Sök i Ratio Lex

Angående rasbiologiska institutets organisation m. m

1934-02-23 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:155, Angående rasbiologiska institutets organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ‘proposition Nr 155.

1

Nr 155.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående rasbiologiska institutets

organisation m. m.; given Stockholms slott den

23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg, anför härefter:

Under punkt 92 av 1934 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda

riksdagen förelagd, i riksstaten för budgetåret 1934/1935 beräkna dels ett

ordinarie anslag till avlöning åt chefen för rasbiologiska institutet av 12,000

kronor, dels ock till upprätthållande av verksamheten vid rasbiologiska institutet

ett extra reservationsanslag av 45,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 155.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Sedan utredningen i ärendet slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla

frågan för Kungl. Majit.

Vid min anmälan den 3 januari 1933 inför Kungl. Majit av statsverkspropositionen

till 1933 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten

110, angående anslag till uppehållande av rasbiologiska institutets verksamhet

anförde jag, att frågan örn rasbiologiska institutets ställning, program

och arbetsformer torde böra underkastas en närmare utredning genom

Kungl. Majits försorg. Innan denna utredning örn institutets framtida gestaltning

bleve färdig, ansåg jag mig under en övergångstid kunna av besparingshänsyn

räkna med ett avsevärt lägre understöd till institutet än det

då utgående. I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Majit riksdagen

att till uppehållande av verksamheten vid rasbiologiska institutet för

budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.

För ändamålet utgick för budgetåret 1932/1933 ett anslag av 60,000 kronor.

Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 8 under punkt 104, bland annat,

att riksdagen i likhet med departementschefen ansåge anledning förefinnas

att verkställa utredning rörande de framtida riktlinjerna för institutets verksamhet

och att undersöka möjligheterna för en omläggning av dess arbetsformer.

Men till dess resultatet av en sådan utredning förelåge till statsmakternas

prövning, syntes det vara i sin ordning, att dessa droge försorg

örn institutets fortsatta uppehållande och beredde detsamma ekonomisk möjlighet

att, örn än i något inskränkt omfattning, arbeta för sin uppgift, om

vars stora betydelse i varje fall några delade meningar icke torde råda.

Med anledning härav beviljade riksdagen för ändamålet ett extra reservationsanslag

av 45,000 kronor.

I riksstaten äro för institutet, förutom nyssnämnda anslag, även uppfört

ett ordinarie anslag av 12,000 kronor till avlöning åt chefen för institutet.

I samband med att staten för institutet fastställdes för budgetåret 1933/

1934 uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 12 maj 1933 åt universitetsberedningen

att verkställa utredning rörande institutets ställning, program

och arbetsformer, därvid särskilt borde uppmärksammas frågan örn institutets

anknytning till medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala.

Universitetsberedningen har den 18 december 1933 avgivit nyssnämnda

utredning jämte förslag i ämnet. Innan jag går in på en redogörelse för

beredningens förslag, vill jag i korta drag redogöra för rasbiologiska institutets

tillkomst, dess organisation m. m.

Rasbiologiska institutets tillkomst, dess organisation m. m.

På därom av Kungl. Majit gjord hemställan beviljade 1916 års riksdag

såsom understöd åt dåvarande docenten vid universitetet i Uppsala H. Lundborg

för utförande under åren 1917—1920 av rasbiologiska undersökningar

ett anslag å 24,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år 1917

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

ett belopp av 6,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kunde finna gott meddela. Initiativet till utverkande av detta särskilda

statsanslag åt Lundborg hade ursprungligen tagits av medicinska

fakulteten i Uppsala, som önskade bereda möjlighet för Lundborg att fortsätta

de av honom sedan lång tid tillbaka bedrivna, från år 1913 huvudsakligen

på det lapska och finska befolkningsinslaget i Sverige inriktade

rasbiologiska undersökningarna även efter det tiden för hans innehav av

docentstipendium utgått.

Anslag till Lundborgs rasbiologiska undersökningar utgick sedermera även

under åren 1918—1921.

Med anledning av två inom riksdagens kamrar väckta, likalydande motioner

anhöll 1920 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

angående upprättandet av ett svenskt rasbiologiskt institut samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen

framhöll, hurusom det ville synas, som om ifrågavarande spörsmål

vore av synnerlig vikt från såväl vetenskaplig som social synpunkt.

Med anledning härav hemställde Kungl. Maj:t i proposition nr 114 till

1921 års riksdag, att riksdagen ville besluta inrättandet av ett under särskild

av Kungl. Maj:t förordnad styrelse ställt rasbiologiskt institut med

syftemål och verksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

i yttrande till statsrådsprotokollet närmare angivna riktlinjer

ävensom för år 1922 bevilja för ändamålet nödiga medel, nämligen dels ett

ordinarie anslag å 8,200 kronor till chefens avlöning, dels ock på extra stat

till vissa särskilt angivna ändamål (däribland till åtskilliga engångsutgifter)

tillhopa 82,550 kronor för upprätthållande av institutets verksamhet. Riksdagen

(skrivelse nr 8 A, punkt 49) biföll Kungl. Maj:ts förslag, dock med

vissa ändringar i fråga örn anslagsbeloppen. Till avlöning åt institutets

chef beviljades ett ordinarie anslag å 7,500 kronor, och till upprätthållande

av institutets verksamhet anvisades å extra stat ett reservationsanslag av

60,000 kronor att disponeras enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

I riksdagens nyssnämnda skrivelse anfördes bland annat:

Efter verkställd utredning hade nu Kungl. Majit framlagt förslag till

upprättande av ett svenskt rasbiologiskt institut. Enligt den verkställda

utredningen hade det nämligen befunnits icke vara tillfyllest, att tillfälligt,

mer eller mindre tillräckligt statsunderstöd lämnades åt enskilda vetenskapsmän;

det erfordrades i stället ett fast organiserat forskningsarbete under

samverkan av väl kvalificerade arbetskrafter. Ändamålet skulle bäst ernås

genom upprättande av ett rasbiologiskt forskningsinstitut. Departementschefen

hade vidare framhållit vikten av att ett institut ej uppstode, grundat

på en enda mans vetenskapliga kompetens och verksamhet för att, när han

trädde tillbaka, upphöra av brist på andra krafter, i stånd att uppbära detsamma;

genom ett fast organiserat institut skulle utbildas personer, skickade

att i framtiden fullfölja det forskningsarbete, som igångsattes.

Ändamålet med institutet skulle vara att efter förmåga deltaga i det för

närvarande livligt pågående forskningsarbetet på den mänskliga ärftlighets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

lärans område, därvid verksamheten vid institutet skulle särskilt inriktas på

ett planmässigt utforskande av det svenska folkets biologiska egenskaper.

Tills vidare skulle vid institutet upprättas endast en medicinsk-genealogisk

avdelning.

Beträffande frågan örn institutets förläggning hade delade meningar gjort

sig gällande, i det att såväl Stockholm som de båda universitetsstäderna,

Uppsala och Lund, tävlat om företrädet härvid. Vid valet mellan dessa

orter hade departementschefen förordat Uppsala dels på grund därav, att

denna stads i förhållande till Lund mera centrala läge borde ge densamma

ett företräde med avseende å institutets verksamhet i bygderna samt att

fullständigheten av kyrkoböckerna för äldre tider vore större i mellersta

Sverige än i övriga delar av landet, dels ock emedan i viss mån en rasbiologisk

institution under Lundborgs ledning redan funnes i Uppsala.

Institutet skulle, enligt Kungl. Maj:ts förslag, icke organiseras som en

universitetsinstitution, utan göras till en fristående statsinstitution under en

av Kungl. Majit tillsatt styrelse av 5 eller högst 7 personer, i vilken plats

borde beredas åt representanter för medicinska vetenskaper, för statistik och

biologi, varjämte chefen för det blivande institutet borde hava säte och

stämma i densamma. Chefens avlöning, som föreslagits till belopp, motsvarande

vad överdirektör av lägre grad i lön och tjänstgöringspenningar

åtnjöte, skulle utgå å ordinarie stat, och skulle därtill komma tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg enligt enahanda regler, som kunde komma

att gälla för andra med honom jämförliga befattningshavare i statens tjänst.

Institutets chef skulle äga medicinsk utbildning samt hava professors titel

och kompetens. Övriga utgifter för institutet skulle uppföras på extra stat.

Förutom chefen skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag finnas en vetenskapligt

utbildad statistiker, varförutom chefen borde kunna påräkna hjälp av en

vid institutet fast anställd läkare. Vidare behövdes för forskning i kyrkböcker

och arkiv en med dylikt arbete förtrogen genealog. Slutligen erfordrades

medel till extra arbetskrafter, lokalhvra, materiel och uppvärmning

m. m. ävensom såsom engångskostnad medel till institutets första utrustning.

Vad anginge institutets plats inom statsförvaltningen, hade departementschefen

uttalat, att, så länge institutet vore förlagt till Uppsala, en förbindelse

mellan institutet och universitetet borde upprätthållas. Institutet syntes

departementschefen dock icke böra inrangeras inom ramen för den

egentliga staten för universitetet, utan borde man under Uppsala universitet

i riksstaten såsom en särskild anslagsgrupp under rubriken: institut

för rasbiologi uppföra dels ett särskilt ordinarie förslagsanslag, högst, för

chefen-professorns avlöning, dels ock de för institutet erforderliga extra

anslagen.

Riksdagen delade till fullo departementschefens uppfattning angående

betydelsen av de forskningsarbeten, som det rasbiologiska institutet vore avsett

att främja. I betraktande härav och med hänsyn till den uppfattning,

åt vilken riksdagen förra året givit uttryck då riksdagen begärde utredning

i ämnet, ansåge sig riksdagen böra uttala sin principiella anslutning till

Kungl. Maj:ts förslag. Ett ytterligare skäl härför förefunnes enligt riksdagens

mening i den omständigheten, att till föreståndare för institutet för

närvarande kunde förvärvas en förtjänt forskare, som länge arbetat inom

området, och vilkens verksamhet syntes riksdagen böra bevaras åt fullföljandet

av det arbete, han så framgångsrikt begynt. Örn riksdagen sålunda

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

ansett sig böra i princip bifalla Kungl. Maj:ts förslag, hade riksdagen dock

på grund av de statsfinansiella förhållandena icke funnit sig kunna i allo

biträda detsamma. Riksdagen holle jämväl före, att ett institut av ifrågasatt

art borde så småningom få organisatoriskt utveckla sig, i den mån en

dylik utveckling motiverades av de vunna vetenskapliga resultaten.

Vad beträffade den ifrågasatta organisationen och de i samband därmed

stående kostnaderna hade riksdagen emellertid, vidkommande institutföreståndarens

avlöning och ställning beslutat, att denne erhölle professors titel

och avlöning lika med övriga universitetsprofessorer, d. v. s. 7,500 kronor

jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor, ävensom att sagda avlöning

uppfördes å ordinarie stat. Beträffande frågan huruvida ålderstillägg borde

utgå till Lundborg, därest han förordnades till institutets chef, kunde en

dylik anordning måhända synas skälig, men torde detta spörsmål böra ankomma

på Kungl. Majits prövning. Chefen-professorn borde vid sin sida

hava en av Kungl. Majit utsedd styrelse, i vilken han vore självskriven

medlem och som borde vara sammansatt av på ärftlighetsforskningens område

sakkunniga personer, representerande såväl de naturvetenskapliga som

de medicinska ämnesgrupperna, varjämte en representant för statistiken

vore önskvärd. Styrelsen syntes riksdagen böra direkt sortera under kanslern

för rikets universitet.

I fråga örn övriga kostnader för institutet hade det synts riksdagen lämpligast,

att till bestridande härav på extra stat beviljades ett belopp i ett för

allt, över vilket styrelsen kunde förfoga i enlighet med av Kungl. Majit

godkänd plan. Det syntes riksdagen riktigare, särskilt efter den nedsättning

av anslaget, som riksdagen vidtagit, att användningen av detsamma bestämdes

på nu nämnt sätt i stället för att i detalj angivas av riksdagen.

Riksdagen hade bestämt det belopp, som sålunda skulle ställas till disposition

av det rasbiologiska institutets styrelse för år 1922, till 60,000 kronor.

Ett mindre belopp borde icke ifrågakomma med hänsyn till att därmed

skulle bestridas alla utgifter för biträden, för resor, för inköp av möbler,

böcker, kartor m. m. ävensom för lokalens städning och uppvärmning samt

för hyra, i den mån den nu disponerade lokalen ej vore tillräcklig. Då

sagda belopp enligt riksdagens mening i sig jämväl borde inbegripa sådana

ändamål, som vore avsedda att tillgodoses förmedelst det av Kungl. Majit

ifrågasatta engångsanslaget, hade riksdagen icke funnit sig böra bevilja ett

sådant anslag.

Riksdagen förbisåge härvid ingalunda, att med den reduktion av det utav

Kungl. Majit för ändamålet begärda anslaget, som riksdagen sålunda vidtagit,

institutets arbetsresultat givetvis icke kunde förväntas bliva desamma

som vid bifall till Kungl. Majits förslag oförändrat. Under dåvarande

statsfinansiella läge hade riksdagen emellertid ansett denna omständighet

vara av mindre betydelse än att det avvägdes, huru stort belopp, som det

ekonomiska läget vid varje särskild tidpunkt syntes medgiva att för ändamålet

disponera.

Med anledning av den nya lönereglering, som från och med budgetåret

1925/1926 trätt i tillämpning för befattningshavarna vid universiteten, höjdes

budgetåret 1926/1927 chefens avlöning från 7,500 kronor till 12,000

kronor. I samband därmed höjdes anslaget till institutets verksamhet, vilket

för ett vart av budgetåren 1923/1926 utgått med ett belopp av 55,000

kronor, till 65,000 kronor. För budgetåret 1932/1933 sänktes sistberörda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

anslag till 60,000 kronor, och för 1933/1934 nedsattes samma anslag som

ovan nämnts ytterligare till 45,000 kronor.

