Angående anslag till länsarkitekter
1934-02-16 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:141, Angående anslag till länsarkitekter
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till länsarkitekter; given Stockholms slott den 16
februari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 40) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935
beräkna ett extra förslagsanslag av 80,000 kronor. Sedan beredningen av
detta ärende fullbordats, torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.
Under nyssberörda punkt 40 erinrade jag, att Kungl. Majit den 12 oktober
1933 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att gemensamt med tre personer, som
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 141.
387 34
2
Kungl. Ma.j:ts proposition nr 141.
skulle utses av chefen för kommunikationsdepartementet, med beaktande
av vad till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sagda dag
anförts, verkställa utredning rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga
organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål.
Den 5 februari 1934 inkom byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t med sålunda
anbefalld utredning jämte förslag. I utredningsarbetet hade jämlikt
den 17 oktober 1933 meddelat förordnande deltagit ledamoten av riksdagens
första kammare, civilingenjören K. A. S. Nylander, ledamoten av riksdagens
andra kammare, lantbrukaren J. Nilsson i Hörby samt länsarkitekten E. G.
Friberger i Göteborg.
Det framlagda förslaget är av i huvudsak följande innebörd:
Länsarkitektsdistriktens nuvarande antal, tolv, skulle bibehållas. Inom
varje distrikt skulle finnas ett länsarkitektkontor med en länsarkitekt såsom
föreståndare samt såsom tekniska biträden dels assistenter å själva kontoren
och dels biträdande länsarkitekter i det eller de län, som i övrigt tillhörde
distriktet och där länsarkitekten ej vore bosatt, ävensom rit- och skrivbiträden.
Länsarkitekterna avsågos att tillsättas genom förordnande på viss
t ht (2 kap. i gällande avlöningsreglemente för civilförvaltningen) och med
årliga arvoden av 14,000 kronor. I fråga örn pension föreslogos för länsarkitekterna
ungefär enahanda bestämmelser, som gälla för flertalet av
de genom förordnande på viss tid tillsatta tjänstemännen, varvid hel pension
skulle utgå med ett belopp av 6,000 kronor efter minst 24 års förordnande.
Länsarkitekts hittillsvarande rätt till privat arkitektverksamhet skulle
uppköra och den del av hans arbetstid, som icke toges i anspråk för det
egentliga tjänstearbetet, skulle ägnas åt i tjänsten givna arkitektuppdrag.
Biträdande länsarkitekterna skulle vara befattningshavare å extra stat med
lön enligt lönegrad B 24. Assistenterna skulle vara extra ordinarie tjänstemän
i en lönegrad 21, omfattande löneklasserna 19—23. Övriga biträden
skulle vara extra ordinarie tjänstemän i lönegraderna 7 och 4. Länsarkitektkontorens
expenskostnader samt kostnader för lokalhyra skulle bestridas
av statsverket. Med hänsyn till det i direktiven för utredningen uttalade
önskemålet att den nuvarande kostnadsramen för länsarkitekterna i stort
sett hölles, förutsattes att länsarkitektkontoren skulle mottaga arkitektuppdrag
i sådan utsträckning, att härför influtna ersättningar uppvägde de ökade
utgifterna. Dessa ersättningar skulle utgå efter särskild taxa. Förslag till
dylik har byggnadsstyrelsen förklarat sig framdeles komma att ingiva. De
årliga utgifterna för den föreslagna organisationen beräknades till 468,886
kronor och inkomsterna till 399,300 kronor. Underskottet, 69,586 kronor,
skulle alltså utgöra statens kostnader för länsarkitektsinstitutionen efter
dennas fullständiga genomförande, innebärande en minskning i förhållande
till det för innevarande budgetår utgående anslaget med något över 10,000
kronor. -— I särskilt yttrande har en av utredningsmännen, herr Nilsson,
uttalat avvikande mening ifråga om lönesättningen.
Byggnadsstyrelsen och utredningsmännen föreslogo vidare, att omorganisationen
icke skulle genomföras i sin helhet omedelbart utan till en början
endast beträffande ett mindre antal distrikt, förslagsvis tre, av vilka ett
skulle omfatta Malmöhus och Kristianstads län, ett Göteborgs och Bohus
samt Hallands län och ett Norrbottens län.
3
Kungl. Majus proposition nr lil.
I anslutning till organisationsförslaget Ilar byggnadsstyrelsen vidare lios
Kungl. Maj:t gjort framställning örn anvisande av medel till länsarkitekter
m. m. för budgetåret 1934/1935 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå 1934 års riksdag att ej mindre besluta omorganisation av länsarkitektsinstitutionen
från och med den 1 juli 1934 enligt det framlagda förslaget
beträffande nyssnämnda tre distrikt än även för budgetåret 1934/1935
anvisa dels till länsarkitekter m. m. ett ordinarie anslag av 44,000 kronor
samt ett extra förslagsanslag av 51,000 kronor, dels till bestridande av kostnader
för anställande av tillfälliga biträden å länsarkitektskontoren i omförmälda
tre distrikt ett extra anslag av 15,000 kronor, dels ock till anskaffande
av kontorsinventarier för dessa länsarkitektskontor ett extra anslag av 16,000
kronor.
Över omorganisationsförslaget skola jämlikt remisser den 6 februari 1934
utlåtanden avgivas dels före den 15 mars 1934 av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
i vad dess ämbetsområde angår, lantmäteristyrelsen, samtliga länsstyrelser,
därvid länsstyrelse i län, där länsarkitekt är stationerad, jämväl har att höra
denne, dels ock före den 1 april 1934 av statskontoret och statens organisationsnämnd.
Därjämte hava svenska arkitektföreningen, svenska landstingsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet
lämnats tillfälle att före nämnda den 15 mars yttra sig i ärendet.
Under punkt 40 av årets sjätte huvudtitel uttalade jag, att det vore min
förhoppning, att ett på den då pågående utredningen grundat förslag skulle
kunna föreläggas 1934 års riksdag. Det nu framlagda förslaget innebär, såsom
redan av den här lämnade kortfattade redogörelsen torde framgå, djupgående
och i skilda hänseenden betydelsefulla förändringar i den nuvarande
organisationen. Med hänsyn till det noggranna övervägande, som denna
viktiga fråga tarvar, var det nödvändigt att tillräcklig tid bereddes för avgivande
av vederbörandes yttranden. Då utredningen först den 5 februari
1934 inkom till Kungl. Majit, kunde på grund av nyss angivna förhållanden
remisstiden icke begränsas så, att frågans framläggande för årets riksdag
inom den för propositioners avlåtande föreskrivna tiden möjliggjordes. Då
jag nu har ^itt anmäla frågan örn anslag till länsarkitekter för budgetåret
1934/1935, sker det alltså med utgående från en i huvudsak oförändrad organisation.
Till länsarkitekter har riksdagen för innevarande budgetår, i likhet med
vad som var fallet för budgetåret 1932/1933, anvisat ett extra förslagsanslag
å 80,000 kronor. I nämnda anslag ingår dels en bestämd post å 67,000
kronor till avlöningar och dels en förslagspost å 13,000 kronor till rese- och
traktamentskostnader.
Den 19 maj 1933 har Kungl. Majit fastställt stat för det för budgetåret
1933/1934 anvisade anslaget och därvid föreskrivit, att utgifter från sistberörda
anslagspost skola redovisas å särskild bokföringstitel. Vidare har
Departements
chefen.
4
Kungl. Majus proposition nr 141.
Kungl. Majit den 2 juni 1933 meddelat bestämmelser beträffande användningen
av anslaget oell därvid för tillämpning under budgetåret 1933/1934
förordna! huvudsakligen följande:
Antalet länsarkitekter skall vara tolv. De särskilda länsarkitektsdistrikten
skola omfatta: ett distrikt Stockholms län, ett distrikt Uppsala, Södermanlands
och Gotlands län, ett distrikt Jönköpings och Östergötlands län, ett
distrikt Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, ett distrikt Malmöhus och
Kristianstads län, ett distrikt Göteborgs och Bohus samt Hallands län, ett
distrikt Alvsborgs och Skaraborgs län, ett distrikt Värmlands och Örebro
län, ett distrikt Kopparbergs och Västmanlands län, ett distrikt Gävleborgs
och Jämtlands län, ett distrikt Västerbottens och Västernorrlands län, ett
distrikt Norrbottens län. Det fasta, av statsmedel utgående arvodet till
länsarkitekterna skall utgöra, i Stockholms läns distrikt 8,000 kronor och i
vart och ett av de övriga elva distrikten 5,000 kronor, med skyldighet dels
för länsarkitekten i Stockholms län att vid behov biträda inom byggnadsstyrelsen
med handläggning av ärenden, avseende länsarkitekternas tjänsteåligganden,
dels ock för samtliga övriga länsarkitekter att jämväl utanför
vederbörande distrikt på uppdrag av byggnadsstyrelsen fullgöra till länsarkitektsysslan
hörande åligganden. Byggnadsstyrelsen äger att anställa
sakkunnigt biträde åt länsarkitekten i Stockholms län under ifrågavarande
budgetår för en kostnad av högst 4,000 kronor.
Genom detta Kungl. Maj:ts beslut har den förändringen vidtagits i distriktsindelningen,
att Gävleborgs län avskilts från det omfattande distrikt, som
tidigare bestått av Kopparbergs, Västmanlands och Gävleborgs län, för att
tillsammans med Jämtlands län bilda ett distrikt. Härigenom har en utjämning
av de båda länsarkitekternas arbetsbördor ernåtts. Av de nuvarande
tolv länsarkitektsdistrikten bestå alltså endast två distrikt av ett län, under
det att av de övriga tio distrikten åtta bestå av två län och två av tre län.
I skrivelse den 19 september 1933 — alltså innan förberörda utredningsuppdrag
lämnades — har byggnadsstyrelsen, med utgående från nuvarande
organisationsform för länsarkitektsinstitutionen, hemställt att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1933/1934 till länsarkitekter anvisa
ett förslagsanslag av 101,000 kronor.
Styrelsen har därvid erinrat örn den kraftigt stegrade arbetsbördan i vissa
distrikt samt framhållit, att förhållandena vore särskilt bekymmersamma i
Göteborgs och Bohus samt Hallands läns liksom även i Malmöhus och
Kristianstads läns distrikt. Byggnadsstyrelsen återgiver utförligt vad av länsstyrelserna
i Malmöhus samt i Göteborgs och Bohus län i skrivelser till
styrelsen och av länsarkitekten i Göteborg uti en promemoria anförts örn det
trängande behovet av åtgärder i syfte att lätta länsarkitekternas arbete.
Efter en ingående motivering föreslår byggnadsstyrelsen, att ytterligare en
länsarkitektstjänst inrättas, varvid Göteborgs och Bohus län skulle bilda
eget distrikt; härigenom samt genom i övrigt ändrad distriktsindelning skulle
en viss utjämning av arbetsbördan för vissa länsarkitekter kunna åstadkommas.
För den nya länsarkitektsbefattningen skulle erfordras ett belopp
av 5,000 kronor och den i förevarande anslag ingående posten till avlöningar
alltså behöva höjas från 67,000 kronor till 72,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
I detta sammanhang har styrelsen, som närmare utvecklat sina synpunkter
härutinnan, framhållit att kravet på en förändring av länsarkitektsinstitutionen
icke läte sig avvisas, varjämte styrelsen uttalat att, även örn ett
organisationsförslag icke kunde föreläggas 1934 års riksdag, den omständigheten
icke borde utgöra hinder att bereda medel för budgetåret 1934/1935
såväl till ytterligare en länsarkitekt som till ersättning åt länsarkitekterna
för expenskostnader m. m., för vilket senare ändamål erfordrades ett belopp
av 14,000 kronor. Framställning i sistnämnda hänseende har gjorts i särskild
skrivelse den 19 september 1933; härtill återkommer jag i det följande.
Förslagsposten till rese- och traktamentskostnader har byggnadsstyrelsen
ansett böra höjas från 13,000 kronor till 15,000 kronor. Härom anför styrelsen
följande:
För budgetåret 1931/1932 hade denna post uppgått till 15,000 kronor.
Utgifterna för länsarkitekternas tjänsteresor hade i avrundade tal uppgått
till för budgetåret 1930/1931 15,700 kronor, budgetåret 1931/1932 17,500
kronor och budgetåret 1932/1933 19,300 kronor. Den från och med
budgetåret 1933/1934 vidtagna förändringen av distriktsindelningen beträffande
Gävleborgs och Jämtlands län torde för denne länsarkitekt medföra
ökade resekostnader med hänsyn till de hädanefter regelbundet återkommande,
jämförelsevis långa resorna mellan Gävle och Ostersund. Hedan
på grund av denna omständighet syntes det styrelsen lämpligt, att resekostnadsposten
något höjdes. Örn dessutom, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit,
ytterligare en länsarkitekt komrne att anställas från och med budgetåret
1934/1935, torde posten böra höjas till, åtminstone förslagsvis, 15,000
kronor.
Det sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså enligt dessa beräkningar
uppgå till (72,000 + 14,000 + 15,000) 101,000 kronor.
Beträffande den av byggnadsstyrelsen upptagna frågan örn beredande av
expensersättning åt länsarkitekterna är följande att nämna.
Sedan fråga uppkommit om likviderande av vissa expenskostnader för
länsarkitekten i Alvsborgs och Skaraborgs län ävensom dessa kostnaders
eventuella fördelning på länsstyrelserna i nämnda län, hemställde länsstyrelsen
i Alvsborgs län i skrivelse den 3 september 1931 till riksräkenskapsverket
om direktiv i ämnet.
Sedan riksräkenskapsverket anmodat byggnadsstyrelsen att yttra sig i
ärendet, lät byggnadsstyrelsen verkställa en undersökning, huru i de olika
länsarkitektsdistrikten förfores beträffande länsarkitekternas expenser. Länsarkitekternas
svar sammanfattades i en tablå, som byggnadsstyrelsen med
skrivelse den 24 november 1931 överlämnade till riksräkenskapsverket. Styrelsen
anförde därvid huvudsakligen följande:
Av den gjorda utredningen framginge, att endast tre av de tolv länsarkitekterna
själva helt bekostade för tjänstens skötande erforderliga skrivocli
ritmaterialier, telefonsamtal m. m. De övriga länsarkitekterna tillhandaliölles
dylika materialier av vederbörande länsstyrelser eller ersattes av länsstyrelserna
för sina utgifter härför, för telefonsamtal och dylikt. De flesta
länsarkitekter erliölle jämväl ersättning i någon form för renskrivningskostnader.
Antingen tillhandahöllo länsstyrelsen skrivmaskin eller ock dispo
-
6
Kungl. Majus proposition nr 141.
nerade länsarkitekten skrivbiträde lios länsstyrelsen, oell i två fall lämnades
kontant ersättning. Fyra länsarkitekter finge emellertid själva vidkännas
utgifterna för dylika ändamål. I detta sammanhang erinrades, att de dagböcker,
som det enligt instruktionen för länsarkitekterna ålåge dem att föra,
tillhandahölles kostnadsfritt av byggnadsstyrelsen.
I fråga örn bestridandet av länsarkitekternas för tjänstens utövande erforderliga
kontorskostnader förfores sålunda olika från länsstyrelsernas sida
i de skilda länsarkitektsdistrikten. Vissa länsarkitekter vore alltså sämre
ställda i förevarande avseende än de övriga; länsarkitekternas villkor vore
inbördes olika även i det avseendet, att vissa av dem icke kunde beredas
tjänstelokal i kronans hus.
Byggnadsstyrelsen hyste den uppfattningen, att länsarkitekterna med hänsyn
till deras jämförelsevis blygsamma arvoden icke skäligen borde själva bestrida
sina med tjänsten förbundna expensutgifter. I betraktande av det
intima samarbetet mellan länsstyrelserna och deras tekniska biträden, länsarkitekterna,
kunde styrelsen för sin del icke finna något oriktigt i att länsarkitekternas
behov av skrivmaterialier och dylikt tillgodosåges genom
länsstyrelserna med anlitande av dessas expensmedel. I varje fall måste
detta framstå såsom självfallet, där länsarkitekten hade ständig tillgång till
tjänsterum i anslutning till länsstyrelsens ämbetslokaler. Byggnadsstyrelsen
veterligt hade ej heller gjorts någon anmärkning från de granskande myndigheternas
sida med avseende å det hittills tillämpade förfarandet i detta avseende.
Det förefölle emellertid lämpligast, att särskilda medel anvisades till bestridandet
av länsarkitekternas expenskostnader, därvid för de länsarkitekter,
för vilka tjänstelokaler icke kunde beredas i något kronans hus, möjligen
även borde beräknas ersättning för kontorshyra. På liknande sätt syntes
vara ordnat beträffande vägingenjörerna i länen. Det mest praktiska syntes
vara, att dylika för länsarkitekterna anvisade expensmedel ställdes till länsstyrelsens
förfogande, i de fall då ett distrikt bestode av flera län, länsstyrelsen
i det län, där länsarkitekten vore bosatt.
Yad den ifrågasatta uppdelningen av länsarkitektens i Älvsborgs och
Skaraborgs län expensutgifter mellan länsstyrelserna i de båda länen anginge,
ansåge byggnadsstyrelsen det tillkomma riksräkenskapsverket att bedöma,
huruvida en dylik uppdelning ur granskningssynpunkt läte sig göra,
Med skrivelse den 9 april 1932 bragte riksräkenskapsverket ärendet under
Kungl. Maj:ts prövning och anförde därvid i huvudsak följande:
Med hänsyn till den ovisshet, som rådde rörande befogenheten över
huvud taget av att med statsmedel bestrida länsarkitekternas expensutgifter,
hade riksräkenskapsverket icke ansett sig kunna meddela länsstyrelsen i
Älvsborgs län något besked i det av länsstyrelsen i skrivelsen till verket
berörda avseendet.
Såvitt riksräkenskapsverket kunnat finna, hade, då anslag till länsarkitekter
först uppfördes å riksstaten, frågan om bestridandet av länsarkitekternas
expenskostnader icke varit föremål för övervägande. Frånvaron av
uttalanden härutinnan finge väl dock närmast anses tyda på att avsikten
icke varit att bereda länsarkitekterna något statsbidrag för berörda ändamål.
Yid en inom riksräkenskapsverket i annat sammanhang verkställd utredning
hade befunnits, att expensutgifter för länsarkitekternas räkning bestritts
från såväl femte som sjätte huvudtitelns expensanslag. Någon anmärkning
hade vid granskningen inom riksräkenskapsverket av länsstyrelsernas räkenskaper
icke blivit framställd mot utbetalningar av ifrågavarande slag. I detta
7
Kungl. Majus proposition nr 141.
fall hade emellertid en tillfällig dylik anmärkning icke fullföljts av den anledningen,
att länsstyrelsen vid äskande av de andelsbelopp av femte huvudtitelns
expensanslag, vilka sedermera av Kungl. Majit fastställts, omförmält
tidigare från anslaget bestridda expensutgifter för länsarkitekten.
Det syntes icke ankomma på riksräkenskapsverket att avgiva yttrande,
huruvida och i vilken utsträckning det kunde anses skäligt, att länsarkitekterna
bereddes gottgörelse för havda expensutgifter eller av staten tillhandahölles
skrivmaterialier och dylikt ävensom tjänstelokal. I sistnämnda avseendet
ville riksräkenskapsverket endast framhålla, att vissa länsarkitekter icke
vore bosatta i residensstad. Uppenbart vore emellertid, att en reglering
av ifrågavarande spörsmål vore av behovet påkallad. Den utredning, som
härför erfordrades, syntes böra ske genom byggnadsstyrelsen och vederbörande
länsstyrelser. Beträffande spörsmålets budgettekniska sida ville
riksräkenskapsverket redan i detta sammanhang framhålla, att den lämpligaste
anordningen syntes vara, att eventuella anslagsmedel anvisades såsom
särskild anslagspost under anslaget till länsarkitekterna.
Härefter har byggnadsstyrelsen, såsom i det föregående antytts, den 19
september 1933 inkommit med utlåtande och förslag i ämnet.
Styrelsen har därvid till en början meddelat, att styrelsen genom skrivelser
den 7 juni 1932 underrättat samtliga länsstyrelser örn vad i expensfrågan
dittills förekommit samt hos dem anhållit örn yttranden samt örn de
för frågans bedömande erforderliga uppgifterna. I anledning härav hade
under år 1932 uttalanden i ämnet inkommit från samtliga länsstyrelser; och
äro dessa uttalanden fogade vid handlingarna i ärendet.
Beträffande själva principfrågan har byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen
följande:
Såsom riksräkenskapsverket påpekat, hade frågan örn bestridandet av länsarkitekternas
expenskostnader icke varit föremål för övervägande, då anslag
till länsarkitekter först uppfördes å riksstaten genom beslut av 1917 års
riksdag. Ej heller sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation
hade i sitt den 1 november 1915 avgivna betänkande, däri de sakkunniga
framställde förslag till den nya institutionen, uttalat sig örn detta spörsmål.
Byggnadsstyrelsen hade emellertid under årens lopp uppmärksammat behovet
av frågans ordnande men hade hittills låtit densamma tillsvidare anstå,
då styrelsen i första hand ansett sig böra verka för institutionens utveckling.
Sedan numera samtliga länsstyrelser kommit i åtnjutande av biträde
av länsarkitekt, hade styrelsen ansett sig böra upptaga frågan örn bestridandet
av länsarkitekternas expenskostnader.
Vid institutionens inrättande syntes man hava haft fullt klart för sig, att
densamma framdeles komme att behöva underkastas ändringar i ena eller
andra avseendet. Departementschefens yttrande vid propositionens framläggande
gåre vid handen att man utgått från att det skulle bliva nödvändigt att
framdeles komplettera och utveckla denna organisation. Härav syntes också
följa, att den omständigheten, att vid nämnda tillfälle några uttalanden icke
gjorts beträffande huru man tänkte sig, att frågan örn bestridandet av länsarkitekternas
expenskostnader i tjänsten skulle ordnas, icke finge tolkas så,
att avsikten skulle hava varit att länsarkitekterna för all framtid skulle själva
bestrida dessa kostnader.
Med hänsyn till de jämförelsevis blygsamma arvodena syntes det byggnadsstyrelsen
vara rimligt och skäligt, att länsarkitekterna icke själva finge vidkännas
sina expenskostnader för tjiinstens bedrivande. Denna uppfattning
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr lil.
delades också^ av länsstyrelserna (endast länsstyrelsen i Norrbottens län
syntes hysa någon tvekan). I överensstämmelse härmed hade också i stort
sett förfarits, i det att, såsom den av byggnadsstyrelsen tidigare gjorda utredningen
visade, de flesta länsarkitekterna på ett eller annat sätt genom
länsstyrelsernas försorg blivit ersatta för sina expenskostnader. I likhet
med riksräkenskapsverket funne emellertid byggnadsstyrelsen en reglering
av frågan vara av behovet påkallad med hänsyn dels till de olika sätt, på
vilka i detta avseende förfores, och dels till den omständigheten att några
av länsarkitekterna icke åtnjöte några som helst förmåner i detta hänseende.
Då skrivmaterialier m. m. tillhandahållits av länsstyrelserna, syntes dessutom
detta i vissa fall hava skett med någon tvekan beträffande riktigheten
i ett sådant förfarande.
Såsom stöd för sina tillstyrkanden av att länsarkitekterna borde beredas
dylik ersättning, framhölle vissa länsstyrelser, att åtskilliga andra tjänstemän,
som uppehölle tjänster av ungefär enahanda beskaffenhet som länsarkitekterna,
åtnjöte anslag av statsmedel för sina utgifter i tjänsten. I sådant avseende
nämndes överkontrollörer, folkskolinspektörer och fattigvårdskonsulenter,
vägingenjörer och landsfiskaler.
I fråga örn sättet för bestridande av länsarkitekternas expensutgifter har
byggnadsstyrelsen anfört, att det för ändamålet borde finnas tillgängliga
särskilda anslagsmedel, anvisade som särskild anslagspost under anslaget
till länsarkitekterna. Visserligen kunde man tänka sig att länsstyrelsernas
expensanslag anlitades för ändamålet, vilket särskilt kunde synas ligga nära
till hands i de fall, då länsarkitekten hade tjänstelokal i anslutning till eller
inom länsstyrelsens lokaler. Byggnadsstyrelsen funne dock denna anordning
mindre lämplig, enär det finge anses önskvärt att ifrågavarande utgifter
särhölles, för att en klar bild skulle kunna erhållas av dessa utgifters
beskaffenhet och storlek.
I fråga örn storleken av expensbidrag till länsarkitekterna har byggnadsstyrelsen
anfört bland annat:
Det vore givetvis förenat med svårighet att beräkna länsarkitekternas
verkliga kostnader för skriv- och ritmaterialier och dylikt, då sådana kostnader
även påvilade vederbörandes privata arkitektverksamhet samt materialinköp
givetvis gjordes gemensamt för vederbörandes hela verksamhet. I betraktande
härav syntes det byggnadsstyrelsen vara lämpligast, att länsarkitekterna
erhölle ett skäligen avpassat bidrag till bestridandet av kostnaderna
för anskaffande av i tjänsten erforderliga kontorsmaterialier m. m.
Beträffande storleken av ett dylikt bidrag hade länsstyrelserna och länsarkitekterna
lämnat mycket skilda uppgifter. Självfallet växlade också dessa
expenskostnader högst väsentligt i de olika distrikten. Beräkningarna skiftade
från 300 kronor (Norrbottens län) till 3,950 kronor (Stockholms län). Det
vore givetvis förenat med svårigheter att för varje särskilt distrikt angiva
belopp, som svarade mot det verkliga behovet. Det vore även att taga i
betraktande, att för ett kommande budgetår ändringar kunde uppstå i distriktsindelningen,
som i sin tur kunde föranleda ändrade anslagsbehov i förevarande
hänseende. Det syntes emellertid byggnadsstyrelsen att — med hänsyn
tagen till den på grund av det statsfinansiella läget för närvarande
särskilt framträdande nödvändigheten av att iakttaga den största sparsamhet
vid beräkningen av det totala anslagsbeloppet för ifrågavarande ändamål —
man skulle skäligen kunna utgå ifrån ett genomsnittligt beräknat belopp av
9
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
800 kronor årligen för varje distrikt, vilket för de tolv nuvarande distrikten
skulle motsvara ett sammanlagt belopp av 9,600 kronor. Under förutsättning
av bifall till byggnadsstyrelsens framställning örn anvisande av medel
för nästa budgetår för anställande av ytterligare en länsarkitekt borde alltså
ifrågavarande anslagsbehov beräknas till 10,400 kronor.
För såvitt medel sålunda komme att anvisas att tilldelas länsarkitekterna
såsom ersättning för med tjänsten förbundna expenskostnader, syntes det
byggnadsstyrelsen riktigt, att länsarkitekterna själva bekostade anskaffandet
av de i instruktionen föreskrivna dagböckerna.
Härefter har byggnadsstyrelsen yttrat sig beträffande länsarkitekternas
lokalkostnader.
Efter en redogörelse för de nuvarande förhållandena har styrelsen meddelat,
att tjänstelokaler i kronans hus icke inom den närmaste tiden kunde
beredas de fyra länsarkitekterna i Uppsala, Södermanlands och Gotlands
län, Alvsborgs och Skaraborgs län, Gävleborgs och Jämtlands län samt
Norrbottens län. Dessa länsarkitekter vore sålunda, framhåller byggnadsstyrelsen,
i detta avseende väsentligt sämre ställda än sina kolleger i övriga
distrikt, som kostnadsfritt tilldelats tjänstelokal, och syntes därför skäligen
böra hädanefter beredas ersättning för sina utgifter till lokalhyra, varvid
emellertid ersättningen icke borde utgå för mera än ett rum.
Det syntes styrelsen, att ifrågavarande ersättning till de i Skövde, Gävle
och Luleå bosatta länsarkitekterna skäligen borde kunna beräknas efter ett
belopp av 500 kronor för varje. Med hänsyn till förhållandena på Stockholms
hyresmarknad torde motsvarande ersättning till den därstädes boende
länsarkitekten i Uppsala, Södermanlands och Gotlands län böra beräknas
till 800 kronor.
Då emellertid förändringar i distriktsindelningen kunde komma att av
Kungl. Majit framdeles vidtagas att gälla från och med budgetåret 1934/1935
med därav följande ändringar beträffande bostadsorter och även eljest ombyte
av bostadsort i något fall kunde förekomma, syntes något belopp härutöver
böra beräknas för på detta sätt eventuellt uppkommande behov av
ytterligare hyresbidrag. För detta ändamål föresloge styrelsen ett belopp
av 1,200 kronor.
Till hyresbidrag åt vissa länsarkitekter, som icke kunde beredas tjänstelokal
inom någon kronans egendom, skulle alltså enligt styrelsens förslag
för budgetåret 1934/1935 beräknas ett sammanlagt belopp av 3,500 kronor.
Sammanfattningsvis har byggnadsstyrelsen anfört:
Enligt den av styrelsen sålunda gjorda beräkningen skulle till bestridande
av länsarkitekternas expenskostnader samt till bidrag för hyrande
av tjänstelokal åt vissa länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 erfordras
ett sammanlagt belopp av 13,900 kronor, avrundat till 14,000 kronor. I enlighet
med vad riksräkenskapsverket föreslagit, borde detta belopp upptagas
såsom särskild anslagspost under anslaget till länsarkitekterna och, såsom
skedde beträffande anslaget i övrigt, disponeras enligt Kungl. Majits bestämmande.
Enligt instruktionen för länsarkitekterna utbetalades länsarkitekts
av Kungl. Majit bestämda arvode av länsstyrelsen i det län, där länsarkitekten
vore bosatt, och i överensstämmelse härmed syntes jämväl nu
ifrågavarande anslagsmedel böra enligt Kungl. Majits föreskrift för varje
särskilt budgetår ställas till samma länsstyrelses förfogande.
I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt,
10
Kungl. Majus proposition nr 141.
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1934/1935 såsom
särskild anslagspost under förslagsanslaget till länsarkitekter till bestridande
av ersättning åt länsarkitekterna för expenskostnader m. m. anvisa
ett belopp av 14,000 kronor. Såsom redan förut framhållits, ingår beloppet
i det av styrelsen till länsarkitekter äskade anslaget å 101,000 kronor.
Slutligen har byggnadsstyrelsen beträffande den i det föregående omförmälda
frågan om länsarkitektens i Alvsborgs och Skaraborgs läns distrikt i
tjänsten havda expenskostnader framhållit såsom orimligt, att länsarkitekten,
som tidigare ersatts för sina expenser, skulle i detta avseende komma i
sämre ställning. I varje fall syntes det styrelsen att den omständigheten,
att ovisshet rådde örn huru kostnaderna borde uppdelas mellan de båda
länsstyrelserna, icke behövde medföra, att länsarkitekten nödgades själv bestrida
sina expenser.
I detta sammanhang torde jag få omnämna, att hos Kungl. Majit föreligga
till prövning följande framställningar, avseende ersättning för expensutgifter
för vissa länsarkitekter.
Länsstyrelsen i Ostergötlands län, hos vilken länsarkitekten M. Ericks anhållit
örn ersättning jämlikt ingiven räkning för skriv- och kontorsbiträde
med 220 kronor, har i skrivelse den 23 juni 1932 hemställt, att Kungl. Majit
måtte anvisa medel härtill. Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt framställningen.
I skrivelse den 4 augusti 1933 har länsstyrelsen i Gävleborgs län, med förmälan
bland annat, att den i Gävle placerade länsarkitekten icke kunnat
beredas tjänstelokal hos länsstyrelsen, hemställt örn föreskrift, huruvida och
i vilken omfattning ersättning för länsarkitekts expenser finge utgå av statsmedel
samt i så fall, från vilket anslag dessa utgifter finge av länsstyrelsen
avföras. Byggnadsstyrelsen har i utlåtande uttryckt önskvärdheten av att länsstyrelsen
bereddes möjlighet att gottgörd länsarkitekten för dennes i tjänsten
havda utgifter av ifrågavarande slag.
Länsarkitekten i Älvsborgs och Skaraborgs län A. Berglund har anhållit,
att Kungl. Majit ville berecia honom ersättning för havda utlägg i tjänsten
för lokal med städning, värme och ljus från och med den 1 oktober 1927
med 1,000 kronor för år, för skrivbiträde från och med samma dag med
1,200 kronor för år och för expenser från och med den 1 juli 1928 med 800
kronor för år (med avdrag för av länsstyrelsen i Skaraborgs län redan ersatta
telefonkostnader för tiden 1 juli 1928—30 september 1930, 530 kronor
10 öre), allt intill den dag, från vilken det bestämdes att här avsedda kostnader
skulle på annat sätt utgå.
Statskontoret har den 10 februari 1934 avgivit utlåtande i frågan och därvid
anfört:
Av den i ärendet lämnade utredningen samt av byggnadsstyrelsens framställning
syntes det statskontoret framgå, att med hänsyn till den ställning länsarkitekterna
numera intoge staten borde bidraga till täckande helt eller delvis
av deras i tjänsten havda kostnader för skriv- och ritmaterialier samt
andra expenser. Det torde därvid kunna ifrågasättas, huruvida icke för varje
länsarkitekt ett med utgångspunkt från omfattningen av hans tjänstegöromål
avpassat förvaltningsbidrag borde i förväg fastställas och utan redovisnings
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
skyldighet ställas till yederbörandes förfogande. En dylik anordning förefunnes
för närvarande ifråga om häradsskrivare och landsfiskaler. Då det
emellertid skulle möta stora svårigheter att i förväg avväga de ifrågasatta
förvaltningsbidragen, och då det syntes önskvärt, att förevarande befattningshavares
tjänsteverksamhet liölles isär från deras privata arbetsuppgifter,
ville statskontoret förorda, att länsarkitekternas utgifter för expenser
ersattes dem på grund av ingivna räkningar, som vederbörligen prövades.
Därvid syntes dock för varje länsarkitekt böra av Kungl. Majit fastställas
ett visst maximibelopp, som ersättningen per år icke finge överstiga. Med
hänsyn till angelägenheten av att likformiga grunder tillämpades vid prövningen
av de ingivna räkningarna syntes starka skäl tala för att granskningen
liksom utbetalningen omhänderhades av byggnadsstyrelsen.
Vad därefter beträffade frågan örn beräkningen av anslag för ifrågavarande
ändamål holle statskontoret före, att ett belopp av i genomsnitt 800
kronor för varje länsarkitekt vore väl högt. I avsaknad av material för frågans
närmare bedömande ville statskontoret dock icke påyrka någon sänkning
av det belopp, som byggnadsstyrelsen föreslagit skola upptagas under
anslaget till länsarkitekterna, eller 10,400 kronor.
Statskontoret anslöte sig till byggnadsstyrelsens förslag, att länsarkitekterna
i regel borde beredas kontorslokal i av statsverket ägd eller disponerad
fastighet. Detta torde bidraga till att länsarkitektens tjänsteverksamhet
hölles skild från hans arbete utom tjänsten. För de länsarkitekter,
vilkas lokalfråga icke lämpligen kunde ordnas på nu angivna sätt, syntes
böra utgå hyresbidrag. För sådant ändamål torde det av byggnadsstyrelsen
föreslagna beloppet, 15.500 kronor, böra ställas till Kungl. Majits förfogande.
I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att hyresbidraget borde
avse jämväl bidrag till kostnaderna för städning, uppvärmning och belysning.
Statskontoret ansåge, i likhet med byggnadsstyrelsen, skäligt att de länsarkitekter,
vilka hittills av statsmedel erhållit gottgörelse för sina expensutgifter,
jämväl i fortsättningen finge åtnjuta denna förmån, intill dess särskilda
medel kunde komma att på riksstaten beräknas för ändamålet. I
saknad av lämplig fördelningsgrund ifråga örn sådan länsarkitekt, som tjänstgjorde
i två län, syntes ersättningen böra lika fördelas å länsstyrelserna
och bestridas av anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. under
femte huvudtiteln. Denna huvudtitel torde hittills i allmänhet hava anlitats
för täckande av ifrågavarande kostnader för de länsarkitekter, till vilka gottgörelse
utgått.
Byggnadsstyrelsen har under förutsättning av oförändrad organisationsform
föreslagit, att medel skulle anvisas för anställande av ytterligare en
länsarkitekt för att möjliggöra en avlastning från de för närvarande mest
arbetstyngda distrikten. Då ett bifall till detta förslag skulle innebära
en fortsatt utbyggnad av den nuvarande organisationen vid en tidpunkt, då
samtliga de frågor, som avse länsarkitektsinstitutionen, befinna sig under
utredning, kan jag icke tillstyrka detsamma. Anslagsposten till avlöningar
torde alltså för budgetåret 1934/1935 böra beräknas till samma belopp som
innevarande budgetår, (57,000 kronor.
I fråga örn anslagsposten till resekostnader innebär byggnadsstyrelsens
förslag, att densamma skulle ökas från nuvarande 13,000 kronor till 15,000
kronor (dier till samma belopp som för budgetåret 1931/1932. Med hänsyn
Departements
chefen.
12
Kungl. Majus proposition nr lil.
till vad byggnadsstyrelsen upplyst rörande de faktiska utgifterna för länsarkitekternas
resor under de senaste budgetåren finner jag mig böra biträda
förslaget i denna del.
