Sök i Ratio Lex

Med förslag till vapenkungörelse m. m

1933-06-02 · 37 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:268, Med förslag till vapenkungörelse m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

1

Nr 268.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

vapenkungörelse m. m.; given Stockholms slott den 2

juni 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, dels inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till vapenkungörelse dels ock föreslå

riksdagen att bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 268.

1154 33 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Förslag

till

vapenkungörelse.

Härigenom förordnas som följer:

Om skjutvapen och ammunition.

1 §•

Med skjutvapen förstås i denna kungörelse vapen, med vilket kulor, hagel

eller andra projektiler kunna utskjutas medelst krutladdning eller annat drivmedel,

vare sig projektilerna äro massiva, fyllda med sprängladdning, tårgas,

giftgas eller annat ämne med likartad verkan eller ofyllda.

Lika med skjutvapen anses lösa pipor, eldrör och slutstycken till sådana

vapen.

Yad i denna kungörelse stadgas angående skjutvapen äger även tillämpning

å apparater eller andra anordningar, vilka beträffande verkan och ändamål

äro jämförliga med skjutvapen, såsom lufttorpeder, apparater för gasblåsning

och eldsprutor.

Bestämmelserna i denna kungörelse gälla ej handvapen avsedda för framladdning,

skjutapparater för slakt, signaländamål eller linkastning, startpistoler

eller sådana luft- eller fjäderbössor eller luft- eller fjäderpistoler som äro avsedda

för sportändamål.

2 §.

Med ammunition förstås i denna kungörelse

1. för skjutvapen varå kungörelsen äger tillämpning avsedda patroner samt

kulor och andra projektiler, vare sig projektilerna äro massiva, fyllda med sprängladdning,

tårgas, giftgas eller annat ämne med likartad verkan eller ofyllda;

2. handgranater, bomber, minor och andra dylika effekter, fyllda eller avsedda

att fyllas med sprängladdning, tårgas, giftgas eller annat ämne med

likartad verkan; samt

3. patron- och laddningshylsor, röksvagt krut samt för ammunition som

under 1. eller 2. sägs avsedda tårgaser, giftgaser, andra ämnen med likartad

verkan, tändhattar och brandrör.

Bestämmelserna i denna kungörelse gälla ej patroner för signaländamål, linkastning

eller startpistoler, ej heller för nautiskt bruk erforderliga ammunitionseffekter

såsom lodbomber och ammunition för lodapparater.

Utöver vad i denna kungörelse är föreskrivet skall beträffande sådan ammunition

som är att hänföra till explosiv vara eller innehåller giftämne gälla vad

därom är särskilt stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 268.

3

Om deklaration och innehav av skjutvapen.

3 §.

Envar som den 1 augusti 1933 såsom ägare eller eljest innehar skjutvapen

vare skyldig att senast den 30 september 1933 deklarera vapnet hos länsstyrelsen

i det län, där han har sitt hemvist. I deklarationen skola uppgivas hans fullständiga

namn, födelsedag, yrke och hemvist samt vapnets beteckning och

kaliber.

Deklarationen ingives i Stockholm till Överståthållarämbetet för polisärenden,

i stad med poliskammare till denna, i annan stad där magistrat finnes till

magistraten och i stad utan magistrat till stadsstyrelsen eller, örn sådan ej finnes,

till kommunalborgmästaren. Å landet ingives deklarationen till landsfiskalen,

dock må den som tillhör lappbefolkningen i stället ingiva deklarationen till

lappfogden.

Myndighet som mottagit deklarationen skall, där fråga ej är örn Stockholm,

insända densamma till länsstyrelsen.

Vill den som deklarerar skjutvapen innehava vapnet efter den 30 september

1933, skall han söka tillstånd därtill i samband med deklarationen.

4 §.

Vill någon genom köp, byte, gåva eller annorledes förvärva skjutvapen; eller

vill någon som genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt förvärvar

skjutvapen innehava vapnet; eller

vill någon såsom lån eller eljest innehava annan tillhörigt skjutvapen,

vare skyldig att hos länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist söka

tillstånd att innehava vapnet.

Skjutvapen må ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som erhållit

tillstånd att innehava vapnet.

Utan hinder av vad nu sagts må skjutvapen tillfälligt upplåtas till användande

för samma ändamål som det för vilket tillstånd till innehav meddelats.

Angående skyldighet för den som idkar handel med skjutvapen att söka tillstånd

till förvärv av sådana vapen stadgas i 16 §.

5 §.

Ansökan om tillstånd att innehava skjutvapen skall innehålla upplysning örn

det ändamål för vilket sökanden ämnar använda vapnet samt angående de

omständigheter han vill åberopa till utredning örn behovet för honom att

innehava vapnet. Därjämte skall ansökningen innehålla sådana uppgifter som

avses i 7 § 2. och 3.

Ansökningen ingives till myndighet som i 3 § andra stycket sägs. Myndigheten

skall, där fråga ej är om Stockholm, insända ansökningen jämte eget

yttrande till länsstyrelsen.

6 §.

Tillstånd att innehava skjutvapen må meddelas allenast enskild person, som

för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan antagas ej

komma att missbruka detsamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 268.

Avser ansökan pistol eller annat dylikt fickvapen, må tillstånd ej meddelas,

med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Är sökanden omyndig, erfordras samtycke till innehavet av den som enligt

lag har att sörja för hans person.

7 §.

över meddelat tillstånd att innehava skjutvapen skall bevis utfärdas. Beviset

skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och dagen för dess utfärdande;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag, yrke och hemvist samt överlåtarens

eller upplåtarens fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. vapnets beteckning och kaliber; samt

4. uppgift örn det ändamål för vilket sökanden erhållit tillstånd att innehava

vapnet.

Tillståndsbevis skall, där fråga är örn köp eller därmed efter vad i 4 § sägs

likställt fång eller örn lån eller annan upplåtelse, utfärdas i två exemplar, det

ena försett med påskrift att det utgör duplett. Skjutvapen må ej av överlåtare

eller upplåtare utlämnas, med mindre dupletten senast vid utlämnandet tillställes

honom.

8 §.

Tillstånd att innehava skjutvapen må av länsstyrelse återkallas, örn skäl

därtill äro. Är fråga örn skjutvapen, till vars innehav länsstyrelsen ej meddelat

tillstånd, skall uppgift örn återkallelsen lämnas till den länsstyrelse som

meddelat tillståndet.

9 §.

Vill ej den som deklarerar skjutvapen fortfarande innehava vapnet; eller

avslås ansökan örn tillstånd att innehava skjutvapen som deklareras; eller

avslås ansökan örn tillstånd att innehava skjutvapen som förvärvas genom

arv eller testamente eller på grund av giftorätt; eller

återkallas meddelat tillstånd att innehava skjutvapen,

skall vapnet avlämnas till myndighet som i 3 § andra stycket sägs eller

till den som myndigheten bestämmer.

Vapnet skall förvaras för ägarens räkning i enlighet med vad därom varder

särskilt stadgat.

Vad i denna paragraf sägs skall ej gälla, där vapen tillhör annan än innehavaren

och ägaren själv vill innehava vapnet samt är därtill berättigad. I

sådant fall skall vapnet överlämnas till honom.

10 §.

Har någon erhållit tillstånd att innehava skjutvapen, skall han, då han bär

vapnet, medföra tillståndsbeviset för att på tillsägelse av polisman uppvisas.

Företes ej beviset, må vapnet av polismannen omhändertagas.

Kan innehav av skjutvapen antagas vålla fara för missbruk, äger polismyndighet

förordna örn vapnets omhändertagande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 268.

Har vapen omhändertagits, skall anmälan härom ingivas till länsstyrelsen

i det län där omhändertagandet skett; och har länsstyrelsen att taga under omprövning,

huruvida återkallelse av tillståndet bör ske. Beslutas ej återkallelse,

skall vapnet återlämnas.

Örn förvärv av ammunition.

11 §.

Vill någon genom köp, byte, gåva eller annorledes förvärva ammunition,

vare skyldig att hos länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist söka tillstånd

till förvärvet.

Tillstånd må beviljas allenast den som äger innehava sådant skjutvapen för

vilket ammunitionen är avsedd.

Ammunition må ej överlåtas till annan än den som erhållit tillstånd att förvärva

ammunitionen.

Vad i denna paragraf sägs äger ej tillämpning, där någon som är berättigad

att innehava slätborrat jaktgevär önskar förvärva hagelpatroner till geväret

eller hylsor eller tändhattar för sådana patroner.

Angående skyldighet för den som idkar handel med ammunition att söka

tillstånd till förvärv av dylik vara stadgas i 16 §.

12 §.

Ansökan örn tillstånd att förvärva ammunition skall innehålla sådana uppgifter

som avses i 14 § 2. och 3. samt uppgift örn löpande nummer å beviset

över sökanden meddelat tillstånd att innehava eller till riket införa det skjutvapen

för vilket ammunitionen är avsedd och örn den myndighet som meddelat

tillståndet.

Ansökningen ingives till myndighet som i 3 § andra stycket sägs. Myndigheten

skall, där fråga ej är örn Stockholm, insända ansökningen jämte eget

yttrande till länsstyrelsen.

13 §.

Vad i 6 § första och tredje styckena är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande ansökan örn tillstånd att förvärva ammunition.

Tillstånd må meddelas allenast för viss tid, högst sex månader.

14 §.

Över meddelat tillstånd att förvärva ammunition skall bevis utfärdas. Beviset

skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och dagen för dess utfärdande;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag, yrke och hemvist samt överlåtarens

fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. det eller de varuslag och den myckenhet därav tillståndet avser; samt

4. uppgift om den tid tillståndet gäller.

Tillståndsbevis skall utfärdas i två exemplar, det ena försett med påskrift

att det utgör duplett. Ammunition må ej av överlåtare utlämnas, med mindre

dupletten senast vid utlämnandet tillställes honom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 268.

Om handel med skjutvapen och ammunition.

15 §.

Vill någon erhålla tillstånd att idka handel nied skjutvapen, gore ansökan

därom hos länsstyrelsen i det län där rörelsen skall utövas.

Tillstånd att idka handel med skjutvapen må ej meddelas annan än den som

är berättigad att idka handel i allmänhet samt gjort sig känd för ordentlighet

och pålitlighet. Meddelas tillstånd för aktiebolag eller handelsbolag, skall för

handelsrörelsen finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare som besitter

nämnda egenskaper; och är denne ansvarig för rörelsens behöriga utövande.

Tillstånd må meddelas allenast för viss tid, högst fem år, och skall avse

skjutvapen till visst antal och slag som må på en gång innehavas. I beslutet

skall angivas den plats där rörelsen får bedrivas.

Örn särskilda skäl därtill äro, må meddelat tillstånd återkallas.

Angående tillstånd till handel med ammunition gäller vad därom är särskilt

stadgat.

16 §.

Vill den som idkar handel med skjutvapen förvärva dylika vapen; eller

vill den som idkar handel med ammunition förvärva sådan vara,

vare skyldig att hos länsstyrelsen i det län där rörelsen utövas söka tillstånd

till förvärvet.

Skjutvapen eller ammunition må ej överlåtas till den som idkar handel med

dylik egendom, med mindre han erhållit tillstånd att förvärva egendomen.

Ansökan örn tillstånd skall innehålla sådana uppgifter som avses under 2.

och 3. i nästa stycke samt, där fråga är örn skjutvapen, uppgift om antal och

slag av de vapen sökanden innehar.

över meddelat tillstånd att förvärva skjutvapen eller ammunition skall bevis

utfärdas. Beviset skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och dagen för dess utfärdande;

2. sökandens och överlåtarens fullständiga namn och hemvist; samt

3. i fråga örn skjutvapen vapnens antal och slag samt i fråga om ammunition

det eller de varuslag och den myckenhet därav tillståndet avser.

Yad i 7 § andra stycket och 14 § andra stycket sägs skall äga motsvarande

tillämpning.

17 §.

Den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition vare skyldig att

föra särskild bok över verkställda försäljningar av dylik egendom. I sådan

bok skola beträffande varje försäljning antecknas

1. dagen för försäljningen;

2. köparens fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. i fråga örn skjutvapen vapnens antal och slag och i fråga örn ammunition

det eller de varuslag och den myckenhet därav försäljningen avsåg; samt

4. den länsstyrelse, som utfärdat det av köparen åberopade tillståndsbeviset,

jämte dagen för bevisets utfärdande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 268. 7

Såsom bilagor skola vid boken fogas dupletter av tillståndsbevisen.

Försäljningsbok skall, jämte bilagor, förvaras under en tid av minst tio år

från den dag sista inskrivningen gjordes och hållas tillgänglig för polismyndighet

eller den som är stadd i polismyndighetens ärende.

Den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition vare pliktig att taga

sådan vård örn skjutvapen eller ammunition som av honom innehavas att de

icke äro åtkomliga för obehörig person.

Örn införsel till riket av skjutvapen och ammunition.

18 §.

