Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet, m. m

89 sidor, varav 88 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 88 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:200, Med förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskild skatt å förmögenhet, m. m.; given Stockholms slott

den 23 februari 1934.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

dels förordning om särskild skatt å förmögenhet,

dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373),

dels ock förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 200.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Marits proposition nr 200.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1934,

på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,

därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, överstigit

50,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten inbegripes härvid även

förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga harn,

därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk

juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda

förordning omförmäld stiftelse.

2 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande

till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,

ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall

hans omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår,

varom i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga

förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för

ifrågavarande beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara

beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett

belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock

minst, åttio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej

för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande åttio procent av

den skattepliktiga förmögenheten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

3

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

3 *.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men

icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 %o av återstoden

300.000 » » 500,000 » : 400 » » 300,000 > » 3 °/00 » »

500.000 » » 1,000,000 » : 1,000 » » 500,000 » » 4 %o * »

1,000,000 kr. : 3,000 » » 1,000,000 » » 5 %o * »

4 *•

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes

skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda

förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna

gemensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje

stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet.

Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten

samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Börande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tilllämpning.

5 §.

1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till

ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å

förmögenhet enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad

till sådan skatt, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å

förmögenhet enligt denna förordning att utgå med det belopp, som genom

berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik efter
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

taxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras

till dylik skatt.

7 %.

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från

skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas

jämväl i fråga örn särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §.

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet

eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper

och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 §.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles

i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis

skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas

till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock

att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad,

av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara

förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara

förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Yad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring

i dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 5

10 §.

1 morn. Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes

stadgat.

2 mom. För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än

en kommun, för varje kommun skall föras längd rörande taxering till särskild

skatt å förmögenhet enligt denna förordning. Av taxeringsnämnd

beslutad taxering till dylik skatt införes i längden med angivande av den

skattskyldiges namn och beloppet av beskattningsbar förmögenhet. Börande

dylik längd skall vad i taxeringsförordningen i fråga örn inkomstlängd

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dock att längd för taxering till särskild skatt å förmögenhet ej skall offentligen

framläggas inom vederbörande kommun.

Har särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av taxeringsnämnd

påförts person, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning

för taxeringen och som därtill icke anmanats, skall taxeringsnämndens

ordförande ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna posten

tillsända den skattskyldige underrättelse härom.

Av prövningsnämnd skall för taxering till särskild skatt å förmögenhet

enligt denna förordning föras särskild ändringslängd. Dylik längd föres

av den mellankommunala prövningsnämnden särskilt för varje län. Vid

motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 98, 99, 105 och 106 §§ taxeringsförordningen

skall vad som hänför sig till ändringslängd avse ändringslängd

rörande taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna

förordning, dock att sistnämnda längd ej skall offentligen framläggas

inom vederbörande kommun.

3 mom. Vad i 2 mom. finnes stadgat skall icke äga tillämpning beträffande

skattskyldig, som skall taxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning i Stockholm. Vid taxering av dylik skattskyldig

skall i inkomstlängden införas uppgift örn den till särskild skatt å förmögenhet

enligt denna förordning beskattningsbara förmögenheten.

4 mom. Kätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning

skall ej tillkomma kommun.

Kätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall

tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas

den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, som därav må föranledas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 141. § 1 mom. samt 143 § 1 och 2

mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt

räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition nr 200.

11 *.

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 200.

7

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373).

Härigenom förordnas, att 13, 18 och. 24 §§ förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 skola, 18 § i nedan

angiven del, erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anvisningarna

till nämnda förordning skall införas en anvisning till 13 § av nedan angivna

lydelse:

13 §.

I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med

ägare:

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad

ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller

ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten

upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvar låtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn

eller adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta

avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger,

att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom

förmögenhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten

beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen

av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss i särskild ordning bestämd

procent av ett för den skattskyldige fastställt grundbelopp, som

uträknas enligt nedan angivna grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar

och utländska bolag ävensom för stiftelser, som enligt de för desamma

gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, utgör

grundbeloppet:

för den---tre procent av det beskattningsbara beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

24 $.

För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,

såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift

dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans

lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av

eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 13 §.

Förhållande som avses i 13 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt

att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav

komma att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen

eller denne närstående person. Den omständigheten, att äganderätten

skilts från rätten till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta

mera som en, exempelvis för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad

yttre form än som en anordning åsyftande att åstadkomma en verklig

överflyttning av de förmåner, innehavet av förmögenheten kan anses

medföra.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;

dock skall 13 § i sin nya lydelse jämte anvisningen till densamma

tillämpas först i avseende å 1935 års taxering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

9

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 84 § 2 morn., 86 och 90 §§ samt 123 § 2 mom. i

taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

84 §.

2 mom. Varje år---honom åsättas.

Så snart---omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga örn skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer stiftelse, skall, där stiftelsen skall taxeras till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd, underrättelse

örn berörda taxeringsåtgärd ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda

taxeringsnämnd.

86 §.

För varje--— i 77 § 2 mom.

De beslutade---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

såvitt angår fysisk person och oskift dödsbo, taxerat belopp, beloppet av

medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp;

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, bolagets

kapital, belopp, för vilket jämlikt 7 § g) förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, beskattningsbart

belopp, skatteprocent därå och skattens grundbelopp, samt,

såvitt angår annan juridisk person än oskift dödsbo, svenskt aktiebolag

och svenskt solidariskt bankbolag, taxerat belopp och beskattningsbart belopp

ävensom enligt vilken av de i 18 § förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt angivna punkter grundbeloppet för dylik skatt

skall beräknas;

dels i avseende å kommunal progressivskatt---taxeringslängden

införas.

Närmare föreskrifter--— Kungl. Majit.

Taxeringslängderna underskrivas---— och ledamöter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 200.

90 §.

1 mom. Har taxeringsnämnden — — — till denne.

2 moni. Har självdeklaration---därtill anmanats.

3 mom. Skall i fråga om stiftelse grundbelopp för statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt beräknas enligt 18 § a) förordningen örn dylik skatt,

åligger det taxeringsnämndens ordförande att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

4 moni. Underrättelse, som ovan i denna paragraf omförmäles, skall innefatta

upplysning örn vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

128 $.

2 mom. Den som —------hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig

självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust

av talan, grundbelopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknas

enligt 18 § a) förordningen örn dylik skatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts,

såvitt angår denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att

stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden

före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av

länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i

Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 200.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slolt

den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I årets statsverksproposition har bland inkomsterna för nästkommande

budgetår upptagits särskild skatt å förmögenhet med ett belopp av 12

miljoner kronor.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av berörda ärende hänvisade jag till

ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om särskild

skatt å förmögenhet. I samband med upprättandet av nämnda förslag

utarbetades inom finansdepartementet förslag till vissa med den särskilda

förmögenhetsbeskattningen sammanhängande ändringar i förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och i taxeringsförordningen.

Berörda författningsförslag ävensom en till grund för desamma liggande

promemoria torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga 1).

Över ifrågavarande författningsförslag hava infordrats yttranden från

kammarrätten, Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala, Örebro

och Västernorrlands län. Vid remissen voro fogade, förutom förut

omförmälda promemoria, dels en på mitt uppdrag av kammarrättsrådet

C. W. U. Kuylenstierna utarbetad promemoria rörande särskild beskattning

av förmögenhetsavkastning dels tre likaledes på mitt uppdrag av

e. o. assessorn E. Thore utarbetade promemorior, innefattande historik

över den svenska förmögenhetsbeskattningen, redogörelse för förmögenhetsbeskattningen

i vissa utländska stater samt tabeller rörande förmögenhetsbeskattningen

i Sverige och i utlandet. Som bilagor till statsrådsprotokollet

torde få intagas ett sammandrag av den av Kuylenstierna

författade promemorian (Bilaga 2) ävensom historiken rörande den svenska

förmögenhetsbeskattningen (Bilaga 3) och redogörelsen för förmögenhetsbeskattningen

i vissa utländska stater (Bilaga 4), varjämte som bilaga

även torde få intagas vissa av do omförmälda tabellerna m. m. (Bilaga 5).

Sedan berörda yttranden numera inkommit, anhåller jag att få upptaga

frågan örn den särskilda skatten å förmögenhet till behandling.

Därvid kommer jag att först beröra förslaget till förordning om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

särskild skatt å förmögenhet, varefter jag övergår till de föreslagna ändringarna

i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

i taxeringsf härdningen.

Förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Rörande förslaget till särskild skatt å förmögenhet lämnade jag en kortfattad

redogörelse vid anmälan inför Kungl. Majit av inkomstberäkningen

för nästkommande budgetår. Jag anförde därvid, att skatten skulle

enligt förslaget erläggas av fysiska personer samt vissa juridiska personer.

Beskattningen skulle dock endast drabba förmögenhet, som överstege

50,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten skulle härvid, i

anslutning till vad som i motsvarande hänseende gällde vid den nuvarande

förmögenhetsbeskattningen, inbegripas även förmögenhet tillhörig

den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skulle taxeras

därför. Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet vore lågt i förhållande till förmögenheten, skulle i skattelindringssyfte

vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten tillämpas

viss reduktionsregel. Skatten skulle uttagas efter en progressiv skala,

enligt vilken skattesatsen stege från 1 promille för den del av den beskattningsbara

förmögenheten, som överstege 50,000 kronor men icke 150,000

kronor, till 5 promille för den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstege 3,000,000 kronor.

Allmänna synpunkter.

I de inkomna yttrandena hava gjorts vissa uttalanden rörande lämpligheten

av att uttaga det för balansering av skattebudgeten erforderliga

beloppet av 12 miljoner kronor genom den ifrågasatta särskilda skatten

å förmögenhet.

Kammarrätten yttrar:

»En extra skatt å förmögenhet infördes i vårt skattesystem genom 1932

års förordning örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna skatt,

som icke är logiskt inordnad i skattesystemet, motiverades på sin tid med

det rådande ekonomiska nödläget och förklarades skola äga blott tillfällig

karaktär. Dock anses den ur budgetära synpunkter alltjämt vara erforderlig.

Det nu framlagda förslaget örn en särskild skatt å förmögenhet,

är enligt kammarrättens mening att betrakta såsom ytterligare ett steg

i riktning emot ett sönderbrytande i visst avseende av vårt skattesystem.

Redan av denna anledning nödgas kammarrätten uttala starka betänkligheter

mot förslaget. Härvid anser sig kammarrätten kunna åberopa vad

vederbörande departementschef yttrade år 1919, då det gällde att i samband

med utbyggandet av den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten

ur budgeten avlägsna den dåvarande extra inkomst- och förmögenhetsskatten.

Han anförde därvid bland annat, att man såsom en synner
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

ligen stor fördel måste betrakta den omständigheten att skatteskalan och

avdragens anordnande med avseende å den ordinarie skatten gjorde det

möjligt att låta den extra inkomstskatten bortfalla. Hinder kunde icke

möta att uttaga erforderligt belopp i inkomstskatt genom användande aven

enda skatteform. Då alltså rörligheten i nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatt

vid dess införande motiverades därmed, att man därigenom

skulle kunna undgå extra skatter, anser kammarrätten, att man icke

utan synnerligen tvingande skäl bör godtaga ett sådant avsteg, som här

ifrågasättes, från en god och vedertagen princip.

I detta sammanhang kan kammarrätten icke underlåta att framhålla,

att förmögenhet av den storlek, varom här är fråga, för närvarande är

skattebelagd icke blott genom statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

extra inkomst- och förmögenhetsskatt utan även genom kommunal progressivskatt

och utjämningsskatt, enär samtliga dessa skatter vila på ett

enhetligt underlag, nämligen taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Örn nu förmögenhet skulle bliva på föreslaget sätt föremål

jämväl för en fristående särskild skatt, skulle man komma att på detta

område samordna ett flertal olika beskattningsprinciper.

Förslaget innebär, såsom förut antytts, en avsevärd skärpning av beskattningen

av den privata förmögenheten. Kammarrätten har så sent

som år 1932 angivit sin ståndpunkt i denna fråga vid avgivande av utlåtande

över bolagsskatteberedningens betänkande med förslag till ändrade

bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag.

Enär det gives osökt anledning att anknyta till vad kammarrätten

i detta sammanhang yttrade, torde det vara befogat att bär ingå något

närmare på kammarrättens motivering för sitt ställningstagande till beredningens

förslag i avseende å förmögenhetsbeskattning.

Bolagsskatteberedningens förslag gick ut på, bland annat, en höjning

av förmögenhetsdelen vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

från Ve o till 1ho. Därvid uttalade beredningen, att höjningen icke kunde

betecknas såsom anmärkningsvärt kraftig, åtminstone icke vid ungefär

dåvarande utdebiteringsprocent (145 procent) och oförändrade skatteskalor.

Skulle däremot utdebiteringsprocenten ökas mera avsevärt eller skalorna

skärpas, kunde en höjning av förmögenhetsdelen medföra en väl

kraftig skärpning av skattesatserna för förmögenheter inom de högre intervallerna.

Kammarrätten fann sig för sin del nödsakad avstyrka den

ifrågasatta höjningen av förmögenhetsdelen och anförde såsom skäl härför

huvudsakligen följande.

Kammarrätten funne den omständigheten, att en skärpt förmögenhetsbeskattning

i stor utsträckning komme att gå ut över bland annat i jordbruksfastigheter

och därtill hörande inventarier nedlagd förmögenhet, utgöra

ett synnerligt starkt skäl mot en höjning av förmögenhetsdelen, särskilt

under rådande konjunkturer. En skärpt förmögenhetsbeskattning,

vilken även komme att drabba oräntabel och mindro räntabel förmögenhet,

syntes vid en samtidig höjning av skatteskalorna kunna befaras

leda till minskning av förmögenheten, vilket ur nationalekonomisk synpunkt

vore ägnat att väcka betänkligheter. Icke minst borde beaktas, att

den av beredningen anvisade utvägen att genom skärpning av förmögenhetsbeskattningen

och höjning av skatteskalorna uttaga ersättning för

större delen av den genom bolags- och föreningsbeskattningens omläggning

minskade skatteintäkten syntes kammarrätten vara förenad med sa

allvarliga praktiska olägenheter, att det kundo ifrågasättas, huruvida

denna viig, även örn normala konjunkturer voro rådande, skulle leda till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

målet. Att en dylik skärpning av skattetungan skulle medföra ökad

frestelse till skattesvek och kapitalflykt ur landet kunde enligt kammarrättens

mening icke betvivlas. De kretsar av skattskyldiga, som komme

att drabbas av det största skattetrycket, hade förmodligen ofta affärsförbindelser

och ekonomiska intressen även utom riket. Det kunde befaras,

att en alltför bård beskattning skulle inleda dessa skattskyldiga i frestelse

att genom placering av förmögenhet utom riket undandraga sig

skattekontroll från de svenska myndigheternas sida. För övrigt stöde det

en skattskyldig fritt att genom utbetalande av periodiska understöd eller

utskiftning av förmögenheten till barn och andra närstående eller genom

andra fullt lagenliga åtgärder minska det sammanlagda skattetrycket å

förmögenheten och dess avkastning. Det kunde enligt kammarrättens

mening befaras, att den merinkomst, som beredningen beräknat komma

att tillföras statsverket genom höjning av förmögenhetsdelen och samtidigt

därmed företagen skärpning av skatteskalorna, till stor del komme

att »stanna på papperet», även örn de ekonomiska förhållanden, som legat

till grund för beredningens beräkningar, alltjämt vore för handen.

Vad kammarrätten vid detta tillfälle anförde såsom skäl emot en skärpning

av förmögenhetsbeskattningen i en eller annan form vill kammarrätten

vid bedömande av nu förevarande spörsmål understryka. Vid framläggandet

av bolagsskatteberedningens förslag åberopades såsom försvar

för den föreslagna skärpningen av beskattningen för fysiska personer, att

denna skulle tjäna ett produktivt syfte därigenom, att bland annat bolagens

beskattning lindrades. Men det nu föreliggande förslaget förutsätter

icke någon motsvarande lindring för andra kategorier skattskyldiga.

Det må vidare erinras, att efter det kammarrätten avgav sitt ovan

citerade utlåtande, utdebiteringsprocenten vid statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

år 1933 höjts med tjugu enheter till 165 procent och att

man jämväl för nästa budgetår räknar med samma höga procentsats. Dessutom

föreligger förslag till innevarande års riksdag örn en fördubbling

av utjämningsskatten, vilket såsom ovan anförts även innebär ökning av

förmögenhetsbeskattningen. Skatteförmågan hos de kategorier skattedragare,

som för två år sedan räknades till de mest bärkraftiga skatteobjekten,

är härigenom och genom annan beskattning redan hårt anlitad.

Kapitalets avkastning har också avsevärt nedgått. Huruvida det under

sådana förhållanden kan anses lämpligt att pålägga kapitalet en ny särbeskattning,

kan med fog ifrågasättas.

Mot det nu föreliggande förslaget må dessutom anmärkas, att en beskattning,

anordnad i enlighet med detta, icke i tillräcklig grad tager

hänsyn till skatteförmågan. Den sammanlagda belastningen av denna

skatt jämte förut gällande förmögenhetsbeskattning kan komma att för

person med relativt stor förmögenhet men ingen eller ringa inkomst

bliva avsevärt hårdare än för person med mindre förmögenhet men större

inkomst.

Av det ovan anförda torde framgå, att kammarrätten vid sitt ställningstagande

till frågan örn införande av den föreslagna fristående förmögenhetsskatten

funnit sig böra taga huvudsaklig hänsyn till, å ena

sidan faran av en skärpning i förmögenhetsbeskattningen över huvud

taget och å den andra det betänkliga i att skärpningen genomföres på

sådant sätt, att enhetligheten i vårt skattesystem ytterligare rubbas.

Statsfinansiella synpunkter hava däremot icke varit för kammarrätten

vägledande. Skulle det emellertid för statsregleringen för budgetåret

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 200.

1934/1935 befinnas ofrånkomligt att tillgripa en skärpning av den direkta

beskattningen, anser sig kammarrätten böra erinra örn det redan i det

föregående åberopade departementschefsyttrandet (proposition nr 259 till

1919 års riksdag sid. 25—26) och i anslutning till detta ifrågasätta, huruvida

icke erforderliga medel böra anskaffas genom ytterligare böjning

av utdebiteringsprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten.»

En ledamot av kammarrätten var såtillvida skiljaktig från kammarrättens

majoritet, att han ansåg att vid en skärpning av den direkta beskattningen

en ökning av skatteskalan för den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

i första hand borde komma i fråga.

Överståthållarämbetet framhåller, att genom det tidigare införandet av

den extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den nu ifrågasatta ökade

skatten å förmögenhet de skattekällor skulle tagas i anspråk, som den

s. k. bolagsskatteberedningen avsåg skulle begagnas för att kunna bereda

en av beredningen såsom synnerligen önskvärd ansedd lättnad i näringsföretagens

beskattning. Mot den föreslagna förmögenhetsskattens konstruktion

erinrar ämbetet, att det icke vore rationellt att skatt å förmögenhet

samtidigt uttoges efter två olika grunder, och förordade därför ämbetet

att, örn en ökning i skatten på förmögenhet även ett kommande år ansåges

erforderlig, ett val träffades mellan den kombinerade inkomst- och

förmögenhetsskatten samt en fristående förmögenhetsskatt.

Länsstyrelsen i Uppsala län har icke ansett sig hava att ingå på frågan

örn lämpligheten av den ifrågasatta särskilda förmögenhetsbeskattningen

eller på skatteskalan i annan män, än att länsstyrelsen rörande

möjligheten av att inarbeta den enligt Kungl. Maj:ts mening erforderliga

skärpningen av beskattningen av förmögenheten i förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt framhållit, att mot ett dylikt inarbetande

talade, förutom den omständigheten att den skärpta förmögenhetsbeskattningen

måste vara avsedd att bliva av kort varaktighet, jämväl

det förhållandet att någon skärpning av den kommunala förmögenhetsbeskattningen

genom den kommunala progressivskatten icke för närvarande

vore åsyftad.

Länsstyrelsen i Örebro län förklarar, att, för så vitt anledning funnes att

befara att det nu framlagda förslaget örn en tillfällig förmögenhetsskatt

innebure ett uppslag till en mera permanent höjning av förmögenhetsskatten,

länsstyrelsen måste bestämt avstyrka det nu framlagda förslaget.

Under förutsättning åter, att statsregleringen för det budgetår förslaget

enligt den i finansdepartementet utarbetade promemorian finge anses avse,

eller 1934/1935, uppgjorts med all hänsyn till nödig sparsamhet, samt att

alla andra utvägar till anskaffande av för nödiga statsutgifter erforderliga

medel befunnits oframkomliga, kunde en tillfällig höjning av förmögenhetsskatten

måhända finnas försvarlig, dock allenast under uttrycklig

förklaring, att skatten inskränktes till nämnda år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 200.

Till vidare utveckling av sin ståndpunkt anför länsstyrelsen:

»År 1922 hava inkomstskattesakkunniga och år 1931 bolagsskatteberedningen

upptagit spörsmålet om en höjning av den år 1910 beslutade förmögenhetsbeskattningen.

Inkomstskattesakkunniga ifrågasatte, örn icke

den dåvarande förmögenhetsbeskattningen redan vore så tung, att någon

skärpning av densamma icke kunde tillrådas. Bolagsskatteberedningen

föreslog en höjning av den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

ingående förmögenhetsdelen från 1/60 till 1/60 och uttalade

samtidigt, att höjningen icke kunde betecknas såsom anmärkningsvärt

kraftig vid ungefär dåvarande utdebiteringsprocent (145). Utdebiteringsprocenten

utgör emellertid för budgetåret 1933/1934 165 och föreslås för

nästkommande budgetår till samma procentsats. En av länsstyrelsen

verkställd provtaxering utvisar, bland annat, att den höjning av förmögenhetsbeskattningen,

som skulle hava uppkommit enligt bolagsskatteberedningens

förslag, allenast utgör en bråkdel av den höjning,

som skulle uppstå enligt det föreliggande förslaget. Höjningen

av inkomst- och förmögenhetsskatten enligt förstnämnda förslag skulle

nämligen för de personer, som varit föremål för provtaxeringen, utgöra

allenast 5,335 kronor, under det den tillfälliga förmögenhetsskatt, som

skulle påföras samma personer enligt sistnämnda förslag, utgör 32,341

kronor. I allmänhet torde enighet råda därom, att skatt å fonderad inkomst

av nationalekonomiska skäl bör påläggas med största varsamhet. Väl

synes av den föreliggande utredningen framgå, att förmögenheten i

några stater är hårdare beskattad än i Sverige, men detta förhållande

bör icke få fördunkla det faktum att i flera länder, bland andra England,

Frankrike och Belgien, icke förekommer någon allmän förmögenhetsskatt.

För Sveriges vidkommande borde enighet kunna råda därom, att

det i allas intresse är att eftersträva att förmögenheten icke utan mycket

tungt vägande skäl belastas med skatt utöver den, som enligt nu gällande

författningar utgår».

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar sig icke hava något att i

princip erinra mot en höjning av skatten å förmögenhet, som motsvarade

den ökning i skattekraften innehav av förmögenhet kunde anses medföra

Emellertid ansåge länsstyrelsen, att, örn rättvis förmögenhetsbeskattning

skulle kunna uppnås, det vore nödvändigt, att skattesatserna gjordes rörliga

och korresponderande med skatten å inkomst. I föreliggande förslag

vore emellertid skattesatserna fasta och syntes avvägda icke huvudsakligen

med hänsyn till de skattskyldigas skatteförmåga utan framför allt

med hänsyn till bristen i årets budget. På grund av de statsfinansiella skäl,

som åberopats, ansåge sig länsstyrelsen dock icke böra avstyrka att

för innevarande år en sådan skärpning av förmögenhetsbeskattningen

vidtoges, att den erforderliga skatteinkomsten härigenom erhölles.

I fråga örn sättet för anordnandet av den nya förmögenhetsbeskattningen

kunde länsstyrelsen icke tillstyrka vad som föreslagits, enär

därigenom de skattskyldigas förmögenhetsförhållanden utlämnades åt offentligheten.

Enligt länsstyrelsens uppfattning vore det också oklokt att

sönderbryta det skattesystem, som nu gällde, då möjlighet torde finnas att

inom det nuvarande systemets ram, exempelvis genom progressiv höjning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

17

av i taxerade beloppet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående

kvotdel av förmögenheten, uppnå den skatteskärpning för innehavare av

större förmögenheter, som ansåges önskvärd. Genom nuvarande system,

med kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, vunnes, i motsats till

den föreslagna fristående förmögenhetsskatten, förutom att deklarationshemligheten

bevarades, även den fördelen, att större hänsyn kunde tagas

till innehavare av större förmögenheter med ringa eller ingen avkastning

och till skattskyldiga med tyngande försörjningsplikt m. m. Länsstyrelsen

föresloge därför, att nuvarande skattesystem bibehölles.

Rörande de skäl, som föranlett mig att föreslå att ifrågavarande belopp Departementaom

12 miljoner kronor uttages genom beskattning av ägare av förmo- chefengenhet,

får jag hänvisa till vad jag därom i finansplanen anfört. Ur

olika synpunkter har det sålunda icke synts lämpligt att uttaga beloppet

genom ökning av utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

eller genom skärpning av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten.

Den ifrågasatta förmögenhetsbeskattningen kan såsom

av förslaget närmare framgår knappast anses vara av mera betungande

art, och jag saknar därför anledning att i detta sammanhang upptaga

diskussionen örn en mera betydande förmögenhetsbeskattnings inverkan

på nationalförmögenheten liksom att itppehålla mig vid de betänkligheter

i andra hänseenden, som i fråga örn en högre årligen återkommande

förmögenhetsskatt kunnat äga större betydelse.

Vid övervägande av lämpligaste formen att hos ägare av förmögenhet

uttaga det avsedda beloppet har ansatts böra undersökas möjligheten av

att lägga skatten icke på själva förmögenheten utan på förmögenhetens avkastning.

Denna fråga har gjorts till föremål för utredning i den förut omförmälda,

av kammarrättsrådet Kuylenstierna utarbetade promemorian.

Av utredningen framgår, att starka skäl tala emot att anlita den nu berörda

utvägen. Jag kan härutinnan hänvisa till det som bilaga till statsrådsprotokollet

fogade sammandraget av promemorian. Såsom i denna

närmare belyses skulle en beskattning av förmögenhetsavkastning, vare

sig av allmän art eller inskränkt till avkastning av aktier och obligationer,

möta stora tekniska svårigheter. Framhållas må särskilt, att en allmän

beskattning av förmögenhetsavkastningen icke låter sig anordna på

grundval av de innevarande år avgivna deklarationerna.

Givetvis har jag även haft under omprövning, huruvida den ifrågavarande

skärpningen av förmögenhetsbeskattningen kunde anordnas

inom ramen för den nuvarande statliga inkomst- och förmögen

hetsskatten. Förmögenhetsbeskattningen är i vårt land utformad

som ett komplement till inkomstbeskattningen på det sätt, att

till den enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten, d. v. s. den behållna inkomsten av olika förvärvs
Bihang

till riksdagens protokoll 19,14. 1 sami. Nr 200. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition nr 200.

källor efter avräknande av s. k. allmänna avdrag, lägges en sextiondedel av

förmögenheten. Sedan från det härigenom uppkomna taxerade beloppet

skett s. k. ortsavdrag, erhålles det beskattningsbara beloppet, i förhållande

vartill följande skatter beräknas, nämligen statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt

och utjämningsskatt. Huvudskälet till denna för Sverige säregna

anordning av förmögenhetsbeskattningen är, enligt vad som framgår

av förarbetena till 1910 års skatteförfattningar, att härigenom vinnes,

att skatten å förmögenhet blir beroende ej allenast av förmögenhetens utan

även av den taxerade årsinkomstens storlek. En och samma förmögenhet

kan sålunda alltefter inkomstens storlek bliva underkastad en mycket olika

belastning. Hur härmed närmare förhåller sig framgår i viss utsträckning

av de i bilaga 5 intagna tabellerna.

Den sammankoppling av förmögenhet och inkomst, som sålunda enligt

nu gällande anordning av förmögenhetsbeskattningen äger rum, är betingad

av den ifrågavarande beskattningens egenskap att utgöra ett varaktigt

led i skattesystemet. Annorlunda ställer sig spörsmålet örn relationen

mellan förmögenhet och inkomst när fråga är örn en beskattning, som avser

att täcka ett tillfälligt behov. Att göra en sådan beskattning i

högre eller mindre grad beroende av en tillfälligt osedvanligt hög eller

låg inkomst för förmögenhetens ägare synes icke böra ifrågakomma. Av

skäl, som närmare utvecklas i den till grund för författningsförslagen liggande

promemorian, bör likväl viss jämkning i beskattningen vidtagas i de

fall, där inkomsten måste anses låg i förhållande till förmögenheten, varjämte

viss hänsyn bör tagas till omfattningen av försörjningsplikten. Till

frågan örn huru denna anknytning till inkomst och försörjningsplikt lämpligen

bör anordnas återkommer jag i det följande.

