Sök i Ratio Lex

Kungl. Marits proposition nr 148

1934-02-23 · 121 sidor, varav 113 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 113 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:148, Kungl. Marits proposition nr 148

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående domänverkets organisation;

gruen Stockholms slott den 23 februari 1934.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Då jag nu för Kungl. Majit anmäler frågan örn ändrad organisation

för domänverket, må först lämnas en översikt av statsmakternas tidigare

behandling av frågan ävensom av de i ämnet verkställda utredningar, till

vilka statsmakterna ännu icke tagit ställning. Enär åtskilliga av dessa

utredningar ligga långt tillbaka i tiden och därför i vissa delar sakna

aktualitet, torde jag kunna inskränka mig till att vid behandlingen av

organisationens detaljer upptaga de föreliggande förslagen allenast i den

mån de alltjämt kunna ifrågakomma till utförande.

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr iUS. ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Jag torde först böra angiva vilka spörsmål, som i detta sammanhang

avses att föreläggas riksdagen till prövning. Domänverkets två huvuduppgifter

äro förvaltningen av statens skogstillgångar och administrationen

av dess jordbruksdomäner. Det skulle för vinnande av överblick

över hela förvaltningssystemet varit lyckligt, örn båda dessa huvudgrenar

av verksamheten kunnat samtidigt underkastas översyn. De jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1932 tillkallade utredningsmän

för utredning rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord

hava den 20 november 1933 avlämnat betänkande i sistnämnda fråga

och därvid jämväl avgivit förslag rörande de organisatoriska förändringar

beträffande domänverkets jordbruksadministration, som ansetts nödvändiga

eller lämpliga att genomföra i samband med utfärdandet av nya

bestämmelser i fråga örn utarrendering av kronans jordbruksegendomar.

Jag har tidigare i dag föreslagit Kungl. Maj:t att i särskild proposition

till 1934 års riksdag framlägga förslag till nya grunder rörande utarrendering

av kronojord ävensom till i övrigt erforderliga bestämmelser i berörda

frågor med undantag beträffande domänintendenternas tjänstgöringsförhållanden.

Utredningsmännens förslag innebär i fråga örn den

lokala personalorganisationen viss omreglering av domänintendenternas

befogenheter och tjänstgöringsförhållanden. Då någon sammankoppling

av denna lokala organisation för jordbruksadministrationen med den lokala

skogsförvaltningen emellertid icke ifrågasatts, torde frågan örn den

lokala jordbruksadministrationen, som tillsvidare bör ordnas provisoriskt,

kunna utan olägenhet utbrytas för att senare bliva föremål för närmare

övervägande och avgörande. I det följande kommer jag sålunda att upptaga

ifrågavarande utredningsmäns förslag endast i vad det föranleder

ändring i domänstyrelsens organisation och personalstat. I övrigt kommer

jag att behandla domänverkets hela organisationsfråga.

Det svenska statsskogsbrukets nuvarande organisation härleder sig från

mitten av förra århundradet, då — delvis efter mönster av den tyska

forstadministrationen — en mera fast organisation genomfördes med lokala

revirförvaltningar under Överjägmästare eller skogsinspektörer, vilka

till en början sorterade under länsstyrelserna men sedermera inordnades

under en central ledning i huvudstaden, skogsstyrelsen, senare domänstyrelsen.

Sedan vissa delar av organisationen behandlats av 1868—1870 års

norrländska skogskommitté, verkställdes efter beslut av 1889 års riksdag

en genomgripande och för den följande tiden grundläggande reglering av

tjänstgöringsområdena för hela landet. Ehuru till sin yttre konstruktion

alltjämt orubbad, har denna organisation givetvis med årens lopp utvecklats.

De särskilda organens sammansättning och funktion hava, i regel

på initiativ av domänstyrelsen, förändrats, allt eftersom statsskogsbrukets

mål ändrat karaktär och dess medel förbättrats. Härtill hava statsmakterna

givetvis medverkat genom beslut, som berört vissa, var för sig

behandlade delar av domänstyrelsens och skogsstatens verksamhet samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

3

lönestaten. Någon prövning i ett sammanhang av organisationen har

dock ej ägt rum, och alltjämt regleras verksamheten i huvudsak av förordningen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket, vilken i de delar, som icke hava karaktär av administrativ

föreskrift eller instruktion, utgör en sammanfattning av äldre, under

medverkan av riksdagen tillkomna bestämmelser.

Det första steget till en allmän omprövning av organisationen för domänstyrelsen

och skogsstaten —- numera sammanfattade under benämningen

domänverket — togs år 1907, då Kungl. Majit på framställning av

föreningen för skogsvård i Norrland den 5 juli sagda år uppdrog åt en

kommitté att verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas

för att åstadkomma en rätt vård av kronans och de under skogsstatens

tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna. Sedan 1910 års

riksdag i skrivelse nr 114 anhållit, att Kungl. Majit måtte beträffande

samma grupper av skogar i landet söder örn Dalarna taga under övervägande,

huruvida liknande åtgärder borde, utöver vad då skedde, vidtagas,

tillkallades den 16 juni 1911 sakkunniga för verkställande av motsvarande

utredning beträffande mellersta och södra delarna av riket. Den förra

kommittén, den norrländska skogsvårdskommittén1, avgav sitt betänkande

den 16 mars 1912, och de sistnämnda sakkunniga, skog ssakkunnig a för

södra Sverige3, avlämnade sitt betänkande den 17 december 1915. Den 25

april 1917 avgav domänstyrelsen yttrande i anledning av vad den förstnämnda

kommittén anfört rörande principerna för den statliga skogshushållningen

samt domänverkets organisation ävensom över den sistnämnda

kommitténs betänkande. Vid yttrandet fogades av styrelsen utarbetat

förslag till ny förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket. De av kommittéerna samt av domänstyrelsen sålunda avgivna

förslagen hava i vissa avseenden vunnit beaktande därigenom, att

antalet befattningshavare vid skogsstaten huvudsakligen efter beslut av

1915 och 1919 års riksdagar väsentligt ökats, samt att en decentralisation

i förvaltningen, som förordats av kommittéerna och domänstyrelsen, till

viss grad genomförts bland annat genom ny instruktion för skogsstaten

den 8 oktober 1918 (nr 950). Enär emellertid endast vissa delar av domänverkets

organisation härigenom blivit föremål för övervägande och åtgärder,

uppdrog Kungl. Majit den 6 december 1918 åt kommunikationsverkens

lönekommitté3 — tillsatt den 28 juni 1918 för utredning beträffande löneoch

organisationsförhållanden vid de fyra kommunikationsverken — att,

1 Ledamöter: hovstallmästare!! G. Tamm, ordf., auditören A. II. Kahlén, I. d. byråchefen

K- G. Kinberg, dåvarande skogschefen N. G. Ringstrand, överjägmästaren P. O. Welander och

riksdagsmannen A. Wiklund i Brattfors.

3 Ledamöter: greve R. Hamilton, ordf., överjägmästaren C. G. Barthelson, dåvarande disponenten

G. V. G. Kuylenstjerna, bruksägaren Ivan Svensson, och hovstallmästaren G. Tamm.

8 Ledamöter: dåvarande riksdagsmannen C. G. Ekman, ordf., riksdagsmannen E. Eriksson,

dåvarande byråchefen A. Hamilton, dåvarande majoren S. Lubeck, riksdagsmannen B. Nilsson

i Landeryd, riksdagsmannen N. Persson och byråchefen E. Sidenbladh.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

förstärkt med tre representanter för domänverket1, verkställa utredning

jämväl beträffande löne- och organisationsförliållanden vid domänstyrelsen,

skogsstaten och statens skogsskole. Sedan kommittén av domänstyrelsen

inhämtat, att styrelsen icke ansåge sig då böra ifrågasätta ytterligare

förändringar beträffande domänverkets organisation, begränsade

sig kommittén i allt väsentligt till behandling av frågan örn löneregleringinom

ramen av den dåvarande organisationen.

I proposition nr 271 till 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till lönereglering för domänverkets personal. I propositionen uttalades

icke någon mening rörande eventuella ändringar i domänverkets organisation.

Med anledning av propositionen väcktes emellertid — förutom

ett antal motioner, som i huvudsak avsågo ändringar i Kungl. Maj:ts förslag

i den egentliga lönefrågan •—• en motion, I: 257, i syfte att åstadkomma

förnyad utredning och omprövning i ett sammanhang av domänverkets

organisations- och lönefrågor. I skrivelse den 17 juni 1920, nr 322,

anmälde riksdagen, som bland annat hänvisade till de skogssakkunnigas

för södra Sverige förslag i organisationsfrågan, att riksdagen med anledning

av nämnda proposition och motion, bland annat, provisoriskt för år

1921 godkänt det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket, samt anhöll därjämte, i anledning

av ifrågavarande motion, hos Kungl. Maj:t örn förnyad utredning

angående löne- och organisationsförhållandena vid domänverket med beaktande,

i den mån så kunde befinnas lämpligt, av de i motionen angivna

synpunkterna samt framläggande för riksdagen av det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den 22 juni

1920 (nr 493) avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket att äga

provisorisk tillämpning för år 1921. Sedermera har nämnda provisoriska

avlöningsreglemente efter beslut varje år av riksdagen förlängts för ett

år i sänder med bland annat de ändringar, som för tiden från den 1 juli

1925 betingats av statsmakternas beslut örn kvinnas behörighet att innehava

statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m., senast vid nästlidna

riksdag för år 1934 (prop. nr 184; R, skr. nr 270).

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrogs därjämte den 30 juni

1920 i enlighet med riksdagens förenämnda anhållan åt särskilda sakkunniga

att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande organisations-

och avlöningsförhållanden vid domänverket samt därmed sammanhängande

pensionsreglering. I direktiven för de sakkunniga uttalades,

att utredningen borde göras så omfattande och allsidig som möjlig samt

ske under hänsynstagande till alla omständigheter, som kunde anses inverka

på frågan. Den nya utredningen borde taga samtliga tidigare oavgjorda

förslag under omprövning och på grundvalen av hela det förelig
1

Byråchefen, friherre Th. Hermelin, överjägmästaren C. Björkbom och kronojägaren O.

J:son Bragée.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 148.

gande materialet och de ytterligare undersökningar, som funnes erforderliga,

sammanföra och framlägga ett slutligt utarbetat förslag beträffande

domänverkets organisations- och avlöningsförhållanden jämte därtill hörande

författningsbestämmelser. De sålunda tillkallade 1920 års löne- och

organisationssakkunniga för domänverket1 överlämnade den 24 november

1921 första delen av sitt betänkande, innefattande utredning och förslag

beträffande definitiv lönereglering, provisoriska pensionsbestämmelser och

vissa organisatoriska spörsmål vid domänverket, vilka mera direkt berördes

av de i förberörda motion antydda önskemålen, nämligen, vad skogsstaten

beträffar, inrättande av distriktsstyrelser och klassificering av

revir samt, vad domänstyrelsen angår, formen för domänstyrelsens organisation,

inrättande av en affärsavdelning, uppförande å ordinarie stat av

vissa å extra stat varande befattningar samt inrättande av två sekreterarebefattningar.

De sakkunniga anförde om sitt uppdrag, att ett definitivt

förslag till framtida organisation av domänverket icke lämpligen kunde

utarbetas, förrän vissa utredningar och förslag varit föremål för slutlig

prövning av Kungl. Majit och riksdagen, främst de av skogslagstiftningskommittén

i dess betänkanden den 9 december 1918 behandlade skogslagstiftningsfrågorna

samt spörsmålet örn de ecklesiastika skogarnas ställning

i förvaltningshänseende. Då någon verklig olägenhet av att lönefrågan

i viss mån lösrycktes från organisationsfrågan icke syntes de sakkunniga

föreligga, hemställde de, att av dem utarbetade förslag måtte

föreläggas riksdagen.

I ett av domänstyrelsen den 15 februari 1922 över de sakkunnigas betänkande

avgivet utlåtande anfördes, att löneregleringsfrågan icke borde

lösryckas från sitt samband med organisationsproblemet i övrigt, utan

borde Kungl. Majit föreslå riksdagen besluta, att deli för domänverket

ifrågasatta omorganisationen skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa, av domänstyrelsen i korthet angivna riktlinjer. Utlåtandet

innefattade vissa detaljförslag berörande domänverkets organisation samt

förslag till definitiv lönereglering för domänverket samt upptog därjämte

till särskild behandling de organisatoriska spörsmål, varpå 1920 års löneoeh

organisationssakkunniga ingått.

Kungl. Majit förordnade den 30 november 1922, att sistnämnda sakkunnigas

återstående utredning skulle tillsvidare vila, samt den 9 januari

1925, att de sakkunnigas uppdrag skulle upphöra. De av de sakkunniga

samt domänstyrelsen den 15 februari 1922 avgivna förslagen hava i huvudsak

icke föranlett annan åtgärd än att, efter särskild framställning av

generaldirektören för domänstyrelsen, en särskild försäljningschef från

den 1 maj 1923 förordnats att tillsvidare biträda styrelsen, i samband varmed

en särskild försäljningsavdelning inrättats inom styrelsen.

Vid 1932 års riksdag hava de frågor örn ny lagstiftning rörande vården

1 Ledamöter: generaldirektören K. Fredenberg, ordf., byråchefen F. Aminoff, kammarherren

K. von Hofsten, disponenten E. Klintin och riksdagsmannen N. A. Nilsson i Kabbarp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

av häradsallmänningarna samt de ecklesiastika skogarna, som 1920 års

löne- och organisationssakkunniga åsyftat, bringats till sin lösning, varjämte

nya bestämmelser örn uppsikten å de enskilda skogarna i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker samt Särna och Idre socknar

antagits. Sedan statsmakterna sålunda prövat landets skogslagstiftning

i de delar, som äro mest betydelsefulla för utformningen av domänverkets

organisation, har verkets organisationsfråga åter upptagits. Föreningen

Sveriges ordinarie jägmästare, De extra jägmästarnas förbund och Sveriges

kronojägareförbund, vilka personalorganisationer redan den 3 december

1931 anhållit, att frågan måtte upptagas till avgörande i samband

med nyssnämnda lagstiftningsfrågor, hemställde den 12 juni 1932 i gemensam

skrivelse med en representant för överjägmästarna, att en kommitté

måtte tillsättas för behandling av domänverkets organisationsfrågor. Sedan

domänstyrelsen i yttrande den 2 juli 1932 hemställt örn uppdrag att

utarbeta och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till ändrad organisation

av domänverket och omarbetning av 1894 års skogsordning, ifrågasatte

nämnda tre personalsammanslutningar i en den 19 juli 1932 avgiven skrift,

att domänstyrelsen skulle erhålla särskilt uppdrag att avgiva förslag

rörande frågan örn ersättning till domänverket för kostnader till följd av

indragning av personal, som kunde föranledas av omförmälda beslut av

1932 års riksdag. Kungl. Majit uppdrog den 16 september 1932 åt domänstyrelsen

att, under beaktande av vad i ärendet förekommit, skyndsammast

utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med de förslag rörande domänverkets

organisation och vad därmed sammanhängde, som kunde föranledas

därav, att förvaltningen av vissa skogar enligt under 1932 fattade

beslut skulle överflyttas från styrelsen.

Den 14 december 1932 avgav domänstyrelsen förslag rörande den indragning

av personal vid skogsstaten, som betingades av statsmakternas omförmälda

beslut. Denna fråga förelädes i proposition nr 233 1933 års riksdag,

som jämlikt skrivelse den 3 juni 1933, nr 269, meddelade Kungl. Majit

sitt beslut i frågan. Bestämmelser i ämnet hava sedermera utfärdats av

Kungl. Majit i brev till domänstyrelsen den 14 juni 1933.

Domänstyrelsen bar i skrivelse flen 5 juli 10?,:] till Kungl. Majit överlämnat

utredning och förslag rörande domänverkets organisation, varvid

fogats bland annat protokoll från överläggningar, som hållits med ett antal

tjänstemän, tillhörande de skilda tjänstegrupperna inom skogsstaten,

i syfte att utnyttja skogsstatspersonalens erfarenhet i förevarande organisationsfrågor.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, kommunikationsverkens lönenämnd, centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, styrelsen för skogsbögskolan

och statens skogsförsöksanstalt, Sveriges skogsägareförbund, tre Överjägmästare

gemensamt S Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, De extra 1

1 Överjägmästare!! i Västra distriktet E. Helmers, Överjägmästare!! i Stockholm-Gävle

distrikt A. Holmgren och överjägmästaren i Bergslagsdistriktet A. Welander.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 148.

jägmästarnas förbund, Sveriges kronojägareförbund samt Svenska sågverksindustriarbetareförbundet

och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

gemensamt. Därjämte hava skrivelser i frågan inkommit från

skogsrättarna vid statens skogsskolor samt De skogsskoleutbildades centralkommitté.

Domänstyrelsen har slutligen den 1 november 1933 överlämnat förslag

till landets indelning i distrikt och revir ävensom beträffande provisoriskt

anordnande av domänverkets förvaltning under en övergångstid.

Som ett led i sina undersökningar angående de statliga affärsföretagens

ändamålsenliga förvaltning och organisation har socialisering snämnden

år 1930 framlagt utredning och förslag beträffande domänverkets omfattning,

uppgifter och organisation. Förslaget är uppbyggt efter samma

principer, som nämnden några år tidigare förordat för statens järnvägars

förvaltning, och innefattar bland annat en genomgripande omläggning av

grunderna för förvaltningen, avsedd att skilja verkets ekonomiska företagarverksamhet

från den egentliga statsadministrationen. Över betänkandet

hava utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer.

Jag övergår nu att behandla verksamheten och framkomna ändringsförslag

och följer i huvudsak den av domänstyrelsen i förslaget den 5 juli

1933 använda dispositionen.

I. Domänverkets arbetsuppgifter och ställning inom statsförvaltningen.

1

1. Uppgifter och förvaltningssystem.

Domänstyrelsen har härom i huvudsak anfört följande.

Domänverket — i egenskap av affärsdrivande verk — hade såsom

främsta uppgift att förvalta statens skogstillgångar och

jordbruksdomäner på sådant sätt, att de lämnade högsta möjliga,

uthålliga avkastning. Då denna sats, vid sidan av principen örn bästa

förräntning av det i skogen bundna kapitalet, tillämpades för allt rationellt

skogsbruk, borde utsyning, avverkning och försäljning

av virke samt alla åtgärder, som inbegrepes under skogsvård—i den

mån företagen eljest vore jämförbara — i statens skogsförvaltning utföras

på i stort sett samma sätt, som åtgärderna utfördes av enskild skogsägare,

vilken med duglighet förenade förmåga att värdesätta skogens

framtida avkastning. Så långt rådde icke någon väsentlig skillnad mellan

statligt och enskilt skogsbruk. Utsträckte man jämförelsen till andra

områden, skulle emellertid viktiga skiljelinjer framträda. Frågan örn

statlig träförädling kunde icke endast bedömas ur rent företagsekonomiska

synpunkter. Man rördo sig här på ett område — industripoli
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tikens —- som vore särskilt känsligt i socialt avseende oell där, vid sidan

av företagarintresset, nationalekonomiska oell vissa andra samhällsintressen

måste tillgodoses. Vid upplåtelse oell försäljning av jord

och lägenheter måste staten i allmänhet taga hänsyn även till andra

omständigheter än förhållandena å den fria fastighetsmarknaden. Denna

gren av förvaltningen hade som en följd av statsmakternas jordpolitiska

verksamhet insnörts i ett nät av bestämmelser, som förvandlat den fria

ekonomiska förvaltningen till statsadministration. Även den allmänna

fastighetsförvaltning, som ålå ge domänverket, såsom vården

av egendomen, deklarations- och beskattningsfrågor eller disposition

av mark för ändamål av mer eller mindre allmän natur, vore till

viss grad präglad av statsegendomens särställning.

Att förvaltningen av statsegendomen i nämnda avseenden företedde avvikelser

från en rent affärsmässig fastighetsförvaltning torde under alla

förhållanden vara oundvikligt, Det statspolitiska kravet på medbestämmanderätt

beträffande domänverkets skötsel hade emellertid särskilt under

senare år sträckt sig längre. Samhället sökte i allt större utsträckning

taga statsegendomen till hjälp för tillgodoseende av sina syften,

framför allt i befolknings- och försörjningsfrågor. Styrelsen erinrade i

detta sammanhang örn en del virkesleveranser till enskilda bolag, som

kommit till stånd efter ingripande av statsmakterna, igångsättande i domänverkets

regi av vissa sågverk, domänverkets omhändertagande av

samvetsömma värnpliktiga, anordnande av reservarbeten m. m.

Utan att närmare ingå på frågan i vad mån förenämnda åtgärder från

staten i dess egenskap av överhöghetsorgan vore berättigade, funne styrelsen

det i varje fall naturligt, att statsegendomen utnyttjades som ett

hjälpmedel för reglering av samhällsfrågor. Vid sidan av sitt intresse

av en god avkastning av statsskogarna hade staten att tillvarataga jämväl

ett annat betydande intresse, nämligen folkförsörjningen. I tider, då

dessa intressen icke sammanfölle, kunde det bliva nödvändigt att låta

den företagsekonomiska förvaltningen vika för en modifierad form av

statsadministration, vars sammansatta resultat givetvis vore synnerligen

svårt att rätt värdesätta.

Förutom förvaltning av statens egna skogar oell jordbruksdomäner

ålåge domänverket också administration av åtskilliga andra

allmänna samt enskilda skogar såsom städernas skogar, vissa

sockenallmänningar, vissa boställsskogar av ecklesiastik natur — biskopshemman,

klockarboställen och lektorsboställen m. fl. — skogar till allmänna

inrättningars hemman samt enskildas skogar under skyddsskogslagen

m. m. Härjämte ålåge styrelsen förvaltningsbestyr beträffande

en del jordbruksegendomar, vilkas avkastning icke inginge till domänverket.

Styrelsen ansåge sig tillsvidare böra förutsätta, att domänverket

alltjämt i icke oväsentlig omfattning skulle tagas i anspråk för dylika

uppgifter.

Bland övriga administrativa uppgifter, som ankomme på

domänstyrelsen, vore att i allmänhet verka för en ändamålsenlig skogshushållning

och jaktvård i riket. I allmänna skogliga spörsmål, i frågor

rörande skogslagstiftning samt anslag för skogliga ändamål inhämtade

statsmakterna som regel yttranden från domänstyrelsen. Styrelsen

anlitades därjämte för utredningar och förslag rörande grunderna för

skogsbeskattning och fastighetstaxering, samt den praktiska utformningen

och tillämpningen av bestämmelserna därom. Domänstyrelsen och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

skogsstaten utövade tillsynen över jakten oell jaktvården i riket, vilket

numera i huvudsak endast innebure tillvaratagande av vissa naturskyddsintressen

samt reglering av viltstammens beskattning. Domänverket

handhade vidare den lägre skogsundervisningen. Även andra uppdrag

av skogligt-administrativ art plägade anförtros åt domänverket.

Slutligen erinrade styrelsen om att skogsstatstjänstemännen toges i anspråk

för vissa funktioner i det allmännas tjänst.

Domänverket intoge jämte vattenfallsverket en särställning

bland statens af färsdrivande verk. Domänverket förvaltade

statens skogar. Verket arbetade därvid under fri konkurrens från det

enskilda skogsbruket och i stort sett under samma förutsättningar som

detta. Verksamhetens resultat vore sålunda bland annat i hög grad beroende

av prisbildningen för skogsprodukter å den fria marknaden. Domänverkets

organisation finge på grund härav bedömas ur i stort sett

andra synpunkter än organisationen av statens övriga affärsdrivande

verk.

Domänverket skulle svara för vården och det ekonomiska tillgodogörandet

av avkastningen från statsskogarna, vilka vore spridda över hela

landet och av mycket olika karaktär. Inom vissa delar av landet, där

avvittringen senast gått fram, eller inköp bedrivits i större omfattning,

ägde staten betydande skogskomplex, vilka t. ex. i lappmarkerna omfattade

större delen av den befintliga, produktiva skogsmarken. I andra

trakter åter vore kronans skogsinnehav mera obetydligt, och flerstädes

utgjordes det endast av spridda, mindre skogsskiften.

Domänverkets organisation måste vara lämpad för alla slag av skogsbruk.

I Norrland och de inre delarna av mellersta Sverige bedreves ett

storskogsbruk med i huvudsak samma förutsättningar som för de större

skogsbolagen, dock med den väsentliga skillnaden, att bolagens skogshantering

i allmänhet vore inriktad på att leverera virke till egna industriella

anläggningar, varifrån försäljning av förädlad vara skedde centralt,

under det att staten som regel sålde och levererade virket som råvara

i skogen, vid flottled eller annan uppsamlingsplats för virke. Inom

andra trakter försigginge i stor utsträckning minutförsäljning från kronans

skogar. De lokala organen inom domänverket måste därför i betydande

omfattning kunna bedriva en fri försäljningsverksamhet.

Inom domänverket borde sålunda finnas utrymme såväl för skogsbruk

med egen förädlingsindustri av flera slag och storleksordningar som för

skogsbruk av annan typ med minutförsäljning av oförädlat och upphugget

virke eller produkter från egna, mindre förädlingsverk. Och alla

grenar skulle utan inbördes konkurrens friktionsfritt samverka till ett

gott samlat resultat av statens skogshantering. Verksamheten måste därjämte

på grund av dess statliga karaktär bedrivas med all möjlig hänsyn

till nationalekonomiska och enskilda intressen, för att staten som företagare

icke skulle öka bördan för staten som befrämjare av folkförsörjningen

och vårdare av sociala intressen i övrigt. Ett skogsbruk med så

mångsidig och omfattande verksamhet som domänverkets vore med avseende

å organisationen icke direkt jämförbart med enskilt skogsbruk.

Ur yttrandena torde beträffande frågan örn domänverkets arbetsuppgifter

följande få återgivas.

Centralrådet för skogsvärdssty reiser nas förbund har ansett, att nu, dä

domänverket stöde inför sin omorganisation, tillfället vore inne att verk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements
chefen.

ställa en ändamålsenlig uppdelning på olika myndigheter av de skogliga

göromål av övervakande eller administrativ natur, som hänförde sig

till andra skogar än statsskogar och för närvarande handhades av domänstyrelsen.

En dylik uppdelning borde genomföras med ledning av de bestämmelser,

som gällde i fråga örn dispositionsrätten till avkastningen

från de olika skogarna. Endast de skogar, från vilka avkastningen skulle

tillgodoföras staten eller tjäna sådant allmänt ändamål, varav staten

hade direkt intresse, borde förvaltas eller stå under uppsikt av domänverket

eller annat för ändamålet särskilt inrättat organ, under det att

samtliga övriga skogar borde stå under uppsikt av skogsvårdsstyrelserna.

Enligt dessa grunder skulle alltså skogsvårdsstyrelserna övervaka skogsvården

å samtliga de skogar, vars avkastning disponerades av enskilda

eller för egentliga kommunala ändamål. Utredning i dylikt syfte borde

företagas.

Sveriges skogsägareförbund har framfört synpunkter, som i stort sett

överensstämma med centralrådets, samt hemställt, att Kungl. Maj:t ville,

i samband med prövningen av frågan örn domänverkets omorganisation,

taga under övervägande att efter genomförandet av nödiga lagändringar

begränsa domänverkets skogliga arbetsuppgifter till de statliga skogarna.

De författningar, som reglera domänverkets nuvarande administrativa

verksamhet, äro utan tvivel föråldrade. Lika med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund anser jag därför, att en omprövning av ändamålsenligheten

av ifrågavarande administrationsordning bör företagas.

Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden upptaga dessa frågor.

Enär erforderliga utredningar nu icke föreligga, torde det ännu dröja någon

tid innan nämnda spörsmål äro mogna för avgörande. De äro emellertid

icke av den betydelse för domänverkets organisationsproblem, att behandlingen

av detta bör uppskjutas i avvaktan på ifrågavarande utredningar.

Socialiseringsnämnden har, såsom jag i det föregående framhållit, i sin

år 1930 publicerade utredning angående domänverkets omfattning, uppgifter

och organisation ingående diskuterat domänverkets ställning från

utgångspunkter, som torde vara giltiga för flera av de statliga affärsverken,

och på grundval härav framlagt förslag till en fullständig omgestaltning

av verket. En dylik genomgripande omläggning av förvaltningssystemet

torde böra övervägas i ett större sammanhang och näppeligen

beträffande ett enstaka verk. Många omständigheter tyda på, att

man snart nödgas företaga en omprövning beträffande formerna för statens

affärsdrivande verksamhet över huvud taget. Intill dess så sker, torde

de nu tillämpade principerna för förvaltningsordningen i statens affärsverksamhet

böra i huvudsak godtagas även beträffande domänverket. Då

emellertid under den långa utredningsperiod, som förflutit sedan riksdagen

år 1910 tog initiativ till omprövning av domänverkets verksamhet,

många förändringar i verkets organisation genomförts ofullständigt eller

tillfälligt, och då åtskilliga andra spörsmål, varom fullständiga utredningar

föreligga, ännu vänta på sin lösning, synes en allmän översyn inom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 148.

ramen för det rådande förvaltningssystemet icke längre kunna undanskjutas

beträffande domänverket. Därvid utgår jag från att dessa ändringar

göras så, att omläggning ej onödigt försvåras.

2. Affärsvinstens redovisning.

Domänstyrelsen har i fråga örn affärsvinstens redovisning anfört följande.

Domänverket vore sedan budgetreformens genomförande från år 1912

i redovisningshänseende organiserat som statens övriga affärsdrivande

verk. Allt kapital, som verket för statens räkning förvaltade, och som

utgjordes av skogs- och jordbruksfastigheter, inventarier, vissa fonder

och reserverade medel samt rörelsekapital, hade sammanförts under benämningen

statens domäners fond eller domänfonden. Såsom förvaltningens

nettobehållning, vilken under titeln överskott inginge i statsregleringen,

skulle beräknas den avkastning, som uppstode å fonden, sedan

driftkostnaderna för statens domäner avräknats. Principen örn en

renodlad och fristående affärsförvaltning av den ifrågavarande statsegendomen

hade härigenom blivit fastslagen. I verkligheten hade emellertid

betydande avsteg gjorts från denna principiellt riktiga inställning,

enär domänfondens överskott hittills icke varit liktydigt med resultatet

av den rent företagsekonomiska driften, affårsvinsten. Alla administrativa

uppdrag hade nämligen icke ersatts domänfonden, och följaktligen

hade det redovisade och inlevererade överskottet icke varit ett verkligt

överskott. En fullständigare redovisning av domänverkets utgifter för

nämnda uppdrag hade lämnats endast i årsberättelsen för verksamheten.

Domänverket ålåge även att på grund av allmänna förordningar eller

föreskrifter av statsmakterna utan ersättning lämna vissa förmåner, såsom

grus för vägdistriktens behov, fritt virke för kolonisationsverksamheten

in. m. Icke heller denna del av rörelsen komme till synes vid den

nuvarande redovisningen av driftresultatet.

Styrelsen visste av erfarenhet, att det beredde stora svårigheter att

genom beslut av statsmakterna erhålla ersättning för sådana utgifter,

som vore fullständigt främmande för verkets affärsrörelse. Avgörandet

av dylika ersättningsfrågor influerades stundom av alldeles ovidkommande

hänsyn, såsom önskan att begränsa vissa anslag, politiska motiv

eller ock av tekniska eller formella svårigheter. Styrelsen ansåge, att i

den mån domänverket icke erhölle full ersättning för de uppdrag, som

ålades verket, eller de avsteg i övrigt från affärsmässig förvaltning, som

kunde föranledas av statsmakternas beslut, åtgärder borde vidtagas för

att redovisningsmässigt klarlägga de olika uppdragens natur och värde.

Redovisningen av domänfondens årliga överskott borde på grund härav

åtföljas av en redovisning av inkomster av och utgifter för de särskilda

momenten i verkets arbete, oavsett örn inkomsterna influtit eller utgifterna

ersatts samt örn de vore av företagsekonomisk eller administrativ

natur. Det inlevererade beloppet komme icke att påverkas av en sådan

anordning, men fördelen vore, att den rena affärsvinsten redovisades skild

från den administrativa rörelsen.

Riksräkenskapsverket har framhållit nödvändigheten av att domänfonden

av statsmakterna bereddes full ersättning för affärsverksamheten

ovidkommande arbetsuppgifter. Några särskilda kostnader för statsver
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Depui tementschefen.

Departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ket uppkomma icke härigenom, då det levererade överskottet av domänverket

givetvis ökades, i samma mån som ersättningsmedel anvisades.

För bestämmande av sådan ersättning syntes den av domänstyrelsen föreslagna

redovisningen lämpligen kunna läggas till grund.

Jag instämmer i princip i domänstyrelsens, av riksräkenskapsverket

understödda yrkande, att större uppmärksamhet för framtiden ägnas åt

att domänverket beredes full ersättning för verket åliggande uppgifter,

som icke äro betingade av affärsrörelsen.

Upprättandet av en sådan redogörelse för resultatet av verksamheten,

som domänstyrelsen föreslagit, skulle säkerligen ytterligare bidraga till

klarheten örn den verkliga affärsvinsten av rörelsen. I den mån närmare

reglering erfordras beträffande denna redovisningsfråga eller därmed

sammanhängande spörsmål av bokföringsteknisk natur, torde det ankomma

på Kungl. Majit att efter förslag av vederbörande myndigheter

härom utfärda bestämmelser.

3. Domänstyrelsens bestämmanderätt över verksamheten.

Domänstyrelsen har ingått på frågan, huruvida den ställning inom

statsförvaltningen, domänverket för närvarande intoge, beredde verksledningen

den frihet, som med hänsyn till verksamhetens art erfordrades.

Styrelsen har därvid kommit till den uppfattningen, att beträffande de

frågor, där styrelsen vore hänvisad att överlämna avgörandet

till Kungl. Majit eller riksdagen, decentralisation av beslutanderätten

icke vore påkallad annat än i vissa, särskilda fall. Vidare har

styrelsen anfort!

Domänstyrelsens förvaltningsrätt vore emellertid beskuren även genom

av statsmakterna föreskrivna, reglerande bestämmelser

för verksamheten. Bestämmelserna återfunnes i huvudsak i förordningen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket samt instruktionen för domänverket. Styrelsen ansåge,

att dessa föreskrifter i åtskilliga avseenden ingrepe i förvaltningen på

sådant sätt, att styrelsens bestämmanderätt på ett olämpligt sätt kringskures.

I samband med den omarbetning av nämnda förordning och

instruktion, som måste företagas, sedan domänverkets organisation av

statsmakterna prövats, borde bestämmelserna jämkas så, att styrelsen

bereddes större frihet att på eget ansvar ordna förvaltningens detaljer.

Av den allmänna ställning till domänverkets organisationsproblem, jag

i det föregående intagit, följer, att jag icke anser lämpligt att för närvarande

närmare ingå på frågan örn domänverkets förhållande till statsmakterna.

De mindre jämkningar härutinnan, som kunna visa sig erforderliga,

torde liksom hittills böra handläggas som särskilda ärenden.

Vad angår de för statsskogarnas skötsel gällande bestämmelserna torde

dessa, sådana de utformats i 1894 års skogsordning, i åtskilliga avseen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

den vara för snäva. Sedan domänverkets organisationsfråga övervägts,

torde åtgärder med det snaraste böra vidtagas för utarbetande av förslag

till ny skogsordning i de delar, som beröra förvaltningen av kronoparker

och skogar till kronans utarrenderade jordbruksdomäner. I övrigt

sammanhänger omarbetningen av skogsordningen med den under avdelningen

1) omförmälda planerade utredningen örn administrationen av

vissa grupper av skogar. Ny instruktion för domänverket torde böra utfärdas

av Kungl. Maj:t efter riksdagens prövning av organisationsfrågan.

II. Den inre organisationen.

1. Allmänna riktlinjer.

Till en början torde böra lämnas en redogörelse för domänverkets nuvarande

organisation, varvid de särskilda organen och deras uppgifter

böra i korthet klargöras. Jag följer därvid i huvudsak den framställning

därav, som domänstyrelsen lämnat.

Man återfinner i alla större företag, såväl statliga som enskilda, en

central ledning, som i stora drag bestämmer riktlinjerna för arbetet

och beslutar i frågor, vilka angå företaget i dess helhet, och som med

eller utan hjälp av särskilda inspekterande och rådgivande

organ leder och kontrollerar det arbete, som utföres av de verkställande

lokala organen, vilka ansvara för och ombestyra detaljarbetet.

Inom domänverket, vars verksamhet berör hela landet, utövas den

centrala ledningen av domänstyrelsen; de lokala förvaltningsorganen

äro jägmästarna, vilka närmast lyda under en inspekterande

och förvaltande mellaninstans, överjägmästarna. Härtill komma

vissa förädlingsverk, som äro direkt underställda domänstyrelsen,

ävensom domänintendenterna.

Domänstyrelsen är ett ämbetsverk, vars chef, generaldirektören, är ensam

beslutande i alla ärenden utom bestraffningsmål. Styrelsens organisation,

vars närmare utformning kommer att behandlas i det följande,

innesluter icke enbart organ för den direkta centrala ledningen utan därjämte

vissa avdelningar med speciella, för verket gemensamma uppgifter,

såsom en försäljningsavdelning, som under försäljningschefens ledning

handhar verkets exportförsäljningar, större och viktigare försäljningar

inom landet och ledningen av verkets förädlingsverksamhet samt tillhandagår

de lokala förvaltningarna med råd och anvisningar i försäljningsärenden,

samt ett fiskalskontor under ledning av en domänfiskal, vilken

bevakar och utför kronans talan i ärenden, som röra styrelsens förvaltning,

samt handlägger viktigare ärenden av juridisk art.

Skogsstaten omfattar av ålder den i orterna arbetande personalen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vid statens skogsförvaltning ock har till huvuduppgift förvaltningen av

statens skogsdomäner. — Ur geografisk synpunkt äro statens skogsdomäner

uppdelade på förvaltningsenheter, revir, vilka grupperats i ett

antal distrikt. Förvaltaren av reviret, jägmästaren, som är det verkställande

lokala organet, har under sig ett antal kronojägare, vilka förestå

var sin bevakningst rak t. Distriktets chef, över jägmästaren,

handhar den inspekterande och rådgivande verksamheten men har tillika

en del befogenheter av förvaltande karaktär. Under överjägmästarinstitutionen

lyda även avdelningar för skogsdikning och skogstaxering. Verksamheten

vid de senare har emellertid under senare år i hög grad centraliserats,

i det att taxatorsavdelningarna i huvudsak sammandragits till

ett gemensamt kontor i Stockholm för södra och mellersta delarna av

landet och ett i Umeå för övre Norrland. — Till skogsstaten har hittills

även hänförts flottledsingenjör sinstitution en. — Personalen

vid skogsstaten har sedan lång tid tillbaka indelats i förvaltande

personal, som handhaft förvaltningen, och bevakande personal,

vars uppgifter, såsom namnet antyder, tidigare voro av huvudsakligen

fiskalisk art. För anställning i befattning, tillhörande den förvaltande

personalen, nämligen som Överjägmästare, jägmästare, skogstaxator,

överjägmästarassistent samt icke ordinarie assistenter av skilda slag,

fordras jägmästarexamen, och den, som antages till befattning vid den

bevakande personalen — ordinarie eller icke ordinarie kronojägare —

skall hava genomgått kurs vid statens skogsskola eller eljest visat sig

för sådan befattning lämplig. Med hänsyn till den förskjutning i arbetsuppgifterna,

som ägt rum för den bevakande personalen, användas i det

följande, i stället för förenämnda beteckningar, uttrycken jägmästarpersonal

och kronojäg ar per sonak

Domänintendenterna, som handhava ärenden rörande utarrendering,

saluvärdering, besiktning m. m. å statens utarrenderade jordbruksdomäner,

hava hittills varit underställda jämväl länsstyrelserna,

vilka för domänverkets räkning handhaft vissa uppdrag rörande nämnda

egendomar.

Den under tidigare utredningar förda diskussionen rörande organisatoriska

förbättringar inom domänverket bär till övervägande del rört sig

örn arbetsuppgifternas fördelning mellan de skilda organen.

Den norrländska skogsvårdskcnnmittén ansåg, att det rådande förvaltningssystemet

åt revirförvaltaren anvisade platsen såsom utförande organ

av den förvaltande överjägmästarens och den ledande domänstyrelsens

föreskrifter. En sådan fördelning mellan de olika funktionärerna

inom förvaltningen av de uppdrag, som innefattades i handliavandet av

statens skogshushållning, syntes komma i bestämd strid med denna hushållnings

natur. Denna betingade ovillkorligen, att vid hushållningens

utövande många frågor avgjordes uteslutande på grund av lokala förhållanden,

vilka ofta vore av mycket olika beskaffenhet och örn vilka

man därför måste förutsätta, att större kännedom vore att finna hos den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

15

inom det mindre tjänstgöringsområdet arbetande revir förvaltaren än lios

överjägmästaren med lians flera revir omfattande distrikt. Kommittén

ansåg vidare, att det rådande systemets mål och ledande tanke kunde

sägas vara att söka åstadkomma en i möjligaste måtto enhetlig oell likformig

förvaltning, varför avgörandet i de flesta frågor förlagts så nära

administrationens centrala punkt som möjligt. Med likformigheten följde

emellertid enligt kommitténs mening risk för ensidig behandling av frågorna.

Kommittén sammanfattade sin kritik av förvaltningssystemet

sålunda. Domänstyrelsen betungades över hövan med löpande ärenden,

vilka droge dess initiativ och arbetsförmåga ifrån de stora och viktiga

frågorna. Över jägmästaren, som hade åt sig uppdragen den

lokala ledningen av revirskötseln, kunde på grund av den mångfald ärenden,

i vilka han skulle besluta eller lämna utredning, icke hinna ägna

den tid åt inspektion av sitt distrikt, som vore önskvärd. Det torde kunna

anses som mindre lämpligt, att inspektionen vore överlämnad åt den, som

hade sig anförtrodd ledningen av och avgörandet i fråga örn revirets

skötsel. Revir förvaltaren vore icke en verklig förvaltare med viss

handlingsfrihet, utan i huvudsak en verkställare av överjägmästarens

förvaltningsprinciper, varav följde, att jägmästarens utbildning och kunskaper

samt lokalkännedom icke utnyttjades i önskvärd utsträckning.

Ändringen av förvaltningssystemet borde därför syfta till ökat bemyndigande

för jägmästaren med därav följande större ansvar, eller med

andra ord en decentralisering.

Kommittén förmenade sålunda, att revirförvaltarens befogenhet borde

i stort sett avse alla åtgärder, som berörde den skogliga skötseln och som

måste bedömas och avgöras pä grund av lokala förhållanden inom ramen

av allmänna hushållnings- och fastställda skogsindelningsföreskrifter,

således ett planmässigt anordnande och ledning av avverkningar, beståndsvård

och kultur, vidare vissa upplåtelser av grässlätter, mulbete,

torv- och grustäkt. Han skulle ansvara för en omsorgsfull och rationell

virkesaptering samt för virkets värdering och vidtaga alla nödvändiga

åtgärder för att skydda och förbättra förvaltningsobjekten samt anvisa

och fördela revirarbetet åt assistenter och kronojägare, så att det snabbt

och väl utfördes. För expeditionsgöromålens noggranna utförande samt

för bokföring av penningmedel och virke borde revirförvaltaren bära ansvaret.

Alla dessa arbeten borde vara fria från det direkta ingripande

av utomstående, som det nuvarande systemet föreskreve, ty de planlades

och ordnades bäst på ort och ställe och kunde aldrig rätt bedömas efter

utredningar eller detaljerade, örn än väl utförda beskrivningar av de

lokala förhållandena. I dessa arbeten vore det även som revirförvaltaren

alldeles särskilt kunde giva prov på sina kunskaper och sin energi. Det

sätt, varpå de utfördes, bomme därigenom att bära vittnesbörd örn hans

förmåga av självständigt handlande och tänkande. Misstag kunde härvid

visserligen begås, men då revirförvaltaren vore underkastad en saklig

inspektion, bleve dessa med all säkerhet snart iakttagna och rättade,

innan någon skada av större betydenhet kunnat uppkomma. Dels därigenom,

dels genom revirförvaltarens mera begränsade tjänstgöringsområde

finge de alltid en mindre räckvidd än de, som nu kunde begås, dä

den lokala ledningen läge hos överjägmästaren med hans mera vittomfattande

arbetsfält.

Av huvudsakligen de synpunkter, som nu relaterats, drog kommittén

den slutsatsen, att överjägmästarinstitutionen i sin dåvarande form icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majda proposition nr 148.

syntes lämpad att framgent utgöra, den länk, som uppåt skulle förbinda

revirförvaltningen med centralstyrelsen. Man borde av en sådan mellaninstans

kräva, att den skulle kunna dels mottaga en del av domänstyrelsens

arbetsbörda, dels övertaga överjägmästarnas inspekterande verksamhet

och dels utöva en opersonlig ledning av skogshushållningen i distriktet.

Kommittén trodde sig för sin del finna en utväg att tillgodose alla

dessa krav genom att föreslå inrättande av distriktsstyrelser med uppgift

att leda distriktens administration och inspektera revirförvaltningarna.

I särskilda yttranden hava tre reservanter inom den norrländska

skogs vårdskommittén1 under motiveringar, som i huvudsak

sammanfalla, gjort gällande, att majoriteten felbedömt det rådande

förvaltningssystemet och dess utvecklingsmöjligheter. Talet örn jägmästarens

ställning i förvaltningssystemet vore överdrivet och talet örn

det rådande systemets inverkan på jägmästarens nit och ansvarskänsla

grundlöst. Reservanterna ansågo, att överjägmästarinstitutionen, som väl

fyllde sin uppgift, borde bibehållas i sin dåvarande form, men vidare utvecklas

och stärkas.

De skogssakkunniga för södra Sverige hava vid behandlingen av den

lokala förvaltningen framhållit synpunkter, som i viktiga delar överensstämma

med vad den norrländska skogsvårdskommittén därom uttalat.

Jägmästarens befogenhet ansågs sålunda böra väsentligt utvidgas, varigenom

hans självständighet i fråga örn det praktiska hushållningsarbetet

ute å marken skulle växa. Han skulle erhålla betydligt friare händer att

efter sitt eget omdöme och utan tvång att inhämta överordnade myndigheters

mening ombesörja och leda de praktiska skogsvårdsåtgärderna. Man

torde äga rätt att förvänta, att detta skulle höja hans känsla av ansvar,

stegra hans initiativlust och arbetsförmåga och sponga honom att till det

yttersta söka utnyttja de möjligheter till en intensiv hushållning, som de

ständigt växlande lokala förhållandena erbjöde.

Den friare ställning, som jägmästaren sålunda borde erhålla, måste emellertid

åtföljas av en skärpt kontroll, och den inspekterande myndigheten

måste äga full befogenhet att, närhelst omständigheterna sådant påkallade,

ingripa i förvaltningen. Kommittén påvisade, hurusom en av svårigheterna

i förvaltningssystemet kunde hänföras till det förhållandet, att jägmästaren

och överjägmästaren kunde i skogsvårdsfrågor hysa motsatta,

subjektiva uppfattningar. Örn ett sådant förhållande inträffade, borde

den senares uppfattning enligt kommitténs mening ovillkorligen vara den

bestämmande. Måhända kunde det synas hårt för jägmästaren att nödgas

uppgiva sin egen ståndpunkt, som han likvisst ansett vara grundad

på en mera intim lokalkännedom än den inspekterandes. I själva verket

hade just detta även visat sig vara en mycket ömtålig punkt i administrationen,

och stridigheter och slitningar hade dittills dessvärre förekommit

mellan jägmästare och Överjägmästare, då den senare velat mot jägmästarens

uppfattning göra sin egen mening gällande. Jägmästaren hade ej

ansett överjägmästarens åsikt vara tillräckligt auktoritativ för att frivilligt

böja sig därför, och denne senare hade därför, örn han velat vidhålla

sin uppfattning, nödgats tillgripa de maktmedel, han hade till sin disposition.

Att dylika slitningar ej skulle underlätta och gagna det gemensamma

arbetet till skogsvårdens fromma vore givet. Överjägmästarens

ställning hade blivit svår och ömtålig, och hos jägmästarna hade arbetslusten

lätt kimnat stäckas, då de nödgats uppgiva sin efter eget förme
1

E. G. Kinberg, P. O. Welander och A. Wiklund.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ilande välgrundade ståndpunkt. En fråga som denna, vilken inom andra

förvaltningsgrenar näppeligen torde anses vara av någon större vikt, kunde

sålunda inom skogshushållningen på grund av förvaltningsobjelitets

säregna art bliva av stor betydelse. Det syntes därför de sakkunniga vara

nödvändigt, att sådan ändring i den nuvarande administrationen vidtoges,

att denna fråga bleve på ett ändamålsenligt sätt ordnad.

Kommittén kom för sin del på nämnda grunder till den uppfattningen,

att, då revirförvaltaren och den inspekterande vore av olika mening, beslutanderätten

borde förläggas, ej till den inspekterande personligen, utan

till en myndighet, bos vilken jägmästaren kunde få framlägga sina synpunkter

och vilken företoge en objektiv prövning av de vid inspektionen

gjorda anmärkningarna. Kommittén föreslog i sådant syfte inrättande av

distriktsstyrelser jämväl för södra Sverige.

Domänstyrelsen har i utlåtande år 1917 i huvudsak endast uttalat sig

för en numera i väsentlig utsträckning genomförd decentralisation, vilken

dock till en viss grad måste stanna vid de tjänstemän, som uteslutande tillsatts

med hänsyn till skicklighet och kompetens, överjägmästarna.

Under den tid. som förflutit sedan kommittéerna avgåvo sina förslag,

hava ett flertal decentralisationsåtgärder vidtagits. Dessa torde dock ej

hava medfört sådan genomgripande förändring beträffande de särskilda

organens ställning, att den allmänna uppfattning örn organisationen, som

kommittéerna ådagalagt, numera mist sitt intresse.

Vid de tillfällen, då domänverkets organisationsfråga senare varit före,

hava i huvudsak endast begränsade delar av förvaltningen upptagits till

bedömande, och torde jag få återkomma därtill vid den följande närmare

behandling av de särskilda organen inom domänverket.

I organisationsförslaget år 1933 har domänstyrelsen uttalat sin allmänna

uppfattning örn arbetsuppgifternas lämpliga fördelning inom verket. Efter

hänvisning till den olikhet, som råder mellan domänverket och övriga

affärsdrivande verk, har styrelsen anfört följande. Inom sistnämnda verk

kunde den centrala ledningen genom uppgörande av detaljerade planer

och instruktioner för hela förvaltningsapparaten i stor utsträckning öva

inflytande på och behärska de lokala förvaltningsorganens verksamhet och

arbetsresultat. Inom domänverket vore detta i stor utsträckning varken

möjligt eller lämpligt, beroende på förvaltningsohjektens egenart. Hänsyn

måste lokalt tagas till varje förvaltningsobjekts särdrag och utvecklingsmöjligheter,

och därför bomme de tjänstemän — jägmästarna — som

bure ansvaret för den lokala förvaltningen, att utöva ett mycket stort inflytande

på verkets ekonomiska resultat. För att detta skulle bliva det

bästa möjliga, vore det nödvändigt, att de lokala förvaltningsorganen —

inom ramen för av ledningen lämnade direktiv — lämnades så stor handlingsfrihet,

att do kunde avvinna förvaltningsohjektet den bästa möjliga

avkastning. — Av det sagda torde framgå, att domänverkets organisation

borde vara så uppbyggd, att den centrala ledningen icke belastades med

ärenden av lokal karaktär, som — i anslutning till meddelade allmänna

riktlinjer — kunde avgöras av vederbörande förvaltare utan tidsödande

Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Sr VtS.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 148.

skriftväxling. — För domänstyrelsen kunde en organisation, som vore

mera centraliserad än erforderligt, medföra, att styrelsen icke erhölle önskvärd

tid för de större frågor, som ankomme på ledningen av ett stort företag,

utformandet av de stora linjerna i verkets ekonomiska politik och utfärdandet

av bestämmelser och direktiv i viktigare frågor, de lokala förvaltningarna

till ledning och efterrättelse. Dessa borde inom de givna

direktivens ram hava frihet att i detalj ordna och utföra de olika arbetena

på bästa sätt och befogenhet att i anslutning till direktiven träffa avgöranden

i frågor, som berörde den lokala förvaltningen. Det borde ankomma

på inspektionen att tillse icke blott att de av den förvaltande tjänstemannen

handlagda ärendena omhänderhades på ändamålsenligt sätt, utan

även att denne i fråga örn initiativkraft och förmåga av självständigt handlande

motsvarade det förtroende och de befogenheter, som givits honom. —

På angivna grunder vore domänverkets förvaltning sedan lång tid tillbaka

utpräglat decentraliserad. Jägmästaren ägde i stor utsträckning

handlägga ärenden, och i de fall, då en ärendegrupp ansetts påkalla prövning

i högre instans, hade prövningen ofta förlagts till överjägmästaren.

Även inom styrelsen hade en förenkling av ärendenas handläggning i stor

omfattning skett genom överlämnande till byråcheferna att å styrelsens

vägnar fatta beslut beträffande vissa ärendegrupper. Styrelsen hade likväl,

efter verkställd utredning, ansett, att en ytterligare decentralisation

vore möjlig och lämplig att genomföra beträffande ett flertal ärendegrupper.

Styrelsen har därefter angivit den tillämnade deeentralisationen i fråga

örn de viktigaste ärendegrupperna sålunda.

Beträffande utsyning och avverkning av virke torde

styrelsen böra, i och för bestämmande av verkets avverkningspolitik och

för ernående av en smidig anpassning av verkets utbud av virke till rådande

eller väntade konjunkturer på den allmänna virkesmarknaden, fastställa

utsyningsbeloppen i stora drag samt meddela allmänna direktiv

rörande försäljning av virke å rot, upphuggning av skilda sortiment m. m.

Åt överjägmästarna borde däremot överlåtas att fastställa utsyningsförslagets

detaljer beträffande årsavverkningens fördelning på skogar.

Yad anginge försäljning av virke torde lokalförvaltningarna

kunna tillerkännas större befogenheter beträffande försäljningar på den

lokala virkesmarknaden. Styrelsen avsåge sålunda att utvidga jägmästarnas

rätt att verkställa försäljning under hand. Rättigheten att pröva

anbud på salubjudet virke borde ävenså utvidgas för jägmästarna.

Den anslagsprövning, som domänverket självt utövade, skulle

givetvis ligga i ledningens hand. Jägmästarnas befogenheter att låta utföra

arbeten eller i övrigt verkställa utbetalningar reglerades, förutom

genom de särskilda bestämmelser, som gällde i fråga örn jägmästarnas allmänna

befogenheter, genom tillgången av de medel, som finge disponeras

för ändamålet. Jägmästarna ägde emellertid rätt att i viss begränsad utsträckning

disponera för reviren anvisade medel även för andra ändamål

än de ursprungligen avsedda. Denna rättighet att överflytta medel

mellan utgiftstitlarna avsåge styrelsen att i någon mån utvidga, varigenom

vissa lättnader i förvaltningen torde uppstå.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Ett flertal ärenden, som avsåge upplåtelser av skilda slag,

såsom grustäkt, slåtter och betesrätt, fiske, vissa detaljavgöranden beträffande

jordarrenden m. m., borde överlämnas för avgörande av jägmästaren,

sedan styrelsen lämnat direktiv för beslutanderättens handhavande.

Styrelsen finge slutligen framhålla, att handläggningen av ytterligare

ett antal ärenden borde förenklas i samband med förenämnda decentralisationsåtgärder

genom att styrelsens beslutanderätt överlämnades till vederbörande

byråchef.

I huvudsak samma synpunkter, som domänstyrelsen bär anfört, hava Departementstidigare

kommit till uttryck bland annat vid Kungl. Maj:ts och riksdagens chefen''

behandling av domänverkets organisationsfråga år 1920. I de utlåtanden,

som avgivits över domänstyrelsens förslag, hava erinringar mot vad styrelsen

i denna del yttrat ej framställts.

För egen del ansluter jag mig till den allmänna uppfattning örn befogenhets-

och ansvarsfördelning mellan de särskilda organen inom domänverket,

som kommit till synes i de förut återgivna, i stort sett samstämmiga

utlåtandena. Jag vill emellertid särskilt understryka vikten

av att man vid tillmätandet av befogenheter för de särskilda organen har

den stora betydelsen av jägmästarnas andel i verksamheten för ögonen. Revirförvaltarna

böra icke uteslutande vara ledningens verkställande organ

i den vedertagna meningen, att på dem skulle huvudsakligen ankomma att

utföra de i regel närmare bestämda arbetsuppgifter, som av ledningen föreläggas

dem. Reviren böra fastmer anses såsom förhållandevis självständiga

förvaltningar med en ekonomisk verksamhet, som sammanhålles av

det ledande organet, domänstyrelsen, med hjälp av överjägmästarna. Uppbygges

förvaltningen efter denna grundåskådning, torde härigenom större

självständighet hos revirförvaltarna uppammas, varjämte divisionsansvar

undvikes. Å andra sidan komma givetvis större krav därvid att ställas

på inspektionen.

Vid den fortsatta behandlingen av de särskilda organen i domänverket

kommer jag att följa den princip rörande makt- och ansvarsfördelningen

inom verket, som jag nu hävdat. Jag får därför beträffande den närmare

utformningen av principen och motiveringen för densamma hänvisa till de

följande avdelningarna, i främsta rummet till framställningen örn överjägmästarnas

verksamhet.

Vad slutligen angår formen för avgränsning av de skilda organens verksamhetsområden

ligger stor vikt uppå, att klara bestämmelser utfärdas

rörande arbetsuppgifternas fördelning. De äro inom domänverket av särskilt

stor praktisk betydelse. Varje fall, där vederbörande lokala tjänsteman

lämnas i ovisshet eller måste tveka örn sina skyldigheter och räckvidden

av sin befogenhet, bidrager att äventyra do fördelar, man avsett

att vinna genom decentralisationen. Det ankommer på Kungl. Majit att

i instruktionsväg utfärda de närmare bestämmelser om organens uppgifter,

varav deras ställning inom förvaltningen beror.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 148.

2. Revirförvaltningen.

A. Revirens organisation och storlek.

Domänstyrelsen Ilar framhållit, att hänsyn, måste tagas till en mångfald

faktorer, då det gällde att avväga förvaltningsenheternas storlek. I främsta

rummet vore areal och avverkningsbelopp av betydelse, men dessa faktorer

kunde vara av mycket skiftande innebörd beroende på skogarnas geografiska

spridning, produktionsförhållandena å skogarna, sättet för virkets

tillgodogörande m. m.

Det inbördes förhållandet mellan de olika arbeten, som förekomme inom

förvaltningsenheten, övade likaså inflytande på avvägandet av dennas storlek,

speciellt i samband med frågan örn den personal, som där skulle sysselsättas.

I trakter, där en avsevärd del av jägmästarpersonalens arbete bestode

i utsyning av virke, avsett att försäljas på rot — t. ex. de inre delarna

av övre Norrland — kunde förvaltningsenhetens areal ökas med 50—100

procent, örn revirförvaltaren till sin hjälp erhölle en assistent. I de delar

av landet däremot, där tyngdpunkten av revirförvaltningens arbete vore

förlagd till åtgärder för virkets upparbetning och försäljning, och där sålunda

affärsverksamheten vore en dominerande faktor, kunde en utökning

av revirpersonalen med en assistent icke på långt när i samma grad inverka

lättande på revirförvaltarens arbetsbörda och sålunda icke medföra

samma ökning av förvaltningsenhetens areal som under nyssnämnda förhållanden.

I frågan örn anställande av assistenter å de särskilda reviren har domänstyrelsen

anfört följande.

Med enmansrevir — revir utan assistent — följde den fördelen, att

jägmästaren själv ständigt vore väl insatt i förekommande arbeten och

ärenden. Principiellt sett torde enmansreviret vara den lämpligaste formen

i trakter med små, spridda skogar och där utsyningen utgjorde en

mindre framträdande del av förvaltningsarbetet.

Med tvåmansreviret — revir med assistent — följde bland annat

de fördelarna, att mindre krävande uppgifter av förvaltande karaktär kunde

överlåtas på kvalificerad men billigare arbetskraft än revirförvaltarens,

samt att en i de lokala förhållandena väl insatt person i regel funnes till

hands att rycka in vid de tillfällen, då jägmästaren vore förhindrad att

tjänstgöra. Tvåmansreviret vore lämpligast å stora sammanhängande

skogskomplex samt i de trakter, där utsyningen utgjorde dominerande faktor

i förvaltningsarbetet.

I ett överjägmästardistrikt med många enmansrevir måste behov av

tillfällig förvaltningshjälp ofta uppstå. Ett komplement till systemet med

enmansrevir vore därför anställandet av distriktsassistent. Denne

kunde även med fördel användas av över jägmästaren för särskilda uppdrag

å reviren eller å överjägmästarexpeditionen.

Domänstyrelsen hade funnit den lämpliga storleken för ett enmansrevir

i södra och mellersta delarna av landet växla mellan 8.000—12,000 hektar

produktiv skogsmark med en årsavverkning av 30,000—40,000 kubikmeter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

21

Motsvarande siffror för ett tvåmansrevir vore 12,000—18,000 hektar produktiv

skogsmark med en årsavverkning av 40,000—55,000 kubikmeter.

För trakter, som vore belägna längre norrut och samtidigt längre in i landet,

komme av anförda skäl såväl det lämpligaste avverkningsbeloppet för

ett normalrevir som motsvarande areal att väsentligt höjas. Sålunda

skulle ett tvåmansrevir i övre och inre Norrland anses kunna omfatta en

areal av cirka 150,000 hektar produktiv skogsmark med en årsavverkning

av inemot 100,000 kubikmeter.

Med utgångspunkt från berörda förhållanden och med hänsyn till lokala

och geografiska faktorer i varje särskilt fall, har domänstyrelsen upprättat

det förslag till förvaltningsobjektens nyindelning i revirenheter, som

styrelsen framlagt i skrivelsen den 1 november 1933 såsom definitiv revirreglering.

Enligt förslaget skall landet indelas i 89 revir av tre skilda klasser samt 4

skolrevir, varjämte renbetesland och skyddsskogar i Jämtlands län förlagts

under särskild, direkt under vederbörande Överjägmästare lydande

administration. Omfattningen av reviren skall enligt förslaget för de distrikt

av permanent karaktär, styrelsen föreslagit, bliva i medeltal för

distrikt:

Distrikt

E n

mansrevir

Tvåmansre

v i r

An-

tal

Areal prod. mark

hektar

Ungefärligt

avverknings- belopp för

statsskog.

körn.

An-

tal

Areal prod. mark

hektar

Ungefärligt

avverknings- belopp för

statsskog.

kbm.

stats-

skogar

övriga

skogar

stats-

skogar

övriga

skogar

Övre Norrbottens

1 i

138,700

103,900

44,200

7

115,600

17,300

73,000

Nedre »

-

—

—

—

6

84,100

12,500

86,400

Skellefteå ............

2

29,900

700

37,700

4

73,600

2,500

61,900

Umeå...............

3

48,300

22,600

47,200

6

69,200

6,100

81,300

Mell. Norrlands

6

29,900

400

41,200

5

61,700

14,200

80,000

Gävle-Dala .........

3

25,700

4,700

28,400

7

44,700

1,400

55,500

Bergslags ...........

8

12,200

5,000

31,100

4

14,500

3,400

42,500

Östra ................

7

11,400

900

32,700

4

15,000

1,100

46,000

Västra ...............

2

9,800

1,000

33,000

5

13,000

1,300

46,700

Anm. I förestående tablå ingå icke 8 revir, där förvaltaren i begränsad utsträckning åtnjuter

biträde av assistent, samt 1 revir med 2 assistenter.

Domänstyrelsen har framhållit, att antalet ordinarie jägmästare i domänverket

från den 1 januari 1934 utgjorde 86. Av dessa tjänstemän

kunde 79 lämpligen förestå i domänstyrelsens förslag upptagna permanenta

revir. Övriga 7 jägmästare kunde enligt den föreslagna revirindelningen

icke beredas tjänstgöring med bibehållen bostadsort och ej heller 1

1 Utpräglat fjällrevir.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

skäligen förflyttas, enär de antingen inom jämförelsevis kort tid skulle

avgå med pension eller icke kunde beredas lämplig placering. På grund

härav borde i ifrågavarande fall tillfälliga revir anordnas för tiden

intill respektive befattningshavares avgång från tjänsten. Under förutsättning

att ifrågavarande befattningshavare icke avginge ur tjänst

före pensionsålderns inträde skulle två av de tillfälliga reviren upphöra

under år 1934, ett under år 1935, ett under år 1936, två under år 1942 och

ett under år 1943.

Den föreslagna revirindelningen innebure, särskilt i landets norra delar,

en icke obetydlig utvidgning av revirens omfattning såväl beträffande

förvaltningsobjektens storlek som revirens geografiska utsträckning. Att

detta ansetts vara möjligt att genomföra finge i främsta rummet tillskrivas

den utveckling, kommunikationsmedlen undergått under de sista årtiondena.

Möjligheterna att utvidga reviren hade även i viss mån betingats

därav, att en del arbeten befunnits böra överflyttas till personal med

enbart skogsskoleutbildning.

Av yttrandena över förslaget inhämtas i huvudsak följande.

Statskontoret har, under uttalande att frågorna örn revir- och distriktsindelningen

^ undandroge sig statskontorets bedömande, dock ansett sig

böra framhålla, att en långt driven vidgning av förvaltningsenheterna

givetvis vore ägnad att försvaga den lokala förvaltningen och motverka

en effektiv decentralisering av arbetsuppgifterna.

De förberörda tre över jägmästarna, som avgivit gemensamt yttrande över

domänstyrelsens förslag, hava framhållit vanskligheten att bedöma revirets

normala areal, så länge man icke kände den arbetsbelastning, som

bomme att åvila revirförvaltaren, samt i varje fall funnit de av domänstyrelsen

härutinnan angivna arealerna alltför stora. Med anledning av

att domänstyrelsen angivit kommunikationsmedlens utveckling som huvudmotiv

för ökningen av revirens storlek, hava överjägmästarna invänt,

att den stegring av intensiteten av revirens skötsel, som enligt vad

domänstyrelsen i annat sammanhang framhållit ägt rum under de senaste

årtiondena, i väsentlig mån möjliggjorts genom fortskaffningsmedlens

utveckling och särskilt genom de vidgade möjligheterna för automobil

användande i tjänsten. Den av domänstyrelsen åberopade avlastningen

av jägmästarnas arbetsbörda, som skulle ske genom överflyttningen

av vissa förvaltningsarbeten till kronojägarna, torde väl uppvägas

av den föreslagna decentraliseringen av vissa uppgifter från överjägmästarna

till jägmästarna.

Sammanfattningsvis hava de tre överjägmästarna, med hänvisning till

den ingående kännedom, de under mångårig inspektionsverksamhet å reviren

förvärvat, uttalat, att den arbetskvantitet, som åvilade såväl revirförvaltare

som kronojägare i södra och mellersta delarna av landet redan

under hittillsvarande förhållanden i det stora hela vore så omfattande

och tyngande, att överjägmästarna bestämt avrådde från en generell

utökning av tjänstgöringsområdenas storlek med en därav betingad

nedskärning av personalens numerär utöver den, som betingades av 1932

års lagändringar, särskilt örn en mer omfattande decentralisation på

denna personal skulle komma till stånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. 23

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har framhållit i huvudsak

följande. .

Domänstyrelsens förslag örn indragning — utöver den i samband med

1932 års lagändringar beslutade indragningen av 26 revir — av ytterligare

13 revir skulle föranleda, att de återstående revirens geografiska

område komme att i medeltal ökas med 44 procent. Kommunikationernas

utveckling, icke minst lastbilstrafikens oerhörda ökning med därav

följande stora uppsving i skogsbruket, hade i högre grad ökat arbetets

omfattning än minskat den sammanlagda restiden för tjänstemännen.

Den starka arbetsökningen hade nämligen medfört, att resorna måst göras

tätare än tidigare. Då erfarenheten hade visat, att de hittillsvarande

reviren lämnade personalen full sysselsättning, skulle de beräknade

besparingarna snart övergå i förluster och medföra försämrad, skogsvård.

Man befunne sig uppenbarligen vid slutet av en depressionstid,

och det skulle därför icke dröja mer än ett fåtal år, innan ny revirindelning

måste företagas, vilket borde undvikas, alldenstund det av olika

skäl visat sig vara olyckligt med täta ändringar i tjänstgöringsområdenas

omfattning. Även sociala hänsyn talade för att vid företagande

av rationaliseringsåtgärder särskilt vid stora och allmänna företag förfara

med stor försiktighet. Då arbetslösheten inom landet utvecklat sig

till en verklig folkfara, vore det sålunda en viktig angelägenhet att

främja ett intensivt tillgodogörande av landets naturtillgångar — bär

närmast statens skogar — så långt det med hänsyn till de ekonomiska

lagarna vore möjligt för att därigenom i görligaste mån bereda befolkningen

arbetstillfällen.

Föreningen föresloge, att domänstyrelsens förslag till revirindelning

icke måtte godkännas utan nytt förslag i sådant avseende upprättas,

därvid i högre grad än domänstyrelsen gjort, hänsyn borde tagas till

de lokala förhållandena, som i varje särskilt fall betingade revirens storlek,

bland annat omfattningen av erforderliga skogsvårdsåtgärder.

Beträffande frågorna örn enmans- och tvåmansrevir ävensom örn anställande

av distriktsassistenter har föreningen anslutit sig till vad domänstyrelsen

i ärendet anfört.

De extra jägmästarnas förbund har framställt vissa erinringar mot

den utredning, som domänstyrelsen bland annat åberopat som stöd för

styrelsens förslag till revirindelning. Utredningen gåve en ofullständig

bild av deu förvaltande personalens befattning med förekommande arbetsuppgifter

och omfattade endast ett fåtal revir. Förbundet har i övrigt

framfört i huvudsak samma synpunkter som de ordinarie jägmästarnas

förening samt slutligen som sin bestämda mening uttalat, att domänstyrelsens

förslag till revirindelning upptoge alltför fa förvaltningsenheter

för att statens skogar skulle kunna brukas på ett ändamålsenligt sätt.

Styrelsens för de skogsskoleutbildades centralkommitté har med anledning

av den form för utnyttjande av jägmästarutbildad arbetskraft, som

anordnandet av tvåmansrevir innebure, uttalat följande. Det måste anses

stå i överensstämmelse såväl med tidens krav som med statens intresse,

att dugande kronojägare — liksom fallet redan vore beträffande

personalen i motsvarande ställning vid kommunikationsverken — bereddes

möjlighet till befordran och bättre utkomst än för närvarande. Da

detta spörsmål sammanhängde med utbildningsfrågan, som leir skogshögskolans

vidkommande vore under utredning, vöre det av vikt, att domänverkets

framtida organisation ej fastlåstes efter linjer, som förhindrade

den antydda utvecklingen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements Domänstyrelsens förslag beträffande ledningen av revirskötseln genom

theren. indelning i en- och tvåmansrevir föranleder ej erinran från min sida.

Den av domänstyrelsen föreslagna revirindelningen, vilken innebär en

minskning av det antal jägmästare, som handhar vården av statsskogarna,

med omkring 13 procent, har mött kritik från personalens sida. Därvid

har gjorts gällande, att förslaget vore påverkat av rådande lågkonjunktur

och att dess genomförande skulle medföra en tillbakagång för

den numera i stor omfattning intensivt bedrivna statsskogsskötseln.

Enär förutvarande förhållanden inom domänverket av skilda anledningar

icke utan vidare kunna läggas till grund för beräkning av revirens

storlek och fasta jämförelsepunkter i övrigt saknas, är det synnerligen

svårt att bedöma, huru stort antal revirförvaltare, som erfordras för att

åstadkomma den bästa möjliga ekonomiska förvaltning och vård av statsskogarna.

Från utländska statsskogsförvaltningar kunna hämtas uppgifter,

som i vissa fall synas antyda, att en väsentligt större förvaltningspersonal,

än domänstyrelsen föreslagit, anlitas, och i andra fall stödja en

motsatt uppfattning. Förhållandena äro emellertid icke jämförbara, enär

produktion, avsättning, förvaltningssystem m. m. förete väsentliga olikheter

med förutsättningar och metoder i det svenska statsskogsbruket.

Icke heller det enskilda svenska skogsbruket kan lämna ett användbart

jämförelsematerial. Jag har därifrån införskaffat vissa uppgifter angående

lokalförvaltningarnas omfattning vid ett antal större skogsförvaltningar.

Därav har framgått, att förvaltningsområdena i regel äro av

större omfattning än de för domänverket nu föreslagna. Förvaltningarnas

arbetsuppgifter inom det enskilda skogsbruket äro visserligen i stor omfattning

av helt annan art än revirförvaltningarnas inom domänverket.

Man kan emellertid från det enskilda skogsbruket icke hämta stöd för

uppfattningen, att reviren enligt domänstyrelsens förslag skulle vara alltför

omfattande.

Jag finner på grund härav icke anledning att nu föreslå jämkning av

det enligt domänstyrelsens uppfattning lämpliga antalet jägmästare.

Ändring härutinnan torde enligt min mening icke lämpligen böra vidtagas,

med mindre densamma kan grundas på erfarenhet örn ogynnsamma

verkningar av revirindelningen, och den närmare prövningen av förslaget

synes därför böra ställas på framtiden. Vid bifall till mitt i det

följande framställda förslag örn inrättande av ett antal reservbefattningar

kommer vidtagandet av sådana jämkningar beträffande revirindelningen,

som därvid kunna visa sig erforderliga, att avsevärt underlättas.

Jag tillstyrker sålunda, att det av domänstyrelsen föreslagna totala

antalet revir eller 89 revir nu godkännes av statsmakterna.

Mot domänstyrelsens förslag örn inrättande övergångsvis av ett mindre

antal tillfälliga revir därutöver har jag intet att erinra.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

25

B. Klassificering av reviren.

Frågan om åstadkommande av klassificering av förvaltningsenheterna

inom domänverket i syfte att till förvaltare av svårskötta och värdefulla

revir kunna förvärva särskilt kvalificerad arbetskraft, har länge

stått på dagordningen. Förslag i sådan riktning hava tidigare framlagts

av flera kommittéer och sakkunniga, varibland 1920 års löne- och organisationssakkunniga

och 1928 års lönekommitté, ävensom på sin tid av domänfullmäktige

(upptaget i motion 1:257 vid 1920 års riksdag; E. skr. nr

322) samt vid skilda tillfällen av personalsammanslutningar inom domänverket.

1920 års löne- och organisationssakkunniga, som funno en starkare

uppdelning av reviren i löneavseende än den dåvarande höra åvägabringas,

ansågo ett system med s. k. »utvidgad lönegrad», grundat på

ökning av avstånden mellan lönegrupperna inom ifrågavarande lönegrad,

vara att föredraga men funno sig dock av rent lönetekniska skäl

i stället böra föreslå ett system med särskilda avlöningstillägg, enligt vilket

förvaltarna av reviren skulle placeras i en gemensam lönegrad samt

därefter, i de fall där visst mått av svårighet i kvalitativt hänseende vore

för handen, tillerkännas särskilda avlöningstillägg.

1928 års lönekommitté, vars betänkande ännu icke varit föremål för

riksdagens prövning, ansåg behovet av högre löneförmåner för jägmästare

i de revir, som i kvalitativt hänseende vore särskilt svårskötta,

vara starkt framträdande, medan olikheten reviren emellan i avseende

på svårskötthet i kvantitativt hänseende enligt kommitténs åsikt numera

finge anses vara mindre utpräglad än tidigare på grund av ökade och

bättre kommunikationer, anställande av behövligt antal assistenter till

jägmästarnas biträde m. m. Kommitténs förslag innehar, att jägmästartjänsterna

med hänsyn till olika grad av kvalitativ svårskötthet

skulle fördelas på tre skilda klasser, 1, 2 och 3, motsvarande respektive 28:e,

27:e och 26:e lönegraderna enligt det för statsdepartement och vissa

andra verk inom den civila statsförvaltningen gällande avlöningsreglementet.

Kommittén, som icke ingått på några närmare undersökningar

beträffande revirens svårskötthet, ansåg rimligt, att av det dåvarande

antalet jägmästarbefattningar 9 placerades i lönegraden 27 och 6

i lönegraden 28.

Domänstyrelsen — som i utlåtande år 1930 över 1928 års lönekommittés

betänkande biträtt kommitténs förslag att uppdela reviren på klasser utan

att dock närmare taga ställning till frågan, huru en dylik klassificering

i detalj skulle ske — har i sin skrivelse den 5 juli 1933 upptagit frågan

till närmare prövning och därom anfört följande.

Vid genomförande från år 1921 av ny, provisorisk lönereglering för

domänverket hade på grundval av ett av kommunikationsverkens lönekommitté

år 1920 avgivet förslag en gruppering i löneavseende av jäg
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. May.ts proposition nr 148.

mästartjänsterna införts, som innebure en klassificering av desamma

med hänsyn till bland annat svårskötthet. Medan avlöningarna för

övriga befattningshavare tillhörande nyreglerade verk vore beroende

enbart av den dyrortsgrupp, som bostads- eller stationeringsorten tillhörde

— dock att vissa tillägg därutöver kunde utgå — vore befattningshavarna

i de särskilda lönegraderna vid skogsstaten enligt den nu gällande

provisoriska lönestaten för domänverket inordnade i lönegrupper,

som bestämdes på annat sätt. Sålunda bestämdes bland annat jägmästartjänsternas

gruppering till 2/i2 av kallort, 2/i2 av ödslighet, 4/i2

av dyrort och 4/i2 av svårskötthet. Styrelsen hade för avsikt att föreslå,

att nämnda lönegruppering skulle för samtliga befattningshavare

vid skogsstaten upphöra att gälla och befattningarna vid domänverket

på samma sätt som befattningarna vid övriga nyreglerade verk fördelas

i ortsgrupper. bestämda av enbart dyrorten. I samband härmed borde

särskilda kallortstillägg införas samt ödslighetsmomentet bortfalla,

varjämte den gruppering i avseende å svårskötthet, som den nuvarande

lönegrupperingen innebure beträffande jägmästartjänsterna, borde ersättas

roed en fördelning av befattningarna på olika lönegrader, d. v. s.

en klassificering av den typ, som 1928 års lönekommitté föreslagit.

Styrelsen hade efter prövning av de olika klassificeringssystem, som

under de senaste decennierna framförts, kommit till den uppfattningen, att

förvaltningspremier eller _ personliga lönetillägg åt särskilt driftiga

tjänstemän icke i erforderlig grad kunde befordra förvärvandet av särskilt

kvalificerad personal till de mest svårskötta och värdefulla reviren,

ty i den mån som en duglig och driftig förvaltare hade utsikt att

påräkna lönetillägg på vilket revir som helst, torde hans intresse att

söka sig till ett svårskött och mera arbetskrävande revir komma att

minskas.

En objektsklassificering, varmed styrelsen avsåge ett system, där de

högre löneförmånerna icke vore bundna till tjänstemannen utan till de

svårskötta förvaltningsobjekten, borde däremot enligt styrelsens mening

säkrare leda till åsyftat resultat. Genom anordnande av en dylik klassificering

skulle man hava utsikt att till förvaltare av de värdefullaste

och mest krävande reviren kunna förvärva särskilt kvalificerad arbetskraft,

men även för de mindre krävande revirens vidkommande torde

man med skäl kunna förvänta, att en objektsklassificering skulle gynnsamt

inverka på driftsresultatet, ty möjligheterna att genom skicklighet

och energi vinna befordran till ett revir av högre klass borde för varje

förvaltare tjäna som en sporre i hans arbete.

Styrelsen förordade med anledning härav en indelning av reviren i tre

klasser enligt följande grunder. Styrelsen hade vid förvaltningsobjektens

indelning i revir strävat efter att tillskapa i kvantitativt hänseende

likvärdiga förvaltningsenheter, vilket emellertid icke kunnat helt genomföras.

Enligt styrelsens mening borde därför, vid sidan av de avgörande

kvalitativa momenten, även ofrånkomliga kvantitativa moment

få inverka på revirens indelning i klasser, enär de stora, värdefulla

förvaltningsobjekten lade ett betydande ansvar på revirförvaltaren

och ställde stora krav på dennes arbetsförmåga.

Vid klassificeringen borde därför följande faktorer vara utslagsgivande:

1) Den omfattning, i vilken virket upphögges genom revirförvaltningens

försorg, 2) Förekomst av träförädlingsindustri, 3) Försäljningsverksamhetens

omfattning, 4) Förekomst av arrendegårdar, 5) Förvaltningsobj

ektets storlek och värde.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

27

Avlöning till jägmästarna borde för jägmästare å revir i klasserna 1,

2 och 3 utgå enligt lönegraderna B 28, B 27 och B 26 respektive.

Styrelsen ansåge revirklassificeringen vara av den art, att den icke

borde fastlåsas för en längre tidsperiod. Förändringar beträffande revirens

placering i klasser borde därför utan allt för stor omgång kunna

ske t. ex. i sådana fall, där markinköp, anläggning av förädlingsverk

eller en driftig tjänstemans upparbetande av försäljningsverksamheten

å visst revir motiverade dettas placering i högre klass.

Domänstyrelsen har av anförda skäl förordat inrättande av 10 revir

av klass 1 och 33 revir av klass 2. På grund av att vissa av ifrågavarande

revir föreslagits att tillfälligt minskas i samband med inrättande

av särskilda, tillfälliga revir, har styrelsen ansett, att endast 9 revir av

klass 1 och 31 revir av klass 2 till en början böra inrättas.

Statskontoret har intet haft att erinra mot en uppdelning av jägmästarna

i 26:e, 27:e och 28:e lönegraderna, men har framhållit, att 1928 års lönekommitté

föreslagit ett betydligt mindre antal jägmästare i de båda högsta

lönegraderna än domänstyrelsen nu påyrkat. Det syntes visserligen vanskligt

att avgöra, i vad mån den föreslagna vidgningen av revirens storlek

härvid inverkat. Statskontoret förordade likväl en ytterligare, noggrann

omprövning av frågan.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i princip icke funnit anledning

till erinran mot att revirförvaltarnas avlöningsförhållanden ordnades

i enlighet med 1928 års lönekommittés, av domänstyrelsen biträdda

förslag. Nämnden har vidare uttalat, att nämnden saknade anledning

motsätta sig styrelsens förslag örn omedelbar övergång till den av lönekommittén

förordade uppdelningen av revirförvaltarna på olika klasser.

Lönenämnden föreställde sig, att ett hänförande av jägmästartjänsterna

till olika lönegrader alltefter beskaffenhet av föreliggande förvaltningsuppgifter

skulle vara ägnat att underlätta den omreglering av reviren,

som nu blivit av förhållandena oundgängligen påkallad.

Sedan nämnden med anledning av särskild remiss i frågan granskat

det primärmaterial, på vilket domänstyrelsens förslag örn de särskilda

revirens inordnande i de tre föreslagna klasserna grundats, har nämnden

uttalat, att antalet revir i klass 1 torde, såsom domänstyrelsen ansett,

kunna bestämmas till högst 10. Beträffande däremot antalet revir i klass

2 ville nämnden, som funnit antalet revir i klass högre än den 3:e väl

stort, föreslå, att det av styrelsen ifrågasatta antalet 33 revir minskades

till högst 25.

Ledamoten av lönenämnden, ledamoten av riksdagens första kammare

N. Äng. Nilsson har i en vid lönenämndens utlåtande fogad reservation

anmärkt, att med hänsyn till förvaltningsobjektens, reviren, säregna beskaffenhet,

deras delbarhet och deras egenskap att under en relativt kort

tidsperiod kunna skifta till graden av svårskötthet, samt med hänsyn

till önskvärdheten att såväl för förvaltningens ändamålsenlighet som ur

kostnadssynpunkt undvika en alltför stor rörlighet inom jägmästarekåren

det förslag till lönereglering, som framlades av 1920 års löne- och organisationssakkunniga,

med gemensam lönegrad för alla revirförvaltarna

och särskilda arvodestillägg för innehavarna av de mera svårskötta

reviren, torde bättre och kraftigare än det föreliggande förslaget tjäna

de syften, som man avsåge att vinna med en differentiering av jägmästartjänsterna.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har, i likhet med bland an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

nät 1920 års löne- och organisationssakkunniga, föreslagit, att reviren

skulle uppdelas i två klasser. Samtliga jägmästare borde åtnjuta lön

enligt löneklass B 27, vilken närmast motsvarade deras utbildning och

vikten av deras arbetsuppgifter, och för ett lämpligt antal av Kungl.

Majit utsedda revir borde bestämmas tilläggsarvoden av skälig storlek.

Härigenom skulle vinnas, att vissa mera svårskötta revir med goda avsättningsförhållanden

och viktiga tekniska, skogliga och administrativa

uppgifter men med sämre belägna bostadsorter skulle göras begärliga

för befordrings- och transportsökande.

De extra jägmästarnas förbund har hänvisat till ett av förbundet

skisserat förslag i klassificeringsfrågan, gående ut på inrättande av särskilda

revirdelar, som skulle förestås av biträdande jägmästare, inom vissa

revir av högre klass och vidare anfört, att, därest anordning enligt förbundets

förslag icke skulle vinna statsmakternas gillande, förbundet anslöte

sig till av domänstyrelsen nu förordade klassificering.

Svenska sågverksindustriarbetareförbundet och Svenska skogs- och

flottningsarbetareförbundet hava ansett, att förslaget örn klassificering

av reviren kunde vara ägnat att väcka betänkligheter på arbetarhåll.

Som särskilt motiv för denna klassindelning hade nämligen av domänstyrelsen

anförts, att den skulle inbjuda till tävlan örn de högst betalda

reviren och på så sätt sporra revirförvaltarnas nit. De högst betalda

reviren skulle nämligen tillfalla de jägmästare, som uppnådde de bästa

ekonomiska resultaten. Ehuru till denna bestämmelse fogats förbehåll

örn hänsyn till lokala och andra reviren särskiljande förhållanden, så att

resultaten på de olika förvaltningsenheterna ej rent mekaniskt skulle

bedömas enbart efter den summa pengar i överskott på rörelsen varje

revirförvaltare årligen inlevererade, läge det dock nära cili hands att

befara, att denna tävlan revirförvaltarna emellan i stor utsträckning

skulle gå ut över arbetarna och dessas löner. Organisationerna vore

emellertid ej beredda att helt yrka avslag på klassindelning av reviren

på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Av don allmänna framställning av det statliga skogsbrukets förutsättningar

och medel, som i det föregående lämnats, torde framgå, att förvaltningen

av reviren måste ställa mycket skiftande krav på jägmästarnas

kunskaper och förmåga, hur väl arbetskvantiteten än avväges de

olika reviren emellan. En viss uppdelning av reviren med hänsyn till

deras grad av »svårskötthet» har också tillämpats från och med år 1921,

och några större meningsskiljaktigheter synas nu icke råda örn behovet av

att, i samband med omläggning av det för skogsstaten tillämpade lönegrupperingssystemet,

åstadkomma en sådan fördelning av jägmästartjänsterna,

att de, som ställa de största kraven på innehavarna, förenas

med större löneförmåner i syfte att befordra en ändamålsenlig placering

av personalen med hänsyn till deras skiftande förutsättningar för arbetsuppgifterna.

Däremot hava meningarna varit delade örn grunderna för

revirens och därmed jägmästartjänsternas klassificering, angående

klassificeringens omfattning samt angående det lämpligaste sättet för beredande

av högre löneförmåner för jägmästartjänster av högre klass.

Jag finner för min del ådagalagt, att jägmästarbefattningarna böra

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vara graderade med hänsyn till tjänstgöringens art. Den svårskötthet,

som enligt de nuvarande avlöningsreglerna för skogsstaten är medbestämmande

i fråga örn jägmästarbefattningarnas lönegruppering, är

emellertid av övervägande kvantitativ natur och sammanhänger i huvudsak

med fysiska strapatser, som äro förenade med revirens skötsel. I

mindre utsträckning är grupperingen betingad av den omständigheten,

att tjänsten kräver särskilda, högre kvalifikationer av innehavaren. I

likhet med 1928 års lönekommitté anser jag, att de kvalitativa momenten

höra vara avgörande vid graderingen. Att, såsom lönekommittén gjort,

därvid endast taga industriell virkesförädling i betraktande och lämna ur

räkningen alla andra omständigheter, som bidraga till att komplicera

arbetsuppgiften, finner jag emellertid oriktigt. Sådana omständigheter

som omfattningen av avverkning och upphuggning i förvaltningens

egen regi samt arten av försäljningsverksamheten å reviret kunna säkerligen

i och för sig betinga en skärpning av kompetensfordringarna för

revirförvaltaren. Jag har vidare intet att erinra mot att av de kvantitativa

momenten, som för övrigt knappast kunna helt uteslutas, vissa

moment av större betydelse — t. ex. förvaltningsobjektets värde — även

tilläggas någon vikt. Domänstyrelsens av lönenämnden tillstyrkta förslag

beträffande de allmänna grunderna för klassificeringen anser jag

mig på grund härav höra biträda.

Skillnaden mellan de fordringar, som i de särskilda fallen måste ställas

på en revirförvaltare, är ofta så betydande, att befattningarna icke

lämpligen kunna jämställas ens ur behörighetssynpunkt, enär ej alla

jägmästare utan vidare kunna antagas vara kvalificerade för förvaltning

av de mest svårskötta reviren. Här synes sålunda föreligga ett

minimikrav för klassificeringen. 1928 års lönekommitté har åtnöjt sig

med att tillgodose ett dylikt minimikrav på uppdelning av jägmästarbefattningarna,

då kommittén föreslagit, att befattningarna som jägmästare

i 15 revir, förenade med sågverksrörelse eller virkesmagasinering

för ett större område, skulle hänföras till högre lönegrader än

övriga. Alldeles oavsett kommitténs enligt min mening ensidiga uppfattning

av begreppet svårskötthet, som närmast betingat det ringa antalet

av de såsom mera svårskötta ansedda reviren, synas verkningarna

av ett så knappt tillmätt urval icke kunna sträcka sig mycket längre än

till urskiljande av ett mindretal av de bästa förmågorna för de svåraste

uppgifterna. Klassificeringen bör emellertid syfta längre. Den skall

anordnas så, att det för flertalet jägmästare kommer att ligga inom

möjligheternas gränser att genom intresserat arbete uppnå och behålla

en högre ställning, varigenom även förvaltarna av ett större antal svårskötta

revir kunna tillsättas efter strängare måttstock än eljest. Först

då kunna alla revir bliva delaktiga av klassificeringens goda verkningar.

Jag vill dock här erinra, att det stora flertalet revir under alla

förhållanden måste hänföras till den lägsta klassen, enär de högre löne
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

förmånerna eljest kunna mer eller mindre oförtjänt tillfalla ett antal jägmästare.

Med stöd av de grundläggande beräkningar, som av domänstyrelsen

utförts rörande de särskilda revirens svårskötthet, samt lönenämndens

granskning av desamma, vill jag i anslutning till de synpunkter, jag

förut anfört, förorda, att reviren med avseende å förvaltarnas avlöningsförmåner

indelas i tre klasser, varav den högsta, klass 1, skall omfatta

högst 10 revir, och mellanklassen, klass 2, högst 25 revir samt den lägsta

klassen, klass 3, övriga revir (till en början minst 59 revir). Kevirens

indelning i klasser torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vad angår sättet för klassificeringens anordnande vill jag till en början

framhålla, att det för skogsstaten nu gällande lönegrupperingssystemet,

som innesluter en partiell klassificering efter svårskötthet, visat

sig olämpligt och bör upphöra, varom jag kommer att framlägga förslag

i det följande. I stället böra de revir, som äro mera svårskötta, förenäs

med högre avlöningsförmåner på sådant sätt, att löneskillnadens

natur av särskild ersättning för ett mera kvalificerat arbete bestämt

framträder. Domänstyrelsen har upptagit 1928 års lönekommittés förslag

i detta avseende och, med instämmande bland annat av lönenämnden,

förordat, att jägmästarna å revir av högre klass skola hänföras

till högre lönegrader än övriga jägmästare. Från andra håll, bland

annat av 1920 års löne- och organisationssakkunniga och en reservant

i lönenämnden, har förordats införande av särskilda tilläggsarvoden för

jägmästarbefattningarna å de mera svårskötta reviren.

Det är möjligt, att man vid jämförelse mellan de nämnda metoderna

för beredande av högre avlöning åt jägmästare å revir av högre klass

kan finna motiv av löneteknisk art tala för inordnande av ifrågavarande

befattningar i särskilda, högre lönegrader. För tjänstemännen kan

detta system även innebära vissa fördelar, främst den, att lönetillägget

därvid är av samma natur som lönen och som regel är tjänstemannen

för framtiden tillförsäkrat samt att med den högre lönegraden följer

högre pensionsrätt. Ser man emellertid till de praktiska verkningarna

av de båda systemen, finner man, att en anordning med särskilda tillläggsarvoden,

i det följande benämnda lönetillägg, av viss storlek är

bättre ägnad att framkalla de verkningar, klassificeringen åsyftar än

en förhöjning av själva lönen med motsvarande belopp. Den omständigheten,

att lönetilläggen besitta en viss tillfällig karaktär och genom

jägmästarnas tvångsförflyttning till revir av lägre klass kunna fråntagas

dem, bör i någon mån bidraga till uppehållande av eljest med

åren stundom avtagande energi och intresse för arbetsuppgifterna. Där

tvångsförflyttning likväl måste ske, upphör utbetalningen av ett lönetillägg,

som icke längre tjänar något ändamål. Äro befattningarna

däremot inordnade i särskilda lönegrader, får i sådant fall ett revir av

högre klass i stället uppehållas på förordnande, eller måste en reservbe
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

fattning tagas i anspråk, åtgärder som båda äro olämpliga. Slutligen

talar det förhållandet, att reviren kunna undergå förändringar i fråga

örn svårsköttheten, för systemet med särskilda lönetillägg.

På angivna grunder anser jag, att alla jägmästarbefattningar böra såsom

hittills tillhöra en och samma lönegrad, B 26, samt att till jägmästarna

i revir tillhörande de två högre klasserna skola, utöver lönen,

utgå särskilda lönetillägg. Dessa synas mig böra bestämmas till följande

belopp, nämligen för jägmästarbefattning i revir, tillhörande klass 1,

1.200 kronor för år och för jägmästarbefattning i revir, tillhörande

klass 2, 600 kronor för år. Å lönetilläggen kommer enligt härom gällande

bestämmelser att utgå dyrtidstillägg.

Det torde få anses skäligt, att lönetillägg utgår till befattningshavare

jämväl under de kortare perioder, då han åtnjuter ledighet utan att vidkännas

avdrag å avlöningen. Något mera framträdande behov att utgiva

förhöjd vikariatsersättning till den, som under sådana perioder uppehåller

den ifrågavarande högre tjänsten, synes heller icke föreligga. Vid

längre ledigheter, då befattningshavare är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag,

måste det emellertid med hänsyn till lönetilläggets natur

vara riktigt, att befattningshavare till vikarie helt eller delvis avstår

tillägget. Jag anser, att det bör ankomma på domänstyrelsen att

med hänsyn till omständigheterna i vart dylikt särskilt fall bestämma,

i vad mån lönetillägget skall avstås till vikarien.

C. Assistenterna.

Revirassistenterna — rekryteringspersonalen till jägmästarbefattningarna

— hava från början haft karaktär endast av tillfällig arbetshjälp

åt jägmästarna, huvudsakligen under sommarsäsongen, då utsyningsarbetet

måst koncentreras till en förhållandevis kort tid. Så småningom

började assistenterna utnyttjas permanent som biträde åt jägmästarna å

reviren, och numera utgöra de en fast institution, som vuxit in i organisationen

och visat sig där fylla en viktig uppgift, då det gällt att rationalisera

det med skogsbrukets stigande intensitet växande arbetet genom

jägmästarnas befriande från handläggning av förrättningar och expeditionsarbete,

som kunnat utföras av assistent.

Som framgår av den tidigare redogörelsen för revirens organisation,

förutsätter den nu rådande revirindelningen, att jägmästarna i ett stort

antal revir biträdas av assistenter. Den 1 januari 1933 utgjorde antalet

fasta revirassistenter 68 och antalet revir, där assistent normalt biträdde

— s. k. tvåmansrevir —• omkring 55 procent av det totala antalet revir.

Enligt domänstyrelsens av mig förordade förslag till revirindelning kommer

tvåmansrevirens antal att nedgå till 53, varigenom nämnda relation

skulle bliva ungefärligen oförändrad.

Revirassistent, som för närvarande icke är ordinarie tjänsteman, skall

enligt nu tillämpade föreskrifter handlägga de förrättningar, som efter

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

av Överjägmästare]! fastställd arbetsfördelning åligga honom eller av

jägmästaren uppdragas åt honom, ävensom i övrigt tjänstgöra å revirexpeditionen.

Assistentens huvuduppgift är sålunda att biträda jägmästaren

vid förvaltningen. Ansvaret för huru assistentens förrättningar

handläggas åvilar enligt instruktionen denne. I övrigt bär revirförvaltaren

ansvaret för allt, som inom reviret göres eller underlåtes.

Enligt en av domänstyrelsen gjord beräkning rörande de sannolika befordringsåldrarna

inom domänverket, beräknas befordran till revirförvaltare

komma att normalt ske vid en ålder av omkring 44 år. Under den närmaste

15-årsperioden beräknas befordringsåldern bliva avsevärt högre till

följd av den nu rådande åldersfördelningen bland rekryteringspersonalen.

Man torde på grund härav kunna förutse, att den normala medelåldern

för revirassistenterna kommer att utgöra närmare 40 år och att den

verkliga medelåldern för denna tjänstemannagrupp för en avsevärd tidsperiod

kommer att ligga väsentligt högre.

Under sådana förhållanden tränger sig frågan fram, huruvida det kan

anses ändamålsenligt och ur andra synpunkter berättigat att alltjämt

uppehålla de fasta assistentbefattningarna med extra arbetskraft. Vidare

har det ifrågasatts, örn det arbete, assistenterna med hänsyn till sin utbildning,

ålder och erfarenhet kunna prestera, kan tillvaratagas på bästa

sätt inom ramen för den begränsade verksamhet, som nu åligger dem. Jag

behandlar de båda spörsmålen vart för sig och anser därvid lämpligt att

först uppehålla mig vid assistenternas tjänstgöringsförhållanden för att

därefter övergå till frågan örn lämplig anställningsform.

a. Assistenttjänstens ordnande.

De extra jägmästarnas förbund har i ett till domänstyrelsen överlämnat

tidigare inlägg i organisationsfrågan avgivit ett förslag till revirförvaltningens

ordnande, däri bland annat anförts följande.

Förbundet utgår från principen, att ju större gradering, som kunde

åstadkommas beträffande tjänsterna för förvaltningspersonalen, desto

bättre möjlighet ernåddes att utnyttja varje tjänstemans duglighet i allmänhet

ävensom hans speciella kunskaper och anlag. Förbundet föreslår

därför, att i samband med en klassificering av jägmästartjänsterna särskilda

revirdelar skola inrättas, lydande under revir av klass 1. Revirdelarna

skulle förestås av biträdande jägmästare, motsvarande

i.huvudsak de nuvarande revirassistenterna, vilka å revirdelarna skulle

självständigt handhava skogsskötseln och därmed förenade arbeten samt

besluta örn försäljningar i den utsträckning, jägmästaren funne dylika

kunna överlåtas till honom.

Domänstyrelsen har med anledning härav anfört, att principen örn anpassning

av tjänsterna efter tjänstemannens förmåga torde bliva i lämplig

omfattning genomförd för jägmästarnas del genom den klassificering

av reviren, som styrelsen föreslagit. Beträffande förslaget att ersätta de

nuvarande assistenterna hos jägmästarna med förvaltare av lägre grad

— biträdande jägmästare — underställda vederbörande jägmästare, borde

bestämmanderätten örn förvaltningsarbetet i anslutning till ledningens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

3.3

direktiv icke undandragas jägmästaren, vilken i första kand hade att ansvara

för revirets rationella skötsel. Denna koncentration av den verkställande

kefogenketen inom den nuvarande revirorganisationen vore till

stor fördel. Styrelsen kunde på grund kärav icke förorda det av förbundet

framställda förslaget örn inrättande av kiträdande jägmästarbefattningar.

— Den nuvarande revirassistentinstitutionen anslöte sig till den

•organisation av revirförvaltningen, som styrelsen ansåge vara den mest

ändamålsenliga. Assistenterna kure icke ansvar för det fortlöpande kandkavandet

av vissa förvaltningsuppgifter. Deras självständiga verksamket

ock därmed följande tjänsteansvar begränsades i föreskrifter ock förordnanden

till de särskilda förrättningar ock uppdrag, som ålades dem.

De extra jägmästarnas förbund kar i sitt yttrande över domänstyrelsens

organisationsförslag gentemot domänstyrelsens uttalande örn begränsningen

av assistenternas verksamket ock ansvar erinrat, att i den praktiska

tillämpningen av förkållandena stundom framtvingats en uppdelning

av förvaltningsuppgifterna mellan jägmästare ock assistent, ehuru

■ansvaret för vidtagna åtgärder utåt åvilat jägmästaren. Det förekomme

sålunda i vissa fall, att äldre assistenter självständigt handhade skogsvården

ock alla förrättningar i övrigt, som berörde en viss del av revirets

skogar. Givetvis funnes andra möjligheter för inordnande i organisationen

på ett lämpligt sätt av denna utvidgade assistenttjänst än den av

förbundet föreslagna formen med biträdande jägmästartjänst. De utkast

till arbetsfördelning m. m., som gjorts inom domänstyrelsen, gåve enligt

förbundets mening vid handen, att det vore möjligt att till assistenterna

överlämna ett verkligt ansvar för vissa grupper av förvaltningsgöromål

— främst skogsvårdsuppgifter — utan att jägmästarens, den ekonomiske

•chefen, handlande på ett olämpligt sätt begränsades.

Jag instämmer med domänstyrelsen däri, att det med hänsyn till revir- Departementsskötselns

natur av ekonomisk förvaltning erbjuder stora fördelar att samla chefen.

ansvaret för skötseln på en kand, hos jägmästaren. De extra jägmästarnas

förbunds förslag örn inrättande av biträdande jägmästarbefattningar

med förhållandevis friställda förvaltningar inom reviren kan jag av detta

skäl ej biträda.

Emellertid är den nuvarande assistenttjänstgöringen av sådan art, att

assistentens arbete kan — ehuru kvalificerat — stundom antagas bliva i

hög grad ensidigt. Med hänsyn bland annat till assistenternas kompetens

och även under normala förhållanden anmärkningsvärt höga genomsnittsålder

kan tveksamhet uppstå örn ändamålsenligheten av de nuvarande

tjänstgöringsförhållandena. Vid utarbetandet av instruktionen torde därför

böra övervägas, huruvida tjänstgöringsförhållandena för assistenterna

kunna i viss utsträckning regleras i syfte att giva dem den självverksamliet

och tillägga deni det större ansvar, som må kunna förenas med en

enhetlig ekonomisk revirförvaltning.

b. Inrättande av ordinarie befattningar för revirassistenter m. fl.

assistenter.

Enligt domänstyrelsens organisationsförslag böra av de befattningar

av assistenttyp, som för närvarande finnas och enligt styrelsens förslag

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr l ik. •''!

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

alltfort skola finnas inom verket, assistentbefattningarna hos styrelsen

(motsvarande de nuvarande icke ordinarie notarierna med jägmästarutbildning),

överjägmästarassistenterna, revirassistenterna samt underlärarna

vid statens skogsskolor i viss utsträckning uppföras å ordinarie stat,,

då de ansetts motsvara ett stadigvarande behov av arbetskraft. Styrelsen

har med anledning härav föreslagit inrättande av ett antal befattningar

som ordinarie assistent vid domänverket med placering enligt styrelsensavgörande.

Enär större delen av dessa befattningar skulle tagas i anspråk,

av assistenter å revir, anser jag lämpligt att behandla frågan örn ordinarie

anställningsform för samtliga ifrågavarande befattningshavare redan i

detta sammanhang.

Norrländska skogsvårdskommitién förordade, att de revir assistent tjänster,

som fyllde ett stadigvarande behov, skulle uppföras å ordinarie stat..

Både ur social synpunkt och sett från önskvärdheten av att åt arbetet i

skogen giva stadga och kontinuitet vore assistentens anställande under''

mera fasta former ett starkt framträdande önskemål.

Domänstyrelsen har i huvudsak anfört följande.

Enligt den nuvarande organisationen för domänverket kunde ordinarieanställning

vid skogsstaten tillkomma jägmästarpersonalen först vid befordran

till överjägmästarassistent, skogstaxator, skogsskoleföreståndare

eller jägmästare. Sådan befordran hade hittills skett vid jämförelsevis,

hög ålder. För framtiden kunde befordran till sådana högre befattningar,

som nyss nämnts, icke heller beräknas ske förrän vid omkring 45 år eller

högre ålder. Styrelsen ansåge på grund härav erforderligt, att en ordinarie

anställningsform inrättades för assistenter, vilka tjänstgjorde som

revirassistenter, underlärare vid statens skogsskolor eller assistenter hosstyrelsen.

Emedan någon ordinarie anställningsform för revirassistenter

hittills icke funnits, hade i regel varje assistent så småningom vunnit befordran

till revirförvaltartjänst. Då det emellertid kunde inträffa, att

även en samvetsgrann och i övrigt duglig assistent kunde vara mindrelämpad

för självständig förvaltning, måste det anses ur verkets synpunkt

fördelaktigt, att assistenternas anställningsform vore sådan, att den ordinarie

anställningen icke vore beroende av befordran till de mera krävande

och ekonomiskt ansvarsfulla jägmästartjänsterna.

Domänstyrelsen har vidare anfört vissa siffror ur en utredning rörandeanvändning

av den ordinarie anställningsformen vid affärsverken, som

verkställts av 1928 års lönekommitté. Därav hade bland annat framgått,,

att inom löre—20:e lönegraderna, vartill de nuvarande extra ordinarie assistenttjänsterna

vid domänverket vore att hänföra, år 1930 inom domänverket

89.8 procent av tjänstemännen vore extra befattningshavare, medan

motsvarande siffra för telegrafverket vore 1.5 procent och för statens järnvägar

mindre än O.i procent. Vid postverket och statens vattenfallsverk

funnes i ifrågavarande lönegrader endast ordinarie befattningshavare.

I enlighet med motiveringar, som, vad revirassistenterna angår, lämnats

i det föregående och, beträffande övriga assistenter, följa under respektive

avdelningar, har styrelsen beräknat de permanenta assistentbefattningarna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

35

utgöra 60 assistenter å revir, 4 underlärare vid statens skogsskole^, 9 överjägmästarassistenter

och 9 assistenter hos styrelsen, eller tillsammans 82

befattningar. Styrelsen har emellertid ej ansett lämpligt, att alla ifrågavarande

befattningar upptagas såsom ordinarie, och fördenskull föreslagit,

att — med uteslutande av de nu befintliga befattningarna som överjägmästarassistent

ur personalstaten för domänverket — sammanlagt 60

ordinarie befattningar som assistent vid domänverket skola upptagas,

med placering enligt domänstyrelsens avgörande som assistent bos styrelsen,

hos Överjägmästare, å revir eller som underlärare vid skogsskola. De

icke ordinarie jägmästarnas befordringsålder beräknades därigenom kunna

så småningom nedbringas till omkring 35 år.

Beträffande assistentbefattningens placering i lönehänseende bar styrelsen

anfört följande. De tjänstemän, som kunde ifrågakomma till befattningarna,

hade samtliga avlagt en högre fackexamen, jägmästarexamen.

Dylika befattningshavare vid övriga verk torde i intet fall hava placerats

i lägre lönegrad än B 20 och åtnjöte i regel lön enligt väsentligt högre

lönegrader. Å andra sidan vore de extra ordinarie assistenterna vid domänverket

i lönehänseende för närvarande placerade på sådant sätt, att

de motsvarade en tänkt ordinarie befattning i lönegraden B 19. Det torde

emellertid överensstämma med lönetekniska regler, att vid befattningens

förändring till ordinarie tjänst placera den i något högre lönegrad, lämpligen

i densamma som den nuvarande överjägmästarassistentbefattningen

eller B 20.

Statskontoret bar icke funnit anledning till erinran mot domänstyrelsens

förslag i detta avseende.

_ Riksräkenskapsverket har gjort det allmänna uttalandet, att verket, i

likhet med domänstyrelsen, ansåge skäl föreligga för att vid den föreslagna

omorganisationen av domänverket utöka antalet ordinarie befattningar

i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag.

Kommunikationsverkens lönenämnd bar, under erinran att vissa med domänverkets

assistenter jämförliga ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken,

såsom underingenjörer vid statens järnvägar och ingenjörsassistenter

vid telegrafverket, hänförts till lönegraden B 20, anfört,

att nämnden funne sig kunna tillstyrka den föreslagna lönegradsplaceringen.

Re extra jägmästarnas förbund har föreslagit sådan ändring av domänstyrelsens

förslag att även befattningarna som distriktsassistent skulle

kunna innebavas av assistent i ordinarie ställning. Vidare bar förbundet

mot domänstyrelsens motiv för att av beräknade 82 permanenta assistentbefattningar

föreslå endast 60 till ordinarie anfört, att, därest samtliga 82

beräknade permanenta tjänster bleve ordinarie, de yngsta dock skulle

huva 12 års anställningstid inom verket. Förbundet har därför hemställt,

att samtliga permanenta assistentbefattningar måtte uppföras å ordinarie

stat. I fråga örn assistentbefattningens lönegradsplacering har

förbundet, med hänvisning till den lönegradsplacering, som tillämpas för

tjänster inom statsförvaltningen i övrigt, där högre fackexamen utgör

kompetensvillkor, ansett, att befattningen borde placeras i lönegraden B 21.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departement 8•

chefen.

Tjänstgöringen för de fasta revirassistenterna, assistenterna i domänstyrelsen

samt underlärarna vid skogsskolorna torde vara av den stadigvarande

natur, att befattningarna enligt gängse anställningsregler böra uppehållas

nied ordinarie arbetskraft. Även andra motiv tala därför, såsom

att de nuvarande innehavarna i allmänhet äro äldre än 40 år och prövats

under långvarig tjänstgöring i domänverket.

Å andra sidan kunna ur de allmänna synpunkter på domänverkets organisationsfråga,

jag förut framlagt, skäl anföras mot assistenternas överförande

å ordinarie stat. Med hänsyn till att ifrågavarande befattningshavare

emellertid till följd av rådande anställningsförhållanden måste

tjänstgöra som icke ordinarie befattningshavare under mycket lång tid,

innan den trygghet i arbetet, som ordinarie befattning erbjuder, kan ernås,

anser jag billighetsskäl tala för att frågan örn ordinarie anställning

för assistenter nu löses. Därest en friare anställningsform skulle komma

att i sinom tid införas för domänverkets befattningshavare, torde övergången

till sådan anställningsform likväl kunna ske på ett smidigt sätt

vid innehavarnas befordran till högre tjänster eller av annan anledning

föranledd avgång.

Försiktigheten synes bjuda, att, såsom domänstyrelsen föreslagit, endast

60 av de för närvarande till 82 beräknade permanenta befattningarna

som assistent i domänstyrelsen, hos Överjägmästare och å revir eller som

underlärare vid skogsskola uppföras å ordinarie stat, varigenom de ordinarie

befattningarna kunna lämnas oberörda av eventuellt inträffande

förändringar i tvåmansrevirens antal eller andra åtgärder för minskning

av jägmästarpersonalens numerär.

Jag finner icke skäl tillstyrka, att den ordinarie anställningsformen

utsträckes att omfatta jämväl s. k. distriktsassistenter.

Mot den föreslagna placeringen av de ordinarie assistenterna i lönegraden

B 20 har jag intet att erinra.

Med hänsyn till att icke ordinarie befattningshavare i tjänstegrupp 7

(extra och extra ordinarie jägmästare) vid domänverket hava samma

tjänstgöring som den, vilken skall åligga de ordinarie assistenterna, förutsätter

jag, att icke blott de, som för närvarande innehava ordinarie befattning

i lönegraden B 20, utan jämväl de icke ordinarie jägmästare, som

i fortsättningen komma att befordras till sådan tjänst, skola äga för bestämmande

av löneklass tillgodoräkna sin förutvarande tjänstgöring som

icke ordinarie assistent enligt de närmare föreskrifter örn tillgodoräknande

av tjänstgöring å likvärdig icke ordinarie befattning, som inrymmas

i avlöningsreglementet för domänverket.

D. Revirens expeditionsbiträden.

Domänstyrelsen har lämnat följande redogörelse i avseende å nu gällande

ordning beträffande revirens expeditionsbiträdesfråga.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Revirskötseln vore förenad med ett i allmänhet ganska omfattande expeditionsarbete.

Till följd av ökningen av revirens egna arbeten under

senare år samt den överflyttning av arbetsuppgifter, som skett från länsstyrelserna,

hade expeditionsarbetet kommit att kräva väsentligt ökad tid,

varför man nu nödgades upptaga biträdesfrågan å reviren, vilken för närvarande

kunde betraktas som provisoriskt ordnad, till närmare övervägande.

Under år 1933 hade biträdenas tjänstgöring varit ordnad på följande

sätt. Vid 7 0 procent av reviren vore anställda biträden med tjänstgöring

bela eller större delen av året, varav större delen vore av domänstyrelsen

anställda som biträden i tjänstegrupp 3 för extra befattningshavare

vid domänverket. Å ett mindre antal revir, där högre kvalifikationer

ansetts erforderliga, tjänstgjorde biträden, som erhölle lön med

upp till 300 kronor för månad jämte dyrtidstillägg. De flesta biträdena

vore kvinnliga. Vid 10 procent av reviren vore ieke-ordinarie kronojägare

anställda för expeditionsarbetet. Vid övriga 2 0 procent av

reviren rådde ett mera tillfälligt behov av expeditionsbiträde. Stundom

hade därvid två revir med samma bostadsort för jägmästarna gemensamt

biträde med avlöning enligt bestämmelserna för extra befattningshavare

vid domänverket. I andra fall tillgodosåges det tillfälliga behovet av biträde

genom anslag till skrivhjälp.

. Expeditionsbiträde! hade i allmänhet att handhava diariering, bokföring,

uppsättande av rapporter, renskrivning, granskning av kronojägarnas

rapporter och redovisningar samt utskrift av uppbördssedlar och kvittenser.

Åt högre kvalificerade expeditionsbiträde!! kunde jägmästaren på

sitt ansvar i viss omfattning uppdraga att verkställa utbetalningar och

uppbära medel.

I främsta rummet fordrades av den, som skulle utföra förenämnda arbeten,

färdighet i maskinskrivning och förmåga att föra en enklare redovisning

samt i allmänhet fallenhet för kontorsarbete. Biträdet borde jämväl

kunna efter muntlig anvisning uppsätta enklare skrivelser. Därutöver

krävdes å många revir, att biträdet även ägde förutsättningar för ett

mera självständigt arbete, såsom handhavande av all kassa- och virkesbokföring

och den särskilda sågverksbokföring, som ålåge revir med industriell

förädlingsverksamhet.

Uppfattningen bland jägmästarna vore mycket växlande i fråga örn

det lämpligaste sättet för ordnande av revirens biträdesfråga. Många

jägmästare förordade kvinnliga biträden, andra ansåge manliga biträden

vara att föredraga och åter andra, att de förenämnda arbetsuppgifterna

bäst fylldes av särskilt förordnade icke ordinarie kronojägare.

Till förmån för anställande av kronojägare kunde i huvudsak anföras,

att kronojägarn^, på grund av sin utbildning vore väl skickade att utföra

kontorsarbete av skogligt-teknisk art såsom virkesbokföring lii. m., att anställning

som expeditionsbiträde voro en god utbildning för den kronojägartjänst,

de eftersträvade, samt att å revir, där ständig anställning av

expeditionsbiträde icke erfordrades, en för kontorsarbete kvalificerad

extra kronojägare, som kunde efter behov användas i skogen eller å expeditionen,

lämpligen ersatte expeditionsbiträdet. Förespråkarna för denna

anställningsform hade även framhållit, att kontakten mellan revirexpeditionen

och kronojägarna skulle förbättras genom anordningen, samt påpekat,

att vad som bruste i kunskap örn bokföring eller färdighet i maskinskrivning

kunde kompletteras genom kortare kurser i dessa ämnen, t. ex.

vid Klotens fortsättningsskola.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 14S.

Å andra sidan vore det sannolikt, att kronojägarna i regel icke vore särskilt

lämpade för rent expeditionsarbete, vartill komme, att den utbildning,

de erhållit, i huvudsak avsett helt andra uppgifter. Man måste vidare

taga i betraktande, att, örn man skulle besluta sig för en allmän anställning

av icke ordinarie kronojägare som expeditionsbiträden, befordringsförhållandena

för kronojägarpersonalen skulle avsevärt försämras.

Som olägenheter hade ytterligare framhållits, att kronojägarna oftast

komme att efter kort tid lämna anställningarna för att återgå till praktisk

tjänstgöring, vilket skulle medföra för jägmästarna ovälkomna, täta

ombyten av biträde, ävensom att jägmästarnas möjligheter att anskaffa

för tjänstgöringen hos dem passande biträden bleve starkt beskurna.

Styrelsen vore av den uppfattningen, att expeditionsbiträdets uppgifter

efter erforderlig lärotid i allmänhet väl fylldes av kvinnliga biträden.

Manlig arbetskraft borde därför äga företräde blott örn särskilda omständigheter

förelåge. Vad anginge användningen av icke ordinarie kronojägare

ansåge styrelsen de skäl, som anförts mot anordningen, vara så

vägande, att expeditionsbefattningarna som regel icke borde förbehållas

nämnda befattningshavare.

Beträffande sättet för biträdestjänsternas anordnande anförde styrelsen

följande. Allt arbete, som utfördes å revirexpedition, ålåge jägmästaren,

och denne bure själv ansvaret därför. Det följde härav, att jägmästaren

borde äga en tämligen vidsträckt befogenhet att på det sätt, han kunde

finna lämpligt, ordna arbetet å sin expedition. Ehuru behovet av skrivbiträde

för större delen av reviren vore permanent, ansåge styrelsen likväl,

att biträdena som regel icke borde vara fast bundna genom ordinarie

anställning å andra revir än sådana, där ett mera kvalificerat biträde med

erfarenhet i bokföring och dylikt erfordrades.

Av den lämnade redogörelsen framginge, att i avlöningsbestämmelserna

för extra befattningshavare vid domänverket för närvarande blott funnes

en grad för fast anställda biträden å revir, ehuru behovet av mera kvalificerad

kraft i vissa fall framtvingat anställning mot högre ersättning.

Det förelåge enligt styrelsens mening ett starkt behov av ytterligare uppdelning

av ifrågavarande befattningar, som bleve än mera framträdande

vid genomförandet av klassificering av reviren.

Domänstyrelsen har på grund härav ansett lämpligt, att expeditionstjänsten

å reviren ordnades sålunda. För revir, där särskilt kvalificerat

expeditionsarbete förekomme, borde inrättas 10 ordinarie befattningar

i lönegraden B 11 (kassör) och 20 ordinarie befattningar i lönegraden B 7

(kanslibiträde). I övrigt borde ifrågavarande arbete skötas med icke ordinarie

arbetskraft, i regel av extra befattningshavare i ungefär samma

löneställning som de nuvarande extra biträdena (motsvarande extra ordinarie

kontorsbiträde vid kommunikationsverken), dock att dylika biträden

borde, därest de kvarstannade å befattningarna under längre tid och

gjort sig särdeles förtjänta av befordran, kunna antagas till extra ordinarie

kanslibiträden i lönegraden B 7. De ordinarie befattningarna borde

icke knytas vid särskilda revir. Befattningarna som kanslibiträde i lönegraden

B 7 skulle kunna disponeras jämväl, där behov av högre kvalificerat

ordinarie biträde erfordades å överjägmästarexpedition.

Statskontoret har framställt den erinran mot domänstyrelsens förslag,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

sitt lägre tjänstegrad än lönegraden B 7 för ordinarie ej funnes upptagen

i förslaget. Det syntes osannolikt, att vid domänverket endast skulle förekomma

göromål av så pass kvalificerad art, att ej den inom statsförvaltningen

i övrigt i stor utsträckning förekommande lönegraden B 4 här

med fördel skulle kunna komma till användning.

Lönenämnden har ansett det icke innebära en tillfredsställande lösning

av biträdesfrågan inom skogsstaten, örn ordinarie befattning icke kunde

erhållas annorledes än såsom kanslibiträde eller kassör. Då otvivelaktigt

flertalet av revirexpeditionernas fasta biträden torde komma att fylla ett

permanent behov av arbetskraft, syntes det skäligt, att även i skriv- och

kontorsbiträdesgraderna ett visst antal ordinarie tjänster inrättades för

att bereda i tjänsten äldre och därom förtjänta biträden ökade möjligheter

till vinnande av ordinarie anställning.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har anfört, att såväl manlig

som kvinnlig arbetskraft borde kunna komma ifråga och att biträdena

borde givas ordinarie anställning efter tre års tjänstgöring.

Sveriges kronojägare}Örtlund har uttalat, att befattningarna som skrivbiträden

borde förbehållas de extra kronojägarna. Anställningen utgjorde

■en värdefull utbildning för den extra kronojägaren och ökade hans användbarhet

i verkets tjänst.

Biträdena å skogsstatens revirexpeditioner utgöra en jämförelsevis ny Departementsgrupp

av befattningshavare, vilkas anställningsförhållanden ännu icke cAefe»- varit föremål för reglering av statsmakterna. Anledningen härtill är huvudsakligen,

att arbetsuppgifterna tillkommit undan för undan, i samma

män som driften å reviren blivit mera intensiv, samt att domänverkets bokföring,

av vilkens ordnande anställningen i hög grad varit beroende, först

under 1920-talet närmare reglerats.

Det synes uppenbart, att det arbete, som å det stora flertalet revir åligger

biträdet, numera är av så stadigvarande natur, att det väl skulle berättiga

till befattningarnas uppehållande med ordinarie arbetskraft. Jag

har emellertid intet att erinra mot att biträdesbefattningarna å det

stora flertalet revir tillsvidare enligt domänstyrelsens förslag

uppehållas med icke ordinarie arbetskraft. Däremot föreligger enligt min

mening icke anledning att — såsom domänstyrelsen ifrågasatt — förmena

den övervägande delen av ifrågavarande befattningshavare extra ordinarie

anställning med den rätt till pension, som må komma att åtfölja densamma,

därest ett inom finansdepartementet under utarbetande varande

förslag rörande de extra ordinaries pensionsfråga bliver förverkligat.

Den allmännaste formen för anställning av revirens expeditionsbiträden

bör sålunda vara extra eller, där allmänna kvalifikationer härför föreligga,

extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning.

Med den klassificering av reviren, som jag i det föregående förordat,

skulle jägmästarna å de mera svårskötta reviren givas en allt efter graden

av svårskötthet något förmånligare löneställning än jägmästarna å

övriga revir i syfte att underlätta placerandet av de dugligaste tjänstemännen

å förstnämnda befattningar. Även beträffande expeditionsarbetet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

å reviren förefinnas stora ojämnheter icke endast med avseende å arbetets

kvantitet utan även i fråga örn dess art. I regel måste sålunda av biträden

å revir, tillhörande de högre klasserna, med hänsyn tili de arbetsuppgifter*

som föreläggas dem, fordras väsentligt större kvalifikationer än av övriga

biträden, ehuru man icke lämpligen torde kunna anknyta denna gradering

direkt till klassificeringen av jägmästartjänsterna. Biträdesbefattningarna

å ett mindre antal revir synas därför höra erhålla en

högre ställning än övriga, och jag vill därvid tillstyrka, att — såsom domänstyrelsen

föreslagit ■— befattningarna som kassör och kanslibiträde i

lönegraderna respektive B 11 och B 7 här komma till användning. Likaledes

finner jag ändamålsenligt, att ifrågavarande högre kvalificerad©

befattningshavare, efter erforderlig provtjänstgöring som icke ordinarie

biträden, genom ordinarie anställning knytas fastare vid verket. Det

antal ordinarie befattningar, som för närvarande erfordras i de två lönegraderna,

torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t efter närmare utredning

genom domänstyrelsen angående tjänstgöringstid och övriga kvalifikationer

för de nu tjänstgörande befattningshavare, som lämpligen kunna

ifrågakomma till ordinarie anställning.

Vad i frågan anförts om anställning i större utsträckning av icke ordinarie

kronojägare som biträden å revirexpeditionerna giver mig icke anledning

till särskilt uttalande.

E. Kronojägarpersonalen å reviren.

Den bevakande personalen vid skogsstaten, kronojägarn©, utgör i huvudsak

en jägmästarna underställd grupp av tjänstemän, vilkens uppgift tidigare

till övervägande del varit av fiskalisk art, såsom att freda skogarna

mot åverkan, olaga jakt och dylikt. Eevirarbetets successiva förskjutning

från administration till affärsmässig förvaltning har för kronojägarn©»

del medfört, att mera produktiva arbetsuppgifter i allt större utsträckning

anförtrotts dem. De äro numera arbetsförman å reviren, vilka inom.

bestämda tjänstgöringsområden, bevakningstrakter, utöva arbetsledning*

utlämna skogseffekter till köpare och utsyningstagare, verkställa

utbetalningar och upphörd i viss begränsad utsträckning samt förrätta

mindre krävande utsyningar. Mer eller mindre tillfälligt är©

därjämte icke ordinarie kronojägare anställda å reviren, vilka biträda d©

ordinarie kronojägarna i deras tjänstutövning eller, i vissa fall, för dem

tilldelade tillfälliga eller extra bevakningstrakter fullgöra en kronojäga^

res åligganden.

Domänstyrelsen har beträffande kronojägarpersonalen å reviren till en;

början anfört, att kronojägarnas handhavande av den närmaste tillsynen

över revirens arbeten m. m. inom begränsade områden i stort sett ling©

betraktas som en ändamålsenlig anordning. Bundenheten till visst tjänst
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

göringsområde kunde likväl medföra olägenheter, varför bestämmelserna

örn tjänstgöringsskyldighet inom viss bevakningstrakt borde kompletteras

med en allmän föreskrift, att kronojägare skulle vara skyldig att, efter

anmodan av jägmästaren, tjänstgöra även utom bevakningstrakten.

Styrelsen hade för avsikt att vidtaga åtgärder för att kronojägarna

skulle kunna i större utsträckning av jägmästarna anlitas beträffande

vissa förvaltningsbestyr.

I huvudsak samma omständigheter, som vore avgörande för storleken av

reviren, bestämde också bevakningstrakternas storlek, ehuru betydelsen

av de särskilda faktorerna i vissa fall kunde vara annorlunda. För de

södra och mellersta delarna av landet torde man som stora medeltal kunna

utgå från en storlek å bevakningstrakterna av mellan 2,500 och 4,000 hektar

produktiv mark med en årsavverkning av 8,000—15,000 kubikmeter.

I norrut belägna trakter, där en extensivare skötsel måste bedrivas, torde

bevakningstrakterna kunna omfatta skogar med en årlig avverkning av

sammanlagt 10,000—25,000 kubikmeter.

Den indelning av reviren i 380 bevakningstrakter, som läge till grund för

styrelsens beräkning av erforderlig kronojägarpersonal, stödde sig bland

annat på styrelsens förut angivna uppfattning angående bevakningstrakternas

lämpliga storlek. Att trots den ökade befogenhet, som kronojägarna

avsetts att erhålla, och den geografiska spridning av skogarna, som föranletts

av bland annat de ecklesiastika skogarnas överlämnande till annan

förvaltning, tjänstgöringsområdenas omfattning likväl ansetts kunna ökas,

sammanhängde med förbättringarna i kommunikationsväsendet. Styrelsen

hade även för avsikt att i förhållandevis större utsträckning anlita å

ett eiler flera revir anställda icke ordinarie kronojägare, vilka utgjorde

en rörlig arbetskraft, som kunde insättas, varhelst ett behov av arbetsledare

uppstode.

Befordringsåldern till ordinarie befattning beräknade styrelsen till omkring

36 år, ehuru den tillfälligt bomme att ligga något högre.

De förenämnda tre över jägmästarna hava med anledning av den av domänstyrelsen

ifrågasatta decentralisationen från jägmästarna till kronojägarna

uttalat, att kronojägarna åtminstone i södra och mellersta delarna

av landet som regel redan nu vore fullt upptagna av sin tjänst, varför

man måste ställa sig mycket betänksam mot en generell ökning i kronojägarnas

arbete, samtidigt som bevakningstrakternas geografiska omfattning

vidgades. Det förefölle egendomligt, att en decentralisationsåtgärd

av den betydenhet, att den motiverade möjligheten att öka revirens

areal, kunde vara betydelselös för bevakningstrakternas omfattning.

En bevakningstrakt om 2,500 hektar produktiv mark vore under nuvarande

tjänstgöringsförhållanden i regel för stor i södra delarna av landet,

örn en verkligt intensiv skogshushållning skulle bedrivas. Enskilda

skogsägare i sydsvenska landskap, som skötte sina skogar väl, hade i regel

1,000—1,500 hektar på varje skogvaktare. I detta sammanhang borde

omnämnas, att enligt en av domänstyrelsen åberopad utredning örn vissa

revirs och bevakningstrakters storlek i mellersta Sverige maximiaroalen.

för uppländska förhållanden beräknats till 2,500 hektar och för Grönsinka

revir till 2,800—3,000 hektar.

Med anledning av att domänstyrelsen anfört förbättringarna i kommunikationsväsendet

som motiv för ökning av bevakningstrakternas storlek

uttalade överjägmästarna bland annat, att busstrafikens utveckling ej

kundo tagas som motiv för en generell ökning av bevakningstrakternas

areal. Man kunde således ej gå längre, än att man kunde säga, att vissa

s. 42 Kontrollera mot PDF

ADepartementschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

bevakningstrakter kunde ökas på grund av förbättringar i kommunikationsväsendet.

Mot domänstyrelsens förslag örn anlitande i förhållandevis större utsträckning

av icke ordinarie kronojägare, som skulle tjänstgöra å bela reviret,

hade över jägmästarna självfallet intet att erinra, under förutsättnmg

att för ändamålet fullt kvalificerade personer i begränsad omfattning

därvid anlitades. Emellertid borde, åtminstone i södra och mellersta

Sverige, en kronojägare ej hava större bevakningstrakt, än att han under

normala förhallanden kunde ensam sköta densamma.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har anfört, att vid revirskötseln

den allra största vikt läge uppå att hava tillgång till en duglig och

tilli äcklig kronojägarkår. Enligt föreningens åsikt vore en minskning av

bevakningstrakternas antal obefogad och den av domänstyrelsen föreslagna

nedskärningen av en omfattning, som lade hinder i vägen för en

god skogsvård.

Sveriges kr ono jägareförbund hade väntat, att den vid tidigare löneutredningar

dryftade frågan örn kronojägarnas likställande i löneavseende

med banmästare vid statens järnvägar i detta sammanhang skulle hava

upptagits i domänstyrelsens förslag. Vidare berörde förbundet frågan örn

kronojägarnas ersättning för resor och uttalade, att i samband med t jänstgörmgsområdenas

ytterligare utökning vissa för närvarande rådande

orättvisor i detta avseende måste definitivt avhjälpas. Slutligen riktade

förbundet anmärkningar mot bevakningstrakternas alltför stora omfattning

och anmärkte även på att domänstyrelsen i sitt förslag icke liksom

i fråga örn jägmästarpersonalen föreslagit åtgärder för att bereda den

icke ordinarie kronojägarpersonalen ordinarie anställning.

De skogsskoleutbildades centralkommitté riktade sig närmast mot att domänverket

i motsats till skogsvårdsstyrelserna och över huvud taget

det enskilda skogsbruket -— även efter den föreslagna omorganisationen

syntes komma att i allt för ringa omfattning använda skogsskoleutbildad

arbetskraft.. I samband härmed erinrade kommittén örn den ifrågasatta

ytterligare indragningen av kronojägarbefattningar, vilken åtgärd vore

ägnad att än starkare skärpa den redan betydande arbetslösheten bland

de skogsskoleutbildade.

Den nuvarande formen för kronojägarpersoualens tjänstgöring å reviren,

som av domänstyrelsen ansetts böra bibehållas, synes mig ändamålsenlig.

Sveriges kronojägareförbunds förslag örn uppflyttning av de ordinarie

kronojagarna från den nuvarande lönegraden, som motsvarar B 9,

till högre lönegrad, kan jag icke biträda, då enligt min mening tillräckliga

skäl ej anförts för en sadan åtgärd. Jag finner ej heller påkallat att

inrätta en särskild ordinarie befattning för de nuvarande icke ordinarie

kronojägarna med hänsyn till att, såvitt framgår av domänstyrelsens beräkning,

relationen mellan ordinarie och icke ordinarie befattningar beträffande

kronojägarpersonalen är förhållandevis gynnsam och befordringsförhållandena

till följd härav ändock kunna anses tämligen tillfredsställande.

Frågan örn den lämpligaste storleken av bevakningstrakterna samt om

kronojägarbefattningarnas antal torde av liknande skäl, som anförts i

fråga örn revirens omfattning, icke kunna upptagas till närmare övervä
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

gande i detta sammanhang. Enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen,

har styrelsen till grund för indelningen av landet i bevakningstrakter

från den 1 januari 1934 lagt det i organisationsförslaget angivna antalet

kronojägarbefattningar eller 380. I avsikt bland annat att undvika

nya indragningsåtgärder samt, såvitt möjligt, även förflyttning av kronojägare,

vilka äro bosatta i egna fastigheter, har styrelsen emellertid därutöver

inrättat 65 bevakningstrakter av tillfällig natur, av styrelsen avsedda

att successivt indragas (4 redan under år 1934). Kungl. Majit synes,

med hänvisning till den sålunda verkställda indelningen av landet i bevakningstrakter,

böra fastställa det av styrelsen utnyttjade antalet kronojägarbefattningar

att gälla tillsvidare. Med anledning av den framkomna

kritiken i fråga örn bevakningstrakternas storlek får jag hänvisa

till att jag, såsom av det följande framgår, kommer att föreslå Kungl.

Majit att vid fastställandet av det definitiva antalet ordinarie kronojägarbefattningar

i staten upptaga ett större antal reservbefattningar än

domänstyrelsen föreslagit, vilka kunna av styrelsen disponeras, i den mån

behov av nya bevakningstrakter uppstå.

3. Överjägmästarinstitutionen.

De nuvarande överjägmästarbefattningarna inrättades efter beslut av

1889 års riksdag i stället för skogsinspektörsbefattningarna, vilka från

1860-talet intill dess utgjort inspekterande organ inom domänverket. Förändringen

innebar, att de sistnämnda befattningarna, som endast uppehållits

på förordnande av revirförvaltare, ombildades till fasta tjänster,

''vilkas innehavare icke blott bade att utöva inspektionsverksamheten inom

distriktet utan därjämte blevo inordnade som en länk i den egentliga förvaltningen

därigenom, att de erköllo vissa administrativa befogenheter

och tillädes chefsskap över skogspersonalen inom sina distrikt.

Domänstyrelsen har örn överjägmästarinstitutionen till en början anfört

följande. Sedan överjägmästarinstitutionens tillkomst bade institutionens

karaktär av förvaltningsinstans blivit alltmera utpräglad. Åtskilliga förslag

till förbättring av dess organisation bade därjämte under årens lopp

framkommit. Styrelsen finge erinra örn förslaget att ombilda överjägmästarinstitutionen

till distriktsstyrelser, vilket framfördes av de stora skogskommittéorna

och av dem motiverades huvudsakligen med att det vöre

önskvärt, att domänstyrelsen befriades från en stor mängd löpande ärenden,

vilka borde avgöras i lägre instans, samtidigt som överjägmästarna

bereddes mera tid att ägna sig åt den egentliga inspektionen av sina distrikt.

I samma syfte bade reservanter i den norrländska skogsvårdskommittén

samt domänstyrelsen i utlåtande och förslag den 15 iebruari 1922

framlagt förslag örn förstärkning av överjägmästarinstitutionen på annat

sätt. — Det sammanförande av kontrollerande och förvaltande befogen
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

heter i en instans, som inrättandet av överjägmästarinstitutionen innebuiit,

hade medfört vissa obestridliga fördelar. Inspektionen hade därigenom

kunnat läggas pa en bredare grund än tillförne och inrymde numera

icke blott vid personliga besök utövad kontroll utan även fortlöpande

kännedom och samråd örn vad som tilldroge sig å reviren. Styrelsen ansåge,

att överjägmästarnas funktion som förvaltningsinstans av anförda

skäl vöre till gagn för inspektionsverksamheten inom domänverket. —

Emellertid vore det enligt styrelsens mening av vikt att tillse, att det förvaltningsarbete,

som ankomma på överjägmästaren, icke komma att upptaga

så stor del av hans tid, att inspektionen bleve lidande därav. Av vad

styrelsen nu anfört franninge, att denna uppfattning legat till grund för

såväl de äldre skogskommittéernas förslag örn inrättande av distriktsstyrelser

som domänstyrelsens år 1922 framförda förslag örn tillsättande av

särskilda distriktsjägmästare hos överjägmästaren. — Styrelsen funne fortfarande

önskvärt, att åtgärder vidtoges för att skänka ökad effekt åt inspektionen

genom överjägmästarnas befriande från en del förvaltningsbestyr.

Inrättande av distriktsstyrelser torde numera icke kunna

ifrågasättas, då anordningen vore för tung och dyrbar. Icke heller vore en

sådan kvalitativ förstärkning av överjägmästarnas personal, som tillsättande

av distriktsjägmästare innebure, numera av behovet påkallad.

Den förbättring av förutsättningarna för över jägmästarnas inspektions\

erksamhet, som vore önskväi’d, borde enligt styrelsens mening i

stället kunna vinnas genom att vissa av över jägmästarnas förvaltningsuppdrag

överlämnades till jägmästarna.

Styrelsen har vidare anfört följande.

Till följd av den föreslagna decentralisationen av domänverkets förvaltning,

måste för framtiden större anspråk ställas på effektiviteten hos de

inspekterande organen, överjägmästarna, som i egenskap av distriktschefer

och inspektörer — var och en för en betydande del av statens skogar —

bure ansvar för att förvaltningen efter givna riktlinjer bedreves på ett

ändamålsenligt sätt. Överjägmästarna måste betraktas som domänstyrelsens

förtroendemän. Personvalet bleve då av sådan vikt, att den mindre

fasta anställningsformen medelst förordnande för visst antal år borde tilllämpas.

Härigenom vunnes även den fördelen, att, därest en Överjägmästare

efter förordnandets upphörande önskade eller eljest vöre villig

att återgå till förvaltartjänst, sådan återgång kunde ske. Styrelsen finge

med anledning härav föreslå, att överjägmästarbefattningarna skulle

tillsättas å förordnande för en tid av högst sex år.

Samtidigt måste de praktiska möjligheterna att förvärva lämpliga personer

för överjägmästarbefattningarna beaktas. Överjägmästarna vore för

närvarande placerade i 14:e lönegraden enligt för domänverket gällande

avlöningsreglemente, vilket motsvarade lönegraden B 29 enligt kommunikationsverkens

avlöningsreglemente. Lönebeloppet utgjorde i medelgruppen

(E) och näst högsta löneklassen (31) 10,500 kronor. Styrelsen ansåge

med hänsyn bland annat till storleken av löneförmånerna för jägmästare

av skilda klasser, att förordnande som Överjägmästare borde förenas med

ett arvode av 13,000 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 148.

45

I fråga om anställningsformen för överjägmästarassistentern

a hade förslag till viss ändring framställts vid behandlingen av revir■assistenterna.

I mån av behov borde s. k. distriktsassistenter tillsättas med

uppgift att efter överjägmästarens order biträda inom samtliga till distriktet

hörande revir. Då överjägmästarna borde äga anlita distriktsassistenter

för tjänstgöring å överjägmästarexpeditionen eller för fullgörande

av visst uppdrag å marken för överjägmästarens räkning, torde anställandet

av sådan assistent kunna medföra förbättrade möjligheter till inspektion.

Hos över jägmästarna vöre för närvarande jämväl anställda ordinarie

kontor sbiträden. Denna anställningsform torde vara den för dessa

biträden i regel lämpligaste. Enär emellertid i enstaka fall anställning

som kanslibiträde kunde bliva av förhållandena påkallad, borde möjlighet

till anställning under sådan form finnas. De 20 befattningar, som kanslibiträde,

vilka av styrelsen föreslagits att upptagas i staten, borde därför

avse biträden hos såväl jägmästare som Överjägmästare.

De förbättrade möjligheterna till övervakande av och kontakt med underställd

personal, som uppstått till följd av kommunikationernas utveckling,

beräknades medgiva ökning av distriktens omfattning, varigenom

deras antal nedbringades från 13 till 9 eller med 2 distrikt utöver

den minskning, som överflyttandet av de ecklesiastika skogarna m. m. till

annan administration medförde.

I fråga örn Norrland och Dalarna hade landets nya indelning i distrikt

skett på grundval av avsättningsförhållandena för virke, varför vart och

•ett av de 6 distrikten inom detta område —- Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens,

Skellefteå, Umeå, Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt —

i huvudsak omfattade ett antal flodområden. Vid utformandet av distriktsindelningen

för landets södra delar hade hänsyn huvudsakligen tagits

till skogsbiologiska förhållanden samt lokala avsättningsförhållanden.

I anslutning härtill hade styrelsen tänkt sig, att landet söder örn Dalälvens

vattenområde borde indelas i tre distrikt, nämligen Bergslagsdistriktet,

omfattande Värmland, Bergslagen och Mälardalen samt för landet

söder därom Östra och Västra distrikten. Den härigenom uppkommande

ökningen av distriktens omfattning hade styrelsen ansett kunna genomföras

med hänsyn till de lättnader, som tillämnade decentralisationsåtgärder

väntades medföra för överjägmästarna. Emellertid hade nu tillfälle

yppat sig att — beträffande distrikt av något mindre omfattning än de i

styrelsens förslag upptagna — genom anordning av provisorisk karaktär

pröva verkningarna av berörda åtgärder i fråga örn överjägmästarnas

tjänstutövning. I samband med placering av en inom styrelsen övertalig

byråchef som Överjägmästare borde det område, som omfattade sistnämnda

tre distrikt provisoriskt indelas i fyra distrikt, därvid det tillkommande

distriktet borde benämnas Södra distriktet. Det totala antalet överjägmästardistrikt

skulle sålunda tillsvidare utgöra 10.

Domänstyrelsen upptoge i fortsättningen frågan om över jägmästarnas

bostadsort till särskild behandling. Styrelsen hade under senare

år letts in på den tanken, att överjägmästarinstitutionen skulle för

de mellersta och södra delarna av landet kunna förbättras oell samtidigt

förenklas genom att överjägmästarna placerades i Stockholm. Örn beträffande

de distrikt, som icke vore alltför avlägset belägna, överjägmästarna

kunde inflyttas till Stockholm, utan att någon olägenhet för deras verk
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

samhet inom distriktet kunde förmärkas, borde avsevärda fördelar vara

att vinna genom en sådan åtgärd. Överjägmästarnas egenskap av förvaltningsinstans

hade medfört, att de belastats med ett omfattande arbete

för skriftliga utlåtanden och utredningar, vilket skulle kunna avsevärt

förenklas, örn överjägmästarna komme styrelsen närmare. Då en sådan

organisationsförändring ansetts kunna medföra även andra fördelar i

förvaltningshänseende, såsom en förbättrad kontakt i övrigt mellan styrelsen

och överjägmästarna, hade beträffande två distrikt (Västra distriktet

och Dalarnas distrikt) efter Kungl. Majlis tillstånd under en tid en

dylik ordning försöksvis tillämpats, varvid vederbörande överjägmästares

expeditioner förlagts till domänstyrelsens lokaler. Inspektioner inom

Dalarnas distrikt hade i huvudsak utförts av styrelsen direkt genom byråchefen

å styrelsens första skogsbyrå.

Det hade av de verkställda försöken framgått, att vissa fördelar kunnat

vinnas genom överjägmästarnas inflyttning till Stockholm. Skriftväxlingen

mellan styrelsen och överjägmästarna hade nedbringats, och överjägmästarnas

verksamhet hade även i övrigt underlättats genom den närmare

kontakten med den centrala ledningen och möjligheten att utnyttja

i styrelsen tillgängliga handlingar. Även för styrelsens verksamhet hade

anordningen medfört fördelar i det avseendet, att styrelsens beslut ofta

kunnat fattas efter beredning och föredragning av en tjänsteman, vilken

själv varit väl insatt i de praktiska omständigheter, som kunnat vara av

betydelse för frågans avgörande.

Mot förslaget örn inflyttande av överjägmästarna i de södra delarna av

landet till styrelsen hade erinrats, att det vore ett intresse för domänverket,

att överjägmästarna inom sina distrikt uppehölle kontakt med lokala

virkesköpare, med den enskilda skogsvårdens och skogsförvaltningens

målsmän samt representanter för statliga verksamhetsgrenar, som på ett

eller annat sätt berörde statsskogsförvaltningen. Sedan till följd av den

inträffade minskningen av domänverkets förvaltningsobjekt med flera

omständigheter distriktens geografiska omfattning hädanefter torde bliva

nära nog fördubblad för ifrågavarande delar av landet, skulle överjägmästarnas

anknytning till de lokala intressena enligt styrelsens mening så

försvagas, att man kunde bortse därifrån.

Styrelsen föresloge, att överjägmästarna i de fyra södra distrikten skulle,,

då styrelsen så föreskreve, vara bosatta i Stockholm med skyldighet att,

där generaldirektören funne sådant erforderligt, biträda vid beredning

och föredragning av ärenden i domänstyrelsen.

I fråga örn domänstyrelsens förslag beträffande bostadsort för överjägmästarna

i de fyra södra distrikten hava avvikande meningar anmälts av

överdirektören af Wåhlberg oell byråchefen Aminoff.

Överdirektören af Wåhlberg har huvudsakligen anfört följande.

Förutom att det ur organisationssynpunkt vore olämpligt att hava samma

slag av befattningar anordnade efter olika system i skilda delar av

landet, syntes nyttan av den av styrelsen föreslagna anordningen icke

överväga olägenheterna av densamma, Överjägmästarinstitutionen hade

en utomordentligt stor betydelse för domänverkets skötsel och sammanhållning.

Som förmedlare av allt, som rörde sig mellan styrelsen och arbetet

å skilda verksamhetsfält ute i bygderna, som rådgivande, ordnande

och sammanhållande krafter för revirförvaltningarna, som observatörer

över och initiativtagare till respektive distrikts behöriga skötsel och vård

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 148.

47

i såväl ekonomiskt som skogligt biologiskt avseende, som mottagare avallmänhetens

önskemål oell angelägenheter berörande det statliga skogsväsendet,

som bevakare av domänverkets samlade intressen i orterna, som

rådgivande organ i skogliga frågor för andra ute i landet placerade, statliga

myndigheter m. m., framstode överjägmästarna såsom typiska centralorgan

för de orter eller trakter av landet, där deras verksamhet vöre

förlagd. Att överföra dessa för respektive ortsområden erforderliga organ

till Stockholm och förknippa dem med tjänstgöring jämväl i det centrala

ämbetsverket vore att splittra deras uppgifter och draga deni från deras

viktigaste arbeten ute i bygderna. Överjägmästarnas placering ute i landet

förhindrade givetvis icke, att styrelsen kunde, då deras biträde i styrelsen

för något ärendes behandling särskilt påkallades, inkalla dem för

erforderliga beredningar och överläggningar. På i huvudsak anförda skäl

hade överdirektören icke kunnat biträda styrelsens förslag i vad det avsåge

överjägmästarinstitutionens ordnande för de fyra södra distrikten.

Byråchefen Aminoff har anfört följande.

Såsom skäl för över jägmästarnas inflyttning till Stockholm med tjänstgöringsskyldighet

i domänstyrelsen hade anförts, bland annat, att skriftväxlingen

emellan styrelsen och överjägmästarna därigenom skulle nedbringas.

Detta skäl syntes bliva i mindre grad bärande, därest överjägmästarna,

såsom styrelsen föreslagit, så långt ske kunde frigjordes från

rena förvaltningsgöromål.

Byråchefen Aminoff har vidare anfört synpunkter, som i huvudsak sammanfalla

med de av överdirektören af Wåhlberg framförda, samt slutligen

uttalat den från domänstyrelsens förslag avvikande meningen, att

överjägmästarna inom de södra distrikten, i likhet med vad styrelsen

föresloge beträffande överjägmästarna i de nordliga distrikten, borde vara

stationerade var och en inom sitt distrikt med skyldighet att tjänstgöra

inom styrelsen vid de tillfällen, då de dit särskilt inkallades.

Statskontoret har anfört, att en inflyttning i styrelsen av vissa Överjägmästare

och den föreslagna lösare anställningsformen för dessa tjänstemän

skulle komma att försvaga den lokala förvaltningen och motverka en

effektiv decentralisering av arbetsuppgifterna. Det torde nämligen vara

otvivelaktigt, att båda dessa åtgärder skulle komma att för dessa Överjägmästare

medföra en betydligt större avhängighet av styrelsen och framför

allt dess chef än den hittillsvarande anordningen. Då härtill komme,

att i händelse av bifall till förslaget nämnda tjänstemän sannolikt komme

att förlora den önskvärda dagliga kontakten med sitt distrikt, måste, såvitt

statskontoret kunde finna, starka betänkligheter möta mot förslaget

i denna del.

Riksräkenskapsverket, som uttalat, att av domänstyrelsen ifrågasatt

viss förändring av anställningsformen för domänstyrelsens byråchefer

icke borde ske annat än i samband med omprövning av byråchefernas anställningsförhållanden

vid samtliga affärsdrivande verk, har framhållit,

att verket hyste viss tvekan örn lämpligheten av att vidtaga den föreslagna

förändringen i fråga örn anställningsformen för överjägmästartjänsterna,

innan frågan örn byråchefstjänsterna funnit sin lösning.

Lönenäynndcn har anfört, att de stora krav, som måste ställas på överjägmästarna

i deras egenskap av distriktschef och närmaste övervakare

över revirförvaltningarna, onekligen talade till förmån för att beträffan

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 14$.

ide dem en anställningsform tillämpades, som medgåve större frihet i fråga

örn personval, än som vore möjligt vid tjänstetillsättning medelst konstitutorial.

Dessutom vore givetvis den föreslagna löneförhöjningen ägnad

att skapa ökade förutsättningar för befattningarnas besättande med de

till buds stående dugligaste arbetskrafterna. — Å andra sidan borde enligt

nämndens mening icke bortses från det förhållandet, att förordnandesystemet

icke i någon större omfattning kommit till användning inom

lokalförvaltningen vid de övriga affärsdrivande verken, ehuru samma

motiv för anställning medelst förordnande torde kunna åberopas för ett

flertal andra befattningar vid nämnda verk. Ett bifall till domänstyrelsens

förslag i fråga örn överjägmästarnas anställningsform och löneförmåner

torde fördenskull knappast kunna undgå att föra med sig konsekvenser

på andra håll inom statsförvaltningen. Skulle en förändring

i överjägmästarnas anställnings- och löneförhållanden anses höra komma

till stånd, syntes därför densamma icke höra vidtagas förr än i samband

med en blivande mera allmän översyn över löneförhållandena inom statsförvaltningen,

enkannerligen inom kommunikationsverken. — Nämnden

ansåg sig därjämte hava den särskilda anledningen att nu ställa sig avvisande

till ifrågavarande förslag, att, därest byråcheferna i domänstyrelsen,

såsom nämnden förordade, tillsvidare bibehölles vid nuvarande löneförmåner,

en förhöjning av löneförmånerna för överjägmästarna med all

sannolikhet skulle omöjliggöra eller i varje fall försvåra en rekrytering

från överjägmästarnas led av byråchefsbefattningarna å domänstyrelsens

skogsbyråer. — Beträffande domänstyrelsens förslag örn bostadsort m. m.

för överjägmästarna i de 4 södra distrikten ville nämnden i huvudsak ansluta

sig till den mening, som kommit till uttryck i tvenne vid styrelsens

betänkande fogade reservationer.

Mot lönenämndens yttrande hava avvikande meningar anförts av ordföranden

generaldirektören Stridsberg oell ledamoten riksdagsmannen N.

Aug. Nilsson.

Generaldirektören Stridsberg har ansett övervägande skäl tala för att

överjägmästartjänsterna tillsattes medelst förordnande på viss tid. Arvodet

borde icke bestämmas till högre belopp än 12,000 kronor.

Riksdagsmannen N. Äng. Nilsson har anfört följande. Med den minskning

av revirens antal och den ökade befogenhet för revirförvaltarna,

som domänstyrelsens förslag till omorganisation innebure, framginge det

som en given följd, att överjägmästarinstitutionen väsentligen förlorade

i betydelse. Överjägmästarna bleve ej längre en förvaltande mellaninstans,

de förvandlades till kontrollerande och rådgivande reseinspektörer.

Då denna uppgift icke i längden kunde giva dem full sysselsättning, vore

det föreliggande förslaget att knyta överjägmästarna till styrelsen, där

de på överloppstid kunde tagas i anspråk för utredningsarbeten, välbetänkt.

Att med denna naturliga utveckling för ögonen höja dessa befattningshavare

i avlöningshänseende vore opåkallat.

Sveriges skogsägareförbund har beträffande ifrågavarande detalj av

domänverkets organisation framhållit följande. Enligt domänstyrelsens

förslag skulle överjägmästarna i vissa fall icke behöva vara bosatta inom

sina distrikt utan kunna arbeta inom domänstyrelsen i Stockholm. Möjligt

vore, att vissa förenklingar och besparingar härigenom skulle kunna

ernås inom verkets inre administration. Men det vore säkert, att åtgärden

skulle i vissa viktiga hänseenden minska effektiviteten i verkets arbete

ute på linjen. Förbundet syftade därvid främst på, att överjägmäs
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

49

tarna ofta med framgång och skicklighet förmedlade försäljningar av

virkespartier till de virkesköpande industrierna och jämväl i ett flertal

andra frågor, där statsskogsskötseln och det enskilda skogsbrukets intressen

berörde varandra, kunde i mer samlad form företräda kronan och förhandla

för denna. Det enskilda skogsbrukets representanter kunde icke

på samma sätt stå i kontakt med Överjägmästare, bosatt i Stockholm. I

enlighet härmed anslöt förbundet sig till det av överdirektören af Wåhlberg

i förevarande fråga avgivna särskilda yttrandet.

De tre förenämnda över jägmästarna hava, efter en redogörelse för överjägmästarna

nu åvilande arbetsuppgifter, kritiserat domänstyrelsens

framställning av överjägmästarens ställning och plats i organisationen

samt härom anfört: Domänstyrelsens avsikt vore att praktiskt taget fullständigt

ombilda överjägmästarinstitutionen till en kår av inspektörer och

rapportörer. I samma män minskades överjägmästarnas medansvar för

förvaltningen av reviren. Ett avskiljande av överjägmästarna från det

direkta förvaltningsarbetet skulle även medföra, att likformighet, som

vore i hög grad önskvärd i en hel del förvaltningsangelägenheter, icke

minst i fråga örn upplåtelser av skogsväsendets lägenheter, icke kunde i

erforderlig grad upprätthållas. I virkesförsäljningsfrågor skulle det bliva

till hinder för ernående av ett gott ekonomiskt resultat att undandraga

överjägmästarna beslutanderätten, särskilt i vad avsåge mera betydande

försäljningar av virke till förbrukare inom södra oell mellersta delarna

av landet av karaktär att böra ses i ett större sammanhang än enbart

som ett visst revirs angelägenhet, då i en hel del fall varken domänstyrelsens

forsilljningsavdelning eller vederbörande revirförvaltare torde besitta

den nödiga överblick eller ingående kännedom örn en större lokalmarknad,

som ensamt kunde befordra en förmånlig affärsuppgörelse. — I

fråga örn domänstyrelsens förslag att överjägmästarna i de fyra södra

distrikten skulle vara bosatta i Stockholm med skyldighet att, där generaldirektören

funne sådant erforderligt, biträda vid beredning och föredragning

av ärenden i styrelsen hava överjägmästarna uttalat, att det

icke torde erfordras ytterligare föredragande i styrelsen, samt vidare anfört

följande. Överjägmästarnas verksamhet, åtminstone så som överjägmästarna

ansåge att den borde gestaltas, vore framförallt lokalbetonad,

vilket givetvis fordrade, att överjägmästaren borde tillbringa sin huvudsakliga

tid inom distriktet och följaktligen även där vara bosatt. — Som

en sammanfattning av den sålunda gjorda granskningen av domänstyrelsens

förslag rörande överjägmästarinstitutionens organisation uttalade

överjägmästarna, att överjägmästarinstitutionen i stället för att kringskäras

och ombildas till huvudsakligen en inspektörsbefattning borde vidgas

och stärkas med beslutanderätt i ett stort antal lokalbetonade ärenden,

att överjägmästarexpeditionernas personal borde förstärkas bland annat

genom anställande av distriktsjägmästare, samt att distriktens antal borde

bestämmas med hänsyn till den ökade befogenhet, som enligt det föregående

borde tillkomma Överjägmästare,

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett, att en väsentlig

förändring borde ske i överjägmästarens åligganden, särskilt genom överflyttande

till jägmästarna och i vissa fall till domänstyrelsen av rena förvaltningsbestyr.

En anordning med både byråchefer och Överjägmästare

inom domänstyrelsen måste betecknas som en betänklig halvmesyr. Det

kunde ej anföras något bärande skäl för att inom styrelsen hava de föredragande

och inspekterande uppgifterna sålunda uppdelade på två grapBihang

lill riksdagens protokoll 1934. I .sami. Nr 148. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

per av tjänstemän. Föreningen vore obetingat av den uppfattningen, att

en Överjägmästare för att fylla sin uppgift som rådgivande, sammanhållande

och inspekterande organ samt bevakare av domänverkets samlade

intressen i orterna måste bo inom sitt distrikt.

De extra jägmästarnas förbund har uttalat sig för den nuvarande överjägmästarinstitutionens

upphörande och för revirens inspektion föreslagit

landets uppdelning i två inspektionsområden med ett antal i Stockholm

bosatta inspektörer.

Sveriges kronojägareförbund har uttalat, att, därest överjägmästarinstitutionen

skulle bibehållas, överjägmästarna borde vara bosatta och för

personalen tillgängliga inom sina distrikt.

Arbetarorganisationerna hava anfört, att styrelsens förslag, att överjägmästarna

i de fyra södra distrikten skulle vara bosatta i Stockholm,

väckte betänkligheter. I denna fråga anslöte sig organisationerna i stort

sett till de synpunkter, som framförts av överdirektören af Wåhlberg i

särskilt yttrande. Med de uppgifter överjägmästarna skulle hava, vore

det icke minst för arbetarna av vikt, att överjägmästarna funnes inom

distrikten. Det hade hittills ofta visat sig välgörande vid tvister mellan

arbetarna och vederbörande revirförvaltare, att distriktets Överjägmästare

varit till hands för att genom ingripande på ett tidigt stadium reda upp

tvistigheterna.

Departements- Hedan i den allmänna behandlingen av riktlinjerna för den inre orgachefen.

nisationen har redogjorts för skogskommittéernas uppfattning örn den

plats i förvaltningssystemet, som borde anvisas åt överjägmästaren. Jag

torde nu få övergå till en närmare behandling av överjägmästarens uppgifter

och ställning.

Överjägmästarinstitutionen leder sitt ursprung ur de första inspekterande

organen inom domänverket, skogsinspektörerna. Dessa organ, som

hade en tillfällig karaktär och aldrig erhöllo någon fastare utformning,

synas icke hava fungerat tillfredsställande, och då man därjämte ansåg

behovet av ett högre, lokalt förvaltningsorgan ådagalagt, ombildades inspektörerna

till ett kraftigt inspektions- och förvaltningsorgan, överjägmästarinstitutionen.

Man menade sig nu hava åstadkommit en bättre sammanhållning och

stadga i det egentliga förvaltningsarbetet och samtidigt löst frågan örn

en effektivt kontrollerad förvaltning på två linjer. Genom de inspekterande

organens ombildning till högre förvaltningsinstans erhöll inspektionen

nya maktmedel till sitt förfogande, och samtidigt minskades behovet

av inspektion. Men därmed infördes också ett nytt, irrationellt moment

i förvaltningen, det delade ansvaret. Överjägmästarna blevo såsom

förvaltande distriktschefer medansvariga i snart sagt allt, som å reviren

tilldrog sig eller icke ägnades erforderlig uppmärksamhet. De mindre

livaktiga jägmästarna berövades därigenom något av den stimulans och

sporre i arbetet, som en kraftigt betonad ansvarighet för arbetsfältet skapar,

och som är av särskild betydelse i fråga örn affärsverksamhet. De

mera energiska och kraftfulla förvaltarna kunde vid uppstående meningsskiljaktigheter

lätt komma i en olycklig motsatsställning till överjägmäs
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

51

tarén, såvida icke denne genom föreskrifter oell skriftväxling skapade ett

beroende, som dämpade förvaltarens lust för egna initiativ utom det uppdragna

tjänstgöringsschemat. De tidigare kommittéernas underkännande

av överjägmästaren som förvaltningsinstans grundade sig också bland annat

på att överjägmästaren icke kunde lämna revirförvaltningarna den

opersonliga ledning, som kommittéerna ansågo erforderlig.

Sedan dess bar domänverkets organisationsfråga av skilda orsaker hållits

öppen. Domänstyrelsen har under denna provisorietid så småningom

genomfört det program, styrelsen i yttrandet över kommittéernas betänkande

uppdragit, nämligen en decentralisation från styrelsen, som till

viss del stannat vid överjägmästarna. I sitt nu framlagda organisationsförslag

bär styrelsen emellertid tillkännagivit sin avsikt att fullfölja decentralisationen,

i huvudsak genom överlämnande till jägmästarna av förvaltningsbefogenheter,

som nu ankomma på överjägmästarna eller styrelsen.

Inspektionsorganens omvandling till blandade organ för förvaltning och

inspektion har varit en åtgärd på gott och ont. Jag har förut antytt de

olägenheter, som en delad ansvarighet kan medföra för förvaltningen och

säkerligen också i viss utsträckning gjort sig gällande inom domänverket.

Samtidigt har jag beträffande den egentliga inspektionen visserligen

framhållit, att behovet av inspektion vore mindre framträdande,

då den lokala förvaltningen leddes av distriktschefer, utrustade med särskilda

förvaltningsbefogenheter. Men jag kan ej underlåta att påpeka,

att detta lätt kan leda till att den egentliga inspektionen i praktiken får

vika för en verksamhet, som mera har karaktär av förvaltning än inspektion.

Jag drar av domänstyrelsens under senare år intagna ställning till

frågan örn överjägmästarinstitutionen den slutsatsen, att tecken till en

dylik utveckling ej saknats inom domänverket.

Å andra sidan har överjägmästarinstitutionen, som inspektionsorgan

betraktad, det försteget framför ett sådant organ, som icke har att taga

befattning med andra uppgifter, att inspektionen kan grundas på en intimare

kännedom örn det löpande arbetet å reviren och följas av snabb och

smidig rättelse av påtalade missförhållanden på grund av det chefskap

över revirförvaltningen, som överjägmästaren innehar.

Genom den utredning och de yttranden, som föreligga i denna fråga,

får anses styrkt, att en förvaltande mellaninstans mellan domänstyrelsen

och revirförvaltarna alltjämt erfordras som förmedlare av domänstyrelsens

direktiv och intentioner samt sammanhållande organ med uppgift

att bland annat tillvarataga verkets intressen i angelägenheter, vilkas

verkningar sträcka sig över revirgränserna. De förberörda skogskommittéernas

förslag örn instansens ombildning till distriktsstyrelse med en talrik

personal innebär ett försök att, med tillvaratagande av överjägmästarinstitutionens

förtjänster, möjliggöra en önskvärd decentralisation från

domänstyrelsen utan att skjuta inspektionen i bakgrunden. I likhet med

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis ''proposition nr 148.

domänstyrelsen betraktar jag anordningen med distriktsstyrelser

såsom en betänklig överorganisation, som nu icke kan övervägas. Jag anser

därför, att överjägmästarinstitutionen bör bibehållas men givas en

sådan ställning, att överjägmästarna inriktas på den inspekterande verksamheten,

som bör vara deras huvuduppgift. Enligt min mening kan

man komma det uppställda målet nära genom att, såsom domänstyrelsen

torde hava avsett, till revirförvaltarna skjuta över handläggningen av

alla de angelägenheter, som icke oundgängligen påfordra behandling i

högre instans.

De skogssakkunniga för södra Sverige hava särskilt uppehållit sig vid

den svårighet, som består däri, att subjektiva omdömen av jägmästaren

och den i förvaltningsarbetet ingripande överjägmästaren kunna stå emot

varandra i skogsvårdsfrågor. De sakkunniga hava ansett olämpligt, att

överjägmästaren skall äga i dylika frågor göra sin mening gällande mot

jägmästarens uppfattning. För de sakkunnigas del har denna omständighet

utgjort ett bidragande motiv till deras förslag örn inrättande av distriktsstyrelser.

Givetvis kan en förbättring härvidlag vinnas även genom

inskränkning av överjägmästarens befogenhet på denna punkt. Även mot

en sådan lösning av frågan torde invändningar kunna göras i vissa avseenden.

Vid utarbetandet av instruktionsbestämmelser eller föreskrifter

i övrigt för överjägmästarnas tjänstgöring torde frågan örn överjägmästarnas

befogenhet med avseende å skogsvården böra närmare övervägas.

Slutligen må framhållas, att man torde kunna genom att på antydda

vägar begränsa överjägmästarens förvaltningsrätt i väsentlig mån minska

den ogynnsamma verkan av ett mellan två lokala förvaltningsorgan delat

ansvar.

Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att vid utfärdande av instruktion

för domänverket avfatta bestämmelserna örn överjägmästarnas

åligganden i enlighet med de riktlinjer för deras verksamhet, som jag nu

uppdragit.

Efter den lämnade redogörelsen för min uppfattning örn den ställning,

som överjägmästaren bör intaga i organisationen, torde jag kunna fatta

mig kort örn de framkomna förslag, vilka avse att öka Överjägmästare^

ansvarighet för förvaltningen och förbättra hans möjligheter att fullgöra

med förvaltningen sammanhörande åligganden. Pörordnandeform

e n saknar berättigande i fråga örn anställning av tjänstemän med de

uppgifter, som enligt min mening böra tillkomma överjägmästarna. Förstärkning

av över jägmästarnas personal genom tillsättande av distriktsjägmästare

är av samma anledning icke påkallad. Icke heller

synas skäl föreligga för uppflyttning i vissa fall av överjägmästarnas

kontorsbiträd en till kanslibiträden.

Beträffande frågan örn Överjägmästare assistenter nas anställningsform

får jag hänvisa till vad som anförts vid behandlin
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 148.

gen av assistenterna i domänverket. Anställning av distriktsassistenter

å varje distrikt synes vara ett lämpligt sätt att tillgodose revirförvaltarnas

— och i viss mån också överjägmästarens — mera tillfälligt

nppkommande behov av assistentbiträde.

Den förskjutning i överjägmästarens uppgifter och åligganden, som jag

ansett höra genomföras, torde knappast minska hans arbetsbörda. Domänstyrelsens

förslag i fråga om distriktens omfattning, vilket

innebär indragning av tillsvidare ett distrikt utöver den indragning, som

föranletts av de ecklesiastika skogarnas överflyttande till annan administration,

synes emellertid kunna godkännas. Jag förordar därför, att överjägmästarbefattningarnas

antal tillsvidare fastställes till tio.

Vad till sist beträffar domänstyrelsens förslag, att överjägmästarna i

de fyra södra distrikten skola efter bestämmande av styrelsen placeras

med bostadsort i Stockholm och med viss föredragningsskyldighet i

styrelsen vill jag framhålla, att överjägmästarna icke lämpligen torde

kunna tilldelas fortlöpande tjänstgöring i styrelsen, förenad med föredragningsskyldighet,

med mindre de inordnas som tjänstemän i styrelsen.

Med hänsyn såväl till detta förhållande som till de uppgifter inom distriktet,

vilka böra ankomma på en med viss förvaltningsbefogenhet utrustad

Överjägmästare, anser jag anledning icke föreligga att vidtaga åtgärder

för att överjägmästarna må kunna förflyttas till Stockholm. 4

4. Tekniska specialarbeten.

Under beteckningen Tekniska specialarbeten, har domänstyrelsen sammanfört

vissa verksamhetsgrenar, som, ehuru de beröra skogsbruket, av

särskilda anledningar ansetts icke böra inordnas under den lokala skogsförvaltningen.

Hit höra skogsindelningen, dikningen, verksamheten för

väg- och vattenbyggnad samt viss industriverksamhet. Styrelsen bär

därom anfört följande.

Skogarnas indelning till hushållning genom upprättande av

särskilda hushållningsplaner eller sltogsindelningsförslag hade inom domänverket

sedan långt tillbaka bedrivits vid sidan av revirförvaltningarnas

arbete. År 1919 erhöll skogsindelningsverksamheten en mera fast organisation

genom att en extra skogsbyrå (femte skogsbyrån) inrättades

med huvudsaklig uppgift att leda skogsindelningsverksamheten och sålunda

handlägga ärenden angående kartläggning, uppskattning av skogstillgångarna,

fastställande av skogshushållningsplaner och därmed sammanhängande

frågor ävensom markinköp. Den lokala skogsindelningspersonalen

utgjordes vid denna tidpunkt av tolv under överjägmästarna

lydande skogstaxator^- med tjänstgöringsområden, som i regel omfattade

ett överjägmästardistrikt. Under varje skogstaxator vore anställda skogsindelningsassistenter

och skogsindelningskronojägare.

Efter år 1929 omlades skogsindelningen. Uppskattningen av virkesförrådet

började utföras genom lågprocentig linjetaxering. Kartläggningen

kunde dessutom genom utnyttjande av tidigare upprättade kartor ske

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

genom en betydligt mindre arbetskrävande revision. På grund av dessa

förhållanden och andra förbättringar i arbetsmetoderna ökades arbetseffekten

vid markarbetet avsevärt. Genom koncentration av innearbetet

till i huvudsak två huvudkontor — ett för södra Sverige i Stockholm och

ett för norra Sverige i Umeå — kunde även i denna del av verksamheten

arbetsbesparande metoder införas.

För att vinna ökad överblick beträffande virkesförrådet inom ekonomiskt-geografiskt

enhetliga områden koncentrerades numera de årliga

skogsindelningarna, varvid för de tre nordligaste länen en hel ådal och

för övriga delar av landet ett överjägmästardistrikt i möjligaste mån inventerades

i ett sammanhang. Omdrevet för skogsindelningen avsåges att

förkortas till 10 år för södra och mellersta Sverige och till 20 år för norra

Sverige.

Vid omorganisationen av skogsindelningen komme, förutom erforderlig

byråpersonal, att erfordras 2 skogstaxatorer, med vardera 8 skogsindelningsassistenter

med jägmästarutbildning samt i biträden med kronojägarutbildning.

Skogstaxatorerna skulle såsom för närvarande handlägga,

förutom skogsindelning, ärenden rörande markinköp och markförsäljning,

värderingar m. m. Med hänsyn till dessa arbeten ansåges ytterligare

1 skogstaxator och 4 assistenter med jägmästarutbildning erforderliga.

På grund av de krav, som numera måste ställas på en skogstaxator,

borde han placeras i lönegraden B 24, medan han för närvarande vore placerad

i lönegrad motsvarande B 21.

Dikningsförslag upprättades inom domänverket för närvarande

dels av revirförvaltningarna, dels av ett antal dikningsassistenter — för

närvarande till ett antal av 5 —■ samt i Norrland därjämte av assistenterna

underställda dikningsförmän. Det praktiska utförandet av dikningarna

ankomme å revirförvaltningarna.

Utförandet av dikningsarbetet borde i fortsättningen såsom hittills ingå

i revirförvaltningarnas arbete. Beträffande upprättandet av förslagen

hade under senare år en förskjutning ägt rum såtillvida, att revirpersonalens

arbete härmed i allt större utsträckning övertagits av särskild dikningspersonal.

Denna specialisering beträffande planläggningen av dikningsverksamheten

hade visat sig ändamålsenlig, och verksamheten borde

därför även framgent lämpligen bedrivas med särskild personal och på

samma sätt som skogsindelningen genom centralisering givas en mera

fast organisation. Som ledare för skogsdikningen borde i styrelsen insättas

en tjänsteman i byrådirektörs ställning, vilken borde äga jägmästarutbildning

eller vetenskaplig utbildning, förenad med praktisk erfarenhet

i dikningsfrågor. Befattningen borde placeras i lönegraden B 26 och förenas

med föredragningsskyldighet. Den lokala organisationen borde utgöras

av 2 dikning sledare med jägmästarutbildning, placerade i lönegraden

B 24, ävensom 1 icke ordinarie assistent med jägmästarutbildning

samt 4 biträden med kronojägarutbildning.

Ärenden rörande vägbyggnad hade på grund av kommunikationernas

utveckling under de senare åren blivit alltmera omfattande, icke

minst på grund av de allmänna vägarnas ökade användning för virkestransport

under alla delar av året. Styrelsen hade därför under senare år

ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan örn förbättrande och nybyggnad

av vägar å statens domäner. Med stöd av vunna erfarenheter ville styrelsen

som sin åsikt framhålla lämpligheten av att plan för varje större

och viktigare vägbyggnadsföretag utarbetades genom styrelsens försorg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Detta hade visat sig angeläget även med hänsyn till det nödvändiga samarbete,

som måste ske med vägmyndigheter och vattendomstolar. Smärre

vägföretag av endast lokal betydelse kunde däremot i stor utsträckning

helt överlämnas åt de lokala förvaltningarna, som emellertid därvid borde

äga möjlighet att anlita teknisk expert.

För flottledsbyggnaderna hade särskilda tjänstemän varit anställda

i skogsstaten. Under åren 1912—1919 hade sålunda vid domänverket

varit anställda två flottledsingenjörer, en för de fem norra länen och

en för övriga län. Sedan den ene av flottledsingenjörerna år 1920 lämnat

sin befattning, hade den kvarvarande flottledsingenjören handlagt ärenden

berörande hela landet. Från den 1 oktober 1925 vore han bosatt i

Stockholm.

Enligt gällande instruktion för domänverket ålåge det flottledsingenjör

att handhava uppsikten över och ordnandet av kronans flottleder samt att

i sådant avseende leda och öva tillsyn över kronans flottledsarbeten ävensom

i övrigt verkställa sådana undersökningar och besiktningar för vattendrags

flottbargörande m. m., som domänstyrelsen kunde komma att

uppdraga åt honom. Kronans byggnadsverksamhet i flottleder hade under

senare år successivt minskats dels på grund av att nya flottleder alltmera

sällan utbyggdes, dels genom att flottnings!oreningarna _ vid de

flesta sådana arbeten övertagit arbetsledningen för kronans räkning.

Samtidigt som domänverkets vägarbeten påkallat ökad uppmärksamhet,

hade sålunda omfattningen av flottledsärendena nedgått, vilket föranlett

sådan provisorisk omläggning av flottledsingenjörens arbete, att åt denne

uppdragits jämväl handläggning av ärenden rörande bro- och vägbyggnad,

hamnanläggning, sjöreglering samt vattenkraft.

Styrelsen ansåge lämpligt, att behandlingen av frågor angående större

vägbyggnadsföretag centraliserades tili styrelsen. Då flottledsfrågorna,

såsom styrelsen nyss visat, icke vidare krävde en särskild tjänsteman,

borde den nuvarande flottledsingenjören därför ersättas med en byrådirektör

i styrelsen för väg- och vattenbyggnadsfrå gor, vilken till sitt förfogande

hade erforderligt antal assistenter inom skogsstaten. Byrådirektören,

som skulle äga föredragningsskyldighet, borde hava avlagt examen

vid tekniska högskolans väg- och vattenbyggnadsavdelning eller innehava

motsvarande kompetens samt hänföras till samma lönegrad som den nuvarande

flottledsingenjören eller lönegraden B 28.

Domänverket bedreve i viss omfattning förädling av virke vid

egna anläggningar, en verksamhet som särskilt under senare år

utvidgats. Anläggningarna tillhörde i allmänhet vederbörande revirförvaltningar,

men hade i fråga örn enskilda större verk egen förvaltning,

som direkt underställts styrelsen. Styrelsen ansåge denna anordning

lämplig.

Ur yttrandena torde beträffande nu förevarande fråga få återgivas följande.

Statskontoret, som ansett sig icke kunna fullständigt bedöma de nya

uppgifter, som skulle tilläggas den till byrådirektörsbefattning ombildade

flottledsingenjörstjänsten, har emellertid fäst uppmärksamheten på att

handläggningen av frågor angående större vägbyggnadsföretag knappast

vore av mera stadigvarande art, en omständighet som talade för en lösare

anställningsform. Beträffande övriga här avhandlade frågor har statskontoret

ej funnit anledning till erinran.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Lönenämnden Ilar uttalat, att med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter,

som ankomme på skogstaxatorerna såsom ansvariga för skogsindelningars

utförande, skogshushållningsplaners upprättande, markvärderingar

m. m., någon erinran icke syntes vara att göra mot den för

dem föreslagna löneförbättringen. Lönenämnden måste däremot ställa

sig betänksam inför styrelsens förslag att inrätta särskilda befattningar

såsom dikningsledare med placering i 24:e lönegraden.

Nämnden ställde sig synnerligen tveksam inför frågan, huruvida behov

kunde anses föreligga av en särskild tjänsteman i domänstyrelsen i byrådirektors

grad (26:e lönegraden) såsom ledare av dikningsverksamheten.

Det syntes nämnden, att, därest uppkommande spörsmål eller rön, som berörde

dikningsverksamheten, behövde av domänstyrelsen närmare utredas

eller undersökas genom vetenskapligt skolad eller på annat sätt utbildad

arbetskraft, detta borde kunna med ekonomisk fördel för verket ske genorn

anlitande i förekommande fall av lämplig expert. Nämnden ansåge

fördenskull, att frågan örn denna befattnings inrättande nu icke borde

upptagas till avgörande. Förslaget till ombildning av flottledsingenjörsbefattningen

till byrådirektörsbefattning i domänstyrelsen har ej föranlett

erinran från nämndens sida.

De tre förenämnda överjägmästarna hava uttalat, att den ifrågasatta

centraliseringen av diknings- och vägfrågor till domänstyrelsen medförde

en splittring, som icke vore ändamålsenlig. Dikningsarbeten och i stora

delar även vägarbeten vore av så lokalbetonad karaktär, att det måste

anses mycket olämpligt att undandraga dessa ärenden över jägmästarnas

övervägande och i viss mån avgörande.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett den nuvarande

organisationen av dikningspersonalen vara mera lämplig och mera ekonomisk

än den av domänstyrelsen föreslagna samt uttalat sig mot centralisering

av vägfrågorna.

Sveriges kronojägareförbund Ilar ifrågasatt lämpligheten av den av domänstyrelsen

föreslagna förändringen med avseende å dikningsarbetenas

planläggning och ledning samt avstyrkt den föreslagna omläggningen av

ifrågavarande verksamhet.

Vad till en början angår organisationen av domänverkets skogsindelningsarbete

och värdering av skogsegendomar för inköp har, såsom

av domänstyrelsens redogörelse framgår, en koncentration av verksamheten

under de senäte aren successivt genomförts. Kungl, klajit har genom

tillstånd till vakanssättning av ledigblivna skogstaxatorstjänster medverkat

till denna omläggning av verksamheten, som synes mig innebära

en förbättring i organisationens effektivitet.

Skogstaxatorerna, som ursprungligen varit distriktstjänstemän, anställda

för kandliavande under överjägmästarnas ledning av skogsindelningsai

betet å distrikten, hava i den nuvarande organisationen tilldelats

en annan funktion och ställning. På dem ankommer numera att,

var och en för flera överjägmästardistrikt, enligt domänstyrelsens direktiv,

planlägga och med underlydande personal verkställa den fortlöpande

förrådsinventering och kartläggning, som tjänar till ledning vid beräknande

och bestämmande av avverkningar och skogsvårdsåtgärder. Deras ar
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

57

betsfält Ilar stort utrymme för initiativ och förmåga att praktiskt och ekonomiskt

ordna ett arbete, som är av grundläggande betydelse för skogsbruket.

Skogstaxatorernas ställning bär också genom deras utbrytning

ur distriktsförvaltningen givetvis blivit mera fri och ansvarsfull. Jag

anser mig av nämnda skäl böra tillstyrka, att skogstaxatorsbefattningarna

skola, i samband med fullbordandet av minskningen av deras antal

från tolv till tre, uppflyttas från den nuvarande lönegraden, som motsvarar

B 21, till lönegraden B 24.

Domänstyrelsens förslag beträffande ordnandet av dikningarnas

planläggning innebär i huvudsak, att de nu inom vissa distrikt anställda

dikningsassistenterna, som icke äro ordinarie tjänstemän, ersättas

med två ordinarie dikningsledare i lönegraden B 24, direkt underställda

domänstyrelsen, samt en icke ordinarie assistent. Dessutom skulle som

ledare för verksamheten i styrelsen anställas en byrådirektör i lönegraden

B 26.

Det förslag örn en kraftig centralledning för domänverkets dikningsverksamhet,

som sålunda framlagts, torde vara föranlett av en önskan hos

domänstyrelsen att skärpa kontrollen över dikningarna. Med hänsyn till

de stora belopp, som av domänverket nedläggas på utdikning av mossar

och försumpad skogsmark å statsskogarna — för närvarande omkring

1,500,000 kronor årligen — är en sakkunnig och effektiv ledning av dikningsarbetet

säkerligen av behovet påkallad. Man önskar därigenom i

främsta rummet vinna garantier för att anvisade medel icke spillas på

företag, som äro oräntabla eller av tvivelaktigt värde, en risk som erfarenheten

visat vara mycket stor inom verksamheten för avdikning.

Emellertid synes mig den av domänstyrelsen förordade organisationen

icke i allo lyckligt utformad. Man avser här icke att tillskapa ett organ

för prövning av dikningsverksamhetens omfattning, vare sig i stort eller i

de enskilda fallen. Dessa uppgifter lära alltjämt böra förbehållas skogsförvaltningen,

såväl inom styrelsen som i orterna. De arbetsuppgifter, som

skola ankomma på den särskilda dikningspersonalen, äro av utpräglat

teknisk natur. I första hand gäller det att tillse, att dikningarna i den

utsträckning, så är möjligt, utföras under medverkan av teknisk sakkunskap,

i andra hand bör övervakandet och kontrollen av verksamheten

ägnas uppmärksamhet. Enär icke blott planläggningen av dikningarna

utan jämväl kontrollen av desamma äro praktiska arbeten, som i huvudsak

måste företagas genom lokala undersökningar och besiktningar på marken,

torde det egentliga byråarbetet alltid bliva av mindre betydelse. Under

sådana förhållanden synas icke skäl föreligga att inrätta en särskild befattning

i domänstyrelsen endast för handläggning av dikningsfrågor.

Ledningen av ifrågavarande dikningsverksamhet bör enligt mitt förmenande

anförtros åt dikningsledare inom skogsstaten, vilka stå under domänstyrelsens

överinseende. Dikningsledarnas skyldigheter böra innefatta

utarbetande enligt domänstyrelsens direktiv av riktlinjer för diknings
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

verksamhetens bedrivande samt upprättande, med tillhjälp av underlydande

personal, av dikningsförslag för större företag ävensom, i den utsträckning

förhållandena medgiva, granskning av de utav revirförvaltningarna

planerade företagen samt kontroll av utförda arbeten. Jag förutsätter, att

verksamheten bedrives i samråd med förvaltningsorganen, i första rummet

jägmästarna, enär dikningarna i stor omfattning nära sammanhänga

med avverkningar och andra skogsvårdsåtgärder.

Av nämnda skäl tillstyrker jag domänstyrelsens förslag örn inrättande

av två befattningar som dikningsledare. Även i fråga örn befattningshavarnas

löneställning biträder jag domänstyrelsens förslag, som avser

placering i lönegi’aden B 24. Detta med hänsyn till att för behörigheten

till befattningarna bör fordras hög kompetens i ämnet, som endast kan förvärvas

av den, som under åtskilliga år ägnat sig åt praktiska studier i

försumpningsfrågor och praktiskt arbete för avdikning. Däremot finner

jag icke anledning föreligga att uppföra ifrågavarande befattningar å

ordinarie stat, varigenom de skulle få karaktär av sluttjänst. Jag förordar

därför, att befattningarna uppföras å extra stat, därvid det ej bör

vara uteslutet för innehavarna att trygga sin ställning genom vinnande

av ordinarie anställning som assistent i domänverket i lönegraden B 20

enligt det av mig i det föregående förordade förslaget.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att, även med den organisation av

dikningsverksamheten, som jag förordat, domänstyrelsen icke saknar möjligheter

att vid lägliga tidpunkter verkställa den allmänna översyn av verksamheten

och dess resultat, som kan anses erforderlig. På samma sätt som

Kungl. Majit nyligen förordnat två sakkunniga att verkställa undersökning

rörande den av skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet med statsbidrag

bedrivna skogsutdikningsverksamheten torde domänstyrelsen, som

lärer förfoga över för ändamålet erforderliga medel, kunna anlita expert

för liknande uppdrag beträffande domänverkets förvaltningsområde, en

kontrollmetod som för övrigt redan tidigare kommit till användning inom

verket.

Den av domänstyrelsen förordade, provisoriskt genomförda ordningen

för handläggning av väg- och vattenbyggnadsfrågor synes mig

ändamålsenlig. Jag förordar därför, att statsmakterna genom utfärdande

av erforderliga reglerande bestämmelser godkänna denna.

I anslutning härtill bör befattningen som statens flottledsingenjör ombildas

till en befattning som byrådirektör för väg- och vattenbyggnadsfrågor

i domänstyrelsen, placerad i samma lönegrad som flottledsingenjören eller

B 28. Byrådirektörens verksamhet bör givetvis vara av rent teknisk art.

Beträffande vägföretagen skall prövningen av desamma sålunda ske i

samma ordning som prövning av övriga frågor örn arbeten och anslag för

skogsförvaltningen.

Då jag förutsätter, att den nuvarande flottledsingenjören konstitueras

till ifrågavarande byrådirektörsbefattning, komma till en början några

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

59

särskilda kostnader icke att uppstå för densamma. Den av statskontoret

uttalade tvekan, huruvida byrådirektörens arbetsuppgifter vore av stadigvarande

art, synes böra föranleda, att en omprövning av behovet av befattningen

verkställes, då den förste innehavaren avgår ur tjänst.

Domänstyrelsens redogörelse för formerna för bedrivandet av domänverkets

verksamhet för förädling av virke vid egna anläggningar

föranleder intet uttalande från min sida.

5. Den lägre skogsundervisningen.

Den lägre skogsundervisningen i riket, som i motsats till den högre skogsundervisningen

är anförtrodd åt domänstyrelsen, bedrives för närvarande

huvudsakligen vid statens skogsskolor. Bestämmelser för verksamheten

vid skogsskolorna äro meddelade i instruktionen för domänverket.

Skogsskolorna äro för närvarande fem, nämligen Hällnäs, Bispgårdens,

Bjurfors, Ombergs och Kolleberga skogsskolor. Föreståndaren för varje

skola är tillika förvaltare av ett s k o 1 r e v i r. Elevantalet har under

senare åt utgjort omkring 15 vid varje skola. Dessutom finnes sedan

1917 en fortsättningsskola vid Kloten i Västmanland, avsedd

huvudsakligen för dem, som tillgodogjort sig utbildningen vid en lägre

skogsskola och önska efter viss praktisk tjänstgöring ytterligare utbilda

sig i skogsyrket. Personalstaten för skolan upptager en föreståndare å

extra stat i lönegrad, motsvarande B 26, samt en underlärare å extra stat

i lönegrad, motsvarande B 21. Bestämmelser för verksamheten äro ävenledes

meddelade i instruktionen för domänverket.

Domänstyrelsen har, med hänsyn till det minskade behovet av arbetskraft

med skogsskoleutbildning, föreslagit, att Ombergs skogsskola skall indragas

från och med den 1 oktober 1934.

Beträffande avlöningsförhållandena för personalen vid skogsskolorna har

domänstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring än att underlärarna skulle

kunna beredas ordinarie anställning, vilket förslag jag i det föregående

under avdelningen örn assistenterna behandlat. Personalen vid skogsskolorna

skulle sålunda, under förutsättning att en skogsskola indrages,

bliva:

4 skogsskoleföreståndare i lönegrad B 25,

4 assistenter (underlärare) i lönegrad B 20 eller icke ordinarie assistenter,

4 skogsrättare i lönegrad B 12,

1 eller flera icke ordinarie skogsrättare.

Sveriges kronojägareförbund har tillstyrkt den föreslagna indragningen

av en skogsskola.

Skogsrättarna vid statens skogsskolor hava med hänsyn till numera

skärpta kompetensfordringar och den alltjämt fortgående intensifieringen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

inom undervisningen i allmänhet, som icke lämnat skogsskolorna oberörda,

hemställt att bliva placerade i lönegraden B 16.

Lönenämnden har i remissyttrande över skogsrättarnas förenämnda

framställning anfört huvudsakligen följande. Domänstyrelsen hade i sitt

förslag ej förordat någon uppfattning i lönegrad av skogsrättarna. Det

finge förutsättas, att därest styrelsen funnit mera vägande skäl tala för

en förmånligare lönegradsplacering av skogsrättarna, förslag i sådant

hänseende framlagts i nämnda sammanhang. Då så emellertid icke skett,

hade lönenämnden, som ej varit i tillfälle att före remissens besvarande

själv verkställa någon närmare utredning av frågan, icke funnit sig

kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Departements- Domänstyrelsens förslag örn indragning av en skogsskola får jag tillchefen.

styrka, då behovet av arbetskraft med skogsskoleutbildning, så vitt nu kan

förutses, kan tillgodoses genom utbildningens bedrivande vid fyra skolor.

I fråga örn skogsrättarnas avlöning föreslogo 1920 års löne- och organisationssakkunniga,

att skogsrättarna skulle tillerkännas löneförmåner,

vilka motsvarade lönegraden B 13. Domänstyrelsen har i detta sammanhang

icke föreslagit ändring beträffande skogsrättarnas löneförmåner.

Jag finner icke anledning att nu framlägga förslag örn löneförhöjning

för ifrågavarande befattningshavare.

Inom styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt pågår

för närvarande utredning rörande ordnandet av den högre skogsundervisningen

i riket. Utredningen berör enligt meddelande från styrelsen jämväl

frågan, i vilken form fortsättningsskolan vid Kloten bör för framtiden

bestå. Nämnda fråga bör på grund härav icke upptagas i detta sammanhang.

6. Domänstyrelsen b

Domänstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, en överdirektör

och souschef samt sex byråchefer —• varav en å extra stat •— vilka senare

förestå motsvarande antal byråer.

De särskilda byråerna hava huvudsakligen haft till åliggande:

första skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning

inom mellersta delarna av landet samt allmänna ärenden angående jakt

och jaktvård;

andra skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning

inom de södra delarna av landet samt allmänna ärenden angående skogshushållning,

skogsundervisning samt ecklesiastik boställsförvältning;

fjärde skogsbyrån1 2: att handlägga ärenden angående skogsförvaltning

inom de norra delarna av landet samt flottledsärenden och allmänna ärenden

rörande enskilda skogar i Norrland och Dalarna;

1 Tablåer över domänstyrelsens förutvarande och nu föreslagna organisation återfinnas

under följande avdelning å sid. 80 och 81.

2 Tredje skogsbyrån är indragen sedan år 1925.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 1<18.

61

femte skogsbyrån: att handlägga ärenden angående skogsindelningar

samt förslag till större avdikningar och vägbyggnader å skogsdomäner,

angående värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner, skadeersättningar

m. m.;

jordbruksbyrån: att handlägga ärenden angående kronans jordbruksdomäner

samt rörande domänintendenternas verksamhet;

kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens organisation,

personal och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader,

uppbörds- och redovisningsväsendet, statistik, disposition av förvaltnings-

och avlöningsmedel till styrelsen underlydande personal, disposition

av skogsmedel från civila och ecklesiastika boställen, bevillningstaxering

av under styrelsens förvaltning ställd egendom, materialinköp

samt revisions- och anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse.

Försäljningsavdelningen handlägger ärenden angående försäljning av

virke.

Domänfiskalskontoret utgör självständig avdelning inom styrelsen och

står under ledning av domänfiskalen, som är föredragande i vissa ärenden

av juridisk art.

Domänstyrelsen har i fråga örn ärendenas handläggning framhållit,

att specialiseringen inom styrelsen under senare år försöksvis drivits

något längre än vad av förestående redogörelse framginge och att

det vore lämpligt att åstadkomma en ytterligare fördelning av ärenden

efter deras art. Styrelsen har därom anfört i huvudsak följande.

Frågor örn avtal rörande skogsarbeten, vilka sedan 1932

handlagts å första skogsbyrån och förbereddes av särskild tjänsteman,

tillhörande byråns personal, borde även i fortsättningen hänföras till

en byrå.

Styrelsen hade år 1931 beslutat, att samtliga ärenden i samband

med domänverkets sågverk och virkesmagasin, avseende

anläggning, maskinell utrustning, anvisande av medel härför samt driften

vid nämnda anläggningar, skulle i visst samråd med vederbörande

skogsbyrå samt kamerala byrån handläggas å styrelsens försäljningsavdelning.

Denna anordning för specialisering av ärendenas behandling

hade visat sig lämplig och borde sålunda bibehållas.

Styrelsen hade under de senare åren i samverkan med revirförvaltningarna

i norra och mellersta delarna av landet igångsatt en serie försök,

avsedda att bidraga till lösningen av skogsbiologiska frågor,

särskilt den för vissa trakter synnerligen svårlösta frågan örn lämpligaste

sättet för skogens föryngring. För utövandet av den närmaste

ledningen av denna skogliga försöksverksamhet hade styrelsen förordnat

en extra ordinarie jägmästare med placering i styrelsen. Då man ännu

icke torde kunna draga några slutsatser örn ändamålsenligheten av den

nuvarande provisoriska försöksanordningen eller den omfattning, i vilken

försöken lämpligen borde fortsättas, syntes ifrågavarande del av

domänverkets verksamhet nu icke böra fast inordnas i organisationen

utan tillsvidare bedrivas med anlitande av extra arbetskraft i erforderlig

utsträckning.

Till de arbetsuppgifter, som anltomme på styrelsen, hörde att följa

gången av den ekonomiska verksamheten samt att därvid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr 148.

göra vunna erfarenheter och rön fruktbringande för förvaltningen.

Denna verksamhet hade emellertid icke kunnat nä den utveckling, som

varit önskvärd, huvudsakligast på grund av organisatoriska skäl. Det

saknades inom styrelsen ett organ, direkt inriktat på att verkställa ekonomiska

utredningar och kalkyler samt att ständigt aktgiva på verkets

organisationsproblem. Det syntes styrelsen på grund härav lämpligt,

att dessa uppgifter överlämnades åt en sekreterare, som direkt underställdes

styrelsens chef. Åt denne sekreterare borde överlämnas beredning

och handläggning av frågor, som rörde domänverkets organisation.

Uppgiften att föredraga dylika frågor borde sålunda ankomma på

honom. Styrelsen föresloge med anledning härav, att inom styrelsen skulle

inrättas en sekreterarbefattning, förenad med åliggande att, med ständigt

aktgivande på den ekonomiska verksamhetens gång, verkställa ekonomiska

utredningar och kalkyler rörande bärigheten av revir eller andra

delar av förvaltningen under vissa undersökningsperioder ävensom eljest

påkallade ekonomiska utredningar, att tillhandagå styrelsen och verkets

personal med uppgifter angående resultatet av dessa utredningar, samt

att utreda frågor rörande domänverkets organisation och verkställa de

sammanställningar, som härför erfordrades.

Den nuvarande femte skogsbyrån vore uppförd å extra stat. Byrån

borde enligt styrelsens i det föregående omnämnda förslag alltjämt

handlägga skogsindelningsfrågor ävensom ärenden rörande försäljning

och inköp av mark m. m. Förutom nu nämnda ärenden handlades å byrån

förrådsredovisning, varjämte kartmaterialet liöiles aktuellt genom

inläggning å skogsindelningskartor av verkställda åtgärder av betydelse.

Tidvis bomme frågor berörande fastighetstaxering och andra skatteärenden,

som sammanhängde med uppskattningen av virkesförråd och bonitet

m. m., att i väsentlig utsträckning taga byråns arbetskrafter i anspråk.

Då styrelsen föreslagit, att diknings- och vägbyggnadsverks

a m h e t e n nu skulle centraliseras tili styrelsen, borde ledningen beträffande

dessa verksamhetsgrenar, som hittills mera formellt tillhört

femte skogsbyråns arbetsområde, omhändertagas av denna skogsbyrå. I

samband härmed syntes ärenden angående flottleder och

flottning ävenledes böra överflyttas till byrån. På grund av den ställning

som centralorgan för ett flertal tekniska detaljer inom förvaltningen,

som ifrågavarande byrå sålunda hädanefter bomme att intaga, borde dess

namn i samband med överflyttande på ordinarie stat förändras till

skogstekniska byrån.1

Beträffande försäljningsavdelningen borde den nuvarande, provisoriska

organisationen upphöra och avdelningen ersättas med en byrå å

ordinarie stat. I samband härmed borde namnet ändras till försäljnings-

och industribyrån. Byrån bedreve numera en så omfattande

verksamhet, att en uppdelning av arbetet å tre särskilda avdelningar

vore erforderlig. En avdelning borde handlägga försäljning

och leverans av rundvirke samt personalfrågor, en annan försäljning och

leverans av förädlat virke samt den tredje avdelningen frågor rörande

industriverksamheten, tekniska och ekonomiska frågor samt utredningar.

De två förstnämnda avdelningarna borde underställas var sin sekreterare.

Behovet av den speciella sakkunskap i maskintekniska frågor,

1 Domänstyrelsens förslag om inrättande av två befattningar som byrådirektör å skogstekniska

byrån, en i lönegrad B 28 för väg- och vattenbyggnader och en i lönegrad B 26

för dikningsverksamheten, har behandlats under avdelningen Tekniska specialarbeten.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148.

63

som erfordrades för handläggning av vissa frågor rörande industriverksamheten

och som folie under den tredje av nyss angivna avdelningar,

torde lämpligen böra, såsom hittills, tillgodoses genom anlitande av fackman,

som vid behov stöde till styrelsens förfogande.

Den arbetsminskning i styrelsen, som blivit en följd av överflyttande

av de ecklesiastika boställenas skogar m. fl. skogar till annan administration,

beräknades föranleda indragning av en skogsbyrå, varför antalet av

de egentliga skogsbyråerna minskades från 3 till 2.

De särskilda byråerna och avdelningarna borde huvudsakligen hava till

åliggande:

två skogsbyråer: att, var för sin del av landet, handlägga ärenden angående

reglering av tjänstgöringsområden, utsyning och avverkning,

skogsvårdsarbeten samt därtill hörande anslag, anslagsprövning rörande

vägbyggnad och dikning, ärenden angående arrenden och andra upplåtelser

å skogarna samt angående för verksamheten anställd personal

ävensom skogligt-administrativa frågor;

skogstekniska byrån: att handlägga ärenden angående skogsindelning

samt förslag till avdikningar och vägbyggnader å statens skogsdomäner,

angående värdering för inköp och försäljning av dylika domäner, angående

flottleder och flottning, skadeersättning m. m., avverkningspolitik,

virkeshushållning och fastighetstaxering ävensom angående för verksamheten

anställd personal;

försäljnings- och industribyrån: att handlägga ärenden angående försäljning

och leverans av virke samt den industriella förädlingsverksamheten

ävensom angående för verksamheten anställd personal;

jordbruksbyrån: att handlägga ärenden angående kronans jordbruksdomäner

och för verksamheten anställd personal;

kamerala byrån: att handlägga ärenden angående styrelsens personal

och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftkostnader, kassa-,

uppbörds- och redovisningväsendet, statistik, disposition av skogsmedel

från boställen, taxering av under styrelsens förvaltning ställd egendom

med undantag av fastighetstaxering, materialinköp samt revisions- och

anmärkningsmål ävensom att upprätta styrelsens förvaltningsberättelse.

Domänfiskalskontoret skulle ombesörja utförande och bevakande av

styrelsens rätt och talan i ärenden av rättslig natur samt biträda i juridiska

frågor i övrigt.

Sekreteraren hos generaldirektören skulle hava till åliggande att följa

gången av domänverkets ekonomiska verksamhet samt bereda och föredraga

ärenden angående verkets organisation. I

I fråga örn de särskilda befattningshavarnas ställning

och löneförmåner har domänstyrelsen ansett vissa ändringar erforderliga.

Därom har styrelsen anfört bland annat följande.

Arvodet till överdirektören och souschefen borde — av vissa

av styrelsen anförda skäl — höjas från nuvarande 17,000 kronor till 18,000

kronor.

Byråcheferna i domänstyrelsen hade i egenskap av ledamöter i

styrelsen del i ansvaret för de styrelsens beslut, i vilka de deltoge. Stora

grupper av ärenden avgjordes å styrelsens vägnar av byråcheferna. Till

dessa grupper hade under senare år efter beslut av generaldirektören allt

flera ärenden hänförts i syfte att förenkla arbetssättet så långt som möjligt.

Byråcheferna företoge på uppdrag av generaldirektören årligen in
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

spektionsresor inom de delar av förvaltningen, som liörde under respektive

byråer. Byråcliefsbefattningarna i styrelsen borde på grund härav

hänföras till den grupp av befattningar, som benämndes förtroendesysslor.

Befattningarna borde tillsättas medelst förordnande för en tid av

högst sex år. Arvodet för befattningarna borde under sådana omständigheter

bestämmas efter andra grunder än de för fullmakts- och konstitutorialtjänsterna

vedertagna, och borde byråcheferna, som nu åtnjöte avlöning

enligt lönegraden B 30, erhålla ett arvode av 15,000 kronor.

Försäljningschefen, som nu förordnades för en tid av ett år och

åtnjöte arvode med 17,000 kronor, borde anställas som ordinarie tjänsteman

på samma sätt som byråchef, d. v. s. å förordnande för högst sex år.

Med hänsyn till att försäljningschefen handhade ledningen av den viktiga

specialgren av förvaltningen, som försäljnings- och industriverksamheten

utgjorde, syntes det emellertid icke lämpligt, att hans arbete splittrades

genom att han tillädes uppgifter, som medföljde ordinarie ledamotskap

i styrelsen. Försäljningschefen torde därför böra inträda som ledamot

av styrelsen endast i fråga örn ärenden, som av honom föredroges inför

styrelsen. Arvodesbeloppet borde bibehållas vid 17,000 kronor.

Domönfiskalen vore för närvarande placerad i lönegrad, motsvarande

B 28 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Han

biträddes av en notarie i lönegrad motsvarande B 21 samt en icke ordinarie

notarie med halvtidstjänstgöring. Som en följd av bland annat den

utveckling av domänverkets drift, som ägt rum, hade domänfiskalskontorets

arbete, som till stor del utgjordes av rättegångar och lagsökningsmål

rörande arrenden och virkesförsäljningar, snabbt ökats. I samma riktning

hade verkat, att domänfiskalens föredragningsskyldighet numera

blivit utvidgad genom överförande till honom av samtliga bestraffningsärenden

inom verket. Granskningen av domänfondens äganderättsliandlingar

hade år 1929 överflyttats från advokatfiskalsämbetet i kammarkollegiet

till domänfiskalen, som även hade att biträda styrelsen vid utredningar

rörande de betydande markförvärv, som under senare tid ägt rum

och alltjämt i stor utsträckning förekomma. Bland mera viktiga och krävande

uppdrag, som åvilade domänfiskalen, kunde nämnas förande av kronans

talan i rättegångar örn bättre rätt till fast egendom, vattenrätts- och

flottledsmål samt taxeringsår enden av skilda slag. Vid bedömandet av domänfiskalens

ställning inom verket borde icke förbises, att han, sedan

instruktionen i denna del ändrats, komme att vara den ende föredragande,

som enligt föreskrivna kompetensfordringar skulle hava fullgjort,

vad författningarna föreskreve i fråga örn deni, som finge nyttjas i domarämbeten.

— Anhopningen av ärenden av många skiftande slag, vilka ofta

fordrade en brådskande handläggning utan att noggrannheten finge eftersättas,

hade nödvändiggjort genomförande av en arbetsfördelning för

domänfiskalskontorets personal såtillvida, att vissa mål och ärenden överlämnats

till notarien för självständig handläggning. I de fall, där så

erfordrades, hade styrelsen meddelat notarien särskilda uppdrag att i

egenskap av t. f. domänfiskal utföra dess talan. Uppdraget att fullgöra

de med domänfiskalsbefattningen förbundna åligganden vore sålunda numera

så omfattande, att de icke längre lämpligen kunde handhavas av

en tjänsteman. Den nuvarande anordningen med en notarie, som i viss

utsträckning normalt fullgjorde på styrelsens ombudsman ankommande

uppgifter, torde icke vara lämplig. Styrelsen ansåg, att ifrågavarande

båda tjänster borde regleras, och föreslog, att den nuvarande domänfis
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

65

kalsbefattningen skulle placeras i lönegraden B 30 såsom förste domänfiskal

samt att en andre domänfiskalsbefattning i lönegraden

B 26 skulle inrättas hos styrelsen, därvid den nuvarande notariebefattningen

å extra stat skulle indragas.

Sekreterarna å försäljnings- och industribyrån borde

besitta särskilda kvalifikationer ilråga örn virkeskandel oell industri. De

borde med hänsyn härtill placeras i lönegraden B 26. I likhet med övrig

inom domänverkets industri- och försäljningsverksamhet sysselsatt personal

borde sekreterarna icke beredas mera fast anställning. De borde

därför uppföras å extra stat.

Domänstyrelsens bokföring och statistik ombesörjdes för närvarande av

två skilda avdelningar under kameralbyrån, nämligen kamrerare- och statistikkontoren.

Den förra avdelningen stöde under ledning av en dom ä nkamrerare,

den senare under ledning av en domänstatistiker,

vilka båda befattningar vore uppförda å extra stat. Beträffande befattningen

som domänkamrerare förelåge icke längre skäl för befattningens

uppehållande med icke ordinarie arbetskraft, varför densamma borde överföras

till ordinarie stat. I fråga örn de arbetsuppgifter, som i fortsättningen

komme att åvila statistikkontoret, rådde emellertid för närvarande

någon ovisshet, bland annat med hänsyn till den omläggning av domänverkets

statistik, som torde komma att genomföras under de närmaste

åren. Befattningen som domänstatistiker borde på grund härav tillsvidare

kvarstå å extra stat.

Befattningarna som by rå jägmästare vore för närvarande placerade

i lönegrad, motsvarande B 24 enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente,

d. v. s. två lönegrader under jägmästare. Tjänsterna

hade uppkommit genom ombildning år 1921 av de tidigare befattningarna

som jägmästare i domänstyrelsen, vilka i sin tur uppstått genom omorganisation

av de före år 1918 befintliga notarietjänsterna å domänstyrelsens

skogsbyråer.

1915 års lönekommission hade jämställt ifrågavarande befattning med

en grupp av jägmästartjänster, och 1918 års lönekommitté hade synbarligen

avgivit sitt förslag, som varit normgivande för byråjägmästarbefattningens

nuvarande placering, i syfte att åstadkomma en ytterligare

utjämning mellan nämnda befattning och jägmästartjänsterna. Att kommittén

likväl icke placerade befattningen i samma lönegrad som jägmästare

utan två lönegrader lägre sammanhängde utan tvivel därmed, att

kommittén ansett avlöningen böra utgå med samma belopp som för jägmästare

i mellersta och södra Sverige, vilkas avlöningar enligt kommitténs

förslag skiille understiga avlöningarna för motsvarande befattningshavare

inom de centrala verken på grund av den särskilda, kombinerade

lönegruppering, som av kommittén föreslagits för skogsstaten. I det följande

komme styrelsen att föreslå, att lönerna för domänverkets befattningshavare

skulle såsom för kommunikationsverkens befattningshavare

m. fl. bestämmas enbart med ledning av dyrorten. Sedan samma lönesystem

införts för domänstyrelsen och skogsstaten, borde, med fullföljande

av nämnda sakkunnigas intentioner, byråjägmästarbefattningen i lönehänseende

likställas med jägmästarbefattning. Att så skedde vore av

stor betydelse för ernående av passage mellan lokalförvaltningarna och

styrelsen. — Till stöd för byråjägmästarnas likställande med jägmästarna

linge styrelsen vidare åberopa, att de tjänstemän vid kommunikations

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. I saini. Nr Vitt.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

verkens centrala förvaltningar, som hade en mot jägmästare svarande

fackutbildning — förste byråingenjör, byråingenjör m. fl. — placerats

lägst i lönegraden B 26. Ytterligare en omständighet talade för den av

styrelsen såsom önskvärd ansedda uppflyttningen av byråjägmästarna till

högre lönegrad. Då byråcheferna vore de enda föredragande å skogsbyråerna,

upptoges deras tid onödigtvis av handläggning av löpande ärenden,

som ofta vore av den beskaffenhet, att de kunde förberedas och föredragas

av mindre kvalificerad arbetskraft. Styrelsen ansåge det vara avvikt,

att denna möjlighet till förenkling av arbetet i största möjliga utsträckning

utnyttjades, helst som byråcheferna å skogsbyråerna därigenom

kunde erhålla bättre tid för inspektion, initiativtagande och sysslande

med skogshushållningsfrågor av större räckvidd, vilka för närvarande

icke kunde beredas erforderligt utrymme inom det av löpande göromål

fyllda arbetsprogrammet. Styrelsen ansåge på grund härav, att

ifrågavarande tjänstemän borde föredraga de ärenden, som för sådan åtgärd

överlämnades till dem. — Med hänvisning till vad sålunda anförts,

finge styrelsen föreslå, att befattningen som byråjägmästare i domänstyrelsen

ersattes med sekreterarbefattning, placerad i lönegraden

B 26.

De år 1920 tillsatta löne- och organisationssakkunniga hade framställt

förslag örn inrättande av en sekreterarbefattning å kamerala

byrån. I yttrande år 1920 över 1918 års lönekommittés betänkande samt

år 1922 över förstnämnda sakkunnigas betänkande hade styrelsen framställt

samma förslag av skäl, som i nämnda yttranden närmare utvecklats.

Styrelsen ansåge med hänsyn bland annat till behovet av en befattningshavare

i sekreterares tjänsteställning som byråchefens närmaste

man, att notariebefattningen å kamerala byrån borde utbytas mot en

sekreterarbefattning i lönegraden B 26.

Sekreteraren hos generaldirektören borde liksom övriga

sekreterare inom styrelsen placeras i lönegraden B 26.

I styrelsen funnes för närvarande två revisor sbefattningar,

placerade i lönegrad motsvarande B 21. Inom ett företag, som bedreve

en så vittomfattande affärsverksamhet som domänverket, vore redovisningsrevisionen

av stor betydelse. De lokala förvaltningarnas årsomslut

uppginge även under nuvarande konjunktur ofta till ett par hundra tusen

kronor, varför stora krav måste ställas på effektiviteten av verkets revision.

Örn man därjämte toge i betraktande, att skogsbokföringen och

virkesredovisningen ur kontrollsynpunkt i allmänhet erbjöde stora svårigheter,

skulle man finna, att revisionen inom domänverket utgjorde ett

uppdrag, som krävde såväl högre skoglig utbildning som speciella kvalifikationer

för det redovisningstekniska arbetet. Erfarenheter från senare

år hade givit vid handen, att arbetet till väsentlig del lämpligen

bedreves genom revision och inventering i orterna, ett arbete, som förutsatte

en så fri och självständig verksamhet som möjligt för revisionsförrättaren

och föranledde skärpning av fordringarna på dennes kvalifikationer.

Den nuvarande löneplaceringen vore på grund härav avgjort för

låg. Styrelsen finge erinra örn att vid marinförvaltningen och statens

järnvägar funnes förste revisorer, placerade i lönegraden B 26. Inom

arméförvaltningen vore revisionskommissarie inordnad i samma lönegrad.

Då jägmästarbefattningarna enligt föreliggande förslag i regel

skulle hänföras till lönegraden B 26, vore det av vikt för förvärvande av

kompetent person, att förste revisorn icke placerades i lägre lönegrad än

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

B 26. Styrelsen ansåge alltså, att å styrelsens revisionsavdelning borde,

i stället för en av de nu befintliga revisorsbefattningarna i lönegraden

B 21, inrättas en befattning som förste revisor i samma lönegrad som

jägmästare eller B 26.

Såsom framgår av vad under avdelningen örn assistenterna anförts

har domänstyrelsen föreslagit, att de icke ordinarie notarier,

som hava jägmästarutbildning, skola vara assistenter i domänverket

med placering i styrelsen samt i vissa fall kunna beredas ordinarie

anställning. Beträffande övriga icke ordinarie notarier har

någon ändring icke föreslagits. Däremot har styrelsen i fråga örn den

hos styrelsen anställde registratorn och aktuarien, som för

närvarande är placerad i lönegrad motsvarande B 21, anfört följande.

För behörighet till nämnda befattning fordrades att hava avlagt avgångsexamen

från skogsinstitutets högre kurs eller från skogshögskolans jägmästarkurs

eller handelshögskolan eller examen inför juridisk fakultet

inom riket eller sådan examen inför filosofisk fakultet inom riket, varuti

såsom huvudämne inginge något av ämnena nationalekonomi, statskunskap,

statistik eller matematik. Såväl inom statsdepartementen som

inom civila ämbetsverk hade motsvarande befattningar under senare år

nedflyttats till lägre lönegrader i samband med upphävande av för dem

gällande bestämmelser örn högre kompetens. De uppgifter, som ankomme

på registratorn hos domänstyrelsen, vore enligt styrelsens mening

icke av den art, att de påfordrade sådana kvalifikationer, som för närvarande

stadgades för befattningen. Styrelsen ansåge, att de göromål,

som ålåge registratorn hos styrelsen, i likhet med motsvarande arbete

inom åtskilliga civila ämbetsverk, lämpligen borde anförtros åt lägre avlönad

personal. Styrelsen föreslog med anledning härav, att registratorsbefattningen

i styrelsen skulle placeras i lönegraden B 11, varvid den

nuvarande befattningen som registrator och aktuarie borde överflyttas

till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren.

Statskontoret har beträffande domänstyrelsens förslag örn styrelsens

organisation anfört i huvudsak följande.

Statskontoret kunde ansluta sig till förslaget örn höjning av överdirektörens

arvode till 18,000 kronor.

Förslaget att utbyta den nuvarande anställningsformen för b yråc h eferna

inom verket, tillsättning medelst konstitutorial, mot tillsättning

medelst förordnande å viss tid i förening med betydlig löneförhöjning,

syntes statskontoret icke tilltalande. I domänverkets uppgifter inginge

en mängd åligganden, vilka icke hade med verkets affärsdrift att göra.

däribland skyldighet att avgiva utlåtanden till Kungl. Majit i många

för det allmänna synnerligen viktiga frågor. Särskilt i dylika fall vore

det nödvändigt, att Kungl. Majit hade garantier för att varje fråga finge

en så vitt möjligt allsidig belysning och att de fackmän, vilka tjänstgjorde

som föredragande i förekommande ärenden, hade en så fast anställning,

att de icke frestades att efterlåta skyldigheten att tillkännagiva

sin från chefens eventuellt avvikande mening. Det behövde knapnast

råda något tvivel om, att den lösare anställningsform, som styrelsen

i fråga örn dessa tjänstemän föreslagit, innebure en viss fara för en

dylik efterlåtenhet. Härutöver finge statskontoret framhålla, att ett god

tagande av förslaget i denna del sannolikt skulle nödvändiggöra samma

anordning vid de övriga affärsverken. Spörsmålet vore av den vidd, att

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

det i varje fall icke torde böra upptagas till bedömande beträffande ett

enstaka verk utan för samtliga affärsverk i ett sammanhang.

Vidkommande försäljningschefens anställningsform syntes

vara tveksamt, huruvida denne tjänsteman borde uppföras å ordinarie

stat med till 6 år förlängt förordnande, men ville statskontoret icke motsätta

sig förslaget i denna del.

I fråga örn lönegradsplaceringen för styrelsens övriga tjänstemän

ville det förefalla statskontoret, som örn de i förslaget framställda

anspråken vore väl omfattande. Särskilt syntes detta vara förhållandet

beträffande tjänstemännen i 26:e lönegraden. Inalles tio nya tjänster

hade upptagits i nämnda lönegrad. I anledning härav ville statskontoret

erinra örn vad 1925 års riksdag hade anfört vid behandlingen av då föreliggande

förslag örn uppflyttning i lönegrad av vissa tjänster, tillhörande

förutvarande andra normalgraden. I skrivelse nr 38 hade riksdagen

i fråga örn fordringarna för dylik uppflyttning åberopat vissa av lönenämnden

uppdragna allmänna riktlinjer härför. Riksdagen, som i likhet

med Kungl. Maj:t ej haft något att erinra mot de av nämnden anförda

synpunkterna, hade ansett, att hänsyn jämväl borde tagas till,

huruvida oavvisligt behov för vederbörande ämbetsverk kunde anses

föreligga, att tjänsteman, varom fråga vore, bereddes förbättrad löneställning.

— Statskontoret kunde för sin del icke värja sig för tanken,

att det av riksdagen gjorda tillägget icke av domänstyrelsen vederbörligen

beaktats. Frånsett andre domänf iskalen, mot vars löneplacering

statskontoret icke hade något att erinra, och förste revisorn,

vilken i likhet med förste revisorerna i riksräkenskapsverket syntes

böra placeras i 24:e lönegraden, torde en ytterligare omprövning av

de nu ifrågavarande tjänstemännens lönegradsplacering vara av behovet

påkallad. — Mot förste domänfiskalens jämställande i lönehänseende

med de nuvarande byråcheferna finge statskontoret erinra,

att motsvarande tjänster i andra verk, exempelvis i kammarkollegiet

och järnvägsstyrelsen, alltjämt vore placerade i 28 :e lönegraden, utan att

yrkande örn löneförhöjning för dem framställts. Då sistberörda båda

befattningar måste anses kräva minst lika goda kvalifikationer och vara

minst lika betungande som förste domänfiskalens, holle statskontoret

före, att någon höjning i lönegrad av sistberörda tjänst icke för närvarande

borde ifrågakomma.

I övrigt hade statskontoret icke något att erinra mot de föreslagna

lönegradsplaceringarna för domänstyrelsens tjänstemän.

Riksräkenskapsverket har, under erinran att cheferna för de statliga

affärsdrivande verken i skrivelse år 1930 hos Kungl. Maj:t hemställt örn

utredning i fråga örn byråchefernas i de affärsdrivande verken löneställning

och anställningsform, framhållit, att en förändring i ifrågavarande

avseenden beträffande byråchefstjänsterna hos domänstyrelsen

enligt ämbetsverkets uppfattning icke borde vidtagas annat än

i samband med en omprövning av byråchefernas anställningsförhållanden

vid samtliga de affärsdrivande verken. Försäljningschefen

torde däremot kunna tillsättas på sätt domänstyrelsen föreslagit, utan

att detta behövde medföra några konsekvenser i fråga örn övriga affärsdrivande

verk. I vad det framlagda förslaget avsåge inrättande av nya

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

tjänster och uppfattning i lönegrad av redan befintliga befattningar,

hade riksräkenskapsverket icke funnit anledning att närmare ingå på

detsamma. Ämbetsverket ville dock framhålla, att det syntes lämpligt,

att revisionsarbetet inom domänverket ordnades på sätt domänstyrelsen

föreslagit. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste ställas på innehavaren

av förste revisor sbefattningen, syntes det riksräkenskapsverket

skäligt, att denne placerades i lönegraden B 26 eller samma

lönegrad, till vilken flertalet revirförvaltare enligt förslaget hänförts.

Kommunikations verkens lönenämnd har till en början framhållit, att

frånsett den omständigheten att det nuvarande tidsläget icke vore lämpligt

för genomförande av mera omfattande löneförhöjningar, betänkligheterna

häremot syntes nämnden vara så mycket större, som fråga nu

vore örn en avsevärd minskning i domänverkets arbetsuppgifter. Nämnden

har även erinrat, att i samband med det åt 1928 års lönekommitté

givna uppdraget att verkställa en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar

till kommittén överlämnats ett stort antal framställningar

från befattningshavare eller grupper av befattningshavare, avseende förbättring

i deras löneförhållanden, för att av kommittén tagas i övervägande

vid uppdragets fullgörande. Dessa framställningar hade, utan att

de varit föremål för kommitténs behandling, återlämnats till Kungl.

Maj:t i samband med kommitténs upplösning, och hade framställningarna

sedermera i allmänhet icke föranlett någon åtgärd. Det syntes under

sådana förhållanden vara riktigast, att även för domänverkets del en

mera allmän prövning av befattningarnas lönegradsplacering finge anstå.

Beträffande detaljerna i styrelsens förslag har lönenämnden anfört

i huvudsak följande.

Med prövningen av frågan örn höjning av arvodet till över direkt ören

borde för närvarande anstå.

Vad angiuge byråchefernas i domänstyrelsen löneförmåner, ville

lönenämnden erinra, att nämnden i infordrat utlåtande år 1930 över en

framställning från de affärsdrivande verkens chefer örn utredning rörande

byråchefernas i nämnda verk löneställning och anställningsförhållanden

förklarat sig icke hava något att erinra mot att den i framställningen

begärda utredningen bomme till stånd. Något Kungl. Maj:ts beslut i

ärendet hade sedermera icke meddelats. Det syntes emellertid nämnden

uppenbart, att ett bifall till domänstyrelsens förslag angående byråchefernas

löneförmåner skulle innebära ett föregripande av en dylik utredning.

Med hänsyn härtill och då behovet av en löneförbättring icke torde kunna

betraktas såsom mera trängande för domänstyrelsens byråchefer än för

byråcheferna vid de övriga aflärsdrivande verken, finge lönenämnden avstyrka

bifall till styrelsens förevarande förslag.

Lönenämnden vore, liksom domänstyrelsen, av den uppfattningen, att,

örn försäljningschefen uppfördes å ordinarie stat, förordnandesystemet

borde å honom vinna tillämpning. Emellertid syntes det nämnden

med hänsyn till denna befattnings speciella karaktär liimpligt, att tjänsten

ifråga fortfarande bibehölles å extra stat. Enligt styrelsens förslag skulle

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tillsvidare ej heller de föreslagna två sekreterarna å försäljnings- och

industribyrån anställas såsom ordinarie.

Lönenämnden saknade skäl förorda den föreslagna lönegradsförhöjningen

för dom än fiskalen.

Såsom biträde åt domänfiskalen torde en ordinarie notarie i 21:a lönegraden

få anses tillfyllest. En dylik befattningshavare vore för närvarande

anställd såsom biträde åt ombudsmannen hos poststyrelsen. Den i

domänstyrelsens förslag upptagne andre domänfiskalen, avsedd

att placeras i 26:e lönegraden, borde sålunda enligt nämndens mening ersättas

med en notarie.

Även örn vissa skäl kunde tala för en uppfattning i lönehänseende av

byråjägmästarna, ansåge dock lönenämnden, att några särskilda

förhållanden nu icke tillkommit, som borde föranleda ändring i lönegradsplaceringen.

Vid sådant förhållande torde ej heller någon förändring i

befattningarnas benämning nu böra ifrågakomma.

Inrättandet å styrelsens kamerala byrå av en sekreterarbefattning,

vars innehavare skulle tjänstgöra såsom byråchefens närmaste

man, torde med hänsyn till denna byrås omfattande arbetsbörda få anses

nöjaktigt motiverat. Då emellertid å tjänstens innehavare icke torde ställas

samma krav, som vid den år 1925 skedda uppdelningen av sekreterarbefattningarna

inom statsförvaltningen på 24:e och 26:e lönegraderna ansetts

böra ställas på befattningshavare i den högre sekreterargraden, torde

en placering av ifrågavarande sekreterarbefattning i 24:e lönegraden få

anses skälig.

Av samma anledning förordade lönenämnden, att de till nyinrättande

å extra stat föreslagna sekreterarbefattningarna å försäljningsoch

industribyrån hänfördes till 24:e lönegraden.

Nämnden hade intet att erinra mot att av domänstyrelsens två re visor

sbefattningar den ena under den ändrade benämningen förste

revisor hänfördes till 26:e lönegraden och den andra med oförändrad löneställning

tillhörde 21 :a lönegraden.

I övrigt har domänstyrelsens förslag i fråga örn löneställningen för befattningshavare

i domänstyrelsen icke föranlett erinran från nämndens

sida.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har ansett, att byråcheferna

borde konstitueras till sina befattningar. Föreningen har vidare uttalat,

att den skogstekniska byråns arbetsuppgift bleve sådan, att den lämpligen

kunde förestås av en byrådirektör, enär skogsindelningsarbetet komme att

minska och centralledning för dikningsverksamheten ej vore erforderlig.

I fråga örn anställningsförhållandena för befattningshavarna

i lägre lönegrader torde få erinras örn följande.

I skrivelse den 10 december 1931 anil ollo domänstyrelsens icke ordinarie

befattningshavare, som tillhörde 4:e lönegraden (motsvarande B 7) och

lägre lönegrader, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att från

och med år 1932 dels överföra de å extra stat befintliga 6 kanslibiträdesbefattningarna

och 6 kontorsbiträdesbefattningarna till ordinarie stat,

dels därutöver öka antalet befattningar i dessa lönegrader i den utsträckning,

som kunde anses vara betingad av domänstyrelsens arbetsuppgifter

och personalens omfattning. Över framställningen hava yttranden avgivits

av statskontoret, domänstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd,

varefter domänstyrelsen i organisationsförslaget den 5 juli 1933

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

föreslagit bland annat, att i samband med föreslagna ändringar i domänverkets

organisation nämnda befattningar å extra stat skulle överföras

till ordinarie stat samt ytterligare 8 ordinarie kanslibiträdesbefattningar

och 12 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar inrättas. I samband därmed

borde bland annat ett större antal icke ordinarie befattningshavare

indragas.

Den 16 november 1933 hava ombud för domänverkets icke ordinarie

kvinnliga personal under åberopande av bland annat domänstyrelsens

nämnda förslag hemställt, att Kungl. Majit måtte från och med den

1 januari 1934 fastställa det av domänstyrelsen föreslagna antalet

ordinarie kansli- och kontorsbiträden.

Domänstyrelsen har i yttrande över sistnämnda framställning anfört,

att styrelsen för sin del icke hade något att erinra mot att styrelsens förslag

i vad det avsåge antalet kansli- och kontorsbiträden hos styrelsen genomfördes

före den 1 januari 1935, dock tidigast från och med den 1 april

1934.

Statskontoret har anfört, att det syntes statskontoret mindre lämpligt,

att frågan utbrötes ur sitt sammanhang och upptoges till särskild behandling,

då den föreslagna åtgärden inginge som ett led i den stora omorganisationen

av domänverket. Därest emellertid skäl nu skulle anses föreligga

för vidtagande av en dylik åtgärd, ville statskontoret icke motsätta

sig bifall till framställningen på sätt av domänstyrelsen föreslagits.

Riksräkenskapsverlcet har i yttrande över domänstyrelsens organisationsförslag

anfört, att ämbetsverket ansåge skäl föreligga för att utöka

antalet ordinarie befattningar i huvudsaklig överensstämmelse med domänstyrelsens

förslag.

Efter beslut av 1932 års riksdag genomfördes från och med den 1 juli

1932 vissa organisatoriska förändringar beträffande jordbruksförvaltningen

inom domänstyrelsen, som i huvudsak inneburo, att de

två jordbruksbyråerna i styrelsen ersattes med en, att en notariebefattning

i lönegrad motsvarande B 21 ombildades till sekreterarbefattning i

lönegrad motsvarande B 26, samt att å extra stat uppfördes en ny befattning

som byrådirektör i lönegrad motsvarande B 26, avsedd att förse styrelsen

med erforderlig sakkunskap i praktiskt jordbruk och byggnadstekniska

frågor. Sistnämnda byrådirektörsbefattning har emellertid ännu

icke tagits i anspråk. För biträde i nämnda frågor anlitar styrelsen tillsvidare

särskild expert.

I sitt sistlidna höst avgivna betänkande rörande ändrade grunder för

utarrendering av kronojord har 1932 års krono jordsutredning föreslagit,

att länsstyrelserna skola befrias från befattning med ärenden, som angå

utarrenderingen av kronans jordbruksdomäner. Förslaget föranleder givetvis

en ökning av arbetet i domänstyrelsen, främst å styrelsens jord

bruksbyrå. Kronojordsutredningen har därom anfört, att med hänsyn

till den stora arbetsbelastning, som redan nu åvilade jordbruksbyrån, det

bleve nödvändigt att för ett nöjaktigt utförande av de ökade göromålen

till byrån knyta ytterligare en sekreterare med föredragningsskyldighet.

At denne nye sekreterare torde emellertid enligt kronojordsutredningens

mening icke behöva givas högre löneställning än lönegraden B 24. Krono
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

l>epartements

thefen.

72 Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

jordsutredningen har därjämte ansett, att ett kanslibiträde borde anställas

å kamrerarekontoret samt att förslaget komme att för kassa- och domän

fiskalskontorens del medföra ett arbete, för vilket borde beräknas en utgiftsökning,

motsvarande avlöning till ett ordinarie kanslibiträde.

Statskontoret bar intet baft att erinra mot den av personalökningen i

domänstyrelsen föranledda kostnadsökningen, då den motsvarade en

minskning i länsstyrelsernas kostnader.

Domänstyrelsen har vitsordat behovet av den ifrågasatta utvidgningen

av domänstyrelsens personal. Med hänsyn till det ökade ansvar, som elter

organisationsförslagets genomförande komme att åvila innehavaren av

kassörbefattningen bos styrelsen, bar styrelsen därjämte föreslagit, att

nämnda befattning, som för närvarande vore placerad i lönegrad motsvarande

B 11, skulle uppflyttas till lönegraden B 14.

Den personalreglering inom domänverket, som måste bliva en följd av

de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen, bar

för skogsstatens del efter beslut av 1933 års riksdag genomförts från början

av innevarande år. I fråga örn lagändringarnas inverkan å domänstyrelsens

personalbehov anförde styrelsen i sitt förslag till indragningstorfarande,

att frågan örn indragning av befattningar inom styrelsen icke

lämpligen kunde avgöras, förrän utredningen rörande verkets inre organisation

avslutats. Såsom framgår av proposition nr 233 till 1933 års riksdag

beräknades den personal, som inom styrelsen sysslade med inseendet

över de enskilda skogarna i Västerbottens och Norrbottens läns lappmar

ker m. fl. områden samt vården av de ecklesiastika skogarna och häradsallmänningarna,

ungefärligen motsvara personalen å en skogsbyrå jämte

ett antal biträden. Från den 1 januari 1934 har jämlikt bemyndigande av

Kungl. Majit den 24 november 1933 en skogsbyrå provisoriskt indragits i

samband med förflyttning av en byråchef till överjägmästarbefattning

samt indragning av en byråjägmästarbefattning å extra stat.

I enlighet härmed innebär domänstyrelsens nu framlagda förslag definitiv

indragning av sistberörda skogsbyrå ävensom viss minskning av

biträdespersonalen. Domänstyrelsen har samtidigt för styrelsen liksom

för övriga delar av domänverkets förvaltning verkställt en granskning

och omprövning av organisationen, som föranlett förslag örn inrättande

av vissa nya befattningar samt reglering i åtskilliga fall av befattningshavarnas

.ställning.

Vad domänstyrelsen anfört rörande ärendenas handläggning

samt fördelningen av ärendena mellan redan befintliga byråer och avdelningar

föranleder från min sida intet annat uttalande, än att jag i fråga

örn den skogliga försöksverksamhet, som bedrives inom domänverket, givetvis

förutsätter, att verksamheten sker i samråd med statens skogsförsöksanstalt.

Domänstyrelsen har föreslagit, att hos styrelsen skall anställas en särskild,

generaldirektören direkt underställd sekreterare med uppgift att

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ts proposition nr 148.

följa gången av den ekonomiska verksamheten och verkställa härför erforderliga

ekonomiska utredningar och kalkyler. Jag har intet att erinra

mot förslaget, som ej mött invändningar från de hörda myndigheternas

sida. Huruvida handläggningen av ärenden rörande domänverkets organisation

jämväl bör, såsom styrelsen föreslagit, överflyttas från styrelsens

ordinarie byråer till ifrågavarande sekreterare, torde böra bliva

föremål för närmare övervägande i samband med utarbetandet av

erforderliga instruktionsbestämmelser. Mot sekreterarens placering i

lönegraden B 26 har jag med hänsyn till de särskilda fordringar, som

givetvis böra ställas på innehavaren av en sådan befattning, i likhet

med lönenämnden intet att erinra. Befattningen bör emellertid icke lämpligen

utgöra sluttjänst. Av denna anledning och med hänsyn till att anordningen,

som kan tänkas i vissa avseenden rubba den nuvarande arbetsordningen

i styrelsen, ännu är oprövad, anser jag, att befattningen bör

uppföras å extra stat.

I en föregående avdelning har jag behandlat domänstyrelsens förslag

örn en mera fast, koncentrerad organisation av verksamheten på tre områden,

där arbetet är av mera teknisk art, nämligen skogsindelning, dikning

och vägbyggnad. Dessa verksamhetsgrenar äro för närvarande inordnade

under den å extra stat uppförda skogsbyrån i styrelsen, de två

sistnämnda hittills dock endast mera formellt. Enär domänstyrelsen synes

mig hava nöjaktigt styrkt det permanenta behovet av en byrå, avsedd

att sammanhålla och leda ifrågavarande viktiga tekniska verksamhet

samt att fullgöra vissa närliggande funktioner, såsom handläggning

av flottledsärenden, värderingar för inköp och försäljning, ärenden angående

fastighetstaxering m. m., vill jag tillstyrka, att nämnda skogsbyrå

nu uppföres å ordinarie stat under benämningen skogstekniska byrån.

Däremot anser jag mig icke böra tillstyrka, att försäljningsbyrån nu

uppföres å ordinarie stat. Det är enligt min mening tveksamt, huruvida

anledning föreligger att i fråga örn försäljningschefen frångå de allmänna

riktlinjer för anställning av personalen inom domänverkets industri- oell

försäljningsverksamhet, vilka domänstyrelsen framlagt. Emellertid bör

övervägas, huruvida ej med befattningen som försäljningschef kan följa

pensionsrätt i samband med beredande av pensionsrätt för extra ordinarie

och vissa andra icke-ordinarie befattningshavare, varom förslag för närvarande

är under utarbetande i finansdepartementet. Därest nuvarande

anställningsform och avlöningsbestämmelser för försäljningschefen befinnas

utgöra hinder härför, torde frågan om försäljningschefens ställning i

dessa hänseenden böra upptagas till förnyat övervägande i syfte att möjliggöra

befattningens förenande med pensionsrätt. I övrigt har jag intet

att erinra mot styrelsens förslag beträffande organisationen av försäljningsbyrån,

som innebär byråns uppdelning å tre avdelningar, varav en

direkt underställd försäljningschefen och två underställda sekreterare ä

extra stat i lönegraden B 26. Denna löneställning anser jag mig kunna

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

tillstyrka för sekreterarna med hänsyn till den speciella sakkunskap, som

måste krävas av ifrågavarande tjänstemän.

Utöver de organisatoriska förändringar i domänstyrelsen, jag nu behandlat,

har styrelsen föreslagit vissa förändringar beträffande de nuvarande

befattningshavarnas ställning. Detta förhållande har

föranlett lönenämnden att erinra, att de framställningar från befattningshavare

eller grupper av befattningshavare örn förbättrade lönevillkor,

vilka överlämnats till 1928 års lönekommitté, icke blivit föremål för

behandling av kommittén och sedermera i allmänhet ej föranlett någon

åtgärd. Det syntes nämnden under sådana förhållanden riktigast, att

även för domänverkets del med en mera allmän prövning av befattningarnas

löneplacering finge anstå.

Att 1928 års lönekommitté icke verkställt någon realprövning av befattningarnas

lönegradsplacering, vilket för övrigt icke torde hava ingått i

dess uppdrag, kan enligt min mening ej anföras som skäl för att vid den

allmänna granskning av domänverkets organisationsförhållanden, som nu

av omständigheterna framtvingats, underlåta att vidtaga de jämkningar

beträffande befattningshavarnas ställning, som kunna påkallas av organisatoriska

skäl. Ett ytterligare uppskov i detta avseende är så mycket

mindre lämpligt, som behovet av de regleringar, jag anser erforderliga,

redan länge gjort sig gällande, ehuru den provisoriska karaktären av domänverkets

organisation förhindrat frågornas upptagande.

Innan jag övergår till behandling av de ifrågasatta löneregleringarna,

vill jag framhålla, att de yttranden, som däröver avgivits, i vissa fall

icke torde hava tagit hänsyn till att befattningshavarnas ställning ej kan

bedömas enbart ur de synpunkter, som äro tillämpliga för centrala ämbetsverk,

och ej heller alltid efter de förhållanden, som råda vid kommunikationsverken.

Så torde löneställningen för en del befattningshavare,

vilka under sin tjänstgöring hos företagets ledning komma i direkt kontakt

med revirförvaltarna, böra i viss mån avvägas med hänsyn till den

ställning, sistnämnda tjänstemän intaga. I de fall, då befattningen är av

den art, att man eftersträvar rekrytering av innehavarna från skogsstaten,

måste även denna omständighet tagas i betraktande.

Jag övergår nu till de särskilda lönefrågorna.

Domänstyrelsens förslag örn höjning av arvodet till överdirektören från

17,000 kronor till 18,000 kronor kan jag ej tillstyrka.

Den ifrågasatta ombildningen av de nuvarande byråchefsbefattningarna

till förordnandetjänster med arvode, som väsentligt överstiger den

med byråchefsbefattning förenade avlöningen, anser jag i likhet med

statskontoret, riksräkenskapsverket och lönenämnden vara en fråga av

principiell innebörd och stor räckvidd. Åtgärden bör med anledning härav

under inga omständigheter nu vidtagas för ett enstaka verk.

Uppfattning av befattningen som domänfiskal från lönegraden B 28

till B 30 anser jag i likhet med statskontoret och lönenämnden icke vara

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

tillfyllest motiverad. En. sådan åtgärd skulle enligt min mening kunna

tolkas som en uppvärdering av en hel grupp likvärdiga befattningar inom

statsförvaltningen. Jag avstyrker därför domänstyrelsens förslag örn

ändring av domänfiskalens löneställning. Däremot synes mig den motivering,

domänstyrelsen anfört för inrättande av en befattning som andre

domänfiskal, bärande. Ett verk med domänverkets omfattande fastighetsförvaltning

måste givetvis i stor utsträckning överlämna frågor till handläggning

av jurist eller i annan form anlita juridisk sakkunskap. Med

hänsyn till arten av de uppdrag, som gemenligen medfölja ombudsmannaskap,

förefaller den uppdelning av arbetsuppgifterna mellan två parallellt

arbetande jurister, som i viss mån synes hava genomförts inom domänstyrelsen,

vara rationell. På grund härav tillstyrker jag i likhet med statskontoret,

att notariebefattningen hos domänfiskalen ersättes med en befattning

som andre domänfiskal i lönegraden B 26, därvid namnet å domänfiskalsbefattningen

bör ändras till förste domänfiskal.

I samband med skogsbokföringskommitténs överlämnande av domänverkets

bokföring till styrelsen inrättades i styrelsen ett kamrerarekontor

under ledning av en domänkamrerare, som uppfördes i lönegraden B 26

å extra stat. Denna befattning är givetvis av permanent natur och endast

do avlöningstekniska svårigheter, som varit rådande vid domänverket,

hava hindrat befattningens överflyttning till ordinarie stat långt tidigare.

Någon erinran har ej framställts mot befattningens löneplacering.

Även jag anser, att sådana fordringar skola ställas på den för domänverkets

bokföring ansvarige tjänstemannen, att den förhållandevis

höga lönegradsplaceringen bör hava en viktig uppgift att fylla för förvärvande

av för befattningen fullt kvalificerad innehavare. Jag tillstyrker

därför domänstyrelsens förslag örn tjänstens överförande till ordinarie

stat i lönegraden B 26.

Den ifrågasatta jämkningen av de nuvarande byråjägmästarbefattningarna,

vilka tillhöra en mot B 24 svarande lönegrad, till befattningar

i lönegraden B 26 är i flera avseenden av annan innebörd än övriga

här framförda förslag beträffande löneändringar. Såsom närmare framgår

av den redogörelse, domänstyrelsen lämnat för befattningens utveckling

från år 1918, har den alltsedan dess i avlöningshänseende betraktats

som en i domänstyrelsen inordnad jägmästarbefattning. Åren 1919 och 1920

utgick sålunda avlöning och tjänstgöringspenningar för befattningen

med samma belopp som för alla jägmästare i landet från Gästrikland och

Bergslagen söderut. Vid genomförandet från år 1921 av den kombinerade

lönegrupperingen för skogsstaten följdes alltjämt principen örn lika lön

på det sätt, att byråjägmästarbefattningarna placerades i sådan lönegrad,

att byråjägmästarnas avlöning, som utgick efter dyrort, motsvarade don

i Stockholm bosatte jägmästarens avlöning, vilken utgick efter kombinerad

lönegruppering. I det följande kommer jag att föreslå, att det kombinerade

lönegrupperingssystemet för skogsstaten skall överges och grup
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

pering efter enbart dyrort införas. Därest nian nu är beredd att för skogsstaten

tillämpa samma bestämning av lönens penningvärde å olika orter,

som redan länge använts för övriga statstjänstemän, kan byråjägmästarbefattningen

icke kvarstå i lönegraden B 24, utan att den eftersträvade pariteten

med jägmästarbefattningen brytes. — Domänstyrelsen Ilar åberopat

två kommittéer, som ansett nu ifrågavarande befattning böra jämställas

med jägmästare, samt själv lagt mycken vikt vid att så skedde.

Lönenämnden har funnit vissa skäl tala för byråjägmästarnas uppfattning

till lönegraden B 26 men ansett, att några särskilda förhållanden nu

icke tillkommit, som borde föranleda ändring i lönegradsplaceringen. För

egen del vill jag gentemot lönenämnden framhålla, att införandet för

skogsstaten av lönegruppering efter enbart dyrort utgör ett nytillkommet

moment, som förorsakar en direkt sänkning av lönestandarden för

byråjägmästarna i förhållande till jägmästarna. Enligt min uppfattning

bör emellertid befattningen som byråjägmästare ovillkorligen vara så

avlönad, att styrelsen har möjlighet att till densamma förvärva för befattningen

särskilt lämplig revirförvaltare. På grund härav anser jag,

att nämnda grupperingssystem ej bör införas för jägmästarbefattningen,

utan att befattningen som byråjägmästare samtidigt fullt likställes med

denna. Så synes mig lämpligast kunna ske genom att de båda befattningarna,

för vilka kräves samma högre fackexamen, sammanföras till en

befattning som jägmästare i domänverket. I fråga örn denna anordning,

som avser att underlätta passage mellan styrelsen och lokalförvaltningarna,

får jag hänvisa till vad i en följande avdelning därom anföres.

Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra, att det torde bliva nödvändigt

att i samband med de tre skogsbyråernas sammanförande till

två byråer tillägga jägmästarna i domänstyrelsen skyldighet att föredraga

vissa grupper av ärenden samt att dessa befattningshavare i egenskap

av ställföreträdare för byråcheferna regelbundet och ofta för längre

tid måste inträda som ledamöter i styrelsen. Dessa omständigheter synas

mig giva ytterligare stöd för uppfattningen, att jägmästarna i domänstyrelsen

ej lämpligen böra placeras i lägre lönegrad än jägmästare å revir.

Behovet av en sekreterarbefattning å den kamerala byrån synes mig

hava tillfyllest ådagalagts. Jag ansluter mig i denna fråga till löne

nämnden, som föreslagit, att befattningen skall placeras i lönegraden

B 24. På grund härav förordar jag, att den nuvarande notarietjänsten å

ifrågavarande byrå ersättes med en sekreterarbefattning i nämnda lönegrad.

Åtskilliga omständigheter tala för beredande av en starkare ställning

åt den för revisionsväsendet inom domänverket närmast ansvarige. Jag

åsyftar bland annat den mångsidiga utbildning och erfarenhet, som bör

krävas av ledaren av det självständiga revisionsarbetet inom domänverkets

förvaltning, samt den ställning till jägmästarna, som denne tjänsteman

intager. Med anledning härav biträder jag domänstyrelsens, av riks
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

räkenskapsverket och lönenämnden tillstyrkta förslag om ersättande av

en befattning som revisor i lönegrad motsvarande B 21 med en befattning

av samma slag som förste revisorsbefattningen vid statens järnvägar,

d. v. s. som förste revisor i lönegraden B 26.

Beträffande domänstyrelsens förslag örn ändrad anställningsform för

de icke ordinarie notarier bos styrelsen, vilka hava jägmästarutbildning,

får jag hänvisa till vad jag därom anfört i det föregående.

Mot domänstyrelsens förslag angående omorganisation av befattningen

som registrator hos styrelsen bar jag intet att erinra.

I fråga om befattningshavare i lägre lönegrader ämnar jag tillstyrka

Kungl. Majit att öka antalet befattningar på sätt, som föreslagits av

domänstyrelsen. Även örn vissa motiv föreligga för ett förhandsbeslut

i denna fråga, bär jag dock ansett övervägande skäl tala för reglering av

denna personals anställningsförhållanden i samband med genomförandet

av övriga organisationsförändringar.

I den proposition Kungl. Majit beslutat förelägga riksdagen angående

förändrade grunder för utarrendering av viss kronojord har föreslagits,

att länsstyrelsernas befattning med utarrendering av domänerna skall

upphöra. På sätt förut angivits nödvändiggör detta en ökning av arbetskrafterna

i domänstyrelsen. Jag biträder därför kronojordsutredningens

förslag örn inrättandet av en befattning såsom sekreterare i lönegrad B 24

å jordbruksbyrån. Den av domänstyrelsen påyrkade löneuppflyttningen

för kassören bos styrelsen till lönegraden B 14 är jag däremot icke beredd

att för närvarande förorda. Prövningen av denna fråga torde böra anstå,

tills erfarenhet vunnits örn de nya arbetsuppgifternas inverkan i fråga

örn behörighet och kvalifikationer i övrigt för befattningen. 7

7. Reglering av tjänstgöringsområden m. m.

I propositionen nr 233 år 1933 angående indragning av viss personal vid

domänverket m. m. uttalade jag, att den reglering av tjänstgöringsområden,

som från den 1 januari 1934 måste genomföras för skogsstaten med

anledning av de av 1932 års riksdag beslutade ändringarna i skogslagstiftningen,

borde ske på sådant sätt, att någon ytterligare större omläggning

i fråga örn indelningen i tjänstgöringsområden, såvitt möjligt, icke

behövde vidtagas som en följd av statsmakternas prövning av domänverkets

inre organisation. Jag framhöll med anledning härav, att hinder

alltså ej torde böra möta för Kungl. Majit att från den 1 januari 1934 provisoriskt

fastställa den indelning av landet i tjänstgöringsområden, som

föranleddes icke blott av de inträffade förändringarna i landets skogliga

administration utan jämväl av den ändring beträffande domänverkets inre

organisation, som vore att förvänta. Regleringen av tjänstgöringen från

sagda dag för den ytterligare personal, som till följd härav kunde komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skogsslätt!! och skogsskolorna enligt förutvarande organisation (personal den 1 januari 1933).

Distrikt

•

Förvaltande personal

Bevakande personal

Övrig

personal

Överjägmästare

jägmästare

skogsskoleföre-

ståndare

skogstaxator

biträdande jäg-

mästare

överjägmästar-

assistenter

revirassistenter

underlärare

distriktsassistenter

diknings-,

indelnings-, väg-

assistenter och

tillfälliga assistenter

Summa

ordinarie skogs-

rättare

ordinarie kronojägare

inkl. tillsyningsmän

icke ordinarie krono-

jägare å revir samt

skogsrättare

dikningsförman,

skogsindelnings- förmän och till- fällig personal

Summa

biträden hos

Överjägmästare

biträden å revir- expedition

Övre Norrbottens .....

i

ii

_

—

—

i

7

—

—

—

20

—

54

13

i

68

i

1 8

Nedre Norrbottens ......

i

13

—

—

-

i

8

—

—

i

24

—

55

14

2

71

i

12

Skellefteå ..................

i

9

—

—

—

i

7

—

—

—

18

—

41

18

2

61

i

1 7

Umeå........................

i

10

i

-

—

i

9

i

—

i

24

i

48

21

2

72

i

1 9

Härnösands ...............

i

12

—

—

—

i

7

—

—

i

22

—

55

14

i

70

i

7

Mell. Norrlands .........

i

11

i

—

—

i

4

i

—

—

19

i

59

14

—

74

i

1 6

Dalarnas.....................

i

10

—

—

—

i

5

—

i

—

18

—

43

13

—

56

i

1 7

Stockholm-Gävle.........

i

7

i

—

4i

i

4

i

—

i

17

i

33

13

—

47

i

2 9

Bergslags ..................

i

10

—

—

—

i

6

—

—

—

18

—

40

12

—

52

i

2 9

östra ........................

i

9

i

—

—

i

2

i

i

—

16

i

37

5

—

43

i

8

Västra........................

i

8

—

—

—

i

3

—

—

—

13

—

40

5

—

45

i

2 8

Smålands ...... . .........

i

10

—

—

—

i

3

—

i

i

17

—

36

12

—

48

i

810

Södra.......................

i

7

i

—

—

i

3

i

—

—

14

i

33

5

—

39

i

6

Specialpersonal, som ej

underställts distrikt...

—

—

—

ii

—

—

—

—

—

29

35

—

—

—

9

9

—

—

Övrig personal............

—

—

—

—

—

—

-

—

—

57

57

—

—

—

85

85

—

—

Summa

13

127

5

6

i

13

68

5

3

91

332

5

574

159

102

840

13

106

1 Härav 1 icke ordinarie kronojägare (ingår även i bevakande personal).

2 » 2 » » »(»»»»• »).

8 » 3 ». ■ » » ( » » » » » ),

4 Innehaves av en ordinarie skogsingenjör.

Anm. Icke ordinarie befattningshavare, som uppehåller vakant ordinarie befattning, redovisas å denna befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skogsstaten och skogsskolorna enligt föreslagen organisation.

1

Jägmästarpersonal

Kronojägarpersonal

Övrig

personal

1

Distrikt

Överjägmästare

jägmästare

skogsskoleföre-

ståndare

skogstaxatorer

dikningsledare

o:

so a

00 ■—

— • po:

»OR*

Z B

3 g:

ST ®

i-j p

*■*

revirassistenter

underlärare

distriktsassistenter

diknings-, indelnings-

och vägassistenter

Summa

ordinarie skogs-

rättare

ordinarie krono-

jägare

icke ordinarie krono-

jägare å revir samt

skogsrättare

diknings- och skogs-

indelningsförmän

Summa

biträden hos

Överjägmästare

biträden å revir- expedition

Övre Norrbottens .....

i

8

_

_

i

7

_

1

_

18

_

36

11

_

47

i

8

Nedre Norrbottens.....

i

8

—

—

—

i

7

—

1

—

18

—

36

15

—

51

i

8

Skellefteå ..................

i

8

—

—

—

i

5

—

1

—

16

—

31

16

—

47

i

8

j Umeå ........................

i

9

i

—

—

i

6

1

1

—

20

i

37

18

—

56

i

9

j Mell. Norrlands .........

i

11

i

_

—

i

‘11

1

1

—

27

i

*48

3 20

—

69

i

9

Gävle-Dala..................

i

10

—

—

—

i

7

—

1

—

20

—

38

12

—

50

i

8

Bergslags ..................

1

9

i

—

—

i

5

1

1

—

19

i

36

13

—

50

i

10

Östra ........................

i

10

—

—

—

i

3

—

1

—

16

—

44

9

—

53

i

10

Västra........................

i

8

—

—

—

i

O

—

1

—

16

—

39

8

—

47

i

7

Södra .......................

Specialpersonal, som ej

i

8

1

—

—

i

4

1

1

—

17

i

35

9

—

45

i

8

underställts distrikt...

—

-

—

3

2

—

—

—

23

28

—

—

—

12

12

—

—

Summa

Befattningar av över- gångsnatur därutöver

10

4 89

5

4

3

2

10

60

4

10

23

215

4

380

131

61

12

527

10

85 1 2 3 4

I

1 Härav 6 för renbetesland och skyddsskogar.

2 » 4 » » » » ^3

3 » 10 » » » » saint 1 icke ordinarie skogsrättare. <©

4 » högst 35 befattningar, förenade med särskilda lönetillägg av två storleksordningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Domänstyrelsen enligt förutvarande organisation. Ordinarie befattningar angivas med rak stil, icke ordinarie med kursiv stil.

Förordnande eller

lönegrad enligt

avlöningsregl. för

kommunikations,

verken

Första

skogs-

byrån

Andra

skogs-

byrån

*

Fjärde

skogs-

byrån

Femte

skogs- byrån

m. kart- avdeln.

Försälj-

K a

m e

r a 1

b y

rån

Domän-1

fiskals- j

kontor

nings-

avdel-

ningen

bruks-

byrån

| Kansli

Kamre-

rare-

kontor

Stati-

stik-

kontor

Revi-

sionsav-

delning

Kassa-

kontor

Registra- torskon- tor med

arkiv

Ii köps- avdel- ning

Skriv-

avdel-

ning

Exp.-vak- ter med

telefon- växel

Förordnande

arvode 30,000 kr.

—

-

—

general-

direktör

—

—

—

—

—

Förordnande

arvode 17,000 kr.

—

—

—

—

—

—

över-

direktör

—

_

—

—

—

—

—

—

Förordnande

arvode 17,000 kr.

—

—

—

—

försälj-

ningschef

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

B 30

byrå-

chef

byrå-

chef

byrå-

chef

byrå-

chef

—

byrå-

chef

—

b

y

r

å

C

h

e

t

-

B 28

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

domän-

fiskal

11 26

byrå-

direktör

sekrete-

rare

domän- kamre- rare

domän-

statis-

tiker

B 24

byråjäg-

mästare

byråjäg-

mästare

byråjäg-

mästare

by-råjäg- mästare

byråjäg.

mästare

—

—

—

—

—

—

—

inten-

dent

—

-

—

B 21

notarie

notarie

domän-

bokhål-

lare

2 revi- sorer

registra- tor och

aktuarie

notarie

B 19

notarie

notarie

notarie

notarie

2 nota- rier

21/»

notarier

för söks- ledare

notarie

—

notarie

2 nota- rier

—

—

—

—

1/i no- tarie

B 11

—

—

—

—

—

—

—

—

—

kansli-

skrivare

kassör

—

—

—

—

—

B 7

kansli-

biträde

kansli-

biträde

kansli-

biträde

4 kans- libitr.

krono- jägare

kansli- biti äde

2 kans- libitr.

2 kans- libitr.

kansli- biträde

kansli-

biträde

förste

exp.

vakt

kansli-

biträde

B 5

~

2 exp.

vakter

3 exp.

vakter

B 4

kontors-

biträde

kontors-

biträde

kontors-

biträde

4 leont,

bitr.

3 kont.

biträden

kontors-

biträde

kontors- biträde

16 kont.

bitr.

5 kont.

bitr.

2 kont.

bitr.

3 kont.

bitr.

2 kont

bitr.

kontors-

biträde

4 kont.

bitr.

2 kont.

bitr.

kontors-

biträde

4 kont.

bitr.

kontors

biträde

kontors-

biträde

B 2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

skriv-

biträde

—

skriv-

biträde

—

Övriga biträden

~

biträde

3 bi''rå- dén

1

—

—

biträde

—

—

—

2 biträ- den

i _

Ordinarie biträden, sorn innebära högre icke ordinarie befattningar, hava upptagits endast för sistnämnda befattningar.

* Tredje skogsbyrån indragen år 1925.

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 148.

Do 111 atis tyre Isen enligt föreslagen organisation. Ordinarie befattningar angivas nied rak stil, icke ordinarie med kursiv stil

Förordnande eller

lönegrad

Första

skogs-

byrån

Andra

skogs-

byrån

Skogstek- ni ska by- rån med

kartavdel- ningen

Försälj- nings- och in- dustri- byrån

Jord-

bruks-

byrån

K

a m

era

1 b y

r å

1

Doinän-

liskals-

kontor

Kansli

Kamrerare- ooli stati- stikkontor

Eevi-

sionsav-

delning

Kassa-

kontor

Kegistra- torskon- tor med

arkiv

Inköps-

avdel-

ning

Skriv.

avdel-

ning

Exp.-vak- ter med

telefon

växel

Förordnande

_

general-

_

—

—

—

—

—

—

arvode 30,000 kr.

direktör

Förordnande

—

—

—

—

—

över-

—

arvode 17,000 kr.

direktör

Förordnande

—

—

—

försälj-

—

—

—

—

—

arvode 17,000 kr.

ning schief

B 30

byrå-

byrå-

byrå-

—

byrå-

—

b

y

r

å

e

eliet

ebet

byrå-

direktör

_

förste do-

B 28

mänfiskal

B 26

jäg-

jäg-

jäg-

2 seiere-

byrå-,

sekre-

—

domän-

förste

—

—

—

—

—

andre do-

mästare

mästare

mästare

terare

direktör

terare

kamrerare

revisor

mänfiskal

sekre-

domänsta-

terare

tistiker

_

_

sekre-

—

sekre-

—

—

—

—

inten-

—

—

—

terare

terare

dent

B ->1

_

_

__

_

notarie

—

—

domän.

revisor

—

—

—

—

—

—

bokhållare

B 1 9

assi-

assi-

assi-

2 assi-

2 1/a no-

assi-

notarie

assi-

assi-

—

—

—

—

—

■/a no-

sten t1

stent1

stent1

stenter''

tarie

stent1

steni 1

stent1

tarie

försöks-

ledare ''

B 11

__

_

—

—

—

—

kansli-

kassör

registra-

—

—

—

—

skrivare

tor

kansli-

kansli-

_

kansli-

7 kansli-

2 kansli-

—

2 kansli-

kansli-

kansli-

l:e exp.-

kansli-

biträde

biträde

biträde

biträde

biträden

biträden

biträden

biträde

biträde

vakt

biträde

_

_

—

—

—

—

—

—

2 exp.-

. -

B o

vakter

3 exp.-

vakter

2 kont.-

3 leont -

kontors-

kontors*

kontors-

13 kontors-

2 kont.-

2 kont.-

5 kont.-

kontors-

kontors-

kontors-

kontors-

biträde

biträden

biträden

biträde

biträde

biträde

biträden

biträden

biträden

biträden

biträde

biträde

biträde

j biträde

(

kontors-

4 kontors-

3 kont.-

kontors-

5 kont.-

|

biträden

biträde

biträden

biträden

biträde

biträden

1 Eventuellt ordinarie anställning i B 20.

Kungl. Majlis proposition nr US.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. May.ts proposition nr 148.

att bliva övertalig, ansåg jag ävenledes böra, i avvaktan på riksdagens

beslut, provisoriskt verkställas av Kungl. Majit.

Den 24 november 1933 Ilar Kungl. Majit i enlighet härmed efter förslag

av domänstyrelsen fastställt ny indelning av landet i revir och distrikt,

som ansluter till domänstyrelsens av mig nu biträdda förslag. Indelningen

skall jämlikt förenämnda beslut gälla från den 1 januari 1934 tillsvidare,

intill dess annorlunda kan bliva förordnat, dock att regleringen

skall beträffande det revir, vars omfattning är beroende av indragningen

av Ombergs skogsskola från den 1 oktober 1934, träda i tillämpning den

1 januari 1935. I den mån den fastställda indelningen avser tillfälliga

revir samt reglering av annat revir eller distrikt, vilken föranletts av inrättandet

av tillfälligt revir, skall indelningen upphöra att gälla, då innehavaren

av det tillfälliga reviret avgår ur tjänst.

Vidare har Kungl. Majit den 21 december 1933 förordnat örn de förflyttningar

av jägmästare och Överjägmästare, som påkallats av den nya reviroch

distriktsindelningens ikraftträdande.

Till åskådliggörande av befattningarnas antal inom skilda tjänstegrupper

i skogsstaten och vid statens skogsskolor samt inom domänstyrelsen

hava upprättats omstående fyra tablåer över ifrågavarande befattningar

enligt förutvarande organisation samt enligt den av mig föreslagna organisationen.

Därjämte har upprättats en karta över landets indelning i

distrikt och revir enligt förutvarande och föreslagen organisation. Kartan

torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

lil. Allmänna anställnings- och avlöningsförhållanden. 1

1. Anställningsform.

Domänstyrelsen har framhållit, att anställning av personalen borde ske

under former, som möjliggjorde ett noggrant utväljande av lämplig personal,

icke minst till de särskilt ansvarsfulla posterna inom domänverket.

Vidare har styrelsen anfört följande.

Styrelsen hade i yttrande över socialiseringsnämndens utredning i princip

anslutit sig till nämndens uppfattning, att ordnandet av verkets ekonomiska

mellanhavanden med personalen och sättet för personalens utnyttjande

borde helt ankomma på verkets ledning. Med hänvisning till

att domänverket alltjämt komme att tillhöra de statliga verken och därför

bliva beroende av statsmakterna i lönefrågor, hade styrelsen emellertid

samtidigt framhållit, att den föreslagna reformen i praktiken skulle

vålla betydande svårigheter. Styrelsen hade i stället förordat, att vissa

reformer skulle genomföras inom ramen för nuvarande, av statsmakterna

reglerade system, avsedda att bereda styrelsen större frihet i fråga örn dispositionen

av arbetskraften på ett för verket ändamålsenligt sätt.

Styrelsen ifrågasatte icke heller nu någon ändring för domänverkets

del av gängse statliga anställningsformer. De befattningar, som motsva
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majda proposition nr 148. 83

rade ett permanent behov av arbetskraft, borde uppehållas av ordinarie

tjänstemän, såvitt icke särskilda skäl talade för deras uppehållande medelst

extra ordinarie eller extra arbetskraft. I fråga örn sättet för tjänstemans

tillsättande borde gälla, att förtroendesysslorna skulle skötas av

tjänstemän, som därtill förordnades för viss begränsad tid, och övriga ordinarie

befattningar förestås av konstituerade tjänstemän. Men även med

tillämpande av dessa allmänna grunder kunde enligt styrelsens mening

en tillräcklig frihet för verkets ledning vinnas genom förbättring i flera

avseenden av de nuvarande anställningsformerna.

Styrelsens förut omförmälda förslag örn byråchefers i domänstyrelsen

och överjägmästares tillsättande medelst förordnande utgjorde en sådan

reform. För den ordinarie personal, som enligt domänstyrelsens förslag

alltjämt skulle tillsättas medelst konstitutorial, syntes en förenkling av

det nu tillämpade sättet för tillsättande av tjänster kunna åstadkommas

dels genom överlämnande till styrelsen av befogenhet att tillsätta ytterligare

ett antal högre befattningar, dels genom att konstitutorialen i lämplig

omfattning gåves sådan form, att en ändamålsenlig rörlighet hos personalbeståndet

befordrades.

Av tjänsterna inom domänverket tillsattes för närvarande de, som motsvarade

lönegraden B 24 och högre lönegrader (byråchef, Överjägmästare,

domänfiskal, flottledsingenjör, jägmästare, sekreterare, byrådirektör, domänkamrerare,

domänstatistiker, föreståndare vid Klotens fortsättningsskola,

skogsskoleföreståndare, byråjägmästare och intendent) av Kungl.

Majit, under det att övriga tjänster tillsattes av domänstyrelsen. Det

vöre enligt styrelsens mening lämpligt, att domänstyrelsen i detta avseende

tillerkändes samma befogenhet, som tillkomme styrelserna inom övriga

affärsdrivande verk. På grund härav ansåge styrelsen, att befattningar i

lönegraden B 27 och lägre lönegrader borde tillsättas av styrelsen.

_ Enligt gällande bestämmelser utnämndes eller antoges för närvarande

tjänstemän inom domänverket vid befordran eller transport till innehavare

av viss befattning, såsom jägmästare i särskilt angivet revir, kronojägare

i särskilt angiven bevakningstrakt m. m. Därest av särskild anledning

förflyttning av tjänsteman skulle finnas erforderlig, kunde

tjänstemannen med stöd av bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente

för domänverket transporteras till annan befattning. Då tjänstemännen

enligt nämnda bestämmelser, i likhet med tjänstemännen vid kommunikationsverken,

vore underkastade en vidsträckt flyttningsskyldighet,

syntes några konstitutionella hinder för tjänstemännens placering på ett

ändamålsenligt sätt för närvarande icke föreligga. Likväl vore den omständigheten,

att tjänsten knutits till visst tjänstgöringsområde, ägnad

att motverka en önskvärd rörlighet i personalbeståndet. Lämpligheten

av att ett mera regelmässigt transportförfarande infördes beträffande

vissa jägmästarbefattningar i övre Norrland, vartill styrelsen i det följande

återkomme, talade särskilt för en friare anställningsform.

Med anledning härav föresloge styrelsen, att, då flera befattningar iorekomme

av samma slag men med skilda tjänstgöringsområden, konstituerandet

endast skulle avse befattningen, varemot befattningshavarnas placering

skulle ske oberoende därav och beträffande samtliga konstituerade

tjänstemän avgöras av domänstyrelsen. Styrelsen stödde sig därvid på

det förfarande, som vore föreskrivet och tillämpades för kommunikations

verken. Vid konstituerande av tjänsteman i nämnda verk i lönegrad, som

vore lägre än B 28, förbundes konstitutorialet icke med viss tjänstgöringsort

för den befordrade, utan denne förordnades endast att tillsvidare vara

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements
chefen.

placerad å den ort, där han hade att tjänstgöra. Ett beslut från en sådan

verksstyrelses sida om förflyttning av tjänsteman innebure sålunda icke

någon utnämning på sätt, som för närvarande skedde beträffande motsvarande

befattningar inom domänverket. Styrelsen åberopade även den inom

Kungl. Maj:ts kansli numera tillämpade metoden att utnämna tjänsteman

till viss befattning utan angivande av placeringen inom kansliet.

Avgörande av ärende rörande konstituerande eller placering av befattningshavare

i lönegraden B 25 och högre lönegrader borde lämpligen ske

i den ordning, vari ärenden rörande domänstyrelsen och dess personal

för närvarande behandlades, nämligen i närvaro av generaldirektören,

överdirektören och samtliga byråchefer.

Den personal, som sysselsattes inom domänverkets industri- och

för säljning sverksamhet och icke rekryterades från verkets egen,

skogligt utbildade personal, måste i regel anställas under viss tävlan med

enskilda arbetsgivare. Anställningen skedde med hänsyn härtill lämpligen

på liknande sätt som inom den enskilda industrien. Även andra omständigheter

talade för att en smidigare anställningsform borde tillämpas

för ifrågavarande personal inom domänverket, samtidigt som arvodet sattes

förhållandevis högre, i den män så kunde vara erforderligt. Sålunda

mötte här svårigheter att bedöma de nyanställdas kvalifikationer för sysslorna.

Anställningens varaktighet kunde icke heller alltid överblickas,

enär domänverkets förädlingsverksamhet ingalunda finge anses vara av

mera stabil natur utan beroende av ett flertal omständigheter, som gjorde

en fastare anställningsform mindre ändamålsenlig.

De anförda synpunkterna vore i huvudsak tillämpliga för sekreterarna

å domänstyrelsens försäljnings- och industribyrå samt för ledare, förmän

m. fl. vid de industriella verken. Beträffande förstnämnda tjänstemän

ansåge styrelsen, att anställning å extra stat lämpligen borde ske. Övriga

inom affärs- och industriverksamheten sysselsatta personer borde, såsom

hittills skett, anställas som extra befattningshavare mot arvode, därvid

det stundom torde visa sig ändamålsenligt att upprätta personliga avtal

eller kontrakt örn anställningen.

Statskontoret har uttalat, att domänstyrelsens yrkande örn vidgad befogenhet

i fråga örn tillsättning av tjänstemän icke torde böra föranleda

någon anmärkning. Förslagen att konstituerande å tjänst endast skulle

avse själva befattningen samt att befattningshavares placering skulle ske

oberoende därav och beträffande samtliga konstituerade tjänstemän avgöras

av styrelsen ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka.

lii ksr öken skapsver ket har föreslagit, att styrelsen endast skulle medgivas

rätt att tillsätta befattningar i lönegraden B 24 och lägre lönegrader.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har uttalat, att samtliga jägmästare

borde utnämnas av Kungl. Maj:t. Utnämningen borde ske på

visst revir, dock med möjlighet för domänstyrelsen att, i likhet med vad

som stadgades i gällande provisoriska avlöningsreglemente, förflytta tjänstemannen

till annan tjänst eller till annan befattning vid verket.

Av min i det föregående angivna uppfattning örn domänverkets organisationsfråga

följer, att jag icke anser lämpligt att nu taga spörsmålet

om en omläggning av anställningsformen vid verket under närmare över
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj-.ts proposition nr 148.

vägande. De nuvarande, vid statsförvaltningen i övrigt tillämpade anställnings-

och avlöningsreglerna böra av denna anledning tillsvidare tilllämpas.

Domänstyrelsen, som ansett den nuvarande statliga anställningsformen

och lönebestämningen vara lämplig för domänverket, har föreslagit, att

de för verket gällande reglerna för tillsättning av tjänstemän skola uppmjukas

i vissa avseenden. Styrelsens i detta syfte framställda förslag örn

ökad användning av förordnandeformen vid anställning av tjänstemän

bär jag behandlat i det föregående. Styrelsen bar vidare föreslagit, att

styrelsens befogenhet att konstitutera befattningshavare vid verket, vilken

för närvarande omfattar samtliga lönegrader till och med den lönegrad,

som motsvarar B 21 — befattningar i B 22 och B 28 saknas — skall

utsträckas att avse samtliga lönegrader till och med B 27, vilken lönegrad

likväl icke kommer att utnyttjas enligt det av mig i det föregående framlagda

förslaget. Därigenom skulle åt domänstyrelsen överlåtas att konstituera

andre domänfiskal, domänkamrerare, förste revisor, jägmästare,

sekreterare, skogsskoleföreståndare och intendent ävensom följande befattningshavare

å extra stat, nämligen byrådirektör, sekreterare, domänstatistiker,

föreståndare vid Klotens fortsättningsskola samt dikningsledare.

Enär befattningshavare i motsvarande lönegrader vid kommunikationsverken

för närvarande tillsättas av vederbörande verksstyrelse, finner jag

icke anledning motsätta mig detta förslag.

Vidare har domänstyrelsen föreslagit, att konstitutorial inom domänverket

för framtiden endast skall avse befattning av visst slag, men däremot

ej innehålla anvisning örn placering eller tjänstgöringsområde. Även

i detta fall tillämpas vid kommunikationsverken regler, som motsvara de

föreslagna. Jag finner anordningen vara särskilt lämplig för domänverket,

där befattningar av samma slag ofta kunna ställa mycket skiftande

krav på innehavarens kompetens och förmåga på grund av den stora

växling i förvaltningsuppgifterna, som betingas av bland annat avsättningen

för virke och de skogsbiologiska förhållandena. Därjämte är det

förhållandet, att jägmästare och assistent sålunda konstitueras till befattning,

med vilken följer skyldighet att tjänstgöra även i domänstyrelsen, av

särskild betydelse för den intima samverkan, som måste råda mellan affärsverkets

ledning och de underlydande organen. De praktiska fördelar,

jag därmed åsyftar, äro i främsta rummet möjligheten för styrelsen att

tillgodogöra sig framstående revirförvaltares sakkunskap samt, beträffande

assistentbefattningarna, att den gemensamma formen för anställningen befordrar

en för assistenternas utbildning ändamålsenlig passage mellan domänstyrelsen

och lokalförvaltningen.

Det synes lämpligt, att ärenden angående konstituerande eller placering

av befattningshavare i vissa högre lönegrader, såsom domänstyrelsen föreslagit,

i styrelsen avgöras i närvaro av generaldirektören, överdirektören

och samtliga byråchefer.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Beträffande formen för anställning av den personal, som sysselsättes

inom domänstyrelsens industri- och försäljningsverksamhet, synes någon

förändring över huvud taget knappast vara påkallad. I varje fall saknar

jag anledning att för närvarande upptaga frågan till närmare behandling.

2. Norrlandsfrågan.

Domänstyrelsen har anfört, att styrelsen ansett angeläget att i detta

sammanhang överväga, huruvida särskilda åtgärder vore erforderliga

eller lämpliga för att förbättra förutsättningarna för ett gott resultat av

personalens arbete i de delar av landet, där arbetet bedreves under svårare

förhållanden än eljest. Under namn av »Norrlandsfrågan» hade

spörsmålet ingående behandlats av 1928 års lönekommitté. Till grund

för den av kommittén förda diskussionen läge en omfattande utredning,

utförd av kommunikationsverkens lönenämnd.

Lönekommittén behandlade följande olika sätt att förbättra levnadsvillkoren

för i Norrland anställda tjänstemän, nämligen a) ökade kontanta

löneförmåner, b) längre semester eller rätt att sammanslå två års semester,

c) minskad daglig tjänstgöringstid, d) förmånligare tjänstårsberäkning i

samband med anordnande av s. k. passagesystem, e) tidigare pensionering'',

f) bidrag till ferieresor för befattningshavare och deras familjer och g)

inackorderingsbidrag för skolpliktiga barn och underlättande i övrigt av

barnens skolgång.

a) Ökade kontanta löneförmåner.

Lönekommittén bade föreslagit, att kallortstilläggen, vilka beträffande

domänverket för närvarande inarbetats i lönerna, skulle vid domänverket

såsom vid andra verk utgå utöver lönen med belopp, som vore lika för

befattningshavare i alla lönegrader. I sitt över kommitténs förslag avgivna

yttrande hade domänstyrelsen i stället förordat en av lönenämnden

utarbetad, progressiv skala för kallortstillägg, nämligen:

]

ii

lii

IV

V

VI

lönegrad 1-

-10

72

144

240

360

540

720

11-

-20

96

192

324

450

660

840

» 21-

-30

120

240

408

540

780

960

Styrelsen ansåge alltjämt, att förestående kallortstillägg borde fastställas

att gälla för domänverkets befattningshavare.

b) Längre semester eller rätt att sammanslå två års semester.

I likhet med kommittén avstyrkte styrelsen förlängning av semestertiden

för ifrågavarande ändamål. Kommittén bade föreslagit, att två års

semester skulle, efter prövning av vederbörande verksledning, kunna sammanslås.

Detta förslag bade tillstyrkts av styrelsen.

De med c), e), f) och g) betecknade metoderna, som av kommittén underkänts,

torde icke böra ifrågakomma för domänverkets del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 148. 8<

d) Förmånligare tjänstår sberäkning i samband med anordnande av s. k.

passagesystem.

Frågan om transport av befattningshavare från Norrland till sydligaie

delar av landet vore i stort sett en lämplighetsfråga, som krävde övervägande

för värne särskilt fall. Då sålunda andra omständigheter än rena

tjänstemeriter borde vara avgörande vid sådan transport, torde man 19^e

kunna komma lösningen av Norrlandsfrågan närmare genom att medgiva

en förmånligare tjänstårsberäkning för befattningshavare i Norrland.

Styrelsen hade i stället undersökt, huruvida icke ett mera regelmässigt

transportförfarande skulle "kunna anordnas för jägmästarna i de

sämst belägna reviren i Norrland. Därvid hade framgått, att någon planläggning

av transporterna nu icke kunde ske. Styrelsen komme emellertid

givetvis att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Örn ett regelmässigt passagesystem skulle kunna genomföras för någon

del av domänverket, torde det sannolikt bliva erforderligt att vidtaga åtgärder

för underlättande av förflyttningar. Här förelåge sålunda ett särskilt

motiv för det av styrelsen framlagda förslaget, att konstituerande av

jägmästare skulle avse befattning som jägmästare i domänverket, men icke

placeringen å visst revir, vilken skulle bestämmas i annan ordning.

Statskontoret har tillstyrkt vad domänstyrelsen härom föreslagit dock

med det undantag, att kallortstilläggen enligt statskontorets med 1928 ars

lönekommittés sammanfallande mening borde bibehållas vid de vid allmänna

civilförvaltningen och kommunikationsverken nu utgående be
l0VLönénänmden

har ansett, att skäl icke förelåge att vid domänverket tilllämpa

andra kallorstilläggsbestämmelser. än som gällde vid kommunikationsverken

m. fl. verk. Den föreslagna bestämmelsen örn rätt att i vissa

fall sammanslå två års semester syntes nämnden böra utgå.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har i fråga örn kallortstillägg

och sammanslagning av två års semester anslutit sig till de föreslagna bestämmelserna.

För jägmästare å lappmarksrevir och vissa andra revir

med mindre fördelaktig bostadsort borde stadgas rätt att söka och erhålla

annat revir i enlighet med den tur, som deras tjänstemeriter. berättigade

dem till och i mån de innehaft sin tjänst minst 5 år. Bidrag till ferieresor

framstode för föreningen som mera berättigade för skogsstatspersonaien

i övre Norrland än för militärpersonalen i Boden, som nu ägde denna förmån.

Denna personals skyldighet att vara bosatt i staden Boden vöre genom

ett ordnat passagesystem inskränkt till ett fåtal år, men skogsstatspersonalens

utsikter att erhålla transport söderut komme tydligen att hilva

ännu mera kringskurna i fortsättningen än vad som hittills varit länet.

Domänstyrelsen har föreslagit, att två av de anordningar, som av 1928

års lönekommitté föreslagits eller ifrågasatts för att bereda förbättrade förhållanden

för de i norra delarna av landet arbetande statstjänstemännen,

skola i detta sammanhang genomföras för domänverkets del, nämligen införande

av särskilda kallortstillägg samt rätt för befattningshavare att.

efter prövning av vederbörande verksledning, sammanslå två års semester.

I fråga örn kallortstillägg torde domänverkets befattningshavare böra

jämställas med befattningshavarna vid kommunikationsverken lii. fl. verk.

I likhet nied statskontoret och lönenämnden anser jag därför, att de för

Departements

chefen

♦

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ifrågavarande verk gällande kallortstilläggen, som utgå nied enahanda

belopp oavsett lönegraden, böra införas för domänverkets befattningshavare.

Vad angår rätten för ifrågavarande befattningshavare att sammanslå

två års semester, vill jag erinra, att, i samband med statens övertagande

av distriktsveterinärväsendet enligt beslut av 1933 års riksdag, distriktsveterinär

tillerkändes rätt att i en följd åtnjuta icke blott honom för

löpande år tillkommande semester utan jämväl semester för det närmast

föregående året, i den mån sådan icke redan åtnjutits. Jag tillstyrker, att

en bestämmelse av samma innebörd införes för befattningshavare vid domänverket,

stationerad å ort, där kallortstillägg utgår.

I övrigt finner jag särskilda åtgärder för förbättring av anställningsförhållandena

för personalen inom ifrågavarande trakter för närvarande icke

lämpligen böra vidtagas av statsmakterna.

3. Avlöningstekniska förhållanden.

Domänstyrelsen har härom anfört följande. Enligt det för domänverket

för närvarande provisoriskt gällande avlöningsreglementet den 22 juni

1920 vore befattningarna vid domänverkets lokalförvaltning fördelade å

lönegrupper, beträffande överjägmästarna och deras personal med ledning

av dyrort, kallort och svårskötthet, beträffande jägmästarna med

ledning av dyrort, kallort, ödslighet och svårskötthet samt beträffande kronojägarna

med ledning av dyrort, kallort och ödslighet. I det av 1928 års

lönekommitté utarbetade förslaget till nytt avlöningsreglemente hade befattningshavarna

vid domänverket på samma sätt som befattningshavarna

vid övriga verk inordnats i ortsgrupper, som bestämts enbart på grundval

av dyrorten. Styrelsen hade för sin del biträtt detta förslag. Styrelsen

ansåge, att den nämnda förändringen av domänverkets löneplan borde,

oavsett genomförandet av lönekommitténs förslag, träda i kraft i samband

med fastställande av nytt avlöningsreglemente för domänverket.

Samtidigt borde ödslighetens inverkan å lönerna bortfalla samt bostadsortens

belägenhet i kallt klimat i de nordligaste delarna av landet, kallortsmomentet,

beaktas genom särskilda kallortstillägg pä sätt, som skedde

vid kommunikationsverken. — Semestertiderna hade ändrats enligt av

1928 års lönekommitté avgivet förslag, där semestertiderna anslöte till

de för kommunikationsverken gällande tiderna med den ändring, afl

semestern för befattningshavare vid skogsstaten minskats med 5 dagar i

föidiållande till de eljest för vederbörande lönegrad gällande tiderna. —

Styrelsen hade upprättat förslag till nytt avlöningsreglemente för domänverkets

personal med tjänsteförteckning, som nära anslöte till kommunikationsverkens

avlöningsreglemente. Vid den företagna omarbetningen

av avlöningsreglementet hade lönegrader m. m. anknutits till för civil
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Movis proposition nr 148.

förvaltningen och kommunikationsverken gängse beteckningar. — Domänstyrelsen

har vidare föreslagit, att, utöver de befattningar inom

skogsstaten, som för närvarande erfordrades, skulle i staten som reservbefattningar

upptagas ett antal jägmästare och kronojägarbefattningar,

vilka tillsvidare icke skulle besättas, nämligen:

1 befattning som jägmästare av klass 1,

2 befattningar » » > » 2,

3 » » » » » 3 samt

20 » ■ kronojägare.

I skrivelse den 15 december 1933 bar domänstyrelsen hemställt, att, därest

definitivt avlöningsreglemente för domänverkets tjänstemän icke hunne

föreläggas 1934 års riksdag, Kungl. Majit måtte avlåta proposition örn

fortsatt provisorisk tillämpning av det för verkets tjänstemän nu gällande

avlöningsreglementet.

Statskontoret har beträffande domänstyrelsens förslag till avlöningsreglemente

anfört, att, därest de av statskontoret i olika avseenden gjorda

uttalandena skulle föranleda omläggning av lönegradsplaceringarna, åtskilliga

ändringar i förslaget torde bliva av nöden. Med denna reservation

syntes förslaget kunna läggas till grund för det blivande avlöningsreglementet

för tjänstemän vid domänverket. Förslaget att ett antal

jägmästartjänster skulle uppföras i staten såsom reserv för kommande

förändringar innebure en nyhet, som i verkligheten betydde, att riksdagen

i viss mån skulle avsäga sig prövningsrätten i fråga örn det vid

varje tidpunkt behövliga antalet tjänster i högre lönegrader. Så vitt

statskontoret kunde finna, måste en dylik anordning medföra liknande

konsekvenser beträffande de övriga affärsverken.

Riksräkenskapsverket bar framfört vissa betänkligheter mot utfärdande

av nytt avlöningsreglemente, innan det av 1928 års lönekommitté den 21

juli 1930 avgivna betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente

för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen

upptagits till slutlig prövning. Då detta finge förutsättas komma att

ske inom de närmaste åren, syntes skäl knappast föreligga att nu upphäva

det provisorium, som varit gällande för domänverket sedan år 1920.

I händelse det ändock skulle anses lämpligt att nu utfärda nytt avlöningsreglemente

för domänverket, torde detsamma böra avfattas i största möjliga

överensstämmelse med det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet.

— Såväl om ett nytt definitivt avlöningsreglemente

för domänverket fastställdes, som örn reglementet erhölle provisorisk giltighet

— vare sig för allenast ett år eller för en något längre tidrymd

syntes det riksräkenskapsverket vara önskvärt, att reglementets övergångsbestämmelser

så utformades, att skyldighet inträdde för varje befattningshavare,

som inginge på reglementet den 1 januari 1935 eller senare,

att vid en blivande lönereglering för bela civilförvaltningen under
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts -proposition nr 148.

kasta sig det nya reglementet i dess helhet. — Utöver omedelbart behövliga

tjänster hade domänstyrelsen föreslagit, att i staten för domänverket

skulle upptagas ett antal jägmästare och kronojägarbefattningar, vilka

avsetts att tillsättas endast i den mån, de behövde utnyttjas vid i framtiden

eventuellt erforderliga delningar av tjänstgöringsområden m. m.

Riksräkenskapsverket funne knappast tillräckliga skäl hava anförts för

ett dylikt avsteg från vad i detta avseende hittills tillämpats.

Lönenämnden har ansett sig icke böra ställa sig avvisande till domänstyrelsens

förslag örn införande i detta sammanhang av dyrortsgruppering

för skogsstatens tjänstemän med hänsyn till det ovissa läge, vari

den allmänna löneregleringsfrågan för närvarande befunne sig, och den

omständigheten, att enligt nämndens mening ett nöjaktigt ordnande av

revirförvaltarnas löneförhållanden rent lönetekniskt sett knappast vore

möjligt, så länge den nuvarande, på bland annat svårskötthetsmomentet

grundade fördelningen av tjänsterna på olika lönegrupper ägde tillämpning.

— Semesterbestämmelserna i avlöningsreglementet borde enligt

nämndens mening avfattas i överensstämmelse med föreskrifterna i

nu gällande avlöningsreglemente för domänverket, dock med den jämkning,

som föranleddes av ändrad benämning å vissa befattningar. —

Nämnden har vidare påpekat, att i samtliga nu gällande avlöningsreglementen

inom den nyreglerade statsförvaltningen, med undantag allenast

av domänverkets avlöningsreglemente, funnes intagna bestämmelser örn

en lönenämnd. Kommunikationsverkens lönekommitté hade på sin tid

ansett en lönenämnd för domänverkets del icke erforderlig. Emellertid

hade erfarenheten under de gångna åren givit vid handen, att ärenden

berörande domänverkets löneförhållanden av Kungl. Maji ofta remitterades

till kommunikationsverkens lönenämnd för yttrande. Anledning

syntes sålunda förefinnas, att i domänverkets nya avlöningsreglemente

upptaga en föreskrift, svarande mot den i 44 § av kommunikationsverkens

avlöningsreglemente intagna. — Det syntes nämnden lämpligast, att det

nya reglementet antoges allenast provisoriskt. Detta uteslöte icke,

att reglementets giltighetstid bestämdes till mer än ett år, exempelvis

till tre år. Såsom en ytterligare åtgärd för underlättande av ett framtida

överflyttande av domänverkets tjänstemän till allmänna avlöningsreglementet

syntes det lönenämnden böra övervägas, huruvida icke bestämmelserna

borde kompletteras med en föreskrift, som stadgade skyldighet

för tjänsteman, som inginge å det nya avlöningsreglementet för

domänverket, att underkasta sig de ändringar i avlöningsvillkoren, som

kunde varda beslutade i samband med en allmän reglering av lönerna

för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. — Enligt domänstyrelsens

förslag till avlöningsreglemente skulle antalet ordinarie befattningar

i 20:e—30:e lönegraderna, med visst undantag, fastställas av Kungl. Maj:t

och riksdagen. Enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente åter

gällde, att antalet befattningar i 21 :a och högre lönegrader fastställdes av

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts proposition nr 148.

Kungl. Majit och riksdagen, medan antalet befattningar i 20:e och lägre

lönegrader bestämdes av Kungl. Majit. Det syntes icke föreligga anledning

att vid domänverket tillämpa ett skiljaktigt förfaringssätt i detta hänseende.

— Beträffande de av domänstyrelsen föreslagna reservbefattningarna

har nämnden uttalat, att, därest ett verkligt behov av en sådan anordning

förelåge, vilken såvitt nämnden hade sig bekant saknade mots\ arighet

inom andra verk, nämnden ville ifrågasätta, huruvida det icke

kunde anses vara för ändamålet tillfyllest, att samtliga behövliga reservtjänster

hänfördes till jägmästare av klass 3.

Lönenämndens ledamot riksdagsmannen N. Äng. Nilsson har i särskild

reservation uttalat, att skogspersonalens lönefråga intoge en särställning

och icke borde som så många andra lönefrågor uppskjutas i avvaktan på

den allmänna lönerevisionen i samband med dyrtidstilläggens borttagande.

Sveriges kronojägareförbund har anfört, att med hänsyn till den ökade

arbetsintensitet, som nu påfordrades, och med den vidgade befogenhet, som

i förslaget förutsattes, intet skäl kunde föreligga att avhålla kronojägare

från samma semesterrätt, som åtnjötes av motsvarande befattningshavare

vid statens övriga affärsdrivande verk. Förbundet har ansett en semestertid

av 25 dagar före uppnådda 40 år och 35 dagar efter uppnåendet av

nämnda ålder böra gälla för kronojägare.

I likhet med domänstyrelsen och lönenämnden anser jag, att den särskilda

lönegruppering, som sedan år 1921 tillämpats för skogsstatens befattningshavare,

bör på grund av de ojämna och irriterande verkningar,

den medfört, bortfalla i samband med införande av kallortstillägg samt,

beträffande jägmästarbefattningarna, av lönetillägg för befattningar å

svårskötta revir.

Jag biträder domänstyrelsens förslag örn ändring av gällande bestämmelser

örn semestertidernas längd i enlighet med 1928 års lönekommittés

därom avgivna förslag, varigenom även en bättre överensstämmelse med

de för kommunikationsverken nu gällande semestertiderna ernås.

Lönenämndens förslag örn införande i avlöningsreglementet för domänverket

av föreskrifter örn lönenämnd anser jag böra föranleda, att i avlöningsreglementet

intagas bestämmelser, som motsvara de i avlöningsreglementet

för kommunikationsverken införda föreskrifterna med hänvisning

samtidigt till kommunikationsverkens lönenämnd. I vad mån

sammansättningen av denna bör i samband därmed ändras, torde böra

bliva föremål för övervägande av Kungl. Majit.

De förändringar i fråga örn avlöningsförhållandena för domänverkets

befattningshavare, som jag i det föregående förordat, äro av den omfattning,

att nytt avlöningsreglemente för befattningshavarna nu bör utfärdas.

Förslag till sådant avlöningsreglemente torde såsom bilaga få fogas

till detta protokoll. Med hänvisning till de allmänna synpunkter, jag

i det föregående anlagt på domänverkets organisation, ävensom till vad

Departements
chefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majlis proposition nr 148.

riksräkenskapsverket och lönenämnden anfört i ämnet, biträder jag lönenämndens

förslag, att det nya avlöningsreglementet allenast skall antagas

att äga provisorisk tillämpning för en tid av tillsvidare tre år.

Genom ett provisoriskt antagande av det nya avlöningsreglementet torde

tillräckliga garantier vinnas för att en eventuell övergång till gemensamma

avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen skall kunna

ske utan egentliga svårigheter. Med hänsyn härtill synes den av riksräkenskapsverket

och lönenämnden ifrågasatta bestämmelsen örn skyldighet

för domänverkets befattningshavare att vid en sådan allmän lönereglering

underkasta sig eventuella ändringar i avlöningsvillkoren icke vara

erforderlig. Vad i övrigt angår en framtida eventuell övergång till gemensamma

avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen finner

jag skäligt, att den hänsyn till förutvarande avlöningsförhållanden,

varav övriga av en dylik reglering berörda tjänstemän kunna bliva delaktiga,

även kommer domänverkets befattningshavare till del.

Jag tillstyrker lönenämndens förslag i fråga örn ändring av reglerna för

fastställande av antalet befattningar i skilda lönegrader.

Statsskogarnas omfattning ökas år från år genom de inköp av nya

skogsmarker, som verkställas med anlitande av medel ur domänverkets

markinköpsfond. På grund härav uppstår tid efter annan behov av nya

revir. Då det icke torde vara erforderligt att underställa riksdagen av

sådan anledning påkallad ändring beträffande jägmästarbefattningarnas

antal, synes det lämpligt, att Kungl. Majit äger disponera ett antal reservbefattningar

som jägmästare, avsedda att tagas i anspråk för detta ändamål.

Det framgår vidare av vad jag i det föregående anfört angående

omfattningen av revir och bevakningstrakter, att jag ansett den av domänstyrelsen

föreslagna indelningen i tjänstgöringsområden böra genomföras,

men att vissa möjligheter till ändring borde lämnas öppna, för det

fall att tillämpningen gåve vid handen, att jämkning borde ske. Här

föreligger sålunda ett ytterligare skäl för att ett visst antal befattningar,

utöver dem, som omedelbart tagas i anspråk, ställas till Kungl. Maj:ts disposition.

Jag förordar därför, att, på sätt domänstyrelsen föreslagit, i förteckningen

över befattningar vid domänverket upptagas sex reservbefattningar

som jägmästare, beträffande vilka åtgärder för besättande icke må

vidtagas utan Kungl. Majits medgivande. Under förutsättning av statsmakternas

bifall till detta förslag, bär jag för avsikt att vidtaga en motsvarande

anordning i fråga örn kronojägarbefattningarna. Antalet kronojägarbefattningar

i reserv, vilket av domänstyrelsen föreslagits till tjugo,

synes mig lämpligen böra ökas till fyrtio.

Beträffande de befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt det nu

gällande avlöningsreglementet för tjänstemän vid nämnda verk skall bestämmas

av Kungl. Majit och riksdagen, har antalet av befattningarna

senast fastställts vid 1933 års riksdag (prop. nr 233; R. skr. nr 269). Den

därvid fastställda förteckningen lyder sålunda i

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts proposition nr 148.

Befattningar, som avses i 1 § 1 moni. av avlöningsreglementet för

tjänstemän vid domänverket:

generaldirektör .......................................................... 1

överdirektör ............................................................... 1

Befattningar, hänförliga till 8:e—15:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteför teckning en:

överjägmästarassistent 11

notarie ....................................... 2

bokhållare ............................... 1

registrator ............................... 1

revisor ....................................... 2

skogstaxator ............................. 5

by rå jägmästare 3

intendent................................... 1

skogsingenjör ......................... 3

skogsskoleföreståndare ............ 5

jägmästare ............................... 104

sekreterare ................................. 1

domänfiskai 1

llottledsingenjör 1

Överjägmästare.......................... 11

byråchef .................................. 5

Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande ledighet

icke återbesättas.

Förteckningen bör i enlighet med de av mig i det föregående framlagda

förslagen erhålla följande ändrade lydelse:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet för

domänverket:

generaldirektör .......................................................... 1

överdirektör ................................................................ 1

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen:

domänbokhållare 1

notarie.......................................... 1

revisor....................................... 1

intendent .................................. 1

sekreterare i 24:e lönegraden ■ 2

skogsingenjör............................ 3

skogstaxator................................. 3

skogsskoleföreståndare 4

andre domänfiskai 1

domänkamrerare........................ 1

förste revisor............................ 1

jägmästare .............................. 103

sekreterare i 26:e lönegraden • 1

byrådirektör ............................. 1

förste domänfiskai................... 1

Överjägmästare........................... 10

byråchef .................................. 5

Anmärkning. Befattningarna som skogsingeniörer samt 5 befattningar som Jägmästare i tillfälligt

anordnade revir skola vid uppkommande ledigheter icke återbesättas. Av jägmästarbefattningarna

i övrigt må 6 befattningar icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Jämlikt riksdagens skrivelse den 16 mars 1932, nr 79, har bemyndigande

lämnats Kungl. Majit att, i den man så prövas lämpligt, dels vid upp
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

kommande ledighet å befattning inom 8:e—12:e lönegraderna i avlöningsreglementet

för tjänstemän vid domänverket antingen tillsvidare hålla

densamma vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre

lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot

annan av samma lönegrad. Kungl. Majit torde nu böra inhämta ett dylikt

bemyndigande jämväl i fråga örn den nya lönestaten för domänverket.

I enlighet med de förslag, jag i det föregående framlagt, skulle av nuvarande

befattningar å extra stat kvarstå följande befattningar,

nämligen en befattning som domänstatistiker i 26:e lönegraden, en befattning

som byrådirektör å domänstyrelsens jordbruksbyrå i sagda lönegrad

samt befattningarna som föreståndare vid Klotens fortsättningsskola

i 26:e lönegraden och som underlärare vid samma skola i 21:a lönegraden.

Därutöver skulle å extra stat uppföras ytterligare tre befattningar

som sekreterare i domänstyrelsen i 26 :e lönegraden samt två befattningar

som dikningsledare i 24:e lönegraden. Försäljningschefen i domänstyrelsen

torde tillsvidare böra, såsom hittills, anställas genom förordnande.

IV. Övergångsbestämmelser.

1. Avskiljande av övertalig personal.

A. Ordinarie personal.

Inom domänstyrelsen skall enligt de förslag, jag i det föregående

framlagt, ett flertal befattningar i skilda lönegrader indragas, varav en

del i samband med inrättande av nya befattningar i högre lönegrad. De

befattningar, som indragas utan att ersättas av nyinrättade tjänster i

samma eller högre lönegrad, äro en byråchefsbefattning samt en registratorsbefattning

i 9:e lönegraden (B 21).

Den övertalige byråchefen har av Kungl. Majit förordnats att från den

1 januari 1934 tillsvidare uppehålla en överjägmästarbefattning och torde

även framgent lämpligen böra tjänstgöra som Överjägmästare. Med anledning

härav synes i samband med den förändrade organisationens genomförande

en byråchefsbefattning böra överflyttas till övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet. Enär den nuvarande innehavaren av registratorsbefattningen

i 9ie lönegraden i gällande löneplan för domänverket

lämpligen bör kvarstanna å befattningen, synes denna böra uppföras å

övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet för innehavaren.

Den personal, som inom skogsstaten blir övertalig på grund av de

föreslagna organisationsförändringarna, framgår av följande tablå.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148.

95

Befattning

Fastställt

antal be- fattningar

Därav

beräknade

vakanta

befattningar

den 1 janu- ari 1935

Av organisations- förändringen föran- ledd omedelbar

minskning av det

fastställda antalet

befattningar

Övertaliga

befattnings-

havare

Överjägmästare ..............................

11

3

1

—

jägmästare ....................................

104

21

1 10

—

skogsskoleföreståndare..................

5

-

1

i

skogstaxator .................................

5

2

2

—

överjägmästarassistent....................

ii

2

i

—

skogsrättare .................................

8

2

4

2

kronojägare .................................

511

Ilo

2 70

—

Att beträffande jägmästare och kronojägare några övertaliga befattningshavare

här icke redovisas sammanhänger — förutom med befintliga

vakanser å befattningarna — med det förhållandet, att ett antal tillfälliga

revir och bevakningstrakter provisoriskt anordnats.

Doniänstyrelsen har föreslagit, att 1 skogsskoleföreståndare och 1 skogsrättare

skulle överflyttas till indragningsstat samt att 1 skogsrättare,

som blivit övertalig i samband med indragningen av en skogsskola

år 1928 och lämpligen kunde alltjämt utnyttjas för uppehållande av

kronojägarbefattning, skulle överflyttas till övergångsstat. — Ett antal

befattningar inom domänverket skulle enligt styrelsens förslag förändras

såtillvida, att befattningarna i samband med föreslagna jämkningar av

åligganden och befogenheter placerades i andra lönegrader, i vissa fall

under nya beteckningar. I något fall indroges befattning, i samband varmed

innehavaren placerades å annan tjänst. Som regel torde innehavaren

av ifrågavarande befattningar erhålla förordnande eller konstitutorial å

nyinrättade tjänster, varför någon övertalig personal icke beräknades uppstå

i samband därmed. Då emellertid tjänstemännens slutliga placering

beträffande ifrågavarande nya tjänster endast i vissa fall kunde för närvarande

bedömas, torde riksdagens samtycke böra inhämtas till överflyttning

av här avsedda befattningshavare till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet,

i den mån desamma icke förordnades eller konstituerades

till de nya befattningarna.

1 en vid domänstyrelsens utlåtande fogad reservation har t. f. byråchefen

Sjöström, med hänvisning till domänstyrelsens ståndpunktstagande till

frågan örn indragning av personal i samband med vissa ändringar i skogslagstiftningen

(prop. nr 233 år 1933), framhållit de synnerligen ogynnsamma

verkningarna för befordrings- och rekryteringsiorliållandena inom

domänverket, som skulle följa av organisationsförändringarnas genomförande,

utan att ett antal ordinarie befattningshavare i samband därmed

överflyttades till indragningsstat. Med anledning härav har t. f. byråchefen

Sjöström ansett, att inom de två stora befattningsgrupperna — jäg
’

Härtill 5 å tillfälliga revir placerade betattningar, som indragas successivt.

2 » 61 » » bevakningstrakter placerade belattningar, som indragas successivt,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departementschef

en.

mästare oell kronojägare — till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

borde överflyttas minst ett så stort antal befattningshavare, som motsvarade

indragningen av befattningar, beräknad som skillnad mellan, å

ena sidan, befattningar enligt nuvarande organisation efter lagändringarna

och, å andra sidan, de nya befattningarna jämte reservbefattningarna

— vilkas antal beträffande kronojägarpersonalen syntes utan större

olägenhet kunna höjas till 40 — eller 7 jägmästare och 32 kronojägare.

Jag biträder domänstyrelsens förslag örn överförande till indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet av en befattning som skogsskoleföreståndare

och en befattning som skogsrättare samt till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet

av en befattning som skogsrättare. Det reservationsvis

framlagda förslaget örn överflyttande av ett antal jägmästare och kronojägare

till indragningsstat anser jag mig icke kunna förorda med hänsyn

till den omfattande indragningsstat för övertaliga skogsstatstjänstemän

i skilda grader, som efter beslut av 1933 års riksdag anordnats från

den 1 januari 1934.

I det följande kommer jag att föreslå, att Kungl. Majit av riksdagen

inhämtar bemyndigande att utfärda vissa övergångsbestämmelser i

samband med genomförandet av nu ifrågavarande organisationsförändringar.

Ett sålunda erhållet bemyndigande torde — liksom vid genomförandet

av vissa ändringar i domänstyrelsens organisation år 1932 (prop.

nr 53; R. skr. nr 79) — innefatta rätt för Kungl. Majit att å övergångsstat

med tjänstgöringsskyldighet uppföra sådana befattningar i domänstyrelsen

och skogsstaten, som indragas, och där befattningshavaren ej erhåller

annan ordinarie befattning i högre lönegrad.

Med hänsyn till att åtskilliga nyinrättade befattningar tillkommit genom

reglering av nu befintliga tjänster, torde det kunna inträffa, att vissa

av de nya befattningarna böra besättas utan ledigförklarande av desamma.

Det torde därför böra vara Kungl. Majit obetaget medgiva, att nyinrättad

befattning må besättas utan ledigförklarande, då Kungl. Majit efter

prövning av ärendet finner skäl därtill föranleda.

Då fråga är örn jägmästares placering å revir, som kommer att förenas

med särskilt lönetillägg, förutsätter jag, att domänstyrelsen vid ärendets

behandling tager under noggrant övervägande, huruvida den nuvarande

innehavaren av reviret lämpligen bör i fortsättningen förestå detsamma.

B. Icke ordinarie personal.

Det synes skäligt, att den icke ordinarie personal, som till följd av den

i detta sammanhang inträffande ytterligare personalindragningen berövas

sin anställning vid domänverket, av domänfonden beredes ersättning

enligt samma grunder, som av statsmakterna fastställts för den i samband

med berörda lagändringar entledigade icke ordinarie personalen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Inom domänstyrelsen Ilar ett mindre antal icke ordinarie biträden

beräknats bliva övertaliga i samband med de av 1932 års riksdag beslutade

ändringarna i skogslagstiftningen. De nu föreslagna organisationsförändringarna

förorsaka däremot icke någon minskning i ifrågavarande

personalbehov. På grund av i viss utsträckning inträffad frivillig avgång

med flera omständigheter torde, enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen,

särskilda åtgärder för entledigande av icke ordinarie befattningshavare

inom styrelsen ej bliva erforderliga.

Behovet av icke ordinarie personal i den förändrade organisationen för

skogsstaten är vanskligt att närmare bedöma med hänsyn såväl till

den förändring beträffande personalens användning, vilken förorsakats av

minskningen i domänverkets administrativa uppdrag, som till svårigheten

att beräkna, i vilken utsträckning icke ordinarie arbetskraft måste för

framtiden anlitas i det egentliga förvaltningsarbetet.

Vad angår de icke ordinarie jägmästarna torde, såvitt framgår av från

domänstyrelsen inhämtade upplysningar, något ersättningsförfarande icke

behöva ifrågakomma i detta sammanhang med anledning av att inom verket

finnes en reserv av extra jägmästare, vilka vid avgång ur verkets

tjänst icke skulle vara berättigade till ersättning, därest de förenämnda

grunderna för ersättning tillämpades.

I fråga örn de icke ordinarie kronojägarna råder ett i viss mån annat

förhållande. Enligt meddelande från domänstyrelsen har arbetslöshet nu

träffat omkring femton icke ordinarie kronojägare, tillhörande den kategori,

som med tillämpande av förenämnda ersättningsbestämmelser i händelse

av avsked skulle varit ersättningsberättigade. I den mån ifrågavarande

befattningshavare icke kunna vinna sysselsättning i domänverket,

böra de tillerkännas avskedsersättning enligt nämnda grunder. Jag tillstyrker

med anledning härav, att Kungl. Majit hemställer örn riksdagens

bemyndigande att med anlitande av domänfondens medel bereda högst

femton icke ordinarie kronojägare, vilka i detta sammanhang eventuellt

entledigas ur domänverkets tjänst, avskedsersättning enligt samma grunder

som av 1933 års riksdag godkänts jämlikt skrivelse nr 269, dock att

den tjänstgöring under minst femton månader, som utgör en av förutsättningarna

för rätt till ersättning, skall hava infallit under åren 1931—1933,

samt att till grund för beräkning av befattningshavares avskedsersättning

skall ligga inkomsten av den förlorade anställningen under tiden

1 januari 1933—31 december 1934 enligt i bestämmelserna närmare angivna

regler.

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr lb8.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

Departements
chefen.

2. Övriga övergångsåtgärder.

Domänstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Styrelsen ansåge skäligt, att, ehuru det nu gällande avlöningsreglementet

hade provisorisk karaktär, som huvudregel skulle — liksom vid de senaste

löneregleringarna för kommunikationsverken och domänverket —

gälla, att icke någon finge genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet

vid övergången till den nya staten lida minskning i den sammanlagda

löneinkomst, som han enligt nu gällande provisoriska avlöningsreglemente

skulle hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande.

Bestämmelsen torde få sin huvudsakliga tillämpning i fråga örn sådana

jägmästare och kronojägare, som till följd av genomförandet av ren dyrortsgruppering

av tjänsterna skulle erhålla löneminskning.

På grund av den genomgripande omreglering av tjänstgöringsområden,

som bleve en följd av ändringarna i skogslagstiftningen och domänverkets

inre organisation, torde förflyttning av befattningshavare till ny tjänstgöringsort

bliva erforderlig i betydande utsträckning. Sveriges kronojägareförbund

hade i skrivelse, som den 8 mars 1929 ingivits till styrelsen

med anledning av den då föreslagna ändringen av skogslagstiftningen i

lappmarkerna, framhållit såsom billigt och rättvist, att staten gottgjorde

de förluster, vilka genom den ifrågasatta omregleringen tillskyndades sådana

kronojägare, vilka ägde egna fastigheter och skulle bliva nödsakade

att flytta till annan ort. Styrelsen hade till sitt utlåtande till Kungl. Maj:t

i nämnda lagstiftningsfråga den 30 september 1931 fogat avskrift av ifrågavarande

skrivelse. Då den framtida placeringen av personalen icke

för närvarande kunde överblickas, torde denna fråga höra prövas framdeles.

Lönenämnden har i fråga örn den föreslagna bestämmelsen, att tjänsteman

icke skulle lida minskning i den sammanlagda löneinkomsten, uttalat,

att nämnden förutsatte, att vid jämförelse mellan den sammanlagda löneinkomsten

å nu gällande stat och å den nya staten hänsyn i förekommande

fall foges till de kallortstillägg, varav domänverkets befattningshavare

skulle komma i åtnjutande efter det nya avlöningsreglementets ikraftträdande.

Riksdagsmantien N. Aug. Nilsson har i en vid lönenämndens yttrande fogad

reservation uttalat, att han med hänsyn till den gällande lönestatens

provisoriska karaktär funne det onödigt, att befattningshavarna tillförsäkrades

gottgörelse för eventuell löneförlust vid övergången till ny stat.

Förlusterna kunde icke bliva så stora, att de verkade betungande, men

väl kunde de bliva många och genom sin mängd vålla ett administrativt

besvär, som hela saken icke vore värd. I

I en föregående avdelning, Avlöningstekniska förhållanden, har jag givit

uttryck åt den uppfattningen, att, ehuru domänverkets avlöningsstat

endast är provisoriskt fastställd, anledning saknades att vid övergång

mellan två avlöningsreglementen i lönehänseende behandla domänverkets

tjänstemän på annat sätt än övriga statstjänstemän. Vid övergången till det

nya avlöningsreglementet torde böra gälla, att tjänsteman icke må lida

minskning i den sammanlagda löneinkomst, som han enligt det nu gäl
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

lande avlöningsreglementet uppbär vid den nya statens ikraftträdande,

därvid lönetillägg och, såsom lönenämnden förutsatt, de kallortstillägg,

som skola utgå enligt det nya avlöningsreglementet, givetvis böra inräknas

i löneinkomsten.

I fråga örn övergången till det nya avlöningsreglementet torde i övrigt

samma bestämmelser, som tillämpades vid övergången till det nuvarande

provisoriska avlöningsreglementet, böra i tillämpliga delar gälla. Jag

förordar, att Kungl. Majit av riksdagen inhämtar bemyndigande att utfärda

de övergångsbestämmelser, som må erfordras vid övergång till den

förändrade organisationen och det nya avlöningsreglementet.

Under förutsättning av riksdagens bifall till de förslag berörande domänverkets

organisations- och avlöningsförhållanden, jag i det föregående

framlagt, torde jag framdeles få underställa Kungl. Majit förslag till de

ändringar i gällande författningar, bland annat i fråga örn instruktion

för domänverket, som härav påkallas.

Någon utredning föreligger ännu icke i den av Sveriges kronojägareförbund

väckta frågan örn ersättande av de förluster, som drabba kronojägare,

vilka nödgas underkasta sig förflyttning, på grund av att de äga fastigheter.

Då domänstyrelsen vid placering av kronojägarna torde hava tagit

hänsyn till deras bostadsförhållanden, torde denna fråga icke kunna vara

av större räckvidd. I den mån ersättningsanspråk framställas, synes

Kungl. Majit böra taga under närmare övervägande, huruvida särskilda

åtgärder i frågan erfordras.

V. Kostnadsberäkning m. m.

Kostnaderna för å ena sidan den förutvarande organisationen

och å andra sidan den av mig nu föreslagna organisationen

framgå av följande sammanställningar för dels skogsstaten och statens

skogsskolor, dels domänstyrelsen. I de beräknade kostnaderna för den

förändrade organisationen ingå ej kostnaderna för tillfälliga revir och bevakningstrakter.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majlis proposition nr 148.

Kostnader för skogsstaten och skogsskolorna enligt förutvarande och föreslagen

organisation.

Personalstat år 1933

Föreslagen personalstat

Befattningar

Antal

Kostnad i

kronor

Antal

Kostnad i

kronor

Ordinarie tjänstemän.

Jägmästarpersonal.

Överjägmästare..........................................

13

146,000

10

115,000

Jägmästare................................................

128

1,221,000

89

881,000

Skogsskoleföreståndare ..............................

5

43,000

4

34,000

Skogstaxator^ ... .....................................

6

44,000

3

28,000

Assistenter hos Överjägmästare och å revir

1 57

samt underlärare....................................

13

91,000

390,000

Summa jägmästarpersonal

165

1,545,000

163

1,448,000

Kronojägarpersonal.

Skogsrättare ............ ............................•••■

5

20,000

4

15,000

Kronojägare .............................................

574

2,068,000

380

1,312,000

Summa kronojägarpersonal

579

2,088,000

384

1,327,000

Övrig ordinarie personal.

Kassörer å revirexpedition ........................

—

—

5

19,000

Kanslibiträden å revir ..............................

—

—

10

30,000

Kontorsbiträden hos Överjägmästare ............

13

38,000

10

28,000

Summa övrig ordinarie personal

13

38,000

25

77,000

Summa ordinarie personal

757

3,671,000

572

2,852,000

Icke ordinarie tjänstemän.

Jägmästarpersonal.

Förest, för forts.-skolan (extra stat) ............

2 1

10,000

1

9,000

Dikningsledare (extra stat)...........................

—

—

2

18,000

Assistenter hos Överjägmästare och å revir,

underlärare, skogsindelningsassistenter, di- striktsassistenter, dikningsassistenter, väg-

assistenter samt tillfälliga assistenter...... ..

167

848,000

50

279,000

Underlärare vid forts.-skolan (extra stat) ......

1

7,000

1

6,000

Summa jägmästarpersonal

169

865,000

54

312,000

Kronojägarpersonal.

Skogsrättare .............................................

1

3,000

1

3,000

Kronojägare .............................................

260

652,000

142

392,000

Summa kronojägarpersonal

261

655,000

143

395,000

60 ordinarie assistenter, varav 3 antagas bliva anställda i domänstyrelsen.

Befattningen innehaves för närvarande av en ordinarie överjägmästarassistent.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

101

Personalstat år 1933

Föreslagen personalstat

Befattningar

Antal

Kostnad i

kronor

Antal

Kostnad i

kronor

(järig icke ordinarie personal.

Kassörer å revirexpedition .......................

5I

Kanslibiträden å revirexpedition .................

—

—

10

180,000

Biträden å revirexpedition ........................

76

152,000

55 J

Summa övrig icke ordinarie personal

76

152,000

70

180,000

Summa icke ordinarie personal

506

1672,000

267

887,000

Summa summarum

1,263

6,843,000

839

3,739,000

Anmärkning. Flottledsingenjören redovisas i tablån för domänstyrelsen. Kostnaderna för

personalstaten år 1933 hava beräknats efter medellönegrupp och näst högsta löneklass i varje

lönegrad samt dyrtidstillägg efter 10 procent, och kostnaderna för föreslagen personalstat

enligt gällande dyrortsgruppering, näst högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg

efter 8 procent.

Till de sålunda angivna kostnaderna för den föreslagna personalstaten

komma 48,000 kronor för jägmästare i tillfälliga revir och 212,000 kronor

för kronojägare i tillfälliga bevakningstrakter, vilka kostnader beräknas

försvinna, i mån av befattningshavarnas avgång.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Majlis proposition nr 148.

Kostnader för domänstyrelsen enligt förutvarande och föreslagen organisation.

Personalstat år 1933

Föreslagen personalstat

Befattningar

Antal

Kostnad i

kronor

Antal

Kostnad i

kronor

Ordinarie personal.

Generaldirektör..........................................

1

30,800

1

30,700

Överdirektör.............................................

1

17,800

1

17,700

Byråchefer................................................

5

62,400

5

61,900

Förste domänfiskal (domänfiskal) ...............

1

12,100

1

11,900

Byrådirektör (flottledsingenjör1 2) ..................

1

12,200

1

11,900

Sekreterare i B 96 ....................................

1

9,700

1

10,500

Domänkamrerare.......................................

—

—

1

10,500

Förste revisor (revisor) ..............................

1

8,700

1

10,400

Andre domänfiskal....................................

—

—

1

10,400

Jägmästare (byråjägmästare)........................

3

30,800

3

31,300

Sekreterare i B 24 ....................................

—

—

2

19,000

Intendent ................................................

1

9,300

1

9,500

Revisor ...................................................

1

8,900

1

8,000

Domänbokhållare ....................................

1

7,300

1

8,000

Notarier ................................................

2

17,500

1

8,000

Assistenter................................... ............

—

—

2 3

20,200

Registrator ..............................................

1

8,700

1

4,500

Kansliskrivare .........................................

1

4,200

1

4,500

Kassör....................................................

1

4,700

1

4,500

Kanslibiträden ..........................................

4

14,300

18

63,200

Förste expeditions vakt ..............................

1

3,800

1

3,500

Expeditionsvakter ...................................

2

6,700

2

6,300

Kontorsbiträden ......................................

8

25,600

32

95,600

Summa ordinarie personal

37

295.500

81

462,000

Icke ordinarie personal.

Försäljningschef .......................................

1

18,000

1

17,700

Byråchef...................................................

1

11,600

—

—

Byrådirektör.............................................

1

9,200

1

10,000

Sekreterare .............................................

—

—

3

29,900

Domänkamrerare.......................................

1

10,700

- \

10,000

Domänstatistiker.......................................

1

10,600

1 /

Byråjägmästare..........................................

2

18,200

—

Notarie (extra stat) ....................................

1

6,900

- \

22,900

Notarier (extra ordinarie och extra) ............

13

78,300

4 /

Försöksledare ..........................................

1

7,900

1

7,600

Assistenter................................. .............

—

—

5

30,500

Kronojägare (extra ordinarie) .....................

1

3,600

—

—

Kanslibiträden (extra stat)...........................

6

20,800

—

—

Kanslibiträden (extra ordinarie) ..................

5

16,500

1

3,000

Fixpeditionsvakter ....................................

3

7,300

3

7,600

Kontorsbiträden (extra stat) ........................

6

18,500

—

—

Kontorsbiträden (extra ordinarie och extra)...

40

110,600

21

49,900

Övriga biträden ......................................

7

14,400

—

—

Automobilförare .......................................

i

3,600

1

3,500

Summa icke ordinarie personal

91

366.700

42

192,600

Summa summarum

128

662,200

123

654,600

1 Flottledsingenjören tillhör för närvarande rätteligen skogsstaten.

2 60 ordinarie assistenter, varav 3 antagas bliva anställda i domänstyrelsen.

Anmärkning. Kostnaderna för personalstaten år 1933 hava beräknats efter avlöning, som

utgått (dyrtidstillägg med 10 procent), och kostnaderna för föreslagen personalstat enligt näst

högsta löneklass i varje lönegrad samt dyrtidstillägg med 8 procent.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. May.ts proposition nr 148.

Till jämförelse mellan de totala årliga kostnaderna för personalstaten

före och efter lagändringarna samt enligt den av mig nu föreslagna organisationen

lämnas följande uppgifter.

Domän-

styrelsen

Skogsstaten

och skogs- skolorna

Domänverket med undan- tag av i jordbruksadmi- nistrationen och i indu- striverksamheten anställd

lokal fackpersonal

Förutvarande organisation ...............

Förutvarande organisation med beräk- nad reduktion för år 1932 beslutade

662,000

5,343,000

6,005,000

lagändringar .................................

600,000

4,294,000

4,894,000

Föreslagen organisation.....................

655,000

3,739,000

4,394,000

De direkta övergångskostnaderna beräknas årligen utgöra för

personal å indragningsstat omkring 12,000 kronor samt för ersättning åt

övertalig icke ordinarie personal omkring 2,500 kronor per år, vilken sistnämnda

kostnad likväl måste betraktas såsom mycket approximativ.

Kostnaderna för täckande av minskning i tjänstemans sammanlagda

löneinkomst beräknas till en början utgöra för jägmästarpersonal

omkring 3,000 kronor för år och för kronojägarpersonal omkring

11,000 kronor för år eller i allt omkring 14,000 kronor för år. I

I fråga örn sättet för övergångskostnadernas bestridande

får jag anföra följande.

I den mån kostnader för övertalig personal i domänstyrelsen nu

skulle uppstå, vilka föranletts av de av 1932 års riksdag beslutade lagändringarna,

torde ersättning till domänfonden böra utgå för kostnaderna på

sätt, som angivits i propositionen nr 233 till 1933 års riksdag. Emellertid

beräknas, såsom av det föregående framgår, av skilda anledningar några

direkta övergångskostnader icke uppstå för domänstyrelsens del. På grund

härav torde fråga icke uppstå örn ersättning till domänfonden för indragningskostnader,

som avse domänstyrelsen.

Beträffande bestridande av kostnader för personalindragning inom

skogsstaten och vid statens skogsskolor har domänstyrelsen

anfört, att ifrågavarande kostnader vore en följd av verksamhetens omläggning

efter mera ändamålsenliga och ekonomiska linjer. Styrelsen hade

på grund härav intet att erinra mot att kostnaderna bestriddes av domänverkets

driftmedel, dock att domänfonden borde genom anslag å riksstaten

ersättas kostnaden för indragning av skogsskoleföreståndare och skogsrättare,

enär domänfonden för närvarande erhölle ersättning för avlöningarna

till nämnda befattningshavare.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Hemställan.

104 Runge. Maj:ts proposition nr 148.

Med. hänsyn till att verksamheten vid statens skogsskole)! är av administrativ

natur och i enlighet härmed ytterst bestrides genom anslag å riksstaten,

anser jag, att domänfonden bör beredas ersättning för kostnader

för indragning av den övertaliga personal, som tillhör ifrågavarande

verksamhet. För nästkommande budgetår är anslag å riksstaten härför

emellertid ej erforderligt.

Övriga kostnader för övergång till den nya organisationen böra, såsom

domänstyrelsen förutsatt, bestridas av domänfondens medel.

På grund av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna vid detta protokoll fogade avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket;

2) besluta, att antalet av följande befattningar vid

domänverket skall från och med den 1 januari 1935 utgöra:
Befattningar,

som avses i 1 § 1 mom. av avlönings
-

reglementet:

generaldirektör.................................. 1

överdirektör .................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna

i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteck
-

ningen:

domänbokhållare ................................ 1

notarie .......................................... 1

revisor .......................................... 1

intendent........................................ 1

sekreterare i 24:e lönegraden.................... 2

skogsingenjör .................................. 3

skogstaxator .................................... 3

skogsskoleföreståndare .......................... 4

andre domänfiskal .............................. 1

domänkamrerare ................................ 1

förste revisor.................................... 1

jägmästare ......................................103

sekreterare i 26 :e lönegraden.................... 1

byrådirektör .................................... 1

förste domänfiskal .............................. 1

.Överjägmästare .................................. 10

byråchef ........................................ 5;

Anmärkning. Befattningarna som skogsingeniörer samt 5 befattningar

som jägmästare i tillfälligt anordnade revir skola vid upp
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

kommande ledigheter icke återbesättas. Av jägmästarbeiattningarna

i övrigt må 6 befattningar icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts

medgivande.

3) bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så prövas

lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning

inom 21:a—27:e lönegraderna i omförmälda

avlöningsreglemente antingen tillsvidare hålla densamma

vakant eller ock utbyta befattningen mot tjänst

inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader

utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad;

4) besluta, att från och med den 1 januari 1935 skall

till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet

överflyttas följande antal ordinarie

fattningshavare vid domänverket, nämligen en skogsskoleföreståndare

och en skogsrättare, med rätt för

Kungl. Majit att, i enlighet med de av riksdagen jämlikt

skrivelsen den 3 juni 1933, nr 269, för viss personalindragning

vid domänverket godkända riktlinjerna

för avskiljande av övertalig personal, meddela beslut

i avseende å vilka befattningshavare, som skola överflyttas

till indragningsstat;

5) medgiva, att för till indragningsstat jämlikt 4)

överflyttad befattningshavare må gälla samma grunder

beträffande avlöningsförmåner å indragningsstat,

beräkning av tjänstår för rätt till pension samt befattningshavares

undantagande i visst fall från delaktighet

i statens pensionsanstalt, som av riksdagen godkänts

jämlikt nyssnämnda skrivelse;

6) besluta, att från och med den 1 januari 1935 skall

till övergångsstat för domänverket överflyttas en byråchef,

en registrator samt en skogsrättare;

7) medgiva, att å övergångsstat jämlikt 6) uppförd

befattningshavare må erhålla lön, beräknad efter den

lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning

till övergångsstat tillhört, samt såsom tjänstetid

för uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna tid,

varunder han tillhört övergångsstat, ävensom beträffande

beräkning av tjänstår för pension, såsom tjänstår

i nämnda avseende tillgodoräkna tid, varunder han varit

uppförd å övergångsstat;

8) medgiva, att till högst femton icke-ordinarie kronojägare,

som entledigas i samband med genomförandet

av de nu förevarande organisationsförändringarna,

må utgå ersättning enligt samma grunder vilka enligt

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

riksdagsskrivelsen nr 269/1933 godkänts beträffande

icke-ordinarie personal, som entledigats på grund av

de under år 1932 vidtagna ändringarna i skogslagstiftningen,

dock att den tjänstgöring under minst femton

månader, som utgör en av förutsättningarna för rätt

till ersättning, skall hava infallit under åren 1931—

1933 samt att till grund för beräkning av befattningshavares

avskedsersättning skall ligga inkomsten av

den förlorade anställningen under tiden 1 januari 1933

—31 december 1934 enligt i bestämmelserna närmare

angivna regler; samt

9) bemyndiga Kungl. Majit att dels, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig föreslagna grunder för

befattningshavares övergång till den nya avlöningsstaten,

utfärda erforderliga bestämmelser i fråga örn

sådan övergång, dels ock utfärda de övergångsbestämmelser

och tillämpningsföreskrifter, som i övrigt må

erfordras vid genomförandet av ifrågavarande organisationsförändring

och personalindragning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 148.

107

Bilaga.

Förslag

till

Avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1$.

1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom

förordnande på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket

skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas

från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,

såvitt angår de i 1 mom. bär ovan nämnda befattningar samt de

i den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning uppförda befattningar,

som hänförts till 21—30 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie

befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.

2 §.

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta reglemente

givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och

med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår

på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå

från tjänsten är särskilt stadgat. 3

3 i

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets,

riksdagens eller kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t eller,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

vad angår tjänsteman, tillhörande någon av 1—29 lönegraderna, domänstyrelsen,

efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hederligt för utövande av statstjänsten, finner

uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas.

3. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten,

må tjänsteman icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen

medgiver. Ej heller må byrådirektör utan domänstyrelsens medgivande

åtaga sig sådana förrättningar åt enskilda, som avse flottleds- eller annat

vattenavlednings- eller vattenbyggnadsföretag.

4 $.

Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest bon bar

vårdnad örn barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter i fråga örn fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande

myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela

tjänstledigheten, Kungl. Majit med hänsyn till befattningens behöriga

upprätthållande finner nödigt meddela.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 %.

För befattning, som, enligt vad i 1 § 1 mom. sägs, tillsättes genom förordnande,

utgår arvode med följande belopp för år räknat:

generaldirektör och chef .............kronor 30,000

överdirektör och souschef ............ » 17,000.

6 §.

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45

dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie

för honom för ordnats, beror på prövning av Kungl. Majit, i vad mån avlöningen

må för den tid tillgodonjutas.

3. I fråga örn ersättning till vikarie i de i 1 och 2 mom. nämnda fall

ävensom till den, som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom nu

sägs, bestämmer Kungl. Majit. 7

7 $.

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo

såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 148. 109

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §.

1. För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial,

utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje

lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper

fastställda lönebelopp, dock med den begränsning för kvinnliga befattningshavare,

som i 10 § omförmäles.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken

lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade, å de i

löneplanen upptagna sju ortsgrupper, fastställes av Kungl. Maj:t på

grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall

utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och bestämmes

lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens

stationeringsort blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 15 §

samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24—30 §§.

9 %.

Löneplan.

Lönegrad

Löne-

klass

nr

O r

t s g r n

P P

nr

omfattar

löne-

klasserna

nr

1

A

A 1

B 1

C

D

E

P

G

Aral

ö n, kr

o n o r

i

1-5

1

1,500

1,566

1,632

1,698

1,764

1,830

1,896

2

2-6

2

1,620

1,692

1,764

1,836

1,908

1,980

2,052

3

3-7

3

1,740

1,818

1,896

1,974

2,052

2,130

2,208

4

4—8

4

1,860

1,944

2,028

2,112

2,196

2,280

2,364

5

5—9

5

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

6

6—10

6

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

7

7—11

7

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

8

8—12

8

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

9

9—13

9

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

10

10—14

10

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

11

11—15

11

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

12

12—16

12

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

13

13-17

13

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

14

14-18

14

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Majus proposition nr 148.

Lönegrad

0

t s g r tt

P P

omfattar

löne-

klasserna

nr

Löne-

klass

A

B

C

D

E

F

G

nr

nr

Å r s 1

ö n, kr

o n o r

15

15—19

15

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

16

16—20

16

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

17

17—21

17

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

18

18—22

18

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

19

19-23

19

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

20

20—23

20

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

21

21—24

21

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

22

22—25

22

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

23

23—26

23

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

24

24—27

24

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

25

25—28

25

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

26

26—29

26

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

27

27—30

27

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

28

28-31

28

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

29

29-32

29

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

30

30—33

30

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

—

—

31

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

—

—

32

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

- 1

33

10,500

10,740

10,980

10 i

11,220

11,460

11,700

11,940

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig

han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen

för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12

eller 14 § giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Majit

med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare

tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess

den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt

ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.

Kvinnlig befattningshavare åge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt

högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 148. lil

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppfattning till högre

löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på

grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid,

han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller

ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med

hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen

tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången

förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och

för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då

förseelsen kan sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet;

samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå

från tjänsten.

Beslut örn uppskov av anledning, som under b) sägs, må icke fattas,

utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda

tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b) först

efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må domänstyrelsen

sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda

därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass

skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl tid, varunder uppskovet

varat.

11 §.

Örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie

tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende

å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar

med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans

uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre

år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre

lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

i den lägre tjänsten liava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass,

som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara

berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön

enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund

av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. hör vid befordran

hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppfattning till

högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre

år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre

löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid verket innehade ordinarie

befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter

samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad

må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmande av hans begynnelselön

i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre

löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken

han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen

på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som

i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara

jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder.

Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan

tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande

i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Majit, efter

prövning i vai’je särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl

tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å

art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre

värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom

högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad,

han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall

utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande.

13 $.

Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgängligen

fordra, må Kungl. Majit, för förvärvande av särskilt kvalificerad person

till viss tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i

tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken

han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest skolat hänföras; dock

må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för

tjänsten fastställda.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

14 $.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för

verket gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till

annan befattning inom verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning

ålagd. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad

till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den

lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst

inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande

i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade

grunder, dock med iakttagande att, örn tjänstemannen i den högre

befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för

den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass, han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, örn vissa honom åliggande göromål överflyttas

från det verk, han tillhör, till annat, vara pliktig att, med bibehållande

av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra

i det verk, till vilket göromålen överflyttas.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av tjänstegrad

och lön enligt den lönegrad, han innehar, när helst så av Kungl.

Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan

befattning inom den centrala förvaltningen.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar

tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill

dess han avgår från befattningen i fråga.

15 §.

Till tjänsteman, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av

landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden

kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter,

utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser

bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I 60 kronor för kallortsklass IV 300 kronor

» » II 120 » i> » V 450 »

» » III 195 » » » VI 600 »

Närmare bestämmelser för orternas fördelning i skilda kallortsklasser

meddelas av Kungl. Majit.

16 $.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan

befattning inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit

såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 148.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majlis proposition nr 14S.

vilken lian enligt bestämmelserna i 22 § åtnjutit semester, eller vilken

han med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort

göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen,

eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka

ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens

änke- och pupillkassa.

•, 17 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än i

2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön

jämte, i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av

ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester

icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilt

fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas

ett tjänstledighetsavdrag till belopp, för dag räknat, som framgår av

nedanstående tabell:

Löneklass

enligt 9 §

Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

Tjänstledighets-

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

Tjänstledighets-

avdrag

kronor

öre

kronor

öre

kronor

öre

i............

60

12 ............

i

80

23 ............

4

50

2 ............

—

70

13 ............

i

95

24 ............

5

3 ............

80

14 ............

2

10

5

50

4 ...........

90

2

30

26 ............

6

5 ............

i

16 ............

2

50

27 ............

6

50

6 ............

i

10

17 ............

2

75

28 ............

7

—

7 ............

i

20

18 ...........

3

—

29 ............

7

50

8 ............

1

30

19 ............

3

30 ............

8

9 ............

i

40

20 ............

3

50

31 ............

8

50

10 ............

i

50

21 ............

3

75

32 ............

9

—

11 ............

i

65

22 ............

4

—

33 ............

9

50

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband

med havandeskap eller barnsbörd.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom

blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall

han:

a) örn olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i

förekommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,

under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall,

kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön

avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag,

så framt ej Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon

av 1—14 lönegraderna, domänstyrelsen finner skäl medgiva, att sådant

avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,

må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen

för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp motsvarande det i

1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Majit eller,

vad angår tjänsteman, tillhörande någon av 1—14 lönegraderna, domänstyrelsen

finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller

skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt

vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

18 $.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 16 och

17 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av

giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att

av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna

prövas skäligt.

19 $.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, äger

domänstyrelsen bestämma, örn och i vad mån avdrag å avlöningen för

sådan tid må äga rum.

20 §.

1. Tjänsteman skall, örn han därtill förordnas, vara skyldig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie

bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten

följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära

särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan det i 17 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag i lägsta

löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra

sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre örn dagen.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 19 § omförmäld

befrielse från viss del av tjänstgöring, må, där ej domänstyrelsen

undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1 mom. av

förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp,

som prövas skäligt.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga

örn tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida

göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.

21 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,

skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen

finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

22 §.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Befattningshavare

Intill det år,

linder vilket

tjänstemannen

fyller 40 år

Från och med

det år, under

vilket tjänste- mannen fyller

40 år

Kronojägare, tillsyningsman...................................................

15 dagar

25 dagar

Kontorsbiträde, expeditionsvakt, förste expeditionsvakt, kansli-

biträde, skogsrättare, assistent*.............................................

20 dagar

30 dagar

Kansliskrivare, kassör, registrator, domänbokhållare, notarie, re-

visor ..............................................................................

25 dagar

35 dagar

Skogstaxator, skogsingenjör, skogsskoleföreståndare, jägmästare*-..

30 dagar

40 dagar

Intendent, sekreterare, andre domänfiskal, domänkamrerare, förste

revisor, byrådirektör, förste domänfiskal..............................

35 dagar

45 dagar

40 dagar

Byråchef ..................................................................

45 dagar

45 dagar

Sådan assistent eller jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen, åtnjuter 5 dagars semester

utöver i tabellen angivna dagantal.

2. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, äger

i en följd åtnjuta icke blott honom för löpande år tillkommande semester

utan jämväl semester för det näst föregående året, i den mån sådan icke

redan av honom tillgodonjutits.

3. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av

vederbörande överordnad myndighet.

23 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras

av statsverket, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga

de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda

meddelade rörande lägenhetens begagnande.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman

månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för

näst föregående månad. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet

eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning

för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall

nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill

dess ersättningen blivit till storleken bestämd på sätt i 2 mom. sägs,

skall den utgå med ett av vederbörande Överjägmästare åsatt belopp,

med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes,

återbekomma vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

örn sådan finnes anordnad, samt för lägenheten tilläventyrs

tillhörande jord, bestämmes, efter det bostadsinnehavaren beretts tillfälle

att därom yttra sig, av domänstyrelsen med hänsyn till det pris, som

å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknande lägenhet.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall,

därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag,

som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock

skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter,

men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar

näst efter tre månader från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande

befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall

i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse

upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

24 §.

Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad läkarvård jämte läkemedel

samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medför förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke

bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad

lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall

i tjänsten.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

25 $.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,

kan för sådana fall, där Kungl. Majit prövar omständigheterna höra

föranleda därtill, utgå ersättning enligt andra grunder än dem, som innefattas

i gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning

enligt särskilda av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman

kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av

Kungl. Majit utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp

än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

26 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas

från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad

bostadsort samt då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande

tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av verkets medel

erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift,

som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas

kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt

enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Majit meddelar.

27 $.

1. Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller

verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl.

Majit fastställda grunder erhålla fair åkning spenning ar till belopp, som

bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka upphörd eller

utbetalning sker, och i förhållande till den större eller mindre omfattningen

därav. Felräkningspenningar må icke i något fall till en och samma

tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat än 600

kronor.

För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller eljest

icke tjänstgör, uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar

av vikarien.

2. Körande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare

av beslag åtnjuta åklagarandel eller beslag sprovision är särskilt stadgat.

28 $.

För tjänstgöring, utöver fastställd arbetstid, må till tjänsteman, tillhörande

någon av 1—20 lönegraderna, ersättning för övertidsarbete, där

sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder,

som bestämmas av Kungl. Majit.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

29 $.

Tjänsteman tillhörande någon av 1—11 lönegraderna må för bestridande

av göromål som stenograf kunna tillerkännas särskilt arvode med högst

180 kronor för år räknat.

30 %.

Till tjänsteman, som förestår revir, utgår i vissa fall lönetillägg med

1,200 kronor eller 600 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Majit. Lönetillägget utbetalas månadsvis

i efterskott.

Då tjänsteman, som erhåller lönetillägg, åtnjuter ledighet, för vilken

han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag, skall det ankomma på

domänstyrelsen att bestämma, huruvida tjänstemannen skall till den, som

uppehåller befattningen, helt eller delvis avstå med befattningen förenat

lönetillägg.

31 $.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke

— annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats

för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes

eller eljest enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen må utgå,

så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses

falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel

eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

32 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid

tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den

vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning

utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

33 $.

Icke-ordinarie befattningshavare antagas tillsvidare eller för viss tid.

Avlöningsförmånerna fastställas av domänstyrelsen, så framt ej Kungl.

Majit finner sig böra meddela bestämmelser i sådant hänseende.

3 avd. Lönenämnd.

34 $.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Majit att utfärda

allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör,

innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från den

för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

35

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari

1935 tillsvidare till och med den 31 december 1937.

Tjänsteman, som vid utgången av år 1934 innehar befattning å då gällande,

provisoriska stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens

skogsskolor och icke vill underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser,

skall därom göra anmälan till domänstyrelsen före den 1 december

1934. Till tjänsteman, som före sistnämnda tidpunkt gjort dylik

anmälan, skola avlönings- och pensionsförmåner utgå enligt före år 1921

gällande grunder. Sådan tjänsteman äger dels uppbära lön och tjänstgöringspenningar

jämväl för tid, varunder han ej tjänstgjort till följd

därav, att de med tjänsten förenade göromål överflyttats å annan myndighet

samt tjänstemannen ej tilldelats annan tjänstgöring, som han är

pliktig att bestrida, dels ock tillgodoräkna sådan tid, som nyss sagts, i

avseende å rätt att erhålla löneförhöjning.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1935

innehar ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder

sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter

och villkor samt minskning i eller upphörande av de förmåner

och ersättningar, som omförmälas i 24—30 §§, ävensom de ändrade bestämmelser,

som kunna varda utfärdade rörande i 10 § 3 och 4 mom.

samt i 17 § 3 mom. berörda hänseenden samt i fråga örn pension.

Tjänsteförteckning,

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,

till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.

Lönegrad enligt 9 §

Befattning

Lönegrad enligt 9 §

Befattning

4:e lönegraden ■ ■■

Kontorsbiträde

Intendent

5:e *

Expeditionsvakt

24:e lönegraden ...

Sekreterare

Skogsingenjör

7 :e »

t Förste expeditionsvakt

Skogstaxator

/Kanslibiträde

25:e

»

Skogsskoleföreståndare

9:e »

/Kronojägare

Andre domänfiskal

/Tillsyningsman

Domänkamrerare

Ilie »

i Kansliskrivare

< Kassör

/Registrator

26:e

( Förste revisor

1 Jägmästare

1 Sekreterare

12:e »

Skogsrättare

28:e

/Byrådirektör

\Förste domänfiskal

20:e »

Assistent

29:e

»

Överjägmästare

21:a »

j Domänbokhållare

1 Notarie

1 Registrator 1

/Revisor

30:e

»

Byråchef

1 Å övergångsstat.

340382. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Översikhs karta

över

distrikt--och revirindelningen.

Skala 1-kOOO000.

Distriktsgränser.

— - - - Tillfälliga distr, gränser.

R e virgranser.

----Tillfälliga revirgränser. I. * * * 5 6 * 8 9 * * * 13 * * * * 18

Jukkasjärvi

''render.r

in.. Gä!i iva

NORRBOTTEMS

Fårl
-

us/

paranda

l V. Shön sele

Vilhel
-

11 e f+ea

a\v

rrosh~

rr\6 köld svik

aunda

A * JE

V/\ V Kriörnosand

u rensvall

i isvall

oderhamn

Mårn

(bästrik
-

tn\sinka)

iecfcmor

* Arvika

i

skustano

Mariefr.

erpopmq

nkdpjng

I by Link

Falken

Hallands

Halrtisr

almor

mar

18 »UvTT

Hälsing

/esb.

5.5kå
-

almö

Sirrinsh

Vstad

FalsferÖÖ^B

Beteckning å område, som

ingår i lill fäll ig t revir:

I. Junsele revir

i. Anundsjö »

J. Örnsköldsviks «

k. Sollefteå "

5. Ragunda •

6. Hamra »

7 Kopparbergs "

8. Grönsinka »

rpenberqs «

''högsbo "

9. Garp

to. Malin

it. Veslerås

te. Sola n

13. Jönköpings »

t k. Hassjö a

ts Värnamo »

>6. Sunnerbo “

tl Värends "

18. Blekinge-Åhus »

Förufv. distr, gränser.

“ revir~ "

A.-0. KART''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående domänverkets organisation. s. 9 i texten
  2. JoU 1934:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående domänverkets organisation jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten