Angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. m
1933-01-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1933:55, Angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 55.
1
Nr 55.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedläggande
av Svartälvs järnväg m. m.; given Stockholms
slott den 20 januari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Utdrag av ''protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I skrivelse den 23 november 1932 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
om nedläggande av den av styrelsen sedan år 1910 förvaltade Svartälvs järnväg,
omfattande sträckan mellan Kortfors å Nora bergslags järnväg och Grythyttehed
å Bergslagernas järnvägar.
År 1884 erhöll Svartälvs järnvägsaktiebolag koncession å smalspårig järnväg
Karlsdal—Grythyttehed, och år 1887 berättigades bolaget att utföra järnvägen
med normal spårvidd. Till järnvägsanläggningen beviljades ett statslån ur allmänna
järnvägslånefonden till belopp av 341,000 kronor. Genom förvärv år
1889 från dåvarande Nora—Karlskoga järnvägsaktiebolag av bandelen Kortfors—Karlsdal
kom den samma år för allmän trafik öppnade järnvägen att fasin
slutliga omfattning. Järnvägen har en längd av 38 kilometer.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 55. lis 38 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag år 1909 blivit försatt i konkurs, nödgades
fullmäktige i riksgäldskontoret å exekutiv auktion den 23 mars 1910
inropa järnvägen med rullande materiel m. m. för statsverkets räkning. Inköpssumman
uppgick till 399,000 kronor, varav 341,000 kronor representerade riksgäldskontorets
kapitalfordran och återstående 58,000 kronor upplupna räntor.
Beträffande järnvägens förvaltning i fortsättningen får jag erinra örn följande.
Genom brev den 29 april 1910 uppdrog Kungl. Majit åt järnvägsstyrelsen
att tills vidare från och med den 1 maj samma år förvalta järnvägen på
enklaste oell billigaste sätt utan ändring i den vid järnvägen anställda personalens
ställning samt med tillämpande av dittills för järnvägen gällande taxor
och reglementen. På framställning av järnvägsstyrelsen föreskrev Kungl. Majit
genom brev den 31 december 1914 — utan ändring av nyssnämnda bestämmelser
— att järnvägen skulle från och med år 1915 tillsvidare upptagas såsom under
styrelsens förvaltning ställd kapitaltillgång till ett belopp av 399,000 kronor
och i särskild räkenskap redovisas samt att årlig avsättning till fömyelsefond
för järnvägen finge verkställas enligt vissa av styrelsen föreslagna grunder.
Slutligen meddelade Kungl. Majit den 28 november 1924 allmänna bestämmelser
för av staten övertagna enskilda järnvägars förvaltning, vilka bestämmelser
gåvos tillämpning å nu ifrågavarande järnväg. Dessa bestämmelser innehålla
bland annat, att kapitalvärdet för övertagen järnväg skall under särskild rubrik
upptagas i statens järnvägars anläggningskonto, att för övertagen järnväg skola
föras särskilda räkenskaper, så att kapitalet och driftresultatet för järnvägen
tydligt framträda, samt att det överskott eller underskott, som framgår av
nämnda räkenskaper, skall överföras till och ingå i statens järnvägars slutredovisning.
I anslutning till dessa bestämmelser har ett belopp motsvarande köpeskillingen
för Svartälvs järnväg, 399,000 kronor, i enlighet med beslut av 1926
års riksdag genom anslag å riksstaten överflyttats från allmänna järnvägslånefonden
till statens järnvägars fond.
I sin förenämnda skrivelse den 23 november 1932 anför järnvägsstyrelsen
till en början beträffande driftresultatet vid Svartälvs järnväg:
Ehuru styrelsen i möjligaste mån sökt iakttaga de givna föreskrifterna örn en
på enklaste och billigaste sätt ordnad drift, har driftresultatet förblivit övervägande
negativt. De årliga över- eller underskotten balanserades de första
åren å särskilt förskottskonto. Sedan förlustsaldot på detta sätt vuxit till ett
avsevärt belopp, hemställde järnvägsstyrelsen år 1921, att ett anslag av 81,609
kronor måtte anvisas för täckande av den under åren 1918—1920 uppkomna
samlade driftförlusten, vilken vore förskotterad av tillgängliga statens järnvägars
trafikmedel. Kungl. Majit anbefallde med anledning härav statskontoret
i brev den 16 december 1921 att till järnvägsstyrelsen för täckande delvis
av berörda förlust återleverera 53,281 kronor, vilket belopp, såsom utgörande
saldo-överskott för tiden 1U 1910—31/i2 1917, av järnvägsstyrelsen tidigare
blivit till statskontoret inlevererat, medan återstående förlust, 28,328 kronor,
skulle av styrelsen tillsvidare bokföras såsom av statens järnvägar utgivet förskott.
Under åren 1921—1924 uppstod en ytterligare driftförlust av 3,091
kronor. Vid ingången av år 1925 kvarstod sålunda en med trafikmedel balanserad
driftförlust av 31,419 kronor. Denna jämte ytterligare under åren 1925—
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
1928 uppkommet underskott, tillsammans 66,507 kronor, avfördes med stöd av
förenämnda, den 28 november 1924 meddelade allmänna bestämmelser år 1929
som utgift i statens järnvägars redovisning, varefter samma förfaringssätt tilllämpats
ifråga örn de underskott örn tillsammans 124,164 kronor, som uppstått
under åren 1929—1931. Till och med sistnämnda år har statens järnvägars
driftkonto sålunda på grund av åläggandet att förvalta Svartälvs järnväg belastats
med en totalutgift av 190,671 kronor.
Inkomster, utgifter och driftresultat under den senaste tioårsperioden belysas
närmare i efterföljande tabell (i denna har en år 1930 redovisad, ett
flertal tidigare år avseende utgift fördelats på respektive år):
År
Inkomster
Driftkost- Drift_
na er resultat
(utom räntor)
Ar
Inkomster
Driftkost- Dr;fl_
na er resultat
(utom räntor;
1922
108,528
Krono
94,257
r
+ 14,271
1927
81,167
Kronor
92,397 — 11,230
1923
117,938
100,428
+ 17,510
1928
74,189
100,674 — 26,485
1924
97,648
99,610
— 1,962
1929
85,687
93,426 — 7,739
1925
84,892
85,607
— 715
1930
52,906
89,408 — 36,502
1926
76,346
93,012
— 16,666
1931
43,724
78,647 —34,923
Större delen av den trafik, som Svartälvs järnväg tidigare hade att besörja,
anför järnvägsstyrelsen vidare, hade numera övergått till andra transportmedel
(landsvägar och flottleder), i den mån den icke på grund av minskad bruksrörelse
helt bortfallit. Järnvägens affärsresultat hade därigenom så försämrats,
att inkomsterna numera icke täckte mer än ungefär hälften av utgifterna. Enligt
järnvägsstyrelsens mening kunde det icke vara försvarligt att längre upprätthålla
en rörelse, vars betydelse icke stöde i någon rimlig proportion till de ekonomiska
uppoffringar, som den krävde. Med stöd av bemyndigande i Kungl.
Maj:ts förenämnda brev den 28 november 1924 hade järnvägsstyrelsen därför
vidtagit förberedande åtgärder för företagets avveckling, därvid styrelsen i
första hand förhandlat med angränsande järnvägar, Nora Bergslags och
Bergslagernas, örn järnvägens försäljning till dem, helt eller delvis. De bandelar,
som läge närmast anslutningsstationema Kortfors respektive Grythyttehed,
skulle därigenom kunna bibehållas som järnvägsspår och trafikeras i godstrafik
såsom sidospår eller eventuellt bruksspår samt alltså tagas i bruk till den
omfattning, som med hänsyn till trafikbehovet högst kunde vara motiverat och
i betraktande av de med driftens upprätthållande förbundna kostnaderna försvarligt.
Liknande förhandlingar hade även förts med Hällefors bruks aktiebolag
och Carlsdahls aktiebolag, vilka ägde stora skogsområden utmed banan
och alltså kunde tänkas vilja förvärva delar av denna att användas som bruksspår
för ^transport av skogsprodukter. Samtliga nu nämnda intressenter hade
emellertid antingen helt avböjt ett sådant förvärv eller också avgivit underhandsbud,
vilka såsom understigande motsvarande beräknade realisationsvärden icke
kunde av järnvägsstyrelsen förordas till antagande. Järnvägsstyrelsen hade
vidare i skrivelse den 22 januari 1932 till länsstyrelsen i örebro län lämnat redogörelse
för frågans dittillsvarande utveckling samt hemställt om länsstyrelsens
uttalande i ärendet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
Innan jag fortsätter redogörelsen för järnvägsstyrelsens framställning, torde
jag få återgiva det yttrande, som länsstyrelsen i Örebro län den 7 juli 1932 avgivit
i anledning av järnvägsstyrelsens nyssnämnda skrivelse.