Anslaget till institutets verksamhet har under ett vart av budgetåren

1931/1934 disponerats på följande sätt:

1931/1932

1932/1933

1933/1934

Arvoden:

Kronor

Kronor

Kronor

Rasbiolog och chefens ställföreträdare ....

8,200

8,200

7,500

Statistiker och arkivarie..............

7,000

7,000

6,400

Genealog, bibliotekarie och byråföreståndare

6,000

6,000

5,500

Kvinnlig reseassistent................

3,200

3,200

3,000

Amanuens för antropologi............

2,400

3,600

3,300

» » statistik...............

2,400

(assistent)

2,400

(assistent)

2,200

» » genealogi..............

2,400

Biblioteksbiträde....................

1,500

1,500

—

Fotografiskt biträde.................

—

1,500

—

Skrivbiträde.......................

1,080

1,080

—

Vaktmästare ......................

1,800

1,800

—

Personligt lönetillägg till amanuensen för

statistik Saga Neander.............

300

300

300

Styrelsens sekreterare...............

300

300

—

Säger

36,580

36,880

28,200

Övriga omkostnader:

Extra och tillfälliga biträden...........

4,220

4,220

| 8,800

Reseersättningar....................

10,000

6,500

Instrument och annan utrustning.......

2,000

1,250

—

Böcker, tidskrifter, inbindning m. m.....

4,000

3,700

Materialier och expenser..............

5,000

3,900

Förhyrd lokal .....................

2,200

2,050

8,000

Lyse, vedbrand för båda lokalerna samt

städning m. m....................

1,000

1,500

Säger

28,420

23,120

16,800

Summa

65,000

60,000

45,000

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för innehållet i riksdagsskrivelsen

av år 1921, var det riksdagens mening att för bedrivande av

rasbiologisk forskning skulle i Uppsala upprättas en fristående statsinstitution

— statens institut för rasbiologi — tillsvidare bestående av endast en

medicinsk-genealogisk avdelning, att institutet skulle ledas av en av Kungl.

Majit utsedd styrelse, i vilken institutets chef skulle vara självskriven medlem

och som borde vara sammansatt av på ärftlighetsforskningens område

sakkunniga personer, representerande såväl de naturvetenskapliga som de

medicinska ämnesgrupperna, varjämte en representant för statistiken syntes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

vara önskvärd, att denna styrelse borde direkt sortera under kanslern för

rikets universitet, att institutets chef skulle äga medicinsk utbildning samt

hava professors titel och kompetens samt att Kungl. Majit skulle äga bestämma

angående den personal, vilken till biträde åt chefen borde anställas

vid institutet.

Enligt stadgan för statens institut för rasbiologi av den 31 december 1921

(nr 841) har institutet till sin uppgift att, med erforderligt användande av

medicinska, antropologiska, biologiska, genealogiska och statistiska metoder,

idka vetenskaplig forskning inom rasbiologiens område, med särskild hänsyn

till det svenska folket och till förhållandena inom Sverige. Styrelsen utgöres

av institutets chef såsom självskriven ledamot och av sex andra ledamöter,

vilka, jämte tre suppleanter, efter förslag av kanslern för rikets universitet

förordnas av Kungl. Majit, varje gång för en tid av högst fyra år. Bland

de förordnade ledamöterna böra minst tre innehava särskild sakkunskap

inom rasbiologiens eller närliggande vetenskaps område. Såsom chef för

institutet är anställd en på förslag av kanslern av Kungl. Majit utnämnd

professor med rasbiologisk, särskilt medicinskt-rasbiologisk sakkunskap. Såsom

extra personal anställas av styrelsen dels en statistiker med vetenskaplig

utbildning inom sitt fack, dels ock, i mån av behov och tillgångar, assistenter.

Assistent för medicin skall vara legitimerad läkare.

Rörande beskaffenheten av det arbete, som utföres av vissa av de vid

institutet anställda befattningshavarna, hava lämnats följande upplysningar:

Rasbiologen tjänstgör under chefens undersökningsresor, vilka pläga pågå

ungefär halva året, såsom dennes ställföreträdare samt biträder i övrigt

chefen i dennes arbete.

Statistikern, som till sitt förfogande har amanuensen för statistik och ett

växlande antal räknebiträden, leder under chefens överinseende bearbetningen

av det insamlade materialet över lapparna.

Genealogen sköter allehanda byrågöromål, handleder vid förekommande

genealogiska utredningar samt biträder chefen vid arbeten av olika slag.

Den kvinnliga reseassistenten vistas en stor del av året på undersökningsresor

för insamlande av enklare primärmaterial och fotografering av rasoch

folktyper. Å institutet biträder hon med förekommande arbete, främst

vid de statistiska bearbetningarna.

Assistenten för antropologi utför antropologiska primärundersökningar, biträder

vid antropologisk fotografering, utför antropologiska och socialantropologiska

litteratursammanställningar samt tjänstgör som institutets översättare.

Vaktmästaren utför vanliga vaktmästargöromål och städning samt biträder

dessutom omkring 3 timmar dagligen vid de statistiska bearbetningarna.

Universitetsberedningens förslag.

Universitetsberedningen erinrar, att vid institutets inrättande underströks

nödvändigheten av icke endast sådana ärftlighetsmcdicinska undersökningar,

som kunde tjänstgöra som grundval för negativ rashygien, utan även sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

rasbiologiska forskningar, vilka kunde tjäna som grundval för positiv rashygien.

I en av rasbiologiska institutets styrelse till universitetskanslern ingiven

skrift, dagtecknad den 25 november 1932, hade anförts bland annat följande

rörande institutets hittillsvarande arbetsprogram och arbetsresultat:

Efter institutets upprättande måste såsom en huvuduppgift för dess verksamhet

under lång tid framåt den rasbiologiska inventering av landets befolkning

betraktas, vilken redan i Kungl. Maj:ts proposition anvisades som

institutets syfte. Emellertid funnes speciella uppgifter, som delvis kunde

betraktas som ett led däri och delvis utgjorde förarbeten därtill, vilka först

måste lösas.

Före institutets upprättande hade under flera år statsunderstöd utgått till

dåvarande docenten Lundborgs rasbiologiska forskningar bland lappar och

finnar, och det framginge av förefintliga handlingar, att ett fullföljande av

dessa undersökningar måste betraktas som en självklar och maktpåliggande

uppgift för institutet.

Emellertid framstod det snart för institutets ledning som en nödvändig

förutsättning för dessa undersökningars fullföljande, att först en antropologisk

generalinventering av folkbeståndet i Sverige borde komma till stånd

som utgångspunkt för bedömandet av ovan nämnda speciella undersökningar

och som en grundval för rasbiologiska undersökningar överhuvud. Detta

var också en uppgift, som kunde anses lättare att genomföra med de otillräckligt

utbildade medhjälpare, som institutets chef de första åren kunde

påräkna. Denna institutets första uppgift var slutförd år 192G, då det stora

verket The Facial Characters of the Swedish Nation (Anthropologia Suecica)

utkom.

Samtidigt med dessa undersökningar fortsatte institutets chef sina forskningar

rörande lapparna och finnarna i Sverige, och efter utgivandet av

ovan nämnda verk hade även institutets arbetskrafter i övrigt inriktats på

ett fullföljande av denna uppgift. Emellertid hade från början ej förutsedda

utgifter blivit nödvändiga för fullföljandet av institutets verksamhet,

varigenom det beviljade anslaget, som redan från början var knappt tilltaget,

visade sig allt mera otillräckligt.

Med den otillräckliga tillgången på erforderliga medel hade institutets

arbetsprogram betydligt förryckts, och pågående undersökningar hade givetvis

endast långsamt skridit framåt. Den rasbiologiska inventering av landets

befolkning, som från början framstod som en framtida huvuduppgift för

institutets verksamhet, hade måst tillsvidare uppskjutas. Under de senare

åren hade man till och med nödgats släppa förhoppningen örn att kunna

slutföra undersökningarna rörande finnarna i Sverige under nuvarande chefens

tjänstetid, varför arbetet vid institutet helt hade koncentrerats till lapparna.

Styrelsen bestrede icke möjligheten, att någon mindre del av institutets

arbete icke givit lika stort utbyte som andra delar. Detta torde snarare

vara ofrånkomligt under den första tidens verksamhet vid ett nytt institut

och inom en ny forskningsriktning, där det i någon mån vore nödvändigt

att treva sig fram, till dess erfarenhet vunnits.

I övrigt ville styrelsen betona följande synpunkter.

För det första vore det forskningsarbete, vars resultat publicerats i det

år 1926 utkomna arbete örn det svenska folkets rasegenskaper (The Racial

Characters of the Swedish Nation) samt arbetet över lapparna, vars första

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

del (The Race Biology of the Swedish Lapps. Part. I.) utkom av trycket i

december 1932, ytterligt omfattande, och dessa verk kunde enligt styrelsens

mening utan överdrift anses äga ett synnerligen högt och bestående, för det

1926 utgivna verket på många håll betygat värde. För det andra vore

undersökningar av de slag som de i dessa verk publicerade till sin natur

dyrbara, i det att de utom resor i stor utsträckning m. m. nödvändigtvis

krävde en stab av på olika sätt skolade medarbetare för materialets insamling

(antropologiska mätningar o. s. v.) och teoretiska bearbetning (antropologiska,

matematisk-statistiska, medicinska utredningar o. s. v.). För det

tredje hade ett mycket stort material insamlats, som funnes bevarat i institutets

arkiv för närmare bearbetning av forskare inom eller utom institutet,

när ekonomiska och andra förhållanden komme att möjliggöra materialets

utnyttjande. Detta material vore till stor del av sådan art, att ett uppskov

med insamlandet till framtiden icke hade varit möjligt, enär då på

grund av vissa befolkningsgruppers uppblandning med andra ett likvärdigt

material icke skulle ha funnits till forskningens förfogande. Denna del av

institutets forskningsresultat, som tillsvidare icke alls vore synlig utåt, vore

i själva verket av synnerligen stor betydelse. För det fjärde hade mycken

tid åtgått till utbildning av medarbetare och biträden för institutets arbete

och för mera självständig forskningsverksamhet. Universiteten kunde av

naturliga skäl ännu icke åtaga sig utbildning av rasbiologiska forskare, varför

detta under nuvarande förhållanden framstode som en av institutets icke

minst viktiga huvuduppgifter. För det femte hade institutets knappa medel

vållat beklagliga inskränkningar i verksamheten och i hög grad fördröjt

arbetena.

I förutberörda skrift hade — erinrar universitetsberedningen — styrelsen

för rasbiologiska institutet jämväl framlagt förslag till framtida arbetsprogram

för institutet, omfattande såväl rasbiologiska, speciellt ärftlighetsmedicinska,

undersökningar såsom grundval för negativ rashygien som andra rasbiologiska

forskningar såsom grundval för positiv rashygien. Styrelsen hade

härom anfört bland annat:

Det vore institutets avsikt att, så snart nu pågående undersökningar vore

slutförda, upptaga omfattande ärftlighetsmedicinska undersökningar, som delvis

kunde förväntas bliva en grundval för åtgärder till motarbetande av rasförsämring.

Därmed skulle man vara framme vid huvuduppgiften, den rasbiologiska

generalinventeringeu av folkbeståndet. I första hand skulle då

de verkliga psykiska folksjukdomarnas problem angripas för att söka utröna

deras degenerativa art. Styrelsen åsyftade här främst sinnessjukdomarna,

sinnesslöbeten och epilepsien, vilka vore ytterst betungande för såväl individen

och hans anhöriga som för samhället. En annan viktig grupp sjukdomar,

där ärftliga faktorer spelade en betydande roll, men där å andra

sidan ingående ärftlighetsundersökningar vore av nöden för klarläggande av

ärftlighetsgången, vore vissa ögonsjukdomar, orsakande blindhet, såsom starr,

olika former av nätbinnedegeneration, »gröna starren» och ilera. Vidare

erbjöde dövstumheten och dövheten ett stort och viktigt material för ärftlighetsundersökningar.

Härtill komme ytterligare en hel del särskilt inom

invärtesmedicinen fallande konstitutionella sjukdomar. För alla dessa sjukdomsformer

hade genom senare decenniers undersökningar visats, att ärftligheten

spelade en väsentlig roll. Genom en del undersökningar hade det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

kunnat göras sannolikt, att visst korrelativt samband torde råda mellan dessa

sjukdomsgrupper, t. ex. det sannolikgjorda sambandet mellan tuberkulos

och dementia prsecox, mellan sinnesslöhet och ärftliga ögonanomalier, dövstumhet

etc. Vidare rådde otvivelaktigt dylikt sammanhang mellan liknande

psykiska abnormiteter och en del kroppssjukdomar av konstitutionell arvsnatur.

En av institutets närmaste arbetsuppgifter vore att, med begagnande av

det vid landets sinnessjukhus förefintliga kliniska materialet, lägga upp ett

kartotek över de viktigaste grupperna av sinnessjukdomar. Med utgångspunkt

från probanderna i dessa olika grupper av sinnessjukdomar borde

sedan igångsättas en genealogisk inventering och registrering av dessa släkter.

A det erhållna materialet borde man därefter beräkna sjukdomsprocenten

av den ifrågavarande sjukdomen, respektive eventuella andra sjukdomar

såväl bland probandens syskon som även för övriga kategorier av anförvanter

till utgångsfallen samt söka utforska, i vad mån de mendelska ärftlighetslagarna

ägde tillämpning. Härigenom skulle kunna ernås ett siffermaterial,

som kunde läggas till grund för ärftlighetsprognostiskt bedömande

av de olika sjukdomarna och överhuvud giva fasta hållpunkter för den sjukliga

belastningens betydelse för individen och släkten. — På liknande sätt

borde även våra epileptiker- och sinnesslöanstalter inventeras och materialet

bearbetas.

