Sök i Ratio Lex

Angående beredande av möjlighet för visst manskap vid försvarsv äsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontrakterade anställningstiden

1934-02-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:204, Angående beredande av möjlighet för visst manskap vid försvarsv äsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontrakterade anställningstiden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande

av möjlighet för visst manskap vid försvarsv

äsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontrakterade

anställningstiden; given Stockholms slott den 28 februari

1934.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström:

Av Kungl. Maj:t den 12 januari 1934 tillkallade sakkunniga för utredning

av vissa civilanställningsfrågor (de s. k. civilanställningssakkunniga) hava i

skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 10 februari 1934 avgivit

förslag rörande beredande av möjlighet för visst fast anställt manskap vid försvarsväsendet

att för underlättande av övergången till civilt arbete få kvarbliva

i kronans tjänst viss tid utöver den kontrakterade anställningstiden. Jag

ber att bär få lämna en redogörelse för förslagets huvudinnehåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 204.

449 84 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 204.

Såsom utgångspunkt för framställningen hava de sakkunniga åberopat den

omständigheten, att den stora årliga kontingenten uttjänt militärmanskap enligt

nu gällande ordning utföres i den civila förvärvsverksamheten vid en ur

synpunkten av möjligheten till anskaffande av arbetstillfällen synnerligen

ogynnsam tidpunkt på året, nämligen den 31 oktober (för karlskrivet manskap

vid flottan den 30 september), en årstid, som utan tvekan kunde betecknas som

den, då svårigheten att erhålla arbete vore allra störst.

För belysande av storleken av den manskapskontingent, som efter avslutad

tjänstetid årligen lämnar militär tjänst, hava de sakkunniga åberopat gjorda

sammanställningar av inkomna uppgifter från truppförbanden rörande det antal

befattningshavare i manskapsgraderna, som under anställningsåret 1932/19331)

avgått ur tjänst. Av dessa sammanställningar framginge, att under den ifrågavarande

tiden från arméns truppförband avgått sammanlagt 1,248, från marinen

sammanlagt 626 och från flygvapnet sammanlagt 47 fast anställda, eller

tillhopa för hela försvarsväsendet 1,921 man. Räknat i procent av hela antalet

beställningshavare av manskapet utgjorde dessa antal vid armén 18.8 %, vid

marinen 17.32 % och vid flygvapnet 18.08 %. Åtskilligt tydde emellertid på

att denna avgångsfrekvens vore något lägre än den normala. Sålunda finge

man säkerligen räkna med att truppförbandscheferna av humanitära skäl låtit

en del fast anställda kvarstå i tjänst, som eljest rätteligen hade bort avgå. Av

de inkomna uppgifterna framginge vidare, att avgångsfrekvensen, absolut sett,

varit störst bland de årsklasser, som varit i tjänst relativt kort tid. Av de

1,248 från armén avgångna hade sålunda 794 man varit i tjänst kortare tid

än 4 år och 930 man kortare tid än 5 år. Av de från marinen avgångna 626

fast anställda hade 287 varit i tjänst kortare tid än 4 år och 461 kortare tid

än 5 år. Vid flygvapnet vore avgången i än högre grad koncentrerad till de

relativt yngre årsklasserna. Samtidigt med de berörda uppgifterna örn avgångsfrekvensen

hade jämväl inhämtats uppgifter angående hur stor del av

hela antalet avgångna, som vid avskedet haft ordnad försörjning. Enligt dessa

uppgifter hade av de 1,248 från armén avgångna 408 eller 32.69 %, av de 626

från marinen avgångna 109 eller 17.» % och av de 47 från flygvapnet avgångna

34 eller 72.34 % haft ordnad försörjning vid avskedet. Räknade man

försvarsväsendet som helhet, hade av de 1,921 avgångna 551 eller 28.26 % haft

ordnad försörjning. Emellertid vore att märka, att det vore bland de yngre

årgångarna, som antalet avgångna utan ordnad försörjning vore störst, medan

förhållandena vore jämförelsevis bättre i de högre graderna, något som också

syntes vara naturligt, då truppförbandschefernas benägenhet att under nuvarande

förhållanden av humanitära skäl medgiva rekapitulering säkerligen hänfört

sig just till de äldre årsklasserna. Från armén hade sålunda under ovannämnda

tid avgått allenast 162 furirer, därav 87 eller cirka 54 % haft ordnad

försörjning vid avskedet.

De sakkunniga anförde i anslutning till berörda utredning örn avgångsfre
*)

Uppgifterna avsågo beträffande armén allenast tiden den 1 februari—31 oktober 1933,

vadan de uppgivna siffrorna för armén torde böra något höjas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3

ivensen, att det uppenbarligen skulle vara en stor vinning, om på ett eller annat

sätt en förändring kunde ske därhän, att avgångstidpunkten för det fast anställda

manskapet kunde helt eller delvis omläggas till att i stället inträffa på våren,

då möjligheterna till erhållande av anställningar och vikariat i civil tjänst vore

betydligt större. Den verksammaste åtgärden till vinnande av ett sådant syftemål

vore uppenbarligen, anförde de sakkunniga vidare, att helt omlägga anställningsåret,

så att tiden för antagning av rekryter skedde på våren i stället

för på hösten, varigenom tidpunkten för avgången helt naturligt utan olägenhet

kunde förläggas till våren. De sakkunniga hade hos olika militära myndigheter

gjort sig underrättade örn möjligheterna och förutsättningarna för en

dylik omläggning av anställningsåret för det fast anställda militärmanskapet.

Från dessa myndigheter hade visats mycken förståelse för syftet med en

dylik anordning och på vissa håll hade man också förklarat sig beredd att åtminstone

försöksvis företaga en sådan omläggning av anställningstiden. På

andra håll, exempelvis vid kavalleriet, hade man däremot ansett en omläggning

av rekrytantagningstiden till våren komma att medföra oöverkomliga

svårigheter i organisations- och utbildningshänseende. Då det sålunda ville

synas som örn en omläggning av anställningsåret skulle på sina håll medföra

organisatoriska rubbningar av så avsevärd art, att man icke kunde utan synnerligen

noggranna undersökningar rörande verkningarna vidtaga en dylik åtgärd,

hade de sakkunniga, med hänsyn till att alltför tidsödande utredningar

syntes böra i detta sammanhang undvikas, funnit sig böra avstå från att framlägga

något förslag i denna riktning.

Emellertid hade en annan väg synts de sakkunniga framkomlig till vinnande

av syftemålet att undvika att hela den stora massan avskedat militärmanskap

vid den nämnda olägliga tidpunkten på en gång utfördes i den civila

arbetskonkurrensen, nämligen att lämna tillfälle för dem, för vilka civilanställningsspörsmålet

vore mest brännande, d. v. s. de äldre, att, därest de så önskade,

kvarstanna i militär tjänst ännu någon tid, exempelvis 6 månader, efter kontraktstidens

slut. Därigenom skulle vinnas en dubbel fördel. Dels skulle avgångstiden

ur militärtjänst för en avsevärd del av de avgående framskjutas

till en för arbetes vinnande betydligt gynnsammare tidpunkt; och dels skulle

denna övergångstid kunna, utan att den militära tjänsten bleve i någon mån

lidande, utnyttjas till utbildning i civilanställningssyfte, genomgående av

kurser, provtjänstgöring vid civila institutioner o. s. v. Meningen skulle således

vara, att dessa avgående skulle under det första vinterhalvåret efter avskedet

få åtnjuta stödet av att alltjämt vara i kronans tjänst med de förmåner,

som därmed följde. De borde emellertid under denna övergångstid alltjämt

vara i oförminskad grad underkastade den militära rutinen; eljest skulle de

komma att vid regementena bilda någon sorts särklass av underbefäl, vilket

säkerligen icke vore till fromma vare sig för dem själva eller för tjänsten vid

regementet. Därav följde, att de borde få under denna tid bibehålla såväl alla

naturaförmåner som den kontanta avlöning de åtnjutit under tiden närmast

före kontraktets utlöpande, försåvitt icke avlöning åtnjötes under provtjänstgöring

å annat håll, i vilket fall den militära avlöningen borde minskas i mot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 204.

svarande grad. Å andra sidan vore det givetvis meningen, att tjänstgöringen

under denna tid skulle vara såtillvida mindre bunden, att dels möjligheten till

avgång ur tjänsten skulle stå öppen, så fort vederbörande vunnit civilanställning,

och dels tillfälle skulle i största möjliga utsträckning beredas dem som

så önskade att få tjänstledighet för kursers genomgående, provtjänstgöring

m. m.

Den ifrågasatta förmånen ansåge de sakkunniga emellertid böra gälla allenast

dem, som varit i försvarets tjänst en viss icke alltför kort tid. Detta vore

dels av ekonomiska skäl nödvändigt och dels fullt befogat även ur andra synpunkter.

Statens förbindelse gentemot det fast anställda manskapet måste nämligen

anses vara större ju längre tid detsamma varit i tjänst, vartill komme

den påtagliga omständigheten, att det vore betydligt svårare för en 25—30

års man att skaffa sig ett nytt yrke än för en man på 21—22 år, vilket torde

vara den vanliga åldern för dem, som utan rekapitulation avginge ur tjänst.

Man måste vidare fasthålla, att de tre första tjänsteåren huvudsakligen finge

anses som utbildningstid och att försvarsväsendet därför först efter denna tid

kunde draga verklig nytta av den fast anställde. Den förmån, varom här vore

fråga, borde även på den grund komma allenast dem till godo, som varit i

tjänst någon tid utöver de tre utbildningsåren. Förmånen borde icke heller

gälla andra än dem, som genomgått furirsutbildning (vid marinen korpralsutbildning)

eller motsvarande utbildning för beställningsman. Att icke andra

än de, vilkas tjänstgöring vore väl vitsordad, borde komma i fråga, syntes de

sakkunniga ligga i sakens natur.

I fråga örn kostnaderna för det framlagda förslagets genomförande hava de

sakkunniga framlagt överslagsvis gjorda beräkningar därutinnan, därvid de

alternativt räknat med att de fast anställda furirer, korpraler, konstaplar och

därmed jämställda tillhörande armén eller flygvapnet samt de korpraler och

därmed jämställda tillhörande flottan eller kustartilleriet, vilka efter minst

fem respektive sex års tjänst skulle på grund av kontraktens utlöpande avgå

den 31 oktober (respektive den 30 september) finge, därest de så önskade, kvarstanna

i tjänst utöver staten ytterligare högst 6 månader mot åtnjutande av de

förmåner i kontant och in natura, som vid tiden för kontraktens utlöpande tillkommit

dem. De sakkunniga hava i denna del anfört följande:

»Vid beräkningarnas uppgörande hava vi utgått från de förutberörda uppgifterna

angående antalet avgångna under nästföregående anställningsår. För

arméns vidkommande utgjorde antalet avgångna volontärer med sex års tjänst

och däröver 227 och med fem års tjänst och däröver 308. För marinens del

vörö motsvarande siffror respektive 142 och 187. Flygvapnets motsvarande

siffror voro respektive 7 och 8. Det bör emellertid påpekas, att de nämndasiffrorna

säkerligen äro lägre än de normala, beroende på den förut nämnda

omständigheten, att vid vissa truppförband omsättningen med hänsyn till svårigheten

för de avgående att erhålla arbete något hållits tillbaka. Å andra sidan

måste siffrorna avsevärt reduceras, då det gäller att med ledning av dem beräkna,

hur många som skulle komma i åtnjutande av förmånen att kvarstanna

utöver den avtalade tjänstetiden. Man måste nämligen fasthålla, att en avsevärd

del av de i dessa årsklasser avgående i samband med avgången erhålla

civilt arbete och således sakna anledning att begagna sig av förmånen. Enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

5

föreliggande uppgifter hade exempelvis av de under den nämnda tiden från

armén avgångna furirerna omkring 54 % ordnad försörjning vid avskedet, av

korpralerna däremot endast omkring 28 %, därvid dock bör bemärkas, att

procenttalet avser samtliga korpraler, även dem som varit i tjänst kortare tid

än 5 år. Vidare måste man räkna med att av dem som komma att begagna sig

av förmånen ett säkerligen rätt avsevärt antal kommer att på grund av vunnen

anställning eller eljest avgå före de sex månadernas utgång. Nu angivna förhållanden

göra, att man enligt vår mening icke har anledning att räkna med

att mer än i genomsnitt en tredjedel av de därtill berättigade skulle komma

att taga den erbjudna förmånen i anspråk.

Det första alternativet, enligt vilket samtliga av förberörda kategorier som

varit i tjänst minst fem år skulle få kvarstå i tjänst utom stat sex månader

utöver kontraktstiden, skulle, under antagande av den frekvens som nyss sagts,

enligt en gjord överslagsberäkning komma att vad beträffar armén draga kostnader

till ett sammanlagt belopp av omkring 136,000 kronor, fördelade med

cirka 82,000 kronor i avlöningar och 54,000 kronor i utgifter för mathållning,

mundering etc. För marinens del skulle utgifterna under motsvarande förutsättningar

uppgå till sammanlagt cirka 66,000 kronor, fördelade med cirka

50.000 kronor i avlöningar och resten i naturaförmåner och dylikt. För flygvapnets

del bliva motsvarande siffror mycket obetydliga. Sammanlagda kostnaden

enligt detta alternativ skulle sålunda uppgå till något över 200,000

kronor.

Kostnaderna för det andra alternativet, omfattande allenast dem som varit

i tjänst sex år eller därutöver, bliva naturligen lägre än enligt det första alternativet.

För arméns del kunna de beräknas till sammanlagt omkring 90,000

kronor, därav cirka 63,000 kronor i avlöningar och resten i naturakostnader;

för marinen skulle kostnaderna enligt detta alternativ beräknas till cirka

52.000 kronor, därav cirka 40,000 kronor i avlöningar. Sammanlagt skulle

kostnaderna enligt detta alternativ sålunda uppgå till något över 140,000

kronor.»

Av det anförda syntes de sakkunniga framgå, att kostnaderna för den

ifrågavarande anordningens genomförande -—- vilket alternativ som än valdes

— icke vore av den storleksordning, att man av ekonomiska skäl borde avstå

från den otvivelaktiga vinst, som därigenom skulle uppstå i fråga om möjligheten

att underlätta det äldre förtjänta manskapets övergång till civil sysselsättning.

I förhållande till de anslag, som skulle komma att belastas av kostnaderna

i fråga, vore dessa utgifter av så relativt ringa storlek, att det knappast

torde vara erforderligt att företaga någon uppräkning av anslagen, utan syntes

det vara möjligt att inom ramen av de för nästkommande budgetår äskade

anslagen rymma jämväl nu ifrågavarande utgifter, och detta även för den

händelse det dyrbarare alternativet valdes.

De sakkunniga förordade för sin del förslagets genomförande enligt det

första alternativet, eller med andra ord att den tillämnade förmånen finge komma

de fast anställda av ovan angivna kategorier till godo, vilka under fem år

eller längre tid varit i tjänst vid försvarsväsendet. Som skäl härför kunde

åberopas — utöver den omständigheten, att därigenom hjälp bereddes åt ett

större antal än enligt det andra alternativet -— att utgallringen av dem

som man önskade hava kvar i tjänst utöver de första läroåren i stor omfattning

skedde i och med utgången av det fjärde anställningsåret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 204.

Över de sakkunnigas förevarande förslag hava nedanstående militära myndigheter

avgivit yttranden.

Arméförvaltningen har i princip anslutit sig till tanken på framflyttning

på ett eller annat sätt av tiden för manskapets avgång ur tjänst. Mot det av

de sakkunniga framlagda förslaget anmärktes emellertid, att genom de angivna

riktlinjerna icke kunde anses klart angivet, örn de utom staten kvarstående vore

att hänföra till fast anställt manskap och underkastade strafflagen för krigsmakten.

För att klarlägga deras ställning därutinnan syntes det bliva nödvändigt

att i samband med deras avgång med dem träffades förnyade avtal

örn kvarstående i tjänst såsom fast anställt manskap. Vidare syntes detaljerade

regler bliva erforderliga beträffande deras förmåner i kontant och in natura

under tiden för kvarståendet. Ett annat spörsmål vore, örn tiden för kvarståendet

skulle inräknas i den för avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden

eller icke. Även beträffande de kvarståendes tjänstgöring, möjligheterna

att erhålla ledighet för studier, provtjänstgöring i civila befattningar

o. s. v. syntes särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Det vore enligt arméförvaltningens

åsikt önskvärt, örn den föreliggande frågan kunde ordnas på ett

sätt, vilket, samtidigt med att det tillgodosåge manskapets berättigade intressen,

ur organisatorisk synpunkt erbjöde en mera tillfredsställande lösning

än det föreliggande förslaget. Ämbetsverket hade kommit till den uppfattningen,

att det enklaste sättet för frågans lösande vore, att i framställningen

avsett manskap, som eljest skolat avgå ur tjänst den 1 november ett visst år,

icke erbölle avsked utan finge rekapitulera på ytterligare ett halvt år. Detta

kunde ordnas därigenom, att medgivande lämnades örn nyrekrytering av

volontärer till större antal än som rymdes i de gällande staterna. Därav skulle

följa att, jämte det avgångstiderna för det äldre manskapet framflyttades till

senast den 1 maj, antalet meniga volontärer för tiden den 1 november—den 30

april finge överskjuta det i staterna upptagna med ett antal, motsvarande det

antal äldre underbefäl, som, utan att vara avsett för fortsatt anställning, medgåves

rekapitulera för vinnande av en ur civilanställningssynpunkt lämpligare

tid för avgången ur tjänst. Enda olägenheten härmed syntes vara, att befordran

inom underbefälsgraderna bomme att framflyttas med en tid av högst

ett halvt år. — Yad de sakkunniga yttrat därom, att det syntes möjligt att

inom ramen av de för nästkommande budgetår äskade anslagen rymma utgifterna

för ifrågavarande ändamål, föranledde icke arméförvaltningen till

något yttrande, i den mån kostnaderna bomme att belasta anslag av förslagsanslags

natur. Vad åter anginge vissa reservationsanslag, närmast anslagen

till munderingsutrustning, kasernutredning m. m. samt sjuk- och veterinärvård

m. m., ville ämbetsverket framhålla, att dessa anslag för nästkommande

budgetår beräknats med avsevärt reducerade belopp, vadan de icke torde

kunna bära den ytterligare belastning, som de sakkunniga föreslagit. Vare sig

i förevarande ämne komme att följas de sakkunnigas förslag eller den av arméförvaltningen

ifrågasatta anordningen, ansåge ämbetsverket det sålunda bliva

nödvändigt, att ifrågavarande tre anslag erhölle gottgörelse av särskilt an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 204. 7

visade medel med i avjämnade tal respektive 10,200 kronor, 1,800 kronor oell

600 kronor.

Marinförvaltningen har funnit det avgivna förslaget vara väl ägnat att

under nuvarande arbetsbrist minska arbetslösheten för ifrågavarande personalkategori

under den tid av året, då det vore svårast att erhålla arbetstillfällen.

Ämbetsverket hade därför i huvudsak icke något att erinra mot förslaget och

ansåge, att detsamma borde få tillämpas på försök under budgetåret 1934/1935.

Rättigheten till förlängd anställning borde endast få tillkomma dem, som av

vederbörande chef uppsagts till avgång ur tjänsten. Sedan uppsägning skett,

borde de, som önskade erhålla förlängd anställning, vara skyldiga att i god tid

före den normala avgången ur tjänst till vederbörande ingiva ansökan örn förlängd

anställning. Likaledes borde de, som under den förlängda anställningen

önskade avgå ur tjänst, vara underkastade viss kortare uppsägningstid. — I

fråga örn kostnaderna påpekade marinförvaltningen, att anslaget till beklädnad

icke vore förslagsanslag. Med hänsyn till nödvändigheten av beklädnadsförrådens

snara komplettering medgåve detta anslags ställning icke bestridandet

av oförutsedda utgifter. På grund därav ansåge marinförvaltningen, att övertjänstgörande

manskap borde själva underhålla sin beklädnad, något som för

dem icke borde innebära någon större kostnad, då ju som regel manskap med

lång tjänstetid vid avgången förfogade över tillräckligt antal intjänta beklädnadspersedlar

för att icke någon nämnvärd komplettering under den förlängda

tjänstgöringstiden skulle behöva förekomma.

Flygstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot de sakkunnigas

förslag.

Chefen för generalstaben har tillstyrkt, att bestämmelser angående civilanställnings

förberedande för uttjänt manskap utfärdades i överensstämmelse

med det av de sakkunniga framlagda andra alternativet, d. v. s. att förmånen

att få kvarbliva i tjänst skulle tillkomma allenast dem, som varit i tjänst 6 år

eller därutöver. Vid ett genomförande av det av de sakkunniga förordade

alternativet vore det med hänsyn till de fördelar, som vore förbundna med den

föreslagna anordningen, att förmoda, att en stor del av underbefälet bomme

att begagna sig av möjligheterna för avgång redan efter femte anställningsåret.

Detta skulle för arméns vidkommande innebära, att vederbörande efter

genomgången underbefälsutbildning endast under två år skulle kunna fullt

utnyttjas för tjänstgöring i underbefälsbefattning. Icke minst de med utbildningen

förenade kostnaderna motiverade ett längre kvarstående i tjänst av

sådana underbefäl, som visat sig lämpliga därför. I överensstämmelse med

gällande föreskrifter beträffande villkoren för erhållande av avskedspremie

syntes fördenskull de föreslagna förmånerna endast böra tillerkännas sådant

underbefäl, som med väl vitsordad tjänstgöring varit i aktiv tjänst sex år

eller därutöver. Därigenom vunnes även den ur försvarsväsendets synpunkt

beaktansvärda fördelen, att vederbörande efter avskedstagandet i regel bomme

att tillföras truppförbandets reserv. — önskvärt vore, att villkoret för ett

kvarstående i tjänst förbundes med skyldighet för vederbörande att — helst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 204.

linder samarbete med civilanställningsorganen — framlägga plan för den avsedda

yrkesutbildningen.

Chefen för marinstaben har tillstyrkt bifall till det framlagda förslaget.

Lämpligen borde organisationen på försök få tillämpas under budgetåren

1984/1935 och 1935/1936. Vissa kompletterande bestämmelser syntes vid bifall

till framställningen bliva erforderliga beträffande, bland annat, skyldighet att

efter uppsägning insända ansökan örn fortsatt anställning, skyldighet att uppvisa

intyg örn att viss utbildning eller dylikt skulle genomgås såsom villkor

för tjänstledighets erhållande och fastställelse av viss kortare uppsägningstid.

Inspektören för infanteriet har funnit de i förslaget framhållna synpunkterna

synnerligen behjärtansvärda och lämnat förslaget sin livliga tillstyrkan.

Inspektören för kavalleriet har likaledes tillstyrkt det framlagda förslaget

och särskilt uttalat sig för önskvärdheten av att den ifrågasatta förmånen inträdde

redan efter 5 års tjänst. Det syntes vidare önskvärt, att vid kavalleriet

rätten till kvarstående i tjänst kunde omfatta även dem, som efter med beröm

godkänd genomgången korpralsutbildning vunnit befordran till korpral och

på ett förtjänstfullt sätt tjänstgjort som remontryttare. Denna befattning vore

vid kavalleriet så betydelsefull, att den väl borde jämställas med en beställningsmans.

Inspektören för artilleriet har i stort sett intet funnit att erinra mot ett

genomförande av de sakkunnigas förevarande förslag.

Chefen för fortifikationen har likaledes anmält, att han intet hade att erinra

mot den ifrågavarande framställningen.

Inspektören för trängen har i sitt yttrande närmast ställt sig avvisande mot

förslaget, under framhållande, att man som hittills torde böra fasthålla vid

att avsked skulle meddelas underbefäl, när något militärt behov av dess kvarstannande

i tjänst ej längre förelåge. Denna princip syntes med desto större

skäl böra upprätthållas som det angivna syftet att underlätta det äldre förtjänta

manskapets övergång till civil sysselsättning långt verksammare torde

bliva tillgodosett genom att helt frigöra det ifrågavarande underbefälet från

den militära anställningen. En förutsättning härför vore, att under viss tid

efter avskedet erforderliga medel under nödig kontroll ställdes till underbefälets

förfogande för att giva dem tillfälle att förbereda var och en sin civila

anställning och trygga deras egna och deras familjers uppehälle.

Chefen för intendenturkåren har anfört, att det föreliggande förslaget

syntes väl ägnat att undanröja vissa svårigheter, som nu utgjorde hinder för

det fast anställda manskapet att vinna civilanställning efter erhållet avsked.

Chefen för södra arméfördelningen har funnit det lämpligt, att åtgärder

vidtoges i den riktning som de sakkunniga föreslagit, dock att den nya ordningen

till en början borde fastställas att försöksvis gälla under ett år. Vissa

detaljerinringar hava emellertid framställts mot förslaget. Sålunda borde det

icke förefinnas någon rättighet att när som helst erhålla tjänstledighet för

provtjänstgöring och dylikt, utan den som medgåves kvarstå utom stat borde

vara underkastad full tjänstgöringsskyldighet, så att truppförbanden kunde

draga samma nytta av honom som av vanligt fast anställt underbefäl. Detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

hindrade icke att en truppförbandschef borde söka ordna tjänsten så, att förberedelserna

för civilanställning underlättades. Chefen borde därför lia

befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva de kvarstående

tjänstledighet.

Chefen för västra arméfördelningen har anfört, att då de sakkunnigas förslag

skulle i sin mån bidraga till att möjliggöra en återgång till normala rekapitulationsförhållanden,

han intet hade att erinra mot förslaget i huvudsak.

Chefen för östra arméfördelningen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag i

dess helhet.

Chefen för norra arméfördelningen har likaledes helt anslutit sig till förslaget.

Militärbefälhavaren på Gotland har tillstyrkt det av de sakkunniga framställda

förslaget, dock att det syntes önskvärt, att den såsom villkor för kvarståendet

utom stat föreslagna minsta tjänstetiden bringades i överensstämmelse

med den minsta tjänstetid, som gällde för erhållande av avskedspremie, antingen

så att för att få kvarstå utom stat krävdes minst sex tjänsteår eller att

avskedspremie kunde erhållas redan efter fem ars väl vitsordad tjänst.

Militärbefälhavaren för övre Norrland har funnit förslaget ur civilanställningssynpunkt

innebära vissa lättnader. För att olägenheter av disciplinär art

skulle undvikas, borde det ligga i regementschefens hand att avskeda vederbörande,

innan de sex månaderna förflutit. Det ifrågavarande medgivandet att

kvarstå i tjänst borde ej heller fa en sadan form, att regementschefen berövades

rättighet att vid behov disponera vederbörande till militär tjänst. I övrigt tillstyrktes

förslaget i huvudsak.

Stationsbefälhavaren vid Karlskrona örlogsstation har anfört, att den föreslagna

åtgärden måste anses vara ett behjärtansvärt steg från statens sida såsom

en erkänsla och hjälp åt förtjänt avgående manskap. Intill dess fragan

nm civilanställnings beredande at avgående manskap blivit löst, syntes det lämpligast

att i förslaget upptagna åtgärder tills vidare endast anordnades som

ett provisorium.

Stationsbefälhavaren vid Stochholms örlogsstation har i huvudsak tillstyrkt

de sakkunnigas förslag.

Chefen för kustflottan har likaledes förklarat sig intet hava att erinra mot

förslaget.

Chefen för kustartilleriet har anfört, att han intet hade att erinra mot det

ifrågavarande förslaget.

Vad de sakkunniga anfört därom, att den nu gällande avgångstiden för

uttjänt manskap, i allmänhet den 1 november, är ur civilanställningssynpunkt

mycket oläglig, kan jag helt biträda. Förläggandet av avgangen till en annan

tidpunkt under året vore därför ur denna synpunkt synnerligen önskvärt. Såsom

de sakkunniga framhållit, skulle den effektivaste åtgärden härvidlag vara

att omlägga hela anställningsåret på det sätt, att såväl antagnings- som avgångstiderna

inträffade på våren i stället för på hösten. I vad mån en sådan omläggning

ur andra synpunkter later sig genomföra är en fråga, som uppenbar
Bihang

till riksdagens protokoll J934. 1 sami. Nr 204. 449 34 "

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

ligen icke kan besvaras utan föregående grundliga undersökningar. Frågan

synes mig emellertid vara av den betydelse, att jag bar för avsikt att snarast

inför Kungl. Maj:t framlägga förslag om verkställande av en allsidig utredning

av densamma.

Då en sådan utredning icke torde kunna slutföras och än mindre en eventuell

omläggning av anställningsåret kunna vidtagas inom sådan tid, att det

manskap, som skall avgå nästkommande höst, skulle kunna draga fördel därav,

har jag i likhet med de sakkunniga funnit angeläget att särskilda åtgärder

vidtagas, för att för de i tjänsten äldre av detta manskap i möjligaste män

undanröja verkningarna av den olämpliga avgångstidpunkten.

o De sakkunniga hava härutinnan föreslagit, att fast anställda, vilka genomgått

funrs- (vid marinen korprals-) utbildning och fullgjort väl vitsordad

tjänst under sammanlagt minst fem år, skulle, oaktat de på grund av uppsägning

äro skyldiga att avga den 31 oktober (för karlskrona skeppsgossar den

30 september), efter därom gjord framställning, få kvarstå i tjänst utom vederbörande

förbands stat ytterligare högst sex månader, vilken tid skulle lättare

än den vanliga anställningstiden kunna få disponeras för förberedelse av olika

slag för övergång till civilt arbete.

De i ärendet hörda myndigheterna hava så gott som enhälligt i princip tillstyrkt

genomförande av de sakkunnigas förslag; i den mån erinringar framförts,

hänföra sig dessa i allmänhet allenast till detaljer i förslaget. Jag finner

mig ock kunna i huvudsak ansluta mig till detsamma. Anordningen bör

emellertid, som nyss framhållits, vara att betrakta såsom en tillfällig åtgärd,

vidtagen allenast i avvaktan pa resultatet av den förenämnda utredningen angående

en lämpligare anordning av anställningsåret.

Arméförvaltningen har ifragasatt den avvikelsen från de sakkunnigas förslag,

att i stället för att den ifrågavarande personalen skulle få kvarstå utom

stat densamma skulle få rekapitulera med kvarstående å stat ytterligare ett

halvt år, varvid motsvarande antal rekryter i stället skulle få antagas utöver

staten. Härtill kan jag för min del icke ansluta mig. En sådan anordning

skulle enligt min mening i viss man förtaga den ifrågavarande åtgärden dess

karaktär av provisorium, något som med hänsyn till vad jag förut anfört icke

synes önskvärt. Dessutom skulle konsekvensen därav bliva, att befordringarna

inom manskapskårerna i stor omfattning framskötes ett halvt år, något

som måste betraktas såsom i detta sammanhang opåkallad. Yad arméförvaltningen

velat vinna med berörda förslag, nämligen klarhet i de kvarståendes

anställningsförhållanden, synes mig kunna utan större svårighet ernås genom

de särskilda föreskrifter i ämnet, som jag förutsätter skall ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda.

Vad angår de kategorier fast anställda, som böra komma i åtnjutande

av den ifrågasatta förmanen, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag; den

utvidgning härutinnan, som av inspektören för kavalleriet ifrågasatts, anser

jag sålunda icke böra vidtagas. Likaså anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas

förslag örn att de kvarstående skola få bibehålla de löneförmåner

kontant och in natura, som tillkommit dem omedelbart före kontraktstidens

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 204.

utgång; någon löneförhöjning enligt i manskapsavlöningsreglementet givna

regler lärer sålunda icke böra ifrågakomma under den förlängda anställningen.

Den inskränkning i beklädnadsförmåner, som av marinförvaltningen ifrågasatts

för marinens del, lärer däremot böra iakttagas. Vad beträffar avskedspremierna

torde tiden för kvarståendet i tjänst icke böra få inräknas i den för

avskedspremies åtnjutande bestämda tjänstgöringstiden. Eventuellt intjänt

premie bör icke utbetalas förrän vederbörande lämnar tjänsten.

Vad beträffar kostnaderna för det framlagda förslagets genomförande

skulle dessa enligt de sakkunnigas beräkningar uppgå till något över 200,000

kronor för hela försvarsväsendet. Någon anmärkning mot denna beräkning har

icke av de förvaltande myndigheterna framförts.

De sakkunniga hava som sin åsikt uttalat, att det syntes möjligt att inom

ramen av de för nästkommande budgetår äskade anslagen rymma jämväl nu

ifrågavarande utgifter. Utgifterna skulle sålunda gäldas från de olika försvarsgrenarnas

respektive anslag för nästkommande budgetår. I fråga örn de

anslag, som äro av reservationsanslags natur, ansluter jag mig till de sakkunnigas

uppfattning, att de hithörande utgifterna synas kunna rymmas

inom de för nästkommande budgetår beräknade beloppen. Arméförvaltningen

har visserligen ansett, att följande av åtgärden berörda tre reservationsanslag

under lantförsvaret, nämligen för munderingsutrustning, kasernutredning

m. m. samt sjuk- och veterinärvård m. m. borde för ändamålet förstärkas med

respektive 10,200 kronor, 1,800 kronor och 600 kronor. Med hänsyn till dessa

belopps obetydlighet i förhållande till respektive anslag finner jag emellertid

icke påkallat, att någon åtgärd för dessas förstärkning i detta sammanhang

företages. Vad beträffar de anslag av förslagsanslags natur, som skulle

beröras av den ifrågavarande åtgärden, komma enligt de sakkunnigas beräkningar

lantförsvarets och sjöförsvarets avlöningsanslag att därigenom erhålla

en ökad belastning med respektive cirka 82,000 kronor och cirka 50,000 kronor.

Denna merbelastning synes mig — i betraktande av de betydande belopp,

till vilka de nämnda anslagen äro beräknade — icke vara av den storleksordning,

att det föreliggande förslagets genomförande behöver föranleda en

höjning av de i riksstatsförslaget upptagna anslagsbeloppen, respektive

25,500,000 kronor och 11,500,000 kronor. De övriga förslagsanslagen, främst

de olika förplägnadsanslagen, komma likaledes att i förhållandevis mycket

ringa mån beröras av åtgärden i fråga. Även beträffande kostnadernas gäldande

finner jag mig fördenskull, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

böra biträda vad de sakkunniga förordat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att under nästkommande budgetår

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som i det

föregående angivits, bereda underbefäl av manskapet vid försvarsväsendet

med en tjänstetid av minst fem år möjlighet att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 204.

efter kontraktstidens utgång få kvarstå viss tid utom stat vid

vederbörande truppförband eller kår.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Edsberg.

t

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av möjlighet för visst manskap vid för sv ar sväsendet att kvarstå i tjänst a1 i texten
  2. SU 1934:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av möjlighet för visst manskap vid försvarsväsendet att kvarstå i tjänst utöver den kontra s. 5 i texten