Vad därefter angår ersättning till länsarkitekterna för i tjänsten havda
expenskostnader m. m., synes frågan härom icke hava varit föremål för
övervägande, då anslag till länsarkitekter först uppfördes å riksstaten. Under
årens lopp framkomna krav på dylik ersättning hava, enligt vad utredningen
visar, av vederbörande länsstyrelser behandlats olika. En reglering härvidlag
synes, såsom riksräkenskapsverket framhållit, böra åvägabringas.
I anslutning till den uppfattning, åt vilken länsstyrelserna, byggnadsstyrelsen
och statskontoret givit uttryck, finner jag motiverat, att staten med
hänsyn till de omfattande uppgifter, som länsarkitekterna numera i regel
hava, bidrager till täckande av deras i tjänsten havda expenskostnader, och
det synes påkallat att så sker redan nu. Något föregripande av en blivande
allmän reglering av länsarkitektsinstitutionen och vad därmed sammanhänger
lärer icke härigenom kunna ske. Jag förordar alltså, att medel för ändamålet
beredas å riksstaten för nästkommande budgetår och att, i enlighet
med vad myndigheterna förordat, under förslagsanslaget till länsarkitekter
upptages en särskild anslagspost, benämnd »Ersättning för expenser åt
länsarkitekter». Utgifterna från denna post torde liksom resekostnaderna
böra redovisas å särskild bokföringstitel.
Beträffande sättet för ersättningens utgående ansluter jag mig till statskontorets
mening. Länsarkitekternas utgifter för expenser böra alltså ersättas
dem på grund av ingivna räkningar, som vederbörligen prövas. Dock
torde för varje länsarkitekt böra av Kungl. Majit fastställas ett visst maximibelopp,
som ersättningen per år icke må överstiga. Med hänsyn till angelägenheten
av att likformiga grunder tillämpas vid prövningen av de ingivna
räkningarna förordar jag, att granskningen, liksom utbetalningen, omhänderhaves
av byggnadsstyrelsen.
I fråga örn storleken av expen sbidraget har byggnadsstyrelsen föreslagit,
att man skulle utgå från ett genomsnittligt beräknat’ belopp av 800 kronor
årligen för varje distrikt, vilket för de tolv nuvarande distrikten skulle motsvara
ett sammanlagt belopp av 9,600 kronor. Statskontoret har funnit denna
beräkningsgrund väl hög men har dock icke velat påyrka någon sänkning.
Jag håller emellertid före, att ett genomsnittligt årsbelopp av 700 kronor för
varje distrikt bör kunna anses vara tillräckligt. För tolv distrikt skulle
detta innebära en summa av 8,400 kronor, vilket belopp lämpligen synes
böra avrundas nedåt till 8,000 kronor.
För beredande av hyresbidrag åt de länsarkitekter, vilka icke kunna erhålla
lokal i av statsverket ägd eller disponerad fastighet, har byggnadsstyrelsen
hemställt örn ett anslag av 3,500 kronor. Detta förslag har av statskontoret
tillstyrkts. Med avgörandet av frågan örn dylikt bidrag torde emellertid
böra anstå till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptages
till prövning. Jag kan alltså icke förorda att någon åtgärd i detta avseende
nu vidtages.
Kungl. Majus proposition nr 141. 13
Vid bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt skulle staten för anslaget
till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 erhålla följande lydelse:
Avlöningar till länsarkitekter m. m........................................... kronor 67,000
Rese- och traktamentskostnader för länsarkitekter, förslagsvis » 15,000
Ersättning för expenser åt länsarkitekter................................... » 8,000
Summa kronor 90,000
För budgetåret 1934/1935 skulle alltså för ändamålet erfordras ett belopp
av 90,000 kronor.
Härefter återstår frågan örn gottgörelse för expensutgifter åt länsarkitekter
för tiden till dess att särskilda medel komma att på riksstaten finnas tillgängliga
för ändamålet. Såsom jag förut meddelat, föreligga hos Kungl.
Maj:t vissa framställningar härutinnan. Vid bifall till mitt i det föregående
framställda förslag synes billigheten också kräva, att för tiden till och med
utgången av juni 1934 expensbidrag beredas åt länsarkitekter i de fall, då
hittills av statsmedel åtnjutits dylik förmån eller där särskilda skäl eljest
kunna anses föreligga. Statskontoret har förordat, att dessa ersättningar
skulle bestridas av anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
under femte huvudtiteln, då denna huvudtitel hittills i allmänhet torde
hava anlitats, när dylik gottgörelse utgått. Då emellertid anslagsmedel för
länsarkitektsinstitutionen i övrigt upptagas under sjätte huvudtiteln och då
vidare enligt mitt förslag jämväl ersättning för expensutgifter för framtiden
skulle gäldas från anslag under samma huvudtitel, finner jag mig i stället
böra förorda, att för ändamålet anlitas denna huvudtitels anslag till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. Därest riksdagen ej uttalar erinran
häremot, torde beslut örn ersättning, varom nu är fråga, efter prövning i
varje särskilt fall få meddelas av Kungl. Maj:t. Givetvis bör dylik ersättning
icke utgå efter fördelaktigare beräkningsgrunder än dem, som enligt
här framlagt förslag skulle tillämpas från och med den 1 juli 1934.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 anvisa ett
extra förslagsanslag av ..................................... kronor 90,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenllegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1934:6 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartemen s. 21 i texten