Utan tillstånd av chefen för socialdepartementet må ej någon till riket införa

skjutvapen eller ammunition; dock må transitering av sådan egendom äga

rum till ort inom riket.

Har tillstånd att införa skjutvapen meddelats någon, åge han ock innehava

vapnet för det ändamål tillståndet avser. Därvid skola bestämmelserna i

8—10 §§ i tillämpliga delar gälla med iakttagande, att där beslut örn återkallelse

enligt 9 § avser skjutvapen som innehaves på grund av införseltillstånd,

uppgift örn återkallelsen skall lämnas till chefen för socialdepartementet.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

1 mom. Innehar någon skjutvapen utan att, efter vad i 6 eller 18 § sägs,

vara berättigad att innehava vapnet; eller

använder någon, med uppenbart missbruk av erhållet tillstånd, skjutvapen

för annat ändamål än det som i tillståndsbeviset angives; eller

underlåter innehavare av skjutvapen att, efter vad i 9 § sägs, avlämna

vapnet; eller

förvärvar någon ammunition i strid mot vad i 11 § sägs; eller

förvärvar den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition dylikt

vapen eller ammunition i strid mot vad i 16 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse och havé förverkat egendomen.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, äge rätten pröva, huruvida

egendomen skall vara förverkad.

2 mom. Överlåter eller upplåter någon skjutvapen i strid mot vad i 4 §

andra stycket eller 16 § andra stycket sägs; eller

överlåter någon ammunition i strid mot vad i 11 § eller 16 § andra stycket

sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse.

3 mom. Utlämnar överlåtare eller upplåtare skjutvapen eller utlämnar

överlåtare ammunition utan att föreskriven duplett av tillståndsbeviset senast

vid utlämnandet tillställes honom; eller

medför någon ej bevis om tillstånd att innehava skjutvapen i fall som i 10 §

första stycket sägs,

straffes med dagsböter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

Visar den, som blivit angiven för förseelse varom sist sagts, inom en vecka

efter det angivelsen blev honom kunnig hos åklagaren, att han vid tiden för

förseelsen ägde tillstånd att innehava skjutvapnet, och giva omständigheterna

vid handen, att förseelsen haft sin grund i ursäktligt förbiseende, vare från

ansvar fri.

4 mom. Idkar någon handel med skjutvapen utan att hava tillstånd därtill

enligt 15 §; eller

innehar den som erhållit dylikt tillstånd skjutvapen till större antal eller av

annat slag än som angives i tillståndsbeslut enligt 15 §; eller

idkar han handel med skjutvapen å annan plats än tillståndet avser; eller

bryter den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition mot vad i

17 § är stadgat,

straffes med dagsböter.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse som i detta

moment sägs, fortsätter samma förseelse skall för varje gång åtal därför anhängiggöres

fällas till särskilt ansvar.

5 mom. Inför någon till riket skjutvapen eller ammunition utan att hava

erhållit föreskrivet tillstånd därtill, straffes med dagsböter eller fängelse, och

vare den olovligen införda egendomen förverkad.

Lika med olovlig införsel anses försök därtill.

Är införsel av skjutvapen eller ammunition belagd med straff enligt gällande

bestämmelser örn ansvar för olovlig varuinförsel, skola dessa lända till

efterrättelse.

6 mom. Kan egendom som förklarats förverkad ej tillrättaskaffas, skall

dess värde gäldas.

7 mom. Fälles den som erhållit tillstånd att innehava eller till riket införa

skjutvapen till ansvar jämlikt 1 mom. och förklaras vapnet förverkat;

eller

fälles han till ansvar jämlikt 2 mom. för obehörig överlåtelse eller upplåtelse

av vapnet; eller

fälles den som idkar handel med skjutvapen till ansvar jämlikt denna

paragraf,

åligger det domstolen att örn beslutet underrätta länsstyrelsen i det län där

den dömde har sitt hemvist eller, i fall som sist nämnts, där handelsrörelsen

utövas.

20 §.

Åtal för förseelse mot denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

21 §.

Polisman eller tulltjänsteman, som anträffar egendom vilken skäligen kan

antagas vara förverkad enligt 19 § 1 eller 5 morn., eller som påträffar skjutvapen

eller ammunition vars ägare icke är känd eller icke kan anträffas, skall

taga egendomen i beslag. Äger beslagaren själv anställa åtal, åligger det honom

att, där han finner beslaget böra bestå, så snart ske kan väcka talan angående

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ansvar för brottet eller, då ägaren icke är känd eller icke kan anträffas, göra

sådan anmälan som i 22 § sägs. Äger beslagaren icke själv anställa åtal, skall

lian ofördröjligen göra anmälan örn beslaget hos allmänna åklagaren, vilken har

att pröva huruvida beslaget skall bestå och, därest beslaget finnes icke böra

hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts.

Anställes, i fall då ägaren kan anträffas, ej åtal inom en månad från beslaget,

vare detsamma förfallet.

22 §.

Är ägare av beslagtagen egendom icke känd eller kan han icke anträffas,

skall åklagaren inom en månad från beslaget eller från det han erhöll meddelande

därom göra anmälan örn beslaget hos länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen

beslaget icke böra hävas, skall länsstyrelsen meddela förordnande att

beslaget skall tillsvidare bestå samt låta i den eller de tidningar i orten,

i vilka allmänna meddelanden kungöras, införa förordnandet jämte anmaning

till ägaren att inom natt och år efter det förordnandet och anmaningen senast

kungjorts med angivande av bostads- och vistelseort skriftligen anmäla missnöje

med beslaget, vid påföljd att eljest beslaget står fast och egendomen är förverkad.

Anmäles missnöje och finner länsstyrelsen ej skäl till åtal, skall beslaget

gå åter.

23 §.

Egendom som tagits i beslag skall förvaras under lås och på säkert ställe.

Förverkad egendom skall förvaras på sätt nu sagts samt så snart ske kan

genom åklagarens försorg försäljas under iakttagande av de i denna kungörelse

givna föreskrifterna. Kan egendomen ej sålunda försäljas, skall därmed förfaras

på sätt länsstyrelsen bestämmer.

24 §.

Böter som ådömas enligt denna kungörelse samt behållna försäljningssumman

för egendom som är förverkad ävensom belopp som utgives i stället för dylik

egendom tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas

enligt allmänna strafflagen.

Skall egendom vara förverkad såväl jämlikt denna kungörelse som jämlikt

annan författning, skall beträffande fördelningen av försäljningssumman eller

egendomens värde vad i sådan författning är stadgat äga tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

25 §.

1 mom. Hos länsstyrelse skall föras förteckning rörande inkomna ansökningar

örn tillstånd att innehava skjutvapen eller att förvärva ammunition.

Sådan förteckning skall innehålla

1. ärendets nummer och dagen då ansökningen inkom;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag, yrke och hemvist samt överlåtarens

eller upplåtarens fullständiga namn, yrke och hemvist;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 268.

3. i fråga om skjutvapen vapnets beteckning och kaliber samt i fråga örn

ammunition det eller de varuslag och den myckenhet därav ansökningen avser;

4. dagen för länsstyrelsens beslut, beslutets huvudsakliga innehåll och

löpande nummer å meddelat tillståndsbevis;

5. uppgift örn beslut angående återkallelse av rätt att innehava vapen och

örn dagen för vapnets avlämnande, där denna är känd; samt

6. uppgift örn underrättelse som jämlikt 19 § 7 mom. lämnats till länsstyrelsen

örn domstols beslut, varigenom skjutvapen förklarats förverkat.

Har tillstånd meddelats någon att innehava skjutvapen, till vars innehav

annan än den som idkar handel med sådana vapen förut erhållit tillstånd, skall

anteckning härom göras å det ställe i förteckningen där sistnämnda tillstånd

antecknats. Har detta meddelats av annan länsstyrelse, eller är fråga örn skjutvapen

som innehaves på grund av meddelat tillstånd att till riket införa vapnet,

skall uppgift örn det nya tillståndet lämnas i förra fallet till nämnda länsstyrelse

för vidtagande av anteckning som nyss sagts och i senare fallet till

chefen för socialdepartementet.

2 mom. Länsstyrelse har att inom en månad efter varje halvårs utgång

till socialdepartementet insända uppgift om antalet under halvåret inkomna

ansökningar angående tillstånd att innehava skjutvapen, örn antal och slag av

de vapen som avses med ansökningarna samt örn antalet bifallna och avslagna

ansökningar.

26 §.

över länsstyrelses beslut i ärende som avses i denna kungörelse må ej talan

föras.

27 §.

Denna kungörelse äger ej tillämpning å kronan eller polismyndighet, ej

heller å överlåtelse eller upplåtelse till eller från kronan eller till polismyndighet.

Vad i denna kungörelse sägs därom, att tillstånd till innehav av skjutvapen

och förvärv av ammunition må meddelas allenast enskild person, äger ej tilllämpning

å förening, tillhörande det av staten understödda frivilliga skytteväsendet,

och skola bestämmelserna om överlåtelse och förvärv av ammunition

ej gälla för det fall att sådan förening överlåter ammunition till sina medlemmar.

Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning å Sveriges landstormsföreningars

centralförbund samt till detsamma anslutna landstormsförbund och

landstormsföreningar, frivilliga automobilkåren och frivilliga motorbåtskåren.

Bestämmelserna i 3 § örn skyldighet att deklarera skjutvapen och att söka

tillstånd att innehava deklarerat skjutvapen samt i 10 § första stycket

om skyldighet att medföra bevis örn tillstånd att innehava skjutvapen gälla

ej vapen, som enligt meddelade föreskrifter på grund av tjänsten innehaves av

statens befattningshavare eller av person, tillhörande krigsmakten eller polisväsendet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 augusti 1933 och gäller till och med

den 31 december 1934. Å. förseelse som begåtts under kungörelsens giltighetstid

skola jämväl efter utgången av nämnda tid tillämpas de i kungörelsen meddelade

bestämmelserna.

Härigenom upphäves kungörelsen den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa bestämmelser

angående skjutvapen och ammunition.

Har någon eftersatt bestämmelse i § 11 mom. 1 i den äldre kungörelsen

eller vad i mom. 7 i samma paragraf är stadgat angående skjutvapen, må åtal

därför ej ske, såframt han fullgör den i 3 § i nya kungörelsen stadgade deklarationsplikten.

Vill den som vid tiden för kungörelsens ikraftträdande idkar handel med

skjutvapen fortsätta rörelsen, skall han senast den 31 augusti 1933 göra ansökan

som i 15 § sägs och därvid fullgöra honom enligt 3 § åliggande deklarationsplikt.

Utan särskilt tillstånd må rörelsen därefter fortsättas till dess ansökningen

hunnit prövas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 juni 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anmäler, efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet, uppkommen fråga örn revision av

gällande författning angående skjutvapen och ammunition samt anför:

Behov av revision av vapenkungörelsen.

I skrivelse den 16 juni 1932, nr 298, har riksdagen på närmare anförda

skäl anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta örn en allsidig utredning

rörande förhindrandet av tillkomsten av väpnade privata sammanslutningar

samt att förslag i ärendet, i den mån riksdagens medverkan vore påkallad,

måtte snarast möjligt framläggas. Under hänvisning till denna skrivelse

hemställde jag, på sätt statsrådsprotokollet över socialärenden den 18 november

1932 utvisar, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för socialdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning rörande åtgärder till förebyggande av tillkomsten och

fortvaron av beväpnade enskilda sammanslutningar. Sedan Kungl. Maj:t

genom beslut sistnämnda dag lämnat bifall härtill, tillkallade jag fem sakkunniga

för ändamålet.

I en till mig överlämnad, den 9 maj 1933 dagtecknad promemoria hava

de sakkunniga väckt fråga örn revision av nu gällande kungörelse den 26 juli

1927 (nr 338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition.

De sakkunniga anföra, att de vid övervägande av vilka åtgärder, som kunna

vidtagas till förhindrande av beväpnade enskilda sammanslutningar, ägnat

uppmärksamhet åt, bland annat, frågan huruvida omförmälda bestämmelser

kunna anses uppfylla de fordringar som måste ställas på att vapeninnehavet

i riket skall vara underkastat kontroll från det allmännas sida. Då så i

åtskilliga avseenden ej numera kan anses vara förhållandet ifrågasättes,

huruvida ej en revision av författningen bör komma till stånd utan avvaktan

på de åtgärder i övrigt, som kunna befinnas nödiga att vidtaga till förebyggande

av beväpnade enskilda sammanslutningar. De sakkunniga hava

på den grund ansett sig redan nu böra inkomma med yttrande angående

de huvudsakliga synpunkter, som enligt deras mening böra beaktas vid en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 268.

sådan revision. Det föreslås sålunda i promemorian en rad bestämmelser,

vilka alla åsyfta att stärka det allmännas kontroll över vapeninnehavet i

landet. Såsom utgångspunkt för en mera effektiv vapenförfattning föreslå de

sakkunniga en på deklarationsplikt för innehavare av skjutvapen grundad ny

inventering av vapeninnehavet i riket i förening med en prövning, huruvida

fortsatt innehav av de deklarerade vapnen bör medgivas. Angående den

närmare innebörden av förslaget skall här nedan vid varje särskild punkt

närmare redogörelse lämnas.

Över promemorian infordrades utlåtanden från Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i samtliga län, arméförvaltningen, marinförvaltningen, statskontoret,

generaltullstyrelsen och kommerskollegium.

Samtidigt lämnades skytteförbundens överstyrelse, Sveriges landstormsföreningars

centralförbund och styrelsen för svenska jägareförbundet tillfälle

att avgiva yttranden i anledning av promemorian.

Därjämte anmodades arméförvaltningens artilleridepartement att inkomma

med vissa av de sakkunniga äskade upplysningar.

Vidare infordrades utlåtande från generalpoststyrelsen över ett i promemorian

framställt förslag, att försändelser innehållande deklaration av vapeninnehav

och ansökan örn fortsatt innehav av vapen kostnadsfritt böra befordras

till vederbörande myndighet.

Till följd härav hava yttranden avgivits av nämnda myndigheter, överstyrelsen,

centralförbundet och styrelsen för svenska jägareförbundet. Länsstyrelserna

hava i flera fall vid sina utlåtanden fogat yttranden från underordnade

myndigheter. Yttranden hava sålunda överlämnats bl. a. av Överståthållarämbetet

från polismästaren i Stockholm, av länsstyrelsen i Uppsala län

från polismästaren i Uppsala och av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län av poliskammaren och andre polisintendenten i Göteborg. Kommerskollegium

har överlämnat yttranden från sprängämnesinspektionen, Sveriges industriförbund

och centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar. Vid

det av arméförvaltningens artilleridepartement avgivna yttrandet finnes fogat

ett av nämnda departement upprättat utkast till definition av de vapen och

den ammunition, som syntes böra omfattas av en ny författning i ämnet.

Framställningar i anledning av förslagen i promemorian hava vidare gjorts

av föreningen Sveriges stadsdomare och aktiebolaget Norma projektilfabrik.

Det övervägande antalet av myndigheterna ansluter sig till den i promemorian

uttalade meningen, att de genom förutnämnda kungörelse meddelade

bestämmelserna kräva en revision, och tillstyrker i väsentliga delar de föreslagna

bestämmelserna. Från en del länsstyrelser anföres såsom en allmän

invändning mot de föreslagna åtgärderna, att de i vissa avseenden innebära

längre gående åtgärder än som kunde anses påkallade. Åtskilliga länsstyrelser

framhålla, att örn de föreslagna åtgärderna genomföras, detta kommer

att medföra så stor ökning av länsstyrelsernas arbetsuppgifter, att förstärkning

av personalen blir nödvändig. Ett mindre antal länsstyrelser ingår

ej på bedömande av frågan örn revision av nuvarande föreskrifter på området

är erforderlig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 268.

I likhet med de sakkunniga och det övervägande antalet av de i ärendet

hörda myndigheterna anser jag gällande vapenkungörelse vara behäftad

med vissa brister, och det synes mig angeläget att utan uppskov söka

avhjälpa desamma, så att samhällets kontroll över vapeninnehavet i riket

måtte bliva i möjligaste mån effektiv. Ett genomförande av skärpta bestämmelser

på förevarande område skulle emellertid i väsentlig grad mista sitt

värde, örn de ej förbundes med en på grundval av samma bestämmelser

företagen prövning, huruvida de som för närvarande få innehava vapen, fortfarande

böra äga rätt därtill. Då det ej lärer vara möjligt att åstadkomma

en sådan prövning annat än efter en allmän på deklarationsplikt grundad

inventering av vapeninnehavet i riket, synes en dylik inventering böra äga

rum trots det ökade arbete för myndigheterna och de kostnader, som äro

förenade därmed.

Med utgångspunkt härifrån har jag låtit inom socialdepartementet upprätta

ett förslag till författning i ämnet. Med hänsyn till den betydelse

särskilt vissa av dessa bestämmelser äga för de enskilda medborgarna har

jag ansett riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över förslaget.

Huruvida ett mera varaktigt behov föreligger av de nya bestämmelserna,

vilka i åtskilliga avseenden innebära ej oväsentliga skärpningar i förhållande

till gällande vapenkungörelse, synes för närvarande näppeligen kunna med

säkerhet bedömas. Det torde därför vara lämpligt, att författningen erhåller

allenast provisorisk giltighet, exempelvis till och med den 31 december 1934.

Härigenom blir det möjligt att vid utfärdandet av en ny författning i ämnet

tillgodogöra sig erfarenheterna från kungörelsens tillämpning och vidtaga

de jämkningar som på grund härav finnas påkallade.

Förslagets särskilda bestämmelser

Om skjutvapen och ammunition.

1 §-

Gällande vapenkungörelse (§ 1) har avseende å skjutvapen av alla slag

med undantag av 1) handvapen, avsedda för framladdning, 2) slätborrade

jaktgevär, 3) skjutapparater för slakt samt 4) luft- och fjäderbössor.

I förevarande avseende hava de sakkunniga till behandling särskilt upptagit

frågan örn författningens tillämplighet å slätborrade jaktgevär, luft- och

fjäderbössor samt gasvapen och maskerade vapen m. fl. jämförliga vapen.

Slätborrade jaktgevär.

De sakkunniga anföra, att det synes kunna ifrågasättas, örn slätborrade

jaktgevär fortfarande skola vara undantagna från författningens tillämplighetsområde.

Arméförvaltningens artilleridepartement framhåller, att tekniskt sett slätborrade

jaktgevär, avsedda för hagelpatroner, jämväl kunna användas för

skjutning med kula och att de därför med hänsyn till sin beskaffenhet och

verkan synas böra jämställas med de skjutvapen, som nu omfattas av vapenkungörelsen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 268.

Av de länsstyrelser, som i sina yttranden ingått på frågan huruvida slätborrade

jaktgevär för framtiden skola vara undantagna från författningens

tillämplighetsområde, anser en del, att dylika vapen icke böra beröras av en

blivande vapenförfattning. Såsom skäl härför anföres av länsstyrelsen i

JönTcöpings län, att dessa vapen torde spela en mera underordnad roll och

att ett hänförande av visst slags vapen under kungörelsen visat sig medföra

en betydligt minskad efterfrågan å sådant vapen, vilket för den inom länet

bedrivna vapenindustrien medförde väsentligt avbräck. Länsstyrelsen i Kronobergs

län instämmer i vad landsfogden yttrat därom, att någon fara för

missbruk av dylika vapen i de hänseenden, som åsyftas med lagstiftningen

i fråga, knappast torde föreligga och att den procedur, som erfordras försökande

av tillstånd till förvärv och innehav av vapen av nämnda slag, skulle

medföra betydande besvär och kostnader för stora befolkningsgrupper samt

även innebära en avsevärd ökning av de licensbeviljande myndigheternas

arbetsbörda. Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att genom undantagande

av slätborrade jaktgevär undvikas åtskilliga betydelselösa registreringar. Ett

likställande av sådana vapen med kulgevär anser länsstyrelsen i Malmöhus

län innebära synnerligen stort besvär även för vapenhandlarna. Därest

kontroll över innehavet anses önskvärd bör sådan kunna åstadkommas genom

en inventering samt därigenom att vapenaffärerna åläggas att periodiskt till

länsstyrelsen översända förteckning över skedda försäljningar av dylika gevär

med uppgift å köparens namn och bostad, vilka förteckningar i sin ordning

kunde ligga till grund för uppgifter från länsstyrelserna till central myndighet.

Länsstyrelsen förutsätter, att det må tillkomma Konungen att utan

riksdagens särskilda hörande införa licensförfarande beträffande ifrågavarande

vapen, örn och så snart det skulle visa sig av förhållandena påkallat. Vidare

framhåller länsstyrelsen att örn hagelbössor inrymdes under författningen,

detta skulle betyda en ökning av antalet av länsstyrelsen behandlade ansökningar

med över 600 procent, vilket jämte vissa av de övriga föreslagna

ändringarna i författningen skulle föranleda ökning av länsstyrelsens personal.

Sistnämnda synpunkt på frågan anlägger även länsstyrelsen i Värmlands

län, som bestrider att det vore nödigt eller lämpligt att lägga slätborrade

jaktgevär eller åtminstone vanliga hagelgevär under den nya författningen

och framhåller att författningens tillämpning å dylika gevär med all sannolikhet

skulle väcka starkt motstånd hos lojala innehavare av sådana vapen.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att åtgärden att lägga slätborrade jaktgevär

under författningens tillämplighetsområde bör, om den icke ur ordningsocli

säkerhetssynpunkt finnes alldeles oundgänglig, undvikas med hänsyn

till därav uppkommande praktiska svårigheter; härvid synes länsstyrelsen i

främsta rummet avse följderna av att för inköp av ammunition till slätborrade

jaktgevär skulle krävas särskilt tillstånd. Jämväl länsstyrelsen i Norrbottens

län finner det starkt kunna ifrågasättas, huruvida något verkligt skäl föreligger

att låta ifrågavarande vapen inbegripas under författningen.

Sprängämnesinspektionen, vars yttrande biträdes av kommerskollegium, framhåller

att ifrågavarande vapen, som äro avsedda för hagelpatroner, knappast

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus ''proposition nr 268.

torde komma till användning för sådant illojalt syfte, som i promemorian

avses. Det synes vara av vikt att största möjliga hänsyn tages till jaktens

intressen och att härutinnan ej betungande intrång göres utan synnerligen

starkt vägande skäl. En inrangering av slätborrade jaktgevär i författningen

skulle dessutom efter allt att döma föranleda ett avsevärt avbräck för de

inhemska tillverkningarna av såväl dylika vapen som av ammunition för

desamma. Jämväl Sveriges industriförbund och centralstyrelsen för Sveriges

järnhandlareföreningar avstyrka, att författningen kommer att omfatta jaktgevär

och hagelammunition, industriförbundet under anförande bland annat

att den ifrågasatta ordningens realiserande kunde förväntas medföra ökad

arbetslöshet. Centralstyrelsen för järnhandlareföreningarna gör därjämte

gällande, att även alla slag av s. k. salongsgevär av 6 och 9 m/m. kaliber

med tillhörande ammunition borde vara fria.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena hävdas emellertid uttryckligen den

åsikten, att de nya bestämmelserna på området böra göras tillämpliga även

å slätborrade jaktgevär. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar, att jaktförfattningarna

genom dylika vapens hänförande under bestämmelserna i ämnet

torde komma att bättre efterlevas, då vid överträdelse risk föreligger att

meddelat tillstånd till vapeninnehav återkallas eller tillstånd till inköp av

vapen eller ammunition vägras. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att

ordningsintresset på denna punkt synes sammanfalla med opinionen bland

de jaktvårdsintresserade. Även länsstyrelserna i Kristianstads och Västernorrlands

län tillstyrka att författningen göres tillämplig på dylika vapen.

Landsf ogden i Uppsala län — länsstyrelsen i länet har tillstyrkt promemorian

i dess helhet — finner det välbetänkt att vapenkungörelsen göres tillämplig

å slätborrade jaktgevär, och samma uppfattning uttalas av landsfogden i

Hallands län. Styrelsen för svenska jägareförbundet slutligen finner det ur

jaktvårdssynpunkt, till förhindrande av olycka vid jakt och till befrämjande

av jaktlagarnas efterlevnad, vara ett oeftergivligt villkor, att kontrollen utsträckes

även till de slätborrade bakladdningsgevären, vilka spela den ojämförligt

största rollen vid jakt.

Luft- och fjäderbössor.

De sakkunniga yttra, att det torde böra närmare undersökas, huruvida

luft- och fjäderbössor under alla omständigheter böra, såsom för närvarande,

falla utanför bestämmelserna på området.

Artilleridepartementet anför, att ehuru förekomsten i större utsträckning

av luft- och fjäderbössor, i verkan lika med de skjutvapen, vilkas innehav

vapenkungörelsen avser att kontrollera, icke är departementet bekant, synes

dock teknisk möjlighet föreligga för tillkomsten av sådana luft- och fjäderbössor.

Vapenkungörelsens bestämmelser synas därför böra avfattas med

hänsyn härtill. I sitt förslag till definition å skjutvapen har artilleridepartementet

undantagit »för sportändamål avsedda luft- och fjäderbössor

(-pistoler)».

I denna fråga har allenast ett fåtal av de hörda myndigheterna yttrat

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 268.

17

sig. Länsstyrelserna i Malmohus och Norrbottens län anse skäl saknas att göra

de nya bestämmelserna tillämpliga å dylika vapen. Jämväl sprängämnesinspelctionen

ansluter sig till denna mening och anför i sitt av kommerskollegium

biträdda yttrande, att vapen av ifrågavarande slag knappast kunna rubriceras

såsom hänförliga till den kategori av vapen, som till följd av sin

konstruktion och verkan behöva undantagas i den nya författningen. Bössorna

ifråga — anför inspektionen — där projektilen utgöres av en mindre

pil, äro avsedda för ungdomens övningar vid målskjutning. Den enda inskränkning

i nyttjanderätten till dylika bössor, som eventuellt skulle kunna

ifrågasättas, är enligt inspektionens mening, att de ej utan målsmans medgivande

få försäljas till personer under 18 år.

