Sök i Ratio Lex

Angående ersättning åt avlidne korpralen vid flottan J. G. L. Almlunds änka och minderåriga dotter

5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:165, Angående ersättning åt avlidne korpralen vid flottan J. G. L. Almlunds änka och minderåriga dotter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

åt avlidne korpralen vid flottan J. G. L. Almlunds

änka och minderåriga dotter; given Stockholms

slott den 23 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Karl Levinson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Ungberg, Ekman, Sköld.

T. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Levinson anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928; dock att ersättningsanspråk, som

grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda

dag, skall bedömas enligt äldre bestämmelser (1909 års militärersättningsförordning).

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 165.

4S7 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I 1 § förordningen den 18 juni 1927 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fredstid värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd, som

i förordningen avses, skadas till följd av olycksfall eller annorledes ådrager

sig sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt vissa i förordningen

stadgade grunder. Har sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall,

medfört döden, skall jämlikt 7 § oell 19 § 2 mom. av förordningen utgivas:

till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta från

dödsfallet, så länge hon lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande en

fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, samt till varje den avlidnes

barn, som ej fyllt sexton år, en livränta från dödsfallet, till dess barnet

uppnått samma ålder, å ett årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten.

Rätt till ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats av

olycksfall, är enligt 23 § sagda förordning förverkad, därest icke inom en

tid av tre år underrättelse blivit lämnad örn sjukdomen till vederbörande

kompanichef eller motsvarande befäl eller sjukdomen blivit anmäld i riksförsäkringsanstalten

eller anhållan därstädes blivit gjord örn ersättning i anledning

av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från det för fast anställt manskap

vid försvarsväsendet, musikelev och skeppsgosse anställningen samt för

annan fast anställd och värnpliktig tjänstgöringen upphört eller från den

senare tidpunkt, da sjukdomen yppades eller, där fråga är örn ersättning i

anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

Vidare föreskrives i 24 §, att örn sjukdom, som nyss nämnts, yppats

under militärtjänstgöring och för vederbörande militärläkare föreligga otvetydiga

skäl att antaga, att sjukdomen kan föranleda ersättning enligt ifrågavarande

förordning, skall skriftlig anmälan örn sjukdomen av militärläkaren

för översändande till riksförsäkringsanstalten ingivas till vederbörande militära

personalchef.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i 46 § 1 mom. värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

I en till riksförsäkringsanstalten den 14 november 1933 inkommen skrift

gjorde Hedvig Elvira Charlotta Almlund, född Bergqvist, änka efter

korpralen vid flottan John Gunnar Ludvig Almlund, framställning örn understöd

för sig och makarnas minderåriga dotter i anledning därav att mannen

den 21 april 1930 avlidit under sin anställning vid flottan.

Av handlingarna i detta ärende inhämtas, att korpralen Almlund varit

anställd vid flottan sedan den 12 februari 1921; att han intagits å garnisonssjukhuset

i Stockholm den 11 april 1930 på grund av lunginflammation samt

avlidit därstädes den 21 i samma månad; att han efterlämnat, förutom änkan,

dottern Irene, född den 9 januari 1929; samt att distriktsläkaren, förste

marinläkaren K. V. Dahlman i den 29 november 1933 avgivet yttrande uttalat,

dels att Almlunds sjukdom yppats under militärtjänstgöring, dels ock

att skälig anledning ej funnes att antaga det sjukdomens framträdande för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 165. 3

anletts av amian orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit

därtill.

Vidare inhämtas av handlingarna, att riksförsäkringsanstalten i skrivelse

till chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation

den 8 december 1933 anhållit örn det yttrande från vederbörande, vartill

bestämmelserna i 24 § av förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, angående ingivande

til] anstalten av anmälan rörande sjukdom i förevarande fall kunde

föranleda. I skrivelse den 18 december 1933 har marinläkaren Dahlman i

anledning härav uttalat, att Dahlman, sedan han fått del av från garnisonssjukhuset

i Stockholm lämnat meddelande örn Almlunds död, ej ansett, att

otvetydiga skäl funnes att antaga, att sjukdomen, som förorsakat döden,

kunde föranleda ersättning enligt nyssnämnda förordning den 18 juni 1927.

Enär anhållan örn ersättning i anledning av Almlunds dödsfall icke gjorts

hos riksförsäkringsanstalten inom en tid av tre år från Almlunds död, förklarade

riksförsäkringsanstalten i beslut den 29 december 1933, att anstalten

på grund av 23 § i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, funnit sig icke kunna

upptaga ifrågavarande ersättningsanspråk till prövning.

Hos Kungl. Majit har sedermera änkan Almlund i en den 5 januari 1934

dagtecknad skrift anhållit, att Kungl. Majit måtte — då hon icke i tid meddelats,

till vilken myndighet anspråk på ersättning skulle framställas — åt

henne och hennes dotter utverka från mannens dödsdag utgående livräntor

enligt 1927 års militärersättningsförordning.

Biles för säkrings anstalten har i utlåtande den 16 januari 1934 anfört, bland

annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att korpral Almlunds

efterlevande, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke gjorts

inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen

den 18 juni 1927, hade anstalten i anledning av nu förevarande framställning till

behandling upptagit frågan örn och i vad mån den avlidnes efterlevande

varit berättigade till ersättning. Härvid hade anstalten funnit, att, därest

framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, omförmälda

förordning den 18 juni 1927 i förevarande fall skulle hava varit tillämplig.

Vidkommande frågan örn den ersättning, som i så fall skulle hava tillerkänts

i anledning av dödsfallet, finge anstalten framhålla, att den avlidnes arbetsförtjänst

skulle hava fastställts till 2,600 kronor och ersättning hava utgivits

med dels livränta till änkan å 650 kronor för år räknat att utgå, så länge

hon levde ogift, dels och livränta till dottern å 433 kronor 34 öre för år

räknat, till dess hon fyllt 16 år.

Marinförvaltningen, som den 25 januari 1934 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande syntes

änkan Almlund hava bort tillerkännas livränta för sig och sin dotter enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majlis proposition nr 165.

förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, därest framställning därom gjorts inom

den tid, som stadgades i 23 § samma förordning. Emellertid hade riksdagen

tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens från i 1909 års militärersättningsförordning

stadgade preskriptionsbestämmelser, då särskilda omständigheter

ansetts böra därtill föranleda. I förevarande fall syntes änkan

efter mannens död icke hava erhållit meddelande från mannens arbetsgivare,

i vilka fall ersättning utginge. På grund härav och då änkan Almlund vöre

medellös, hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att till änkan Almlund och hennes minderåriga dotter

finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord

inom därför föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas de livräntor, vartill de enligt grunderna för förordningen den

18 juni 1927 kunde anses vara berättigade.

I utlåtande den 2 februari 1934 har slutligen statskontoret anfört, att riksdagen

i ett flertal fall, bland annat så sent som år 1933 (riksdagens skr.

nr 271), medgivit, att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

ersättning finge utgå enligt föreskrifterna i tidigare gällande 1909 års förordning

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit

gjord inom därför föreskriven tid. Samma skäl, som legat till grund för riksdagens

beslut i dessa fall, anfördes nu för en liknande tillämpning av föreskrifterna

i nu gällande författning av år 1927. Under åberopande härav och vad i

övrigt i ärendet förekommit finge statskontoret tillstyrka bifall till marinförvaltningens

i ärendet gjorda hemställan. I överensstämmelse med riksdagens

ovan angivna beslut syntes ersättningen böra utgå från och med den

1 januari 1934.

Under ett flertal år har riksdagen i åtskilliga fall medgivit dispens från

preskriptionsbestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning. Däremot

har icke förrän i nu föreliggande fall fråga väckts örn dispens från

motsvarande bestämmelser i 1927 års förordning. Med hänsyn till den utformning,

sistnämnda förordning med därtill hörande tillämpningsföreskrifter

erhållit, torde man ock kunna räkna med att dispenser från preskriptionsbestämmelserna

i denna förordning icke skola behöva ifrågakomma i samma

omfattning som vid tillämpningen av den äldre förordningen.

De i förevarande ärende föreliggande särskilda omständigheter torde motivera

utverkande av riksdagens samtycke till att Almlunds efterlevande må

komma i åtnjutande av livräntor enligt i förordningen den 18 juni 1927 angivna

grunder. Samma omständigheter synas mig jämväl tala för att livräntorna

få utgå från dagen för Almlunds död (jfr. prop. nr 79/1926 och

riksdagens skr. nr 148/1926 p. 10).

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att till avlidne korpralen vid flottan Jolin Gunnar Ludvig

Almlunds efterlämnade änka Hedvig Elvira Charlotta Almlund,

född Bergqvist, och makarnas minderåriga dotter Irene må —

utan hinder av bestämmelserna i 23 § förordningen den 18 juni

1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas de livräntor, vartill de enligt grunderna

för nämnda förordning kunna anses berättigade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1934:19 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 7 i texten