Kungl. Marits proposition nr 148
1934-02-23 · 121 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 113 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:148, Kungl. Marits proposition nr 148
Dokumentets text
Kungl. Marits proposition nr 148.
1
Nr 148.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående domänverkets organisation;
gruen Stockholms slott den 23 februari 1934.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Då jag nu för Kungl. Majit anmäler frågan örn ändrad organisation
för domänverket, må först lämnas en översikt av statsmakternas tidigare
behandling av frågan ävensom av de i ämnet verkställda utredningar, till
vilka statsmakterna ännu icke tagit ställning. Enär åtskilliga av dessa
utredningar ligga långt tillbaka i tiden och därför i vissa delar sakna
aktualitet, torde jag kunna inskränka mig till att vid behandlingen av
organisationens detaljer upptaga de föreliggande förslagen allenast i den
mån de alltjämt kunna ifrågakomma till utförande.
Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr iUS. ]
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Jag torde först böra angiva vilka spörsmål, som i detta sammanhang
avses att föreläggas riksdagen till prövning. Domänverkets två huvuduppgifter
äro förvaltningen av statens skogstillgångar och administrationen
av dess jordbruksdomäner. Det skulle för vinnande av överblick
över hela förvaltningssystemet varit lyckligt, örn båda dessa huvudgrenar
av verksamheten kunnat samtidigt underkastas översyn. De jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1932 tillkallade utredningsmän
för utredning rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord
hava den 20 november 1933 avlämnat betänkande i sistnämnda fråga
och därvid jämväl avgivit förslag rörande de organisatoriska förändringar
beträffande domänverkets jordbruksadministration, som ansetts nödvändiga
eller lämpliga att genomföra i samband med utfärdandet av nya
bestämmelser i fråga örn utarrendering av kronans jordbruksegendomar.
Jag har tidigare i dag föreslagit Kungl. Maj:t att i särskild proposition
till 1934 års riksdag framlägga förslag till nya grunder rörande utarrendering
av kronojord ävensom till i övrigt erforderliga bestämmelser i berörda
frågor med undantag beträffande domänintendenternas tjänstgöringsförhållanden.
Utredningsmännens förslag innebär i fråga örn den
lokala personalorganisationen viss omreglering av domänintendenternas
befogenheter och tjänstgöringsförhållanden. Då någon sammankoppling
av denna lokala organisation för jordbruksadministrationen med den lokala
skogsförvaltningen emellertid icke ifrågasatts, torde frågan örn den
lokala jordbruksadministrationen, som tillsvidare bör ordnas provisoriskt,
kunna utan olägenhet utbrytas för att senare bliva föremål för närmare
övervägande och avgörande. I det följande kommer jag sålunda att upptaga
ifrågavarande utredningsmäns förslag endast i vad det föranleder
ändring i domänstyrelsens organisation och personalstat. I övrigt kommer
jag att behandla domänverkets hela organisationsfråga.
Det svenska statsskogsbrukets nuvarande organisation härleder sig från
mitten av förra århundradet, då — delvis efter mönster av den tyska
forstadministrationen — en mera fast organisation genomfördes med lokala
revirförvaltningar under Överjägmästare eller skogsinspektörer, vilka
till en början sorterade under länsstyrelserna men sedermera inordnades
under en central ledning i huvudstaden, skogsstyrelsen, senare domänstyrelsen.
Sedan vissa delar av organisationen behandlats av 1868—1870 års
norrländska skogskommitté, verkställdes efter beslut av 1889 års riksdag
en genomgripande och för den följande tiden grundläggande reglering av
tjänstgöringsområdena för hela landet. Ehuru till sin yttre konstruktion
alltjämt orubbad, har denna organisation givetvis med årens lopp utvecklats.
De särskilda organens sammansättning och funktion hava, i regel
på initiativ av domänstyrelsen, förändrats, allt eftersom statsskogsbrukets
mål ändrat karaktär och dess medel förbättrats. Härtill hava statsmakterna
givetvis medverkat genom beslut, som berört vissa, var för sig
behandlade delar av domänstyrelsens och skogsstatens verksamhet samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
3
lönestaten. Någon prövning i ett sammanhang av organisationen har
dock ej ägt rum, och alltjämt regleras verksamheten i huvudsak av förordningen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket, vilken i de delar, som icke hava karaktär av administrativ
föreskrift eller instruktion, utgör en sammanfattning av äldre, under
medverkan av riksdagen tillkomna bestämmelser.
Det första steget till en allmän omprövning av organisationen för domänstyrelsen
och skogsstaten —- numera sammanfattade under benämningen
domänverket — togs år 1907, då Kungl. Majit på framställning av
föreningen för skogsvård i Norrland den 5 juli sagda år uppdrog åt en
kommitté att verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas
för att åstadkomma en rätt vård av kronans och de under skogsstatens
tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna. Sedan 1910 års
riksdag i skrivelse nr 114 anhållit, att Kungl. Majit måtte beträffande
samma grupper av skogar i landet söder örn Dalarna taga under övervägande,
huruvida liknande åtgärder borde, utöver vad då skedde, vidtagas,
tillkallades den 16 juni 1911 sakkunniga för verkställande av motsvarande
utredning beträffande mellersta och södra delarna av riket. Den förra
kommittén, den norrländska skogsvårdskommittén1, avgav sitt betänkande
den 16 mars 1912, och de sistnämnda sakkunniga, skog ssakkunnig a för
södra Sverige3, avlämnade sitt betänkande den 17 december 1915. Den 25
april 1917 avgav domänstyrelsen yttrande i anledning av vad den förstnämnda
kommittén anfört rörande principerna för den statliga skogshushållningen
samt domänverkets organisation ävensom över den sistnämnda
kommitténs betänkande. Vid yttrandet fogades av styrelsen utarbetat
förslag till ny förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket. De av kommittéerna samt av domänstyrelsen sålunda avgivna
förslagen hava i vissa avseenden vunnit beaktande därigenom, att
antalet befattningshavare vid skogsstaten huvudsakligen efter beslut av
1915 och 1919 års riksdagar väsentligt ökats, samt att en decentralisation
i förvaltningen, som förordats av kommittéerna och domänstyrelsen, till
viss grad genomförts bland annat genom ny instruktion för skogsstaten
den 8 oktober 1918 (nr 950). Enär emellertid endast vissa delar av domänverkets
organisation härigenom blivit föremål för övervägande och åtgärder,
uppdrog Kungl. Majit den 6 december 1918 åt kommunikationsverkens
lönekommitté3 — tillsatt den 28 juni 1918 för utredning beträffande löneoch
organisationsförhållanden vid de fyra kommunikationsverken — att,
1 Ledamöter: hovstallmästare!! G. Tamm, ordf., auditören A. II. Kahlén, I. d. byråchefen
K- G. Kinberg, dåvarande skogschefen N. G. Ringstrand, överjägmästaren P. O. Welander och
riksdagsmannen A. Wiklund i Brattfors.
3 Ledamöter: greve R. Hamilton, ordf., överjägmästaren C. G. Barthelson, dåvarande disponenten
G. V. G. Kuylenstjerna, bruksägaren Ivan Svensson, och hovstallmästaren G. Tamm.
8 Ledamöter: dåvarande riksdagsmannen C. G. Ekman, ordf., riksdagsmannen E. Eriksson,
dåvarande byråchefen A. Hamilton, dåvarande majoren S. Lubeck, riksdagsmannen B. Nilsson
i Landeryd, riksdagsmannen N. Persson och byråchefen E. Sidenbladh.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
förstärkt med tre representanter för domänverket1, verkställa utredning
jämväl beträffande löne- och organisationsförliållanden vid domänstyrelsen,
skogsstaten och statens skogsskole. Sedan kommittén av domänstyrelsen
inhämtat, att styrelsen icke ansåge sig då böra ifrågasätta ytterligare
förändringar beträffande domänverkets organisation, begränsade
sig kommittén i allt väsentligt till behandling av frågan örn löneregleringinom
ramen av den dåvarande organisationen.
I proposition nr 271 till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
till lönereglering för domänverkets personal. I propositionen uttalades
icke någon mening rörande eventuella ändringar i domänverkets organisation.
Med anledning av propositionen väcktes emellertid — förutom
ett antal motioner, som i huvudsak avsågo ändringar i Kungl. Maj:ts förslag
i den egentliga lönefrågan •—• en motion, I: 257, i syfte att åstadkomma
förnyad utredning och omprövning i ett sammanhang av domänverkets
organisations- och lönefrågor. I skrivelse den 17 juni 1920, nr 322,
anmälde riksdagen, som bland annat hänvisade till de skogssakkunnigas
för södra Sverige förslag i organisationsfrågan, att riksdagen med anledning
av nämnda proposition och motion, bland annat, provisoriskt för år
1921 godkänt det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid domänverket, samt anhöll därjämte, i anledning
av ifrågavarande motion, hos Kungl. Maj:t örn förnyad utredning
angående löne- och organisationsförhållandena vid domänverket med beaktande,
i den mån så kunde befinnas lämpligt, av de i motionen angivna
synpunkterna samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.
Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den 22 juni
1920 (nr 493) avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket att äga
provisorisk tillämpning för år 1921. Sedermera har nämnda provisoriska
avlöningsreglemente efter beslut varje år av riksdagen förlängts för ett
år i sänder med bland annat de ändringar, som för tiden från den 1 juli
1925 betingats av statsmakternas beslut örn kvinnas behörighet att innehava
statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m., senast vid nästlidna
riksdag för år 1934 (prop. nr 184; R, skr. nr 270).
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrogs därjämte den 30 juni
1920 i enlighet med riksdagens förenämnda anhållan åt särskilda sakkunniga
att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande organisations-
och avlöningsförhållanden vid domänverket samt därmed sammanhängande
pensionsreglering. I direktiven för de sakkunniga uttalades,
att utredningen borde göras så omfattande och allsidig som möjlig samt
ske under hänsynstagande till alla omständigheter, som kunde anses inverka
på frågan. Den nya utredningen borde taga samtliga tidigare oavgjorda
förslag under omprövning och på grundvalen av hela det förelig
1
Byråchefen, friherre Th. Hermelin, överjägmästaren C. Björkbom och kronojägaren O.
J:son Bragée.
5
Kungl. May.ts proposition nr 148.
gande materialet och de ytterligare undersökningar, som funnes erforderliga,
sammanföra och framlägga ett slutligt utarbetat förslag beträffande
domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden jämte därtill hörande
författningsbestämmelser. De sålunda tillkallade 1920 års löne- och
organisationssakkunniga för domänverket1 överlämnade den 24 november
1921 första delen av sitt betänkande, innefattande utredning och förslag
beträffande definitiv lönereglering, provisoriska pensionsbestämmelser och
vissa organisatoriska spörsmål vid domänverket, vilka mera direkt berördes
av de i förberörda motion antydda önskemålen, nämligen, vad skogsstaten
beträffar, inrättande av distriktsstyrelser och klassificering av
revir samt, vad domänstyrelsen angår, formen för domänstyrelsens organisation,
inrättande av en affärsavdelning, uppförande å ordinarie stat av
vissa å extra stat varande befattningar samt inrättande av två sekreterarebefattningar.
De sakkunniga anförde om sitt uppdrag, att ett definitivt
förslag till framtida organisation av domänverket icke lämpligen kunde
utarbetas, förrän vissa utredningar och förslag varit föremål för slutlig
prövning av Kungl. Majit och riksdagen, främst de av skogslagstiftningskommittén
i dess betänkanden den 9 december 1918 behandlade skogslagstiftningsfrågorna
samt spörsmålet örn de ecklesiastika skogarnas ställning
i förvaltningshänseende. Då någon verklig olägenhet av att lönefrågan
i viss mån lösrycktes från organisationsfrågan icke syntes de sakkunniga
föreligga, hemställde de, att av dem utarbetade förslag måtte
föreläggas riksdagen.
I ett av domänstyrelsen den 15 februari 1922 över de sakkunnigas betänkande
avgivet utlåtande anfördes, att löneregleringsfrågan icke borde
lösryckas från sitt samband med organisationsproblemet i övrigt, utan
borde Kungl. Majit föreslå riksdagen besluta, att deli för domänverket
ifrågasatta omorganisationen skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa, av domänstyrelsen i korthet angivna riktlinjer. Utlåtandet
innefattade vissa detaljförslag berörande domänverkets organisation samt
förslag till definitiv lönereglering för domänverket samt upptog därjämte
till särskild behandling de organisatoriska spörsmål, varpå 1920 års löneoeh
organisationssakkunniga ingått.
Kungl. Majit förordnade den 30 november 1922, att sistnämnda sakkunnigas
återstående utredning skulle tillsvidare vila, samt den 9 januari
1925, att de sakkunnigas uppdrag skulle upphöra. De av de sakkunniga
samt domänstyrelsen den 15 februari 1922 avgivna förslagen hava i huvudsak
icke föranlett annan åtgärd än att, efter särskild framställning av
generaldirektören för domänstyrelsen, en särskild försäljningschef från
den 1 maj 1923 förordnats att tillsvidare biträda styrelsen, i samband varmed
en särskild försäljningsavdelning inrättats inom styrelsen.
Vid 1932 års riksdag hava de frågor örn ny lagstiftning rörande vården
1 Ledamöter: generaldirektören K. Fredenberg, ordf., byråchefen F. Aminoff, kammarherren
K. von Hofsten, disponenten E. Klintin och riksdagsmannen N. A. Nilsson i Kabbarp.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
av häradsallmänningarna samt de ecklesiastika skogarna, som 1920 års
löne- och organisationssakkunniga åsyftat, bringats till sin lösning, varjämte
nya bestämmelser örn uppsikten å de enskilda skogarna i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker samt Särna och Idre socknar
antagits. Sedan statsmakterna sålunda prövat landets skogslagstiftning
i de delar, som äro mest betydelsefulla för utformningen av domänverkets
organisation, har verkets organisationsfråga åter upptagits. Föreningen
Sveriges ordinarie jägmästare, De extra jägmästarnas förbund och Sveriges
kronojägareförbund, vilka personalorganisationer redan den 3 december
1931 anhållit, att frågan måtte upptagas till avgörande i samband
med nyssnämnda lagstiftningsfrågor, hemställde den 12 juni 1932 i gemensam
skrivelse med en representant för överjägmästarna, att en kommitté
måtte tillsättas för behandling av domänverkets organisationsfrågor. Sedan
domänstyrelsen i yttrande den 2 juli 1932 hemställt örn uppdrag att
utarbeta och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till ändrad organisation
av domänverket och omarbetning av 1894 års skogsordning, ifrågasatte
nämnda tre personalsammanslutningar i en den 19 juli 1932 avgiven skrift,
att domänstyrelsen skulle erhålla särskilt uppdrag att avgiva förslag
rörande frågan örn ersättning till domänverket för kostnader till följd av
indragning av personal, som kunde föranledas av omförmälda beslut av
1932 års riksdag. Kungl. Majit uppdrog den 16 september 1932 åt domänstyrelsen
att, under beaktande av vad i ärendet förekommit, skyndsammast
utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med de förslag rörande domänverkets
organisation och vad därmed sammanhängde, som kunde föranledas
därav, att förvaltningen av vissa skogar enligt under 1932 fattade
beslut skulle överflyttas från styrelsen.
Den 14 december 1932 avgav domänstyrelsen förslag rörande den indragning
av personal vid skogsstaten, som betingades av statsmakternas omförmälda
beslut. Denna fråga förelädes i proposition nr 233 1933 års riksdag,
som jämlikt skrivelse den 3 juni 1933, nr 269, meddelade Kungl. Majit
sitt beslut i frågan. Bestämmelser i ämnet hava sedermera utfärdats av
Kungl. Majit i brev till domänstyrelsen den 14 juni 1933.
Domänstyrelsen bar i skrivelse flen 5 juli 10?,:] till Kungl. Majit överlämnat
utredning och förslag rörande domänverkets organisation, varvid
fogats bland annat protokoll från överläggningar, som hållits med ett antal
tjänstemän, tillhörande de skilda tjänstegrupperna inom skogsstaten,
i syfte att utnyttja skogsstatspersonalens erfarenhet i förevarande organisationsfrågor.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, kommunikationsverkens lönenämnd, centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund, styrelsen för skogsbögskolan
och statens skogsförsöksanstalt, Sveriges skogsägareförbund, tre Överjägmästare
gemensamt S Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, De extra 1
1 Överjägmästare!! i Västra distriktet E. Helmers, Överjägmästare!! i Stockholm-Gävle
distrikt A. Holmgren och överjägmästaren i Bergslagsdistriktet A. Welander.
7
Kungl. May.ts proposition nr 148.
jägmästarnas förbund, Sveriges kronojägareförbund samt Svenska sågverksindustriarbetareförbundet
och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
gemensamt. Därjämte hava skrivelser i frågan inkommit från
skogsrättarna vid statens skogsskolor samt De skogsskoleutbildades centralkommitté.
Domänstyrelsen har slutligen den 1 november 1933 överlämnat förslag
till landets indelning i distrikt och revir ävensom beträffande provisoriskt
anordnande av domänverkets förvaltning under en övergångstid.
Som ett led i sina undersökningar angående de statliga affärsföretagens
ändamålsenliga förvaltning och organisation har socialisering snämnden
år 1930 framlagt utredning och förslag beträffande domänverkets omfattning,
uppgifter och organisation. Förslaget är uppbyggt efter samma
principer, som nämnden några år tidigare förordat för statens järnvägars
förvaltning, och innefattar bland annat en genomgripande omläggning av
grunderna för förvaltningen, avsedd att skilja verkets ekonomiska företagarverksamhet
från den egentliga statsadministrationen. Över betänkandet
hava utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer.
Jag övergår nu att behandla verksamheten och framkomna ändringsförslag
och följer i huvudsak den av domänstyrelsen i förslaget den 5 juli
1933 använda dispositionen.
I. Domänverkets arbetsuppgifter och ställning inom statsförvaltningen.
1
1. Uppgifter och förvaltningssystem.
Domänstyrelsen har härom i huvudsak anfört följande.
Domänverket — i egenskap av affärsdrivande verk — hade såsom
främsta uppgift att förvalta statens skogstillgångar och
jordbruksdomäner på sådant sätt, att de lämnade högsta möjliga,
uthålliga avkastning. Då denna sats, vid sidan av principen örn bästa
förräntning av det i skogen bundna kapitalet, tillämpades för allt rationellt
skogsbruk, borde utsyning, avverkning och försäljning
av virke samt alla åtgärder, som inbegrepes under skogsvård—i den
mån företagen eljest vore jämförbara — i statens skogsförvaltning utföras
på i stort sett samma sätt, som åtgärderna utfördes av enskild skogsägare,
vilken med duglighet förenade förmåga att värdesätta skogens
framtida avkastning. Så långt rådde icke någon väsentlig skillnad mellan
statligt och enskilt skogsbruk. Utsträckte man jämförelsen till andra
områden, skulle emellertid viktiga skiljelinjer framträda. Frågan örn
statlig träförädling kunde icke endast bedömas ur rent företagsekonomiska
synpunkter. Man rördo sig här på ett område — industripoli
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
tikens —- som vore särskilt känsligt i socialt avseende oell där, vid sidan
av företagarintresset, nationalekonomiska oell vissa andra samhällsintressen
måste tillgodoses. Vid upplåtelse oell försäljning av jord
och lägenheter måste staten i allmänhet taga hänsyn även till andra
omständigheter än förhållandena å den fria fastighetsmarknaden. Denna
gren av förvaltningen hade som en följd av statsmakternas jordpolitiska
verksamhet insnörts i ett nät av bestämmelser, som förvandlat den fria
ekonomiska förvaltningen till statsadministration. Även den allmänna
fastighetsförvaltning, som ålå ge domänverket, såsom vården
av egendomen, deklarations- och beskattningsfrågor eller disposition
av mark för ändamål av mer eller mindre allmän natur, vore till
viss grad präglad av statsegendomens särställning.
Att förvaltningen av statsegendomen i nämnda avseenden företedde avvikelser
från en rent affärsmässig fastighetsförvaltning torde under alla
förhållanden vara oundvikligt, Det statspolitiska kravet på medbestämmanderätt
beträffande domänverkets skötsel hade emellertid särskilt under
senare år sträckt sig längre. Samhället sökte i allt större utsträckning
taga statsegendomen till hjälp för tillgodoseende av sina syften,
framför allt i befolknings- och försörjningsfrågor. Styrelsen erinrade i
detta sammanhang örn en del virkesleveranser till enskilda bolag, som
kommit till stånd efter ingripande av statsmakterna, igångsättande i domänverkets
regi av vissa sågverk, domänverkets omhändertagande av
samvetsömma värnpliktiga, anordnande av reservarbeten m. m.
Utan att närmare ingå på frågan i vad mån förenämnda åtgärder från
staten i dess egenskap av överhöghetsorgan vore berättigade, funne styrelsen
det i varje fall naturligt, att statsegendomen utnyttjades som ett
hjälpmedel för reglering av samhällsfrågor. Vid sidan av sitt intresse
av en god avkastning av statsskogarna hade staten att tillvarataga jämväl
ett annat betydande intresse, nämligen folkförsörjningen. I tider, då
dessa intressen icke sammanfölle, kunde det bliva nödvändigt att låta
den företagsekonomiska förvaltningen vika för en modifierad form av
statsadministration, vars sammansatta resultat givetvis vore synnerligen
svårt att rätt värdesätta.
Förutom förvaltning av statens egna skogar oell jordbruksdomäner
ålåge domänverket också administration av åtskilliga andra
allmänna samt enskilda skogar såsom städernas skogar, vissa
sockenallmänningar, vissa boställsskogar av ecklesiastik natur — biskopshemman,
klockarboställen och lektorsboställen m. fl. — skogar till allmänna
inrättningars hemman samt enskildas skogar under skyddsskogslagen
m. m. Härjämte ålåge styrelsen förvaltningsbestyr beträffande
en del jordbruksegendomar, vilkas avkastning icke inginge till domänverket.
Styrelsen ansåge sig tillsvidare böra förutsätta, att domänverket
alltjämt i icke oväsentlig omfattning skulle tagas i anspråk för dylika
uppgifter.
Bland övriga administrativa uppgifter, som ankomme på
domänstyrelsen, vore att i allmänhet verka för en ändamålsenlig skogshushållning
och jaktvård i riket. I allmänna skogliga spörsmål, i frågor
rörande skogslagstiftning samt anslag för skogliga ändamål inhämtade
statsmakterna som regel yttranden från domänstyrelsen. Styrelsen
anlitades därjämte för utredningar och förslag rörande grunderna för
skogsbeskattning och fastighetstaxering, samt den praktiska utformningen
och tillämpningen av bestämmelserna därom. Domänstyrelsen och
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
skogsstaten utövade tillsynen över jakten oell jaktvården i riket, vilket
numera i huvudsak endast innebure tillvaratagande av vissa naturskyddsintressen
samt reglering av viltstammens beskattning. Domänverket
handhade vidare den lägre skogsundervisningen. Även andra uppdrag
av skogligt-administrativ art plägade anförtros åt domänverket.
Slutligen erinrade styrelsen om att skogsstatstjänstemännen toges i anspråk
för vissa funktioner i det allmännas tjänst.
Domänverket intoge jämte vattenfallsverket en särställning
bland statens af färsdrivande verk. Domänverket förvaltade
statens skogar. Verket arbetade därvid under fri konkurrens från det
enskilda skogsbruket och i stort sett under samma förutsättningar som
detta. Verksamhetens resultat vore sålunda bland annat i hög grad beroende
av prisbildningen för skogsprodukter å den fria marknaden. Domänverkets
organisation finge på grund härav bedömas ur i stort sett
andra synpunkter än organisationen av statens övriga affärsdrivande
verk.
Domänverket skulle svara för vården och det ekonomiska tillgodogörandet
av avkastningen från statsskogarna, vilka vore spridda över hela
landet och av mycket olika karaktär. Inom vissa delar av landet, där
avvittringen senast gått fram, eller inköp bedrivits i större omfattning,
ägde staten betydande skogskomplex, vilka t. ex. i lappmarkerna omfattade
större delen av den befintliga, produktiva skogsmarken. I andra
trakter åter vore kronans skogsinnehav mera obetydligt, och flerstädes
utgjordes det endast av spridda, mindre skogsskiften.
Domänverkets organisation måste vara lämpad för alla slag av skogsbruk.
I Norrland och de inre delarna av mellersta Sverige bedreves ett
storskogsbruk med i huvudsak samma förutsättningar som för de större
skogsbolagen, dock med den väsentliga skillnaden, att bolagens skogshantering
i allmänhet vore inriktad på att leverera virke till egna industriella
anläggningar, varifrån försäljning av förädlad vara skedde centralt,
under det att staten som regel sålde och levererade virket som råvara
i skogen, vid flottled eller annan uppsamlingsplats för virke. Inom
andra trakter försigginge i stor utsträckning minutförsäljning från kronans
skogar. De lokala organen inom domänverket måste därför i betydande
omfattning kunna bedriva en fri försäljningsverksamhet.
Inom domänverket borde sålunda finnas utrymme såväl för skogsbruk
med egen förädlingsindustri av flera slag och storleksordningar som för
skogsbruk av annan typ med minutförsäljning av oförädlat och upphugget
virke eller produkter från egna, mindre förädlingsverk. Och alla
grenar skulle utan inbördes konkurrens friktionsfritt samverka till ett
gott samlat resultat av statens skogshantering. Verksamheten måste därjämte
på grund av dess statliga karaktär bedrivas med all möjlig hänsyn
till nationalekonomiska och enskilda intressen, för att staten som företagare
icke skulle öka bördan för staten som befrämjare av folkförsörjningen
och vårdare av sociala intressen i övrigt. Ett skogsbruk med så
mångsidig och omfattande verksamhet som domänverkets vore med avseende
å organisationen icke direkt jämförbart med enskilt skogsbruk.
Ur yttrandena torde beträffande frågan örn domänverkets arbetsuppgifter
följande få återgivas.
Centralrådet för skogsvärdssty reiser nas förbund har ansett, att nu, dä
domänverket stöde inför sin omorganisation, tillfället vore inne att verk
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Departements
chefen.
ställa en ändamålsenlig uppdelning på olika myndigheter av de skogliga
göromål av övervakande eller administrativ natur, som hänförde sig
till andra skogar än statsskogar och för närvarande handhades av domänstyrelsen.
En dylik uppdelning borde genomföras med ledning av de bestämmelser,
som gällde i fråga örn dispositionsrätten till avkastningen
från de olika skogarna. Endast de skogar, från vilka avkastningen skulle
tillgodoföras staten eller tjäna sådant allmänt ändamål, varav staten
hade direkt intresse, borde förvaltas eller stå under uppsikt av domänverket
eller annat för ändamålet särskilt inrättat organ, under det att
samtliga övriga skogar borde stå under uppsikt av skogsvårdsstyrelserna.
Enligt dessa grunder skulle alltså skogsvårdsstyrelserna övervaka skogsvården
å samtliga de skogar, vars avkastning disponerades av enskilda
eller för egentliga kommunala ändamål. Utredning i dylikt syfte borde
företagas.
Sveriges skogsägareförbund har framfört synpunkter, som i stort sett
överensstämma med centralrådets, samt hemställt, att Kungl. Maj:t ville,
i samband med prövningen av frågan örn domänverkets omorganisation,
taga under övervägande att efter genomförandet av nödiga lagändringar
begränsa domänverkets skogliga arbetsuppgifter till de statliga skogarna.
De författningar, som reglera domänverkets nuvarande administrativa
verksamhet, äro utan tvivel föråldrade. Lika med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund anser jag därför, att en omprövning av ändamålsenligheten
av ifrågavarande administrationsordning bör företagas.
Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden upptaga dessa frågor.
Enär erforderliga utredningar nu icke föreligga, torde det ännu dröja någon
tid innan nämnda spörsmål äro mogna för avgörande. De äro emellertid
icke av den betydelse för domänverkets organisationsproblem, att behandlingen
av detta bör uppskjutas i avvaktan på ifrågavarande utredningar.
Socialiseringsnämnden har, såsom jag i det föregående framhållit, i sin
år 1930 publicerade utredning angående domänverkets omfattning, uppgifter
och organisation ingående diskuterat domänverkets ställning från
utgångspunkter, som torde vara giltiga för flera av de statliga affärsverken,
och på grundval härav framlagt förslag till en fullständig omgestaltning
av verket. En dylik genomgripande omläggning av förvaltningssystemet
torde böra övervägas i ett större sammanhang och näppeligen
beträffande ett enstaka verk. Många omständigheter tyda på, att
man snart nödgas företaga en omprövning beträffande formerna för statens
affärsdrivande verksamhet över huvud taget. Intill dess så sker, torde
de nu tillämpade principerna för förvaltningsordningen i statens affärsverksamhet
böra i huvudsak godtagas även beträffande domänverket. Då
emellertid under den långa utredningsperiod, som förflutit sedan riksdagen
år 1910 tog initiativ till omprövning av domänverkets verksamhet,
många förändringar i verkets organisation genomförts ofullständigt eller
tillfälligt, och då åtskilliga andra spörsmål, varom fullständiga utredningar
föreligga, ännu vänta på sin lösning, synes en allmän översyn inom
11
Kungl. May.ts proposition nr 148.
ramen för det rådande förvaltningssystemet icke längre kunna undanskjutas
beträffande domänverket. Därvid utgår jag från att dessa ändringar
göras så, att omläggning ej onödigt försvåras.
2. Affärsvinstens redovisning.
Domänstyrelsen har i fråga örn affärsvinstens redovisning anfört följande.
Domänverket vore sedan budgetreformens genomförande från år 1912
i redovisningshänseende organiserat som statens övriga affärsdrivande
verk. Allt kapital, som verket för statens räkning förvaltade, och som
utgjordes av skogs- och jordbruksfastigheter, inventarier, vissa fonder
och reserverade medel samt rörelsekapital, hade sammanförts under benämningen
statens domäners fond eller domänfonden. Såsom förvaltningens
nettobehållning, vilken under titeln överskott inginge i statsregleringen,
skulle beräknas den avkastning, som uppstode å fonden, sedan
driftkostnaderna för statens domäner avräknats. Principen örn en
renodlad och fristående affärsförvaltning av den ifrågavarande statsegendomen
hade härigenom blivit fastslagen. I verkligheten hade emellertid
betydande avsteg gjorts från denna principiellt riktiga inställning,
enär domänfondens överskott hittills icke varit liktydigt med resultatet
av den rent företagsekonomiska driften, affårsvinsten. Alla administrativa
uppdrag hade nämligen icke ersatts domänfonden, och följaktligen
hade det redovisade och inlevererade överskottet icke varit ett verkligt
överskott. En fullständigare redovisning av domänverkets utgifter för
nämnda uppdrag hade lämnats endast i årsberättelsen för verksamheten.
Domänverket ålåge även att på grund av allmänna förordningar eller
föreskrifter av statsmakterna utan ersättning lämna vissa förmåner, såsom
grus för vägdistriktens behov, fritt virke för kolonisationsverksamheten
in. m. Icke heller denna del av rörelsen komme till synes vid den
nuvarande redovisningen av driftresultatet.
Styrelsen visste av erfarenhet, att det beredde stora svårigheter att
genom beslut av statsmakterna erhålla ersättning för sådana utgifter,
som vore fullständigt främmande för verkets affärsrörelse. Avgörandet
av dylika ersättningsfrågor influerades stundom av alldeles ovidkommande
hänsyn, såsom önskan att begränsa vissa anslag, politiska motiv
eller ock av tekniska eller formella svårigheter. Styrelsen ansåge, att i
den mån domänverket icke erhölle full ersättning för de uppdrag, som
ålades verket, eller de avsteg i övrigt från affärsmässig förvaltning, som
kunde föranledas av statsmakternas beslut, åtgärder borde vidtagas för
att redovisningsmässigt klarlägga de olika uppdragens natur och värde.
Redovisningen av domänfondens årliga överskott borde på grund härav
åtföljas av en redovisning av inkomster av och utgifter för de särskilda
momenten i verkets arbete, oavsett örn inkomsterna influtit eller utgifterna
ersatts samt örn de vore av företagsekonomisk eller administrativ
natur. Det inlevererade beloppet komme icke att påverkas av en sådan
anordning, men fördelen vore, att den rena affärsvinsten redovisades skild
från den administrativa rörelsen.
Riksräkenskapsverket har framhållit nödvändigheten av att domänfonden
av statsmakterna bereddes full ersättning för affärsverksamheten
ovidkommande arbetsuppgifter. Några särskilda kostnader för statsver
-
Depui tementschefen.
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
ket uppkomma icke härigenom, då det levererade överskottet av domänverket
givetvis ökades, i samma mån som ersättningsmedel anvisades.
För bestämmande av sådan ersättning syntes den av domänstyrelsen föreslagna
redovisningen lämpligen kunna läggas till grund.
Jag instämmer i princip i domänstyrelsens, av riksräkenskapsverket
understödda yrkande, att större uppmärksamhet för framtiden ägnas åt
att domänverket beredes full ersättning för verket åliggande uppgifter,
som icke äro betingade av affärsrörelsen.
Upprättandet av en sådan redogörelse för resultatet av verksamheten,
som domänstyrelsen föreslagit, skulle säkerligen ytterligare bidraga till
klarheten örn den verkliga affärsvinsten av rörelsen. I den mån närmare
reglering erfordras beträffande denna redovisningsfråga eller därmed
sammanhängande spörsmål av bokföringsteknisk natur, torde det ankomma
på Kungl. Majit att efter förslag av vederbörande myndigheter
härom utfärda bestämmelser.
3. Domänstyrelsens bestämmanderätt över verksamheten.
Domänstyrelsen har ingått på frågan, huruvida den ställning inom
statsförvaltningen, domänverket för närvarande intoge, beredde verksledningen
den frihet, som med hänsyn till verksamhetens art erfordrades.
Styrelsen har därvid kommit till den uppfattningen, att beträffande de
frågor, där styrelsen vore hänvisad att överlämna avgörandet
till Kungl. Majit eller riksdagen, decentralisation av beslutanderätten
icke vore påkallad annat än i vissa, särskilda fall. Vidare har
styrelsen anfort!
Domänstyrelsens förvaltningsrätt vore emellertid beskuren även genom
av statsmakterna föreskrivna, reglerande bestämmelser
för verksamheten. Bestämmelserna återfunnes i huvudsak i förordningen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket samt instruktionen för domänverket. Styrelsen ansåge,
att dessa föreskrifter i åtskilliga avseenden ingrepe i förvaltningen på
sådant sätt, att styrelsens bestämmanderätt på ett olämpligt sätt kringskures.
I samband med den omarbetning av nämnda förordning och
instruktion, som måste företagas, sedan domänverkets organisation av
statsmakterna prövats, borde bestämmelserna jämkas så, att styrelsen
bereddes större frihet att på eget ansvar ordna förvaltningens detaljer.
Av den allmänna ställning till domänverkets organisationsproblem, jag
i det föregående intagit, följer, att jag icke anser lämpligt att för närvarande
närmare ingå på frågan örn domänverkets förhållande till statsmakterna.
De mindre jämkningar härutinnan, som kunna visa sig erforderliga,
torde liksom hittills böra handläggas som särskilda ärenden.
Vad angår de för statsskogarnas skötsel gällande bestämmelserna torde
dessa, sådana de utformats i 1894 års skogsordning, i åtskilliga avseen
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
den vara för snäva. Sedan domänverkets organisationsfråga övervägts,
torde åtgärder med det snaraste böra vidtagas för utarbetande av förslag
till ny skogsordning i de delar, som beröra förvaltningen av kronoparker
och skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner. I övrigt
sammanhänger omarbetningen av skogsordningen med den under avdelningen
1) omförmälda planerade utredningen örn administrationen av
vissa grupper av skogar. Ny instruktion för domänverket torde böra utfärdas
av Kungl. Maj:t efter riksdagens prövning av organisationsfrågan.
II. Den inre organisationen.
1. Allmänna riktlinjer.
Till en början torde böra lämnas en redogörelse för domänverkets nuvarande
organisation, varvid de särskilda organen och deras uppgifter
böra i korthet klargöras. Jag följer därvid i huvudsak den framställning
därav, som domänstyrelsen lämnat.
Man återfinner i alla större företag, såväl statliga som enskilda, en
central ledning, som i stora drag bestämmer riktlinjerna för arbetet
och beslutar i frågor, vilka angå företaget i dess helhet, och som med
eller utan hjälp av särskilda inspekterande och rådgivande
organ leder och kontrollerar det arbete, som utföres av de verkställande
lokala organen, vilka ansvara för och ombestyra detaljarbetet.
Inom domänverket, vars verksamhet berör hela landet, utövas den
centrala ledningen av domänstyrelsen; de lokala förvaltningsorganen
äro jägmästarna, vilka närmast lyda under en inspekterande
och förvaltande mellaninstans, överjägmästarna. Härtill komma
vissa förädlingsverk, som äro direkt underställda domänstyrelsen,
ävensom domänintendenterna.
Domänstyrelsen är ett ämbetsverk, vars chef, generaldirektören, är ensam
beslutande i alla ärenden utom bestraffningsmål. Styrelsens organisation,
vars närmare utformning kommer att behandlas i det följande,
innesluter icke enbart organ för den direkta centrala ledningen utan därjämte
vissa avdelningar med speciella, för verket gemensamma uppgifter,
såsom en försäljningsavdelning, som under försäljningschefens ledning
handhar verkets exportförsäljningar, större och viktigare försäljningar
inom landet och ledningen av verkets förädlingsverksamhet samt tillhandagår
de lokala förvaltningarna med råd och anvisningar i försäljningsärenden,
samt ett fiskalskontor under ledning av en domänfiskal, vilken
bevakar och utför kronans talan i ärenden, som röra styrelsens förvaltning,
samt handlägger viktigare ärenden av juridisk art.
Skogsstaten omfattar av ålder den i orterna arbetande personalen
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
vid statens skogsförvaltning ock har till huvuduppgift förvaltningen av
statens skogsdomäner. — Ur geografisk synpunkt äro statens skogsdomäner
uppdelade på förvaltningsenheter, revir, vilka grupperats i ett
antal distrikt. Förvaltaren av reviret, jägmästaren, som är det verkställande
lokala organet, har under sig ett antal kronojägare, vilka förestå
var sin bevakningst rak t. Distriktets chef, över jägmästaren,
handhar den inspekterande och rådgivande verksamheten men har tillika
en del befogenheter av förvaltande karaktär. Under överjägmästarinstitutionen
lyda även avdelningar för skogsdikning och skogstaxering. Verksamheten
vid de senare har emellertid under senare år i hög grad centraliserats,
i det att taxatorsavdelningarna i huvudsak sammandragits till
ett gemensamt kontor i Stockholm för södra och mellersta delarna av
landet och ett i Umeå för övre Norrland. — Till skogsstaten har hittills
även hänförts flottledsingenjör sinstitution en. — Personalen
vid skogsstaten har sedan lång tid tillbaka indelats i förvaltande
personal, som handhaft förvaltningen, och bevakande personal,
vars uppgifter, såsom namnet antyder, tidigare voro av huvudsakligen
fiskalisk art. För anställning i befattning, tillhörande den förvaltande
personalen, nämligen som Överjägmästare, jägmästare, skogstaxator,
överjägmästarassistent samt icke ordinarie assistenter av skilda slag,
fordras jägmästarexamen, och den, som antages till befattning vid den
bevakande personalen — ordinarie eller icke ordinarie kronojägare —
skall hava genomgått kurs vid statens skogsskola eller eljest visat sig
för sådan befattning lämplig. Med hänsyn till den förskjutning i arbetsuppgifterna,
som ägt rum för den bevakande personalen, användas i det
följande, i stället för förenämnda beteckningar, uttrycken jägmästarpersonal
och kronojäg ar per sonak
Domänintendenterna, som handhava ärenden rörande utarrendering,
saluvärdering, besiktning m. m. å statens utarrenderade jordbruksdomäner,
hava hittills varit underställda jämväl länsstyrelserna,
vilka för domänverkets räkning handhaft vissa uppdrag rörande nämnda
egendomar.
Den under tidigare utredningar förda diskussionen rörande organisatoriska
förbättringar inom domänverket bär till övervägande del rört sig
örn arbetsuppgifternas fördelning mellan de skilda organen.
Den norrländska skogsvårdskcnnmittén ansåg, att det rådande förvaltningssystemet
åt revirförvaltaren anvisade platsen såsom utförande organ
av den förvaltande överjägmästarens och den ledande domänstyrelsens
föreskrifter. En sådan fördelning mellan de olika funktionärerna
inom förvaltningen av de uppdrag, som innefattades i handliavandet av
statens skogshushållning, syntes komma i bestämd strid med denna hushållnings
natur. Denna betingade ovillkorligen, att vid hushållningens
utövande många frågor avgjordes uteslutande på grund av lokala förhållanden,
vilka ofta vore av mycket olika beskaffenhet och örn vilka
man därför måste förutsätta, att större kännedom vore att finna hos den
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
15
inom det mindre tjänstgöringsområdet arbetande revir förvaltaren än lios
överjägmästaren med lians flera revir omfattande distrikt. Kommittén
ansåg vidare, att det rådande systemets mål och ledande tanke kunde
sägas vara att söka åstadkomma en i möjligaste måtto enhetlig oell likformig
förvaltning, varför avgörandet i de flesta frågor förlagts så nära
administrationens centrala punkt som möjligt. Med likformigheten följde
emellertid enligt kommitténs mening risk för ensidig behandling av frågorna.
Kommittén sammanfattade sin kritik av förvaltningssystemet
sålunda. Domänstyrelsen betungades över hövan med löpande ärenden,
vilka droge dess initiativ och arbetsförmåga ifrån de stora och viktiga
frågorna. Över jägmästaren, som hade åt sig uppdragen den
lokala ledningen av revirskötseln, kunde på grund av den mångfald ärenden,
i vilka han skulle besluta eller lämna utredning, icke hinna ägna
den tid åt inspektion av sitt distrikt, som vore önskvärd. Det torde kunna
anses som mindre lämpligt, att inspektionen vore överlämnad åt den, som
hade sig anförtrodd ledningen av och avgörandet i fråga örn revirets
skötsel. Revir förvaltaren vore icke en verklig förvaltare med viss
handlingsfrihet, utan i huvudsak en verkställare av överjägmästarens
förvaltningsprinciper, varav följde, att jägmästarens utbildning och kunskaper
samt lokalkännedom icke utnyttjades i önskvärd utsträckning.
Ändringen av förvaltningssystemet borde därför syfta till ökat bemyndigande
för jägmästaren med därav följande större ansvar, eller med
andra ord en decentralisering.
Kommittén förmenade sålunda, att revirförvaltarens befogenhet borde
i stort sett avse alla åtgärder, som berörde den skogliga skötseln och som
måste bedömas och avgöras pä grund av lokala förhållanden inom ramen
av allmänna hushållnings- och fastställda skogsindelningsföreskrifter,
således ett planmässigt anordnande och ledning av avverkningar, beståndsvård
och kultur, vidare vissa upplåtelser av grässlätter, mulbete,
torv- och grustäkt. Han skulle ansvara för en omsorgsfull och rationell
virkesaptering samt för virkets värdering och vidtaga alla nödvändiga
åtgärder för att skydda och förbättra förvaltningsobjekten samt anvisa
och fördela revirarbetet åt assistenter och kronojägare, så att det snabbt
och väl utfördes. För expeditionsgöromålens noggranna utförande samt
för bokföring av penningmedel och virke borde revirförvaltaren bära ansvaret.
Alla dessa arbeten borde vara fria från det direkta ingripande
av utomstående, som det nuvarande systemet föreskreve, ty de planlades
och ordnades bäst på ort och ställe och kunde aldrig rätt bedömas efter
utredningar eller detaljerade, örn än väl utförda beskrivningar av de
lokala förhållandena. I dessa arbeten vore det även som revirförvaltaren
alldeles särskilt kunde giva prov på sina kunskaper och sin energi. Det
sätt, varpå de utfördes, bomme därigenom att bära vittnesbörd örn hans
förmåga av självständigt handlande och tänkande. Misstag kunde härvid
visserligen begås, men då revirförvaltaren vore underkastad en saklig
inspektion, bleve dessa med all säkerhet snart iakttagna och rättade,
innan någon skada av större betydenhet kunnat uppkomma. Dels därigenom,
dels genom revirförvaltarens mera begränsade tjänstgöringsområde
finge de alltid en mindre räckvidd än de, som nu kunde begås, dä
den lokala ledningen läge hos överjägmästaren med hans mera vittomfattande
arbetsfält.
Av huvudsakligen de synpunkter, som nu relaterats, drog kommittén
den slutsatsen, att överjägmästarinstitutionen i sin dåvarande form icke
16
Kungl. Majda proposition nr 148.
syntes lämpad att framgent utgöra, den länk, som uppåt skulle förbinda
revirförvaltningen med centralstyrelsen. Man borde av en sådan mellaninstans
kräva, att den skulle kunna dels mottaga en del av domänstyrelsens
arbetsbörda, dels övertaga överjägmästarnas inspekterande verksamhet
och dels utöva en opersonlig ledning av skogshushållningen i distriktet.
Kommittén trodde sig för sin del finna en utväg att tillgodose alla
dessa krav genom att föreslå inrättande av distriktsstyrelser med uppgift
att leda distriktens administration och inspektera revirförvaltningarna.
I särskilda yttranden hava tre reservanter inom den norrländska
skogs vårdskommittén1 under motiveringar, som i huvudsak
sammanfalla, gjort gällande, att majoriteten felbedömt det rådande
förvaltningssystemet och dess utvecklingsmöjligheter. Talet örn jägmästarens
ställning i förvaltningssystemet vore överdrivet och talet örn
det rådande systemets inverkan på jägmästarens nit och ansvarskänsla
grundlöst. Reservanterna ansågo, att överjägmästarinstitutionen, som väl
fyllde sin uppgift, borde bibehållas i sin dåvarande form, men vidare utvecklas
och stärkas.
De skogssakkunniga för södra Sverige hava vid behandlingen av den
lokala förvaltningen framhållit synpunkter, som i viktiga delar överensstämma
med vad den norrländska skogsvårdskommittén därom uttalat.
Jägmästarens befogenhet ansågs sålunda böra väsentligt utvidgas, varigenom
hans självständighet i fråga örn det praktiska hushållningsarbetet
ute å marken skulle växa. Han skulle erhålla betydligt friare händer att
efter sitt eget omdöme och utan tvång att inhämta överordnade myndigheters
mening ombesörja och leda de praktiska skogsvårdsåtgärderna. Man
torde äga rätt att förvänta, att detta skulle höja hans känsla av ansvar,
stegra hans initiativlust och arbetsförmåga och sponga honom att till det
yttersta söka utnyttja de möjligheter till en intensiv hushållning, som de
ständigt växlande lokala förhållandena erbjöde.
Den friare ställning, som jägmästaren sålunda borde erhålla, måste emellertid
åtföljas av en skärpt kontroll, och den inspekterande myndigheten
måste äga full befogenhet att, närhelst omständigheterna sådant påkallade,
ingripa i förvaltningen. Kommittén påvisade, hurusom en av svårigheterna
i förvaltningssystemet kunde hänföras till det förhållandet, att jägmästaren
och överjägmästaren kunde i skogsvårdsfrågor hysa motsatta,
subjektiva uppfattningar. Örn ett sådant förhållande inträffade, borde
den senares uppfattning enligt kommitténs mening ovillkorligen vara den
bestämmande. Måhända kunde det synas hårt för jägmästaren att nödgas
uppgiva sin egen ståndpunkt, som han likvisst ansett vara grundad
på en mera intim lokalkännedom än den inspekterandes. I själva verket
hade just detta även visat sig vara en mycket ömtålig punkt i administrationen,
och stridigheter och slitningar hade dittills dessvärre förekommit
mellan jägmästare och Överjägmästare, då den senare velat mot jägmästarens
uppfattning göra sin egen mening gällande. Jägmästaren hade ej
ansett överjägmästarens åsikt vara tillräckligt auktoritativ för att frivilligt
böja sig därför, och denne senare hade därför, örn han velat vidhålla
sin uppfattning, nödgats tillgripa de maktmedel, han hade till sin disposition.
Att dylika slitningar ej skulle underlätta och gagna det gemensamma
arbetet till skogsvårdens fromma vore givet. Överjägmästarens
ställning hade blivit svår och ömtålig, och hos jägmästarna hade arbetslusten
lätt kimnat stäckas, då de nödgats uppgiva sin efter eget förme
1
E. G. Kinberg, P. O. Welander och A. Wiklund.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
ilande välgrundade ståndpunkt. En fråga som denna, vilken inom andra
förvaltningsgrenar näppeligen torde anses vara av någon större vikt, kunde
sålunda inom skogshushållningen på grund av förvaltningsobjelitets
säregna art bliva av stor betydelse. Det syntes därför de sakkunniga vara
nödvändigt, att sådan ändring i den nuvarande administrationen vidtoges,
att denna fråga bleve på ett ändamålsenligt sätt ordnad.
Kommittén kom för sin del på nämnda grunder till den uppfattningen,
att, då revirförvaltaren och den inspekterande vore av olika mening, beslutanderätten
borde förläggas, ej till den inspekterande personligen, utan
till en myndighet, bos vilken jägmästaren kunde få framlägga sina synpunkter
och vilken företoge en objektiv prövning av de vid inspektionen
gjorda anmärkningarna. Kommittén föreslog i sådant syfte inrättande av
distriktsstyrelser jämväl för södra Sverige.
Domänstyrelsen har i utlåtande år 1917 i huvudsak endast uttalat sig
för en numera i väsentlig utsträckning genomförd decentralisation, vilken
dock till en viss grad måste stanna vid de tjänstemän, som uteslutande tillsatts
med hänsyn till skicklighet och kompetens, överjägmästarna.
Under den tid. som förflutit sedan kommittéerna avgåvo sina förslag,
hava ett flertal decentralisationsåtgärder vidtagits. Dessa torde dock ej
hava medfört sådan genomgripande förändring beträffande de särskilda
organens ställning, att den allmänna uppfattning örn organisationen, som
kommittéerna ådagalagt, numera mist sitt intresse.
Vid de tillfällen, då domänverkets organisationsfråga senare varit före,
hava i huvudsak endast begränsade delar av förvaltningen upptagits till
bedömande, och torde jag få återkomma därtill vid den följande närmare
behandling av de särskilda organen inom domänverket.
I organisationsförslaget år 1933 har domänstyrelsen uttalat sin allmänna
uppfattning örn arbetsuppgifternas lämpliga fördelning inom verket. Efter
hänvisning till den olikhet, som råder mellan domänverket och övriga
affärsdrivande verk, har styrelsen anfört följande. Inom sistnämnda verk
kunde den centrala ledningen genom uppgörande av detaljerade planer
och instruktioner för hela förvaltningsapparaten i stor utsträckning öva
inflytande på och behärska de lokala förvaltningsorganens verksamhet och
arbetsresultat. Inom domänverket vore detta i stor utsträckning varken
möjligt eller lämpligt, beroende på förvaltningsohjektens egenart. Hänsyn
måste lokalt tagas till varje förvaltningsobjekts särdrag och utvecklingsmöjligheter,
och därför bomme de tjänstemän — jägmästarna — som
bure ansvaret för den lokala förvaltningen, att utöva ett mycket stort inflytande
på verkets ekonomiska resultat. För att detta skulle bliva det
bästa möjliga, vore det nödvändigt, att de lokala förvaltningsorganen —
inom ramen för av ledningen lämnade direktiv — lämnades så stor handlingsfrihet,
att do kunde avvinna förvaltningsohjektet den bästa möjliga
avkastning. — Av det sagda torde framgå, att domänverkets organisation
borde vara så uppbyggd, att den centrala ledningen icke belastades med
ärenden av lokal karaktär, som — i anslutning till meddelade allmänna
riktlinjer — kunde avgöras av vederbörande förvaltare utan tidsödande
Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Sr VtS.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 148.
skriftväxling. — För domänstyrelsen kunde en organisation, som vore
mera centraliserad än erforderligt, medföra, att styrelsen icke erhölle önskvärd
tid för de större frågor, som ankomme på ledningen av ett stort företag,
utformandet av de stora linjerna i verkets ekonomiska politik och utfärdandet
av bestämmelser och direktiv i viktigare frågor, de lokala förvaltningarna
till ledning och efterrättelse. Dessa borde inom de givna
direktivens ram hava frihet att i detalj ordna och utföra de olika arbetena
på bästa sätt och befogenhet att i anslutning till direktiven träffa avgöranden
i frågor, som berörde den lokala förvaltningen. Det borde ankomma
på inspektionen att tillse icke blott att de av den förvaltande tjänstemannen
handlagda ärendena omhänderhades på ändamålsenligt sätt, utan
även att denne i fråga örn initiativkraft och förmåga av självständigt handlande
motsvarade det förtroende och de befogenheter, som givits honom. —
På angivna grunder vore domänverkets förvaltning sedan lång tid tillbaka
utpräglat decentraliserad. Jägmästaren ägde i stor utsträckning
handlägga ärenden, och i de fall, då en ärendegrupp ansetts påkalla prövning
i högre instans, hade prövningen ofta förlagts till överjägmästaren.
Även inom styrelsen hade en förenkling av ärendenas handläggning i stor
omfattning skett genom överlämnande till byråcheferna att å styrelsens
vägnar fatta beslut beträffande vissa ärendegrupper. Styrelsen hade likväl,
efter verkställd utredning, ansett, att en ytterligare decentralisation
vore möjlig och lämplig att genomföra beträffande ett flertal ärendegrupper.
Styrelsen har därefter angivit den tillämnade deeentralisationen i fråga
örn de viktigaste ärendegrupperna sålunda.
Beträffande utsyning och avverkning av virke torde
styrelsen böra, i och för bestämmande av verkets avverkningspolitik och
för ernående av en smidig anpassning av verkets utbud av virke till rådande
eller väntade konjunkturer på den allmänna virkesmarknaden, fastställa
utsyningsbeloppen i stora drag samt meddela allmänna direktiv
rörande försäljning av virke å rot, upphuggning av skilda sortiment m. m.
Åt överjägmästarna borde däremot överlåtas att fastställa utsyningsförslagets
detaljer beträffande årsavverkningens fördelning på skogar.
Yad anginge försäljning av virke torde lokalförvaltningarna
kunna tillerkännas större befogenheter beträffande försäljningar på den
lokala virkesmarknaden. Styrelsen avsåge sålunda att utvidga jägmästarnas
rätt att verkställa försäljning under hand. Rättigheten att pröva
anbud på salubjudet virke borde ävenså utvidgas för jägmästarna.
Den anslagsprövning, som domänverket självt utövade, skulle
givetvis ligga i ledningens hand. Jägmästarnas befogenheter att låta utföra
arbeten eller i övrigt verkställa utbetalningar reglerades, förutom
genom de särskilda bestämmelser, som gällde i fråga örn jägmästarnas allmänna
befogenheter, genom tillgången av de medel, som finge disponeras
för ändamålet. Jägmästarna ägde emellertid rätt att i viss begränsad utsträckning
disponera för reviren anvisade medel även för andra ändamål
än de ursprungligen avsedda. Denna rättighet att överflytta medel
mellan utgiftstitlarna avsåge styrelsen att i någon mån utvidga, varigenom
vissa lättnader i förvaltningen torde uppstå.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Ett flertal ärenden, som avsåge upplåtelser av skilda slag,
såsom grustäkt, slåtter och betesrätt, fiske, vissa detaljavgöranden beträffande
jordarrenden m. m., borde överlämnas för avgörande av jägmästaren,
sedan styrelsen lämnat direktiv för beslutanderättens handhavande.
Styrelsen finge slutligen framhålla, att handläggningen av ytterligare
ett antal ärenden borde förenklas i samband med förenämnda decentralisationsåtgärder
genom att styrelsens beslutanderätt överlämnades till vederbörande
byråchef.
I huvudsak samma synpunkter, som domänstyrelsen bär anfört, hava Departementstidigare
kommit till uttryck bland annat vid Kungl. Maj:ts och riksdagens chefen''
behandling av domänverkets organisationsfråga år 1920. I de utlåtanden,
som avgivits över domänstyrelsens förslag, hava erinringar mot vad styrelsen
i denna del yttrat ej framställts.
För egen del ansluter jag mig till den allmänna uppfattning örn befogenhets-
och ansvarsfördelning mellan de särskilda organen inom domänverket,
som kommit till synes i de förut återgivna, i stort sett samstämmiga
utlåtandena. Jag vill emellertid särskilt understryka vikten
av att man vid tillmätandet av befogenheter för de särskilda organen har
den stora betydelsen av jägmästarnas andel i verksamheten för ögonen. Revirförvaltarna
böra icke uteslutande vara ledningens verkställande organ
i den vedertagna meningen, att på dem skulle huvudsakligen ankomma att
utföra de i regel närmare bestämda arbetsuppgifter, som av ledningen föreläggas
dem. Reviren böra fastmer anses såsom förhållandevis självständiga
förvaltningar med en ekonomisk verksamhet, som sammanhålles av
det ledande organet, domänstyrelsen, med hjälp av överjägmästarna. Uppbygges
förvaltningen efter denna grundåskådning, torde härigenom större
självständighet hos revirförvaltarna uppammas, varjämte divisionsansvar
undvikes. Å andra sidan komma givetvis större krav därvid att ställas
på inspektionen.
Vid den fortsatta behandlingen av de särskilda organen i domänverket
kommer jag att följa den princip rörande makt- och ansvarsfördelningen
inom verket, som jag nu hävdat. Jag får därför beträffande den närmare
utformningen av principen och motiveringen för densamma hänvisa till de
följande avdelningarna, i främsta rummet till framställningen örn överjägmästarnas
verksamhet.
Vad slutligen angår formen för avgränsning av de skilda organens verksamhetsområden
ligger stor vikt uppå, att klara bestämmelser utfärdas
rörande arbetsuppgifternas fördelning. De äro inom domänverket av särskilt
stor praktisk betydelse. Varje fall, där vederbörande lokala tjänsteman
lämnas i ovisshet eller måste tveka örn sina skyldigheter och räckvidden
av sin befogenhet, bidrager att äventyra do fördelar, man avsett
att vinna genom decentralisationen. Det ankommer på Kungl. Majit att
i instruktionsväg utfärda de närmare bestämmelser om organens uppgifter,
varav deras ställning inom förvaltningen beror.
20
Kungl. May.ts proposition nr 148.
2. Revirförvaltningen.
A. Revirens organisation och storlek.
Domänstyrelsen Ilar framhållit, att hänsyn, måste tagas till en mångfald
faktorer, då det gällde att avväga förvaltningsenheternas storlek. I främsta
rummet vore areal och avverkningsbelopp av betydelse, men dessa faktorer
kunde vara av mycket skiftande innebörd beroende på skogarnas geografiska
spridning, produktionsförhållandena å skogarna, sättet för virkets
tillgodogörande m. m.
Det inbördes förhållandet mellan de olika arbeten, som förekomme inom
förvaltningsenheten, övade likaså inflytande på avvägandet av dennas storlek,
speciellt i samband med frågan örn den personal, som där skulle sysselsättas.
I trakter, där en avsevärd del av jägmästarpersonalens arbete bestode
i utsyning av virke, avsett att försäljas på rot — t. ex. de inre delarna
av övre Norrland — kunde förvaltningsenhetens areal ökas med 50—100
procent, örn revirförvaltaren till sin hjälp erhölle en assistent. I de delar
av landet däremot, där tyngdpunkten av revirförvaltningens arbete vore
förlagd till åtgärder för virkets upparbetning och försäljning, och där sålunda
affärsverksamheten vore en dominerande faktor, kunde en utökning
av revirpersonalen med en assistent icke på långt när i samma grad inverka
lättande på revirförvaltarens arbetsbörda och sålunda icke medföra
samma ökning av förvaltningsenhetens areal som under nyssnämnda förhållanden.
I frågan örn anställande av assistenter å de särskilda reviren har domänstyrelsen
anfört följande.
Med enmansrevir — revir utan assistent — följde den fördelen, att
jägmästaren själv ständigt vore väl insatt i förekommande arbeten och
ärenden. Principiellt sett torde enmansreviret vara den lämpligaste formen
i trakter med små, spridda skogar och där utsyningen utgjorde en
mindre framträdande del av förvaltningsarbetet.
Med tvåmansreviret — revir med assistent — följde bland annat
de fördelarna, att mindre krävande uppgifter av förvaltande karaktär kunde
överlåtas på kvalificerad men billigare arbetskraft än revirförvaltarens,
samt att en i de lokala förhållandena väl insatt person i regel funnes till
hands att rycka in vid de tillfällen, då jägmästaren vore förhindrad att
tjänstgöra. Tvåmansreviret vore lämpligast å stora sammanhängande
skogskomplex samt i de trakter, där utsyningen utgjorde dominerande faktor
i förvaltningsarbetet.
I ett överjägmästardistrikt med många enmansrevir måste behov av
tillfällig förvaltningshjälp ofta uppstå. Ett komplement till systemet med
enmansrevir vore därför anställandet av distriktsassistent. Denne
kunde även med fördel användas av över jägmästaren för särskilda uppdrag
å reviren eller å överjägmästarexpeditionen.
Domänstyrelsen hade funnit den lämpliga storleken för ett enmansrevir
i södra och mellersta delarna av landet växla mellan 8.000—12,000 hektar
produktiv skogsmark med en årsavverkning av 30,000—40,000 kubikmeter.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.
21
Motsvarande siffror för ett tvåmansrevir vore 12,000—18,000 hektar produktiv
skogsmark med en årsavverkning av 40,000—55,000 kubikmeter.
För trakter, som vore belägna längre norrut och samtidigt längre in i landet,
komme av anförda skäl såväl det lämpligaste avverkningsbeloppet för
ett normalrevir som motsvarande areal att väsentligt höjas. Sålunda
skulle ett tvåmansrevir i övre och inre Norrland anses kunna omfatta en
areal av cirka 150,000 hektar produktiv skogsmark med en årsavverkning
av inemot 100,000 kubikmeter.
Med utgångspunkt från berörda förhållanden och med hänsyn till lokala
och geografiska faktorer i varje särskilt fall, har domänstyrelsen upprättat
det förslag till förvaltningsobjektens nyindelning i revirenheter, som
styrelsen framlagt i skrivelsen den 1 november 1933 såsom definitiv revirreglering.
Enligt förslaget skall landet indelas i 89 revir av tre skilda klasser samt 4
skolrevir, varjämte renbetesland och skyddsskogar i Jämtlands län förlagts
under särskild, direkt under vederbörande Överjägmästare lydande
administration. Omfattningen av reviren skall enligt förslaget för de distrikt
av permanent karaktär, styrelsen föreslagit, bliva i medeltal för
distrikt:
Distrikt
E n
mansrevir
Tvåmansre
v i r
An-
tal
Areal prod. mark
hektar
Ungefärligt
avverknings- belopp för
statsskog.
körn.
An-
tal
Areal prod. mark
hektar
Ungefärligt
avverknings- belopp för
statsskog.
kbm.
stats-
skogar
övriga
skogar
stats-
skogar
övriga
skogar
Övre Norrbottens
1 i
138,700
103,900
44,200
7
115,600
17,300
73,000
Nedre »
-
—
—
—
6
84,100
12,500
86,400
Skellefteå ............
2
29,900
700
37,700
4
73,600
2,500
61,900
Umeå...............
3
48,300
22,600
47,200
6
69,200
6,100
81,300
Mell. Norrlands
6
29,900
400
41,200
5
61,700
14,200
80,000
Gävle-Dala .........
3
25,700
4,700
28,400
7
44,700
1,400
55,500
Bergslags ...........
8
12,200
5,000
31,100
4
14,500
3,400
42,500
Östra ................
7
11,400
900
32,700
4
15,000
1,100
46,000
Västra ...............
2
9,800
1,000
33,000
5
13,000
1,300
46,700
Anm. I förestående tablå ingå icke 8 revir, där förvaltaren i begränsad utsträckning åtnjuter
biträde av assistent, samt 1 revir med 2 assistenter.
Domänstyrelsen har framhållit, att antalet ordinarie jägmästare i domänverket
från den 1 januari 1934 utgjorde 86. Av dessa tjänstemän
kunde 79 lämpligen förestå i domänstyrelsens förslag upptagna permanenta
revir. Övriga 7 jägmästare kunde enligt den föreslagna revirindelningen
icke beredas tjänstgöring med bibehållen bostadsort och ej heller 1
1 Utpräglat fjällrevir.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
skäligen förflyttas, enär de antingen inom jämförelsevis kort tid skulle
avgå med pension eller icke kunde beredas lämplig placering. På grund
härav borde i ifrågavarande fall tillfälliga revir anordnas för tiden
intill respektive befattningshavares avgång från tjänsten. Under förutsättning
att ifrågavarande befattningshavare icke avginge ur tjänst
före pensionsålderns inträde skulle två av de tillfälliga reviren upphöra
under år 1934, ett under år 1935, ett under år 1936, två under år 1942 och
ett under år 1943.
Den föreslagna revirindelningen innebure, särskilt i landets norra delar,
en icke obetydlig utvidgning av revirens omfattning såväl beträffande
förvaltningsobjektens storlek som revirens geografiska utsträckning. Att
detta ansetts vara möjligt att genomföra finge i främsta rummet tillskrivas
den utveckling, kommunikationsmedlen undergått under de sista årtiondena.
Möjligheterna att utvidga reviren hade även i viss mån betingats
därav, att en del arbeten befunnits böra överflyttas till personal med
enbart skogsskoleutbildning.
Av yttrandena över förslaget inhämtas i huvudsak följande.
Statskontoret har, under uttalande att frågorna örn revir- och distriktsindelningen
^ undandroge sig statskontorets bedömande, dock ansett sig
böra framhålla, att en långt driven vidgning av förvaltningsenheterna
givetvis vore ägnad att försvaga den lokala förvaltningen och motverka
en effektiv decentralisering av arbetsuppgifterna.
De förberörda tre över jägmästarna, som avgivit gemensamt yttrande över
domänstyrelsens förslag, hava framhållit vanskligheten att bedöma revirets
normala areal, så länge man icke kände den arbetsbelastning, som
bomme att åvila revirförvaltaren, samt i varje fall funnit de av domänstyrelsen
härutinnan angivna arealerna alltför stora. Med anledning av
att domänstyrelsen angivit kommunikationsmedlens utveckling som huvudmotiv
för ökningen av revirens storlek, hava överjägmästarna invänt,
att den stegring av intensiteten av revirens skötsel, som enligt vad
domänstyrelsen i annat sammanhang framhållit ägt rum under de senaste
årtiondena, i väsentlig mån möjliggjorts genom fortskaffningsmedlens
utveckling och särskilt genom de vidgade möjligheterna för automobil
användande i tjänsten. Den av domänstyrelsen åberopade avlastningen
av jägmästarnas arbetsbörda, som skulle ske genom överflyttningen
av vissa förvaltningsarbeten till kronojägarna, torde väl uppvägas
av den föreslagna decentraliseringen av vissa uppgifter från överjägmästarna
till jägmästarna.
Sammanfattningsvis hava de tre överjägmästarna, med hänvisning till
den ingående kännedom, de under mångårig inspektionsverksamhet å reviren
förvärvat, uttalat, att den arbetskvantitet, som åvilade såväl revirförvaltare
som kronojägare i södra och mellersta delarna av landet redan
under hittillsvarande förhållanden i det stora hela vore så omfattande
och tyngande, att överjägmästarna bestämt avrådde från en generell
utökning av tjänstgöringsområdenas storlek med en därav betingad
nedskärning av personalens numerär utöver den, som betingades av 1932
års lagändringar, särskilt örn en mer omfattande decentralisation på
denna personal skulle komma till stånd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 23
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har framhållit i huvudsak
följande. .
Domänstyrelsens förslag örn indragning — utöver den i samband med
1932 års lagändringar beslutade indragningen av 26 revir — av ytterligare
13 revir skulle föranleda, att de återstående revirens geografiska
område komme att i medeltal ökas med 44 procent. Kommunikationernas
utveckling, icke minst lastbilstrafikens oerhörda ökning med därav
följande stora uppsving i skogsbruket, hade i högre grad ökat arbetets
omfattning än minskat den sammanlagda restiden för tjänstemännen.
Den starka arbetsökningen hade nämligen medfört, att resorna måst göras
tätare än tidigare. Då erfarenheten hade visat, att de hittillsvarande
reviren lämnade personalen full sysselsättning, skulle de beräknade
besparingarna snart övergå i förluster och medföra försämrad, skogsvård.
Man befunne sig uppenbarligen vid slutet av en depressionstid,
och det skulle därför icke dröja mer än ett fåtal år, innan ny revirindelning
måste företagas, vilket borde undvikas, alldenstund det av olika
skäl visat sig vara olyckligt med täta ändringar i tjänstgöringsområdenas
omfattning. Även sociala hänsyn talade för att vid företagande
av rationaliseringsåtgärder särskilt vid stora och allmänna företag förfara
med stor försiktighet. Då arbetslösheten inom landet utvecklat sig
till en verklig folkfara, vore det sålunda en viktig angelägenhet att
främja ett intensivt tillgodogörande av landets naturtillgångar — bär
närmast statens skogar — så långt det med hänsyn till de ekonomiska
lagarna vore möjligt för att därigenom i görligaste mån bereda befolkningen
arbetstillfällen.
Föreningen föresloge, att domänstyrelsens förslag till revirindelning
icke måtte godkännas utan nytt förslag i sådant avseende upprättas,
därvid i högre grad än domänstyrelsen gjort, hänsyn borde tagas till
de lokala förhållandena, som i varje särskilt fall betingade revirens storlek,
bland annat omfattningen av erforderliga skogsvårdsåtgärder.
Beträffande frågorna örn enmans- och tvåmansrevir ävensom örn anställande
av distriktsassistenter har föreningen anslutit sig till vad domänstyrelsen
i ärendet anfört.
De extra jägmästarnas förbund har framställt vissa erinringar mot
den utredning, som domänstyrelsen bland annat åberopat som stöd för
styrelsens förslag till revirindelning. Utredningen gåve en ofullständig
bild av deu förvaltande personalens befattning med förekommande arbetsuppgifter
och omfattade endast ett fåtal revir. Förbundet har i övrigt
framfört i huvudsak samma synpunkter som de ordinarie jägmästarnas
förening samt slutligen som sin bestämda mening uttalat, att domänstyrelsens
förslag till revirindelning upptoge alltför fa förvaltningsenheter
för att statens skogar skulle kunna brukas på ett ändamålsenligt sätt.
Styrelsens för de skogsskoleutbildades centralkommitté har med anledning
av den form för utnyttjande av jägmästarutbildad arbetskraft, som
anordnandet av tvåmansrevir innebure, uttalat följande. Det måste anses
stå i överensstämmelse såväl med tidens krav som med statens intresse,
att dugande kronojägare — liksom fallet redan vore beträffande
personalen i motsvarande ställning vid kommunikationsverken — bereddes
möjlighet till befordran och bättre utkomst än för närvarande. Da
detta spörsmål sammanhängde med utbildningsfrågan, som leir skogshögskolans
vidkommande vore under utredning, vöre det av vikt, att domänverkets
framtida organisation ej fastlåstes efter linjer, som förhindrade
den antydda utvecklingen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Departements Domänstyrelsens förslag beträffande ledningen av revirskötseln genom
theren. indelning i en- och tvåmansrevir föranleder ej erinran från min sida.
Den av domänstyrelsen föreslagna revirindelningen, vilken innebär en
minskning av det antal jägmästare, som handhar vården av statsskogarna,
med omkring 13 procent, har mött kritik från personalens sida. Därvid
har gjorts gällande, att förslaget vore påverkat av rådande lågkonjunktur
och att dess genomförande skulle medföra en tillbakagång för
den numera i stor omfattning intensivt bedrivna statsskogsskötseln.
Enär förutvarande förhållanden inom domänverket av skilda anledningar
icke utan vidare kunna läggas till grund för beräkning av revirens
storlek och fasta jämförelsepunkter i övrigt saknas, är det synnerligen
svårt att bedöma, huru stort antal revirförvaltare, som erfordras för att
åstadkomma den bästa möjliga ekonomiska förvaltning och vård av statsskogarna.
Från utländska statsskogsförvaltningar kunna hämtas uppgifter,
som i vissa fall synas antyda, att en väsentligt större förvaltningspersonal,
än domänstyrelsen föreslagit, anlitas, och i andra fall stödja en
motsatt uppfattning. Förhållandena äro emellertid icke jämförbara, enär
produktion, avsättning, förvaltningssystem m. m. förete väsentliga olikheter
med förutsättningar och metoder i det svenska statsskogsbruket.
Icke heller det enskilda svenska skogsbruket kan lämna ett användbart
jämförelsematerial. Jag har därifrån införskaffat vissa uppgifter angående
lokalförvaltningarnas omfattning vid ett antal större skogsförvaltningar.
Därav har framgått, att förvaltningsområdena i regel äro av
större omfattning än de för domänverket nu föreslagna. Förvaltningarnas
arbetsuppgifter inom det enskilda skogsbruket äro visserligen i stor omfattning
av helt annan art än revirförvaltningarnas inom domänverket.
Man kan emellertid från det enskilda skogsbruket icke hämta stöd för
uppfattningen, att reviren enligt domänstyrelsens förslag skulle vara alltför
omfattande.
Jag finner på grund härav icke anledning att nu föreslå jämkning av
det enligt domänstyrelsens uppfattning lämpliga antalet jägmästare.
Ändring härutinnan torde enligt min mening icke lämpligen böra vidtagas,
med mindre densamma kan grundas på erfarenhet örn ogynnsamma
verkningar av revirindelningen, och den närmare prövningen av förslaget
synes därför böra ställas på framtiden. Vid bifall till mitt i det
följande framställda förslag örn inrättande av ett antal reservbefattningar
kommer vidtagandet av sådana jämkningar beträffande revirindelningen,
som därvid kunna visa sig erforderliga, att avsevärt underlättas.
Jag tillstyrker sålunda, att det av domänstyrelsen föreslagna totala
antalet revir eller 89 revir nu godkännes av statsmakterna.
Mot domänstyrelsens förslag örn inrättande övergångsvis av ett mindre
antal tillfälliga revir därutöver har jag intet att erinra.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
25
B. Klassificering av reviren.
Frågan om åstadkommande av klassificering av förvaltningsenheterna
inom domänverket i syfte att till förvaltare av svårskötta och värdefulla
revir kunna förvärva särskilt kvalificerad arbetskraft, har länge
stått på dagordningen. Förslag i sådan riktning hava tidigare framlagts
av flera kommittéer och sakkunniga, varibland 1920 års löne- och organisationssakkunniga
och 1928 års lönekommitté, ävensom på sin tid av domänfullmäktige
(upptaget i motion 1:257 vid 1920 års riksdag; E. skr. nr
322) samt vid skilda tillfällen av personalsammanslutningar inom domänverket.
1920 års löne- och organisationssakkunniga, som funno en starkare
uppdelning av reviren i löneavseende än den dåvarande höra åvägabringas,
ansågo ett system med s. k. »utvidgad lönegrad», grundat på
ökning av avstånden mellan lönegrupperna inom ifrågavarande lönegrad,
vara att föredraga men funno sig dock av rent lönetekniska skäl
i stället böra föreslå ett system med särskilda avlöningstillägg, enligt vilket
förvaltarna av reviren skulle placeras i en gemensam lönegrad samt
därefter, i de fall där visst mått av svårighet i kvalitativt hänseende vore
för handen, tillerkännas särskilda avlöningstillägg.
1928 års lönekommitté, vars betänkande ännu icke varit föremål för
riksdagens prövning, ansåg behovet av högre löneförmåner för jägmästare
i de revir, som i kvalitativt hänseende vore särskilt svårskötta,
vara starkt framträdande, medan olikheten reviren emellan i avseende
på svårskötthet i kvantitativt hänseende enligt kommitténs åsikt numera
finge anses vara mindre utpräglad än tidigare på grund av ökade och
bättre kommunikationer, anställande av behövligt antal assistenter till
jägmästarnas biträde m. m. Kommitténs förslag innehar, att jägmästartjänsterna
med hänsyn till olika grad av kvalitativ svårskötthet
skulle fördelas på tre skilda klasser, 1, 2 och 3, motsvarande respektive 28:e,
27:e och 26:e lönegraderna enligt det för statsdepartement och vissa
andra verk inom den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet.
Kommittén, som icke ingått på några närmare undersökningar
beträffande revirens svårskötthet, ansåg rimligt, att av det dåvarande
antalet jägmästarbefattningar 9 placerades i lönegraden 27 och 6
i lönegraden 28.
Domänstyrelsen — som i utlåtande år 1930 över 1928 års lönekommittés
betänkande biträtt kommitténs förslag att uppdela reviren på klasser utan
att dock närmare taga ställning till frågan, huru en dylik klassificering
i detalj skulle ske — har i sin skrivelse den 5 juli 1933 upptagit frågan
till närmare prövning och därom anfört följande.
Vid genomförande från år 1921 av ny, provisorisk lönereglering för
domänverket hade på grundval av ett av kommunikationsverkens lönekommitté
år 1920 avgivet förslag en gruppering i löneavseende av jäg
-
26 Kungl. May.ts proposition nr 148.
mästartjänsterna införts, som innebure en klassificering av desamma
med hänsyn till bland annat svårskötthet. Medan avlöningarna för
övriga befattningshavare tillhörande nyreglerade verk vore beroende
enbart av den dyrortsgrupp, som bostads- eller stationeringsorten tillhörde
— dock att vissa tillägg därutöver kunde utgå — vore befattningshavarna
i de särskilda lönegraderna vid skogsstaten enligt den nu gällande
provisoriska lönestaten för domänverket inordnade i lönegrupper,
som bestämdes på annat sätt. Sålunda bestämdes bland annat jägmästartjänsternas
gruppering till 2/i2 av kallort, 2/i2 av ödslighet, 4/i2
av dyrort och 4/i2 av svårskötthet. Styrelsen hade för avsikt att föreslå,
att nämnda lönegruppering skulle för samtliga befattningshavare
vid skogsstaten upphöra att gälla och befattningarna vid domänverket
på samma sätt som befattningarna vid övriga nyreglerade verk fördelas
i ortsgrupper. bestämda av enbart dyrorten. I samband härmed borde
särskilda kallortstillägg införas samt ödslighetsmomentet bortfalla,
varjämte den gruppering i avseende å svårskötthet, som den nuvarande
lönegrupperingen innebure beträffande jägmästartjänsterna, borde ersättas
roed en fördelning av befattningarna på olika lönegrader, d. v. s.
en klassificering av den typ, som 1928 års lönekommitté föreslagit.
Styrelsen hade efter prövning av de olika klassificeringssystem, som
under de senaste decennierna framförts, kommit till den uppfattningen, att
förvaltningspremier eller _ personliga lönetillägg åt särskilt driftiga
tjänstemän icke i erforderlig grad kunde befordra förvärvandet av särskilt
kvalificerad personal till de mest svårskötta och värdefulla reviren,
ty i den mån som en duglig och driftig förvaltare hade utsikt att
påräkna lönetillägg på vilket revir som helst, torde hans intresse att
söka sig till ett svårskött och mera arbetskrävande revir komma att
minskas.
En objektsklassificering, varmed styrelsen avsåge ett system, där de
högre löneförmånerna icke vore bundna till tjänstemannen utan till de
svårskötta förvaltningsobjekten, borde däremot enligt styrelsens mening
säkrare leda till åsyftat resultat. Genom anordnande av en dylik klassificering
skulle man hava utsikt att till förvaltare av de värdefullaste
och mest krävande reviren kunna förvärva särskilt kvalificerad arbetskraft,
men även för de mindre krävande revirens vidkommande torde
man med skäl kunna förvänta, att en objektsklassificering skulle gynnsamt
inverka på driftsresultatet, ty möjligheterna att genom skicklighet
och energi vinna befordran till ett revir av högre klass borde för varje
förvaltare tjäna som en sporre i hans arbete.
Styrelsen förordade med anledning härav en indelning av reviren i tre
klasser enligt följande grunder. Styrelsen hade vid förvaltningsobjektens
indelning i revir strävat efter att tillskapa i kvantitativt hänseende
likvärdiga förvaltningsenheter, vilket emellertid icke kunnat helt genomföras.
Enligt styrelsens mening borde därför, vid sidan av de avgörande
kvalitativa momenten, även ofrånkomliga kvantitativa moment
få inverka på revirens indelning i klasser, enär de stora, värdefulla
förvaltningsobjekten lade ett betydande ansvar på revirförvaltaren
och ställde stora krav på dennes arbetsförmåga.
Vid klassificeringen borde därför följande faktorer vara utslagsgivande:
1) Den omfattning, i vilken virket upphögges genom revirförvaltningens
försorg, 2) Förekomst av träförädlingsindustri, 3) Försäljningsverksamhetens
omfattning, 4) Förekomst av arrendegårdar, 5) Förvaltningsobj
ektets storlek och värde.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
27
Avlöning till jägmästarna borde för jägmästare å revir i klasserna 1,
2 och 3 utgå enligt lönegraderna B 28, B 27 och B 26 respektive.
Styrelsen ansåge revirklassificeringen vara av den art, att den icke
borde fastlåsas för en längre tidsperiod. Förändringar beträffande revirens
placering i klasser borde därför utan allt för stor omgång kunna
ske t. ex. i sådana fall, där markinköp, anläggning av förädlingsverk
eller en driftig tjänstemans upparbetande av försäljningsverksamheten
å visst revir motiverade dettas placering i högre klass.
Domänstyrelsen har av anförda skäl förordat inrättande av 10 revir
av klass 1 och 33 revir av klass 2. På grund av att vissa av ifrågavarande
revir föreslagits att tillfälligt minskas i samband med inrättande
av särskilda, tillfälliga revir, har styrelsen ansett, att endast 9 revir av
klass 1 och 31 revir av klass 2 till en början böra inrättas.
Statskontoret har intet haft att erinra mot en uppdelning av jägmästarna
i 26:e, 27:e och 28:e lönegraderna, men har framhållit, att 1928 års lönekommitté
föreslagit ett betydligt mindre antal jägmästare i de båda högsta
lönegraderna än domänstyrelsen nu påyrkat. Det syntes visserligen vanskligt
att avgöra, i vad mån den föreslagna vidgningen av revirens storlek
härvid inverkat. Statskontoret förordade likväl en ytterligare, noggrann
omprövning av frågan.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i princip icke funnit anledning
till erinran mot att revirförvaltarnas avlöningsförhållanden ordnades
i enlighet med 1928 års lönekommittés, av domänstyrelsen biträdda
förslag. Nämnden har vidare uttalat, att nämnden saknade anledning
motsätta sig styrelsens förslag örn omedelbar övergång till den av lönekommittén
förordade uppdelningen av revirförvaltarna på olika klasser.
Lönenämnden föreställde sig, att ett hänförande av jägmästartjänsterna
till olika lönegrader alltefter beskaffenhet av föreliggande förvaltningsuppgifter
skulle vara ägnat att underlätta den omreglering av reviren,
som nu blivit av förhållandena oundgängligen påkallad.
Sedan nämnden med anledning av särskild remiss i frågan granskat
det primärmaterial, på vilket domänstyrelsens förslag örn de särskilda
revirens inordnande i de tre föreslagna klasserna grundats, har nämnden
uttalat, att antalet revir i klass 1 torde, såsom domänstyrelsen ansett,
kunna bestämmas till högst 10. Beträffande däremot antalet revir i klass
2 ville nämnden, som funnit antalet revir i klass högre än den 3:e väl
stort, föreslå, att det av styrelsen ifrågasatta antalet 33 revir minskades
till högst 25.
Ledamoten av lönenämnden, ledamoten av riksdagens första kammare
N. Äng. Nilsson har i en vid lönenämndens utlåtande fogad reservation
anmärkt, att med hänsyn till förvaltningsobjektens, reviren, säregna beskaffenhet,
deras delbarhet och deras egenskap att under en relativt kort
tidsperiod kunna skifta till graden av svårskötthet, samt med hänsyn
till önskvärdheten att såväl för förvaltningens ändamålsenlighet som ur
kostnadssynpunkt undvika en alltför stor rörlighet inom jägmästarekåren
det förslag till lönereglering, som framlades av 1920 års löne- och organisationssakkunniga,
med gemensam lönegrad för alla revirförvaltarna
och särskilda arvodestillägg för innehavarna av de mera svårskötta
reviren, torde bättre och kraftigare än det föreliggande förslaget tjäna
de syften, som man avsåge att vinna med en differentiering av jägmästartjänsterna.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har, i likhet med bland an
-
Departements
chefen.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
nät 1920 års löne- och organisationssakkunniga, föreslagit, att reviren
skulle uppdelas i två klasser. Samtliga jägmästare borde åtnjuta lön
enligt löneklass B 27, vilken närmast motsvarade deras utbildning och
vikten av deras arbetsuppgifter, och för ett lämpligt antal av Kungl.
Majit utsedda revir borde bestämmas tilläggsarvoden av skälig storlek.
Härigenom skulle vinnas, att vissa mera svårskötta revir med goda avsättningsförhållanden
och viktiga tekniska, skogliga och administrativa
uppgifter men med sämre belägna bostadsorter skulle göras begärliga
för befordrings- och transportsökande.
De extra jägmästarnas förbund har hänvisat till ett av förbundet
skisserat förslag i klassificeringsfrågan, gående ut på inrättande av särskilda
revirdelar, som skulle förestås av biträdande jägmästare, inom vissa
revir av högre klass och vidare anfört, att, därest anordning enligt förbundets
förslag icke skulle vinna statsmakternas gillande, förbundet anslöte
sig till av domänstyrelsen nu förordade klassificering.
Svenska sågverksindustriarbetareförbundet och Svenska skogs- och
flottningsarbetareförbundet hava ansett, att förslaget örn klassificering
av reviren kunde vara ägnat att väcka betänkligheter på arbetarhåll.
Som särskilt motiv för denna klassindelning hade nämligen av domänstyrelsen
anförts, att den skulle inbjuda till tävlan örn de högst betalda
reviren och på så sätt sporra revirförvaltarnas nit. De högst betalda
reviren skulle nämligen tillfalla de jägmästare, som uppnådde de bästa
ekonomiska resultaten. Ehuru till denna bestämmelse fogats förbehåll
örn hänsyn till lokala och andra reviren särskiljande förhållanden, så att
resultaten på de olika förvaltningsenheterna ej rent mekaniskt skulle
bedömas enbart efter den summa pengar i överskott på rörelsen varje
revirförvaltare årligen inlevererade, läge det dock nära cili hands att
befara, att denna tävlan revirförvaltarna emellan i stor utsträckning
skulle gå ut över arbetarna och dessas löner. Organisationerna vore
emellertid ej beredda att helt yrka avslag på klassindelning av reviren
på sätt domänstyrelsen föreslagit.
Av don allmänna framställning av det statliga skogsbrukets förutsättningar
och medel, som i det föregående lämnats, torde framgå, att förvaltningen
av reviren måste ställa mycket skiftande krav på jägmästarnas
kunskaper och förmåga, hur väl arbetskvantiteten än avväges de
olika reviren emellan. En viss uppdelning av reviren med hänsyn till
deras grad av »svårskötthet» har också tillämpats från och med år 1921,
och några större meningsskiljaktigheter synas nu icke råda örn behovet av
att, i samband med omläggning av det för skogsstaten tillämpade lönegrupperingssystemet,
åstadkomma en sådan fördelning av jägmästartjänsterna,
att de, som ställa de största kraven på innehavarna, förenas
med större löneförmåner i syfte att befordra en ändamålsenlig placering
av personalen med hänsyn till deras skiftande förutsättningar för arbetsuppgifterna.
Däremot hava meningarna varit delade örn grunderna för
revirens och därmed jägmästartjänsternas klassificering, angående
klassificeringens omfattning samt angående det lämpligaste sättet för beredande
av högre löneförmåner för jägmästartjänster av högre klass.
Jag finner för min del ådagalagt, att jägmästarbefattningarna böra
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
vara graderade med hänsyn till tjänstgöringens art. Den svårskötthet,
som enligt de nuvarande avlöningsreglerna för skogsstaten är medbestämmande
i fråga örn jägmästarbefattningarnas lönegruppering, är
emellertid av övervägande kvantitativ natur och sammanhänger i huvudsak
med fysiska strapatser, som äro förenade med revirens skötsel. I
mindre utsträckning är grupperingen betingad av den omständigheten,
att tjänsten kräver särskilda, högre kvalifikationer av innehavaren. I
likhet med 1928 års lönekommitté anser jag, att de kvalitativa momenten
höra vara avgörande vid graderingen. Att, såsom lönekommittén gjort,
därvid endast taga industriell virkesförädling i betraktande och lämna ur
räkningen alla andra omständigheter, som bidraga till att komplicera
arbetsuppgiften, finner jag emellertid oriktigt. Sådana omständigheter
som omfattningen av avverkning och upphuggning i förvaltningens
egen regi samt arten av försäljningsverksamheten å reviret kunna säkerligen
i och för sig betinga en skärpning av kompetensfordringarna för
revirförvaltaren. Jag har vidare intet att erinra mot att av de kvantitativa
momenten, som för övrigt knappast kunna helt uteslutas, vissa
moment av större betydelse — t. ex. förvaltningsobjektets värde — även
tilläggas någon vikt. Domänstyrelsens av lönenämnden tillstyrkta förslag
beträffande de allmänna grunderna för klassificeringen anser jag
mig på grund härav höra biträda.
Skillnaden mellan de fordringar, som i de särskilda fallen måste ställas
på en revirförvaltare, är ofta så betydande, att befattningarna icke
lämpligen kunna jämställas ens ur behörighetssynpunkt, enär ej alla
jägmästare utan vidare kunna antagas vara kvalificerade för förvaltning
av de mest svårskötta reviren. Här synes sålunda föreligga ett
minimikrav för klassificeringen. 1928 års lönekommitté har åtnöjt sig
med att tillgodose ett dylikt minimikrav på uppdelning av jägmästarbefattningarna,
då kommittén föreslagit, att befattningarna som jägmästare
i 15 revir, förenade med sågverksrörelse eller virkesmagasinering
för ett större område, skulle hänföras till högre lönegrader än
övriga. Alldeles oavsett kommitténs enligt min mening ensidiga uppfattning
av begreppet svårskötthet, som närmast betingat det ringa antalet
av de såsom mera svårskötta ansedda reviren, synas verkningarna
av ett så knappt tillmätt urval icke kunna sträcka sig mycket längre än
till urskiljande av ett mindretal av de bästa förmågorna för de svåraste
uppgifterna. Klassificeringen bör emellertid syfta längre. Den skall
anordnas så, att det för flertalet jägmästare kommer att ligga inom
möjligheternas gränser att genom intresserat arbete uppnå och behålla
en högre ställning, varigenom även förvaltarna av ett större antal svårskötta
revir kunna tillsättas efter strängare måttstock än eljest. Först
då kunna alla revir bliva delaktiga av klassificeringens goda verkningar.
Jag vill dock här erinra, att det stora flertalet revir under alla
förhållanden måste hänföras till den lägsta klassen, enär de högre löne
-
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
förmånerna eljest kunna mer eller mindre oförtjänt tillfalla ett antal jägmästare.
Med stöd av de grundläggande beräkningar, som av domänstyrelsen
utförts rörande de särskilda revirens svårskötthet, samt lönenämndens
granskning av desamma, vill jag i anslutning till de synpunkter, jag
förut anfört, förorda, att reviren med avseende å förvaltarnas avlöningsförmåner
indelas i tre klasser, varav den högsta, klass 1, skall omfatta
högst 10 revir, och mellanklassen, klass 2, högst 25 revir samt den lägsta
klassen, klass 3, övriga revir (till en början minst 59 revir). Kevirens
indelning i klasser torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t.
Vad angår sättet för klassificeringens anordnande vill jag till en början
framhålla, att det för skogsstaten nu gällande lönegrupperingssystemet,
som innesluter en partiell klassificering efter svårskötthet, visat
sig olämpligt och bör upphöra, varom jag kommer att framlägga förslag
i det följande. I stället böra de revir, som äro mera svårskötta, förenäs
med högre avlöningsförmåner på sådant sätt, att löneskillnadens
natur av särskild ersättning för ett mera kvalificerat arbete bestämt
framträder. Domänstyrelsen har upptagit 1928 års lönekommittés förslag
i detta avseende och, med instämmande bland annat av lönenämnden,
förordat, att jägmästarna å revir av högre klass skola hänföras
till högre lönegrader än övriga jägmästare. Från andra håll, bland
annat av 1920 års löne- och organisationssakkunniga och en reservant
i lönenämnden, har förordats införande av särskilda tilläggsarvoden för
jägmästarbefattningarna å de mera svårskötta reviren.
Det är möjligt, att man vid jämförelse mellan de nämnda metoderna
för beredande av högre avlöning åt jägmästare å revir av högre klass
kan finna motiv av löneteknisk art tala för inordnande av ifrågavarande
befattningar i särskilda, högre lönegrader. För tjänstemännen kan
detta system även innebära vissa fördelar, främst den, att lönetillägget
därvid är av samma natur som lönen och som regel är tjänstemannen
för framtiden tillförsäkrat samt att med den högre lönegraden följer
högre pensionsrätt. Ser man emellertid till de praktiska verkningarna
av de båda systemen, finner man, att en anordning med särskilda tillläggsarvoden,
i det följande benämnda lönetillägg, av viss storlek är
bättre ägnad att framkalla de verkningar, klassificeringen åsyftar än
en förhöjning av själva lönen med motsvarande belopp. Den omständigheten,
att lönetilläggen besitta en viss tillfällig karaktär och genom
jägmästarnas tvångsförflyttning till revir av lägre klass kunna fråntagas
dem, bör i någon mån bidraga till uppehållande av eljest med
åren stundom avtagande energi och intresse för arbetsuppgifterna. Där
tvångsförflyttning likväl måste ske, upphör utbetalningen av ett lönetillägg,
som icke längre tjänar något ändamål. Äro befattningarna
däremot inordnade i särskilda lönegrader, får i sådant fall ett revir av
högre klass i stället uppehållas på förordnande, eller måste en reservbe
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
fattning tagas i anspråk, åtgärder som båda äro olämpliga. Slutligen
talar det förhållandet, att reviren kunna undergå förändringar i fråga
örn svårsköttheten, för systemet med särskilda lönetillägg.
På angivna grunder anser jag, att alla jägmästarbefattningar böra såsom
hittills tillhöra en och samma lönegrad, B 26, samt att till jägmästarna
i revir tillhörande de två högre klasserna skola, utöver lönen,
utgå särskilda lönetillägg. Dessa synas mig böra bestämmas till följande
belopp, nämligen för jägmästarbefattning i revir, tillhörande klass 1,
1.200 kronor för år och för jägmästarbefattning i revir, tillhörande
klass 2, 600 kronor för år. Å lönetilläggen kommer enligt härom gällande
bestämmelser att utgå dyrtidstillägg.
Det torde få anses skäligt, att lönetillägg utgår till befattningshavare
jämväl under de kortare perioder, då han åtnjuter ledighet utan att vidkännas
avdrag å avlöningen. Något mera framträdande behov att utgiva
förhöjd vikariatsersättning till den, som under sådana perioder uppehåller
den ifrågavarande högre tjänsten, synes heller icke föreligga. Vid
längre ledigheter, då befattningshavare är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag,
måste det emellertid med hänsyn till lönetilläggets natur
vara riktigt, att befattningshavare till vikarie helt eller delvis avstår
tillägget. Jag anser, att det bör ankomma på domänstyrelsen att
med hänsyn till omständigheterna i vart dylikt särskilt fall bestämma,
i vad mån lönetillägget skall avstås till vikarien.
C. Assistenterna.
Revirassistenterna — rekryteringspersonalen till jägmästarbefattningarna
— hava från början haft karaktär endast av tillfällig arbetshjälp
åt jägmästarna, huvudsakligen under sommarsäsongen, då utsyningsarbetet
måst koncentreras till en förhållandevis kort tid. Så småningom
började assistenterna utnyttjas permanent som biträde åt jägmästarna å
reviren, och numera utgöra de en fast institution, som vuxit in i organisationen
och visat sig där fylla en viktig uppgift, då det gällt att rationalisera
det med skogsbrukets stigande intensitet växande arbetet genom
jägmästarnas befriande från handläggning av förrättningar och expeditionsarbete,
som kunnat utföras av assistent.
Som framgår av den tidigare redogörelsen för revirens organisation,
förutsätter den nu rådande revirindelningen, att jägmästarna i ett stort
antal revir biträdas av assistenter. Den 1 januari 1933 utgjorde antalet
fasta revirassistenter 68 och antalet revir, där assistent normalt biträdde
— s. k. tvåmansrevir —• omkring 55 procent av det totala antalet revir.
Enligt domänstyrelsens av mig förordade förslag till revirindelning kommer
tvåmansrevirens antal att nedgå till 53, varigenom nämnda relation
skulle bliva ungefärligen oförändrad.
Revirassistent, som för närvarande icke är ordinarie tjänsteman, skall
enligt nu tillämpade föreskrifter handlägga de förrättningar, som efter
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
av Överjägmästare]! fastställd arbetsfördelning åligga honom eller av
jägmästaren uppdragas åt honom, ävensom i övrigt tjänstgöra å revirexpeditionen.
Assistentens huvuduppgift är sålunda att biträda jägmästaren
vid förvaltningen. Ansvaret för huru assistentens förrättningar
handläggas åvilar enligt instruktionen denne. I övrigt bär revirförvaltaren
ansvaret för allt, som inom reviret göres eller underlåtes.
Enligt en av domänstyrelsen gjord beräkning rörande de sannolika befordringsåldrarna
inom domänverket, beräknas befordran till revirförvaltare
komma att normalt ske vid en ålder av omkring 44 år. Under den närmaste
15-årsperioden beräknas befordringsåldern bliva avsevärt högre till
följd av den nu rådande åldersfördelningen bland rekryteringspersonalen.
Man torde på grund härav kunna förutse, att den normala medelåldern
för revirassistenterna kommer att utgöra närmare 40 år och att den
verkliga medelåldern för denna tjänstemannagrupp för en avsevärd tidsperiod
kommer att ligga väsentligt högre.
Under sådana förhållanden tränger sig frågan fram, huruvida det kan
anses ändamålsenligt och ur andra synpunkter berättigat att alltjämt
uppehålla de fasta assistentbefattningarna med extra arbetskraft. Vidare
har det ifrågasatts, örn det arbete, assistenterna med hänsyn till sin utbildning,
ålder och erfarenhet kunna prestera, kan tillvaratagas på bästa
sätt inom ramen för den begränsade verksamhet, som nu åligger dem. Jag
behandlar de båda spörsmålen vart för sig och anser därvid lämpligt att
först uppehålla mig vid assistenternas tjänstgöringsförhållanden för att
därefter övergå till frågan örn lämplig anställningsform.
a. Assistenttjänstens ordnande.
De extra jägmästarnas förbund har i ett till domänstyrelsen överlämnat
tidigare inlägg i organisationsfrågan avgivit ett förslag till revirförvaltningens
ordnande, däri bland annat anförts följande.
Förbundet utgår från principen, att ju större gradering, som kunde
åstadkommas beträffande tjänsterna för förvaltningspersonalen, desto
bättre möjlighet ernåddes att utnyttja varje tjänstemans duglighet i allmänhet
ävensom hans speciella kunskaper och anlag. Förbundet föreslår
därför, att i samband med en klassificering av jägmästartjänsterna särskilda
revirdelar skola inrättas, lydande under revir av klass 1. Revirdelarna
skulle förestås av biträdande jägmästare, motsvarande
i.huvudsak de nuvarande revirassistenterna, vilka å revirdelarna skulle
självständigt handhava skogsskötseln och därmed förenade arbeten samt
besluta örn försäljningar i den utsträckning, jägmästaren funne dylika
kunna överlåtas till honom.
Domänstyrelsen har med anledning härav anfört, att principen örn anpassning
av tjänsterna efter tjänstemannens förmåga torde bliva i lämplig
omfattning genomförd för jägmästarnas del genom den klassificering
av reviren, som styrelsen föreslagit. Beträffande förslaget att ersätta de
nuvarande assistenterna hos jägmästarna med förvaltare av lägre grad
— biträdande jägmästare — underställda vederbörande jägmästare, borde
bestämmanderätten örn förvaltningsarbetet i anslutning till ledningens
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
3.3
direktiv icke undandragas jägmästaren, vilken i första kand hade att ansvara
för revirets rationella skötsel. Denna koncentration av den verkställande
kefogenketen inom den nuvarande revirorganisationen vore till
stor fördel. Styrelsen kunde på grund kärav icke förorda det av förbundet
framställda förslaget örn inrättande av kiträdande jägmästarbefattningar.
— Den nuvarande revirassistentinstitutionen anslöte sig till den
•organisation av revirförvaltningen, som styrelsen ansåge vara den mest
ändamålsenliga. Assistenterna kure icke ansvar för det fortlöpande kandkavandet
av vissa förvaltningsuppgifter. Deras självständiga verksamket
ock därmed följande tjänsteansvar begränsades i föreskrifter ock förordnanden
till de särskilda förrättningar ock uppdrag, som ålades dem.
De extra jägmästarnas förbund kar i sitt yttrande över domänstyrelsens
organisationsförslag gentemot domänstyrelsens uttalande örn begränsningen
av assistenternas verksamket ock ansvar erinrat, att i den praktiska
tillämpningen av förkållandena stundom framtvingats en uppdelning
av förvaltningsuppgifterna mellan jägmästare ock assistent, ehuru
■ansvaret för vidtagna åtgärder utåt åvilat jägmästaren. Det förekomme
sålunda i vissa fall, att äldre assistenter självständigt handhade skogsvården
ock alla förrättningar i övrigt, som berörde en viss del av revirets
skogar. Givetvis funnes andra möjligheter för inordnande i organisationen
på ett lämpligt sätt av denna utvidgade assistenttjänst än den av
förbundet föreslagna formen med biträdande jägmästartjänst. De utkast
till arbetsfördelning m. m., som gjorts inom domänstyrelsen, gåve enligt
förbundets mening vid handen, att det vore möjligt att till assistenterna
överlämna ett verkligt ansvar för vissa grupper av förvaltningsgöromål
— främst skogsvårdsuppgifter — utan att jägmästarens, den ekonomiske
•chefen, handlande på ett olämpligt sätt begränsades.
Jag instämmer med domänstyrelsen däri, att det med hänsyn till revir- Departementsskötselns
natur av ekonomisk förvaltning erbjuder stora fördelar att samla chefen.
ansvaret för skötseln på en kand, hos jägmästaren. De extra jägmästarnas
förbunds förslag örn inrättande av biträdande jägmästarbefattningar
med förhållandevis friställda förvaltningar inom reviren kan jag av detta
skäl ej biträda.
Emellertid är den nuvarande assistenttjänstgöringen av sådan art, att
assistentens arbete kan — ehuru kvalificerat — stundom antagas bliva i
hög grad ensidigt. Med hänsyn bland annat till assistenternas kompetens
och även under normala förhållanden anmärkningsvärt höga genomsnittsålder
kan tveksamhet uppstå örn ändamålsenligheten av de nuvarande
tjänstgöringsförhållandena. Vid utarbetandet av instruktionen torde därför
böra övervägas, huruvida tjänstgöringsförhållandena för assistenterna
kunna i viss utsträckning regleras i syfte att giva dem den självverksamliet
och tillägga deni det större ansvar, som må kunna förenas med en
enhetlig ekonomisk revirförvaltning.
b. Inrättande av ordinarie befattningar för revirassistenter m. fl.
assistenter.
Enligt domänstyrelsens organisationsförslag böra av de befattningar
av assistenttyp, som för närvarande finnas och enligt styrelsens förslag
Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr l ik. •''!
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
alltfort skola finnas inom verket, assistentbefattningarna hos styrelsen
(motsvarande de nuvarande icke ordinarie notarierna med jägmästarutbildning),
överjägmästarassistenterna, revirassistenterna samt underlärarna
vid statens skogsskolor i viss utsträckning uppföras å ordinarie stat,,
då de ansetts motsvara ett stadigvarande behov av arbetskraft. Styrelsen
har med anledning härav föreslagit inrättande av ett antal befattningar
som ordinarie assistent vid domänverket med placering enligt styrelsensavgörande.
Enär större delen av dessa befattningar skulle tagas i anspråk,
av assistenter å revir, anser jag lämpligt att behandla frågan örn ordinarie
anställningsform för samtliga ifrågavarande befattningshavare redan i
detta sammanhang.
Norrländska skogsvårdskommitién förordade, att de revir assistent tjänster,
som fyllde ett stadigvarande behov, skulle uppföras å ordinarie stat..
Både ur social synpunkt och sett från önskvärdheten av att åt arbetet i
skogen giva stadga och kontinuitet vore assistentens anställande under''
mera fasta former ett starkt framträdande önskemål.
Domänstyrelsen har i huvudsak anfört följande.
Enligt den nuvarande organisationen för domänverket kunde ordinarieanställning
vid skogsstaten tillkomma jägmästarpersonalen först vid befordran
till överjägmästarassistent, skogstaxator, skogsskoleföreståndare
eller jägmästare. Sådan befordran hade hittills skett vid jämförelsevis,
hög ålder. För framtiden kunde befordran till sådana högre befattningar,
som nyss nämnts, icke heller beräknas ske förrän vid omkring 45 år eller
högre ålder. Styrelsen ansåge på grund härav erforderligt, att en ordinarie
anställningsform inrättades för assistenter, vilka tjänstgjorde som
revirassistenter, underlärare vid statens skogsskolor eller assistenter hosstyrelsen.
Emedan någon ordinarie anställningsform för revirassistenter
hittills icke funnits, hade i regel varje assistent så småningom vunnit befordran
till revirförvaltartjänst. Då det emellertid kunde inträffa, att
även en samvetsgrann och i övrigt duglig assistent kunde vara mindrelämpad
för självständig förvaltning, måste det anses ur verkets synpunkt
fördelaktigt, att assistenternas anställningsform vore sådan, att den ordinarie
anställningen icke vore beroende av befordran till de mera krävande
och ekonomiskt ansvarsfulla jägmästartjänsterna.
Domänstyrelsen har vidare anfört vissa siffror ur en utredning rörandeanvändning
av den ordinarie anställningsformen vid affärsverken, som
verkställts av 1928 års lönekommitté. Därav hade bland annat framgått,,
att inom löre—20:e lönegraderna, vartill de nuvarande extra ordinarie assistenttjänsterna
vid domänverket vore att hänföra, år 1930 inom domänverket
89.8 procent av tjänstemännen vore extra befattningshavare, medan
motsvarande siffra för telegrafverket vore 1.5 procent och för statens järnvägar
mindre än O.i procent. Vid postverket och statens vattenfallsverk
funnes i ifrågavarande lönegrader endast ordinarie befattningshavare.
I enlighet med motiveringar, som, vad revirassistenterna angår, lämnats
i det föregående och, beträffande övriga assistenter, följa under respektive
avdelningar, har styrelsen beräknat de permanenta assistentbefattningarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
35
utgöra 60 assistenter å revir, 4 underlärare vid statens skogsskole^, 9 överjägmästarassistenter
och 9 assistenter hos styrelsen, eller tillsammans 82
befattningar. Styrelsen har emellertid ej ansett lämpligt, att alla ifrågavarande
befattningar upptagas såsom ordinarie, och fördenskull föreslagit,
att — med uteslutande av de nu befintliga befattningarna som överjägmästarassistent
ur personalstaten för domänverket — sammanlagt 60
ordinarie befattningar som assistent vid domänverket skola upptagas,
med placering enligt domänstyrelsens avgörande som assistent bos styrelsen,
hos Överjägmästare, å revir eller som underlärare vid skogsskola. De
icke ordinarie jägmästarnas befordringsålder beräknades därigenom kunna
så småningom nedbringas till omkring 35 år.
Beträffande assistentbefattningens placering i lönehänseende bar styrelsen
anfört följande. De tjänstemän, som kunde ifrågakomma till befattningarna,
hade samtliga avlagt en högre fackexamen, jägmästarexamen.
Dylika befattningshavare vid övriga verk torde i intet fall hava placerats
i lägre lönegrad än B 20 och åtnjöte i regel lön enligt väsentligt högre
lönegrader. Å andra sidan vore de extra ordinarie assistenterna vid domänverket
i lönehänseende för närvarande placerade på sådant sätt, att
de motsvarade en tänkt ordinarie befattning i lönegraden B 19. Det torde
emellertid överensstämma med lönetekniska regler, att vid befattningens
förändring till ordinarie tjänst placera den i något högre lönegrad, lämpligen
i densamma som den nuvarande överjägmästarassistentbefattningen
eller B 20.
Statskontoret bar icke funnit anledning till erinran mot domänstyrelsens
förslag i detta avseende.
_ Riksräkenskapsverket har gjort det allmänna uttalandet, att verket, i
likhet med domänstyrelsen, ansåge skäl föreligga för att vid den föreslagna
omorganisationen av domänverket utöka antalet ordinarie befattningar
i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag.
Kommunikationsverkens lönenämnd bar, under erinran att vissa med domänverkets
assistenter jämförliga ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken,
såsom underingenjörer vid statens järnvägar och ingenjörsassistenter
vid telegrafverket, hänförts till lönegraden B 20, anfört,
att nämnden funne sig kunna tillstyrka den föreslagna lönegradsplaceringen.
Re extra jägmästarnas förbund har föreslagit sådan ändring av domänstyrelsens
förslag att även befattningarna som distriktsassistent skulle
kunna innebavas av assistent i ordinarie ställning. Vidare bar förbundet
mot domänstyrelsens motiv för att av beräknade 82 permanenta assistentbefattningar
föreslå endast 60 till ordinarie anfört, att, därest samtliga 82
beräknade permanenta tjänster bleve ordinarie, de yngsta dock skulle
huva 12 års anställningstid inom verket. Förbundet har därför hemställt,
att samtliga permanenta assistentbefattningar måtte uppföras å ordinarie
stat. I fråga örn assistentbefattningens lönegradsplacering har
förbundet, med hänvisning till den lönegradsplacering, som tillämpas för
tjänster inom statsförvaltningen i övrigt, där högre fackexamen utgör
kompetensvillkor, ansett, att befattningen borde placeras i lönegraden B 21.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Departement 8•
chefen.
Tjänstgöringen för de fasta revirassistenterna, assistenterna i domänstyrelsen
samt underlärarna vid skogsskolorna torde vara av den stadigvarande
natur, att befattningarna enligt gängse anställningsregler böra uppehållas
nied ordinarie arbetskraft. Även andra motiv tala därför, såsom
att de nuvarande innehavarna i allmänhet äro äldre än 40 år och prövats
under långvarig tjänstgöring i domänverket.
Å andra sidan kunna ur de allmänna synpunkter på domänverkets organisationsfråga,
jag förut framlagt, skäl anföras mot assistenternas överförande
å ordinarie stat. Med hänsyn till att ifrågavarande befattningshavare
emellertid till följd av rådande anställningsförhållanden måste
tjänstgöra som icke ordinarie befattningshavare under mycket lång tid,
innan den trygghet i arbetet, som ordinarie befattning erbjuder, kan ernås,
anser jag billighetsskäl tala för att frågan örn ordinarie anställning
för assistenter nu löses. Därest en friare anställningsform skulle komma
att i sinom tid införas för domänverkets befattningshavare, torde övergången
till sådan anställningsform likväl kunna ske på ett smidigt sätt
vid innehavarnas befordran till högre tjänster eller av annan anledning
föranledd avgång.
Försiktigheten synes bjuda, att, såsom domänstyrelsen föreslagit, endast
60 av de för närvarande till 82 beräknade permanenta befattningarna
som assistent i domänstyrelsen, hos Överjägmästare och å revir eller som
underlärare vid skogsskola uppföras å ordinarie stat, varigenom de ordinarie
befattningarna kunna lämnas oberörda av eventuellt inträffande
förändringar i tvåmansrevirens antal eller andra åtgärder för minskning
av jägmästarpersonalens numerär.
Jag finner icke skäl tillstyrka, att den ordinarie anställningsformen
utsträckes att omfatta jämväl s. k. distriktsassistenter.
Mot den föreslagna placeringen av de ordinarie assistenterna i lönegraden
B 20 har jag intet att erinra.
Med hänsyn till att icke ordinarie befattningshavare i tjänstegrupp 7
(extra och extra ordinarie jägmästare) vid domänverket hava samma
tjänstgöring som den, vilken skall åligga de ordinarie assistenterna, förutsätter
jag, att icke blott de, som för närvarande innehava ordinarie befattning
i lönegraden B 20, utan jämväl de icke ordinarie jägmästare, som
i fortsättningen komma att befordras till sådan tjänst, skola äga för bestämmande
av löneklass tillgodoräkna sin förutvarande tjänstgöring som
icke ordinarie assistent enligt de närmare föreskrifter örn tillgodoräknande
av tjänstgöring å likvärdig icke ordinarie befattning, som inrymmas
i avlöningsreglementet för domänverket.
D. Revirens expeditionsbiträden.
Domänstyrelsen har lämnat följande redogörelse i avseende å nu gällande
ordning beträffande revirens expeditionsbiträdesfråga.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Revirskötseln vore förenad med ett i allmänhet ganska omfattande expeditionsarbete.
Till följd av ökningen av revirens egna arbeten under
senare år samt den överflyttning av arbetsuppgifter, som skett från länsstyrelserna,
hade expeditionsarbetet kommit att kräva väsentligt ökad tid,
varför man nu nödgades upptaga biträdesfrågan å reviren, vilken för närvarande
kunde betraktas som provisoriskt ordnad, till närmare övervägande.
Under år 1933 hade biträdenas tjänstgöring varit ordnad på följande
sätt. Vid 7 0 procent av reviren vore anställda biträden med tjänstgöring
bela eller större delen av året, varav större delen vore av domänstyrelsen
anställda som biträden i tjänstegrupp 3 för extra befattningshavare
vid domänverket. Å ett mindre antal revir, där högre kvalifikationer
ansetts erforderliga, tjänstgjorde biträden, som erhölle lön med
upp till 300 kronor för månad jämte dyrtidstillägg. De flesta biträdena
vore kvinnliga. Vid 10 procent av reviren vore ieke-ordinarie kronojägare
anställda för expeditionsarbetet. Vid övriga 2 0 procent av
reviren rådde ett mera tillfälligt behov av expeditionsbiträde. Stundom
hade därvid två revir med samma bostadsort för jägmästarna gemensamt
biträde med avlöning enligt bestämmelserna för extra befattningshavare
vid domänverket. I andra fall tillgodosåges det tillfälliga behovet av biträde
genom anslag till skrivhjälp.
. Expeditionsbiträde! hade i allmänhet att handhava diariering, bokföring,
uppsättande av rapporter, renskrivning, granskning av kronojägarnas
rapporter och redovisningar samt utskrift av uppbördssedlar och kvittenser.
Åt högre kvalificerade expeditionsbiträde!! kunde jägmästaren på
sitt ansvar i viss omfattning uppdraga att verkställa utbetalningar och
uppbära medel.
I främsta rummet fordrades av den, som skulle utföra förenämnda arbeten,
färdighet i maskinskrivning och förmåga att föra en enklare redovisning
samt i allmänhet fallenhet för kontorsarbete. Biträdet borde jämväl
kunna efter muntlig anvisning uppsätta enklare skrivelser. Därutöver
krävdes å många revir, att biträdet även ägde förutsättningar för ett
mera självständigt arbete, såsom handhavande av all kassa- och virkesbokföring
och den särskilda sågverksbokföring, som ålåge revir med industriell
förädlingsverksamhet.
Uppfattningen bland jägmästarna vore mycket växlande i fråga örn
det lämpligaste sättet för ordnande av revirens biträdesfråga. Många
jägmästare förordade kvinnliga biträden, andra ansåge manliga biträden
vara att föredraga och åter andra, att de förenämnda arbetsuppgifterna
bäst fylldes av särskilt förordnade icke ordinarie kronojägare.
Till förmån för anställande av kronojägare kunde i huvudsak anföras,
att kronojägarn^, på grund av sin utbildning vore väl skickade att utföra
kontorsarbete av skogligt-teknisk art såsom virkesbokföring lii. m., att anställning
som expeditionsbiträde voro en god utbildning för den kronojägartjänst,
de eftersträvade, samt att å revir, där ständig anställning av
expeditionsbiträde icke erfordrades, en för kontorsarbete kvalificerad
extra kronojägare, som kunde efter behov användas i skogen eller å expeditionen,
lämpligen ersatte expeditionsbiträdet. Förespråkarna för denna
anställningsform hade även framhållit, att kontakten mellan revirexpeditionen
och kronojägarna skulle förbättras genom anordningen, samt påpekat,
att vad som bruste i kunskap örn bokföring eller färdighet i maskinskrivning
kunde kompletteras genom kortare kurser i dessa ämnen, t. ex.
vid Klotens fortsättningsskola.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 14S.
Å andra sidan vore det sannolikt, att kronojägarna i regel icke vore särskilt
lämpade för rent expeditionsarbete, vartill komme, att den utbildning,
de erhållit, i huvudsak avsett helt andra uppgifter. Man måste vidare
taga i betraktande, att, örn man skulle besluta sig för en allmän anställning
av icke ordinarie kronojägare som expeditionsbiträden, befordringsförhållandena
för kronojägarpersonalen skulle avsevärt försämras.
Som olägenheter hade ytterligare framhållits, att kronojägarna oftast
komme att efter kort tid lämna anställningarna för att återgå till praktisk
tjänstgöring, vilket skulle medföra för jägmästarna ovälkomna, täta
ombyten av biträde, ävensom att jägmästarnas möjligheter att anskaffa
för tjänstgöringen hos dem passande biträden bleve starkt beskurna.
Styrelsen vore av den uppfattningen, att expeditionsbiträdets uppgifter
efter erforderlig lärotid i allmänhet väl fylldes av kvinnliga biträden.
Manlig arbetskraft borde därför äga företräde blott örn särskilda omständigheter
förelåge. Vad anginge användningen av icke ordinarie kronojägare
ansåge styrelsen de skäl, som anförts mot anordningen, vara så
vägande, att expeditionsbefattningarna som regel icke borde förbehållas
nämnda befattningshavare.
Beträffande sättet för biträdestjänsternas anordnande anförde styrelsen
följande. Allt arbete, som utfördes å revirexpedition, ålåge jägmästaren,
och denne bure själv ansvaret därför. Det följde härav, att jägmästaren
borde äga en tämligen vidsträckt befogenhet att på det sätt, han kunde
finna lämpligt, ordna arbetet å sin expedition. Ehuru behovet av skrivbiträde
för större delen av reviren vore permanent, ansåge styrelsen likväl,
att biträdena som regel icke borde vara fast bundna genom ordinarie
anställning å andra revir än sådana, där ett mera kvalificerat biträde med
erfarenhet i bokföring och dylikt erfordrades.
Av den lämnade redogörelsen framginge, att i avlöningsbestämmelserna
för extra befattningshavare vid domänverket för närvarande blott funnes
en grad för fast anställda biträden å revir, ehuru behovet av mera kvalificerad
kraft i vissa fall framtvingat anställning mot högre ersättning.
Det förelåge enligt styrelsens mening ett starkt behov av ytterligare uppdelning
av ifrågavarande befattningar, som bleve än mera framträdande
vid genomförandet av klassificering av reviren.
Domänstyrelsen har på grund härav ansett lämpligt, att expeditionstjänsten
å reviren ordnades sålunda. För revir, där särskilt kvalificerat
expeditionsarbete förekomme, borde inrättas 10 ordinarie befattningar
i lönegraden B 11 (kassör) och 20 ordinarie befattningar i lönegraden B 7
(kanslibiträde). I övrigt borde ifrågavarande arbete skötas med icke ordinarie
arbetskraft, i regel av extra befattningshavare i ungefär samma
löneställning som de nuvarande extra biträdena (motsvarande extra ordinarie
kontorsbiträde vid kommunikationsverken), dock att dylika biträden
borde, därest de kvarstannade å befattningarna under längre tid och
gjort sig särdeles förtjänta av befordran, kunna antagas till extra ordinarie
kanslibiträden i lönegraden B 7. De ordinarie befattningarna borde
icke knytas vid särskilda revir. Befattningarna som kanslibiträde i lönegraden
B 7 skulle kunna disponeras jämväl, där behov av högre kvalificerat
ordinarie biträde erfordades å överjägmästarexpedition.
Statskontoret har framställt den erinran mot domänstyrelsens förslag,
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
sitt lägre tjänstegrad än lönegraden B 7 för ordinarie ej funnes upptagen
i förslaget. Det syntes osannolikt, att vid domänverket endast skulle förekomma
göromål av så pass kvalificerad art, att ej den inom statsförvaltningen
i övrigt i stor utsträckning förekommande lönegraden B 4 här
med fördel skulle kunna komma till användning.
Lönenämnden har ansett det icke innebära en tillfredsställande lösning
av biträdesfrågan inom skogsstaten, örn ordinarie befattning icke kunde
erhållas annorledes än såsom kanslibiträde eller kassör. Då otvivelaktigt
flertalet av revirexpeditionernas fasta biträden torde komma att fylla ett
permanent behov av arbetskraft, syntes det skäligt, att även i skriv- och
kontorsbiträdesgraderna ett visst antal ordinarie tjänster inrättades för
att bereda i tjänsten äldre och därom förtjänta biträden ökade möjligheter
till vinnande av ordinarie anställning.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har anfört, att såväl manlig
som kvinnlig arbetskraft borde kunna komma ifråga och att biträdena
borde givas ordinarie anställning efter tre års tjänstgöring.
Sveriges kronojägare}Örtlund har uttalat, att befattningarna som skrivbiträden
borde förbehållas de extra kronojägarna. Anställningen utgjorde
■en värdefull utbildning för den extra kronojägaren och ökade hans användbarhet
i verkets tjänst.
Biträdena å skogsstatens revirexpeditioner utgöra en jämförelsevis ny Departementsgrupp
av befattningshavare, vilkas anställningsförhållanden ännu icke cAefe»- varit föremål för reglering av statsmakterna. Anledningen härtill är huvudsakligen,
att arbetsuppgifterna tillkommit undan för undan, i samma
män som driften å reviren blivit mera intensiv, samt att domänverkets bokföring,
av vilkens ordnande anställningen i hög grad varit beroende, först
under 1920-talet närmare reglerats.
Det synes uppenbart, att det arbete, som å det stora flertalet revir åligger
biträdet, numera är av så stadigvarande natur, att det väl skulle berättiga
till befattningarnas uppehållande med ordinarie arbetskraft. Jag
har emellertid intet att erinra mot att biträdesbefattningarna å det
stora flertalet revir tillsvidare enligt domänstyrelsens förslag
uppehållas med icke ordinarie arbetskraft. Däremot föreligger enligt min
mening icke anledning att — såsom domänstyrelsen ifrågasatt — förmena
den övervägande delen av ifrågavarande befattningshavare extra ordinarie
anställning med den rätt till pension, som må komma att åtfölja densamma,
därest ett inom finansdepartementet under utarbetande varande
förslag rörande de extra ordinaries pensionsfråga bliver förverkligat.
Den allmännaste formen för anställning av revirens expeditionsbiträden
bör sålunda vara extra eller, där allmänna kvalifikationer härför föreligga,
extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.
Med den klassificering av reviren, som jag i det föregående förordat,
skulle jägmästarna å de mera svårskötta reviren givas en allt efter graden
av svårskötthet något förmånligare löneställning än jägmästarna å
övriga revir i syfte att underlätta placerandet av de dugligaste tjänstemännen
å förstnämnda befattningar. Även beträffande expeditionsarbetet
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
å reviren förefinnas stora ojämnheter icke endast med avseende å arbetets
kvantitet utan även i fråga örn dess art. I regel måste sålunda av biträden
å revir, tillhörande de högre klasserna, med hänsyn tili de arbetsuppgifter*
som föreläggas dem, fordras väsentligt större kvalifikationer än av övriga
biträden, ehuru man icke lämpligen torde kunna anknyta denna gradering
direkt till klassificeringen av jägmästartjänsterna. Biträdesbefattningarna
å ett mindre antal revir synas därför höra erhålla en
högre ställning än övriga, och jag vill därvid tillstyrka, att — såsom domänstyrelsen
föreslagit ■— befattningarna som kassör och kanslibiträde i
lönegraderna respektive B 11 och B 7 här komma till användning. Likaledes
finner jag ändamålsenligt, att ifrågavarande högre kvalificerad©
befattningshavare, efter erforderlig provtjänstgöring som icke ordinarie
biträden, genom ordinarie anställning knytas fastare vid verket. Det
antal ordinarie befattningar, som för närvarande erfordras i de två lönegraderna,
torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter närmare utredning
genom domänstyrelsen angående tjänstgöringstid och övriga kvalifikationer
för de nu tjänstgörande befattningshavare, som lämpligen kunna
ifrågakomma till ordinarie anställning.
Vad i frågan anförts om anställning i större utsträckning av icke ordinarie
kronojägare som biträden å revirexpeditionerna giver mig icke anledning
till särskilt uttalande.
E. Kronojägarpersonalen å reviren.
Den bevakande personalen vid skogsstaten, kronojägarn©, utgör i huvudsak
en jägmästarna underställd grupp av tjänstemän, vilkens uppgift tidigare
till övervägande del varit av fiskalisk art, såsom att freda skogarna
mot åverkan, olaga jakt och dylikt. Eevirarbetets successiva förskjutning
från administration till affärsmässig förvaltning har för kronojägarn©»
del medfört, att mera produktiva arbetsuppgifter i allt större utsträckning
anförtrotts dem. De äro numera arbetsförman å reviren, vilka inom.
bestämda tjänstgöringsområden, bevakningstrakter, utöva arbetsledning*
utlämna skogseffekter till köpare och utsyningstagare, verkställa
utbetalningar och upphörd i viss begränsad utsträckning samt förrätta
mindre krävande utsyningar. Mer eller mindre tillfälligt är©
därjämte icke ordinarie kronojägare anställda å reviren, vilka biträda d©
ordinarie kronojägarna i deras tjänstutövning eller, i vissa fall, för dem
tilldelade tillfälliga eller extra bevakningstrakter fullgöra en kronojäga^
res åligganden.
Domänstyrelsen har beträffande kronojägarpersonalen å reviren till en;
början anfört, att kronojägarnas handhavande av den närmaste tillsynen
över revirens arbeten m. m. inom begränsade områden i stort sett ling©
betraktas som en ändamålsenlig anordning. Bundenheten till visst tjänst
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
göringsområde kunde likväl medföra olägenheter, varför bestämmelserna
örn tjänstgöringsskyldighet inom viss bevakningstrakt borde kompletteras
med en allmän föreskrift, att kronojägare skulle vara skyldig att, efter
anmodan av jägmästaren, tjänstgöra även utom bevakningstrakten.
Styrelsen hade för avsikt att vidtaga åtgärder för att kronojägarna
skulle kunna i större utsträckning av jägmästarna anlitas beträffande
vissa förvaltningsbestyr.
I huvudsak samma omständigheter, som vore avgörande för storleken av
reviren, bestämde också bevakningstrakternas storlek, ehuru betydelsen
av de särskilda faktorerna i vissa fall kunde vara annorlunda. För de
södra och mellersta delarna av landet torde man som stora medeltal kunna
utgå från en storlek å bevakningstrakterna av mellan 2,500 och 4,000 hektar
produktiv mark med en årsavverkning av 8,000—15,000 kubikmeter.
I norrut belägna trakter, där en extensivare skötsel måste bedrivas, torde
bevakningstrakterna kunna omfatta skogar med en årlig avverkning av
sammanlagt 10,000—25,000 kubikmeter.
Den indelning av reviren i 380 bevakningstrakter, som läge till grund för
styrelsens beräkning av erforderlig kronojägarpersonal, stödde sig bland
annat på styrelsens förut angivna uppfattning angående bevakningstrakternas
lämpliga storlek. Att trots den ökade befogenhet, som kronojägarna
avsetts att erhålla, och den geografiska spridning av skogarna, som föranletts
av bland annat de ecklesiastika skogarnas överlämnande till annan
förvaltning, tjänstgöringsområdenas omfattning likväl ansetts kunna ökas,
sammanhängde med förbättringarna i kommunikationsväsendet. Styrelsen
hade även för avsikt att i förhållandevis större utsträckning anlita å
ett eiler flera revir anställda icke ordinarie kronojägare, vilka utgjorde
en rörlig arbetskraft, som kunde insättas, varhelst ett behov av arbetsledare
uppstode.
Befordringsåldern till ordinarie befattning beräknade styrelsen till omkring
36 år, ehuru den tillfälligt bomme att ligga något högre.
De förenämnda tre över jägmästarna hava med anledning av den av domänstyrelsen
ifrågasatta decentralisationen från jägmästarna till kronojägarna
uttalat, att kronojägarna åtminstone i södra och mellersta delarna
av landet som regel redan nu vore fullt upptagna av sin tjänst, varför
man måste ställa sig mycket betänksam mot en generell ökning i kronojägarnas
arbete, samtidigt som bevakningstrakternas geografiska omfattning
vidgades. Det förefölle egendomligt, att en decentralisationsåtgärd
av den betydenhet, att den motiverade möjligheten att öka revirens
areal, kunde vara betydelselös för bevakningstrakternas omfattning.
En bevakningstrakt om 2,500 hektar produktiv mark vore under nuvarande
tjänstgöringsförhållanden i regel för stor i södra delarna av landet,
örn en verkligt intensiv skogshushållning skulle bedrivas. Enskilda
skogsägare i sydsvenska landskap, som skötte sina skogar väl, hade i regel
1,000—1,500 hektar på varje skogvaktare. I detta sammanhang borde
omnämnas, att enligt en av domänstyrelsen åberopad utredning örn vissa
revirs och bevakningstrakters storlek i mellersta Sverige maximiaroalen.
för uppländska förhållanden beräknats till 2,500 hektar och för Grönsinka
revir till 2,800—3,000 hektar.
Med anledning av att domänstyrelsen anfört förbättringarna i kommunikationsväsendet
som motiv för ökning av bevakningstrakternas storlek
uttalade överjägmästarna bland annat, att busstrafikens utveckling ej
kundo tagas som motiv för en generell ökning av bevakningstrakternas
areal. Man kunde således ej gå längre, än att man kunde säga, att vissa
ADepartementschefen.
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
bevakningstrakter kunde ökas på grund av förbättringar i kommunikationsväsendet.
Mot domänstyrelsens förslag örn anlitande i förhållandevis större utsträckning
av icke ordinarie kronojägare, som skulle tjänstgöra å bela reviret,
hade över jägmästarna självfallet intet att erinra, under förutsättnmg
att för ändamålet fullt kvalificerade personer i begränsad omfattning
därvid anlitades. Emellertid borde, åtminstone i södra och mellersta
Sverige, en kronojägare ej hava större bevakningstrakt, än att han under
normala förhallanden kunde ensam sköta densamma.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har anfört, att vid revirskötseln
den allra största vikt läge uppå att hava tillgång till en duglig och
tilli äcklig kronojägarkår. Enligt föreningens åsikt vore en minskning av
bevakningstrakternas antal obefogad och den av domänstyrelsen föreslagna
nedskärningen av en omfattning, som lade hinder i vägen för en
god skogsvård.
Sveriges kr ono jägareförbund hade väntat, att den vid tidigare löneutredningar
dryftade frågan örn kronojägarnas likställande i löneavseende
med banmästare vid statens järnvägar i detta sammanhang skulle hava
upptagits i domänstyrelsens förslag. Vidare berörde förbundet frågan örn
kronojägarnas ersättning för resor och uttalade, att i samband med t jänstgörmgsområdenas
ytterligare utökning vissa för närvarande rådande
orättvisor i detta avseende måste definitivt avhjälpas. Slutligen riktade
förbundet anmärkningar mot bevakningstrakternas alltför stora omfattning
och anmärkte även på att domänstyrelsen i sitt förslag icke liksom
i fråga örn jägmästarpersonalen föreslagit åtgärder för att bereda den
icke ordinarie kronojägarpersonalen ordinarie anställning.
De skogsskoleutbildades centralkommitté riktade sig närmast mot att domänverket
i motsats till skogsvårdsstyrelserna och över huvud taget
det enskilda skogsbruket -— även efter den föreslagna omorganisationen
syntes komma att i allt för ringa omfattning använda skogsskoleutbildad
arbetskraft.. I samband härmed erinrade kommittén örn den ifrågasatta
ytterligare indragningen av kronojägarbefattningar, vilken åtgärd vore
ägnad att än starkare skärpa den redan betydande arbetslösheten bland
de skogsskoleutbildade.
Den nuvarande formen för kronojägarpersoualens tjänstgöring å reviren,
som av domänstyrelsen ansetts böra bibehållas, synes mig ändamålsenlig.
Sveriges kronojägareförbunds förslag örn uppflyttning av de ordinarie
kronojagarna från den nuvarande lönegraden, som motsvarar B 9,
till högre lönegrad, kan jag icke biträda, då enligt min mening tillräckliga
skäl ej anförts för en sadan åtgärd. Jag finner ej heller påkallat att
inrätta en särskild ordinarie befattning för de nuvarande icke ordinarie
kronojägarna med hänsyn till att, såvitt framgår av domänstyrelsens beräkning,
relationen mellan ordinarie och icke ordinarie befattningar beträffande
kronojägarpersonalen är förhållandevis gynnsam och befordringsförhållandena
till följd härav ändock kunna anses tämligen tillfredsställande.
Frågan örn den lämpligaste storleken av bevakningstrakterna samt om
kronojägarbefattningarnas antal torde av liknande skäl, som anförts i
fråga örn revirens omfattning, icke kunna upptagas till närmare övervä
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
gande i detta sammanhang. Enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen,
har styrelsen till grund för indelningen av landet i bevakningstrakter
från den 1 januari 1934 lagt det i organisationsförslaget angivna antalet
kronojägarbefattningar eller 380. I avsikt bland annat att undvika
nya indragningsåtgärder samt, såvitt möjligt, även förflyttning av kronojägare,
vilka äro bosatta i egna fastigheter, har styrelsen emellertid därutöver
inrättat 65 bevakningstrakter av tillfällig natur, av styrelsen avsedda
att successivt indragas (4 redan under år 1934). Kungl. Majit synes,
med hänvisning till den sålunda verkställda indelningen av landet i bevakningstrakter,
böra fastställa det av styrelsen utnyttjade antalet kronojägarbefattningar
att gälla tillsvidare. Med anledning av den framkomna
kritiken i fråga örn bevakningstrakternas storlek får jag hänvisa
till att jag, såsom av det följande framgår, kommer att föreslå Kungl.
Majit att vid fastställandet av det definitiva antalet ordinarie kronojägarbefattningar
i staten upptaga ett större antal reservbefattningar än
domänstyrelsen föreslagit, vilka kunna av styrelsen disponeras, i den mån
behov av nya bevakningstrakter uppstå.
3. Överjägmästarinstitutionen.
De nuvarande överjägmästarbefattningarna inrättades efter beslut av
1889 års riksdag i stället för skogsinspektörsbefattningarna, vilka från
1860-talet intill dess utgjort inspekterande organ inom domänverket. Förändringen
innebar, att de sistnämnda befattningarna, som endast uppehållits
på förordnande av revirförvaltare, ombildades till fasta tjänster,
''vilkas innehavare icke blott bade att utöva inspektionsverksamheten inom
distriktet utan därjämte blevo inordnade som en länk i den egentliga förvaltningen
därigenom, att de erköllo vissa administrativa befogenheter
och tillädes chefsskap över skogspersonalen inom sina distrikt.
Domänstyrelsen har örn överjägmästarinstitutionen till en början anfört
följande. Sedan överjägmästarinstitutionens tillkomst bade institutionens
karaktär av förvaltningsinstans blivit alltmera utpräglad. Åtskilliga förslag
till förbättring av dess organisation bade därjämte under årens lopp
framkommit. Styrelsen finge erinra örn förslaget att ombilda överjägmästarinstitutionen
till distriktsstyrelser, vilket framfördes av de stora skogskommittéorna
och av dem motiverades huvudsakligen med att det vöre
önskvärt, att domänstyrelsen befriades från en stor mängd löpande ärenden,
vilka borde avgöras i lägre instans, samtidigt som överjägmästarna
bereddes mera tid att ägna sig åt den egentliga inspektionen av sina distrikt.
I samma syfte bade reservanter i den norrländska skogsvårdskommittén
samt domänstyrelsen i utlåtande och förslag den 15 iebruari 1922
framlagt förslag örn förstärkning av överjägmästarinstitutionen på annat
sätt. — Det sammanförande av kontrollerande och förvaltande befogen
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
heter i en instans, som inrättandet av överjägmästarinstitutionen innebuiit,
hade medfört vissa obestridliga fördelar. Inspektionen hade därigenom
kunnat läggas pa en bredare grund än tillförne och inrymde numera
icke blott vid personliga besök utövad kontroll utan även fortlöpande
kännedom och samråd örn vad som tilldroge sig å reviren. Styrelsen ansåge,
att överjägmästarnas funktion som förvaltningsinstans av anförda
skäl vöre till gagn för inspektionsverksamheten inom domänverket. —
Emellertid vore det enligt styrelsens mening av vikt att tillse, att det förvaltningsarbete,
som ankomma på överjägmästaren, icke komma att upptaga
så stor del av hans tid, att inspektionen bleve lidande därav. Av vad
styrelsen nu anfört franninge, att denna uppfattning legat till grund för
såväl de äldre skogskommittéernas förslag örn inrättande av distriktsstyrelser
som domänstyrelsens år 1922 framförda förslag örn tillsättande av
särskilda distriktsjägmästare hos överjägmästaren. — Styrelsen funne fortfarande
önskvärt, att åtgärder vidtoges för att skänka ökad effekt åt inspektionen
genom överjägmästarnas befriande från en del förvaltningsbestyr.
Inrättande av distriktsstyrelser torde numera icke kunna
ifrågasättas, då anordningen vore för tung och dyrbar. Icke heller vore en
sådan kvalitativ förstärkning av överjägmästarnas personal, som tillsättande
av distriktsjägmästare innebure, numera av behovet påkallad.
Den förbättring av förutsättningarna för över jägmästarnas inspektions\
erksamhet, som vore önskväi’d, borde enligt styrelsens mening i
stället kunna vinnas genom att vissa av över jägmästarnas förvaltningsuppdrag
överlämnades till jägmästarna.
Styrelsen har vidare anfört följande.
Till följd av den föreslagna decentralisationen av domänverkets förvaltning,
måste för framtiden större anspråk ställas på effektiviteten hos de
inspekterande organen, överjägmästarna, som i egenskap av distriktschefer
och inspektörer — var och en för en betydande del av statens skogar —
bure ansvar för att förvaltningen efter givna riktlinjer bedreves på ett
ändamålsenligt sätt. Överjägmästarna måste betraktas som domänstyrelsens
förtroendemän. Personvalet bleve då av sådan vikt, att den mindre
fasta anställningsformen medelst förordnande för visst antal år borde tilllämpas.
Härigenom vunnes även den fördelen, att, därest en Överjägmästare
efter förordnandets upphörande önskade eller eljest vöre villig
att återgå till förvaltartjänst, sådan återgång kunde ske. Styrelsen finge
med anledning härav föreslå, att överjägmästarbefattningarna skulle
tillsättas å förordnande för en tid av högst sex år.
Samtidigt måste de praktiska möjligheterna att förvärva lämpliga personer
för överjägmästarbefattningarna beaktas. Överjägmästarna vore för
närvarande placerade i 14:e lönegraden enligt för domänverket gällande
avlöningsreglemente, vilket motsvarade lönegraden B 29 enligt kommunikationsverkens
avlöningsreglemente. Lönebeloppet utgjorde i medelgruppen
(E) och näst högsta löneklassen (31) 10,500 kronor. Styrelsen ansåge
med hänsyn bland annat till storleken av löneförmånerna för jägmästare
av skilda klasser, att förordnande som Överjägmästare borde förenas med
ett arvode av 13,000 kronor.
Kungl. Maj ris proposition nr 148.
45
I fråga om anställningsformen för överjägmästarassistentern
a hade förslag till viss ändring framställts vid behandlingen av revir■assistenterna.
I mån av behov borde s. k. distriktsassistenter tillsättas med
uppgift att efter överjägmästarens order biträda inom samtliga till distriktet
hörande revir. Då överjägmästarna borde äga anlita distriktsassistenter
för tjänstgöring å överjägmästarexpeditionen eller för fullgörande
av visst uppdrag å marken för överjägmästarens räkning, torde anställandet
av sådan assistent kunna medföra förbättrade möjligheter till inspektion.
Hos över jägmästarna vöre för närvarande jämväl anställda ordinarie
kontor sbiträden. Denna anställningsform torde vara den för dessa
biträden i regel lämpligaste. Enär emellertid i enstaka fall anställning
som kanslibiträde kunde bliva av förhållandena påkallad, borde möjlighet
till anställning under sådan form finnas. De 20 befattningar, som kanslibiträde,
vilka av styrelsen föreslagits att upptagas i staten, borde därför
avse biträden hos såväl jägmästare som Överjägmästare.
De förbättrade möjligheterna till övervakande av och kontakt med underställd
personal, som uppstått till följd av kommunikationernas utveckling,
beräknades medgiva ökning av distriktens omfattning, varigenom
deras antal nedbringades från 13 till 9 eller med 2 distrikt utöver
den minskning, som överflyttandet av de ecklesiastika skogarna m. m. till
annan administration medförde.
I fråga örn Norrland och Dalarna hade landets nya indelning i distrikt
skett på grundval av avsättningsförhållandena för virke, varför vart och
•ett av de 6 distrikten inom detta område —- Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens,
Skellefteå, Umeå, Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt —
i huvudsak omfattade ett antal flodområden. Vid utformandet av distriktsindelningen
för landets södra delar hade hänsyn huvudsakligen tagits
till skogsbiologiska förhållanden samt lokala avsättningsförhållanden.
I anslutning härtill hade styrelsen tänkt sig, att landet söder örn Dalälvens
vattenområde borde indelas i tre distrikt, nämligen Bergslagsdistriktet,
omfattande Värmland, Bergslagen och Mälardalen samt för landet
söder därom Östra och Västra distrikten. Den härigenom uppkommande
ökningen av distriktens omfattning hade styrelsen ansett kunna genomföras
med hänsyn till de lättnader, som tillämnade decentralisationsåtgärder
väntades medföra för överjägmästarna. Emellertid hade nu tillfälle
yppat sig att — beträffande distrikt av något mindre omfattning än de i
styrelsens förslag upptagna — genom anordning av provisorisk karaktär
pröva verkningarna av berörda åtgärder i fråga örn överjägmästarnas
tjänstutövning. I samband med placering av en inom styrelsen övertalig
byråchef som Överjägmästare borde det område, som omfattade sistnämnda
tre distrikt provisoriskt indelas i fyra distrikt, därvid det tillkommande
distriktet borde benämnas Södra distriktet. Det totala antalet överjägmästardistrikt
skulle sålunda tillsvidare utgöra 10.
Domänstyrelsen upptoge i fortsättningen frågan om över jägmästarnas
bostadsort till särskild behandling. Styrelsen hade under senare
år letts in på den tanken, att överjägmästarinstitutionen skulle för
de mellersta och södra delarna av landet kunna förbättras oell samtidigt
förenklas genom att överjägmästarna placerades i Stockholm. Örn beträffande
de distrikt, som icke vore alltför avlägset belägna, överjägmästarna
kunde inflyttas till Stockholm, utan att någon olägenhet för deras verk
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
samhet inom distriktet kunde förmärkas, borde avsevärda fördelar vara
att vinna genom en sådan åtgärd. Överjägmästarnas egenskap av förvaltningsinstans
hade medfört, att de belastats med ett omfattande arbete
för skriftliga utlåtanden och utredningar, vilket skulle kunna avsevärt
förenklas, örn överjägmästarna komme styrelsen närmare. Då en sådan
organisationsförändring ansetts kunna medföra även andra fördelar i
förvaltningshänseende, såsom en förbättrad kontakt i övrigt mellan styrelsen
och överjägmästarna, hade beträffande två distrikt (Västra distriktet
och Dalarnas distrikt) efter Kungl. Majlis tillstånd under en tid en
dylik ordning försöksvis tillämpats, varvid vederbörande överjägmästares
expeditioner förlagts till domänstyrelsens lokaler. Inspektioner inom
Dalarnas distrikt hade i huvudsak utförts av styrelsen direkt genom byråchefen
å styrelsens första skogsbyrå.
Det hade av de verkställda försöken framgått, att vissa fördelar kunnat
vinnas genom överjägmästarnas inflyttning till Stockholm. Skriftväxlingen
mellan styrelsen och överjägmästarna hade nedbringats, och överjägmästarnas
verksamhet hade även i övrigt underlättats genom den närmare
kontakten med den centrala ledningen och möjligheten att utnyttja
i styrelsen tillgängliga handlingar. Även för styrelsens verksamhet hade
anordningen medfört fördelar i det avseendet, att styrelsens beslut ofta
kunnat fattas efter beredning och föredragning av en tjänsteman, vilken
själv varit väl insatt i de praktiska omständigheter, som kunnat vara av
betydelse för frågans avgörande.
Mot förslaget örn inflyttande av överjägmästarna i de södra delarna av
landet till styrelsen hade erinrats, att det vore ett intresse för domänverket,
att överjägmästarna inom sina distrikt uppehölle kontakt med lokala
virkesköpare, med den enskilda skogsvårdens och skogsförvaltningens
målsmän samt representanter för statliga verksamhetsgrenar, som på ett
eller annat sätt berörde statsskogsförvaltningen. Sedan till följd av den
inträffade minskningen av domänverkets förvaltningsobjekt med flera
omständigheter distriktens geografiska omfattning hädanefter torde bliva
nära nog fördubblad för ifrågavarande delar av landet, skulle överjägmästarnas
anknytning till de lokala intressena enligt styrelsens mening så
försvagas, att man kunde bortse därifrån.
Styrelsen föresloge, att överjägmästarna i de fyra södra distrikten skulle,,
då styrelsen så föreskreve, vara bosatta i Stockholm med skyldighet att,
där generaldirektören funne sådant erforderligt, biträda vid beredning
och föredragning av ärenden i domänstyrelsen.
I fråga örn domänstyrelsens förslag beträffande bostadsort för överjägmästarna
i de fyra södra distrikten hava avvikande meningar anmälts av
överdirektören af Wåhlberg oell byråchefen Aminoff.
Överdirektören af Wåhlberg har huvudsakligen anfört följande.
Förutom att det ur organisationssynpunkt vore olämpligt att hava samma
slag av befattningar anordnade efter olika system i skilda delar av
landet, syntes nyttan av den av styrelsen föreslagna anordningen icke
överväga olägenheterna av densamma, Överjägmästarinstitutionen hade
en utomordentligt stor betydelse för domänverkets skötsel och sammanhållning.
Som förmedlare av allt, som rörde sig mellan styrelsen och arbetet
å skilda verksamhetsfält ute i bygderna, som rådgivande, ordnande
och sammanhållande krafter för revirförvaltningarna, som observatörer
över och initiativtagare till respektive distrikts behöriga skötsel och vård
Kungl. May.ts proposition nr 148.
47
i såväl ekonomiskt som skogligt biologiskt avseende, som mottagare avallmänhetens
önskemål oell angelägenheter berörande det statliga skogsväsendet,
som bevakare av domänverkets samlade intressen i orterna, som
rådgivande organ i skogliga frågor för andra ute i landet placerade, statliga
myndigheter m. m., framstode överjägmästarna såsom typiska centralorgan
för de orter eller trakter av landet, där deras verksamhet vöre
förlagd. Att överföra dessa för respektive ortsområden erforderliga organ
till Stockholm och förknippa dem med tjänstgöring jämväl i det centrala
ämbetsverket vore att splittra deras uppgifter och draga deni från deras
viktigaste arbeten ute i bygderna. Överjägmästarnas placering ute i landet
förhindrade givetvis icke, att styrelsen kunde, då deras biträde i styrelsen
för något ärendes behandling särskilt påkallades, inkalla dem för
erforderliga beredningar och överläggningar. På i huvudsak anförda skäl
hade överdirektören icke kunnat biträda styrelsens förslag i vad det avsåge
överjägmästarinstitutionens ordnande för de fyra södra distrikten.
Byråchefen Aminoff har anfört följande.
Såsom skäl för över jägmästarnas inflyttning till Stockholm med tjänstgöringsskyldighet
i domänstyrelsen hade anförts, bland annat, att skriftväxlingen
emellan styrelsen och överjägmästarna därigenom skulle nedbringas.
Detta skäl syntes bliva i mindre grad bärande, därest överjägmästarna,
såsom styrelsen föreslagit, så långt ske kunde frigjordes från
rena förvaltningsgöromål.
Byråchefen Aminoff har vidare anfört synpunkter, som i huvudsak sammanfalla
med de av överdirektören af Wåhlberg framförda, samt slutligen
uttalat den från domänstyrelsens förslag avvikande meningen, att
överjägmästarna inom de södra distrikten, i likhet med vad styrelsen
föresloge beträffande överjägmästarna i de nordliga distrikten, borde vara
stationerade var och en inom sitt distrikt med skyldighet att tjänstgöra
inom styrelsen vid de tillfällen, då de dit särskilt inkallades.
Statskontoret har anfört, att en inflyttning i styrelsen av vissa Överjägmästare
och den föreslagna lösare anställningsformen för dessa tjänstemän
skulle komma att försvaga den lokala förvaltningen och motverka en
effektiv decentralisering av arbetsuppgifterna. Det torde nämligen vara
otvivelaktigt, att båda dessa åtgärder skulle komma att för dessa Överjägmästare
medföra en betydligt större avhängighet av styrelsen och framför
allt dess chef än den hittillsvarande anordningen. Då härtill komme,
att i händelse av bifall till förslaget nämnda tjänstemän sannolikt komme
att förlora den önskvärda dagliga kontakten med sitt distrikt, måste, såvitt
statskontoret kunde finna, starka betänkligheter möta mot förslaget
i denna del.
Riksräkenskapsverket, som uttalat, att av domänstyrelsen ifrågasatt
viss förändring av anställningsformen för domänstyrelsens byråchefer
icke borde ske annat än i samband med omprövning av byråchefernas anställningsförhållanden
vid samtliga affärsdrivande verk, har framhållit,
att verket hyste viss tvekan örn lämpligheten av att vidtaga den föreslagna
förändringen i fråga örn anställningsformen för överjägmästartjänsterna,
innan frågan örn byråchefstjänsterna funnit sin lösning.
Lönenäynndcn har anfört, att de stora krav, som måste ställas på överjägmästarna
i deras egenskap av distriktschef och närmaste övervakare
över revirförvaltningarna, onekligen talade till förmån för att beträffan
48
Kungl. Majlis proposition nr 14$.
ide dem en anställningsform tillämpades, som medgåve större frihet i fråga
örn personval, än som vore möjligt vid tjänstetillsättning medelst konstitutorial.
Dessutom vore givetvis den föreslagna löneförhöjningen ägnad
att skapa ökade förutsättningar för befattningarnas besättande med de
till buds stående dugligaste arbetskrafterna. — Å andra sidan borde enligt
nämndens mening icke bortses från det förhållandet, att förordnandesystemet
icke i någon större omfattning kommit till användning inom
lokalförvaltningen vid de övriga affärsdrivande verken, ehuru samma
motiv för anställning medelst förordnande torde kunna åberopas för ett
flertal andra befattningar vid nämnda verk. Ett bifall till domänstyrelsens
förslag i fråga örn överjägmästarnas anställningsform och löneförmåner
torde fördenskull knappast kunna undgå att föra med sig konsekvenser
på andra håll inom statsförvaltningen. Skulle en förändring
i överjägmästarnas anställnings- och löneförhållanden anses höra komma
till stånd, syntes därför densamma icke höra vidtagas förr än i samband
med en blivande mera allmän översyn över löneförhållandena inom statsförvaltningen,
enkannerligen inom kommunikationsverken. — Nämnden
ansåg sig därjämte hava den särskilda anledningen att nu ställa sig avvisande
till ifrågavarande förslag, att, därest byråcheferna i domänstyrelsen,
såsom nämnden förordade, tillsvidare bibehölles vid nuvarande löneförmåner,
en förhöjning av löneförmånerna för överjägmästarna med all
sannolikhet skulle omöjliggöra eller i varje fall försvåra en rekrytering
från överjägmästarnas led av byråchefsbefattningarna å domänstyrelsens
skogsbyråer. — Beträffande domänstyrelsens förslag örn bostadsort m. m.
för överjägmästarna i de 4 södra distrikten ville nämnden i huvudsak ansluta
sig till den mening, som kommit till uttryck i tvenne vid styrelsens
betänkande fogade reservationer.
Mot lönenämndens yttrande hava avvikande meningar anförts av ordföranden
generaldirektören Stridsberg oell ledamoten riksdagsmannen N.
Aug. Nilsson.
Generaldirektören Stridsberg har ansett övervägande skäl tala för att
överjägmästartjänsterna tillsattes medelst förordnande på viss tid. Arvodet
borde icke bestämmas till högre belopp än 12,000 kronor.
Riksdagsmannen N. Äng. Nilsson har anfört följande. Med den minskning
av revirens antal och den ökade befogenhet för revirförvaltarna,
som domänstyrelsens förslag till omorganisation innebure, framginge det
som en given följd, att överjägmästarinstitutionen väsentligen förlorade
i betydelse. Överjägmästarna bleve ej längre en förvaltande mellaninstans,
de förvandlades till kontrollerande och rådgivande reseinspektörer.
Då denna uppgift icke i längden kunde giva dem full sysselsättning, vore
det föreliggande förslaget att knyta överjägmästarna till styrelsen, där
de på överloppstid kunde tagas i anspråk för utredningsarbeten, välbetänkt.
Att med denna naturliga utveckling för ögonen höja dessa befattningshavare
i avlöningshänseende vore opåkallat.
Sveriges skogsägareförbund har beträffande ifrågavarande detalj av
domänverkets organisation framhållit följande. Enligt domänstyrelsens
förslag skulle överjägmästarna i vissa fall icke behöva vara bosatta inom
sina distrikt utan kunna arbeta inom domänstyrelsen i Stockholm. Möjligt
vore, att vissa förenklingar och besparingar härigenom skulle kunna
ernås inom verkets inre administration. Men det vore säkert, att åtgärden
skulle i vissa viktiga hänseenden minska effektiviteten i verkets arbete
ute på linjen. Förbundet syftade därvid främst på, att överjägmäs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
49
tarna ofta med framgång och skicklighet förmedlade försäljningar av
virkespartier till de virkesköpande industrierna och jämväl i ett flertal
andra frågor, där statsskogsskötseln och det enskilda skogsbrukets intressen
berörde varandra, kunde i mer samlad form företräda kronan och förhandla
för denna. Det enskilda skogsbrukets representanter kunde icke
på samma sätt stå i kontakt med Överjägmästare, bosatt i Stockholm. I
enlighet härmed anslöt förbundet sig till det av överdirektören af Wåhlberg
i förevarande fråga avgivna särskilda yttrandet.
De tre förenämnda över jägmästarna hava, efter en redogörelse för överjägmästarna
nu åvilande arbetsuppgifter, kritiserat domänstyrelsens
framställning av överjägmästarens ställning och plats i organisationen
samt härom anfört: Domänstyrelsens avsikt vore att praktiskt taget fullständigt
ombilda överjägmästarinstitutionen till en kår av inspektörer och
rapportörer. I samma män minskades överjägmästarnas medansvar för
förvaltningen av reviren. Ett avskiljande av överjägmästarna från det
direkta förvaltningsarbetet skulle även medföra, att likformighet, som
vore i hög grad önskvärd i en hel del förvaltningsangelägenheter, icke
minst i fråga örn upplåtelser av skogsväsendets lägenheter, icke kunde i
erforderlig grad upprätthållas. I virkesförsäljningsfrågor skulle det bliva
till hinder för ernående av ett gott ekonomiskt resultat att undandraga
överjägmästarna beslutanderätten, särskilt i vad avsåge mera betydande
försäljningar av virke till förbrukare inom södra oell mellersta delarna
av landet av karaktär att böra ses i ett större sammanhang än enbart
som ett visst revirs angelägenhet, då i en hel del fall varken domänstyrelsens
forsilljningsavdelning eller vederbörande revirförvaltare torde besitta
den nödiga överblick eller ingående kännedom örn en större lokalmarknad,
som ensamt kunde befordra en förmånlig affärsuppgörelse. — I
fråga örn domänstyrelsens förslag att överjägmästarna i de fyra södra
distrikten skulle vara bosatta i Stockholm med skyldighet att, där generaldirektören
funne sådant erforderligt, biträda vid beredning och föredragning
av ärenden i styrelsen hava överjägmästarna uttalat, att det
icke torde erfordras ytterligare föredragande i styrelsen, samt vidare anfört
följande. Överjägmästarnas verksamhet, åtminstone så som överjägmästarna
ansåge att den borde gestaltas, vore framförallt lokalbetonad,
vilket givetvis fordrade, att överjägmästaren borde tillbringa sin huvudsakliga
tid inom distriktet och följaktligen även där vara bosatt. — Som
en sammanfattning av den sålunda gjorda granskningen av domänstyrelsens
förslag rörande överjägmästarinstitutionens organisation uttalade
överjägmästarna, att överjägmästarinstitutionen i stället för att kringskäras
och ombildas till huvudsakligen en inspektörsbefattning borde vidgas
och stärkas med beslutanderätt i ett stort antal lokalbetonade ärenden,
att överjägmästarexpeditionernas personal borde förstärkas bland annat
genom anställande av distriktsjägmästare, samt att distriktens antal borde
bestämmas med hänsyn till den ökade befogenhet, som enligt det föregående
borde tillkomma Överjägmästare,
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett, att en väsentlig
förändring borde ske i överjägmästarens åligganden, särskilt genom överflyttande
till jägmästarna och i vissa fall till domänstyrelsen av rena förvaltningsbestyr.
En anordning med både byråchefer och Överjägmästare
inom domänstyrelsen måste betecknas som en betänklig halvmesyr. Det
kunde ej anföras något bärande skäl för att inom styrelsen hava de föredragande
och inspekterande uppgifterna sålunda uppdelade på två grapBihang
lill riksdagens protokoll 1934. I .sami. Nr 148. 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
per av tjänstemän. Föreningen vore obetingat av den uppfattningen, att
en Överjägmästare för att fylla sin uppgift som rådgivande, sammanhållande
och inspekterande organ samt bevakare av domänverkets samlade
intressen i orterna måste bo inom sitt distrikt.
De extra jägmästarnas förbund har uttalat sig för den nuvarande överjägmästarinstitutionens
upphörande och för revirens inspektion föreslagit
landets uppdelning i två inspektionsområden med ett antal i Stockholm
bosatta inspektörer.
Sveriges kronojägareförbund har uttalat, att, därest överjägmästarinstitutionen
skulle bibehållas, överjägmästarna borde vara bosatta och för
personalen tillgängliga inom sina distrikt.
Arbetarorganisationerna hava anfört, att styrelsens förslag, att överjägmästarna
i de fyra södra distrikten skulle vara bosatta i Stockholm,
väckte betänkligheter. I denna fråga anslöte sig organisationerna i stort
sett till de synpunkter, som framförts av överdirektören af Wåhlberg i
särskilt yttrande. Med de uppgifter överjägmästarna skulle hava, vore
det icke minst för arbetarna av vikt, att överjägmästarna funnes inom
distrikten. Det hade hittills ofta visat sig välgörande vid tvister mellan
arbetarna och vederbörande revirförvaltare, att distriktets Överjägmästare
varit till hands för att genom ingripande på ett tidigt stadium reda upp
tvistigheterna.
Departements- Hedan i den allmänna behandlingen av riktlinjerna för den inre orgachefen.
nisationen har redogjorts för skogskommittéernas uppfattning örn den
plats i förvaltningssystemet, som borde anvisas åt överjägmästaren. Jag
torde nu få övergå till en närmare behandling av överjägmästarens uppgifter
och ställning.
Överjägmästarinstitutionen leder sitt ursprung ur de första inspekterande
organen inom domänverket, skogsinspektörerna. Dessa organ, som
hade en tillfällig karaktär och aldrig erhöllo någon fastare utformning,
synas icke hava fungerat tillfredsställande, och då man därjämte ansåg
behovet av ett högre, lokalt förvaltningsorgan ådagalagt, ombildades inspektörerna
till ett kraftigt inspektions- och förvaltningsorgan, överjägmästarinstitutionen.
Man menade sig nu hava åstadkommit en bättre sammanhållning och
stadga i det egentliga förvaltningsarbetet och samtidigt löst frågan örn
en effektivt kontrollerad förvaltning på två linjer. Genom de inspekterande
organens ombildning till högre förvaltningsinstans erhöll inspektionen
nya maktmedel till sitt förfogande, och samtidigt minskades behovet
av inspektion. Men därmed infördes också ett nytt, irrationellt moment
i förvaltningen, det delade ansvaret. Överjägmästarna blevo såsom
förvaltande distriktschefer medansvariga i snart sagt allt, som å reviren
tilldrog sig eller icke ägnades erforderlig uppmärksamhet. De mindre
livaktiga jägmästarna berövades därigenom något av den stimulans och
sporre i arbetet, som en kraftigt betonad ansvarighet för arbetsfältet skapar,
och som är av särskild betydelse i fråga örn affärsverksamhet. De
mera energiska och kraftfulla förvaltarna kunde vid uppstående meningsskiljaktigheter
lätt komma i en olycklig motsatsställning till överjägmäs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
51
tarén, såvida icke denne genom föreskrifter oell skriftväxling skapade ett
beroende, som dämpade förvaltarens lust för egna initiativ utom det uppdragna
tjänstgöringsschemat. De tidigare kommittéernas underkännande
av överjägmästaren som förvaltningsinstans grundade sig också bland annat
på att överjägmästaren icke kunde lämna revirförvaltningarna den
opersonliga ledning, som kommittéerna ansågo erforderlig.
Sedan dess bar domänverkets organisationsfråga av skilda orsaker hållits
öppen. Domänstyrelsen har under denna provisorietid så småningom
genomfört det program, styrelsen i yttrandet över kommittéernas betänkande
uppdragit, nämligen en decentralisation från styrelsen, som till
viss del stannat vid överjägmästarna. I sitt nu framlagda organisationsförslag
bär styrelsen emellertid tillkännagivit sin avsikt att fullfölja decentralisationen,
i huvudsak genom överlämnande till jägmästarna av förvaltningsbefogenheter,
som nu ankomma på överjägmästarna eller styrelsen.
Inspektionsorganens omvandling till blandade organ för förvaltning och
inspektion har varit en åtgärd på gott och ont. Jag har förut antytt de
olägenheter, som en delad ansvarighet kan medföra för förvaltningen och
säkerligen också i viss utsträckning gjort sig gällande inom domänverket.
Samtidigt har jag beträffande den egentliga inspektionen visserligen
framhållit, att behovet av inspektion vore mindre framträdande,
då den lokala förvaltningen leddes av distriktschefer, utrustade med särskilda
förvaltningsbefogenheter. Men jag kan ej underlåta att påpeka,
att detta lätt kan leda till att den egentliga inspektionen i praktiken får
vika för en verksamhet, som mera har karaktär av förvaltning än inspektion.
Jag drar av domänstyrelsens under senare år intagna ställning till
frågan örn överjägmästarinstitutionen den slutsatsen, att tecken till en
dylik utveckling ej saknats inom domänverket.
Å andra sidan har överjägmästarinstitutionen, som inspektionsorgan
betraktad, det försteget framför ett sådant organ, som icke har att taga
befattning med andra uppgifter, att inspektionen kan grundas på en intimare
kännedom örn det löpande arbetet å reviren och följas av snabb och
smidig rättelse av påtalade missförhållanden på grund av det chefskap
över revirförvaltningen, som överjägmästaren innehar.
Genom den utredning och de yttranden, som föreligga i denna fråga,
får anses styrkt, att en förvaltande mellaninstans mellan domänstyrelsen
och revirförvaltarna alltjämt erfordras som förmedlare av domänstyrelsens
direktiv och intentioner samt sammanhållande organ med uppgift
att bland annat tillvarataga verkets intressen i angelägenheter, vilkas
verkningar sträcka sig över revirgränserna. De förberörda skogskommittéernas
förslag örn instansens ombildning till distriktsstyrelse med en talrik
personal innebär ett försök att, med tillvaratagande av överjägmästarinstitutionens
förtjänster, möjliggöra en önskvärd decentralisation från
domänstyrelsen utan att skjuta inspektionen i bakgrunden. I likhet med
52
Kungl. Majlis ''proposition nr 148.
domänstyrelsen betraktar jag anordningen med distriktsstyrelser
såsom en betänklig överorganisation, som nu icke kan övervägas. Jag anser
därför, att överjägmästarinstitutionen bör bibehållas men givas en
sådan ställning, att överjägmästarna inriktas på den inspekterande verksamheten,
som bör vara deras huvuduppgift. Enligt min mening kan
man komma det uppställda målet nära genom att, såsom domänstyrelsen
torde hava avsett, till revirförvaltarna skjuta över handläggningen av
alla de angelägenheter, som icke oundgängligen påfordra behandling i
högre instans.
De skogssakkunniga för södra Sverige hava särskilt uppehållit sig vid
den svårighet, som består däri, att subjektiva omdömen av jägmästaren
och den i förvaltningsarbetet ingripande överjägmästaren kunna stå emot
varandra i skogsvårdsfrågor. De sakkunniga hava ansett olämpligt, att
överjägmästaren skall äga i dylika frågor göra sin mening gällande mot
jägmästarens uppfattning. För de sakkunnigas del har denna omständighet
utgjort ett bidragande motiv till deras förslag örn inrättande av distriktsstyrelser.
Givetvis kan en förbättring härvidlag vinnas även genom
inskränkning av överjägmästarens befogenhet på denna punkt. Även mot
en sådan lösning av frågan torde invändningar kunna göras i vissa avseenden.
Vid utarbetandet av instruktionsbestämmelser eller föreskrifter
i övrigt för överjägmästarnas tjänstgöring torde frågan örn överjägmästarnas
befogenhet med avseende å skogsvården böra närmare övervägas.
Slutligen må framhållas, att man torde kunna genom att på antydda
vägar begränsa överjägmästarens förvaltningsrätt i väsentlig mån minska
den ogynnsamma verkan av ett mellan två lokala förvaltningsorgan delat
ansvar.
Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att vid utfärdande av instruktion
för domänverket avfatta bestämmelserna örn överjägmästarnas
åligganden i enlighet med de riktlinjer för deras verksamhet, som jag nu
uppdragit.
Efter den lämnade redogörelsen för min uppfattning örn den ställning,
som överjägmästaren bör intaga i organisationen, torde jag kunna fatta
mig kort örn de framkomna förslag, vilka avse att öka Överjägmästare^
ansvarighet för förvaltningen och förbättra hans möjligheter att fullgöra
med förvaltningen sammanhörande åligganden. Pörordnandeform
e n saknar berättigande i fråga örn anställning av tjänstemän med de
uppgifter, som enligt min mening böra tillkomma överjägmästarna. Förstärkning
av över jägmästarnas personal genom tillsättande av distriktsjägmästare
är av samma anledning icke påkallad. Icke heller
synas skäl föreligga för uppflyttning i vissa fall av överjägmästarnas
kontorsbiträd en till kanslibiträden.
Beträffande frågan örn Överjägmästare assistenter nas anställningsform
får jag hänvisa till vad som anförts vid behandlin
-
53
Kungl. May.ts proposition nr 148.
gen av assistenterna i domänverket. Anställning av distriktsassistenter
å varje distrikt synes vara ett lämpligt sätt att tillgodose revirförvaltarnas
— och i viss mån också överjägmästarens — mera tillfälligt
nppkommande behov av assistentbiträde.
Den förskjutning i överjägmästarens uppgifter och åligganden, som jag
ansett höra genomföras, torde knappast minska hans arbetsbörda. Domänstyrelsens
förslag i fråga om distriktens omfattning, vilket
innebär indragning av tillsvidare ett distrikt utöver den indragning, som
föranletts av de ecklesiastika skogarnas överflyttande till annan administration,
synes emellertid kunna godkännas. Jag förordar därför, att överjägmästarbefattningarnas
antal tillsvidare fastställes till tio.
Vad till sist beträffar domänstyrelsens förslag, att överjägmästarna i
de fyra södra distrikten skola efter bestämmande av styrelsen placeras
med bostadsort i Stockholm och med viss föredragningsskyldighet i
styrelsen vill jag framhålla, att överjägmästarna icke lämpligen torde
kunna tilldelas fortlöpande tjänstgöring i styrelsen, förenad med föredragningsskyldighet,
med mindre de inordnas som tjänstemän i styrelsen.
Med hänsyn såväl till detta förhållande som till de uppgifter inom distriktet,
vilka böra ankomma på en med viss förvaltningsbefogenhet utrustad
Överjägmästare, anser jag anledning icke föreligga att vidtaga åtgärder
för att överjägmästarna må kunna förflyttas till Stockholm. 4
4. Tekniska specialarbeten.
Under beteckningen Tekniska specialarbeten, har domänstyrelsen sammanfört
vissa verksamhetsgrenar, som, ehuru de beröra skogsbruket, av
särskilda anledningar ansetts icke böra inordnas under den lokala skogsförvaltningen.
Hit höra skogsindelningen, dikningen, verksamheten för
väg- och vattenbyggnad samt viss industriverksamhet. Styrelsen bär
därom anfört följande.
Skogarnas indelning till hushållning genom upprättande av
särskilda hushållningsplaner eller sltogsindelningsförslag hade inom domänverket
sedan långt tillbaka bedrivits vid sidan av revirförvaltningarnas
arbete. År 1919 erhöll skogsindelningsverksamheten en mera fast organisation
genom att en extra skogsbyrå (femte skogsbyrån) inrättades
med huvudsaklig uppgift att leda skogsindelningsverksamheten och sålunda
handlägga ärenden angående kartläggning, uppskattning av skogstillgångarna,
fastställande av skogshushållningsplaner och därmed sammanhängande
frågor ävensom markinköp. Den lokala skogsindelningspersonalen
utgjordes vid denna tidpunkt av tolv under överjägmästarna
lydande skogstaxator^- med tjänstgöringsområden, som i regel omfattade
ett överjägmästardistrikt. Under varje skogstaxator vore anställda skogsindelningsassistenter
och skogsindelningskronojägare.
Efter år 1929 omlades skogsindelningen. Uppskattningen av virkesförrådet
började utföras genom lågprocentig linjetaxering. Kartläggningen
kunde dessutom genom utnyttjande av tidigare upprättade kartor ske
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
genom en betydligt mindre arbetskrävande revision. På grund av dessa
förhållanden och andra förbättringar i arbetsmetoderna ökades arbetseffekten
vid markarbetet avsevärt. Genom koncentration av innearbetet
till i huvudsak två huvudkontor — ett för södra Sverige i Stockholm och
ett för norra Sverige i Umeå — kunde även i denna del av verksamheten
arbetsbesparande metoder införas.
För att vinna ökad överblick beträffande virkesförrådet inom ekonomiskt-geografiskt
enhetliga områden koncentrerades numera de årliga
skogsindelningarna, varvid för de tre nordligaste länen en hel ådal och
för övriga delar av landet ett överjägmästardistrikt i möjligaste mån inventerades
i ett sammanhang. Omdrevet för skogsindelningen avsåges att
förkortas till 10 år för södra och mellersta Sverige och till 20 år för norra
Sverige.
Vid omorganisationen av skogsindelningen komme, förutom erforderlig
byråpersonal, att erfordras 2 skogstaxatorer, med vardera 8 skogsindelningsassistenter
med jägmästarutbildning samt i biträden med kronojägarutbildning.
Skogstaxatorerna skulle såsom för närvarande handlägga,
förutom skogsindelning, ärenden rörande markinköp och markförsäljning,
värderingar m. m. Med hänsyn till dessa arbeten ansåges ytterligare
1 skogstaxator och 4 assistenter med jägmästarutbildning erforderliga.
På grund av de krav, som numera måste ställas på en skogstaxator,
borde han placeras i lönegraden B 24, medan han för närvarande vore placerad
i lönegrad motsvarande B 21.
Dikningsförslag upprättades inom domänverket för närvarande
dels av revirförvaltningarna, dels av ett antal dikningsassistenter — för
närvarande till ett antal av 5 —■ samt i Norrland därjämte av assistenterna
underställda dikningsförmän. Det praktiska utförandet av dikningarna
ankomme å revirförvaltningarna.
Utförandet av dikningsarbetet borde i fortsättningen såsom hittills ingå
i revirförvaltningarnas arbete. Beträffande upprättandet av förslagen
hade under senare år en förskjutning ägt rum såtillvida, att revirpersonalens
arbete härmed i allt större utsträckning övertagits av särskild dikningspersonal.
Denna specialisering beträffande planläggningen av dikningsverksamheten
hade visat sig ändamålsenlig, och verksamheten borde
därför även framgent lämpligen bedrivas med särskild personal och på
samma sätt som skogsindelningen genom centralisering givas en mera
fast organisation. Som ledare för skogsdikningen borde i styrelsen insättas
en tjänsteman i byrådirektörs ställning, vilken borde äga jägmästarutbildning
eller vetenskaplig utbildning, förenad med praktisk erfarenhet
i dikningsfrågor. Befattningen borde placeras i lönegraden B 26 och förenas
med föredragningsskyldighet. Den lokala organisationen borde utgöras
av 2 dikning sledare med jägmästarutbildning, placerade i lönegraden
B 24, ävensom 1 icke ordinarie assistent med jägmästarutbildning
samt 4 biträden med kronojägarutbildning.
Ärenden rörande vägbyggnad hade på grund av kommunikationernas
utveckling under de senare åren blivit alltmera omfattande, icke
minst på grund av de allmänna vägarnas ökade användning för virkestransport
under alla delar av året. Styrelsen hade därför under senare år
ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan örn förbättrande och nybyggnad
av vägar å statens domäner. Med stöd av vunna erfarenheter ville styrelsen
som sin åsikt framhålla lämpligheten av att plan för varje större
och viktigare vägbyggnadsföretag utarbetades genom styrelsens försorg.
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Detta hade visat sig angeläget även med hänsyn till det nödvändiga samarbete,
som måste ske med vägmyndigheter och vattendomstolar. Smärre
vägföretag av endast lokal betydelse kunde däremot i stor utsträckning
helt överlämnas åt de lokala förvaltningarna, som emellertid därvid borde
äga möjlighet att anlita teknisk expert.
För flottledsbyggnaderna hade särskilda tjänstemän varit anställda
i skogsstaten. Under åren 1912—1919 hade sålunda vid domänverket
varit anställda två flottledsingenjörer, en för de fem norra länen och
en för övriga län. Sedan den ene av flottledsingenjörerna år 1920 lämnat
sin befattning, hade den kvarvarande flottledsingenjören handlagt ärenden
berörande hela landet. Från den 1 oktober 1925 vore han bosatt i
Stockholm.
Enligt gällande instruktion för domänverket ålåge det flottledsingenjör
att handhava uppsikten över och ordnandet av kronans flottleder samt att
i sådant avseende leda och öva tillsyn över kronans flottledsarbeten ävensom
i övrigt verkställa sådana undersökningar och besiktningar för vattendrags
flottbargörande m. m., som domänstyrelsen kunde komma att
uppdraga åt honom. Kronans byggnadsverksamhet i flottleder hade under
senare år successivt minskats dels på grund av att nya flottleder alltmera
sällan utbyggdes, dels genom att flottnings!oreningarna _ vid de
flesta sådana arbeten övertagit arbetsledningen för kronans räkning.
Samtidigt som domänverkets vägarbeten påkallat ökad uppmärksamhet,
hade sålunda omfattningen av flottledsärendena nedgått, vilket föranlett
sådan provisorisk omläggning av flottledsingenjörens arbete, att åt denne
uppdragits jämväl handläggning av ärenden rörande bro- och vägbyggnad,
hamnanläggning, sjöreglering samt vattenkraft.
Styrelsen ansåge lämpligt, att behandlingen av frågor angående större
vägbyggnadsföretag centraliserades tili styrelsen. Då flottledsfrågorna,
såsom styrelsen nyss visat, icke vidare krävde en särskild tjänsteman,
borde den nuvarande flottledsingenjören därför ersättas med en byrådirektör
i styrelsen för väg- och vattenbyggnadsfrå gor, vilken till sitt förfogande
hade erforderligt antal assistenter inom skogsstaten. Byrådirektören,
som skulle äga föredragningsskyldighet, borde hava avlagt examen
vid tekniska högskolans väg- och vattenbyggnadsavdelning eller innehava
motsvarande kompetens samt hänföras till samma lönegrad som den nuvarande
flottledsingenjören eller lönegraden B 28.
Domänverket bedreve i viss omfattning förädling av virke vid
egna anläggningar, en verksamhet som särskilt under senare år
utvidgats. Anläggningarna tillhörde i allmänhet vederbörande revirförvaltningar,
men hade i fråga örn enskilda större verk egen förvaltning,
som direkt underställts styrelsen. Styrelsen ansåge denna anordning
lämplig.
Ur yttrandena torde beträffande nu förevarande fråga få återgivas följande.
Statskontoret, som ansett sig icke kunna fullständigt bedöma de nya
uppgifter, som skulle tilläggas den till byrådirektörsbefattning ombildade
flottledsingenjörstjänsten, har emellertid fäst uppmärksamheten på att
handläggningen av frågor angående större vägbyggnadsföretag knappast
vore av mera stadigvarande art, en omständighet som talade för en lösare
anställningsform. Beträffande övriga här avhandlade frågor har statskontoret
ej funnit anledning till erinran.
Departementschefen.
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Lönenämnden Ilar uttalat, att med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter,
som ankomme på skogstaxatorerna såsom ansvariga för skogsindelningars
utförande, skogshushållningsplaners upprättande, markvärderingar
m. m., någon erinran icke syntes vara att göra mot den för
dem föreslagna löneförbättringen. Lönenämnden måste däremot ställa
sig betänksam inför styrelsens förslag att inrätta särskilda befattningar
såsom dikningsledare med placering i 24:e lönegraden.
Nämnden ställde sig synnerligen tveksam inför frågan, huruvida behov
kunde anses föreligga av en särskild tjänsteman i domänstyrelsen i byrådirektors
grad (26:e lönegraden) såsom ledare av dikningsverksamheten.
Det syntes nämnden, att, därest uppkommande spörsmål eller rön, som berörde
dikningsverksamheten, behövde av domänstyrelsen närmare utredas
eller undersökas genom vetenskapligt skolad eller på annat sätt utbildad
arbetskraft, detta borde kunna med ekonomisk fördel för verket ske genorn
anlitande i förekommande fall av lämplig expert. Nämnden ansåge
fördenskull, att frågan örn denna befattnings inrättande nu icke borde
upptagas till avgörande. Förslaget till ombildning av flottledsingenjörsbefattningen
till byrådirektörsbefattning i domänstyrelsen har ej föranlett
erinran från nämndens sida.
De tre förenämnda överjägmästarna hava uttalat, att den ifrågasatta
centraliseringen av diknings- och vägfrågor till domänstyrelsen medförde
en splittring, som icke vore ändamålsenlig. Dikningsarbeten och i stora
delar även vägarbeten vore av så lokalbetonad karaktär, att det måste
anses mycket olämpligt att undandraga dessa ärenden över jägmästarnas
övervägande och i viss mån avgörande.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett den nuvarande
organisationen av dikningspersonalen vara mera lämplig och mera ekonomisk
än den av domänstyrelsen föreslagna samt uttalat sig mot centralisering
av vägfrågorna.
Sveriges kronojägareförbund Ilar ifrågasatt lämpligheten av den av domänstyrelsen
föreslagna förändringen med avseende å dikningsarbetenas
planläggning och ledning samt avstyrkt den föreslagna omläggningen av
ifrågavarande verksamhet.
Vad till en början angår organisationen av domänverkets skogsindelningsarbete
och värdering av skogsegendomar för inköp har, såsom
av domänstyrelsens redogörelse framgår, en koncentration av verksamheten
under de senäte aren successivt genomförts. Kungl, klajit har genom
tillstånd till vakanssättning av ledigblivna skogstaxatorstjänster medverkat
till denna omläggning av verksamheten, som synes mig innebära
en förbättring i organisationens effektivitet.
Skogstaxatorerna, som ursprungligen varit distriktstjänstemän, anställda
för kandliavande under överjägmästarnas ledning av skogsindelningsai
betet å distrikten, hava i den nuvarande organisationen tilldelats
en annan funktion och ställning. På dem ankommer numera att,
var och en för flera överjägmästardistrikt, enligt domänstyrelsens direktiv,
planlägga och med underlydande personal verkställa den fortlöpande
förrådsinventering och kartläggning, som tjänar till ledning vid beräknande
och bestämmande av avverkningar och skogsvårdsåtgärder. Deras ar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
57
betsfält Ilar stort utrymme för initiativ och förmåga att praktiskt och ekonomiskt
ordna ett arbete, som är av grundläggande betydelse för skogsbruket.
Skogstaxatorernas ställning bär också genom deras utbrytning
ur distriktsförvaltningen givetvis blivit mera fri och ansvarsfull. Jag
anser mig av nämnda skäl böra tillstyrka, att skogstaxatorsbefattningarna
skola, i samband med fullbordandet av minskningen av deras antal
från tolv till tre, uppflyttas från den nuvarande lönegraden, som motsvarar
B 21, till lönegraden B 24.
Domänstyrelsens förslag beträffande ordnandet av dikningarnas
planläggning innebär i huvudsak, att de nu inom vissa distrikt anställda
dikningsassistenterna, som icke äro ordinarie tjänstemän, ersättas
med två ordinarie dikningsledare i lönegraden B 24, direkt underställda
domänstyrelsen, samt en icke ordinarie assistent. Dessutom skulle som
ledare för verksamheten i styrelsen anställas en byrådirektör i lönegraden
B 26.
Det förslag örn en kraftig centralledning för domänverkets dikningsverksamhet,
som sålunda framlagts, torde vara föranlett av en önskan hos
domänstyrelsen att skärpa kontrollen över dikningarna. Med hänsyn till
de stora belopp, som av domänverket nedläggas på utdikning av mossar
och försumpad skogsmark å statsskogarna — för närvarande omkring
1,500,000 kronor årligen — är en sakkunnig och effektiv ledning av dikningsarbetet
säkerligen av behovet påkallad. Man önskar därigenom i
främsta rummet vinna garantier för att anvisade medel icke spillas på
företag, som äro oräntabla eller av tvivelaktigt värde, en risk som erfarenheten
visat vara mycket stor inom verksamheten för avdikning.
Emellertid synes mig den av domänstyrelsen förordade organisationen
icke i allo lyckligt utformad. Man avser här icke att tillskapa ett organ
för prövning av dikningsverksamhetens omfattning, vare sig i stort eller i
de enskilda fallen. Dessa uppgifter lära alltjämt böra förbehållas skogsförvaltningen,
såväl inom styrelsen som i orterna. De arbetsuppgifter, som
skola ankomma på den särskilda dikningspersonalen, äro av utpräglat
teknisk natur. I första hand gäller det att tillse, att dikningarna i den
utsträckning, så är möjligt, utföras under medverkan av teknisk sakkunskap,
i andra hand bör övervakandet och kontrollen av verksamheten
ägnas uppmärksamhet. Enär icke blott planläggningen av dikningarna
utan jämväl kontrollen av desamma äro praktiska arbeten, som i huvudsak
måste företagas genom lokala undersökningar och besiktningar på marken,
torde det egentliga byråarbetet alltid bliva av mindre betydelse. Under
sådana förhållanden synas icke skäl föreligga att inrätta en särskild befattning
i domänstyrelsen endast för handläggning av dikningsfrågor.
Ledningen av ifrågavarande dikningsverksamhet bör enligt mitt förmenande
anförtros åt dikningsledare inom skogsstaten, vilka stå under domänstyrelsens
överinseende. Dikningsledarnas skyldigheter böra innefatta
utarbetande enligt domänstyrelsens direktiv av riktlinjer för diknings
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
verksamhetens bedrivande samt upprättande, med tillhjälp av underlydande
personal, av dikningsförslag för större företag ävensom, i den utsträckning
förhållandena medgiva, granskning av de utav revirförvaltningarna
planerade företagen samt kontroll av utförda arbeten. Jag förutsätter, att
verksamheten bedrives i samråd med förvaltningsorganen, i första rummet
jägmästarna, enär dikningarna i stor omfattning nära sammanhänga
med avverkningar och andra skogsvårdsåtgärder.
Av nämnda skäl tillstyrker jag domänstyrelsens förslag örn inrättande
av två befattningar som dikningsledare. Även i fråga örn befattningshavarnas
löneställning biträder jag domänstyrelsens förslag, som avser
placering i lönegi’aden B 24. Detta med hänsyn till att för behörigheten
till befattningarna bör fordras hög kompetens i ämnet, som endast kan förvärvas
av den, som under åtskilliga år ägnat sig åt praktiska studier i
försumpningsfrågor och praktiskt arbete för avdikning. Däremot finner
jag icke anledning föreligga att uppföra ifrågavarande befattningar å
ordinarie stat, varigenom de skulle få karaktär av sluttjänst. Jag förordar
därför, att befattningarna uppföras å extra stat, därvid det ej bör
vara uteslutet för innehavarna att trygga sin ställning genom vinnande
av ordinarie anställning som assistent i domänverket i lönegraden B 20
enligt det av mig i det föregående förordade förslaget.
I detta sammanhang vill jag påpeka, att, även med den organisation av
dikningsverksamheten, som jag förordat, domänstyrelsen icke saknar möjligheter
att vid lägliga tidpunkter verkställa den allmänna översyn av verksamheten
och dess resultat, som kan anses erforderlig. På samma sätt som
Kungl. Majit nyligen förordnat två sakkunniga att verkställa undersökning
rörande den av skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet med statsbidrag
bedrivna skogsutdikningsverksamheten torde domänstyrelsen, som
lärer förfoga över för ändamålet erforderliga medel, kunna anlita expert
för liknande uppdrag beträffande domänverkets förvaltningsområde, en
kontrollmetod som för övrigt redan tidigare kommit till användning inom
verket.
Den av domänstyrelsen förordade, provisoriskt genomförda ordningen
för handläggning av väg- och vattenbyggnadsfrågor synes mig
ändamålsenlig. Jag förordar därför, att statsmakterna genom utfärdande
av erforderliga reglerande bestämmelser godkänna denna.
I anslutning härtill bör befattningen som statens flottledsingenjör ombildas
till en befattning som byrådirektör för väg- och vattenbyggnadsfrågor
i domänstyrelsen, placerad i samma lönegrad som flottledsingenjören eller
B 28. Byrådirektörens verksamhet bör givetvis vara av rent teknisk art.
Beträffande vägföretagen skall prövningen av desamma sålunda ske i
samma ordning som prövning av övriga frågor örn arbeten och anslag för
skogsförvaltningen.
Då jag förutsätter, att den nuvarande flottledsingenjören konstitueras
till ifrågavarande byrådirektörsbefattning, komma till en början några
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
59
särskilda kostnader icke att uppstå för densamma. Den av statskontoret
uttalade tvekan, huruvida byrådirektörens arbetsuppgifter vore av stadigvarande
art, synes böra föranleda, att en omprövning av behovet av befattningen
verkställes, då den förste innehavaren avgår ur tjänst.
Domänstyrelsens redogörelse för formerna för bedrivandet av domänverkets
verksamhet för förädling av virke vid egna anläggningar
föranleder intet uttalande från min sida.
5. Den lägre skogsundervisningen.
Den lägre skogsundervisningen i riket, som i motsats till den högre skogsundervisningen
är anförtrodd åt domänstyrelsen, bedrives för närvarande
huvudsakligen vid statens skogsskolor. Bestämmelser för verksamheten
vid skogsskolorna äro meddelade i instruktionen för domänverket.
Skogsskolorna äro för närvarande fem, nämligen Hällnäs, Bispgårdens,
Bjurfors, Ombergs och Kolleberga skogsskolor. Föreståndaren för varje
skola är tillika förvaltare av ett s k o 1 r e v i r. Elevantalet har under
senare åt utgjort omkring 15 vid varje skola. Dessutom finnes sedan
1917 en fortsättningsskola vid Kloten i Västmanland, avsedd
huvudsakligen för dem, som tillgodogjort sig utbildningen vid en lägre
skogsskola och önska efter viss praktisk tjänstgöring ytterligare utbilda
sig i skogsyrket. Personalstaten för skolan upptager en föreståndare å
extra stat i lönegrad, motsvarande B 26, samt en underlärare å extra stat
i lönegrad, motsvarande B 21. Bestämmelser för verksamheten äro ävenledes
meddelade i instruktionen för domänverket.
Domänstyrelsen har, med hänsyn till det minskade behovet av arbetskraft
med skogsskoleutbildning, föreslagit, att Ombergs skogsskola skall indragas
från och med den 1 oktober 1934.
Beträffande avlöningsförhållandena för personalen vid skogsskolorna har
domänstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring än att underlärarna skulle
kunna beredas ordinarie anställning, vilket förslag jag i det föregående
under avdelningen örn assistenterna behandlat. Personalen vid skogsskolorna
skulle sålunda, under förutsättning att en skogsskola indrages,
bliva:
4 skogsskoleföreståndare i lönegrad B 25,
4 assistenter (underlärare) i lönegrad B 20 eller icke ordinarie assistenter,
4 skogsrättare i lönegrad B 12,
1 eller flera icke ordinarie skogsrättare.
Sveriges kronojägareförbund har tillstyrkt den föreslagna indragningen
av en skogsskola.
Skogsrättarna vid statens skogsskolor hava med hänsyn till numera
skärpta kompetensfordringar och den alltjämt fortgående intensifieringen
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
inom undervisningen i allmänhet, som icke lämnat skogsskolorna oberörda,
hemställt att bliva placerade i lönegraden B 16.
Lönenämnden har i remissyttrande över skogsrättarnas förenämnda
framställning anfört huvudsakligen följande. Domänstyrelsen hade i sitt
förslag ej förordat någon uppfattning i lönegrad av skogsrättarna. Det
finge förutsättas, att därest styrelsen funnit mera vägande skäl tala för
en förmånligare lönegradsplacering av skogsrättarna, förslag i sådant
hänseende framlagts i nämnda sammanhang. Då så emellertid icke skett,
hade lönenämnden, som ej varit i tillfälle att före remissens besvarande
själv verkställa någon närmare utredning av frågan, icke funnit sig
kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Departements- Domänstyrelsens förslag örn indragning av en skogsskola får jag tillchefen.
styrka, då behovet av arbetskraft med skogsskoleutbildning, så vitt nu kan
förutses, kan tillgodoses genom utbildningens bedrivande vid fyra skolor.
I fråga örn skogsrättarnas avlöning föreslogo 1920 års löne- och organisationssakkunniga,
att skogsrättarna skulle tillerkännas löneförmåner,
vilka motsvarade lönegraden B 13. Domänstyrelsen har i detta sammanhang
icke föreslagit ändring beträffande skogsrättarnas löneförmåner.
Jag finner icke anledning att nu framlägga förslag örn löneförhöjning
för ifrågavarande befattningshavare.
Inom styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt pågår
för närvarande utredning rörande ordnandet av den högre skogsundervisningen
i riket. Utredningen berör enligt meddelande från styrelsen jämväl
frågan, i vilken form fortsättningsskolan vid Kloten bör för framtiden
bestå. Nämnda fråga bör på grund härav icke upptagas i detta sammanhang.
6. Domänstyrelsen b
Domänstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, en överdirektör
och souschef samt sex byråchefer —• varav en å extra stat •— vilka senare
förestå motsvarande antal byråer.
De särskilda byråerna hava huvudsakligen haft till åliggande:
första skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning
inom mellersta delarna av landet samt allmänna ärenden angående jakt
och jaktvård;
andra skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning
inom de södra delarna av landet samt allmänna ärenden angående skogshushållning,
skogsundervisning samt ecklesiastik boställsförvältning;
fjärde skogsbyrån1 2: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning
inom de norra delarna av landet samt flottledsärenden och allmänna ärenden
rörande enskilda skogar i Norrland och Dalarna;
1 Tablåer över domänstyrelsens förutvarande och nu föreslagna organisation återfinnas
under följande avdelning å sid. 80 och 81.
2 Tredje skogsbyrån är indragen sedan år 1925.
Kungl. Majlis proposition nr 1<18.
61
femte skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsindelningar
samt förslag till större avdikningar och vägbyggnader å skogsdomäner,
angående värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner, skadeersättningar
m. m.;
jordbruksbyrån: att handlägga ärenden angående kronans jordbruksdomäner
samt rörande domänintendenternas verksamhet;
kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens organisation,
personal och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader,
uppbörds- och redovisningsväsendet, statistik, disposition av förvaltnings-
och avlöningsmedel till styrelsen underlydande personal, disposition
av skogsmedel från civila och ecklesiastika boställen, bevillningstaxering
av under styrelsens förvaltning ställd egendom, materialinköp
samt revisions- och anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse.
Försäljningsavdelningen handlägger ärenden angående försäljning av
virke.
Domänfiskalskontoret utgör självständig avdelning inom styrelsen och
står under ledning av domänfiskalen, som är föredragande i vissa ärenden
av juridisk art.
Domänstyrelsen har i fråga örn ärendenas handläggning framhållit,
att specialiseringen inom styrelsen under senare år försöksvis drivits
något längre än vad av förestående redogörelse framginge och att
det vore lämpligt att åstadkomma en ytterligare fördelning av ärenden
efter deras art. Styrelsen har därom anfört i huvudsak följande.
Frågor örn avtal rörande skogsarbeten, vilka sedan 1932
handlagts å första skogsbyrån och förbereddes av särskild tjänsteman,
tillhörande byråns personal, borde även i fortsättningen hänföras till
en byrå.
Styrelsen hade år 1931 beslutat, att samtliga ärenden i samband
med domänverkets sågverk och virkesmagasin, avseende
anläggning, maskinell utrustning, anvisande av medel härför samt driften
vid nämnda anläggningar, skulle i visst samråd med vederbörande
skogsbyrå samt kamerala byrån handläggas å styrelsens försäljningsavdelning.
Denna anordning för specialisering av ärendenas behandling
hade visat sig lämplig och borde sålunda bibehållas.
Styrelsen hade under de senare åren i samverkan med revirförvaltningarna
i norra och mellersta delarna av landet igångsatt en serie försök,
avsedda att bidraga till lösningen av skogsbiologiska frågor,
särskilt den för vissa trakter synnerligen svårlösta frågan örn lämpligaste
sättet för skogens föryngring. För utövandet av den närmaste
ledningen av denna skogliga försöksverksamhet hade styrelsen förordnat
en extra ordinarie jägmästare med placering i styrelsen. Då man ännu
icke torde kunna draga några slutsatser örn ändamålsenligheten av den
nuvarande provisoriska försöksanordningen eller den omfattning, i vilken
försöken lämpligen borde fortsättas, syntes ifrågavarande del av
domänverkets verksamhet nu icke böra fast inordnas i organisationen
utan tillsvidare bedrivas med anlitande av extra arbetskraft i erforderlig
utsträckning.
Till de arbetsuppgifter, som anltomme på styrelsen, hörde att följa
gången av den ekonomiska verksamheten samt att därvid
62
Kungl. Majlis proposition nr 148.
göra vunna erfarenheter och rön fruktbringande för förvaltningen.
Denna verksamhet hade emellertid icke kunnat nä den utveckling, som
varit önskvärd, huvudsakligast på grund av organisatoriska skäl. Det
saknades inom styrelsen ett organ, direkt inriktat på att verkställa ekonomiska
utredningar och kalkyler samt att ständigt aktgiva på verkets
organisationsproblem. Det syntes styrelsen på grund härav lämpligt,
att dessa uppgifter överlämnades åt en sekreterare, som direkt underställdes
styrelsens chef. Åt denne sekreterare borde överlämnas beredning
och handläggning av frågor, som rörde domänverkets organisation.
Uppgiften att föredraga dylika frågor borde sålunda ankomma på
honom. Styrelsen föresloge med anledning härav, att inom styrelsen skulle
inrättas en sekreterarbefattning, förenad med åliggande att, med ständigt
aktgivande på den ekonomiska verksamhetens gång, verkställa ekonomiska
utredningar och kalkyler rörande bärigheten av revir eller andra
delar av förvaltningen under vissa undersökningsperioder ävensom eljest
påkallade ekonomiska utredningar, att tillhandagå styrelsen och verkets
personal med uppgifter angående resultatet av dessa utredningar, samt
att utreda frågor rörande domänverkets organisation och verkställa de
sammanställningar, som härför erfordrades.
Den nuvarande femte skogsbyrån vore uppförd å extra stat. Byrån
borde enligt styrelsens i det föregående omnämnda förslag alltjämt
handlägga skogsindelningsfrågor ävensom ärenden rörande försäljning
och inköp av mark m. m. Förutom nu nämnda ärenden handlades å byrån
förrådsredovisning, varjämte kartmaterialet liöiles aktuellt genom
inläggning å skogsindelningskartor av verkställda åtgärder av betydelse.
Tidvis bomme frågor berörande fastighetstaxering och andra skatteärenden,
som sammanhängde med uppskattningen av virkesförråd och bonitet
m. m., att i väsentlig utsträckning taga byråns arbetskrafter i anspråk.
Då styrelsen föreslagit, att diknings- och vägbyggnadsverks
a m h e t e n nu skulle centraliseras tili styrelsen, borde ledningen beträffande
dessa verksamhetsgrenar, som hittills mera formellt tillhört
femte skogsbyråns arbetsområde, omhändertagas av denna skogsbyrå. I
samband härmed syntes ärenden angående flottleder och
flottning ävenledes böra överflyttas till byrån. På grund av den ställning
som centralorgan för ett flertal tekniska detaljer inom förvaltningen,
som ifrågavarande byrå sålunda hädanefter bomme att intaga, borde dess
namn i samband med överflyttande på ordinarie stat förändras till
skogstekniska byrån.1
Beträffande försäljningsavdelningen borde den nuvarande, provisoriska
organisationen upphöra och avdelningen ersättas med en byrå å
ordinarie stat. I samband härmed borde namnet ändras till försäljnings-
och industribyrån. Byrån bedreve numera en så omfattande
verksamhet, att en uppdelning av arbetet å tre särskilda avdelningar
vore erforderlig. En avdelning borde handlägga försäljning
och leverans av rundvirke samt personalfrågor, en annan försäljning och
leverans av förädlat virke samt den tredje avdelningen frågor rörande
industriverksamheten, tekniska och ekonomiska frågor samt utredningar.
De två förstnämnda avdelningarna borde underställas var sin sekreterare.
Behovet av den speciella sakkunskap i maskintekniska frågor,
1 Domänstyrelsens förslag om inrättande av två befattningar som byrådirektör å skogstekniska
byrån, en i lönegrad B 28 för väg- och vattenbyggnader och en i lönegrad B 26
för dikningsverksamheten, har behandlats under avdelningen Tekniska specialarbeten.
Kungl. Majlis proposition nr 148.
63
som erfordrades för handläggning av vissa frågor rörande industriverksamheten
och som folie under den tredje av nyss angivna avdelningar,
torde lämpligen böra, såsom hittills, tillgodoses genom anlitande av fackman,
som vid behov stöde till styrelsens förfogande.
Den arbetsminskning i styrelsen, som blivit en följd av överflyttande
av de ecklesiastika boställenas skogar m. fl. skogar till annan administration,
beräknades föranleda indragning av en skogsbyrå, varför antalet av
de egentliga skogsbyråerna minskades från 3 till 2.
De särskilda byråerna och avdelningarna borde huvudsakligen hava till
åliggande:
två skogsbyråer: att, var för sin del av landet, handlägga ärenden angående
reglering av tjänstgöringsområden, utsyning och avverkning,
skogsvårdsarbeten samt därtill hörande anslag, anslagsprövning rörande
vägbyggnad och dikning, ärenden angående arrenden och andra upplåtelser
å skogarna samt angående för verksamheten anställd personal
ävensom skogligt-administrativa frågor;
skogstekniska byrån: att handlägga ärenden angående skogsindelning
samt förslag till avdikningar och vägbyggnader å statens skogsdomäner,
angående värdering för inköp och försäljning av dylika domäner, angående
flottleder och flottning, skadeersättning m. m., avverkningspolitik,
virkeshushållning och fastighetstaxering ävensom angående för verksamheten
anställd personal;
försäljnings- och industribyrån: att handlägga ärenden angående försäljning
och leverans av virke samt den industriella förädlingsverksamheten
ävensom angående för verksamheten anställd personal;
jordbruksbyrån: att handlägga ärenden angående kronans jordbruksdomäner
och för verksamheten anställd personal;
kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens personal
och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader, kassa-,
uppbörds- och redovisningväsendet, statistik, disposition av skogsmedel
från boställen, taxering av under styrelsens förvaltning ställd egendom
med undantag av fastighetstaxering, materialinköp samt revisions- och
anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse.
Domänfiskalskontoret skulle ombesörja utförande och bevakande av
styrelsens rätt och talan i ärenden av rättslig natur samt biträda i juridiska
frågor i övrigt.
Sekreteraren hos generaldirektören skulle hava till åliggande att följa
gången av domänverkets ekonomiska verksamhet samt bereda och föredraga
ärenden angående verkets organisation. I
I fråga örn de särskilda befattningshavarnas ställning
och löneförmåner har domänstyrelsen ansett vissa ändringar erforderliga.
Därom har styrelsen anfört bland annat följande.
Arvodet till överdirektören och souschefen borde — av vissa
av styrelsen anförda skäl — höjas från nuvarande 17,000 kronor till 18,000
kronor.
Byråcheferna i domänstyrelsen hade i egenskap av ledamöter i
styrelsen del i ansvaret för de styrelsens beslut, i vilka de deltoge. Stora
grupper av ärenden avgjordes å styrelsens vägnar av byråcheferna. Till
dessa grupper hade under senare år efter beslut av generaldirektören allt
flera ärenden hänförts i syfte att förenkla arbetssättet så långt som möjligt.
Byråcheferna företoge på uppdrag av generaldirektören årligen in
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
spektionsresor inom de delar av förvaltningen, som liörde under respektive
byråer. Byråcliefsbefattningarna i styrelsen borde på grund härav
hänföras till den grupp av befattningar, som benämndes förtroendesysslor.
Befattningarna borde tillsättas medelst förordnande för en tid av
högst sex år. Arvodet för befattningarna borde under sådana omständigheter
bestämmas efter andra grunder än de för fullmakts- och konstitutorialtjänsterna
vedertagna, och borde byråcheferna, som nu åtnjöte avlöning
enligt lönegraden B 30, erhålla ett arvode av 15,000 kronor.
Försäljningschefen, som nu förordnades för en tid av ett år och
åtnjöte arvode med 17,000 kronor, borde anställas som ordinarie tjänsteman
på samma sätt som byråchef, d. v. s. å förordnande för högst sex år.
Med hänsyn till att försäljningschefen handhade ledningen av den viktiga
specialgren av förvaltningen, som försäljnings- och industriverksamheten
utgjorde, syntes det emellertid icke lämpligt, att hans arbete splittrades
genom att han tillädes uppgifter, som medföljde ordinarie ledamotskap
i styrelsen. Försäljningschefen torde därför böra inträda som ledamot
av styrelsen endast i fråga örn ärenden, som av honom föredroges inför
styrelsen. Arvodesbeloppet borde bibehållas vid 17,000 kronor.
Domönfiskalen vore för närvarande placerad i lönegrad, motsvarande
B 28 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Han
biträddes av en notarie i lönegrad motsvarande B 21 samt en icke ordinarie
notarie med halvtidstjänstgöring. Som en följd av bland annat den
utveckling av domänverkets drift, som ägt rum, hade domänfiskalskontorets
arbete, som till stor del utgjordes av rättegångar och lagsökningsmål
rörande arrenden och virkesförsäljningar, snabbt ökats. I samma riktning
hade verkat, att domänfiskalens föredragningsskyldighet numera
blivit utvidgad genom överförande till honom av samtliga bestraffningsärenden
inom verket. Granskningen av domänfondens äganderättsliandlingar
hade år 1929 överflyttats från advokatfiskalsämbetet i kammarkollegiet
till domänfiskalen, som även hade att biträda styrelsen vid utredningar
rörande de betydande markförvärv, som under senare tid ägt rum
och alltjämt i stor utsträckning förekomma. Bland mera viktiga och krävande
uppdrag, som åvilade domänfiskalen, kunde nämnas förande av kronans
talan i rättegångar örn bättre rätt till fast egendom, vattenrätts- och
flottledsmål samt taxeringsår enden av skilda slag. Vid bedömandet av domänfiskalens
ställning inom verket borde icke förbises, att han, sedan
instruktionen i denna del ändrats, komme att vara den ende föredragande,
som enligt föreskrivna kompetensfordringar skulle hava fullgjort,
vad författningarna föreskreve i fråga örn deni, som finge nyttjas i domarämbeten.
— Anhopningen av ärenden av många skiftande slag, vilka ofta
fordrade en brådskande handläggning utan att noggrannheten finge eftersättas,
hade nödvändiggjort genomförande av en arbetsfördelning för
domänfiskalskontorets personal såtillvida, att vissa mål och ärenden överlämnats
till notarien för självständig handläggning. I de fall, där så
erfordrades, hade styrelsen meddelat notarien särskilda uppdrag att i
egenskap av t. f. domänfiskal utföra dess talan. Uppdraget att fullgöra
de med domänfiskalsbefattningen förbundna åligganden vore sålunda numera
så omfattande, att de icke längre lämpligen kunde handhavas av
en tjänsteman. Den nuvarande anordningen med en notarie, som i viss
utsträckning normalt fullgjorde på styrelsens ombudsman ankommande
uppgifter, torde icke vara lämplig. Styrelsen ansåg, att ifrågavarande
båda tjänster borde regleras, och föreslog, att den nuvarande domänfis
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
65
kalsbefattningen skulle placeras i lönegraden B 30 såsom förste domänfiskal
samt att en andre domänfiskalsbefattning i lönegraden
B 26 skulle inrättas hos styrelsen, därvid den nuvarande notariebefattningen
å extra stat skulle indragas.
Sekreterarna å försäljnings- och industribyrån borde
besitta särskilda kvalifikationer ilråga örn virkeskandel oell industri. De
borde med hänsyn härtill placeras i lönegraden B 26. I likhet med övrig
inom domänverkets industri- och försäljningsverksamhet sysselsatt personal
borde sekreterarna icke beredas mera fast anställning. De borde
därför uppföras å extra stat.
Domänstyrelsens bokföring och statistik ombesörjdes för närvarande av
två skilda avdelningar under kameralbyrån, nämligen kamrerare- och statistikkontoren.
Den förra avdelningen stöde under ledning av en dom ä nkamrerare,
den senare under ledning av en domänstatistiker,
vilka båda befattningar vore uppförda å extra stat. Beträffande befattningen
som domänkamrerare förelåge icke längre skäl för befattningens
uppehållande med icke ordinarie arbetskraft, varför densamma borde överföras
till ordinarie stat. I fråga örn de arbetsuppgifter, som i fortsättningen
komme att åvila statistikkontoret, rådde emellertid för närvarande
någon ovisshet, bland annat med hänsyn till den omläggning av domänverkets
statistik, som torde komma att genomföras under de närmaste
åren. Befattningen som domänstatistiker borde på grund härav tillsvidare
kvarstå å extra stat.
Befattningarna som by rå jägmästare vore för närvarande placerade
i lönegrad, motsvarande B 24 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente,
d. v. s. två lönegrader under jägmästare. Tjänsterna
hade uppkommit genom ombildning år 1921 av de tidigare befattningarna
som jägmästare i domänstyrelsen, vilka i sin tur uppstått genom omorganisation
av de före år 1918 befintliga notarietjänsterna å domänstyrelsens
skogsbyråer.
1915 års lönekommission hade jämställt ifrågavarande befattning med
en grupp av jägmästartjänster, och 1918 års lönekommitté hade synbarligen
avgivit sitt förslag, som varit normgivande för byråjägmästarbefattningens
nuvarande placering, i syfte att åstadkomma en ytterligare
utjämning mellan nämnda befattning och jägmästartjänsterna. Att kommittén
likväl icke placerade befattningen i samma lönegrad som jägmästare
utan två lönegrader lägre sammanhängde utan tvivel därmed, att
kommittén ansett avlöningen böra utgå med samma belopp som för jägmästare
i mellersta och södra Sverige, vilkas avlöningar enligt kommitténs
förslag skiille understiga avlöningarna för motsvarande befattningshavare
inom de centrala verken på grund av den särskilda, kombinerade
lönegruppering, som av kommittén föreslagits för skogsstaten. I det följande
komme styrelsen att föreslå, att lönerna för domänverkets befattningshavare
skulle såsom för kommunikationsverkens befattningshavare
m. fl. bestämmas enbart med ledning av dyrorten. Sedan samma lönesystem
införts för domänstyrelsen och skogsstaten, borde, med fullföljande
av nämnda sakkunnigas intentioner, byråjägmästarbefattningen i lönehänseende
likställas med jägmästarbefattning. Att så skedde vore av
stor betydelse för ernående av passage mellan lokalförvaltningarna och
styrelsen. — Till stöd för byråjägmästarnas likställande med jägmästarna
linge styrelsen vidare åberopa, att de tjänstemän vid kommunikations
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. I saini. Nr Vitt.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
verkens centrala förvaltningar, som hade en mot jägmästare svarande
fackutbildning — förste byråingenjör, byråingenjör m. fl. — placerats
lägst i lönegraden B 26. Ytterligare en omständighet talade för den av
styrelsen såsom önskvärd ansedda uppflyttningen av byråjägmästarna till
högre lönegrad. Då byråcheferna vore de enda föredragande å skogsbyråerna,
upptoges deras tid onödigtvis av handläggning av löpande ärenden,
som ofta vore av den beskaffenhet, att de kunde förberedas och föredragas
av mindre kvalificerad arbetskraft. Styrelsen ansåge det vara avvikt,
att denna möjlighet till förenkling av arbetet i största möjliga utsträckning
utnyttjades, helst som byråcheferna å skogsbyråerna därigenom
kunde erhålla bättre tid för inspektion, initiativtagande och sysslande
med skogshushållningsfrågor av större räckvidd, vilka för närvarande
icke kunde beredas erforderligt utrymme inom det av löpande göromål
fyllda arbetsprogrammet. Styrelsen ansåge på grund härav, att
ifrågavarande tjänstemän borde föredraga de ärenden, som för sådan åtgärd
överlämnades till dem. — Med hänvisning till vad sålunda anförts,
finge styrelsen föreslå, att befattningen som byråjägmästare i domänstyrelsen
ersattes med sekreterarbefattning, placerad i lönegraden
B 26.
De år 1920 tillsatta löne- och organisationssakkunniga hade framställt
förslag örn inrättande av en sekreterarbefattning å kamerala
byrån. I yttrande år 1920 över 1918 års lönekommittés betänkande samt
år 1922 över förstnämnda sakkunnigas betänkande hade styrelsen framställt
samma förslag av skäl, som i nämnda yttranden närmare utvecklats.
Styrelsen ansåge med hänsyn bland annat till behovet av en befattningshavare
i sekreterares tjänsteställning som byråchefens närmaste
man, att notariebefattningen å kamerala byrån borde utbytas mot en
sekreterarbefattning i lönegraden B 26.
Sekreteraren hos generaldirektören borde liksom övriga
sekreterare inom styrelsen placeras i lönegraden B 26.
I styrelsen funnes för närvarande två revisor sbefattningar,
placerade i lönegrad motsvarande B 21. Inom ett företag, som bedreve
en så vittomfattande affärsverksamhet som domänverket, vore redovisningsrevisionen
av stor betydelse. De lokala förvaltningarnas årsomslut
uppginge även under nuvarande konjunktur ofta till ett par hundra tusen
kronor, varför stora krav måste ställas på effektiviteten av verkets revision.
Örn man därjämte toge i betraktande, att skogsbokföringen och
virkesredovisningen ur kontrollsynpunkt i allmänhet erbjöde stora svårigheter,
skulle man finna, att revisionen inom domänverket utgjorde ett
uppdrag, som krävde såväl högre skoglig utbildning som speciella kvalifikationer
för det redovisningstekniska arbetet. Erfarenheter från senare
år hade givit vid handen, att arbetet till väsentlig del lämpligen
bedreves genom revision och inventering i orterna, ett arbete, som förutsatte
en så fri och självständig verksamhet som möjligt för revisionsförrättaren
och föranledde skärpning av fordringarna på dennes kvalifikationer.
Den nuvarande löneplaceringen vore på grund härav avgjort för
låg. Styrelsen finge erinra örn att vid marinförvaltningen och statens
järnvägar funnes förste revisorer, placerade i lönegraden B 26. Inom
arméförvaltningen vore revisionskommissarie inordnad i samma lönegrad.
Då jägmästarbefattningarna enligt föreliggande förslag i regel
skulle hänföras till lönegraden B 26, vore det av vikt för förvärvande av
kompetent person, att förste revisorn icke placerades i lägre lönegrad än
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
B 26. Styrelsen ansåge alltså, att å styrelsens revisionsavdelning borde,
i stället för en av de nu befintliga revisorsbefattningarna i lönegraden
B 21, inrättas en befattning som förste revisor i samma lönegrad som
jägmästare eller B 26.
Såsom framgår av vad under avdelningen örn assistenterna anförts
har domänstyrelsen föreslagit, att de icke ordinarie notarier,
som hava jägmästarutbildning, skola vara assistenter i domänverket
med placering i styrelsen samt i vissa fall kunna beredas ordinarie
anställning. Beträffande övriga icke ordinarie notarier har
någon ändring icke föreslagits. Däremot har styrelsen i fråga örn den
hos styrelsen anställde registratorn och aktuarien, som för
närvarande är placerad i lönegrad motsvarande B 21, anfört följande.
För behörighet till nämnda befattning fordrades att hava avlagt avgångsexamen
från skogsinstitutets högre kurs eller från skogshögskolans jägmästarkurs
eller handelshögskolan eller examen inför juridisk fakultet
inom riket eller sådan examen inför filosofisk fakultet inom riket, varuti
såsom huvudämne inginge något av ämnena nationalekonomi, statskunskap,
statistik eller matematik. Såväl inom statsdepartementen som
inom civila ämbetsverk hade motsvarande befattningar under senare år
nedflyttats till lägre lönegrader i samband med upphävande av för dem
gällande bestämmelser örn högre kompetens. De uppgifter, som ankomme
på registratorn hos domänstyrelsen, vore enligt styrelsens mening
icke av den art, att de påfordrade sådana kvalifikationer, som för närvarande
stadgades för befattningen. Styrelsen ansåge, att de göromål,
som ålåge registratorn hos styrelsen, i likhet med motsvarande arbete
inom åtskilliga civila ämbetsverk, lämpligen borde anförtros åt lägre avlönad
personal. Styrelsen föreslog med anledning härav, att registratorsbefattningen
i styrelsen skulle placeras i lönegraden B 11, varvid den
nuvarande befattningen som registrator och aktuarie borde överflyttas
till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren.
Statskontoret har beträffande domänstyrelsens förslag örn styrelsens
organisation anfört i huvudsak följande.
Statskontoret kunde ansluta sig till förslaget örn höjning av överdirektörens
arvode till 18,000 kronor.
Förslaget att utbyta den nuvarande anställningsformen för b yråc h eferna
inom verket, tillsättning medelst konstitutorial, mot tillsättning
medelst förordnande å viss tid i förening med betydlig löneförhöjning,
syntes statskontoret icke tilltalande. I domänverkets uppgifter inginge
en mängd åligganden, vilka icke hade med verkets affärsdrift att göra.
däribland skyldighet att avgiva utlåtanden till Kungl. Majit i många
för det allmänna synnerligen viktiga frågor. Särskilt i dylika fall vore
det nödvändigt, att Kungl. Majit hade garantier för att varje fråga finge
en så vitt möjligt allsidig belysning och att de fackmän, vilka tjänstgjorde
som föredragande i förekommande ärenden, hade en så fast anställning,
att de icke frestades att efterlåta skyldigheten att tillkännagiva
sin från chefens eventuellt avvikande mening. Det behövde knapnast
råda något tvivel om, att den lösare anställningsform, som styrelsen
i fråga örn dessa tjänstemän föreslagit, innebure en viss fara för en
dylik efterlåtenhet. Härutöver finge statskontoret framhålla, att ett god
tagande av förslaget i denna del sannolikt skulle nödvändiggöra samma
anordning vid de övriga affärsverken. Spörsmålet vore av den vidd, att
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
det i varje fall icke torde böra upptagas till bedömande beträffande ett
enstaka verk utan för samtliga affärsverk i ett sammanhang.
Vidkommande försäljningschefens anställningsform syntes
vara tveksamt, huruvida denne tjänsteman borde uppföras å ordinarie
stat med till 6 år förlängt förordnande, men ville statskontoret icke motsätta
sig förslaget i denna del.
I fråga örn lönegradsplaceringen för styrelsens övriga tjänstemän
ville det förefalla statskontoret, som örn de i förslaget framställda
anspråken vore väl omfattande. Särskilt syntes detta vara förhållandet
beträffande tjänstemännen i 26:e lönegraden. Inalles tio nya tjänster
hade upptagits i nämnda lönegrad. I anledning härav ville statskontoret
erinra örn vad 1925 års riksdag hade anfört vid behandlingen av då föreliggande
förslag örn uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande
förutvarande andra normalgraden. I skrivelse nr 38 hade riksdagen
i fråga örn fordringarna för dylik uppflyttning åberopat vissa av lönenämnden
uppdragna allmänna riktlinjer härför. Riksdagen, som i likhet
med Kungl. Maj:t ej haft något att erinra mot de av nämnden anförda
synpunkterna, hade ansett, att hänsyn jämväl borde tagas till,
huruvida oavvisligt behov för vederbörande ämbetsverk kunde anses
föreligga, att tjänsteman, varom fråga vore, bereddes förbättrad löneställning.
— Statskontoret kunde för sin del icke värja sig för tanken,
att det av riksdagen gjorda tillägget icke av domänstyrelsen vederbörligen
beaktats. Frånsett andre domänf iskalen, mot vars löneplacering
statskontoret icke hade något att erinra, och förste revisorn,
vilken i likhet med förste revisorerna i riksräkenskapsverket syntes
böra placeras i 24:e lönegraden, torde en ytterligare omprövning av
de nu ifrågavarande tjänstemännens lönegradsplacering vara av behovet
påkallad. — Mot förste domänfiskalens jämställande i lönehänseende
med de nuvarande byråcheferna finge statskontoret erinra,
att motsvarande tjänster i andra verk, exempelvis i kammarkollegiet
och järnvägsstyrelsen, alltjämt vore placerade i 28 :e lönegraden, utan att
yrkande örn löneförhöjning för dem framställts. Då sistberörda båda
befattningar måste anses kräva minst lika goda kvalifikationer och vara
minst lika betungande som förste domänfiskalens, holle statskontoret
före, att någon höjning i lönegrad av sistberörda tjänst icke för närvarande
borde ifrågakomma.
I övrigt hade statskontoret icke något att erinra mot de föreslagna
lönegradsplaceringarna för domänstyrelsens tjänstemän.
Riksräkenskapsverket har, under erinran att cheferna för de statliga
affärsdrivande verken i skrivelse år 1930 hos Kungl. Maj:t hemställt örn
utredning i fråga örn byråchefernas i de affärsdrivande verken löneställning
och anställningsform, framhållit, att en förändring i ifrågavarande
avseenden beträffande byråchefstjänsterna hos domänstyrelsen
enligt ämbetsverkets uppfattning icke borde vidtagas annat än
i samband med en omprövning av byråchefernas anställningsförhållanden
vid samtliga de affärsdrivande verken. Försäljningschefen
torde däremot kunna tillsättas på sätt domänstyrelsen föreslagit, utan
att detta behövde medföra några konsekvenser i fråga örn övriga affärsdrivande
verk. I vad det framlagda förslaget avsåge inrättande av nya
69
Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.
tjänster och uppfattning i lönegrad av redan befintliga befattningar,
hade riksräkenskapsverket icke funnit anledning att närmare ingå på
detsamma. Ämbetsverket ville dock framhålla, att det syntes lämpligt,
att revisionsarbetet inom domänverket ordnades på sätt domänstyrelsen
föreslagit. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren
av förste revisor sbefattningen, syntes det riksräkenskapsverket
skäligt, att denne placerades i lönegraden B 26 eller samma
lönegrad, till vilken flertalet revirförvaltare enligt förslaget hänförts.
Kommunikations verkens lönenämnd har till en början framhållit, att
frånsett den omständigheten att det nuvarande tidsläget icke vore lämpligt
för genomförande av mera omfattande löneförhöjningar, betänkligheterna
häremot syntes nämnden vara så mycket större, som fråga nu
vore örn en avsevärd minskning i domänverkets arbetsuppgifter. Nämnden
har även erinrat, att i samband med det åt 1928 års lönekommitté
givna uppdraget att verkställa en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar
till kommittén överlämnats ett stort antal framställningar
från befattningshavare eller grupper av befattningshavare, avseende förbättring
i deras löneförhållanden, för att av kommittén tagas i övervägande
vid uppdragets fullgörande. Dessa framställningar hade, utan att
de varit föremål för kommitténs behandling, återlämnats till Kungl.
Maj:t i samband med kommitténs upplösning, och hade framställningarna
sedermera i allmänhet icke föranlett någon åtgärd. Det syntes under
sådana förhållanden vara riktigast, att även för domänverkets del en
mera allmän prövning av befattningarnas lönegradsplacering finge anstå.
Beträffande detaljerna i styrelsens förslag har lönenämnden anfört
i huvudsak följande.
Med prövningen av frågan örn höjning av arvodet till över direkt ören
borde för närvarande anstå.
Vad angiuge byråchefernas i domänstyrelsen löneförmåner, ville
lönenämnden erinra, att nämnden i infordrat utlåtande år 1930 över en
framställning från de affärsdrivande verkens chefer örn utredning rörande
byråchefernas i nämnda verk löneställning och anställningsförhållanden
förklarat sig icke hava något att erinra mot att den i framställningen
begärda utredningen bomme till stånd. Något Kungl. Maj:ts beslut i
ärendet hade sedermera icke meddelats. Det syntes emellertid nämnden
uppenbart, att ett bifall till domänstyrelsens förslag angående byråchefernas
löneförmåner skulle innebära ett föregripande av en dylik utredning.
Med hänsyn härtill och då behovet av en löneförbättring icke torde kunna
betraktas såsom mera trängande för domänstyrelsens byråchefer än för
byråcheferna vid de övriga aflärsdrivande verken, finge lönenämnden avstyrka
bifall till styrelsens förevarande förslag.
Lönenämnden vore, liksom domänstyrelsen, av den uppfattningen, att,
örn försäljningschefen uppfördes å ordinarie stat, förordnandesystemet
borde å honom vinna tillämpning. Emellertid syntes det nämnden
med hänsyn till denna befattnings speciella karaktär liimpligt, att tjänsten
ifråga fortfarande bibehölles å extra stat. Enligt styrelsens förslag skulle
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
tillsvidare ej heller de föreslagna två sekreterarna å försäljnings- och
industribyrån anställas såsom ordinarie.
Lönenämnden saknade skäl förorda den föreslagna lönegradsförhöjningen
för dom än fiskalen.
Såsom biträde åt domänfiskalen torde en ordinarie notarie i 21:a lönegraden
få anses tillfyllest. En dylik befattningshavare vore för närvarande
anställd såsom biträde åt ombudsmannen hos poststyrelsen. Den i
domänstyrelsens förslag upptagne andre domänfiskalen, avsedd
att placeras i 26:e lönegraden, borde sålunda enligt nämndens mening ersättas
med en notarie.
Även örn vissa skäl kunde tala för en uppfattning i lönehänseende av
byråjägmästarna, ansåge dock lönenämnden, att några särskilda
förhållanden nu icke tillkommit, som borde föranleda ändring i lönegradsplaceringen.
Vid sådant förhållande torde ej heller någon förändring i
befattningarnas benämning nu böra ifrågakomma.
Inrättandet å styrelsens kamerala byrå av en sekreterarbefattning,
vars innehavare skulle tjänstgöra såsom byråchefens närmaste
man, torde med hänsyn till denna byrås omfattande arbetsbörda få anses
nöjaktigt motiverat. Då emellertid å tjänstens innehavare icke torde ställas
samma krav, som vid den år 1925 skedda uppdelningen av sekreterarbefattningarna
inom statsförvaltningen på 24:e och 26:e lönegraderna ansetts
böra ställas på befattningshavare i den högre sekreterargraden, torde
en placering av ifrågavarande sekreterarbefattning i 24:e lönegraden få
anses skälig.
Av samma anledning förordade lönenämnden, att de till nyinrättande
å extra stat föreslagna sekreterarbefattningarna å försäljningsoch
industribyrån hänfördes till 24:e lönegraden.
Nämnden hade intet att erinra mot att av domänstyrelsens två re visor
sbefattningar den ena under den ändrade benämningen förste
revisor hänfördes till 26:e lönegraden och den andra med oförändrad löneställning
tillhörde 21 :a lönegraden.
I övrigt har domänstyrelsens förslag i fråga örn löneställningen för befattningshavare
i domänstyrelsen icke föranlett erinran från nämndens
sida.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett, att byråcheferna
borde konstitueras till sina befattningar. Föreningen har vidare uttalat,
att den skogstekniska byråns arbetsuppgift bleve sådan, att den lämpligen
kunde förestås av en byrådirektör, enär skogsindelningsarbetet komme att
minska och centralledning för dikningsverksamheten ej vore erforderlig.
I fråga örn anställningsförhållandena för befattningshavarna
i lägre lönegrader torde få erinras örn följande.
I skrivelse den 10 december 1931 anil ollo domänstyrelsens icke ordinarie
befattningshavare, som tillhörde 4:e lönegraden (motsvarande B 7) och
lägre lönegrader, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att från
och med år 1932 dels överföra de å extra stat befintliga 6 kanslibiträdesbefattningarna
och 6 kontorsbiträdesbefattningarna till ordinarie stat,
dels därutöver öka antalet befattningar i dessa lönegrader i den utsträckning,
som kunde anses vara betingad av domänstyrelsens arbetsuppgifter
och personalens omfattning. Över framställningen hava yttranden avgivits
av statskontoret, domänstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd,
varefter domänstyrelsen i organisationsförslaget den 5 juli 1933
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
föreslagit bland annat, att i samband med föreslagna ändringar i domänverkets
organisation nämnda befattningar å extra stat skulle överföras
till ordinarie stat samt ytterligare 8 ordinarie kanslibiträdesbefattningar
och 12 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas. I samband därmed
borde bland annat ett större antal icke ordinarie befattningshavare
indragas.
Den 16 november 1933 hava ombud för domänverkets icke ordinarie
kvinnliga personal under åberopande av bland annat domänstyrelsens
nämnda förslag hemställt, att Kungl. Majit måtte från och med den
1 januari 1934 fastställa det av domänstyrelsen föreslagna antalet
ordinarie kansli- och kontorsbiträden.
Domänstyrelsen har i yttrande över sistnämnda framställning anfört,
att styrelsen för sin del icke hade något att erinra mot att styrelsens förslag
i vad det avsåge antalet kansli- och kontorsbiträden hos styrelsen genomfördes
före den 1 januari 1935, dock tidigast från och med den 1 april
1934.
Statskontoret har anfört, att det syntes statskontoret mindre lämpligt,
att frågan utbrötes ur sitt sammanhang och upptoges till särskild behandling,
då den föreslagna åtgärden inginge som ett led i den stora omorganisationen
av domänverket. Därest emellertid skäl nu skulle anses föreligga
för vidtagande av en dylik åtgärd, ville statskontoret icke motsätta
sig bifall till framställningen på sätt av domänstyrelsen föreslagits.
Riksräkenskapsverlcet har i yttrande över domänstyrelsens organisationsförslag
anfört, att ämbetsverket ansåge skäl föreligga för att utöka
antalet ordinarie befattningar i huvudsaklig överensstämmelse med domänstyrelsens
förslag.
Efter beslut av 1932 års riksdag genomfördes från och med den 1 juli
1932 vissa organisatoriska förändringar beträffande jordbruksförvaltningen
inom domänstyrelsen, som i huvudsak inneburo, att de
två jordbruksbyråerna i styrelsen ersattes med en, att en notariebefattning
i lönegrad motsvarande B 21 ombildades till sekreterarbefattning i
lönegrad motsvarande B 26, samt att å extra stat uppfördes en ny befattning
som byrådirektör i lönegrad motsvarande B 26, avsedd att förse styrelsen
med erforderlig sakkunskap i praktiskt jordbruk och byggnadstekniska
frågor. Sistnämnda byrådirektörsbefattning har emellertid ännu
icke tagits i anspråk. För biträde i nämnda frågor anlitar styrelsen tillsvidare
särskild expert.
I sitt sistlidna höst avgivna betänkande rörande ändrade grunder för
utarrendering av kronojord har 1932 års krono jordsutredning föreslagit,
att länsstyrelserna skola befrias från befattning med ärenden, som angå
utarrenderingen av kronans jordbruksdomäner. Förslaget föranleder givetvis
en ökning av arbetet i domänstyrelsen, främst å styrelsens jord
bruksbyrå. Kronojordsutredningen har därom anfört, att med hänsyn
till den stora arbetsbelastning, som redan nu åvilade jordbruksbyrån, det
bleve nödvändigt att för ett nöjaktigt utförande av de ökade göromålen
till byrån knyta ytterligare en sekreterare med föredragningsskyldighet.
At denne nye sekreterare torde emellertid enligt kronojordsutredningens
mening icke behöva givas högre löneställning än lönegraden B 24. Krono
-
l>epartements
thefen.
72 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.
jordsutredningen har därjämte ansett, att ett kanslibiträde borde anställas
å kamrerarekontoret samt att förslaget komme att för kassa- och domän
fiskalskontorens del medföra ett arbete, för vilket borde beräknas en utgiftsökning,
motsvarande avlöning till ett ordinarie kanslibiträde.
Statskontoret bar intet baft att erinra mot den av personalökningen i
domänstyrelsen föranledda kostnadsökningen, då den motsvarade en
minskning i länsstyrelsernas kostnader.
Domänstyrelsen har vitsordat behovet av den ifrågasatta utvidgningen
av domänstyrelsens personal. Med hänsyn till det ökade ansvar, som elter
organisationsförslagets genomförande komme att åvila innehavaren av
kassörbefattningen bos styrelsen, bar styrelsen därjämte föreslagit, att
nämnda befattning, som för närvarande vore placerad i lönegrad motsvarande
B 11, skulle uppflyttas till lönegraden B 14.
Den personalreglering inom domänverket, som måste bliva en följd av
de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen, bar
för skogsstatens del efter beslut av 1933 års riksdag genomförts från början
av innevarande år. I fråga örn lagändringarnas inverkan å domänstyrelsens
personalbehov anförde styrelsen i sitt förslag till indragningstorfarande,
att frågan örn indragning av befattningar inom styrelsen icke
lämpligen kunde avgöras, förrän utredningen rörande verkets inre organisation
avslutats. Såsom framgår av proposition nr 233 till 1933 års riksdag
beräknades den personal, som inom styrelsen sysslade med inseendet
över de enskilda skogarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmar
ker m. fl. områden samt vården av de ecklesiastika skogarna och häradsallmänningarna,
ungefärligen motsvara personalen å en skogsbyrå jämte
ett antal biträden. Från den 1 januari 1934 har jämlikt bemyndigande av
Kungl. Majit den 24 november 1933 en skogsbyrå provisoriskt indragits i
samband med förflyttning av en byråchef till överjägmästarbefattning
samt indragning av en byråjägmästarbefattning å extra stat.
I enlighet härmed innebär domänstyrelsens nu framlagda förslag definitiv
indragning av sistberörda skogsbyrå ävensom viss minskning av
biträdespersonalen. Domänstyrelsen har samtidigt för styrelsen liksom
för övriga delar av domänverkets förvaltning verkställt en granskning
och omprövning av organisationen, som föranlett förslag örn inrättande
av vissa nya befattningar samt reglering i åtskilliga fall av befattningshavarnas
.ställning.
Vad domänstyrelsen anfört rörande ärendenas handläggning
samt fördelningen av ärendena mellan redan befintliga byråer och avdelningar
föranleder från min sida intet annat uttalande, än att jag i fråga
örn den skogliga försöksverksamhet, som bedrives inom domänverket, givetvis
förutsätter, att verksamheten sker i samråd med statens skogsförsöksanstalt.
Domänstyrelsen har föreslagit, att hos styrelsen skall anställas en särskild,
generaldirektören direkt underställd sekreterare med uppgift att
73
Kungl. May.ts proposition nr 148.
följa gången av den ekonomiska verksamheten och verkställa härför erforderliga
ekonomiska utredningar och kalkyler. Jag har intet att erinra
mot förslaget, som ej mött invändningar från de hörda myndigheternas
sida. Huruvida handläggningen av ärenden rörande domänverkets organisation
jämväl bör, såsom styrelsen föreslagit, överflyttas från styrelsens
ordinarie byråer till ifrågavarande sekreterare, torde böra bliva
föremål för närmare övervägande i samband med utarbetandet av
erforderliga instruktionsbestämmelser. Mot sekreterarens placering i
lönegraden B 26 har jag med hänsyn till de särskilda fordringar, som
givetvis böra ställas på innehavaren av en sådan befattning, i likhet
med lönenämnden intet att erinra. Befattningen bör emellertid icke lämpligen
utgöra sluttjänst. Av denna anledning och med hänsyn till att anordningen,
som kan tänkas i vissa avseenden rubba den nuvarande arbetsordningen
i styrelsen, ännu är oprövad, anser jag, att befattningen bör
uppföras å extra stat.
I en föregående avdelning har jag behandlat domänstyrelsens förslag
örn en mera fast, koncentrerad organisation av verksamheten på tre områden,
där arbetet är av mera teknisk art, nämligen skogsindelning, dikning
och vägbyggnad. Dessa verksamhetsgrenar äro för närvarande inordnade
under den å extra stat uppförda skogsbyrån i styrelsen, de två
sistnämnda hittills dock endast mera formellt. Enär domänstyrelsen synes
mig hava nöjaktigt styrkt det permanenta behovet av en byrå, avsedd
att sammanhålla och leda ifrågavarande viktiga tekniska verksamhet
samt att fullgöra vissa närliggande funktioner, såsom handläggning
av flottledsärenden, värderingar för inköp och försäljning, ärenden angående
fastighetstaxering m. m., vill jag tillstyrka, att nämnda skogsbyrå
nu uppföres å ordinarie stat under benämningen skogstekniska byrån.
Däremot anser jag mig icke böra tillstyrka, att försäljningsbyrån nu
uppföres å ordinarie stat. Det är enligt min mening tveksamt, huruvida
anledning föreligger att i fråga örn försäljningschefen frångå de allmänna
riktlinjer för anställning av personalen inom domänverkets industri- oell
försäljningsverksamhet, vilka domänstyrelsen framlagt. Emellertid bör
övervägas, huruvida ej med befattningen som försäljningschef kan följa
pensionsrätt i samband med beredande av pensionsrätt för extra ordinarie
och vissa andra icke-ordinarie befattningshavare, varom förslag för närvarande
är under utarbetande i finansdepartementet. Därest nuvarande
anställningsform och avlöningsbestämmelser för försäljningschefen befinnas
utgöra hinder härför, torde frågan om försäljningschefens ställning i
dessa hänseenden böra upptagas till förnyat övervägande i syfte att möjliggöra
befattningens förenande med pensionsrätt. I övrigt har jag intet
att erinra mot styrelsens förslag beträffande organisationen av försäljningsbyrån,
som innebär byråns uppdelning å tre avdelningar, varav en
direkt underställd försäljningschefen och två underställda sekreterare ä
extra stat i lönegraden B 26. Denna löneställning anser jag mig kunna
74
Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.
tillstyrka för sekreterarna med hänsyn till den speciella sakkunskap, som
måste krävas av ifrågavarande tjänstemän.
Utöver de organisatoriska förändringar i domänstyrelsen, jag nu behandlat,
har styrelsen föreslagit vissa förändringar beträffande de nuvarande
befattningshavarnas ställning. Detta förhållande har
föranlett lönenämnden att erinra, att de framställningar från befattningshavare
eller grupper av befattningshavare örn förbättrade lönevillkor,
vilka överlämnats till 1928 års lönekommitté, icke blivit föremål för
behandling av kommittén och sedermera i allmänhet ej föranlett någon
åtgärd. Det syntes nämnden under sådana förhållanden riktigast, att
även för domänverkets del med en mera allmän prövning av befattningarnas
löneplacering finge anstå.
Att 1928 års lönekommitté icke verkställt någon realprövning av befattningarnas
lönegradsplacering, vilket för övrigt icke torde hava ingått i
dess uppdrag, kan enligt min mening ej anföras som skäl för att vid den
allmänna granskning av domänverkets organisationsförhållanden, som nu
av omständigheterna framtvingats, underlåta att vidtaga de jämkningar
beträffande befattningshavarnas ställning, som kunna påkallas av organisatoriska
skäl. Ett ytterligare uppskov i detta avseende är så mycket
mindre lämpligt, som behovet av de regleringar, jag anser erforderliga,
redan länge gjort sig gällande, ehuru den provisoriska karaktären av domänverkets
organisation förhindrat frågornas upptagande.
Innan jag övergår till behandling av de ifrågasatta löneregleringarna,
vill jag framhålla, att de yttranden, som däröver avgivits, i vissa fall
icke torde hava tagit hänsyn till att befattningshavarnas ställning ej kan
bedömas enbart ur de synpunkter, som äro tillämpliga för centrala ämbetsverk,
och ej heller alltid efter de förhållanden, som råda vid kommunikationsverken.
Så torde löneställningen för en del befattningshavare,
vilka under sin tjänstgöring hos företagets ledning komma i direkt kontakt
med revirförvaltarna, böra i viss mån avvägas med hänsyn till den
ställning, sistnämnda tjänstemän intaga. I de fall, då befattningen är av
den art, att man eftersträvar rekrytering av innehavarna från skogsstaten,
måste även denna omständighet tagas i betraktande.
Jag övergår nu till de särskilda lönefrågorna.
Domänstyrelsens förslag örn höjning av arvodet till överdirektören från
17,000 kronor till 18,000 kronor kan jag ej tillstyrka.
Den ifrågasatta ombildningen av de nuvarande byråchefsbefattningarna
till förordnandetjänster med arvode, som väsentligt överstiger den
med byråchefsbefattning förenade avlöningen, anser jag i likhet med
statskontoret, riksräkenskapsverket och lönenämnden vara en fråga av
principiell innebörd och stor räckvidd. Åtgärden bör med anledning härav
under inga omständigheter nu vidtagas för ett enstaka verk.
Uppfattning av befattningen som domänfiskal från lönegraden B 28
till B 30 anser jag i likhet med statskontoret och lönenämnden icke vara
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
tillfyllest motiverad. En. sådan åtgärd skulle enligt min mening kunna
tolkas som en uppvärdering av en hel grupp likvärdiga befattningar inom
statsförvaltningen. Jag avstyrker därför domänstyrelsens förslag örn
ändring av domänfiskalens löneställning. Däremot synes mig den motivering,
domänstyrelsen anfört för inrättande av en befattning som andre
domänfiskal, bärande. Ett verk med domänverkets omfattande fastighetsförvaltning
måste givetvis i stor utsträckning överlämna frågor till handläggning
av jurist eller i annan form anlita juridisk sakkunskap. Med
hänsyn till arten av de uppdrag, som gemenligen medfölja ombudsmannaskap,
förefaller den uppdelning av arbetsuppgifterna mellan två parallellt
arbetande jurister, som i viss mån synes hava genomförts inom domänstyrelsen,
vara rationell. På grund härav tillstyrker jag i likhet med statskontoret,
att notariebefattningen hos domänfiskalen ersättes med en befattning
som andre domänfiskal i lönegraden B 26, därvid namnet å domänfiskalsbefattningen
bör ändras till förste domänfiskal.
I samband med skogsbokföringskommitténs överlämnande av domänverkets
bokföring till styrelsen inrättades i styrelsen ett kamrerarekontor
under ledning av en domänkamrerare, som uppfördes i lönegraden B 26
å extra stat. Denna befattning är givetvis av permanent natur och endast
do avlöningstekniska svårigheter, som varit rådande vid domänverket,
hava hindrat befattningens överflyttning till ordinarie stat långt tidigare.
Någon erinran har ej framställts mot befattningens löneplacering.
Även jag anser, att sådana fordringar skola ställas på den för domänverkets
bokföring ansvarige tjänstemannen, att den förhållandevis
höga lönegradsplaceringen bör hava en viktig uppgift att fylla för förvärvande
av för befattningen fullt kvalificerad innehavare. Jag tillstyrker
därför domänstyrelsens förslag örn tjänstens överförande till ordinarie
stat i lönegraden B 26.
Den ifrågasatta jämkningen av de nuvarande byråjägmästarbefattningarna,
vilka tillhöra en mot B 24 svarande lönegrad, till befattningar
i lönegraden B 26 är i flera avseenden av annan innebörd än övriga
här framförda förslag beträffande löneändringar. Såsom närmare framgår
av den redogörelse, domänstyrelsen lämnat för befattningens utveckling
från år 1918, har den alltsedan dess i avlöningshänseende betraktats
som en i domänstyrelsen inordnad jägmästarbefattning. Åren 1919 och 1920
utgick sålunda avlöning och tjänstgöringspenningar för befattningen
med samma belopp som för alla jägmästare i landet från Gästrikland och
Bergslagen söderut. Vid genomförandet från år 1921 av den kombinerade
lönegrupperingen för skogsstaten följdes alltjämt principen örn lika lön
på det sätt, att byråjägmästarbefattningarna placerades i sådan lönegrad,
att byråjägmästarnas avlöning, som utgick efter dyrort, motsvarade don
i Stockholm bosatte jägmästarens avlöning, vilken utgick efter kombinerad
lönegruppering. I det följande kommer jag att föreslå, att det kombinerade
lönegrupperingssystemet för skogsstaten skall överges och grup
-
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
pering efter enbart dyrort införas. Därest nian nu är beredd att för skogsstaten
tillämpa samma bestämning av lönens penningvärde å olika orter,
som redan länge använts för övriga statstjänstemän, kan byråjägmästarbefattningen
icke kvarstå i lönegraden B 24, utan att den eftersträvade pariteten
med jägmästarbefattningen brytes. — Domänstyrelsen Ilar åberopat
två kommittéer, som ansett nu ifrågavarande befattning böra jämställas
med jägmästare, samt själv lagt mycken vikt vid att så skedde.
Lönenämnden har funnit vissa skäl tala för byråjägmästarnas uppfattning
till lönegraden B 26 men ansett, att några särskilda förhållanden nu
icke tillkommit, som borde föranleda ändring i lönegradsplaceringen. För
egen del vill jag gentemot lönenämnden framhålla, att införandet för
skogsstaten av lönegruppering efter enbart dyrort utgör ett nytillkommet
moment, som förorsakar en direkt sänkning av lönestandarden för
byråjägmästarna i förhållande till jägmästarna. Enligt min uppfattning
bör emellertid befattningen som byråjägmästare ovillkorligen vara så
avlönad, att styrelsen har möjlighet att till densamma förvärva för befattningen
särskilt lämplig revirförvaltare. På grund härav anser jag,
att nämnda grupperingssystem ej bör införas för jägmästarbefattningen,
utan att befattningen som byråjägmästare samtidigt fullt likställes med
denna. Så synes mig lämpligast kunna ske genom att de båda befattningarna,
för vilka kräves samma högre fackexamen, sammanföras till en
befattning som jägmästare i domänverket. I fråga örn denna anordning,
som avser att underlätta passage mellan styrelsen och lokalförvaltningarna,
får jag hänvisa till vad i en följande avdelning därom anföres.
Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra, att det torde bliva nödvändigt
att i samband med de tre skogsbyråernas sammanförande till
två byråer tillägga jägmästarna i domänstyrelsen skyldighet att föredraga
vissa grupper av ärenden samt att dessa befattningshavare i egenskap
av ställföreträdare för byråcheferna regelbundet och ofta för längre
tid måste inträda som ledamöter i styrelsen. Dessa omständigheter synas
mig giva ytterligare stöd för uppfattningen, att jägmästarna i domänstyrelsen
ej lämpligen böra placeras i lägre lönegrad än jägmästare å revir.
Behovet av en sekreterarbefattning å den kamerala byrån synes mig
hava tillfyllest ådagalagts. Jag ansluter mig i denna fråga till löne
nämnden, som föreslagit, att befattningen skall placeras i lönegraden
B 24. På grund härav förordar jag, att den nuvarande notarietjänsten å
ifrågavarande byrå ersättes med en sekreterarbefattning i nämnda lönegrad.
Åtskilliga omständigheter tala för beredande av en starkare ställning
åt den för revisionsväsendet inom domänverket närmast ansvarige. Jag
åsyftar bland annat den mångsidiga utbildning och erfarenhet, som bör
krävas av ledaren av det självständiga revisionsarbetet inom domänverkets
förvaltning, samt den ställning till jägmästarna, som denne tjänsteman
intager. Med anledning härav biträder jag domänstyrelsens, av riks
-
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
räkenskapsverket och lönenämnden tillstyrkta förslag om ersättande av
en befattning som revisor i lönegrad motsvarande B 21 med en befattning
av samma slag som förste revisorsbefattningen vid statens järnvägar,
d. v. s. som förste revisor i lönegraden B 26.
Beträffande domänstyrelsens förslag örn ändrad anställningsform för
de icke ordinarie notarier bos styrelsen, vilka hava jägmästarutbildning,
får jag hänvisa till vad jag därom anfört i det föregående.
Mot domänstyrelsens förslag angående omorganisation av befattningen
som registrator hos styrelsen bar jag intet att erinra.
I fråga om befattningshavare i lägre lönegrader ämnar jag tillstyrka
Kungl. Majit att öka antalet befattningar på sätt, som föreslagits av
domänstyrelsen. Även örn vissa motiv föreligga för ett förhandsbeslut
i denna fråga, bär jag dock ansett övervägande skäl tala för reglering av
denna personals anställningsförhållanden i samband med genomförandet
av övriga organisationsförändringar.
I den proposition Kungl. Majit beslutat förelägga riksdagen angående
förändrade grunder för utarrendering av viss kronojord har föreslagits,
att länsstyrelsernas befattning med utarrendering av domänerna skall
upphöra. På sätt förut angivits nödvändiggör detta en ökning av arbetskrafterna
i domänstyrelsen. Jag biträder därför kronojordsutredningens
förslag örn inrättandet av en befattning såsom sekreterare i lönegrad B 24
å jordbruksbyrån. Den av domänstyrelsen påyrkade löneuppflyttningen
för kassören bos styrelsen till lönegraden B 14 är jag däremot icke beredd
att för närvarande förorda. Prövningen av denna fråga torde böra anstå,
tills erfarenhet vunnits örn de nya arbetsuppgifternas inverkan i fråga
örn behörighet och kvalifikationer i övrigt för befattningen. 7
7. Reglering av tjänstgöringsområden m. m.
I propositionen nr 233 år 1933 angående indragning av viss personal vid
domänverket m. m. uttalade jag, att den reglering av tjänstgöringsområden,
som från den 1 januari 1934 måste genomföras för skogsstaten med
anledning av de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen,
borde ske på sådant sätt, att någon ytterligare större omläggning
i fråga örn indelningen i tjänstgöringsområden, såvitt möjligt, icke
behövde vidtagas som en följd av statsmakternas prövning av domänverkets
inre organisation. Jag framhöll med anledning härav, att hinder
alltså ej torde böra möta för Kungl. Majit att från den 1 januari 1934 provisoriskt
fastställa den indelning av landet i tjänstgöringsområden, som
föranleddes icke blott av de inträffade förändringarna i landets skogliga
administration utan jämväl av den ändring beträffande domänverkets inre
organisation, som vore att förvänta. Regleringen av tjänstgöringen från
sagda dag för den ytterligare personal, som till följd härav kunde komma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skogsslätt!! och skogsskolorna enligt förutvarande organisation (personal den 1 januari 1933).
Distrikt
•
Förvaltande personal
Bevakande personal
Övrig
personal
Överjägmästare
jägmästare
skogsskoleföre-
ståndare
skogstaxator
biträdande jäg-
mästare
överjägmästar-
assistenter
revirassistenter
underlärare
distriktsassistenter
diknings-,
indelnings-, väg-
assistenter och
tillfälliga assistenter
Summa
ordinarie skogs-
rättare
ordinarie kronojägare
inkl. tillsyningsmän
icke ordinarie krono-
jägare å revir samt
skogsrättare
dikningsförman,
skogsindelnings- förmän och till- fällig personal
Summa
biträden hos
Överjägmästare
biträden å revir- expedition
Övre Norrbottens .....
i
ii
_
—
—
i
7
—
—
—
20
—
54
13
i
68
i
1 8
Nedre Norrbottens ......
i
13
—
—
-
i
8
—
—
i
24
—
55
14
2
71
i
12
Skellefteå ..................
i
9
—
—
—
i
7
—
—
—
18
—
41
18
2
61
i
1 7
Umeå........................
i
10
i
-
—
i
9
i
—
i
24
i
48
21
2
72
i
1 9
Härnösands ...............
i
12
—
—
—
i
7
—
—
i
22
—
55
14
i
70
i
7
Mell. Norrlands .........
i
11
i
—
—
i
4
i
—
—
19
i
59
14
—
74
i
1 6
Dalarnas.....................
i
10
—
—
—
i
5
—
i
—
18
—
43
13
—
56
i
1 7
Stockholm-Gävle.........
i
7
i
—
4i
i
4
i
—
i
17
i
33
13
—
47
i
2 9
Bergslags ..................
i
10
—
—
—
i
6
—
—
—
18
—
40
12
—
52
i
2 9
östra ........................
i
9
i
—
—
i
2
i
i
—
16
i
37
5
—
43
i
8
Västra........................
i
8
—
—
—
i
3
—
—
—
13
—
40
5
—
45
i
2 8
Smålands ...... . .........
i
10
—
—
—
i
3
—
i
i
17
—
36
12
—
48
i
810
Södra.......................
i
7
i
—
—
i
3
i
—
—
14
i
33
5
—
39
i
6
Specialpersonal, som ej
underställts distrikt...
—
—
—
ii
—
—
—
—
—
29
35
—
—
—
9
9
—
—
Övrig personal............
—
—
—
—
—
—
-
—
—
57
57
—
—
—
85
85
—
—
Summa
13
127
5
6
i
13
68
5
3
91
332
5
574
159
102
840
13
106
1 Härav 1 icke ordinarie kronojägare (ingår även i bevakande personal).
2 » 2 » » »(»»»»• »).
8 » 3 ». ■ » » ( » » » » » ),
4 Innehaves av en ordinarie skogsingenjör.
Anm. Icke ordinarie befattningshavare, som uppehåller vakant ordinarie befattning, redovisas å denna befattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skogsstaten och skogsskolorna enligt föreslagen organisation.
1
Jägmästarpersonal
Kronojägarpersonal
Övrig
personal
1
Distrikt
Överjägmästare
jägmästare
skogsskoleföre-
ståndare
skogstaxatorer
dikningsledare
o:
so a
00 ■—
— • po:
»OR*
Z B
3 g:
ST ®
i-j p
*■*
revirassistenter
underlärare
distriktsassistenter
diknings-, indelnings-
och vägassistenter
Summa
ordinarie skogs-
rättare
ordinarie krono-
jägare
icke ordinarie krono-
jägare å revir samt
skogsrättare
diknings- och skogs-
indelningsförmän
Summa
biträden hos
Överjägmästare
biträden å revir- expedition
Övre Norrbottens .....
i
8
_
_
i
7
_
1
_
18
_
36
11
_
47
i
8
Nedre Norrbottens.....
i
8
—
—
—
i
7
—
1
—
18
—
36
15
—
51
i
8
Skellefteå ..................
i
8
—
—
—
i
5
—
1
—
16
—
31
16
—
47
i
8
j Umeå ........................
i
9
i
—
—
i
6
1
1
—
20
i
37
18
—
56
i
9
j Mell. Norrlands .........
i
11
i
_
—
i
‘11
1
1
—
27
i
*48
3 20
—
69
i
9
Gävle-Dala..................
i
10
—
—
—
i
7
—
1
—
20
—
38
12
—
50
i
8
Bergslags ..................
1
9
i
—
—
i
5
1
1
—
19
i
36
13
—
50
i
10
Östra ........................
i
10
—
—
—
i
3
—
1
—
16
—
44
9
—
53
i
10
Västra........................
i
8
—
—
—
i
O
—
1
—
16
—
39
8
—
47
i
7
Södra .......................
Specialpersonal, som ej
i
8
1
—
—
i
4
1
1
—
17
i
35
9
—
45
i
8
underställts distrikt...
—
-
—
3
2
—
—
—
23
28
—
—
—
12
12
—
—
Summa
Befattningar av över- gångsnatur därutöver
10
4 89
5
4
3
2
10
60
4
10
23
215
4
380
131
61
12
527
10
85 1 2 3 4
I
1 Härav 6 för renbetesland och skyddsskogar.
2 » 4 » » » » ^3
3 » 10 » » » » saint 1 icke ordinarie skogsrättare. <©
4 » högst 35 befattningar, förenade med särskilda lönetillägg av två storleksordningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Domänstyrelsen enligt förutvarande organisation. Ordinarie befattningar angivas med rak stil, icke ordinarie med kursiv stil.
Förordnande eller
lönegrad enligt
avlöningsregl. för
kommunikations,
verken
Första
skogs-
byrån
Andra
skogs-
byrån
*
Fjärde
skogs-
byrån
Femte
skogs- byrån
m. kart- avdeln.
Försälj-
K a
m e
r a 1
b y
rån
Domän-1
fiskals- j
kontor
nings-
avdel-
ningen
bruks-
byrån
| Kansli
Kamre-
rare-
kontor
Stati-
stik-
kontor
Revi-
sionsav-
delning
Kassa-
kontor
Registra- torskon- tor med
arkiv
Ii köps- avdel- ning
Skriv-
avdel-
ning
Exp.-vak- ter med
telefon- växel
Förordnande
arvode 30,000 kr.
—
-
—
general-
direktör
—
—
—
—
—
Förordnande
arvode 17,000 kr.
—
—
—
—
—
—
över-
direktör
—
_
—
—
—
—
—
—
Förordnande
arvode 17,000 kr.
—
—
—
—
försälj-
ningschef
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
B 30
byrå-
chef
byrå-
chef
byrå-
chef
byrå-
chef
—
byrå-
chef
—
b
y
r
å
C
h
e
t
-
B 28
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
domän-
fiskal
11 26
byrå-
direktör
sekrete-
rare
domän- kamre- rare
domän-
statis-
tiker
B 24
byråjäg-
mästare
byråjäg-
mästare
byråjäg-
mästare
by-råjäg- mästare
byråjäg.
mästare
—
—
—
—
—
—
—
inten-
dent
—
-
—
B 21
notarie
notarie
domän-
bokhål-
lare
2 revi- sorer
registra- tor och
aktuarie
notarie
B 19
notarie
notarie
notarie
notarie
2 nota- rier
21/»
notarier
för söks- ledare
notarie
—
notarie
2 nota- rier
—
—
—
—
1/i no- tarie
B 11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
kansli-
skrivare
kassör
—
—
—
—
—
B 7
kansli-
biträde
kansli-
biträde
kansli-
biträde
4 kans- libitr.
krono- jägare
kansli- biti äde
2 kans- libitr.
2 kans- libitr.
kansli- biträde
kansli-
biträde
förste
exp.
vakt
kansli-
biträde
B 5
~
2 exp.
vakter
3 exp.
vakter
B 4
kontors-
biträde
kontors-
biträde
kontors-
biträde
4 leont,
bitr.
3 kont.
biträden
kontors-
biträde
kontors- biträde
16 kont.
bitr.
5 kont.
bitr.
2 kont.
bitr.
3 kont.
bitr.
2 kont
bitr.
kontors-
biträde
4 kont.
bitr.
2 kont.
bitr.
kontors-
biträde
4 kont.
bitr.
kontors
biträde
kontors-
biträde
B 2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
skriv-
biträde
—
skriv-
biträde
—
Övriga biträden
~
biträde
3 bi''rå- dén
1
—
—
biträde
—
—
—
2 biträ- den
i _
Ordinarie biträden, sorn innebära högre icke ordinarie befattningar, hava upptagits endast för sistnämnda befattningar.
* Tredje skogsbyrån indragen år 1925.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 148.
Do 111 atis tyre Isen enligt föreslagen organisation. Ordinarie befattningar angivas nied rak stil, icke ordinarie med kursiv stil
Förordnande eller
lönegrad
Första
skogs-
byrån
Andra
skogs-
byrån
Skogstek- ni ska by- rån med
kartavdel- ningen
Försälj- nings- och in- dustri- byrån
Jord-
bruks-
byrån
K
a m
era
1 b y
r å
1
Doinän-
liskals-
kontor
Kansli
Kamrerare- ooli stati- stikkontor
Eevi-
sionsav-
delning
Kassa-
kontor
Kegistra- torskon- tor med
arkiv
Inköps-
avdel-
ning
Skriv.
avdel-
ning
Exp.-vak- ter med
telefon
växel
Förordnande
_
general-
_
—
—
—
—
—
—
arvode 30,000 kr.
direktör
Förordnande
—
—
—
—
—
över-
—
arvode 17,000 kr.
direktör
Förordnande
—
—
—
försälj-
—
—
—
—
—
arvode 17,000 kr.
ning schief
B 30
byrå-
byrå-
byrå-
—
byrå-
—
b
y
r
å
e
eliet
ebet
byrå-
direktör
_
förste do-
B 28
mänfiskal
B 26
jäg-
jäg-
jäg-
2 seiere-
byrå-,
sekre-
—
domän-
förste
—
—
—
—
—
andre do-
mästare
mästare
mästare
terare
direktör
terare
kamrerare
revisor
mänfiskal
sekre-
domänsta-
terare
tistiker
_
_
sekre-
—
sekre-
—
—
—
—
inten-
—
—
—
terare
terare
dent
B ->1
_
_
__
_
notarie
—
—
domän.
revisor
—
—
—
—
—
—
bokhållare
B 1 9
assi-
assi-
assi-
2 assi-
2 1/a no-
assi-
notarie
assi-
assi-
—
—
—
—
—
■/a no-
sten t1
stent1
stent1
stenter''
tarie
stent1
steni 1
stent1
tarie
försöks-
ledare ''
B 11
__
_
—
—
—
—
kansli-
kassör
registra-
—
—
—
—
skrivare
tor
kansli-
kansli-
_
kansli-
7 kansli-
2 kansli-
—
2 kansli-
kansli-
kansli-
l:e exp.-
kansli-
biträde
biträde
biträde
biträde
biträden
biträden
biträden
biträde
biträde
vakt
biträde
_
_
—
—
—
—
—
—
2 exp.-
. -
B o
vakter
3 exp.-
vakter
2 kont.-
3 leont -
kontors-
kontors*
kontors-
13 kontors-
2 kont.-
2 kont.-
5 kont.-
kontors-
kontors-
kontors-
kontors-
biträde
biträden
biträden
biträde
biträde
biträde
biträden
biträden
biträden
biträden
biträde
biträde
biträde
j biträde
(
kontors-
4 kontors-
3 kont.-
kontors-
5 kont.-
|
biträden
biträde
biträden
biträden
biträde
biträden
1 Eventuellt ordinarie anställning i B 20.
Kungl. Majlis proposition nr US.
82
Kungl. May.ts proposition nr 148.
att bliva övertalig, ansåg jag ävenledes böra, i avvaktan på riksdagens
beslut, provisoriskt verkställas av Kungl. Majit.
Den 24 november 1933 Ilar Kungl. Majit i enlighet härmed efter förslag
av domänstyrelsen fastställt ny indelning av landet i revir och distrikt,
som ansluter till domänstyrelsens av mig nu biträdda förslag. Indelningen
skall jämlikt förenämnda beslut gälla från den 1 januari 1934 tillsvidare,
intill dess annorlunda kan bliva förordnat, dock att regleringen
skall beträffande det revir, vars omfattning är beroende av indragningen
av Ombergs skogsskola från den 1 oktober 1934, träda i tillämpning den
1 januari 1935. I den mån den fastställda indelningen avser tillfälliga
revir samt reglering av annat revir eller distrikt, vilken föranletts av inrättandet
av tillfälligt revir, skall indelningen upphöra att gälla, då innehavaren
av det tillfälliga reviret avgår ur tjänst.
Vidare har Kungl. Majit den 21 december 1933 förordnat örn de förflyttningar
av jägmästare och Överjägmästare, som påkallats av den nya reviroch
distriktsindelningens ikraftträdande.
Till åskådliggörande av befattningarnas antal inom skilda tjänstegrupper
i skogsstaten och vid statens skogsskolor samt inom domänstyrelsen
hava upprättats omstående fyra tablåer över ifrågavarande befattningar
enligt förutvarande organisation samt enligt den av mig föreslagna organisationen.
Därjämte har upprättats en karta över landets indelning i
distrikt och revir enligt förutvarande och föreslagen organisation. Kartan
torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.
lil. Allmänna anställnings- och avlöningsförhållanden. 1
1. Anställningsform.
Domänstyrelsen har framhållit, att anställning av personalen borde ske
under former, som möjliggjorde ett noggrant utväljande av lämplig personal,
icke minst till de särskilt ansvarsfulla posterna inom domänverket.
Vidare har styrelsen anfört följande.
Styrelsen hade i yttrande över socialiseringsnämndens utredning i princip
anslutit sig till nämndens uppfattning, att ordnandet av verkets ekonomiska
mellanhavanden med personalen och sättet för personalens utnyttjande
borde helt ankomma på verkets ledning. Med hänvisning till
att domänverket alltjämt komme att tillhöra de statliga verken och därför
bliva beroende av statsmakterna i lönefrågor, hade styrelsen emellertid
samtidigt framhållit, att den föreslagna reformen i praktiken skulle
vålla betydande svårigheter. Styrelsen hade i stället förordat, att vissa
reformer skulle genomföras inom ramen för nuvarande, av statsmakterna
reglerade system, avsedda att bereda styrelsen större frihet i fråga örn dispositionen
av arbetskraften på ett för verket ändamålsenligt sätt.
Styrelsen ifrågasatte icke heller nu någon ändring för domänverkets
del av gängse statliga anställningsformer. De befattningar, som motsva
-
Kunni. Majda proposition nr 148. 83
rade ett permanent behov av arbetskraft, borde uppehållas av ordinarie
tjänstemän, såvitt icke särskilda skäl talade för deras uppehållande medelst
extra ordinarie eller extra arbetskraft. I fråga örn sättet för tjänstemans
tillsättande borde gälla, att förtroendesysslorna skulle skötas av
tjänstemän, som därtill förordnades för viss begränsad tid, och övriga ordinarie
befattningar förestås av konstituerade tjänstemän. Men även med
tillämpande av dessa allmänna grunder kunde enligt styrelsens mening
en tillräcklig frihet för verkets ledning vinnas genom förbättring i flera
avseenden av de nuvarande anställningsformerna.
Styrelsens förut omförmälda förslag örn byråchefers i domänstyrelsen
och överjägmästares tillsättande medelst förordnande utgjorde en sådan
reform. För den ordinarie personal, som enligt domänstyrelsens förslag
alltjämt skulle tillsättas medelst konstitutorial, syntes en förenkling av
det nu tillämpade sättet för tillsättande av tjänster kunna åstadkommas
dels genom överlämnande till styrelsen av befogenhet att tillsätta ytterligare
ett antal högre befattningar, dels genom att konstitutorialen i lämplig
omfattning gåves sådan form, att en ändamålsenlig rörlighet hos personalbeståndet
befordrades.
Av tjänsterna inom domänverket tillsattes för närvarande de, som motsvarade
lönegraden B 24 och högre lönegrader (byråchef, Överjägmästare,
domänfiskal, flottledsingenjör, jägmästare, sekreterare, byrådirektör, domänkamrerare,
domänstatistiker, föreståndare vid Klotens fortsättningsskola,
skogsskoleföreståndare, byråjägmästare och intendent) av Kungl.
Majit, under det att övriga tjänster tillsattes av domänstyrelsen. Det
vöre enligt styrelsens mening lämpligt, att domänstyrelsen i detta avseende
tillerkändes samma befogenhet, som tillkomme styrelserna inom övriga
affärsdrivande verk. På grund härav ansåge styrelsen, att befattningar i
lönegraden B 27 och lägre lönegrader borde tillsättas av styrelsen.
_ Enligt gällande bestämmelser utnämndes eller antoges för närvarande
tjänstemän inom domänverket vid befordran eller transport till innehavare
av viss befattning, såsom jägmästare i särskilt angivet revir, kronojägare
i särskilt angiven bevakningstrakt m. m. Därest av särskild anledning
förflyttning av tjänsteman skulle finnas erforderlig, kunde
tjänstemannen med stöd av bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente
för domänverket transporteras till annan befattning. Då tjänstemännen
enligt nämnda bestämmelser, i likhet med tjänstemännen vid kommunikationsverken,
vore underkastade en vidsträckt flyttningsskyldighet,
syntes några konstitutionella hinder för tjänstemännens placering på ett
ändamålsenligt sätt för närvarande icke föreligga. Likväl vore den omständigheten,
att tjänsten knutits till visst tjänstgöringsområde, ägnad
att motverka en önskvärd rörlighet i personalbeståndet. Lämpligheten
av att ett mera regelmässigt transportförfarande infördes beträffande
vissa jägmästarbefattningar i övre Norrland, vartill styrelsen i det följande
återkomme, talade särskilt för en friare anställningsform.
Med anledning härav föresloge styrelsen, att, då flera befattningar iorekomme
av samma slag men med skilda tjänstgöringsområden, konstituerandet
endast skulle avse befattningen, varemot befattningshavarnas placering
skulle ske oberoende därav och beträffande samtliga konstituerade
tjänstemän avgöras av domänstyrelsen. Styrelsen stödde sig därvid på
det förfarande, som vore föreskrivet och tillämpades för kommunikations
verken. Vid konstituerande av tjänsteman i nämnda verk i lönegrad, som
vore lägre än B 28, förbundes konstitutorialet icke med viss tjänstgöringsort
för den befordrade, utan denne förordnades endast att tillsvidare vara
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Departements
chefen.
placerad å den ort, där han hade att tjänstgöra. Ett beslut från en sådan
verksstyrelses sida om förflyttning av tjänsteman innebure sålunda icke
någon utnämning på sätt, som för närvarande skedde beträffande motsvarande
befattningar inom domänverket. Styrelsen åberopade även den inom
Kungl. Maj:ts kansli numera tillämpade metoden att utnämna tjänsteman
till viss befattning utan angivande av placeringen inom kansliet.
Avgörande av ärende rörande konstituerande eller placering av befattningshavare
i lönegraden B 25 och högre lönegrader borde lämpligen ske
i den ordning, vari ärenden rörande domänstyrelsen och dess personal
för närvarande behandlades, nämligen i närvaro av generaldirektören,
överdirektören och samtliga byråchefer.
Den personal, som sysselsattes inom domänverkets industri- och
för säljning sverksamhet och icke rekryterades från verkets egen,
skogligt utbildade personal, måste i regel anställas under viss tävlan med
enskilda arbetsgivare. Anställningen skedde med hänsyn härtill lämpligen
på liknande sätt som inom den enskilda industrien. Även andra omständigheter
talade för att en smidigare anställningsform borde tillämpas
för ifrågavarande personal inom domänverket, samtidigt som arvodet sattes
förhållandevis högre, i den män så kunde vara erforderligt. Sålunda
mötte här svårigheter att bedöma de nyanställdas kvalifikationer för sysslorna.
Anställningens varaktighet kunde icke heller alltid överblickas,
enär domänverkets förädlingsverksamhet ingalunda finge anses vara av
mera stabil natur utan beroende av ett flertal omständigheter, som gjorde
en fastare anställningsform mindre ändamålsenlig.
De anförda synpunkterna vore i huvudsak tillämpliga för sekreterarna
å domänstyrelsens försäljnings- och industribyrå samt för ledare, förmän
m. fl. vid de industriella verken. Beträffande förstnämnda tjänstemän
ansåge styrelsen, att anställning å extra stat lämpligen borde ske. Övriga
inom affärs- och industriverksamheten sysselsatta personer borde, såsom
hittills skett, anställas som extra befattningshavare mot arvode, därvid
det stundom torde visa sig ändamålsenligt att upprätta personliga avtal
eller kontrakt örn anställningen.
Statskontoret har uttalat, att domänstyrelsens yrkande örn vidgad befogenhet
i fråga örn tillsättning av tjänstemän icke torde böra föranleda
någon anmärkning. Förslagen att konstituerande å tjänst endast skulle
avse själva befattningen samt att befattningshavares placering skulle ske
oberoende därav och beträffande samtliga konstituerade tjänstemän avgöras
av styrelsen ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka.
lii ksr öken skapsver ket har föreslagit, att styrelsen endast skulle medgivas
rätt att tillsätta befattningar i lönegraden B 24 och lägre lönegrader.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har uttalat, att samtliga jägmästare
borde utnämnas av Kungl. Maj:t. Utnämningen borde ske på
visst revir, dock med möjlighet för domänstyrelsen att, i likhet med vad
som stadgades i gällande provisoriska avlöningsreglemente, förflytta tjänstemannen
till annan tjänst eller till annan befattning vid verket.
Av min i det föregående angivna uppfattning örn domänverkets organisationsfråga
följer, att jag icke anser lämpligt att nu taga spörsmålet
om en omläggning av anställningsformen vid verket under närmare över
-
85
Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.
vägande. De nuvarande, vid statsförvaltningen i övrigt tillämpade anställnings-
och avlöningsreglerna böra av denna anledning tillsvidare tilllämpas.
Domänstyrelsen, som ansett den nuvarande statliga anställningsformen
och lönebestämningen vara lämplig för domänverket, har föreslagit, att
de för verket gällande reglerna för tillsättning av tjänstemän skola uppmjukas
i vissa avseenden. Styrelsens i detta syfte framställda förslag örn
ökad användning av förordnandeformen vid anställning av tjänstemän
bär jag behandlat i det föregående. Styrelsen bar vidare föreslagit, att
styrelsens befogenhet att konstitutera befattningshavare vid verket, vilken
för närvarande omfattar samtliga lönegrader till och med den lönegrad,
som motsvarar B 21 — befattningar i B 22 och B 28 saknas — skall
utsträckas att avse samtliga lönegrader till och med B 27, vilken lönegrad
likväl icke kommer att utnyttjas enligt det av mig i det föregående framlagda
förslaget. Därigenom skulle åt domänstyrelsen överlåtas att konstituera
andre domänfiskal, domänkamrerare, förste revisor, jägmästare,
sekreterare, skogsskoleföreståndare och intendent ävensom följande befattningshavare
å extra stat, nämligen byrådirektör, sekreterare, domänstatistiker,
föreståndare vid Klotens fortsättningsskola samt dikningsledare.
Enär befattningshavare i motsvarande lönegrader vid kommunikationsverken
för närvarande tillsättas av vederbörande verksstyrelse, finner jag
icke anledning motsätta mig detta förslag.
Vidare har domänstyrelsen föreslagit, att konstitutorial inom domänverket
för framtiden endast skall avse befattning av visst slag, men däremot
ej innehålla anvisning örn placering eller tjänstgöringsområde. Även
i detta fall tillämpas vid kommunikationsverken regler, som motsvara de
föreslagna. Jag finner anordningen vara särskilt lämplig för domänverket,
där befattningar av samma slag ofta kunna ställa mycket skiftande
krav på innehavarens kompetens och förmåga på grund av den stora
växling i förvaltningsuppgifterna, som betingas av bland annat avsättningen
för virke och de skogsbiologiska förhållandena. Därjämte är det
förhållandet, att jägmästare och assistent sålunda konstitueras till befattning,
med vilken följer skyldighet att tjänstgöra även i domänstyrelsen, av
särskild betydelse för den intima samverkan, som måste råda mellan affärsverkets
ledning och de underlydande organen. De praktiska fördelar,
jag därmed åsyftar, äro i främsta rummet möjligheten för styrelsen att
tillgodogöra sig framstående revirförvaltares sakkunskap samt, beträffande
assistentbefattningarna, att den gemensamma formen för anställningen befordrar
en för assistenternas utbildning ändamålsenlig passage mellan domänstyrelsen
och lokalförvaltningen.
Det synes lämpligt, att ärenden angående konstituerande eller placering
av befattningshavare i vissa högre lönegrader, såsom domänstyrelsen föreslagit,
i styrelsen avgöras i närvaro av generaldirektören, överdirektören
och samtliga byråchefer.
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Beträffande formen för anställning av den personal, som sysselsättes
inom domänstyrelsens industri- och försäljningsverksamhet, synes någon
förändring över huvud taget knappast vara påkallad. I varje fall saknar
jag anledning att för närvarande upptaga frågan till närmare behandling.
2. Norrlandsfrågan.
Domänstyrelsen har anfört, att styrelsen ansett angeläget att i detta
sammanhang överväga, huruvida särskilda åtgärder vore erforderliga
eller lämpliga för att förbättra förutsättningarna för ett gott resultat av
personalens arbete i de delar av landet, där arbetet bedreves under svårare
förhållanden än eljest. Under namn av »Norrlandsfrågan» hade
spörsmålet ingående behandlats av 1928 års lönekommitté. Till grund
för den av kommittén förda diskussionen läge en omfattande utredning,
utförd av kommunikationsverkens lönenämnd.
Lönekommittén behandlade följande olika sätt att förbättra levnadsvillkoren
för i Norrland anställda tjänstemän, nämligen a) ökade kontanta
löneförmåner, b) längre semester eller rätt att sammanslå två års semester,
c) minskad daglig tjänstgöringstid, d) förmånligare tjänstårsberäkning i
samband med anordnande av s. k. passagesystem, e) tidigare pensionering'',
f) bidrag till ferieresor för befattningshavare och deras familjer och g)
inackorderingsbidrag för skolpliktiga barn och underlättande i övrigt av
barnens skolgång.
a) Ökade kontanta löneförmåner.
Lönekommittén bade föreslagit, att kallortstilläggen, vilka beträffande
domänverket för närvarande inarbetats i lönerna, skulle vid domänverket
såsom vid andra verk utgå utöver lönen med belopp, som vore lika för
befattningshavare i alla lönegrader. I sitt över kommitténs förslag avgivna
yttrande hade domänstyrelsen i stället förordat en av lönenämnden
utarbetad, progressiv skala för kallortstillägg, nämligen:
]
ii
lii
IV
V
VI
lönegrad 1-
-10
72
144
240
360
540
720
11-
-20
96
192
324
450
660
840
» 21-
-30
120
240
408
540
780
960
Styrelsen ansåge alltjämt, att förestående kallortstillägg borde fastställas
att gälla för domänverkets befattningshavare.
b) Längre semester eller rätt att sammanslå två års semester.
I likhet med kommittén avstyrkte styrelsen förlängning av semestertiden
för ifrågavarande ändamål. Kommittén bade föreslagit, att två års
semester skulle, efter prövning av vederbörande verksledning, kunna sammanslås.
Detta förslag bade tillstyrkts av styrelsen.
De med c), e), f) och g) betecknade metoderna, som av kommittén underkänts,
torde icke böra ifrågakomma för domänverkets del.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 148. 8<
d) Förmånligare tjänstår sberäkning i samband med anordnande av s. k.
passagesystem.
Frågan om transport av befattningshavare från Norrland till sydligaie
delar av landet vore i stort sett en lämplighetsfråga, som krävde övervägande
för värne särskilt fall. Då sålunda andra omständigheter än rena
tjänstemeriter borde vara avgörande vid sådan transport, torde man 19^e
kunna komma lösningen av Norrlandsfrågan närmare genom att medgiva
en förmånligare tjänstårsberäkning för befattningshavare i Norrland.
Styrelsen hade i stället undersökt, huruvida icke ett mera regelmässigt
transportförfarande skulle "kunna anordnas för jägmästarna i de
sämst belägna reviren i Norrland. Därvid hade framgått, att någon planläggning
av transporterna nu icke kunde ske. Styrelsen komme emellertid
givetvis att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Örn ett regelmässigt passagesystem skulle kunna genomföras för någon
del av domänverket, torde det sannolikt bliva erforderligt att vidtaga åtgärder
för underlättande av förflyttningar. Här förelåge sålunda ett särskilt
motiv för det av styrelsen framlagda förslaget, att konstituerande av
jägmästare skulle avse befattning som jägmästare i domänverket, men icke
placeringen å visst revir, vilken skulle bestämmas i annan ordning.
Statskontoret har tillstyrkt vad domänstyrelsen härom föreslagit dock
med det undantag, att kallortstilläggen enligt statskontorets med 1928 ars
lönekommittés sammanfallande mening borde bibehållas vid de vid allmänna
civilförvaltningen och kommunikationsverken nu utgående be
l0VLönénänmden
har ansett, att skäl icke förelåge att vid domänverket tilllämpa
andra kallorstilläggsbestämmelser. än som gällde vid kommunikationsverken
m. fl. verk. Den föreslagna bestämmelsen örn rätt att i vissa
fall sammanslå två års semester syntes nämnden böra utgå.
Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har i fråga örn kallortstillägg
och sammanslagning av två års semester anslutit sig till de föreslagna bestämmelserna.
För jägmästare å lappmarksrevir och vissa andra revir
med mindre fördelaktig bostadsort borde stadgas rätt att söka och erhålla
annat revir i enlighet med den tur, som deras tjänstemeriter. berättigade
dem till och i mån de innehaft sin tjänst minst 5 år. Bidrag till ferieresor
framstode för föreningen som mera berättigade för skogsstatspersonaien
i övre Norrland än för militärpersonalen i Boden, som nu ägde denna förmån.
Denna personals skyldighet att vara bosatt i staden Boden vöre genom
ett ordnat passagesystem inskränkt till ett fåtal år, men skogsstatspersonalens
utsikter att erhålla transport söderut komme tydligen att hilva
ännu mera kringskurna i fortsättningen än vad som hittills varit länet.
Domänstyrelsen har föreslagit, att två av de anordningar, som av 1928
års lönekommitté föreslagits eller ifrågasatts för att bereda förbättrade förhållanden
för de i norra delarna av landet arbetande statstjänstemännen,
skola i detta sammanhang genomföras för domänverkets del, nämligen införande
av särskilda kallortstillägg samt rätt för befattningshavare att.
efter prövning av vederbörande verksledning, sammanslå två års semester.
I fråga örn kallortstillägg torde domänverkets befattningshavare böra
jämställas med befattningshavarna vid kommunikationsverken lii. fl. verk.
I likhet nied statskontoret och lönenämnden anser jag därför, att de för
Departements
chefen
♦
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
ifrågavarande verk gällande kallortstilläggen, som utgå nied enahanda
belopp oavsett lönegraden, böra införas för domänverkets befattningshavare.
Vad angår rätten för ifrågavarande befattningshavare att sammanslå
två års semester, vill jag erinra, att, i samband med statens övertagande
av distriktsveterinärväsendet enligt beslut av 1933 års riksdag, distriktsveterinär
tillerkändes rätt att i en följd åtnjuta icke blott honom för
löpande år tillkommande semester utan jämväl semester för det närmast
föregående året, i den mån sådan icke redan åtnjutits. Jag tillstyrker, att
en bestämmelse av samma innebörd införes för befattningshavare vid domänverket,
stationerad å ort, där kallortstillägg utgår.
I övrigt finner jag särskilda åtgärder för förbättring av anställningsförhållandena
för personalen inom ifrågavarande trakter för närvarande icke
lämpligen böra vidtagas av statsmakterna.
3. Avlöningstekniska förhållanden.
Domänstyrelsen har härom anfört följande. Enligt det för domänverket
för närvarande provisoriskt gällande avlöningsreglementet den 22 juni
1920 vore befattningarna vid domänverkets lokalförvaltning fördelade å
lönegrupper, beträffande överjägmästarna och deras personal med ledning
av dyrort, kallort och svårskötthet, beträffande jägmästarna med
ledning av dyrort, kallort, ödslighet och svårskötthet samt beträffande kronojägarna
med ledning av dyrort, kallort och ödslighet. I det av 1928 års
lönekommitté utarbetade förslaget till nytt avlöningsreglemente hade befattningshavarna
vid domänverket på samma sätt som befattningshavarna
vid övriga verk inordnats i ortsgrupper, som bestämts enbart på grundval
av dyrorten. Styrelsen hade för sin del biträtt detta förslag. Styrelsen
ansåge, att den nämnda förändringen av domänverkets löneplan borde,
oavsett genomförandet av lönekommitténs förslag, träda i kraft i samband
med fastställande av nytt avlöningsreglemente för domänverket.
Samtidigt borde ödslighetens inverkan å lönerna bortfalla samt bostadsortens
belägenhet i kallt klimat i de nordligaste delarna av landet, kallortsmomentet,
beaktas genom särskilda kallortstillägg pä sätt, som skedde
vid kommunikationsverken. — Semestertiderna hade ändrats enligt av
1928 års lönekommitté avgivet förslag, där semestertiderna anslöte till
de för kommunikationsverken gällande tiderna med den ändring, afl
semestern för befattningshavare vid skogsstaten minskats med 5 dagar i
föidiållande till de eljest för vederbörande lönegrad gällande tiderna. —
Styrelsen hade upprättat förslag till nytt avlöningsreglemente för domänverkets
personal med tjänsteförteckning, som nära anslöte till kommunikationsverkens
avlöningsreglemente. Vid den företagna omarbetningen
av avlöningsreglementet hade lönegrader m. m. anknutits till för civil
-
89
Kungl. Movis proposition nr 148.
förvaltningen och kommunikationsverken gängse beteckningar. — Domänstyrelsen
har vidare föreslagit, att, utöver de befattningar inom
skogsstaten, som för närvarande erfordrades, skulle i staten som reservbefattningar
upptagas ett antal jägmästare och kronojägarbefattningar,
vilka tillsvidare icke skulle besättas, nämligen:
1 befattning som jägmästare av klass 1,
2 befattningar » » > » 2,
3 » » » » » 3 samt
20 » ■ kronojägare.
I skrivelse den 15 december 1933 bar domänstyrelsen hemställt, att, därest
definitivt avlöningsreglemente för domänverkets tjänstemän icke hunne
föreläggas 1934 års riksdag, Kungl. Majit måtte avlåta proposition örn
fortsatt provisorisk tillämpning av det för verkets tjänstemän nu gällande
avlöningsreglementet.
Statskontoret har beträffande domänstyrelsens förslag till avlöningsreglemente
anfört, att, därest de av statskontoret i olika avseenden gjorda
uttalandena skulle föranleda omläggning av lönegradsplaceringarna, åtskilliga
ändringar i förslaget torde bliva av nöden. Med denna reservation
syntes förslaget kunna läggas till grund för det blivande avlöningsreglementet
för tjänstemän vid domänverket. Förslaget att ett antal
jägmästartjänster skulle uppföras i staten såsom reserv för kommande
förändringar innebure en nyhet, som i verkligheten betydde, att riksdagen
i viss mån skulle avsäga sig prövningsrätten i fråga örn det vid
varje tidpunkt behövliga antalet tjänster i högre lönegrader. Så vitt
statskontoret kunde finna, måste en dylik anordning medföra liknande
konsekvenser beträffande de övriga affärsverken.
Riksräkenskapsverket bar framfört vissa betänkligheter mot utfärdande
av nytt avlöningsreglemente, innan det av 1928 års lönekommitté den 21
juli 1930 avgivna betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen
upptagits till slutlig prövning. Då detta finge förutsättas komma att
ske inom de närmaste åren, syntes skäl knappast föreligga att nu upphäva
det provisorium, som varit gällande för domänverket sedan år 1920.
I händelse det ändock skulle anses lämpligt att nu utfärda nytt avlöningsreglemente
för domänverket, torde detsamma böra avfattas i största möjliga
överensstämmelse med det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet.
— Såväl om ett nytt definitivt avlöningsreglemente
för domänverket fastställdes, som örn reglementet erhölle provisorisk giltighet
— vare sig för allenast ett år eller för en något längre tidrymd
syntes det riksräkenskapsverket vara önskvärt, att reglementets övergångsbestämmelser
så utformades, att skyldighet inträdde för varje befattningshavare,
som inginge på reglementet den 1 januari 1935 eller senare,
att vid en blivande lönereglering för bela civilförvaltningen under
-
90 Kungl. Maj:ts -proposition nr 148.
kasta sig det nya reglementet i dess helhet. — Utöver omedelbart behövliga
tjänster hade domänstyrelsen föreslagit, att i staten för domänverket
skulle upptagas ett antal jägmästare och kronojägarbefattningar, vilka
avsetts att tillsättas endast i den mån, de behövde utnyttjas vid i framtiden
eventuellt erforderliga delningar av tjänstgöringsområden m. m.
Riksräkenskapsverket funne knappast tillräckliga skäl hava anförts för
ett dylikt avsteg från vad i detta avseende hittills tillämpats.
Lönenämnden har ansett sig icke böra ställa sig avvisande till domänstyrelsens
förslag örn införande i detta sammanhang av dyrortsgruppering
för skogsstatens tjänstemän med hänsyn till det ovissa läge, vari
den allmänna löneregleringsfrågan för närvarande befunne sig, och den
omständigheten, att enligt nämndens mening ett nöjaktigt ordnande av
revirförvaltarnas löneförhållanden rent lönetekniskt sett knappast vore
möjligt, så länge den nuvarande, på bland annat svårskötthetsmomentet
grundade fördelningen av tjänsterna på olika lönegrupper ägde tillämpning.
— Semesterbestämmelserna i avlöningsreglementet borde enligt
nämndens mening avfattas i överensstämmelse med föreskrifterna i
nu gällande avlöningsreglemente för domänverket, dock med den jämkning,
som föranleddes av ändrad benämning å vissa befattningar. —
Nämnden har vidare påpekat, att i samtliga nu gällande avlöningsreglementen
inom den nyreglerade statsförvaltningen, med undantag allenast
av domänverkets avlöningsreglemente, funnes intagna bestämmelser örn
en lönenämnd. Kommunikationsverkens lönekommitté hade på sin tid
ansett en lönenämnd för domänverkets del icke erforderlig. Emellertid
hade erfarenheten under de gångna åren givit vid handen, att ärenden
berörande domänverkets löneförhållanden av Kungl. Maji ofta remitterades
till kommunikationsverkens lönenämnd för yttrande. Anledning
syntes sålunda förefinnas, att i domänverkets nya avlöningsreglemente
upptaga en föreskrift, svarande mot den i 44 § av kommunikationsverkens
avlöningsreglemente intagna. — Det syntes nämnden lämpligast, att det
nya reglementet antoges allenast provisoriskt. Detta uteslöte icke,
att reglementets giltighetstid bestämdes till mer än ett år, exempelvis
till tre år. Såsom en ytterligare åtgärd för underlättande av ett framtida
överflyttande av domänverkets tjänstemän till allmänna avlöningsreglementet
syntes det lönenämnden böra övervägas, huruvida icke bestämmelserna
borde kompletteras med en föreskrift, som stadgade skyldighet
för tjänsteman, som inginge å det nya avlöningsreglementet för
domänverket, att underkasta sig de ändringar i avlöningsvillkoren, som
kunde varda beslutade i samband med en allmän reglering av lönerna
för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. — Enligt domänstyrelsens
förslag till avlöningsreglemente skulle antalet ordinarie befattningar
i 20:e—30:e lönegraderna, med visst undantag, fastställas av Kungl. Maj:t
och riksdagen. Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente åter
gällde, att antalet befattningar i 21 :a och högre lönegrader fastställdes av
91
Kungl. May.ts proposition nr 148.
Kungl. Majit och riksdagen, medan antalet befattningar i 20:e och lägre
lönegrader bestämdes av Kungl. Majit. Det syntes icke föreligga anledning
att vid domänverket tillämpa ett skiljaktigt förfaringssätt i detta hänseende.
— Beträffande de av domänstyrelsen föreslagna reservbefattningarna
har nämnden uttalat, att, därest ett verkligt behov av en sådan anordning
förelåge, vilken såvitt nämnden hade sig bekant saknade mots\ arighet
inom andra verk, nämnden ville ifrågasätta, huruvida det icke
kunde anses vara för ändamålet tillfyllest, att samtliga behövliga reservtjänster
hänfördes till jägmästare av klass 3.
Lönenämndens ledamot riksdagsmannen N. Äng. Nilsson har i särskild
reservation uttalat, att skogspersonalens lönefråga intoge en särställning
och icke borde som så många andra lönefrågor uppskjutas i avvaktan på
den allmänna lönerevisionen i samband med dyrtidstilläggens borttagande.
Sveriges kronojägareförbund har anfört, att med hänsyn till den ökade
arbetsintensitet, som nu påfordrades, och med den vidgade befogenhet, som
i förslaget förutsattes, intet skäl kunde föreligga att avhålla kronojägare
från samma semesterrätt, som åtnjötes av motsvarande befattningshavare
vid statens övriga affärsdrivande verk. Förbundet har ansett en semestertid
av 25 dagar före uppnådda 40 år och 35 dagar efter uppnåendet av
nämnda ålder böra gälla för kronojägare.
I likhet med domänstyrelsen och lönenämnden anser jag, att den särskilda
lönegruppering, som sedan år 1921 tillämpats för skogsstatens befattningshavare,
bör på grund av de ojämna och irriterande verkningar,
den medfört, bortfalla i samband med införande av kallortstillägg samt,
beträffande jägmästarbefattningarna, av lönetillägg för befattningar å
svårskötta revir.
Jag biträder domänstyrelsens förslag örn ändring av gällande bestämmelser
örn semestertidernas längd i enlighet med 1928 års lönekommittés
därom avgivna förslag, varigenom även en bättre överensstämmelse med
de för kommunikationsverken nu gällande semestertiderna ernås.
Lönenämndens förslag örn införande i avlöningsreglementet för domänverket
av föreskrifter örn lönenämnd anser jag böra föranleda, att i avlöningsreglementet
intagas bestämmelser, som motsvara de i avlöningsreglementet
för kommunikationsverken införda föreskrifterna med hänvisning
samtidigt till kommunikationsverkens lönenämnd. I vad mån
sammansättningen av denna bör i samband därmed ändras, torde böra
bliva föremål för övervägande av Kungl. Majit.
De förändringar i fråga örn avlöningsförhållandena för domänverkets
befattningshavare, som jag i det föregående förordat, äro av den omfattning,
att nytt avlöningsreglemente för befattningshavarna nu bör utfärdas.
Förslag till sådant avlöningsreglemente torde såsom bilaga få fogas
till detta protokoll. Med hänvisning till de allmänna synpunkter, jag
i det föregående anlagt på domänverkets organisation, ävensom till vad
Departements
chefen.
92
Kungl. Majlis proposition nr 148.
riksräkenskapsverket och lönenämnden anfört i ämnet, biträder jag lönenämndens
förslag, att det nya avlöningsreglementet allenast skall antagas
att äga provisorisk tillämpning för en tid av tillsvidare tre år.
Genom ett provisoriskt antagande av det nya avlöningsreglementet torde
tillräckliga garantier vinnas för att en eventuell övergång till gemensamma
avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen skall kunna
ske utan egentliga svårigheter. Med hänsyn härtill synes den av riksräkenskapsverket
och lönenämnden ifrågasatta bestämmelsen örn skyldighet
för domänverkets befattningshavare att vid en sådan allmän lönereglering
underkasta sig eventuella ändringar i avlöningsvillkoren icke vara
erforderlig. Vad i övrigt angår en framtida eventuell övergång till gemensamma
avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen finner
jag skäligt, att den hänsyn till förutvarande avlöningsförhållanden,
varav övriga av en dylik reglering berörda tjänstemän kunna bliva delaktiga,
även kommer domänverkets befattningshavare till del.
Jag tillstyrker lönenämndens förslag i fråga örn ändring av reglerna för
fastställande av antalet befattningar i skilda lönegrader.
Statsskogarnas omfattning ökas år från år genom de inköp av nya
skogsmarker, som verkställas med anlitande av medel ur domänverkets
markinköpsfond. På grund härav uppstår tid efter annan behov av nya
revir. Då det icke torde vara erforderligt att underställa riksdagen av
sådan anledning påkallad ändring beträffande jägmästarbefattningarnas
antal, synes det lämpligt, att Kungl. Majit äger disponera ett antal reservbefattningar
som jägmästare, avsedda att tagas i anspråk för detta ändamål.
Det framgår vidare av vad jag i det föregående anfört angående
omfattningen av revir och bevakningstrakter, att jag ansett den av domänstyrelsen
föreslagna indelningen i tjänstgöringsområden böra genomföras,
men att vissa möjligheter till ändring borde lämnas öppna, för det
fall att tillämpningen gåve vid handen, att jämkning borde ske. Här
föreligger sålunda ett ytterligare skäl för att ett visst antal befattningar,
utöver dem, som omedelbart tagas i anspråk, ställas till Kungl. Maj:ts disposition.
Jag förordar därför, att, på sätt domänstyrelsen föreslagit, i förteckningen
över befattningar vid domänverket upptagas sex reservbefattningar
som jägmästare, beträffande vilka åtgärder för besättande icke må
vidtagas utan Kungl. Majits medgivande. Under förutsättning av statsmakternas
bifall till detta förslag, bär jag för avsikt att vidtaga en motsvarande
anordning i fråga örn kronojägarbefattningarna. Antalet kronojägarbefattningar
i reserv, vilket av domänstyrelsen föreslagits till tjugo,
synes mig lämpligen böra ökas till fyrtio.
Beträffande de befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt det nu
gällande avlöningsreglementet för tjänstemän vid nämnda verk skall bestämmas
av Kungl. Majit och riksdagen, har antalet av befattningarna
senast fastställts vid 1933 års riksdag (prop. nr 233; R. skr. nr 269). Den
därvid fastställda förteckningen lyder sålunda i
93
Kungl. May.ts proposition nr 148.
Befattningar, som avses i 1 § 1 moni. av avlöningsreglementet för
tjänstemän vid domänverket:
generaldirektör .......................................................... 1
överdirektör ............................................................... 1
Befattningar, hänförliga till 8:e—15:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteför teckning en:
överjägmästarassistent 11
notarie ....................................... 2
bokhållare ............................... 1
registrator ............................... 1
revisor ....................................... 2
skogstaxator ............................. 5
by rå jägmästare 3
intendent................................... 1
skogsingenjör ......................... 3
skogsskoleföreståndare ............ 5
jägmästare ............................... 104
sekreterare ................................. 1
domänfiskai 1
llottledsingenjör 1
Överjägmästare.......................... 11
byråchef .................................. 5
Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande ledighet
icke återbesättas.
Förteckningen bör i enlighet med de av mig i det föregående framlagda
förslagen erhålla följande ändrade lydelse:
Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet för
domänverket:
generaldirektör .......................................................... 1
överdirektör ................................................................ 1
Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen:
domänbokhållare 1
notarie.......................................... 1
revisor....................................... 1
intendent .................................. 1
sekreterare i 24:e lönegraden ■ 2
skogsingenjör............................ 3
skogstaxator................................. 3
skogsskoleföreståndare 4
andre domänfiskai 1
domänkamrerare........................ 1
förste revisor............................ 1
jägmästare .............................. 103
sekreterare i 26:e lönegraden • 1
byrådirektör ............................. 1
förste domänfiskai................... 1
Överjägmästare........................... 10
byråchef .................................. 5
Anmärkning. Befattningarna som skogsingeniörer samt 5 befattningar som Jägmästare i tillfälligt
anordnade revir skola vid uppkommande ledigheter icke återbesättas. Av jägmästarbefattningarna
i övrigt må 6 befattningar icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Jämlikt riksdagens skrivelse den 16 mars 1932, nr 79, har bemyndigande
lämnats Kungl. Majit att, i den man så prövas lämpligt, dels vid upp
-
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
kommande ledighet å befattning inom 8:e—12:e lönegraderna i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid domänverket antingen tillsvidare hålla
densamma vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre
lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot
annan av samma lönegrad. Kungl. Majit torde nu böra inhämta ett dylikt
bemyndigande jämväl i fråga örn den nya lönestaten för domänverket.
I enlighet med de förslag, jag i det föregående framlagt, skulle av nuvarande
befattningar å extra stat kvarstå följande befattningar,
nämligen en befattning som domänstatistiker i 26:e lönegraden, en befattning
som byrådirektör å domänstyrelsens jordbruksbyrå i sagda lönegrad
samt befattningarna som föreståndare vid Klotens fortsättningsskola
i 26:e lönegraden och som underlärare vid samma skola i 21:a lönegraden.
Därutöver skulle å extra stat uppföras ytterligare tre befattningar
som sekreterare i domänstyrelsen i 26 :e lönegraden samt två befattningar
som dikningsledare i 24:e lönegraden. Försäljningschefen i domänstyrelsen
torde tillsvidare böra, såsom hittills, anställas genom förordnande.
IV. Övergångsbestämmelser.
1. Avskiljande av övertalig personal.
A. Ordinarie personal.
Inom domänstyrelsen skall enligt de förslag, jag i det föregående
framlagt, ett flertal befattningar i skilda lönegrader indragas, varav en
del i samband med inrättande av nya befattningar i högre lönegrad. De
befattningar, som indragas utan att ersättas av nyinrättade tjänster i
samma eller högre lönegrad, äro en byråchefsbefattning samt en registratorsbefattning
i 9:e lönegraden (B 21).
Den övertalige byråchefen har av Kungl. Majit förordnats att från den
1 januari 1934 tillsvidare uppehålla en överjägmästarbefattning och torde
även framgent lämpligen böra tjänstgöra som Överjägmästare. Med anledning
härav synes i samband med den förändrade organisationens genomförande
en byråchefsbefattning böra överflyttas till övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet. Enär den nuvarande innehavaren av registratorsbefattningen
i 9ie lönegraden i gällande löneplan för domänverket
lämpligen bör kvarstanna å befattningen, synes denna böra uppföras å
övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren.
Den personal, som inom skogsstaten blir övertalig på grund av de
föreslagna organisationsförändringarna, framgår av följande tablå.
Kungl. Majlis proposition nr 148.
95
Befattning
Fastställt
antal be- fattningar
Därav
beräknade
vakanta
befattningar
den 1 janu- ari 1935
Av organisations- förändringen föran- ledd omedelbar
minskning av det
fastställda antalet
befattningar
Övertaliga
befattnings-
havare
Överjägmästare ..............................
11
3
1
—
jägmästare ....................................
104
21
1 10
—
skogsskoleföreståndare..................
5
-
1
i
skogstaxator .................................
5
2
2
—
överjägmästarassistent....................
ii
2
i
—
skogsrättare .................................
8
2
4
2
kronojägare .................................
511
Ilo
2 70
—
Att beträffande jägmästare och kronojägare några övertaliga befattningshavare
här icke redovisas sammanhänger — förutom med befintliga
vakanser å befattningarna — med det förhållandet, att ett antal tillfälliga
revir och bevakningstrakter provisoriskt anordnats.
Doniänstyrelsen har föreslagit, att 1 skogsskoleföreståndare och 1 skogsrättare
skulle överflyttas till indragningsstat samt att 1 skogsrättare,
som blivit övertalig i samband med indragningen av en skogsskola
år 1928 och lämpligen kunde alltjämt utnyttjas för uppehållande av
kronojägarbefattning, skulle överflyttas till övergångsstat. — Ett antal
befattningar inom domänverket skulle enligt styrelsens förslag förändras
såtillvida, att befattningarna i samband med föreslagna jämkningar av
åligganden och befogenheter placerades i andra lönegrader, i vissa fall
under nya beteckningar. I något fall indroges befattning, i samband varmed
innehavaren placerades å annan tjänst. Som regel torde innehavaren
av ifrågavarande befattningar erhålla förordnande eller konstitutorial å
nyinrättade tjänster, varför någon övertalig personal icke beräknades uppstå
i samband därmed. Då emellertid tjänstemännens slutliga placering
beträffande ifrågavarande nya tjänster endast i vissa fall kunde för närvarande
bedömas, torde riksdagens samtycke böra inhämtas till överflyttning
av här avsedda befattningshavare till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet,
i den mån desamma icke förordnades eller konstituerades
till de nya befattningarna.
1 en vid domänstyrelsens utlåtande fogad reservation har t. f. byråchefen
Sjöström, med hänvisning till domänstyrelsens ståndpunktstagande till
frågan örn indragning av personal i samband med vissa ändringar i skogslagstiftningen
(prop. nr 233 år 1933), framhållit de synnerligen ogynnsamma
verkningarna för befordrings- och rekryteringsiorliållandena inom
domänverket, som skulle följa av organisationsförändringarnas genomförande,
utan att ett antal ordinarie befattningshavare i samband därmed
överflyttades till indragningsstat. Med anledning härav har t. f. byråchefen
Sjöström ansett, att inom de två stora befattningsgrupperna — jäg
’
Härtill 5 å tillfälliga revir placerade betattningar, som indragas successivt.
2 » 61 » » bevakningstrakter placerade belattningar, som indragas successivt,
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Departementschef
en.
mästare oell kronojägare — till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
borde överflyttas minst ett så stort antal befattningshavare, som motsvarade
indragningen av befattningar, beräknad som skillnad mellan, å
ena sidan, befattningar enligt nuvarande organisation efter lagändringarna
och, å andra sidan, de nya befattningarna jämte reservbefattningarna
— vilkas antal beträffande kronojägarpersonalen syntes utan större
olägenhet kunna höjas till 40 — eller 7 jägmästare och 32 kronojägare.
Jag biträder domänstyrelsens förslag örn överförande till indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet av en befattning som skogsskoleföreståndare
och en befattning som skogsrättare samt till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet
av en befattning som skogsrättare. Det reservationsvis
framlagda förslaget örn överflyttande av ett antal jägmästare och kronojägare
till indragningsstat anser jag mig icke kunna förorda med hänsyn
till den omfattande indragningsstat för övertaliga skogsstatstjänstemän
i skilda grader, som efter beslut av 1933 års riksdag anordnats från
den 1 januari 1934.
I det följande kommer jag att föreslå, att Kungl. Majit av riksdagen
inhämtar bemyndigande att utfärda vissa övergångsbestämmelser i
samband med genomförandet av nu ifrågavarande organisationsförändringar.
Ett sålunda erhållet bemyndigande torde — liksom vid genomförandet
av vissa ändringar i domänstyrelsens organisation år 1932 (prop.
nr 53; R. skr. nr 79) — innefatta rätt för Kungl. Majit att å övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet uppföra sådana befattningar i domänstyrelsen
och skogsstaten, som indragas, och där befattningshavaren ej erhåller
annan ordinarie befattning i högre lönegrad.
Med hänsyn till att åtskilliga nyinrättade befattningar tillkommit genom
reglering av nu befintliga tjänster, torde det kunna inträffa, att vissa
av de nya befattningarna böra besättas utan ledigförklarande av desamma.
Det torde därför böra vara Kungl. Majit obetaget medgiva, att nyinrättad
befattning må besättas utan ledigförklarande, då Kungl. Majit efter
prövning av ärendet finner skäl därtill föranleda.
Då fråga är örn jägmästares placering å revir, som kommer att förenas
med särskilt lönetillägg, förutsätter jag, att domänstyrelsen vid ärendets
behandling tager under noggrant övervägande, huruvida den nuvarande
innehavaren av reviret lämpligen bör i fortsättningen förestå detsamma.
B. Icke ordinarie personal.
Det synes skäligt, att den icke ordinarie personal, som till följd av den
i detta sammanhang inträffande ytterligare personalindragningen berövas
sin anställning vid domänverket, av domänfonden beredes ersättning
enligt samma grunder, som av statsmakterna fastställts för den i samband
med berörda lagändringar entledigade icke ordinarie personalen.
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Inom domänstyrelsen Ilar ett mindre antal icke ordinarie biträden
beräknats bliva övertaliga i samband med de av 1932 års riksdag beslutade
ändringarna i skogslagstiftningen. De nu föreslagna organisationsförändringarna
förorsaka däremot icke någon minskning i ifrågavarande
personalbehov. På grund av i viss utsträckning inträffad frivillig avgång
med flera omständigheter torde, enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen,
särskilda åtgärder för entledigande av icke ordinarie befattningshavare
inom styrelsen ej bliva erforderliga.
Behovet av icke ordinarie personal i den förändrade organisationen för
skogsstaten är vanskligt att närmare bedöma med hänsyn såväl till
den förändring beträffande personalens användning, vilken förorsakats av
minskningen i domänverkets administrativa uppdrag, som till svårigheten
att beräkna, i vilken utsträckning icke ordinarie arbetskraft måste för
framtiden anlitas i det egentliga förvaltningsarbetet.
Vad angår de icke ordinarie jägmästarna torde, såvitt framgår av från
domänstyrelsen inhämtade upplysningar, något ersättningsförfarande icke
behöva ifrågakomma i detta sammanhang med anledning av att inom verket
finnes en reserv av extra jägmästare, vilka vid avgång ur verkets
tjänst icke skulle vara berättigade till ersättning, därest de förenämnda
grunderna för ersättning tillämpades.
I fråga örn de icke ordinarie kronojägarna råder ett i viss mån annat
förhållande. Enligt meddelande från domänstyrelsen har arbetslöshet nu
träffat omkring femton icke ordinarie kronojägare, tillhörande den kategori,
som med tillämpande av förenämnda ersättningsbestämmelser i händelse
av avsked skulle varit ersättningsberättigade. I den mån ifrågavarande
befattningshavare icke kunna vinna sysselsättning i domänverket,
böra de tillerkännas avskedsersättning enligt nämnda grunder. Jag tillstyrker
med anledning härav, att Kungl. Majit hemställer örn riksdagens
bemyndigande att med anlitande av domänfondens medel bereda högst
femton icke ordinarie kronojägare, vilka i detta sammanhang eventuellt
entledigas ur domänverkets tjänst, avskedsersättning enligt samma grunder
som av 1933 års riksdag godkänts jämlikt skrivelse nr 269, dock att
den tjänstgöring under minst femton månader, som utgör en av förutsättningarna
för rätt till ersättning, skall hava infallit under åren 1931—1933,
samt att till grund för beräkning av befattningshavares avskedsersättning
skall ligga inkomsten av den förlorade anställningen under tiden
1 januari 1933—31 december 1934 enligt i bestämmelserna närmare angivna
regler.
Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr lb8.
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Departements
chefen.
2. Övriga övergångsåtgärder.
Domänstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Styrelsen ansåge skäligt, att, ehuru det nu gällande avlöningsreglementet
hade provisorisk karaktär, som huvudregel skulle — liksom vid de senaste
löneregleringarna för kommunikationsverken och domänverket —
gälla, att icke någon finge genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet
vid övergången till den nya staten lida minskning i den sammanlagda
löneinkomst, som han enligt nu gällande provisoriska avlöningsreglemente
skulle hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande.
Bestämmelsen torde få sin huvudsakliga tillämpning i fråga örn sådana
jägmästare och kronojägare, som till följd av genomförandet av ren dyrortsgruppering
av tjänsterna skulle erhålla löneminskning.
På grund av den genomgripande omreglering av tjänstgöringsområden,
som bleve en följd av ändringarna i skogslagstiftningen och domänverkets
inre organisation, torde förflyttning av befattningshavare till ny tjänstgöringsort
bliva erforderlig i betydande utsträckning. Sveriges kronojägareförbund
hade i skrivelse, som den 8 mars 1929 ingivits till styrelsen
med anledning av den då föreslagna ändringen av skogslagstiftningen i
lappmarkerna, framhållit såsom billigt och rättvist, att staten gottgjorde
de förluster, vilka genom den ifrågasatta omregleringen tillskyndades sådana
kronojägare, vilka ägde egna fastigheter och skulle bliva nödsakade
att flytta till annan ort. Styrelsen hade till sitt utlåtande till Kungl. Maj:t
i nämnda lagstiftningsfråga den 30 september 1931 fogat avskrift av ifrågavarande
skrivelse. Då den framtida placeringen av personalen icke
för närvarande kunde överblickas, torde denna fråga höra prövas framdeles.
Lönenämnden har i fråga örn den föreslagna bestämmelsen, att tjänsteman
icke skulle lida minskning i den sammanlagda löneinkomsten, uttalat,
att nämnden förutsatte, att vid jämförelse mellan den sammanlagda löneinkomsten
å nu gällande stat och å den nya staten hänsyn i förekommande
fall foges till de kallortstillägg, varav domänverkets befattningshavare
skulle komma i åtnjutande efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande.
Riksdagsmantien N. Aug. Nilsson har i en vid lönenämndens yttrande fogad
reservation uttalat, att han med hänsyn till den gällande lönestatens
provisoriska karaktär funne det onödigt, att befattningshavarna tillförsäkrades
gottgörelse för eventuell löneförlust vid övergången till ny stat.
Förlusterna kunde icke bliva så stora, att de verkade betungande, men
väl kunde de bliva många och genom sin mängd vålla ett administrativt
besvär, som hela saken icke vore värd. I
I en föregående avdelning, Avlöningstekniska förhållanden, har jag givit
uttryck åt den uppfattningen, att, ehuru domänverkets avlöningsstat
endast är provisoriskt fastställd, anledning saknades att vid övergång
mellan två avlöningsreglementen i lönehänseende behandla domänverkets
tjänstemän på annat sätt än övriga statstjänstemän. Vid övergången till det
nya avlöningsreglementet torde böra gälla, att tjänsteman icke må lida
minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han enligt det nu gäl
-
99
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
lande avlöningsreglementet uppbär vid den nya statens ikraftträdande,
därvid lönetillägg och, såsom lönenämnden förutsatt, de kallortstillägg,
som skola utgå enligt det nya avlöningsreglementet, givetvis böra inräknas
i löneinkomsten.
I fråga örn övergången till det nya avlöningsreglementet torde i övrigt
samma bestämmelser, som tillämpades vid övergången till det nuvarande
provisoriska avlöningsreglementet, böra i tillämpliga delar gälla. Jag
förordar, att Kungl. Majit av riksdagen inhämtar bemyndigande att utfärda
de övergångsbestämmelser, som må erfordras vid övergång till den
förändrade organisationen och det nya avlöningsreglementet.
Under förutsättning av riksdagens bifall till de förslag berörande domänverkets
organisations- och avlöningsförhållanden, jag i det föregående
framlagt, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majit förslag till de
ändringar i gällande författningar, bland annat i fråga örn instruktion
för domänverket, som härav påkallas.
Någon utredning föreligger ännu icke i den av Sveriges kronojägareförbund
väckta frågan örn ersättande av de förluster, som drabba kronojägare,
vilka nödgas underkasta sig förflyttning, på grund av att de äga fastigheter.
Då domänstyrelsen vid placering av kronojägarna torde hava tagit
hänsyn till deras bostadsförhållanden, torde denna fråga icke kunna vara
av större räckvidd. I den mån ersättningsanspråk framställas, synes
Kungl. Majit böra taga under närmare övervägande, huruvida särskilda
åtgärder i frågan erfordras.
V. Kostnadsberäkning m. m.
Kostnaderna för å ena sidan den förutvarande organisationen
och å andra sidan den av mig nu föreslagna organisationen
framgå av följande sammanställningar för dels skogsstaten och statens
skogsskolor, dels domänstyrelsen. I de beräknade kostnaderna för den
förändrade organisationen ingå ej kostnaderna för tillfälliga revir och bevakningstrakter.
100
Kungl. Majlis proposition nr 148.
Kostnader för skogsstaten och skogsskolorna enligt förutvarande och föreslagen
organisation.
Personalstat år 1933
Föreslagen personalstat
Befattningar
Antal
Kostnad i
kronor
Antal
Kostnad i
kronor
Ordinarie tjänstemän.
Jägmästarpersonal.
Överjägmästare..........................................
13
146,000
10
115,000
Jägmästare................................................
128
1,221,000
89
881,000
Skogsskoleföreståndare ..............................
5
43,000
4
34,000
Skogstaxator^ ... .....................................
6
44,000
3
28,000
Assistenter hos Överjägmästare och å revir
1 57
samt underlärare....................................
13
91,000
390,000
Summa jägmästarpersonal
165
1,545,000
163
1,448,000
Kronojägarpersonal.
Skogsrättare ............ ............................•••■
5
20,000
4
15,000
Kronojägare .............................................
574
2,068,000
380
1,312,000
Summa kronojägarpersonal
579
2,088,000
384
1,327,000
Övrig ordinarie personal.
Kassörer å revirexpedition ........................
—
—
5
19,000
Kanslibiträden å revir ..............................
—
—
10
30,000
Kontorsbiträden hos Överjägmästare ............
13
38,000
10
28,000
Summa övrig ordinarie personal
13
38,000
25
77,000
Summa ordinarie personal
757
3,671,000
572
2,852,000
Icke ordinarie tjänstemän.
Jägmästarpersonal.
Förest, för forts.-skolan (extra stat) ............
2 1
10,000
1
9,000
Dikningsledare (extra stat)...........................
—
—
2
18,000
Assistenter hos Överjägmästare och å revir,
underlärare, skogsindelningsassistenter, di- striktsassistenter, dikningsassistenter, väg-
assistenter samt tillfälliga assistenter...... ..
167
848,000
50
279,000
Underlärare vid forts.-skolan (extra stat) ......
1
7,000
1
6,000
Summa jägmästarpersonal
169
865,000
54
312,000
Kronojägarpersonal.
Skogsrättare .............................................
1
3,000
1
3,000
Kronojägare .............................................
260
652,000
142
392,000
Summa kronojägarpersonal
261
655,000
143
395,000
60 ordinarie assistenter, varav 3 antagas bliva anställda i domänstyrelsen.
Befattningen innehaves för närvarande av en ordinarie överjägmästarassistent.
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
101
Personalstat år 1933
Föreslagen personalstat
Befattningar
Antal
Kostnad i
kronor
Antal
Kostnad i
kronor
(järig icke ordinarie personal.
Kassörer å revirexpedition .......................
5I
Kanslibiträden å revirexpedition .................
—
—
10
180,000
Biträden å revirexpedition ........................
76
152,000
55 J
Summa övrig icke ordinarie personal
76
152,000
70
180,000
Summa icke ordinarie personal
506
1672,000
267
887,000
Summa summarum
1,263
6,843,000
839
3,739,000
Anmärkning. Flottledsingenjören redovisas i tablån för domänstyrelsen. Kostnaderna för
personalstaten år 1933 hava beräknats efter medellönegrupp och näst högsta löneklass i varje
lönegrad samt dyrtidstillägg efter 10 procent, och kostnaderna för föreslagen personalstat
enligt gällande dyrortsgruppering, näst högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg
efter 8 procent.
Till de sålunda angivna kostnaderna för den föreslagna personalstaten
komma 48,000 kronor för jägmästare i tillfälliga revir och 212,000 kronor
för kronojägare i tillfälliga bevakningstrakter, vilka kostnader beräknas
försvinna, i mån av befattningshavarnas avgång.
102 Kungl. Majlis proposition nr 148.
Kostnader för domänstyrelsen enligt förutvarande och föreslagen organisation.
Personalstat år 1933
Föreslagen personalstat
Befattningar
Antal
Kostnad i
kronor
Antal
Kostnad i
kronor
Ordinarie personal.
Generaldirektör..........................................
1
30,800
1
30,700
Överdirektör.............................................
1
17,800
1
17,700
Byråchefer................................................
5
62,400
5
61,900
Förste domänfiskal (domänfiskal) ...............
1
12,100
1
11,900
Byrådirektör (flottledsingenjör1 2) ..................
1
12,200
1
11,900
Sekreterare i B 96 ....................................
1
9,700
1
10,500
Domänkamrerare.......................................
—
—
1
10,500
Förste revisor (revisor) ..............................
1
8,700
1
10,400
Andre domänfiskal....................................
—
—
1
10,400
Jägmästare (byråjägmästare)........................
3
30,800
3
31,300
Sekreterare i B 24 ....................................
—
—
2
19,000
Intendent ................................................
1
9,300
1
9,500
Revisor ...................................................
1
8,900
1
8,000
Domänbokhållare ....................................
1
7,300
1
8,000
Notarier ................................................
2
17,500
1
8,000
Assistenter................................... ............
—
—
2 3
20,200
Registrator ..............................................
1
8,700
1
4,500
Kansliskrivare .........................................
1
4,200
1
4,500
Kassör....................................................
1
4,700
1
4,500
Kanslibiträden ..........................................
4
14,300
18
63,200
Förste expeditions vakt ..............................
1
3,800
1
3,500
Expeditionsvakter ...................................
2
6,700
2
6,300
Kontorsbiträden ......................................
8
25,600
32
95,600
Summa ordinarie personal
37
295.500
81
462,000
Icke ordinarie personal.
Försäljningschef .......................................
1
18,000
1
17,700
Byråchef...................................................
1
11,600
—
—
Byrådirektör.............................................
1
9,200
1
10,000
Sekreterare .............................................
—
—
3
29,900
Domänkamrerare.......................................
1
10,700
- \
10,000
Domänstatistiker.......................................
1
10,600
1 /
Byråjägmästare..........................................
2
18,200
—
Notarie (extra stat) ....................................
1
6,900
- \
22,900
Notarier (extra ordinarie och extra) ............
13
78,300
4 /
Försöksledare ..........................................
1
7,900
1
7,600
Assistenter................................. .............
—
—
5
30,500
Kronojägare (extra ordinarie) .....................
1
3,600
—
—
Kanslibiträden (extra stat)...........................
6
20,800
—
—
Kanslibiträden (extra ordinarie) ..................
5
16,500
1
3,000
Fixpeditionsvakter ....................................
3
7,300
3
7,600
Kontorsbiträden (extra stat) ........................
6
18,500
—
—
Kontorsbiträden (extra ordinarie och extra)...
40
110,600
21
49,900
Övriga biträden ......................................
7
14,400
—
—
Automobilförare .......................................
i
3,600
1
3,500
Summa icke ordinarie personal
91
366.700
42
192,600
Summa summarum
128
662,200
123
654,600
1 Flottledsingenjören tillhör för närvarande rätteligen skogsstaten.
2 60 ordinarie assistenter, varav 3 antagas bliva anställda i domänstyrelsen.
Anmärkning. Kostnaderna för personalstaten år 1933 hava beräknats efter avlöning, som
utgått (dyrtidstillägg med 10 procent), och kostnaderna för föreslagen personalstat enligt näst
högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg med 8 procent.
103
Kungl. May.ts proposition nr 148.
Till jämförelse mellan de totala årliga kostnaderna för personalstaten
före och efter lagändringarna samt enligt den av mig nu föreslagna organisationen
lämnas följande uppgifter.
Domän-
styrelsen
Skogsstaten
och skogs- skolorna
Domänverket med undan- tag av i jordbruksadmi- nistrationen och i indu- striverksamheten anställd
lokal fackpersonal
Förutvarande organisation ...............
Förutvarande organisation med beräk- nad reduktion för år 1932 beslutade
662,000
5,343,000
6,005,000
lagändringar .................................
600,000
4,294,000
4,894,000
Föreslagen organisation.....................
655,000
3,739,000
4,394,000
De direkta övergångskostnaderna beräknas årligen utgöra för
personal å indragningsstat omkring 12,000 kronor samt för ersättning åt
övertalig icke ordinarie personal omkring 2,500 kronor per år, vilken sistnämnda
kostnad likväl måste betraktas såsom mycket approximativ.
Kostnaderna för täckande av minskning i tjänstemans sammanlagda
löneinkomst beräknas till en början utgöra för jägmästarpersonal
omkring 3,000 kronor för år och för kronojägarpersonal omkring
11,000 kronor för år eller i allt omkring 14,000 kronor för år. I
I fråga örn sättet för övergångskostnadernas bestridande
får jag anföra följande.
I den mån kostnader för övertalig personal i domänstyrelsen nu
skulle uppstå, vilka föranletts av de av 1932 års riksdag beslutade lagändringarna,
torde ersättning till domänfonden böra utgå för kostnaderna på
sätt, som angivits i propositionen nr 233 till 1933 års riksdag. Emellertid
beräknas, såsom av det föregående framgår, av skilda anledningar några
direkta övergångskostnader icke uppstå för domänstyrelsens del. På grund
härav torde fråga icke uppstå örn ersättning till domänfonden för indragningskostnader,
som avse domänstyrelsen.
Beträffande bestridande av kostnader för personalindragning inom
skogsstaten och vid statens skogsskolor har domänstyrelsen
anfört, att ifrågavarande kostnader vore en följd av verksamhetens omläggning
efter mera ändamålsenliga och ekonomiska linjer. Styrelsen hade
på grund härav intet att erinra mot att kostnaderna bestriddes av domänverkets
driftmedel, dock att domänfonden borde genom anslag å riksstaten
ersättas kostnaden för indragning av skogsskoleföreståndare och skogsrättare,
enär domänfonden för närvarande erhölle ersättning för avlöningarna
till nämnda befattningshavare.
Departements
chefen.
Hemställan.
104 Runge. Maj:ts proposition nr 148.
Med. hänsyn till att verksamheten vid statens skogsskole)! är av administrativ
natur och i enlighet härmed ytterst bestrides genom anslag å riksstaten,
anser jag, att domänfonden bör beredas ersättning för kostnader
för indragning av den övertaliga personal, som tillhör ifrågavarande
verksamhet. För nästkommande budgetår är anslag å riksstaten härför
emellertid ej erforderligt.
Övriga kostnader för övergång till den nya organisationen böra, såsom
domänstyrelsen förutsatt, bestridas av domänfondens medel.
På grund av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1) godkänna vid detta protokoll fogade avlöningsreglemente
för tjänstemän vid domänverket;
2) besluta, att antalet av följande befattningar vid
domänverket skall från och med den 1 januari 1935 utgöra:
Befattningar,
som avses i 1 § 1 mom. av avlönings
-
reglementet:
generaldirektör.................................. 1
överdirektör .................................... 1;
Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna
i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteck
-
ningen:
domänbokhållare ................................ 1
notarie .......................................... 1
revisor .......................................... 1
intendent........................................ 1
sekreterare i 24:e lönegraden.................... 2
skogsingenjör .................................. 3
skogstaxator .................................... 3
skogsskoleföreståndare .......................... 4
andre domänfiskal .............................. 1
domänkamrerare ................................ 1
förste revisor.................................... 1
jägmästare ......................................103
sekreterare i 26 :e lönegraden.................... 1
byrådirektör .................................... 1
förste domänfiskal .............................. 1
.Överjägmästare .................................. 10
byråchef ........................................ 5;
Anmärkning. Befattningarna som skogsingeniörer samt 5 befattningar
som jägmästare i tillfälligt anordnade revir skola vid upp
-
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
kommande ledigheter icke återbesättas. Av jägmästarbeiattningarna
i övrigt må 6 befattningar icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts
medgivande.
3) bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så prövas
lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning
inom 21:a—27:e lönegraderna i omförmälda
avlöningsreglemente antingen tillsvidare hålla densamma
vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst
inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader
utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad;
4) besluta, att från och med den 1 januari 1935 skall
till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet
överflyttas följande antal ordinarie
fattningshavare vid domänverket, nämligen en skogsskoleföreståndare
och en skogsrättare, med rätt för
Kungl. Majit att, i enlighet med de av riksdagen jämlikt
skrivelsen den 3 juni 1933, nr 269, för viss personalindragning
vid domänverket godkända riktlinjerna
för avskiljande av övertalig personal, meddela beslut
i avseende å vilka befattningshavare, som skola överflyttas
till indragningsstat;
5) medgiva, att för till indragningsstat jämlikt 4)
överflyttad befattningshavare må gälla samma grunder
beträffande avlöningsförmåner å indragningsstat,
beräkning av tjänstår för rätt till pension samt befattningshavares
undantagande i visst fall från delaktighet
i statens pensionsanstalt, som av riksdagen godkänts
jämlikt nyssnämnda skrivelse;
6) besluta, att från och med den 1 januari 1935 skall
till övergångsstat för domänverket överflyttas en byråchef,
en registrator samt en skogsrättare;
7) medgiva, att å övergångsstat jämlikt 6) uppförd
befattningshavare må erhålla lön, beräknad efter den
lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning
till övergångsstat tillhört, samt såsom tjänstetid
för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna tid,
varunder han tillhört övergångsstat, ävensom beträffande
beräkning av tjänstår för pension, såsom tjänstår
i nämnda avseende tillgodoräkna tid, varunder han varit
uppförd å övergångsstat;
8) medgiva, att till högst femton icke-ordinarie kronojägare,
som entledigas i samband med genomförandet
av de nu förevarande organisationsförändringarna,
må utgå ersättning enligt samma grunder vilka enligt
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
riksdagsskrivelsen nr 269/1933 godkänts beträffande
icke-ordinarie personal, som entledigats på grund av
de under år 1932 vidtagna ändringarna i skogslagstiftningen,
dock att den tjänstgöring under minst femton
månader, som utgör en av förutsättningarna för rätt
till ersättning, skall hava infallit under åren 1931—
1933 samt att till grund för beräkning av befattningshavares
avskedsersättning skall ligga inkomsten av
den förlorade anställningen under tiden 1 januari 1933
—31 december 1934 enligt i bestämmelserna närmare
angivna regler; samt
9) bemyndiga Kungl. Majit att dels, i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig föreslagna grunder för
befattningshavares övergång till den nya avlöningsstaten,
utfärda erforderliga bestämmelser i fråga örn
sådan övergång, dels ock utfärda de övergångsbestämmelser
och tillämpningsföreskrifter, som i övrigt må
erfordras vid genomförandet av ifrågavarande organisationsförändring
och personalindragning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Kungl. Majlis proposition nr 148.
107
Bilaga.
Förslag
till
Avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket.
1 avd. Ordinarie tjänstemän.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1$.
1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom
förordnande på viss tid.
2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket
skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas
från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.
3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,
såvitt angår de i 1 mom. bär ovan nämnda befattningar samt de
i den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning uppförda befattningar,
som hänförts till 21—30 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie
befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.
2 §.
1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta reglemente
givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.
2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och
med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår
på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.
3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.
4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå
från tjänsten är särskilt stadgat. 3
3 i
1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets,
riksdagens eller kommuns stat.
2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t eller,
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
vad angår tjänsteman, tillhörande någon av 1—29 lönegraderna, domänstyrelsen,
efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hederligt för utövande av statstjänsten, finner
uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.
3. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten,
må tjänsteman icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen
medgiver. Ej heller må byrådirektör utan domänstyrelsens medgivande
åtaga sig sådana förrättningar åt enskilda, som avse flottleds- eller annat
vattenavlednings- eller vattenbyggnadsföretag.
4 $.
Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest bon bar
vårdnad örn barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande
myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela
tjänstledigheten, Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga
upprätthållande finner nödigt meddela.
2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.
5 %.
För befattning, som, enligt vad i 1 § 1 mom. sägs, tillsättes genom förordnande,
utgår arvode med följande belopp för år räknat:
generaldirektör och chef .............kronor 30,000
överdirektör och souschef ............ » 17,000.
6 §.
1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45
dagar.
2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie
för honom för ordnats, beror på prövning av Kungl. Majit, i vad mån avlöningen
må för den tid tillgodonjutas.
3. I fråga örn ersättning till vikarie i de i 1 och 2 mom. nämnda fall
ävensom till den, som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom nu
sägs, bestämmer Kungl. Majit. 7
7 $.
Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo
såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.
Kungl. May.ts proposition nr 148. 109
3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.
8 §.
1. För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial,
utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje
lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper
fastställda lönebelopp, dock med den begränsning för kvinnliga befattningshavare,
som i 10 § omförmäles.
I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken
lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.
Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade, å de i
löneplanen upptagna sju ortsgrupper, fastställes av Kungl. Maj:t på
grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.
Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall
utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och bestämmes
lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens
stationeringsort blivit hänförd.
2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 15 §
samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24—30 §§.
9 %.
Löneplan.
Lönegrad
Löne-
klass
nr
O r
t s g r n
P P
nr
omfattar
löne-
klasserna
nr
1
A
A 1
B 1
C
D
E
P
G
Aral
ö n, kr
o n o r
i
1-5
1
1,500
1,566
1,632
1,698
1,764
1,830
1,896
2
2-6
2
1,620
1,692
1,764
1,836
1,908
1,980
2,052
3
3-7
3
1,740
1,818
1,896
1,974
2,052
2,130
2,208
4
4—8
4
1,860
1,944
2,028
2,112
2,196
2,280
2,364
5
5—9
5
1,980
2,070
2,160
2,250
2,340
2,430
2,520
6
6—10
6
2,100
2,196
2,292
2,388
2,484
2,580
2,676
7
7—11
7
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
8
8—12
8
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
9
9—13
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
10
10—14
10
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
11
11—15
11
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
12
12—16
12
2,880
3,012
3,144
3,276
3,408
3,540
3,672
13
13-17
13
3,060
3,198
3,336
3,474
3,612
3,750
3,888
14
14-18
14
3,240
3,384
3,528
3,672
3,816
3,960
4,104
110 Kungl. Majus proposition nr 148.
Lönegrad
0
t s g r tt
P P
omfattar
löne-
klasserna
nr
Löne-
klass
A
B
C
D
E
F
G
nr
nr
Å r s 1
ö n, kr
o n o r
15
15—19
15
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
16
16—20
16
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
17
17—21
17
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
18
18—22
18
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
19
19-23
19
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
20
20—23
20
4,860
5,058
5,256
5,454
5,652
5,850
6,048
21
21—24
21
5,160
5,370
5,580
5,790
6,000
6,210
6,420
22
22—25
22
5,520
5,736
5,952
6,168
6,384
6,600
6,816
23
23—26
23
5,880
6,102
6,324
6,546
6,768
6,990
7,212
24
24—27
24
6,300
6,528
6,756
6,984
7,212
7,440
7,668
25
25—28
25
6,720
6,954
7,188
7,422
7,656
7,890
8,124
26
26—29
26
7,140
7,380
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580
27
27—30
27
7,620
7,860
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060
28
28-31
28
8,100
8,340
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
29
29-32
29
8,580
8,820
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020
30
30—33
30
9,060
9,300
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
—
—
31
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980
—
—
32
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980
11,220
11,460
- 1
33
10,500
10,740
10,980
10 i
11,220
11,460
11,700
11,940
1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig
han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen
för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12
eller 14 § giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Majit
med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.
2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare
tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess
den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt
ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.
Kvinnlig befattningshavare åge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt
högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.
3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 148. lil
I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppfattning till högre
löneklass:
a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på
grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller
ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring;
b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med
hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen
tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången
förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och
för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då
förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet;
samt
c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå
från tjänsten.
Beslut örn uppskov av anledning, som under b) sägs, må icke fattas,
utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda
tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.
4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b) först
efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må domänstyrelsen
sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda
därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass
skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl tid, varunder uppskovet
varat.
11 §.
Örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie
tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende
å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet
av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans
uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre
år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.
Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.
12 §.
1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre
lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
i den lägre tjänsten liava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass,
som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara
berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass.
Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön
enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund
av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. hör vid befordran
hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppfattning till
högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre
år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre
löneklass.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid verket innehade ordinarie
befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter
samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.
Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad
må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmande av hans begynnelselön
i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre
löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken
han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen
på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som
i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara
jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.
Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan
tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.
För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande
i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Majit, efter
prövning i vai’je särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl
tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å
art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre
värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra.
2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom
högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad,
han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall
utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.
13 $.
Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgängligen
fordra, må Kungl. Majit, för förvärvande av särskilt kvalificerad person
till viss tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i
tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken
han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest skolat hänföras; dock
må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för
tjänsten fastställda.
113
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
14 $.
1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för
verket gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till
annan befattning inom verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning
ålagd. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad
till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den
lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst
inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande
i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade
grunder, dock med iakttagande att, örn tjänstemannen i den högre
befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för
den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass, han förut tillhörde.
Därjämte skall tjänsteman, örn vissa honom åliggande göromål överflyttas
från det verk, han tillhör, till annat, vara pliktig att, med bibehållande
av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra
i det verk, till vilket göromålen överflyttas.
Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av tjänstegrad
och lön enligt den lönegrad, han innehar, när helst så av Kungl.
Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan
befattning inom den centrala förvaltningen.
Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar
tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill
dess han avgår från befattningen i fråga.
15 §.
Till tjänsteman, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av
landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden
kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter,
utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser
bestämda belopp för år räknat, nämligen:
för kallortsklass I 60 kronor för kallortsklass IV 300 kronor
» » II 120 » i> » V 450 »
» » III 195 » » » VI 600 »
Närmare bestämmelser för orternas fördelning i skilda kallortsklasser
meddelas av Kungl. Majit.
16 $.
Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan
befattning inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit
såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 148.
8
114
Kungl. Majlis proposition nr 14S.
vilken lian enligt bestämmelserna i 22 § åtnjutit semester, eller vilken
han med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen,
eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka
ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens
änke- och pupillkassa.
•, 17 §.
1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än i
2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön
jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av
ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester
icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilt
fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas
ett tjänstledighetsavdrag till belopp, för dag räknat, som framgår av
nedanstående tabell:
Löneklass
enligt 9 §
Tjänstledighets-
avdrag
Löneklass
enligt 9 §
Tjänstledighets-
avdrag
Löneklass
enligt 9 §
Tjänstledighets-
avdrag
kronor
öre
kronor
öre
kronor
öre
i............
60
12 ............
i
80
23 ............
4
50
2 ............
—
70
13 ............
i
95
24 ............
5
3 ............
80
14 ............
2
10
5
50
4 ...........
90
2
30
26 ............
6
5 ............
i
16 ............
2
50
27 ............
6
50
6 ............
i
10
17 ............
2
75
28 ............
7
—
7 ............
i
20
18 ...........
3
—
29 ............
7
50
8 ............
1
30
19 ............
3
30 ............
8
9 ............
i
40
20 ............
3
50
31 ............
8
50
10 ............
i
50
21 ............
3
75
32 ............
9
—
11 ............
i
65
22 ............
4
—
33 ............
9
50
Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband
med havandeskap eller barnsbörd.
2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall
han:
a) örn olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i
förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt
b) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,
under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,
kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen
115
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön
avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,
så framt ej Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon
av 1—14 lönegraderna, domänstyrelsen finner skäl medgiva, att sådant
avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.
3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,
må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen
för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp motsvarande det i
1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Majit eller,
vad angår tjänsteman, tillhörande någon av 1—14 lönegraderna, domänstyrelsen
finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller
skall ske med lägre belopp än nyss sagts.
4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt
vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.
18 $.
Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 16 och
17 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av
giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att
av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna
prövas skäligt.
19 $.
Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, äger
domänstyrelsen bestämma, örn och i vad mån avdrag å avlöningen för
sådan tid må äga rum.
20 §.
1. Tjänsteman skall, örn han därtill förordnas, vara skyldig att under
sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie
bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten
följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära
särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande
skillnaden mellan det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag i lägsta
löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra
sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre örn dagen.
2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 19 § omförmäld
befrielse från viss del av tjänstgöring, må, där ej domänstyrelsen
undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1 mom. av
förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp,
som prövas skäligt.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga
örn tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida
göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.
21 §.
1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,
skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något därav.
2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,
må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.
22 §.
1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:
Befattningshavare
Intill det år,
linder vilket
tjänstemannen
fyller 40 år
Från och med
det år, under
vilket tjänste- mannen fyller
40 år
Kronojägare, tillsyningsman...................................................
15 dagar
25 dagar
Kontorsbiträde, expeditionsvakt, förste expeditionsvakt, kansli-
biträde, skogsrättare, assistent*.............................................
20 dagar
30 dagar
Kansliskrivare, kassör, registrator, domänbokhållare, notarie, re-
visor ..............................................................................
25 dagar
35 dagar
Skogstaxator, skogsingenjör, skogsskoleföreståndare, jägmästare*-..
30 dagar
40 dagar
Intendent, sekreterare, andre domänfiskal, domänkamrerare, förste
revisor, byrådirektör, förste domänfiskal..............................
35 dagar
45 dagar
40 dagar
Byråchef ..................................................................
45 dagar
45 dagar
Sådan assistent eller jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen, åtnjuter 5 dagars semester
utöver i tabellen angivna dagantal.
2. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, äger
i en följd åtnjuta icke blott honom för löpande år tillkommande semester
utan jämväl semester för det näst föregående året, i den mån sådan icke
redan av honom tillgodonjutits.
3. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av
vederbörande överordnad myndighet.
23 §.
1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras
av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga
de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda
meddelade rörande lägenhetens begagnande.
117
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman
månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för
näst föregående månad. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet
eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning
för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall
nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill
dess ersättningen blivit till storleken bestämd på sätt i 2 mom. sägs,
skall den utgå med ett av vederbörande Överjägmästare åsatt belopp,
med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes,
återbekomma vad han erlagt för mycket.
2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
örn sådan finnes anordnad, samt för lägenheten tilläventyrs
tillhörande jord, bestämmes, efter det bostadsinnehavaren beretts tillfälle
att därom yttra sig, av domänstyrelsen med hänsyn till det pris, som
å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknande lägenhet.
3. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall,
därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag,
som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock
skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:
därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas
till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter,
men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar
näst efter tre månader från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande
befordringen eller förflyttningen,
därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter, samt
därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.
4. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall
i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse
upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.
24 §.
Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad läkarvård jämte läkemedel
samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medför förlust eller
nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t meddelar.
Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke
bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad
lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall
i tjänsten.
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
25 $.
1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,
kan för sådana fall, där Kungl. Majit prövar omständigheterna höra
föranleda därtill, utgå ersättning enligt andra grunder än dem, som innefattas
i gällande resereglemente.
2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning
enligt särskilda av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.
3. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman
kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av
Kungl. Majit utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp
än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.
26 §.
Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas
från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad
bostadsort samt då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande
att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande
tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av verkets medel
erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift,
som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas
kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt
enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Majit meddelar.
27 $.
1. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller
verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl.
Majit fastställda grunder erhålla fair åkning spenning ar till belopp, som
bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka upphörd eller
utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen
därav. Felräkningspenningar må icke i något fall till en och samma
tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600
kronor.
För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller eljest
icke tjänstgör, uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar
av vikarien.
2. Körande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare
av beslag åtnjuta åklagarandel eller beslag sprovision är särskilt stadgat.
28 $.
För tjänstgöring, utöver fastställd arbetstid, må till tjänsteman, tillhörande
någon av 1—20 lönegraderna, ersättning för övertidsarbete, där
sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder,
som bestämmas av Kungl. Majit.
119
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
29 $.
Tjänsteman tillhörande någon av 1—11 lönegraderna må för bestridande
av göromål som stenograf kunna tillerkännas särskilt arvode med högst
180 kronor för år räknat.
30 %.
Till tjänsteman, som förestår revir, utgår i vissa fall lönetillägg med
1,200 kronor eller 600 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Majit. Lönetillägget utbetalas månadsvis
i efterskott.
Då tjänsteman, som erhåller lönetillägg, åtnjuter ledighet, för vilken
han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag, skall det ankomma på
domänstyrelsen att bestämma, huruvida tjänstemannen skall till den, som
uppehåller befattningen, helt eller delvis avstå med befattningen förenat
lönetillägg.
31 $.
Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke
— annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats
för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes
eller eljest enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen må utgå,
så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses
falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel
eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse.
32 §.
Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas
ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid
tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den
vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning
utgående begravningshjälp anses inbegripen.
2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.
33 $.
Icke-ordinarie befattningshavare antagas tillsvidare eller för viss tid.
Avlöningsförmånerna fastställas av domänstyrelsen, så framt ej Kungl.
Majit finner sig böra meddela bestämmelser i sådant hänseende.
3 avd. Lönenämnd.
34 $.
Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Majit att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör,
innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från den
för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden.
120 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.
35
Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari
1935 tillsvidare till och med den 31 december 1937.
Tjänsteman, som vid utgången av år 1934 innehar befattning å då gällande,
provisoriska stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens
skogsskolor och icke vill underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser,
skall därom göra anmälan till domänstyrelsen före den 1 december
1934. Till tjänsteman, som före sistnämnda tidpunkt gjort dylik
anmälan, skola avlönings- och pensionsförmåner utgå enligt före år 1921
gällande grunder. Sådan tjänsteman äger dels uppbära lön och tjänstgöringspenningar
jämväl för tid, varunder han ej tjänstgjort till följd
därav, att de med tjänsten förenade göromål överflyttats å annan myndighet
samt tjänstemannen ej tilldelats annan tjänstgöring, som han är
pliktig att bestrida, dels ock tillgodoräkna sådan tid, som nyss sagts, i
avseende å rätt att erhålla löneförhöjning.
Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1935
innehar ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder
sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter
och villkor samt minskning i eller upphörande av de förmåner
och ersättningar, som omförmälas i 24—30 §§, ävensom de ändrade bestämmelser,
som kunna varda utfärdade rörande i 10 § 3 och 4 mom.
samt i 17 § 3 mom. berörda hänseenden samt i fråga örn pension.
Tjänsteförteckning,
angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,
till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.
Lönegrad enligt 9 §
Befattning
Lönegrad enligt 9 §
Befattning
4:e lönegraden ■ ■■
Kontorsbiträde
Intendent
5:e *
Expeditionsvakt
24:e lönegraden ...
Sekreterare
Skogsingenjör
7 :e »
t Förste expeditionsvakt
Skogstaxator
/Kanslibiträde
25:e
»
Skogsskoleföreståndare
9:e »
/Kronojägare
Andre domänfiskal
/Tillsyningsman
Domänkamrerare
Ilie »
i Kansliskrivare
< Kassör
/Registrator
26:e
( Förste revisor
1 Jägmästare
1 Sekreterare
12:e »
Skogsrättare
28:e
/Byrådirektör
\Förste domänfiskal
20:e »
Assistent
29:e
»
Överjägmästare
21:a »
j Domänbokhållare
1 Notarie
1 Registrator 1
/Revisor
30:e
»
Byråchef
1 Å övergångsstat.
340382. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Översikhs karta
över
distrikt--och revirindelningen.
Skala 1-kOOO000.
Distriktsgränser.
— - - - Tillfälliga distr, gränser.
R e virgranser.
----Tillfälliga revirgränser. I. * * * 5 6 * 8 9 * * * 13 * * * * 18
Jukkasjärvi
''render.r
in.. Gä!i iva
NORRBOTTEMS
Fårl
-
us/
paranda
l V. Shön sele
Vilhel
-
11 e f+ea
a\v
rrosh~
rr\6 köld svik
aunda
A * JE
V/\ V Kriörnosand
u rensvall
i isvall
oderhamn
Mårn
(bästrik
-
tn\sinka)
iecfcmor
* Arvika
i
skustano
Mariefr.
erpopmq
nkdpjng
I by Link
Falken
Hallands
Halrtisr
almor
mar
18 »UvTT
Hälsing
/esb.
5.5kå
-
almö
Sirrinsh
Vstad
FalsferÖÖ^B
Beteckning å område, som
ingår i lill fäll ig t revir:
I. Junsele revir
i. Anundsjö »
J. Örnsköldsviks «
k. Sollefteå "
5. Ragunda •
6. Hamra »
7 Kopparbergs "
8. Grönsinka »
rpenberqs «
''högsbo "
9. Garp
to. Malin
it. Veslerås
te. Sola n
13. Jönköpings »
t k. Hassjö a
ts Värnamo »
>6. Sunnerbo “
tl Värends "
18. Blekinge-Åhus »
Förufv. distr, gränser.
“ revir~ "
A.-0. KART''
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående domänverkets organisation. s. 9 i texten
- JoU 1934:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående domänverkets organisation jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten