Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1933-01-27 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:91, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 91,

J

Nr 91.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den

27 januari 1933.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o)—22:o) hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Vennerström,

Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn pension, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt i det

följande angivna, i statens tjänst anställda personer och anför därvid:

Justitiedepartementet.

l:o.

Vice häradshövdingen Arne Helgo Söderberg. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Söderberg, som är född den 3 januari 1888, antagits till extra ordinarie

notarie i Göta hovrätt den 18 november 1910 och den 21 oktober 1921

förordnats till vice häradshövding;

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 91.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

2 Kanyl. Majlis proposition nr 91.

att han, intill dess hans domarverksamhet år 1926 upphört, med endast

mindre avbrott tjänstgjort vid olika underrätter och i hovrätt samt därvid

innehaft förordnande såsom biträdande domare 1 år 8 månader, såsom

domhavande omkring 3 år 4 månader och såsom adjungerad ledamot i

Göta hovrätt omkring 1 år;

samt att han på grund av iråkad psykisk sjukdom alltsedan förra delen

av januari 1928 varit urståndsatt att tjänstgöra såsom domare eller i annan

befattning vid rättsväsendet och enligt ingivet läkarintyg även för framtiden

är oförmögen att fullgöra domarförordnande eller eljest utöva statstjänst.

Svea hovrätt har gjort framställning örn beredande av pension åt Söderberg

och därvid anfört följande:

Söderbergs förordnande såsom vice häradshövding medförde ej någon

rätt till pension. Tvärtom skulle han, efter att mer än två år hava varit ur

stånd att fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, kunna jämlikt

18 § i stadgan den 12 juni 1925 (nr 166) med vissa föreskrifter angående

domsagornas förvaltning skiljas från förordnandet och därmed gå helt

förlustig den med förordnandet förknippade avlöningen å 4,500 kronor.

Det syntes emellertid hovrätten, som örn det knappast borde kunna ifrågakomma

att på detta sätt entlediga en befattningshavare, som, efter mångårigt

utövande av maktpåliggande domarvärv, utan eget förvållande drabbades

av obotlig sjukdom och icke disponerade erforderliga enskilda medel

till sin försörjning. Enligt hovrättens mening skulle med billighet överensstämma,

att Söderberg, i samband med att han entledigades från sitt

förordnande såsom vice häradshövding, erhölle pension till belopp, som

stöde i skäligt förhållande till den av honom uppburna lönen. Hovrätten

föreställde sig, att ett pensionsbelopp av 2,400 kronor härvidlag skulle

kunna anses rimligt.

Under åberopande av det anförda och med erinran örn Kungl. Maj:ts

beslut beträffande ett annat likartat fall (prop. 85/1930) har Svea hovrätt

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd i syfte att en årlig pension

av omkring 2,400 kronor måtte utgå till Söderberg från den dag, han

bleve entledigad från sitt förordnande såsom vice häradshövding.

Statskontoret har yttrat följande:

Statskontoret ansåge billighetsskäl tala för att Söderberg bomme i åtnjutande

av någon pension av statsmedel, då han entledigades från sitt förordnande

såsom vice häradshövding. Mot storleken av den av Svea hovrätt

föreslagna pensionen, 2,400 kronor, hade statskontoret intet att invända,

då, såsom hovrätten erinrat, 1930 års riksdag på därom av Kungl.

Maj:t gjord framställning beviljat enahanda belopp i ett med förevarande

likartat fall. Emellertid syntes den sålunda föreslagna pensionen böra

bestämmas att utgå från och med månaden näst efter den, varunder Söderberg

entledigades från sitt förordnande såsom vice häradshövding.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

'' Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

att vice häradshövdingen Arne Helgo Söderberg må

fran och med månaden näst efter den, under vilken

lian frånträder sitt förordnande såsom vice häradshövding,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,400

kronor.

2:o.

E. o. kanslibiträdet i Svea hovrätt Anna Maria Hambn, född Holmqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Anna Maria Hambn är född den 9 december 1864;

att hon tjänstgjort i Svea hovrätt under följande tider, nämligen

1 mars 1886-30 september 1892 .... såsom skrivbiträde,

1 januari 1915—30 september 1918

sammanlagt 7 månader 10 dagar » »

1 oktober 1918 31 december 1921 såsom extra biträde å aktuariekon
toret

med huvudsaklig uppgift att

förvalta stämpelkassan samt handhava

viss därtill hörande bokföring,

och

fi. o. m. 1 januari 1922 såsom e. o. kanslibiträde nied fort
satt

placering å aktuariekontoret;

att hon således för närvarande kan åberopa en tjänstetid av 21 år 6 månader;
att

hon sedan den 1 juli 1925 åtnjutit lön enligt 7 lönegraden i löneplanen

för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen;
att

hon år 1892 ingått äktenskap och att hennes man avlidit år 1931;

samt att hon för sitt uppehälle numera är hänvisad uteslutande till inkomst

av eget arbete.

Svea hovrätt har gjort framställning örn beredande av pension åt

Anna Maria Hambn och därvid anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter vore det synnerligen önskvärt,

att Hambn, vilken med synnerligen gott vitsord skött sitt arbete

i statens tjänst, vid avgången från sin befattning konutie i åtnjutande

av pension genom statens försorg.

Hovrätten ville erinra därom, att 1932 års riksdag med bifall till Kungl,

i oqo iS '' proposition nr 67, punkt 16, framlagda förslag beviljat pension å

1,032 kronor för år åt extra befattningshavaren vid kungl, biblioteket Dagmar

Elisabet Bergström (riksd. skr. nr 227, p. 53). I likhet med vad som

tillämpats i jämförbara pensionsfall under senare år hade vid beräkningen

av pensionen åt Dagmar Elisabet Bergström såsom utgångspunkt tagits de

grunder för pensionering av icke-ordinarie befattningshavare, som föreslagits

i det av 1926 års pensionsntredning den 29 mars 1927 avgivna be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majlis proposition nr 91.

tänkandet angående ny civil pensionslag m. m. Det i enlighet med nämnda

grunder efter lönegrad och antal tjänstår beräknade beloppet hade i omförmälda

fall minskats med Vio i anledning därav att vederbörande icke haft

att erlägga pensionsavgifter för sin pensionering. Jämlikt angivna grunder

skulle för Hambn, som åtnjöte avlöning i 7 lönegraden, beräknas

ett pensionsunderlag av 1,644 kronor. Då hon kunde räkna 21 tjänstår,

syntes pensionsbeloppet för benne böra avpassas till 21/=° av nämnda

pensionsunderlag med reduktion av Vio och alltså efter avrundning

till närmast med 12 delbara tal — böra bestämmas till 1,032 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts bar hovrätten hemställt, att

Hambn måtte från och med dagen näst efter den, då bon avginge ur

tjänst, komma i åtnjutande av pension till belopp av 1,032 kronor för ar.

Statskontoret har biträtt den av Svea hovrätt gjorda hemställan.

Även jag anser skäligt, att Hambn kommer i åtnjutande av pension

efter avgången ur tjänst. Med hänsyn till det långa avbrottet i statstjänsten

under åren 1892—1915 och det förhållandet, att Hambn endast

därigenom att hon tillåtits kvarstå i tjänst långt över den ålder, som enligt

civila pensionslagen i allmänhet gäller såsom pensionsålder för kvinnlig

befattningshavare, uppnått det av ämbetsverken beräknade antalet

tjänstår, synes emellertid någon reducering böra vidtagas av det av ämbetsverken

ifrågasatta pensionsbeloppet, förslagsvis till 900 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. kanslibiträdet i Svea hovrätt Anna Maria

Hambn, född Holmqvist, må från och med dagen näst

efter den, då hon lämnar sin befattning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 900 kronor.

Försvarsdepartementet.

3:o.

Tillsyningsmannen vid Djupasundsbatteriet i Karlskrona saint skansarna

å Tjurkö och Sturkö Johan Almqvist. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Almqvist är född den 1 oktober 1862;

att han tjänstgjort såsom artillerist vid Svea artilleriregemente från

och med den 25 augusti 1882 till och med den 24 augusti 1886, såsom fortifikationsarbetare

vid befästningsarbetena i Karlskrona fästning från och

med den 1 mars 1902 till och med den 14 juni 1905 och såsom tillsyningsman

vid Djupasundsbatteriet och skansarna å Tjurkö och Sturkö sedan

den 16 september 1908;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 5

samt att lian från och med budgetåret 1925/1926 uppburit i arvode 600

kronor för år ävensom dyrtidstillägg, varjämte han åtnjutit fri bostad

om två ruin och kök jämte vedbrand och lyse.

Befälhavande amiralen i Karlskrona bär med anledning av en av Almqvist

gjord ansökning hemställt örn utverkande av pension åt Almqvist.

Marinförvaltningen har anfört bland annat:

Med hänsyn till Almqvists ålder och väl vitsordade tjänstgöring syntes

det vara med rättvisa och billighet förenligt, att han, när han efter mångårigt

arbete avginge från tjänsten, komme i åtnjutande av pension av

statsmedel. I skrivelse nr 214/1927, punkt 39, hade riksdagen medgivit,

att till förre väktaren vid Ridö krutdepå Johan Axel Norlin, vilken såsom

vaktare uppburit en avlöning, sorn, frånsett dyrtidstillägg, utgjort _ omkring

580 kronor för år, ävensom åtnjutit fri bostad med vedbrand, finge,

efter en sammanlagd tjiinstetid av 40 år, utgå en årlig pension av 600

kronor.

Under åberopande av nämnda riksdagsskrivelse har marinförvaltningen

hemställt örn beredande av pension åt Almqvist till belopp av 600 kronor

örn året.

Statskontoi-et har anslutit sig till vad marinförvaltningen föreslagit.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen vid Djupasundsbatteriet i

Karlskrona samt skansarna å Tjurkö och Sturkö Johan

Almqvist må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

4: o.

Paekmästaren vid arméns intendenturförråds i Stockholm förrådsavdelning

Carl Fridolf Braun. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Braun är född den 18 november 1864;

att han sedan den 4 juni 1885 och således över 47 år varit anställd vid

arméns intendenturförråds i Stockholm förrådsavdelning, nämligen till år

1895 såsom förrådsarbetare, under åren 1895—1915 såsom vaktmästare, under

åren 1916—1921 såsom förman samt därefter såsom packmästare;

samt att hans avlöning, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1927—1931

uppgått till i medeltal omkring 4,000 kronor om året.

Chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm har gjort framställning

örn beredande av pension åt Braun.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har, med framhållande av

Brauns långvariga anställning i statens tjänst, vidare anfört, bland annat,

följande:

Departement^

chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Då Branns befattning såsom packmästare måste anses förenad med

större ansvar än det, som i allmänhet åvilade förmän vid truppförbandens

intendenturverkstäder, syntes pensionen åt Braun böra utgå med något

högre belopp än de, som i regel tillerkänts förmän med lika lång anställningstid

som Braun. Pensionen åt Braun syntes departementet skäligen

böra bestämmas till 1,728 kronor.

Statskontoret bär i ärendet anfört i huvudsak följande:

Enligt vad handlingarna utvisade förelåge goda skäl att bereda pension

åt Braun, när han efter synnerligen långvarigt och väl vitsordat arbete

i statens tjänst nödgades till följd av framskriden ålder lämna sin anställning.

Endast beträffande storleken av det föreslagna pensionsbeloppet

kunde någon tveksamhet råda. Statskontoret ville erinra örn att pensionsbeloppet

för yrkcsutbildad föreståndare vid regementes skomakerieller

skrädderiverkstad vanligen utgått med högst 1,260 kronor. I enstaka

fall hade för arbetarförman, tillhörande nämnda kategori, förekommit

högre pension, dock högst 1,452 kronor, där vederbörande vid avgången

kunnat räkna en synnerligen lång anställningstid (riksd. skr. 852/1928, p.

9 och 10). Sistnämnda belopp syntes vara det högsta, som i nu förevarande

fall kunde ifrågakomma. Då Braun emellertid icke vore att betrakta

som yrkesutbildad arbetare, syntes möjligen en något mindre pension

än 1,452 kronor böra ifrågasättas, men statskontoret föreställde sig,

att densamma dock icke borde sättas lägre än till 1,356 kronor.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt

Braun. Beträffande pensionsbeloppets storlek biträder jag statskontorets

förslag. .Tåg hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att packmästaren vid arméns intendenturförråds

i Stockholm förrådsavdelning Carl Fridolf Braun må

från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning vid intendenturförrådet, under

sin återstående livstid å allmänna indragaingsstateu

uppbära en årlig pension av 1,356 kronor.

5:o.

Daglönaren vid ekipagcdepartemcntet vid Stockholms örlogsvarv James

Haarlef Egobert Gustaf Adolf Haasum. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Haasum är född den 26 februari 1876;

att han varit anställd såsom daglönare vid ekipagedepartementet vid

örlogsvarvet i Stockholm sedan den 21 oktober 1914;

att hans inkomst vid varvet år 1930 uppgick till 3,484 kronor;

att han tidvis under år 1931 samt alltsedan februari 1932 åtnjutit sjukledighet;
samt

att lian på grund av kron isie sinnessjukdom för framtiden är oförmögen

att tillfyllest sköta sin tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 91.

Varvschef en vid Stockholms örlogsvarv bär, med föranledande av en av

•chefen för ekipagedepartementet vid örlogsvarvet gjord framställning, hos

marinförvaltningen hemställt örn utverkande av pension åt Haasum.

Marinförvaltningen har överlämnat yttrande från direktionen över flottans

pensionskassa, däri anförts i huvudsak följande:

Jämlikt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130, sid. 6) angående pensionering

av de Aud marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och övriga daglönare erfordrades för rätt att komma i åtnjutande av

daglönarpension ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år än

även att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår

befinnas Amra på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta

krafter mindre tjänlig till arbete ATid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder

av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden

oförmögen till arbete därstädes. Enligt kungörelsen den 24 augusti

1920 (nr 645) angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare

utgjorde pensionsbeloppet A-id en tjänstetid av 25 år för en daglönare

500 kronor, vart i l i bomme pensionstillägg enligt kungörelsen den

15 juni 3922 (nr 360) ävensom pensionsförhöjning enligt kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280), vadan sammanlagda pensionsförmånerna för daglönare

med en tjänstetid a\'' 25 år uppginge till 816 kronor.

För att Haasum skulle bliva berättigad till pension enligt för daglönare

sålunda fastställda pensioneringsgrunder erfordrades alltså, att han, som

visserligen uppnått 55 levnadsår och av behörigen styrkt sjukdom befunnits

vara för framtiden oförmögen till arbete, finge kvarstå i tjänst till

och med den 21 oktober 1939, då han uppnådde en tjänstetid av 25 år.

Med hänsyn till Haasums varaktiga oförmåga till arbete syntes det dock

vara önskvärt, att Haasum avskedades så snart sig göra läte, och ansåge

direktionen Haasums jämförelsevis långa tjänstetid och behövande omständigheter

motrvera ett tillstyrkande av att Haasum vid avskedet bereddes

pension av statsmedel.

Beträffande beloppet av de pensionsförmåner, som borde för Haasum

utverkas, ville direktionen fästa uppmärksamheten därå, att 1922 års riksdag

efter förslag nv Kungl. Majit (prop. nr 29; riksd. skr. nr 302) medgivit,

att ett antal daglönare vid marinen, Anika A7isserligen uppnått 65 levnadsår

men icke 25 tjänstår, tilldelades pension med reducerade belopp. En av

dessa daglönare, vilken haft en tjänstetid a\r 18 år, hade därvid tilldelats

pension, som med 100 kronor understigit den, som tillkommit honom, därest

han varit anställd under 25 år, eller med 400 kronor. Därest Haasum till

erkändes pension enligt samma grunder som sistnämnde daglönare, til Lkomme

honom, utöver grundpensionen å 400 kronor, pensionstillägg och

pensionsförhöjning enligt förut omförmälda kungörelser den 15 juni 1922

(nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280). Hans sammanlagda pensionsförmåner

skidlc i så fall uppgå till 696 kronor örn året.

Vid tillämpning av de grunder för pensionering av manliga icke yrkesutbildade

arbetare, vilka föreslagits av 1926 års pensionsutredning i dess

betänkande angående pensionering av arbetarpersonal A-id 1''örsvarsväsendet

och allmänna ciAdlförA-altningen, syntes pensionen åt Haasum böra

bestämmas till 768 kronor.

Mariniörvattningen har leir egen del anfört, bland annat, följande:

Såsom framgingo av direktionens över flottans pensionskassa yttrande

i ärendet Amre Haasum, enär han icke innehade 25 tjänstår, icke berntti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Departements
chefen.

gad till pension från flottans pensionskassa enligt de för daglönare fastställda

pensioneringsgrunderna. Med hänsyn därtill att Haasum på grund

av sjukdom syntes för framtiden oförmögen att tillfyllest sköta sin tjänst

eller genom annat arbete sörja för sitt uppehälle samt till hans behövande

levnadsvillkor syntes det vara nied rättvisa och billighet förenligt, att

Haasum, när han avginge från tjänsten, komme i åtnjutande av pension

av statsmedel. Marinförvaltningen ville erinra, att 1931 års riksdag efter

förslag av Kungl. Majit (prop. nr 50, p. 17; riksd. skr. nr 202, p. 32) medgivit,

att till 48-årige skomakeriarbetaren J. O. V. Lindgren, vilken efter

en anställningstid av något över 16 år erhållit avsked på grund av sjukdom,

finge utgå en årlig pension av 696 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,

att Haasum måtte tillerkännas en årlig pension av 696 kronor.

Statskontoret Ilar anslutit sig till marinförvaltningens hemställan.

I likhet med ämbetsverken anser jag billigt, att Haasum kommer i åt

njutande av pension av statsmedel. Beträffande storleken av pensionen

ansluter jag mig till marinförvaltningens av statskontoret tillstyrkta

förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att daglönaren vid ekipagedepartementet vid Stockholms

örlogsvarv James Haarlef Egobert Gustaf Adolf

Haasum må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning vid örlogsvarvet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

6:o.

Föreståndaren för Gotlands artillerikårs skomakeriverkstad Per Alfred

Kahlström. Av utredningen i ärendet inhämtas, ,

att Kahlström är född den 23 maj 1854;

att han den 1 april 1910, således vid 55 års ålder, tillträtt anställningen

såsom skomakeriföreståndare vid Gotlands artillerikår, vilken anställning

han beräknas komma att lämna den 1 juli 1933;

att å verkstaden varit anställd förutom Kahlström allenast en arbetare;

samt att Kahlströms avlöning, dyrtidstillägg inräknat, under budgetåren

1927/1928—1931/1932 utgjort i medeltal omkring 3,200 kronor för år.

Militärbefälhavaren på Gotland har gjort framställning örn beredande

av pension åt Kahlström.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som tillstyrkt pension, har

med hänsyn till att Kahlströms anställningstid i statens tjänst vid tiden

för den beräknade avgången ur tjänst — den 1 juli 1933 — komme att

uppgå till något över 23 år, ansett pensionen skäligen böra bestämmas till

1,068 kronor för år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 91.

9

Statskontoret Ilar anfört i huvudsak följande:

Enligt vad handlingarna utvisade hade Kahlström uppnått en ålder av

55 år, då han den 1 april 1910 inträtt i statstjänst. I vanliga fall hade

väl vid sådant förhållande tillräcklig tjänstetid för pension knappast kunnat

intjänas, men Kahlström kvarstode ännu vid 78 års ålder i tjänst och

kunde alltså den 1 juli 1933, när hans avgång vore avsedd att äga rum,

räkna 23 tjänstår i statstjänst. Vid sådant förhållande ansåge sig statskontoret

kunna tillstyrka, att pension utverkades åt Kahlström. Vad pensionsbeloppet

beträffade, ville statskontoret erinra, att därest bestämmelserna

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) örn förtidspension och avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

i detta fall varit tillämpliga, förtidspensionen skulle hava uppgått till

1,104 kronor. Även örn en sådan höjning av det av intendentsdepartementet

föreslagna beloppet, 1,068 kronor, icke vore annat än skälig, borde enligt

statskontorets mening pensionen i detta fall åtminstone icke sättas

lägre än 1,092 kronor, som av 1931 års riksdag tillerkänts skrädderiföreståndaren

G. A. Brunnberg (prop. nr 153, p. 2; riksd. skr. 202, p. 40).

I likhet med myndigheterna anser jag, att pension av statsmedel DepartemetUsbör

beredas Kahlström. Pensionen synes mig emellertid med hänsyn till ch''-knKahlströms

ålder vid inträdet i statstjänst och vid jämförelse med de pensionsbelopp,

som tidigare beviljats anställningshavare vid försvarsväsendet

med arbetsuppgifter, motsvarande dem som ålegat Kahlström, skäligen

icke böra bestämmas till högre belopp än 924 kronor. Jag vill härvid

även erinra därom, att de grunder för beräkning av förtidspension,

som finnas angivna i den av statskontoret åberopade kungörelsen den 15

januari 1926, av riksdagen icke ansetts böra tillämpas å fall som det förevarande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Gotlands artillerikårs skomakeriverkstad

Per Alfred Kahlström må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår ur tjänst,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 924 kronor.

i :o.

Arbetaren vid Åkers krutbruk Axel Gunnar Lundberg. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Lundberg är född den 27 november 1882;

att han varit anställd vid Akers krutbruk sedan den 9 oktober 1905 eller

således över 27 år;

att hans avlöningsförmåner under åren 1929—1931 utgjort i medeltal

omkring 2,200 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat, jämte förmån av

s. 10 Kontrollera mot PDF

/Mpart emeritschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

fri bostad med vedbrand, vilken förmån uppskattats till ett årligt varde

av 360 kronor;

samt att enligt av krutbrukets läkare den 9 oktober 1932 utfärdat läkarintyg

Lundbergs arbetsförmåga, som varit i viss mån nedsatt genom en

sedan åratal bestående asthma bronchiale, numera blivit ytterligare och

avsevärt nedsatt genom en efter genomgången dubbelsidig blodåderinflammation

med propp i benens avförande huvudblodådror uppkommen

stark vattensvullnad i båda benen, besvärande genom smärtor och rörelseinskränkning,

och att utsikt icke föreligger till snar eller på lång sikt

väsentlig förbättring.

Styresmannen för Åkers krutbruk har efter förslag av krutbrukets läkare

gjort framställning örn beredande av pension åt Lundberg.

Arméförvaltningens artilleridepartement har hemställt, att pension

måtte utverkas åt Lundberg till belopp av 1,008 kronor för år.

Statskontoret har likaledes tillstyrkt pension åt Lundberg men efter

jämförelse med de pensionsbelopp, som under senare år beviljats i liknande

fall, ansett pensionen skäligen icke böra bestämmas till högre belopp än

900 kronor för år.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att pension utverkas åt Lundberg.

I fråga örn pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till statskontorets

förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Åkers krutbruk Axel Gunnar Lundberg

må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning vid krutbruket, under

sin återstående livstid å allmänna indragnagsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

S:o.

Förre skrädderiarbetaren vid Göta trängkårs intendenturverkstäder

Wilhelm Nilsson-Holinberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nilsson-Holmherg är född den 3 april 1862;

att han varit anställd vid Svea artilleriregementes skrädderiverkstad

tillhopa omkring 10 år under åren 1884—1894, vid Skaraborgs regementes

skrädderiverkstad sammanlagt omkring 3 år under åren 1915—1918 och

vid Göta trängkårs intendenturverkstäder under tiden 1 april 1918—31

december 1929;

att han enligt läkarintyg lider av ålderdomssvaghet och har ett outvecklat

psyke;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr .97.

samt att hans arbetsinkomst under åren 1925—1929 i medeltal utgjort

allenast omkring 670 kronor för år, dyrtidstillägg ej medräknat.

Nilsson-Holmberg bär i en den 27 januari 1932 dagtecknad skrift gjort

framställning örn erhållande av pension.

Arméförvaltningens intendents- ock civila departement hava i utlåtande

den 19 april 1932 anfört följande:

Departementen funne i betraktande av Nilsson-Holmbergs väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han bomme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående livstid.

Vad beträffade storleken av dylikt understöd, ansåge intendentsdepartementet,

att detsamma, på sätt i allmänhet i liknande fall under

de senare åren ägt rum, skäligen borde bestämmas till två tredjedelar

av den årsavlöning, han under åren 1925—1929 uppburit av statsmedel,

eller till 444 kronor för år. Pensionen syntes böra utgå från och med den

1 januari 1932.

Civila, departementet ansåge för sin del, att ifrågavarande pensionsbelopp

borde något reduceras med hänsyn därtill, att Nilsson-Holmberg

icke erlagt några avgifter för egen pensionering. Civila departementet

ville föreslå, att pensionsbeloppet bestämdes till 420 kronor för år.

I utlåtande den 9 maj 1932 har statskontoret anfört följande:

Enligt vad den föreliggande utredningen gåve vid handen syntes Nilsson-Holmberg

kunna räknas tillgodo sammanlagt omkring 24 år 9 månader

i statsanställnmg. Vid sådant förhållande ansåge statskontoret i

likhet med arméförvaltningens intendents- och civila departement, att

någon pension av statsmedel billigtvis borde utverkas åt sökanden. Vad

pensionsbeloppet beträffade, ville statskontoret i anledning av vad intendentsdepartementet

anfört framhålla, att pensionsbelopp för arbetarpersonal

icke ansetts kunna avpassas efter vederbörandes avlöning vid

tiden för avgången utan fastställts efter andra grunder, så att exempelvis

en arbetare, som i årsavlöning haft över 3,000 kronor, ändock icke

fått i pension mer än högst omkring 1,200 kronor. Det av civila departementet

i detta fall föreslagna pensionsbeloppet, 420 kronor, vöre visserligen

ovanligt lågt men motsvarade vad som under ungefär liknande

omständigheter av 1931 års riksdag tillerkänts förra banarbetarna J. A.

Olofsson och J. M. Henriksson (riksd. skr. nr 203/1931, p. 9 och 10). Forsin

del ville statskontoret därför ansluta sig till civila departementets

förslag.

Det synes även mig skäligt, att pension utverkas at Nilsson-Holmberg.

Med hänsyn till längden av Nilsson-Holmbergs tjänstetid vill jag i fråga

örn pensionsbeloppets storlek ansluta mig till arméförvaltningens intendentsdepartements

förslag örn pensionens bestämmande till 444 kronor.

Pensionen synes böra utgå från oell med den 1 januari 3932.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Dt''pär ferne nisel

te fen.

Kungl. Majlis proposition nr 91.

att förre skrädderiarbetaren vid Göta trängkårs intendenturverkstäder

Willielm Nilsson-Holmberg må,

räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 444 kronor.

9:o.

Förmannen vid Bodens artilleriregementes skoniakeriverkstad Per August

Pettersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 26 november 1871;

att han från och med den 1 april 1913 eller således under närmare 20 år

varit anställd vid Bodens artilleriregementes skoniakeriverkstad, varav såsom

arbetare till och med den 30 oktober 1921 oell såsom förman under tiden

därefter;

att hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat, under åren 1928—- 1932 utgjort i medeltal omkring 4,200 kronor för år;

samt att hans arbetsförmåga numera på grund av sjukdom är varaktigt

nedsatt till mindre än en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala

arbetsförmågan.

Enligt egen uppgift har Pettersson under tiden 1 februari 1907—•

30 oktober 1909 eller sammanlagt 2 år 9 månader varit anställd såsom arbetare

vid Bodens ingenjörkårs skoniakeriverkstad. Denna anställning

har emellertid ej kunnat bestyrkas av vederbörande militära myndigheter,

enär några handlingar, innehållande uppgifter i berörda hänseende, numera

icke finnas förvarade.

Befälhavaren för Bodens artilleriregemente har gjort framställning örn

beredande av pension åt Pettersson.

Kommendanten i Bodens fästning har tillstyrkt regementsbefälkavarens

framställning.

Arméförvaltningens artilleridepartement, som likaledes tillstyrkt pension

åt Pettersson, har ansett pensionen böra bestämmas till 996 kronor

för år.

Statskontoret har biträtt artilleridepartementets förslag.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid Bodens artilleriregementes skomakeriverkstad

Per August Pettersson må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 996 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 91. 13

10:o.

Snickeriförinannen John Vilhelm Wetterstrand. Av handlingarna i

ärendet inhämtas,

att Wetterstrand, som är född den 8 juni 1884, varit anställd såsom fortifikationsarbetare

vid Vaxholms fästnings fortifikationsförvaltning alltsedan

den 6 februari 1910 samt tjänstgjort såsom snickeriförman från och

med oktober månad 1919;

att hans avlöningsförmåner under senare år utgjort omkring 3,500 kronor

för år;

samt att han enligt läkarintyg är pä grund av nervsjukdom arbetsoförmögen

och att någon väsentlig förbättring av sjukdomen ej är att förvänta.

Fortifikationsbefulhavaren i Vaxholms fästning har gjort framställning

örn beredande av pension åt Wetterstrand.

Marinförvaltningen har anfört, att det med hänsyn till Wetterstrands

sjukdom, vilken torde vara obotlig, vore med rättvisa och billighet förenligt,

att Wetterstrand vid avgång från tjänsten bomme i åtnjutande av

pension. Under erinran att 1931 års riksdag medgivit, att till fyrtioåttaårige

skomakeriarbetare!! Johan Oscar Vilhelm Lindgren, vilken efter en

anställningstid av något över 16 år erhållit avsked på grund av sjukdom,

finge utgå en årlig pension av 696 kronor, har marinförvaltningen hemställt,

att Wetterstrand mätte berättigas att från och med månaden näst

efter den, varunder han avgingo från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

Statskontoret har anfört, bland annat, följande:

I likhet med marinförvaltningen funne statskontoret, att någon pension

av statsmedel borde beredas Wetterstrand, då han på grund av sjukdom

nödgades lämna sin anställning och, enligt vad handlingarna i ärendet utvisade,

saknade medel till sitt framtida uppehälle. Det av marinförvaltningen

föreslagna beloppet, 696 kronor för år, syntes väl lågt. Statskontoret

ville därvid erinra örn att riksdagen i ett flertal fall till personal i

förmansställning beviljat pensioner till vida högre belopp, ända upp till

1,260 kronor. Då, enligt vad utredningen gå ve vid handen, Wetterstrand

vore att hänföra till förmansgruppen, syntes lian böra komma i åtnjutande

av något större pensionsförmån än den föreslagna. Under förutsättning

att sistberörda belopp finge anses utgöra hel pension vid en tjänstetid

av minst 30 år, borde pensionen åt Wetterstrand lämpligen bestämmas

till ""Iao av 1,260 kronor eller 924 kronor för år.

I en sedermera till marinförvaltningen ingiven, till Kungl. Majit ställd

skrift angående sjukavlöning har Wetterstrand även hemställt, att högre

pension än 696 kronor för år måtte tilldelas honom vid avgång från

tjänsten.

I utlåtande över sistnämnda framställning har marinförvaltningen beträffande

frågan örn pensionsbeloppet uttalat, att de skäl, ämbetsverket

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunni. Maj:ts proposition nr 91.

Anpart emerits

thef en.

tidigare anfört för en årlig pension av 696 kronor, fortfarande syntes äga

giltighet, men att verket, då beloppet vore ringa, icke hade något att

erinra emot, att högre pension utverkades, örn så vore möjligt.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pension bör beredas Wetterstrand

vid hans avgång ur tjänst. Beträffande pensionsbeloppet ansluter

jag mig till vad statskontoret föreslagit. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att snickeriförmannen John Vilhelm Wetterstrand

må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 924 kronor.

ll:o.

Kokerskan vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona Matilda

Charlotta Danielsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Matilda Danielsson är född den 4 mars 1862;

att hon sedan den 1 augusti 1918 varit anställd såsom kokerska, till en

början vid Karlskrona grenadjärregemente och därefter vid Kronobergs

regementes detachement i Karlskrona;

att hon beräknas komma att avgå från sin befattning den 1 augusti

1933, vid vilken tidpunkt hon sålunda kan åberopa en anställningstid i

statens tjänst av 15 år;

att lion i avlöningsförmåner (kontant och in natura) under åren 1927—

1931 uppburit i medeltal omkring 1,500 kronor;

samt att hon enligt läkarintyg av den 15 juli 1932 lider av åderförkalkning

och svårartade, stora kroniska bensår å båda benen, i anledning varav

hon icke synes kunna sköta sin nuvarande anställning längre än till

den 1 augusti 1933.

Chefen för Kronobergs regementes detachement i Karlskrona har gjort

framställning örn beredande av pension åt Danielsson.

Arméförvaltningens civila departement har tillstyrkt pension åt Danielsson

till belopp av 624 kronor.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Med hänsyn till den omständigheten, att Danielsson varit 56 år gammal,

när hon första gången anställts i statens tjänst, och till hennes korta

tjänstetid ställde sig ämbetsverket synnerligen tveksamt gentemot förslaget

att bereda henne pension av statens medel. Med hänsyn emellertid

till Danielssons väl vitsordade tjänstgöring samt hennes höga ålder och

tilltagande sjuklighet ville statskontoret icke motsätta sig, att åt henne

utverkades något ekonomiskt stöd för hennes återstående livstid. Det av

arméförvaltningen i sådant avseende föreslagna beloppet hade icke givit

statskontoret anledning till erinran.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Även jag anser mig, ehuru icke utan tvekan, kunna förorda, att pension Departement*- beredes Danielsson. Det av .ämbetsverken föreslagna pensionsbeloppet chefensynes

emellertid väl högt i betraktande av Danielssons korta tjänstetid.

För egen del förordar jag, att pensionen bestämmes till 564 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Kronobergs regementes detachement

i Karlskrona Matilda Charlotta Danielsson må

från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 564 kronor.

12: o.

Kokerskan vid Kronobergs regemente Anna Matilda Karlsson. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Anna Karlsson är född den 5 maj 1874;

att hon sedan den 14 april 1913 varit anställd såsom kokerska vid Kronobergs

regemente;

att hennes avlöning, förutom dyrtidstillägg, under vart och ett av åren

1927—1931 utgjort i medeltal omkring 1,200 kronor för år;

samt att hon enligt utfärdat läkarintyg lider av nervklenhet och kronisk

magkatarr.

Anna Karlsson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Regementschefen har tillstyrkt ansökningen under framhållande, att

Karlssons sjukdom utgjorde ett allvarligt hinder för fullgörande av den

henne åliggande tjänstgöringen.

Arméförvaltningens civila departement har tillstyrkt beredande av pension

åt Karlsson till belopp av 696 kronor och därvid anfört, bland

annat, att, ehuru Karlsson icke uppnått den levnadsålder, som i allmänhet

ansetts böra berättiga till pension, departementet med hänsyn till hennes

iråkade sjukdom ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något årligt understöd av statsmedel bereddes henne för

hennes återstående levnad.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Då Anna Karlsson, som vore 58 år gammal och under 19 år med goda

vitsord innehaft anställning såsom kokerska vid Kronobergs regemente,

på grund av sjukdom nödgades inom kort avgå från sin befattning, syntes

sådana omständigheter föreligga, att staten billigtvis icke borde undandraga

sig att med pension sörja för hennes nödtorftiga uppehälle på

ålderdomen. Mot vad arméförvaltningens civila departement i sådant

avseende föreslagit syntes intet vara att erinra.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kongl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kokerskan vid Kronobergs regemente Anna

Matilda Karlsson må från och med månaden näst efter

den, varunder hon lämnar sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

Kommunikationsdepartementet.

13 :o.

Förre nattvakten Georg Nikolaus Dahlgren. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Dahlgren är född den 26 september 1868;

att han från och med den 1 september 1917 till och med den 31 oktober

1932 eller således under 15 år 2 månader tjänstgjort såsom nattvakt

inom de av statsverket förhyrda lokalerna i Auditorium i Stockholm,

därvid han varit anställd av bränsle- och industrikommissionerna

samt riksförsäkringsanstalten under tiden intill utgången av år 1922

och av byggnadsstyrelsen från och med den 1 januari 1923, vid vilken

tidpunkt enligt Kungl. Maj:ts beslut statsverket såsom hyresgäst åliggande

skyldigheter beträffande samtliga förhyrda lokaler i Auditorium

övertagits av byggnadsstyrelsen;

att enligt det mellan Kungl. Majit och kronan samt vederbörande

fastighetsägare gällande hyresavtalet kronan varit förpliktad att hålla

nattvakt inom de förhyrda lokalerna, vilka intill den 1 april 1932 omfattat

280 rum;

att Dahlgren entledigats från sin anställning med hänsyn till avvecklingen

av statsverkets förhyrning av ifrågavarande lokaler;

att Dahlgrens tjänstgöring varit förlagd mellan den dagliga expeditionstidens

slut och dess början påföljande dag;

att hans avlöning under åren 1923—1931 ävensom första kvartalet 1932

utgjort 3,600 kronor för år jämte förmån av hyrestid bostad, uppskattad

till 500 kronor för år;

att Dahlgren enligt för honom utfärdat läkarintyg lider av hjärtsjukdom,

för vilken han vårdats sedan september månad 1926 och vilken

förvärrats genom nattjänstgöringen;

samt att han under en följd av år före anställningen i statstjänst varit

verksam såsom föreläsare.

Dahlgren har hos Kungl, Majit anhållit att varda tillerkänd pension.

Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt Dahlgren

till belopp av förslagsvis 1,200 kronor. Styrelsen har därvid anfört,

bland annat, följande!

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 17

Byggnadsstyrelsen kunde intyga, att Dahlgren skött sitt åliggande

med nit och samvetsgrannhet. Genom ett rådigt uppträdande hade Dahlgren

vid några tillfällen avvärjt eldsolyckor och vattenskador ni m.

Ehuru Dahlgren kunde uppvisa endast 15-årigt arbete i statens’tjänst,

S^nt? . dock. byggnadsstyrelsen billigt, att Dahlgren tillerkändes

något ärligt pensionsbelopp. Därvid borde enligt styrelsens förmenande

beaktas, att Dahlgren lede av hjärtsjukdom, som enligt företett läkarintyg

förvärrats genom hans nattjänstgöring. Såväl med hänsyn härtill

u1 dahlgrens ålder, fyllda 64 år, syntes ringa möjlighet föreligga

tor honom att genom annan anställning eller på annat sätt förtjäna

sitt uppehälle.

Statskontoret har hemställt, att pension till belopp av 900 kronor måtte

utverkas åt Dahlgren, samt därvid anfört följande:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter ville statskontoret, ehuru

sökanden varit inemot 50 år gammal, då han anställts såsom nattvakt

i statens tjänst, och anställningstiden utgjorde allenast 15 år, icke motsätta

sig, att någon pension av statsmedel bereddes honom. Vad pensionsbeloppet

beträffade hade, såsom framginge exempelvis av vad som

föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 154 till 1931 års riksdag,

punkt 4, angående pension at nattvakten K. J. Kyberg, de principer,

vilka kommit till uttryck i det av 1926 års ponsionsutredning avgivna

forslaget rörande pensionering av arbetarpersonal i statstjänst, plägat

tillämpas vid avpassande av pensionsbeloppen i liknande fall. Och

bland de tre olika arbetargrupper, tillhörande den mindre fast anställda

personalen, för vilka enligt förslaget skulle gälla skilda pensionsunderlag,

syntes nattvakt närmast vara att hänföra till den första gruppen,

som utgjordes av arbetare i anställning, för vilken särskild yrkesutbildning

icke krävdes. Pensionsunderlaget för denna grupp vore 1,008

kronor, och då lör hel ålderspension erfordrades 30 tjänstår syntes

pensionen i detta fall bliva allenast 504 kronor. Skulle man emellertid

med hänsyn till det omfattande ansvar, som påvilat sökanden vid bevakningen

av ett stort, komplex av ämbetslokaler, vilja föra honom till en

högre grupp i pensionshänseende, så kunde det väl närmast ifrågakomma

att hänföra honom till den lägsta gruppen av den mera fast anställda

arbetarpersonalen, för vilken enligt förenämnda förslag gällde

ett pensionsunderlag av 1,500 kronor. Då emellertid pensioneringen av

denna .mera fast^ anställda personal enligt förslaget vore grundad på avgiftsplikt

och då för sökanden icke förekommit några pensionsavgifter,

skulle väl i detta liksom i andra dylika fall pensionsunderlaget böra reduceras

med ''lia och således beräknas utgöra 1,350 kronor. Den avkortade

pension, som efter denna beräkning kunde tillkomma sökanden,

skulle alitsa bliva J%o av 1,350 eller alltså 075 och, avjämnat till närmast

högre med tolv jämnt delbara tal, 684 kronor.

Även om det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet, 1,200 kronor,

syntes vara väl högt, så förefölle å andra sidan de nyss angivna beloppen

att vara väl låga; och statskontoret ville för sin del ifrågasätta, huruvida

icke pensionsbeloppet i detta fall skäligen borde bestämmas till

900 kronor. I detta avseende ville statskontoret åberopa 1930 års riksdags

beslut (prop. nr 225, p. 1; riksd. skr. nr 369, p. 88), örn pension å 996

kronor åt nattvakten vid veterinärhögskolan C. ,T. Andersson, vilken dock

innehaft längre tjänstetid än Dahlgren, nämligen 25 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 91.

•2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. May.ts proposition nr 91.

Ehuru Dahlgren har att åberopa allenast 15 års anställning i statstjänst,

vilken anställning delvis avsett arbete för olika kommissioners

räkning, vill jag med hänsyn till föreliggande omständigheter icke motsätta

mig, att pension utverkas åt Dahlgren.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har byggnadsstyrelsen

föreslagit, att pensionen måtte bestämmas till 1,200 kronor, under

det att statskontoret tillstyrkt en pension å 900 kronor. För egen del

anser jag även sistnämnda belopp väl högt och vill såsom i förevarande

fall skälig pension förorda ett belopp av 792 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre nattvakten vid de av statsverket förhyrda

lokalerna i Auditorium i Stockholm Georg

Nikolaus Dahlgren må, räknat från och med den 1

november 1932, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

792 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

14 :o.

E. o. konservatorsbiträdet hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

Ella Lovisa Öberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ella Lovisa Öberg är född den 19 februari 1869;

att hon varit anställd hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

från och med den 1 maj 1914, därvid hon tjänstgjort intill utgången av år

1917 såsom xylograf samt därefter såsom fotograf och e. o. konservatorsbiträde

vid akademien och de under akademiens inseende ställda statssamlingarna,

statens historiska museum och antikvariskt-topograliska

arkivet;

att hon från och med den 1 juli 1925 varit placerad i 4 lönegraden i löneplanen

för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen

och för närvarande åtnjuter avlöning enligt 6 löneklassen i samma

lönegrad;

samt att hon under åren 1894—1914 innehaft anställning hos den xylograf,

som regelmässigt anlitats av akademien vid klichétillverkningar.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har gjort framställning

örn utverkande av pension åt Ella Lovisa Öberg och därvid anfört, bland

annat, följande:

Det syntes akademien rimligt, att pension bereddes Ella Lovisa Öberg,

vilken på grund av tilltagande sjuklighet ansåge sig icke längre kunna

fortsätta sitt arbete. Beträffande beloppet av sådan pension hemställde

s. 19 Kontrollera mot PDF

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 19

akademien, att detsamma måtte bestämmas till vad som med hänsyn till

antal tjänstår och åtnjutna avlöningsförmåner kunde finnas skäligt. Akademien

ville emellertid icke underlåta att meddela, att enligt vad akademien

hade sig bekant Öberg vöre helt ensamstående och för sin försörjning

uteslutande hänvisad till vad hon kunde erhålla i pension.

Statskontoret har anfört, bland annat, följande:

. Statskontoret funne billighetsskäl tala för utverkande av någon pension

åt Ella Lovisa Öberg, då hon på grund av tilltagande sjuklighet icke

längre kunde fortsätta med sitt arbete. Såsom av handlingarna framgå6

hade hon något mer än 18 år haft anställning vid akademien.

Öbergs tidigare anställning i enskild tjänst syntes icke kunna tillgodoräknas

henne för erhållande av pension. Enligt de beräkningsgrunder,

som föreslagits i det av 1926 års pensionsutredning den 29 mars 1927 avgivna

betänkandet angående ny civil pensionslag m. m., och med sedvanlig

reducering av pensionen med hänsyn till att pensionsavgifter

icke erlagts, komme pensionen i föreliggande fall att uppgå till 756 kronor

(1,404 — 140 = 1,264; 18/3o X 1,264 =.- 758, avjämnat till 756).

Statskontoret har alltså hemställt, att Öbergs pension måtte bestämmas

till 756 kronor.

Lika med myndigheterna finner jag skäligt, att Ella Lovisa Öberg Departement*

kommer i åtnjutande av pension efter avgången ur tjänst. Beträffan- chefen.

de pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets förslag. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. konservatorsbiträdet hos vitterhets-, historie-

och antikvitetsakademien Ella Lovisa Öberg må

från och med dagen näst efter den, då hon lämnar sin

anställning hos akademien, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 756 kronor.

15 :o.

Gårdskarlen vid universitetshuset i Uppsala Gustaf Alfred Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 17 november 1857 och sålunda 75 år gammal;

att han varit anställd i universitetets tjänst sedan den 1 oktober 1886

eller alltså över 46 år;

att Erikssons arbetsåligganden bestått i renhållningen — inberäknat snöskottning

och sändning — omkring universitetshuset, Gustavianum, f. d.

konsistoriebyggnaden och på senare tid även f. d. folkskoleseminariet, varjämte

Eriksson i mycket stor utsträckning anlitats för förekommande

smärre reparationsarbeten i samtliga universitetet tillhöriga fastigheter i

Uppsala;

att Eriksson icke haft annan anställning än vid universitetet;

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

samt att Erikssons avlöning utgått i form av timpenning, vilken från

och med oktober 1919 varit bestämd till 1 krona 10 öre och för åren 1920—

1931 uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år.

Uppsala universitets drätselnämnd har hos kanslern för rikets universitet

gjort framställning örn utverkande åt Eriksson av en årlig pension å

1,000 kronor. Drätselnämnden har därvid anfört, bland annat, följande:

Drätselnämnden ville erinra, att genom beslut av Kungl. Majit den 16

april 1930 trädgårdsarbetaren vid universitetet P. H. Ersson elter en anställningstid

av 49 år och vid en levnadsålder av 74 år beviljats en årlig

pension å 800 kronor från universitetets reservfond, å vilket belopp dyrtidstillägg

icke skulle utgå. Erikssons arbete i universitetets tjänst kunde

sägas hava varit av mer krävande och mångsidig art än Erssons, varför ett

något högre pensionsbelopp syntes skäligt beträffande Eriksson.

I anledning av nämnda framställning, vilken tillstyrkts av större akademiska

konsistoriet, har universitetskanslern hemställt örn utverkande av

pension åt Eriksson till skäligt belopp.

Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Förhållandena i nu föreliggande fall och det av drätselnämnden åberopade

pensionsärendet angående trädgårdsarbetaren P. H. Ersson syntes

statskontoret tämligen likartade. Ämbetsverket, som funne den åt Eriksson

föreslagna pensionen å 1,000 kronor väl hög, ansåge sig därför beträffande

Eriksson icke kunna tillstyrka pension till högre belopp än 800 kronor,

å vilket belopp dock borde få utgå dyrtidstillägg enligt vanliga regler.

Då Uppsala universitets reservfond numera icke syntes kunna anlitas för

ändamål av ifrågavarande slag, borde pensionen åt Eriksson beviljas å

allmänna indragningsstaten.

Det synes även mig skäligt, att Eriksson kommer i åtnjutande av pension,

efter det att han lämnat sin anställning vid Uppsala universitet.

I fråga örn pensionsbeloppet biträder jag statskontorets förslag, dock att

beloppet torde böra jämkas till 804 kronor för vinnande av delbarhet med

tolv. På sätt statskontoret framhållit bör pensionen utgå från allmänna

indragningsstaten och dyrtidstillägg utgå å densamma enligt vanliga

grunder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva.

att gårdskarlen vid universitetshuset i Uppsala

Gustaf Alfred Eriksson må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 804 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 21

16:o.

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Kalmar Johan Gottfrid

Andersson. Av handlingarna i ärendet framgår,

att Andersson är född den 16 mars 1867;

att Andersson oavbrutet tjänstgjort såsom vaktmästare vid högre

allmänna läroverket i Kalmar sedan den 1 juli 1898;

att han anhållit örn entledigande från vaktmästarbefattningen från och

med den 1 juli 1933;

samt att hans löneförmåner sedan den 1 januari 1927 utgjort 2,100 kronor

för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare vid

oreglerade verk gällande grunder ävensom fri bostad med lyse och vedbrand.

Av utredningen i ärendet inhämtas vidare, att Andersson under militärtjänstgöring

år 1887 ådragit sig en knäskada, vilken nedsatt hans

arbetsförmåga och vore bidragande orsak till att Andersson funne sig

böra avgå från vaktmästarbefattningen med utgången av innevarande

läsår.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Kalmar har gjort framställning

örn beredande av pension åt Andersson.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Anderssons vaktmästarbefattning vore att hänföra till den pensionsklass,

som av läroverksöverstyrelsen i år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering föreslagits för förste vaktmästare vid högre

allmänna läroverk. Full pension, beräknad för en tjänstetid av 30 år,

hade åt dylika befattningshavare under senare år av riksdagen beviljats

med 1,584 kronor eller det belopp, vartill av riksdagen tidigare till vaktmästare

av samma pensionsklass beviljade pensioner, 1,100 kronor, uppginge

vid omräkning elter de i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och

den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunder för bestämmande av nyreglerad

pension. Med anledning härav syntes jämväl åt Andersson böra beviljas

en pension av 1,584 kronor.

Skolöverstyrelsen har sålunda hemställt, att Anderssons pension måtte

bestämmas till 1,584 kronor.

Statskontoret har anfört följande:

På grund av vad handlingarna innehölle ej mindre örn Anderssons

levnadsålder och tjänstetid än även därom, att följderna av den knäskada,

som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1887, nödgade

honom att inom kort lämna sin anställning, syntes god anledning föreligga

att åt honom utverka någon pension. På grund härav och då intet

syntes vara att erinra mot vad skolöverstyrelsen i sådant avseende föreslagit,

tillstyrkte statskontoret, att åtgärd vidtoges i enlighet med skolöverstyrelsens

hemställan.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 91.

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

i Kalmar Johan Gottfrid Andersson må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår från

sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,584 kronor.

17: o.

Maskinisten och eldaren vid högre allmänna läroverket i Örebro Knut

Metodius Berg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berg är född den 18 september 1863;

att han tjänstgjort såsom maskinist och eldare vid högre allmänna läroverket

i Örebro sedan den 1 oktober 1900;

samt att hans löneförmåner utgjort dels kontant lön å 1,985 kronor för år

jämte dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare vid oreglerade verk

gällande grunderna och dels fri bostad örn två rum och kök med värme,

vilka naturaförmåner beräknats till ett årligt värde av 800 kronor.

Skolöverstyrelsen har överlämnat en av lokalstyrelsen vid läroverket

gjord framställning örn beredande av pension åt Berg och därvid anfört,

bland annat, följande:

Bergs befattning vore att hänföra till den pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen

i år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering föreslagits för förste vaktmästare Aud högre allmänt läroverk.

Full pension, beräknad för en tjänstetid av 30 år, hade åt dylika

vaktmästare under senare år av riksdagen beviljats med 1,584 kronor

eller det belopp, vartill av riksdagen tidigare till vaktmästare av samma

pensionsklass beviljade pensioner, 1,100 kronor, uppginge vid omräkning

efter de i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr

280) angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension. Med anledning

härav syntes jämväl åt Berg böra beviljas en pension av 1,584

kronor.

Skolöverstyrelsen har sålunda hemställt, att Bergs pension måtte bestämmas

till 1,584 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag.

Departements- Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.

chefen. mätte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten och eldaren vid högre allmänna

läroverket i Örebro Knut Metodius Berg må från

och med månaden näst efter den, varunder han av
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

23

går från sin befattning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,584 kronor.

18 :o.

Förre vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Örnsköldsvik Carl

Vilhelm Bäckman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bäckman är född den 20 mars 1862;

att han under tiden den 15 augusti 1905—den 15 augusti 1932 eller således

under 27 år tjänstgjort såsom vaktmästare och eldare vid samrealskolan

(tidigare samskolan) i Örnsköldsvik;

samt att hans löneförmåner — bortsett från vissa tillfälliga inkomster

och rengöringsbidrag — under åren 1922—1931 utgjort kontant lön, i

medeltal uppgående till 1,740 kronor örn året förutom dyrtidstillägg,

ävensom naturaförmåner, bestående av fri bostad, lyse och värme.

Rektorn vid samrealskolan i Örnsköldsvik har i en till skolöverstyrelsen

ställd skrift anhållit, att högsta möjliga pension måtte beredas Bäckman,

och därvid bland annat aniört, att åt Bäckman borde genom förhöjd pension

beredas någon kompensation för de ökade utgifter för lejd arbetskraft

för vaktmästargöromålens bestridande, som åsamkats honom därigenom att

hans hustru på grund av olycksfall under arbete i skolan alltsedan hösten

1913 varit oförmögen att utföra tyngre arbete.

Skolöverstyrelsen har hemställt örn utverkande av pension åt Bäckman

till belopp av 1,212 kronor och därvid anfört huvudsakligen följande:

Bäckmans vaktmästarbefattning vore att hänföra till samma pensionsklass,

som av läroverksöverstyrelsen i år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering föreslagits för vaktmästarna vid de flesta samrealskolor.

Full pension, beräknad för en tjänstetid av 30 år, hade under

senare år åt dylika befattningshavare beviljats med 1,320 kronor eller det

belopp, vartill av riksdagen tidigare till vaktmästare av samma pensionsklass

beviljade pensioner, 880 kronor, uppginge vid omräkning efter de

i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280)

angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension. Med anledning

härav syntes jämväl åt Bäckman böra beviljas efter samma grunder

beräknad pension. Då Bäckman emellertid vid avskedstagandet inner

haft en tjänstetid av endast 27 tjänstår, syntes i överensstämmelse med

av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande fall pensionen böra avkortas

i förhållande till Bäckmans tjänstålder och i enlighet härmed böra

bestämmas till ett belopp av 1,212 kronor.

Vidkommande det av rektor gjorda uttalandet därom, att vid bestämmandet

av pensionen åt Bäckman hänsyn borde tagas till det hustrun

övergångna olycksfallet, ville skolöverstyrelsen meddela, att närmare

uppgifter angående olycksfallet icke varit möjliga att erhålla. På grund

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

härav syntes vad rektor i berörda hänseende anfört icke kunna föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret har anslutit sig till skolöverstyrelsens förslag.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan

i Örnsköldsvik Carl Vilhelm Bäckman må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgått

från sin befattning, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,212 kronor.

19 :o.

Gårdskarlen och eldaren vid högre allmänna läroverket i Kalmar Per

Edvard Henriksson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Henriksson är född den 13 mars 1864;

att han tjänstgjort vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom gårdskarl

sedan år 1910 och såsom eldare sedan år 1916 samt att han torde komma

att lämna anställningen vid läroverket vid slutet av innevarande

läsår;

att han vid läroverket åtnjuter fast lön örn sammanlagt 1,100 kronor

örn året utan rätt till dyrtidstillägg, varjämte han för arbete med

sågning, huggning och bärning av ved m. m. uppbär särskild ersättning

med växlande, mindre belopp;

samt att Henriksson tillika är anställd såsom eldare och ringare vid Kalmar

domkyrka, på grund av vilken anställning han åtnjuter ersättning till

ungefärligen samma belopp som avlöningen vid läroverket.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Kalmar har hos skolöverstyrelsen

anhållit örn utverkande av pension åt Henriksson.

Enligt uppgift av rektorn är Henrikssons arbete vid läroverket av avsevärt

större omfattning än hans arbete vid domkyrkan, varför anställningen

vid läroverket borde anses såsom Henrikssons huvudsysselsättning. Rektorn

har vidare meddelat, att såvitt inhämtade upplysningar gåve vid handen

Henriksson icke hade att påräkna pension på grund av anställningen

vid domkyrkan.

Skolöverstyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

Henrikssons befattning såsom gårdskarl vid högre allmänna läroverket

i Kalmar vore att hänföra till samma pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen

i år 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering

föreslagits för vaktmästarna vid de flesta realskolor. Full pension, beräknad

för en tjänstetid av 30 år, hade under senare år åt dylika befattnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 91.

25

havare beviljats med 1,320 kronor eller det belopp, vartill av riksdagen

tidigare till vaktmästare av nämnda pensionsklass beviljade pensioner,

880 kronor, uppginge vid omräkning till nyreglerad pension enligt de grunder,

som funnes angivna i kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den

18 juni 1925 (nr 280).

Örn pension tillerkändes Henriksson enligt sålunda angivna grunder,

skulle denne, som hade 23 tjänstår, komma i åtnjutande av pension till

belopp av 1,080 kronor. Då emellertid Henrikssons avlöningsförmåner icke

uppginge till mer än sammanlagt 1,100 kronor för år, syntes pensionen

åt Henriksson icke kunna bestämmas till så högt belopp, utan syntes densamma

böra bestämmas till endast 2/» av beloppet av hans avlöning, d. v. s.

till 2/s av 1,100 kronor eller 733 kronor 33 öre och avjämnat till närmast

lägre med 12 jämnt delbara krontal 732 kronor.

Skolöverstyrelsen har sålunda hemställt, atl Henrikssons pension måtte

bestämmas till nyss angivna belopp, 732 kronor.

Statskontoret har föreslagit, att pension måtte utverkas åt Henriksson

till belopp av 564 kronor, vilket belopp motsvarade det av skolöverstyrelsen

ifrågasatta pensionsbeloppet, 732 kronor, reducerat med 7ho med hänsyn

därtill att Henriksson hade att åberopa allenast 23 tjänstår.

Även jag finner mig böra förorda, att pension av statsmedel beredes DepartementsHenriksson.

Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, 564 kronor, eA*f*wsynes

mig skäligt, och jag tillstyrker sålunda, att pensionen bestämmes

till detta belopp. I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att gårdskarlen och eldaren vid högre allmänna läroverket

i Kalmar Per Edvard Henriksson må från

och med månaden näst efter den, varunder han lämnar

sin anställning vid läroverket, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 564 kronor.

Jordbruksdepartementet.

20 :o.

Förre domänintendenten friherre Johan Lars Wilhelm Stjernstedt. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att friherre Stjernstedt är född den 25 juli 1865;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 31 december

1932 eller således något mer än 16 år innehade förordnande så
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. May.ts proposition nr 91.

sora domänintendent i Stockholms län, med vilken befattning enligt

Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 januari 1927 var förenad skyldighet

att utföra utarrenderings- oell besiktningsförrättningar samt ombudsmannaskap

vid syner å kronans jordbruksdomäner i Uppsala län;

samt att arvodet för år å nämnda befattning utgjorde 2,000 kronor intill

utgången av år 1918, 3,600 kronor under åren 1919—1926 samt 4,500 kronor

från och med år 1927.

Domänstyrelsen har, med föranledande av en av Stjernstedt hos styrelsen

gjord framställning, hemställt örn utverkande åt Stjernstedt av en

pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 2,448 kronor för år,

och har styrelsen därvid anfört följande:

Stjernstedt kunde visserligen räkna en tjänstgöringstid i statens tjänst

av endast 16 år, men med hänsyn till hans levnadsålder och då styrelsen

kunde vitsorda det stora nit och intresse samt den utmärkta skicklighet,

varmed han städse fullgjort sina arbetsuppgifter, ansåge styrelsen,

att han vid avgången ur tjänst borde beredas pension å allmänna

indragningsstaten.

I fråga örn pensionsbeloppets storlek ville styrelsen hänvisa till under

senare år av statsmakterna meddelade beslut i likartade fall. Senast

hade 1932 års riksdag efter förslag av Kungl. Majit (prop. nr 67,

p. 18 och 19; riksd. skr. nr 227, p. 67 och 68) beviljat domänintendenterna

B. E. Wolffram och C. A. N. F. Adlercreutz årliga pensioner å 2,448 kronor.

Länsstyrelsen i Stockholms län har tillstyrkt utverkande av pension

åt Stjernstedt till högsta möjliga belopp.

Statskontoret har anfört följande:

I åtskilliga fall hade pensioner av statsmedel beviljats domänintendenter,

när de efter lång tjänstetid och vid framskriden ålder befunnits

icke längre böra bibehållas vid sina befattningar. Pensionsbeloppet

hade förr plägat bestämmas till 2,000 kronor, vilket belopp motsvarade

ett nyreglerat pensionsbelopp å 2,448 kronor. I regel hade vederbörande

kunnat räkna minst 20 år i statstjänst. I nu förevarande fall utgjorde

tjänstetiden allenast något mer än 16 år. Örn med hänsyn härtill

nyssnämnda i och för sig ganska låga pensionsbelopp av 2,448 kronor

ansåges böra i någon mån begränsas, syntes ett belopp av 1,964 kronor,

utgörande i avjämnat tal 16/»o av 2,448 kronor, böra ifrågakomma.

Även jag finner skäligt, att friherre Stjernstedt tillerkännes pension

på grund av sin tjänstgöring såsom domänintendent. På sätt statskontoret

ifrågasatt synes pensionsbeloppet med hänsyn till Stjernstedts

jämförelsevis korta tjänstetid böra fastställas till lägre belopp än som

hittills plägat beviljas i pension åt domänintendenter. Mot det av statskontoret

angivna pensionsbeloppet har jag icke annat att erinra än att

detsamma för vinnande av delbarhet med tolv torde böra jämkas till 1.968

kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

att förre domänintendenten friherre Johan Lars

Wilhelm Stjernstedt må, räknat från och med den 1

januari 1933, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,968 kronor.

21:o.

Extra lantmätaren Otto Ivan Leander. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Leander är född den 15 januari 1881;

att han antogs till lantmäterielev den 7 juli 1900 och den 29 maj 1903

konstituerades till lantmäteriauskultant (från och med ingången av år

1921 extra lantmätare);

att han år 1905 deltagit i praktisk triangelmätningskurs och år 1914

avlagt kulturteknisk examen;

att han alltsedan den 2 juni 1903, då han första gången förordnades såsom

medhjälpare i tjänsten hos lantmätare, varit sysselsatt med utövande

av lantmäteriverksamhet, senast såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätaren

i Lindes distrikt;

att han på grund av sjukdom tidvis varit urståndsatt att sköta sin tjänst

och, enligt vad läkarintyg utvisar, har väsentligt nedsatt arbetsförmåga

samt att någon förbättring för framtiden icke synes vara att förvänta,

varför han måste anses oförmögen till vidare tjänstgöring utom i synnerligen

begränsad omfattning;

samt att han kan räkna sig till godo en tjänstetid av omkring 29 år, av

vilken tid han under något mer än 2 år biträtt vid arbeten å länslantmäterikontor,

under omkring 4 3/« år varit vikarie för distriktslantmätare

beträffande vissa förrättningar samt under närmare 6 år varit självständigt

verksam såsom lantmätare.

Lantmäteristyrelsen har gjort framställning örn utverkande av pension

åt Leander och därvid meddelat, att Leander för närvarande, förutom arvode

enligt gällande lantmäteritaxa för utförda förrättningar, av statsmedel

åtnjöte ett arvode av 1,500 kronor för år, men att styrelsen med

hänsyn till hans av sjukdom starkt nedsatta arbetsförmåga ansåge sig

icke kunna efter arbetsårets utgång den 31 mars 1933 tilldela honom sådant

arvode och likaledes funne sig förhindrad att efter nämnda tidpunkt

meddela honom vidare förordnande inom lantmäteristaten.

I fråga om beredande av pension åt lantmätare, som icke erhållit ordinarie

tjänst, har styrelsen åberopat följande av styrelsen i annat sammanhang

gjorda allmänna uttalande:

Vad anginge första befordran till distriktslantmätare, ansåge lantmäteristyrelsen

— med hänsyn till den synnerliga vikten för allmänheten

av att dessa tjänster väl rekryterades — att anspråken på sökandenas

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 91.

skicklighet måste ställas jämförelsevis höga. Vid sådant förhållande torde

icke kunna undgås, att styrelsen allt emellanåt kunde finna sig förhindrad

att till befordran föreslå sökande extra lantmätare. Styrelsen utginge

därvid från att, då dylika befattningshavare på grund av sjuklighet

eller ålder ej längre kunde utföra arbete såsom tjänstemedhjälpare,

framställning örn beredande av en mot deras löneställning såsom extra

lantmätare svarande pension skulle kunna vinna statsmakternas beaktande.

Beträffande storleken av deli pension, som borde tillkomma Leander,

har lantmäteristyrelsen anfört följande:

Då de enligt lantmäteritaxan utgående ersättningarna för utförda

lantmäteriförrättningar, vilka ersättningar vederbörande sakägare hade

att gälda, vore avsedda att utgöra den extra lantmätarens huvudsakliga

inkomster, varå för övrigt beräknades tillskott till dyrtidstillägg, syntes

icke endast statsavlöningen utan jämväl lantmätarens taxeinkomst av förrättningar

i pensionshänseende böra betraktas såsom lön. Ehuru vid sådan

beräkningsgrund de äldre extra lantmätarnas löneställning måste

beräknas motsvara något högre lönegrad än B 21, ansåge dock lantmäteristyrelsen

riktigast att utgå från denna lönegrad, i vilken enligt nu gällande

lönestat vore placerade de lägst avlönade ordinarie befattningar,

vilka vore avsedda för befattningshavare med lantmäteriteknisk utbildning,

nämligen byråingenjörer och registrator i lantmäteristyrelsen. I

detta sammanhang syntes böra erinras örn att assistent på övergångsstat

å lantmäterikontoren i länen hade något lägre lön än befattningshavare

i B 21 men däremot såsom för oreglerade verk så mycket högre dyrtidstillägg,

att sammanlagda löneförmånerna vore ungefär likställda, ävensom

att assistent jämväl tidigare, när lantmäterikontoren varit på äldre

stat, ansetts likställd med lägsta ordinarie befattningshavare i lantmäteristyrelsen.

Pensionsunderlaget för manlig befattningshavare i 21 lönegraden

vore 4,200 kronor. Med tillämpning av bestämmelserna i 7 § andra stycket

i pensionslagen rörande i 6 § c) i samma lag omnämnda fall hade

den pension, Leander såsom innehavare av lägsta ordinarie befattning

i lantmäteristaten sålunda skulle erhållit, kommit att för 29 tjänstår

utgöras av 29U» av 4,200 kronor eller 3,480 kronor. Då Leander emellertid

icke erlagt några pensionsavgifter, borde enligt sedvanlig tillämpning

beräknas en ytterligare nedsättning av pensionen med en tredjedel

till 2,320 kronor, vilken summa med hänsyn till den föreslagna pensionens

jämförelsevis ringa belopp borde jämkas uppåt till 2,400 kronor.

T anslutning härtill har lantmäteristyrelsen hemställt örn utverkande

åt Leander av en årlig pension av 2,400 kronor, att utgå från och med

den 1 april 1933.

Statskontoret har anfört följande:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge statskontoret

billigt, att någon pension bereddes Leander, när han efter långvarigt

arbete vid lantmäteriet inom kort bleve på grund av sjukdom entledigad

från den befattning, som berett honom medel till uppehället, och

han icke längre kunde med arbete försörja sig. Såsom lantmäteristyrelsen

framhållit, måste vid pensionsbeloppets avpassande hänsyn tagas

icke blott till det med den extra lantmätarbefattningen förenade arvo
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

det av statsmedel utan även därtill, att de extra lantmätarna hade sin

huvudsakliga inkomst av förrättningar med ersättning av sakägare enligt

taxa; och vid sådant förhållande syntes icke vara något att erinra

mot det föreslagna pensionsbeloppet, 2,400 kronor, vilket också överensstämde

med vad under liknande förhållanden förut beviljats åt extra

befattningshavare, exempelvis åt vice häradshövdingen C. A. W. Haraldsson

enligt 1930 års riksdags beslut (riksd. skr. nr 369/1930, p. 18).

Statskontoret ville alltså tillstyrka, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Leander finge från och med månaden näst efter den,

då han entledigades från sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av

2,400 kronor.

Lika med myndigheterna anser jag, att pension bör tillkomma Leander Departementsefter

avgången ur tjänst. I fråga örn pensionsbeloppets storlek har jag ^fen.

icke funnit anledning till erinran mot ämbetsverkens förslag. Jag hemställer

alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra lantmätaren Otto Ivan Leander må från

och med månaden näst efter den, varunder han frånträder

sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 2,400 kronor.

22io.

Extra biträdet hos lantmäteristyrelsen Hilma Christina Gustava Daniels,

född Björkgren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hilma Christina Gustava Daniels är född den 6 mars 1859 och alltså

nära 74 år;

att hon är änka sedan år 1900;

att hon sedan den 10 februari 1908 oavbrutet tjänstgjort såsom extra

biträde hos lantmäteristyrelsen och därunder i huvudsak varit sysselsatt

med kartlagningsarbeten inom styrelsens arkiv;

att hennes löneförmåner, efter att till en början hava utgjort omkring

600 kronor för år, under åren 1917 och 1918 utgått med 1,440 kronor för

år samt från och med år 1919 med 1,800 kronor för år, därav 360 kronor

tillfällig löneförbättring, varjämte Daniels sedan år 1925 åtnjutit en årlig

gratifikation å 200 kronor;

samt att Daniels åtnjutit dyrtidstillägg enligt de för statens befattningshavare

vid oreglerade verk gällande grunder, dock att hon å omförmälda

gratifikation uppburit allenast halvt dyrtidstillägg.

Lantmäteristyrelsen har gjort framställning om beredande av pension

åt Daniels till belopp av 1,200 kronor, att utgå från och med den

1 juli 1933, och därvid anfört, bland annat, följande!

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Martts proposition nr 91.

Det syntes knappast kunna råda någon tvekan om, att billighet och rättvisa

fordrade, att Daniels vid sin avgång irån lantmäteristaten bomme

i åtnjutande av pension.

Vad härefter anginge heloppet av en eventuell pension, syntes detta,

med hänsyn därtill att Daniels den 1 juli 1933, då hon beräknades lämna

sin anställning, tjänstgjort endast 25 av eljest föreskrivna 30 tjänstår,

böra beräknas till 25/ao av den med 1/a reducerade sammanlagda årslön

å 2,000 kronor, som Daniels uppburit under de senaste åren, eiler 1,111

kronor, vilket belopp i betraktande av den föreslagna pensionens jämförelsevis

ringa storlek syntes böra höjas till 1,200 kronor. Lantmäteristyrelsen

ansåge sig böra erinra därom, att lör Daniels, vilken såsom

icke-ordinarie befattningshavare icke erlagt några pensionsavgilter, enligt

i allmänhet löljda principer borde vidtagas en ytterligare nedsättning

av pensionen. 1 betraktande därav, att å hennes avlöning dyrtidstillägg

utgått elter för icke reglerade verk gällande grunder, medan å

den ifrågasatta pensionen dyrtidstillägg syntes komma att utgå såsom

å nyreglerad pension, holle styrelsen dock löre, att på nämnda grund

såväl som med hänsyn till den ringa lön, Daniels från början av sin

tjänstgöring i lantmäteristyrelsen uppburit, någon ytterligare avkortning

av pensionen icke borde beräknas.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret ansåge det skäligt, att i förevarande fall pension av

statsmedel utverkades. Det av lantmäteristyrelsen föreslagna beloppet,

1,200 kronor, syntes emellertid alltför högt i förhållande till vad i liknande

fall plägat av riksdagen beviljas. Statskontoret ville härutinnan

erinra örn 1932 års riksdags beslut i fråga örn pension till belopp av

900 kronor åt extra ritbiträdet hos lantmäteristyrelsen Hilma Tony Amalia

Tengstrand (prop. nr 67, p. 20; riksd. skr. nr 227, p. 69). Statskontoret

ansåge sig icke kunna i nu föreliggande fall tillstyrka pension till högre

belopp än som beviljats Tengstrand eller således 900 kronor.

Lika med ämbetsverken anser jag, att Daniels bör komma i åtnjutande

av pension efter avgången ur tjänst. Med hänsyn till Daniels’

sena inträde i statstjänst och det därmed sammanhängande förhållandet,

att en stor del av hennes tjänstgöring fullgjorts efter uppnående

av den ålder, som enligt civila pensionslagen i regel gäller såsom pensionsålder

för kvinnliga befattningshavare, synes mig pensionen icke böra

bestämmas till högre belopp än som föreslagits av statskontoret eller 900

kronor. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att extra biträdet hos lantmäteristyrelsen Hilma

Christina Gustava Daniels, född Björkgren, må från

och med dagen näst efter den, då hon lämnar sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kro
-

nor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

31

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o)—22:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1933:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 16 i texten