Inledningsvis meddelar länsstyrelsen, att befolkningen i orten ävensom
trafikanter samt övriga, vilkas intresse kunde av frågan beröras, lämnats tillfälle
att yttra sig i ärendet samt att därjämte den 28 maj 1932 sammanträde
hållits med ombud för större trafikanter och anslutande järnvägar ävensom
vederbörande vägstyrelser; beträffande innehållet av avgivna yttranden och
det vid sammanträdet förda protokollet torde jag få hänvisa till handlingarna
i ärendet. Därefter anför länsstyrelsen:
Be.fo(!kningen i den trakt av länet, där Svartälvs järnväg framgår, är i fråga
örn vägförbindelser illa tillgodosedd. I Svartälvsdalen mellan Grythyttehed och
Kortfors finnes för närvarande icke någon allmän väg, och de enskilda vägarna
äro av mycket dålig beskaffenhet. Härav följer, att järnvägen även med den
inskränkta trafik, som dära under senare ar upprätthållits, för befolkningen är
av betydelse och. ätt järnvägsdriftens upphörande, såsom ock av de avgivna
yttrandena framgår, måste innebära en icke ringa olägenhet.
Ett bibehållande av de båda sträckorna närmast Grythyttehed och Kortfors
såsom bruks- eller lastspår skulle ur trafiksynpunkt för ortsbefolkningen vara
av föga värde. I händelse av järnvägens nedläggande måste därför ortens kommunikationsbehov
på annat sätt tillgodoses. Länsstyrelsen har låtit verkställa
undersökning härom samt för ändamålet funnit erforderligt, att de nuvarande
enskilda utfartsvägarna Ekestorp-—Kråkviken (å landsvägen Kora—Grythyttehed)
samt Rockesholm—Stadra (vid samma landsväg) iordningställas och att
därjämte förbättrad vägförbindelse, till större delen lämpligen med utnyttjande
av den nuvarande järnvägsbanken, anordnas mellan Ekestorp och Rockesholm.
På föranstaltande av länsstyrelsen har civilingenjören Å. Blomberg i
Hällefors uppgjort summariska planer med kostnadsförslag till dessa vägarbeten,
vilka sammanlagt beräknats draga en kostnad av omkring 380,000
kronor. De nya eller ombyggda vägarna skulle fortfarande bliva av enskild
natur, men dock sådana, att de motsvarade trafikens behov.
Länsstyrelsen anför slutligen, att länsstyrelsen för vägföretagen tänkt sig
medverkan av statens arbetslöshetskommission samt att för arbetenas utförande
i sådan ordning vore en förutsättning, att de genom järnvägens försäljning inflytande
medlen finge användas för erforderlig gottgörelse till kommissionen.
Under förutsättning att nödiga vägförbindelser bleve anordnade i huvudsaklig
överensstämmelse med de föreliggande förslagen, hade länsstyrelsen intet att
erinra mot nedläggande av järnvägsdriften å Svartälvs järnväg.
I anslutning till vad länsstyrelsen sålunda anfört yttrar järnvägsstyrelsen
beträffande uppkomna vägfrågor i fortsättningen av sin skrivelse:
Länsstyrelsens förbehåll finner järnvägsstyrelsen värt. beaktande. Berörda
trafikområde torde nämligen för närvarande få anses mindre väl tillgodosett
ifråga om vägförbindelser, och ett nedläggande av järnvägen utan samtidig förbättring
av vägförbindelserna skulle sålunda för den inom området boende
befolkningen innebära viss olägenhet. Såvitt järnvägsstyrelsen kan finna, har
länsstyrelsen också anvisat en under nuvarande förhållanden synnerligen lämplig
utväg till åstadkommande av dessa vägutbyggnader. Det kan givetvis icke
ankomma på järnvägsstyrelsen att bedöma, i vad mån det sålunda angivna väg
-
5
Kungl. Majis proposition nr 55.
byggnadsprogrammet kan anses lämpligt; däremot vill styrelsen för sm del
tillstyrka, att de vid banans försäljning inflytande medlen få överlämnas till
arbetslöshetskommissionen såsom bidrag till förenämnda vägarbeten.
I detta sammanhang anser sig järnvägsstyrelsen också böra omnämna, att
domänstyrelsen gjort förfrågan, huruvida, därest järnvägen kommer att nedläggas,
järnvägsbanken mellan Karlsdal och Rockesholm kunde till domänverket
överlåtas, i vilket fall domänstyrelsen hade för avsikt att för transport
av skogsprodukter från Stadra kronopark taga under övervägande framkommet
förslag att genom hänvändelse till vederbörande vägstycke söka utverka
anläggande av allmän väg å järnvägsbanken, och har järnvägsstyrelsen med
anledning härav förklarat sig icke hava något att erinra mot att ifrågavarande
bandel, i den mån den icke kommer att förvärvas av annan och bibehållas som
järnvägsspår, efter överbyggnadens borttagande utan ersättning överlämnas
till domänverket.
Slutligen yttrar sig järnvägsstyrelsen beträffande sättet för avförandet av
järnvägen ur statens järnvägars räkenskaper. Härutinnan föreslår järnvägsstyrelsen,
att avsatta förnyelsefondsmedel, numera överstigande 130,000 kronor,
skulle inlevereras till statsverket såsom överskott av statens järnvägars
rörelse samt till banan hänförliga anläggningsvärden avföras ur räkenskaperna.
Under åberopande av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå 1933 års riksdag medgiva dels att till Svartälvs järnväg
hörande egendom må efter järnvägsdriftens nedläggande försäljas på sätt
Kungl. Majit kan finna lämpligt förordna, dels att vid sagda försäljning inflytande
belopp må, för den händelse vägförbättringar prövas erforderliga och
komma till utförande i huvudsaklig överensstämmelse med det arbetsprogram,
som av länsstyrelsen i dess förenämnda yttrande framlagts, överlämnas såsom
bidrag till dessa vägarbeten, dels att vid tidpunkten för driftens nedläggande
kvarstående behållning av för Svartälvs järnväg avsatta förnyelsefondsmedel
må inlevereras till statskontoret och i statsverkets räkenskaper bokföras såsom
inkomst av statens järnvägar, dels slutligen att, efter egendomens avyttrande,
till Svartälvs järnväg hänförligt anläggningsvärde och däremot svarande
kapital, 399,000 kronor, må ur statens järnvägars räkenskaper avföras.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens arbetslöshetskommission, domänstyrelsen och riksräkenskapsverket.
Väg- och vattenhy g gnadssty reisen har icke något att erinra mot bifall till
järnvägsstyrelsens framställning.
Statens arbetslöshetskommission har erinrat örn riksdagens i skrivelse
nr 295 år 1932 gjorda uttalande, att riksdagen med hänsyn till det försvårade
budgetära läget förutsatte, att största möjliga omsorg iakttoges vid valet av
lämpliga objekt för reservarbetens utförande. Med hänsyn såväl härtill som
till de principer, som ansetts böra tillämpas beträffande arbeten av förevarande
slag, erinrar kommissionen, att i det föreliggande vägbyggnadsförslaget ej
syntes hava beaktats de betydelsefulla frågorna, huruvida den till väg omlagda
järnvägsbanken skulle i framtiden utgöra enskild väg eller ingå i det allmänna
6
Kungl. Majlis proposition nr 55.
vägnätet samt huru det framtida vägunderhållet skulle ordnas. Till följd härav
ansåge sig kommissionen i vart fall icke för det dåvarande kunna tillstyrka, att
medel av arbetslöshetsanslaget ställdes till förfogande för det avsedda ändamålet.
