Sök i Ratio Lex

Angående Bisättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:78, Angående Bisättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

5

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående Bisättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 27 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Erman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,

volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stam
-

156 38

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

manskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under

tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning, undersökning

ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt läkarbetyg

anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd; att sagda

undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring, föranstaltas

av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll och

övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn önskan att utbekomma ersättning

anmäles, så snart ske kan överlämnas till vederbörande regements- eller

kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har därefter att till riksförsäkringsanstalten

göra framställning om ersättningens bestämmande.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år efter

det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,

från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av 12 § i omförmälda

förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av år

1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig tjänstgöringen

samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, anställningen upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan

yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning av dödsfall, från det

döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen omförmälda

invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till riksförsäkringsanstalten ingiven skrift, dagtecknad den 15 augusti

1925, gjorde Karl Oskar Clifford Carlsson från Skogaholm, Glanshammar,

framställning om ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig

under militärtjänstgöring år 1919. Då berörda framställning icke gjorts inom den

tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse

nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, fann riksförsäkringsanstalten

enligt beslut den 29 oktober 1925 sig icke kunna tillerkänna

Carlsson någon ersättning.

Hos Kungl. Maj:t har Carlsson sedermera i en den 13 maj 1931 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn ersättning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning enligt

grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 78.

Av handlingarna- i ärendet inhämtas, att Carlsson inryckte till värnpliktstjänstgöring

vid Bohusläns regemente den 10 september 1919; att han året före

inryckningen lidit av blodhosta och varit intagen på Sahlgrenska sjukhuset i

Göteborg, där han vårdats för spanska sjukan; att han efter en fältmarsch den

18 oktober 1919 blivit förkyld samt på grund av en den 28 i samma månad

inträffad lungblödning intagits å regementets sjukhus; att han den 6 november

1919 blivit utskriven från sjukhuset såsom oduglig till krigstjänst på grund av

lungtuberkulos; att han vårdats under tiden 3—24 februari 1923 å Örebro länslasarett

och vid olika tillfällen under tiden 27 april 1923—22 juni 1927 å Garphytte

sanatorium; att han sedan den 30 oktober 1931 är intagen å Lindesbergs

tuberkulossjukstuga; samt att vederbörande regementsläkare såsom sin åsikt

uttalat, att det icke vore osannolikt, att Carlsson vid inryckningen till värnpliktstjänstgöringen

år 1919 haft en latent tuberkulos, som under militärtjänstgöringen

kunde hava kommit till utbrott.

Riksförsäkringsanstalten bär i avgivet utlåtande i ärendet den 25 augusti

1931 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt,

att Carlsson utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke gjorts inom

föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den

18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit

till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten införskaffat

ytterligare utredning i ärendet. Vid granskning av vad sålunda i ärendet

förekommit hade anstalten med stöd av det yttrande, som avgivits av den

hos anstalten anställde specialisten på lungsjukdomarnas område, överläkaren

A. Gullbring, funnit sjukdomen hava ådragits under sådana förhållanden, att

anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid,

skulle hava tillerkänt Carlsson ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, som den 13

oktober 1931 avgivit utlåtande i ärendet, hava anfört, att oaktat Carlsson

författningsenligt icke vore berättigad till ersättning av statsmedel för den

sjukdom (lungtuberkulos), varav han för närvarande lede, syntes det likväl

departementet och sjukvårdsstyrelsen, med hänsyn till att Carlsson icke syntes

hava haft kännedom om gällande förordning rörande anmälan och ersättning

i dylika fall samt i betraktande av att Carlsson genom sjukdomen otvivelaktigt

lidit ett avsevärt ekonomiskt avbräck i sin utkomst, som örn billigheten fordrade,

att ersättning bereddes honom jämlikt grunderna för förordningen den 18 juni

1909. Att statsverket borde ikläda sig dylik ersättningsskyldighet syntes så

mycket mera böra ske, som. enligt vad av handlingarna i ärendet syntes framgå,

någon sådan undersökning, varom förmäldes i § 11 av förordningen, icke

blivit verkställd i anledning av Carlssons sjukdom. Departementet och styrelsen

erinrade, hurusom i ett flertal fall — bland annat genom riksdagens skrivelse

den 16 maj 1931, nr 202, punkterna 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11 — medgivits,

att, där anledning funnits antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens

uppkomst eller utveckling samt där omständigheterna givit vid handen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

att sådan undersökning, varom förmäldes i § 11 av förordningen den 18 juni

1909, bort äga rum, men av vederbörande militärbefäl underlåtits, ersättning

i enlighet med förordningens föreskrifter finge utbetalas utan hinder av däri

stadgade preskriptionsbestämmelser. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet och styrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till Carlsson finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för ovannämnda förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Carlsson icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning därom

icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut, där särskilda omständigheter

förelegat, dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser medgivits. Så

har skett i, bland andra, sådana fall, då förhållandena givit vid handen, att

undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen, bort äga rum. I förevarande

fall synas omständigheterna hava bort giva anledning till dylik undersökning.

På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat,

Carlsson ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning

enligt bestämmelserna i förutnämnda förordning kunnat tillerkännas

honom, därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid, finner jag

billigt, att han får komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna

grunder. Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1933.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Karl Oskar Clifford Carlsson må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

—• från och med den 1 januari 1933 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 17 februari 1932 inkommen skrift

gjorde Bror Magnus Larsson från Anrås, Jörlanda, framställning örn ersättning

i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år

1924. Då berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom

förordningen den 4 juni 1920, fann anstalten enligt beslut den 30 april 1932

sig icke kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning.

Hos Kungl. Majit har Larsson sedermera i en den 4 juni 1932 dagteoknad

skrift anhållit, att, utan hinder därav att hans framställning icke blivit gjord

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78. 9

inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning av ovanberörda

sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson under fullgörande av sin

värnpliktstjänstgöring vid Göta ingenjörkår i början av maj månad 1924 ådragit

sig ett skavsår å högra hälen, som sedermera infekterats med spridning uppåt

knäleden; att han den 14 i nämnda månad insjuknat med smärtor över högra

knäleden och samma dag inlagts på garnisonssjukhuset i Karlsborg, där han

vårdats till den 29 september 1924, då han, som den 2 förutnämnda maj blivit

förklarad icke vapenför, avrest till hemorten; att under sjukhusvistelsen ett flertal

incisioner blivit gjorda i högra knäledsregionen; att han sommaren 1931

vårdats å Kungälvs lasarett för ischias i höger ben; att enligt ett av bataljonsläkaren

i fältläkarkårens reserv, medicine doktorn Sven Lundberg i Göteborg

den 15 februari 1932 avgivet intyg muskulaturen å Larssons högra ben vid

företagen undersökning befunnits slapp och atrofisk; samt att överläkaren å

vanföreanstalten i Göteborg H. Camitz den 11 juli 1932 intygat, att det syntes

honom säkert, att Larssons nuvarande symptom helt kunde sättas i samband

med den infektion Larsson ådrog sig under år 1924 och den muskelskada, som

då uppstod.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 20 september

1932 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj :t skulle finna skäligt,

att Larsson utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke gjorts inom

föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen den

18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit

till hans ifrågavarande skada, hade riksförsäkringsanstalten i anledning

av Larssons nu förevarande framställning införskaffat ytterligare utredning i

ärendet. Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit hade anstalten

med stöd av från biträdande läkaren hos anstalten, professorn P. Haglund,

inhämtat utlåtande funnit skadan hava ådragits under sådana förhållanden,

att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven

tid, skulle hava tillerkänt Larsson ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava den 26

oktober 1932 avgivit utlåtande i ärendet och därvid på i huvudsak samma skäl,

som departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten l:o omförmälda

utlåtande, hemställt, att till Larsson finge ■— utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt

grunderna för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Bror Magnus Larsson må ■—• utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersätt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

ning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1938 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

3:o.

I en till riksförsäkringsanstalten ingiven skrift, dagtecknad den 6 maj

1932, gjorde förre vice korpralen vid Älvsborgs regemente Nils Johan

Mattias Bremberg i Eskilstuna framställning örn ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring under tiden

1 november 1916—1 november 1918. Då berörda framställning icke gjorts

inom den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade

lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, fann

riksförsäkringsanstalten genom beslut den 7 oktober 1932 sig icke kunna upptaga

ersättningsfrågan till prövning.

Hos Kungl. Majit har Bremberg sedermera i en den 30 november 1932 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning om ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning

enligt grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bremberg under tiden 1 november

1916—1 november 1918 varit fast anställd vid Älvsborgs regemente; att han

varit sjukskriven för influensa under tiden 16—26 januari 1917 samt för torr

lungsäcksinflammation och lungsäckskatarr under tiden 25 februari—7 april

samma år; att han ånyo insjuknat den 24 nämnda april månad och då varit

sjukskriven för vatten i vänstra lungsäcken; att han under tiden 16 januari—

6 februari 1918 varit sjukskriven för tuberkulos, för vilken sjukdom han den

7 februari samma år intagits å Västeråsens sanatorium, där han vårdats till

och med den 21 påföljande juni; att han under fullgörande av repetitionsövning

år 1920 vid Hallands regemente ånyo insjuknat under deltagande i fälttjänstövningar

i Södermanland och någon tid vårdats å garnisonssjukhuset i

Stockholm; att han, som efter utskrivningen därifrån varit klen till hälsan,

dels under en omkring tioårig vistelse i Amerika tidvis måst söka sanatorievård,

dels efter återkomsten till Sverige hösten 1931 erhållit vård för lungtuberkulos

å Fagereds sanatorium under en del av år 1932; samt att regements

läkaren vid Älvsborgs regemente O. Gertzén i ett den 13 juli 1932 utfärdat

intyg såsom sin åsikt uttalat, att det vore uppenbart, att Bremberg ådragit sig

sin tuberkulos i tjänsten.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 9 december

1932 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att Bremberg utan hinder därav, att framställning om ersättning icke

gjorts inom vederbörlig tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 78.

ningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas

hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad sålunda

i ärendet förekommit hade anstalten med stöd av yttrande, som avgivits

av överläkaren A. Gullbring, funnit omförmälda sjukdom hava ådragits under

sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning om ersättning gjorts

inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt Bremberg ersättning jämlikt

berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava den 3

januari 1933 avgivit utlåtande i ärendet och därvid på i huvudsak samma skäl,

som departementet och styrelsen anfört i sitt under punkten l:o omförmälda

utlåtande hemställt, att till Bremberg finge — utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid —- från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Nils Johan Mattias Bremberg må •— utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1933 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

4:o.

I en till riksförsäkringsanstalten inkommen skrift, dagtecknad den 21 september

1931, gjorde Cesar Axel Lennart Månsén i Stockholm framställning

örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under

militärtjänstgöring år 1924. Då berörda framställning icke gjorts inom den

tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse

nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, fann anstalten

enligt beslut den 9 februari 1932 sig icke kunna upptaga ersättningsfrågan till

prövning.

I en till försvarsdepartementet den 21 september 1932 inkommen skrift har

Månsén sedermera anhållit, att utan hinder därav att hans framställning icke

blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning i anledning

av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Månsén under fullgörande av värnpliktstjänstgöring

vid Vaxholms kustartilleriregemente den 3 juli 1924 in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 78.

sjuknat i ledgångsreumatism; att lian den 12 nämnda juli intagits å garnisonssjukhuset

i Stockholm, där han intill tidpunkten för sin utryckning eller den

16 september 1924 vårdats för, bland annat, hjärtfel; att t. f. äldste läkaren

vid Vaxholms kustartilleriregemente E. Jonsson i ett den 10 oktober 1931 utfärdat

intyg såsom sin åsikt uttalat, att skäl saknades för antagandet, att

annan omständighet än militärtjänstgöringen varit orsak till Månséns sjukdom

eller befordrat dess utveckling; samt att professorn H. C. Jacobaeus i Stockholm

den 28 januari 1932 intygat, att Månsén lede av ett ganska svårt hjärtlidande.

Piiks för säkringsans tält en har i avgivet utlåtande i ärendet den 14 oktober

1932 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att Månsén utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke

gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde antagas

hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkrings-,

anstalten i anledning av Månséns nu förevarande framställning införskaffat

ytterligare utredning i ärendet. Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit

hade anstalten med stöd av yttrande, som avgivits av överläkaren A.

Gullbring, funnit omförmälda sjukdom hava ådragits under sådana förhållanden,

att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom därför

föreskriven tid, skulle hava tillerkänt Månsén ersättning jämlikt berörda förordning.

Marinförvaltningen, som den 3 november 1932 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört att, på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande i

ärendet, Månsén syntes hava bort tillerkännas ersättning enligt förordningen den

18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

därest han gjort framställning örn sådan förmån inom den tid, som

stadgades i 12 § samma förordning, sådant lagrummet lydde enligt svensk författningssamling

nr 305/1920. Emellertid hade tidigare i liknande fall enligt

riksdagens beslut jämlikt dess skrivelse den 16 maj 1931, nr 202, medgivits,

att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter ersättning i enlighet

med förordningens föreskrifter finge utbetalas utan hinder av däri stadgade

preskriptionsbestämmelser. I förevarande fall syntes sjukdomen hava under

årens lopp alltmer förvärrats. Att Månsén under sådana förhållanden uppskjutit

sin framställning om ersättning syntes ganska förklarligt och näppeligen

ägnat att böra beröva honom rätten till sådan ersättning. På grund av

vad sålunda anförts, hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till Månsén finge — utan hinder därav, atti

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom därför föreskriven tid —

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning den 18 juni 1909

kunde anses berättigad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78. 13

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Cesar Axel Lennart Månsén må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1933 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Vad departementschefen ovan under punkterna Ilo—4:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1933:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 5 i texten