Men även en annan undersökningsmetodik borde komma till användning»

och detta så mycket mer som vårt land erbjöde sällsynt goda möjligheter

härtill i jämförelse med andra länder. Vad som här åsyftades vore kliniska

och ärftlighetsmedicinska undersökningar av geografiskt begränsade isolerade

populationer med hänsyn till förekomsten av de ovan berörda sjukdomarna.

Vi hade i vårt land ett stort antal socknar av denna isolatkaraktär. Det

kunde icke nog framhållas vikten av att dylika inventeringar av allt flera

sådana socknar —- som genom den ofta förekommande tendensen till ingifte

utgjorde ett värdefullt naturens experiment -— snarast möjligt komme till

stånd, då de ökade kommunikationerna för visso tenderade till ett fortgående

uppluckrande och successivt försvinnande av dessa ärftlighetsmedicinens

sanna forskningsgruvor. Att genom denna undersökningsmetodik stora utsikter

funnes till ett klarläggande av kliniska särgrupper av övervägande

arvskonstitutionell natur vore uppenbart och i den vetenskapliga litteraturen

dokumenterat.

Ytterligare ett område, som institutet borde bearbeta, vore ärftlighetsmedicinska

undersökningar av de kriminella.

Ett framtidsönskemål av den allra största betydelse vore att söka åstadkomma

en uppdelning av arbetet i ärftliglietsmedicinsk rasbiologi vid institutet

—- såsom grundval för negativ rashygien — på t. ex. tre avdelningar:

1) psykiatri, 2) andra ärftliga sjukdomar, 3) kriminalitet.

Såsom institutets kanske allra viktigaste uppgift måste man dock anse

drivande av vetenskaplig forskning som grundval för positiv rashygien.

Den positiva rashygienen strävade efter de värdefulla folkelementens, de

värdefulla arvsanlagens, bevarande och stärkande. Då emellertid hos människan

ett urval av värdefullare beståndsdelar ej kunde ske på samma

direkta, enkla sätt som inom växt- och djurförädlingen, måste i framtiden

en utomordentlig vikt komma att läggas särskilt vid nativiteten hos olika

biologiska grupper och det indirekta urval, som därmed vore förbundet. Vetenskaplig

forskning på detta område krävde emellertid i alldeles särskilt hög

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

grad grundläggande arbeten av olika slag, framför allt studium av normalpsykiska

egenskapers ärftlighet och dessa egenskapers olika fördelning i

populationer och populationsgrupper. Vidare erfordrades djupgående studier

över den roll, miljö av olika slag spelade vid sidan av arvsanlagen i och

för psykiska egenskapers utveckling.

En annan viktig forskningsuppgift för den allmänna rasbiologien vore

frågan örn verkningar av ingifte samt rasblandningar och avkommans därav

förhållande i en följd av generationer.

Universitetsberedningen erinrar för egen del, att det av rasbiologiska institutets

styrelse angivna programmet för forskningen på det rasbiologiska

området under den närmaste framtiden innebure, att institutet nu skulle

övergå till den huvuduppgift för institutets forskningar, som bestode i den

rasbiologiska inventeringen av folkbeståndet. Verksamheten skulle följaktligen

så till vida omläggas, att densamma från att tidigare hava varit övervägande

antropologiskt inriktad skulle få en företrädesvis ärftlighetsmedicinsk

inriktning. Enligt universitetsberedningens mening kunde programmet

i stort sett godtagas. Beredningen ville härvid särskilt understryka önskvärdheten

av att man, även örn arbetet huvudsakligen inriktades på ärftlighetsmedicinska

undersökningar, dock icke släppte ur sikte utan i mån av

arbetskrafter och tillgångar sökte arbeta på lösningen av sådana problem,

som folie inom den positiva rashygienens område.

Beredningen övergår därefter till att behandla frågan örn den svenska rasbiologiska

forskningens framtida organisation.

Universitetsberedningen påpekar, att den enda nu existerande direkta förbindelsen

mellan rasbiologiska institutet och universitetet i Uppsala — frånsett

det förhållandet att institutet delvis vore inrymt i en åt universitetet

upplåten byggnad — bestode däri, att enligt institutets stadga institutet

hade att tillse, att vid universitetet genom lämplig person årligen hölles

minst 10 rasbiologiska föreläsningar. Det hade nu från åtskilliga håll ifrågasatts,

att institutet borde närmare anknytas till universitetet i Uppsala och

den medicinska fakulteten därstädes. Anknytningen till den medicinska

fakulteten kunde tänkas ordnad på olika sätt. Ett alternativ vore att förvandla

institutet till en vanlig universitetsinstitution med professorn i ämnet

såsom föreståndare. Ett annat vore att låta institutet i större eller mindre

utsträckning behålla sin självständiga ställning, fastän dess chef tillhörde

fakulteten.

I en skrivelse till universitetsberedningen hade medicinska fakulteten i

Uppsala förordat, att institutet måtto anslutas till fakulteten men med bibehållande

av en viss självständighet. Så t. ex. borde institutets verksamhet

fortfarande planläggas under inseende av en styrelse med viss grad av beslutanderätt.

Denna styrelse skulle handhava institutets ekonomiska förvaltning

och äga yttra sig vid chefsplatsens tillsättande. Fakulteten hade.

i detta hänseende yttrat bland annat:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition Nr 155.

Man torde kunna utgå ifrån, att en man aldrig kunde tänkas behärska

alla de vetenskapsgrenar, som uppbyggde rasbiologien. För att utöva sin

vetenskap måste rasbiologen därför ständigt stå i kontakt med representanter

för skilda vetenskapsgrenar.

Vad den forskning beträffade, som man allt ifrån början avsett att bedriva

vid statens institut för rasbiologi, så hade det aldrig ifrågasatts annat,

än att den skulle gälla människan, och dess anvisade uppgift i vården om

rasegenskaperna hade redan från början varit så dominerande, att den måste

betecknas som medicinsk rasbiologi. En naturlig konsekvens av detta förhållande

syntes fakulteten vara, att det rasbiologiska institutet borde knytas

till en medicinsk fakultet, och att, eftersom institutet hade sin verksamhet

i Uppsala, dess chef bleve medlem av den medicinska fakulteten vid Uppsala

universitet.

För fullföljandet av institutets forskningsuppgifter borde en sådan anknytning

till medicinsk fakultet bliva av stort gagn, enär den önskvärda kontakten

med flertalet medicinska discipliner lättare borde kunna åvägabringas,

om utövaren av den rasbiologiska vetenskapen själv vore medlem av

fakulteten än örn han stöde utanför densamma. Medlemskapet måste stimulera

till en mera allsidigt orienterad vetenskaplig aktivitet inom rasbiologiens

stora område.

En anslutning till medicinska fakulteten i Uppsala borde härutöver kunna

medföra vissa ekonomiska fördelar för det rasbiologiska institutet. Örn anslutningen

komme till stånd, torde universitetet kunna upplåta fullt tillräckliga

lokaler för institutet i endera av de båda institutionsbyggnader, som

bleve frigjorda, när nybyggnaderna för patologisk-anatomiska och hygieniskbakteriologiska

institutionerna bleve färdiga.

Aven för universitetet och fakulteten vore en anknytning av det rasbiologiska

institutet till fakulteten utan tvivel gagnelig, eftersom därigenom

med medicinska fakulteten komme att införlivas en representant för den

rasbiologiska vetenskapen, som hade så nära samhörighet med och så stor

betydelse för många av de medicinska discipliner, i vilka fakulteten hade

att meddela undervisning.

Det torde vara ett allmänt omfattat önskemål att finna en organisationsform

för institutets fortsatta arbete, som i möjligaste mån stimulerade till

en praktisk inriktning av dess verksamhet. Den härför lämpligaste organisationsformen

syntes fakulteten vara, att institutets verksamhet fortfarande

planlades under inseende av en styrelse med viss grad av beslutanderätt.

Denna styrelse syntes böra vara så sammansatt att den kunde förmedla en

ständig kontakt mellan rasbiologiska institutet och sådana korporationer,

som hyste intresse för de forskningsuppgifter, vilka folie inom ramen för

institutets verksamhet. Ett sådant intresse syntes avgjort kunna påräknas

liksom också en viss grad av sakkunskap inom var och en av landets medicinska

fakulteter. Det syntes därför lämpligt, att var och en av de tre

medicinska fakulteterna bleve företrädd genom en egen representant i institutets

styrelse och även själv finge avge förslag i fråga örn valet av representant.

Bland de korporationer, vilkas samarbete med rasbiologiska institutet

genom en representant i dess styrelse kunde vara värdefullt, ville fakulteten

såsom tänkbara nämna svenska läkarsällskapet, lantbrukshögskolan,

Svalövsinstitutet och institutet för husdj ursförädling.

En sådan styrelseorganisation inom det rasbiologiska institutet skulle erbjuda

ganska vittgående analogier med förhållandena i ett vid Uppsala uni
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

versitet redan förefintligt institut, nämligen institutet för högspänningsforskning.

Dess chef vore professor vid universitetets filosofiska fakultet, men

i forskningsinstitutets organisation inginge också en rådgivande kommission,

bestående av en ledamot av vardera telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

och styrelsen för tekniska högskolan samt av minst två,

högst fyra ledamöter, utsedda bland ledande, för forskningsverksamhet intresserade

representanter för elektroindustrieu och de elektrotekniska vetenskaperna.

En styrelse för rasbiologiska institutet, sammansatt efter de grunder, som

i det föregående skisserats, syntes på en gång vara ägnad att förmedla institutets

kontakt utåt med för dess verksamhet intresserade verk och inrättningar

och att stimulera till en praktisk inriktning av hela denna verksamhet.

Institutets ekonomiska förvaltning borde icke läggas under universitetet

utan handhavas av institutets egen styrelse. En liknande anordning,

nämligen att en professor inom fakulteten hade hela sin verksamhet förlagd

till en institution, som ekonomiskt stöde helt oberoende av universitetet,

funnes redan tillämpad i fråga örn psykiatriprofessuren.

Därest styrelsen för det rasbiologiska institutet finge ovan skisserade allsidiga

representation och sakkunskap, syntes det fakulteten möjligt att även

tillerkänna den befogenhet att yttra sig vid chefsplatsens tillsättande. Vad

beträffar utseendet av sakkunniga föresloge fakulteten, att de sakkunniga

skulle föreslås av landets tre medicinska fakulteter och därefter utses av

större akademiska konsistoriet. Sedan de sakkunniga avgivit sitt utlåtande,

skulle fakulteten yttra sig, varefter styrelsen, som här inträdde i konsistoriets

ställe, skulle upprätta förslag. Skulle tillsättningsproceduren för universitetsprofessor

ändras, borde motsvarande förändringar vidtagas i dessa

bestämmelser.

Institutets styrelse hade — anför beredningen — i skrivelse till beredningen

förklarat sig i princip icke hava något att erinra mot en anknytning

till medicinska fakulteten i Uppsala, såvida institutets självständighet

bevarades, utan tvärt örn ansåge, att genom en dylik anknytning viktiga

fördelar för institutets framtida verksamhet skulle kunna vinnas, men att

styrelsen däremot bestämt måste motsätta sig institutets förvandling till en

professur vid fakulteten med tillhörande institution. Rörande detta spörsmål

anförde styrelsen, bland annat, följande:

En förändring av institutet till en med övriga professurer jämställd professur

inom medicinska fakulteten skulle i verkligheten vara liktydig med

ett nedläggande av institutet och ett upprättande av en institution av annan

art och med annat syfte.

De vid institutets grundande framhållna synpunkterna örn den allmänna

och omfattande arten av institutets verksamhet, vilka också ledde till beslut

örn ett självständigt, fristående institut under egen styrelse, ansåge styrelsen

icke allenast alltjämt giltiga utan i samband med det av styrelsen angivna

framtida arbetsprogrammet i närvarande stund ännu viktigare att fasthålla

än förut. Rasbiologien vore icke blott en medicinsk vetenskap, utan avsåge

studium av människans ärftliga egenskaper i allmänhet. Den undersökte sålunda

också normala fysiska och psykiska egenskapers (t. ex. olika arter av

begåvning) ärftlighetsförhållanden, deras genetiska sammansättning och samband

med andra egenskaper.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Det syntes styrelsen angeläget att betona, att utforskandet av raskorsningar

på människans område å ena sidan krävde det största beaktande av och

noggrann kännedom örn den mycket omfattande experimentella forskningen

på motsvarande område hos växter och djur (isynnerhet som experimentell

forskning av samma art som hos växter och djur icke vore möjlig hos

människan) och å andra sidan måste taga all möjlig lärdom av den historiska

och geografiska forskningen rörande folks och rasers flyttning och

förhållande till varandra. På intet område torde kanske den rasbiologiska

forskningens egenskap av en icke blott medicinsk disciplin framträda tydligare

än vid detta vetenskapliga utforskande av raskorsningar med dess

nödvändiga och nära anknytning till flera olika vetenskaper utanför medicinens

område.

Aven när det gäller rasbiologiens utforskande av abnorma eller patologiska

egenskapers ärftlighet, ville styrelsen framhålla, att dessa visserligen alldeles

övervägande men dock icke helt och hållet kunde anses tillhöra den rena

ärftlighetsmedicinska forskningen.

För att kunna i allt högre grad förverkliga sitt från början angivna stora

allmänna syftemål krävde institutet nära samarbete med och även impulser

från såväl andra vetenskaper som från olika praktiska områden, som berörde

institutets verksamhet. Detta hade redan från början fått sitt uttryck i

institutets styrelse, där icke blott representanter för medicinsk vetenskap

utan även för allmän biologi och ärftlighetslära, för juridiska vetenskaper

samt för sociala verksamhetsområden funnits. Styrelsen ville särskilt betona

betydelsen av att, i överensstämmelse med arbetsprogrammets successiva utveckling

och specialisering, detta samarbete med andra vetenskaper och

praktiska institutioner, i den mån det vore möjligt, ytterligare betonades

vid styrelsens sammansättning. Icke minst syntes styrelsen vid institutets

fortsatta arbete en ökad kontakt t. ex. med historiker, befolkningsstatistiker,

pedagoger och fångvårdsmän önskvärd. Då institutets vetenskapliga forskning

ytterst skulle tjäna praktiska syften, bleve denna kontakt med praktiska

verksamhetsområden själva livsnerven i institutets verksamhet, liksom

förhållandet till det praktiska lantbruket i fråga om ärftlighetslärans praktiska

tillämpning inom växtförädlingen visat sig vara av avgörande betydelse

för arbetets framgång.

För den händelse institutets nuvarande karaktär av fristående vetenskapligt-praktisk

institution under egen styrelse, representerande olika vetenskaper

och praktiska områden, komme att bibehållas, torde goda utsikter förefinnas,

att institutets verksamhet i likhet med förhållandet hos andra motsvarande

vetenskapligt-praktiska institutioner komme att i väsentlig grad stödjas

genom anslag från sådana privata håll inom vårt land, där man klart förutsåge

den stora framtida praktiska betydelsen för vårt folk (även i ekonomiskt

avseende) av institutets verksamhet, så att i samband därmed ett

vidare utbyggande av verksamheten i överensstämmelse med styrelsens framtida

arbetsprogram snarast skulle kunna förverkligas. Ur allmän synpunkt

torde, som exempel från andra håll visa, just en sådan samverkan mellan

statliga och privata direktiv i längden medföra den största effektiviteten i

institutets arbete just i praktiskt avseende, enär anslag från privata håll

lättast beviljades för särskilt angivna syftemål och verksamhetsgrenar, varuti

framför allt den mera näraliggande praktiska nyttan betonades. Skulle däremot

institutet undergå en reduktion till en mindre och mera ensidigt lagd

vetenskaplig institution, där målsmän för mera allsidigt lagda praktiska

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits proposition Nr 155.

synpunkter saknade säte, så torde knappast några utsikter förefinnas att erhålla

dylika större privata anslag till befordrande av institutets allmännyttiga

verksamhet. Även ur dessa synpunkter torde man kunna säga, att den

bästa användningen av statens medel ur praktisk synpunkt åstadkommes,

örn institutet förbleve fristående såsom hittills.

Enligt styrelsens förmenande funnes sålunda avgörande argument till förmån

för uppfattningen, att det rasbiologiska institutet måste, för fullföljandet

av sitt av statsmakterna angivna program, äga en fristående ställning,

och att institutet i detta sitt arbete borde stödjas av en likaledes fristående

styrelse, inom vilken — måhända framdeles i större grad än nu — praktiska,

av rasbiologiska frågor intresserade verksamhetsområden vore representerade.

Givetvis uteslöte denna principiella åskådning likväl icke, att — med

garanti för fullt bevarad arbetsfrihet — institutets chef kunde tilldelas säte

och stämma inom lärarkåren vid den högskola, i vars närhet institutet vore

beläget. Närmast borde i så fall hans plats vara inom medicinsk fakultet,

åtminstone tills vidare. En dylik ställning skulle även kunna medföra den

fördelen, att institutets chef bomme i nära personlig förbindelse med de

akademiska lärare, vilkas läroområden företedde anknytning till det forskningsarbete,

som institutet skulle bedriva. Även örn något närmare samarbete

härvid ej skulle åvägabringas, torde dock ett ömsesidigt gagnande tankeutbyte

lätt kunna komma till stånd, och det rasbiologiska institutet, trots sin

fristående ställning, erhålla ett värdefullt akademiskt stöd i sin verksamhet.

Därest tanken på en anknytning av dylikt slag av institutet till en av högskolorna

i vårt land erhölle nu angiven utformning, hade styrelsen intet

att däremot erinra.

Universitetsberedningen finner för egen del de skäl, som av rasbiologiska

institutets styrelse andragits för att styrka, att institutet borde även för framtiden

intaga en fristående ställning, övertygande.

Beredningen ville i detta sammanhang särskilt betona, att de sociala och

praktiska synpunkter, som enligt statsmakternas tidigare uttalade mening

borde beaktas vid planläggandet och utförandet av institutets arbete, lättare

torde komma till sin rätt, örn institutet bibehölles såsom självständigt under

en särskild styrelse, vilken hade nära kontakt såväl med hjälpvetenskaperna

till rasbiologien som med vissa praktiska verksamhetsområden. Därvid syntes

man mycket väl kunna tänka sig en sådan anordning, att institutets_ chef

tillika vore universitetsprofessor, åtminstone tills vidare inom medicinska

fakulteten. Genom en dylik anknytning till medicinsk fakultet skulle den

önskvärda kontakten mellan det rasbiologiska forskningsarbetet och ett flertal

medicinska discipliner underlättas. Institutet skulle även få bättre möjligheter

att sprida kännedom örn och intresse för rasbiologisk forskning hos

den studerande ungdomen och härigenom öka utsikterna att kunna förvärva

lämpliga yngre forskare såsom medarbetare åt chefen.

Vid institutets tillkomst ansågs det, att institutet borde förläggas till Uppsala.

Föredragande departementschefen hade uttalat den meningen, att institutet

förr eller senare lämpligen syntes böra förläggas till Stockholm eller

dess omedelbara grannskap, men detta statsrådets uttalande intogs ej i statsutskottets

utlåtande eller riksdagens skrivelse i ämnet, Då under beredningens

handläggning av här förevarande ärende frågan om institutets förflyttning

till Stockholm bragts på tal, hade beredningen ansett sig böra upptaga

jämväl detta spörsmål till dryftande*.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

Till förmån för en flyttning till Stockholm syntes kunna andragas, att

landets största medicinska läroanstalt vore förlagd därstädes, att möjlighet

till vinnande av kontakt med forskningen på det biologiska området stöde

till buds genom samarbete med Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga

avdelning, att samarbete likaledes kunde vinnas med institutet

för husdjursförädling, samt att de ämbetsverk och arkiv, där institutet måste

hämta en del av sitt arbetsmaterial, till stor del funnes i huvudstaden. För

institutets kvarstannande i Uppsala kunde anföras, att i Uppsala funnes lika

goda möjligheter till samarbete med forskare på medicinens och de biologiska

naturvetenskapernas område som i Stockholm, att vid lantbrukshögskolan

å Ultuna bomme att bedrivas ärftlighetsforskning och att ämnet

ärftlighetslära där funnes representerat genom professorn i systematisk botanik

och ärftlighetslära, att de utmärkta kommunikationerna mellan Uppsala

och Stockholm möjliggjorde för en forskare, bosatt på den ena platsen, att,

örn så skulle vara nödigt, i studiesyfte under vissa tider företaga dagliga

resor till den andra, samt att institutet ända sedan sitt inrättande varit förlagt

till Uppsala, varför man ej, utan att man vunne påtagliga fördelar,

borde flytta det till annan plats. Härtill komme, att för institutets behov

erforderliga lokaler torde kunna upplåtas i av universitetet disponerade byggnader.

Det syntes beredningen, som örn tillräckliga skäl icke skulle föreligga

för att förorda en förflyttning av institutet från Uppsala.

Beredningen holle således före, att den rasbiologiska forskningen i landet

fortfarande borde omhänderhavas av en under överinseende av en särskild

styrelse stående, till Uppsala förlagd självständig institution, vilken dock

borde vara anknuten till universitetet därstädes därigenom att institutets

chef tillika vore professor i rasbiologi vid sagda universitet, tills vidare inom

den medicinska fakulteten. Institutet borde vara i ekonomiskt hänseende

fristående från universitetet.

Huruvida institutet skulle kunna fylla den uppgift, som komme att åvila

detsamma, torde huvudsakligen bliva beroende av två omständigheter: att

institutets styrelse finge en sådan sammansättning att man kunde anförtro

åt densamma att planlägga institutets arbete och i stora drag bestämma

däröver ävensom utöva ett betydande inflytande vid chefstillsättningen, samt

att chefen bleve en person, som icke endast vore en framstående vetenskapsman

på den rasbiologiska forskningens område, utan även hade utpräglat

sinne och intresse för den sociala sidan av de rasbiologiska problemen och

tillika innehade de chefsegenskaper, vilka krävdes för att kunna organisera

den jämförelsevis stora apparat, som erfordrades för materialets insamling

och bearbetning samt för att kunna åstadkomma nödigt samarbete med de

myndigheter och korporationer, som sutte inne med undersökningsmaterialet

eller vilkas bistånd eljest behövde tagas i anspråk.

Örn institutets styrelse skulle kunna fylla sin i det föregående antydda

uppgift, borde den i sig innesluta den förnämsta sakkunskapen i landet på

det rasbiologiska området både beträffande den rent vetenskapliga och den

sociala sidan av problemen. Den bleve därför nödvändigtvis ganska talrik.

Universitetsberedningen ansåge, att styrelsen borde tillsättas på sådant

sätt, att flertalet av dess ledamöter utgjorde representanter för vissa sakkunniga

korporationer och myndigheter samt de övriga utsåges av Kungl. Maj:t.

Beredningen hade förslagsvis tänkt sig, att styrelsen skulle bestå av 11

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

ledamöter, av vilka institutets chef skulle vara självskriven, 3 förordnas av

Kungl. Majit samt de återstående 7 väljas: 2 av det större akademiska konsistoriet

i Uppsala, 2 av det större akademiska konsistoriet i Lund, 1 av

karolinska institutets lärarkollegium, 1 av lantbrukshögskolans lärarråd och

1 av medicinalstyrelsen. — Vid val av styrelseledamöter skulle konsistorierna

— för att tillförsäkras så stor sakkunskap som möjligt — med sig

adjungera professorerna i straffrätt, i psykiatri och i statistik ävensom samtliga

till matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande professorer i biologiska

ämnen, allt i den mån ifrågavarande professorer ej redan förut vore

ledamöter i konsistoriet. — Förordnande, respektive val av styrelseledamot

skulle gälla för en tid av 4 år. Halva styrelsen skulle första gången förordnas,

respektive väljas för endast 2 år. — Till ordförande i styrelsen

skulle Kungl. Majit förordna en av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna.

För att avgöra löpande ärenden borde styrelsen inom sig kunna utse ett

arbetsutskott, som även borde förbereda de ärenden, som skulle behandlas

å styrelsens sammanträden, vilka borde hållas minst 2 gånger om året.

Efter hemställan av styrelsen borde tillfälliga ledamöter kunna utses, berättigade

att deltaga i handläggningen av vissa frågor, t. ex. rörande planläggningen

och utförandet av vissa undersökningar.

Vad angår frågan örn institutets chef erinrar universitetsberedningen till

en början, att tidigare institutets styrelse hemställt, att chefen skulle äga

ådagalagd rasbiologisk, speciellt medicinsk-rasbiologisk skicklighet, motsvarande

fordringarna för universitetsprofessur, samt att han därtill skulle

vara legitimerad läkare med god praktisk utbildning i psykiatri och hava

ådagalagt goda insikter i antropologi. Med anledning av den kritik, som

från universitetshåll riktades mot uppställandet av specificerade kompetensfordringar,

modifierade styrelsen senare sitt förslag i så måtto, att styrelsen

nu förklarade sig anse, att det vore tillräckligt, om man föreskreve, att

chefen skulle vara legitimerad läkare och äga ådagalagd rasbiologisk, speciellt

medicinsk-rasbiologisk skicklighet, motsvarande fordringarna för universitetsprofessur,

att vid bedömandet av denna skicklighet hänsyn jämväl

borde tagas till ådagalagda meriter i psykiatri, samt att i kravet på medicinsk-rasbiologisk

skicklighet även skulle ingå krav på ådagalagda goda

insikter i antropologi. För egen del anför universitetsberedningen bland

annat:

Därest institutets chef tillika skulle vara professor i rasbiologi vid universitetet

i Uppsala, förelåge enligt universitetsberedningens mening övervägande

skäl för att icke uppställa annan kompetensfordrau i vetenskapligt hänseende

än den, som gällde i fråga örn vanliga universitetsprofessurer, d. v. s.

kravet på styrkt vetenskaplig skicklighet i det ämne, professuren omfattade.

Det torde emellertid ligga i sakens natur, att vetenskaplig skicklighet i rasbiologi

endast i undantagsfall torde förefinnas hos annan än den, som genomgått

läkarutbildning samt förvärvat goda praktiska meriter i psykiatri och

goda insikter i antropologi. I sak torde situationen således knappast undergå

någon förändring, om de av styrelsen ifrågasatta formella kompetensvillkoren

strökes.

I detta sammanhang ville beredningen framhålla, att det borde meddelas

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 155. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

en uttrycklig föreskrift därom, att vid chefstillsättningen hänsyn skulle tagas,

förutom till envar sökandes vetenskapliga skicklighet i rasbiologi, jämväl

till hans lämplighet såsom chef för institutet.

Proceduren för tillsättning av befattningen såsom chef för institutet och

professor i rasbiologi syntes böra i största möjliga utsträckning ansluta sig

till de i universitetsstatuterna givna bestämmelserna rörande tillsättning av

professorsbefattningar. Avvikelserna bleve dock så pass betydliga, att det

torde vara nödvändigt utfärda särskilda, fullständiga författningsbestämmelser

i ämnet.

Vid tillsättningsförfarandet måste en samverkan äga rum mellan universitetet

och institutets styrelse, och härvid torde styrelsen böra intaga i stort

sett samma ställning, som tillkomme det större akademiska konsistoriet vid

vanliga professorstillsättningar. Att styrelsen tillerkändes en dylik befogenhet

berodde därpå, att den, örn den finge av beredningen föreslagen sammansättning,

kunde förutsättas i sig innesluta den bästa i landet förefintliga

sakkunskapen på det rasbiologiska området.

Universitetsberedningen hade övervägt åtskilliga alternativ för det närmare

anordnandet av tillsättningsproceduren men slutligen stannat vid följande

förslag.

Institutets styrelse skulle kungöra tjänsten ledig. Härvid skulle s. k. förtidsprocedur

äga rum. Ansökningar inlämnades till styrelsen, vilken överlämnade

ansökningshandlingarna till medicinska fakulteten med anhållan att

fakulteten ville föreslå 3 eller 4 sakkunniga. Innan medicinska fakulteten

beslutade örn föreslående av sakkunniga, skulle matematisk-naturvetenskapliga

sektionen beredas tillfälle inkomma till fakulteten med förslag på 2 till sakkunniga

lämpliga personer. Sedan styrelsen från medicinska fakulteten mottagit

förslag å sakkunniga, skulle styrelsen utse 3 eller 4 sakkunniga. •—

Sakkunnigutlåtandena skulle insändas till styrelsen, som överlämnade dem

till medicinska fakulteten. Fakulteten skulle uttala sig örn varje sökandes

vetenskapliga skicklighet i rasbiologi och om den inbördes ordningen mellan

de sökande i nämnda hänseende. Sedan fakultetens protokoll i befordringsärendet

jämte övriga handlingar inkommit till styrelsen, skulle styrelsen

uppgöra tjänsteförslag med beaktande såväl av varje sökandes vetenskapliga

skicklighet i rasbiologi som av hans lämplighet såsom chef för rasbiologiska

institutet. — Handlingarna i ärendet skulle därefter översändas till

kanslern, som jämte eget yttrande hade att överlämna dem till Kungl.

Majit.

Kallelseförfarande skulle ej förekomma.

Beredningen utginge ifrån, att de sakkunniga skulle från förslagsanslaget

till ersättningar åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden få ersättning

efter de normer, som funnes angivna i universitetsstatuterna.

Beredningen föreslår utfärdandet av särskild författning, innehållande de

bestämmelser, som skulle äga tillämpning vid tillsättande av chefs- och professorat^

fattningen.

I § 69 universitetsstatuterna torde böra göras ett tillägg, hänvisande på

den särskilda tillsättningsproceduren i fråga örn professorsbefattningen i

rasbiologi.

Beträffande de chefen tillkommande avlöningsförmånerna samt skyldighet

för honom att avgå med pension och rätt till pension torde i tillämpliga

delar böra gälla, vad som vore stadgat beträffande universitetsprofessor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

Beredningen ville slutligen i detta sammanhang erinra om, att, därest i

anledning av det av akademiska befordringssakkunniga avgivna förslaget

tillsättningsproceduren vid universiteten komme att undergå förändringar,

den av beredningen föreslagna ordningen för tillsättning av chefsbefattningen

vid rasbiologiska institutet möjligen kunde behöva undergå vissa

jämkningar.

Universitetsberedningen övergår därefter till att behandla frågan örn institutets

personal.

Sedan beredningen återgivit vissa synpunkter beträffande institutets medelsbehov,

som anförts i en av institutets chef ingiven promemoria, erinrar

beredningen, att institutets styrelse tidigare i dessa avseenden framhållit

bland annat följande:

Redan de rasbiologiska forskningar, vilka bildade grundval för den negativa

rashygienen, borde bedrivas i betydligt större omfattning än som vore möjligt

inom en ram av omkring 60,000 kronor. Styrelsen hade erinrat örn,

att de statsmedel, som utginge till svensk växtförädling, uppginge till mer

än femdubbla beloppet av anslagen till rasbiologiska institutet, samt att institutet

för husdjursförädling, vars hela årliga drift bekostades av en privat

donation, redan nu hade en årsbudget, nära dubbelt så stor som rasbiologiska

institutets, och arbetade på olika avdelningar.

I jämförelse därmed finge rasbiologiska institutets verksamhet, som i allmän

principiell betydelse för folket måste ställas långt framom både växtoch

djurförädling, endast anses som en mycket blygsam början, och detsamma

gällde även anslagen till dess verksamhet. Att rasbiologiska institutet,

i motsats till växt- och djurförädling, ej direkt skapade ekonomiska

värden, som flera hundra gånger betalade igen utlagda medel, borde med

hänsyn till det väldiga syftet ej tillmätas avgörande betydelse, så mycket

mindre som skillnaden i grunden vore mera skenbar än verklig, enär utlagda

medel för rasbiologi så småningom kunde komma igen på många

andra sätt, ej minst t. ex. genom minskade kostnader för offentlig sinnessjukvård,

fattigvård etc.

I anslutning härtill angiver universitetsberedningen följande principiella

synpunkter:

Det syntes universitetsberedningen ligga i öppen dag, att om ett rasbiologiskt

forskningsinstitut skulle upprätthållas i landet, anslaget till institutet

måste tillmätas jämförelsevis rikligt. I annat fall kunde man näppeligen

inom en överskådlig framtid påräkna sådana resultat av institutets arbete,

som kunde vara statsmakterna till någon egentlig ledning vid deras strävan

att motarbeta rasförsämring samt bevara och stärka de värdefulla arvsanlagen

bos vårt folk. Man måste söka sörja för att institutet finge en högt kvalificerad

chef, att till chefens hjälp funnes vetenskapligt utbildade och för

arbetet på de viktigaste undersökningsområdena speciellt tränade medarbetare,

att till chefens förfogande stöde skriv- och räkne- m. fl. biträden till

nödigt antal, att erforderliga medel funnes tillgängliga för det tidsödande

insamlandet av material runt om i landet, samt att de viktigaste av de genom

institutets verksamhet vunna vetenskapliga resultaten kunde planmässigt

och inom rimlig tid offentliggöras. För att fullt tillgodose dessa behov

skulle givetvis erfordras ett årligt anslag, som avsevärt överstege vad hittills

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

utgått till institutet. Det vore beredningens förhoppning, att anslaget till

institutet inom en icke allt för långt avlägsen framtid skulle kunna bliva

föremål för dylik höjning. Under nu rådande statsfinansiella situation torde

man dock icke kunna räkna med en sådan anslagsökning. A andra sidan

ville beredningen bestämt avråda från att sänka anslaget under det belopp,

som utgick för budgetåret 1932/1933 eller 60,000 kronor. Beredningen hade

nämligen kommit till den övertygelsen, att denna summa vore den minsta

man kunde räkna med, örn man ville bevara de arbetskrafter inom rasbiologiens

olika specialområden, som skulle utgöra så att säga kärnan i institutets

framtida organisation, på vilka man måste i första hand bygga i fråga

örn ledningen av undersökningsarbetet och utbildandet av nya medhjälpare.

En förutsättning för att man skulle våga tills vidare basera institutets verksamhet

på ett anslag av 60,000 kronor vore —- och detta ville beredningen

särskilt understryka — att institutet kunde år från år påräkna ett dylikt

anslag och sålunda bereda sin »kärntrupp» av befattningshavare — d. v. s.

de funktionärer, som måste finnas vid institutet oberoende av de speciella

frågor, varmed institutet för tillfallet sysslade — en relativt fast anställning,

även örn denna tills vidare icke kunde bliva av ordinarie natur.

I skrivelse till universitetsberedningen hade institutets chef framlagt förslag

till stat för institutet, avpassad efter ett årligt anslagsbelopp av 60,000

kronor och avsedd att träda i kraft, då det nya arbetsprogrammet började

tillämpas. I anslutning till detta förslag anfördes bland annat följande:

Institutets styrelse hade vid flera tillfällen i petita uttalat som sin bestämda

mening, att flertalet av institutets befattningar med hänsyn till de

kvalifikationer, som måste för desamma krävas, vore förenade med allt för

ringa löneförmåner, även som grundlöner betraktade. Detta gällde i första

rummet souschefen. Det vore av stor vikt, att för denna tjänst en väl kvalificerad

läkare med psykiatrisk och ärftlighetsmedicinsk utbildning erhölles.

På grund av arbetets vid institutet natur, nödgades chefen sammanlagt inemot

halva året vistas borta från institutet, varvid souschefen hade att inträda

i chefens ställe. Aven eljest borde denne övervaka och dessutom ofta

självständigt leda ärftlighetsmedicinska undersökningar. Med hänsyn till

dessa undersökningars omfattning måste han därför innehava sådana, både

vetenskapliga och administrativa, kvalifikationer, att befattningen i löneavseende

under inga förhållanden kunde eller borde placeras lägre än förste

läkare vid statens sinnessjukhus och erhålla en grundlön av 9,000 kronor.

Härigenom skulle kunna påräknas sökande med god sjukhusutbildning och

psykiatrisk specialutbildning, samt förväntas, att institutet för längre tid

kunde få behålla sådan befattningshavare och få tillgodogöra sig den utbildning

och erfarenhet, han vid institutet åtnjutit och förvärvat.

Av statistikern, tillika arkivarie, måste fordras en begåvning och kompetens,

som svarade emot universitetsdocentur. Dessutom borde han äga goda insikter

icke blott i befolkuingsstatistik utan även i biologisk och ärftlighetsstatistik.

Detta utgjorde ett avgjort plus i utbildningen, som i statistiska

centralbyrån och andra ämbetsverk ej erfordrades eller förefunnes. Med

hänsyn till dessa kvalifikationer och önskvärdheten av att kunna bevara en

sådan kraft åt institutet, borde han tillförsäkras en begynnelselön närmast

motsvarande 25:te lönegraden (ungefär 7,600 kronor).

Genealogen och byråföreståndaren borde som hittills erhålla 6,000 kronor

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

som grundlön, motsvarande 21:sta lönegraden. Däremot måste de lönevillkor,

som hittills tillkommit assistenten för antropologi och kvinnliga reseassistenten

betecknas som för små. Den förstnämnde skulle vara antropologiskt-akademiskt

utbildad. Dessutom borde på hans lott falla hela utrikeskorrespondensen,

som vid institutet svällde ut alltmer. Kvinnliga reseassistenten

borde äga god sjuksköterskeutbildning och därtill vara utbildad

i fotografering. Dessa tjänster borde närmast hänföras till 15:e, respektive

12:e lönegraden och erhålla en begynnelselön av 4,000, respektive 3,500 kronor.

Allt framgent erfordrades vidare minst en statistisk, en genealogisk samt

en biblioteksamanuens. Den senare arbetade även med byrågöromål. Vidare

behövde institutet ett räknebiträde och ett skrivbiträde samt slutligen en

vaktmästare. På de tre amanuenserna ställdes jämförelsevis stora krav. För

dem föresloges dock ej högre löneförmåner än 2,600 kronor, närmast motsvarande

kanslibiträden. Rökne- och skrivbiträdena hade föreslagits erhålla

1,500 kronor som begynnelselön, vilket vore åtskilligt lägre, än som vanligen

tillkomme skrivbiträden. Vaktmästaren föresloge till liknande placering

som institutionsvaktmästare i allmänhet, förslagsvis 2,600 kronor.

Beträffande arvoden hade i stort sett tidigare förhållanden bibehållits.

Med avseende på övriga omkostnader hade tidigare statförslag uppgjorts med

hänsyn till det mest aktuella behovet år för år, varför i vissa fall ganska

ringa överensstämmelse funnes såväl mellan de olika årens stater som mellan

dessa och det statförslag, som av föreståndaren framlades. Detta senare hade

tagit sikte endast på sådana utgiftstitlar och på sådana belopp å desamma,

vilka alltid finge tänkas erforderliga och vore lågt beräknade. Sålunda

upptoge statförslaget intet belopp till hyra och intet belopp till reseersättningar.

Beträffande förstnämnda utgiftstitel förutsattes, att staten ställde

erforderliga lokaler till institutets förfogande. För reseersättningar erfordrades

under alla förhållanden ett belopp av minst 10,000 kronor årligen,

och alldeles särskilt nu med hänsyn till den förändring, som förutsattes inträda

beträffande inriktningen av institutets huvudsakliga verksamhet till

ärftlighetsmedicinska undersökningar, då ett större antal forskare och assistenter

vid institutet än hittills måste resa och hjälpa till med materialinsamlandet.

Intet material funnes i landet att tillgå utom det, som institutet

förmådde hopbringa. Det hade icke funnits möjlighet att bereda plats

för dessa 10,000 kronor inom ramen för ett anslagsbelopp av 60,000 kronor,

utan frågan vore huruvida icke resorna skulle kunna bestridas med hjälp

av statens allmänna resemedel.

Ett ordinarie anslag till institutet skulle lämna en helt annan trygghet åt

institutets hela tillvaro och medgiva en mycket mera omsorgsfull och systematisk

planläggning av hela forskningsverksamheten. Örn därtill möjlighet

till regelbundna ålderstillägg för personalen, i enlighet med vad som i

andra delar av statsförvaltningen bomme även extra ordinarie befattningshavare

till del, kunde beredas, skulle detta än ytterligare underlätta icke

blott förvärvandet utan kanske framför allt behållandet av goda medhjälpare,

som vid institutet fått sin utbildning och visat sig för fortsatt verksamhet

värdefulla. Dessa fördelar skulle redan i viss grad erhållas enbart genom

ett ordinarie anslag även utan alla löneförhöjningar och ålderstillägg.

Institutets styrelse, som till universitetsberedningen yttrat sig över föreståndarens

statförslag, hade anslutit sig till de synpunkter, chefen anfört,

samt jämväl i huvudsak tillstyrkt förslaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Universitetsberedningen har därefter för egen del anfört i huvudsak följande:
Beredningen

hade sökt bilda sig en uppfattning om vilka befattningshavare,

som vore för institutets arbete under alla förhållanden nödiga, och som

därför — även om de tills vidare måste förbliva i icke-ordinarie ställning —

borde särskilt upptagas i den för institutet gällande staten. Till denna

kategori syntes kunna räknas följande funktionärer: 1 rasbiolog, 1 statistiker,

1 genealog, 2 högt kvalificerade biträden (assistenter), 1 kanslibiträde

(för statistiska undersökningar), 1 skrivbiträde och 1 vaktmästare.

