Sök i Ratio Lex

Angående anslag till länsarkitekter

1934-02-16 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:141, Angående anslag till länsarkitekter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till länsarkitekter; given Stockholms slott den 16

februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 40) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935

beräkna ett extra förslagsanslag av 80,000 kronor. Sedan beredningen av

detta ärende fullbordats, torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.

Under nyssberörda punkt 40 erinrade jag, att Kungl. Majit den 12 oktober

1933 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att gemensamt med tre personer, som

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 141.

387 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 141.

skulle utses av chefen för kommunikationsdepartementet, med beaktande

av vad till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sagda dag

anförts, verkställa utredning rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga

organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Den 5 februari 1934 inkom byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t med sålunda

anbefalld utredning jämte förslag. I utredningsarbetet hade jämlikt

den 17 oktober 1933 meddelat förordnande deltagit ledamoten av riksdagens

första kammare, civilingenjören K. A. S. Nylander, ledamoten av riksdagens

andra kammare, lantbrukaren J. Nilsson i Hörby samt länsarkitekten E. G.

Friberger i Göteborg.

Det framlagda förslaget är av i huvudsak följande innebörd:

Länsarkitektsdistriktens nuvarande antal, tolv, skulle bibehållas. Inom

varje distrikt skulle finnas ett länsarkitektkontor med en länsarkitekt såsom

föreståndare samt såsom tekniska biträden dels assistenter å själva kontoren

och dels biträdande länsarkitekter i det eller de län, som i övrigt tillhörde

distriktet och där länsarkitekten ej vore bosatt, ävensom rit- och skrivbiträden.

Länsarkitekterna avsågos att tillsättas genom förordnande på viss

t ht (2 kap. i gällande avlöningsreglemente för civilförvaltningen) och med

årliga arvoden av 14,000 kronor. I fråga örn pension föreslogos för länsarkitekterna

ungefär enahanda bestämmelser, som gälla för flertalet av

de genom förordnande på viss tid tillsatta tjänstemännen, varvid hel pension

skulle utgå med ett belopp av 6,000 kronor efter minst 24 års förordnande.

Länsarkitekts hittillsvarande rätt till privat arkitektverksamhet skulle

uppköra och den del av hans arbetstid, som icke toges i anspråk för det

egentliga tjänstearbetet, skulle ägnas åt i tjänsten givna arkitektuppdrag.

Biträdande länsarkitekterna skulle vara befattningshavare å extra stat med

lön enligt lönegrad B 24. Assistenterna skulle vara extra ordinarie tjänstemän

i en lönegrad 21, omfattande löneklasserna 19—23. Övriga biträden

skulle vara extra ordinarie tjänstemän i lönegraderna 7 och 4. Länsarkitektkontorens

expenskostnader samt kostnader för lokalhyra skulle bestridas

av statsverket. Med hänsyn till det i direktiven för utredningen uttalade

önskemålet att den nuvarande kostnadsramen för länsarkitekterna i stort

sett hölles, förutsattes att länsarkitektkontoren skulle mottaga arkitektuppdrag

i sådan utsträckning, att härför influtna ersättningar uppvägde de ökade

utgifterna. Dessa ersättningar skulle utgå efter särskild taxa. Förslag till

dylik har byggnadsstyrelsen förklarat sig framdeles komma att ingiva. De

årliga utgifterna för den föreslagna organisationen beräknades till 468,886

kronor och inkomsterna till 399,300 kronor. Underskottet, 69,586 kronor,

skulle alltså utgöra statens kostnader för länsarkitektsinstitutionen efter

dennas fullständiga genomförande, innebärande en minskning i förhållande

till det för innevarande budgetår utgående anslaget med något över 10,000

kronor. -— I särskilt yttrande har en av utredningsmännen, herr Nilsson,

uttalat avvikande mening ifråga om lönesättningen.

Byggnadsstyrelsen och utredningsmännen föreslogo vidare, att omorganisationen

icke skulle genomföras i sin helhet omedelbart utan till en början

endast beträffande ett mindre antal distrikt, förslagsvis tre, av vilka ett

skulle omfatta Malmöhus och Kristianstads län, ett Göteborgs och Bohus

samt Hallands län och ett Norrbottens län.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr lil.

I anslutning till organisationsförslaget Ilar byggnadsstyrelsen vidare lios

Kungl. Maj:t gjort framställning örn anvisande av medel till länsarkitekter

m. m. för budgetåret 1934/1935 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå 1934 års riksdag att ej mindre besluta omorganisation av länsarkitektsinstitutionen

från och med den 1 juli 1934 enligt det framlagda förslaget

beträffande nyssnämnda tre distrikt än även för budgetåret 1934/1935

anvisa dels till länsarkitekter m. m. ett ordinarie anslag av 44,000 kronor

samt ett extra förslagsanslag av 51,000 kronor, dels till bestridande av kostnader

för anställande av tillfälliga biträden å länsarkitektskontoren i omförmälda

tre distrikt ett extra anslag av 15,000 kronor, dels ock till anskaffande

av kontorsinventarier för dessa länsarkitektskontor ett extra anslag av 16,000

kronor.

Över omorganisationsförslaget skola jämlikt remisser den 6 februari 1934

utlåtanden avgivas dels före den 15 mars 1934 av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

i vad dess ämbetsområde angår, lantmäteristyrelsen, samtliga länsstyrelser,

därvid länsstyrelse i län, där länsarkitekt är stationerad, jämväl har att höra

denne, dels ock före den 1 april 1934 av statskontoret och statens organisationsnämnd.

Därjämte hava svenska arkitektföreningen, svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet

lämnats tillfälle att före nämnda den 15 mars yttra sig i ärendet.

Under punkt 40 av årets sjätte huvudtitel uttalade jag, att det vore min

förhoppning, att ett på den då pågående utredningen grundat förslag skulle

kunna föreläggas 1934 års riksdag. Det nu framlagda förslaget innebär, såsom

redan av den här lämnade kortfattade redogörelsen torde framgå, djupgående

och i skilda hänseenden betydelsefulla förändringar i den nuvarande

organisationen. Med hänsyn till det noggranna övervägande, som denna

viktiga fråga tarvar, var det nödvändigt att tillräcklig tid bereddes för avgivande

av vederbörandes yttranden. Då utredningen först den 5 februari

1934 inkom till Kungl. Majit, kunde på grund av nyss angivna förhållanden

remisstiden icke begränsas så, att frågans framläggande för årets riksdag

inom den för propositioners avlåtande föreskrivna tiden möjliggjordes. Då

jag nu har ^itt anmäla frågan örn anslag till länsarkitekter för budgetåret

1934/1935, sker det alltså med utgående från en i huvudsak oförändrad organisation.

Till länsarkitekter har riksdagen för innevarande budgetår, i likhet med

vad som var fallet för budgetåret 1932/1933, anvisat ett extra förslagsanslag

å 80,000 kronor. I nämnda anslag ingår dels en bestämd post å 67,000

kronor till avlöningar och dels en förslagspost å 13,000 kronor till rese- och

traktamentskostnader.

Den 19 maj 1933 har Kungl. Majit fastställt stat för det för budgetåret

1933/1934 anvisade anslaget och därvid föreskrivit, att utgifter från sistberörda

anslagspost skola redovisas å särskild bokföringstitel. Vidare har

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 141.

Kungl. Majit den 2 juni 1933 meddelat bestämmelser beträffande användningen

av anslaget oell därvid för tillämpning under budgetåret 1933/1934

förordna! huvudsakligen följande:

Antalet länsarkitekter skall vara tolv. De särskilda länsarkitektsdistrikten

skola omfatta: ett distrikt Stockholms län, ett distrikt Uppsala, Södermanlands

och Gotlands län, ett distrikt Jönköpings och Östergötlands län, ett

distrikt Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, ett distrikt Malmöhus och

Kristianstads län, ett distrikt Göteborgs och Bohus samt Hallands län, ett

distrikt Alvsborgs och Skaraborgs län, ett distrikt Värmlands och Örebro

län, ett distrikt Kopparbergs och Västmanlands län, ett distrikt Gävleborgs

och Jämtlands län, ett distrikt Västerbottens och Västernorrlands län, ett

distrikt Norrbottens län. Det fasta, av statsmedel utgående arvodet till

länsarkitekterna skall utgöra, i Stockholms läns distrikt 8,000 kronor och i

vart och ett av de övriga elva distrikten 5,000 kronor, med skyldighet dels

för länsarkitekten i Stockholms län att vid behov biträda inom byggnadsstyrelsen

med handläggning av ärenden, avseende länsarkitekternas tjänsteåligganden,

dels ock för samtliga övriga länsarkitekter att jämväl utanför

vederbörande distrikt på uppdrag av byggnadsstyrelsen fullgöra till länsarkitektsysslan

hörande åligganden. Byggnadsstyrelsen äger att anställa

sakkunnigt biträde åt länsarkitekten i Stockholms län under ifrågavarande

budgetår för en kostnad av högst 4,000 kronor.

Genom detta Kungl. Maj:ts beslut har den förändringen vidtagits i distriktsindelningen,

att Gävleborgs län avskilts från det omfattande distrikt, som

tidigare bestått av Kopparbergs, Västmanlands och Gävleborgs län, för att

tillsammans med Jämtlands län bilda ett distrikt. Härigenom har en utjämning

av de båda länsarkitekternas arbetsbördor ernåtts. Av de nuvarande

tolv länsarkitektsdistrikten bestå alltså endast två distrikt av ett län, under

det att av de övriga tio distrikten åtta bestå av två län och två av tre län.

I skrivelse den 19 september 1933 — alltså innan förberörda utredningsuppdrag

lämnades — har byggnadsstyrelsen, med utgående från nuvarande

organisationsform för länsarkitektsinstitutionen, hemställt att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1933/1934 till länsarkitekter anvisa

ett förslagsanslag av 101,000 kronor.

Styrelsen har därvid erinrat örn den kraftigt stegrade arbetsbördan i vissa

distrikt samt framhållit, att förhållandena vore särskilt bekymmersamma i

Göteborgs och Bohus samt Hallands läns liksom även i Malmöhus och

Kristianstads läns distrikt. Byggnadsstyrelsen återgiver utförligt vad av länsstyrelserna

i Malmöhus samt i Göteborgs och Bohus län i skrivelser till

styrelsen och av länsarkitekten i Göteborg uti en promemoria anförts örn det

trängande behovet av åtgärder i syfte att lätta länsarkitekternas arbete.

Efter en ingående motivering föreslår byggnadsstyrelsen, att ytterligare en

länsarkitektstjänst inrättas, varvid Göteborgs och Bohus län skulle bilda

eget distrikt; härigenom samt genom i övrigt ändrad distriktsindelning skulle

en viss utjämning av arbetsbördan för vissa länsarkitekter kunna åstadkommas.

För den nya länsarkitektsbefattningen skulle erfordras ett belopp

av 5,000 kronor och den i förevarande anslag ingående posten till avlöningar

alltså behöva höjas från 67,000 kronor till 72,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

I detta sammanhang har styrelsen, som närmare utvecklat sina synpunkter

härutinnan, framhållit att kravet på en förändring av länsarkitektsinstitutionen

icke läte sig avvisas, varjämte styrelsen uttalat att, även örn ett

organisationsförslag icke kunde föreläggas 1934 års riksdag, den omständigheten

icke borde utgöra hinder att bereda medel för budgetåret 1934/1935

såväl till ytterligare en länsarkitekt som till ersättning åt länsarkitekterna

för expenskostnader m. m., för vilket senare ändamål erfordrades ett belopp

av 14,000 kronor. Framställning i sistnämnda hänseende har gjorts i särskild

skrivelse den 19 september 1933; härtill återkommer jag i det följande.

Förslagsposten till rese- och traktamentskostnader har byggnadsstyrelsen

ansett böra höjas från 13,000 kronor till 15,000 kronor. Härom anför styrelsen

följande:

För budgetåret 1931/1932 hade denna post uppgått till 15,000 kronor.

Utgifterna för länsarkitekternas tjänsteresor hade i avrundade tal uppgått

till för budgetåret 1930/1931 15,700 kronor, budgetåret 1931/1932 17,500

kronor och budgetåret 1932/1933 19,300 kronor. Den från och med

budgetåret 1933/1934 vidtagna förändringen av distriktsindelningen beträffande

Gävleborgs och Jämtlands län torde för denne länsarkitekt medföra

ökade resekostnader med hänsyn till de hädanefter regelbundet återkommande,

jämförelsevis långa resorna mellan Gävle och Ostersund. Hedan

på grund av denna omständighet syntes det styrelsen lämpligt, att resekostnadsposten

något höjdes. Örn dessutom, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit,

ytterligare en länsarkitekt komrne att anställas från och med budgetåret

1934/1935, torde posten böra höjas till, åtminstone förslagsvis, 15,000

kronor.

Det sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså enligt dessa beräkningar

uppgå till (72,000 + 14,000 + 15,000) 101,000 kronor.

Beträffande den av byggnadsstyrelsen upptagna frågan örn beredande av

expensersättning åt länsarkitekterna är följande att nämna.

Sedan fråga uppkommit om likviderande av vissa expenskostnader för

länsarkitekten i Alvsborgs och Skaraborgs län ävensom dessa kostnaders

eventuella fördelning på länsstyrelserna i nämnda län, hemställde länsstyrelsen

i Alvsborgs län i skrivelse den 3 september 1931 till riksräkenskapsverket

om direktiv i ämnet.

Sedan riksräkenskapsverket anmodat byggnadsstyrelsen att yttra sig i

ärendet, lät byggnadsstyrelsen verkställa en undersökning, huru i de olika

länsarkitektsdistrikten förfores beträffande länsarkitekternas expenser. Länsarkitekternas

svar sammanfattades i en tablå, som byggnadsstyrelsen med

skrivelse den 24 november 1931 överlämnade till riksräkenskapsverket. Styrelsen

anförde därvid huvudsakligen följande:

Av den gjorda utredningen framginge, att endast tre av de tolv länsarkitekterna

själva helt bekostade för tjänstens skötande erforderliga skrivocli

ritmaterialier, telefonsamtal m. m. De övriga länsarkitekterna tillhandaliölles

dylika materialier av vederbörande länsstyrelser eller ersattes av länsstyrelserna

för sina utgifter härför, för telefonsamtal och dylikt. De flesta

länsarkitekter erliölle jämväl ersättning i någon form för renskrivningskostnader.

Antingen tillhandahöllo länsstyrelsen skrivmaskin eller ock dispo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 141.

nerade länsarkitekten skrivbiträde lios länsstyrelsen, oell i två fall lämnades

kontant ersättning. Fyra länsarkitekter finge emellertid själva vidkännas

utgifterna för dylika ändamål. I detta sammanhang erinrades, att de dagböcker,

som det enligt instruktionen för länsarkitekterna ålåge dem att föra,

tillhandahölles kostnadsfritt av byggnadsstyrelsen.

I fråga örn bestridandet av länsarkitekternas för tjänstens utövande erforderliga

kontorskostnader förfores sålunda olika från länsstyrelsernas sida

i de skilda länsarkitektsdistrikten. Vissa länsarkitekter vore alltså sämre

ställda i förevarande avseende än de övriga; länsarkitekternas villkor vore

inbördes olika även i det avseendet, att vissa av dem icke kunde beredas

tjänstelokal i kronans hus.

Byggnadsstyrelsen hyste den uppfattningen, att länsarkitekterna med hänsyn

till deras jämförelsevis blygsamma arvoden icke skäligen borde själva bestrida

sina med tjänsten förbundna expensutgifter. I betraktande av det

intima samarbetet mellan länsstyrelserna och deras tekniska biträden, länsarkitekterna,

kunde styrelsen för sin del icke finna något oriktigt i att länsarkitekternas

behov av skrivmaterialier och dylikt tillgodosåges genom

länsstyrelserna med anlitande av dessas expensmedel. I varje fall måste

detta framstå såsom självfallet, där länsarkitekten hade ständig tillgång till

tjänsterum i anslutning till länsstyrelsens ämbetslokaler. Byggnadsstyrelsen

veterligt hade ej heller gjorts någon anmärkning från de granskande myndigheternas

sida med avseende å det hittills tillämpade förfarandet i detta avseende.

Det förefölle emellertid lämpligast, att särskilda medel anvisades till bestridandet

av länsarkitekternas expenskostnader, därvid för de länsarkitekter,

för vilka tjänstelokaler icke kunde beredas i något kronans hus, möjligen

även borde beräknas ersättning för kontorshyra. På liknande sätt syntes

vara ordnat beträffande vägingenjörerna i länen. Det mest praktiska syntes

vara, att dylika för länsarkitekterna anvisade expensmedel ställdes till länsstyrelsens

förfogande, i de fall då ett distrikt bestode av flera län, länsstyrelsen

i det län, där länsarkitekten vore bosatt.

Yad den ifrågasatta uppdelningen av länsarkitektens i Älvsborgs och

Skaraborgs län expensutgifter mellan länsstyrelserna i de båda länen anginge,

ansåge byggnadsstyrelsen det tillkomma riksräkenskapsverket att bedöma,

huruvida en dylik uppdelning ur granskningssynpunkt läte sig göra,

Med skrivelse den 9 april 1932 bragte riksräkenskapsverket ärendet under

Kungl. Maj:ts prövning och anförde därvid i huvudsak följande:

Med hänsyn till den ovisshet, som rådde rörande befogenheten över

huvud taget av att med statsmedel bestrida länsarkitekternas expensutgifter,

hade riksräkenskapsverket icke ansett sig kunna meddela länsstyrelsen i

Älvsborgs län något besked i det av länsstyrelsen i skrivelsen till verket

berörda avseendet.

Såvitt riksräkenskapsverket kunnat finna, hade, då anslag till länsarkitekter

först uppfördes å riksstaten, frågan om bestridandet av länsarkitekternas

expenskostnader icke varit föremål för övervägande. Frånvaron av

uttalanden härutinnan finge väl dock närmast anses tyda på att avsikten

icke varit att bereda länsarkitekterna något statsbidrag för berörda ändamål.

Yid en inom riksräkenskapsverket i annat sammanhang verkställd utredning

hade befunnits, att expensutgifter för länsarkitekternas räkning bestritts

från såväl femte som sjätte huvudtitelns expensanslag. Någon anmärkning

hade vid granskningen inom riksräkenskapsverket av länsstyrelsernas räkenskaper

icke blivit framställd mot utbetalningar av ifrågavarande slag. I detta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 141.

fall hade emellertid en tillfällig dylik anmärkning icke fullföljts av den anledningen,

att länsstyrelsen vid äskande av de andelsbelopp av femte huvudtitelns

expensanslag, vilka sedermera av Kungl. Majit fastställts, omförmält

tidigare från anslaget bestridda expensutgifter för länsarkitekten.

Det syntes icke ankomma på riksräkenskapsverket att avgiva yttrande,

huruvida och i vilken utsträckning det kunde anses skäligt, att länsarkitekterna

bereddes gottgörelse för havda expensutgifter eller av staten tillhandahölles

skrivmaterialier och dylikt ävensom tjänstelokal. I sistnämnda avseendet

ville riksräkenskapsverket endast framhålla, att vissa länsarkitekter icke

vore bosatta i residensstad. Uppenbart vore emellertid, att en reglering

av ifrågavarande spörsmål vore av behovet påkallad. Den utredning, som

härför erfordrades, syntes böra ske genom byggnadsstyrelsen och vederbörande

länsstyrelser. Beträffande spörsmålets budgettekniska sida ville

riksräkenskapsverket redan i detta sammanhang framhålla, att den lämpligaste

anordningen syntes vara, att eventuella anslagsmedel anvisades såsom

särskild anslagspost under anslaget till länsarkitekterna.

Härefter har byggnadsstyrelsen, såsom i det föregående antytts, den 19

september 1933 inkommit med utlåtande och förslag i ämnet.

Styrelsen har därvid till en början meddelat, att styrelsen genom skrivelser

den 7 juni 1932 underrättat samtliga länsstyrelser örn vad i expensfrågan

dittills förekommit samt hos dem anhållit örn yttranden samt örn de

för frågans bedömande erforderliga uppgifterna. I anledning härav hade

under år 1932 uttalanden i ämnet inkommit från samtliga länsstyrelser; och

äro dessa uttalanden fogade vid handlingarna i ärendet.

Beträffande själva principfrågan har byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen

följande:

Såsom riksräkenskapsverket påpekat, hade frågan örn bestridandet av länsarkitekternas

expenskostnader icke varit föremål för övervägande, då anslag

till länsarkitekter först uppfördes å riksstaten genom beslut av 1917 års

riksdag. Ej heller sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation

hade i sitt den 1 november 1915 avgivna betänkande, däri de sakkunniga

framställde förslag till den nya institutionen, uttalat sig örn detta spörsmål.

Byggnadsstyrelsen hade emellertid under årens lopp uppmärksammat behovet

av frågans ordnande men hade hittills låtit densamma tillsvidare anstå,

då styrelsen i första hand ansett sig böra verka för institutionens utveckling.

Sedan numera samtliga länsstyrelser kommit i åtnjutande av biträde

av länsarkitekt, hade styrelsen ansett sig böra upptaga frågan örn bestridandet

av länsarkitekternas expenskostnader.

Vid institutionens inrättande syntes man hava haft fullt klart för sig, att

densamma framdeles komme att behöva underkastas ändringar i ena eller

andra avseendet. Departementschefens yttrande vid propositionens framläggande

gåre vid handen att man utgått från att det skulle bliva nödvändigt att

framdeles komplettera och utveckla denna organisation. Härav syntes också

följa, att den omständigheten, att vid nämnda tillfälle några uttalanden icke

gjorts beträffande huru man tänkte sig, att frågan örn bestridandet av länsarkitekternas

expenskostnader i tjänsten skulle ordnas, icke finge tolkas så,

att avsikten skulle hava varit att länsarkitekterna för all framtid skulle själva

bestrida dessa kostnader.

Med hänsyn till de jämförelsevis blygsamma arvodena syntes det byggnadsstyrelsen

vara rimligt och skäligt, att länsarkitekterna icke själva finge vidkännas

sina expenskostnader för tjiinstens bedrivande. Denna uppfattning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr lil.

delades också^ av länsstyrelserna (endast länsstyrelsen i Norrbottens län

syntes hysa någon tvekan). I överensstämmelse härmed hade också i stort

sett förfarits, i det att, såsom den av byggnadsstyrelsen tidigare gjorda utredningen

visade, de flesta länsarkitekterna på ett eller annat sätt genom

länsstyrelsernas försorg blivit ersatta för sina expenskostnader. I likhet

med riksräkenskapsverket funne emellertid byggnadsstyrelsen en reglering

av frågan vara av behovet påkallad med hänsyn dels till de olika sätt, på

vilka i detta avseende förfores, och dels till den omständigheten att några

av länsarkitekterna icke åtnjöte några som helst förmåner i detta hänseende.

Då skrivmaterialier m. m. tillhandahållits av länsstyrelserna, syntes dessutom

detta i vissa fall hava skett med någon tvekan beträffande riktigheten

i ett sådant förfarande.

Såsom stöd för sina tillstyrkanden av att länsarkitekterna borde beredas

dylik ersättning, framhölle vissa länsstyrelser, att åtskilliga andra tjänstemän,

som uppehölle tjänster av ungefär enahanda beskaffenhet som länsarkitekterna,

åtnjöte anslag av statsmedel för sina utgifter i tjänsten. I sådant avseende

nämndes överkontrollörer, folkskolinspektörer och fattigvårdskonsulenter,

vägingenjörer och landsfiskaler.

I fråga örn sättet för bestridande av länsarkitekternas expensutgifter har

byggnadsstyrelsen anfört, att det för ändamålet borde finnas tillgängliga

särskilda anslagsmedel, anvisade som särskild anslagspost under anslaget

till länsarkitekterna. Visserligen kunde man tänka sig att länsstyrelsernas

expensanslag anlitades för ändamålet, vilket särskilt kunde synas ligga nära

till hands i de fall, då länsarkitekten hade tjänstelokal i anslutning till eller

inom länsstyrelsens lokaler. Byggnadsstyrelsen funne dock denna anordning

mindre lämplig, enär det finge anses önskvärt att ifrågavarande utgifter

särhölles, för att en klar bild skulle kunna erhållas av dessa utgifters

beskaffenhet och storlek.

I fråga örn storleken av expensbidrag till länsarkitekterna har byggnadsstyrelsen

anfört bland annat:

Det vore givetvis förenat med svårighet att beräkna länsarkitekternas

verkliga kostnader för skriv- och ritmaterialier och dylikt, då sådana kostnader

även påvilade vederbörandes privata arkitektverksamhet samt materialinköp

givetvis gjordes gemensamt för vederbörandes hela verksamhet. I betraktande

härav syntes det byggnadsstyrelsen vara lämpligast, att länsarkitekterna

erhölle ett skäligen avpassat bidrag till bestridandet av kostnaderna

för anskaffande av i tjänsten erforderliga kontorsmaterialier m. m.

Beträffande storleken av ett dylikt bidrag hade länsstyrelserna och länsarkitekterna

lämnat mycket skilda uppgifter. Självfallet växlade också dessa

expenskostnader högst väsentligt i de olika distrikten. Beräkningarna skiftade

från 300 kronor (Norrbottens län) till 3,950 kronor (Stockholms län). Det

vore givetvis förenat med svårigheter att för varje särskilt distrikt angiva

belopp, som svarade mot det verkliga behovet. Det vore även att taga i

betraktande, att för ett kommande budgetår ändringar kunde uppstå i distriktsindelningen,

som i sin tur kunde föranleda ändrade anslagsbehov i förevarande

hänseende. Det syntes emellertid byggnadsstyrelsen att — med hänsyn

tagen till den på grund av det statsfinansiella läget för närvarande

särskilt framträdande nödvändigheten av att iakttaga den största sparsamhet

vid beräkningen av det totala anslagsbeloppet för ifrågavarande ändamål —

man skulle skäligen kunna utgå ifrån ett genomsnittligt beräknat belopp av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

800 kronor årligen för varje distrikt, vilket för de tolv nuvarande distrikten

skulle motsvara ett sammanlagt belopp av 9,600 kronor. Under förutsättning

av bifall till byggnadsstyrelsens framställning örn anvisande av medel

för nästa budgetår för anställande av ytterligare en länsarkitekt borde alltså

ifrågavarande anslagsbehov beräknas till 10,400 kronor.

För såvitt medel sålunda komme att anvisas att tilldelas länsarkitekterna

såsom ersättning för med tjänsten förbundna expenskostnader, syntes det

byggnadsstyrelsen riktigt, att länsarkitekterna själva bekostade anskaffandet

av de i instruktionen föreskrivna dagböckerna.

Härefter har byggnadsstyrelsen yttrat sig beträffande länsarkitekternas

lokalkostnader.

Efter en redogörelse för de nuvarande förhållandena har styrelsen meddelat,

att tjänstelokaler i kronans hus icke inom den närmaste tiden kunde

beredas de fyra länsarkitekterna i Uppsala, Södermanlands och Gotlands

län, Alvsborgs och Skaraborgs län, Gävleborgs och Jämtlands län samt

Norrbottens län. Dessa länsarkitekter vore sålunda, framhåller byggnadsstyrelsen,

i detta avseende väsentligt sämre ställda än sina kolleger i övriga

distrikt, som kostnadsfritt tilldelats tjänstelokal, och syntes därför skäligen

böra hädanefter beredas ersättning för sina utgifter till lokalhyra, varvid

emellertid ersättningen icke borde utgå för mera än ett rum.

Det syntes styrelsen, att ifrågavarande ersättning till de i Skövde, Gävle

och Luleå bosatta länsarkitekterna skäligen borde kunna beräknas efter ett

belopp av 500 kronor för varje. Med hänsyn till förhållandena på Stockholms

hyresmarknad torde motsvarande ersättning till den därstädes boende

länsarkitekten i Uppsala, Södermanlands och Gotlands län böra beräknas

till 800 kronor.

Då emellertid förändringar i distriktsindelningen kunde komma att av

Kungl. Majit framdeles vidtagas att gälla från och med budgetåret 1934/1935

med därav följande ändringar beträffande bostadsorter och även eljest ombyte

av bostadsort i något fall kunde förekomma, syntes något belopp härutöver

böra beräknas för på detta sätt eventuellt uppkommande behov av

ytterligare hyresbidrag. För detta ändamål föresloge styrelsen ett belopp

av 1,200 kronor.

Till hyresbidrag åt vissa länsarkitekter, som icke kunde beredas tjänstelokal

inom någon kronans egendom, skulle alltså enligt styrelsens förslag

för budgetåret 1934/1935 beräknas ett sammanlagt belopp av 3,500 kronor.

Sammanfattningsvis har byggnadsstyrelsen anfört:

Enligt den av styrelsen sålunda gjorda beräkningen skulle till bestridande

av länsarkitekternas expenskostnader samt till bidrag för hyrande

av tjänstelokal åt vissa länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 erfordras

ett sammanlagt belopp av 13,900 kronor, avrundat till 14,000 kronor. I enlighet

med vad riksräkenskapsverket föreslagit, borde detta belopp upptagas

såsom särskild anslagspost under anslaget till länsarkitekterna och, såsom

skedde beträffande anslaget i övrigt, disponeras enligt Kungl. Majits bestämmande.

Enligt instruktionen för länsarkitekterna utbetalades länsarkitekts

av Kungl. Majit bestämda arvode av länsstyrelsen i det län, där länsarkitekten

vore bosatt, och i överensstämmelse härmed syntes jämväl nu

ifrågavarande anslagsmedel böra enligt Kungl. Majits föreskrift för varje

särskilt budgetår ställas till samma länsstyrelses förfogande.

I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 141.

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1934/1935 såsom

särskild anslagspost under förslagsanslaget till länsarkitekter till bestridande

av ersättning åt länsarkitekterna för expenskostnader m. m. anvisa

ett belopp av 14,000 kronor. Såsom redan förut framhållits, ingår beloppet

i det av styrelsen till länsarkitekter äskade anslaget å 101,000 kronor.

Slutligen har byggnadsstyrelsen beträffande den i det föregående omförmälda

frågan om länsarkitektens i Alvsborgs och Skaraborgs läns distrikt i

tjänsten havda expenskostnader framhållit såsom orimligt, att länsarkitekten,

som tidigare ersatts för sina expenser, skulle i detta avseende komma i

sämre ställning. I varje fall syntes det styrelsen att den omständigheten,

att ovisshet rådde örn huru kostnaderna borde uppdelas mellan de båda

länsstyrelserna, icke behövde medföra, att länsarkitekten nödgades själv bestrida

sina expenser.

I detta sammanhang torde jag få omnämna, att hos Kungl. Majit föreligga

till prövning följande framställningar, avseende ersättning för expensutgifter

för vissa länsarkitekter.

Länsstyrelsen i Ostergötlands län, hos vilken länsarkitekten M. Ericks anhållit

örn ersättning jämlikt ingiven räkning för skriv- och kontorsbiträde

med 220 kronor, har i skrivelse den 23 juni 1932 hemställt, att Kungl. Majit

måtte anvisa medel härtill. Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt framställningen.

I skrivelse den 4 augusti 1933 har länsstyrelsen i Gävleborgs län, med förmälan

bland annat, att den i Gävle placerade länsarkitekten icke kunnat

beredas tjänstelokal hos länsstyrelsen, hemställt örn föreskrift, huruvida och

i vilken omfattning ersättning för länsarkitekts expenser finge utgå av statsmedel

samt i så fall, från vilket anslag dessa utgifter finge av länsstyrelsen

avföras. Byggnadsstyrelsen har i utlåtande uttryckt önskvärdheten av att länsstyrelsen

bereddes möjlighet att gottgörd länsarkitekten för dennes i tjänsten

havda utgifter av ifrågavarande slag.

Länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs län A. Berglund har anhållit,

att Kungl. Majit ville berecia honom ersättning för havda utlägg i tjänsten

för lokal med städning, värme och ljus från och med den 1 oktober 1927

med 1,000 kronor för år, för skrivbiträde från och med samma dag med

1,200 kronor för år och för expenser från och med den 1 juli 1928 med 800

kronor för år (med avdrag för av länsstyrelsen i Skaraborgs län redan ersatta

telefonkostnader för tiden 1 juli 1928—30 september 1930, 530 kronor

10 öre), allt intill den dag, från vilken det bestämdes att här avsedda kostnader

skulle på annat sätt utgå.

Statskontoret har den 10 februari 1934 avgivit utlåtande i frågan och därvid

anfört:

Av den i ärendet lämnade utredningen samt av byggnadsstyrelsens framställning

syntes det statskontoret framgå, att med hänsyn till den ställning länsarkitekterna

numera intoge staten borde bidraga till täckande helt eller delvis

av deras i tjänsten havda kostnader för skriv- och ritmaterialier samt

andra expenser. Det torde därvid kunna ifrågasättas, huruvida icke för varje

länsarkitekt ett med utgångspunkt från omfattningen av hans tjänstegöromål

avpassat förvaltningsbidrag borde i förväg fastställas och utan redovisnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

skyldighet ställas till yederbörandes förfogande. En dylik anordning förefunnes

för närvarande ifråga om häradsskrivare och landsfiskaler. Då det

emellertid skulle möta stora svårigheter att i förväg avväga de ifrågasatta

förvaltningsbidragen, och då det syntes önskvärt, att förevarande befattningshavares

tjänsteverksamhet liölles isär från deras privata arbetsuppgifter,

ville statskontoret förorda, att länsarkitekternas utgifter för expenser

ersattes dem på grund av ingivna räkningar, som vederbörligen prövades.

Därvid syntes dock för varje länsarkitekt böra av Kungl. Majit fastställas

ett visst maximibelopp, som ersättningen per år icke finge överstiga. Med

hänsyn till angelägenheten av att likformiga grunder tillämpades vid prövningen

av de ingivna räkningarna syntes starka skäl tala för att granskningen

liksom utbetalningen omhänderhades av byggnadsstyrelsen.

Vad därefter beträffade frågan örn beräkningen av anslag för ifrågavarande

ändamål holle statskontoret före, att ett belopp av i genomsnitt 800

kronor för varje länsarkitekt vore väl högt. I avsaknad av material för frågans

närmare bedömande ville statskontoret dock icke påyrka någon sänkning

av det belopp, som byggnadsstyrelsen föreslagit skola upptagas under

anslaget till länsarkitekterna, eller 10,400 kronor.

Statskontoret anslöte sig till byggnadsstyrelsens förslag, att länsarkitekterna

i regel borde beredas kontorslokal i av statsverket ägd eller disponerad

fastighet. Detta torde bidraga till att länsarkitektens tjänsteverksamhet

hölles skild från hans arbete utom tjänsten. För de länsarkitekter,

vilkas lokalfråga icke lämpligen kunde ordnas på nu angivna sätt, syntes

böra utgå hyresbidrag. För sådant ändamål torde det av byggnadsstyrelsen

föreslagna beloppet, 15.500 kronor, böra ställas till Kungl. Majits förfogande.

I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att hyresbidraget borde

avse jämväl bidrag till kostnaderna för städning, uppvärmning och belysning.

Statskontoret ansåge, i likhet med byggnadsstyrelsen, skäligt att de länsarkitekter,

vilka hittills av statsmedel erhållit gottgörelse för sina expensutgifter,

jämväl i fortsättningen finge åtnjuta denna förmån, intill dess särskilda

medel kunde komma att på riksstaten beräknas för ändamålet. I

saknad av lämplig fördelningsgrund ifråga örn sådan länsarkitekt, som tjänstgjorde

i två län, syntes ersättningen böra lika fördelas å länsstyrelserna

och bestridas av anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. under

femte huvudtiteln. Denna huvudtitel torde hittills i allmänhet hava anlitats

för täckande av ifrågavarande kostnader för de länsarkitekter, till vilka gottgörelse

utgått.

Byggnadsstyrelsen har under förutsättning av oförändrad organisationsform

föreslagit, att medel skulle anvisas för anställande av ytterligare en

länsarkitekt för att möjliggöra en avlastning från de för närvarande mest

arbetstyngda distrikten. Då ett bifall till detta förslag skulle innebära

en fortsatt utbyggnad av den nuvarande organisationen vid en tidpunkt, då

samtliga de frågor, som avse länsarkitektsinstitutionen, befinna sig under

utredning, kan jag icke tillstyrka detsamma. Anslagsposten till avlöningar

torde alltså för budgetåret 1934/1935 böra beräknas till samma belopp som

innevarande budgetår, (57,000 kronor.

I fråga örn anslagsposten till resekostnader innebär byggnadsstyrelsens

förslag, att densamma skulle ökas från nuvarande 13,000 kronor till 15,000

kronor (dier till samma belopp som för budgetåret 1931/1932. Med hänsyn

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr lil.

till vad byggnadsstyrelsen upplyst rörande de faktiska utgifterna för länsarkitekternas

resor under de senaste budgetåren finner jag mig böra biträda

förslaget i denna del.

Vad därefter angår ersättning till länsarkitekterna för i tjänsten havda

expenskostnader m. m., synes frågan härom icke hava varit föremål för

övervägande, då anslag till länsarkitekter först uppfördes å riksstaten. Under

årens lopp framkomna krav på dylik ersättning hava, enligt vad utredningen

visar, av vederbörande länsstyrelser behandlats olika. En reglering härvidlag

synes, såsom riksräkenskapsverket framhållit, böra åvägabringas.

I anslutning till den uppfattning, åt vilken länsstyrelserna, byggnadsstyrelsen

och statskontoret givit uttryck, finner jag motiverat, att staten med

hänsyn till de omfattande uppgifter, som länsarkitekterna numera i regel

hava, bidrager till täckande av deras i tjänsten havda expenskostnader, och

det synes påkallat att så sker redan nu. Något föregripande av en blivande

allmän reglering av länsarkitektsinstitutionen och vad därmed sammanhänger

lärer icke härigenom kunna ske. Jag förordar alltså, att medel för ändamålet

beredas å riksstaten för nästkommande budgetår och att, i enlighet

med vad myndigheterna förordat, under förslagsanslaget till länsarkitekter

upptages en särskild anslagspost, benämnd »Ersättning för expenser åt

länsarkitekter». Utgifterna från denna post torde liksom resekostnaderna

böra redovisas å särskild bokföringstitel.

Beträffande sättet för ersättningens utgående ansluter jag mig till statskontorets

mening. Länsarkitekternas utgifter för expenser böra alltså ersättas

dem på grund av ingivna räkningar, som vederbörligen prövas. Dock

torde för varje länsarkitekt böra av Kungl. Majit fastställas ett visst maximibelopp,

som ersättningen per år icke må överstiga. Med hänsyn till angelägenheten

av att likformiga grunder tillämpas vid prövningen av de ingivna

räkningarna förordar jag, att granskningen, liksom utbetalningen, omhänderhaves

av byggnadsstyrelsen.

I fråga örn storleken av expen sbidraget har byggnadsstyrelsen föreslagit,

att man skulle utgå från ett genomsnittligt beräknat’ belopp av 800 kronor

årligen för varje distrikt, vilket för de tolv nuvarande distrikten skulle motsvara

ett sammanlagt belopp av 9,600 kronor. Statskontoret har funnit denna

beräkningsgrund väl hög men har dock icke velat påyrka någon sänkning.

Jag håller emellertid före, att ett genomsnittligt årsbelopp av 700 kronor för

varje distrikt bör kunna anses vara tillräckligt. För tolv distrikt skulle

detta innebära en summa av 8,400 kronor, vilket belopp lämpligen synes

böra avrundas nedåt till 8,000 kronor.

För beredande av hyresbidrag åt de länsarkitekter, vilka icke kunna erhålla

lokal i av statsverket ägd eller disponerad fastighet, har byggnadsstyrelsen

hemställt örn ett anslag av 3,500 kronor. Detta förslag har av statskontoret

tillstyrkts. Med avgörandet av frågan örn dylikt bidrag torde emellertid

böra anstå till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptages

till prövning. Jag kan alltså icke förorda att någon åtgärd i detta avseende

nu vidtages.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 141. 13

Vid bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt skulle staten för anslaget

till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 erhålla följande lydelse:

Avlöningar till länsarkitekter m. m........................................... kronor 67,000

Rese- och traktamentskostnader för länsarkitekter, förslagsvis » 15,000

Ersättning för expenser åt länsarkitekter................................... » 8,000

Summa kronor 90,000

För budgetåret 1934/1935 skulle alltså för ändamålet erfordras ett belopp

av 90,000 kronor.

Härefter återstår frågan örn gottgörelse för expensutgifter åt länsarkitekter

för tiden till dess att särskilda medel komma att på riksstaten finnas tillgängliga

för ändamålet. Såsom jag förut meddelat, föreligga hos Kungl.

Maj:t vissa framställningar härutinnan. Vid bifall till mitt i det föregående

framställda förslag synes billigheten också kräva, att för tiden till och med

utgången av juni 1934 expensbidrag beredas åt länsarkitekter i de fall, då

hittills av statsmedel åtnjutits dylik förmån eller där särskilda skäl eljest

kunna anses föreligga. Statskontoret har förordat, att dessa ersättningar

skulle bestridas av anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

under femte huvudtiteln, då denna huvudtitel hittills i allmänhet torde

hava anlitats, när dylik gottgörelse utgått. Då emellertid anslagsmedel för

länsarkitektsinstitutionen i övrigt upptagas under sjätte huvudtiteln och då

vidare enligt mitt förslag jämväl ersättning för expensutgifter för framtiden

skulle gäldas från anslag under samma huvudtitel, finner jag mig i stället

böra förorda, att för ändamålet anlitas denna huvudtitels anslag till skrivmaterialier

och expenser, ved m. m. Därest riksdagen ej uttalar erinran

häremot, torde beslut örn ersättning, varom nu är fråga, efter prövning i

varje särskilt fall få meddelas av Kungl. Maj:t. Givetvis bör dylik ersättning

icke utgå efter fördelaktigare beräkningsgrunder än dem, som enligt

här framlagt förslag skulle tillämpas från och med den 1 juli 1934.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 anvisa ett

extra förslagsanslag av ..................................... kronor 90,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenllegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1934:6 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartemen s. 21 i texten