Sök i Ratio Lex

Angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk

1933-01-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:76, Angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående lån för anskaffande

av samfällda jordbruk; given Stockholms slott den 27 januari

1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtaude till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.-t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari

1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Frågan om åtgärder till främjande av samfälld jordbruksdrift har vid

upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling. Ett vid 1926

års riksdag motionsvis väckt förslag i ämnet blev avslaget med hänsyn till

att de så kallade 1925 års kolonisationssakkunniga till utredning upptagit

frågan om beredande av kapital till främjande av samfällda jordbruk.

I sitt den 14 juli 1927 avgivna betänkande nied förslag angående den

statsunderstödda egnahemsverksamheten (stat. off. utr. 1927 :12) hava 1925

års kolonisationssakkunniga, i händelse av kreditgivning från statens sida

för förvärv av samfällt jordbruk, ansett lån böra för sådant ändamål i

särskilda fall få utlämnas från egnahemslånefonden på i huvudsak följande

villkor, nämligen

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 1 sami. \r 76. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

att en inregistrerad ekonomisk förening vore bildad med ändamål att

förvärva och under samfälld jordbruksdrift sköta viss egendom;

att föreningens stadgar vore upprättade enligt härför av Kungl. Majit

särskilt föreskrivna och ändamålsenligt befunna grunder;

att föreningens medlemmar utgjordes av visst bestämt antal mindre bemedlade,

för dylik jordbruksdrift lämpliga personer;

att föreningen befunnes erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av

företaget och särskilt att det på ett tillfredsställande sätt vore sörjt för företagets

drift- och arbetsledning;

att egendomen vore för ändamålet fullt lämplig och befunnes äga ett

värde, som fördelat å en var medlemsplats i föreningen motsvarade för

varje sådan medlemsplats högst det för egnahemslåns erhållande stadgade

maximivärde;

att lånet finge utgå till högst fem sjättedelar av egendomens sammanlagda

beräknade belåningsvärde;

att för lånets utbetalande, förräntning och återbetalning i tillämpliga

delar skulle gälla, vad som för egnahemslån eljest vore stadgat;

att därvid dock tillika skulle gälla, att föreningen såsom låntagare ställde

säkerhet, utöver första inteckning i fastigheten, beslående av personliga

borgensförbindelser från en var medlem i föreningen; samt

att, därest medlem utginge ur föreningen och annan godkännbar ny

medlem ej inträdde i dennes ställning, så stor del av lånet skulle återbetalas,

som motsvarade förhållandet mellan de utgåendes antal och sammanlagda

antalet medlemsplatser i föreningen.

Vid 1928 års riksdag förekom förevarande fråga åter till behandling.

Med anledning av motionen I: 272 samt med överlämnande av sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottets i förevarande avseende av riksdagen

godkända utlåtande nr 2 anhöll riksdagen i skrivelse den 25 maj 1928, nr

232, om utredning och förslag i syfte att låneunderstöd ur egnahemslånefonden

eller annorledes skulle kunna utgå jämväl för samfällda (kooperativa)

jordbruk. I sitt utlåtande yttrade utskottet, efter erinran örn de förenämnda

sakkunnigas berörda betänkande, att förnyat övervägande borde ske, huruvida

icke den av 1925 års kolonisationssakkunniga anvisade vägen eller

annan åtgärd kunde genomföras i syfte att i särskilda fall förhjälpa härtill

lämpliga personer att gemensamt förvärva och bruka någon större eller

medelstor jordbruksegendom. Utan att förbise de vanskligheter, som kunde

vara förenade med samfälld jordbruksdrift, ansåg utskottet det vara rimligt,

att låneunderstöd icke ovillkorligen förnekades dylika företag.

Med skrivelse den 17 november 1932 har sociala jordutredningen, efter

därom av Kungl. Majit erhållet uppdrag, överlämnat betänkande med förslag

till bestämmelser angående egnahemslån åt samfällda jordbruk. Efter

en inledande redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit har utredningen

anfört följande.

Erfarenheterna örn samfälld jordbruksdrift vore för vårt lands vidkommande

mycket ringa. Enstaka försök hade visserligen tid efter annan

gjorts av jordbruksarbetare och med dem jämställda att inköpa en egendom

för samfällt brukande, men en dylik brukningsform hade, enligt vad utred
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 76.

3

ningen inhämtat, kommit till användning endast i liten utsträckning. Från

våra grannländer kunde ej heller någon vägledande erfarenhet hämtas örn

samfälld jordbruksdrift.

Även örn anledning knappast funnes att antaga, att den ifrågasatta formen

för jordbruksdrift komme att få någon större betydelse för vårt land, syntes

likväl tillfälle böra beredas dem, som ville sammansluta sig för sådant

ändamål, att i likhet med enskilda personer erhålla statliga egnahemslån.

Bestämmelser härom borde inflyta i gällande kungörelse med reglementariska

föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten.

Vissa särskilda bestämmelser borde föreskrivas i fråga örn rätten att erhålla

statslån för samfällda jordbruk.

Sökandena borde sålunda vara sammanslutna i en ekonomisk förening,

som bildats med ändamål att förvärva och under samfälld jordbruksdrift

sköta viss egendom. Denna förening borde vara inregistrerad i föreskriven

ordning.

De personliga kvalifikationer, som vore föreskrivna i fråga örn enskilds

rätt att erhålla egnahemslån, borde gälla även beträffande de särskilda

medlemmarna i föreningen. Därest icke sådan föreskrift meddelades, kunde

befaras, att svårigheter för föreningens framtida bestånd uppstode.

Föreningens stadgar, som borde vara godkända av statens egnahemsstyrelse,

skulle innehålla bestämmelser därom, att en var föreningsmedlem

vöre personligen ansvarig för, utöver sin insats, minst så stor del av egnahemslånet,

som belöpte å bans andel i föreningen. Några bestiimmelser

örn personlig borgen och örn skärpta villkor för utträde ur föreningen hade

icke ansetts böra uppställas. Dylika bestämmelser skulle innebära avvikelser

från gällande föreningslagstiftning. I ett fall som detta borde staten

icke för egen del utforma särskilda rättsregler i syfte att betinga sig bättre

villkor än allmän lag medgåve. Därest, såsom här föreslagits, lagens bestämmelser

om ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet

tillämpades, följde därav att medlemmarna kunde när som helst utträda ur

föreningen och att avgången medlem vore från sin ekonomiska ansvarighet

fri, där ej föreningens tillgångar avträddes till konkurs efter ansökning,

som gjordes inom ett år från det avgången i föreskriven ordning kungjordes.

Örn alltså lagen örn ekonomiska föreningar syntes kunna utgöra den

rättsliga ramen för organisation av en förening, som bildats i syfte att

driva samfällt jordbruk, syntes det böra ankomma på statens egnahemsstyrelse

att tillse, att föreningens stadgar utformades så, att de, med tillvaratagande

av de möjligheter som lagen erbjöde, gåve det största möjliga

skydd för såväl långivaren som medlemmarna mot ekonomiska förluster.

För erhållande av egnahemslån torde vidare böra uppställas det villkor,

att föreningen befunnes erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av företaget

och särskilt att det på ett tillfredsställande sätt vore sörjt för företagets

drift och arbetsledning.

Slutligen borde stadgas, att den egendom, för vilken egnahemslån söktes,

vore för sitt ändamål fullt lämplig och befunnes äga ett värde, som, fördelat

å en var medlem av föreningen, motsvarade för varje sådan medlem

högst det för egnahemslåns erhållande stadgade maximivärde.

Sociala jord utredningens'' betänkande utmynnar i förslag, att till § 2 i

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 76.

rörande den statsunderstödda egnahems- och premielåneverksamheten fogas

ett nytt stycke av följande lydelse:

»Egnahemslån må ock tilldelas inregistrerad ekonomisk förening, som

bildats med ändamål att förvärva och under samfälld jordbruksdrift sköta

viss egendom. Såsom särskilda villkor för utlämnande av egnahemslån åt

sådan ekonomisk förening gälla,

att föreningens medlemmar var för sig besitta de kvalifikationer, som

ovan stadgats i fråga om enskild person;

att föreningens stadgar innehålla bestämmelser därom att en var föreningsmedlem

är personligen ansvarig för, utöver sin insats, minst så stor

del av egnahemslånet, som belöper å hans andel i föreningen;

att föreningens stadgar blivit godkända av statens egnahemsstyrelse;

att föreningen befinnes erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av

företaget och särskilt att det på ett tillfredsställande sätt är sörjt för företagets

drift och arbetsledning;

samt att den egendom, för vilken egnahemslån sökes, är för sitt ändamål

fullt lämplig och befinnes äga ett värde, som, fördelat å en var medlem av

föreningen, motsvarar för varje sådan medlem högst det för egnahemslåns

erhållande i § 5 stadgade maximivärde.»

Statens egnahemsstyrelse har i infordrat yttrande den 14 december 1932

anfört i huvudsak följande.

Egnahemsstyrelsen ville i huvudsak ansluta sig till vad 1925 års kolonisationssakkunniga

anfört i ämnet rörande de fördelar men även nackdelar,

som kunde förutses vara förknippade nied jordbruksdrift genom sammanslutningar,

där medlemmarna själva vore samtidigt ägare, brukare och arbetare

med lika rätt till arbete och utkomst å fastigheten.

Ehuruväl — såsom kolonisationssakkunniga framhållit — vunna erfarenheter

av samfälld jordbruksdrift vore så ringa, att därav knappast kunde dragas

några allmänna slutsatser, torde dock kunna antagas, att svårigheterna för

sådan drifts ordnande ökades med antalet delägare i företaget. Syftet med

en i angiven riktning reformerad kreditgivning av medel från egnahemslånefonden

syntes därför bäst främjas, därest möjligheten att genomföra

företaget kunde anknytas till en form av sammanslutning, som medgåve

största begränsning av antalet medlemmar. Den juridiska person — ekonomisk

förening — som kolonisationssakkunniga liksom ock sociala jordutredningen

föreslagit för ändamålet, förutsatte ett antal medlemmar av minst

fem. Rörande det i övrigt utmärkande begreppet ekonomisk förening torde

böra uppmärksammas, att rätten för medlem att utträda ur föreningen icke

kunde förvägras. Nedginge härigenom antalet medlemmar under fem,

skulle föreningen upplösas genom likvidationsförfarande. Ansvarigheten för

föreningens förbindelser kunde ej utsträckas längre utöver föreningens tillgångar

än till åtagande för medlemmarna att därför personligen svara till

visst belopp, förening »med begränsad personlig ansvarighet». För vinnande

av stadga hos föreningen kunde densamma göras mer eller mindre

fullständigt sluten för nya medlemmar och dess ledning koncentreras till

en styrelse med allenast en ledamot.

Nämnda för ekonomiska förening stadgade minimiantal medlemmar syntes

redan det ställa företaget i svårigheter, som torde kunna väsentligt undvikas

med möjlighet för ett färre antal jordsökande att gemensamt förvärva en

jordbruksfastighet. Något skäl varför statlig kredit till annan än ensam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

ägare av eget hem skulle vara betingad av minst fem delägare såsom sökande,

torde icke förefinnas. Vid en utvidgning av området för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten till delägarskap uti jordbruksföretag

torde snarare mindre sammanslutningar vara att föredraga framför större.

Till en början och för vinnande av erfarenbetsrön från denna art av jordbruksdrift

borde försiktigheten bjuda att begränsa företagets omfattning.

Därest ned till två delägare bereddes möjlighet till statsunderstöd för samfälld

jordbruksdrift, torde tillika kunna förväntas, att dylika kooperativa

företag komme att få en omfattning av större social betydelse än som torde

bliva fallet med sammanslutningar av minst fem medlemmar. Så t. ex.

kunde ett par mindre bemedlade syskon erhålla hjälp för övertagande i

befintligt skick av fädernegården, varigenom en naturlig och upparbetad

jordbruksenhet undginge att sönderslås, eller ett par jordbruksarbetare eller

andra jordsökande, som vunnit varandras tillit, för sig själva ordna ett

gemensamt eget hem. Tvånget att silka finna andra likasinnade och lämpliga

kompanjoner för en sammanslutning av minst fem kunde förvisso

mången gång komma att helt omöjliggöra ett av ett mindre antal initiativtagare

planerat företag.

Egnahemsstyrelsen hade med föranledande härav sökt finna någon i svensk

rätt redan reglerad sammanslutning för gemensamt syfte, som krävde färre

antal delägare men större personlig ansvarighet utan att i andra hänseenden

vara mindre lämplig än ekonomisk förening såsom organisation för samfälld

jordbruksdrift. En dylik rättslig ram syntes bolagsformen erbjuda (enkla

bolag och handelsbolag). Enkelt bolag, som kunde bildas av två eller flera

personer, kunde genom införande i handelsregistret ges den fastare formen

av handelsbolag och bleve därmed juridisk person. Såsom för nämnda båda

bolagsformer rättsligt karakteristiskt vore att märka, att gentemot tredje

man avtal ifråga örn enkelt bolag icke bunde bolaget såsom sådant utan

blott dem, som personligen eller genom fullmakt deltagit i avtalet, medan

däremot för handelsbolag en var bolagsman kunde sluta avtal för bolaget

med bindande verkan, därest icke genom avtal mellan bolagsmännen annorledes

vore bestämt. I enkelt bolag bleve de i avtal med tredje man deltagande

bolagsmännen, utan annat åtagande, bundna efter huvudtalet; i

handelsbolag åter vore ansvaret för bolagets gäld primärt och solidariskt.

Bolagsmans enskilda borgenärer kunde vid enkelt bolag utkräva bolagsmannens

andel i den gemensamma egendomen, men icke hans andel i bolagsrätten

— till handelsbolags förmögenhet hade de däremot alls ingen

rätt. För bägge bolagsformerna gällde, att bolagsmännens inbördes rättigheter

och skyldigheter i övrigt bestämdes i bolagsavtalet, varigenom även

åt förvaltningen av bolagets angelägenheter kunde ges erforderlig enhetlighet.

På bolagsmans personlighet Indes den vikt, att en delägare vare sig i

enkelt bolag eller i handelsbolag icke iigde att utan medbolagsmännens samtycke

sätta annan i sitt ställe. Enkelt bolag såsom sådant kunde visserligen

ej erhålla lagfart å fastighet, men något hinder mötte icke att meddela

bolagsmännen gemensam lagfart.

En jämförande sammanfattning rörande den juridiska karaktären hos

enkla bolag och handelsbolag å ena samt ekonomiska föreningar å andra

sidan syntes giva vid handen, att med samtliga tre organisationsformer

ledningen för företaget, kunde genom överenskommelse mellan delägarna

regleras i bolagsavtalet, respektive loreningsstadgarna. Den personliga ansvarigheten

för sammanslutningens gäld vore i bolagen obegränsad, men i

föreningen begränsad till visst belopp. För bolagsbildningen erfordrades

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

blott två bolagsmän; föreningen betingades av minst fem medlemmar och

måste upplösas, därest medlemsantalet understege sistnämnda tal.

Omförmälda olikheter i den rättsliga konstruktionen hos förberörda bolag

och förening, sedda mot bakgrunden av det förut anmärkta förhållandet,

att svårigheterna med genomförandet av eu samfälld jordbruksdrift torde

få antagas regelmässigt öka med delägarantalet, syntes icke låta den organisation,

ekonomisk förening erbjöde, framstå såsom särskilt ägnad för dylik

verksamhet. Ej heller ur kreditgivningssynpunkt syntes ekonomisk förening

erbjuda den större tryggheten. Det ville tvärtom förefalla, som komme

enkelt bolag eller kanske fast hellre handelsbolag att företrädesvis bliva

formen för framtida kollektivt jordbruk. Egnahemsstyrelsen ville på grund

härav ifrågasätta, huruvida icke vad själva organisationsformen beträffade

en framkomlig väg vore att söka genom sammanslutningar i såväl enkla

bolag och handelsbolag som ekonomiska föreningar.

För att beträffande större sammanslutningar med förslagsvis sex medlemmar

i viss utsträckning från låneförmedlarna avlyfta de med kapitalinvestering

för samfälld jordbruksdrift avsevärt ökade låneriskerna borde

enligt egnahemsstyrelsen jämväl tagas under övervägande, huruvida icke

staten borde inträda såsom långivare, eller med andra ord, huruvida icke

möjlighet borde beredas Kungl. Majit att bevilja sådan sammanslutning

egnahemslån direkt från egnahemslånefonden utan medverkan av låneförmedlare

(egnahemsstatslån). I förenklingssyfte borde desslikes föreskrift

meddelas därom, att sammanslutning med sex eller flera delägare skulle för

att erhålla lån ur egnahemslånefonden vara organiserad såsom ekonomisk

förening. Med minimiantalet sex gåves möjlighet för en medlem att utträda

ur föreningen utan att annan behövde träda i stället. Bolagsformen

skulle i konsekvens härmed förbehållas mindre sammanslutningar med högst

fem medlemmar. Delägare i egnahemsbolag med angivna begränsning skulle

liksom ensamägare av egnahem beviljas egnahemslån av låneförmedlarna,

som tillika torde vara bäst skickade att öva nödig kontroll över företag

under enkelt bolag eller handelsbolag. Denna anordning komme sålunda

att innebära, att sammanslutningar med minst sex medlemmar skulle vara

organiserade såsom ekonomiska föreningar med möjlighet till oförmedlade

egnahemslån; förmedlade egnahemslån skulle beviljas sammanslutningar i

enkla bolag och handelsbolag med mindre än sex delägare. Den närmare

uppsikten över härigenom statsunderstödda egnahemsföretag borde ankomma

på egnahemsstyrelsen, eventuellt med anlitande av därför utsett ortsombud.

Slutligen har egnahemsstyrelsen — som lika med sociala jordutredningen

utgått från att den ifrågasatta utvidgade lånemöjligheten beträffande egnahemslån

skulle föranleda vissa ändringar i gällande författningar om egnahemslån

— framställt vissa erinringar mot sociala jordutredningens förslag

av i sak följande innebörd.

Bestämmelse borde stadgas örn sådan storlek hos fastigheten, att delägarnas

familjer därå kunde erhålla sin fulla utkomst. Vidare borde stadgas undantag

från principen örn nybildning av jordbruk så tillvida, att egnahemslån

finge beviljas sammanslutning för förvärv av redan bebyggd jordbruksfastighet,

även örn nyodlings- eller annat förbättringsarbete ej tarvades.

Härjämte borde föreskrivas, att i lånekontraktet skulle bestämmas örn delägarnas

ansvar för lånets förräntning och amortering. Den utgångspunkten

vid lånets beviljande, att dess storlek ställdes i förhållande icke blott till

fastighetens värde utan ock till antalet delägare, torde nämligen kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 70. 7

missförstås så, att delägare ansåge sig svara allenast för ränta oell amortering

å så stor del av lånet, som enligt huvudtalet belöpte på honom. Gentemot

lånegivaren måste givetvis delägarna svara gemensamt för lånet.

Vidare borde bestämmelser träffas för fall, då delägare utträtt ur sammanslutning

med egnahemslån, utan att annan inträtt i hans rättigheter och

skyldigheter. Beräkningarna av fastighetens maximivärde och lånets därav

beroende storlek kunde härigenom undergå sådana förändringar, att förutsättningarna

för lånets kvarstående borttölle. Även om säkerheten för lånet

icke äventyrades, kunde med eller oberoende av delägares vilja uppstå situationer,

som i själva verket innebure ett kringgående av maximibestämmelserna

rörande fastighetens värde och lånets storlek.

I övrigt borde bestämmelserna i förberörda kungörelse nr 218/1928 kunna

utan ändring tillämpas jämväl för sammanslutningar såsom egnahemslåntagare.

Statskontoret har i infordrat yttrande den 5 januari 1933 anfört huvudsakligen

följande.

Av utredningen i ärendet framginge, att de försök med samfällda jordbruk,

som hittills förekommit i vårt land, i stort sett givit ett föga tillfredsställande

resultat. Kolonisationssakkunniga anförde även, att kända

erfarenheter från utlandet örn samfälld jordbruksdrift vore mycket små.

Jordutredningen bär förmenat, att anledning knappast funnes antaga, att

den ifrågasatta formen för jordbruksdrift komme att få någon större betydelse

för vårt land. Statskontoret ansåge, att under sådana förhållanden

några åtgärder i den riktning, som av sociala jordutredningen i dess föreliggande

betänkande anvisats, för närvarande icke kunde vara påkallade.

Skulle emellertid, såsom jordutredningen ifrågasatt, tillfälle anses böra

beredas dem, som ville sammansluta sig till samfälld jordbruksdrift, att

i likhet med enskilda personer erhålla egnahemslån, torde de synpunkter

med avseende å organisationsformen härför, vilka statens egnahemsstyrelse

anlagt, enligt statskontorets förmenande vara värda beaktande. Det syntes

nämligen knappast kunna förnekas, att, såsom styrelsen framhållit, de svårigheter,

som väl alltid i viss mån torde bliva förknippade med ifrågavarande

jordbruksdrift, bleve större, ju flera delägarna vore i företaget. Det syntes

under sådana förhållanden vara lämpligt att söka finna en form för sammanslutningen,

som medgåve största begränsning av antalet medlemmar. Statens

egnahemsstyrelse hade därför förordat en sådan organisationsform, att jämte

den av jordutredningen föreslagna formen av ekonomisk förening — som

enligt egnahemsstyrelsens mening borde begagnas för sammanslutningar med

förslagsvis minst sex delägare — jämväl sammanslutningar för jordbruksdrift

med färre antal medlemmar i enkla bolag och handelsbolag skulle

kunna bliva delaktiga av egnahemslån. Statskontoret delade denna uppfattning.

Däremot kunde statskontoret icke ansluta sig till egnahemsstyrelsens förslag

örn avkoppling i vissa fall av låneförmedlarens medverkan vid utlämnandet

av egnahemslån. Då förefintligheten av vissa personliga kvali fikationer

hos låntagarna uppställts såsom villkor för åtnjutande av egnahemslån,

torde dessa förhållanden bäst kunna bedömas av en låneförmedlare med den

mera ingående kännedom örn låntagarna, denne voro i tillfälle förvärva.

Lika med 1925 års kolonisationssakkunniga utgår jag från att före- Depwtemintfvarande

fråga gäller sådan jordbruksdrift, diir ett visst, begränsat antal oA,''/W

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

personer skola samfällt bruka en av dem för deras eget behov av arbete

och utkomst förvärvad egendom. Även om erfarenheterna rörande dylik

jordbruksdrift äro små och denna driftsform kan antagas i vissa hänseenden

vansklig, synes det mig ej vara skäligt, att för yrket eljest väl

skickade personer — några andra böra givetvis icke ifrågakomma — som

önska skaffa sig utkomst genom samfällt jordbruk, skola endast för att de

äro flera om samma egendom vara utestängda från varje möjlighet att

från det allmännas sida erhålla kredit för egendomens förvärvande. Jag

vill därför, i anslutning till vad sociala jordutredningen och statens egnahemsstyrelse

anfört, tillstyrka, att vissa möjligheter till lån av statsmedel

beredas härför lämpliga personer för anskaffande av eget jordbruk för

samfälld drift. Därvid förutsätter jag, att denna låneverksamhet, tills

säkrare erfarenhet vunnits, utövas försöksvis och utan forcering från det

allmännas sida.

De ifrågasatta lånen torde, såsom förordats av samtliga dem vilka yttrat

sig i ärendet, böra utgå ur egnahemslånefonden. Beträffande de särskilda

villkor, som böra stadgas för erhållande och tillgodonjutande av lånen,

kan jag i huvudsak biträda sociala jordutredningens förslag sådant detta

tillstyrkts av egnahemsstyrelsen. I vissa avseenden torde dock, på sätt

jag strax skall angiva, jämkningar vara påkallade.

Jag förordar, att, där fråga är om minst fem delägare, låntagaren skall

vara inregistrerad ekonomisk förening, som bildats med ändamål att förvärva

och under samfälld jordbruksdrift sköta viss egendom och som befinnes

erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av företaget. Det i

syfte att minska långivarens risk framförda förslaget, att medlem i föreningen

skall åtaga sig viss personlig ansvarighet, synes mig i sak välgrundat.

I enlighet härmed bör låntagande förening hava formen av

ekonomisk förening med begränsad personlig ansvarighet. Vid prövning

av låneansökan bör tillses, att det i stadgarna bestämda beloppet för medlems

ansvarighet är av den storlek, att medlemmarnas sammantagna personliga

ansvarighet, utöver insatskapitalet, täcker det ifrågakommande

lånebeloppet. För att i möjligaste mån trygga föreningarnas fortbestånd

synes böra övervägas, huruvida icke i stadgarna bör föreskrivas, att uppsägning

av medlemskap i föreningen ej må äga rum förr än efter fem år

från inträdet. Erinras må, att enligt lagen om ekonomiska föreningar

erfordras Kungl. Maj:ts medgivande för dylikt stadgande. På de av egnahemsstyrelsen,

under instämmande av statskontoret anförda skäl finner jag

mig vidare böra tillstyrka, att, då fråga är örn minst två och, där ej av

särskilda skäl annat befinnes böra medgivas, högst fyra delägare, lån i förevarande

syfte må utlämnas för så vitt låntagarsammanslutningen — som i dylikt

fall ej bör eller kan hava formen av ekonomisk förening — genom lämpligt

befunnet bolagsavtal visar sig bereda långivaren nödig trygghet såväl i

avseende å ordningen för lånets återbetalning och de olika delägarnas ansvar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

y

härför som i fråga om företagets skötsel i övrigt. I såväl det ena som det andra

fallet bör fordras, att medlemmarna respektive delägarna var för sig prövas

besitta de kvalifikationer, som eljest stadgats för egnahemslåns erhållande,

ävensom att det på ett tillfredsställande sätt är sörjt för företagets drift

och arbetsledning. Jag förutsätter, a4t — även utan uttrycklig föreskrift

om att stadgarna respektive bolagsavtalet skola godkännas av viss egna

hemsmyndighet — det långivande organet i vart fall noga prövar stadgarnas

eller bolagsavtalets lämplighet. Det synes mig böra övervägas,

huruvida icke till ledning för dem, som önska erhålla lån för samfällt

jordbruk, mönster till stadgar och bolagsavtal böra uppgöras av t. ex.

statens egnahemsstyrelse.

Beträffande arten av de egendomar, för vilkas förvärv hithörande lån

må beviljas, torde böra föreskrivas, att egendomen är för sitt ändamål

fullt lämplig och av sådan storlek, att ägarna kunna av jordbruket erhålla

sin huvudsakliga utkomst, att egendomens beräknade värde, delat med

antalet medlemmar respektive delägare, ej överstiger det för egnahemslån

för jordbrukslägenheter stadgade maximivärdet, samt att den omständigheten

att å egendomen ej tarvas nybyggnads-, nyodlings- eller annat förbättringsvärde

ej utgör hinder för låns beviljande.

I avseende å lånevillkoren i övrigt torde för egnahemslån för jordbrukslägenhet

stadgade bestämmelser böra i tillämpliga delar gälla, därvid i

lånekontraktet dessutom torde böra intagas en föreskrift av innebörd, att

lån för samfällt jordbruk må kunna uppsägas till återbetalning, därest

egendomen ej vidare brukas under den form och i det syfte, som förutsatts

vid lånets beviljande.

I överensstämmelse med vad sociala jordutredningen och egnahemsstyrelsen

förordat tillstyrker jag, att de nu ifrågasatta lånen beviljas och

ntlämnas — liksom vanliga egnahemslån — genom vederbörande låneförmedlare

med anlitande av dem för utlämnande av jordbrukslån tilldelade

egnahemsstatslån. Härav följer, att jag ej kan ansluta mig till

egnahemsstyrelsens förslag, att staten skulle beträffande hithörande lån åt

ekonomiska föreningar själv inträda som direkt långivare. Att märka är,

att, då fråga är om ekonomisk förening eller handelsbolag, särskilt tillstånd

av Kungl. Majit enligt lag erfordras, för att föreningen eller bolaget

skall få förvärva fast egendom. Jag förutsätter, att Kungl. Majit

vid avgörande av frågan, huruvida förening eller handelsbolag skall med

givas rätt att för ändamål, varom här är fråga, förvärva viss fastighet,

jämväl har tillgång till vederbörande låneförmedlares och statens egna

hemsstyrelses yttranden i ärendet och utredning av lånefrågan. I ärende,

där förvärvsfrågan sålunda skall underställas Kungl. Majit, torde det

böra åligga egnahemsstyrelsen att avgiva utlåtande örn, huruvida sty

reisen finnér ifrågasatt lån böra beviljas eller ej. Där fråga åter är örn

sådan lånesökandc, som utan Kungl. Majits tillstånd kan förvärva fastighet,

torde låneförinedlarens beslut örn låns beviljande böra —liksom beträffande

Jiihanri lill riksdagens protokoll 1!>,7.7. 1 sami. Nr 7(1. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 76.

vanliga egnahemslån till s. k. förhöjt maximivärde — för godkännande

underställas statens egnahemsstyrelse.

För utlämnande av nu ifrågavarande lån torde låneförmedlarna självfallet

böra åtnjuta förvaltningsbidrag enligt härom för egnahemsstatslån

gällande bestämmelser under iakttagande tillika, att det i 36 § av kungörelsen

nr 217/1928 omförmälda så kallade tilläggsbidraget beräknas icke

å antalet lån utan å antalet medlemmar respektive delägare i den låntagande

sammanslutningen.

Med lån för samfällt jordbruk torde kunna få förenas premielån enligt,

i tillämpliga delar, de för premielån åt egnahemslåntagare stadgade grunder.

Premielånets belopp, delat med antalet medlemmar i sammanslutningen,

bör ej få överstiga det för enskilt premielån stadgade maximibeloppet.

Med hänsyn till att bär närmast är fråga om en mera försöksartad

verksamhet, synes mig någon ändring i förenämnda kungörelse den 8

juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahems- och premielåneverksamheten icke lämpligen böra

vidtagas. I stället torde, därest riksdagen ej har erinran mot de av mig

nu tillstyrkta grunderna, Kungl. Maj:t böra i särskild kungörelse meddela

erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med

det av mig nu framlagda förslaget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att lån ur statens egnahemslånefond må, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig tillstyrkt förslag,

utlämnas jämväl för anskaffande av samfällda jordbruk.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.

380214. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:151 Skrivelse till Konungen, med anledning av Kungl. Martts proposition angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk. a1 i texten
  2. JoU 1933:48 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för anskaffande av samfällda jordbruk. s. 1 i texten