På rasbiologen — vilken borde vara legitimerad läkare med psykiatrisk

och ärftlighetsmedicinsk utbildning och vilken vid förhinder för chefen

borde kunna såsom dennes ställföreträdare leda institutets arbete — bomme

att ställas stora krav. Han syntes därför icke kunna placeras lägre än i

28:e lönegraden.

För statistikern torde placering i 24:e lönegraden, d. v. s. den lägre av

de båda förste aktuariegraderna, vara motiverad.

Genealogen — vilken finge en jämförelsevis självständig och ansvarsfull

ställning som ledare för kyrkoboksforskningsarbete och vilken måste äga

genealogisk och i viss mån även statistisk utbildning — syntes böra tillhöra

den 21 :a lönegraden.

För assistenterna, av vilka den ena ansetts böra vara antropologiskt utbildad,

och den andra förutsatts äga sjuksköterskeutbildning och därtill vara

kunnig i fotografering, hade styrelsen föreslagit placering i 15:e, respektive

12:e lönegraden. Även om skäl kunde anföras för en dylik placering, hade

det dock synts beredningen som örn båda assistenterna skulle kunna, åtminstone

tills vidare, placeras i kansliskrivargraden, d. v. s. Ilie lönegraden.

För kanslibiträdet, vaktmästaren — vilken i stor utsträckning biträdde vid

statistiskt arbete — och skrivbiträdet syntes den av styrelsen föreslagna placeringen

vara skälig.

Å de här ovan angivna befattningshavare, vilka hänförts till högre lönegrad

än den 20:e (befattningshavare å extra stat) skulle 33 § i avlöningskungörelsen

för icke-ordinarie befattningshavare komma att äga tillämpning.

De finge sålunda åtnjuta lön enligt lönek]ass, som vore närmast lägre än

den, som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie

tjänst inom ifrågavarande lönegrad. I fråga om övriga förut nämnda

befattningshavare skulle 34 § i nyssberörda avlöningskungörelse bliva tillämplig.

Dessa skulle således anses såsom extra ordinarie tjänstemän och åtnjuta

lön enligt den i 6 § av avlöningskungörelsen intagna löneplanen.

Förordnandena för samtliga här ovan angivna befattningshavare torde

böra meddelas av styrelsen. Det syntes ej möta något hinder att låta förordnandena

gälla tills vidare.

Beredningen utginge ifrån, att befattningshavare, vilken vid den nya statens

ikraftträdande vore anställd vid institutet och som erhölle förordnande

på tjänst, som motsvarade eller kunde anses lägre än den han förut innehaft,

borde för uppflyttning i löneklass få i stadgad ordning tillgodoräkna

sin tidigare tjänstgöring vid institutet.

Den nuvarande assistenten för antropologi dr phil. W. Krauss hade varit

anställd vid institutet sedan dess inrättande. Han tjänstgjorde även såsom

institutets översättare och ombesörjde dess ganska omfattande utrikes korrespondens

(enligt uppgift i medeltal mer än 200 skrivelser örn året). Enligt

vad som för beredningen uppgivits, behärskade han tyska, engelska, franska

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majis proposition Nr 155.

och italienska språken samt hade jämförelsevis goda insikter även i spanska.

Med hänsyn till hans goda antropologiska utbildning och stora användbarhet

på olika områden, syntes skäligt, att han, därest han erhölle förordnande

å den ena av assistentbefattningarna, tillerkändes ett personligt lönetillägg,

förslagsvis å 400 kronor.

Sammanlagda beloppet grundavlöningar till förut angivna, i lönegrad placerade

befattningshavare uppgiuge till 33,216 kronor.

Universitetsberedningen — vilken, såsom förut meddelats, ansåge, att rasbiologiska

institutet borde intaga en i ekonomiskt hänseende i förhållande

till universitetet fullt fristående ställning — hade, med utgångspunkt från

ett anslagsbelopp å 60,000 kronor, uppgjort förslag till stat för institutet.

I denna stat upptoges, utom nyssberörda anslag till grundavlöningar å

33,216 kronor, även en post å 3,000 kronor till avlöning sförhöjning ar m. m.

(kostnad för läkarvård, begravningshjälp) åt de i lönegrad placerade befattningshavarna,

vilken post borde erhålla naturen av förslagsanslag.

Det för dr phil. Krauss avsedda personliga lönetillägget å 400 kronor upptoges

såsom en särskild post.

Enligt vad beredningen inhämtat, hade institutets arbete hittills kunnat

ordnas så, att man icke behövt förordna vikarie för befattningshavare, som

åtnjutit semester eller annan ledighet. I enstaka fall hade dock något extra

biträde måst anställas. Såsom ställföreträdare för chefen, då denne befunnit

sig på tjänsteresa, haft semester eller av annan orsak varit förhindrad

leda institutets arbete, hade rasbiologen automatiskt inträtt. Beredningen

hade utgått ifrån, att även i framtiden några formliga vikarieförordnanden

icke skulle behöva förekomma, och hade därför icke beräknat något särskilt

anslag till vikariatsersättning.

I detta sammanhang ville beredningen framhålla, att någon vikarie för

chefen i hans egenskap av professor i rasbiologi icke torde behöva förordnas.

Det vore nämligen här fråga örn en forskningsprofessur, vars innehavare

varken skulle hava examinations- eller regelbunden undervisningsskyldighet.

För avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare vid institutet,

d. v. s. sådana, vilka ej vore placerade i lönegrad, hade beredningen upptagit

en post å 4,384 kronor. Denna post vore avsedd för avlöning av de

vetenskapligt utbildade medarbetare samt de skriv- och räknebiträden, vilka

behövde mera tillfälligt anställas för specialutredningar på olika områden.

Beloppet vore givetvis otillräckligt, men den givna anslagsramen medgåve

knappast någon höjning av posten i fråga.

Vad beträffade de olika under rubriken omkostnader upptagna posterna,

hade beredningen ansett riktigt att beräkna vissa belopp för tryckning och

resekostnader.

För tryckning hade upptagits en post å 2,000 kronor. Därest institutet

inledde samarbete med lämplig tidskrift, torde institutet med nämnda belopp

kunna bestrida kostnaden för tryckning av de viktigaste resultaten av institutets

undersökningar på olika specialområden. För tryckning av större

arbeten torde för framtiden liksom hittills särskilda medel behöva anvisas.

Vad som här förut sagts angående otillräckligheten av posten å 4,384

kronor till avlöningar åt tillfälliga medarbetare och biträden gällde även

örn det för resor upptagna beloppet å 8,000 kronor.

Då beredningen ansett sig kunna ifrågasätta en sänkning av posten till

böcker och tidskrifter från av styrelsen föreslagna 4,000 kronor till 2,000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

kronor, hade beredningen utgått ifrån, att på här ifrågavarande område ett

visst samarbete skulle kunna organiseras mellan institutet å ena sidan samt

universitetet och lantbrukshögskolan å den andra.

Beredningen hade vid uppgörandet av sitt statförslag utgått ifrån, att

erforderliga lokalutrymmen bomme att hyresfritt ställas till institutets förfogande.

Enär det av beredningen föreslagna anslaget å 60,000 kronor måste anses

oundgängligen nödvändigt för uppehållande av institutets verksamhet, vöre

det enligt beredningens mening riktigast att uppföra anslaget å ordinarie

stat och göra de viktigaste befattningarna till ordinarie tjänster. Med hänsyn

till den nuvarande statsfinansiella situationen ville dock beredningen ej

ifrågasätta annat än att anslaget tillsvidare finge behålla karaktären av extra

anslag. Därest, såsom beredningen hemställt, institutets stamtrupp av befattningshavare

placerades i lönegrad med rätt till uppfattning i löneklass

och erhölle förordnande tills vidare, kunde, även om anslaget icke finge naturen

av ordinarie, kravet på beredande av en tryggare ställning åt sagda

funktionärer anses åtminstone i viss mån tillgodosett.

Det till institutets verksamhet för närvarande utgående anslaget hade

naturen av reservationsanslag. I det av beredningen förordade anslaget å

60,000 kronor inginge, såsom framginge av det förut sagda, en post till avlöningsförhöjningar

m. m., vilken post hade naturen av förslagsanslag.

Hela detta anslag torde därför böra uppföras såsom förslagsanslag.

Enligt beredningens mening behövde den omständigheten, att institutets

chef tillika vore professor vid universitetet i Uppsala, icke medföra den

konsekvensen, att chefen-professorns lön upptoges på universitetets stat.

Beredningen utginge därför ifrån, att anslaget till chefens avlöning allt fortfarande

bomme att redovisas under rubriken »Basbiologiska institutet».

Institutet disponerade för närvarande dels en förhyrd våning örn 5 rum,

dels ock ytterligare 5 rum i den åt universitetet av staten upplåtna gamla

seminariebyggnaden. På begäran av universitetsberedningen hade institutets

chef sökt beräkna lokalbehovet under de närmaste åren och därvid kommit

till det resultatet, att institutet behövde 17 rum, därav 2 större, jämte nödiga

arkivutrymmen samt dessutom 3 rum till vaktmästarbostad. Aven om denna

beräkning förefölle att vara hållen i överkant, torde dock icke kunna bestridas,

att institutets nuvarande lokaler vore för små, samt att den omständigheten,

att institutet vore inrymt i två olika byggnader, belägna på

ett ej så obetydligt avstånd från varandra, onödigt försvårade institutets

arbete. Det måste därför enligt beredningens mening anses som ett viktigt

önskemål, att institutet erhölle rymligare och på ett ställe belägna lokaler.

Beredningen hade sökt bilda sig en uppfattning, huruvida möjlighet funnes

att bereda plats för institutet i dess helhet i någon av de av universitetet

för närvarande disponerade byggnaderna. Härvid hade beredningen funnit,

att valet borde stå mellan den gamla seminariebyggnaden, där institutet

redan delvis vore inrymt, och hygienisk-bakteriologiska institutionens byggnad

(förutvarande Berlingska boktryckeriet).

I den gamla seminariebyggnaden vore inrymd, förutom institutets ena

avdelning och det statistiska seminariet, även universitetets pedagogiska seminarium

och övningsskola, vilken skola befunne sig under avveckling och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-ts proposition Nr 155.

skulle fullständigt upphöra med utgången av läsåret 1935—1936. Därest institutet

finge övertaga de lokaler, som disponerats av nämnda skola, och, i

mån av behov, även vissa andra för närvarande ej i anspråk tagna utrymmen

i byggnaden, syntes institutets skäliga anspråk på lokalutrymme vara

tillgodosett. Såsom framginge av den av beredningen införskaffade utredningen

i saken, tarvade huset inom en icke alltför långt avlägsen framtid

en genomgripande reparation. De för institutet avsedda lokalerna kunde

dock sättas i användbart skick för en jämförelsevis begränsad kostnad, vilken

av arkitekten V. Holmgren approximativt beräknats till 3,200 kronor och

av styrelsen uppskattats till 4,200 kronor. Härtill komme så kostnaden för

iordningställande av arkivlokal.

De lokaler, som disponerades av hygienisk-bakteriologiska institutionen,

bleve lediga, då denna institution örn några år flyttade in i den nybyggnad

för de patologiska och hygienisk-bakteriologiska institutionerna, till vars uppförande

1933 års riksdag beviljat medel. Kostnaden för husets iordningställande

för rasbiologiska institutets behov hade av arkitekten Holmgren

approximativt beräknats till 9,400 kronor, örn reparationen endast skulle

omfatta de 2 nedre våningarna, och till 31,400 kronor, örn den även skulle

utsträckas till vindsvåningen.

Båda de angivna lokalerna kunde enligt beredningens mening godtagas.

Med hänsyn till de bättre utvidgningsmöjligheter, som förefunnes i gamla

seminariebyggnaden, syntes dock detta alternativ böra tillerkännas företräde

Det av beredningen under ovan angivna förutsättningar uppgjorda förslaget

till stat för rasbiologiska institutet har följande utseende:

A. Grundavlöningar till nedan angivna icke-ordinarie befattningshavare:

1 rasbiolog i 28:e lönegraden...............kronor 8,580

1 statistiker i 24:e » * 6,768

1 genealog i 21:a » * 5,652

2 assistenter i ll:e » * 5,832

1 kanslibiträde i 7:e » * 2,340

1 vaktmästare i 7:e » * 2,340

1 skrivbiträde i 2:a » » 1,704 33,216

B. Avlöningsförhöjningar m. m. åt de under A. angivna befattningshavarna,

förslagsanslag.......................... 3,000

C. Personligt lönetillägg åt dr. phil. W. Krauss.............. 400

D. Avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare ...... 4,384

E. Omkostnader:

Lyse och vedbrand.......................kronor 2,000

Materialier etc........................... * 4,000

Böcker och tidskrifter..................... * 2,000

Instrument och annan utrustning ............ » 1,000

Tryckning............................. * 2,000

Resor................................. » 8.000 19,000

Summa kronor 60,000

Anni. Styrelsen äger beträffande de under D. och E. här ovan upptagna utgiftstitlarna å

en post göra minskning och å en annan ökning, endast statens slutsumma i dess

helhet icke överskrides.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Vad till sist angår den nya organisationens ikraftträdande anför beredningen

bland annat:

Professorn Lundborg inginge i pensionsåldern den 7 april 1935. Senast

vid denna tidpunkt borde den nu pågående stora lappundersökningen kunna

vara slutförd och andra delen av redogörelsen för densamma utarbetad.

Det syntes vid sådant förhållande lämpligt, att den av universitetsberedningen

föreslagna anknytningen till universitetet genomfördes och den nya

staten trädde i kraft den 1 juli 1935, samt att Lundborg finge kvarstå såsom

chef för institutet till utgången av juni samma år.

Vid sistnämnda tidpunkt borde institutets arbete omläggas till att huvudsakligen

avse ärftlighetsmedicinska undersökningar.

_ För a,tt befattningen såsom chef för institutet, tillika professor i rasbiologi

vid universitetet i Uppsala, skulle kunna vara besatt med ordinarie innehavare

den 1 juli 1935, borde de av beredningen föreslagna bestämmelser,

vilka reglerade tillsättningsförfarandet, träda i tillämpning redan den 1 juli

1934. 6 J

Med hänsyn till den uppgift, institutets styrelse fått sig anförtrodd vid

tillsättandet av chefs- och professorsbefattningen, borde — utan hinder av

vad nu gällande stadga för institutet innehölle däremot stridande — även

de av beredningen föreslagna nya bestämmelserna rörande utseende av styrelse

m. m. träda i tillämpning den 1 juli 1934.

Den 1 juli 1935 borde ny stadga för institutet träda i kraft. Sedan styrelse

blivit utsedd med tillämpning av de nya bestämmelserna, borde styrelsen

därför anbefallas att i god tid före den 1 juli 1935 till Kungl. Majit

inkomma med förslag till den nya stadgan.

Enär kanslern för rikets universitet i skrivelse den 10 oktober 1933 gjort

framställning om utverkande för budgetåret 1934/1935 av dels ett anslag

å 55,000 kronor till uppehållande av rasbiologiska institutets verksamhet,

dels ock ett anslag å 10,000 kronor för utgivande i tryck av andra delen

av arbetet örn de svenska lapparnas rasbiologi, hade universitetsberedningen

icke ansett nödigt upptaga till prövning frågan om institutets behov av

anslag för sagda budgetår.

Ledamoten av universitetsberedningen Olof Olsson har i särskilt yttrande

förklarat sig icke kunna biträda beredningens förslag om anknytning av

rasbiologiska institutet till universitetet i Uppsala på så sätt, att institutets

chef tillika gjordes till professor i rasbiologi vid sagda universitet, tills

vidare inom den medicinska fakulteten.

Det förefölle reservanten, som om de ekonomiska fördelar för institutet,

som den medicinska fakulteten ställde i utsikt vid en anknytning till Uppsala

universitet, utan större meningsbrytning skulle kunna avföras som realiteter

att räkna med; beträffande lokalerna exempelvis hade styrelsen andra

och mera fördelaktiga i tankarna, och beredningen instämde med styrelsen.

Hela det komplex av skäl, som nu anfördes för beredningens förslag, var

redan uppe i diskussionen vid tiden för rasbiologiska institutets tillblivelse.

Man kunde den gången inte finna, att en intimare förbindelse mellan Uppsala

universitet och det statens forskningsinstitut, som efter grundlig omprövning

skapades, vare sig vore nödvändig eller ens gagnelig, och man frågade

sig därför, vad som under mellantiden kunde ha ägt rum.

Det framhölles, att en anknytning till den medicinska fakulteten borde

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

för rasbiologiska institutet vara av stort gagn. Den önskvärda kontakten

med flertalet medicinska discipliner skulle därigenom underlättas, ett ömsesidigt

gagnande tankeutbyte de olika vetenskapsidkarna emellan komma till

stånd, och institutets chef skulle — därest man får tro den medicinska

fakulteten i Uppsala — stimuleras »till en mera allsidigt orienterad vetenskaplig

aktivitet inom rasbiologiens stora område». .

Det rådde säkerligen icke något tvivel om, att inte allt det nu nämnda

i och för sig vore ovärderligt, men vetskapen örn detta förhållande vore

inte en nyhet för dagen. Det kunde väl anses som mera än troligt, attén

anknytning till universitet i alla olika skiftningar varit uppe i diskussionen

och noga övervägts av deni, som först hade att syssla med spörsmålet örn

ett rasbiologiskt institut. Man föll emellertid inte då för de anförda argumenten,

och man hade uppenbarligen under den gångna tiden inte haft anledning

att ångra sig. Institutets styrelse hade visserligen ingenting i princip

att erinra mot en anknytning; den till och med funné, att vissa fördelar

skulle kunna följa. Men den hade inte själv kommit upp med tanken,

och man förnumme tveksamheten.

Personligen hade reservanten svårt att förstå, att man genom beredningens

förslag verkligen vunne något. Med eller utan anknytning komme den nye

chefen att långa tider på året vara borta från stad och fakultet; han komme

som andra att söka den kontakt, han funne önskvärd.

Men det läge en fara i anknytningen till den medicinska fakulteten. Det

rasbiologiska institutet hade ännu inte funnit sin rätta organisation. Det

vore fara värt, att orienteringen åt det medicinska hållet komme att försvåra

och fördröja dess naturliga utformning och på samma gång bli upptakten

till den utveckling, som den nuvarande styrelsen så energiskt varnade

för.

Myndigheternas yttranden.

Medicinska, fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört bland annat

följande rörande universitetsberedningens föreliggande förslag:

Universitetsberedningen hade i sitt förslag i huvudsak följt fakultetens i

skrivelse till universitetsberedningen framställda önskemål.

Emellertid funnes i universitetsberedningens betänkande avvikelser från

fakultetens förslag samt vissa nyheter, vilka gåve fakulteten anledning till

vissa påpekanden och yrkande örn modifikationer.

Vad beträffade sammansättningen av styrelsen avveke universitetsberedningens

förslag väsentligt från fakultetens, men fakulteten hade på denna

punkt inga vägande invändningar att framföra, enär det vore att förvänta,

att en styrelse, sammansatt på det sätt, beredningen föresloge, måste komma

att besitta en hög grad av sakkunskap. Men med hänsyn till det föreslagna

sättet för dessa styrelsemedlemmars utseende ansåge fakulteten, att

till universitetsberedningens förslag ett tillägg borde göras. Fakulteten lörmenade

nämligen, att ifall större akademiska konsistoriet vid val av styrelseledamöter

skulle förstärkas på det av beredningen föreslagna sättet även

de av medicinska fakultetens professorer, som förut ej tillhörde konsistoriet,

borde adjungeras, på grund av att samtliga professorer inom den medicinska

fakulteten i stort sett kunde anses representera lika värdefull sakkunskap,

som de professurer i de juridiska och filosofiska fakulteterna,

vilkas representanter beredningen givit plats i det förstärkta konsistoriet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Dessutom skulle därigenom dea medicinska fakulteten få tillnärmelsevis

samma möjlighet som karolinska institutets lärarkollegium att göra sitt inflytande

gällande. Vad här vore sagt gällde i samma grad universitetet i

Lund och dess medicinska fakultet.

Under alla förhållanden ansåge fakulteten det ej vara befogat att tillerkänna

professurerna i de biologiska ämnena i filosofiska fakulteten högre

kvalifikationer i rasbiologi än professurerna i de biologiska ämnena (anatomi,

histologi, fysiologi, medicinsk och fysiologisk kemi samt patologisk

anatomi) inom medicinska fakulteten.

Beträffande förfaringssättet vid tillsättning av chefen för rasbiologiska institutet

ville fakulteten blott på en punkt anföra bestämt avvikande mening,

nämligen i fråga örn stadgandet, att styrelsen vid upprättandet av sitt

tjänsteförslag ägde att taga hänsyn icke blott till den sökandes vetenskapliga

skicklighet i rasbiologi utan jämväl till hans lämplighet för befattningen.

Härmed skulle införas en för universitetet ny befordringsgrund,

som fakulteten befarade skulle leda till mycket olyckliga konsekvenser.

Det funnes, enligt fakultetens mening inga tillräckligt bärande skäl att för

det rasbiologiska institutets del frångå den betydelsefulla princip, som utgjorde

den ideella grundtanken i vårt akademiska befordringsväsende, nämligen

att hänsyn endast måtte tagas till den sökandes ådagalagda grad av

vetenskaplig skicklighet. Det kunde bli möjligt, att hela sakkunnigprövningen

finge karaktären blott av en betydelselös formalitet, om i den instans,

som styrelsen representerade, ett eventuellt bestämmande inflytande tillmättes

uppfattningen örn vederbörandes lämplighet respektive olämplighet för

den sökta befattningen, en befordringsgrund, som lämnade rum åt argument,

vilkas värde svårligen läte sig objektivt bedömas. Fakulteten, som icke

underskattade svårigheten att i framtiden vid varje ifrågakommande tillfälle

.finna en chef för det rasbiologiska institutet, som vore denna vetenskapligt

så maktpåliggande uppgift fullt vuxen, ville vidare framhålla, att

enligt dess tro denna svårighet komme att i hög grad skärpas, för den händelse

unga för rasbiologi hugade vetenskapsidkare skulle tvingas att räkna

med att andra meriter än vetenskaplig skicklighet skulle kunna bli utslagsgivande

vid tillsättningen av vårt lands enda professur i rasbiologi. Fakulteten

ansåge sig icke kunna nog kraftigt varna för att vid fastställandet av

befordringsgrunderna för rasbiologiska institutets chef uppgiva en på långvarig

erfarenhet grundad ståndpunkt, vars riktighet vid tillsättningen av

andra vetenskapliga befattningar i vårt land icke kunde sättas i fråga.

I fråga örn de vetenskapliga kompetensfordringar, som borde uppställas

för erhållande av befattningen som chef för institutet hade beredningen

framlagt ett fullt tillfredsställande förslag.

Med nu föreslagna ändringar ville fakulteten tillstyrka det framlagda

förslaget till stadga för institutet.

Drätselnämnden har anfört i huvudsak:

De till universitetets förfogande befintliga byggnader, över vilkas disposition

under de närmaste åren skulle träffas avgörande, torde, såvitt nu kunde

bedömas, vara de till patologiska och till hygienisk-bakteriologiska institutionerna

brukade två byggnaderna och den s. k. gamla seminariebyggnaden.

De två förra bleve lediga, då den nybyggnad för de patologiska och hygienisk-bakteri.

ologiska institutionerna, till vars uppförande riksdagen beviljat

medel, blivit färdig. Den gamla seminariebyggnaden disponerades för när
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

varande av — förutom en vaktmästarbostad — pedagogiska seminariet och

skolan, statistiska seminariet och rasbiologiska institutet. Pedagogiska skolan

vore under avveckling, och de av densamma disponerade lokalerna

bleve, allteftersom denna avveckling fortskrede, disponibla.

Krav på nya eller vidgade lokaler hade inom universitetet blivit framställda

för teologiska seminariet, ortnamnsarkivet, psykologiska laboratoriet

och seminariet samt för undervisningen i matematik, mekanik och matematisk

fysik. Drätselnämnden ville också erinra därom, att från domkapitlet

i Uppsala till Kungl. Majit gjorts framställning om att för domkapitlets

räkning få disponera över hela den gamla seminariebyggnaden, över vilken

framställning universitetet hörts, men vilken ännu icke torde ha av Kungl.

Majit prövats.

Både på grund av sistnämnda omständighet och enär de ifrågavarande

byggnaderna ännu icke blivit disponibla och omfattningen av de redan föreliggande

lokalbehoven vid universitetet icke blivit slutgiltigt utredda, hade

några avgöranden ännu icke träffats rörande den framtida dispositionen av

dessa byggnader. Drätselnämnden vöre emellertid förvissad därom, att i

de tre ifrågavarande byggnaderna tillfredsställande lokaler skulle kunna vinnas

både för de nyss nämnda ändamålen och för ett på det sätt universitetsberedningen

föreslagit organiserat rasbiologiskt institut, ehuru givetvis

medel erfordrades för byggnadernas iordningställande härför.

Det större akademiska konsistoriet har såsom eget yttrande den 3 februari

1934 åberopat och instämt i vad den medicinska fakulteten och universitetets

drätselnämnd i ärendet anfört.

Styrelsen för rasbiologiska institutet har i yttrande den 24 januari 1934 i

huvudsak förordat universitetsberedningens förslag.

Statskontoret har i yttrande den 25 januari 1934 anfört bland annat:

Särskilt under nu rådande statsfinansiella förhållanden ville statskontoret

giva uttryck åt allvarliga betänkligheter mot att höja nu utgående anslag

till institutet och detta dessutom så kraftigt som beredningen föreslagit. Det

ville synas statskontoret, som örn fullgiltig anledning förelåge att i varje

fall under de närmaste åren begränsa verksamheten vid institutet till ungefär

nuvarande omfattning för att i besparingssyfte kunna hålla nere anslagsbehovet.

Efter genomgång av de särskilda posterna under avlöningsstaten ville

statskontoret till en början beträffande placeringen i lönegrad av vissa befattningshavare

framhålla, att, såvitt statskontoret kunde finna, anledning

icke förelåge att upptaga rasbiologen i lönegraden B 28. Lönegraden B 27

borde vara tillfyllest. Till denna lönegrad hade i flera fall inom statsförvaltningen

hänförts sådana mera kvalificerade tjänstemän, som avsåges att

vara ställföreträdare och närmaste män till cheferna vid vissa institutioner

och för avdelningar inom större ämbetsverk. Placeringen av statistikern i

lönegraden B 24, genealogen i lönegraden B 21 och de två assistenterna i

lönegraden Bil, föranledde, med hänsyn till de kvalifikationer, som ansetts

böra fordras av dessa befattningars innehavare, icke erinran från statskontorets

sida. I fråga örn vaktmästaren (expeditionsvakten) hade beredningen

framhållit, att lian skulle biträda vid det statistiska arbetet inom institutet,

och i anledning härav föreslagit, att han placerades i lönegraden B 7, till

vilken lönegrad i allmänhet plägat hänföras förste expeditionsvakter och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

institutionsvaktmästare. Då statskontoret icke kunde finna vad beredningen

anfört vara tillräcklig anledning att placera ifrågavarande tjänsteman i högre

lönegrad än den, som gällde för expeditionsvakter, vilka numera i stor utsträckning

biträdde med ofta ganska betydelsefulla arbeten hos vederbörande

myndigheter, förordade statskontoret en placering i lönegraden B 5.

Beredningen hade vidare föreslagit upptagande på staten av ett kanslibiträde

i lönegraden B 7 och ett skrivbiträde i lönegraden B 2. Under framhållande

att chefen för institutet ansett begynnelsearvoden av 1,500 kronor för envar

av dessa biträden vara tillräckliga, hade statskontoret funnit till fyllest, att

under rubriken »Avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare» beräknades

häremot svarande belopp.

Enligt statskontorets förslag skulle alltså till grundavlöningar för ickeordinarie,

fast anställda befattningshavare vid rasbiologiska institutet beräknas

följande belopp:

1 rasbiolog i lönegraden B 27...........................8,100

1 statistiker i » B 24 ........................... 6,768

1 genealog i » B 21...........................

2 assistenter i » Bil...........................5,832

1 vaktmästare i » B5 ...........................2,052

Summa kronor 28,404

Till avlöningar åt övriga icke-ordinarie befattningshavare torde i anslutning

till vad ovan anförts och vad universitetsberedningen föreslagit böra

beräknas i nedåt avrundat tal 7,000 kronor. Till avlöningsförhöjningar

m. m. åt den i lönegrad placerade personalen hade universitetsberedningen

i statförslaget upptagit ett belopp av 3,000 kronor. Enligt gängse grunder

borde avlöningsförhöjningar för en del av ifrågavarande personal utgå från

det under sjunde huvudtiteln uppförda särskilda anslaget till avlöningsförhöjningar

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.

Av praktiska skäl samt då en omläggning av beräkningen

av anslag för avlöningar åt befattningshavare på extra stat ifrågasatts och

förslag härtill redan förelåge, ansåge sig statskontoret böra förorda, att å

institutets stat uppfördes en anslagspost till avlöningsförhöjningar, vikariatsersättningar

m. m. Härifrån skulle då utgå ersättningar i form av såväl

avlöningsförhöjningar som vikariatsersättningar och andra i avlöningsreglementet

stadgade förmåner, vilka kunde tillkomma de å staten särskilt upptagna

befattningshavarna. Denna anslagspost torde böra givas karaktär av

förslagsanslag och uppföras med ett belopp av 2,500 kronor.

Statskontoret ansåge sig icke böra tillstyrka, att i staten upptoges personligt

lönetillägg till dr phil. W. Krauss. De av universitetsberedningen därför

anförda skälen syntes ämbetsverket icke vara tillräckliga.

Den av statskontoret sålunda förordade avlöningsstaten för rasbiologiska

institutet slutade på 37,904 kronor, vilken summa torde böra avjämnas till

37,900 kronor.

Vidkommande därefter institutets omkostnadsstat vore statskontoret av den

uppfattningen, att en sänkning av de för materialier etc. och resor avsedda

posterna borde kunna ske på sådant sätt att omkostnadsstaten i sin helhet

nedbringades till 16,100 kronor. Detta innebure visserligen i förhållande

till universitetsberedningens förslag en sänkning med 2.900 kronor, men

motsvarade i förhållande till den för innevarande budgetår fastställda staten

en ökning med åtminstone 1,500 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Det av statskontoret tillstyrkta statförslaget, som upptoge för avlöningar

37,900 kronor och för omkostnader 16,100 kronor, slutade följaktligen på

54,000 kronor, vilken summa med 6,000 kronor understege universitetsberedningens

förslag.

Vid universitetsberedningens statförslag hade fogats en anmärkning, avseende

att beträffande de för avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare

och för omkostnader upptagna beloppen minskningar eller höjningar

finge göras, under förutsättning allenast att statens slutsumma icke

överskredes. Enligt statskontorets mening borde ett medgivande av detta

innehåll icke lämnas, men binder syntes icke möta mot att de för olika

slag av omkostnader beräknade summorna finge ökas eller minskas under

villkor endast att omkostnadsstatens slutsumma icke överskredes.

Slutligen ville statskontoret betona, att ämbetsverkets bär föreliggande

yttrande och det framlagda förslaget grundade sig på de förutsättningar för

verksamhetens framtida bedrivande vid rasbiologiska institutet, vilka av

universitetsberedningen angivits. På en granskning av dessa förutsättningar

hade ämbetsverket ej funnit sig böra ingå.

Anslagsäskanden för budgetåret 1934!1935.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra örn styrelsens för rasbiologiska

institutet och universitetskanslerns tidigare ingivna framställningar rörande

anslag till institutet för budgetåret 1934/1935.

Institutets styrelse hemställde sålunda i skrivelse den 25 augusti 1933 om

utverkande av ett extra reservationsanslag till uppehållande av institutets verksamhet

för budgetåret 1934/1935 med ett till 55,000 kronor höjt belopp.

Som skäl för denna anslagshöjning anfördes bland annat svårigheterna att

i erforderlig omfattning uppehålla institutets verksamhet med ett anslag,

som uppginge till föga mer än två tredjedelar av det belopp, som från

början räknats som minimibelopp. Vidare hemställde styrelsen, att för utgivande

i trycket av andra delen av ovannämnda arbete The Race Biology

of the Swedish Lapps måtte för budgetåret 1934/1935 anvisas ett extra förslagsanslag

av högst 14,000 kronor. Som skäl härför anfördes bland annat,

att de undersökningar, vilka voro avsedda att publiceras i nämnda verk,

beräknades bliva slutförda under ifrågavarande budgetår.

Universitetskanslern bär med överlämnande av nyssnämnda framställning

i skrivelse den 10 oktober 1933 anfört i huvudsak, att institutet trots den

stora anslagsminskningen för innevarande budgetår kunnat i huvudsak 1 ullfölja

sitt uppgjorda arbetsprogram uteslutande tack vare ekonomiskt bidrag

från privatpersoner, att, innan institutets chef i april 1935 inginge i pensionsåldern,

den av honom påbörjade, ännu pågående undersökningen om

de svenska lapparnas rasbiologi borde vara slutförd, att en förutsättning

härför vore, att institutet även under nästkommande budgetår förfogade

över erforderliga arbetskrafter, att — då omorganisationen av institutet

icke lämpligen borde träda i kraft, förrän den lapska undersökningen slutförts

— anslaget för nästkommande budgetår borde utmätas med utgångs
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

punkt från institutets nuvarande organisation samt att ett anslag till institutets

verksamhet av 55,000 kronor vore oundgängligt, därest institutet

skulle kunna bibehålla åtminstone flertalet av sina medarbetare. Då institutet,

sedan den lapska undersökningen slutförts, givetvis borde sättas i

tillfälle att av trycket utgiva en redogörelse för de vunna resultaten, borde

för ändamålet anvisas ett anslag, vilket dock genom en begränsning av arbetets

omfång borde uppföras med ett till förslagsvis 10,000 kronor begränsat

belopp.

Kanslern hemställer sålunda örn anvisande för budgetåret 1934/1935 av

dels ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor till uppehållande av institutets

verksamhet, dels och ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor

till utgivande i tryck av andra delen av ovannämnda arbete.

Rasbiologiska institutet är såsom av det ovanstående framgår en fristående

institution med självständig administration och egen ekonomisk förvaltning.

Institutet står under ledning av en särskild av Kungl. Maj:t utsedd

styrelse, som direkt sorterar under universitetskanslern. Det är alltså

organisatoriskt sett helt fristående från Uppsala universitet. Nu har den

frågan dryftats, huruvida institutet borde på visst sätt närmare anknytas

till universitetets medicinska fakultet. En dylik anknytning skulle — anföres

det — vara till stort gagn för institutet därigenom, att en närmare

kontakt med flertalet medicinska discipliner bleve möjlig och för universitetet

därigenom, att med den medicinska fakulteten komme att införlivas

en representant för den speciellt rasbiologiska vetenskapen, som äger nära

gemenskap med ett flertal medicinska forskningsämnen. Det har ansetts

möjligt att på detta sätt även vinna vissa ekonomiska fördelar för universitetet

och institutet. A andra sidan har det påpekats, att institutet lättare skulle

kunna fullgöra sin vid dess tillkomst utstakade uppgift, örn det finge bibehållas

såsom självständigt under egen styrelse och med egen ekonomisk

förvaltning.

Universitetsberedningens föreliggande förslag innebär, att institutets chef

skall vara professor i rasbiologi vid universitetet, att institutet i ekonomiskt

hänseende skall vara helt fristående från universitetet samt att det skall stå

under överinseende av en särskild styrelse. Såvitt jag kan finna, är detta

förslag ägnat att åvägabringa en lämplig anknytning till universitetet utan

att institutets självständighet på något sätt äventyras. Jag anser mig därför

kunna tillstyrka förslaget. Några bärande skäl för en förflyttning av

institutet till annan ort hava enligt min mening icke anförts.

Verksamheten vid institutet har hittills varit företrädesvis antropologiskt

inriktad. Enligt universitetsberedningens förslag bör institutets arbete från

mitten av år 1935 omläggas till att huvudsakligen avse ärftlighetsmedicinska

undersökningar. För egen del anser jag det vara av den allra största

betydelse, att institutets verksamhet snarast möjligt inriktas på sistnämnda

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

forskningsområden. Samtidigt vill jag i likhet med nniversitetsberedningen

framhålla önskvärdheten av att institutet icke släpper ur sikte utan i mån

av arbetskrafter och tillgångar söker samtidigt arbeta på lösningen av sådana

problem, som falla inom den positiva rashygienens område.

Enligt beredningens förslag skall som sagt institutet stå under ledning av

en särskild styrelse. Visserligen kan det synas, som om styrelsen med dess

av beredningen föreslagna sammansättning kommer att få ett väl stort antal

ledamöter. Med hänsyn till de speciella uppgifter, som skola åvila styrelsen,

synes det dock i varje fall erforderligt att giva den en allsidig sammansättning.

Frågan härom torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:ts

prövning.

Vad angår de av universitetsberedningen föreslagna kompetensfordringarna

för professorn i rasbiologi har medicinska fakulteten avstyrkt, att hänsyn

må tagas, förutom till de sökandes vetenskapliga skicklighet, även till deras

lämplighet såsom chef för institutet. I likhet med fakulteten anser jag det

icke föreligga tillräckliga skäl att i detta hänseende avvika från de befordringsgrunder,

som stadgas i universitetsstatuterna för universitetsprofessorer.

I övrigt har jag ingen erinran mot beredningens förslag. Den av beredningen

förordade tillsättningsproceduren torde i huvudsak böra godtagas,

givetvis med de jämkningar, som kunna föranledas av eventuella ändringar i

grunderna för det akademiska befordringsväsendet. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att reglera nyssnämnda tillsättningsförfarande samt vidtaga

de ändringar i universitetsstatuterna, som i anledning härav kunna bliva erforderliga.

De sakkunniga, som skola yttra sig rörande tillsättning av ifrågavarande

professur, torde böra från det i riksstaten uppförda förslagsanslaget

till ersättningar åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden erhålla ersättning

efter de normer, som finnas angivna i universitetsstatuterna.

Chefen för institutet synes liksom nu böra avlönas från ett särskilt under

rasbiologiska institutet uppfört ordinarie anslag. I fråga örn avlöningsförmåner,

skyldighet att avgå med pension och rätt till pension torde i överensstämmelse

med vad ovan föreslagits i tillämpliga delar böra gälla samma

bestämmelser som för universitetsprofessor.

Enligt beredningens förslag skall den föreslagna omorganisationen genomföras

från och med den 1 juli 1935. Jag biträder detta förslag. Frågorna

rörande anslag åt det omorganiserade institutet torde på grund härav icke

behöva underställas innevarande års riksdag. Jag saknar därför anledning

att nu närmare ingå på denna sida av saken men vill allenast uttala, att

jag i huvudsak ansluter mig till beredningens förslag till stat för institutet

med vissa däri av statskontoret förordade ändringar. Anslaget till institutets

verksamhet torde i vart fall under förhandenvarandc förhållanden kunna

efter omorganisationen begränsas till 60,000 kronor.

Därest ovannämnda principförslag vinner riksdagens bifall, torde Kungl.

Majit böra utfärda bestämmelser rörande tillsättning av professuren i ras
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 155. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

biologi vid Uppsala universitet, att träda i tillämpning redan den 1 juli

1934. Samtidigt torde med hänsyn till de av beredningen anförda skälen

bestämmelser böra av Kungl. Maj:t meddelas rörande utseende av styrelse

för institutet. Den nya stadgan för institutet, som Kungl. Majit bör utfärda

på förslag av institutets nya styrelse, bör träda i kraft den 1 juli

1935.

På institutets nya styrelse torde ankomma att med ledning av universitetsberedningens

förslag med däri av statskontoret förordade ändringar avgiva

förslag till ny stat för institutet, varefter denna anslagsfråga bör föreläggas

1935 års riksdag.

Vad angår anslagen till institutet under budgetåret 1934/1935 finner jag

icke anledning att förorda höjning av det under innevarande budgetår utgående

anslaget av 45,000 kronor till institutets verksamhet. Det av kanslern

begärda anslaget för tryckning av andra delen av institutets arbete om

de svenska lapparnas rasbiologi anser jag mig under nuvarande förhållanden

icke kunna förorda.

Under åberopande av vad jag i övrigt anfört, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att rasbiologiska institutet i Uppsala må

från och med den 1 juli 1935 omorganiseras i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av mig i det föregående angivits;
dels

i riksstaten för budgetåret 1934/1935 uppföra det ordinarie

anslaget till avlöning åt chefen för rasbiologiska institutet

med oförändrat belopp.......... 12,000 kronor.

dels ock till upprätthållande av verksamheten vid rasbiologiska

institutet för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra

reservationsanslag av.................kronor 45,000

att disponeras enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Stockholm 1934, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

340514

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående rasbiologiska institutets organisation m. m. s. 4 i texten
  2. SU 1934:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rasbiologiska institutets organisation m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten