Sök i Ratio Lex

Angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. m

1933-01-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:55, Angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedläggande

av Svartälvs järnväg m. m.; given Stockholms

slott den 20 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av ''protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I skrivelse den 23 november 1932 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

om nedläggande av den av styrelsen sedan år 1910 förvaltade Svartälvs järnväg,

omfattande sträckan mellan Kortfors å Nora bergslags järnväg och Grythyttehed

å Bergslagernas järnvägar.

År 1884 erhöll Svartälvs järnvägsaktiebolag koncession å smalspårig järnväg

Karlsdal—Grythyttehed, och år 1887 berättigades bolaget att utföra järnvägen

med normal spårvidd. Till järnvägsanläggningen beviljades ett statslån ur allmänna

järnvägslånefonden till belopp av 341,000 kronor. Genom förvärv år

1889 från dåvarande Nora—Karlskoga järnvägsaktiebolag av bandelen Kortfors—Karlsdal

kom den samma år för allmän trafik öppnade järnvägen att fasin

slutliga omfattning. Järnvägen har en längd av 38 kilometer.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 55. lis 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag år 1909 blivit försatt i konkurs, nödgades

fullmäktige i riksgäldskontoret å exekutiv auktion den 23 mars 1910

inropa järnvägen med rullande materiel m. m. för statsverkets räkning. Inköpssumman

uppgick till 399,000 kronor, varav 341,000 kronor representerade riksgäldskontorets

kapitalfordran och återstående 58,000 kronor upplupna räntor.

Beträffande järnvägens förvaltning i fortsättningen får jag erinra örn följande.

Genom brev den 29 april 1910 uppdrog Kungl. Majit åt järnvägsstyrelsen

att tills vidare från och med den 1 maj samma år förvalta järnvägen på

enklaste oell billigaste sätt utan ändring i den vid järnvägen anställda personalens

ställning samt med tillämpande av dittills för järnvägen gällande taxor

och reglementen. På framställning av järnvägsstyrelsen föreskrev Kungl. Majit

genom brev den 31 december 1914 — utan ändring av nyssnämnda bestämmelser

— att järnvägen skulle från och med år 1915 tillsvidare upptagas såsom under

styrelsens förvaltning ställd kapitaltillgång till ett belopp av 399,000 kronor

och i särskild räkenskap redovisas samt att årlig avsättning till fömyelsefond

för järnvägen finge verkställas enligt vissa av styrelsen föreslagna grunder.

Slutligen meddelade Kungl. Majit den 28 november 1924 allmänna bestämmelser

för av staten övertagna enskilda järnvägars förvaltning, vilka bestämmelser

gåvos tillämpning å nu ifrågavarande järnväg. Dessa bestämmelser innehålla

bland annat, att kapitalvärdet för övertagen järnväg skall under särskild rubrik

upptagas i statens järnvägars anläggningskonto, att för övertagen järnväg skola

föras särskilda räkenskaper, så att kapitalet och driftresultatet för järnvägen

tydligt framträda, samt att det överskott eller underskott, som framgår av

nämnda räkenskaper, skall överföras till och ingå i statens järnvägars slutredovisning.

I anslutning till dessa bestämmelser har ett belopp motsvarande köpeskillingen

för Svartälvs järnväg, 399,000 kronor, i enlighet med beslut av 1926

års riksdag genom anslag å riksstaten överflyttats från allmänna järnvägslånefonden

till statens järnvägars fond.

I sin förenämnda skrivelse den 23 november 1932 anför järnvägsstyrelsen

till en början beträffande driftresultatet vid Svartälvs järnväg:

Ehuru styrelsen i möjligaste mån sökt iakttaga de givna föreskrifterna örn en

på enklaste och billigaste sätt ordnad drift, har driftresultatet förblivit övervägande

negativt. De årliga över- eller underskotten balanserades de första

åren å särskilt förskottskonto. Sedan förlustsaldot på detta sätt vuxit till ett

avsevärt belopp, hemställde järnvägsstyrelsen år 1921, att ett anslag av 81,609

kronor måtte anvisas för täckande av den under åren 1918—1920 uppkomna

samlade driftförlusten, vilken vore förskotterad av tillgängliga statens järnvägars

trafikmedel. Kungl. Majit anbefallde med anledning härav statskontoret

i brev den 16 december 1921 att till järnvägsstyrelsen för täckande delvis

av berörda förlust återleverera 53,281 kronor, vilket belopp, såsom utgörande

saldo-överskott för tiden 1U 1910—31/i2 1917, av järnvägsstyrelsen tidigare

blivit till statskontoret inlevererat, medan återstående förlust, 28,328 kronor,

skulle av styrelsen tillsvidare bokföras såsom av statens järnvägar utgivet förskott.

Under åren 1921—1924 uppstod en ytterligare driftförlust av 3,091

kronor. Vid ingången av år 1925 kvarstod sålunda en med trafikmedel balanserad

driftförlust av 31,419 kronor. Denna jämte ytterligare under åren 1925—

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

1928 uppkommet underskott, tillsammans 66,507 kronor, avfördes med stöd av

förenämnda, den 28 november 1924 meddelade allmänna bestämmelser år 1929

som utgift i statens järnvägars redovisning, varefter samma förfaringssätt tilllämpats

ifråga örn de underskott örn tillsammans 124,164 kronor, som uppstått

under åren 1929—1931. Till och med sistnämnda år har statens järnvägars

driftkonto sålunda på grund av åläggandet att förvalta Svartälvs järnväg belastats

med en totalutgift av 190,671 kronor.

Inkomster, utgifter och driftresultat under den senaste tioårsperioden belysas

närmare i efterföljande tabell (i denna har en år 1930 redovisad, ett

flertal tidigare år avseende utgift fördelats på respektive år):

År

Inkomster

Driftkost- Drift_

na er resultat

(utom räntor)

Ar

Inkomster

Driftkost- Dr;fl_

na er resultat

(utom räntor;

1922

108,528

Krono

94,257

r

+ 14,271

1927

81,167

Kronor

92,397 — 11,230

1923

117,938

100,428

+ 17,510

1928

74,189

100,674 — 26,485

1924

97,648

99,610

— 1,962

1929

85,687

93,426 — 7,739

1925

84,892

85,607

— 715

1930

52,906

89,408 — 36,502

1926

76,346

93,012

— 16,666

1931

43,724

78,647 —34,923

Större delen av den trafik, som Svartälvs järnväg tidigare hade att besörja,

anför järnvägsstyrelsen vidare, hade numera övergått till andra transportmedel

(landsvägar och flottleder), i den mån den icke på grund av minskad bruksrörelse

helt bortfallit. Järnvägens affärsresultat hade därigenom så försämrats,

att inkomsterna numera icke täckte mer än ungefär hälften av utgifterna. Enligt

järnvägsstyrelsens mening kunde det icke vara försvarligt att längre upprätthålla

en rörelse, vars betydelse icke stöde i någon rimlig proportion till de ekonomiska

uppoffringar, som den krävde. Med stöd av bemyndigande i Kungl.

Maj:ts förenämnda brev den 28 november 1924 hade järnvägsstyrelsen därför

vidtagit förberedande åtgärder för företagets avveckling, därvid styrelsen i

första hand förhandlat med angränsande järnvägar, Nora Bergslags och

Bergslagernas, örn järnvägens försäljning till dem, helt eller delvis. De bandelar,

som läge närmast anslutningsstationema Kortfors respektive Grythyttehed,

skulle därigenom kunna bibehållas som järnvägsspår och trafikeras i godstrafik

såsom sidospår eller eventuellt bruksspår samt alltså tagas i bruk till den

omfattning, som med hänsyn till trafikbehovet högst kunde vara motiverat och

i betraktande av de med driftens upprätthållande förbundna kostnaderna försvarligt.

Liknande förhandlingar hade även förts med Hällefors bruks aktiebolag

och Carlsdahls aktiebolag, vilka ägde stora skogsområden utmed banan

och alltså kunde tänkas vilja förvärva delar av denna att användas som bruksspår

för ^transport av skogsprodukter. Samtliga nu nämnda intressenter hade

emellertid antingen helt avböjt ett sådant förvärv eller också avgivit underhandsbud,

vilka såsom understigande motsvarande beräknade realisationsvärden icke

kunde av järnvägsstyrelsen förordas till antagande. Järnvägsstyrelsen hade

vidare i skrivelse den 22 januari 1932 till länsstyrelsen i örebro län lämnat redogörelse

för frågans dittillsvarande utveckling samt hemställt om länsstyrelsens

uttalande i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Innan jag fortsätter redogörelsen för järnvägsstyrelsens framställning, torde

jag få återgiva det yttrande, som länsstyrelsen i Örebro län den 7 juli 1932 avgivit

i anledning av järnvägsstyrelsens nyssnämnda skrivelse.

Inledningsvis meddelar länsstyrelsen, att befolkningen i orten ävensom

trafikanter samt övriga, vilkas intresse kunde av frågan beröras, lämnats tillfälle

att yttra sig i ärendet samt att därjämte den 28 maj 1932 sammanträde

hållits med ombud för större trafikanter och anslutande järnvägar ävensom

vederbörande vägstyrelser; beträffande innehållet av avgivna yttranden och

det vid sammanträdet förda protokollet torde jag få hänvisa till handlingarna

i ärendet. Därefter anför länsstyrelsen:

Be.fo(!kningen i den trakt av länet, där Svartälvs järnväg framgår, är i fråga

örn vägförbindelser illa tillgodosedd. I Svartälvsdalen mellan Grythyttehed och

Kortfors finnes för närvarande icke någon allmän väg, och de enskilda vägarna

äro av mycket dålig beskaffenhet. Härav följer, att järnvägen även med den

inskränkta trafik, som dära under senare ar upprätthållits, för befolkningen är

av betydelse och. ätt järnvägsdriftens upphörande, såsom ock av de avgivna

yttrandena framgår, måste innebära en icke ringa olägenhet.

Ett bibehållande av de båda sträckorna närmast Grythyttehed och Kortfors

såsom bruks- eller lastspår skulle ur trafiksynpunkt för ortsbefolkningen vara

av föga värde. I händelse av järnvägens nedläggande måste därför ortens kommunikationsbehov

på annat sätt tillgodoses. Länsstyrelsen har låtit verkställa

undersökning härom samt för ändamålet funnit erforderligt, att de nuvarande

enskilda utfartsvägarna Ekestorp-—Kråkviken (å landsvägen Kora—Grythyttehed)

samt Rockesholm—Stadra (vid samma landsväg) iordningställas och att

därjämte förbättrad vägförbindelse, till större delen lämpligen med utnyttjande

av den nuvarande järnvägsbanken, anordnas mellan Ekestorp och Rockesholm.

På föranstaltande av länsstyrelsen har civilingenjören Å. Blomberg i

Hällefors uppgjort summariska planer med kostnadsförslag till dessa vägarbeten,

vilka sammanlagt beräknats draga en kostnad av omkring 380,000

kronor. De nya eller ombyggda vägarna skulle fortfarande bliva av enskild

natur, men dock sådana, att de motsvarade trafikens behov.

Länsstyrelsen anför slutligen, att länsstyrelsen för vägföretagen tänkt sig

medverkan av statens arbetslöshetskommission samt att för arbetenas utförande

i sådan ordning vore en förutsättning, att de genom järnvägens försäljning inflytande

medlen finge användas för erforderlig gottgörelse till kommissionen.

Under förutsättning att nödiga vägförbindelser bleve anordnade i huvudsaklig

överensstämmelse med de föreliggande förslagen, hade länsstyrelsen intet att

erinra mot nedläggande av järnvägsdriften å Svartälvs järnväg.

I anslutning till vad länsstyrelsen sålunda anfört yttrar järnvägsstyrelsen

beträffande uppkomna vägfrågor i fortsättningen av sin skrivelse:

Länsstyrelsens förbehåll finner järnvägsstyrelsen värt. beaktande. Berörda

trafikområde torde nämligen för närvarande få anses mindre väl tillgodosett

ifråga om vägförbindelser, och ett nedläggande av järnvägen utan samtidig förbättring

av vägförbindelserna skulle sålunda för den inom området boende

befolkningen innebära viss olägenhet. Såvitt järnvägsstyrelsen kan finna, har

länsstyrelsen också anvisat en under nuvarande förhållanden synnerligen lämplig

utväg till åstadkommande av dessa vägutbyggnader. Det kan givetvis icke

ankomma på järnvägsstyrelsen att bedöma, i vad mån det sålunda angivna väg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majis proposition nr 55.

byggnadsprogrammet kan anses lämpligt; däremot vill styrelsen för sm del

tillstyrka, att de vid banans försäljning inflytande medlen få överlämnas till

arbetslöshetskommissionen såsom bidrag till förenämnda vägarbeten.

I detta sammanhang anser sig järnvägsstyrelsen också böra omnämna, att

domänstyrelsen gjort förfrågan, huruvida, därest järnvägen kommer att nedläggas,

järnvägsbanken mellan Karlsdal och Rockesholm kunde till domänverket

överlåtas, i vilket fall domänstyrelsen hade för avsikt att för transport

av skogsprodukter från Stadra kronopark taga under övervägande framkommet

förslag att genom hänvändelse till vederbörande vägstycke söka utverka

anläggande av allmän väg å järnvägsbanken, och har järnvägsstyrelsen med

anledning härav förklarat sig icke hava något att erinra mot att ifrågavarande

bandel, i den mån den icke kommer att förvärvas av annan och bibehållas som

järnvägsspår, efter överbyggnadens borttagande utan ersättning överlämnas

till domänverket.

Slutligen yttrar sig järnvägsstyrelsen beträffande sättet för avförandet av

järnvägen ur statens järnvägars räkenskaper. Härutinnan föreslår järnvägsstyrelsen,

att avsatta förnyelsefondsmedel, numera överstigande 130,000 kronor,

skulle inlevereras till statsverket såsom överskott av statens järnvägars

rörelse samt till banan hänförliga anläggningsvärden avföras ur räkenskaperna.

Under åberopande av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå 1933 års riksdag medgiva dels att till Svartälvs järnväg

hörande egendom må efter järnvägsdriftens nedläggande försäljas på sätt

Kungl. Majit kan finna lämpligt förordna, dels att vid sagda försäljning inflytande

belopp må, för den händelse vägförbättringar prövas erforderliga och

komma till utförande i huvudsaklig överensstämmelse med det arbetsprogram,

som av länsstyrelsen i dess förenämnda yttrande framlagts, överlämnas såsom

bidrag till dessa vägarbeten, dels att vid tidpunkten för driftens nedläggande

kvarstående behållning av för Svartälvs järnväg avsatta förnyelsefondsmedel

må inlevereras till statskontoret och i statsverkets räkenskaper bokföras såsom

inkomst av statens järnvägar, dels slutligen att, efter egendomens avyttrande,

till Svartälvs järnväg hänförligt anläggningsvärde och däremot svarande

kapital, 399,000 kronor, må ur statens järnvägars räkenskaper avföras.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens arbetslöshetskommission, domänstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Väg- och vattenhy g gnadssty reisen har icke något att erinra mot bifall till

järnvägsstyrelsens framställning.

Statens arbetslöshetskommission har erinrat örn riksdagens i skrivelse

nr 295 år 1932 gjorda uttalande, att riksdagen med hänsyn till det försvårade

budgetära läget förutsatte, att största möjliga omsorg iakttoges vid valet av

lämpliga objekt för reservarbetens utförande. Med hänsyn såväl härtill som

till de principer, som ansetts böra tillämpas beträffande arbeten av förevarande

slag, erinrar kommissionen, att i det föreliggande vägbyggnadsförslaget ej

syntes hava beaktats de betydelsefulla frågorna, huruvida den till väg omlagda

järnvägsbanken skulle i framtiden utgöra enskild väg eller ingå i det allmänna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 55.

vägnätet samt huru det framtida vägunderhållet skulle ordnas. Till följd härav

ansåge sig kommissionen i vart fall icke för det dåvarande kunna tillstyrka, att

medel av arbetslöshetsanslaget ställdes till förfogande för det avsedda ändamålet.

Domänstyrelsen har anfört följande:

Svartälvs järnväg har i sin sträckning från Rockesholm till Karlsdal betydelse

för transport av virke från kronoparken Stadra. Mellan nyssnämnda

orter finnes visserligen en landsväg med samma sträckning som järnvägen, men

på grund av att densamma, alltsedan järnvägens tillkomst, endast nödtorftigt

underhållits och i övrigt är backig och krokig, kan denna väg på intet sätt såsom

transportled ersätta järnvägen. Vid järnvägens nedläggande komma alltså

Vissa delar av kronoparken Stadra att berövas en viktig kommunikationsled för

utfraktning av virke. Med hänsyn till de förluster, som synas vara ofrånkomliga

vid ett uppehållande av järnvägsdriften, anser domänstyrelsen sig icke

böra framställa någon erinran mot dess ifrågasatta nedläggande under förutsättning

att landsvägsförbindelser mellan de av järnvägen berörda orterna

anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad länsstyrelsen i örebro län

anfört. Då länsstyrelsens vägförslag emellertid icke omfattar sträckan Rockesholm—Karlsdal,

är det domänstyrelsens avsikt att för underlättandet av avsättningen

av skogsprodukter från kronoparken Stadra söka åvägabringa järnvägsbankens

iordningställande såsom landsväg mellan nyssnämnda orter. Genomförandet

av denna plan, som enligt verkställd undersökning beräknats draga

en kostnad av 121,700 kronor, förutsätter alltså, att järnvägsbanken får tagas

i anspråk för detta ändamål så snart trafiken nedlagts. Domänstyrelsen anser

det lämpligt att vägarbetet utföres såsom reservarbete genom statens arbetslöshetskommission

och finner det skäligt, att den kostnad, som därvid kan

komma att drabba domänfonden, ersättes av genom järnvägens försäljning inflytande

medel.

Domänstyrelsen hemställer, att vid eventuellt nedläggande av Svartälvs

järnväg till styrelsen avgiftsfritt måtte överlåtas järnvägsbanken mellan

Rockesholm och Karlsdal med tillhörande broar, grustag och upplagsplatser

samt att av de medel, som kunna komma att inflyta genom försäljning av järnvägen,

domänfonden i första hand måtte gottgöras med det belopp, vartill kostnaden

för fonden kan komma att uppgå, örn arbetet utföres i statens arbetslöshetskommissions

regi.

Riksräkenskapsverket har yttrat sig beträffande de åtgärder i budgetärt

och bokföringstekniskt hänseende, som äro att vidtaga i samband med nedläggande

av Svartälvs järnväg. Härom anför ämbetsverket:

Yad först angår det av länsstyrelsen framlagda, av järnvägsstyrelsen förordade

förslaget, att de vid järnvägens försäljning inflytande medlen skulle få

överlämnas till statens arbetslöshetskommission såsom bidrag till anordnande

av vissa vägförbindelser inom järnvägens trafikområde, anser riksräkenskapsverket^sig

icke kunna tillstyrka en dylik disposition av försäljningsmedlen. I

den mån det av länsstyrelsen framlagda vägbyggnadsprogrammet vid järnvägsdriftens

nedläggande anses böra komma till utförande, synas medel härför få

beredas i annan ordning.

I statens järnvägars räkenskaper äro de till Svartälvs järnväg hörande anläggningarna

med rullande materiel och inventarier bokförda till 399,000

kronor, motsvarande det pris, vartill järnvägen vid exekutiv auktion år 1910

av riksgäldskontoret inköptes. Av inköpssumman svarade 341,000 kronor mot

ett från allmänna järnvägslånefonden beviljat statslån, medan återstoden,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 55.

58.000 kronor, representerade upplupna räntor. Vid köpeskillingens överflyttande

från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond, vilken

överflyttning redovisades å riksstaten för budgetaret 1926/1927, voro följaktligen

341,000 kronor att hänföra till lånemedelskapital och 58,000 kronor till

annat kapital. Utöver förenämnda bokförda värde av anläggningar m. m.,

399.000 kronor, är i statens järnvägars räkenskaper på Svartälvs järnväg bokfört

ett i enskild bank innestående eller kontant redovisat belopp, motsvarande

till Svartälvs järnvägs förnyelsefond avsatta, ännu icke disponerade medel,

vilket belopp vid sistlidne oktober månads utgång uppgick till omkring 130,500

kronor.

Vid ett nedläggande av järnvägsdriften och försäljning av järnvägens tillgångar

böra enligt riksräkenskapsverkets uppfattning till järnvägen hänförliga

förnyelsefondsmedel jämte vid försäljningen inflytande medel i första hand

utnyttjas för återbetalning av de i 1926/1927 års riksstat anvisade, mot inköpssumman

svarande anslagsmedlen. Då angivna medel tillsammantagna icke lära

förslå att täcka det i Svartälvs järnväg nedlagda lånemedelskapitalet, synes

det tillgängliga medelsbeloppet böra vid järnvägens avveckling i en kommande

riksstat i sin helhet redovisas såsom återbetalning av lånemedel. Den del av

det till Svartälvs järnväg hänförliga lånemedelskapitalet, som icke härigenom

erhåller täckning, finner riksräkenskapsverket böra inräknas i det statens järnvägars

lånemedelskapital, som på grund av den beslutade och delvis genomförda

nedskrivningen av statens järnvägars lånekapital ersatts med annat

kapital än lånemedelskapital. Vid sådant förhållande skulle hinder icke mota,

att mot angivna, icke återbetalade lånemedel svarande kapital jämte det till

Svartälvs järnväg hänförliga skattemedelskapitalet genom avskrivning avföres

ur statens järnvägars räkenskaper.

I förevarande sammanhang har jag jämväl att anmäla två framställningar

av järnvägsstyrelsen i fråga örn den vid Svartälvs järnväg anställda personalen,

vilken på grund av de särskilda förvaltningsförhållandena icke

tillhör statens järnvägars personalstock.

T skrivelse den 7 december 1932 har järnvägsstyrelsen föreslagit, att den

ordinarie och vissa av den icke-ordinarie personalen skulle övertagas av statens

järnvägar, och anför härom:

Den vid järnvägen anställda ordinarie personalen utgöres av sju personer,

vilkas namn, befattningar, löneställning m. m. framgå av efterföljande sammanställning.

Namn

Befatt-

ning

Födelse-

år

Årslön

Dyrtids-

tillägg

därå

Orts-

grupp

K. E. Eriksson .

Banvakt

1873

2,0101)8)

453: 60

B

G. S. Kling .....

.... »

1893

2,1902)7)

439: 20

A

O. L. Gustafsson .

.... »

1894

1,890°)

396: —

B

K. L. S. Karlsson .

... »

1895

1,650°)

367: 20

B

K. B. Vahlström .

.... Lokeldare

1898

l,970s)°)

396: —

A

J. B. E. Palmkvist

.... Stallkarl

1899

1,8304)°)

367:20

A

B. V. H. Karlsson

.... Bromsare

1900

l,830r>)7)

352: 80

A

*) Därav 180 kronor

i hållplatsarvode.

!) » 120 »

» »

s) » 200 ->

för tjänstgöring såsom lokförare.

4) » 180 »

6) » 180 »

» n »

lokeldare

» » »

konduktör,

kök).

°) För bostad i järnvägens hus erlägges

härav 120 kronor om Äret (1 rum o.

7) » 1) »

» ») »

» 180

» » »

(2 » »

» ).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

I överensstämmelse med de principer, som tidigare — frånsett i viss mån

den sist övertagna Härnösand—Sollefteå järnväg — tillämpats vid införlivning

med statens järnvägar av enskilda banor, synes det styrelsen skäligt, att

omförmälda befattningshavare, därest de så önska, erhålla ordinarie anställning

vid statens järnvägar. Anmärkas må härvid särskilt, att järnvägen redan

år 1910 förvärvades av staten samt att ifrågavarande befattningshavares antal

är så ringa, att detsamma saknar praktisk betydelse inom statens järnvägars

personalstock.

Beträffande frågan örn till vilka befattningar vid statens järnvägar vederbörande

böra överflyttas anser styrelsen, att ehuru i längden en viss löneförhöjning

därvid uppstår, lägre placering än i tjänst, tillhörande 5:e lönegraden,

ej kan ifrågasättas. Så länge och i den mån så erfordras för undvikande av

löneminskning bör enligt styrelsens mening därjämte utgå personligt lönetilllägg,

motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, den ordinarie lön —• sålunda

exklusive särskilda tillägg för viss tjänstgöring -— jämte dyrtidstillägg och

eventuellt mervärde utöver erlagd hyra av upplåten bostad, som vederbörande,

därest han kvarstått i sin nuvarande anställning vid Svartälvs järnväg och

denna ej nedlagts, skolat innehava eller beräknas skolat erhålla, samt, å den

andra, den ordinarie lönen vid statens järnvägar, hänförd till den dyrortsgrupp,

dit vederbörandes placeringsort får räknas, jämte dyrtidstillägg å samma lön.

Vid Svartälvs järnväg tjänstgöra härjämte en extra banvakt, två extra linjearbetare,

en grindvakt och en å två tillfälliga arbetare.

Förstnämnda tre anställningshavare synas styrelsen böra, därest de så önska

och befinnas därtill lämpliga, beredas i möjligaste män motsvarande icke-ordinarie

anställning vid statens järnvägar, i den mån verket har behov av dylik

arbetskraft och intrång ej därigenom sker på möjligheterna att bereda ickeordinarie

personal vid verket med längre anställningstid arbete. Härvid lärer

vederbörande böra få såsom likvärdig med anställningstid vid statens järnvägar

räkna sådan tid vid Svartälvs järnväg.

I övrigt anser styrelsen skäl saknas att bereda den icke-ordinarie personalen

vid Svartälvs järnväg särskilda möjligheter till övergång i statens järnvägars

tjänst.

I detta ärende har kommunikationsverkens lönenämnd avgivit utlåtande, däri

nämnden, enär de av järnvägsstyrelsen föreslagna lönevillkoren i princip överensstämde

med de grunder i motsvarande hänseende, som tidigare i allmänhet

vunnit tillämpning vid övertagande av enskilda järnvägar, förklarat sig icke

hava något att erinra mot bifall till styrelsens förslag.

Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 27 december 1932 gjort framställning

örn pensionsbestämmelser för vissa av de till övertagande föreslagna

ordinarie befattningshavarna. Beträffande två av dessa, Eriksson och Kling,

har Kungl. Majit i enlighet med beslut av 1922 års riksdag (skrivelse nr 79)''

den 28 april samma år meddelat pensionsbestämmelser. övriga befattningshavare,

Gustafsson, K. L. S. Karlsson, Vahlström, Palmkvist och B. V. H.

Karlsson, äro delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Järnvägsstyrelsen

finner rimligt, att sistnämnda befattningshavare, därest de icke söka och

vinna inträde i statens järnvägars pensionsinrättningar, vid eventuell övergång

till ordinarie befattning vid statens järnvägar erhålla sådan fyllnadspension,

som angives i 2 § av nyssnämnda pensionsbestämmelser. Tillämpning av dessa

bestämmelser skulle medföra fyllnadspension till det belopp, varmed pensionen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 55. 9

från pensionskassan, till den del densamma icke kan anses täckas av de utav

befattningshavaren erlagda pensionsavgifter, må understiga vad lian enligt lagen

angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk (sv. f. 1920: 254)

skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom gällande och

hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av

samma lag betraktas såsom statspension. I fråga om den icke-ordinarie personalen

anser styrelsen särskilda pensionsbestämmelser icke behövliga, då sagda

personal icke för närvarande är tillförsäkrad någon pensionsrätt.

Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot järnvägsstyrelsens

förslag, vilket jämväl överensstämde med de för Västkustbanans m. fl.

enskilda järnvägars övertagna personal meddelade bestämmelserna.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har driften av Svartälvs järnväg

under flertalet år, från och med år 1924 varje år, även bortsett från räntor

gått med förlust. Under åren 1930 och 1931 — de senaste år för vilka uppgifter

föreligga — hava, likaledes frånsett räntor, kostnaderna för järnvägen

uppgått till nära nog dubbelt så stort belopp som inkomsterna av

densamma. Sammanlagt har förvaltningen av järnvägen ifråga till och med

år 1931 medfört en belastning av statens järnvägars driftkonto nied i runt tal

190,000 kronor. Till belysande av nedgången i trafiken må meddelas, att enligt

statens järnvägars statistik antalet resor nedgått från 4,540 år 1929 till 3,260 år

1931 samt inkomsterna av persontrafik från 4,781 kronor till 3,717 kronor.

Avgiftspliktigt gods å järnvägen uppgick år 1929 till 34,410 ton men år 1931

till allenast 17,080 ton. Motsvarande inkomster belöpte sig till 67,587 respektive

23,520 kronor.

För år 1932 är driftresultatet vid järnvägen ännu icke klart. En jämförelse

mellan siffrorna för tiden januari—november de två sista åren visar emellertid,

att inkomsterna uppgå till ungefär samma belopp, medan utgifterna kunnat nedbringas

med omkring 6,000 kronor. Utgiftsminskningen hänför sig huvudsakligen

till banavdelningen och beror, enligt vad jag inhämtat, på inskränkningar

i banunderhållet, som vidtagits i avvaktan på förevarande ärendes avgörande.

Driftförlusten under tiden januari—november 1932 uppgick till omkring 30,000

kronor och statens järnvägars samlade förlust på järnvägen den 1 december

samma år således till i runt tal 220,000 kronor.

Ehuru rådande ekonomiska förhållanden givetvis bidragit till den under de

senaste åren inträdda ytterligare minskningen av trafiken, torde dock på grund

av övergång till andra trafikmedel denna trafikminskning till största delen bliva

beståndande. Det synes därför uppenbart, att tillräckliga skäl saknas för bibehållande

av denna järnvägslinje. För traktens behov lämpade samfärdsmedel

_ det gäller här en befolkning, av uppgifter i handlingarna att döma uppgående

till ett antal av omkring 700 — synas kunna, i den mån så befinnes erforderligt,

åstadkommas genom förbättrade vägförbindelser. För möjliggörande

av ett med hänsyn till anspråken på statsmedel erforderlig!, mera ingående

bedömande av vägbchovet och lämpligaste sältet att tillgodose detsamma torde

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 55. it2 3» 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 55.

dock den härutinnan föreliggande utredningen böra kompletteras. Vad beträffar

finansieringen av sådana eventuella vägarbeten, till vilka bidrag av statsmedel

kan komma att utgå, vill jag emellertid framhålla, att jag delar riksräkenskapsverkets

uppfattning, att vid järnvägens försäljning inflytande medel icke böra

komma till användning för ändamålet.

Med stöd av den föreliggande utredningen anser jag mig alltså böra tillstyrka,

att trafiken å Svartälvs järnväg vid lämplig tidpunkt nedlägges.

Efter trafikens nedläggande torde till bananläggningen hörande mark och

övriga tillgångar få försäljas, vartill riksdagens medgivande nu torde böra inhämtas.

Därest någon del av den till järnvägen hörande marken skulle erfordras

till väganläggning för domänverkets räkning, torde vad för sådant ändamål

behöves få avgiftsfritt överlåtas till nämnda verk. Innan försäljning av övrig

mark sker, torde ock böra tillses, i vad mån densamma lämpligen kan nyttiggöras

för vägändamål. Även för sådant fall torde Kungl. Majit böra äga frihet

att, där så av omständigheterna påkallas, upplåta järnvägens mark utan ersättning.

I nu berörda hänseenden torde järnvägsstyrelsen böra hos Kungl. Majit

göra eventuellt erforderlig framställning.

Vad beträffar den vid järnvägen anställda personalen har jag icke funnit

anledning till erinran mot dess övertagande i den omfattning järnvägsstyrelsen

föreslagit. Personalens tjänste- och löneställning hos statens järnvägar torde

böra bestämmas i enlighet med den princip, som senast i fråga örn personalen

vid Härnösand—Sollefteå järnväg godkändes av riksdagen. För de ordinarie

befattningshavare, som sålunda inträda i statens järnvägars tjänst, torde, därest

riksdagen ej däremot uttalar erinran, i den mån så erfordras pensionsbestämmelser

få meddelas i anslutning till statsmakternas i det föregående omnämnda,

år 1922 fattade beslut i enahanda hänseende beträffande vissa befattningshavare

vid Svartälvs järnväg.

Örn dispositionen av inflytande försäljningsmedel och för järnvägen avsatta

förnyelsefondsmedel torde Kungl. Majit framdeles böra. meddela beslut i anslutning

till riksräkenskapsverkets förslag, mot vilket järnvägsstyrelsen enligt

vad jag inhämtat icke har något att erinra. I den mån i järnvägen investerade

medel icke härigenom återlevereras, torde i statens järnvägars räkenskaper avskrivning

av återstående belopp böra ske i den ordning riksräkenskapsverket

angivit.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Svartälvs järnväg må nedläggas samt till bananläggningen

hörande mark och övriga tillgångar försäljas eller, på sätt jag

föreslagit, disponeras för vägändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. to. jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten
  2. SU 1933:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. in. jämte en i ämnet vädd motion. s. 1 i texten