Landsfogden i Uppsala län däremot finner det välbetänkt att den nya författningen

göres tillämplig jämväl å dylika vapen.

Gasvapen och s. k. maskerade vapen m. fl.

Be sakkunniga framhålla, att det borde övervägas, örn icke innehav av

vapen för spridande, annorledes än genom projektil, av gaser och giftiga

vätskor och därmed jämförliga ämnen ävensom innehav av maskerade skjutvapen

överhuvud borde förbjudas. Dock borde undantag göras för aktiebolag,

som bedreve vapentillverkning, och måhända även för sådana personer,

som för viss tjänstgöring vore i behov av ifrågavarande vapen.

Artilleridepartementets förslag till definition å skjutvapen, varå den nya

författningen skall hava avseende, omfattar samtliga nu ifrågavarande vapen.

Liksom beträffande luft- och fjäderbössor hava allenast några av de hörda

myndigheterna ingått på förevarande spörsmål. Länsstyrelsen i Kristianstads

län finner det ovisst, örn under föreskrifterna böra hänföras vapen avsedda

för spridning av gaser eller giftiga vätskor och därmed jämförliga

ämnen. Något ovillkorligt förbud mot innehav av dylika vapen torde enligt

länsstyrelsens mening ej böra stadgas. Länsstyrelsen i Hallands län åter

anser, liksom landsfogden i länet, synnerligen starka skäl förefinnas till

offentlig kontroll eller snarare förbud beträffande dylika vapen för spridning

av gaser m. m. Jämväl sprängäninesinspektionen biträder det ifrågasatta förbudet

mot användandet av gaser eller giftiga vätskor och därmed jämförliga

ämnen (s. k. skräckpistoler). Likaså synes det inspektionen välbetänkt, att

förbud utfärdas mot maskerade skjutvapen, som förekomma i form av reservoarpennor,

»Ever Sharp» och liknande pennor. Inspektionen anser att

det vidare bör tagas i övervägande, huruvida ej s. k. ollonpistoler ur säkerhetssynpunkt

böra innefattas i förbudet, varemot inspektionen beträffande

s. k. startpistoler finner att sådana böra ställas utanför författningens tilllämplighetsområde.

Marinförvaltningen anser likaledes, att innehav av gasvapen

av alla slag bör helt förbjudas med undantag av gaspistol, vilken

torde vara värdefull även för privatpersoner till skydd vid inbrott m. m.

Bland de hörda myndigheterna råda olika meningar därom, huruvida de

slätborrade jaktgevären böra vara underkastade vapenförfattningens be
Dihang

till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 268. 1154 83 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

stämmelser elior ej. Enligt vad arméförvaltningens artilleridepartement

uttalat, kunna sådana gevär tekniskt sett användas för skjutning med kula.

På grund härav och då de jämväl med liagelammunition kunna användas

för illojala syften, synas de böra jämställas med övriga här ifrågavarande

skjutvapen och följaktligen omfattas av vapenförfattningen. Av vad svenska

jägareförbundet anfört framgår, att dessa gevärs hänförande under vapenkontrollen

också är önskligt ur jaktvårdssynpunkt. Framhållas må, att vid

den prövning av sökandes behov att innehava vapen, som enligt förslaget

skall äga rum, tillbörlig hänsyn givetvis måste tagas till ett ganska allmänt

förekommande lojalt behov att för jakt använda gevär av ifrågavarande typ.

Av 11 § näst sista stycket framgår, att den som erhållit tillstånd till

innehav av slätborrat jaktgevär, äger att, utan särskilt tillstånd, förvärva viss

ammunition till sådant vapen.

Yad angår de skjutvapen i övrigt som böra inbegripas under författningen

synes mig artilleridepartementets förslag väl avvägt. Jag ansluter mig således

till bestämmelsen, att för sportändamål avsedda luft- och fjäderbössor

och sådana pistoler böra undantagas från här förevarande reglering. Gasvapen,

maskerade vapen och därmed jämförliga torde däremot böra inbegripas

under författningen. I den mån behov att innehava dylika vapen

kan tänkas föreligga, kommer självfallet licens att meddelas.

Jämväl artilleridepartementets förslag till definition å skjutvapen har jag

ansett mig kunna biträda med vissa ändringar. Av de sakliga ändringar,

som vidtagits, må här nämnas, att undantagen från vapenregleringen utvidgats

att omfatta skjutvapen för signaländamål, t. ex. för avskjutande av

nödsignaler eller lotssignaler, och för linkastning i livräddningssyfte samt

startpistoler.

2§-

Innehållet i denna paragraf överensstämmer i sak väsentligen med det

av arméförvaltningens artilleridepartement framlagda förslaget. Den betydelsefullaste

skillnaden hänför sig till avfattningen av 2 § 3. i förevarande

förslag, vilket innebär en mindre långt gående utvidgning av begreppet

ammunition än artilleridepartementet ifrågasatt. Därjämte hava vissa undantag

föreskrivits på sätt närmare framgår av näst sista stycket.

Om deklaration och innehav av skjutvapen.

3 §•

I denna paragraf meddelas bestämmelser rörande den föreslagna nya inventeringen

av vapeninnehavet i riket.

De sakkunniga framhålla till en början, att i den gällande kungörelsen

åtskilliga luckor föreligga. För den som förvärvar vapen genom köp eller

därmed likställt fång erfordras visserligen särskilt tillstånd, men däremot

är den, som genom lån eller annan upplåtelse kommer i besittning av vapen,

ej pliktig söka tillstånd att innehava vapnet. Örn sålunda vapenlicens meddelas

exempelvis en sammanslutning, öppnas härigenom möjlighet att, genom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 268.

utlåning av vapen till dess medlemmar, skapa väpnade sammanslutningar, som

helt undandraga sig det allmännas kontroll. Ytterligare en lucka är, att

örn vapen genom arv eller annat s. k. universalfång övergått i nj ägo, den

nye ägaren ej är pliktig att söka tillstånd till innehav av vapnet. Härigenom

komma under årens lopp antalet av ej kända innehavare av vapen att allt

mer ökas. På grund av det sagda är det för närvarande ej möjligt att med

den grad av tillförlitlighet, som måste anses önskvärd, fastställa omfattningen

av vapeninnehavet i riket och på vilka händer vapnen befinna sig.

Man synes därför ej kunna undgå att, trots därmed förenat besvär för allmänheten

och myndigheter, såsom utgångspunkt för en mera effektiv vapenförfattning

lägga en på deklarationsplikt för ägare och innehavare av vapen

grundad ny inventering av vapeninnehavet i riket.

I anledning av deklarationen bör — framhålla de sakkunniga — tagas

under omprövning, huruvida rätten att innehava vapen också för framtiden

må bibehållas och på grund härav uppställas fordran på ansökan örn rätt

till fortsatt innehav. Blanketter med formulär till deklaration och ansökan

synas böra, utan kostnad för sökanden, tillhandahållas av statsverket. Allmänheten

synes böra befrias från erläggande av stämpel å bevis angående

verkställd deklaration och örn rätt till fortsatt innehav av vapen. Försändelser

innehållande deklaration och ansökan torde böra kostnadsfritt befordras

till vederbörande myndighet.

Den föreslagna vapeninventeringen tillstyrkes av Överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Stochholms, Uppsala, Kalmar, Alvsborgs, Örebro, Kopparbergs

och Gävleborgs län. Av nämnda myndigheter framhåller länsstyrelsen i

Kalmar län, att en ny vapeninventering vore ofrånkomlig, samt Överståthållarämbetet

att det varit lyckligt örn det med promemorian avsedda syftet

kunnat vinnas utan en så vidlyftig, tidsödande och dyrbar apparat som den

föreslagna nya vapeninventeringen. Även länsstyrelsen i Gävleborgs län

anser, att det varit önskvärt örn man kunnat undvika en genomgående ny

vapeninventering men finner på de i promemorian anförda grunderna, särskilt

den nya inventeringens förbindande med tillståndsprövning enligt

skärpta villkor, övervägande skäl tala för den ifrågavarande åtgärden.

Länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län finna förhållandena

inom dessa län ej hava givit anledning till ny vapeninventering.

Beträffande Älvsborgs län gör länsstyrelsen samma uttalande i sitt förutnämnda

tillstyrkande utlåtande. Poliskammaren i Göteborg håller före att en

ur statlig synpunkt fullt tillfredsställande utredning och kontroll över vapeninnehavet

i riket kunde erhållas på ett smidigare, såväl för allmänheten som

myndigheterna mindre betungande och för statsverket mindre kostsamt sätt,

därest inventeringen inskränktes till de vapen, vilkas innehav borde underkastas

särskilt sträng övervakning, nämligen vapen huvudsakligen avsedda

för krigsbruk och liknande, ävensom till ammunition till sådana vapen samt

därest effektiv kontroll över vapeninnehavet möjliggjordes genom polismyndigheterna.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands och Västmanlands län avstyrka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 268.

Departements
chefen.

förslaget i förevarande del, länsstyrelsen i Hallands län under framhållande

att gällande vapenkungörelse i allt väsentligt väl fyllt sin uppgift. Landsfogden

i länet anser däremot ny inventering böra äga rum. Enligt länsstyrelsen

i Västmanlands län syntes syftet med den föreslagna inventeringen

lika väl kunna nås genom en skärpning av nu gällande författnings straffsatser

för olovligt innehav av vapen att omfatta jämväl fängelsestraff. Detta

skulle kunna drabba alla dem, som vid tidpunkten för de föreslagna nya

bestämmelsernas ikraftträdande underlåtit att anmäla innehav av vapen.

Länsstyrelsen utginge härvid ifrån att de anmälningar örn innehav av vapen,

som skett, och de tillstånd till förvärv av sådana, som erhållits enligt 1927

års författning, fortfarande skulle gälla. Därest en utvidgning skedde av nu

gällande författnings tillämplighet att gälla dels vapen av de slag som i

promemorian föreslagits dels vapen, som förvärvats genom universalfång,

skulle den ifrågasatta nya inventeringen avse endast dem, som med nu gällande

bestämmelser icke varit deklarationsskyldiga. Ur dessa nya deklarationer

och de förteckningar, som redan finnas, syntes kunna hämtas alla de

upplysningar, som erfordrades vid en eventuell blivande prövning, huruvida

vederbörande vapeninnehavare skulle erhålla tillstånd till fortsatt innehav

eller icke.

Den av de sakkunniga ifrågasatta kostnadsfria befordran till vederbörande

myndighet av försändelser innehållande deklaration örn vapeninnehav och

ansökan om tillstånd till fortsatt innehav av vapen avstyrkes av generalpoststyrelsen.

Skulle emellertid sådan beviljas, bör uppgift lämnas å de myndigheter,

till vilka dylika ofrankerade försändelser skola vara adresserade,

varjämte synes böra föreskrivas, dels att försändelse, varom nu är fråga,

skall vara försedd med påskrift örn innehållet, dels ock att de avgifter, från

vilkas erläggande avsändaren befrias, skola av vederbörande mottagande myndighet

erläggas till postverket av medel, som stå till myndighetens förfogande.

Styrelsen erinrar örn, att kostnadsfri postbefordran icke medgavs

beträffande de anmälningar angående vapeninnehav, som avgåvos under år

1927. Skulle ett dylikt medgivande lämnas, måste tillkännagivande härom

tillställas samtliga postanstalter och lantbrevbärare i riket, varjämte föreskrift

måste utfärdas örn skyldighet för vederbörande avsändare att förse

försändelsen med påskrift örn innehållet. Styrelsen håller före, att dessa

åtgärder äro allt för omständiga, när det gäller allenast ett enstaka tillfälle

Med kostnadsfri befordran torde i detta sammanhang avses, att befordran

skulle verkställes utan kostnad för avsändaren. Däremot skulle postverket

givetvis äga uppbära ersättning för befordringen- Det syntes icke lämpligt

härför anlita tjänstebrevsanslaget.

Såsom jag förut antytt, bör i en ny vapenförfattning i första hand föreskrivas

inventering av vapenförrådet i riket samt prövning, huruvida den

som deklarerat vapen fortfarande bör få innehava detsamma. I denna paragraf

har därför föreslagits, att envar som den 1 augusti 1933 — den dag då

den nya författningen är avsedd att träda i kraft — innehar skjutvapen, skall

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 268.

vara skyldig att senast den 30 september samma år deklarera vapnet hos

länsstyrelsen och att deklarant som önskar efter sistnämnda dag innehava

skjutvapnet skall söka tillstånd härtill i samband med deklarationen. Örn,

såsom de sakkunniga förutsatt, ansökan örn fortsatt innehav skrives å samma

handling som deklarationen samt blanketter tillhandahållas av statsverket,

synes besväret för allmänheten bliva i görligaste mån inskränkt. I anslutning

till vad de sakkunniga föreslagit har inom finansdepartementet utarbetats

ett förslag av innebörd, att bevis över tillstånd att fortfarande inneliava

skjutvapen som deklarerats enligt förevarande paragraf, ävensom duplett till

dylikt bevis skola vara fria från stämpel. De sakkunnigas förslag att försändelser

innehållande deklaration och ansökan kostnadsfritt skola befordras

till vederbörande myndighet har jag däremot, med hänsyn till vad generalpoststyrelsen

anfört och då förekommande portokostnad tydligen är utan

betydelse för deklaranterna, ej ansett mig böra biträda.

Jag tillåter mig erinra därom att den nya författningen lika litet som

den nuvarande skall vara tillämplig å vissa innehavare av vapen (se 27 §).

Till belysande av det nuvarande beståndet av sådana skjutvapen, som

omfattas av nu gällande vapenkungörelse, hava på föranstaltande av de sakkunniga

uppgifter infordrats, som sammanställts i en tablå, vilken torde

såsom bilaga få fogas vid detta protokoll. Av tablån framgår, att sammanlagda

antalet av andra än vapenhandlare t. o. m. den 15 maj 1933 deklarerade

och med tillstånd förvärvade skjutvapen uppgår till i runt tal 350,000 därav

gevär 264,000 och pistoler (revolvrar) 86,000.

[I samband härmed må beröras frågan örn inventering av ammunitionsinnehavet

i riket. De sakkunniga anse, att dylik inventering ej bör äga rum.

Häremot har erinran framställts allenast av marinförvaltningen, polismästaren

i Stockholm och andre polisintendenten i Göteborg. Polismästaren i Stockholm

framhåller sålunda, att det kan inträffa, att vid en eventuell husrannsakan

vapen icke anträffas, men väl ett ammunitionsparti, vilket varit

svårare att dölja än vapnen. Genom att uppgiva, att partiet förvärvats

under den äldre författningens giltighetstid, kan den misstänkte försäkra

sig örn möjligheten att undgå beslag. Andre polisintendenten i Göteborg

finner de sakkunniga hava underskattat faran av ammunitionsinnehav,

då den föreslagna inventeringen icke skulle omfatta sådant innehav och

särskilt tillstånd ej synes erforderligt för innehav av ammunition. Han finner

innehavet av ammunition väl så viktigt som innehav av vapen. Utan ammunition

äro vapnen nämligen ofarliga och han vill rent av ifrågasätta, huruvida

icke en inventering bör verkställas för konstaterande av snarare ammunitions-

än vapeninnehavet.

För egen del anser jag lika med de sakkunniga föreskrifter ej behöva

meddelas örn inventering av ammunitionsinneliavet i riket. Då deklarationsplikt

stadgas för dem som inneliava skjutvapen och prövning av deras rätt

att fortfarande innehava vapnen skall äga rum, synes det vara av tämligen

ringa betydelse, om de som vid denna prövning ej bibehållas vid rätten att

innehava skjutvapen äro i besittning av ännu ej förbrukad ammunition. Att

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

andra än vapeninneliavare skulle i nämnvärd omfattning innehava ammunition

är föga troligt. I varje fall torde det innehav av ammunition, som finnes

hos andra än handlande med sådan vara, näppeligen hava den omfattning,

att det berättigar till införande av en deklarationsplikt, som för den enskilde

skulle bliva betungande och för myndigheterna medföra en synnerligen omfattande

arbetsbörda.

4 §•

Fordran å tillstånd.

De sahkunniga erinra örn att för närvarande tillstånd fordras för förvärv av

vapen genom köp eller därmed likställt fång men däremot ej för innehav

på annan grund. Den som exempelvis ärvt eller fått låna ett skjutvapen

behöver ej söka tillstånd till innehavet. Då emellertid alla vapeninnehav

böra vara registrerade, anse de sakkunniga att tillstånd bör fordras också

för annat innehav än det som grundar sig å köp och därmed likställt fång.

Behovet av bestämmelser örn särskilt tillstånd till innehav vitsordas i allmänhet

i de av länsstyrelserna avgivna yttrandena. Av länsstyrelsen i

Kristianstads län göres emellertid gällande, att örn fordran på tillstånd till

förvärv av skjutvapen bibehålies samt därjämte stadgas befogenhet för vederbörande

myndighet att återkalla rättighet till innehav av vapen, särskilt tillstånd

för innehav icke bör föreskrivas. Länsstyrelsen i Västmanlands län

finner ifrågavarande spörsmål enklast kunna ordnas så, att i tillståndsbeviset

för förvärvet inryckes en bestämmelse örn att förvärvet får ske för personligt

bruk. Endast beträffande vapenhandlare torde den tänkta åtgärden med

särskilt tillstånd att innehava vapen vara erforderligt.

Arméförvaltningen anför, att örn överhuvud någon särskild licensplikt beträffande

innehav av vapen må anses erforderlig, synes densamma lämpligen

böra begränsas till att avse den i promemorian föreslagna engångsprövningen

för hela riket beträffande rätten att behålla innehavda vapen samt för framtiden

till att gälla de fall, där vapen genom arv eller testamente övergått i

ny ägares besittning, varom polismyndigheten näppeligen torde hava möjlighet

att på annat sätt erhålla kännedom.

Från åtskilliga håll framhålles, att i fråga örn utlåning av vapen fordran

på tillstånd till innehav bör begränsas till att avse utlåning under längre

tid och icke omfatta t. ex. det fall att någon utlånar ett jaktgevär till en

vän vid ett tillfälligt besök.

Enligt min mening måste det betraktas såsom en brist i gällande vapenkungörelse,

att tillstånd ej fordras för annat innehav av skjutvapen än det

som grundar sig å köp och därmed likställda förvärv. Då ett skjutvapen,

för vars förvärv tillstånd varit erforderligt, vid ägarens död övergår till hans

rättsinnehavare, lärer anledning saknas att låta den nye ägaren innehava

vapnet utan en prövning motsvarande den som hans företrädare fått underkasta

sig. Och även när fråga ej är örn förvärv utan örn upplåtelse av

skjutvapen — utlåning är här det mest praktiska fallet — måste av enahanda

skäl som beträffande förvärv fordran på tillstånd för innehavaren upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 268.

ställas. I likhet med de sakkunniga anser jag således tillstånd böra fordras

för innehav av skjutvapen oavsett grunden till innehavet.

Kravet på tillstånd torde, såsom också av de sakkunniga lärer vara avsett,

böra omfatta allenast innehav av mera stadigvarande natur, ej exempelvis

blott tillfälligt utlånande. Till undvikande av varje missförstånd har i

denna paragraf utsagts, att skjutvapen må, utan hinder av vad i paragrafen

sägs örn tillstånd till innehav, tillfälligt upplåtas till användande för samma

ändamål som det, för vilket tillstånd till innehav meddelats. Givetvis kräves

ej heller tillstånd för skjutvapens utlämnande till annan för reparation. Ett

uttryckligt stadgande härom har synts överflödigt.

Tillståndsbeviljande myndighet.

För närvarande meddelas tillstånd att förvärva vapen för Stockholm av

Överståthållarämbetet, för stad med poliskammare av denna samt för annan

stad av magistraten eller därmed jämförlig myndighet och å landet av länsstyrelsen.

Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla en i möjligaste

mån enhetlig tillämpning i frågor rörande rätt att innehava vapen anse

de sakkunniga, att avgörandet städse bör tillkomma länsstyrelsen.

Förslaget i denna del avstyrkes av länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Kristianstads, Älvsborgs och Västmanlands län. Såsom skäl härför anföres,

att länsstyrelserna i regel måste stödja sitt beslut på uppgift från

vederbörande ortsmyndighet och att förslagets genomförande skulle medföra

avsevärd ökning i länsstyrelsernas arbetsbörda. Länsstyrelsen i Kristianstads

län ifrågasätter örn icke ifrågavarande befogenheter kunde på landsbygden

tilläggas landsfiskalerna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner licensgivandet

åtminstone ej böra överflyttas från de större städerna, och länsstyrelsen

i Västmanlands län håller före att ett i administrativ ordning

utfärdat cirkulär med anvisningar rörande bestämmelsens tillämpning skulle

skapa garanti för en likartad behandling av förevarande ärenden.

Enligt min mening är det av vikt, att vid prövning av ansökningar Departementsatt

innehava skjutvapen en i möjligaste mån enhetlig praxis åväga- chefen.

bringas. För närvarande torde prövningen ske efter ganska olikartade

grunder, något som med hänsyn till det stora antal myndigheter som lia

att handlägga ifrågavarande ärenden ej är ägnat att väcka förvåning. Skall

emellertid, såsom här föreslås, i samband med en ny inventering av hela

vapenförrådet i riket verkställas en prövning av de nuvarande vapeninnehavarnas

rätt att fortfarande innehava sina vapen, synes det så mycket

viktigare att så långt sig göra låter en enhetlig tillämpning av de nya bestämmelserna

i ämnet kommer till stånd. Annan möjlighet lärer då näppeligen stå

till buds än att anförtro prövningen åt länsstyrelserna. Även med denna

ordning kan praxis självfallet komma att variera, men möjligheten att vinna

större enhetlighet däri blir naturligen väsentligt ökad. Med hänsyn härtill

och med beaktande jämväl av den större trygghet vid prövningen av licensfrågor,

som deras hänskjutande till länsstyrelserna i vissa fall synes erbjuda,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

har jag funnit övervägande skäl tala för de sakkunnigas förslag i detta hänseende.

Såsom redan anförts kommer nyinventeringen att medföra vissa kostnader,

framförallt för länsstyrelserna. Med hänsyn till att de anslag, som beslutats

av riksdagen till befattningshavare samt expens- och tryckningskostnader vid

länsstyrelserna, äro av förslagsanslags natur, torde det icke vara nödvändigt

att göra framställning till riksdagen örn anvisande av medel för förevarande

ändamål, utan lärer det få ankomma å Kungl. Maj:t att ställa erforderliga

belopp till länsstyrelsernas förfogande.

5§-

Någon motivering för bestämmelserna i denna paragraf torde ej vara

erforderlig.

6§-

Enligt gällande vapenkungörelse må tillstånd att förvärva skjutvapen

meddelas allenast den som gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet

samt finnes hava behov av vapen som avses i hans ansökan.

De sakkunniga framhålla, att dessa bestämmelser ej ansetts lägga hinder

i vägen för meddelande av tillstånd till förvärv av skjutvapen jämväl åt

vissa sammanslutningar. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid tillstånd

att förvärva eller innehava vapen ej kunna meddelas annan än enskild

person, och detta bör uttryckligen angivas i författningen. Stadgandet bör

dock ej gälla aktiebolag eller handelsbolag, som har till ändamål att tillverka

eller försälja vapen eller ammunition. Vidare föreslås en skärpning

av nu gällande fordringar för erhållande av rätt till förvärv av vapen, exempelvis

så, att den som söker tillstånd att förvärva eller innehava vapen

skall kunna antagas ej komma att missbruka vapnet till fara för sig eller

annan eller för allmän ordning eller säkerhet eller för stats- och rättsordningen.

Kravet på att sökanden skall styrka, att han verkligen har behov

av vapnet, bibehålies, varjämte i fråga örn pistoler och andra fickvapen

föreslås att ansökan som avser dylika vapen ej må bifallas, med mindre

synnerliga skäl därtill äro. I tillståndsbevis bör enligt förslaget uttryckligen

angivas, att tillståndet avser rätt till innehav för det i ansökningen

omförmälda syftet. Förmyndares samtycke bör städse utgöra förutsättning

för att omyndig person skall erhålla tillstånd till förvärv eller innehav av

vapen.

Mot det föreslagna förbudet att meddela tillstånd till innehav av skjutvapen

åt annan än enskild person i och för sig riktas i allmänhet i yttrandena

icke någon invändning. Ett stort antal myndigheter, vilka befara att

en undantagslös tillämpning av förbudet komme att försvåra eller omöjliggöra

skytte- och landstormsföreningars verksamhet, framhåller emellertid

nödvändigheten av att uttryckligt undantag medgives för dylika sammanslutningar.

Arméförvaltningen anser att, förutom de föreningar och sammanslutningar

för skytte och idrott, vilka åtnjuta statsunderstöd och vilkas verksamhet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 268.

står under offentlig kontroll, jämväl andra sammanslutningar med legitimt

syfte, exempelvis jakt vårdsföreningar o. d., böra bibehållas vid rätten att

förvärva och innehava vapen och ammunition i den mån anledning icke

föreligger till antagande att dylik rätt skall missbrukas. Det syfte att undvika

fara för det allmänna genom uppkomsten av beväpnade enskilda sammanslutningar,

som skulle ligga till grund för ett förbud mot ideella föreningars

vapeninnehav, synes arméförvaltningen väsentligen kunna tillgodoses

genom den i allmänhet skärpta kontroll, som avses att införas vid meddelandet

av tillstånd till förvärv och innehav av vapen. Örn så anses erforderligt,

skulle denna kontroll beträffande föreningar och andra sammanslutningar

kunna ytterligare skärpas genom införande av föreskrift, att dylik

förening eller sammanslutning icke må förvärva eller innehava vapen eller

ammunition utan att av Kungl. Majit hava förklarats berättigad därtill. En

dylik legitimation synes kunna ske generellt för sådana sammanslutningar

som skytte- och landstormsföreningar (-förbund).

Länsstyrelsen i Blekinge län anser rätt till inköp och innehav av åtminstone

fickvapen böra medgivas bankbolag och vissa andra penningförvaltande

institutioner samt bolag som ombesörja nattvakt m. fl. vilka plägade

förse vissa av tjänstemännen med skjutvapen till försvar under tjänsteutövning.

Det förefölle ej tillräckligt att den enskilde individen härvidlag

hade möjlighet att erhålla tillstånd till vapenanskaffning. Länsstyrelsen

finner vidare mindre vikt böra fästas vid behovet att innehava vapen utan

huvudvikten bör enligt länsstyrelsens mening läggas på sökandens kvalifikationer,

så att med största möjliga visshet kan antagas, att vapnet icke kommer

till användning i skadligt eller eljest illojalt syfte. En liknande ståndpunkt

företrädes av styrelsen för svenska jägareförbundet, som anför, att styrelsen

helst skulle se, att det bleve ett villkor för tillståndet till innehav

av gevär, att sökanden visade sig besitta sådan förmåga att handhava ett

skjutvapen, att det kunde antagas, att han ej bleve farlig för annans person

eller egendom, och att han besutte sådan skjutskicklighet, att det ej vore

att befara, att han skulle komma att genom osäker skjutning utsätta villebrådet

för onödiga plågor.

I fråga örn villkoren för erhållande av licens anser länsstyrelsen i

Malmöhus län tillräcklig trygghet kunna vinnas, om föreskriften i detta hänseende

erhölle sådan lydelse, att tillstånd kunde lämnas, därest det icke

funnes anledning antaga att sökanden komme att bruka vapnet till fara för

sig eller annan eller för allmän ordning och säkerhet eller för stats- och

rättsordningen.

Av länsstyrelsen i Alvsborgs län framhålles, att det för varje licensgivande

myndighet är nödigt att tämligen noggranna föreskrifter lämnas i författning

eller annorledes örn vilka principer, som vid tillstånds lämnande skola följas,

och länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar den synnerliga betydelsen

av att i görligaste mån fullständiga anvisningar härom meddelas. Dylika

föreskrifter böra, anse länstyrelserna i Västmanlands och Kalmar län, meddelas

genom ett i administrativ ordning utfärdat cirkulär.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 268.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser för sin del icke någon ändring i

nuvarande bestämmelser örn behovsvillkoret böra ske. Att i lag närmare

angiva behovets art oell när behov skall anses föreligga synes icke möjligt,

utan bedömandet av behovet torde fortfarande böra överlåtas åt vederbörande

myndighet. Innehavaren av ett skjutvapen torde vidare icke gärna

kunna förvägras att använda det för annat ändamål än det i ansökningen

uppgivna. Villkoret för tillstånd till förvärv eller innehav av fickvapen, att

synnerliga skäl skola visas, anser länsstyrelsen icke böra stadgas. Många

människor kunna önska innehava en revolver till självförsvar i hemmet och

denna önskan måste väl anses legitim, även örn synnerliga skäl för behövligheten

vanligen ej kunna visas.

Polismästaren i Stockholm åter finner vad som föreskrives i fråga örn fickvapen

böra gälla även mausergevär samt anser det nödvändigt att kvalifikationen

»synnerliga skäl» bleve antingen i författningen eller på annat sätt

exemplifierad.

Styrelsen för svenska jägareförbundet påpekar, att en jägare ofta är innehavare

av flera olika jaktgevär, som han nödgats anskaffa till följd av vapenteknikens

framsteg, ur djurvänlig synpunkt och för olika slags jakt. Det

skulle säkerligen giva anledning till en för lagstiftningens syftemål menlig

eller åtminstone en alldeles onödig irritation, örn dessa äldre gevär skulle

fråntagas jägaren, blott därför att han ej kunde visa, att han av dem hade

något verkligt behov i detta ords strängt tekniska bemärkelse. Alldeles

särskilt skulle detta kunna bliva fallet, örn, såsom förslaget avser, kravet

på tillstånd till innehav skulle utsträckas till att avse även gevär, som förvärvats

före den nya lagstiftningens trädande i kraft. Örn, såsom styrelsen

hoppas, kontrollen utsträckes till att avse även de slätborrade gevären, göra

sig de nu framhållna synpunkterna i ännu högre grad gällande, och styrelsen

anser behovssynpunkten i fråga örn dessa gevär överhuvudtaget olämplig.

Skall den bibehållas beträffande de refflade gevären, måste därför enligt

styrelsens uppfattning en annan bedömningsgrund utfinnas såvitt angår de

slätborrade. — Den nuvarande bedömningsgrunden, sökandens ordentlighet

och pålitlighet, synes styrelsen strängt taget vara tillräcklig i alla förekommande

fall, örn den genomföres med tillräcklig omsorg i tillämpningen.

Styrelsen ifrågasätter, örn ej, därest denna synpunkt lägges till grund för

bedömandet, även särskilda bestämmelser i fråga örn de s. k. fickvapnen

bliva överflödiga. Sådana kunna nämligen även från jaktsynpunkt innehavas

i fullt lojala syften.

Den av de sakkunniga uttalade principiella uppfattningen att tillstånd

icke böra meddelas föreningar och andra sammanslutningar är enligt min

mening välgrundad. Även örn den fordran på tillstånd för innehav av skjutvapen,

som uppställes av förslaget, utesluter det missförhållande som för

närvarande kan uppkomma därigenom, att en förening som erhållit vapenlicens

utlånar vapen till sina medlemmar, vilka för innehavet ej äro underkastade

skyldighet att söka tillstånd, synes det mindre lämpligt att bevilja

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 268.

27

en sammanslutning såsom sådan tillstånd att inneliava vapen. Härifrån torde

emellertid — såsom ock av de sakkunniga avsetts — undantag böra stadgas

för föreningar, tillhörande det av staten understödda frivilliga skytteväsendet.

Detsamma bör gälla i fråga örn landstormsföreningar m. fl. Stadgande härom

har givits i 27 §. Däremot anser jag det saknas anledning att beträffande

sådant innehav av skjutvapen som ej är tillfälligt befria medlemmar

i sådan förening som nyss sagts från skyldigheten att söka tillstånd till

innehavet. Örn sålunda ett gevär, såsom stundom sker, utlånas till föreningsmedlem

för längre tid, exempelvis över sommaren, erfordras tillstånd

för innehavet. Några praktiska olägenheter för ifrågavarande föreningar

torde ej härav uppkomma.

Att förbudet för annan än enskild person att inneliava skjutvapen ej gäller

aktiebolag eller handelsbolag som har till ändamål att idka handel med

skjutvapen följer av 15 §, jämförd med nu ifrågavarande paragraf.

Då i de infordrade yttrandena framhållits, att behov föreligger för vissa

juridiska personer såsom banker eller andra penningförvaltande institutioner

att förvärva skjutvapen att användas av vissa tjänstemän, må erinras att

vederbörande tjänsteman i dylika fall utan svårighet lärer kunna erhålla

tillstånd att för ändamålet ifråga innehava vapnet.

I likhet med de sakkunniga anser jag vidare, att de kvalifikationer, ordentlighet

och pålitlighet, som för närvarande fordras för tillstånd att förvärva

skjutvapen ej med erforderlig tydlighet angiva vissa av de väsentliga omständigheter

som vid prövningen böra komma i betraktande. De sakkunnigas

förslag att tillstånd ej må meddelas, med mindre sökanden skäligen

kan antagas ej komma att missbruka vapnet till fara för sig eller annan

eller för allmän ordning eller säkerhet eller för stats- och rättsordningen,

synes mig på ett lämpligt sätt antyda de väsentliga momenten vid prövningen.

I själva författningstexten torde det emellertid ej vara nödvändigt

att närmare exemplifiera de olika formerna av missbruk.

Sökanden bör liksom för närvarande styrka, att han har behov av vapnet.

Att i författningstexten närmare exemplifiera behovets art synes näppeligen

möjligt. Tydligt är, att örn slätborrade jaktgevär, såsom förslaget innebär,

inbegripas under författningen, tillstånd ej bör vägras dem som önska för

lojalt jaktbehov innehava sådana vapen. Någon svårighet att styrka sådant

behov lärer i regel ej föreligga. Motsvarande synpunkter göra sig gällande

beträffande medlemmar av förut omförmälda föreningar vilka önska innehava

sådana skjutvapen som pläga användas vid de av föreningarna anordnade

övningarna.

När fråga är örn pistoler, revolvrar och andra dylika fickvapen, vilka ur

samhällets synpunkt torde erbjuda särskilt stora risker, synes prövningen

— såväl i vad rör sökandens behov att innehava vapnet som hans personliga

kvalifikationer — böra följa strängare normer. Det synes vara grundad

anledning att, såsom de sakkunniga föreslagit, stadga att tillstånd att inneliava

dylika vapen ej må meddelas, med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Enligt gällande vapenkungörelse må tillstånd ej lämnas den som är under

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen
-

28 Kungl. Majus proposition nr 268.

aderton år, med mindre lian erhållit förmyndarens samtycke till förvärvet.

De sakkunniga anse, att förmyndarens samtycke städse — alltså beträffande

den som ej uppnått myndig ålder och den som förklarats omyndig — bör

utgöra förutsättning för tillstånd. Stadgande i sådant avseende har upptagits

i tredje stycket av förevarande paragraf.

7 §•

Förevarande stadgande motsvarar § 6 i gällande vapenkungörelse. De

ändringar som företagits äro i stort sett betingade av vissa förut angivna

nyheter i den föreslagna författningen samt därav att bestämmelserna örn

ammunition behandlas först i en senare avdelning av författningen.

8 §•

Under erinran, att örn någon efter vederbörlig deklaration eller tillstånd

till förvärv innehar vapen, det för närvarande ej är möjligt att fråntaga

honom denna rätt, även örn det finnes uppenbart att vapnet icke lämpligen

bör innehavas av honom, föreslå de sakkunniga att återkallelse av tillstånd

till innehav av vapen skall kunna ske, örn skäl därtill äro. Ett närmare

angivande i författningen av särskilda anledningar till återkallelse torde

knappast erfordras, utan avgörandet får enligt de sakkunniga bero på prövning

i det särskilda fallet. En viss ledning giva bestämmelserna angående

förutsättningar för erhållande av tillstånd till innehav av vapen; äro förutsättningar

för sådant tillstånd ej längre för handen, bör återkallelse sålunda

ske. Återkallelse bör — anföra de sakkunniga — kunna beslutas ej blott av

den länsstyrelse, som meddelat tillståndet, utan jämväl av annan länsstyrelse,

exempelvis länsstyrelsen i det län där innehavaren är bosatt eller uppehåller

sig. Har återkallelsen ej skett av den myndighet, som meddelat tillståndet,

bör denna, för vederbörlig anteckning i sådan förteckning som för närvarande

omförmäles i § 19 vapenkungörelsen, underrättas örn återkallelsen av den

myndighet som beslutat därom. Har återkallelse skett bör vapnet inlämnas

till polismyndighet å den ort, där innehavaren är bosatt eller uppehåller

sig. Ansvar bör ådömas den, som undandrager sig att avlämna vapen i fall

som nu nämnts, varjämte vapnet bör kunna förklaras förverkat.

Mot de sakkunnigas förslag i denna del hava några erinringar ej framställts.

Styrelsen för svenska jägareförbundet framhåller, att till vinnande av

större konsekvens i tillämpningen vissa exempel böra lämnas på förhållanden,

som kunna föranleda återkallande, såsom att tillståndshavaren gjort sig

skyldig till störande av lugn eller allmän ordning, eller att han dömts till

ansvar för grövre vållande till skada å person eller egendom, där vållandet

skett medelst skjutvapen, eller för grövre djurplågeri, förövat medelst sådant

vapen, eller för förseelse mot jaktförfattningarna av viss grövre beskaffenhet.

Att meddelat tillstånd bör vid behov kunna återkallas synes mig vara ett

oundgängligt krav på en ny och mera effektiv vapenförfattning, och ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 268.

dylikt stadgande bär därför upptagits i nu förevarande paragraf. I likhet

med de sakkunniga har jag ansett ett närmare angivande av skälen till återkallelse

ej lämpligen böra äga rum.

9§-

De sakkunniga erinra örn, att enligt deras förslag vapen i vissa fall skola

överlämnas till polismyndighet. Dessa äro 1) då tillstånd till fortsatt innehav

av deklarerat vapen ej meddelas; 2) då tillstånd ej meddelas till innehav

av vapen som genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt förvärvats

efter den nya författningens ikraftträdande; 3) då tillstånd att innehava

vapen återkallas. I nämnda fall böra vapnen enligt de sakkunnigas

mening tillfalla kronan. Då fråga här är örn personer som ej låtit komma

sig någon förseelse mot författningen till last, böra de — anföra de sakkunniga

— uppenbarligen för de vapen som fråntagas dem erhålla ersättning

av allmänna medel. Denna ersättning synes lämpligen böra utgå efter värdering

av vapnet i dess vid avlämnandet befintliga skick.

Angående den ifrågasatta skyldigheten för kronan att inlösa sålunda

överlämnade vapen anför arméförvaltningen att, då tillstånd icke längre

lämnas till innehav av vapen, detta måste göras för ägaren obrukbart, lärer

vara ofrånkomligt. Härav följer dock icke under alla förhållanden, att vapnet

behöver tvångsinlösas av kronan. Örn ägaren t. ex. gör anspråk å att få

försälja vapnet, exempelvis till en vapenhandlare eller till enskild person

eller förening, som finnes berättigad till inköpslicens, synes skäl saknas att

förvägra ägaren en dylik rätt. Och örn vidare ägaren önskar behålla vapnet

i sin ägo men med detsamma vidtager sådana åtgärder, att det blir för

honom oanvändbart, lärer kronan sakna anledning att påfordra tvångsinlösen

av vapnet för sin räkning. Genom att möjligheter beredas ägaren att på

något av angivna eller annat likvärdigt sätt förfoga över vapnet så, att detsamma

göres ofarligt, undgår även kronan de kostnader som dylika vapens

inlösen skulle betinga. Örn ägaren icke vill själv sörja för vapnets försäljning

eller disponerande på annat ur trygghetssynpunkt tillfredsställande sätt,

synes kronan icke kunna undgå att inlösa vapnet. En dylik inlösen bör

givetvis ske till vapnets fulla värde.

Statskontoret anser det självfallet, att gottgörelse efter vederbörlig uppskattning

bör utgå av statsmedel för de vapen, som, utan att hava av innehavaren

förverkats, överlämnas till kronan.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit har i denna paragraf

föreskrivits, att i de fall då skjutvapen enligt vad förut nämnts ej må

innehavas vapnen skola avlämnas till den som enligt 3 § har att mottaga

vapendeklarationer d. v. s. i allmänhet magistrat, stadsstyrelse eller landsfiskal.

De sakkunniga hava föreslagit att vapen som sålunda avlämnas skola

tillfalla kronan. Det synes mig emellertid kunna ifrågasättas, huruvida en

sådan åtgärd kan anses vara av förhållandena påkallad och örn ej i stället

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 268.

den mindre genomgripande anordningen bör vidtagas, att ifrågavarande

vapen tagas i förvar för ägarnas räkning. Då den föreslagna kungörelsen

skall gälla allenast till och med den 31 december 1934, är också förvaringens

giltighetstid begränsad på enahanda sätt. I samband med prövningen av

frågan örn vapenkungörelsens fortsatta tillämpning får även tagas under

övervägande, huruvida med hänsyn till då rådande förhållanden ett fortsatt

förvarande av vapnen för ägarnas räkning bör äga rum eller huru med

vapnen eljest bör förfaras. Med en dylik provisorisk lösning undvikas för

närvarande de till synes avsevärda kostnader som en inlösen av vapnen

skulle medföra för det allmänna.

Aven denna anordning måste emellertid komma att medföra vissa uigifter

för statsverket, främst till förvaring och vård av vapnen. Ehuru några

närmare uppgifter rörande dessa kostnader icke för närvarande stå till buds,

torde de kunna approximativt uppskattas till 100,000 kronor. På grund

härav lärer för nästa budgetår böra för angivna ändamål under femte huvudtiteln

uppföras ett extra förslagsanslag å nyss angivna belopp, vilket anslag

torde kunna upptagas under rubriken förvaring och vård av vissa skjutvapen.

10 §.

Första stycket.

Efter att hava anfört, att särskilt tillstånd för rätt att bära skjutvapen

ej synes vara erforderligt, men att straff bör inträda för den som bär vapen

vid annat tillfälle än som avses med tillståndet att innehava vapnet eller

överhuvud nyttjar vapnet annorledes än vartill han enligt tillståndet är berättigad,

yttra de sakkunniga vidare:

Skäl kunna otvivelaktigt anföras för att den som bär vapen — i enlighet

med det för honom meddelade tillståndet att innehava vapen eller

ock i fall som ej avses med tillståndet — skall vara pliktig medföra tillståndsbeviset

och på anfordran uppvisa detta för polismyndighet, vilken,

örn beviset ej kan företes, bör äga tillsvidare omhändertaga vapnet. Det

skulle eljest kunna inträffa att polisen saknade möjlighet att, också i

trängande fall, vidtaga ett till skydd för enskilda eller samhället betingat

omedelbart omhändertagande av vapen. Innehavaren behövde blott uppgiva

att han av länsstyrelsen i annat län erhållit tillstånd, något som

— särskilt örn tillika oriktigt namn angåves — skulle omöjliggöra det snabba

och effektiva ingripande som kunde vara av nöden. Örn sålunda behov i

vissa fall onekligen föreligger av föreskrift, att tillståndsbevis skall medföras

när vapen bäres, kan det å andra sidan ej förnekas att en allmän föreskrift

av dylikt innehåll kunde för den lojale vapeninnehavaren, exempelvis en

jägare, komma att medföra besvär och obehag. En föreskrift i ämnet synes

därför enligt de sakkunnigas mening kunna begränsas till den som bär

pistol eller annat fickvapen. Straff bör åläggas den som bär fickvapen utan

att innehava tillståndsbevis eller vägrar att, i fall som förut nämnts, utlämna

fickvapen eller annat vapen till polisen, varjämte det ifrågavarande vapnet,

örn det tillhör den som ådömes ansvar, bör kunna förklaras vara förverkat.

Innehar den, som drabbats av förverkandepåföljd, annat vapen, synes anledning

föreligga för den myndighet, som meddelat honom tillstånd att innehava

vapnet, att taga under övervägande, huruvida skäl föreligga att åter
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 268.

kalla det beträffande detta gällande tillståndet. Myndigheten bör av rätten

erhålla uppgift om den ådömda påföljden. Då ett provisoriskt omhändertagande

skett i fall som nu nämnts, synes anmälan härom böra ske hos

vederbörande länsstyrelse, vilken har att taga under omprövning, huruvida

återkallelse av rätten att innehava vapnet bör äga rum. Beslutas återkallelse,

tillfaller vapnet kronan mot ersättning till vapnets ägare. I motsatt fall

skall vapnet återlämnas. Framhållas må, att örn i anledning av det förhållande

som föranlett omhändertagandet, åtal anställes mot vederbörande och

förverkandepåföljd kan inträda i anledning av förseelsen, prövning av frågan

örn återkallelse ej bör ske, förrän det genom lagakraftägande dom fastslås,

att förverkande ej skall äga rum.

Ingen av de myndigheter, som särskilt yttrat sig angående frågan örn

skyldighet för den som bär fickvapen att därmed medföra sitt tillståndsbevis,

har haft någon erinran mot införandet av dylik skyldighet. Däremot

finna länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län liksom styrelsen

för svenska jägareförbundet skyldigheten icke böra inskränkas till endast fickvapen

utan omfatta alla med författningen avsedda vapen. Jaktvapen skulle

dock möjligen enligt länsstyrelsens i Stockholms län uppfattning kunna

undantagas.

I likhet med länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län samt Departementssvenska

jägareförbundet finner jag tillståndsbevis böra medföras vid bärande chefen.

av alla med författningen avsedda vapen. En föreskrift härom har upptagits

i denna paragrafs första stycke, där jämväl stadgats, att beviset skall på

tillsägelse av polisman uppvisas och att, örn beviset ej företes, vapnet må

av polismannen omhändertagas

Andra stycket.

De sakkunniga anse vidare det vara erforderligt att medgiva polisen att

omhändertaga skjutvapen, å vilka författningen har avseende, också örn

innehavet därav kan anses vålla fara för allmän ordning eller säkerhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner det onödigt att uttryckligen medgiva

polisen en dylik rätt. Landsfogden i Hallands län anser, att polisman bör

äga att fråntaga någon ett skjutvapen, örn bärandet kan giva anledning

till fara för allmän ordning och säkerhet, men att omhändertagande av

vapen, vars blotta innehav kan anses oroande för vederbörande själv eller

utomstående bör kunna ske endast efter beslut av polismyndighet. Enligt

länsstyrelsen i Västernorrlands län synes det vara självfallet, att rätt bör

medgivas polisen att i varje fall omhändertaga vapen, oavsett dess beskaffenhet,

örn innehavet därav kan anses vålla fara för allmän ordning eller

säkerhet.

I andra stycket av förevarande paragraf har upptagits en föreskrift av Departementsinnehåll,

att örn innehav av skjutvapen kan antagas vålla fara för missbruk, chefen.

polismyndighet äger förordna örn vapnets omhändertagande. Såsom synes

är förutsättningen för vapnets omhändertagande av liknande innebörd som

den för medgivande av rätt till innehav av skjutvapen — jämte behovet av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

vapnet — uppställda betingelsen. Föreligger omedelbar fara för missbruk,

lärer polisman utan uttryckligt stadgande äga omhändertaga vapnet.

Om förvärv av ammunition.

11 §•

I likhet med vad de sakkunniga föreslagit har fordran på tillstånd till

innehav av ammunition ej uppställts utan skall, såsom för närvarande, tillstånd

krävas allenast för den som önskar förvärva ammunition. Det har

emellertid ansetts böra föreskrivas, att, såsom också påpekats av länsstyrelsen

i Västernorrlands län, tillstånd till förvärv av ammunition må beviljas allenast

den som äger innehava sådant skjutvapen, för vilket ammunitionen är

avsedd.

Enligt den i 2 § föreslagna definitionen kommer, såsom en konsekvens

av att de slätborrade jaktgevären ansetts böra inbegripas under författningen,

även ammunition till sådana gevär att omfattas av berörda definition. För

det stora antal medborgare som innehava och även för framtiden komma

att för jaktbruk få innehava slätborrade jaktgevär skulle det ofta vålla

ansenligt besvär att gång efter annan skaffa sig tillstånd att förvärva ammunition

härför. På grund härav och då det näppeligen kan antagas vara

förenat med några olägenheter att medgiva dem som äro berättigade att

innehava ifrågavarande gevär att förvärva viss för dessa avsedd ammunition

utan att härför söka tillstånd, har ett stadgande av dylikt innehåll upptagits

i näst sista stycket av förevarande paragraf.

Av 27 § andra stycket framgår, att vad i nu förevarande paragraf stadgas

örn överlåtelse och förvärv av ammunition ej gäller för det fall att förening

tillhörande det av staten understödda frivilliga skytteväsendet eller landstormsförening

m. fl. överlåter ammunition till sina medlemmar.

12-14 §§.

De i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna torde ej tarva någon

närmare motivering. Det må emellertid erinras därom, att det förbud för

annan än enskild person att förvärva ammunition som följer av den i 13 §

gjorda hänvisningen till 6 § första stycket ej gäller beträffande ammunition

som förvärvats av sådan förening som nyss nämnts.

Om handel med skjutvapen och ammunition,

15-17 §§.

Några nya föreskrifter beträffande handel med skjutvapen och ammunition

föreslås ej av de sakkunniga, som emellertid framhålla, att gällande

bestämmelser böra underkastas de jämkningar vilka betingas av de nya

stadgandena på andra områden av författningen. Av länsstyrelsen i Södermanlands

län ifrågasättes, örn ej tid efter annan borde genom central myndighets

försorg verkställas inventering av vapenhandlares vapenförråd, och

att det därför skulle åligga vederbörande länsstyrelse att till den centrala

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 268.

33

myndigheten överlämna avskrift av meddelat tillstånd till idkande av handel

med skjutvapen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner enahanda förfaringssätt

böra tillämpas som beträffande tillstånd till förvärv och innehav

av vapen.

För närvarande meddelas tillstånd att idka handel med skjutvapen, för DepartementsStockholm

av Överståthållarämbetet, för stad med poliskammare av denna, chefen.

för annan stad av magistraten eller därmed jämförlig myndighet och å

landet av länsstyrelsen. Då tillstånd att innehava skjutvapen enligt förslaget

städse skall beviljas av länsstyrelsen, lärer detsamma böra gälla

även tillstånd till handel med skjutvapen, och en föreskrift därom har på

den grund upptagits i 15 §.

Såsom kvalifikationer för erhållande av tillstånd till handel med skjutvapen

uppställer gällande vapenkungörelse, att sökanden är berättigad att

idka handel i allmänhet samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet.

Då beträffande den som vill inneliava skjutvapen enligt 6 § i förslaget uppställes

krav på att han skäligen kan antagas ej komma att missbruka vapnet

samt ett uttryckligt omnämnande av fordran på ordentlighet och pålitlighet

därför ansetts kunna undvaras, kunde det ligga nära tillhands att beträffande

vapenhandlare upptaga ett liknande stadgande. Det synes emellertid,

som örn de skäl vilka föranlett det nya stadgandet i 6 § ej äga samma

giltighet i fråga örn vapenhandlare. Någon ändrad avfattning av förevarande

stadgande i denna del har därför ej vidtagits. Däremot föreslås här, i

huvudsaklig överensstämmelse med 57 § i förordningen den 18 maj 1928

angående explosiva varor, att örn tillstånd meddelas för aktiebolag eller

handelsbolag, för handelsrörelsen skall finnas en av länsstyrelsen godkänd

föreståndare som besitter förenämnda egenskaper och att denne skall vara

ansvarig för rörelsens behöriga utövande.

Den som erhållit tillstånd att idka handel med skjutvapen och ammunition

bör, liksom för närvarande, vara pliktig att söka tillstånd till förvärv

av de skjutvapen och den ammunition, varmed han ämnar driva handel.

En föreskrift härom har upptagits i 16 §, varjämte bestämmelser givits örn

ansökningens innehåll samt örn tillståndsbevis i anledning av bifallen ansökan.

Örn handel med ammunition äro bestämmelser givna i 5 kap. av förordningen

angående explosiva varor, varjämte vissa kompletterande föreskrifter

meddelats i § 8 av gällande vapenkungörelse. Sistnämnda stadgande motsvaras

av 17 § i förslaget.

De jämkningar som vidtagits äro betingade av vissa nya bestämmelser i

förslaget.

Olli införsel Ull riket av skjutvapen neli ammunition.

18 §.

Första stycket överensstämmer i sak med § 9 i gällande vapenkungörelse.

I enlighet med den terminologi som användes i 144 § i tullstadgan den

Bihang till riksdages protokoll 1935. I sami. Nr 268. liw 83 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majds proposition nr 268.

1 oktober 1927 har, på hemställan av generaltullstyrelsen, uttrycket »omedelbar

transitförsändning» utbytts mot »transitering».

Då enligt förslaget tillstånd fordras för innehav av skjutvapen, uppkommer

fråga, om den som erhållit importlicens å skjutvapen bör vara skyldig

att söka särskilt tillstånd att innehava vapnet. Detta synes ej böra fordras,

utan den som fått dylik licens bör på grund därav vara berättigad att innehava

vapnet. För sådant fall böra bestämmelserna i 8—10 §§ i tillämpliga

delar gälla.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

1 mom. Enligt 4 § av förslaget fordras, med det undantag som i tredje

stycket av paragrafen sägs, tillstånd för innehav av skjutvapen, vare sig

innehavet grundar sig på köp eller därmed jämställt förvärv eller på arv

eller annat universalfång eller på upplåtelse. Såsom en följd härav bör

straff stadgas för den som innehar skjutvapen utan att hava erhållit tillstånd

därtill efter vad i 6 § sägs.

Ansökan om tillstånd att innehava skjutvapen skall innehålla uppgift angående

det ändamål för vilket vapnet är avsett att av sökanden användas

(5 §), och tillståndsbeviset skall angiva det ändamål för vilket sökanden

erhållit tillstånd att innehava vapnet (7 §). Straffskyldighet bör enligt de

sakkunniga inträda för den som nyttjar skjutvapen annorledes än vartill han

enligt tillståndet är berättigad. Ett stadgande med sådan allmän avfattning

synes Överståthållarämbetet vara ägnat att ingiva betänkligheter, då detsamma

lätt skulle kunna leda till konsekvenser, som icke lära vara avsedda,

och föranleda ingripanden, som näppeligen skulle motsvara det allmänna rättsmedvetandet.

Liknande synpunkter framföras mot förslaget i denna del av

länsstyrelserna i Gotlands och Malmöhus län. Det skulle exempelvis icke

kunna anses rimligt, örn någon som erhållit tillstånd att innehava vapen för

att därmed skjuta vissa skadedjur använde vapnet för att skjuta andra skadedjur

än de angivna, eller örn någon som innehade ett jaktgevär använde

detsamma i självförsvar.

Att möjlighet måste finnas att med straff belägga den som använder

skjutvapen för annat ändamål än tillståndet avser synes uppenbart; någon

har exempelvis erhållit tillstånd att innehava skjutvapen för jakt eller i

sin egenskap av medlem i skytteförening, men bär vapnet i ett demonstrationståg

eller å ett offentligt möte. För att ett stadgande i ämnet ej skall

leda till straff i sådana fall som de av nämnda myndigheter befarade har

detsamma så avfattats att endast uppenbara missbruk av tillstånd att innehava

eller till riket införa skjutvapen träffas av straff. Att ett användande

av skjutvapen till självförsvar skulle, när laga förutsättningar för nödvärnsrätt

äro för handen, kunna medföra straff enligt nu ifrågavarande stadgande

lärer vara uteslutet.

Straff bör vidare inträda för den som underlåter att, efter vad i 9 § sågs,

avlämna skjutvapen eller för den som i strid mot föreskriften i 11 § för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 268.

35

värvar ammunition ävensom där den som idkar handel med skjutvapen eller

ammunition förvärvar dylikt vapen eller ammunition i strid mot vad i 16 § sägs.

I fall som nu nämnts synes i straffsatsen, vid sidan av böter, fängelse

böra upptagas. Förslag härom har framställts av de sakkunniga och lämnats

utan erinran av de hörda myndigheterna. Såsom de sakkunniga framhålla,

bör fängelse ingå i straffsatsen med hänsyn till att här avsedda överträdelser

kunna vara av allmänfarlig beskaffenhet, exempelvis där någon utan tillstånd

har ett vapenlager i sin besittning eller det kan antagas, att vapen som

olovligen innehavas skola användas till främjande av visst politiskt syfte,

något som särskilt kan befaras när vapeninnehavare är medlem i enskild

sammanslutning med dylikt syfte. Att fängelse ingår i straffsatsen medför,

såsom de sakkunniga framhållit, att husrannsakan kan äga rum till utrönande

av, huruvida någon olovligen innehar skjutvapen. Förutsättning för husrannsakan

är nämligen enligt lagen den 12 maj 1933 (nr 182) om vissa tvångsmedel

i brottmål, vilken lag träder i kraft den 1 instundande juli, bland

annat, att å brottet kan efter lag följa straffarbete eller fängelse. Möjligheten

för polisen att företaga husrannsakan hos dem som skäligen kunna

misstänkas för olovligt vapeninnehav är en oundgänglig förutsättning för

att önskvärd effektivitet skall kunna förlänas åt författningen.

I de fall som i detta moment avses bör, liksom för närvarande i motsvarande

fall, förverkandepåföljd kunna ådömas. Äro omständigheterna, synnerligen

mildrande, bör, i likhet med vad nu gäller, rätten äga pröva, huruvida

sådan påföljd skall inträda.

I 3 mom. stadgas straff för, bland annat, det fall att någon som erhållit

tillstånd att innehava skjutvapen ej medför tillståndsbeviset, då han bär

vapnet. I likhet med vad enligt 42 § motorfordonsförordningen den 20 juni

1930 gäller beträffande underlåtenhet att medföra körkort synes straffpåföljden

emellertid, såsom ock framhållits av styrelsen för svenska jägareförbundet,

ej böra inträda, då vederbörande efter viss tid — som här synes

böra bestämmas till en vecka efter det angivelsen för förseelsen blev vederbörande

kunnig — hos åklagaren visar, att han vid tiden för förseelsen ägde

tillstånd att innehava skjutvapnet samt att förseelsen haft sin grund i ursäktligt

förbiseende.

4 mom. Då i detta moment bötesstraff stadgas för, bl. a., den som idkarhandel

med skjutvapen utan att därtill hava tillstånd efter vad i 15 § sägs,

må framhållas, att handlande, som överlåter skjutvapen eller ammunition

till någon som ej erhållit tillstånd att förvärva dylik egendom, gör sig skyldig

till ansvar jämlikt 2 morn., i vilket också fängelse ingår i straffsatsen.

Stadgandena i övriga vioment torde ej kräva någon motivering.

20—24 §§.

Dessa paragrafer återge med endast smärre jämkningar bestämmelserna

i §§ 14—18 av gällande vapenkungörelse. Då bestämmelsen i § 13 av nämnda

författning ej torde, vid sidan av § 14, äga självständig betydelse, har någon

motsvarighet till bestämmelsen ej upptagits i förslaget.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 268.

36

Särskilda bestämmelser.

25-27 §§.

Bestämmelsen i 27 § första stycket överensstämmer i sak med § 21 första

stycket i gällande vapenkungörelse med allenast den avvikelsen att från författningens

tillämpningsområde undantagits ej blott överlåtelse utan jämväl

upplåtelse till eller från kronan samt till polismyndighet.

Enligt andra stycket äro skytte- och landstormsföreningar m. fl. i vissa

avseenden undantagna från författningens tillämplighetsområde. För innebörden

av dessa undantag har redogjorts vid 6, 11 samt 12—14 §§.

Övergångsbestämmelserna.

Den föreslagna kungörelsen är avsedd att träda i kraft den 1 augusti 1933

och skall, såsom förut nämnts, gälla endast till och med den 31 december 1934.

I anslutning till de sakkunnigas förslag har upptagits en föreskrift av

innehåll, att örn någon eftersatt bestämmelserna i § 11 mom. 1 eller vad

i mom. 7 i samma paragraf i den äldre kungörelsen är stadgat angående

skjutvapen, åtal därför ej må ske, såframt han fullgör den i 3 § i nya kungörelsen

stadgade deklarationsplikten.

Sista stycket av övergångsbestämmelsen motsvarar en föreskrift i gällande

vapenkungörelses övergångsstadgande.

Härefter uppläser departementschefen det upprättade författningsförslaget

samt erinrar örn sitt tidigare gjorda uttalande, att riksdagens yttrande bör

inhämtas över förslaget.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta

dels inhämta riksdagens yttrande över förslaget,

dels ock föreslå riksdagen att under femte huvudtiteln, avdelningen

Polisväsendet, till förvaring och vård av vissa skjutvapen

för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag

av 100,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Antalet deklarerade och i ansökningar om förvärvstillstånd upptagna skjutvapen.

1

Deklarationer

av skjutvapen

Ansökningar örn tillstånd

att förvärva skjutvapen

Samtliga deklarationer

Härav deklarationer av

andra än vapenhandlare

13 i f a

ilna

A v s 1

agn

l

''

i s

Samtliga ansökningar

Härav ansökningar av

andra än vapenhandlare

Samtliga ansökningar

Härav ansökningar av

andra än vapenhandlare

Ar

Antal

deklara-

tioner

Antal

deklarerade

Antal

Antal

deklarerade

Antal

ansök-

ningar

Antal med

ansökningarna

avsedda

Antal

ansök-

ningar

Antal med

ansökningarna

avsedda

Antal

ansök-

ningar

Antal med

ansökningarna

avsedda

Antal

ansök-

ningar

Antal med

ansökningarna

avsedda

gevär

pistoler

revolv-

rar)

tioner

gevär

pistoler

(revolv-

rar)

gevär

pistoler

(revolv-

rar)

gevär

pistoler

(revolv-

rar)

''pistoler

gevär (revolv- rar)

pistoler

gevär (revolv- ; rar)

1927

175,326

226,958

83,776

172,490

217.920

75,713

3,716

7,764

2,957

2,369

2,252

457

139

120

40

132

105 35

1928

480

487

165: 470

476

159

8,626

14.589

6,791

7.470

6,386

2,591

450

363

192

432

274 177

1929 ...

214

163

112

210

161

110

10,296

17,401

4,886

8.719

7,757

1,645

447

330

156

430

2971 150

! 1930 ...

168

120

82

162

116

80

12.224

28,500

4.858

10.567

9,813

1.748

487

360

192

467

297! 183j

1931 ...

187

123

85

184

120

81

12,138

22,822

5,517

10.223

9,285

1.636

680

497

308

655

379 304!

1932 ...

151

105

56

150

103

56

11.612

20,724

5,806

9.996

8,677

1,733

813

456

420

792

402j 416

; 1933(t.o.

ra. 15/s)

60

45

30

59

45

28

2,346

5,134

1,605

1,941

1.480

573

182

89

106

181

89; 105

; Summa

176,586

228,001

84,306 173,725

218.94l| 76.227

60,958

116.934 32.420

51.285 45.650

10,383

3,198

2,215

1,414

3,089

O

!-

CO

~cb

00

Sammanlagda antalet av andra än vapenhandlare t. o. m. den 15 maj 1933

deklarerade och med tillstånd förvärvade ........................................ gevär 264,591

pistoler (revolvrar) 86,610

Summa 351.201

OJ

—I

Kungl. Majus proposition nr 268.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition nied förslag till vapenkungörelse m. m. a1 i texten
  2. Rskr. 1933:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till avskrivning av visst i fonden för förlag till s. 2 i texten
  3. SU 1933:143 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till vapenkungörelse m. m. s. 1 i texten
  4. BevU 1933:77 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om frihet från stämpel å bevis över tillstånd att fortfarande innehava deklarer s. 2 i texten
  5. 1LU 1933:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vapenkungörelse m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten