Sök i Ratio Lex

Angående anslag till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

1934-02-09 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:121, Angående anslag till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till förekommande

och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen;

given Stockholms slott den 9 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Martts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 9 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 46, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, till förekommande och hämmande av

tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen beräkna för budgetåret 1934/1935 ett

extra förslagsanslag av 300,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta

ärende.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 121. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 121.

Riksdagen Ilar för varje år från ock med 1898 anvisat anslag för ifrågavarande

ändamål. Anslaget, som för budgetåret 1933/1934 upptagits till

140,000 kronor, disponeras till huvudsaklig del jämlikt bestämmelserna i

kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 271) angående ersättning till veterinär,

som på rekvisition av ladugårdsinnehavare verkställt undersökning med

tuberkulin av nötkreatur, med däri genom kungörelserna den 20 juli 1925

(nr 368), den 24 april 1931 (nr 92) och den 7 oktober 1932 (nr 454)

gjorda ändringar. Förutsättningarna för sådan undersökning på statens

bekostnad äro angivna i kungörelsen den 25 februari 1919 (nr 133) angående

villkor för erhållande på statens bekostnad av undersökning med

tuberkulin av nötkreatur, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen den

8 december 1922 (nr 570). Kungl. Maj:! har vidare plägat varje år av

nämnda anslag anvisa vissa belopp till inköp av tuberkulin, till ersättning

för nedslaktning av djur i och för utredning av orsaken till uppträdande

av tuberkulos inom ladugårdsbesättning samt till understöd vid bemödanden

till förekommande och hämmande av tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar.

Angående villkoren för erhållande av dylikt understöd stadgas

i kungörelsen den 20 december 1912 (nr 376). Kungl. Majit bar för

budgetåret 1933/1934 för sistberörda ändamål av ifrågavarande anslag ställt

till förfogande ett belopp av högst 5,000 kronor.

Ytterligare bar Kungl. Majit plägat varje år av ifrågavarande anslag

bevilja särskilt understöd för bekämpande av smittfarlig tuberkulos bland

nötkreaturen inom vissa hushållningssällskaps områden enligt den s. k.

Ostertagska metoden, nämligen sedan 1920 inom Malmöhus län, sedan 1927

inom Hallands och Östergötlands län, sedan 1928 inom Kalmar läns södra

hushållningssällskaps område och Uppsala län samt sedan 1929 inom Södermanlands

län. Det för innevarande budgetår i förevarande hänseende anvisade

beloppet utgör sammanlagt 49,425 kronor. Kungl. Majit bar vidare

anvisat medel för särskilt bekämpande av tuberkulosen bland nötkreaturen

inom vissa socknar i Härjedalen samt till undersökningar av det svenska

tuberkulinets beskaffenhet.

Överinseendet över de åtgärder, för vilka anslaget sålunda anlitas, bar

tidigare tillkommit lantbruksstyrelsen. Erforderliga belopp till bestridande

av lantbruksstyrelsens kostnader för handläggningen av ifrågavarande ärenden

ävensom till arvode och reseersättning åt en av lantbruksstyrelsen förordnad

statskonsulent vid bekämpande av tuberkulosen bos nötkreaturen

hava utgått av anslaget. I anslutning till Kungl. Majits i proposition nr

234 till 1933 års riksdag framlagda och av riksdagen godkända förslag till

omorganisation av lantbruksstyrelsen (R. skr. nr 281) har Kungl. Majit

emellertid genom kungörelse den 30 juni 1933 (nr 453) förordnat, att de

uppgifter, som åvilade lantbruksstyrelsen enligt förutnämnda kungörelser,

i stället skulle, räknat från och med den 1 juli 1933, handhavas av medicinalstyrelsen.

Vidare har Kungl. Majit den 30 juni 1933 dels uppdragit

åt medicinalstyrelsen att under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 övervaka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

3

och leda undersökningarna med tuberkulin oell därav betingade åtgärder

inom ladugårdarna ävensom vidtaga övriga därmed sammanhängande åtgärder,

dels ock föreskrivit, att det med uppdraget förenade arbetet skulle

inom styrelsen handhavas å en till dess veterinärbyrå ansluten avdelning

för nötkreaturstuberkulosens bekämpande. I samband härmed förordnade

Kungl. Maj:t viss befattningshavare med uppdrag att under byråchefens för

veterinärbyrån inseende och enligt av medicinalstyrelsen givna bestämmelser

handlägga och föredraga ärendena å sagda avdelning (föredragande för nötkreaturstuberkulosärenden).

Därjämte bemyndigades medicinalstyrelsen att antaga

en legitimerad veterinär att vara konsulent vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen.

Utgifterna för avdelningen, utgörande arvoden och resekostnadsersättning

till föredraganden och konsulenten, avlöning till biträde och

expeditionsvakt, vikariatsersättning och kostnader för löpande utgifter, utgå

från ifrågavarande anslag för budgetåret 1933/1934 med i runt tal 30,200

kronor.

I skrivelse den 6 september 1933 har medicinalstyrelsen — under förmälan

att styrelsen hade för avsikt att senare inkomma med förslag till

vissa ändringar i de för närvarande tillämpade principerna för statens medverkan

vid nötkreaturstuberkulosens bekämpande, men att styrelsen ansett

sig böra tillsvidare räkna med fortsatt sådan medverkan under samma

former som hittills — hemställt örn höjande av förevarande anslag till

180,000 kronor. Medicinalstyrelsen har härvid uppgivit, att för budgetåret

1932/1933 enligt lantbruksstyrelsens räkenskaper för ifrågavarande ändamål

förbrukats 191,118 kronor 18 öre.

Jag torde i det följande få lämna en närmare redogörelse för de i vårt

land vidtagna åtgärderna mot tuberkulosen hos nötkreatur.

Det hos oss tillämpade, i det föregående berörda systemet för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande genom tuberkulinundersökningar och därmed

sammanhängande åtgärder går under namnet den Bangska metoden.

Denna metod avser att genom undersökning med tuberkulin (enligt intrakutan-

eller termometoden) utröna i vilken utsträckning en besättning är

infekterad och att med ledning av det erhållna resultatet skilja de friska

djuren från de angripna. Av de friska (ej reagerande djuren) bildas en

säravdelning (friskavdelning), som på lämpligt sätt avskiljes från de infekterade

(reagerande) djuren. Till friskavdelningen överföras alla nyfödda

kalvar från den reagerande avdelningen. Djuren födas nämligen nästan

undantagslöst oberörda av smitta. Friskavdelningens hälsotillstånd prövas

genom årliga tuberkulinundersökningar. Inom besättningar, där nötkreaturen

vid en första prövning visat sig infekterade, bygger man upp en helt

ny stam genom att särskilja kalvarna och hålla dem isolerade från de äldre

djuren.

Vid tuberkulosens bekämpande enligt den Ostertagska metoden, vartill,

på sätt nämnts, statsbidrag inom sex län åtnjutes, lägges huvudvikten på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

att uppspåra oell avlägsna djur med smittfarlig form av tuberkulos. För

sådant ändamål skall enligt ifrågavarande metod en eller två gånger årligen

företagas klinisk undersökning av kreatursbesättningen. Av djur, som därvid

misstankes för smittfarlig tuberkulos, tages prov av sekret eller exkret

för bakteriologisk undersökning. Vissa gånger örn året tages och undersökes

samlingsmjölkprov av besättningen. Djur, som finnes behäftat med

smittfarlig tuberkulos, nedslaktas.

Gällande bestämmelser för erhållande på statens bekostnad av undersökning

med tuberkulin av nötkreatur innebära i huvudsak följande.

Den, som vill erhålla sådan undersökning, har att vända sig till examinerad

veterinär eller studerande vid veterinärhögskolan med författningsenlig

kompetens att på egen hand utföra undersökning med tuberkulin.

Tuberkulinet rekvireras av förrättningsmannen hos medicinalstyrelsen (före

1 juli 1933 lantbruksstyrelsen). För en första undersökning med tuberkulin

av ladugårdsbesättning är allenast uppställt det kravet, att ladugårdsinnehavaren

skall hava för avsikt att vidtaga och vidmakthålla åtgärder

till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

För att förnyad undersökning, s. k. kontrollundersökning, skall få äga

rum på statens bekostnad fordras, att vid rekvisition av tuberkulinet fogas

av rekvirenten utfärdat intyg, utvisande, där reaktion förekom vid närmast

föregående undersökning, att verksamma åtgärder till tuberkulosens utrotande

ur ladugården vidtagits inom viss tid därefter och i tillämpliga

delar vidmakthållas, samt, där reaktion icke förekom vid närmast föregående

undersökning, att sådana åtgärder i tillämpliga delar vidmakthållas. Har

tuberkulöst eller för tuberkulos misstänkt djur förekommit vid undersökning

med tuberkulin, får kontrollundersökning på statens bekostnad ej äga

rum senare än två år därefter. Kontrollundersökning får ej verkställas

tidigare än sex månader efter närmast föregående undersökning. Ej keller

får, med undantag av första och andra undersökningen, mer än en undersökning

verkställas under samma kalenderår. Har vid första undersökning

med tuberkulin av alla till gården hörande nötkreatur tydlig reaktion ej

förekommit och enahanda resultat vunnits vid första kontrollundersökning

eller har tydlig reaktion icke förekommit vid två omedelbart på varandra

följande kontrollundersökningar, må undersökning med tuberkulin icke vidare

äga rum på statens bekostnad; tuberkulin kan dock av medicinalstyrelsen

kostnadsfritt tillhandahållas även i sådant fall. Sistberörda inskränkning

i rätten till kostnadsfria undersökningar tillkom genom kungörelsen den 8

december 1922 (nr 570), som trädde i kraft den 1 januari 1923. Utöver

och oberoende av förenämnda kostnadsfria undersökningar kan innehavare

av nötkreatur årligen kostnadsfritt erhålla högst en partiell undersökning

under förutsättning, bland annat, att han genom lämpliga åtgärder

visat sig verksam vid bekämpande av tuberkulosen bland kreaturen samt

att nötkreatursstammen vid gården underhålles eller är avsedd att underhållas

huvudsakligen genom eget pålägg. Har under samma kalenderår på

gården redan förekommit två kostnadsfria undersökningar med tuberkulin,

får partiell undersökning ej äga rum förrän efter utgången av samma år.

Genom 1922 års kungörelse har ytterligare stadgats den begränsningen i

rätten till partiell undersökning, att dylik ej får verkställas på statens bekostnad,

därest vid förut verkställd första undersökning eller vid två omedelbart

på varandra följande kontrollundersökningar tydlig reaktion icke förekommit

bland de undersökta nötkreaturen. — Utan hinder av de bestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 121.

5

meker, för vilka nu redogjorts, äger medicinalstyrelsen såväl att medgiva

undersökning på statens bekostnad, då omständigheterna göra sådan undersökning

särskilt önskvärd, som även att, där undersökningen uppenbarligen

har annat syfte än tuberkulosens bekämpande eller ej synes vara av något

gagn i berörda avseende, förvägra kostnadsfri undersökning ävensom, örn

djurägaren själv vill i övrigt bekosta undersökningen, tuberkulin.

Enligt uppgift från lantbruksstyrelsen voro vid 1932 års utgång till det

statliga bekämpandet av kreaturstuberkulosen anslutna 6,099 besättningar

med sammanlagt 159,672 djur. Av de nämnda besättningar tillhörande

djuren reagerade ursprungligen 20.9 procent. Vid 1932 års utgång hade

genom vidtagna åtgärder mot sjukdomen reaktionsprocenten sjunkit till 2.1.

Följande tablå utvisar tuberkulinundersökningarnas omfattning och resultat

åren 1923—1932.

År

Antal

under-

sökta

djur

För första gången prövade

besättningar

Antal besätt- ningar, reak- tionsfria vid

första under- sökningen

Omprövade besättningar

Antal

Antal djur

inom dessa

Procent

reagerande

av djuren

Antal

Antal djnr

inom dessa

Procent

reagerande

av djuren

1923

101,809

1,429

15,797

17.6

957

1,809

79,293

2.4

1924

107,892

1,620

19,390

18.6

1,078

1,855

81,832

2.3

1925

109,039

1,796

19,583

15.6

1,307

1,932

82,335

2.6

1926

116,892

2,092

21,072

16.7

1,469

2,055

88,961

2.9

1927

124,979

1,694

23,065

21.2

1,083

2,198

94,850

2.6

1928

140,002

2,567

29,890

18.3

1,721

2,793

103,398

2.2

1929

147,089

2,938

33,313

18.7

2,057

2,848

106,768

2.3

1930

159,823

4,058

39,131

15.6

3,020

3,152

111,873

2.5

1931

146,063

2,091

24,987

19.3

1,403

3,166

113,153

2.6

1932

178,350

4,680

43,386

14.6

3,598

3,984

123,900

2.2

Enligt kungörelsen angående ersättning till veterinär, som på rekvisition

av ladugårdsinnehavare verkställt undersökning med tuberkulin av

nötkreatur, sådan kungörelsen lyder efter däri vidtagna ändringar, gäller

följande:

Examinerad veterinär äger för tuberkulinundersökning av statsmedel åtnjuta

dels gottgörelse för'' varje undersökt djur intill ett antal av 20 med

40 öre och för varje djur däröver inom samma kreatursbesättning med 20

öre dels ock traktamentsersättning enligt traktamentsklass D i allmänna

resereglementet för högst 2 dagar; dock får, därest vid undersökning enligt

intrakutan metod icke för någon av de båda första förrättningsdagarna

utgår fullt traktamente, traktamentsersättning beräknas jämväl för den

tredje förrättningsdagen. Vidare kan utgå ersättning av statsmedel för

biträde, som veterinären vid undersökning enligt termometoden anlitar,

överstiger antalet undersökta djur 75 och har för undersökning använts

längre tid än, vid undersökning enligt termometoden 2 dagar och 1 natt

och vid undersökning enligt intrakutan metod 3 dagar, är veterinären berättigad

att för varje överskjutande dag eller natt av ladugårdsinnehavaren

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

erhålla traktamentsersättning enligt förenämnda traktamentsklass. Veterinär

är skyldig att, där så kan ske, under samma förrättning verkställa undersökning

med tuberkulin inom två eller flera besättningar För dylik samtidig

undersökning åtnjutes av statsmedel, förutom traktamentsersättning,

gottgörelse för varje undersökt djur intill ett antal av 50 med 70 öre och

för varje djur däröver med 20 öre. För resa till och från förrättningsstället,

där detta är beläget mer än 2 kilometer från veterinärens station,

äger veterinären, i den mån rekvirenten ej ombesörjer veterinärens förskaffande,

erhålla gottgörelse av rekvirenten enligt klass II i resereglementet.

Utan hinder av de bestämmelser, för vilka nu redogjorts, äger veterinär,

som på rekvisition av ladugårdsinnehavare verkställer tuberkulinundersökning

utom sitt tjänstedistrikt eller utom visst av medicinalstyrelsen för

honom bestämt område, utöver den gottgörelse, som enligt sagda bestämmelser

tillkommer honom, av ladugårdsinnehavaren betinga sig särskild

ersättning med skäligt belopp. Med examinerad veterinär skall under vissa

förutsättningar jämställas studerande vid veterinärhögskolan.

Under budgetåret 1932/1933 har i ersättning till veterinär för tuberkulinundersökningar

av statsmedel utgått sammanlagt 111,430 kronor 60 öre.

Förut omförmälda, för den smittfarliga nötkreaturstuberkulosens

bekämpande avsedda belopp, 49,425 kronor, är ställt till medicinalstyrelsens

förfogande. Beloppet skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1933

användas till gäldande av kostnader, som föranledas av under tiden 1 juli

1933—30 juni 1934 av hushållningssällskapen i Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus och Hallands län samt Kalmar läns södra hushållningssällskap

bedriven verksamhet enligt den Ostertagska metoden för

bekämpande av smittfarlig tuberkulos inom till bekämpandet anslutna kreatursbesättningar,

med beaktande av att kostnaden för undersökning vid

veterinärbakteriologisk anstalt av samlingsmjölkprov, som tagits av annan

än veterinär, däri ej inbegripes. För statsbidrags utgående skall gälla,

bland annat: att gottgörelse för förrättningsresa jämte traktamentsersättning

till veterinär ävensom övriga, ej särskilt nämnda utgifter, som ifrågavarande

tuberkulosbekämpande kan medföra för hushållningssällskapet, gäldas

av andra medel än statsmedel; att nötkreatur, som misstankes lida av

tuberkulos i smittfarlig form, förses med metalliskt öronmärke; att hushållningssällskapet

vidtager betryggande åtgärder för att smittfarligt nötkreatur

nedslaktas inom 14 dagar efter den dag, då underrättelse örn konstaterandet

av smittfaran ingått, dock att i särskilt fall uppskov med nedslaktningen

kan medgivas under högst 6 månader, räknat från nämnda dag;

samt att medicinalstyrelsen skall äga utöva inspektion över tuberkulosbekämpandet

och meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga.

Statsbidrag utgår med dels 50 öre för varje kliniskt undersökt djur

dels ock bidrag till de verkliga kostnader, vederbörande haft för bakteriologisk

undersökning och inköp av erforderliga utensilier för undersökningsarbetet.

— Enligt uppgift från lantbruksstyrelsen voro vid 1932 års utgång

till bekämpandet av den smittfarliga tuberkulosen enligt Ostertagska

metoden anslutna 1,137 kreatursbesättningar med sammanlagt omkring

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 121. 7

30,000 djur i ålder över 2 ur. Anslutningens omfattning under 1933 får

jag senare tillfälle att närmare beröra.

Understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av

tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar kan enligt kungörelsen

den 20 december 1912 (nr 376) utgå med högst 300 kronor. För

erhållande av dylikt understöd fordras, att djurägaren ej innehar odlad

jord, överstigande sammanlagt 50 hektar, samt att han idkar jordbruk såsom

huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och underhåller sin kreatursbesättning

huvudsakligen genom eget pålägg. Ansökning om understöd

ställes till Kungl. Majit och skall vara åtföljd av, bland annat, utav examinerad

veterinär utfärdat bevis, att sökanden under loppet av de senaste

två åren vidtagit och under minst ett år underhållit ändamålsenliga åtgärder

till förekommande och hämmande av tuberkulos inom besättningen.

Under budgetåret 1932/1933 utbetalades understöd, varom här är fråga, med

sammanlagt 4,825 kronor.

I förevarande sammanhang ma redogöras för ytterligare en form för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande, som tillämpats under en följd av år,

men vartill bidrag av statsmedel icke utgår från anslaget till förekommande

och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen. Sedan 1898

har det smittfarliga slag av tuberkulos, som benämnes juvertuberkulos,

varit föremål för särskilda ingripanden. Nuvarande bestämmelser i ämnet

innefattas i kungörelsen den 1 maj 1903 (nr 71) angående åtgärder mot

tuberkulos i juvret hos nötkreatur. Däri stadgas i huvudsak följande.

Veterinär, som misstänker juvertuberkulos, åligger att genast till statens

veterinärbakteriologiska anstalt för undersökning insända prov av mjölk

eller, örn så erfordras, körtelvävnad från den eller de delar av juvret, vilka

misstänkas vara angripna av sjukdomen. Enahanda skyldighet åligger djurägare,

som misstänker förekomsten av ifrågavarande sjukdom, därest ej

prov redan insänts av veterinär. Visar sig vid bakteriologisk undersökning,

att provet innehåller tuberkelbaciller, skall medicinalstyrelsen ofördröjligen

underrättas. Medicinalstyrelsen förordnar därefter fortast möjligt

veterinär att nedslakta det djur, som sålunda visats vara angripet av juvertuberkulos.

För nedslaktat djur utgår till ägaren ersättning av statsmedel

med belopp, motsvarande en fjärdedel av djurets värde, varförutom ägaren,

örn veterinären förklarat viss del av djuret icke kunna användas till människoföda,

är berättigad till ytterligare ersättning med belopp, motsvarande

tre fjärdedelar av det till människoföda odugligt förklarade köttets värde.

Värdet bestämmes efter det pris för kilogram kött, som medicinalstyrelsen och

lantbruksstyrelsen i gemensamt utfärdad kungörelse fastställer. Priset bär i

sådan ordning bestäints till 70 öre för kilogram. Över användbara delar av

köttet får ägaren fritt förfoga, varemot de odugligförklarade delarna av djuret

skola förstöras. Kostnaderna för djurets nedslaktande och vägande samt

oskadliggörande av icke användbara delar av djuret skola bestridas av djurägaren.

Kostnaderna för insändande till veterinärbakteriologiska anstalten

av prov och juver gäldas av statsmedel. Ersättningarna såväl för nedslaktade

djur som för insändande av undersökningsprov och juver utbetalas

av medicinalstyrelsen från det i riksstaten under nionde lmvud
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

titeln upptagna anslaget till övriga utgifter till förekommande och hämmande

av smittsamma sjukdomar bland husdjuren.

De under senare ar utbetalade ersättningarna för på grund av juvertuberkulos

nedslaktade kor hava uppgått till under 1930 för sammanlagt 139

kor 11,556 kronor, under 1931 för 154 kor 11,815 kronor och under 1932

för 158 kor 14,711 kronor.

Med anledning av vissa vid 1929 års riksdag väckta motioner anhöll

riksdagen i skrivelse den 24 maj 1929, nr 9 A punkt 28, under åberopande

av jordbruksutskottets i denna del godkända utlåtande nr 1 punkt 42, att

Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning rörande ytterligare åtgärder

för bekämpande av nötkreaturstuberkulosen samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Med anledning härav

bemyndigade Kungl. Majit den 5 juli 1929 chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla högst tre personer för verkställande inom departementet

av berörda utredning. De tillkallade utredningsmännen, i det följande benämnda

nötkreaturstuberkulossakkunniga, nämligen ledamoten av riksdagens

andra kammare, hemmansägaren J. L. Brännström i Brännan, dåvarande

konsulenten för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, numera köttbesiktningsmannen

E. S. Jison Jerlov i Falkenberg och godsägaren Gustaf

von Hofsten, Kilagården, Kålltorp, hava den 21 oktober 1930 avgivit betänkande

med förslag i ämnet (st. off. utr. 1930i23).

I skrivelse till Kungl. Majit den 2 oktober 1929 hava hushållningssällskapens

ombud hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder dels

för att bereda ägare till nötkreatur tillfälle att i den omfattning, som gällde

före 1923, få kreaturen undersökta med tuberkulin på det allmännas bekostnad

dels ock för utfärdande av bestämmelser angående märkning av

reagerande nötkreatur inom de hushållningssällskaps områden, vilka därom

gjorde framställning. I skrivelser den 20 november 1929 har vidare förvaltningsutskottet

i Östergötlands läns hushållningssällskap hemställt, dels

att Kungl. Majit ville taga under övervägande åtgärder för uppläggande

av en statens lånefond för utlämnande av lån till mindre djurägare, deltagande

i av hushållningssällskapet bedrivet statsunderstött tuberkulosbekämpande,

till uppförande av särskilda ungnötsladugårdar eller till ombyggnad

och förbättring av äldre ladugårdsbyggnader i avsikt att ernå

en betryggande isolering av ungdjuren, dels ock att Kungl. Majit måtte

vidtaga åtgärder i syfte att bereda ersättning av statsmedel åt djurägare

för varje nedslaktat smittfarligt nötkreatur inom besättning, ansluten

till av hushållningssällskap bedrivet och med statsmedel understött tuberkulosbekämpande.

Samtliga skrivelser hava varit överlämnade till förenämnda

sakkunniga för att av dem tagas under övervägande vid fullgörandet av

det dem lämnade utredninguppdraget.

över sakkunnigas betänkande och förslag hava avgivitts yttranden av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 121.

9

statskontoret, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, efter hörande av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, järnvägsstyrelsen, länsstyrelserna,

styrelsen för veterinärhögskolan efter lärarkollegiets hörande, allmänna

civilförvaltningens lönenämnd, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar, ömsesidigt, och skandinaviska

kreatursförsäkringsbolaget. Vid länsstyrelsernas yttranden hava

med få undantag fogats utlåtanden av vederbörande länsveterinärer.

Innehållet i nötkreaturstuberkulossakkunnigas betänkande och förslag

är väsentligen följande.

Sakkunniga hava anfört (sid. 14), att, ehuru någon exakt siffra för den genomsnittliga

tuberkulosfrekvensen för riket ej kunde angivas, allt talade för att —

örn man frånsåge de sex nordliga länen och Gotland — det ej läge någon överdrift

i att anse vart tredje nötkreatur i Sverige såsom tuberkulöst infekterat.

De hittills vidtagna åtgärderna för nötkreaturstuberkulosens bekämpande

hava enligt sakkunnigas förmenande ej förmått åstadkomma någon ändring

till det bättre. Utgående från att enligt 1927 års husdjursräkning i hela

landet funnos 1,920,000 nötkreatur över två år, därav inom nyssnämnda

sju län 420,000, hava sakkunniga uppskattat de årliga direkta och indirekta

förlusterna till följd av sjukdomen till sammanlagt över 30 miljoner kronor

(sid. 22 — 26). — För ett effektivare bekämpande av tuberkulosen än det

nuvarande föreslå sakkunniga åtskilliga anordningar.

Till en början hava sakkunniga föreslagit (sid. 31—37), att den centrala

ledningen av kampen mot nötkreaturstuberkulosen måtte, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som skett genom 1933 års beslut, anförtros medicinalstyrelsen.

Kostnaderna, som beräknats till 30,000 kronor örn året,

hava sakkunniga ansett böra uppföras å ordinarie stat.

Sakkunniga hava vidare ansett önskvärt, att inom varje hushållningssällskaps

område inrättades en tuberkulosstyrelse såsom lokalt organ

för ledningen av allt arbete vid nötkreaturstuberkulosens bekämpande inom

länet (sid. 44—46 och 88—89). Undantag har föreslagits i fråga örn Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gotlands län. Inrättande

av tuberkulosstyrelser inom övriga län bör enligt sakkunniga ej

göras obligatoriskt utan vara beroende av initiativ från vederbörande hushållningssällskap.

Förefintligheten av tuberkulosstyrelse föreslås emellertid

skola utgöra en förutsättning för att hushållningssällskapet skall kunna erhålla

bidrag av statsmedel för tuberkulosens bekämpande. Tuberkulosstyrelse

skall enligt förslaget bestå av hushållningssällskapets sekreterare eller

husdjurskonsulent, länsveterinären, föreståndaren för sällskapets tuberkulosavdelning

samt två för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur särskilt

intresserade, av sällskapet utsedda personer. För bestridande av tuberkulosstyrelsernas

expeditionskostnader föreslå sakkunniga, att visst årligt belopp

av Kungl. Majit ställes till förfogande efter ansökan av hushållningssällskapen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

I de nu gällande bestämmelserna för tuberkulinundersökning på

statens bekostnad liava sakkunniga föreslagit betydande ändringar (sid. 51

—56 och 82—85). Sakkunniga, som hemställt örn särskilda åtgärder för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Gotlands län, hava undantagit dessa län från

tillämpningen av de allmänna reglerna angående tuberkulinundersökning.

Beträffande landet i övrigt innebär förslaget i huvudsak följande: Under
sökning,

varom här är fråga, beviljas av tuberkulosstyrelsen eller, i län där

sådan styrelse ej finnes, medicinalstyrelsen. Styrelsen tillerkännes rätt att,

då undersökning första gången begäres, örn så finnes lämpligt kräva, att

besättningen först på ägarens bekostnad underkastas klinisk-bakteriologisk

undersökning med avseende å förekomsten av tuberkulos i sinittfarlig

form, på det att lämpligheten av en undersökning med tuberkulin skall

kunna bedömas. I fråga örn kontrollundersökning och partiell undersökning

innebär förslaget i huvudsak en återgång till de regler, som gällde före

1923. Sakkunniga föreslå sålunda borttagande av den begränsning av rätten

till dylika undersökningar, som från och med sagda år genomfördes. Beträffande

kontrollundersökning föreslås vidare, att tuberkulosstyrelsen (medicinalstyrelsen)

i särskilt fall skall kunna medgiva sådan utan hinder av

att sex månader ännu ej förflutit efter närmast föregående undersökning.

Har nötkreatur vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest företett

tecken på tuberkulos, skall djuret underkastas klinisk-bakteriologisk

undersökning. Kan det antagas, att visst djur är behäftat med tuberkulos

i smittfarlig form, skall djuret märkas samt betryggande isoleras i avvaktan

på resultatet av sistnämnda undersökning. Visar sig att smittfarlig tuberkulos

är för handen, skall djuret nedslaktas inom 30 dagar. I dylikt fall

skall ägaren, om djuret tillhört honom tre månader eller mera, erhålla ersättning

av statsmedel med hälften av djurets värde, räknat efter slaktvikten,

det vill säga djurkroppens vikt, sedan hud, huvud, fötter, juver och

inälvor avlägsnats. Ersättningen beräknas efter det pris för kilogram, som

medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen årligen gemensamt fastställa. Ersättningsbeloppet

skall utgöra högst 100 kronor eller, vid totalkassation, 50 kronor

samt utanordnas av tuberkulosstyrelsen (medicinalstyrelsen). Över sådan

del av köttet, som godkännes till människoföda, får ägaren fritt förfoga.

Erforderliga kostnader för djurets transport, nedslaktande och vägande samt

för oskadliggörande av till människoföda ej dugliga delar av djuret får

ägaren själv vidkännas. Enär erfarenheten visat, att tuberkulinet ej alltid

förmår framkalla reaktion hos tuberkulösa djur, föreslå sakkunniga ytterligare,

att örn inom nötkreatursbesättning, som på statens bekostnad varit

föremål för kontrollundersökning med tuberkulin, reaktion förekommit i sådan

omfattning, att tuberkulos i smittfarlig form kan antagas förefinnas

inom besättningen, tuberkulosstyrelsen (medicinalstyrelsen) skall äga förordna

veterinär att på statens bekostnad företaga klinisk-bakteriologisk undersökning

av besättningen i dess helhet. Kostnaderna för tuberkulin, tuber
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

11

kulinundersökningar och särskilt medgivna kliniska undersökningar ävensom

förut omförmälda bidrag till tuberkulosstyrelsernas administrationskostnader

beräkna sakkunniga till sammanlagt 100,000 kronor örn året.

Ehuru sakkunniga ansett uppenbart, att den Bangska metoden för nötkreaturstuberku

lösens utrotande vore den ideala, och att varje landvinning

för densamma ur nationell synpunkt vore lycklig (sid. 16), hava

sakkunniga jämväl övervägt särskilda åtgärder för den smittfarliga tuberkulosens

bekämpande (sid. 38—44). Sakkunniga hava härutinnan

uttalat, att den bästa väg, som för närvarande stöde till buds för ett mera

effektivt sådant bekämpande, vore ett utbyggande av de redan i landet befintliga

organisationerna för tuberkuloskamp enligt Ostertagska linjerna.

Första villkoret för att åtgärder enligt Ostertagska metoden skulle kunna

bliva till nytta vore en mera allmän anslutning till desamma. Enligt vad

sakkunniga inhämtat torde orsaken till att djurägare avhölle sig från dylik

anslutning vara rädsla för att kravet på omedelbar nedslaktning av smittfarliga

djur skulle bliva ekonomiskt alltför betungande. Sakkunniga hade

under utredningens gång funnit, att örn någon större effekt skulle kunna

uppnås, viss statsersättning måste beredas djurägarna Aud nedslaktning av

djuren. Denna ersättning borde utgå efter samma grunder som angivits

för ersättning vid nedslaktning i vissa fall efter tuberkulinundersökning,

eller således med hälften av det på förut omförmält sätt beräknade

köttvärdet, dock högst med 100 kronor eller, örn djuret totalkasserades,

50 kronor. Vidare borde liksom nu kunna påräknas bidrag

av statsmedel till den klinisk-bakteriologiska undersökningen. Detta statsbidrag,

som, efter sakkunnigas beräkningar, enligt gällande bestämmelser

belöpt sig till cirka 1 krona 20 öre för undersökt djur, borde emellertid

i fortsättningen ej utgå efter nu fastställda grunder utan fixeras till 1 krona

25 öre för djur (sid. 46). Vid beräknandet av de kostnader, genomförandet

uv sakkunnigas förslag i förevarande delar skulle medföra för statsverket,

hava sakkunniga utgått från, att åtgärderna icke skulle hava avseende å

de fyra nordligaste länen och Gotlands län. Inom övriga län hava sakkunniga

antagit, att, örn statsersättning erhölles för utdömda smittfarliga

djur, man kunde räkna med en anslutning till av hushållningssällskapen

anordnat bekämpande av smittfarlig tuberkulos aAr 10 procent av kreatursstocken

eller omkring 160,000 djur. Antoges att 5 procent av dessa, eller

således 8,000 djur, vore smittfarligt tuberkulösa, skulle statens ersättningskostnader,

efter 80 kronor för djur, uppgå till 640,000 kronor örn året.

Statens utgifter för den klinisk-bakteriologiska undersökningen skulle komma

att belöpa sig till 200,000 kronor årligen.

Beträffande nuvarande regler för understöd till tuberkulosens bekämpande

inom mindre ladugårdsbesättningar hava sakkunniga (sid.

56—57), Arnd först angår ordningen för dylikt understöds utdelande, föreslagit

den ändringen, att medicinalstyrelsen och vederbörande tuberkulosstyrelse

eller, där sådan ej funnes, hushållningssällskapets förvaltningutskott skulle

hava att yttra sig ö\Ter anslagets fördelning. Vidare hava sakkunniga, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

ansett understödsrättens begränsning till sådana djurägare, vilkas odlade

jord ej överstiger sammanlagt 50 hektar, mindre lämplig, uttalat den uppfattningen,

att till mindre djurägare borde räknas alla jordbrukare, som ej

hade flera än 25 nötkreatur. Förutsättning för erhållande av understöd

borde vara, att djurägaren under minst 2 år med framgång bekämpat

tuberkulos inom besättningen. Sakkunniga hava ansett av vikt, att understöd

såvitt möjligt bereddes djurägare, vilka inrättat ungdjursladugård i

syfte att uppdraga en frisk stam. Ytterligare hava sakkunniga såsom ett

önskemål framhållit, att understöd i största möjliga utsträckning lämnades

djurägare inom Kopparbergs och Gävleborgs län, där intresset för nötkreaturstuberkulosens

utrotande vore mycket stort. Däremot hava sakkunniga

från tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser undantagit Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gotlands län. Enligt sakkunnigas

mening borde det årliga anslaget beräknas till 20,000 kronor.

Sakkunniga hava vidare föreslagit särskilda åtgärder för bekämpandet av

tuberkulos i juvret och i könsorganen hos nötkreatur (sid. 47—50 och

86—87). Beträffande juvertuberkulosen innebär sakkunnigas förslag i stort

sett bibehållande av nu gällande bestämmelser i ämnet. Dock föreslå sakkunniga,

att ersättningen för nedslaktade djur skall utgå enligt samma

grunder och bestämmas i enahanda ordning, som, på sätt tidigare nämnts,

föreslagits vid övriga smittfarliga former av tuberkulos. Sakkunniga beräkna,

att härigenom skulle förorsakas statsverket en årlig merkostnad för

juvertuberkulosens bekämpande av 4,000 å 5,000 kronor. Med juvertuberkulos

bör enligt sakkunnigas mening jämställas tuberkulos lokaliserad till

könsorganen. Sakkunniga hava alltså föreslagit, att samma bestämmelser

skulle gälla för båda ifrågavarande slag av tuberkulos. Enligt sakkunnigas

beräkningar kan antalet upptäckta fall av tuberkulos i könsorganen ej komma

att överstiga 300 örn året. Statens utgifter för ersättning av med denna

sjukdom behäftade djur hava därför av sakkunniga beräknats till 20,000 å

30,000 kronor årligen. Den bakteriologiska undersökning, som erfordras

för utrönande av juvertuberkulos och tuberkulos i könsorganen, bör enligt

sakkunnigas mening kunna utföras ej blott å statens veterinärbakteriologiska

anstalt utan även å laboratorier tillhörande de särskilda tuberkulosstyrelserna

under förutsättning att vederbörande laboratorium godkänts av Kungl. Majit.

Sakkunniga hava föreslagit, att för dylika undersökningar laboratorierna

borde beredas gottgörelse av statsmedel med belopp, som Kungl. Majit efter

prövning av medicinalstyrelsen bestämde.

Såsom förut angivits hava sakkunniga i fråga örn nötkreaturstuberkulosens

bekämpande inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands

och Gotlands län föreslagit vissa bestämmelser, avvikande från dem, som

skulle tillämpas i övriga delar av landet. Jämväl för Gävleborgs och Kopparbergs

län hava i visst hänseende föreslagits särskilda stadganden. Efter

redogörelse för tuberkulosens utbredning inom nämnda sju län (sid. 58—64)

framhålla de sakkunniga (sid. 68), hurusom därav framginge, att åtminstone

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

13

inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län sjukdomen nått allenast

obetydlig spridning, och att, örn än förhållandena inom Västernorrlands och

Gotlands län ej vöre så gynnsamma, man dock kunde räkna med att inom dessa

län de ojämförligt flesta ladugårdarna ej vore infekterade. För Gävleborgs och

Kopparbergs län vore, anföra de sakkunniga, bilden betydligt mindre fördelaktig,

men sjukdomsutbredningen där gåve vid handen, att tuberkulosen

fått och alltjämt finge sin största spridning genom till länet införda tuberkulösa

djur. Sakkunniga hava med anledning härav framlagt förslag dels

beträffande samtliga ifrågavarande sju län örn åtgärder till hindrande av

införsel dit av tuberkulösa livdjur dels ock beträffande de fyra nordligaste

länen och Gotlands län örn åtgärder till nötkreaturstuberkulosens fullständiga

utrotande.

Vad först angår förslaget örn viss införselkontroll (sid. 65—71 och

90—92) hava sakkunniga ansett, att två spärrgränser borde anordnas, en vid

södra gränsen av Kopparbergs och Gävleborgs län samt en vid södra gränsen

av Västernorrlands och Jämtlands län. Vidare hava sakkunniga föreslagit,

att de fyra nordligaste länen och Gotland borde i skyddshänseende

betraktas såsom ett område, Kopparbergs och Gävleborgs län, där tuberkulosen

hade större utbredning, såsom ett annat. För införsel av nötkreatur

till län inom något av de skyddade områdena skall enligt förslaget fordras

länsstyrelsens tillstånd. Sakkunnigas mening torde dock vara, att inom vartdera

området obehindrad samfärdsel skall få äga rum mellan de olika länen,

ävensom att hinder ej skall möta mot transport av djur från det norra till

det södra skyddsområdet. Tillstånd till införsel av djur, avsett såsom livdjur,

får beviljas allenast under villkor dels att beträffande djuret företes

veterinärintyg, utfärdat tidigast en månad före den dag, införseltillståndet

sökes, och utvisande ej mindre att djuret vid tuberkulinundersökning, företagen

inom en månad från intygets utfärdande, befunnits reaktionsfritt, än

även att djuret tillhör besättning eller helt avskild del av besättning, som

vid senast företagen tuberkulinundersökning av besättningen i dess helhet,

verkställd inom loppet av sex månader före den dag, införseltillståndet sökes,

befunnits till minst 90 procent reaktionsfri, dels ock att å djuret med färg

anbringas visst igenkänningsmärke, livdjursmärke. Utan hinder av att

djuret ej, på sätt nyss nämnts, härrör från besättning, vilken inom sex månader

före den dag, införseltillståndet sökes, varit föremål för totalundersökning

med tuberkulin, skall dylikt tillstånd, under de i övrigt angivna förutsättningarna,

jämväl få lämnas, örn djuret visas komma från besättning,

vilken under minst tre är före nämnda tidpunkt i sin helhet varit reaktionsfri.

För tillstånd till införsel av djur, avsett för slakt, fordras, att i djurets

öra fastnitas ett särskilt märke, slaktmärke. Djur, avsedda till livdjur,

skola vid inlastning i järnvägsvagn eller fartyg uppställas väl avskilda från

andra nötkreatur. Den, som inför djur, avsett till slakt, åligger tillse, att

djuret ej avyttras som livdjur, att djuret ej släppes å gemensamhetsbete

eller intages i annan än ägaren tillhörig ladugård samt att djuret nedslak
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Marits proposition nr 121.

tas inom 30 dagar efter införseln. Till bevis om att nedslagning ägt rum

skall djurets öra med vidsittande slaktmärke omedelbart efter nedslaktningen

översändas till länsveterinären. Vidare föreslås en del kontrollbestämmelser,

särskilt i fråga örn införseln landsvägsledes. De kostnader,

som med den föreslagna anordningen kunna vara förenade för anskaffande

av intyg örn reaktionsfrihet och märkning, skola åvila den, som söker införseltillstånd.

I motiveringen till förslaget örn nötkreaturstuberkulosens

utrotande inom de fyra nordligaste länen och Gotlands

län (sid. 72—77 och 93—95) hava sakkunniga framhållit, att sjukdomen

inom detta område ej vore mera utbredd, än att nedslaktning kunde

ske av alla nötkreatur, örn vilka man säkert visste, att de reagerat för

tuberkulin. Tvångsundersökning av alla nötkreatur inom området hava

sakkunniga däremot funnit av ekonomiska skäl icke genomförbar. I

stället hava sakkunniga föreslagit införande av en allmän anmälningsplikt

vid misstanke örn förefintligheten av tuberkulos hos nötkreatur.

Anmälan skall genom länsveterinären överlämnas till länsstyrelsen,

som, då skäl därtill föreligga, förordnar örn undersökning av vederbörande

besättning. Finnes vid sådan undersökning, att högst halva antalet

djur reagerar, skola de reagerande djuren nedslaktas inom 30 dagar.

Visar sig, att mer än hälften av djuren reagera, äro även de

reaktionsfria att anse såsom ej pålitliga. I dylikt fall skall därför hela

besättningen nedslaktas, därvid dock för att mildra olägenheterna för

ägaren en tidsfrist av sex månader medgives. I det först omförmälda fallet

skall länsstyrelsen äga att, örn de reagerande djuren kunna på betryggande

sätt hållas avskilda från den övriga delen av besättningen,

meddela anstånd med nedslaktningen. Besättningen skall emellertid

då ställas under kontroll av veterinär, som minst två gånger örn året

skall undersöka densamma beträffande förekomst av smittfarlig tuberkulos.

Djur, som vid dylik undersökning finnes behäftat med sådan tuberkulos,

skall genast nedslaktas. Besättning, där högst halva antalet

djur reagerat, skall vidare, oavsett örn nedslaktning äger rum eller ej,

minst en gång örn året av veterinär undersökas med tuberkulin, intill

dess vid undersökningar, företagna under tre på varandra följande kalenderår

och med minst sex månaders mellanrum, ej något av djuren

reagerat. Under denna tid skall ladugården minst en gång årligen på

djurinnehavarens bekostnad rengöras för smitta. Ladugård, vars hela

besättning nedslaktas, skall jämväl smittrenas. I smittrenad ladugård

få allenast reaktionsfria djur inställas. Djur, som reagerat vid tuberkulinundersökning

eller hos vilket tuberkulos eljest påvisats eller misstänkes,

skall förses med särskilt märke. Sålunda märkt djur får ej avyttras

som livdjur eller utsläppas på gemensamhetsbete eller inställas i

annan tillhörig ladugård. För djur, som nedslaktas enligt dessa bestämmelser,

skall utgå ersättning av statsmedel med skillnaden mellan dju
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

reta liv- och slaktvärde, dock högst med 100 kronor. Har länsstyrelsen

meddelat anstånd med nedslaktning av visst djur, skall ersättning utbetalas

allenast örn djuret slaktas inom sex månader efter anståndets

meddelande. Kostnad för undersökningar, varom i det föregående talats,

skall helt bestridas av statsmedel. Ytterligare kostnadsfri tuberkulinundersökning

hava sakkunniga däremot ansett icke böra erhållas

med mindre länsstyrelsen finner sådan undersökning särskilt påkallad.

Såsom skäl härför hava sakkunniga anfört, att sakkunniga principiellt

vore av den åsikten, att fria tuberkulinundersökningar inom ifrågavarande

område ej borde medgivas utan att misstanke örn sjukdomen förelåge.

De stora ekonomiska uppoffringar, som statsmakterna enligt

sakkunnigas förslag måste göra för utrotandet av tuberkulos inom området,

gjorde det också till en tvingande nödvändighet att bespara statsverket

kostnaden för tuberkulinundersökning i ladugårdar, som kunde

antagas vara oberörda av sjukdomen. Enligt sakkunnigas beräkningar

(sid. 62) skulle inom området finnas följande antal tuberkulösa djur,

nämligen: i Norrbottens län 1,600, i Västerbottens län 1,000, i Jämtlands

län 1,000, i Västenorrlands län 6,000 och i Gotlands län 1,000. Utgående

från en ersättning av 80 kronor för djur och ett sammanlagt antal av

10,000 djur hava sakkunniga beräknat statsverkets kostnader för ersättning

till djurägare för nedslaktade djur till 800,000 kronor eller, fördelade

på tio år, 80,000 kronor örn året. Det belopp, som enligt sakkunnigas

förslag komme att av statsmedel utgå för undersökningar och tjänsteresor

av veterinär, har av sakkunniga beräknats till 20,000 kronor årligen.

Slutligen hava sakkunniga framlagt förslag angående ändrade

grunder för ersättning till veterinär för tuberkulinundersökningar

och vissa andra med tuberkulosbekämpandet sammanhängande

förrättningar (sid. 78—80 och 96—97). Under förmälan att sakkunniga

vid prövning av frågan örn gottgörelse till veterinär, som utfört

tuberkulosförrättning, utgått från, att förrättning av detta slag ej borde

uppfattas som ett tjänsteåliggande, för vilket ersättning delvis utginge

i form av lön, hava sakkunniga förklarat sig anse det principiellt riktigt,

att ersättningen bestämdes så att den helt motsvarade arbetsprestationen.

För undersökning med tuberkulin föreslås skola utgå ersättning

av statsmedel dels med 30 öre för varje undersökt djur dels ock med ett

grundarvode av 20 kronor för varje fullständigt undersökt besättning.

Nuvarande gradering av ersättningsbeloppet efter antalet undersökta djur

hava sakkunniga ansett betydelselös och böra för vinnande av enhetlighet

utgå. Påbörjas emellertid å samma dag undersökning inom mera än

en besättning, skall enligt sakkunnigas förslag utgå ett grundarvode av

allenast 10 kronor för den andra besättningen och 5 kronor för varje

därefter följande. Ersättning av statsmedel skall utgå för högst 100 å

samma dag undersökta djur, och grundarvode skall utgå för högst 7

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

å samma dag undersökta besättningar. Vid undersökning inom samma

besättning av mer än 100 djur skall veterinären för det överskjutande

antalet äga uppbära ersättning av rekvirenten med 30 öre för

djur. Vill veterinären uppdela undersökningen inom besättning av sådan

storlek på två förrättningar, skall lian dessutom äga av rekvirenten

åtnjuta ett grundarvode av 20 kronor. För sådan klinisk-bakteriologisk

undersökning, som, enligt vad tidigare nämnts, i vissa fall skall

enligt sakkunnigas förslag verkställas i samband med tuberkulinundersökning,

föreslås ersättning till vederbörande veterinär med en krona

för djur, dock högst för 50 under samma dag undersökta djur. Sistberörda

inskränkning har motiverats av önskan att ernå trygghet för

att undersökningen komme att ske med erforderlig noggrannhet. Det

skall åligga veterinär att, där så kan ske, under samma förrättning

tuberkulinundersöka två eller flera besättningar, dock sammanlagt högst

50 djur. För resa till och från förrättningsstället skall veterinär äga

av rekvirenten erhålla ersättning med belopp motsvarande självkostnaden,

dock högst det belopp, som skulle kunna utgå med tillämpning

av klass II i allmänna resereglemente! I överensstämmelse med vad

nu gäller föreslås, att veterinär, som på rekvisition av innehavare av

nötkreatursbesättning verkställer undersökning med tuberkulin utom

sitt tjänstedistrikt eller utom visst av medicinalstyrelsen bestämt område,

skall, utöver den gottgörelse, vartill han eljest vore berättigad,

äga betinga sig särskild ersättning av rekvirenten med skäligt belopp.

— För förrättning avseende nedslaktning efter förordnande av medicinalsstyrelsen

eller tuberkulosstyrelse av smittfarligt tuberkulösa nötkreatur

föreslås ersättning med, förutom rese- och traktamentsersättning

enligt resereglemente! 7 kronor för det första djuret och 3 kronor

för varje ytterligare under samma dag slaktat djur. Äger förrättningen

rum å under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, skall ersättningen

även för det första djuret utgå med allenast 3 kronor. — Räkning

å förrättningskostnader, för vilka veterinär äger uppbära gottgörelse av

statsmedel, skall enligt sakkunnigas förslag insändas till tuberkulosstyrelsen

eller, där sådan ej finnes, medicinalstyrelsen. Det ankommer sedan

på vederbörande styrelse att, efter granskning av räkningen och efter

rekvisition av erforderliga medel hos statskontoret, utbetala ifrågakommande

belopp.

Innan jag övergår till yttrandena över sakkunnigas betänkande, vill

jag i korthet erinra örn vissa från andra håll inkomna förslag och framställningar,

vilka i detta sammanhang torde böra beaktas.

I gemensam skrivelse den 25 april 1924 föreslogo medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen bestämmelser angående förbud mot införande av

tuberkulösa nötkreatur såsom livdjur till de sex nordligaste länen. Sedan

Kungl. Maj:t genom beslut den 5 februari 1926 funnit framställningen

ej föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd, har lantbruks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

17

styrelsen med skrivelse den 28 mars 1927 inkommit med nytt förslag i

ämnet. Sistnämnda förslag överensstämmer i huvudsak med det av nötkreaturstuberkulossakkunniga

framlagda. De viktigaste olikheterna äro

•— förutom att i lantbruksstyrelsens förslag Gotlands län ej medtagits - - att enligt samma förslag de sex nordligaste länen i skyddshänseende jain

ställas, varför sålunda allenast en spärrgräns behöver upprätthållas, samt

att särskilt införseltillstånd av vederbörande länsstyrelse ej erfordras.

I yttranden, som över lantbruksstyrelsens förslag avgivits av medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna och hushållningssällskapen i de sex av förslaget

närmast berörda länen samt svenska veterinärläkareföreningen, ilar förslå

get i princip tillstyrkts. Länsstyrelserna och hushållningssällskapen i Västernorrlands

och Västerbottens län ävensom veterinärläkareföreningen hava

dock ansett att, åtminstone tillsvidare, skyddsområdet icke bonde

utsträckas att omfatta även Kopparbergs och Gävleborgs län.

Vidare må erinras, att medicinalstyrelsen, som den 30 augusti 1930 avgivit

utlåtande med förslag till lag angående bekämpande av smittsamma,

husdjurssjukdomar (epizootilag) och förordning med närmare föreskrifter

angående dylikt bekämpande (epizootiförordning), bland sagda sjukdomar

upptagit tuberkulos hos nötkreatur (stat, off. utr. 1930: 22. jmfr 1929:18).

I förslaget till epizootiförordning har medicinalstyrelsen under 118—146 §§

intagit särskilda bestämmelser angående sistnämnda sjukdom, vilka i väsentliga

delar överensstämma med nötkreaturstuberkulossakkunnigas förslag.

Liksom sakkunniga bär medicinalstyrelsen, som utgått från att den

centrala ledningen av de smittsamma sjukdomarnas bekämpande skulle an

förtros medicinalstyrelsen, föreslagit, att hushållningssällskap, som tillerkändes

statsbidrag för bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, skulle

tillsätta tuberkulosstyrelse med uppgift att leda allt arbete i berörda hänseende

inom sällskapets verksamhetsområde oell med i stort sett samma

sammansättning som den, sakkunniga föreslagit (133—136 §§). Vidkommande

frågan om tuberkulinundersökning på statens bekostnad avses,

liksom enligt sakkunnigas förslag, prövningen av framställningar härutinnan

skola tillkomma tuberkulosstyrelsen eller, där sådan ej finnes,

medicinalstyrelsen, med rätt för styrelsen att, då framställning göres

örn första undersökning med tuberkulin, föreskriva, att, innan beslut

över framställningen meddelas, ifrågavarande djur skola på djur

ägarens bekostnad underkastas klinisk-bakteriologisk undersökning med

avseende å förekomst av smitt farlig tuberkulos (124 §). Beträffande

kontrollundersökning och partiell undersökning med tuberkulin intager

medicinalstyrelsens förslag i viss mån en mellanställning i förhållande

till gällande bestämmelser oell sakkunnigas förslag. Medicinalstyrelsen

föreslår sålunda den inskränkningen i rätten till kontrollundersökning,

utöver vad sakkunnigas förslag i detta hänseende innehåller,

att om vid tvä på varandra företagna totalundersökningar reaktion ej förekommit

hos något djur, och ej heller vid klinisk-bakteriologisk undersökning

något djur företer tecken på tuberkulos, totalundersökning med tuberkulin

nied bidrag av statsmedel ej får medgivas nied kortare mellantid

än 2 år, såvida icke tuberkulosstyrelsen (medicinalstyrelsen) för visst fall

prövar skäligt medgiva sådan undersökning (125 § 2 moni.). 1 fråga örn

rätt till partiell undersökning innebär medicinalstyrelsens förslag i förhållande

till sakkunnigas den inskränkningen, att dylik undersökning

ej får verkställas, därest vid första undersökning inom besättningen, företagen

under de sistförfluten 2 dien, eiler vid iva omedelbart på var

andra följande kontrollundersökningar. av vilka deli sista företagits inom

Hilmin] lill liktvin (jens protokoll VXD. / sinni. .Yr /?/.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

sist förflutna 2 ar, tydlig reaktion ej förekommit hos något av de undersökta

djuren (126 § 2 morn.). — Medicinalstyrelsen föreslår, att veterinär,

som företager undersökning av tuberkulos hos nötkreatur, där så prövas

erforderligt och ske kan, samtidigt med eller i omedelbar anslutning till

tuberkulinundersökning bör utföra klinisk-bakteriologisk undersökning avdjuren

(128 § 3 morn.). I olikhet mot vad sakkunniga föreslagit skall

vidare enligt medicinalstyrelsens förslag anmälningsskyldighet vid misstanke

örn smittfarlig tuberkulos alltid föreligga (119—121 §§). Veterinär,

som skäligen misstänker smittfarlig tuberkulos hos nötkreatur, skall

åsätta djuret särskilt märke samt, om han misstänker förhandenvaron avjuver-

eller livmodertuberkulos, därjämte taga prov för omedelbart insändande

till undersökningsanstalt (120 §). Nötkreatur, som försetts med sådant

märke, får ej avyttras annat än för omedelbar nedslaktning och skall

hållas betryggande isolerat från den övriga besättningen; mjölk eller produkt

därav från dylikt djur får ej användas till människoföda och éj heller,

annat än efter kokning, till föda åt djur; djur, behäftat med juver- eller

livmodertuberkulos skall nedslaktas snarast möjligt efter det diagnosen

fastställts (129 § 1 och 2 morn.). Inom besättning, ansluten till av hushållningssällskap

organiserat bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, skall

jämväl nötkreatur, behäftat med tuberkulos i annan smittfarlig form än

juver- eller livmodertuberkulos, nedslaktas (136 § 2 morn.). För djur, som

nedslaktas enligt nu nämnda bestämmelser, skall utgå ersättning med hälften

av värdet, beräknat efter slaktvikten och det pris för kilogram, som medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen årligen gemensamt fastställa (130 §

3 morn.). Kostnad för transport, nedslaktning och vägning samt oskadliggörande

av till människoföda otjänliga delar av djuret skola bestridas av

iigaren (129 § 3 morn.). I ladugård, inom vilken smittfarlig form av tuberkulos

inträffat, skall verkställas smittrening (129 § 4 morn.). — Medicinalstyrelsen

föreslår ytterligare, att till ägare av mindre nötkreatursbesättning,

som under minst två år med framgång bekämpat tuberkulos hos nötkreatur

inom besättningen, skall kunna utgå understöd av statsmedel enligt

de föreskrifter, Kungl. Majit meddelar (132 §). — Slutligen framlägger

medicinalstyrelsen förslag till särskilda åtgärder till hindrande och bekämpande

av nötkreaturstuberkulosen inom Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län. Medicinalstyrelsen föreslår i sådant

hänseende bestämmelser angående förbud mot införsel till sagda län av

tuberkulösa nötkreatur, i stort sett överensstämmande med sakkunnigas

förslag i samma syfte (138—140 §§). De väsentligaste olikheterna äro,

att enligt medicinalstyrelsens förslag införsel får äga rum allenast över

särskilda kontrollstationer samt införseltillstånd från vederbörande länsstyrelse

icke erfordras. För nötkreaturstuberkulosens utrotande inom omförmälda

län föreslår medicinalstyrelsen i huvudsak samma åtgärder

som de av sakkunniga beträffande såväl dessa län som Gotland i sådant

syfte föreslagna (141—146 §§). Bland avvikelser från sakkunnigas förslag

må nämnas, att enligt medicinalstyrelsens förslag en nötkreatursbesättning

icke med nödvändighet måste i sin helhet nedslaktas, därest vid

tuberkulinundersökning inom besättningen mer än halva antalet djur

reagerar. I stället skall besättningen för sådant fall kanna ställas under

kontroll för undersökning beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarlig

form (144 §). Vidare innehåller medicinalstyrelsens förslag vissa,

från sakkunnigas avvikande föreskrifter angående ersättning av statsmedel

för nedslaktade djur, av vilka må framhållas, dels att ersättning föreslås

skola utgå med hälften av slaktat djurs köttvärde utan någon maximering

av ersättningsbeloppet, dels ock att ersättning ej erhålles för ned
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

19

slaktat reagerande djur, som ej är behäftat med tuberkulos i smittfarlig

form, därest besättningen innehåller fler än 25 djur över ett års ålder. För

djur under ett års ålder utgår ej ersättning (146 §).

över medicinalstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av i stort sett

samma som dem, vilka yttrat sig över nötkreaturstuberkulossakkunnigas

betänkande. Utlåtandena äro, såvitt angår här förevarande spörsmål, till

sitt innehåll väsentligen överensstämmande med yttrandena över betänkandet

och inskränka sig i åtskilliga fall till en hänvisning till dessa. En

redogörelse för sistberörda yttranden torde sålunda vara tillfyllest för att

erhålla en överblick över vederbörande myndigheters och sammanslutningars

ställning jämväl till medicinalstyrelsens förslag.

Yttrandena över nötkreaturstuberkulossakkunnigas betänkande gå i allmänhet

huvudsakligen i tillstyrkande riktning. Allvarligare erinringar mot

vad sakkunniga föreslagit hava emellertid framförts av lantbruksstyrelsen,

som funnit förslagen tarva en grundlig omarbetning. Medicinalstyrelsen

har uttalat, att styrelsen visserligen helst sett, att alla statliga åtgärder

mot samtliga smittsamma kreaturssjukdomar sammanförts i en gemensam

epizootiförordning, men att styrelsen vore beredd släppa kravet på

gemensamhetslagstiftning, örn utsikter därigenom funnes till tidigare utfärdande

av bestämmelser angående tuberkulosen, som dock intoge en särställning

bland epizootierna. Statskontoret har anfört, att, ehuru de föreslagna

åtgärderna komme att draga stora kostnader, denna omständighet

ej borde stå hindrande i vägen för åtgärdernas genomförande, örn därigenom

kunde vinnas så betydande fördelar, som sakkunniga ansett.

Statskontoret har dock ifrågasatt, huruvida åtgärderna borde vidtagas under

nuvarande statsfinansiella förhållanden. Av hushållningssällskapen

har flertalet i det väsentliga tillstyrkt sakkunnigas förslag. Förvaltningsutskotten

i Göteborgs och Bohus läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap

hava dock, med hänsyn till ovissheten angående de ekonomiska

följderna för hushållningssällskapen av förslagens genomförande,

ställt sig avvisande. I vissa andra yttranden från hushållningssällskapen

har framhållits, att det skulle möta svårigheter för vederbörande sällskap

att, åtminstone i högre grad, åtaga sig nya kostsamma arbetsuppgifter utan

motsvarande bidrag från statsverket. Länsstyrelserna hava allmänt intagit

samma ståndpunkt som vederbörande hushållningssällskap. Sveriges

allmänna lantbrukssällskap har uttalat såsom sin uppfattning, att bekämpandet

av nötkreaturstuberkulosen borde stimuleras genom att den tuberkelfria

mjölken betalades med ett högre pris än annan samt genom att

statliga och andra allmänna inrättningar vid inköp av mjölk lämnade företräde

åt sådan från tuberkelfria djur. Denna uppfattning har vunnit anslutning

även från andra håll. De i ärendet hörda försäkringsbolagen

slutligen hava framhållit, att, därest sakkunnigas förslag genomfördes, försäkring

av nötkreatur mot tuberkulos syntes möjlig att bringa till stånd

och vore att anse som en lämplig komplettering av de föreslagna åtgärderna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 121.

Vidkommande härefter de särskilda förslag, sakkunniga framlagt, torde,

vad först angår förslaget örn medicinalstyrelsen såsom centralt

organ för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, vilket förslag

redan blivit förverkligat genom statsmakternas nästföregående år fattade

beslut, här allenast böra nämnas, att såväl statskontoret som allmänna civilförvaltningens

lönenämnd motsatt sig, att tuberkulosavdelningen inom

medicinalstyrelsen uppfördes å ordinarie stat.

Beträffande förslaget örn inrättande av särskilda tuber kuloss tyre

Isor inom hushållningssällskapen har detsamma avstyrkts av lantbruksstyrelsen,

som framhållit, att dess genomförande skulle leda till oenhetlighet

i arbetet för tuberkulosens bekämpande. Ytterligare har lantbruksstyrelsen

mot sagda förslag anfört, att de ledande veterinärerna ej

alltid i förhållande till djurägare och övriga veterinärer ininge den självständiga

ställning, som vore en oundgänglig förutsättning för ett objektivt

avgörande av de talrika ärenden av ekonomisk och annan innebörd, som

förekomme inom tuberkulosverksamheten. Ej heller syntes det lantbruksstyrelsen

lämpligt, att handhavandet av statsmedel till så betydande belopp,

som här bomme i fråga, anförtroddes organ av de föreslagna tuberkulosstyrelsernas

karaktär. Lantbruksstyrelsen har också ifrågasatt, huruvida

det ur teknisk synpunkt skulle bliva möjligt för tuberkulosstyrelserna

att avgöra frågor örn undersökning med tuberkulin på statens bekostnad,

då härför fordrades uppgifter ur handlingar, som förvarades hos den

centrala myndigheten för tuberkulosarbetet. — I övriga yttranden däremot

har, med undantag för hushållningssällskapet i Malmöhus län, förevarande

förslag tillstyrkts, därvid emellertid från hushållningssällskapens sida i

ett flertal fall uttalats, att kostnaderna för tuberkulosstyrelserna borde

gäldas helt av statsmedel eller att i varje fall större statsbidrag borde

utgå än sakkunniga syntes hava förutsatt. Statskontoret har framhållit,

att inrättandet av tuberkulosstyrelse ej borde göras beroende av vederbörande

hushållningssällskaps beslut, utan att varje sällskap borde hava

skyldighet vidtaga dylik anordning. Medicinalstyrelsen har ansett erforderligt,

att tuberkulosstyrelserna ställdes under överinseende av medicinalstyrelsen,

som borde tillerkännas rätt att inspektera och kontrollera

deras verksamhet. — Mot den föreslagna sammansättningen av tuberkulosstyrelserna

hava från vissa håll gjorts erinringar, därvid bland annat

framhållits, att hushållningssällskapen borde tillerkännas större bestämmanderätt

i sådant hänseende än förslaget innebure. — På av lantbruksstyrelsen

till hushållningssällskapen framställd förfrågan, huruvida de, om

sakkunnigas förslag vunne statsmakternas bifall, bomme att inrätta tuberkulosstyrelser,

hava hushållningssällskapen i Jönköpings och Malmöhus

län uttalat sig i nekande riktning, hushållningssällskapet i Göteborgs och

Bohus län ej alls yttrat sig, hushållningssällskapen i Stockholms och norra

Älvsborgs län förklarat inrättande av tuberkulosstyrelse vara beroende

på det statsbidrag, som kunde erhållas, och hushållningssällskapet i Värm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 121.

21

lunds län avböjt att besvara frågan i brist på närmare utredning angående

kostnaderna för sällskapet oell djurägarna av förslagens genomförande.

Vad angår övriga av frågan berörda hushållningssällskap synes,

såvitt av yttrandena framgår, inrättande av tuberkulosstyrelser för deras

verksamhetsområden kunna påräknas.

Gentemot sakkunnigas förslag angående tuberkulinundeisökn

i n g på statens bekostnad har medicinalstyrelsen anfört, att, örn ej kostnadsskäl

lade hinder i vägen, rätt till dylik undersökning borde medgivas

jämväl djurägarna inom de fyra nordligaste länen och Gotlands län i

samma utsträckning som i övriga delar av landet, Ln sådan utvidgning

av de föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde har förordats även

av veterinärhögskolans lärarkollegium samt av hushållningssällskapen i

Västernorrlands och Gotlands län. — Lantbruksstyrelsen har framfört ett

flertal erinringar mot sakkunnigas förslag. Salunda har lantbruksstyrelsen

ansett den föreslagna bestämmelsen att, innan första undersökning

med tuberkulin beviljades, krav skulle kunna uppställas på klinisk-bakteriologisk

undersökning av besättningen på djurägarens bekostnad, mindre

lämplig såsom ägnad att motverka anslutning till nötkreatur stubei kul osens

bekämpande enligt Bangska metoden. Beträffande stadgandet att

undersökta djur, som visades behäftade med tuberkulos i smittfarlig'' form,

skulle mot ersättning av statsmedel nedslaktas inom 30 dagar, har lantbruksstyrelsen

föreslagit, att, örn djurägaren avstode fran statsersättning,

uppskov med nedslaktningen under någon längre tid, exempelvis G manader,

måtte kunna beviljas honom. Vidare har lantbruksstyrelsen anfört,

att, örn djur slaktades på grund av felaktig diagnos, djurägaren bolde

erhålla ersättning av statsmedel med högre belopp än som eljest kunde

utgå. -— Styrelsen för veterinärhögskolan och högskolans lärarkollegium

hava ansett, att föreskriften angående nedslaktning av djur, behäftat med

tuberkulos i smittfarlig form, borde kompletteras med förbud att, intill

dess säker diagnos å misstänkt djur vunnits, använda mjölk från ifrågavarande

djur till människoföda eller, annat än efter kokning, till föda

ät djur. Visade det sig, att smittfarlig form av tuberkulos ej förelåge,

borde, enligt samma yttranden, djurägaren erhålla ersättning för den ekonomiska

förlust, förbudet kunde hava orsakat honom. Beti ali ande utnnordnandet

av statsersättning för nedslaktade djur har statskontoret anmärkt,

att denna uppgift borde åvila ej, såsom föreslagits av sakkunniga,

1 nberkulosstyrelserna utan länsstyrelserna. Vad angår storleken av sagda

ersättning har densamma i vissa yttranden från hushållningssällskap och

länsstyrelser betecknats såsom viii ringa. Förslag hava Iramiörts såväl

örn höjning av maximibeloppet vid totalkassation, 50 kronor, som örn höjning

av det för övriga fall föreslagna maximibeloppet, 100 kronor.

Sakkunnigas förslag angående bidrag av statsmedel för bekämpande enligt

den Ostertagska metoden av nötkreatur stu b erkulos i smit tfärlig

form har från ett flertal hushållningssällskaps sida föranlett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

hemställan, att statsersättningen för klinisk-bakteriologisk undersökning

måtte höjas till 1 krona 50 öre för djur. Mot förslaget, i vad det avser

ersättning av statsmedel för nedslaktade djur, hava riktats samma anmärkningar

som de, vilka framförts mot de föreslagna bestämmelserna

örn dylik ersättning för smittfarliga djur, nedslaktade efter tuberkulinundersökning.

Vad angår tuberkulosens bekämpande inom mindre 1 a d ugårdsbesättningar

har medicinalstyrelsen anfört, att, örn kostnadsfrågan

ej lade hinder i vägen, statsunderstöd borde utdelas även inom

de fyra nordligaste länen och Gotlands län. I samma riktning hava veterinärhögskolans

styrelse och lärarkollegium uttalat sig. Lantbruksstyrelsen

har ansett mindre lämpligt, att, på sätt sakkunniga föreslagit, understöd

skulle kunna erhållas fiirst sedan tuberkulosarbetet pågått under

minst 2 år.

Förslaget angående åtgärder till bekämpande av tuberkulos i juvret

och könsorganen har i huvudsak ej föranlett andra erinringar

än i tillämpliga delar dem, vilka, på sätt tidigare anförts, riktats mot de

av sakkunniga beträffande övriga former av smittfarlig tuberkulos föreslagna

bestämmelserna. Hushållningssällskapet i Örebro län har härutöver

föreslagit stadgande av innehåll, att uttagande och undersökning av

prov från misstänkta djur skulle bekostas av statsmedel. Medicinalstyrelsen

och styrelsen för veterinärhögskolan hava ansett, att prov borde få

undersökas å veterinärbakteriologisk anstalt, som godkänts av medicinalstyrelsen,

och ej allenast, såsom sakkunniga föreslagit, å dylik av Kungl.

Maj:t godkänd anstalt.

Beträffande förslaget örn kontroll över införseln av nötkreatur

till de sex nordligaste länen och Gotland har lantbruksstyrelsen uttalat,

att, då någon transport av livdjur från Kopparbergs och Gävleborgs

län norrut icke visats försiggå i nämnvärd omfattning, vägande skäl för

upprätthållande av två spärrgränser ej förelåge. Emellertid har lantbruksstyrelsen

förklarat sig ej vilja motsätta sig sakkunnigas förslag härutinnan,

under förutsättning att dess genomförande ej ledde till förfångför

det lojala kreatursutbytet. Ilen övre spärrgränsen borde dock enligt

styrelsens mening i olikhet mot vad sakkunniga föreslagit utgöras av

Jämtlands och Västerbottens läns gränser mot Kopparbergs, Gävleborgs

och Västernorrlands län. Lantbruksstyrelsen har vidare ansett det föreslagna

licensförfarandet onödigt omständligt. Enligt styrelsens uppfattning-

borde tillstånd av länsstyrelsen ej erfordras utan vore det tillräckligt

med bestämmelser angående märkning av djuren och krav på intyg från

veterinär örn reaktionsfrihet. Ytterligare bär lantbruksstyrelsen vänt sig

mot förslaget att den, som införde djur, avsett för slakt, skulle hava vissa

skyldigheter i fråga örn handhavandet av djuret efter införseln, därvid

styrelsen såsom sin åsikt uttalat, att berörda skyldigheter i stället borde

åvila den slutliga mottagaren av djuret. — Hushållningssällskapet och

länsstyrelsen i Gotlands län hava funnit önskvärt, att all införsel till detta

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

23

län. av nötkreatur underkastades kontroll, oavsett således huruvida införseln

skedde från län, belägna inom eller utom de skyddade områdena, varjämte

de förklarat sig anse, att såsom villkor för införsel till Gotlands län

av livdjur borde gälla, att djuret bomme från helt reaktionsfri besättning.

— Järnvägsstyrelsen har beträffande bestämmelsen, att vid inlastning i

järnvägsvagn livdjuren skulle uppställas väl avskilda från andra nötkreatur,

anfört, att järnvägsvagnarna ej vore så inredda, att de medgåve ett

dylikt förfaringssätt. Bestämmelsen bomme därför att föranleda, att livdjuren

icke kunde placeras i samma vagn som andra djur, vilket komme

att medföra en väsentlig fraktfördyring. — Veterinärhögskolans styrelse

och lärarkollegium hava föreslagit, att bestämmelsen att slaktdjur ej

finge utsläppas å gemensamhetsbete eller intagas i annan än ägarens ladugård

måtte kompletteras med ett stadgande, att sådant djur örn möjligt

skulle hållas avskilt från djur, som ej vore avsett till slakt. — Slutligen

må i detta sammanhang nämnas, att länsveterinärerna i Västernorrlands

län i utlåtanden till länsstyrelsen framhållit, att det av sakkunniga beräknade

antalet tuberkulösa nötkreatur inom länet väsentligen överstege

det verkliga. Länsveterinären i Norrbottens län har för sistnämnda läns

vidkommande gjort ett likartat uttalande.

Sakkunnigas förslag till nötkreatur stuberkulosens utrotande

inom de fyra nordligaste länen och Gotlands län bär

av lantbruksstyrelsen helt avstyrkts. Lantbruksstyrelsen har funnit, att

berörda förslag innebure ett betänkligt åsidosättande av de särskilda djurägarnas

berättigade intressen samt att dess genomförande i sådana fall, då

nedslagning av hel besättning eller väsentlig del därav ifrågakomme, medförde

de mest allvarliga ekonomiska konsekvenser. Lantbruksstyrelsen

har också uttalat, att enligt dess förmenande tvångsåtgärder icke erfordrades

utan att frågan kunde lösas på frivillighetens väg med understöd

från statsmakternas sida. — I övriga yttranden däremot har förevarande

förslag — frånsett de invändningar, vilka, på sätt tidigare nämnts, riktats

mot bestämmelsen att de av förslaget berörda limén ej skulle komma

i åtnjutande av tuberkulinundersökning på statens bekostnad i sammil

utsträckning som övriga län — väsentligen ej föranlett annan erinran,

än att begränsningen av statsersättningen för nedslaktat kreatur till 100

kronor vöre alltför snäv.

Vidkommande slutligen förslaget angående ändrade bestämmelser örn

ersättning till veterinär för tuberkulinundersökningar och vissa

andra tuberkulosförrättningar har lantbruksstyrelsen ansett det kunna

ifrågasättas, om de föreslagna bestämmelserna vore lyckligt avvägda med

hänsyn till dels veterinärernas anspråk på skälig ersättning för utfört arbete

dels ock djurägarnas ekonomiska intressen. Lantbruksstyrelsen har

funnit olämpligt, att, pä sätt föreslagits, samma grundarvode skulle utgå

vid tuberkulinundersökning vale sig termometoden eller intrakutanmetoden

därvid anlitades. Då termometoden hade vissa förtjänster framför

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

intrakutaninetoden men också vore mera besvärlig och tidsödande än

denna, borde vid användande av förstnämnda metod enligt styrelsens mening

utgå högre ersättning än då intrakutaninetoden anlitades. Styrelsen

Ilar vidare framställt erinringar mot bestämmelsen, att arvode skulle utgå

endast vid fullständig undersökning av besättning, samt mot stadgandet

att, örn antalet djur i en besättning överstege 100, djurägaren skulle vara

skyldig gälda ersättning för undersökning av det överskjutande antalet.

Beträffande föreskrifterna i fråga örn klinisk-bakteriologisk undersökning

har styrelsen anmärkt, att desamma borde avse allenast klinisk undersökning

och därmed sammanhängande åtgärder i ladugården, eftersom den

bakteriologiska delen av undersökningen, vilken förrättades å laboratorium,

i många fall verkställdes av annan veterinär än den, som utfört den

kliniska undersökningen. De av sakkunniga föreslagna ändringarna i

gällande bestämmelser angående veterinärs resor till och från förrättningsstället

har styrelsen funnit omotiverade och för djurägaren ogynnsamma.

— Jämväl statskontoret har avstyrkt de av sakkunniga föreslagna

grunderna för ersättning vid tuberkulinundersökning. Statskontoret har

ansett, att i stället för grundarvode borde, liksom enligt gällande bestämmelser,

vid tuberkulinundersökning utgå traktamentsersättning enligt allmänna

resereglemente!, samt förordat, att de föreslagna bestämmelserna

angående ersättning för klinisk-bakteriologisk undersökning omarbetades

i anslutning härtill. Därjämte har statskontoret avstyrkt förslaget, att

likviderandet av veterinärernas ersättningsräkningar skulle anförtros tuberkulosstyrelserna.

Tuberkulosstyrelsernas befattning med nämnda räkningar

borde enligt statskontorets mening inskränkas till en saklig granskning

av desamma, varefter räkningarna borde översändas till vederbörande

länsstyrelse, som hade att underkasta deni kameral granskning och

verkställa utbetalningen. I län, där tuberkulosstyrelse ej funnes, kunde

uppdragas åt länsveterinären att ombesörja den sakliga granskningen och

räkningarnas översändande till länsstyrelsen.

Dtovér de förslag till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, vilka

1 ramlagts i omförmälda betänkande, hava nötkreaturstuberkulossakkunniga

med skrivelse den 25 augusti 1931 inkommit med ytterligare ett förslag

i samma syfte, innefattande åtgärder till hindrande av smittospridning

genom handel med tuberkulösa livdjur. Ett förslag av likartad natur

har tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. I gemensam

skrivelse den 26 oktober 1922 föreslogo nämligen medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen vissa bestämmelser till förebyggande av försäljning

å auktion av smittfarligt tuberkulösa nötkreatur. Enligt detta förslag

skulle för avyttring av nötkreatur, tillhörande besättning örn mer

än 10 djur, fordras, att djuren kliniskt undersökts av veterinär före auktionen.

De djur, som därvid funnos behäftade med tuberkulos i smittfärlig

form, skulle förses med slaktmärke och ej få försäljas för annat

ändamål än slakt. Tillika föreslogs, att beteckningen reaktionsfritt be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

träffande utbjudet nötkreatur skulle få användas allenast av djurägare,

som under minst 2 år underhållit åtgärder till tuberkulosens förekommande

och hämmande och senast 60 dagar före auktionen underkastat besättningen

undersökning med tuberkulin, därvid reaktionsprocenten ej överstigit

10. I yttranden, som över ämbetsverkens ifrågavarande förslag avgåvos

av bland andra länsstyrelserna och hushållningssällskapen, ställde

man sig i allmänhet betänksam mot de föreslagna bestämmelserna. Genom

beslut den 5 februari 1926 lämnade Kungl. Majit förslaget utan vidare

åtgärd.

I förenämnda skrivelse den 25 augusti 1931 hava nötkreaturstube

r ku 1 ossa k k u n n i ga anfört, att otvetydiga bevis lämnats för att

kreaturssjukdomar och särskilt tuberkulos i stor utsträckning spritts genom

handeln. Sett mot bakgrunden av de stora uppoffringar, som från statens

sida gjordes för kreatursfarsoternas bekämpande, förelåge här ur det

allmännas synpunkt ett missförhållande, som ej borde tolereras. Enligt

sakkunnigas beräkningar försåldes å auktion årligen minst 50,000 nötkreatur.

Vidare kunde beräknas, att varje år avyttrades å landsortsmarknader

omkring 20,000 och å de större städernas marknader ungefär 6,000 djur.

Slutligen ägde utbyte av djur rum linder hand i en omfattning, som, ehuru

den nndandroge sig exakt bedömande, utan tvivel vore högst avsevärd. Ett

totalt förhindrande av nötkreaturstuberkulosens spridning via handelsvägarna

vore enligt sakkunnigas mening ej möjligt att uppnå, enär alla tuberkulöst

infekterade djur ej kunde undandragas livdjursliandeln. Ett

förbud mot försäljning av tuberkulösa djur måste begränsas till sådana

djur, som vore smittförande. Dylika djur hörde ej hemma a livdjursmarknaden.

Ville säljaren trygga sig mot efterräkningar för överträdelse av

förbudet, hade han möjligheter därtill, då sakkunskapen kunde lämna honom

önskade upplysningar om djurens hälsotillstånd. För djur, som före

försäljningen blivit på betryggande sätt undersökt, kunde säljaren ej

göras ansvarig. Sakkunniga hava i överensstämmelse härmed föreslagit,

att förbud måtte utfärdas mot att nötkreatur, som vore behäftat med tuberkulos

i smittfarlig form, vare sig å auktion eller eljest försåldes annat

än till slakt. Örn nötkreatur försålts under förklaring från säljarens

sida, att det skulle nedslaktas, skulle köparen vara ansvarig för att

djuret nedslaktades inom 30 dagar, räknat från tiden för övertagandet.

Vidare hava sakkunniga föreslagit, att beteckningen reaktionsfritt för

tuberkulin eller kliniskt undersökt skulle få användas allenast efter särskilt

tillstånd, meddelat i den ordning, medicinalstyrelsen bestämde. Sakkunniga

hava härutinnan anfört, att för användande av beteckningen

reaktionsfritt borde fordras, dels att djuret självt vore reaktionsfritt och

att den undersökning, vid vilken reaktionsfriheten konstaterats, ej läge

längre tillbaka i tiden än sex månader, dels ock att djuret vid tidpunkten

för undersökningen samt hela tiden därefter tillhört besättning, som

i sin helhet kunde betecknas som reaktionsfri. Beträffande beteeknin
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

gen kliniskt undersökt liava sakkunniga framhållit, att densamma vunnit

burskap inom handeln såsom angivande frihet från smittfarlig tuberkulos.

Beteckningen borde enligt sakkunnigas mening förbehållas nötkreatur,

tillhöriga djurägare, som vore ansluten till och under viss tid.

minst ett år, varit medlem av någon statsunderstödd organisation för bekämpande

av den smittfarliga tuberkulosen. Förseelse mot de föreslagna

bestämmelserna borde medföra bötespåföljd. Örn djur sålts under någon

av de nyss angivna beteckningarna och säljaren varit berättigad att

använda beteckningen i fråga, borde han dock vara fri från ansvar.

Över förevarande förslag hava avgivits yttranden av medicinalstyrelsen

samt, efter hushållningssällskapens hörande, av lantbruksstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har ansett, att ett trängande behov av bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag

förelåge. Beträffande stadgandet örn förbud mot försäljning av smittfarliga

djur har medicinalstyrelsen framhållit, att detsamma i praktiken komme

att medföra, att varje nötkreatur, som skulle säljas som livdjur, före

försäljningen måste undersökas av veterinär. Skulle detta stadgande, som

självfallet vore önskvärt ur veterinärhygienisk synpunkt, anses alltför

betungande för djurägaren, kunde det utbytas mot en bestämmelse, som

hindrade försäljning av livdjur, vilka skäligen kunde misstänkas eller

av veterinär förklarats vara behäftade med tuberkulos i smittfarlig form.

Den föreslagna bestämmelsen angående försäljning av slaktdjur borde

enligt medicinalstyrelsens mening kompletteras med föreskrift angående

skyldighet för köparen att till säljaren avgiva skriftlig förbindelse

att låta nedslakta djuret inom 80 dagai\ Vidare påkallades en bestämmelse

därom, att sålt slaktdjur under tiden före dess nedslagning icke

finge förvaras tillsammans med livdjur eller i stall, avsett för dylika

djur. Medicinalstyrelsen tillstyi*kte också, att nötkreatur, som vid undersökning

av veterinär funnes lida av tuberkulos i smittfarlig form.

försåges med slaktmärke.

Lantbruksstyrelsen har, ehuru styrelsen funnit lagstiftningsåtgärder

till förebyggande, såvitt möjligt, av tuberkulosens spridning

genom kreaturshandeln starkt av behovet påkallade, likväl avstyrkt sakkunnigas

förslag. Enligt lantbruksstyrelsens mening skulle förslagets

genomförande lägga en alltför stark hämsko på försäljningen av nötkreatur

under hand och belasta denna försäljning med alltför höga kost

nador. Vid dylik försäljning kunde vidare, enligt vad lantbruksstyrelsen

framhåller, köparnas intressen redan nu genom lagen örn köp och

byte av lös egendom anses skäligen tillgodosedda. Annorlunda förhölle det

sig vid försäljning å auktion. Då kreaturen där såldes i befintligt skick,

hade köparen ej någon möjlighet att få köpet hävt eller ersättning för

skada, örn det skulle visa sig, att djuren vore behäftade med smittfarlig

tuberkulos. Lagstiftningsåtgärder mot spridande av tubei*kulossmitta

vid försäljning av nötkreatur borde därför främst inriktas på att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

reglera försäljningen å auktion. Kostnaden för varje djur vid undersökning

av ett större antal djur för försäljning å auktion torde ej tillnärmelsevis

bliva lika betungande för säljaren som undersökning av ett eller

ett fåtal djur vid försäljning linder band. Ej heller vid försäljning

å auktion borde dock straffansvar, på sätt sakkunniga föreslagit, drabba

säljare, som vore i god tro. — Vidkommande förslaget i vad det angår

försäljning av djur, avsedda för slakt, har lantbruksstyrelsen anfört, att

detsamma knappast kunde genomföras med mindre föreskreves, att dylika

djur skulle förses med slaktmärke, varjämte fordrades antingen att

säljaren i två vittnens närvaro förklarade, att djuret såldes för slakt,

eller ock att köparen avgåve skriftlig förklaring i sådant hänseende.

Av hushållningssällskapen hava allenast Kalmar läns södra

samt Kopparbergs, Gävleborgs oell Västerbottens läns hushållningssällskap

tillstyrkt förslaget i huvudsakligen oförändrat skick, övriga hushållningssällskap

synas visserligen eniga örn att behov av lagstiftning i förevarande

hänseenden föreligger. Gentemot de av sakkunniga föreslagna

bestämmelserna hava emellertid framkommit åtskilliga erinringar. Södra

Älvsborgs och Västmanlands läns hushållningssällskap hava avstyrkt

förslaget under åberopande särskilt av de kostnader och svårigheter,

som dess genomförande bomme att orsaka djurägarna. Från flera håll

hava vidare uttalats betänkligheter mot att för närvarande vidtoges

kraftåtgärder av den art, förslaget åsyftade, och farhågor beträffande

möjligheterna för den praktiska tillämpningen av förslaget. En del hushållningssällskap

hava ansett, att bestämmelser av ifrågavarande natur

borde genomföras först i samband med sakkunnigas i 1930 års betänkande

framlagda förslag till åtgärder för utvidgat bekämpande av

nötkreaturstuberkulosen. Många hava funnit det otillfredsställande,

att en säljare skulle drabbas av ansvar, oavsett huruvida han vetat örn,

att försålt djur varit behäftat med tuberkulos i smittfarlig form. I en

del yttranden har föreslagits, att för sådant fall, där säljaren vore i god

tro, i stället för ansvarspåföljd borde stadgas återgång av köpet. Ett hushållningssällskap

har hemställt, att förbudet mot försäljning av smittfarliga

djur måtte utbytas mot föreskrift angående skyldighet för säljaren

att, då fråga vore örn försäljning såsom livdjur, alltid angiva huruvida

djuret vore av beskaffenhet att få betecknas som reaktionsfritt eller kliniskt

undersökt eller huruvida djuret ej vore undersökt.

Ytterligare ett flertal framställningar och förslag angående bekämpandet

av tuberkulosen bland nötkreaturen äro beroende på Kungl.

Maj:ts prövning. Sålunda bär Flundrebygdens lantmannaklubb i skrivelse

den 3 januari 1931 hemställt örn vissa åtgärder i angivet syfte. 3

skrivelse den 26 september 1933 hava hushållningssällskapens ombud

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, i huvudsaklig överensstämmelse med

de av nötkreaturstuberkulossakkunniga i 1930 års betänkande framlagda

s. 28 Kontrollera mot PDF

Depart erne tusch*

fen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

förslagen, avlåta proposition till riksdagen i ämnet. Medicinalstyrelsen

har i skrivelse den 4 november 1933 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte såsom

ett led i strävandena för bekämpande av tuberkulosen bland nötkreaturen

vidtaga åtgärder för genomförande av reglering av mjölkpriset

i syfte att bereda innehavare av i tuberkuloshänseende under kontroll

ställd kreatursbesättning ett tilläggspris för mjölk, som levererades

till mejeri. Slutligen hava Kopparbergs och Gävleborgs läns hushållningssällskap

i skrivelse den 14 december 1933 hemställt, att, därest

nötkreaturstuberkulossakkunnigas förslag icke komme att i dess helhet

föreläggas 1934 års riksdag, erforderliga åtgärder måtte vidtagas för

genomförande av förslaget till hindrande av tuberkulösa djurs införande

till Kopperbergs och Gävleborgs län. Medicinalstyrelsen, som till

Kungl. Maj:t ingivit sistnämnda skrivelse, har tillstyrkt ifrågavarande

hemställan. I skrivelse den 27 januari 1934 bär Dalarnas lantbruksklubb

förklarat sig instämma i densamma.

Omfattningen av tuberkulosens härjningar bland nötkreaturen i landet

torde icke med visshet kunna fastställas. Att sjukdomen nått en betydande

utbredning och årligen tillskyndar djurägarna stora förluster

torde emellertid vara ställt utom varje tvivel. De åtgärder, som från

statens sida vidtagits till sjukdomens förekommande och hämmande, hava

huvudsakligen gått ut på dels att genom kostnadsfria tuberkulinundersökningar

uppmuntra skapandet av reaktionsfria kreatursbesättningar

enligt Bangska metoden, dels ock att genom understöd åt hushållningssällskap,

vilka ordnat tuberkulosbekämpande enligt Ostertags

metod, främja intresset för de smittfarliga djurens undanskaffande.

Ehuru nämnda åtgärder bidragit till en alltjämt ökad anslutning från

djurägarnas sida till kampen mot nötkreaturstuberkulosen, lämna förhållandena

fortfarande åtskilligt övrigt att önska. De av nötkreaturstuberkulossakkunniga

framlagda förslagen åsyfta väsentligen ett utbyggande

av nuvarande anordningar genom ökade statsbidrag. Ifrågasättas

kan emellertid, örn icke med andra medel ett än bättre resultat skulle

kunna ernås. Allvarligt förtjänar övervägas vad från olika håll anförts

angående tuberkulosarbetets främjande genom premiering medelst

pristillägg eller på annat sätt av mjölk från reaktionsfria besättningar

eller besättningar, där bekämpande av smittfarlig tuberkulos

äger rum. Redan nu tillämpas ett dylikt system vid vissa mejerier.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag den 1 december 1933 tillkallat

sex utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande mejerihanteringen och mjölkproduktionen. I utredningsmännens

uppdrag ingår att närmare pröva nyssberörda uppslag angående

mjölkpremiering. Resultatet av utredningsmännens arbete, vilket

ej kan väntas avslutat medan årets riksdag är samlad, torde få avvak
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

29

tas, innan slutlig ställning tages till spörsmålet, huruvida och i vilken

ordning åtgärder i sistberörda syfte böra av statsmakterna vidtagas.

Den lösning, sagda spörsmål erhåller, kan naturligtvis komma att öva

inflytande på övriga former av statsmakternas verksamhet för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande. Emellertid torde kunna antagas, att,

även örn mjölkpremierande åtgärder av omförmält slag genomföras, ett

mera direkt understöd från statens sida, åtminstone första tiden, svårligen

kan undvaras. Sådana förhållandena nu äro torde statens medverkan

i tuberkuloskampen böra äga rum efter i huvudsak samma linjer

som hittills. Vissa ändringar i gällande grunder för arbetets bedrivande

synas dock under vederbörligt beaktande av nötkreaturstuberkulossakkunnigas

förslag böra övervägas i syfte att uppnå ökad anslutning

från djurägarnas sida och största möjliga trygghet för att de uppoffringar,

staten kan vilja göra för ändamålet, medföra avsett gagn.

Tydligt är, att en utvidgad tuberkuloskamp med understöd av statsmedel

måste föranleda motsvarande ökning av kraven på statskassan. På

grund av det statsfinansiella läget torde emellertid vara nödvändigt tillse,

att statsverkets kostnader icke bliva alltför betungande. Denna synpunkt

måste hållas för ögonen, även där det med hänsyn till ett effektivt

tuberkulosarbete skulle vara angeläget, att ytterligare bidrag

av statsmedel kunde lämnas. I det följande vill jag från dessa utgångspunkter

angiva vissa riktlinjer för statens fortsatta medverkan till sjukdomens

bekämpande.

Örn jin nötkreaturstuberkulosens fullständiga utrotande uppställes såsom

målet för strävandena på ifrågavarande område, torde dock, åtminstone

för närvarande, ansträngningarna i främsta rummet böra inriktas

på bekämpandet av sjukdomen i dess smittfarliga form. I likhet

med sakkunniga håller jag för önskvärt, att de organisationer, som finnas

inom landet för tuberkulosbekämpandet enligt den Ostertagska metoden,

utbyggas och att nya komma till stånd. Såsom nämnts hava sådana

organisationer hittills bildats inom allenast sex hushållningssällskaps

områden. Statens medverkan inskränker sig här till vissa bidrag

till kostnaderna för de kliniska och bakteriologiska undersökningarna.

Enligt verkställda beräkningar bär statsbidraget under tiden 1 juli 1929

—30 juni 1932 i medeltal för år uppgått till 1 krona 28 öre för varje till

bekämpandet anslutet djur eller 1 krona 13 öre för varje utförd undersökning.

Bidraget lämnas till vederbörande hushållningssällskap,

som tillika för varje djur uppbär viss avgift av djurägaren. Sällskapet

ombesörjer likviderandet av undersökningarna och svarar för kostnaderna,

i den måll de i avgifter och statsbidrag influtna medlen icke förslå.

Djurägarens avgift växlar för olika hushållningssällskap. Den utgår

för varje djur årligen, oberoende av antalet undersökningar, inom

Uppsala län med 1 krona 50 öre, Södermanlands län med 1 krona 75 öre,

Östergötlands län med 2 kronor 50 öre och Malmöhus län med 2 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Inom Kalmar läns södra hushållningssällskaps område betalar däremot

djurägaren årligen 1 krona 75 öre, örn två undersökningar av djuret

företagas, men allenast 1 krona 25 öre, då endast en undersökning sker.

I Hallands län utgå avgifterna enligt samma system som det sist omförmälda

med dels 1 krona 50 öre, dels 75 öre. Antalet till tuberkulosbekämpandet

enligt Ostertagska metoden anslutna djur utgjorde den 1

juli 1933 i Uppsala län 5,590, i Södermanlands län 4,515, i Östergötlands

län 10,742, i Kalmar län 3,118, i Malmöhus län omkring 5,000 och i Hallands

län 1,401, eller sammanlagt något över 30,000. Medeltalet av statens

och djurägarens årliga utgifter för anslutet djur inom de olika länen

under tiden 1 juli 1929—30 juni 1932 framgår av följande tabell:

''

Uppsala

län

Söder-

manlands

län

Öster-

götlands

län

Kalmar

län

Malmöhus

län

Hallands

län

Statsbidrag

......... kr.

a.

1: ll

t: 47

0: 98

0: 90

1: 38

Avgift .......

1: 50

1: 75

2: 50

1: 48

2:-

0: 8 8

Summa »

3: 03

2: 86

3: 97

2: 46

2: 90

2: 26

Sakkunniga hava föreslagit, att statsbidraget borde fixeras till 1 krona

25 öre för djur. Enligt mitt förmenande skulle emellertid ett rättvisare

resultat ernås, örn statens bidrag ställdes i visst förhållande till djurägarens

avgift. Lämpligt synes vara, att bidraget fastställes att utgå med

enahanda belopp för år och djur som det djurägaren årligen för samma

djur erlägger. En dylik anordning skulle medföra höjning av statsbidragets

storlek för de läns vidkommande, där årsavgiften utgår oberoende

av antalet undersökningar, samt sålunda föranleda, att sagda avgift

där kunde i motsvarande grad sänkas. Detta resultat torde få anses

tillfredsställande. Systemet att djurägaren erlägger en bestämd årlig

avgift för varje djur utan hänsyn till huru många undersökningar

djuret sedermera för vinnande av erforderlig kontroll kan finnas böra

underkastas, torde nämligen vara bättre ägnat att främja tuberkulosbekämpandet

än det system, enligt vilket olika avgifter utgå allt efter antalet

undersökningar. Den senare anordningen torde medföra ovillighet

från djurägarens sida att, sedan en undersökning under året ägt rum,

låta underkasta besättningen en för sjukdomens ändamålsenliga bekämpande

måhända nödvändig förnyad besiktning. Statsbidraget bör, i likhet

med vad för närvarande är fallet, tillställas hushållningssällskapet genom

medicinalstyrelsen. Härvid bor naturligtvis kontrolleras, att hushållningssällskapet

i avgifter och statsbidrag ej kommer att sammanlagt

uppbära större belopp än som motsvarar dess verkliga kostnader för tuberkulosarbetet.

Villkoren för statsbidrags tillgodonjutande böra ansluta sig till de nu

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr J21.

fällande. Djurägaren bör till hushållningssällskapet avlämna en förbindelse,

gällande för en tid av minst två år, att i vad på honom ankommer

ställa sig ifrågavarande villkor till efterrättelse. Sker ej uppsägning senast

ett är före utgången av förbindelsens giltighetstid, anses förlängning

på ett år hava kommit till stånd. Kreatursbesättning, som sålunda ansin - tes till tuberkulosbekämpandet, måste liksom nu minst en gång årligen underkastas

klinisk undersökning av veterinär, som hushållningssällskapet

anvisar. Veterinären skall vara godkänd av medicinalstyrelsen. Djur,

som vid den kliniska undersökningen misstänkes lida av tuberkulos i srnittfarlig

form, förses med särskilt märke. Prov av sådant djur insändes avveterinären

för bakteriologisk undersökning till statens veterinärbakteriologiska

anstalt eller till veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen

godkänner. Finnes djur vara behäftat med tuberkulos i

smittfarlig form, skall det nedslaktas inom 14 dagar efter det underrättelse

därom ingått. Undantagsvis bör dock, örn särskilda skäl därtill föreligga

och djuret hålles betryggande isolerat, hushållningssällskapet äga

medgiva anstånd med nedslaktningen intill dess sex månader förflutit från

dagen för underrättelsen. Fiskaliska åtgärder för djurets nedslaktande

vid tredska från djurägarens sida torde ej böra föreskrivas. Påföljden för

dylikt fall torde kunna inskränkas till ersättningsskyldighet för djurägaren

beträffande hela undersökningskostnaden och hans förpliktande att

omedelbart erlägga å förbindelsens giltighetstid belöpande oguldna avgifter

utan rätt till vidai’e undersökningar. Erforderliga närmare bestämmelser

torde få meddelas av medicinalstyrelsen.

Uppenbart torde vara, att ersättning av statsmedel för nedslaktade smittfarliga

djur, på sätt sakkunniga föreslagit, med skillnaden mellan liv- och

slaktvärde kraftigt skulle bidraga att främja intresset för tuberkulosbekämpandet

enligt Ostertagska metoden. De kostnader, som skulle vara

förenade med realiserandet av nämnda förslag, äro dock av den storlek,

att statsverket icke under nuvarande förhållanden bör belastas med desamma.

Då staten för närvarande ej alls bidrager nied ersättning för

nedslaktade djur, torde emellertid kunna förväntas, att även ersättning

med något mindre belopp skulle verka i uppmuntrande riktning. En dylik.

mindre ersättning är jag beredd att förorda. Förlust å djur, vilket

nedslaktas med anledning av den efter anslutningen till tuberkulosbekämpandet

företagna första klinisk-bakteriologiska undersökningen, torde

ägaren visserligen nödgas liksom hittills ensam vidkännas. Däremot vill

jag tillstyrka, att vid följande nedslaktningar ersättning av statsmedel

må utgå med en fjärdedel av djurkroppens värde, dock högst 50 kronor

eller, örn djuret helt kasseras, 25 kronor. Har djurägaren inrättat särskild,

betryggande isolerad ungdjursavdelning, dit alla nyfödda nötkreatur felas

och där djuren kontrolleras genom tuberkulinundersökning, torde en

högre ersättning kunna lämnas, under förutsättning att de till avdelningen

överförda tuberkelfria djuren allt framgent hållas avskilda från renge
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121,

rande djur, samt att den reagerande delen av besättningen ej underhålles

genom nyförvärv. Genom angivna åtgärder från djurägarnas sida skyddas

nämligen de friska djuren från nedsmittning och begränsas i fortsättningen

utgifterna för statsverket. För dylikt fall synes ersättningen

för nedslaktat smittfarligt djur kunna fastställas till hälften av djurkroppens

värde, dock högst 75 kronor eller, vid totalkassation, 50 kronor.

För att ersättning av statsmedel skall utgå torde böra fordras, att nedslaktandet

äger rum inom viss ej alltför lång tid, förslagsvis 30 dagar,

efter det ägaren erhöll underrättelse örn smittfaran. Ersättningen bör,

såsom sakkunniga föreslagit, beräknas efter slaktvikten och det värde för

kilogram, som medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen årligen gemensamt

bestämma. Vid värderingen bör hänsyn ej tagas till köttets användbarhet

till människoföda. Nedslaktningen bör lämpligen ske i offentligt

slakthus eller under offentlig kontroll ställd enskild slakteriinrättning.

Den för statsersättningens bestämmande erforderliga besiktningen och

värderingen av djuret bör härvid lämpligen verkställas av vid slakteriet

anställd besiktningsman. Sker nedslaktningen annorstädes, bör för värdering

och kontroll närvara någon av hushållningssällskapet anvisad veterinär.

Kostnaden för veterinärförrättning, varom här är fråga, torde

böra helt gäldas av statsmedel. Övriga med nedslaktandet sammanhängande

kostnader bör däremot djurägaren vidkännas. Över kött, som vid

veterinärbesiktningen godkännes till människoföda, får ägaren fritt förfoga.

Den honom tillkommande statsersättningen synes böra utanordna*

av medicinalstyrelsen efter hushållningssällskapets hörande. Jämväl den

av statsmedel utgående ersättningen till veterinär torde böra betalas av

medicinalstyrelsen.

Enligt nu antydda bestämmelser förutsättes medverkan av vederbörande

hushållningssällskap. Sällskapet skall tillse, att föreskriven förbindelse

avlämnas. På sällskapet beror vidare att fastställa avgifter, anvisa veterinär,

ordna med kontroll och i övrigt vidtaga de åtgärder, som i anslutning

till vad förut anförts kunna vara från sällskapets sida påkallade för

tuberkulosarbetets behöriga bedrivande. Hushållningssällskap, som finner

sig icke kunna ekonomiskt understödja verksamheten, får naturligtvis taga

vederbörlig hänsyn härtill vid avgifternas bestämmande. Någon skyldighet

att tillsätta särskild tuberkulosstyrelse synes ej böra föreskrivas. Vinner

tuberkulosbekämpandet större anslutning bland djurägarna, torde det

emellertid ligga i sakens natur och hushållningssällskapets eget intresse

att, såsom skett i län, där dylikt bekämpande redan nu är anordnat, vissa

personer delegeras för handhavandet av hithörande spörsmål.

Vid övervägande av frågan vilken ersättning, som kunde tillerkännas

djurägare vid nedslaktning av tuberkulöst smittfarliga djur, har jämväl

tagits under omprövning, huruvida sådan ersättning skulle kunna beredas

annorledes än av egentliga statsmedel. Närmast har härvid ifrågasatts

anlitande av slaktdjursfonden. Tanken härpå har likväl fått förfalla.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

33

då en dylik användning av fondens tillgångar icke synts väl överensstämma

med slaktdjursavgiftens syfte. Jag förutsätter emellertid, att vid inköp

från nämnda fond av nötkreatur för destruktionsändamål angelägenheten

av de smittfarliga djurens undanskaffande i största möjliga utsträckning

beaktas.

Vad angår nötkreaturstuberkulosens bekämpande enligt Bangska metoden

torde tuberkulinundersökning på statens bekostnad böra medgivas

enligt i huvudsak samma grunder som nu. En återgång till de före 1923

gällande friare bestämmelserna anser jag mig ej kunna tillstyrka. Däremot

vill jag, i anslutning till de stadganden rörande förevarande ämne,

vilka upptagits i medicinalstyrelsens förslag till epizootiförordning, förorda

sådan lättnad i nuvarande regler, att total eller partiell tuberkulinundersökning

på statens bekostnad efter en mellantid av två år må kunna

medgivas utan hinder därav, att vid tidigare undersökning intet tecken

på tuberkulos iakttagits. Prövningen av ansökningar örn tuberkulinundersökningar

bör liksom nu ankomma på medicinalstyrelsen. Då dylik

undersökning i allmänhet ej är på sin plats i sådana fall, där tuberkulos

i smittfarlig form misstänkes hos besättningen — vid förekomst av smittfarliga

djur torde som regel den Ostertagska metoden åtminstone till en

början böra användas vid bekämpandet — synes i överensstämmelse med

sakkunnigas förslag medicinalstyrelsen böra tillerkännas rätt att vid

prövning av ansökan örn tuberkulinundersökning fordra, att klinisk-bakteriologisk

undersökning först verkställes till utredande av huruvida tuberkulos

i smittfarlig form förefinnes. Enligt sakkunnigas förslag skall

sistnämnda undersökning äga rum på djurägarens bekostnad. För vinnande

av överensstämmelse med vad jag tidigare föreslagit beträffande

tuberkulosbekämpandet enligt Ostertagska metoden synes emellertid bidrag

av statsmedel med halva undersökningskostnaden böra få påräknas,

örn ägaren ombesörjer nedslagning av djur, som vid undersökningen finnas

smittfarliga. För att statsbidrag skall utgå synes vidare böra fordras,

att vid den kliniska undersökningen de såsom smittfarliga misstänkta

djuren förses med särskilt märke, samt att, örn vid den efterföljande bakteriologiska

undersökningen misstankarna besannas, nedslaktning sker

inom 30 dagar efter det undersökningens resultat meddelats ägaren. Statsbidraget

torde böra utbetalas av medicinalstyrelsen mot bevis att nedslaktning

vederbörligen ägt rum eller att något smittfarligt djur ej upptäckts.

För nedslaktade djur lämnas ej ersättning. Örn emellertid djurägaren

inom viss tid, förslagsvis ett år, efter den kliniska undersökningen genom

avlämnande av föreskriven förbindelse vinner anslutning till tuberkulosbekämpandet

enligt Ostertagska metoden, synes den verkställda undersökningen

rimligen böra räknas honom till godo såsom örn den hade skett

först efter anslutningen och alltså i fortsättningen ersättning av stats
-

Ilihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 121.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

medel enligt förut angivna grunder lämnas honom vid nedslaktning av

smittfarliga djur.

Jag biträder sakkunnigas förslag örn sådan ändring i gällande bestämmelser,

att, sedan tuberkulinundersökning beviljats och verkställts, djur,

som därvid reagerat eller eljest kan misstänkas behäftat med tuberkulos,

skall kliniskt undersökas, samt att, örn vid sistberörda undersökning misstanke

örn tuberkulos i smittfarlig form yppar sig, jämväl bakteriologisk

undersökning skall företagas. Misstänkt djur skall vid den kliniska undersökningen

åsättas särskilt märke. Undersökningarna torde böra helt

bekostas av statsverket. För nedbringande av undersökningskostnaden

bör föreskrivas, att förrättningen så vitt möjligt skall företagas i omedelbar

anslutning till tuberkulinundersökningen. Likviderandet av kostnadsräkning

å klinisk-bakteriologisk undersökning synes böra verkställas av

medicinalstyrelsen i likhet med vad redan nu sker beträffande kostnaderna

för tuberkulinundersökningar. Djur, som finnes lida av tuberkulos i

smittfarlig form, bör, på sätt sakkunniga föreslagit, nedslaktas inom 30

dagar. Jag kan däremot icke ansluta mig till förslaget, att för sålunda

nedslaktat djur skall utgå ersättning av statsmedel. Till dylik ersättning

synes ägaren icke vara mera berättigad bär än i de tidigare omnämnda

fall, då nedslaktning efter en första klinisk-bakteriologisk undersökning

ägt rum. Djurägare, som vägrar att i vederbörlig ordning ombesörja nedslaktning

av smittfarliga djur, torde det böra åligga att återgälda statsverket

dess kostnader för såväl tuberkulinundersökningen som den kliniskbakteriologiska

undersökningen. Fiskaliska åtgärder torde däremot här

lika litet som vid bekämpandet enligt Ostertagska metoden böra föreskrivas.

Djurägare, som fullgjort honom åvilande nedslaktningsskyldighet,

bör, örn han inom ett år efter den kliniska undersökningen ansluter sig till

tuberkulosbekämpandet enligt Ostertags metod, få räkna sig nämnda undersökning

till godo i överensstämmelse med vad beträffande likartat fall

i det föregående anförts.

Skulle inom något län vederbörande hushållningssällskap icke hava anordnat

och ej heller vilja anordna bekämpande av nötkreaturstuberkulosen

enligt Ostertagska metoden, synes icke härigenom djurägare, vars kreatursbesättning

— för vinnande av tuberkulinundersökning på statens bekostnad

eller i samband med dylik undersökning — underkastats kliniskbakteriologisk

undersökning, böra bliva utesluten från den möjlighet att

med understöd av statsmedel föranstalta sådant bekämpande, varom i det

föregående förmälts. För dylikt fall torde kunna anförtros åt medicinalstyrelsen

de uppgifter med avseende å tuberkulosarbetets övervakande och

bedrivande, som avsetts eljest skola ankomma på hushållningssällskapen.

I den mån så erfordras för att medicinalstyrelsen skall kunna fullgöra

ifrågavarande nya åligganden, torde förstärkning enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande få ske av arbetskrafterna vid den till styrelsens veterinärbyrå

anslutna tuberkulosavdelningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

i fråga om ersättningen till veterinär för tuberkulinundersökning och

klinisk undersökning må erinras, att gällande bestämmelser örn veterinärs

rätt till ersättning för förrättning av förstnämnda art i väsentliga delai

erhållit sin nuvarande utformning efter det sakkunnigas förslag avgivits.

Jag får härutinnan hänvisa till kungörelserna den 24 april 1931 (nr 92)

och den 7 oktober 1932 (nr 454). Bärande skäl för ändringar i dessa bestämmelser

i nu förevarande sammanhang torde ej föreligga. Däremot

synes erforderligt, att rätten till ersättning för klinisk undersökning regleras.

De hushållningssällskap, vilka ordnat bekämpande av nötkreaturstuberkulosen

enligt Ostertagska metoden, torde för närvarande hava särskild

överenskommelse med vederbörande veterinär örn skäligt arvode för

undersökning och kontroll av till bekämpandet anslutna besättningai.

Eljest synes veterinär vara berättigad att för klinisk undersökning kräva

betalning enligt allmänna veterinärtaxan. De tidigare tillstyrkta bestämmelserna

angående klinisk-bakteriologiska undersökningar och grunderna

för undersökningskostnadernas gäldande helt eller delvis av statsmedel

torde, då tillämpningen av nämnda taxa i förevarande fall skulle medföra

alltför höga ersättningsbelopp, påkalla, att särskilda taxeföreskrifter meddelas.

Ersättningen synes skäligen kunna bestämmas till 1 krona för

varje kliniskt undersökt djur intill ett antal av 20 samt 50 öre för varje

djur däröver inom samma kreatursbesättning. Under samma dag böra,

såsom sakkunniga föreslagit, högst 50 djur få undersökas. Veterinär torde

vidare böra tillerkännas rätt till traktamentsersättning ävensom, örn ej

veterinärens befordran till och från förrättningsstället ombesörjes av rekvirenten,

reseersättning, allt enligt bestämmelserna i allmänna resereglemente!.

Samma ersättningsregler torde böra gälla, oavsett huruvida undersökningen

verkställes i samband med tuberkulinundersökning eller

äger rum i annan ordning. Emellertid synes möjlighet böra lämnas öppen

för hushållningssällskap, som ordnat tuberkulosbekämpande enligt Ostertagska

metoden, att med veterinär träffa särskild överenskommelse i ersättningsfrågan.

Härvid bör tillses, att kostnaderna för klinisk undersökning

ej uppgå till högre belopp än vad fallet skulle bliva, om nyssangivna

ersättningsgrunder tillämpades. Överenskommelsen torde böra underställas

medicinalstyrelsen för godkännande.

Beträffande ersättning till veterinär för förrättning, avseende besiktning

och värdering av nötkreatur, som nedslaktats i enlighet med de i det föregående

upptagna bestämmelserna, torde jämväl särskilda regler erfordras.

För sadan förrättning synes skälig gottgörelse kunna erhållas med till

lämpning av samma grunder som de, vilka enligt allmänna veterinärtaxan

gälla i fråga örn veterinärs tjänsteförrättning (tjänstetaxan). Ersättningen

kommer dä att utgöra dels arvode av 8 kronor eller, örn under samma

dygn flera förrättningar verkställas, 8 kronor för den första och 4 kronor

för varje följande förrättning dels ock viss resekostnads- och traktamentsersättning.

Sker förrättningen vid slakt i offentligt slakthus eller under

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

offentlig kontroll ställd slakteriinrättning och är förrättningsmannen an

ställd såsom besiktningsman därstädes, torde arvodet kunna nedsättas till

hälften av nyssnämnda arvodesbelopp. Någon resekostnads- eller trakta - mentsersättning synes för sistberörda fall ej böra utgå.

Till förekommande och hämmande av tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar

torde understöd av statsmedel böra utgå enligt samma

grunder som hittills. Sakkunniga torde ej hava förebragt skäl av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i härutinnan gällande bestämmelser.

I likhet med sakkunniga finner jag påkallat, att åtgärder vidtagas för

bekämpande av tuberkulos i könsorganen hos nötkreatur. De sakkunnigas

förslag torde kunna läggas till grund vid avfattningen av de för

sådant ändamål erforderliga bestämmelserna. Ersättning för nedslaktade

djur bör i detta fall, då nedslaktningsskyldigheten bär bör vara av tvingande

natur, skäligen utgå med fulla skillnaden mellan liv- och slaktvärde.

I syfte att ernå önskvärd förenkling av värderingsförfarandet

torde emellertid, på sätt sakkunniga föreslagit, ersättningsbeloppet lämpligen

kunna fastställas till hälften av djurkroppens värde, beräknat enligt

samma grunder som i tidigare omnämnda fall av smittfarlig tuber

kulos. Jag biträder likaledes sakkunnigas förslag örn maxim er ing av beloppet

till 100 kronor eller, vid totalkassation, 50 kronor. Till veterinär,

som deltagit i förrättning, vilken ägt rum på grund av ifrågavarande

bestämmelser, synes, i anslutning till gällande stadganden angående

bekämpande av tuberkulos i juvret bos nötkreatur, böra utgå

ersättning av statsmedel enligt de i tjänstetaxan för veterinär angivna

grunder. — Samtidigt med att bestämmelser sålunda utfärdas angående

bekämpandet av tuberkulosen i könsorganen hos nötkreatur böra, i anslutning

till vad sakkunniga föreslagit, nuvarande föreskrifter beträffande

juvertuberkulosen omarbetas. Enahanda regler böra sålunda i stort

sett gälla i fråga örn båda de förevarande slagen av tuberkulos. Erforderliga

medel för bekämpandet av juvertuberkulosen, vilka hittills utgått

från anslaget till övriga utgifter till förekommande och hämmande

av smittsamma sjukdomar bland husdjuren, torde, i likhet med de medel,

vilka utgå för bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen i övrigt, från och

med nästkommande budgetår böra utanordnas från anslaget till förekommande

och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Enligt den utredning, som verkställts av de sakkunniga, synes nötkreaturstuberkulosen

vara avsevärt mindre utbredd i de sex nordligaste länen

och i Gotlands län än inom övriga delar av landet. I vad mån införseln

av nötkreatur från riket i övrigt till nämnda län kan bidraga till sjukdomens

spridning därstädes torde vara svårt att avgöra. Någon större

betydelse i förevarande hänseende torde den näppeligen hava. Av de sakkunnigas

utredning (sid. 68) framgår, att dylik införsel vad livdjuren

beträffar sker i allenast ringa omfattning. Detta förhållande medför

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

37

emellertid å andra sidan, att anordnandet av en införselkontroll, på sätt

sakkunniga föreslagit, icke skulle bliva särskilt betungande. Med hänsyn

härtill och då det i ifrågavarande landsdelar synes vara ett allmänt

önskemål, att sådan kontroll kommer till stånd, vill jag ej motsätta mig,

att ett försök i föreslagen riktning göres. Då nötkreaturstuberkulosen

synes vara mera spridd i Kopparbergs och Gävleborgs län än i de fyra

nordligaste länen, tillstyrker jag, att, såsom sakkunniga föreslagit, förstnämnda

båda län bilda ett skyddsområde för sig. De fyra nordligaste länen

torde gemensamt böra bilda ett annat dylikt område. Inom vartdera

skyddsområdet bör transport av nötkreatur från ett län till ett annat

obehindrat få företagas. Ej heller böra kontrollbestämmelserna avse

transport från det nordliga till det sydliga området. Vad Gotlands län

beträffar torde, med hänsyn till dess belägenhet, det önskemål, som från

länsstyrelsens och hushållningssällskapets sida framförts därom, att Gotland

måtte i skyddshänseende betraktas såsom ett särskilt område, böra

tillmötesgås. I fråga örn de närmare bestämmelserna för införselkontrollens

genomförande synes sakkunnigas förslag i stort sett böra följas.

Mot sakkunnigas förslag örn särskilda åtgärder till nötkreaturstuberkulosens

utrotande inom de fyra nordligaste länen kunna däremot resas

starka invändningar. Förslaget ställer stora krav på statskassan samtidigt

som dess genomförande, på sätt lantbruksstyrelsen framhållit, skulle innebära

ett allvarligt ingrepp i djurägarnas ekonomiska intressen. Omständigheterna

synas knappast vara sådana, att tvångsåtgärder av förevarande

art försvara sin plats. Nötkreaturstuberkulosen torde, då fråga ej är örn

de smittfarliga formerna av sjukdomen, böra bekämpas på frivillighetens

väg. Även beträffande den smittfarliga tuberkulosen bör vidare, i Norrland

liksom i övriga landsdelar, tvångsingripande, åtminstone för närvarande,

inskränkas till fall av juvertuberkulos och tuberkulos i könsorganen.

Jag anser mig sålunda icke kunna tillstyrka sakkunnigas förslag.

Tuberkulosarbetet inom de fyra nordligaste länen bör, bortsett från

införselkontrollen, bedrivas efter samma grunder och med samma möjligheter

till understöd av statsmedel som i landet i övrigt.

Ej heller finner jag sakkunnigas förslag angående åtgärder till hindrande

av handel med tuberkulösa livdjur ägnat att bringas till genomförande.

I de över förslaget avgivna yttrandena har detsamma på de

flesta, håll mött erinringar. Ehuru jag livligt behjärtar förslagets

syfte eller hindrande av att smittfarliga nötkreatur avyttras såsom liv

djur till godtroende köpare, synes den av sakkunniga anvisade vägen

för frågans lösning mindre lämplig. Bestämmelser av det innehåll, sak

kunniga föreslagit, torde, då de förutsätta, att varje till försäljning så

som livdjur avsett nötkreatur före försäljningen underkastas veterinär

besiktning och, i förekommande fall, jämväl bakteriologisk undersök

ning, mod fog kunna befaras komma att verka i hög grad betungande

för djurägarna och hindrande för handeln med nötkreatur över huvud.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

I likhet med lantbruksstyrelsen, anser jag, att reglerande föreskrifter

i angivet syfte främst vore av behovet påkallade vid försäljning av kreatur

å auktion. Något tillfredsställande förslag till lösning av spörsmålet

i denna del ka-n emellertid icke anses hava framkommit.

Utfärdandet av de i det föregående tillstyrkta bestämmelserna ankommer

på Kungl. Majit i administrativ väg. Med det anförda har huvudsakligen

avsetts att angiva principerna för nötkreaturstuherkulosens

fortsatta bekämpande. Den närmare utformningen av bestämmelserna

torde böra anstå, tills riksdagens beslut i anslagsfrågan föreligger.

Beträffande medelsbebovet torde jag till en början få erinra därom, att

anslaget till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen för nästkommande budgetår av medicinalstyrelsen föreslagits

böra bestämmas till 180,000 kronor, under förutsättning att gällande

grunder för medlens användning komme att tillämpas. I detta belopp

ingå kostnader för den till medicinalstyrelsens veterinärbyrå anslutna

tuberkulosavdelningen med omkring 30,000 kronor. Efter samråd med chefen

för socialdepartementet förordar jag avdelningens bibehållande å

extra stat och att kostnaderna för densamma även under nästa budgetår

bestridas på sätt medicinalstyrelsen föreslagit.

Tydligt är, att de av mig tillstyrkta ändrade grunderna för statens

medverkan vid tuberkulosbekämpandet komma att medföra icke obetydligt

ökade anspråk på anslaget i fråga. Beräknandet av de nya utgifter,

staten sålunda kan få vidkännas, möter emellertid stora svårigheter. Vad

angår tuberkulosens bekämpande enligt Ostertagska. metoden torde det

icke kunna förväntas, att under den närmaste tiden de föreslagna åtgärderna

skola resultera i någon mera avsevärd ökning av antalet anslutna

djur. Räknar man emellertid med att anslutningen under nästkommande

budgetår stiger från nuvarande 30,000 till 40,000 djur och att statens

bidrag till den klinisk-bakteriologiska undersökningen enligt de ändrade

bestämmelserna kommer att belöpa sig till i medeltal 1 krona 60 öre för

djur, komma sammanlagda undersökningskostnaderna för statens del att

utgöra 64,000 kronor, vilket innebär en stegring från innevarande budgetår

av ifrågavarande utgiftspost med cirka 15,000 kronor. Statens utgifter

för ersättning till nedslaktade smittfarliga djur skulle, örn det beräknas

att nedslaktningen berör 4 procent av nu anslutna 30,000 djur, efter en

medelersättning av 30 kronor för djur uppgå till sammanlagt 36,000 kronor.

Härtill kommer ersättning till veterinär för besiktning och värdering

av de nedslaktade djuren. Utgifterna för statsverket i sistberörda

hänseende kunna förslagsvis upptagas till 6,000 kronor. Då de djur, vilka

under nästa budgetår nyanslutas till tuberkulosbekämpandet, sannolikt

ej under året binna undergå mer än en första undersökning, torde i fråga

örn dessa djur någon statsersättning ej behöva beräknas.

Vad beträffar tuberkulinundersökningarna synes det omöjligt att avgöra,

örn eller i vad mån de härutinnan föreslagna ändrade bestämmelser
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

na kunna komma att påverka antalet dylika undersökningar. Ej heller

torde ens med någon grad av sannolikhet kunna beräknas i huru mänga

fall statsbidrag kan komma att utgå för sådana klinisk-hakteriologiska

undersökningar med avseende å förekomst av tuberkulos i smittfarlig

form, som föranstaltas av djurägare med anledning av vägran från medicinalstyrelsens

sida att därförutan bevilja tuberkulinundersökning på

statens bekostnad. Vidkommande statens kostnader för de klinisk-bakteriologiska

undersökningar av reagerande eller eljest för tuberkulos misstänkta

djur, som föreslagits skola äga rum efter verkställd tuberkulinundersökning,

skulle, örn man utgår från antalet turberkulinundersökningar

och reaktionsprocenter 1932 samt räknar med en medelkostnad för

varje djur av 3 kronor, sistnämnda kostnader sammanlagt uppgå till omkring

27,000 kronor.

Statens utgifter under nästa budgetår för juvertuberkulosens bekämpande,

vilka tidigare bestritts från anslaget till övriga utgifter till förekommande

och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren,

samt för bekämpandet av tuberkulos i könsorganen torde böra beräknas

till sammanlagt omkring 20,000 kronor.

De sålunda försöksvis gjorda beräkningarna giva till resultat, att anslaget

till förekommande och hämmande av tuherkelsjukdomar hos nötkreaturen

under budgetåret 1934/1935 skulle komma att anlitas för gäldande

av följande belopp: 180,000 kronor, 15,000 kronor, 36,000 kronor,

6,000 kronor, 27,000 kronor och 20,000 kronor, eller tillhopa 284,000 kronor.

Jag understryker, att beräkningarna äro synnerligen osäkra. De omfatta,

såsom framgår av det anförda, ej heller samtliga ifrågakommande

kostnader. Under förhandenvarande omständigheter torde anslaget, som

alltjämt bör hava karaktären av extra förslagsanslag, böra för nästkommande

budgetår uppföras med ett belopp av 300,000 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till förekommande och hämmande av tuberkel

sjukdomar hos nötkreaturen anvisa för budgetåret

1934/1935 under nionde huvudtiteln ett extra förslagsanslag

av 300,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:287 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen. s. 9 i texten
  2. JoU 1934:84 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten