Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank

1933-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:259, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad

lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank;

given Stockholms slott den 26 maj 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den

12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Rihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 259.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank1

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av

dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §

sägs, samt därutöver till ett belopp av trehundrafemtio miljoner kronor.

Örn sådant---hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse se 1930: 114 och 1932: 213.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 259.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler av fullmäktige

i riksbanken i skrivelse den 22 maj 1933 gjord framställning örn

viss ändring i de bestämmelser i lagen för Sveriges riksbank, som avse

riksbankens sedelutgivningsrätt, och anför därvid:

Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 fastställdes riksbankens

sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av högst

100 miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar (primär

sedeltäckning):

a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån

samt

c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i

löpande räkning innestående medel.

För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades

täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).

Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än 25 miljoner

kronor. Örn den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen översteg

ett belopp av 60 miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning åv minimibeloppet.

Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid snart

vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901 genomfördes därför

den utvidgning av densamma, att riksbanken medgavs rätt att utöver

kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda belopp av 100 miljoner

kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska kassan översteg

40 miljoner kronor.

Enligt sistnämnda lag fick den metalliska kassan ej bibehållas vid

lägre belopp än 40 miljoner kronor.

Nämnda regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till dess bestämmelserna

i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft. Dessa inneburo den

ändringen, att riksbanken ägde utgiva sedlar till belopp motsvarande

dubbla summan av hela den metalliska kassan (således även till den del

denna icke översteg 40 miljoner kronor) samt därutöver till ett belopp av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

125 miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten ökades emellertid därmed ej

med (40 + 25) 65 miljoner kronor, enär det samtidigt bestämdes, att riksbankens

utländska guldbehållning och tillgodohavande å löpande räkning

i utlandet icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär täckning.

Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig

mellan 25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten

genom 1913 års lagändring 30—40 miljoner kronor.

Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till 75 miljoner kronor.

Genom lag den 31 augusti 1914 utökades den supplementära sedeltäckningen

med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.

Genom lag samma dag, som upphörde att gälla med ingången av 1915

års riksdag, infördes en bestämmelse örn rätt för Konungen att medgiva

riksbanken utvidgad sedelutgivningsrätt. Bestämmelsen härom hade sin

plats i 6 § andra stycket riksbankslagen. Denna Konungens rätt förnyades

genom särskild lag den 25 maj 1915, som gällde till ingången av 1916

års riksdag. Även genom lag den 20 juni 1918 erhöll Konungen rätt att

medgiva riksbanken viss ytterligare sedelutgivning. Lagen förnyades av

urtima riksdagen samma år samt av lagtima riksdagen 1919. Sistnämnda

lag upphörde att gälla tjugu dagar efter det 1919 års urtima riksdag

sammanträtt.

Den Konungen medgivna rätten kom till användning dels den 20 december

1918, då Konungen medgav riksbanken att utgiva sedlar till det angivna

maximibeloppet, 125 miljoner kronor, dels ock den 31 mars 1919, då

medgivandet begränsades till ett belopp av 50 miljoner kronor. Sistnämnda

medgivande avsåg tiden till och med den 31 juli 1919.

Vid sidan av de författningar, på grund varav Konungen under vissa

tider ägt att mellan riksdagarna medgiva en utvidgad sedelutgivningsrätt

stadgades genom lag den 25 maj 1915 i 6 § andra stycket riksbankslagen,

''att örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövades oundgängligen nödigt, Konungen och riksdagen samfällt

ägde medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125

miljoner kronor utöver det belopp, som omfattades av den ordinära sedelutgivningsrätten.

[Riksbankens sedelutgivningsrätt har senast reglerats genom lag den 9

maj 1930 (nr 114) samt lag den 17 juni 1932 (nr 213). Genom förstnämnda

lag bestämdes omfattningen av den ordinära sedelutgivningsrätten till

250 miljoner kronor utöver dubbla metalliska kassan, varjämte, bland

annat, minimibeloppet för metalliska kassan höjdes från 75 till 150 miljoner

kronor. Genom sistnämnda lag ändrades bestämmelserna i 6 § andra

stycket riksbankslagen örn den extraordinära sedelutgivningsrätten därhän,

att det stadgades, att örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter

prövades nödigt, ägde Konungen och riksdagen samfällt el
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

ler, om riksdagen ej vore samlad, Konungen på framställning av fullmäktige

i riksbanken oell efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av högst

350 miljoner kronor utöver det belopp, som omfattades av den ordinära

sedelutgivningsrätten; därjämte innefattade lagen en ändring i fråga örn

den omfattning, vari utlånade medel finge inräknas i den supplementära

sedeltäckningen.

De nu gällande bestämmelserna rörande sedelutgivningsrätten återfinnas

i följande paragrafer i riksbankslagen:

6 §. Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad som i

8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner kronor.

(Lag den 9 maj 1930, nr lii).

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad,

Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner

kronor. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande

skall, därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom

tjugu dagar från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse. Det åligger fullmäktige i riksbanken

att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till

belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av

sedelutgivningsrätten må hava utgivits. (Lag den 17 juni 1932, nr 213.)

7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens

metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbanken och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras å

utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas

i metalliska kassan; (Lag den 9 maj 1930, nr lii.)

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra

miljoner kronor, mot annan säkerhet, (Lag den 17 juni 1932, nr 213.)

8 §. Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken

tillhörigt, dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld dels

ock, intill ett belopp, motsvarande femton hundradelar av hela metalliska

kassan, på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio

miljoner kronor. (Lag den 9 maj 1930, nr lii.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Sedan fullmäktige i riksbanken i förenämnda skrivelse erinrat om tidigare

och nuvarande bestämmelser i ämnet, ha fullmäktige i skrivelsen

anfört:

Även örn den genom 1932 års lagändring bestämda förutsättningen folden

extraordinära sedelutgivningsrättens medgivande måste anses medföra

något större rörelsefrihet än de förut gällande bestämmelserna vore

det tydligt, att även de nuvarande bestämmelserna kunde tillämpas endast

under icke normala förhållanden. Enligt fullmäktiges mening vore

exempelvis för närvarande, särskilt med hänsyn till sedelreservens storlek,

läget ej sådant, att fullmäktige med hänvisning till 6 § andra stycket

riksbankslagen skulle kunna hemställa örn ökad sedelutgivningsrätt. Att

sistnämnda sedelutgivningsrätt vore av mera tillfällig natur framginge

av den ovan återgivna föreskriften, att det ålåge fullmäktige att så snart

ske kunde ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, som motsvarade

vad som kunde ha utgivits på grund av den medgivna ökningen

av sedelutgivningsrätten.

Vid de överläggningar inom fullmäktige, som lett till framställningen

till Kungl. Majit den 13 maj 1932 med förslag till bland annat ovanberörda

ändring av bestämmelserna i 6 § andra stycket riksbankslagen hade fullmäktige

även övervägt en principiell omläggning av bestämmelserna örn

sedelutgivningen, så att riksbanken medgåves rätt att utgiva sedlar dels

till ett belopp lika med guldkassan i stället för som nu vore föreskrivet

till ett belopp lika med dubbla guldkassan, dels därutöver till ett fast

belopp (en kontingent) av betryggande storlek. Fullmäktige bade emellertid

då kommit till deli slutsatsen, att det vid den tidpunkten ej var

lämpligt att söka åstadkomma en lagstiftning på längre sikt.

Enligt fullmäktiges mening vore ej heller den nuvarande tidpunkten

lämplig för en principiell omläggning av förevarande bestämmelser. Frågan

örn storleken av centralbankernas guldreserver syntes bliva en av de

viktigare frågor, som komme att behandlas på den förestående ekonomiska

världskonferensen. Med hänsyn till möjligheten att konferensen därvid

komme att uttala sig för vissa riktlinjer för utformningen av sedelutgivningsbestämmelserna

i de olika länderna, syntes nu ej lämpligt att i princip

ändra de bestämmelser, som gällde för riksbanken. Ansåges en utvidgning

av riksbankens sedelutgivningsrätt erforderlig, syntes densamma

därför böra genomföras under bibehållande av sedelutgivningsbestämmelsernas

principiella karaktär. Den anordning, som läge närmast till

hands, syntes då vara att i erforderlig mån höja den i 6 § första stycket

riksbankslagen fastställda kontingenten av tvåhundrafemtio miljoner

kronor.

I frågan huruvida den ordinära sedelutgivningsrätten kan antagas vara

tillfyllest intill nästa riksdags början ha fullmäktige anfört:

Frågan kunde givetvis ej med säkerhet besvaras. ^Riksbankens nuvarande

guldbehållning uppginge till omkring 266 miljoner kronor, örn

i densamma inräknades allt det guld, som för bankens räkning funnes

förvarat utomlands. Om guld i erforderlig utsträckning hemtoges, så att

guldbehållningen i sin helhet finge räknas såsom primär sedeltäckning,

d. v. s. inräknas i den s. k. metalliska kassan, skulle riksbanken erhålla

en total sedelutgivningsrätt av omkring 780 miljoner kronor, under förutsättning

att den supplementära täckningen vore tillräcklig. Då sedel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

utgivningen under år 1932 och hittills under 1933 ej överstigit ett högsta

belopp av 622 miljoner kronor, syntes härav framgå, att en ganska riklig

sedelreserv stöde till riksbankens förfogande. Vid bedömandet av sedelreservens

storlek borde dock hänsyn tagas till vissa omständigheter,

som kunde avsevärt reducera densamma.

För närvarande visade prisnivån i Nordamerikas förenta stater och

även i England en stigande tendens. Det vore givetvis ej möjligt att

förutsäga vare sig varaktigheten av denna prisstegring eller hur hög

stegringen komme att bliva. Försiktigheten b jode dock, att man räknade

med möjligheten såväl av dess fortbestånd som att den kunde bliva

av avsevärd omfattning. Därest en prisstegring på världsmarknaden

komme till stånd, borde i vårt land åtgärder ej vidtagas, som skulle motverka

en måttlig prisstegring även hos oss. Följden av en prisstegring

bleve sannolikt dels ökade anspråk på riksbankens sedelutgivning, dels

även ökade krav på riksbankens reserv av utländska betalningsmedel.

Vid en prisstegring torde visserligen sedelbehovet relativt minskas på

grund av den ökning av sedlarnas omloppshastighet, som då torde inträda,

men det kunde dock befaras, att en sedelreserv, som vid nuvarande

förhållanden syntes tillräcklig, under angivna förutsättningar bleve

reducerad på ett sätt, som vore ägnat att medföra olägenheter.

Även örn berörda utveckling ej med säkerhet kunde förväntas, syntes

densamma enligt fullmäktiges mening utgöra anledning att bereda riksbanken

ökad rörelsefrihet i fråga örn dess för normala förhållanden stadgade

sedelutgivningsrätt.

Med hänsyn till den avsevärda storleken av riksbankens nuvarande

guldkassa och reserv av utländska valutor syntes fullmäktige den ökning

av sedelutgivningsrätten, som kunde ifrågasättas, kunna begränsas

till ett belopp av 100 miljoner kronor. Örn den i 6 § omförmälda kontingenten,

som nu är fastställd till 250 miljoner kronor, höjdes till 350 miljoner

kronor, skulle riksbankens sedelutgivning vid en metallisk kassa av

200 miljoner kronor komma att uppgå till 750 miljoner kronor, och vid en

metallisk kassa av 266 miljoner kronor till ej mindre än omkring 880 miljoner

kronor. Riksbanken finge därigenom anses rustad att möta även

de krav, som kunde följa av en avsevärd internationell prisstegring.

Skulle omständigheter av utomordentlig karaktär därtill inträda, funnes

ju möjlighet för fullmäktige att hemställa örn medgivande till extraordinär

sedelutgivningsrätt enligt 6 § andra stycket riksbankslagen.

Med stöd av vad sålunda anförts ha fullmäktige hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen, att i 6 § första stycket i riksbankslagen

orden »tvåhundrafemtio miljoner kronor» ändras till »trehundrafemtio

miljoner kronor».

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig över

bankofullmäktiges framställning, lia i utlåtande den 24 maj 1933 tillstyrkt

bifall till densamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till vad fullmäktige i

riksbanken anfört, och finner jag mig således höra förorda den föreslagna

lagändringen såsom en av det rådande ekonomiska läget betingad

beredskapsåtgärd.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank samt hemställer, att Kungl. Majit måtte i proposition

föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

R. Borgström.

331513. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1933:55 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank. s. 11 i texten