Även med hänsyn därtill,att fråga är om ett statligt budgetbehov och det

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utgör

grund för beräkning av den kommunala progressivskatten, synes

det mindre lämpligt att uttaga det nu erforderliga beloppet genom

höjning av förmögenhetsdelen. För att undvika att en höjning'' av

förmögenhetsdelen bomme att inverka på den kommunala progressivskatten,

skulle man vara nödsakad fastställa ett särskilt beskattningsbart

belopp till ledning för beräkning av dylik skatt, något som ju skulle

medföra omgång vid taxeringsarbetet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag att den ifrågasatta

skatten å förmögenhet ej lämpligen kan gestaltas annorlunda än som en

från den övriga beskattningen fristående förmögenhetsskatt. Enligt vad

som torde framgå av det redan nämnda ligger det icke något oegentlig!

i att skatt å förmögenhet tillfälligt kommer att uttagas efter två olika metoder.

Tvärtom synes det riktiga vara att anordna den tillfälliga skatten

efter en särskild, just för en sådan skatt lämpad metod. Det synes

angeläget att betona, att anordnandet av en fristående skatt å förmo
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Moj:ts proposition nr 200.

genhet — en i utlandet vanlig form för förmögenhetsbeskattning —

icke innebär något avsteg från skatteförmågeprincipen. Av nämnda princip

följer nämligen ej, att varje särskild skatteform skall taga hänsyn till

alla de faktorer, som anses konstituera skatteförmåga, utan allenast,

att skattesystemet som ett Irnit betraktat skall vara utformat efter de skattedragandes

förmåga.

En av de hörda myndigheterna har icke ansett sig kunna tillstyrka den

föreslagna formen för beskattningen på den grund att därigenom de

skattskyldigas förmögenhetsuppgifter skulle utlämnas åt offentligheten.

Jag återkommer senare till frågan örn deklarationssekretessen, men anser

mig redan nu böra framhalta, att hänsynen till nämnda sekretess icke rimligen

kan anses utgöra ett tillräckligt skäl mot en skatteform, som i övrigt

är den riktigaste och lämpligaste.

Skattens utformning.

Hörande motiven för den tekniska utformning, som den fristående

skatten å förmögenhet erhållit i det remitterade förslaget till förordning

örn särskild skatt a förmögenhet, far jag hänvisa till den nämnda

löi''slag bifogade, i bilaga 1 intagna promemorian.

Skattskyldighet. Skattepliktig förmögenhet.

Enligt det remitterade förslaget föreligger den olikheten mellan skattskyldighet

för förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt och skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet,

att sistnämnda skatt i huvudsak ej avser inländska juridiska personer.

S. k. familjestiftelser, sådana desamma definieras i förslaget till förordning

örn ändring i vissa delar av statsskatteförordningen, hava emellertid ansetts

böra omfattas av den särskilda förmögenhetsskatten. I fråga örn

vad som skall förstås med skattepliktig förmögenhet har anknytning helt

skett till motsvarande begrepp vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vad förslaget i nu berörda avseenden innehåller har i huvudsak lämnats

utan erinran av de hörda myndigheterna.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför emellertid rörande beskattning av fideikommitterad

egendom:

»I fråga om familjefideikommissen bygger förslaget på hittillsvarande

stadgande, att den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt

skall i fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas

med ägare. Detta stadgande har givit anledning till betänkligheter

ur den synpunkten, att fideikommissinnehavaren icke såsom en

ägare kan använda någon del av fideikommisstiftelsens förmögenhet

till gäldande av förmögenhetsskatten. Hittills hava dessa betänkligheter

icke tillmätts avseende, sannolikt på grund av att förmögenhetsskat
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Dvpartem en fs

chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

ten normalt kunnat betalas ur avkastningen. Genom försämringen av

jordbrukets ekonomiska bärkraft hava emellertid möjligheterna att erlägga

förmögenhetsskatt för fideikommiss i jordbruksfastighet medelst

avkastningen av sådan fastighet avsevärt förminskats. En skärpning av

förmögenhetsbeskattningen för fideikommiss kan därför komma att

drabba fideikommissinnehavarne obilligt hårt. Icke minst gäller detta

då amortering av arvsskatt pågår. Under sådana förhållanden torde böra

tagas under övervägande, huruvida icke fideikommissen böra undantagas

från den ifrågasatta förmögenhetsskatten. Eljest måste andra tekniska

utvägar sökas t. ex. så, att fideikommissrättens värde beräknas såsom

örn den fideikommitterade egendomen tillfallit fideikommissinnehavaren

med nyttjanderätt. Utan invändning är dock ej heller denna

form för förmögenhetsbeskattningen.»

Enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i

fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet den som innehar

fast eller lös egendom med fideikommissrätt likställas med ägare, en bestämmelse,

som, i vad den avser fideikommissrätt till fast egendom, gällt

sedan tillkomsten av nuvarande förmögenhetsbeskattning. Det synes

icke påkallat att i anledning av en tillfällig skärpning av skatten å förmögenhet

införa en annan regel för den ordinarie förmögenhetsbeskattningens

del, även örn man därigenom kunde ernå att för den tillfälliga

beskattningens del skatten å fideikommiss mildrades. Jag anser det ej

heller befogat, att, som länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasatt, helt undantaga

fideikommissen från den särskilda förmögenhetsskatten, enär

ju en fideikommissrätt kan representera en förmån av betydande ekonomiskt

värde. Mera fog kunde finnas för det av länsstyrelsen alternativt

framförda förslaget att för den särskilda skattens vidkommande upptaga

fideikommissrätt till ett lägre värde än det, vartill den enligt statsskatteförordningens

regler skall uppskattas. En dylik för fideikommissinnehavaren

förmånligare beräkningsgrund infördes föregående år vid arvsbeskattningen

genom regeln att vid nämnda beskattning fideikommissrätt skall

betraktas såsom nyttjanderätt. Tillräckliga skäl synas emellertid icke

förefinnas för att vid den särskilda förmögenhetsbeskattningen avvika från

den ståndpunkt, statsskatteförordningen intager rörande värdering av fideikommiss.

En väsentlig olikhet rörande belastningens storlek föreligger

ju mellan deuna skatt och arvsskatten. Att beakta i förevarande avseende

är bland annat den omständigheten, att skatteunderlaget för den särskilda

förmögenhetsskatten avses skola undergå reducering för fall att

inkomsten är låg, något som särskilt torde få betydelse i fråga örn mindre

räntabla jordbruk. Förbises må ej heller, att örn man läte värdet av

fideikommissrätt beräknas med motsvarande tillämpning av statsskatteförordningens

regler rörande uppskattning av nyttjanderätts värde,

rena tillfälligheter kunde komma att spela stor roll, enär i så fall fideikommissrättens

värde skulle uppskattas till kapitaliserade värdet av

avkastningen under beskattningsåret.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 21

Reducering av skatteunderlaget. Skatteskalan.

Enligt det remitterade förslaget skall till grund för beräkning av den

särskilda skatten å förmögenhet läggas den s. k. beskattningsbara förmögenheten.

Den beskattningsbara förmögenheten motsvaras i regel

av den skattepliktiga förmögenheten. Överstiger emellertid i fråga örn

annan skattskyldig än s. k. familjestiftelse den skattepliktiga förmögenheten

tjugufem gånger det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten

tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst åttio procent

av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige

något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara

förmögenheten ett belopp motsvarande åttio procent av den skattepliktiga

förmögenheten. Skatten utgår i förhållande till den beskattningsbara

förmögenheten efter en progressiv skala, anordnad som skiktskala.

Skalan hänför sig till beskattningsbar förmögenhet överstigande

50,000 kronor.

Länsstyrelsen i Örebro län anför beträffande det föreslagna sättet

att vid skattens beräkning taga hänsyn till inkomst och försörjningsplikt,

att metodens förtjänster läge i dess enkelhet vid tillämpningen

men att den lede av betänkliga brister, i det den icke skapade

rättvisa olika skattskyldiga emellan och toge alltför ringa hänsyn

till vederbörandes skatteförmåga. En anknytning av den beskattningsbara

förmögenheten till det beskattningsbara beloppet syntes vara mindre

lämplig jämväl av det skälet, att i sagda, belopp inginge icke blott avkastningen

av förmögenheten utan jämväl en sextiondedel av samma förmögenhet.

De fall vore icke sällsynta, då det beskattningsbara beloppet

till större delen eller helt och hållet utgjorde förmögenhetsdel, sålunda

utan att däri inginge någon som helst inkomst. I dylika fall måste jämförelsen

med det beskattningsbara beloppet leda till uppenbart oriktigt

beskattningsresultat. Efter att hava åberopat vissa exempel, hämtade från

taxeringsfall inom länet, uttalar länsstyrelsen, att större hänsyn än som

skett i förslaget måste tagas till den skattskyldiges inkomstförhållanden.

För sådant ändamål vore det riktigare, att jämförelse skedde, icke med det

beskattningsbara beloppet utan med den efter allmänna avdrag återstående

inkomsten, eventuellt underskottet, eller kanske ännu hellre, för att någon

hänsyn skulle kunna tagas jämväl till den skattskyldiges försörjningsplikt,

med ett belopp, motsvarande det beskattningsbara beloppet minskat

med däri ingående förmögenhetsdel. Starka skäl talade för att, på samma

sätt som den föreslagna skatten enligt förslaget gjordes beroende

av inkomsten, den även gjordes beroende av skuldsättningen och den

större eller mindre lätthet, varmed förmögenheten kunde förvandlas i

för skatten erforderliga likvida medel. I detta sammanhang kunde även

framhållas, att bestämmelsen därom, att den beskattningsbara förmögenhoten

skulle utgöra minst åttio procent av (leii skattepliktiga förmögenheten,

i vissa fall kunde medföra en oskäligt biig beskattning. Härutinnan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

hänvisade länsstyrelsen till följande aktuella taxeringsfall. C. ägde en

skattepliktig förmögenhet å 4,029,853 kronor. Det beskattningsbara beloppet

utgjorde 65,650 kronor, motsvarande efter 4 procent ränta en förmögenhet

av 1,641,250 kronor. 80 procent av den skattepliktiga förmögenheten

utgjorde 3,223,882 kronor, som sålunda enligt förslaget skulle utgöra

det beskattningsbara förmögenhetsbeloppet. Örn, såsom antagits i förslaget,

4 procent ränta vöre att räkna såsom normal avkastning, borde

av detta exempel framgå, att minimigränsen för den beskattningsbara

förmögenheten borde väsentligt sänkas. Fog funnes för den slutsatsen,

att av förmögenheten för landet i dess helhet skulle efter föreslagna

grunder komma att uttagas en sammanlagd skatt till icke oväsentligt

högre belopp än det, som förutsatts skola på denna väg anskaffas

för statsregleringen 1934/1935. Även örn man såge allenast till behovet

av medel för täckande av brist i budgeten, torde därför större hänsyn

än som skett kunna tagas till kapitalets avkastning oell därmed till

skatteförmågan.

Med hänsyn till det starka inflytande, som inkomsten utövar enligt

gällande metod för förmögenhetens beskattning, synes det, såsom jag förut

utvecklat, ej vara lämpligt att ifrågavarande skatt uttages efter nämnda

metod. Såsom jag tillika framhållit bör likväl skatten ej göras helt oberoende

av inkomsten, utan bör vid en i förhållande till förmögenheten låg inkomst

jämkning i skattebelastningen vidtagas. Av skäl, som närmare utvecklats

i den vid de remitterade författningsförslagen fogade promemorian,

bör jämkningen inträda vid en jämförelsevis högre inkomst beträffande

smärre förmögenheter än i fråga örn större sådana. Förutom vid inkomsten

synes även visst avseende böra fästas vid omfattningen av folsdr

jningsplikten.

En jämförelsevis enkel metod att taga hänsyn till såväl inkomstens storlek

som omfattningen av försörjningsplikten, samtidigt som större lättnad

medgives beträffande små förmögenheter än i fråga örn större sådana,

är att anknyta till det för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda

beskattningsbara beloppet. Att i det beskattningsbara beloppet

ingår viss del av förmögenheten är icke något i förevarande avseende

oegentligt; tvärtom är det just denna omständighet som medför att hänsyn

automatiskt kommer att tagas till förmögenhetens storlek. Den i förevarande

avseende i 2 § upptagna regeln innebär, att reducering inträder,

då det beskattningsbara beloppet understiger 4 procent av förmögenheten.

Vid mycket stora förmögenheter, i fråga om vilka ortsavdragen

hava relativt liten betydelse, svarar ett beskattningsbart belopp av 4

procent av förmögenheten mot en taxerad inkomst av cirka 2 1/s procent

av förmögenheten; reducering äger alltså icke rum då den taxerade inkomsten

överstiger den nu angivna. Vid mera måttliga förmögenheter inträder

reduceringen vid en jämförelsevis högre taxerad inkomst. Är t. ex. förmo
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Martts proposition nr 200.

Senheten 100,000 kronor och ortsavdraget 1,920 kronor (man, hustru och 2

harn i ortsgrupp III), börjar reduceringen vid en taxerad inkomst av cirka

5,200 kronor eller cirka 5.2 procent av förmögenheten. Anknöte man

däremot, såsom länsstyrelsen i Örebro län föreslagit, till den taxerade inkomsten

eller till det beskattningsbara beloppet minskat med förmögenhetsdelen,

kunde man icke ernå ett automatiskt hänsynstagande till förmögenhetens

storlek. Man vore i stället hänvisad till att använda olika

reduktionsregler för förmögenheter av olika storlek, något som icke skulle

medföra samma enkelhet i tillämpningen som den av mig föreslagna

metoden.

Vid bedömande av reduktionsregelns verkan måste fasthållas, att siffran

80 procent icke hänför sig till minskningen av förmögenhetsskatten

utan avser beräkningen av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten

kommer nämligen att minskas procentuellt mera än den beskattningsbara

förmögenheten, dels på grund av skatteskalans progressivitet,

dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den beskattningsbara

förmögenheten som överstiger 50,000 kronor. I vissa fall, nämligen

i fråga örn förmögenheter närmast över 50,000 kronor, kan reduktionsregeln

medföra full skattefrihet.

Angående ixtformningen av skatteskalan vill jag omnämna att, då beax’betningen

av de vid 1930 års folkräkning erhållna förmögenhetsuppgifterna

ännu blott i mera begränsad omfattning färdigställts, beräkningen

av skatteskalan måst i första hand grunda sig på de vid 1920 års

folkräkning framkomna förmögenhetsuppgifterna. I den mån så kunnat

ske har emellertid jämförelse ägt rum med undersökningsresultaten

från 1930 års folkräkning. Med hänsyn till de förändringar, förmögenheterna

kunna antagas hava undergått sedan år 1920, ävensom svårigheten

att exakt beräkna, i huru stor utsträckning beskattningsunderlaget

kommer att minskas genom reduktionsregeln, måste naturligen en viss

osäkerhet vidlåda beräkningarna. Vid skatteskalans utformning har

emellertid tillbörlig hänsyn tagits till berörda förhållande.

Föreskrifterna i 3 § stå ej, såsom en av de hörda myndigheterna förmenat,

i motsättning till föreskriften i 1 § att särskild skatt a förmögenhet

skall erläggas, därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 50,000

kronor. Den genom sistnämnda föreskrift tillskapade skatteplikten har

nämligen betydelse som tekniskt hjälpbegrepp vid utformningen av förordningens

bestämmelser. Att nämnda skatteplikt icke blir aktuell da

väl den skattepliktiga men ej den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 kronor följer av 3 §.

Taxering m. m.

Enligt det remitterade förslaget skulle taxeringen till den särskilda

skatten å förmögenhet ske i samma ordning som taxeringen till statlig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

inkomst- oell förmögenhetsskatt. Taxeringen till den nya förmögenhetsskatten

skulle alltså i första hand verkställas av taxeringsnämnderna. Förslaget

upptog bestämmelse örn att i inkomstlängden skulle vid taxeringen

införas uppgift örn den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten.

Rörande förslaget i denna del förekomma i remissyttrandena utförliga

uttalanden.

Kammarrätten anför:

»Taxering till ifrågavarande skatt skulle i första hand anförtros åt

taxeringsnämnd och anteckning örn den beskattningsbara förmögenheten

införas, i inkomsttaxeringslängden. Härom yttras i den remitterade promemorian,

att då taxeringslängderna enligt tryckfrihetsförordningen vore

offentliga handlingar, skulle alltså de uppgifter rörande vissa personers

förmögenhet, som vore erforderliga för verkställande av taxering enligt

den föreslagna förordningen, jämväl bliva offentliga, något som man vid

en förmögenhetsskatt i den fristående beskattningens form icke syntes

kunna undvika. ''Erinras kan därom’ — heter det vidare i promemorian

— ''att 1914 års värnskatt var så anordnad, att man vid jämförelse med den

vanliga taxeringen medelst en tämligen enkel räkneoperation kunde i viss

utsträckning få fram den skattskyldiges förmögenhet. Anordningen innebär

sålunda ingen nyhet’.

Utan att inlåta sig på spörsmålet örn den ifrågavarande räkneoperationen

var ''tämligen enkel’ eller huruvida den fordrade matematiska och

skattetekniska kunskaper, måste kammarrätten ur saklig synpunkt göra

en bestämd invändning emot den jämförelse med taxeringen till värnskatt

år 1914 som här skett. Enligt värnskatteförordningen skulle, därest förmögenhet

förelåge, denna antecknas å deklarationen eller, ifall deklaration

icke avlämnats å särskild inlaga till värnskattenämnden, varemot

i värnskattelängden anteckning skulle göras om skattebeloppet med mera

men icke örn förmögenhet.

Enligt det nu förevarande förslaget skall en var direkt ur taxeringslängden

kunna inhämta upplysning örn en persons förmögenhet. Då ett

dylikt prisgivande av förmögenhetsuppgifter åt offentligheten på ett betänkligt

sätt skulle tangera grunderna för tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser

i detta avseende, anser sig kammarrätten böra avstyrka

förslaget örn införande i taxeringslängden av förmögenhetsuppgifter.

»

Överståthållarämbetet förklarar, att ämbetet hyste betänklighet mot

den konsekvensen av den nu ifrågasatta skatten å förmögenhet, att den till

denna skatt skattepliktiga förmögenheten måste antecknas i taxeringslängden

och härmed den sekretess, varmed deklarations innehåll i detta

avseende för närvarande vore omgiven, så gott som helt och hållet försvunne.

Denna sekretess vore nämligen icke utan betydelse vid strävandet

att erhålla ett förbättrat deklarationsförfarande.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

»Förslaget till förordning örn särskild skatt å förmögenhet synes vara

avfattat under den förutsättningen, att författningen skall antagas av

riksdagen på ett mycket tidigt stadium av riksdagsarbetet. Endast under

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 200.

25

donna förutsättning är det möjligt att blivande författning skall kunna

utfärdas å sådan tid, att den kan hinna tillämpas av taxeringsnämnderna

i samband med deras vanliga arbete. Nämnderna börja på vissa håll sina

sammanträden redan under mars månad. Det förefaller därför knappast

möjligt att taxeringsnämnderna skola jämsides med sitt vanliga arbete

kunna åsätta särskild skatt å förmögenhet. En tänkbar utväg är då att

låta taxeringen till dylik skatt i första instans ankomma på prövningsnämnd.

I detta län, där antalet till dylik skatt skattskyldiga torde vara

jämförelsevis begränsat, torde ur arbetssynpunkt ej möta oöverkomliga

svårigheter att låta prövningsnämnden såsom första instans verkställa

taxeringen. Den allvarliga olägenheten av att låta ifrågavarande taxering

lösryckas från den vanliga ordningen behöver dock ej påpekas. En

annan möjlighet är att bereda taxeringsnämnd tillfälle att för dylik taxerings

verkställande sammanträda efter utgången av den för taxeringsår

betet eljest föreskrivna tiden. I båda fallen måste särskilda kostnader

beräknas. Vilkendera av dessa anordningar än väljes, torde det bliva

nödvändigt att låta taxeringen till särskild skatt å förmögenhet antecknas

i en särskild längd, enär med hänsyn till debiteringsarbetet beträffande

inkomst- och förmögenhetsskatten den vanliga taxeringslängden måste

vara att tillgå för debiteringsförrättaren under tiden för taxeringen till

särskild skatt ä förmögenhet. Det torde ock knappast finnas plats för

införande av den särskilda skatten i de vanliga längderna. Ett ytterligare

skäl till att anordna en särskild längd är att det icke förefinnes något

egentligt behov av att offentliggöra taxeringarna till den särskilda skatten

genom längdernas offentliga framläggande i kommunen. Fast hellre

bör, med hänsyn till de skattskyldigas intresse av att deras förmögenhetsförhållanden

icke onödigtvis bringas till allmän kännedom, sådant framläggande

undvikas. Framläggandet synes kunna ersättas med ett underrättelseförfarande

i de fall, då taxeringen sker utan ledning av deklaration.

Föreligger deklaration, behöves icke särskild underrättelse i annat

fall än då avvikelse från deklarationen göres, men för dylika fall är skyldighet

att underrätta redan föreskriven. I fråga örn felaktig tillämpning

av 2 § näst sista stycket lärer extra ordinär besvärsrätt böra finnas såsom

för annat uppenbart förbiseende vid taxering. Uttryckligt stadgande

härom synes böra intagas i 10 §.»

Länsstyrelsen i Örebro lån anför:

»Beträffande taxeringsförfarandet föreslås, att taxeringen skall ske i

samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Detta innebär, att taxeringen skall i första hand verkställas av taxeringsnämnderna.

Det har med anledning härav ansetts nödvändigt, att beskattningsbara

förmögenheten införes i inkomsttaxeringslängden. Då

dessa längder enligt tryckfrihetsförordningen äro offentliga handlingar,

skulle följden bliva, att uppgifterna rörande vissa personers förmögenhet

bleve offentliga. Du offentliggörande av de uppgifter, som skattskyldiga

avlämna till ledning för egen taxering, måste anses strida mot såväl grunderna

för tryckfrihetsförordningen och taxeringsförordningens bestämmelser

härutinnan som emot de skattskyldigas berättigade krav på att

deras uppgifter särskilt rörande förmögenheten icke utlämnas åt offentligheten,

finner länsstyrelsen sig böra på det kraftigaste avstyrka att

taxeringsförfarandet anordnas på sätt föreliggande förslag angiver. Även

av det skälet, att hela upplagan av taxeringslängder för nästkommande

taxeringsår föreligger tryckt och däri icke finnas upptagna kolumner för

skatten, är förslaget olämpligt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

En jämförelse med 1914 års värnskatt kan icke anses riktig, då denna

skatt var så anordnad, att för erhållande av förmögenheten fordrades en

så pass invecklad räkneoperation, att densamma icke kunde verkställas

av andra än med matematiska och skattetekniska kunskaper väl utrustade

personer, och det resultat, som även med sådan sakkunskap kunde erhållas,

icke återgav verkliga förmögenheten. Skulle det nu framlagda

förslaget genomföras, kunde en var nära nog direkt ur taxeringslängden

inhämta upplysning örn förmögenhetens storlek.

Då det sålunda enligt länsstyrelsens mening är av utomordentlig vikt,

att beloppet av den beskattningsbara förmögenheten icke offentliggöres,

synes en sådan anordning för påförande av skatten böra väljas, att dylikt

offentliggörande undvikes. Några hinder eller svårigheter för en sådan

anordning finnas icke. I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian

rörande skatten ifråga anföres, att, även örn den vägen

att låta taxeringen företagas först av prövningsnämnderna synts

framkomlig, det dock befunnits lämpligare att låta taxeringen till skatten

ske i samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

d. v. s. av taxeringsnämnderna. Frågan, huruvida taxeringen

skall verkställas av taxeringsnämnd eller av prövningsnämnd, kan måhända

anses vara av mera underordnad betydelse. Emot förslaget att

ålägga taxeringsnämnderna detta arbete kan emellertid bland annat anföras,

att dessa nämnder redan nu äro så överhopade av arbete, att svårigheter

icke sällan möta att i rätt tid få arbetet färdigt, samt att det utgående

arvodet för taxeringsarbetet icke på långt när utgör skälig ersättning

för det arbete, som redan nu åligger dem och att sålunda ökat arbete

icke bör dem åläggas utan möjlighet att bereda ökad ersättning.

Länsstyrelsen kan icke undgå att finna, att vissa skäl tala för att taxeringen

överlåtes åt länsprövningsnämnderna. Det förberedande arbetet

bomme då att utföras av landskontoret, som har rutinerad personal till

sitt förfogande. Den ökning av arbetet, som härigenom skulle uppstå,

torde knappast böra avskräcka, då landskontoret ändock har att granska

taxeringarna före prövningsnämndens sammanträde och dess arbete kunde

i hög grad underlättas genom en föreskrift, som ålade taxeringsnämndens

ordförande att samtidigt med deklarationernas översändande till landskontoret

insända en förteckning, upptagande numret ä de deklarationer,

vari redovisades förmögenhet till belopp, som kunde bliva föremål för tillfällig

skatt.

Skulle det emellertid finnas lämpligare, att taxeringen verkställes av

taxeringsnämnd, behöver därav ingalunda följa, att grundlagens skydd

mot offentliggörande av förmögenheten måste eftersättas. Avsikten med

deri i förslaget intagna bestämmelsen därom, att beskattningsbara förmögenheten

skall införas i inkomstlängden, torde uteslutande vara att lämna

debiteringsförrättaren underrättelse örn de grunder, efter'' vilka skatt skall

påföras. Detta ändamål bör- emellertid lika väl kunna vinnas därigenom,

att de skattskyldiga, som taxeras till särskild skatt å förmögenhet, uppföras

i särskild längd eller intagas i protokoll och att uppgifter i sådan

längd eller sådant protokoll tillerkännas samma skydd mot offentlighet,

som nu i grundlagen och taxeringsförordningen tillerkännes de uppgifter,

vilka av de skattskyldiga lämnas i deklarationerna.

Samma förfarande bör tillämpas och samma skydd mot offentlighet lämnas

för det fall, att taxeringens verkställande finnes böra överlåtas åt

prövningsnämnd.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

27

Da fastställandet av den beskattningsbara förmögenheten förutsätter Departement*.

genomgång av deklarationerna och bedömande av de i desamma förekom- CÄe^"''

mande förmögenhetsuppgifterna, måste nämnda fastställande ske genom

taxering och kan ej ordnas såsom en debiteringsfråga. Det enklaste

synes vara att låta denna taxering verkställas av taxeringsnämnderna

under deras ordinarie sammanträdestid, vilket jämväl

ur kostnadssynpunkt torde ställa sig fördelaktigast. Anmärkas kan,

att i flertalet taxeringsdistrikt å landsbygden blott ett fåtal personer torde

komma i fråga för taxering till särskild skatt å förmögenhet. Rörande

Stockholm föreligger det särskilda förhållandet att, örn taxeringen överlåtes

till prövningsnämnden, dubbla debetsedlar måste utfärdas, med därav

följande ej obetydliga omgång vid uppbörden. Debetsedlarna i Stockholm

utfärdas nämligen i regel på grundval av taxeringsnämndernas beslut.

Rörande det i det remitterade författningsutkastet föreslagna taxeringsförfarandet

hava i remissyttrandena anförts betänkligheter härutinnan, att

enligt nämnda förfarande förmögenheternas storlek komme att i vissa fall

framgå av offentliga handlingar. Givet är att ett offentliggörande av

förmögenhetssiffrorna ur vissa synpunkter synes mindre tilltalande, även

örn fråga är örn ett begränsat antal skattskyldiga. Betydelsen av ett dylikt

offentliggörande torde dock ej böra överdrivas. Jag har förut framhållit

att, i jämförelse med de starka skäl som tala för att anordna den

föreslagna förmögenhetsbeskattningen i den fristående skattens form,

förevarande spörsmål måste tillerkännas underordnad vikt.

De i de avgivna yttrandena förekommande uttalandena hava emellertid

föranlett mig att föreslå, att taxeringen till särskild skatt å förmögenhet

icke skall införas i inkomstlängden utan i en särskild för dylik taxering

avsedd längd, vilken icke såsom inkomstlängden skall offentligen framläggas

i vederbörande kommun. Såsom länsstyrelsen i Uppsala län anmärkt,

förefinnes det icke något egentligt behov att offentliggöra taxeringarna

till den särskilda skatten genom längdernas offentliga framläggande

i kommunen. Jämväl med hänsyn till det hårt belastade utrymmet

i inkomstlängden —■ i det remitterade förslaget torde hava avsetts att angiva

den beskattningsbara förmögenheten i anmärkningskolumnen — synes

fördelaktigt att införa taxeringen i en särskild längd. På samma sätt synas

av prövningsnämnd vidtagna ändringar i taxeringen till ifrågavarande

skatt böra införas i en särskild ändringslängd, vilken ej helle]- skall

offentligen framläggas i kommunen. I den särskilda längden torde böra

införas den skattskyldiges namn ävensom den beskattningsbara förmögenheten.

Att låta taxeringsnämnden införa i stället för den beskattningsbara

förmögenheten det uträknade skattebeloppet blir ej av större

betydelse i fråga örn sekretessens bevarande. Då de i den särskilda längden

förekommande uppgifterna ej kunna betraktas såsom till ledning för

taxering avlämnade uppgifter torde tryckfrihetsförordningens bestämmelser

icke lägga hinder i vägen för att de offentliggöras. Frågan i vad

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis ''proposition nr 200.

mån i deklarationerna förekommande uppgifter få införas i taxeringslängd

behandlas naturligen icke på något som helst sätt av tryckfrihetsförordningen

utan avgöres i taxeringsförfattningarna.

Har av taxeringsnämnd särskild skatt å förmögenhet påförts person,

som icke avgivit deklaration och ej därtill anmanats, torde underrättelse

örn taxeringen böra tillställas denne.

Beträffande i Stockholm hemmahörande skattskyldiga synes likväl

taxeringen till särskild skatt å förmögenhet böra införas i inkomstlängden.

I fråga örn Stockholm äro inkomstlängd och uppbördslängd kombinerade

i en handling, varför det skulle ställa sig mindre praktiskt att införa

taxeringen i en särskild längd. De i taxeringsförordningen förekommande

bestämmelserna örn längdernas offentliga framläggande i kommunen

avse ej Stockholms stad. Då alltså särskild längd ej skall föras av

taxeringsnämnd för nämnda skattskyldiga, bör ej heller av mellankommunala

prövningsnämnden föras särskild ändringslängd rörande ifrågavarande

taxering. Av sist omförmälda nämnd vidtagen taxeringsåtgärd beträffande

i Stockholm hemmahörande skattskyldiga skall i stället införas i den

vanliga, av nämnden för Stockholm förda ändringslängden.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt införande av uttryckligt stadgande

därom, att i fråga örn felaktig tillämpning av 2 § näst sista stycket

extra ordinär besvärsrätt borde finnas såsom för annat uppenbart förbiseende

vid taxering. Då emellertid enligt 10 § taxeringsförordningens bestämmelser

örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse beträffande taxering till särskild

skatt å förmögenhet och då alltså på grund härav i 123 § taxeringsförordningen

förekommande bestämmelse örn extra ordinär besvärsrätt vid uppenbart

förbiseende blir tillämplig i fråga örn taxering till den nya förmögenhetsskatten,

synes särskilt stadgande i förevarande avseende ej vara

erforderligt.

De för tillämpning av förordningen ytterligare erforderliga föreskrifter,

som enligt 10 § i förordningen uppdragits åt Kungl. Majit att utfärda,

hänföra sig bland annat till uppbörden. I detta avseende vill jag framhålla

att det är avsett, att uppbörden av skatten i dess helhet skall äga rum

år 1934 och att den sålunda ej skall bliva föremål för uppdelning på två

terminer. Med hänsyn till skattens karaktär av tillfällig synes en dylik

uppdelning, som skulle förorsaka vissa tekniska svårigheter, icke erforderlig.

I anledning av i yttrandena gjorda påpekanden har jag vidtagit viss

ändring rörande den i utkastet ifrågasatta lydelsen av 1 §, i syfte att tydligt

utmärka att den genom förordningen föreslagna särskilda skatten å

förmögenhet avser år 1934.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 200.

29

Förslagen till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till förordning om

ändring i vissa delar av taxeringsförordningen.

De remitterade förslagen till ändringar i förordningen om statlig inkomst-

oell förmögenhetsskatt och i taxeringsförordningen hänföra sig i

huvudsak till beskattningen av s. k. familjestiftelser och till beskattningen

av förmögenhet, varav annan än ägaren åtnjuter avkastningen.

S. k. familjestiftelser äro enligt gällande regler att i beskattningsavseende

behandla som övriga stiftelser. Grundbeloppet för den statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten utgör alltså 3 procent av det beskattningsbara

beloppet, d. v. s. statsskatten är för ifrågavarande stiftelser proportionell.

Liksom andra stiftelser åtnjuta de s. k. familjestiftelserna frihet

från kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Enligt de föreslagna

ändringarna i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle

emellertid nu berörda stiftelser bliva skyldiga att erlägga dylik skatt efter

den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan ävensom kommunal

progressivskatt och utjämningsskatt. Omläggningen i beskattningen

hänför sig enligt författningstexten till stiftelser, vilka enligt för desamma

gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

I fråga örn beskattningen av förmögenhet, varav annan åtnjuter avkastningen,

har i det remitterade utkastet till ändringar i förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt föreslagits viss komplettering

av i berörda avseende gällande bestämmelser. Enligt detta förslag skall sålunda

i 13 § nämnda förordning införas stadgande, att i fråga örn skyldighet

att erlägga skatt för förmögenhet med ägare likställes den som i enlighet

med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska

intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillkommer stiftelsen. Tillika har föreslagits att, då sä

ej redan följer av bestämmelserna i övrigt i berörda författningsrum, med

ägare skall likställas den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger,

att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas

såsom förmögenhetens ägare. I en anvisning till 13 § har utvecklats den

närmare innebörden av sistnämnda bestämmelse. I de nytillkomna fallen

i 13 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt får enligt

utkastet förmögenhet aldrig beräknas högre än till tjugufem gånger

det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående

beskattningsår.

Bestämmelserna örn skyldighet för familjestiftelse att erlägga statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt efter progressiv skala ävensom kommunal

progressivskatt och utjämningsskatt hava föreslagits skola träda i tillämp

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 200.

ning redan vid 1934 års taxering. De ifrågasatta ändringarna rörande beskattning

av förmögenhet varav annan åtnjuter avkastningen hava avsetts

skola tillämpas först vid 1935 års taxering.

Vad sålunda föreslagits har gjorts till föremål för uttalanden av de

flesta av de hörda myndigheterna.

Kammarrätten anför bland annat:

»Vad angår den föreslagna ändringen av statsskatteförordningen är

uppenbart, att örn en tendens hos skattskyldiga verkligen gjort sig gällande

att genom inrättande av så kallade familjestiftelser eller genom

fördelning av äganderätt och nyttjanderätt på olika händer söka ernå en

från lagstiftarens sida icke avsedd skattelättnad, det är angeläget att genomföra

sådana författningsändringar, att dylika transaktioner icke komma

att medföra någon fördel i beskattningshänseende. Men tillvaron av

en dylik tendens har, såvitt kammarrätten kunnat finna, icke blivit ådagalagd.

Då härtill kommer, att förslaget innebär genomgripande ändringar

av saklig innebörd, för vilka motiveringen är knapphändig och

vilkas följdverkningar äro svåröverskådliga, anser sig kammarrätten icke

kunna tillstyrka förslaget.»

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar:

»I 13 § förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt nämnes under e) såsom

stiftelses ändamål ’att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska

intressen’. Det vill synas som örn i likhet med vad som säges i 18 §

a) samma förordning orden ''eller bestämda personers’ böra tilläggas.

I och för sig synes erinran icke höra göras mot förslaget i nämnda 13 §

e) att den som njuter avkastningen av en stiftelses förmögenhet skall

med avseende å skyldighet att utgöra förmögenhetsskatt för stiftelsens

förmögenhet likställas med ägare, då han med hänsyn till föreliggande förhållanden

skäligen hör betraktas såsom förmögenhetens ägare, men det

är icke uteslutet, att bristande korrespondens mellan stiftelsens beskattning

och den fysiska personens beskattning kan inträda, särskilt örn de

hava olika hemortskommuner. Till förebyggande av att stiftelsen beskattas

för förmögenhet, som tages under beskattning hos den till avkastnin

gen berättigade, synes böra stadgas skyldighet för den nämnd, som taxerar

avkastningens mottagare, att underrätta nämnden i stiftelsens hemortskommun,

därest denna är en annan än mottagarens hemortskommun,

örn grunderna för beräkningen av den hos mottagaren beskattade delen

av stiftelsens förmögenhet. Önskvärt är även att omfattningen av den

objektiva skatteplikten beträffande en sådan stiftelses tillgångar, i den

mån dessa skola beskattas hos stiftelsen, preciseras, särskilt, för det fall

att endast del av avkastningen tillfaller annan.

Länsstyrelsen i Örebro län anmärker:

»De föreslagna ändringarna av förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt och av taxeringsförordningen synas hava fog för sig.

Väl finner länsstyrelsen den utredning, varpå förslaget örn dessa ändringar

grundats, mindre allsidig och uttömmande än som för ett bestämt ställ

ningstagande erfordrats, men då frågan torde sakna större räckvidd och de

föreslagna ändringarna få anses innebära materiellt riktiga skatteprinei

per, vill länsstyrelsen icke framställa erinran emot förslaget i dessa delar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 31

Dock tillåter sig länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida anledning finnes att

i föreliggande sammanhang upptaga dessa frågor till avgörande och ■—

såsom en följd därav — huruvida någon del av dessa ändringar höra träda

i tillämpning förrän vid 1935 års taxering.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har förklarat sig icke hava något att

erinra mot de föreslagna ändringarna i nu ifrågavarande författningar.

I förevarande sammanhang torde böra omnämnas en av riksräkenskapsverket

i en den 7 februari 1934 dagtecknad skrivelse hos Kungl. Maj:t gjord

hemställan, att Kungl. Majit ville till riksdagen framlägga förslag örn uttrycklig

bestämmelse i taxeringsförordningen, att det skall åligga beskattningsnämnd

att i inkomstlängd angiva, till vilken av de i 18 § statsskatteförordningen

omförmälda kategorier skattskyldiga andra juridiska

personer än aktiebolag vid taxering hänförts. I skrivelsen anföres, att

vid granskning av taxeringslängder m. m. inom riksräkenskapsverket det

stundom visat sig, att oklarhet förelegat, huruvida andra juridiska personer

än aktiebolag av vederbörande beskattningsnämnder hänförts till

den ena eller andra av de kategorier skattskyldiga, som angåves i 18 § a)—

e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Härav hade

svårighet uppstått att bedöma, huruvida vid granskningen framställda

anmärkningar avsett taxering eller debitering. Med hänsyn till att riksräkenskapsverkets

granskningsrätt beträffande ifrågavarande skattskyldiga

påförd skatt omfattade allenast debiteringen, vore det emellertid av

betydelse att taxeringsländerna inneliölle alla för debiteringens behöriga

verkställande och kontrollerande erforderliga uppgifter. Jämlikt principerna

för gällande skattelagstiftning torde det böra åvila taxeringsmyndigheterna

att träffa avgörande rörande ifrågavarande juridiska personers

natur.

Beskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

av ideella föreningar och stiftelser har utformats enligt den

grundsatsen, att hos dem skall uttagas samma skatt som rätteligen bort

träffa deras intressenter, därest dessa själva direkt beskattats. Med hänsyn

till att intressenterna i allmänhet torde utgöra statsskatt efter den lägsta

procentsats, som återfinnes i skatteskalan för enskilda personer,

d. v. s. 3 procent, har för föreningar och stiftelser grundbeloppet

bestämts till 3 procent av det beskattningsbara beloppet. Emellertid

synes denna skattetariff vara mindre lämplig, då fråga är örn

stiftelser som väsentligen avse att tillgodose släktintressen eller eljest

mera privata intressen. Beträffande dylika stiftelser — vilka stundom

kunna hava avsevärd inkomst och förmögenhet samtidigt som intressenterna

äro ett fåtal — synes mera riktigt att uttaga statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt efter för enskilda personer gällande grunder. Såsom

i den remitterade promemorian anförts, torde en ökad tendens att

skapa stiftelser av ifrågavarande slag kunna konstateras. Anledning synes

Departement

chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

därför föreligga att vidtaga den ändring i gällande bestämmelser, att för

nu omförmälda stiftelser grundbeloppet för statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt

beräknas efter den i 18 § a) förordningen örn dylik skatt intagna

progressiva skalan. Därjämte torde kommunal progressivskatt och utjämningsskatt

böra påföras dessa stiftelser. Till stiftelser, som skola beskattas

på nu föreslaget sätt, torde böra räknas till särskild fideikommisstiftelse

avsatta medel, som ej ingå i det egentliga fideikommisset.

Enligt praxis lära stundom stiftelser av ifrågavarande slag vara fritagna

från förmögenhetsskatt, under det att den som åtnjuter avkastningen

av stiftelsens tillgångar beskattas för det med hänsyn till hans återstående

levnadsålder kapitaliserade värdet av samma avkastning. Enär

förevarande stiftelser framstå blott såsom en särskild form för privat egendoms

förvaltning, torde på sätt i utkastet ifrågasatts mottagaren av avkastningen

böra skatta för berörda tillgångar såsom ägare. I författningsförslaget

har den härutinnan förekommande bestämmelsen inskränkts till att avse

egendom, vars avkastning tillfaller »viss familj eller vissa familjer». Full

motsvarighet föreligger sålunda ej till uttryckssättet i 18 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, där fråga är örn stiftelser, som

hava att tillgodose även »bestämda personers» ekonomiska intressen.

Denna skillnad har gjorts med tanke exempelvis på det fall, att

från stiftelsen utgår avkastning till en stiftarens förutvarande tjänare, i

vilket fall det ansetts obilligt att i fråga örn skattskyldighet för förmögenhet

likställa mottagaren av avkastningen med ägare. Utgår stiftelses avkastning

icke till medlemmar av viss familj eller vissa familjer utan i enlighet

med stiftelses ändamål till »bestämda personer», kan den föreslagna

bestämmelsen, att i fråga örn skattskyldighet för förmögenhet med ägare i

visst fall likställes den som skäligen bör betraktas såsom sådan, bliva tilllämplig.

Sistberörda bestämmelse avser att — i den mån genom gällande föreskrifter

så ej redan sker — förebygga verkan av transaktioner från de skattskyldigas

sida avseende att genom fördelning av äganderätt och nyttjanderätt

på olika händer ernå lindring i beskattningen. Man torde kunna utgå

från att den möjlighet att i visst avseende komma till rätta med försök

att undandraga sig skatt för förmögenhet, som sålunda skapats för beskattningsnämnderna,

blott i undantagsfall skall behöva utnyttjas.

Redan av den omständigheten, att beskattningen av stiftelser utformats

enligt den s. k. enkelbeskattningens princip, följer att stiftelse ej är skattskyldig

för förmögenhet, som tages till beskattning hos den som åtnjuter

avkastningen av densamma.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit anser jag att i taxeringsförordningen

bör införas bestämmelse, att, såvitt angår annan juridisk

person än oskift dödsbo, svenskt aktiebolag och solidariskt bankbolag,

i inkomstlängden angives enligt vilken av de i 18 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt angivna punkter grundbelop
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

pet för dylik skatt skall beräknas. I följd härav erfordras icke något särskilt

stadgande rörande utmärkande i inkomstlängden av s. k. familjestiftelser,

utan torde det i det remitterade utkastet föreslagna tillägget till

86 § taxeringsförordningen kunna utgå. Härav nödvändiggöres åter viss

omformulering av den i utkastet föreslagna lydelsen av 90 och 123 §§

sistnämnda förordning.

I överensstämmelse med vad länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasatt, föreslår

jag införande i 84 § taxeringsförordningen av bestämmelse, att taxeringsnämnd

vid tillämpning av stadgandet i 13 § e) förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skall, då stiftelsen skall taxeras av annan

taxeringsnämnd, underrätta denna nämnd örn taxeringsåtgärden

ifx-åga.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet

utarbetade förslag till

dels förordning örn särskild skatt å förmögenhet,

dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373),

dels ock förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

•den 28 september 1928 (nr 379),

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Henna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Bihang till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 200.

3

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

35

Bilaga 1.

P. M.

Under förarbetena till 1934 års statsverksproposition har inom finansdepartementet

fråga uppkommit att för budgetåret 1934/1935 en särskild

skatt å förmögenhet skulle uttagas. Härvid har förutsatts, att på denna

väg skulle för statsregleringen 1934/1935 anskaffas ett belopp av 12 miljoner

kronor. Ifrågavarande skatt skulle erhålla den fristående förmögenhetsskattens

form och avse blott förmögenheter över en tämligen hög minimigräns.

Den särskilda förmögenhetsbeskattningen skulle icke medföra

någon rubbning i de allmänna grunderna för den ordinarie förmögenhetsbeskattningen,

utan borde såsom hittills i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet inräknas en sextiondedel av den skattepliktiga

förmögenheten.

_ I anledning härav har inom finansdepartementet utarbetats ett förslag

till förordning örn särskild skatt å förmögenhet samt förslag till vissa därmed

sammanhängande författningsändringar.

1 det följande skall i korthet redogöras för de synpunkter, som legat till

grund vid utarbetandet av nämnda förslag.

Inledningsvis må beröras skillnaden mellan den gällande anordningen

för förmögenhetens beskattning samt en förmögenhetsbeskattning i form

av fristående förmögenhetsskatt.

Karakteristiskt för den nuvarande beskattningen av förmögenhet i Sverige

är, att densamma sammankopplats med inkomstbeskattningen. Skatten

å förmögenhet blir i anledning härav beroende av bl. a. den taxerade

inkomstens storlek. Den taxerade inkomstens betydelse i fråga örn skatten

å själva förmögenheten kan vara mycket stor. Sammankopplingen med

inkomsten medför bl. a., att den progressivitet, som skatten å enbart förmögenheten

företer i förhållande till förmögenhetens storlek, blir vid stora

inkomster obetydlig 1.

Även ortsavdragen utöva inflytande rörande beskattningen av förmögenhet.

Nämnda avdrag kunna under vissa omständigheter fritaga förmögenhet

av rätt avsevärd storlek från beskattning * 2.

En fristående förmögenhetsskatt anknyter i sin rena form enbart till

förmögenheten. Även örn en förmögenhetsskatt principiellt gestaltas som

en fristående skatt, är emellertid ej uteslutet att låta inkomsten, familjens

storlek eller andra omständigheter utöva visst inflytande på skatten. Så

har i flera fall skett i utlandet. Stundom innebär denna anknytning till

inkomsten m. m. allenast, att under vissa betingelser det minimibelopp för

'' Exempelvis är vid en inkomst å 500,000 kronor förmögenhetsskatten för förmögenhet

å 1,383,000 kronor, 3,010,000 kronor och 8,568,000 kronor respektive 4.97, 4.97 och 5.04

promille av förmögenheten. (Fråga är härvid om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

165 procent, kommunal progressivskatt, 100 procent, utjämningsskatt, 100 procent, och

extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett ortsavdrag å 1,920 kronor har förutsatts.)

2 Därest^ exempelvis skattskyldig i ortsgrupp V med hustru och sex barn icke har någon

inkomst (såsom på grund av utebliven aktieutdelning och förlust å förvärvskälla), är förmögenhet

intill ett belopp av 229,200 kronor undantagen från beskattning.

Skillnaden

mellan förmögenhetsskatt

enligt

gällande

grunder och

fristående

förmögenhetsskatt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter

rörande gestaltningen

av en särskild

skatt å

förmögenhet.

Subjektiv

skattskyldig
het.

Här i riket

bosatta fysiska

personer m. fl.

Ideella föreningar

och

stiftelser.

36 Kungl. Majds proposition nr 200.

förmögenhet, som tages till beskattning, liöjes. I andra fall är fråga örn

längre gående modifikationer.

Det bifogade förslaget till förordning rörande särskild skatt å förmögenhet

innebär av skäl, som skola i det följande närmare utvecklas, att skatten

bestämmes i vissa fall med hänsyn till det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fastställda beskattningsbara beloppet.

Det hänsynstagande till bl. a. den taxerade inkomsten, som sålunda

enligt förslaget skett vid den särskilda skatten å förmögenhet, är icke så

långt gående som anknytningen vid den gällande förmögenhetsbeskattningen

till inkomsten. Emellertid torde böra beaktas, att spörsmålet örn och

i vad mån en förmögenhetsskatt bör anknytas till inkomsten ligger annorlunda

till vid en såsom varaktig avsedd förmögenhetsbeskattning än vid

en förmögenhetsbeskattning av mera tillfällig karaktär. Vid en tillfällig

skatt kan anknytningen nämligen avse en tillfälligt hög eller låg inkomst,

med hänsyn vartill det vid en dylik beskattning kan synas mindre riktigt

att göra anknytningen till inkomsten så långt gående som vid en varaktig

skatt, där i längden tillfälligheter rörande inkomsten utjämna sig.

Härefter skola några allmänna synpunkter angivas rörande utformningen

av förslaget till särskild skatt å förmögenhet.

Fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång,

och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i

riket bosatta, böra, liksom vid den nuvarande förmögenhetsbeskattningen

är fallet, naturligen träffas av den särskilda skatten å förmögenhet. Frågan

örn gränsen för skattepliktens inträde kommer att behandlas i samband

med skattetariffen.

Ideella föreningar och stiftelser skatta enligt förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets

utgång ägt. Undantagna äro kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund,

fromma stiftelser m. fl. institutioner, uppräknade i 7 § statsskatteförordningen.

Ideella föreningar och stiftelser utgöra icke kommunal progressivskatt

och utjämningsskatt, ej heller extra inkomst- och förmögenhetsskatt.

Hörande den finansiella betydelsen av en förmögenhetsbeskattning av

ideella föreningar och stiftelser förefinnes icke någon utarbetad statistik.

Emellertid kan omnämnas, att, enligt för 1933 års riksdags särskilda utskott

vidtagna undersökningar rörande 1932 års taxering, det sammanlagda

grundbeloppet för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beträffande i

18 § e) statsskatteförordningen åsyftade juridiska personer (utom sprithandelsbolag),

d. v. s. huvudsakligen ideella föreningar och stiftelser, med

utgångspunkt från taxeringskalendern approximativt uppskattats till något

mindre än 400,000 kronor 1. Denna siffra torde visserligen böra upptagas

med försiktighet, men ger dock vid handen, att den avlastning beträffande

den särskilda skatten å förmögenhet i skattebördan för fysiska personer,

som ett medtagande vid nämnda skatt av ideella föreningar och stiftelser

skulle åstadkomma, ej är av så stor betydelse. Påpekas kan, att en

dylik avlastning blir i så måtto orättvis, att den väl kan komma att drabba

1 Taxerade belopp linder 4,000 kronor samt vissa taxerade belopp i intervallet 4,000 -8,000

kronor ingå ej i kalkylen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

37

sådana personer utan förmögenhet eller med mindre dylik, som äro intressenter

i föreningarna och stiftelserna, men ej alla mindre förmögna personer.

En förmögenhetsbeskattning av ideella föreningar och stiftelser kan tänkas

avse alla dylika till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

juridiska personer nied förmögenhet över något visst lågt minimum eller

blott de mera förmögna föreningarna och stiftelserna. Beträffande det senare

alternativet må anmärkas, att det, bortsett från den minskade omgång

vid taxeringsarbetet, som ett avskiljande av de mindre förmögna föreningarna

och stiftelserna skulle medföra, knappast är befogat att göra en dylik

skillnad, enär frågan bör bedömas med hänsyn till föreningarnas eller stiftelsernas

intressenter. Förhållandena äro sålunda ej analoga med dem som

gälla för enskilda personer.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då beskattningen av många av

ifrågavarande juridiska personer i allmänhet tillhör de mera omtvistade

beskattningsspörsmålen synas ideella föreningar och stiftelser i princip

icke böra inbegripas under den särskilda skatten å förmögenhet.

Särskild uppmärksamhet påkalla emellertid stiftelser, som avse att tillgodose

familjeintressen eller eljest mera privata intressen. Olika former

av dylika stiftelser finnas. Ett icke ovanligt fall lärer vara, att en person,

som icke hyser tilltro till sina harns ekonomiska förmåga att handhava

egendom, vill säkerställa sina barnbarn och för detta ändamål överlåter

egendom till en särskilt upprättad stiftelse. Viel barnets död skall stiftelsen

upplösas och egendomen tillfalla barnbarnen, medan under tiden dessförinnan

avkastningen av egendomen skall tillfalla upplåtaren resp.

hans barn, eller ock, såsom stundom lärer ske, fonderas. Vidare böra uppmärksammas

sådana stiftelser, som lia att utbetala avkastningen till anhöriga

till stiftaren under deras livstid men därefter till något allmännyttigt

ändamål. Andra stiftelser kunna hava att samtidigt tillgodose dels

familjeintressen dels ideella syften. Erinras kan att, enligt vad vid tillkomsten

av den nya testamentslagen uttalats, den begränsning i rätten att

upprätta fideikommiss, som vidtagits genom nämnda lag, icke får åsidosättas

genom upprättande av stiftelse.

Vad inkomstbeskattningen beträffar betraktas vad som uppbäres från en

stiftelse såsom periodiskt understöd, örn och i den mån det i stadgarna är

föreskrivet, att stiftelsens intäkter skola för all framtid eller för viss tid

tillfalla vissa familjer eller bestämda personer, och avräknas dylikt periodiskt

understöd vid beräkning av stiftelsens inkomst. Stiftelsen skattar i

princip för sin inkomst och förmögenhet efter den för ideella föreningar och

stiftelser gällande proportionella skattefoten. I praxis förekommer, att då

fråga är örn förmögenhet, varav avkastningen tillkommer annan, densamma

icke inräknas i stiftelsens skattepliktiga förmögenhet. När vad som

uppbäres från stiftelse har karaktären av ränta eller förmån, varom i 9 §

1 mom. g) statsskatteförordningen stadgas, kan enligt praxis, då vederbörliga

förutsättningar äro förhanden, mottagaren av räntan etc. få skatta

för det kapitaliserade värdet av det belopp, han årligen uppbär.

Stiftelser, som enligt sina stadgar hava till huvudsakligt ändamål att

tillgodose vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

utgöra i vissa fall egentligen blott en särskild form för fysiska personers

egendomsförvaltning och stå i andra fall oskifta dödsbon nära. Med hänsyn

härtill samt för att hindra, att dylika stiftelser bildas i syfte att minska

förmögenhetsskatten, synes lämpligt att låta dylika stiftelser under
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Besparings»kogar.

härads•llmänningar

m. m.

FöraUkrings
anstalter.

38 Kungl. Majlis proposition nr 200.

kastas den särskilda skatten å förmögenhet efter samma skala som skall

gälla för beskattning av fysiska personers förmögenhet.

Frågan, huru den ordinarie statliga beskattningen av förevarande stiftelsers

inkomst och förmögenhet bör anordnas, har, enligt uttalande under

törarbetena till 1928 års skattelagar ’, icke givits definitiv lösning, utan

bär man tänkt sig att upptaga densamma till ny behandling, örn den erhölle

större räckvidd än hittills varit fallet. Införandet av en särskild

skatt å förmögenhet synes, då viss tendens till ökning av ifrågavarande

stiftelser lärer hava gjort sig gällande, giva anledning att vidtaga en reglering

av hithörande förhållanden beträffande den ordinarie förmögenhetsskatten.

Salunda föreslås, att stiftelser, som enligt för desamma gällande

stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, underkastas

den för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gällande progressiva skalan,

ävensom att dylika stiftelser skola utgöra kommunal progressivskatt

och utjämningsskatt. Jämväl föreslås, att i fråga örn skyldighet att erlägga

skatt för förmögenhet med ägare likställes den, som i enlighet med

stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska

intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillkommer stiftelsen. När sistnämnda bestämmelse

trätt i kraft kommer den att automatiskt gälla även den särskilda

förmögenhetsskatten.

Ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar

samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning, äro skattskyldiga för förmögenhet

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, men ej

enligt förordningarna örn extra inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal

progressivskatt och utjämningsskatt. Då härvid är fråga örn korporationer,

som utöva ekonomisk verksamhet till förmån för fysiska personer, vilkas

förmögenhet i allmänhet lärer understiga det beträffande den särskilda

förmögenhetsskatten ifrågasatta minimum, synas de icke böra underkastas

dylik skatt.

Den statliga beskattningen av försäkringsanstalter, som driva livförsäkringsrörelse,

åsyftar i viss mån beskattning av förmögenhet. Utgångspunkten

för den s. k. ränteskatten har nämligen varit, att hos försäkringsanstalten

beskatta försäkringstagarnas räntor å inlevererade premier

m. m. för kapitalförsäkringar till i princip det belopp, som försäkringstagarna

i genomsnitt skulle erlagt, bl. a. i förmögenhetsskatt, om de i stället

beskattats själva. Man kan dock knappast siffermässigt angiva, vilken

roll hänsynstagandet till förmögenheten spelat vid utformningen

av gällande bestämmelser i förevarande avseende, beträffande vilka en

vägledande synpunkt varit, att desamma icke skulle medföra någon större

rubbning i fråga örn försäkringsanstalternas förutvarande sammanlagda

skattebörda.

Med hänsyn till den speciella form, vari beskattningen av ifrågavarande

förmögenhetstillgångar framträder, synes knappast lämpligen erbjuda sig

någon med den mera tillfälliga karaktären av den ifrågasatta förmögenhetsbeskattningen

förenlig utväg att låta de tillgångar, varom nu är fråga,

d. v. s. premiereserv och premieåterbäringsreserv för kapitalförsäkringar,

omfattas av denna beskattning. Även här gäller, att en skatteökning

skulle i huvudsak träffa personer med ringa förmögenhet. Den övervä- 1

1 Se yttrande av 1924 års skatteberedning, intaget i prop. 1927 : 102, sid. 191.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 2G0.

gande delen av försäkringstagarna torde nämligen utgöras av personer

sorn, även om man medräknade på dem belöpande andelar i premiereserv

och premieåterbäringsreserv, äro ägare endast av mindre förmögenheter.

Man skulle snarare kunna tänka sig att hos försäkringstagarna beskatta

vederbörandes andelar i premiereserv och premieåterbäringsreserv, såvitt

■dessa eller försäkringsbeloppen äro av minst viss storlek. Härav skulle

emellertid föranledas en ökning av de skattskyldigas (event, försäkringsanstalternas)

uppgiftsplikt och försvåring av taxeringsarbetet, vartill införandet

av ifrågavarande skatt icke synes i och för sig utgöra tillräcklig

.anledning.

