Sök i Ratio Lex

Angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte

1933-02-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1933:94, Angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arvode till ledamöter

av allmänt kyrkomöte; given Stockholms slott den

10 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitiedepartementet och

finansdepartementet anför departementschefen, statsrådet Engberg, härefter:

I förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte är

föreskrivet att, därest mötets förhandlingar icke äro avslutade inom en månad,

Konungen äger ändock efter den tid upplösa mötet. Sessionstiden för

allmänt kyrkomöte har i anslutning härtill ansetts vara omkring 1 månad.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 4 januari 1868, nr 16,

angående bestridande av kostnaderna för allmänt kyrkomöte fastställde 1868

års riksdag för kyrkomötets valda ledamöter ett dagarvode av 10 riksdaler

; dock fick arvodet icke överstiga 300 riksdaler, även om mötet skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 94. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

räcka längre tid än trettio dagar. Resekostnad till och från kyrkomöte

skulle för samma ledamöter ersättas enligt de grunder, som i sådant avseende

gällde för ledamöter av riksdagens andra kammare. Brev angående

bestridande av kostnaderna för allmänt kyrkomöte utfärdades sedermera

genom Kungl. Maj:t,s beslut den 4 juni 1868.

Sedan arvodena till riksdagens ledamöter genom grundlagsändring vid

1918 års riksdag böjts, beslöt samma riksdag i anledning av väckt motion

höja arvodet till kyrkomötets valda ledamöter med motsvarande belopp.

Dagtraktamente skulle sålunda utgå till vald ledamot, som icke vore bosatt

å ort, där kyrkomöte hölles, med 20 kronor, dock högst 600 kronor, och

till dylik ledamot, bosatt å ort, där kyrkomöte hölles, med 15 kronor, dock

högst 450 kronor. Kungörelse härom utfärdades av Kungl. Majit den 19

april 1918 (nr 254).

I anledning av väckt motion beslöt 1920 års riksdag ändra § 13 i förordningen

av den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte sålunda,

att arvode skulle utgå även till kyrkomötets självskrivna ledamöter. Lag

härom utfärdades den 29 oktober 1920 (nr 702).

Samma års riksdag fann i anledning av väckt motion vad i förordningen

den 19 april 1918 angående höjning av de valda kyrkomötesledamöternas

arvoden funnes stadgat om ersättning för resekostnad och dagtraktamente

böra gälla även kyrkomötets självskrivna ledamöter. I brev till statskontoret

den 29 oktober 1920 förordnade Kungl. Majit i överensstämmelse

härmed.

Genom grundlagsändring vid 1921 års riksdag höjdes arvodena till ledamöterna

av riksdagen. Med bifall till en i ämnet väckt motion beslöt i

följd härav 1926 års riksdag höja dagtraktamentena till kyrkomötets ledamöter

med motsvarande belopp. I riksdagens skrivelse (nr 216) anförde

riksdagen, bland aunat, att riksdagen, med hänsyn till den ställning kyrkomötet

enligt regeringsformen intoge i förhållande till riksdagen, ansåge, att

i fråga örn arvode till kyrkomötesledamöterna borde gälla samma grunder,

som senast fastställts för riksdagens medlemmar.

I anledning av riksdagens nyssnämnda beslut utfärdade Kungl. Majit nu

gällande kungörelse den 28 maj 1926 (nr 151) angående höjning av kyrkomötesledamöternas

arvoden. Enligt denna kungörelse må ledamot av allmänt

kyrkomöte, som icke är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, åtnjuta

av statsmedel ersättning för resekostnad till och från kyrkomötet enligt de

grunder, som i sådant avseende gälla för ledamöter av riksdagen, samt i

dagtraktamente under kyrkomötet 32 kronor, vilket dagtraktamente dock

ej må överstiga sammanlagt 960 kronor. Ledamot av kyrkomöte, som är

bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, undfår i dagtraktamente 24 kronor, vilket

dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt 720 kronor.

I propositionen nr 195 till 1932 års riksdag framlades förslag till ändrad

lydelse av § 12 riksdagsordningen, innebärande viss sänkning av riksdags
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

männens dagtraktamenten. I propositionen framhöll vederbörande departementschef

— i anslutning till vad chefen för finansdepartementet uttalat i

statsverkspropositionen till 1932 års riksdag — att beslut rörande sänkning

av bland annat arvodena till kyrkomötets ledamöter lämpligen kunde anstå

till 1933 års riksdag.

I anledning av nyssnämnda proposition nr 195 har riksdagen beslutat

att såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga förslag till

ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen. Förslaget innebär,

bland annat, att riksdagsmannaarvodet skulle beräknas ej, såsom nu,

i form av dagtraktamente utan i form av fast arvode för riksdag. Arvodet

har sänkts från 4,500 kronor (nuvarande maximiarvode, som utgår från ett

dagtraktamente av 32 kronor) till 4,000 kronor för riksdagsmän, icke bosatta

å riksdagsorten, samt från 3,400 kronor (nuvarande maximiarvode,

som utgår från ett dagtraktamente av 24 kronor) till 3,000 kronor för övriga

riksdagsmän. Enligt § 23 mom. 3 i det vilande förslaget till ändrad lydelse

av riksdagsordningen åtnjuter riksdagsman ersättning för resa till och från

riksdagen.

Beträffande förslagets innehåll i övrigt tillåter jag mig hänvisa till redogörelsen

härför i Kungl. Maj:ts proposition nr 6 till innevarande års riksdag.

I nyssnämnda proposition har Kungl. Majit för riksdagen framlagt

ett i 1932 års riksdags skrivelse nr 217 begärt förslag till stadga om ersättnings

utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Resekostnads- och

traktamentsersättning skola utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande

allmänna resereglemente, varvid riksdagsman skall anses tillhöra högsta

rese- och traktamentsklass.

Såsom av den utav mig lämnade redogörelsen torde framgå, hava arvodena

till kyrkomötets ledamöter plägat fastställas till samma belopp per

dag som dagtraktamentena till riksdagens ledamöter. Det torde därför vara

motiverat, att, därest det av 1932 års riksdag såsom vilande antagna förslaget

till ändring av vissa grundlagsparagrafer, innebärande viss sänkning

av riksdagsmannaarvodena, av innevarande års riksdag slutligt antages, underkasta

arvodena till kyrkomötesledamöterna motsvarande reduktion. Den

frågan uppställer sig då till besvarande, huruvida arvodena till kyrkomötets

ledamöter i likhet med vad som för framtiden kommer att gälla i fråga

om arvodena till riksdagens ledamöter höra fixeras som fasta arvoden eller

såsom hittills utgå i form av dagtraktamenten. De sju senaste kyrkomötena

ha varat nedanstående antal dagar:

Kyrkomötet

Dagantal

1910.......................... 32

1915........................38

1918......................... 14

Departe
mentschefen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

Kyrkomötet

Dagantal

år

1920.

1925.

1926.

1929.

. 43

. 36

. 33

. 29

. 20

1932. .

Kyrkomötenas längd kar sålunda varit mycket växlande. Medan t. ex.

1920 års kyrkomöte har varat betydligt mer än en månad, har exempelvis

1932 års kyrkomöte tagit väsentligt kortare tid än en månad i anspråk.

Det synes på grund härav olämpligt fastställa fasta arvoden för månad.

Möjligen skulle arvoden för vecka kunna ifrågasättas. Emellertid synas

härigenom inga som helst fördelar vara att vinna. Det torde även böra

uppmärksammas, att arvodena till kyrkomötets ledamöter även under den

tid, då riksdagsmannaarvodena utgått i form av fasta arvoden (före år 1918),

beräknats i form av dagtraktamenten. Jag anser mig därför böra föreslå,

att ifrågavarande arvoden bibehållas såsom dagtraktamenten.

De enligt vilande förslag till grundlagsändring med 4,000 kronor, respektive

3,000 kronor utgående riksdagsmannaarvodena torde, därest man i likhet

med vad som skett i propositionen nr 6, uppdelar arvodena å en tid av

150 dagar, motsvaras av dagtraktamenten av 26 kronor 67 öre, respektive

20 kronor. Dagtraktamentena till kyrkomötets ledamöter synas sålunda

böra sänkas från 32 kronor till i avrundat krontal 27 kronor för ledamot

av kyrkomöte, ej bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, respektive från 24 kronor

till 20 kronor för ledamot av kyrkomöte, bosatt å ort, där kyrkomöte

hålles. Dagtraktamentena synas ej böra få överstiga ett sammanlagt belopp

för kyrkomöte av 810 kronor, respektive 600 kronor.

Ledamot av kyrkomöte, som icke är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles,

synes böra av statsmedel åtnjuta ersättning för resa till och från kyrkomöte

i huvudsak enligt de grunder, som i sådant avseende gälla för riksdagens

ledamöter. Ledamot av kyrkomöte torde sålunda böra erhålla resekostnads-

och traktamentsersättning för resa till och från kyrkomöte, och

dylik ersättning synes böra utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande

allmänna resereglemente, varvid kyrkomötesledamot bör anses tillhöra högsta

rese- och traktamentsklass (I A).

Med anledning av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att, under förutsättning att ändring i riksdagsordningen

i överensstämmelse med det av riksdagen såsom vilande antagna

förslaget till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen

varder i grundlagsenlig ordning beslutad, godkänna de grunder för utgående

av arvoden till kyrkomötets ledamöter, som jag nu föreslagit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Bihang till riksdagens protokoll ludd.

t samt.

Nr »4

•2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1933:92 Skrivelse till Konungen angående verkställd omröstning över högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter. s. 13 i texten
  2. BU 1933:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte. s. 1 i texten