Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1934-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:152, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Karl Levinson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

T. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Levinson anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som

yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 152.

395 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,

volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas

under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom

med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring

och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning

i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värn pliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 12 september 1933 inkommen skrift

gjorde Ernst Wilhelm Göthlin i Stockholm framställning örn ersättning

i anledning av benskada, som han ådragit sig genom olycksfall under militärtjänstgöring

i början av år 1923. Då berörda framställning icke gjorts inom

den tid, som stadgats i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse

nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, fann anstalten

sig icke kunna upptaga framställningen till prövning, i vad densamma avsåge

ersättning enligt förstnämnda förordning, och då framställningen vidare

gjorts först sedan mer än tio år förflutit efter det olycksfallet inträffade, förklarade

riksförsäkringsanstalten Göthlin gentemot anstalten hava förlorat sin

rätt till ersättning enligt lagen den 17 juni 1916 örn ersättning för olycksfall

i arbete.

Hos Kungl. Majit har Göthlin sedermera i en den 27 november 1933 dagtecknad

skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av ersättning

enligt grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göthlin varit fast anställd vid

Norrlands trängkår under tiden 1 november 1918—31 oktober 1926; att han

under skidlöpning den 21 februari 1923 ådragit sig brott å vänster ben, för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 152.

vilken skada lian vårdades dels å Sollefteå lasarett, dels å trängkårens sjukrum

till och med den 3 juni nämnda år, varefter han friskskrevs den 7 i samma

månad; att han, enligt egen uppgift, alltsedan olycksfallet känt besvär i

vänster ben; samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,

att det icke kunde uteslutas, att olycksfallet ägde samband med de besvär,

varav Göthlin nu lede.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 5 december

1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att Göthlin, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke

gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909, hade riksförsäkringsanstalten prövat ärendet

i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit

hade riksförsäkringsanstalten med stöd av ett från anstaltens biträdande

läkare, professorn P. Haglund, inhämtat utlåtande funnit ifrågavarande olycksfall

hava inträffat under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning

örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt

Göthlin ersättning enligt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande den 28 december 1933 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att till Göthlin finge — utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med

den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning

den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Göthlin icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut i åtskilliga fall

dispens från förordningens preskriptionsföreskrifter medgivits. Då, enligt

vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Göthlin ådragit sig ifrågavarande skada

under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda

förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom

gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande

av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen

torde böra utgå från och med den 1 januari 1934.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ernst Wilhelm Göthlin må — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänst

göring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 152.

skåpets invalid- ock pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

2:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 3 februari 1933 inkommen skrift

gjorde Karl Johan Gunnar Johansson från Harshult, Klavreström,

framställning örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig

under militärtjänstgöring under tiden 9 september 1921—31 oktober 1924.

Då berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920, fann riksförsäkringsanstalten enligt

beslut den 18 april 1933 ersättning för ifrågavarande sjukdom icke kunna

utgå till Johansson.

Av Johansson hos försäkringsrådet över anstaltens beslut anförda besvär

fann rådet i utslag den 8 september 1933 icke föranleda någon dess vidare

åtgärd.

Hos Kungl. Maj:t har Johansson sedermera i en den 10 november 1933

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn

ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av

ersättning i anledning av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson erhållit fast anställning

vid Vaxholms grenadjärregemente den 9 september 1921; att han under

tiden 11 december 1922—5 februari 1923 vårdats å regementets sjukhus å

Oscar-Fredriksborg för lungsjukdom; att han den 31 oktober 1924 på grund

av tilländalupen kontraktstid erhållit avsked från regementet; att han därefter

varit boende i sitt hem intill den 1 maj 1925 utan att deltaga i något

arbete; att han efter en kortare tids anställning som sjukvårdare å sjukhuset

vid Långbro ånyo vistats i sitt hem utan att kunna innehava någon stadig

varande arbetsanställning på grund av tidvis förvärrad sjuklighet; samt att

vid å Växjö lasarett den 16 september 1931 företagen röntgenundersökning

Johansson befunnits lida av lungtuberkulos, för vilken sjukdom han sedermera

under tiden 14 oktober 1931—20 februari 1932 vårdats å sanatoriet

Lugnet.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 28 november

1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att Johansson, utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för

förordningen den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen

kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning

äv vad sålunda i ärendet förekommit hade riksförsäkringsanstalten med stöd

av från sin biträdande läkare, överläkaren A. Gullbring, inhämtat utlåtande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

funnit sjukdomen hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,

därest framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle

hava tillerkänt Johansson ersättning jämlikt ovannämnda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande i ärendet den 10 januari 1934 hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge — utan hinder därav att

Karn ställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, kunde anses

berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Karl Johan Gunnar Johansson må — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni

1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

3:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 29 december 1932 inkommen skrift

gjorde Henning Evald Johansson från Torsgården, Vara, framställning

örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring

år 1922. Enär berörda framställning icke gjorts inom den tid,

som föreskrivits i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription

och örn årsstämning, fann anstalten enligt beslut den 23 maj 1933 Johansson

hava förlorat sin talan mot anstalten i fråga om rätt till ersättning.

Hos Kungl. Majit har Johansson sedermera i en till försvarsdepartementet

den 18 november 1933 inkommen skrift anhållit att, utan hinder därav

att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid,

komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärt

jän stgöri ng.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som år 1921 erhållit

ett års uppskov med värnpliktstjänstgöring på grund av sjukdom, ledgångsreumatism,

den 30 maj 1922 såsom vapenför i all tjänst inryckt till tjänstgöring

vid Skaraborgs regemente; att han redan den 6 därpåföljande juni

på grund av organiskt hjärtfel förklarats icke vapenför och överförts till

handräckningstjänst; att han sedermera vårdats å regementets sjukhus under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 152.

diagnosen hjärtfel och halsfluss under tiden 29 oktober—12 november 1922,

vilken sistnämnda dag han överförts till garnisonssjukhuset i Skövde, varest

han, som skulle hava utryckt från tjänstgöringen den 10 november 1922,

därefter under diagnosen ledgångsreumatism och hjärtfel vårdats till den 9

februari 1923; samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat,

dels att Johansson redan ett år före värnpliktstjänstgöringens början lidit

av ledgångsreumatism, vilken sjukdom med största sannolikhet varit upphov

till hans hjärtåkomma, dels att det icke syntes kunna säkert uteslutas, att

sagda åkomma förvärrats under de tillfällen, Johansson varit sjuk under

militärtjänstgöringen.

Piiksförsäkring saust allen har i avgivet utlåtande i ärendet den 19 januari

1934 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulla finna

skäligt, att Johansson, utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke gjorts inom vederbörlig tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för

förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, hade riksförsäkringsanstalten i anledning

av nu förevarande framställning till behandling upptagit frågan, örn och i

vad mån Johansson kunde vara berättigad till ersättning, och fördenskull

införskaffat ytterligare utredning i ärendet. Riksförsäkringsanstalten hade

härvid, bland annat, låtit Johansson undergå särskild undersökning å Lidköpings

lasarett, med ledning av vilken undersökning utlåtande den 15

januari 1934 avgivits av lasarettsläkaren E. Akmar. Av nämnda utlåtande

framginge, bland annat, att Johansson vid undersökningen befunnits lida av

organiskt hjärtfel, att han lidit av hjärtfel redan före sin värnpliktstjänstgöring

samt att intet motsade antagandet, att denna tjänstgöring kunde

hava på ena eller andra sättet ogynnsamt inverkat på hans förut angripna

hjärta. "Vid granskning av vad sålunda i ärendet förekommit hade riksförsäkringsanstalten,

som jämväl inhämtat yttrande från en av sina biträdande

läkare, överläkaren A. Gullbring, funnit, att anstalten, därest framställning

örn ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle hava tillerkänt Johansson

ersättning jämlikt berörda förordning den 18 juni 1909 för den försämring

av hans hjärtsjukdom, som föranletts av hans militärtjänstgöring.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande i ärendet den 6 februari 1934 hemställt, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge — utan hinder därav att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från

och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring, för den

försämring av hans hjärtsjukdom, som föranletts av militärtjänstgöringen.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

att till Henning Evald Johansson må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Yad t. f. departementschefen ovan under punkterna

l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1934:19 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 4 i texten