Sparbanker utgöra enligt gällande bestämmelser ej skatt för förmögen- Sparbanker,

het och ej heller synes grundbeloppet (4 procent av beskattningsbara beloppet)

hava bestämts med hänsyn till att detsamma skall innefatta dylik

skatt. Det torde i allt fall icke kunna anses lämpligt att på denna enstaka

punkt utsträcka skattskyldigheten för förmögenhetsskatt. .

Fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskattnings- i utlandet boårets

utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke. varit satta^personer

här i riket bosatta, samt utländska bolag (inkl. övriga utländska juridiska

personer) erlägga enligt gällande bestämmelser skatt för den förmögenhet,

de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd.

I riket nedlagd förmögenhet, som innehaves av ifrågavarande skattskyldiga,

synes icke böra undantagas från den särskilda skatten. Vad angår

utländska juridiska personer sammanhänger detta förhållande därmed, att

.andel i den juridiska personens förmögenhet vanligen ej tillkommer personer

här i riket. Den enda möjligheten att träffa förmögenhetens verkliga

ägare är sålunda att beskatta den juridiska personen. Frågan ligger

alltså här helt annorlunda till, än när det gäller svenska juridiska personer.

Enligt 8 § statsskatteförordningen anses som skattepliktig förmögenhet Objektiv

kapitalvärdet av den skattskyldiges i 9 § 1 morn. samma förordning angiv- skatteplikt.

na tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet av hans

skulder. Förmögenhetsbeskattningen träffar icke allt vad den skattskyl<lige

äger; en del honom tillhöriga värden av lös egendoms natur äro undantagna

från beskattning. Gränsen mellan vad som nu medräknas och

icke medräknas som tillgångar har man i stort sett velat angiva sålunda.,

att som tillgångar upptagas sådana värden, som antingen äro investerade i

produktiv förvärvsverksamhet eller äro hänförliga till produktivt kapital

i mera inskränkt bemärkelse, varjämte dit hänförts även vissa speciella

värden av mera improduktiv natur, vilka ansetts indicera en större skattel^Tclf

t

Den allmänna innebörd, som begreppet skattepliktig förmögenhet sålunda

har vid den nuvarande förmögenhetsskatten, torde även böra gälla för

den särskilda skatten.

Emellertid är, bl. a. med hänsyn till att gällande bestämmelser beträffande

förmögenhetsbeskattningen ursprungligen tillkommit för en helt

låg förmögenhetsskatt, nödvändigt att i olika hänseenden undersöka,

huruvida rörande den närmare utformningen av begreppet skattepliktig

förmögenhet andra regler än hittillsvarande böra gälla.

Härvid må påpekas, att av betydelse för utformningen av nämnda begrepp

är den omständigheten, att det är en fördel att kunna låta taxeringen

till fristående förmögenhetsskatt ske med utgångspunkt ifrån deklarationerna

för den ordinarie beskattningen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Jordbruksfastighet — liksom annan fastighet — uppskattas vid förmögenhetsberäkningen

enligt gällande föreskrifter regelmässigt till det taxeringsvärde,

som vid beskattningsårets utgång varit åsatt fastigheten.

I utlandet förekommer, att vid uppskattningen av förmögenhet mark, sorn

användes i lant- eller skogsbruk, upptages till viss del av värdet1. En

dylik reducering vid den särskilda skatten å förmögenhet av jordbruksfastighets

taxeringsvärde torde vara möjlig även för det fall, att taxeringen

till skatten sker med utgångspunkt från de nuvarande deklarationsuppgifterna.

Ökningen av taxeringsarbetet torde icke bliva synnerligen betydande,

i allt fall icke, örn vid reduceringen jordbruksvärde och skogsvärde

jämställas. Fråga skulle ju nämligen vara blott om ägare av jordbruksfastighet

med förmögenhet över ett tämligen högt minimum.

Man synes knappast — åtminstone icke med utgångspunkt från hittills

kända förhållanden — kunna med fog göra gällande, att en dylik reducering

vore motiverad med hänsyn till relationen mellan de taxeringsvärden,,

som skulle läggas till grund för skatten, d. v. s. 1933 års taxeringsvärde, och

de verkliga saluvärdena, därvid naturligen fråga är örn för budgetåret

1934 1935 avsedd särskild skatt å förmögenhet. Någon ingående utredning

rörande utfallet av årets fastighetstaxering föreligger visserligen ännu

icke. ^ Vissa siffror hava dock publicerats i en av byråchefen E. Höijer för

1933 ars riksdags särskilda utskott vidtagen undersökning. Dessa siffror

motsäga icke den uppfattning, som man med hänsyn till bl. a. de förberedande

åtgärder, som vidtogos för att få taxeringarna korrekta, kunde

hava anledning antaga såsom riktig, nämligen att taxeringsvärdena i

allmänhet icke i avsevärdare grad överstiga fastigheternas saluvärden.

Det skulle emellertid kunna framhållas, att ett hänsynstagande vid den

särskilda skatten å förmögenhet därtill, att avkastningen av lantbruksfastighet

i jämförelse med avkastningen av andra kapitalföremål ofta vöre

procentuellt lag och att sa särskilt i anledning av nuvarande jordbrukskonjunkturer

i stor utsträckning vore fallet, lämpligen borde ske i den form,

att vid förmögenhetsberäkningen jordbruksfastighet medtoges icke till hela

taxeringsvärdet utan blott till ett reducerat taxeringsvärde.

Emellertid kan häremot anföras, att därest man genom en reducering av

taxeringsvärdet vill ernå, att skattelindring beredes i de fall, då avkastningen

av jordbruksfastighet är procentuellt låg, den nu ifrågasatta metodeu

såtillvida är mindre lämplig, att densamma medför skattelindring även i de

fall, då avkastningen icke är låg. Jämväl synes mindre riktigt att inskränka

ett eventuellt medgivande om nedsättning av skatten allenast

till jordbruksfastighet. De synpunkter till förmån för en reducering av

dylik fastighets värde, vilka nu berörts, torde i själva verket rationellare

tillgodoses genom begränsning av själva skattens storlek, ett spörsmål som

skall närmare behandlas i det följande.

Vid den gällande förmögenhetsbeskattningen räknas icke som tillgång

lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk

och bekvämlighet. Emellertid kan anmärkas, att vid den norska extra ordinarie

förmögenhetsskatten dylik egendom medräknas som tillgång, i dea

mån värdet överstiger 50,000 kronor. Till ledning härför skola särskilda

deklarationsuppgifter lämnas.

1 Härvid åsyftas förmögenhetsbeskattningen i schweiziska kantonen Zurich, vid vilken

mark, som användes i lant- eller skogsbruk, upptages till •’/« av saluvärdet. — beträffande

tyska arvsskatten föreskrevs för är 1932, att i anledning av ändrade konjunkturer lantbruksfastighet

m. m. skulle upptagas till 80 % av det uppskattade värdet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

I riksdagen Ilar vid olika tillfällen motionerats om att inre lösören för

personligt bruk skulle i viss utsträckning medtagas vid förmögenhetsberäkningen.

Emot en dylik utökning av förmögenhetsbeskattningen har emellertid

anförts bl. a., att densamma icke har någon egentlig statsfinansiell

betydelse, varjämte man pekat på värderingssvårigheterna. Berörda

synpunkter hava även betydelse, därest man vid den särskilda skatten

å förmögenhet, skulle vilja medtaga inre lösören för personligt bruk, i dea

mån värdet överstiger visst belopp. Beaktas må jämväl, att i så fall är

nödvändigt —• forså vida man vid taxeringen för skatten skall utgå från

de ordinarie deklarationerna — att särskilda deklarationsuppgifter rörande

dylika lösören avgivas.

Vad egendom under f ideikommissrätt angår, må i anledning av den vid

1933 års riksdag beslutade ändringen rörande arvsbeskattningen framhållas,

att spörsmålet ligger väsentligen annorlunda till vid en vanlig förmögenhetsbeskattning

än vid skatt å arv. Införandet av en särskild skatt å

förmögenhet synes ej utgöra tillräcklig anledning att vidtaga ändring i

nu gällande bestämmelser, vilka antagits så nyligen som vid 1930 års,

riksdag.

Därest en person åtnjuter avkastningen av viss egendom, medart äganderätten

tillkommer en annan, är ägaren fritagen från beskattning för egendomen.

Som tillgång räknas nämligen icke rätt till förmögenhet, varav

annan för närvarande åtnjuter avkastningen (9 § 2 mom. d) statsskatteförordningen).

Anledningen härtill är naturligen den, att det ansetts

obilligt att en person, som icke är i stånd att draga avkomst från sin egendom,

skall skatta för densamma. Ägaren skattar sålunda icke ens för det

värde, äganderätten efter avdrag av rätten till avkastningen representerar.

Beträffande den som åtnjuter avkastningen gäller åter följande.

Efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av

förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, så ock

annan, vilken äger sådan rätt i fråga örn förmögenhet, vartill äganderätten

tillagts hans avkomling, likställas i beskattningsavseende med ägare

(13 § c) statsskatteförordningen). Förmögenhetsskatt uttages alltså i dessa

fall hos den, som äger uppbära avkastningen, för egendomens hela värde.

Tillkommer avkastning av egendom eljest någon för livstid eller är dylik

rätt upplåten för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter

beskattningsårets utgång, beskattas den som uppbär avkastningen för det

efter 5 procent kapitaliserade värdet av det belopp, rättigheten motsvarat

under beskattningsåret. Är fråga örn livstidsupplåtelse och understiger

värdet av vad den berättigade årligen må åtnjuta 1,000 kronor, föreligger

dock skattefrihet. Vid upplåtelser på livstid sker beräkningen av kapitalvärdet

enligt vissa författningen bifogade, med hänsyn till genomsnittliga

återstående livslängden uppställda tabeller. Kapitalvärdet av avkastningen

är naturligen gemenligen mindre än egendomens fulla värde. Utebliver

ett beskattningsår avkastningen (t. ex. i fråga örn aktier), undgår

egendomen för det året helt förmögenhetsbeskattning.

Åtnjuter slutligen vederbörande avkastningen för tid, som utlöper inom

fem år efter beskattningsårets utgång, utgör han icke förmögenhetsskatt

för rätten till avkastningen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 200.

Skattefri fren.

Allmänna synpunkter

rörande

skattefotens

gestaltning.

Regeln, att såsom ägare anses den som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts hans avkomling,

har bl. a. den betydelsen, att den lägger hinder i vägen för en skattskyldig

att genom att överlåta äganderätten av egendom till sin avkomling

men själv under sin livstid behålla rätten till avkastningen ernå lindring

i skattebördan. En dylik transaktion kunde vid nuvarande förmögenhetsbeskattning

under vissa förutsättningar ställa sig fördelaktig. Lägger

författningen sålunda för det kanske viktigaste fallet hinder i vägen

för en skattskyldig att genom att fördela äganderätt och rätt till avkastning

å olika personer ernå en obehörig lindring av skattebördan, så återstå

dock andra likartade möjligheter. Dessa möjligheter få ökad betydelse

örn förmögenhetsskatten skärpes. Det kan sålunda finnas anledning

att i samband med påläggande av särskild skatt å förmögenhet taga förevarande

förhållanden under särskild prövning. I detta avseende må uppmärksammas

den vid den danska förmögenhetsbeskattningen gällande

regeln, att när den som har rätt till den framtida besittningen av ett kapital

är descendent till eller arvsberättigad efter räntetagaren, räntetagaren

skattar för hela förmögenheten. Enligt motiven har denna bestämmelse

tillkommit för att förhindra, att en familjs medlemmar undandraga

sig förmögenhetsbeskattningen med hjälp av transaktioner, enligt vilka

en av medlemmarna njuter räntan, medan kapitalet skall tillhöra andra.

Emellertid kan mot införandet i Sverige av en sådan regel anmärkas

bl. a. att vid sådana mellan anhöriga företagna förfoganden, som kunna

anses vara fullt lojala, densamma kan medföra att den som blott åtnjuter

avkastning av egendom kommer att skatta för egendomens hela

värde, trots att något reellt motiv därtill icke föreligger. I stället synes

riktigare att direkt hänföra sig till de fall, då skiljandet mellan äganderätten

och rätten till avkastningen framstår mera såsom en yttre form för

•egendomsförvaltning än en disposition av egentlig reell innebörd. Med

denna utgångspunkt har föreslagits införande i 13 § statsskatteförordningen

av bestämmelse därom, att den som äger åtnjuta avkastningen av

förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer annan, skall, utom för övriga

i nämnda författningsrum angivna fall, likställas med ägare, därest

sådana förhållanden föreligga, att han finnes skäligen böra betraktas såsom

sådan, varjämte i en anvisning till berörda paragraf närmare utvecklats

de synpunkter som i förevarande avseende böra vara vägledande för

beskattningsmyndigheterna. Som förut nämnts föreslås tillika, att med

ägare skall likställas även den som i enlighet med stiftelses ändamål att

tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under

sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten

tillkommer stiftelsen. Förevarande stadganden bliva, sedan de trätt

i kraft, tillämpliga även i avseende å den särskilda skatten för förmögenhet.

Vissa allmänna synpunkter skola nu meddelas rörande spörsmålet huru

skattefoten vid den ifrågasatta fristående förmögenhetsskatten bör gestaltas.

Därvid må till en början beröras vilken betydelse principen, att skatt

skall utgå efter vederbörandes förmåga, kan hava i nämnda avseende.

För inkomstbeskattningens del har nämnda princip vanligtvis ansetta

medföra en progressiv skattefot. Man resonerar härvid så, att skatteförmågan

stiger hastigare än inkomsten. Skulle man med utgångspunkt från

skatteförmågeprincipen komma till en progressiv skattefot även i fråga

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

om förmögenhetsskatten, måste gälla, att skatteförmågan stiger hastigare

än förmögenheten. Härmed förstås dock icke, att skatteförmågan skall i

varje fall vara större vid en högre förmögenhet än vid en lägre. Så är

icke heller i verkligheten händelsen. Skatteförmågan anses nämligen bero

på även andra faktorer än förmögenhet, såsom inkomst, barnantal o. s. v.

Detta medför, att skatteförmågan för en person med större förmögenhet

kan vara lägre än för en person med mindre förmögenhet, exempelvis därför,

att den mindre förmögenheten är förenad med en större inkomst. Problemet

är i stället, om förmögenheten oberoende av övriga förhållanden,

m. a. o. självständigt för sig betraktad, indicerar en i förhållande till dess

storlek progressivt stigande skatteförmåga. Till ytterligare förtydligande

må nämnas, att fråga härvid icke är örn den olikhet i skatteförmågan,

som kan följa av att en större förmögenhet giver en absolut taget större

inkomst än en mindre förmögenhet — hänsyn härtill tages genom inkomstbeskattningen

— utan spörsmålet gäller, örn den ökning i skatteförmågan,

som föranledes därav, att inkomsten härrör av förmögenhet (d. v. s. just

av att förmögenhet finnes), är proportionell mot förmögenheten eller icke.

Någon närmare utredning av detta problem har, såvitt tillgänglig litteratur

rörande skatteprogressiviteten synes utvisa, icke företagits inom

finansvetenskapen, vare sig fråga är örn en förmögenhetsbeskattning överhuvudtaget

eller, såsom i förevarande sammanhang är fallet, örn en förmögenhetsbeskattning

som ställes vid sidan av en redan existerande sådan.

Man torde dock av den nutida finansvetenskapliga litteraturen kunna

utläsa, att man ej -— åtminstone icke i allmänhet -— varit av den meningen,

att skatteförmågeprincipen skulle fordra en proportionell skattefot

vid förmögenhetsskatten; snarast synes man hava haft sympatier för

en progressiv slcattefot.

Uppmärksamheten må ock fästas på den med nutida höga skattesatser

alltmer framträdande tendensen inom finansläran att vid skatteproblemens

lösning lägga särskild vikt vid de ekonomiska och sociala verkningarna

av de alternativa möjligheter, som därvid erbjuda sig. Anlägger

man en dylik synvinkel på frågan örn skattefoten vid den projekterade

förmögenhetsskatten, framstår problemets innebörd såsom en fråga, vilka

verkningar av olika alternativ rörande skattefotens anordnande äro mest

önskvärda. Härvid äro att beakta verkningar i avseende å den enskilde

skattskyldiges konsumtion, sparande och kapitalinnehav; verkningar som

avhänga icke enhart av själva skattens storlek utan även av vederbörandes

inkomst, levnadsbeliov och övriga skatter (däribland den nuvarande

förmögenhetsskatten m. m.). Bakom dessa primära skatteverkningar

ligga mera allmänna verkningar av ekonomisk och social natur. Att det

ur berörda synpunkter skulle kunna framställas någon befogad anmärkning

mot en inom vissa gränser progressiv förmögenhetsskatt kan ej antagas.

Spörsmålet vid vilket förmögenhetsbelopp förmögenhetsskatt skall börja Vid vilket förutgå,

är bl. a. en fråga, i vilken mån skattefrihet för särskild skatt b™boEenhgekt^1''1

å förmögenhet skall medgivas. Att beakta är, att även en jämförelsevis förmögenhet^

liten förmögenhetsskatt för de små förmögenheterna statsfinansiellt kan skatt börja

betyda rätt mycket, nämligen på grund av den relativa talrikheten av utgå?

dessa förmögenheter.

Frågan örn hur minimum skall bestämmas äger ett visst samband med

de taxeringstekniska synpunkterna. Ju högre minimum är, desto mindro

omfattande blir taxeringsår betet. Skall man vid taxeringen till den särskilda

skatten å förmögenhet utgå ifrån de nuvarande deklarationerna,

s. 44 Kontrollera mot PDF

Beducering av

skatten Tid

särskilda omständigheter.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

talar till förmån för ett kanske jämförelsevis högt minimum även den omständigheten,

att deklarationsmaterialet för ägare av förmögenheter av

lägre storlek stundom torde vara mindre fullständigt, medan beträffande

förmögnare personer ett mera fullgott material torde föreligga.

Tagas de nuvarande deklarationerna till utgångspunkt för taxeringen

till den särskilda skatten, bör i fråga örn i riket hemmahörande fysiska

personer minimum bestämmas till minst 30.000 kronor, utgörande sextio

gånger det belopp, vid vilket deklarationsplikt börjar, d. v. s. 000 kronor.

Vid ett beräknat taxerat belopp under G00 kronor är deklarationsplikt för

handen blott under vissa förutsättningar (nämligen då vederbörande nästföregående

år taxerats eller ock skulle taxeras till kommunal inkomstskatt

för minst 600 kronors inkomst).

Enligt det bifogade förslaget till förordning örn särskild skatt å förmögenhet

inträder skyldighet att utgöra dylik skatt, då förmögenheten överstiger

50,000 kronor.

Som i det föregående omnämnts förefinnas vid den utländska förmögenhetsbeskattningen

föreskrifter, enligt vilka vid låg inkomst, ömmande

omständigheter etc. skattelättnad inträder. Nedan skall diskuteras, huruvida

den ifrågasatta särskilda skatten å förmögenhet bör förenas med

någon dylik föreskrift.

Därvid må till en början något beröras de åsyftade bestämmelserna vid

förmögenhetsbeskattningen i utlandet.

Största räckvidden hava bestämmelser av samma art som de år 193T

med den danska förmögenhetsbeskattningen införlivade. Vid denna gäller

nämligen fr. o. lia. budgetåret 1933/1934, att, då den uppskattade (ansatte)

inkomsten för ett beskattningsår utgör mindre än tre procent av

förmögenheten, förmögenhetsskatten nedsättes med feni procent för varje

tva promille eller del därav, varmed den uppskattade inkomsten understiger

tre procent av förmögenheten. Förefinnes icke någon inkomst,

nedsättes förmögenhetsskatten med 80 procent.

Nämnda stadgande^ hava ersatt en år 1927 antagen bestämmelse, att

förmögenhetsskatten icke skulle med mer än 50 procent överstiga den del

av den statliga inkomstskatten, som föll å inkomst, vilken kunde beräknas

härröra av förmögenhet. Nedsättning av skatten på grund av denna

bestämmelse, vilken synes hava varit ganska svårtillämplig, ägde blott

rum, då särskild begäran därom framställdes.

Vid sidan av regeln, att förmögenhetsskatten nedsättes, då inkomsten

understiger tre procent, förefinnes vid den danska förmögenhetsskatten en

särskild reduktionsregel beträffande förmögenheter icke överstigande

100,000 kronor. I fråga örn dylik förmögenhet nedsättes nämligen förmögenhetsskatten

enligt skatteskalan med */*, då inkomsten understiger 2,000

kronor, nied 2/s då inkomsten utgör 2,000—3,500 kronor samt med V» då

inkomsten utgör 3,500—4,500 kronor. Dessa föreskrifter medföra för förmögenheter,

icke överstigande 100,000 kronor, en reducering, som inträder

under mera vidgade förutsättningar än den förut angivna reduceringen.

Beträffande den norska extra ordinarie förmögenhetsskatten har år

1933 införts den bestämmelsen, att då det totala skattebeloppet till stat

och kommun (inkl. extra förmögenhetsskatten) överstiger 75 procent av

den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara inkomsten,

den extra ordinarie förmögenhetsskatten bortfaller i sådan utsträckning,

att totala skattebördan icke överstiger 75 procent av inkomsten.

Till ifrågavarande kategori av bestämmelser höra regler, att vid låg

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

45

inkomst, försörjningsplikt eller eljest ömmande omständigheter ett högre

minimum för skattepliktens inträde än det vanliga skall gälla.

I förevarande sammanhang må jämväl i korthet redogöras för en av

bolagsskatteberedningen föreslagen begränsning av gällande förmögenhetsbeskattning

för fall av låg taxerad inkomst. Bolagsskatteberedningen

ifrågasatte nämligen att, oavsett örn den av beredningen diskuterade höjningen

av förmögcnhetsdclen till 1Uo genomfördes eller ej, föreskrift borde

införas därom, att för fysiska personer, bosatta här i riket, förmögenhetsdelen

ej skulle uppföras med högre belopp än det vartill den taxerade

inkomsten uppgått. Rörande beredningens motiv till nämnda förslag må

hänvisas till beredningens betänkande del I, sid. 214 f.

Den sålunda av bolagsskatteberedningen föreslagna regeln innebär, att

då den taxerade inkomsten understiger förmögenlietsdelen, d. v. s. 12/s

procent av förmögenheten, förmögenlietsdelen reduceras för att, därest

icke någon taxerad inkomst finnes, icke alls tagas i beräkning. Då inkomst

saknas, utgår alltså icke förmögenhetsskatt.

I vissa av de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrandena

har införandet av ifrågavarande spärregel avstyrkts. Därvid

har bl. a. anmärkts, att det vore mindre riktigt att i de rätt vanliga

fall, då personer med kanske betydande förmögenhet ej deklarerade inkomst,

de helt och hållet skulle undgå förmögenhetsskatt. Man har även

anfört, att det framstode som föga rationellt, att för en person, som t. ex.

under slutet av år 1931 ärvt en förmögenhet och icke under nämnda år

åtnjutit den därav härflutna inkomsten, skyldigheten att i slutet av år

1932 och under våren 1933 utgöra förmögenhetsskatt skulle göras beroende

av huruvida han under år 1931 åtnjutit inkomst av annan förvärvskälla.

Vidare har framhållits, att det föreslagna stadgandet öppnade

en utväg för mindre nogräknade skattskyldiga att uppnå icke avsedd

skattelindring. En omarbetning av stadgandet i syfte att förebygga icke

önskvärda verkningar därav torde — enligt vad kammarrätten uttalade

— svårligen kunna åstadkommas, nied mindre stadgandet utbyttes mot

synnerligen invecklade bestämmelser.

För avgörande av huruvida inkomst eller eljest andra omständigheter

än förmögenheten själv böra utöva inflytande i fråga örn den särskilda

skatten å förmögenhet, må erinras örn att verkningarna utav en enbart

av förmögenhetsbeloppet normerad skatt bliva i fråga örn förmögenheter

av en och samma storlek olika vid olika inkomst. I ett fall tillgripes för

skattens gäldande inkomst, som eljest skulle sparats, i ett annat fall kan

vederbörande anse sig nödsakad inskränka sin konsumtion, i ett tredje

fäll måste själva förmögenheten tagas i anspråk för skattens betalning.

Möjligheten av att själva förmögenheten måste tillgripas är större örn

iörmögenlieten är förbunden mod en liten inkomst än örn den är förenad

med en stor sådan.

Vidare är att beakta, att en skatt, som utgår enbart i förhållande till

förmögenhetens storlek, väl kan vara godtagbar i fråga om mera räntabelt

kapital, medan den beträffande kapital, som gemenligen lämnar låg avkastning,

kan ställa sig mindro lämplig, nämligen med hänsyn till risken

av inskränkning i produktionen.

Skäl för att vid en förmögenhetsskatt taga hänsyn även till inkomsten

föreligga sålunda. Fråga är här örn inkomsten i dess helhet, icke blott

inkomsten av kapital. I den män man åsyftar att motverka, att skatten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 200.

för mycket inkräktar på konsumtionen eller medför kapitalförtäring, synes

nämligen riktigt att taga hänsyn till den skattskyldiges liela inkomst

och ej allenast till kapitalinkomsten (som t. ex. vid jordbruk ej är hela

jordbruksintäkten, utan blott den del, som ej utgör ersättning för jordbrukarnas

eget arbete). En regel, som föreskriver reducering vid låg

kapitalinkomst tillgodoser dock naturligen i viss mån nämnda synpunkter.

I den mån åter man åsyftar att förhindra de menliga påföljderna

av en hård belastning av kapital, som lämnar låg inkomst, är givetvis

tillräckligt att taga hänsyn blott till inkomsten av kapital. En anknytning

till kapitalinkomsten synes emellertid redan med hänsyn till de

taxeringstekniska svårigheter man därvid möter, speciellt beträffande

kapitalinkomstens särskiljande, vara utesluten.

Ifrågasättas kan, örn man vid förmögenhetsskatten bör taga hänsyn

även till den skattskyldiges försörjningsplikt o. dyl. Härvid kan anmärkas,

att, under förutsättning av samma inkomst och förmögenhet,

risken för att förmögenhetsskatten skall medföra en minskning av själva

förmögenheten kan vara större, örn den skattskyldige har stor familj

att försörja än örn han är ensamstående. En dylik risk är dock givetvis

mindre örn inkomsten är mycket stor. Även ur den synpunkten att, vid

lika inkomst och förmögenhet, skatten hårdare träffar en skattskyldig

med stor familj än en ensamstående skattskyldig, synes ett hänsynstagande

till familjeförhållandena vara motiverat. Icke heller denna synpunkt

är av större vikt då fråga är örn mera betydande förmögenheter.

Beträffande frågan örn själva metoden för en anknytning till inkomsten

samt till försörjningsplikt o. dyl., må anföras följande.

Regler, som medföra skattenedsättning för det fall att totalinkomsten,

utan avräknande från densamma av skattefria avdrag, i förhållande till

förmögenheten eller absolut taget är låg, taga uppenbarligen icke hänsyn

till försörjningsplikt o. dyl. Bland dylika regler märkes den ovannämnda,

vid den danska förmögenhetsskatten år 1933 införda regeln

rörande reduktion av förmögenhetsskatten, därest den uppskattade inkomsten

understiger tre procent av förmögenheten. Enligt denna regel

inträder givetvis beträffande alla förmögenheter minskning av skatten

under enahanda förutsättning. Emellertid är att märka, att reduceringen

synes böra inträda vid en jämförelsevis högre inkomst beträffande

smärre förmögenheter än i fråga örn större förmögenheter, försåvitt ej

skatten är så låg, att med hänsyn härtill en reducering ej är av större

betydelse. Risken för att skatten medför en minskning av själva förmögenheten

kan nämligen vid små förmögenheter föreligga även vid en

i förhållande till förmögenheten hög inkomst. Skattens inverkan på konsumtionen

torde blott i fråga örn mindre eller mera måttliga förmögenheter

kunna hava betydelse, men där även vid jämförelsevis stor inkomst.

Den angivna danska regeln står också vid sidan av föreskrifter, enligt

vilka, i fråga örn förmögenheter upp till 100,000 kronor, nedsättning av

skatten gradvis inträder, då inkomsten understiger 4,500 kronor. Örn såsom

i Danmark specialregeln för smärre förmögenheter göres så kraftigt

gående, att den vid dylik förmögenhet för de flesta fall utesluter tillämpningen

av den generella regeln, blir den omgång i taxeringsarbetet, som

kan förorsakas av att två spärregler finnas, av icke alltför stor betydelse.

Såsom nedan anmärkes, kan man genom att vid spärren anknyta till det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

47

beskattningsbara beloppet ernå att i fråga om mindro förmögenheter reduceringen

börjar vid en jämförelsevis högre inkomst än beträffandestora

förmögenheter.

En anknytning till den taxerade inkomsten innebär även bolagsskatteberedningens

förut omnämnda spärregel. Körande denna regel må anmärkas,

att — oavsett örn den är befogad vid den ordinarie skatten eller

ej — den dock icke, i händelse den infördes i samband med den särskilda

skatten å förmögenhet, skulle i tillräcklig grad för förmögenhetsinnehavare

med i förhållande till förmögenheten liten inkomst mildra verkningarna

av berörda skatt. Tillämplighetsområdet för spärregeln är

nämligen ganska begränsat, i det att den träder i funktion blott då inkomsten

är lägre än 1 a/s procent av förmögenheten. Att beakta är vidare,

att regeln även med hänsyn därtill synes mindre lämplig, att reduceringen

blir så långt gående att fullständig skattefrihet inträder, då ickenågon

inkomst är för handen.

Körande en regel sådan som den ovannämnda vid den norska förmögenhetsbeskattningen

gällande, må anmärkas, att densamma redan med

hänsyn till de taxeringstekniska svårigheter, den skulle medföra, icke synes

böra ifrågakomma. I Norge ligga härvidlag förhållandena annorlunda

till.

Enklaste sättet att vid den ifrågasatta skatten anknyta till såväl inkomsten

som omfattningen av försörjningsplikten under medgivande samtidigt

av större lättnad beträffande smärre förmögenheter än beträffande

större, synes vara att taga hänsyn till det för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fastställda beskattningsbara beloppet. Vid stora förmögenheter,

där ortsavdragen hava jämförelsevis mindre betydelse, motsvaras

det beskattningsbara beloppet närmast av den taxerade inkomsten

med tillägg av l2/a procent (Veo) av förmögenheten; den taxerade inkomsten

är här lägre än det beskattningsbara beloppet. Vid små förmögenheter

är ortsavdraget ofta större än förmögenhetsdelen; i vilket fall den

taxerade inkomsten är större än det beskattningsbara beloppet. Av det

anförda följer att, örn man anordnar skattelindring då det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet understiger

viss procent av förmögenheten, lindringen inträder för små förmögenheter

vid en i förhållande till förmögenheten i allmänhet högre taxerad inkomst

än för större förmögenheter.

Det i olika avseenden lämpligaste resultatet har synts kunna vinnas

genom en regel, att det iörmögenhetsbelopp, som lägges till grund för

skatten, icke får överstiga tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet,

dock att nämnda förmögenlietsbelopp aldrig må sättas lägre än till

80 procent av den skattskyldiges hela skattepliktiga förmögenhet.

Den nu ifrågavarande reduktionsregeln synes vara tämligen enkel att

tillämpa. Den innebär, att reduktion av skatten inträder då det beskattningsbara

beloppet understiger fyra procent av förmögenheten. Att märka

är, att reduceringen icke direkt avser själva skattebeloppet, utan den

skattepliktiga förmögenheten. Detta medför, att nedsättningen av det

efter skatteskalan utgående skattebeloppet går längre än till 80 procent

av detsamma. Eftersom nämligen skatten föreslås utgå efter skiktskala

å den del av förmögenhetsbeloppet, som överstiger 50,000 kronor,

blir reduktionen i förhållande till det förmögenlietsbelopp, som sålunda

lägges till grund för skattens beräknande, kraftigare än i förhållande

s. 48 Kontrollera mot PDF

Taxering

m. m.

48 Kungl. Majda proposition nr 200.

till förmögenheten i dess helhet. Även skatteskalans progressivitet verkar

till, att reduceringen av själva skatten blir kraftigare än vad anförda

procenttal utvisar. Vid små förmögenheter går reduceringen med

hänsyn till det beskattningsbara beloppets storlek i vissa fall så långt, att

fullständig skattefrihet ernås.

Vissa olägenheter kunna vara förbundna med en regel som förbinder

den särskilda skatten å förmögenhet med inkomsttaxeringen. Härutinnan

är att påpeka, att inkomsten icke alltid kan förutsättas vara riktigt uppskattad.

På grund av förmögenhetsskattens sammankoppling med inkomsten

medför detta, att även förmögenhetsskatten kan bliva oriktig.

Tillika är att beakta, att sammankopplingen kan inbjuda till att genom

särskilda åtgärder söka få ned inkomsttaxeringen, vilket ju har betydelse

såväl för den särskilda förmögenhetsskattens del som för den statliga.

och kommunala beskattningen i övrigt. Åtgärder i ifrågavarande

syfte kunna helt hålla sig inom lagens råmärken. Olägenheter av nu

angiven art hava åberopats som skäl mot den av bolagsskatteberedningen

föreslagna spärren. Denna gick emellertid så långt, att full skattefrihet

inträdde, örn icke någon inkomst var för handen. Olägenheterna torde

vara av mindre valör, örn fråga är örn en reduktionsregel, vilken, såsom

den ifrågasatta, medför en tämligen försiktig reducering. De mindre

lämpliga verkningar, som i allt fall kunna uppstå, torde uppvägas av de

fördelar, spärren erbjuder.

Vid upprättande av ifrågavarande författningsförslag har övervägts

huruvida taxeringen till skatten skulle i första hand anförtros åt taxeringsnämnderna

eller eventuellt åt prövningsnämnderna. Även örn den

vägen, att låta taxeringen företagas först av prövningsnämnderna, synts

framkomlig, har emellertid befunnits lämpligare att låta taxeringen" till

.skatten ske i samma ordning som taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt. Därvid har naturligen förutsatts, att den särskilda

skatten å förmögenhet skall kunna av 1934 års riksdag antagas å sådan

tid, att taxering till skatten kan nämnda år verkställas av taxeringsnämnderna

innan deras arbete avslutats. Enär skatten blott avser förmögenheter,

överstigande 50,000 kronor, kan den ej komma att avse andra

personer än dem, som äro skyldiga att avlämna deklaration. Beträffande

taxeringsförfarandet synes i huvudsak böra gälla samma regler

som i fråga örn den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Över

taxeringsnämnds beslut rörande särskild skatt å förmögenhet bör sålunda

i vanlig ordning få anföras besvär hos prövningsnämnd, liksom besvärsförfarandet

i övrigt bör ansluta sig till vad i detta avseende gäller

i fråga örn den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Även debitering

och uppbörd synes böra ske i den för nämnda skatt föreskrivna

ordning.

Det bifogade förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet

upptager bestämmelse därom, att i inkomstlängden skall införas den s. k.

beskattningsbara förmögenheten. Detta förmögenlietsbelopp motsvaras

av den verkliga förmögenheten, där ingen reduktion med hänsyn till det

för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ägt

rum, men i annat fall av den sålunda reducerade förmögenheten. Av inkomstlängden

kommer sålunda den verkliga förmögenheten att framgå,

där ej reduceringsregeln trätt i tillämpning; genom jämförelse med det

beskattningsbara beloppet kan avgöras, örn sistnämnda fall är för lian
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 200.

49

den. Då taxeringslängderna enligt tryckfrihetsförordningen äro offentliga

handlingar, bliva alltså uppgifterna rörande vissa personers förmögenhet

offentliga, något som man vid en förmögenhetsskatt i den fristående

beskattningens form icke synes kunna undvika. Erinras kan därom,

att 1914 års värnskatt var så anordnad, att man vid jämförelse med

den vanliga taxeringen medelst en tämligen enkel räkneoperation kunde

1 viss utsträckning få fram den skattskyldiges förmögenhet. Anordningen

innebär sålunda ingen nyhet.

Rörande detaljutformningen av det bifogade förslaget till förordning Detaljmotiom

särskild skatt å förmögenhet må anmärkas. verina till de

Enligt 1 § i nämnda författningsförslag skall särskild skatt å förmo- fatp^gför''

genhet erläggas av fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag (inkl. astegen.°r

därmed likställd utländsk juridisk person) samt i 18 § a) statsskatteförordningen

omförmäld stiftelse, då vederbörandes skattepliktiga förmögenhet

överstiger 50,000 kronor. Härvid har anknytning skett till uttryckssättet

i 15 § i sistnämnda förordning, i vilket författningsrum med skattskyldigs

skattepliktiga förmögenhet förstås den förmögenhet, som jämlikt

12 och 13 §§ berörda förordning tages till beskattning hos skattskyldig.

Härvid är för fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid

beskattningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatta, samt i 18 § statsskatteförordningen omförmälda

stiftelser fråga örn all den förmögenhet, de vid beskattningsårets

utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort. Beträffande

åter fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke

varit här i riket bosatta samt utländska bolag avses den här i riket vid

beskattningsårets utgång nedlagda förmögenheten. Genom att till grund

för skyldigheten att erlägga särskild skatt å förmögenhet lagts skattskyldigs

i 15 § statsskatteförordningen omförmälda skattepliktiga förmögenhet,

torde även framgå, att bl. a. bestämmelsen i 27 § 1 moni.

nämnda förordning angående frikallelse i visst fall från skattskyldighet

får motsvarande tillämpning beträffande berörda skatt.

Regeln, att den beskattningsbara förmögenheten i vissa fall skall bestämmas

med hänsyn till det med avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

fastställda beskattningsbara beloppet, synes icke böra hava

tillämpning beträffande i 18 § a) förordningen omförmälda stiftelser.

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, torde i

anslutning till allmänna gällande regler för dylika makars beskattning,

skatteplikt enligt 1 § böra bedömas med hänsyn till båda makarnas sammanlagda

förmögenhet, liksom beskattningsbar förmögenhet synes böra

beräknas för makarna gemensamt. Tillämpningen av bestämmelserna i

2 § tredje stycket lärer böra ske med hänsyn till det för makarna gemensamt

fastställda beskattningsbara beloppet. Äkta makar, som under beskattningsåret

levt åtskilda, torde böra betraktas såsom av varandra oberoende

skattskyldiga.

Bestämmelserna i övrigt anknyta sig i huvudsak till föreskrifterna i

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt men hava utformats

med hänsyn därtill, att särskild skatt å förmögenhet kan komma

att utgå även för det fall att för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp oj förefinnes och dylik skatt alltså ej skall erläggas.

Bihang till riksdagens protokoll 19-14. 1 sami. Sr ''200.

\

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 o

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslaget till förordning om ändrad lydelse ur vissa delar ar förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innefattar bl. a. ändring

av 13 § i sistnämnda förordning. De i författningsförslaget i

13 § a)—d) införda föreskrifterna motsvara de hittills gällande, dock

har för det fall, att någon åtnjuter avkastning av egendom, vartill ägan

derätten tillagts hans avkomling, utsagts, att med avkomling skall jämställas

adoptivbarn och adoptivbarns avkomling. För de synpunkter, som

ligga till grund för de under e) och f) omförmälda stadgandena, har förut

i korthet redogjorts. Till förekommande av obilliga verkningar har ansetts

erforderligt att stadga, att föreskrifterna under e) och f) ej må föranleda

till att förmögenhetstillgången ifråga beräknas högre än till 25

gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under

nästföregående beskattningsåret. Ändringarna rörande 13 § hava ansetts

böra träda i kraft först vid 1935 ars taxering.

18 § a) statsskatteförordningen föreslås, i enlighet med vad tidigare

anförts, skola ändras därhän, att författningsrummet kommer att avse

även stiftelser, vilka hava tili huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Berörda ändring synes böra träda i tillämpning redan vid 1934 års taxering.

I och med överflyttningen av ifrågavarande stiftelser till i 18 §

a) upptagna kategori av skattskyldiga, komma med hänsyn till formuleringen

av 2 § förordningen örn kommunal progressivskatt berörda stiftelser

att automatiskt underkastas skyldighet att utgöra dylik skatt ävensom

utjämningsskatt.

Rörande 24 § föreslås en omformulering i syfte att utmärka, att den

i paragrafen föreskrivna begränsningen rörande ansvarigheten för inkomst-

och förmögenhetsskatt skall gälla även skatt för förmögenhet, som

påföres oskift dödsbo för det beskattningsår varunder dödsfallet inträffat.

Rörande förslaget till förordning örn ändring i vissa delar ar taxeringsförordningen

må anmärkas följande. Av taxeringslängden bör tydligt

framgå, huruvida stiftelse, som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

ansetts hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen och

sålunda skall underkastas den progressiva skattefoten. För den skull

Ilar föreslagits införande i 86 § taxeringsförordningen av bestämmelse

därom, att vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall beträffande dylik stiftelse i inkomstlängden anmärkas skattens

grundbelopp, uträknat enligt den progressiva skalan.

Därest stiftelse hänförts till sådan stiftelse, varom nu sagts, skulle med

tillämpning av gällande regler stiftelsen ej erhålla underrättelse härom.

Då stiftelsen ej heller hade rätt att i den i 124 § angivna ordning anföra

besvär däröver, att stiftelsen ansetts vara sådan, att den progressiva skalan

skulle gälla för densamma, kunde rättsförlust uppsta. För den skull

har ansetts nödigt att i 90 § taxeringsförordningen föreskriva att stiftelse,

som hänförts till sådan stiftelse, varom i 18 § a) statsskatteförordningen

sägs, skall av taxeringsnämndens ordförande erhålla underrättelse

därom. Tillika har ansetts böra i 123 § 2 mom. taxeringsförordningen

föreskrivas, att då stiftelsen ej erhållit dylik underrättelse, stiftelsen

skall åtnjuta extra ordinär besvärsrätt under samma förutsättningar

som gälla för det fall, att underrättelse örn avvikelse från deklaration ej

erhållits.

Stockholm i finansdepartementet den 30 december 1933.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 200.

51

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas tills vidare

årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet

vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före

den 1 mars under taxeringsåret, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga

förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den

skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras

därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk

juridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda

förordning omförmäld stiftelse.

2 *.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande

till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,

ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall

hans omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår,

som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga

förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för

ifrågavarande beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara

beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett

belopp motsvarande tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock

minst åttio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej

för den skattskyldige något sådant beskattningsbart belopp, utgör den.

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande åttio procent av

den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

3 *.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men

icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 50,000 kronor;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 %o av återstoden

300.000 » » 500,000 » : 400 » » 300,000 » » 3 %0 » »

500.000 » » 1,000,000 » : 1,000 » » 500,000 » » 4%0 »

1,000,000 kr. : 3,000 » »1,000,000 » » 5 %0 » »

4 §.

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes

skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda

förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna

gemensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje

stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet.

Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten

samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tilllämpning.

5 §.

1 morn. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 morn. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till

ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å

förmögenhet enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad

till sådan skatt, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å

förmögenhet enligt denna förordning att utgå med det belopp, som genom

berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering

skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §.

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras

till dylik skatt.

7 i

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från

skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas

jämväl i fråga örn särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §.

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § i förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet

eller delägare i skiftat dödsbo allenast för val av skatten å hans lott belöper

och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 200.

53

9 §.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles

i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis

skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas

till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock

att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad,

av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara

förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara

förmögenhet, som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits

till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

stadgas örn rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring

i dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt

å förmögenhet enligt denna förordning.

10 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna

förordning, under iakttagande av följande särskilda föreskrifter.

I inkomstlängden skall vid taxeringen införas uppgift örn den till särskild

skatt å förmögenhet enligt denna förordning beskattningsbara förmögenheten.

Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning skall ej

tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall

tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan

skatt.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas

den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt

denna förordning, som därav må föranledas.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 141 § 1 mom. samt 143 § 1 och 2

mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt

räknas jämväl särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, dä förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Förslag

till

förordning örn ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt den 28 september 1928 (nr 373).

Härigenom förordnas, att 13, 18 och 24 §§ förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt den 28 september 1928 skola, 18 § i nedan

angiven del, erhålla följande ändrade lydelse, samt att i anvisningarna

till nämnda förordning skall införas en anvisning till 13 § av nedan angivna

lydelse:

13 %.

I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med

ägare :

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad

ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller

ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten

upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn

eller adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta

avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger,

att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom

förmögenhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten

beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen

av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

18 $.

Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss i särskild ordning bestämd

procent av ett för den skattskyldige fastställt grundbelopp, som

uträknas enligt nedan angivna grunder.

a) För fysiska personer, oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar

och utländska bolag ävensom för stiftelser, som enligt de för desamma

gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, utgör

grundbeloppet:

för den---tre procent av det beskattningsbara beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

24 $.

För inkomst- oell förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,

såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift

dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans

lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av

eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 18 $.

Förhållande som avses i 13 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt

att förmo genheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav

komma att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen

eller denne närstående person. Den omständigheten, att äganderätten

skilts från rätten till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta

mera som en, exempelvis för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad

yttre form än som en anordning åsyftande att åstadkomma en verklig

överflyttning av de förmåner, innehavet av förmögenheten kan anses

medföra.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;

dock skall 13 § i sin nya lydelse jämte anvisningen till densamma

tillämpas först i avseende å 1935 års taxering.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 86 §, 90 § och 123 § 2 mom. i taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skola i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

86 §.

För varje---i 77 § 2 mom.

De beslutade---skattskyldiges namn.

I inkomstlängden---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

såvitt angår annan skattskyldig än svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt

bankbolag och i 18 § a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

omförmäld stiftelse, taxerat belopp, beloppet av medgivna

ortsavdrag och beskattningsbart belopp;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

_ såvitt angår stiftelse, som omförmäles i 18 § a) förordningen om statlig

inkomst- ock förmögenhetsskatt, taxerat belopp, beskattningsbart belopp

och skattens grundbelopp, samt

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, bolagets

kapital, belopp, för vilket jämlikt 7 § g) förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, beskattningsbart

belopp, skatteprocent därå och skattens grundbelopp;

dels i avseende å--— taxeringslängden införas.

Närmare föreskrifter — — — Kungl. Majit.

Taxeringslängderna underskrivas —--och ledamöter.

90 §.

1 merni. Har taxeringsnämnden ----till denne.

2 morn. Har självdeklaration---därtill anmanats.

3 mom. Har vid taxeringen stiftelse åsatts grundbelopp enligt 18 § a)

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens

ordförande att ofördröjligen i rekommenderat brev med

allmänna posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

4 moro. Underrättelse, som ovan i denna paragraf omförmäles, skall innefatta

upplysning örn vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

123 §.

2 mom. Den som —--hos kammarrätten.

Har stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig självdeklaration

och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet förekommit,

som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan,

vid taxeringen åsatts grundbelopp enligt 18 § a) förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts,

såvitt angår denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att

stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden

före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av

länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i

Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

57

Bilaga 2.

Särskild beskattning av förniögenhetsavkastning.

Sedan åt undertecknad uppdragits att verkställa utredning rörande särskild

beskattning av förmögenhetsavkastning, bär av mig avgivits en promemoria

med dylik utredning, vars innehåll skall här i starkt förkortad

form återgivas.

I promemorian behandlas först i en »allmän del» dels innebörden av

särskild skatt å förmögenhetsavkastning, dels beskattning av förmögenhet

och förmögenhetsinkomster i vissa främmande länder, dels skatteincidensen

beträffande förmögenhetsavkastning.

Vad angår syftet med beskattning av förmögenhetsavkastning framhålles,

att man plägar anse att finansiellt sett beskattning av förmögenhet

och beskattning av förmögenhetsavkastning hava samma syfte, nämligen

merbeskattning av s. k. fonderad inkomst. Detta gäller dock endast så

länge förmögenhetsskatten håller sig inom sådana gränser, att den normalt

kan uttagas av inkomsten. Utgångspunkt för denna beskattning är

skatteförmågeprincipen. I promemorian angivas vissa sätt, på vilka en

skatt å förmögenhetsavkastning kan teoretiskt motiveras från sagda utgångspunkt.

En allmän beskattning åsyftande att träffa fonderad inkomst

kan ske antingen genom att beskatta förmögenheten såsom sådan

eller genom att beskatta inkomsten eller avkastningen såsom sådan. En

mellanform är att viss bråkdel av förmögenheten anses såsom inkomst

och vid inkomstbeskattningen behandlas såsom sådan (det svenska systemet).

Vad angår valet mellan de båda ytterlighetsformerna fastslås, att

detta spörsmål är en gammal stridsfråga, men att normalt en merbeskattning

av förmögenhetsinkomster, örn en sådan kan genomföras, i längden

åstadkommer den noggrannaste avvägningen efter skatteförmåga. Frågan

örn fristående förmögenhetsskatt behandlas för övrigt ej i promemorian.

Man kan utom en allmän merbeskattning av förmögenhetsinkomster

också tänka sig en partiell sådan. Dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomster

genom beskattning såväl hos bolagen som aktieägarna av samma

inkomst är ett exempel på dylik merbeskattning. Särskilda kupongskatter

å t. ex. aktieutdelningar och obligationsräntor äro andra exempel.

Av redogörelsen för ifrågavarande beskattning i ett antal främmande

länder framgår, att, medan vissa länder ha en fristående förmögenhetsbeskattning,

ernås i länder med system av ett flertal skatter vid källan

en merbeskattning av förmögenhetsavkastning genom högre skattesats

för sådana skatter vid källan som avse dylik avkastning. I England nås

ett motsvarande resultat i viss utsträckning genom att arbetsinkomst intill

visst belopp vid beskattningen reduceras med visst procenttal. En

liknande anordning har funnits i U. S. A. men synes ej längre vara gällande

där.

Frågan om skatteincidensen, huru skatten till sist — genom övervältning

— träffar olika personer, har, särskilt när det gäller speciella skatter

å viss kapitalavkastning, ansetts vara av den utomordentliga vikt, att den

i promemorian behandlats. Resultatet av utredningen i denna punkt är

i stort sett följande. Vad angår eventuell särbeskattning genom kupongskatt

å obligationsräntor (utom inkomstbeskattningens ram), kommer

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Marits proposition nr UDO.

denna att såvitt tvaga är om etter skattens införande verkställda nyemissioner

i huvudsak träffa låntagaren, enär räntorna å nya obligationer

kunna väntas höjda med i stort sett den förutsedda framtida kupongskattens

belopp. Vad åter angår redan utfärdade obligationer kan antagas,

att en kupongskatt träffar i huvudsak dem som äga obligationerna vid

den tidpunkt, när den nya merbeskattningen blir känd. Dessas framtida

nettoavkastning minskas, och på den grund sjunker omedelbart obligationernas

kapitalvärde (skatten amorteras). Vad angar frågan örn en särskild

kupongskatt å aktieutdelningar utom inkomstbeskattningens ram,

kan antagas, att denna skulle i huvudsak stanna å aktieägarna och verka

såsom annan merbeskattning ä industrien (t. ex. genom skatt a aktiebolag).

En viss omedelbar nedgång av aktiekurserna beträffande redan befintliga

aktier såsom en följd av den försämrade räntabiliteten torde vara

att förutse. Kupongskatterna å såväl aktieutdelningar som räntor å nyutfärdade

industriobligationer skulle summariskt sett båda träffa aktieägarna,

därvid dock vore att märka, att marknaden för placeringar i dessa

papper representerade en så stor del av kapitalmarknaden, att antagligen

ej räntefoten skulle ökas med hela skattebeloppet. Infördes skatter vid

källan å all kapitalavkastning, skulle däremot ej någon övervältning inom

landet vara att förutse. Infördes merbeskattning av kapitalavkastning

ej genom beskattning vid källan utan genom beskattning direkt hos kapitalisten,

skulle resultatet bliva i huvudsak detsamma som beträffande

skatter vid källan, men med den skillnaden att det, vad angår progressiva

skatter, skulle vara svårt att bedöma efter vilken skattenivå jämviktsläget

beträffande räntefoten skulle komma att inställa sig.

I andra huvudavdelningen behandlas möjligheten att i Sverige införa

särskild skatt å förmögenhetsavkastning.

Vad angår frågan örn personlig skatt a förmögenhetsavkastning framliålles

till en början, att hänsyn måste tagas till i Sverige redan förekommande

merbeskattning av dylik avkastning. En allmän merbeskattning

av förmögenhetsavkastning inbegripes principiellt i den svenska förmögenhetsskatten.

Vid sidan härav finnas merskatter a förmögenhetsinkomster

av speciella slag, t. ex. dubbelbeskattningen av aktieinkomster

och inkomster genom ekonomiska föreningar så ock den kommunala fastighetsskatten,

i den mån det därigenom beskattade beloppet ej motsvaras

av inkomst, samt skogsaccisen.

1 valet mellan olika former av allmän merskatt a förmögenhetsavkastning

synes den som direkt träffar denna inkomst vara den ur principiell

synpunkt i längden bästa, under förutsättning att även sådan avkastning,

som visar sig i materiellt utbyte, skall medräknas i avkastningen (t. ex.

innehav av smycken etc.). Vill man med en tillfällig skatt göra ett tvärsnitt

genom hela kategorien av förmögenhetsägare, finnas däremot goda

skäl att föredraga beskattning av förmögenhet framför merbeskattning av

förmögenhetsinkomst, därför att avkastningen kan på grund av tillfälliga

förhållanden vara en annan än normalt. Är det fråga örn sådan merbeskattning

av kapitalavkastning, som avses att bliva varaktig, bör tagas i

övervägande, örn den ej av praktiska skäl bör i sin helhet anordnas i en

enda form. Vid en tillfällig merbeskattning av förmögenhetsavkastning

ligger saken annorlunda. Genom att en särskild skatteform väljes betonas

skattens mera tillfälliga karaktär, vilket kan tänkas utöva en rätt

stor psykologisk inverkan, bl. a. på förmögenhetsinnehavarna, som vid en

skatt, vars tillfälliga natur betonats, bliva mindre benägna att företaga

dispositioner till skattens undgående.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

59

Personlig merbeskattning av förmögenhetsavkastning synes kunna äga

rum efter i huvudsak två metoder: 1) den direkta metoden, enligt vilken

man söker få fram den faktiska avkastningen av olika slags förmögenhetstillgångar

oell upptager denna inkomst till högre belopp än det verkliga;

samt 2) den indirekta metoden, enligt vilken man söker få fram den

avkastning, som anses ej vara att hänföra till förmögenhetsavkastning,

och medräknar denna med lägre belopp än det verkliga. Även mellauformer

mellan de håda metoderna äro tänkbara.

I promemorian genomgås härefter de olika slagen av förvärvskällor

vid den svenska inkomstbeskattningen med särskild hänsyn till frågan,

i vad mån i desamma ingår förmögenhetsavkastning. I samband därmed

behandlas jämväl spörsmålet, i vad mån gäldränta hänför sig till de

olika förvärvskällorna.

Därefter undersökes möjligheten att vid tillämpning av den direkta metoden

ur varje förvärvskälla urskilja vilket belopp som bör betraktas såsom

förmögenhetsavkastning. Det framgår, att ett sådant urskiljande beträffande

flera förvärvskällor möter stora svårigheter och ej kan åstadkommas

med nuvarande deklarationsuppgifter. I anslutning härtill undersökes

möjligheten att vid ifrågavarande beskattning undantaga vissa

slag av avkastning — exempelvis av jordbruksfastighet — och såmedelst

åstadkomma en differentiering mellan olika slag av förmögenhetsinkomster.

Undersökningen giver vid handen, att även ett sådant urskiljande

möter stora tekniska svårigheter; de olika förvärvskällorna gå i varandra,

och de nuvarande gränsbestämningarna m. m. skulle få en betydelse, som

ej vore avsedd. Även gäldränteavdragets fördelning representerar hälen

betydelsefull praktisk svårighet.

En tillämpning av den indirekta metoden — ungefär sådan som denna

vöre utformad i England — skulle sannolikt i praktiken ställa sig enklare

än användande av den direkta metoden, men även här nödgades man göra

vissa antaganden och fastställa schabloner. Örn man ville provisoriskt

införa en reform i angivet syfte, vore den enklaste utvägen att merheskatta

vad som ej ansåges utgöra arbetsinkomst.

Eventuell lagstiftning med det angivna syftet kunde ej komma i tillämp

ning vid 1934 års taxering med hänsyn bl. a. till behovet av ändrade de

klarationsformulär.

I ett särskilt kapitel behandlas frågan örn kupongskatt a aktieutdelningar

såsom särskild skatt vid sidan av inkomstskatten. Då en sådan beskattning

verkar praktiskt taget såsom en skatt på själva bolaget ä den

vinst, som utdelas, kommer frågan om dess berättigande att praktiskt taget

sammanfalla med frågan örn den svenska industriens skattebelastning

i förhållande till motsvarande belastning utomlands. Den s. k. bolagsskatteberedningen

hade efter en jämförelse med utlandet kommit till det

resultatet att den svenska industrien vore jämförelsevis alltför hårt beskattad.

Av denna beredning hade framlagts ett förslag till kupongskatt

a aktieutdelningar men med huvudsaklig karaktär av att utgöra ett integrerande

led i gällande inkomstbeskattning. Detta förslag kunde tjäna

som teknisk förebild för ett eventuellt förslag örn fristående kupongskatt

a aktieutdelningar. En fristående kupongskatt vore emellertid tekniskt

lättare att anordna än den av beredningen föreslagna skatten.

Vad angår frågan om fristående kupongskatt å obligationsräntor fram

hålles, att en dylik skatt skulle innebära både praktiskt och principiellt

en nyhet i svenskt skattesystem. Vid bedömande av en dylik skatt måste

mycken hänsyn tågås till skattens verkan, lil. a. den förut berörda örn

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Martts proposition nr 200.

ständigheten, att verkan blir helt olika beträffande gamla och nya obligationer.

Vad angår redan befintliga obligationer kunde det måhända

anses mindre lämpligt att nu införa en beskattning av personer i utlandet,

då den tysta förutsättningen vid obligationernas utsläppande otvivelaktigt

varit framtida skattefrihet och en efterföljande beskattning skulle

kunna skada våra framtida lånemöjligheter. För räntor å nya obligationer

kan man däremot, örn man vill, uttaga kupongskatt även av personer

i utlandet, vilket dock betyder en högre låneränta, varför ej de utländska

obligationsägarna utan de svenska låntagarna i huvudsak träffas av skatten.

Kupongskatt å obligationsräntor vore olämplig som en tillfällig

anordning. Frågan örn skattefrihet är vad angår kupongskatt på obligationsräntor

mycket viktig och bör även den betraktas olika för gamla och

nya obligationer. Vad angår gamla obligationer måste nämligen denna

fråga bedömas med hänsyn till obligationsägaren men vad angår nya obligationer

med hänsyn till obligationsutfärdaren. Beträffande obligationslån

från utländska stater med kupongskatt har i stor utsträckning frihet

från kupongskatten uttryckligen måst utfästas. För den tekniska utformningen

av eventuell kupongskatt å obligationsräntor kan vad som gäller

beträffande kupongskatt å aktieutdelningar väsentligen tillämpas, men

frågan blir mer komplicerad, örn utländska obligationsräntor skola medtagas

under skatten.

I promemorian göras slutligen vissa kalkyler å vad eventuell skatt å

förmögenhetsavkastning skulle kunna tänkas under olika förutsättningar

inbringa. Kalkylerna angivas emellertid vara synnerligen osäkra.

Stockholm i februari 1934.

Carl W. V. Kuylenstierna.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 200.

61

Bilaga 3.

Historik rörande den svenska förmögenhetsbeskattningen.

Förslag till skattläggning av förmögenhet i form av ökad beskattning

av fonderad inkomst framlades i ett år 1894 avgivet betänkande. Förslaget

gick nt på att vid bevillningen inkomst av kapital skulle ökas med

hälften.

Kammarrätten, som avstyrkte förslaget, påpekade bl. a., att det vore

oegentligt att utesluta från merbeskattning sådan inkomst av förmögenhet

som skattetekniskt icke utgjorde inkomst av kapital, såsom inkomst

av fast egendom.

1895 års bevillningskommitté föreslog, att inkomst av kapital skulle vid

bevillningstaxeringen förhöjas med 20 procent, men borde förhöjningen

inträda först vid en sammanlagd inkomst av 1,500 kronor och däröver.

1897 års kommunalskattekommitté uttalade sig för en kraftigare beskattning

av fonderad inkomst än av annan inkomst. Lämpligaste möjligheterna

härvidlag vore en inkomstskatten kompletterande förmögenhetsskatt

eller skärpt arvsbeskattning.

I ett år 1904 avgivet kommittébetänkande rörande den statliga beskattningen

m. m. framlades förslag till bl. a. fristående förmögenhetsskatt.

Underkastade skatten voro fysiska personer samt vissa föreningar,

samfund och stiftelser. Förmögenhet under 3,000 kronor undantogs från

beskattning. Likaså fritogs enskild skattskyldigs förmögenhet, understigande

10,000 kronor, därest den skattskyldige var fri från utgörande av

bevillning och inkomstskatt. Skatten var tänkt såsom i huvudsak proportionell,

i det densamma skulle utgå med O.so kronor per 1,000 kronor. Emellertid

skulle enskild skattskyldig städse få åtnjuta avdrag vid förmögenhetstaxeringen

med 2,000 kronor, varigenom ernåddes en viss jämkning

i belastningen för förmögenheter närmast ovan minimum.

Förslaget åtföljdes ej av några motiv.

Den gällande anordningen av förmögenhetsbeskattningen daterar sig

som bekant från år 1910. I prop. nr 88/1910, avseende förordning örn

inkomst- och förmögenhetsskatt, föreslogs, att till den taxerade inkomsten

skulle läggas 1lm av förmögenheten. Beträffande departementschefens motivering

hänvisas till prop. sid. 135 ff. samt till ett sammanträngt referat

i bolagsskatteberedningens betänkande I sid. 188 ff. Till departementschefens

framställning må fogas följande anmärkningar.

Departementschefen karakteriserade den valda anordningen för förmögenhetsbeskattningen

sålunda, att densamma principiellt byggde på förmögenhetens

avkastning. Likväl är ju icke fråga örn en beskattning av

förmögenhetens avkastning på det sätt, att vid inkomstbeskattningen förmögenlietsinkomst

antingen räknas till högre belopp än verkliga inkomsten

eller ock underkastas en förhöjd inkomstprocent. Vill man beskatta

förmögenhetsinkomst exempelvis kraftigare än annan inkomst, kan man

nämligen förfara bl. a. så, att man förhöjer den fonderade inkomsten

med Va och beskattar den förhöjda inkomsten efter samma skattefot

som annan inkomst eller ock så, att skattefoten för fonderad inkomst bestämmes

V-i högre än skattefoten för annan inkomst. Merbeskattning av

fonderad inkomst enligt nämnda metoder hade tidigare ifrågasatts. Gent

1894 ira kom

mitterade.

Kammarrätten

1895.

1895 ira be
villningakom
mitté.

1897 ira kommunalskattekommitté.

Kommittébetänkande

ir 1904.

1910 års

skattelagstiftning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Mcij:ts proposition nr 200.

Beskattning

ao förmögenhet

vid sidan

av den ordinär

xeinkomstoch

förmögenhetsskatten

till staten.

emot en dylik anordning av förmögenhetsbeskattningen anmärkte departementschefen

till en början, att därigenom lämnades åsido förmögenhet,

som icke gav någon avkastning. Vidare hänvisade departementschefen

till svårigheten att speciellt beträffande inkomst av fast egendom särskilja

vad som kunde anses härröra av förmögenhet. Den av departementschefen

valda utvägen lämnar icke rum för dessa anmärkningar.

Densamma skulle kunna karakteriseras sa. att inkomsten ökas — icke

med viss del av den verkliga inkomsten av förmögenhet — utan med

viss del av en efter en allmän schablon beräknad avkastning. Schablonen

innebar, att avkastningen skulle antagas utgöra 5 procent av förmögenheten.

Då en ytterligare förutsättning var, att fonderad inkomst

skall bära V» högre skattebörda än inkomst av arbete, blev tillägget till

inkomsten ‘/a av 5 procent av förmögenheten - 1.67 procent eller 1 /«*, av

förmögenheten. Med detta system undgår man svårigheten att uppskatta

förmögenhetsavkastningens verkliga belopp, varjämte ernås, att förmögenhet

utan avkastning blir föremål för beskattning.

Varför valdes då ej i stället en fristående förmögenhetsskatt! Även

en dylik blir ju oberoende av förmögenhetens faktiska avkastning. Ett

skäl som kan anföras till förmån för det gällande systemet är ju etet, att

man vid detsamma undgår att prisgiva förmögenhetsuppgifterna för

offentligheten. Denna synpunkt synes likväl icke återfinnas varken i

prop. nr 88 eller i departementschefens kammaranföranden, men kan ju

det oaktat hava varit av betydelse vid hans ställningstagande. I stället

framhöll departementschefen till förmån för den föreslagna anordningen

— i propositionen mera antydningsvis, i debatten med skärpa — att detsamma

medförde, att skatten ä förmögenhet blev beroende ej allenast av

förmögenhetens utan även av den taxerade årsinkomstens storlek. Denna

inverkan sker i den riktningen, att ett och samma förmögenhetsbelopp

blir hårdare beskattat ju större den taxerade inkomsten är. Samma skäl

åberopades av vederbörande riksdagsutskott, som i anledning av en motion

till förmån för en fristående förmögenhetsskatt uttalade, att den föreslagna

förmögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållanden

kunde antagas i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av förmögenhetsskattens

belopp efter skatteförmågan.

Vid sidan av den förmögenhetsbeskattning, som sker genom den ordinarie

inkomst- och förmögenhetsskatten, har förmögenheten underkastats beskattning

genom extra ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatter (åren

19181, 1919, 1932 och 1933) ävensom genom kommunal progressivskatt och

utjämningsskatt. I varje fall är härvid fråga örn en på taxeringen till

den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten grundad beskattning.

Avvikande anordnad var den beskattning av förmögenheten, som ägde

rum genom värnskatten (beslutad år 1914, Svensk förf.-saml. nr 284). Värnskatten,

som var utformad i syfte att drabba de bättre situerade, utgick

nämligen på grundval av den taxerade inkomsten med tillägg av Vio av

förmögenheten. Progressiviteten var kraftigare än vid inkomst- och förmögenhetsskatten.

Taxering till värnskatt företogs under senare delen

av år 1914 av särskilda värnskattenämnder och grundades i legel på 1914

års deklarationer. Skatten skulle erläggas år 1915. dock ägde skattskyldig

rätt att inbetala skattebeloppet med V ett vart av åren 1915—1917.

I propositionen rörande värnskatten (1914:85) diskuterades möjligheten

av att låta den extra beskattningen av förmögenhet ske i formen av

1 Förutom extra ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs för detta år en särskild

tilläggsskatt till den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 200.

63

en fristående förmögenhetsbeskattning. Vederbörande departementschef

aberopade emellertid gentemot den fristående beskattningen samma skäl

som anfördes av departementschefen år 1910, det nämligen, att förmögenhetsskatten

borde vara beroende även av inkomstens storlek. Skattebördan

borde, enligt vad i propositionen anmärktes, avvägas med hänsyn till

<len skattdragandes ekonomiska ställning som en helhet, icke efter varje

del för sig utan hänsyn till den andra delen.

I det av Landén föreslagna kommunala skattesystemet ingick en proportionell

fristående förmögenhetsskatt.

Eiserman och v. ^Volckers förslag till kommunal beskattning upptog

bl. a. en progressiv kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt. Grundvalen

för denna var inkomsten med tillägg av 7«o av förmögenheten.

Utredning rörande förmögenhetsbeskattningen har företagits av de s. k.

inkomstskattesakkunniga i ett år 1922 avlämnat betänkande (ej tryckt, refererat

i bolagsskatteberedningens betänkande, sid. 192 ff.).

Enligt lämnade direktiv ålåg de sakkunniga bl. a. att avgiva yttrande

örn oell i vad mån en skärpning av förmögenhetsbeskattningen,

därest en sådan skärpning av statsfinansiella skäl funnes önskvärd,

kunde anses i övrigt av förhållandena påkallad eller eljest lämplig.

Härutinnan anförde de sakkunniga i huvudsak följande: Enligt de sakkunnigas

mening hade teoretiskt ovederläggliga skäl icke kunnat förebringas

för att vid sidan av inkomstbeskattningen beskatta förmögenheten

såsom sådan. På grund härav och enär vidare en dylik beskattning

av samlat kapital ur nationalekonomisk synpunkt alltid vore ägnad

att väcka betänkligheter, därest den ledde till kännbar minskning av nationalförmögenheten,

måste en förmögenhetsbeskattning av mera varaktig

art nödvändigtvis hållas inom mycket måttliga gränser. Det syntes de sakkunniga

kunna ifrågasättas, örn icke den dåvarande förmögenhetsbeskattningen

(1919 års tariff, förhöjd med 75 procent), redan vore så tung, att

någon skärpning av densamma icke borde kunna tillrådas. De sakkunniga

hänvisade i detta avseende till av de sakkunniga företagna beräkningar

angående förmögenhetsbeskattningens tyngd i vissa antagna fall

samt förmögenhetsskattens sammanlagda avkastning. Dessa beräkningar

gåve enligt de sakkunnigas mening vid handen, att den statliga och kommunala

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen innebure en mycket kraftig

beskärning av den samlade nationalinkomsten, ovillkorligen ledande

till en betänklig minskning av sparkapitalet och till en därav föranledd

ökad svårighet att genom beskattning av dessa skattekällor anskaffa i

framtiden erforderliga skattemedel.

De sakkunniga hade vidare att taga i övervägande, huruvida det för

framtiden kunde befinnas ändamålsenligt och lämpligt att ordna förmögenhetsbeskattningen

genom en självständig, från sitt nuvarande sammanhang

med inkomstbeskattningen frigjord förmögenhetsskatt. På

grund av sin begränsade tid inskränkte sig de sakkunniga till vissa allmänna

uttalanden rörande spörsmålet ifråga. Dessa uttalanden hava innebörden

av en rekommendation för den fristående beskattningen. De

sakkunniga framhölle inledningsvis, att vid sistnämnda skatteform be

skattningen av förmögenhet lätt kunde statistiskt klarläggas, örn än denna

praktiska fördel vore av mera sekundär betydelse. Vidare uttalade de

sakkunniga, att vid den gällande anordningen av förmögenhetsbeskattningen

merskatten å förmögenhetsinkomst bleve, i procent räknad, ytterst

ojämn och särskilt inom de lägre inkomstgrupperna mycket stor. Så länge

som skatteskalan vore så modest anlagd som vid inkomst- och förmögen
-

Senare ko/nmittéutredningar.

Inkomst
skattesak
kunniga.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majlis proposition nr 200.

hetsbeskattningens införande, spelade detta icke någon nämnvärd roll,

men då skatteprogressionen oell därmed beskattningens tyngd blivit i betydande

grad skärpta, måste missförhållanden av dylik art och omfattning

tillmätas en starkt ökad betydelse. Dessa olägenheter kunde med säker

het undvikas vid en självständig förmögenhetsbeskattning. Slutligen anmärkte

de sakkunniga, att vid den fristående beskattningen icke behövde

upprätthållas den »knappast hållbara fiktionen», att inkomst av annat

slag än förmögenhet bleve mera skattekraftig då den förenades med

kapitalinkomst. Vid den fristående beskattningen undginge man även

den fiktionen, att all förmögenhet gåve en till 5 procent beräknad avkastning,

utan kunde man i stället bygga på själva förmögenhetsbesittningen,

»vilken i och för sig är ett tecken på välstånd utöver det som arbetsförmågan

och arbetsmöjligheterna kunna skapa och tillräckligt att motivera

en särheskattning av förmögenheten vid sidan av skatten på inkomst».

Boiagsakatte- Förmögenhetsbeskattningen i Sverige har gjorts till föremål för över
beredningen.

vägande jämväl av bolagsskatteberedningen i dess år 1931 avgivna betan

kande. Bolagsskatteberedningen, som föreslagit viss lindring av aktiebolagsbeskattningen,

har som utväg att erhålla ersättning för den härav

föranledda minskningen av skatteintäkterna anvisat höjning av skatten å

förmögenhet i förening med skärpning av skatteskalan för fysiska personer.

Beredningen har därvid ifrågasatt höjning av förmögenhetsdelen

till 1/so alternativt 9/soo.

I betänkandet diskuteras (sid. 196 ff.) huruvida det nuvarande systemet

för beskattning av förmögenheten lämpar sig för uttagande av en för genomförande

av beredningens förslag örn lättnad i bolagens beskattning

erforderlig ökad beskattning. Beredningen framhåller därvid bl. a., att

en icke oväsentlig förtjänst hos det gällande systemet vore, att detsamma

medgåve uttagande av förhållandevis hög förmögenhetsskatt i de

fall, då en relativt liten förmögenhet vore förenad med en stor inkomst,

liksom att i de fall, då förmögenheten lämnade låg avkastning, skattesatsen

bleve lägre än i händelse avkastningen, procentuellt taget, vore större.

Detta läte sig icke göra med en självständig förmögenhetsskatt. Beredningen

uttalade vidare, att en fristående skatt kunde oftare än den med

inkomstskatten kombinerade förmögenhetsskatten leda till att själva förmögenheten

måste tillgripas för skattebetalningen. Det gällande systemet

syntes i det stora hela kunna försvaras. I varje fall kunde ett system med

fristående förmögenhetsbeskattning icke utan vidare betecknas såsom så

klart överlägset det nuvarande systemet, att beredningen hade anledning

att taga initiativ till en omläggning av förmögenhetsbeskattningen enbart

för att möjliggöra en överflyttning av en del av bolagens skattebörda å

ägarna av förmögenhet. En dylik omläggning borde f. ö. baseras på färskare

statistiskt material än vad som stöde beredningen till buds, nämligen

på 1930 års folkräkningsmaterial.

Beträffande den av beredningen ifrågasatta höjningen av förmögenhetsdelen

till Vso uttalade beredningen, att höjningen icke kunde betecknas

såsom anmärkningsvärt kraftig, åtminstone icke vid ungefär dåvarande

utdebiteringsprocent (145 %) och oförändrade skatteskalor. Skulle däremot

utdebiteringsprocenten ökas mera avsevärt eller skalorna skärpas,

kunde en höjning av förmögenhetsdelen medföra en väl kraftig skärpning

av skattesatserna för förmögenheter inom de högre intervallerna.

Ehuru en höjning av förmögenhetsdelen till Vso blott till en del kompenserar

den föreslagna lättnaden i bolagens beskattning, har beredningen icke

ifrågasatt ytterligare höjning av förmögenhetsdelen och ej heller direkt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

berört verkningarna av en dylik ytterligare höjning. Vid bedömande av

beredningens ställning måste ihågkommas det sammanhang, vari beredningen

behandlar förmögenhetsbeskattningen; denna ses ju under synvinkeln

av att åstadkomma ersättning för genom lindring i aktiebolagens

beskattning föranledd minskning av skatteintäkterna.

Oavsett förslaget örn förmögenhetsbeskattningens skärpning föreslog beredningen

införande av bestämmelse därom, att — vad angår fysiska personer

— förmögenhetsdelen icke fick överstiga den taxerade inkomsten.

Avsikten härmed var att åstadkomma skattelindring för fall att den skattskyldige

har en i förhållande till förmögenhetens storlek ringa inkomst

eller ock ingen sådan.

Stockholm den BO december 1938.

E. Thore.

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 saini. Nr 200.

o

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition nr 200.

Statlig beskattning.

Bilaga 4.

Förmögenhetsbeskattningen i vissa utländska stater.

Efterföljande översikt innefattar en redogörelse för förmögenhetsbeskattningen

i vissa stater. Fråga är därvid om en efter totalförmögenheten

normerad, årligen utgående beskattning. Hänsyn har sålunda icke

tagits till s. k. speciella förmögenhetsskatter, d. v. s. skatter å blott viss

förmögenhet, ej heller till arvsbeskattningen. Nämnas kan emellertid,

att arvsskatt förefinnes i samtliga de stater, översikten omfattar, utom

Österrike. Översikten avser icke heller att redogöra för sådan merbeskattning

av kapitalinkomst, som sker i annan form än genom en allmän

förmögenhetsskatt. Emellertid hava i ett par fall vissa upplysningar

härutinnan lämnats.

Där ej annat angivits, har tagits hänsyn till under tiden till och med

den 30 juni 1933 utkommande författningar.

Norge.

I Norge förefinnes vid sidan av den statliga progressiva inkomstskatten

en fristående förmögenhetsskatt. Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

daterar sig från år 1892, men undergick en genomgripande

omgestaltning år 1911. Förmögenhetsskatten var till en början proportionell,

men är sedan år 1913 progressiv. Nuvarande skatteskala har

gällt sedan år 1921.

Från och med år 1921 har tillkommit en extra ordinarie förmögenhetsskatt,

som medför en synnerligen kraftig belastning av större förmögenheter.

Den extra ordinarie förmögenhetsskatten antogs första gången

för en tidrymd av tio år, men giltighetstiden har senare förlängts ett år

i sänder. För budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 har skatten nedsatts

med 20 resp. 30 procent.

Underkastade den ordinarie förmögenhetsskatten äro icke blott inländska

fysiska personer, utan även inländska aktiebolag, sparbanker,

ekonomiska föreningar och ömsesidiga aktiebolag. Dessa skatta för all

sin förmögenhet. Därjämte skatta i utlandet hemmahörande aktiebolag

för i Norge befintlig egendom.

Som förmögenhet räknas »vad efter gängse priser utgör verkliga värdet

av den skattskyldiges fasta och lösa egendom jämte utestående fordringar

efter avdrag av gäld». Avgörande för värderingen är sålunda

principiellt saluvärdet. Värdet av fast egendom bestämmes oberoende

av det saluvärde, som framkommer genom taxeringen för kommunal

egendomsskatt (detta saluvärde har en något annorlunda innebörd). Lantbrukare

behöva ej skatta för utsäde, som erfordras för gårdens drift under

det kommande året.

Då aktier inräknas i fysisk persons förmögenhet och förmögenhetsskatt

därjämte utgår av aktiebolag, är aktieförmögenhet underkastad

dubbel beskattning.

Beräkningen hänför sig regelmässigt till den 1 januari under taxeringsåret.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr 200.

Förmögenhetsskatt utgår för inländska fysiska personer, sparbanker

och ekonomiska föreningar efter följande skiktskala:

För

de första

10,000

kronor ............

Förmögenhetsskatt

i promille

0.3 0

»

påföljande 40,000

» ...........

.................... 0.5 0

»

»

50,000

» ............

.................... 1.00

»

»

50,000

» ............

.................... 1.50

»

50,000

» ............

................... 2

»

»

100,000

» ............

.................... 2.5 0

»

»

200,000

» ............

.................... 3

»

500,000

» ............

3.50

»

»

1,000,000

» ............

.................... 4

»

»

2,000,000

» ............

.................... 5

» överskjutande belopp......................................... 6.

Förmögenhet under 5,000 kronor är fritagen från beskattning. Förmögenhet

mellan 5,000 och 20,000 kronor är endast underkastad förmögenhetsskatt,

då vederbörandes inkomst är så stor, att därå utgår inkomstskatt.

Förmögenhet på 20,000 kronor och däröver är alltid underkastad

beskattning (fråga är blott om fysiska personer).

För aktiebolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag utgör förmögenhetsskatten

2 promille av förmögenheten.

Taxering till förmögenhetsskatt sker på grundval av deklarationer, gemensamma

för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Den extra ordinarie förmögenhetsskatten träffar huvudsakligen inländska

fysiska personer. Inländska juridiska personer äro icke underkastade

densamma. I fråga örn vad med skattepliktig förmögenhet förstås

gälla principiellt samma regler som för den ordinarie förmögenhetsskatten.

Vid den extra ordinarie skatten ingår emellertid i förmögenheten

inre lösöre (vilket icke alltid är fallet vid den ordinarie skatten),

dock blott i den mån värdet av lösöret överstiger 50,000 kronor.

Den extra ordinarie förmögenhetsskatten utgår efter följande skala:

För de första

125,000 kronor .............

Förmögenhetsskatt

i procent

»

påföljande 75,000

» .............

................... 0.4

»

»

100,000

» .............

................... 0.5

»

»

100,000

» .............

0.6

»

»

200,000

» .............

................... 0.7

»

»

200,000

» ............

.................. 0.8

»

200,000

» ............

.................. 0.9

»

»

250,000

» .............

................... 1.0

»

»

250,000

» .............

................... 1.1

»

»

500,000

» ............

1.2

»

»

1,000,000

» .............

.................. 1.3

»

»

2,000,000

» .............

.................. 1.4

»

»

2,000,000

» .............

................. 1.5

»

»

3,000,000

» ...........

................. 1.75

»

»

5,000,000

» .............

........... 2

»

»

5,000,000

» .............

................ 2.2 5

»

»

5,000,000

» .............

2.5

»

»

5,000,000

» .............

................... 2.75

»

överskjutande belopp

................... 3.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majda ''proposition nr 200.

Kommunal

beskattning.

Statlig be9

hanning.

För utländska sammanslutningar, som skatta för i Norge befintlig

egendom, utgör skatten 0.5 procent.

Beträffande budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 har, som nämnts, föreskrivits,

att den extra ordinarie förmögenhetsskatten skall utgå, med ett

med 20 resp. 30 procent nedsatt belopp.

Därest för skattskyldig totala skattebeloppet till stat och kommun (inkl.

den extra ordinarie förmögenhetsskatten) överstiger 75 procent av den

till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, skall den extra ordinarie

förmögenhetsskatten bortfalla i sådan utsträckning, att totala skattebeloppet

icke överstiger 75 procent av inkomsten. Sistnämnda föreskrift

har införts år 1933.

Taxeringen till extra inkomst- och förmögenhetsskatt sker på grundval

av de vanliga deklarationerna. Taxeringen granskas av en för hela

riket gemensam högsta nämnd.

Ursprungligen kunde den extra ordinarie förmögenhetsskatten till viss

större del betalas genom överlåtelse av obligationer och aktier efter fastställda

värden. Emellertid hava föreskrifterna härutinnan upphävts1.

Även den norska kommunalbeskattningen inrymmer en allmän förmögenhetsskatt.

Primärkommun äger nämligen upptaga dylik skatt

med visst av kommunalstyrelsen bestämt belopp per 1,000 kronor förmögenhet,

därvid emellertid friheten att bestämma utdebiteringsprocenten

är begränsad. I fråga örn subjektiv och objektiv skattskyldighet

överensstämmer i princip den kommunala förmögenhetsskatten med den

statliga ordinarie förmögenhetsskatten. I motsats till vad gäller vid

statsbeskattningen betraktas emellertid aktier i regel ej som förmögenhet

hos aktieägaren (så är fallet blott beträffande aktier i utländska bolag,

i Norges bank m. m.).

I regel tages förmögenhet till beskattning i den kommun, där den skattskyldige

bor, dock beskattas förmögenhet, nedlagd i fast egendom eller

rörelse som hänför sig till fast egendom, i den kommun där egendomen

är belägen.

Den kommunala förmögenhetsskatten får icke utgöra mer än 3 och ej

mindre än 1 krona per 1,000 kronor. I vissa fall får skatten dock höjas

till 4 kronor per 1,000 kronor. Samma skattesatser skola gälla för fysiska

och juridiska personer.

Danmark.

Den danska statsbeskattningen inrymmer vid sidan av den allmänna

inkomstskatten en fristående förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten,

som infördes år 1903, var till en början proportionell med låg skattefot

(0.6 promille). År 1912 förändrades skattefoten till progressiv (maximum

1.25 promille). Under världskriget undergick skatteskalan kraftiga höjningar

för att åren 1919—1922 uppvisa en högsta skattesats av 25 promille

(enligt skiktskala). Sistnämnda år fick skatteskalan sin nuvarande utformning.

Förmögenhetsskatten avser icke inhemska juridiska personer. För utländska

personer och sammanslutningar omfattar skatteplikten blott i Danmark

befintlig egendom.

’ Inkomstskatten och deli ordinarie förmögenhetsskatten uppgick år 1930/1931 till 06.ö miljoner

kronor och den extra ordinarie förmögenhetsskatten samma år till 11.2 miljoner kronor.

— Den ordinarie inkomstskatten för fysiska personer utgår efter en starkt progressiv skala

som börjar med 1.0 procent och slutar med 40 procent.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 20o.

69

Förmögenheten värderas principiellt efter saluvärdet. Fast egendom

uppskattas med utgångspunkt från det till taxering för ejendomsskyld

fastställda värdet (denna taxering sker på grundval av saluvärdet).

Kreatur värderas på grundval av vissa av landsoverskatterådet publicerade

genomsnittspriser. Värdepapper upptagas till börsvärdet.

Värderingen hänför sig principiellt till förhållandena den 1 januari

under taxeringsåret.

Förmögenhet under 10,000 kronor är fri från skatt.

För förmögenhet mellan 10,000 kronor och 15,000 kronor uppgår skatten

till 0.65 promille.

För större förmögenheter utgår skatten efter följande skala:

Förmögenhet,

Skatt för

förstnämnda

Skatt för

mellanliggande

kr.

belopp,

kr.

belopp,

promille

15,000— 20,000

.............. 10

1

20,000— 80,000 ..............

.............. 15

2

30,000— 50,000

.............. 35

3

50,000— 100,000

95

5

100,000— 200,000 ..............

.............. 345

7

200,000— 500,000

.............. 1,045

10

500,000—1,000,000

.............. 4,045

13

1,000,000— ...............

.............. 10,545

16

Beträffande i utlandet hemmahörande personer och sammanslutningar

får dock skatten icke understiga 2 promille.

Skattens storlek är emellertid i viss mån beroende även av vederbörandes

inkomst. Med hänsyn till inkomsten inträder befrielse från förmögenhetsskatt

eller reducering av densamma enligt följande regler1:

1) Förmögenhet mellan 10,000 kronor och 15,000 kronor är fritagen från

förmögenhetsskatt, därest den skattskyldiges totalinkomst ej är så stor,

att därå uttages inkomstskatt. — Det minimibelopp, vartill inkomst skall

uppgå för att tagas till beskattning, varierar efter orts- och familjeförhållanden

m. m.

2) Vid förmögenhet, icke överstigande 100,000 kronor undergår förmögenhetsskatten

reducering enligt följande schema:

Inkomst, Förmögenhetsskatten

kr. nedsättes till

— 2,000 ............................................................... */5

2,000—3,500 .......................................................... »/,

3,500—4,500 .............................................................. Yr,

Fråga är örn totalinkomsten (den ansatte inkomst), utan avräknande

från densamma av skattefria avdrag.

3) De under 1) och 2) omförmälda reglerna innebära, att lättnad i

förmögenhetsskatten medgives vid en med hänsyn till det absoluta beloppet

ringa totalinkomst (och fråga ej är örn större förmögenheter).

Emellertid gäller jämväl, att förmögenhetsskatten undergår reducering,

för det fall att inkomsten icke överstiger viss låg procent av förmögenheten.

Då inkomsten för ett beskattningsår utgör mindre än tre procent

Föreskrifterna ha blott avseende a i Damnark hemmahörande personer.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunell. Majlis proposition nr 200.

Kommunal

beskattning.

av förmögenheten, nedsättes nämligen förmögenhetsskatten enligt skalan

med fem procent för varje två promille eller del därav, varmed inkomsten

understiger tre procent av förmögenheten. Förefinnes icke någon inkomst,

nedsättes förmögenhetsskatten med 80 procent. Är inkomsten

sålunda exempelvis 2 procent av förmögenheten, utgör reduceringen 5

procent för varje 2 promille, varmed 2 procent understiger 8 procent,

eller — då skillnaden mellan 2 och 8 procent utgör 10 promille — 5 procent

X 5 = 25 procent. Med inkomst förstås icke inkomst speciellt av

förmögenhet utan den uppskattade totalinkomsten (den ansatte inkomst).

Förenämnda redulctionsregel är att tillämpa oberoende av huru

stor förmögenheten är. Därest reglerna under 2) och 3) medföra reducering

av förmögenhetsskatten i olika utsträckning, tillämpas den regel,

som ger största lättnaden.

Regeln under 3) gäller fr. o. m. budgetåret 1933/1934. Densamma ersatte

en år 1927 antagen bestämmelse, att förmögenhetsskatten icke fick med

mer än 50 procent överstiga den del av den statliga inkomstskatten, som

föll å inkomst, vilken kunde beräknas härröra av förmögenhet. Nämnda

föreskrift, som icke synes lättillämplig, tog sikte på förhållandet mellan

förmögenheten och inkomsten särskilt av denna.

I deklarationen för den statliga inkomstskatten skall lämnas uppgift

även rörande förmögenheten.

Den danska kommunalbeskattningen inrymmer icke någon allmän förmögenhetsskatt.

Däremot äger kommun rätt att vid beräkning av den

till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten förhöja bl. a. inkomsten

av kapital. Dylik inkomst kan nämligen beräknas till högst 150

procent av verkliga beloppet1.

Finland.

I Finland förefinnes vid sidan av dea allmänna statliga inkomstskatten

en fristående statlig förmögenhetsskatt. Berörda skatter, som båda

äro progressiva, datera sig från år 1920.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt äro i första hand finska medborgare

samt finska sammanslutningar, anstalter och stiftelser. Dessa

skatta principiellt för hela sin förmögenhet. Förutom att en aktieägare

utgör förmögenhetsskatt för sina aktier, skattar sålunda aktiebolaget för

all sin förmögenhet. Skattesatserna äro desamma för fysiska och juridiska

personer.

Skyldighet att utgöra förmögenhetsskatt åvilar vidare utlänningar och

utländska sammanslutningar för i Finland befintlig förmögenhet.

Såsom tillgång räknas icke möbler, husgeråd, konstverk o. dyl., ej heller

andel i lantbruksfastighets spannmåls- och foderskörd, som förbrukas

till utfodring av för lägenheten nödiga dragare och boskap. Vid beräkning

av aktiebolags förmögenhet gäller, att som gäld icke må betraktas

aktie- eller andelskapital eller reservfond. Förmögenheten skall uppskattas

till »gängse pris». Anmärkas kan, att det icke förekommer i

1 För budgetåret 1932/1933 beräknades förmögenhetsskatten till 28 miljoner kronor,

medan inkomstskatten upptogs till 62 miljoner kronor. Skattesatserna vid den statliga inkomstskatten

stiga från 2 procent till 25 procent. För juridiska personer gälla särskilda

regler.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Finland någon allmän taxering för beskattningsändamål av fastighets

saluvärde. Uppskattningen för förmögenhetsskatt av lantbruksfastigheternas

värden lär icke vara helt tillfredsställande.

Värderingen hänför sig regelmässigt till den 31 december året före

taxeringsåret.

Ursprungligen var maximala skattesatsen 6 promille (för iormogenhet

över 20 miljoner mark). År 1924 sänktes skatten för mindre förmögenheter

något, men skärptes för större. Sedan nämnda år utgår skatten

efter följande skala:

Föl

rmögenhet,

Skatt för först- nämnda belopp,

Skatt föi- mellanliggande

belopp,

mark

promille

promille

40,000-

- 100,000

............. 0.15

0.15

100,000-

- 150,000

............ 0.15

0.3

150,000-

- 300,000...........

............. 0.2

0.6

300,000-

- 600,000

............. 0.4

1.2

600 000-

- 900,000

0.8

2.o

900,000-

- 1,200,000...........

1.2

2.8

1,200,000-

- 1,500,000...........

............. 1.6

3.6

1,500,000-

- 1,800,000...........

.............. 2.o

4.4

1,800,000-

- 2,700,000...........

.............. 2.4

4.8

2,700,000

- 3,600,000

3.2

6.4

3,600,000-

- 7,200,000...........

4.o

7.2

7,200,000-

-10,800,000..........

............. 5.6

8.0

10,800,000-

-18,000,000

.............. 6.4

8.4

18,000,000-

-30,000,000..........

.............. 7.2

9.2

30,000,000

............. 8.0

8.o

Förmögenhet under 40,000 mark är fritagen från skatt.

Skalan tillämpas såväl i fråga örn fysiska personer som i fråga örn aktiebolag

och andra till förmögenhetsskatt skattskyldiga.

Befrielse från förmögenhetsskatt eller nedsättning av densamma kan

vid ömmande omständigheter medgivas dödsbo (motsvarande gäller in
-

komstskatten). ,.

Taxering till förmögenhet sker på grundval av skattedeklarationer,

Gemensamma för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I Finland

har man olika deklarationstyper för olika kategorier av skattskyldiga

(löntagare, rörelseidkare, jordbrukare etc.). Skiljaktigheterna mellan

formulären sträcka sig även till förmögenheten. Gälden behöver icke

specificeras i deklarationen.

Någon kommunal förmögenhetsbeskattning förefinnes icke, vare sig i

form av en allmän kommunal förmögenhetsskatt eller av skatt på viss

förmögenhet. I

I ett år 1930 avgivet kommittébetänkande uttalade man sig principiellt

för upphävande av förmögenhetsbeskattningen av aktiebolag. Då emellertid

detta av statsfinansiella skäl i allt fall icke omedelbart ansågs

s. 72 Kontrollera mot PDF

Ilen ordinarie

fo-rmtigenhets - skatten.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

kunna ske, föreslog kommittén viss nedsättning av förmögenhetsskatten

å aktiebolag. Någon ändring rörande förmögenhetsbeskattningen av

dessa har emellertid ännu icke företagits1.

Nederländerna.

Allmän förmögenhetsskatt har förekommit i Nederländerna sedan år

1892. Skatten stod ursprungligen vid sidan av en inkomstskatt, som icke

omfattade inkomst av kapital. Dylik inkomst beskattades alltså genom

förmögenhetsskatten, för vilken skattefoten var sådan, att inkomst av

kapital i allmänhet beskattades hårdare än annan inkomst. År 1914 infördes

en all inkomst omfattande progressiv inkomstskatt, i samband

varmed förmögenhetsskatten sänktes. Förmögenhetsskatten är i huvudsak

proportionell. Den f. n. gällande skatteskalan daterar sig från år

1919 (den ordinära skattesatsen höjdes nämnda år från O.r» promille till 1

promille).

Sedan år 1914 hava procentuella tillägg till deu ordinarie förmögenhetsskatten

utgått till statsverket med varierande belopp. Dessa tilläggingå

numera till en fond för statsskuldens amortering (leeningfonds).

Förutom genom den ordinarie förmögenhetsskatten och tilläggen till

densamma är totalförmögenheten underkastad beskattning genom den

s. k. försvarsskatten I (verdedigingsbelasting I). Härvid är fråga örn en

förmögenhetsbeskattning, som härrör från tiden för världskriget och

ursprungligen blott avsåg en kortare period. Tiden för dess giltighet

har emellertid flera gånger förlängts, örn än beskattningen nu icke är så

kraftig som från början var fallet. Försvarsskatten I är f. n. bestämd

att utgå t. o. m. budgetåret 1933/1934. Skatten är i motsats till den ordinarie

förmögenhetsskatten progressiv.

Inländska juridiska personer äro icke underkastade förmögenhetsbeskattning.

Beträffande den närmare utformningen av den ordinarie förmögenhetsskatten

(vermogensbelasting) må anmärkas.

Skyldiga att utgöra förmögenhetsskatt äro dels i Nederländerna boende

fysiska personer, för all sin förmögenhet, dels i utlandet hemmahörande

fysiska och juridiska personer för i Nederländerna befintlig egendom.

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten undantagas bl. a. husgeråd

o. dyl., dock ej guld och silversaker, pärlor och ädelstenar, då värdet

överstiger 2,000 florine!1.

Fast egendom uppskattas till saluvärdet (allmän fastighetstaxering, avseende

saluvärdet, förekommer icke); värdepapper efter en offentlig fastställd

»prijscourant». Värderingen hänför sig principiellt till beskattningsårets

början (beskattningsåret löper i regel från den 1 maj till den

30 april).

Förmögenhet under 16,000 floriner är fri från beskattning. För förmögenhet

mellan 16,000 och 30,000 floriner utgör skatten 2 floriner för varje 1

1 För år 1926 beräknades förmögenhetsskatten till 105 miljoner mark, medan inkomstskatten

samma år upptogs till 378 miljoner mark. Större delen av förmögenhetsskatten lär

belöpa å aktiebolagen (enligt statistiska uppgifter från år 1926 avsåg 64.7 procent av förmögenhetsskatten

aktiebolagen). Den för inkomstskatten gällande skalan upptar skattesatser

från 0.4— 20.o procent, vilken sistnämnda skattesats avser inkomster å 1,500,000 mark

eller däröver. Skalan gäller både för fysiska och juridiska personer.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200. 73

1,000 florine!1 utöver 15,000 florine!’. För förmögenhet å 30,000 florine!’ och

därutöver uppgår skatten till 1 florin per 1,000 floriner.

Sålunda utgör skatten exempelvis:

Promille

för 16,000 floriner............................

........ —

—

» 17,000 » ............................

........ 4 floriner

0.2

» 20,000 » ............................

10 »

0.5

» 25,000 » ...........................

........ 20 »

0.8

» 30,000 » ............................

........ 30 »

1

» 35,000 » ............................

........ 35 »

1

Som synes är skattefoten proportionell för förmögenheter på 30,000 Normer

och därutöver.

Taxeringen sker med ledning av uppgifter rörande förmögenheten, lämnade

i den vanliga inkomstdeklarationen.

Det förut omförmälda procentuella tillägget till den ordinarie förmögenhetsskatten

utgör f. n. 55 procent och går till den tidigare omnämnda

s. k. leeningfonds. Ur denna fond utbetalas räntor och amorteringar å lån

från tiden för världskriget.

Till leeningfonds går även försvarsskatten I. Denna följer i fråga örn

subjektiv och objektiv skattskyldighet, taxering m. m., reglerna för den

ordinarie förmögenhetsskatten. Försvarsskatten avser blott förmögenheter,

överstigande 51,000 Donner.

Skatten utgår enligt följande skiktskala:

Förmögenhet, (Skatt i

bonner promille

51,000— 100,000 0.3

100.000— 150,000 0.6

150.000— 200,000 ........................................ l.o

200.000— 300,000 ........................................ 1.4

300.000— 400,000 ........................................ 1.8

400.000— 500,000 2.2

500.000— 750,000 ....................................... 2.6

750.000— 1,000,000 3.o

1.000. 000—1,250,000 ........................................ 3.5

1.250.000— 1,500,000 ........................................ 4.o

1.500.000— 2,000,000 4.5

2.000. 000-3,000,000 ........................................ 5. o

För varje ytterligare intervall å 1,000,000 florine!’ utgår skatten efter en

0.5 promille högre skattesats än för föregående intervall. Skatten får dock

aldrig överstiga 6 promille. Denna maximalsats nås vid en förmögenhet

av 9,936,000 floriner. För förmögenheter därutöver är skatten sålunda

proportionell1.

Även den holländska kommunalbeskattningen inrymmer en allmän förmögenhetsskatt.

Kommunerna äga nämligen rätt att utskriva viss till
1

Den ordinarie förmögenhetsskatten utgjorde 1930 21.5 miljoner floriner och inkomstskatten

80 miljoner floriner. Beträffande försvarsskatten 1 hava statistiska uppgifter ej varit

tillgängliga. Inkomstskatten, vilken avser fysiska personer, företer en maximal skattesats

av 13.5 procent (å skatten utgå för närvarande ett tillägg å 20 procent).

Till statsverket

utgående

procentuella

tillägg å

den ordinarie

förmögenhetsskatten.

Försvarsskatten

I.

Kommunal

beskattning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

läggsprocent till den ordinarie förmögenhetsskatten. Tillägget får icke

överstiga i fråga örn provinserna 40 procent och i fråga om primärkommunerna

50 procent. Ifrågavarande tillägg synas icke uttagas i full utsträckning.

Sedan år 1931 utgår därjämte ett tillägg å den ordinarie förmögenhetsskatten

till den s. k. Gemeentefonds (en slags kommunal skatteutjämningsfond).

Tillägget utgör 50 procent av den ordinarie förmögenhetsskattens

belopp.

Tyskland.

Före världskriget utgick icke någon årligen återkommande förmögenhetsskatt

till riket i dess helhet, utan förekom dylik beskattning blott i

delstaterna. Riket var nämligen huvudsakligen hänvisat till indirekt beskattning.

Arvsskatt uttogs dock både av riket och delstaterna.

En tillfällig beskattning av bl. a. större förmögenheter vidtogs genom

den år 1911 beslutade försvarsskatten.

Under världskriget upptog riket åtskilliga extra ordinära skatter, dock

ej förmögenhetsskatt (men väl skatt på förmögenhetstillväxt).

Efter fredsslutet undergick det tyska beskattningsväsendet en genomgripande

omgestaltning, i det att den direkta beskattningen av inkomst

och förmögenhet förbehölls riket. Utvecklingen härutinnan var avslutad

år 1925, då bl. a. en lag örn förmögenhetsskatt till riket antogs. Dessförinnan,

nämligen år 1922, hade pålagts en hög progressiv engångsavgift

å förmögenhet, vilken avgift dock på grund av valutafallet fick helt

liten betydelse.

1925 års lag örn förmögenhetsskatt ersattes år 1931 med en ny lag i

samma ämne. De år 1925 beslutade skattetarifferna bibehöllos därvid i huvudsak

oförändrade. På den senaste tiden synes ej hava vidtagits annan

viktigare åtgärd beträffande förmögenhetsbeskattningen, än att en för

budgetåret 1932/1933 beslutad nedsättning av förmögenhetsskatten med 20

procent bestämts att gälla även för påföljande budgetår (jfr nedan).

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt äro både fysiska och juridiska

personer. För att den härigenom uppkommande dubbelbeskattningen av

aktieförmögenheter skall mildras är emellertid stadgat, att värdet av

aktier i inländska aktiebolag skall upptagas blott till halva börsvärdet

hos aktieägaren. Åtskilliga allmännyttiga institutioner äro fritagna från

förmögenhetsskatt. I Tyskland ej hemmahörande personer och sammanslutningar

skatta blott för i Tyskland belägen egendom.

Närmare bestämmelser örn vad med förmögenhet förstås ävensom örn

förmögenhetens värdering givas i Reichsbewertungsgesetz. I förmögenheten

inräknas icke husgeråd, men däremot i vissa fall konstverk. Förmögenheten

skall i allmänhet upptagas till saluvärdet (das gemeine Wert).

Beträffande dels egendom, som användes i lant- eller skogsbruk eller trädgårdsskötsel,

dels bebyggd fastighet, som tjänar bostads- eller industriella

ändamål, lägges dock avkastningsvärdet (Ertragswert) till grund för förmo

ge nhetsberäkningen. Avkastningsvärdet fås genom kapitalisering efter

4 procent av den normala årsavkastningen. Uppskattning av avkastningsvärdet

sker i regel för en period av sex år. På begäran av den skattskyldige

kan i stället för avkastningsvärdet saluvärdet läggas till grund

för värderingen.

Aktiebolags förmögenhet uppskattas till aktiestockens totala börsvärde.

Taxering till förmögenhetsskatt företages principiellt för tre budgetår

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majus proposition nr 2()0.

(1 april—31 mars) i sänder. Värderingen hänför sig till den 1 januari

kalenderåret före det första budgetåret i serien. För perioden 1931—1934

hänför sig dock värderingen till förhållandena den 1 januari 1931. Omtaxering

äger rum, därest ändring inträder i totalförmögenhetens en

gång fastställda värde med mer än Vio eller med mer än 50,000 mark.

Hänsyn tages därvid ej till värdeändringar, som bero på förskjutningar

rörande de allmänna ekonomiska förhållandena.

Skatten utgår efter en normal skattesats av 5 mark per 1,000.

Emellertid föreskrivas avvikande skattesatser dels för förmögenhet under

50,000 mark dels för förmögenhet över 250,000 mark, på det sätt, att

skatten kan anses utgå efter följande skala (ej skiktskala):

Förmögenhet,

mark

F ö nn öge n hetsskatt,

promille

— 30,000 .......................................... 3

30.000— 50,000 4

50.000— 250,000 .......................................... 5

250.000— 500,000 5.5

500.000— 1,000,000 6

1.000. 000—2,500.000 6.6

2,500,000—5.000,000 7

5.000. 000— 7.5

För förmögenhet, som av delstat eller kommun gjorts till föremål för

avkastningsbeskattning (Ertragssteuer), är dock maximala skattesatsen

5 promille.

Förmögenhet under 20,000 mark är i allmänhet fritagen från skatt.

Hå förmögenheten utgör högst 30,000 mark och årsinkomsten samtidigt

icke överstiger 4,000 mark, utgår icke någon skatt, därest den skattskyldige

är arbetsoförmögen eller över 60 år gammal (fråga är härvid örn i

Tyskland hemmahörande fysiska personer). Nämnda inkomstgräns förhöjes

till 5,000 mark, därest dylik skattskyldig har två eller flera minderåriga

barn.

År 1929 förhöjdes förmögenhetsskatten med 8 procent, men detta tilllägg

gällde allenast för ett år.

Beträffande såväl budgetåret 1932/1933 som budgetåret 1933/1934 har

föreskrivits, att förmögenhetsskatten skall utgå med ett med 20 procent

nedsatt belopp.

För förmögenketstaxeringen avgives särskild deklaration. Skatten erlägges

i regel genom fyra årliga inbetalningar.

Förmögenhetsskatten kompletteras sedan år 1931 genom den s. k. Eeichsfluchtsteuer.

Denna drabbar — med vissa undantag — personer, som

efter den 31 mars 1931 utflyttat från Tyskland. Skatten utgör 25 procent

av vederbörandes förmögenhet och uttages i regel vid utflyttandet

ur riket1.

1 Förmögenhetsskatten uppgick år 1927/1928 till 442 miljoner mark. Inkomstskatten å

fysiska personer (Einkommensteuer) samt aktiebolagsskatten (Körperschaftsteuer) gav samtidigt

cirka 800 miljoner mark. Skattesatsen för »Einkommensteuer» stiger enligt skiktskala till

40 procent.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition nr ‘200.

Österrike

. årligen återkommande förmögenhetsskatt infördes i Öster
rikef

först år 1924. Skatten betecknas i vederbörande författning som en

inkomstskatten kompletterande skatt å produktiv förmögenhet. Ifrågavarande

skatt är dock ej en förmögenhetsskatt i vanlig mening. Som förmögenhet

gäller nämligen det belopp, som fås genom kapitalisering av

avkastningen av olika förmögenhetsdelar.

Som skattepliktig förmögenhet anses:

1) Förmögenhet nedlagd i lantbruk och skogsbruk. Förmögenhetsvärdet

utgör 10 gånger nettointäkten av lant- eller skogsbruket (för ägare av ut

hyrd fastighet 20 gånger avkastningen).

2) och 3) Obebyggda fastigheter, som användas på inkomstbringande

sätt, samt bebyggda fastigheter’, ej använda i jordbruk eller rörelse. Förmögenhetsvärdet

motsvarar 20 gånger nettoavkastningen.

4) Förmögenhet, nedlagd i rörelse av viss art. Som förmögenhet anses

10 gånger avkastningen av rörelsen.

5) Kapitalförmögenhet av annat slag. Förmögenhetsvärdet utgör 20

gånger avkastningen.

Beräkning av avkastningen sker på grundval av inkomsttaxeringen under

samma kalenderår, varunder taxeringen till förmögenhetsskatt äger

rum.

Avräkning för gäld sker i allmänhet på det sättet, att vid beräkning av

nettoavkastningen räntorna avdragas.

Grunden till den olikhet i fråga örn kapitaliseringsprocenten, som föreligger,

är att man velat taga hänsyn till den större eller mindre grad, vari

intäkt av olika slag kan anses härröra speciellt av förmögenhet.

Som synes är skatten egentligen att betrakta som en merskatt på inkomst

av kapital.

Undantagen från beskattning är »förmögenhet» under 36,000 schilling.

För förmögenhetsbelopp mellan 36,000 schilling och 360,000 schilling utgör

skatten V*—2 promille. För förmögenhetsbelopp över 360,000 schilling uppgår

skatten till 3 promille1 2.

Genom den s. k. Budgetsanierungsgesetz av år 1931 beslöts att t. o. m. utgången

av år 1933 upptaga bl. a. en extra förmögenhetsskatt, utgörande

50 procent av den ordinarie förmögenhetsskatten.

Italien.

Ben statliga inkomstbeskattningen i Italien inrymmer bl. a. vissa skatter

pa olika inkomstarter ävensom en allmän progressiv inkomstskatt.

Genom förstnämnda skatter beskattas inkomst enligt följande skattesatser:

7.5 procent för inkomst av lantbruk och inkomst av boningshus; 20 procent

för rena kapitalinkomster; 14 procent för inkomster, som uppkomma genom

samverkan av kapital och arbete, exempelvis inkomster av näringsföretag;

8—12 procent för arbetsinkomster. Inkomst av kapital beskattas

alltså hårdare än annan inkomst. Ben progressiva inkomstskatten göricke

med hänsyn till belastningen någon åtskillnad mellan olika slag av

inkomst.

1 Redogörelsen haniel'' sig till den 31 december 1932.

2 1 österrikisk schilling = 0.52 kronor (guldparitet).

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 200.

77

Någon allmän årligen återkommande förmögenhetsskatt förefinnes icke

i Italien. År 1919 infördes emellertid en förmögenhetsavgift, som ehuru

den i första hand var tänkt som en engångsavgift, dock genom bestämmelserna

för dess utgörande i viss mån erhållit karaktären av en årligen

återkommande förmögenhetsskatt. Skatten är starkt progressiv med synnerligen

höga skattesatser (från 4.so procent—50 procent). Densamma får

emellertid erläggas genom årliga inbetalningar under 20 år (ursprungligen

30 år). Då förmögenheten till viss större del utgöres av lös egendom,

är betalningsperioden 10 år. Därest den skattskyldige så önskar, kan hela

skatten erläggas på en gång, därvid vissa lättnader åtnjutas.

Ifrågavarande förmögenhetsskatt har bibehållits av den fascistiska regimen.

Densamma ingår i den ordinarie budgeten.

Skattens genomförande i praktiken lär lida av vissa bristfälligheter.

Schweiz.

Beskattningen av inkomst och förmögenhet tillkommer av ålder kantonerna.

Först under kriget fick edsförbundet rätt att upptaga dylik skatt

genom införande år 1915 av en krigsskatt, vilken år 1920 ersattes med

en ny utomordentlig krigsskatt. Sistnämnda krigsskatt, som beräknades

för perioder örn fyra år i sänder, upphörde emellertid att gälla i och med

utgången av år 1932. Krigsskatterna inrymde ett antal olika skattearter,

bl. a. skatt å förmögenhet. Förmögenhetsskatten enligt 1920 års krigsskatt

utgick efter en progressiv skala med skattesatser från 0.25—6 promille av

förmögenheten, för år räknat.

I fråga örn förmögenhetsbeskattningen i kantonerna må endast beröras

förhållandena i Basel-Stadt, Genéve och Zurich.

Basel-Stadt.

Det kantonala beskattningssystemet inrymmer bl. a. en förmögenhetsskatt,

avseende fysiska personer och vissa juridiska personer (ej aktiebolag)

ävensom en kapitalskatt, avseende aktiebolag m. fl.

Förmögenhetsskatten avser principiellt totalförmögenheten, alltså även

aktier. I förmögenheten inräknas dock ej husgeråd, ej heller till ett värde

av 10,000 fr. redskap, verktyg och maskiner, som användas i yrke eller

annan förvärvsverksamhet.

Förmögenhet, som ej uppgår till ett belopp av 5,000 fr., är undantagen

från beskattning. För personer med för sitt levnadsuppeliälle otillräckliga

inkomster (olme ausreichende Erwerb) ävensom för föräldralösa minderåriga

barn är emellertid minimum 10,000 fr. I fråga örn änkor höjes minimigränsen

under vissa förutsättningar till 30,000 fr.

Skatten utgår efter en progressiv skala (antagligen ej skiktskala), med

från 1 till (5 promille stigande skattesatser. Skatteskalan återgives delvis

här nedan.

Förmögenhet,

francs

Förmögenhetsskatt,

promille

5,000— 20,000 1.0

80,000— 100,000 ......................... 1.8

200.000— 250,000 3.0

450.000— 500,000 4.0

700.000 — 750,000 5.0

900.000 1.000.000 5.8

1,000,000— ................................. (i.o

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Kantoual beskattning.

Kommunal

beskattning.

Taxeringen sker för två år i sänder. Jämkning i uppskattningen kan

linder mellantiden ske i vissa fall.

Kapitalskatten avser aktiebolags aktiekapital jämte reserverna. Skattesatsen

utgör i allmänhet 0.5—2 promille.'' Förutom genom kapitalskatten

beskattas aktiebolagen genom en avkastningsskatt.

Genéve.

Den direkta kantonala beskattningen innefattar bl. a. skatt på fysiska

och juridiska personers inkomst och förmögenhet. Olika skatteformer

gälla för fysiska och juridiska personer.

Fysiska personer beskattas genom progressiv inkomstskatt samt förmögenhetsskatt.

Förmögenhetsskatten avser principiellt totalförmögenheten,

dock undantagas bl. a. husgeråd, vetenskapliga och konstnärliga

samlingar samt, till ett värde av 3,000 fr., i näring eller yrke använda döda

och levande inventarier.

Beträffande förmögenhetens värdering kan anmärkas, att värdet av

hyresfastighet upptages till den på visst sätt beräknade genomsnittshyran

under tre år, kapitaliserad efter 5 procent. Värdet av lantbruksfastighet

erhålles genom kapitalisering likaledes efter 5 procent av arrendesumman

(la valeur locative), men kan det sålunda beräknade värdet i

vissa fall undergå reducering. Obebyggda tomter o. dyl. upptagas till 80

procent av saluvärdet.

Befriade från förmögenhetsskatt äro personer, som äro oförmögna att

försörja sig, under förutsättning att deras förmögenhet icke överstiger

10,000 fr. för det fall att de icke hava försörjningsplikt gentemot annan,

samt 20,000 fr. för det fall att försörjningsplikt gentemot annan förefinnes.

Underkastade skatt äro ej heller personer, vars såväl förmögenhet

som beskattningsbara inkomst icke överstiger 5,000 fr.

Skatten utgår efter följande skiktskala:

Förmögenhet,

francs

1—100,000

100,001—200,000

200.001— 400,000

400.001— 600,000

600.001— 800,000

800,001—

Förmögenhetsskatt,

promille

1.75

..... 2

2.50

3

3.50

Aktiebolag och vissa andra juridiska personer äro underkastade dels

skatt å nettoinkomsten dels en kapitalskatt. Kapitalskatten utgår med

0.75 å 1.50 promille av det skattepliktiga kapitalet.

övriga juridiska personer beskattas efter reglerna för fysiska personer

(beträffande kooperativa föreningar m. m. gälla särskilda regler).

Det kantonala beskattningssystemet upptager även en partiell förmögenhetsskatt,

nämligen en skatt på inom kantonen belägen fast egendom.

Skatten uppgår till 0.5—2 promille av egendomens värde.

Kommunerna äga rätt att upptaga tilläggsskatt (centimes additionnels)

till den kantonala skatten av bl. a. fysiska och juridiska personers förmögenhet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 200.

79

Ztirich.

Vid den direkta kantonala beskattningen skiljer man emellan beskattningen

av fysiska personer och beskattningen av juridiska personer. Såväl

fysiska som juridiska personer utgöra skatt å förmögenhet, ehuru

efter olika grunder.

Fysiska personer beskattas genom dels en progressiv inkomstskatt dels

en kompletterande förmögenhetsskatt (Ergänzungssteuer).

Till grund för nämnda förmögenhetsskatt ligger principiellt totalförmögenheten,

värderad till saluvärdet. Mark (Grundstucke), som användes

i lant- eller skogsbruk, upptages dock blott till 3/4 av värdet. Från skatteplikt

fritages till ett sammanlagt värde av 10,000 fr. maskiner, verktyg

och instrument, som äro erforderliga för utövning av yrke och hantverk

(inkl. lantbruksdrift), jämte i egen industriell verksamhet (Gewerbebetrieb)

framställda och där förbrukade produkter. Vidare undantagas husgeråd

o. dyl.

I fråga örn personer med ingen eller nedsatt förvärvsförmåga kan vid

beräkning av den beskattningsbara förmögenheten avräknas ett belopp

av högst 10,000—30,000 fr.

Skatten utgår efter följande skiktskala:

Förmögenhet, Förmögenhetsskatt,

francs promille

— 500,000 ........................................... 1.5

500,001—1,000,000 ............................................ 2

1,000,000-- ............................................ 2.5

Aktiebolag och föreningar med ekonomiskt syfte äro underkastade dels

en avkastningsskatt (Ertragssteuer) dels en kapitalskatt (Kapitalsteuer).

Sistnämnda skatt utgår i regel med 1.5 promille av det skattepliktiga kapitalet

(vilket för aktiebolag motsvaras av det inbetalta aktiekapitalet med

tillägg av reserver).

Övriga juridiska personer beskattas efter reglerna för fysiska personer.

De sålunda angivna skattesatserna kunna av kantonalrådet likformigt

procentuellt höjas eller sänkas för perioder örn tre år i sänder.

Den kommunala beskattningen innefattar bl. a. procentuella tillägg till

den kantonala förmögenhetsskatten och avkastningsskatten.

England.

Någon allmän förmögenhetsskatt förefinnes icke i England. Däremot sker

vid den statliga inkomstskatten (income tax) en gradering mellan ofonderad

inkomst (earned income) och fonderad inkomst (unearned income),

i det att vid beräkning av ofonderad inkomst fråndrages Ve av inkomsten,

dock högst 250 pund sterling.

Spörsmålet örn införande av en årlig förmögenhetsskatt kan knappast

sägas hava varit närmare övervägt i England. Däremot har mycket debatterats

lämpligheten av att likvidera skulderna från Världskriget med

tillhjälp av en hög engångsavgift å förmögenhet (capital levy).

Kantonal

beskattning.

Kommunal

beskattning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Frankrike.

Ej heller i det franska skattesystemet ingår någon allmän förmögenhetsskatt.

Den franska allmänheten har överhuvudtaget reagerat starkt

mot införande av skatter, byggda på de personliga inkomst- och förmögenhetsförhållandena.

De direkta statsskatterna bestå av ett system av skatter

på olika inkomstarter, en komplementär inkomstskatt för fysiska personer

samt vissa specialskatter.

Belgien.

De direkta statsskatterna i Belgien bestå av vissa skatter på olika inkomstarter

ävensom en supplementär skatt på fysiska personer (anknuten

till vissa yttre tecken på skatteförmåga, såsom bostadens och möblemangets

hyresvärde, avlöningen av tjänare, nyttjandevärde av hästar och

automobiler m. m.). Någon allmän årligen återkommande förmögenhetsskatt

förefinnes ej i Belgien.

Ehuru jämväl i Belgien en engångsavgift å förmögenhet för likvidering

av krigsskulden varit på tal, har någon dylik icke blivit pålagd.

Amerikas förenta stater.

Någon förmögenhetsbeskattning förekommer icke till unionen. Genom

den federala inkomstskatten blir förmögelihetsinkomst i viss utsträckning

högre beskattad än arbetsinkomst på grund av ett speciellt skatteavdrag

för denna senare. Huru detta avdrag är konstruerat, må här förbigås.

Delstaternas viktigaste skattekälla, »general property tax», träffar visserligen

i första hand fast egendom, men kan i en del fall få karaktären

av en allmän förmögenhetsskatt, då den i viss utsträckning avser även

annan egendom. Grunden för skattepliktens omfattning och egendomsvärdenas

uppskattning variera mycket inom de olika staterna, liksom även

de tillämpade skattesatserna.

Stockholm den 30 december 1933.

E. Thore.

Vid utarbetande av förevarande redogörelse har kommit till användning bl. a. Kent:

Kormuesbeskatning efter endel fremmede lands skattelovgivning. Vissa av de statistiska

uppgifterna hava hämtats från »Finanzen und Steuern im In- nnd Ausiand (1930), utgiven

av Statistischen Reichsamt, Berlin.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

81

Bilaga 5.

Tabeller rörande förmögenhetsbeskattningen i Sverige och i

utlandet m. m.

Rörande förmögenhetsbeskattningen i Sverige och i utlandet hava uppgjorts

bifogade tabeller 1—6.

Tabellerna 1—i, avseende den svenska förmögenhetsbeskattningen, hava

uträknats under den förutsättningen, att förmögenhetsdelen utgör översta

delen av det taxerade beloppet. I enlighet härmed kan inkomstskatten

definieras som det belopp, vilket med tillämpning av nuvarande beskattningsgrunder,

d. v. s. nuvarande ortsavdrag och skatteskalor skulle erhållas,

örn det taxerade beloppet vore lika med den för statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade inkomsten utan något tillägg för förmögenhet.

Förmögenhetsskatten bestämmes som skillnaden mellan hela

skatten och den på angivet sätt definierade inkomstskatten.

I vissa av tabellerna har lämnats uppgift örn den genomsnittliga förmögenhetsbeskattningen

enligt en av dr T. Jansson för bolagsskatteberedningen

härutinnan verkställd undersökning. Vid Janssons undersökning,

som baserats på vid 1920 års folkräkning erhållna siffror rörande

enskilda personers år 1921 redovisade inkomster och förmögenheter,

har beräknats medelskattesatserna för vissa storleksgrupper av förmögenhet,

bl. a. vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens,

den kommunala progressivskattens och utjämningsskattens grundbelopp

enligt nu gällande skalor samt de vid 1921 års taxering faktiskt förekommande

skattefria avdragen. Medelförmögenheten inom berörda storleksgrupper

utgöras av de förmögenhetsbelopp, tabellerna upptaga. Dessa

hava alltså lagts till grund för ifrågavarande tabeller för att vid dem

kunna utnyttja Janssons siffror. Att observera är emellertid, att skattesatserna

enligt Janssons undersökning egentligen icke hänföra sig till de

angivna förmögenhetsbeloppen, utan de utgöra genomsnittssiffror för

storleksgrupper av förmögenheter; förmögenhetsbeloppen beteckna medelförmögenheten

inom dessa storleksgrupper1.

Tabellerna 1 och 2 utvisa den beräknade skatten å förmögenhet vid olika

kombinationer av förmögenheter och i absoluta belopp angiven taxerad

inkomst.

Därvid är fråga örn dels (tabell 1) i den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens

grundbelopp ingående beräknad skatt å förmögenhet dels ock

(tabell 2) i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomstoch

förmögenhetsskatten, kommunala progressivskatten och utjämnings
-

1 Vilka storleksgrupper av förmögenhet, ifrågavarande belopp för medelförmögenhet svara

mot, framgår av nedanstående uppställning:

Medelför-

mögenhet

Storleksgrapp

Medelför-

mögenhet

Storleksgrapp

Medelför-

mögenhet

Storleksgrapp

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

4,000

- 9,000

67,600

50,000 - 99,000

687,000

500,000- 999,000

13,700

10,000—19,000

136,000

100,000—199,000

1,383,000

1,000,000—1,999,000

23,800

20,000-29,000

242,000

200,000—299,000

3,016,000

2,000,000 - 4,999,000

37,500

30,000-49,000

380,000

300,000—499,000

8,568,000

5,000,000—

Bihang lill riksdagens protokoll 1 sami. Nr 200. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Marits proposition nr 200.

skatten ingående beräknad sammanlagd skatt å förmögenhet, under förutsättning

att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med 165

procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten utgå

med 100 procent av resp. grundbelopp.

Tabellerna hava uträknats under förutsättning av ett ortsavdrag å 1,920

kronor (man, hustru och två barn i ortsgrupp III).

Tabellerna 3 och 4 utvisa förmögenhetsskatten vid olika kombinationer

av förmögenhet och i procent av förmögenheten angiven taxerad inkomst.

Härvid är fråga örn den sammanlagda beräknade skatt å förmögenhet

som avses i tabell 2.

Av förenämnda tabeller utvisar tabell 3 skatt å förmögenhet i absoluta

tal och i promille av förmögenheten samt tabell 4 skatt å förmögenhet i

procent av den taxerade inkomsten.

Även dessa tabeller hava uträknats under förutsättning av ett ortsavdrag

å 1,920 kronor (man, hustru och två barn i ortsgrupp III).

Tabell 5 innefattar en jämförelse mellan beskattningen av förmögenhet i

Sverige och i vissa utländska stater.

Fråga är i tabellen örn den årliga beskattningen av totalförmögenheten,

evad denna beskattning sker, såsom i Sverige, enligt den metoden, att

till inkomsten lägges viss del av förmögenheten, eller, såsom i ifrågavarande

utländska stater, i form av en fristående förmögenhetsbeskattning.

Anmärkas kan, att vid bedömande av den årliga förmögenhetsskattens

betydelse i ett land det är av vikt att taga hänsyn jämväl till beskattningen

av inkomst samt till arvsbeskattningen. Några uppgifter

rörande dylik beskattning hava dock ej medtagits här.

Tabellens siffror rörande de utländska staterna avse allenast statsbeskattningen.

Till den i vissa av dessa stater förekommande kommunala

förmögenhetsbeskattningen, därom blott knapphändiga statistiska

uppgifter förelegat, har ej tagits hänsyn.

Beträffande siffrorna för de olika staterna må anmärkas.

Sverige. Siffrorna för Sverige, i vad fråga är örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal progressivskatt, avse

genomsnittsbelastningen enligt den av dr T. Jansson verkställda, förut

omförmälda undersökningen. Beträffande den extra ordinarie förmögenhetsskatten,

som ej omfattas av berörda undersökning, ävensom i fråga örn

den föreslagna särskilda skatten å förmögenhet har beräkningen skett under

antagande, att, förutom förmögenheten, förefunnits en taxerad inkomst

lika med 5 procent av förmögenheten och har jämväl förutsatts

ett ortsavdrag å 1,920 kronor.

Skattesatserna äro sålunda i viss utsträckning genomsnittliga för Sveriges

vidkommande, men avse beträffande de utländska staterna naturligen

just de angivna förmögenhetsbeloppen. En jämförelse mellan förmögenhetsbeskattningen

i Sverige och i utlandet kan med hänsyn till

den svenska förmögenhetsbeskattningens natur blott bliva ungefärlig.

Norge. Fråga är i tabellen örn den sammanlagda belastningen av ordinarie

och extra ordinarie förmögenhetsskatt; den sistnämnda, såsom för

budgetåret 1933/1934 föreskrivits, reducerad med 30 procent.

Danmark. Hänsyn har icke tagits till de regler, som för fall av absolut

eller relativt taget låg inkomst medföra reducering av skatten.

Nederländerna. Fråga är i tabellen örn sammanlagda beloppet av ordinarie

förmögenhetsskatt, därå till den s. k. Leeningfonds utgående tilllägg

å 55 procent samt försvarsskatt I.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tyskland. Skattebeloppen äro beräknade med hänsyn till den för budgetåret

1933/1934 föreskrivna reduceringen av 20 procent.

Hänsyn bar icke tagits till den ytterligare belastning, aktieförmögenhet

kan vara underkastad genom förmögenhetsbeskattning av aktiebolag. I

vad mån i förevarande länder aktiebolag äro underkastade förmögenhetsskatt

framgår av bilaga 4.

Tabell 6 utvisar beloppet av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. fl.

skatter vid förmögenheter av olika storlek, under förutsättning att en taxerad

inkomst lika med 5 procent av förmögenheten förefinnes. Jämväl här

har ett ortsavdrag å 1,920 kronor förutsatts. Fråga är i detta fall icke

enbart den beräknade skatten för förmögenhet, utan om den sammanlagda

skatten för inkomst och förmögenhet.

För internationella jämförelser beträffande belastningen av arbetsinkomst

och kapitalinkomst hänvisas till N. Wohlin: Jämförande undersökning

av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa länder

m. m. (publicerad i bolagsskatteberedningens betänkande).

Stockholm i februari 1934.

E. Thore.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tab. 1. Skatt å förmögenhet i Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i absoluta belopp angiven taxerad inkomst, m. m.

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp ingående skatt å förmögenhet.

För-

mögen-

het,

kr.

Taxerad

inkomst

Maximala

beloppet

av i grund- beloppet

ingående

skatt å för- mögenhet

Genom- snittlig

i grund- beloppet

ingående

skatt å

förmögen- het (enligt

Jansson)

0 kr.

i 5,000 kr.

1

; 20,000 kr.

100,000

kr.

250,000

kr.

500,000

kr.

I den statliga inkomst- ock förmögenhetsskattens grundbelopp

ingående skatt å förmögenhet

i absoluta tal (kr.)

4,000

—

1: 80

2: 4 0

4: 20

6: 00

7: 20

10: 00

1: 00

13,700

—

6: 60

8: 80

15: 40

22: 00

26: 4 0

34: 25

4: 00

23,800

—

11: 70

15: 60

27: 80

39: oo

46: 80

59: 50

9: 00

37,500

—

18: eo

24: 80

43: 40

62: o o

74: 40

93: 7 5

16; oo

67,600

—

33: oo

44: 80

78: 40

112: o o

134: 40

169: 00

35: o o

136,000

5: 10

67: so

90: 40

158: 20

226: oo

271: 20

340: oo

86: o o

242,000

34: 60

120: 90

172: 7 0

293: 60

403: oo

483: 60

605: o o

186: 00

380,000

103: 60

189: 90

287:7 0

477: 60

633: oo

759: 60

950: oo

342: o o

687,000

257:10

379: 2 0

543:7 0

887: 20

1,143:00

1,374: oo

1,717: 50

735: 00

1,383,000

708: 60

894: 90

1,125: 40

1,815: 20

2,305: oo

2,766: oo

3,457: 50

1,826: oo

3,016,000

2,142: 80

2,379: 20

2,831:80

3,992: oo

5,026: o o

6,031: 20

7,540: oo

4,856: oo

8,568,000

8,893: 6 0

9,230: 00

10,008: 00

12,700: o o

15,179: 20

17,535: 20

21,420: oo

17,393: oo

i promille av förmögenheten

4,000

—

0.4 6

0.6 0

1.06

1.50

1.80

2.50

0.2 4

13,700

—

0.48

0.64

1.12

1.61

1.93

2.50

0.2 9

23,800

—

0.49

0.66

1.15

1.64

1.97

2.60

0.36

37,500

—

0.50

0 60

1.16

1.65

1.98

2.50

0.43

67,600

—

0.50

0.66

1.16

1.66

1.99

2.60

0.52

136,000

0.04

0.50

0.66

1.16

1.66

1.99

2.60

0.63

242,000

0.14

0.50

0.71

1.21

1.67

2.oo

2.50

0.7 7

380,000

0.27

0.50

0.76

1.26

1.67

2.oo

2.50

0.90

687,000

0.3 7

0.66

0.7 9

1.29

1.67

2.oo

2.50

1.07

1,383,000

0.61

0.6 6

0.81

1.31

1.67

2,oo

2.50

1.32

3,016,000

0.71

0.7 9

0.94

1.32

1.67

2.oo

2.50

1.61

8,568,000

1.04

1.08

1.17

1.48

1.77

2.06

2.50

2.03 j

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 200.

85

Tab. 2. Skatt å förmögenhet i Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i absoluta belopp angiven taxerad inkomst, m. m.

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten,

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ingående sammanlagd skatt å förmögenhet,

under förutsättning att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med

165 procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten med 100 procent

av resp. grundbelopp.

För-

mögen-

het,

kr.

Taxerad

inkomst

Maximala

beloppet

av i ifråga- varande

skatter

ingående

skatt å

för- mögenhet

Genom- snittlig

i ifråga- varande

skatter

ingående

skatt å för- mögenhet

(enligt

Jansson)1

0 kr.

5,000 kr.

20,000 kr.

100,000

kr.

250,000

k,

500,000

kr.

Summa

skatt

å förmögenhet

i absoluta tal (kr.)

4,000

—

2: 97

6:19

13: 03

16: 30

18: 2 8

23: oo

2: 00

13,700

—

10: 89

23:15

45: ll

59: 7 7

65: 6 9

79: oo

7: 00

23,800

—

19: 3 0

42: 26

80: 02

105: 28

115: 49

138: oo

15: 00

37,500

—

30: 6 9

66: 22

126: 6 4

168: 43

184: 89

217: o o

29: oo

67,600

—

56: 7 7

120: 0 5

228: 56

304: 2 7

333: 28

392: oo

66: oo

136,000

8: 41

119: 87

243: 06

461: 4 6

613: 97

673: 88

788: oo

178: oo

242,000

56: 9 2

220: 23

459:15

861: 91

1,094:15

1,200:4 7

1,402: oo

411: oo

380,000

173: 44

363: 83

756: 23

1,410: 84

1,718: 98

1,886: 5 4

2,201:00

781: oo

687,000

475: 91

799: 23

1,417: 03

2,632: Sl

3,106: 6 2

3,411: 7 7

3,979: oo

1,721: oo

1,383,000

1,599: 7 B

2,140: 65

3,039: 21

5,401: 85

6,261: 2 5

6,868: 5 7

8,010: o o

4,336: oo

3,016,000

5,525: 02

6,265: os

7,894: 64

11,896: 13

13,653: 9 7

14,977: ss

17,468: oo

11,149: 00

8,568,000

25,339: 2 4

26,427: 68

29,008: 53

36,136: 2 6

40,277: 68

43,213: os

49,623: o o

37,438: oo

i promille av förmögenheten

4,000

—

0.7 4

1.25

3.26

4.08

4.57

5.79

0.4 0

13,700

—

0.79

1.69

3.29

4.36

4.79

5.7 9

0.4 9

23,800

—

0.81

1.78

3.86

4.42

4.85

5.7 9

0.62

37,500

—

0.82

1.78

3.38

4.49

4.93

5.79

0.76

67,600

—

0.84

1.78

3.38

4.50

4.98

5.79

0.98

136,000

O.oo

0.88

1.79

3.39

4.51

4.96

5.79

1.31

242,000

0.24

0.91

1.90

3.50

4,6 2

4.96

5.79

1.70

380,000

0.46

0.96

1.99

3.71

4.52*

4.96

5.79

2.06

687,000

0.69

1.16

2.06

3.83

4.52

4.97

5.79

2.51

1,383,000

1.16

1.50

2.2 0

3.91

4.68

4.97

5.7 9

3.13

3,016,000

1.88

2.08

2.62

3.94

4.63

4.97

5.7 9

3.7 0

8,568,000

2.96

3.06

3.88

4.22

4.70

5.04

5.7 9

4.37

1 Den extra inkomst- och förmögenhetsskatten ej inberäknad.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tab. 3. Skatt å förmögenhet i Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i procent av förmögenheten angiven taxerad inkomst.

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten,

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ingående sammanlagd skatt å förmögenhet,

under förutsättning att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med

165 procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten med 100 procent

av resp. grundbelopp.

För-

mögen-

het,

kr.

Taxerad inkomst i procent av förmögenheten

Maximala

beloppet

av i ifråga- varande

skatter

ingående

skatt å för- mögen- het

Genom- snittlig i

ifråga- varande

skatter in- gående

skatt å för- mögenhet

(enligt

Jansson)1

0%

1%

3%

5 %

7 %

10%

Summa skatt å förmögenhet

i absoluta tal (kr.)

4,000

—

—

—

—

—

—

23: 00

2: 00

13,700

—

—

—

—

—

—

79: 00

7: 00

23,800

—

—

—

—

2: 9 7

9: 41

138: 00

15: 00

37,500

—

—

—

13: 86

15: 8 5

28: 71

217: 00

29: 00

67,600

—

27: 72

44: 06

55: 44

63: 44

392: oo

66: 00

136,000

8: 41

42: 07

114: 54

127: 44

142: 8 4

205: 99

788: o o

178: oo

242,000

56: 92

167: ot

241: 58

352: 99

421: 10

521: 07

1,402: oo

411: oo

380,000

173: 44

346: 59

552: 24

734:78

818: 40

964: 98

2,201: oo

781: oo

687,000

475: 91

883: 47

1,430: 96

1,704: 33

1,934: 38

2,333: 8 9

3,979: oo

1,721: o o

1,383,000

1,599: 75

2,744: 18

3,923: 2 6

4,698: 86

5,290: 10

5,640: 36

8,010: oo

4,336: oo

3,016,000

5,525: 02

8,714: 90

11,563: 45

12,790: 36

13,662: 22

14,462:14

17,468: oo

11,149: o o

8,568,000

25,339: 24

35,152: 2 7

40,393: 84

42,597: o 7

44,859: 12

47,266: 80

49,623: o o

37,438: o o

i promille av förmögenheten

4,000

—

—

—

—

—

—

5.79

0.40

13,700

—

—

—

—

—

—

5.7 9

0.49

23,800

—

—

—

—

0.12

0.4 0

5.79

0.62

37,500

—

—

—

0.37

0.41

0.77

5.79

0.7 6

67,600

—

—

0.41

0.6 5

0.82

0.94

5.79

0.98

136,000

0.06

0.31

0.84

0.94

1.06

1.51

5.79

1.81

242,000

0.2 4

0.69

1.00

1.46

1.74

2.15

5.7 9

1.70

380,000

0.46

0.91

1.45

1.93

2.15

2.54

5.7 9

2.0 5

687,000

0.6 9

1.29

2.08

2.48

2.82

3.40

5.79

2.61

1,383,000

1.16

1.98

2.84

3.40

3.88

4.08

5.79

3.13

3,016,000

1.83

2.89

3.83

4.24

4.53

4.80

5.79

3.70

8,568,000

2.96

4.10

4.71

4.97

5.21

5.62

5.79

4.37

1 Den extra inkomst- och förmögenhetsskatten ej inberäknad.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tali. 4. Skatt å förmögenhet 1 Sverige vid olika kombinationer av förmögenhet

och i procent av förmögenheten angiven taxerad inkomst.

I den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten,

kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ingående sammanlagd skatt å förmögenhet,

under förutsättning att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgår med

165 procent samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten med 100 procent

av resp. grundbelopp.

Förmögenhet,

kr.

Taxerad inkomst i procent av förmögenheten

0%

IX

3X

5X

1%

io X

Summa skatt å förmögenhet i procent av den

taxerade inkomsten

4,000 ....................................

13,700 ....................................

—

—

—

—

_

_

23,800 ....................................

—

—

—

—

0.18

0.40

37,500 ...................................

—

—

—

0.74

0.59

0.7 7

67,600 ....................................

—

—

1.8 7

1.80

1.17

0.94

136,000 ....................................

CO

3.09

2.81

1.87

1.50

1.61

242,000 ....................................

CO

6.90

3.33

2.9 2

2.49

2.15

380,000 ...................................

oo

9.12

4.8 4

3.87

3.08

2.5 4

687,000 ....................................

oo

12.86

6.94

4.96

4.0 2

3.40

1,383,000 ....................................

oo

19.84

9.46

6.79

5.46

4.08

3,016,000....................................

oo

28.9 0

12.73

8.4 8

6.4 7

4.80

8,568,000 .......................... .........

oo

41.03

15.7 2

9.94

7.48

5.52

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tab. 5. Jämförelse mellan beskattningen av för
Anm.

Förvandlingen av utländska myntsorter till svenska

Sver

i g e

Förmögenhet,

kr.

Statlig

inkomst- och

förmögenhets- skatt,

165%

Extra

inkomst- och

förmögenhets- skatt (vid 5 %

inkomst med

1,920 kr.

familjeavdrag)

Utjäm- nings,

skatt,

200 %

(enligt

förslag)

Summa

Särskild skatt

å förmögenhet

enl.förslag(vid

5 % inkomst

med 1,920 kr.

familje- avdrag)

Kommu- nal pro- gressiv- skatt,

100 %

Norge

Förmögenhetsskatt

4,000

1: 58

—

0: 02

1: 60

—

0: 03

—

13,700

6: 55

—

0: 12

6: 67

—

0:17

4: 85

23,800

14:12

—

0: 35

14: 47

—

0: 52

9: 90

37,500

26: 59

—

1: 08

27: 62

—

1: 55

16: 75

67,600

57: 9 9

—

4: 19

62:18

1 4: 00

6: 28

40: 60

136,000

141: 46

0: 90

18: 22

160: 58

86: oo

27: 33

157: 80

242,000

307: 46

46: 55

51: 54

405: 55

284: oo

77: 32

710: o o

380,000

564: 30

107: 20

108: 30

779: 80

640: oo

162: 4 5

1,634: oo

687,000

1,212: 89

300: 85

254:19

1,767: 93

1,748: o o

381: 28

4,199: 7 0

1,383,000

3,012:17

806; 75

661: 7 6

4,480: 68

4,915: 00

991:64

11,494: 10

3,016,000

8,012: oo

2,010: 4 0

1,568: 82

11,590: 72

13,080: 0 0

2,352: 48

33,399: 80

8,568,000

28,698: 51

5,712: oo

4,369: 6 8

38,780: 19

40,840: o o

6,554: 5 2

125,379: oo

Förmögenhetsskatt

4,000

0.3 9

—

0.0 o

0.39

—

O.oi

—

13,700

0.4 8

—

O.oi

0.49

—

O.oi

0.35

23,800

0.59

—

O.oi

0.60

—

0.02

0.42

37,500

0.71

—

0.03

0.7 4

—

0.04

0.45

67,600

0.8 6

—

0.06

0.92

0. 06

0.09

0.6 0

136,000

1.04

O.oi

0.18

1.18

0. 63

0.2 0

1.16

242,000

1.27

0.19

0.21

1.67

1. 17

0.32

2.93

380,000

1.48

0.28

0.29

2.05

1. 68

0.43

4.80

687,000

1.77

0.44

0.3 7

2.58

2. 54

0.65

6.11

1,383,000

2.17

0.58

0.48

3.28

3. 55

0.72

8.31

3,016,000

2.66

0.67

0.52

3.85

4. 84

0.78

11.07

8,568,000

3.85

0.67

0.51

4.58

4. 7 7

0.77

14.68

Reduktionsregeln tillämpad.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

89

mögenhet i Sverige och vissa utländska stater.

kronor har skett på grundval av guldpariteten.

Damnark

Nederländerna

Tyskland

S c h w e i

z

Finland

Basel-Stadt

Genéve

Ziirich

i svenska kronor.

—

0: 59

—

—

3: 60

6: 30

5: 40

8: 9 0

2: 68

—

—

13: 68

23: 94

20: 52

22: 60

8: 68

—

55: 4 7

28: 51

41: 68

35: 64

57: 50

22: 8 3

46: 60

119: 47

52: 4 2

65: 6 2

56:16

183: oo

67:49

104: 62

270: 2 8

120: 58

117:18

100: 44

597: oo

263: 7 8

227: 28

544:o i

379: o i

252:72

203: 04

1,465: oo

755:31

458: 2 8

1,063: 84

822: 58

514:8o

362: 88

2,845: o o

1,652: 76

841: 96

1,670: 07

1,593: 65

904: 32

578: 88

6,476: oo

3,871:3 0

1,878: 62

3,293: 91

3,983: 90

2,009: 52

1,193: 7 6

16,673: oo

9,586: 2 0

4,844: 88

7,187:65

8,294: 4 0

4,791: 60

2,916: o o

42,801: oo

24,127: 92

13,987: 32

16,884: 88

18,092:16

11,324: 16

6,998: 4 0

131,633: oo

68,543: 30

54,208: 7 8

51,403: 31

51,408: oo

33,534: 00

20,880: o o

promille av förmögenheten.

—

0.15

—

—

0.9 0

1.75

1.35

0.6 5

0.20

—

—

1.00

1.76

1.50

0.95

0.86

—

2.33

1.20

1.75

1.50

1.68

0.60

1.24

3.19

1.40

1.75

1.50

2.71

1.00

1.65

4.oo

1.78

1.75

1.60

4.39

1.94

1.67

4.oo

2.79

1.86

1.50

6.05

3.12

1.89

4.4 0

3.40

2.18

1.50

7.49

4.3 5

2.22

4.4 0

4.19

2.88

1.52

9.43

5.64

2.73

4.79

5.80

2.93

1.74

12.06

6.98

3.60

5.20

6.oo

3.46

2.11

14.19

8.00

4.64

5.60

6.oo

3.75

2.82

15.86

8.oo

6.83

6.oo

6.oo

3.91

2.4 4

Bihang till riksdagens protokoll 193A. 1 sami. Nr 200. 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

Tab. 6. Beloppen av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. fl. skatter vid

förmögenbeter av olika storlek, under antagande av att taxerad inkomst, lika

med 5 procent av förmögenheten, förefinnes.

(Ortsavdrag 1,920 kronor.)

Förmögenhet,

kr.

Taxerad in- komst, 5%

av förmö- genheten,

kr.

Inkomst,

och för- mögenhets- skatt,

165 %, kr.

Extra in- komst- och

förmögen- hetsskatt,

kr.

Utjäm- ningsskatt,

200 %

(enl. för- elag), kr.

Summa,

kr.

Särskild

skatt å för- mögenhet

(enl. för- slag), kr.

Kommunal

progressiv- skatt,

100 %,kr.

4,000............

200

13,700............

680

—

—

—

—

—

—

23,800...........

1,190

—

—

—

—

—

—

37,500............

1,870

13: 8 6

—

—

13: 86

—

—

67,600............

3,380

80: 19

—

—

80: 19

1 4: oo

—

136,000............

6,800

305: 91

0: 90

10: 00

316: 81

86: oo

15: 00

242,000...........

12,100

709: 50

68: 76

48: oo

826: 2 5

284: oo

72: oo

380,000............

19,000

1,357: l?

219: 00

159: 38

1,735: 45

640: o o

239: o o

687,000............

34,350

3,094: o 8

707: 60

484: 67

4,286: 3 5

1,748: oo

727: oo

1,383,000............

69,150

8,171:46

2,246: 20

1,608: o o

12,025: 66

4,915: o o

2,412: o o

3.016,000...........

150,800

23,159: 73

6.547: 20

5,168: o o

34,874: 93

13,080: oo

7,749: oo

8,568,000............

428,400

91,407: 36

21,352: 80

17,049:3 3

129,809: 49

40,840: o o

25,574: o o

1 Reduktionsregeln tillämpad.

340406. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:406 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1934:69 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet, m. m., ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. HFD 2013 ref. 28 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 1997 ref. 31 ur registret