Domänstyrelsen har anfört följande:
Svartälvs järnväg har i sin sträckning från Rockesholm till Karlsdal betydelse
för transport av virke från kronoparken Stadra. Mellan nyssnämnda
orter finnes visserligen en landsväg med samma sträckning som järnvägen, men
på grund av att densamma, alltsedan järnvägens tillkomst, endast nödtorftigt
underhållits och i övrigt är backig och krokig, kan denna väg på intet sätt såsom
transportled ersätta järnvägen. Vid järnvägens nedläggande komma alltså
Vissa delar av kronoparken Stadra att berövas en viktig kommunikationsled för
utfraktning av virke. Med hänsyn till de förluster, som synas vara ofrånkomliga
vid ett uppehållande av järnvägsdriften, anser domänstyrelsen sig icke
böra framställa någon erinran mot dess ifrågasatta nedläggande under förutsättning
att landsvägsförbindelser mellan de av järnvägen berörda orterna
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad länsstyrelsen i örebro län
anfört. Då länsstyrelsens vägförslag emellertid icke omfattar sträckan Rockesholm—Karlsdal,
är det domänstyrelsens avsikt att för underlättandet av avsättningen
av skogsprodukter från kronoparken Stadra söka åvägabringa järnvägsbankens
iordningställande såsom landsväg mellan nyssnämnda orter. Genomförandet
av denna plan, som enligt verkställd undersökning beräknats draga
en kostnad av 121,700 kronor, förutsätter alltså, att järnvägsbanken får tagas
i anspråk för detta ändamål så snart trafiken nedlagts. Domänstyrelsen anser
det lämpligt att vägarbetet utföres såsom reservarbete genom statens arbetslöshetskommission
och finner det skäligt, att den kostnad, som därvid kan
komma att drabba domänfonden, ersättes av genom järnvägens försäljning inflytande
medel.
Domänstyrelsen hemställer, att vid eventuellt nedläggande av Svartälvs
järnväg till styrelsen avgiftsfritt måtte överlåtas järnvägsbanken mellan
Rockesholm och Karlsdal med tillhörande broar, grustag och upplagsplatser
samt att av de medel, som kunna komma att inflyta genom försäljning av järnvägen,
domänfonden i första hand måtte gottgöras med det belopp, vartill kostnaden
för fonden kan komma att uppgå, örn arbetet utföres i statens arbetslöshetskommissions
regi.
Riksräkenskapsverket har yttrat sig beträffande de åtgärder i budgetärt
och bokföringstekniskt hänseende, som äro att vidtaga i samband med nedläggande
av Svartälvs järnväg. Härom anför ämbetsverket:
Yad först angår det av länsstyrelsen framlagda, av järnvägsstyrelsen förordade
förslaget, att de vid järnvägens försäljning inflytande medlen skulle få
överlämnas till statens arbetslöshetskommission såsom bidrag till anordnande
av vissa vägförbindelser inom järnvägens trafikområde, anser riksräkenskapsverket^sig
icke kunna tillstyrka en dylik disposition av försäljningsmedlen. I
den mån det av länsstyrelsen framlagda vägbyggnadsprogrammet vid järnvägsdriftens
nedläggande anses böra komma till utförande, synas medel härför få
beredas i annan ordning.
I statens järnvägars räkenskaper äro de till Svartälvs järnväg hörande anläggningarna
med rullande materiel och inventarier bokförda till 399,000
kronor, motsvarande det pris, vartill järnvägen vid exekutiv auktion år 1910
av riksgäldskontoret inköptes. Av inköpssumman svarade 341,000 kronor mot
ett från allmänna järnvägslånefonden beviljat statslån, medan återstoden,
7
Kungl. Majus proposition nr 55.
58.000 kronor, representerade upplupna räntor. Vid köpeskillingens överflyttande
från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond, vilken
överflyttning redovisades å riksstaten för budgetaret 1926/1927, voro följaktligen
341,000 kronor att hänföra till lånemedelskapital och 58,000 kronor till
annat kapital. Utöver förenämnda bokförda värde av anläggningar m. m.,
399.000 kronor, är i statens järnvägars räkenskaper på Svartälvs järnväg bokfört
ett i enskild bank innestående eller kontant redovisat belopp, motsvarande
till Svartälvs järnvägs förnyelsefond avsatta, ännu icke disponerade medel,
vilket belopp vid sistlidne oktober månads utgång uppgick till omkring 130,500
kronor.
Vid ett nedläggande av järnvägsdriften och försäljning av järnvägens tillgångar
böra enligt riksräkenskapsverkets uppfattning till järnvägen hänförliga
förnyelsefondsmedel jämte vid försäljningen inflytande medel i första hand
utnyttjas för återbetalning av de i 1926/1927 års riksstat anvisade, mot inköpssumman
svarande anslagsmedlen. Då angivna medel tillsammantagna icke lära
förslå att täcka det i Svartälvs järnväg nedlagda lånemedelskapitalet, synes
det tillgängliga medelsbeloppet böra vid järnvägens avveckling i en kommande
riksstat i sin helhet redovisas såsom återbetalning av lånemedel. Den del av
det till Svartälvs järnväg hänförliga lånemedelskapitalet, som icke härigenom
erhåller täckning, finner riksräkenskapsverket böra inräknas i det statens järnvägars
lånemedelskapital, som på grund av den beslutade och delvis genomförda
nedskrivningen av statens järnvägars lånekapital ersatts med annat
kapital än lånemedelskapital. Vid sådant förhållande skulle hinder icke mota,
att mot angivna, icke återbetalade lånemedel svarande kapital jämte det till
Svartälvs järnväg hänförliga skattemedelskapitalet genom avskrivning avföres
ur statens järnvägars räkenskaper.
I förevarande sammanhang har jag jämväl att anmäla två framställningar
av järnvägsstyrelsen i fråga örn den vid Svartälvs järnväg anställda personalen,
vilken på grund av de särskilda förvaltningsförhållandena icke
tillhör statens järnvägars personalstock.
T skrivelse den 7 december 1932 har järnvägsstyrelsen föreslagit, att den
ordinarie och vissa av den icke-ordinarie personalen skulle övertagas av statens
järnvägar, och anför härom:
Den vid järnvägen anställda ordinarie personalen utgöres av sju personer,
vilkas namn, befattningar, löneställning m. m. framgå av efterföljande sammanställning.
Namn
Befatt-
ning
Födelse-
år
Årslön
Dyrtids-
tillägg
därå
Orts-
grupp
K. E. Eriksson .
Banvakt
1873
2,0101)8)
453: 60
B
G. S. Kling .....
.... »
1893
2,1902)7)
439: 20
A
O. L. Gustafsson .
.... »
1894
1,890°)
396: —
B
K. L. S. Karlsson .
... »
1895
1,650°)
367: 20
B
K. B. Vahlström .
.... Lokeldare
1898
l,970s)°)
396: —
A
J. B. E. Palmkvist
.... Stallkarl
1899
1,8304)°)
367:20
A
B. V. H. Karlsson
.... Bromsare
1900
l,830r>)7)
352: 80
A
*) Därav 180 kronor
i hållplatsarvode.
!) » 120 »
» »
s) » 200 ->
för tjänstgöring såsom lokförare.
4) » 180 »
6) » 180 »
» n »
lokeldare
» » »
konduktör,
kök).
°) För bostad i järnvägens hus erlägges
härav 120 kronor om Äret (1 rum o.
7) » 1) »
» ») »
» 180
» » »
(2 » »
» ).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
I överensstämmelse med de principer, som tidigare — frånsett i viss mån
den sist övertagna Härnösand—Sollefteå järnväg — tillämpats vid införlivning
med statens järnvägar av enskilda banor, synes det styrelsen skäligt, att
omförmälda befattningshavare, därest de så önska, erhålla ordinarie anställning
vid statens järnvägar. Anmärkas må härvid särskilt, att järnvägen redan
år 1910 förvärvades av staten samt att ifrågavarande befattningshavares antal
är så ringa, att detsamma saknar praktisk betydelse inom statens järnvägars
personalstock.
Beträffande frågan örn till vilka befattningar vid statens järnvägar vederbörande
böra överflyttas anser styrelsen, att ehuru i längden en viss löneförhöjning
därvid uppstår, lägre placering än i tjänst, tillhörande 5:e lönegraden,
ej kan ifrågasättas. Så länge och i den mån så erfordras för undvikande av
löneminskning bör enligt styrelsens mening därjämte utgå personligt lönetilllägg,
motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, den ordinarie lön —• sålunda
exklusive särskilda tillägg för viss tjänstgöring -— jämte dyrtidstillägg och
eventuellt mervärde utöver erlagd hyra av upplåten bostad, som vederbörande,
därest han kvarstått i sin nuvarande anställning vid Svartälvs järnväg och
denna ej nedlagts, skolat innehava eller beräknas skolat erhålla, samt, å den
andra, den ordinarie lönen vid statens järnvägar, hänförd till den dyrortsgrupp,
dit vederbörandes placeringsort får räknas, jämte dyrtidstillägg å samma lön.
Vid Svartälvs järnväg tjänstgöra härjämte en extra banvakt, två extra linjearbetare,
en grindvakt och en å två tillfälliga arbetare.
Förstnämnda tre anställningshavare synas styrelsen böra, därest de så önska
och befinnas därtill lämpliga, beredas i möjligaste män motsvarande icke-ordinarie
anställning vid statens järnvägar, i den mån verket har behov av dylik
arbetskraft och intrång ej därigenom sker på möjligheterna att bereda ickeordinarie
personal vid verket med längre anställningstid arbete. Härvid lärer
vederbörande böra få såsom likvärdig med anställningstid vid statens järnvägar
räkna sådan tid vid Svartälvs järnväg.
I övrigt anser styrelsen skäl saknas att bereda den icke-ordinarie personalen
vid Svartälvs järnväg särskilda möjligheter till övergång i statens järnvägars
tjänst.
I detta ärende har kommunikationsverkens lönenämnd avgivit utlåtande, däri
nämnden, enär de av järnvägsstyrelsen föreslagna lönevillkoren i princip överensstämde
med de grunder i motsvarande hänseende, som tidigare i allmänhet
vunnit tillämpning vid övertagande av enskilda järnvägar, förklarat sig icke
hava något att erinra mot bifall till styrelsens förslag.
Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 27 december 1932 gjort framställning
örn pensionsbestämmelser för vissa av de till övertagande föreslagna
ordinarie befattningshavarna. Beträffande två av dessa, Eriksson och Kling,
har Kungl. Majit i enlighet med beslut av 1922 års riksdag (skrivelse nr 79)''
den 28 april samma år meddelat pensionsbestämmelser. övriga befattningshavare,
Gustafsson, K. L. S. Karlsson, Vahlström, Palmkvist och B. V. H.
Karlsson, äro delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Järnvägsstyrelsen
finner rimligt, att sistnämnda befattningshavare, därest de icke söka och
vinna inträde i statens järnvägars pensionsinrättningar, vid eventuell övergång
till ordinarie befattning vid statens järnvägar erhålla sådan fyllnadspension,
som angives i 2 § av nyssnämnda pensionsbestämmelser. Tillämpning av dessa
bestämmelser skulle medföra fyllnadspension till det belopp, varmed pensionen
Kungl. Majus proposition nr 55. 9
från pensionskassan, till den del densamma icke kan anses täckas av de utav
befattningshavaren erlagda pensionsavgifter, må understiga vad lian enligt lagen
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk (sv. f. 1920: 254)
skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom gällande och
hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av
samma lag betraktas såsom statspension. I fråga om den icke-ordinarie personalen
anser styrelsen särskilda pensionsbestämmelser icke behövliga, då sagda
personal icke för närvarande är tillförsäkrad någon pensionsrätt.
Lönenämnden har förklarat sig icke hava något att erinra mot järnvägsstyrelsens
förslag, vilket jämväl överensstämde med de för Västkustbanans m. fl.
enskilda järnvägars övertagna personal meddelade bestämmelserna.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har driften av Svartälvs järnväg
under flertalet år, från och med år 1924 varje år, även bortsett från räntor
gått med förlust. Under åren 1930 och 1931 — de senaste år för vilka uppgifter
föreligga — hava, likaledes frånsett räntor, kostnaderna för järnvägen
uppgått till nära nog dubbelt så stort belopp som inkomsterna av
densamma. Sammanlagt har förvaltningen av järnvägen ifråga till och med
år 1931 medfört en belastning av statens järnvägars driftkonto nied i runt tal
190,000 kronor. Till belysande av nedgången i trafiken må meddelas, att enligt
statens järnvägars statistik antalet resor nedgått från 4,540 år 1929 till 3,260 år
1931 samt inkomsterna av persontrafik från 4,781 kronor till 3,717 kronor.
Avgiftspliktigt gods å järnvägen uppgick år 1929 till 34,410 ton men år 1931
till allenast 17,080 ton. Motsvarande inkomster belöpte sig till 67,587 respektive
23,520 kronor.
För år 1932 är driftresultatet vid järnvägen ännu icke klart. En jämförelse
mellan siffrorna för tiden januari—november de två sista åren visar emellertid,
att inkomsterna uppgå till ungefär samma belopp, medan utgifterna kunnat nedbringas
med omkring 6,000 kronor. Utgiftsminskningen hänför sig huvudsakligen
till banavdelningen och beror, enligt vad jag inhämtat, på inskränkningar
i banunderhållet, som vidtagits i avvaktan på förevarande ärendes avgörande.
Driftförlusten under tiden januari—november 1932 uppgick till omkring 30,000
kronor och statens järnvägars samlade förlust på järnvägen den 1 december
samma år således till i runt tal 220,000 kronor.
Ehuru rådande ekonomiska förhållanden givetvis bidragit till den under de
senaste åren inträdda ytterligare minskningen av trafiken, torde dock på grund
av övergång till andra trafikmedel denna trafikminskning till största delen bliva
beståndande. Det synes därför uppenbart, att tillräckliga skäl saknas för bibehållande
av denna järnvägslinje. För traktens behov lämpade samfärdsmedel
_ det gäller här en befolkning, av uppgifter i handlingarna att döma uppgående
till ett antal av omkring 700 — synas kunna, i den mån så befinnes erforderligt,
åstadkommas genom förbättrade vägförbindelser. För möjliggörande
av ett med hänsyn till anspråken på statsmedel erforderlig!, mera ingående
bedömande av vägbchovet och lämpligaste sältet att tillgodose detsamma torde
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 55. it2 3» 2
Departements
chefen.
10
Kungl. Majus proposition nr 55.
dock den härutinnan föreliggande utredningen böra kompletteras. Vad beträffar
finansieringen av sådana eventuella vägarbeten, till vilka bidrag av statsmedel
kan komma att utgå, vill jag emellertid framhålla, att jag delar riksräkenskapsverkets
uppfattning, att vid järnvägens försäljning inflytande medel icke böra
komma till användning för ändamålet.
Med stöd av den föreliggande utredningen anser jag mig alltså böra tillstyrka,
att trafiken å Svartälvs järnväg vid lämplig tidpunkt nedlägges.
Efter trafikens nedläggande torde till bananläggningen hörande mark och
övriga tillgångar få försäljas, vartill riksdagens medgivande nu torde böra inhämtas.
Därest någon del av den till järnvägen hörande marken skulle erfordras
till väganläggning för domänverkets räkning, torde vad för sådant ändamål
behöves få avgiftsfritt överlåtas till nämnda verk. Innan försäljning av övrig
mark sker, torde ock böra tillses, i vad mån densamma lämpligen kan nyttiggöras
för vägändamål. Även för sådant fall torde Kungl. Majit böra äga frihet
att, där så av omständigheterna påkallas, upplåta järnvägens mark utan ersättning.
I nu berörda hänseenden torde järnvägsstyrelsen böra hos Kungl. Majit
göra eventuellt erforderlig framställning.
Vad beträffar den vid järnvägen anställda personalen har jag icke funnit
anledning till erinran mot dess övertagande i den omfattning järnvägsstyrelsen
föreslagit. Personalens tjänste- och löneställning hos statens järnvägar torde
böra bestämmas i enlighet med den princip, som senast i fråga örn personalen
vid Härnösand—Sollefteå järnväg godkändes av riksdagen. För de ordinarie
befattningshavare, som sålunda inträda i statens järnvägars tjänst, torde, därest
riksdagen ej däremot uttalar erinran, i den mån så erfordras pensionsbestämmelser
få meddelas i anslutning till statsmakternas i det föregående omnämnda,
år 1922 fattade beslut i enahanda hänseende beträffande vissa befattningshavare
vid Svartälvs järnväg.
Örn dispositionen av inflytande försäljningsmedel och för järnvägen avsatta
förnyelsefondsmedel torde Kungl. Majit framdeles böra. meddela beslut i anslutning
till riksräkenskapsverkets förslag, mot vilket järnvägsstyrelsen enligt
vad jag inhämtat icke har något att erinra. I den mån i järnvägen investerade
medel icke härigenom återlevereras, torde i statens järnvägars räkenskaper avskrivning
av återstående belopp böra ske i den ordning riksräkenskapsverket
angivit.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att Svartälvs järnväg må nedläggas samt till bananläggningen
hörande mark och övriga tillgångar försäljas eller, på sätt jag
föreslagit, disponeras för vägändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1933:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. to. jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten
- SU 1933:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående nedläggande av Svartälvs järnväg m. in. jämte en i ämnet vädd motion. s. 1 i texten