Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ackordsoch stödlån åt jordbrukare

1934-01-03 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:24, Angående anslag till ackordsoch stödlån åt jordbrukare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående anslag till ackords-

och stödlån åt jordbrukare; given Stockholms slott den

3 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari

1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I enlighet med vad som anförts i årets statsverksproposition under

nionde huvudtiteln, punkt 93, anhåller jag att nu få underställa Kungl.

Majit frågan örn avlåtande till riksdagen av proposition om anvisande

för budgetåret 1934/1935 av anslag till ackordslån och stödlån åt jordbrukare.

Erinras må, att 1932 och 1933 års riksdagar (se 1933: prop. nr

92; R. skr. nr 152) för utlämnande av sådana lån anvisat extra reservationsanslag

för budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 av respektive 15,000,000

och 10,000,000 kronor. Rörande användningen av det för budgetåret 1933/

1934 anvisade anslaget hava bestämmelser meddelats i kungörelsen den

Bihang till riksdagens protokoll 193A. I sami. Nr 24.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 24.

21 april 1933 (nr 135). För behandlingen av frågor rörande ackordslån

och stödlån finnes av Kungl. Majit tillsatt en för riket gemensam centralnämnd

ävensom för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde en

lånenämnd.

För att erhålla en såvitt möjligt allsidig utredning rörande behovet av

fortsatta stödåtgärder har Kungl. Majit den 1 september 1933 anbefallt

dels centralnämnden att efter lånenämndernas hörande och i övrigt verkställd

utredning inkomma med utlåtande rörande vunna erfarenheter om

ackords- och stödlåneverksamheten m. m., dels ock samtliga länsstyrelser

att införskaffa yttranden angående erfarenheter och önskemål beträffande

förberörda verksamhet ej mindre från vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott än även från kommunalnämnderna i ett antal

på ifrågavarande område representativa kommuner inom länet samt att

med de sålunda erhållna yttrandena ävensom med eget utlåtande — vilket

jämte annat borde innehålla uppgift örn de fall, då länsstyrelsen nödgats

uppsäga ifrågavarande lån — inkomma till jordbruksdepartementet.

De från länsstyrelser, förvaltningsutskott oell kommunalnämnder inkomna

utlåtanden hava överlämnats till centralnämnden för att tagas i övervägande

vid avgivandet av det utlåtande, centralnämnden anbefallts avgiva.

Centralnämnden har den 28 oktober 1933 avgivit det begärda utlåtandet.

Innan jag ingår på frågan örn vidtagande av fortsatta åtgärder, torde

jag få erinra örn innehållet i nu gällande bestämmelser samt, i anslutning

till centralnämndens redogörelse, lämna en översikt över den hittills

bedrivna verksamheten.

Gällande bestämmelser.

Kungörelsen den 21 april 1933 örn ackordslån och stödlån till jordbrukare

uppställer som allmänna förutsättningar för att lån skall kunna beviljas,

att vederbörande jordbrukare på grund av rådande jordbrukskris kommit

i ekonomiska svårigheter, att han är i trängande behov av ekonomiskt

bistånd, samt att han kan antagas hava själv gjort vad på honom skäligen

ankommit för övervinnande av svårigheterna och i övrigt finnes förtjänt

av bistånd. Till jordbrukare, som tillträtt den av honom brukade

fastigheten senare än den 1 maj 1931, får lån ej utlämnas i andra fall,

än då förre innehavaren avlidit och i anledning därav jordbruket övertagits

av delägare i dödsboet eller av efterlevande make eller då barn

genom köp eller arrendeavtal övertagit sina föräldrars fastighet och dessas

ekonomiska ställning vid avtalets slutande får antagas hava varit

sådan, som enligt kungörelsen förutsättes för erhållande av lån. Lån kan

beviljas dels för underlättande av ackord (ackordslån) dels ock för betalning

av gäld annorledes än vid ackord eller för anskaffande av för

fastighetens fortsatta brukande oundgängligen nödiga levande eller döda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

inventarier (stödlån). Utöver vad som framgår av det redan sagda fordras

för erhållande av ackordslån, att gäldenärens ställning på grund av

krisen blivit så försämrad, att skulderna överstiga värdet av tillgångarna,

samt att det med hänsyn till ackordets beskaffenhet och omständigheterna

i övrigt synes sannolikt, att han efter ackordets genomförande skall kunna

fortsätta att driva sitt jordbruk och därunder göra rätt för sig. I anslutning

härtill lämnas beträffande ackordet vissa närmare föreskrifter,

som måste uppfyllas, örn ackordslån skall kunna beviljas, däribland att

de i ackordet deltagande borgenärerna icke få i ackordet erhålla mer än

70 procent av fordringsbeloppet. I fråga örn storleken av ackordslån

stadgas, att detsamma ej får överstiga ett belopp av 400 kronor, ökat

med 20 procent av det år 1932 gällande taxeringsvärdet å den av gäldenären

brukade fastigheten, samt att det ej i något fall får utgå med

högre belopp än 5,000 kronor. Vid bestämmande av lånebeloppets storlek

skall i övrigt iakttagas, att de i ackordet deltagande borgenärerna

icke genom ackordslånet erhålla, utöver vad med hänsyn till gäldenärens

tillgångar och skulder kan anses belöpa å deras fordringar, mer än 5

procent av fordringsbeloppet. Återbetalning av ackordslön skall verkställas

med en femtedel örn året med början år 1940. Å ackordslån erlägges

under de två första åren ej någon ränta. Därefter skall gäldas

ränta efter 5 procent örn året å halva lånebeloppet och, sedan amorteringsskyldighet

inträtt, å lånet i dess helhet. — Beträffande stödlån har stadgats,

att sådant lån får beviljas allenast där det synes sannolikt, att sökanden,

örn dylikt lån erhålles, skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk.

Jordbrukare, som äger möjlighet att tillgodose sitt penningbehov

genom inteckning i sin fastighet inom dennas normala belåningsvärde,

får ej beviljas stödlån. Sådant lån bör i främsta rummet beviljas för

betalning av annan gäld än ränta och amortering å lån ur egnahemslånefonden.

Stödlån får ej överstiga ett belopp av 750 kronor. Den, som erhållit

stödlån enligt kungörelsen den 30 juni 1932 örn ackordslön och stödlån

till jordbrukare eller kungörelsen den 17 juni 1932 örn stödlån till

egnahemslåntagare, får ej beviljas stödlån till högre belopp än som motsvarar

skillnaden mellan 750 kronor och förut tilldelat belopp. Lånet

skall återbetalas med en sjundedel årligen med början år 1937. Åtager sig

låntagaren att enligt godkänd plan och kostnadsberäkning utföra visst,

närmare angivet förbättringsarbete å den av låntagaren brukade fastigheten,

skall emellertid så stor del av lånet, som motsvarar beräknade

kostnaden för arbetet, anses gulden, då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen

utförts. Berörda tid må ej bestämmas längre än till dess 3

år förflutit från lånets beviljande. Vid beräkning av kostnaden för arbetet

får låntagaren för redskap och material tillgodoräknas ett belopp

av högst 100 kronor. Förbättringsarbete må ej föreskrivas i större omfattning

än som motsvarar det beviljade lånets storlek. Bunta å stödlån

skall i regel ej erläggas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 24.

Handläggningen av ärenden rörande ackordslån och stödlån ankommer

på den av Kungl. Majit utsedda centralnämnden för ackords- och stödlåneärenden

samt de likaledes av Kungl. Majit utsedda lånenämnderna,

en för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde. Ansökan örn lån

skall göras hos vederbörande lånenämnd. I fråga örn stödlån har stadgats,

att dylik ansökan borde göras före den 15 juni 1933. Någon viss tid,

inom vilken ansökan örn ackordslån borde ingivas, är ej föreskriven.

Kungl. Majit fastställer, efter framställning av lånenämnd, de belopp,

inom vilka ackordslån och stödlån må av nämnden beviljas. Framställningen

insändes av lånenämnden till centralnämnden, som har att med

eget utlåtande överlämna densamma till Kungl. Majit. I den mån av

Kungl. Majit för ändamålet fastställda belopp därtill föreslå, äger sedan

lånenämnden bevilja lån. Över lånenämndens beslut, utom vad angår

ställande av säkerhet för beviljat lån, kan klagan föras hos centralnämnden.

Talan mot centralnämndens beslut får däremot ej föras.

För beviljat lån skall, örn lånenämnden finner så skäligen kunna påfordras,

lämnas av nämnden godkänd säkerhet. Beviljat lånebelopp skall

utan anfordran ofördröjligen utbetalas av länsstyrelsen. Förfallen ränta

och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång av låntagaren

inbetalas till länsstyrelsen, som det åligger övervaka, att låntagaren

fullgör sina skyldigheter i avseende ä honom beviljat lån.

För centralnämnden och lånenämnderna för ackords- och stödlåneärenden

har Kungl. Majit utfärdat instruktion den 21 april 1933 (nr 136). Enligt

denna skall centralnämnden bestå av fem ledamöter och lika antal

suppleanter samt lånenämnd, där Kungl. Majit ej annorlunda bestämmer,

bestå av tre ledamöter och lika antal suppleanter. Ledamöter och

suppleanter förordnas av Kungl. Majit. Varje lånenämnd skall utse låneombud

i orterna dels för ackordslåneärenden (ackordslåneombud) dels

ock för stödlåneärenden (stödlåneombud) till antal och med verksamhetsområden,

som centralnämnden efter förslag av lånenämnden bestämmer.

Ackordslåneombuds verksamhetsområde skall i regel sammanfalla med

tingslags eller domsagas jurisdiktionsområde. Till ackordslåneombud bör

ej den utses, som plägar vara utredningsman i konkurs; ej heller bör till

låneombud utses person, som på grund av sin verksamhet kan antagas

vara ekonomiskt intresserad av låns beviljande. Lånenämnds beslut örn

utseende av ackordslåneombud skall underställas centralnämnden för

fastställelse. Låneombud skall hava till uppgift att biträda lånenämnden

och verka för låneverksamhetens ändamålsenliga bedrivande ävensom

att med råd och hjälp tillhandagå allmänheten i ärenden, vilka angå

ackords- eller stödlån, såsom med upprättande av låneansökningar, uppgörande

av förteckningar över tillgångar och skulder samt upptagande

och bedrivande av ackordsförhandlingar. Närmare föreskrifter rörande

låneombud tillkommande arbetsuppgifter meddelas av vederbörande lånenämnd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 24.

5

Den under år 1933 bedrivna ackords- och stödlåneverksamheten i vad

avser fördelningen av för budgetåret 1933/1934 anvisat anslag.

Av centralnämndens redogörelse i ämnet inhämtas, att till mitten av

juni 1933 jämlikt kungörelsen nr 135/1933 till lånenämnderna inkommit

100 ansökningar örn ackordslån till sammanlagt 322,841 kronor 74 öre samt

40,375 ansökningar örn stödlån örn tillhopa 24,911,529 kronor 18 öre. 1 sina

med anledning av dessa ansökningar i slutet av juni 1933 till centralnämnden

gjorda framställningar örn fastställelse av belopp, inom vilka lån

finge beviljas, begärde lånenämnderna sammanlagt för ackordslån 302,675

kronor 74 öre och för stödlån 16,721,700 kronor. Centralnämnden föreslog

i utlåtande den 10 juli 1933, att det anvisade lånebeloppet, 10,000,000 kronor,

jämte 496,000 kronor, som icke tagits i anspråk av de för budgetåret

1932/1933 anvisade lånemedlen, eller sammanlagt 10,496,000 kronor, borde

användas sålunda: 2,000,000 kronor borde anslås till då sökta ackordslån

och till de ansökningar örn sådana lån, som framdeles kunde vara att

förvänta; 8,014,000 kronor borde användas för utlämnande av stödlån;

återstoden, 482,000 kronor, borde reserveras dels till administrationskostnader,

392,000 kronor, därav 32,000 kronor till centralnämnden och 360,000

kronor till lånenämnderna, dels ock till sådana lån, som efter anförda

besvär kunde komma att av centralnämnden beviljas, 90,000 kronor. Den

21 juli 1933 fastställde Kungl. Maj:! de belopp, inom vilka lån finge beviljas,

till i fråga örn ackordslånen 302,675 kronor 74 öre och i fråga om

stödlånen 8,014,000 kronor.

Sedermera hava ytterligare belopp blivit av Kungl. Maj:t fastställda.

Den 31 december 1933 uppgingo sålunda de belopp, inom vilka ackordslån

och stödlån enligt Kungl. Maj:ts beslut lingö beviljas, till sammanlagt

beträffande ackordslånen 838,600 kronor 84 öre och beträffande stödlånen

8,034,750 kronor.

En del till centralnämnden från lånenämnderna ingivna framställningar

örn fastställande av belopp för ackordslån och stödlån hade emellertid

då ännu ej blivit slutligt prövade. Enligt vad från centralnämnden inhämtats,

skulle, om bos centralnämnden inneliggande framställningar

bifölles, det sammanlagda belopp, som finge tagas i anspråk, uppgå till

beträffande ackordslån 860,641 kronor 84 öre och i fråga örn stödlån

8,043,300 kronor.

Beträffande de utlämnade lånens storlek framgår av centralnämndens

redogörelse, att av 149 beviljade ackordslån med ett sammanlagt belopp av

546,960 kronor 74 öre 5 lån beviljats till belopp av högst 1,000 kronor, 46

lån till belopp mellan 1,001 och 3,000 kronor samt 98 lån till belopp mellan

3,001 och 5,000 kronor, ävensom att av 23,917 beviljade stödlån med ett sammanlagt

belopp av 8,006,317 kronor 76 öre 13,601 lån meddelats till belopp

av högst 300 kronor, 8,282 lån till belopp mellan 301 och 500 kronor samt

2,034 lån till belopp mellan 501 och 750 kronor. Medeltalet per utlämnade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

lån utgjorde beträffande ackordslån 3,671 kronor oell beträffande stödlån

344 kronor.

Åtskilliga av lånenämnderna icke bifallna låneansökningar, vilka överklagats

hos centralnämnden, äro alltjämt beroende på dess prövning. Enligt

vad från centralnämnden uppgivits hava över lånenämndernas beslut

till den 31 december 1933 anförts 3,703 besvär. Av dessa hava till sagda

dag prövats 1,847, vilka i 145 fall föranlett ändring. Omkring 1,850 låneansökningar

torde sålunda ännu icke vara slutligt avgjorda.

Yttranden om den hittills bedrivna ackords- och stödlåneverksamheten.

De lånenämnder, som uttalat sig rörande den vunna erfarenheten örn

ackords- och stödlåneverksamheten, hava nästan utan undantag ansett,

att verksamheten varit till stort gagn för de mindre jordbrukarna och i

väsentlig utsträckning fyllt sin uppgift. Det har framhållits, att utan

denna hjälp hade många jordbrukare på grund av den rådande jordbrukskrisen

med säkerhet måst lämna gård och grund. Låneverksamhetens

hjälpande betydelse har kanske starkast framhävts av Norrbottens läns

lånenämnd, som anfört, att verksamheten varit ett utomordentligt stöd

för länets jordbrukare, utan vilken läget inom ett flertal kommuner säkerligen

skulle hava blivit katastrofalt. Å andra sidan har påpekats från

vissa håll, att denna understödsverksamhet även medfört vissa olägenheter,

såsom ett avtrubbande av självansvaret, bristande tillit till egen

förmåga och ett allt större förlitande på staten och dess möjligheter att

lämna hjälp. En redogörelse för vunna erfarenheter örn låneverksamheten

har ansetts vara förenad med vissa svårigheter dels på grund av den

korta tid, varunder verksamheten pågått, och dels till följd av den ovisshet,

som alltjämt vore rådande örn utvecklingen av konjunkturläget för

jordbruket.

Flertalet lånenämnder hava uttalat, att ackordslånen varit en

lämplig form av hjälpverksamhet. Genom dessa lån hade ackordsförfarandet

i framträdande grad underlättats, och det syntes sannolikt, att i flera

fall, då sådana lån erhållits, en eljest oundviklig konkurs förhindrats. Av

yttrandena har emellertid framgått, att ackordslånen på många håll icke

rönt den efterfrågan, som varit önskvärd. Några lånenämnder hava framhållit,

att anledningen härtill ej så mycket vore de stränga villkoren för

erhållande av sådana lån som fasthellre motvilja mot själva låneformen.

Endast en lånenämnd har ställt sig tveksam till frågan, huruvida ackordslåneverksamheten

fyllde ett verkligt behov. — De flesta lånenämnderna

hava ansett, att stödlånen varit till stor nytta framförallt för sådana

mindre jordbrukare, som förvärvat sina fastigheter under högkonjunkturen

och därvid ådragit sig skulder. Även örn stödlånen icke alltid kunnat

utdelas till så stort belopp, som önskvärt varit, hade ett mindre lån dock

ofta varit tillräckligt att bringa reda i låntagarens affärer. Några låne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

nämnder liava dock uttalat tvekan, huruvida det med stödlåneverksamheten

avsedda syftet nåddes, sedan maximibeloppet för stödlånen nedsatts

till 750 kronor. Dessa låns betydelse av varaktig hjälp hade helt

naturligt varit större i de fall, då lånen kunnat beviljas mot utförande

av förbättringsarbeten å jordbruket. Åtskilliga lånenämnder hava klagat

över att de tillgängliga stödlånemedlen icke på långt när tillfredsställt

behovet.

Länsstyrelsernas yttranden angående erfarenheter örn ackords- och

stödlåneverksamheten sammanfalla i stort sett med lånenämndernas. Sålunda

har allmänt uttalats, att verksamheten visat sig ändamålsenlig,

varit en mycket värdefull hjälp i den rådande jordbrukskrisen eller varit

till stort gagn. Flera länsstyrelser hava dock framhållit, att möjligheten

att erhålla ackordslån allenast i ringa utsträckning utnyttjats. Det

har även påpekats från vissa håll, att det icke kunnat undvikas, att vid

en bidragsverksamhet av så omfattande art lån understundom utlämnats

till personer, vilka icke uppfyllt förutsättningarna för erhållande av

hjälp, antingen så att hjälpbehovet icke varit alltför trängande eller ock

så att lånesökanden av annan anledning icke bort ifrågakomma till erhållande

av lån. Vidare har anmärkts, att man syntes näppeligen kunna

räkna med att låneverksamheten haft större betydelse för upphjälpande

och stabilisering av själva jordbruksnäringens allmänna ekonomiska betingelser,

vartill verksamheten såsom statlig omvårdnad ytterst mäste

syfta. Ett flertal av de statliga åtgärder till jordbruksnäringens stödjande

genom prisregleringar och dylikt, som kommit till stånd under senare

år, vore säkerligen, ehuru även de enligt sakens natur vore av tillfällig

art, bättre än nu ifrågavarande låneverksamhet ägnade att effektivt

gagna jordbruksnäringen som sådan.

Av länsstyrelsernas yttranden framgår vidare, att uppsägningar av

lån skett i 27 fall. De orsaker, som föranlett uppsägningarna, hava varit

av skiftande art och kunna inordnas under följande grupper: att låntagaren

överlåtit den av honom brukade fastigheten (4 fall); att han försatts

i konkurs (10 fall); att sedan till säkerhet för erhållet stödlån lämnats

inteckning i jordbruksinventarier, till gäldande av annan borgenärs

fordran hos låntagaren sökts utmätning i inventarierna (3 fall hava fullföljts

exekutivt); att låntagaren avlidit (1 fall); samt att han i låneansökningen

lämnat vilseledande uppgifter (1 fall). I 8 fall av skedda uppsägningar

har den direkta orsaken icke angivits.

Jämväl hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava allmänt vitsordat

den stora betydelsen av ackords- och stödlåneverksamheten. Meningarna

hava däremot varit delade rörande frågan, åt vilkendera låneformen

borde givas företräde, ackordslånen eller stödlånen. Att ackordslånen

varit efterfrågade i en förhållandevis ringa utsträckning har uppmärksammats

i ett flertal yttranden. I de fall, där ackordslån utlämnats,

har vitsordats, att dessa varit till stor nytta. Från mer än ett håll har

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

emellertid framhållits, att nu ifrågavarande hjälpåtgärder bleve alltmera

otillräckliga, i samma mån krisen fortfore. Ackords- och stödlåneverk*

samheten måste därför betraktas som ett provisorium på kortare sikt. Endast

sådana åtgärder, som vore ägnade att göra jordbruket räntabelt,

kunde mildra eller avhjälpa jordbrukskrisen i sin helhet.

Samtliga kommuner, från vilka yttranden inkommit, hava, direkt eller

indirekt, givit tillkänna den meningen, att landets jordbruksbefolkning

icke kunnat motstå verkningarna av den ekonomiska krisen utan verksamt

statligt ingripande till modernäringens stödjande. Det ojämförligt

största antalet av de hörda kommunerna hava vitsordat, att detta ingripande,

såvitt avser ackords- och stödlåneverksamheten, i stort sett fått

en lycklig utformning, även örn åtskilliga kommuner särskilt framhållit,

att verksamheten vore förenad med åtskilliga olägenheter. Av de 126

kommuner, från vilka yttranden inkommit, hava endast 3 ansett sig icke

kunna tillstyrka verksamhetens fortsatta bedrivande eller åtminstone

ställt sig tveksamma härtill.

Centralnämnden har anfört, att av den vidlyftiga utredning, som förelåge,

måste anses framgå, att låneverksamheten varit till stor hjälp för

de mindre jordbrukare, som genom den rådande kristiden kommit i ekonomiska

svårigheter, och i många fall avvärjt ett hotande ekonomiskt

sammanbrott. Särskilt syntes detta gälla i fråga örn stödlånen. Även örn

dessa lån, på grund av de tillgängliga anslagens otillräcklighet, i de flesta

fall måst utgå med belopp, avsevärt understigande de fastställda maximibeloppen,

syntes dock de i och för sig ringa lånen hava berett låntagaren

möjlighet att frigöra sig från de mest tryckande skulderna, såsom för*

fallna utskylder och räntor, växelskulder och dylikt. Därigenom hade

otvivelaktigt i en mängd fall exekutiva försäljningar av fastigheter eller

lösöre kunnat undvikas. Vad inventarierna beträffade vore deras bibehållande

i nödig utsträckning av avgörande betydelse för möjligheten

att driva ett rationellt jordbruk. I de flesta fall, då lån beviljats, hade

låntagaren berättigats att återbetala lånet genom utförande av förbättringsarbeten

av skilda slag. Därigenom hade nyttan och betydelsen av

stödlånen i väsentlig mån ökats. Låntagaren, som för sin fulla försörjning

vid sidan av jordbruket ofta nödgats söka sig inkomstbringande

lönearbete, hade genom förbättringsarbetet erhållit en ersättning för den

för honom ödesdigra brist på arbetstillfällen, som nu vore rådande. I

arbetet hade i många fall hemmavarande söner och andra anhöriga kunnat

deltaga, vilket förvisso i sin mån bidragit till att minska arbetslösheten.

Slutligen vore att märka, att lånen tack vare reglerna örn förbättringsarbeten

bomme ett produktivt ändamål av stor betydelse till godo,

varigenom låntagarens möjlighet till fortsatt jordbruksdrift ökades. Säkerligen

borde man ej heller underskatta den psykologiska betydelsen av

stödlånerörelsen. Kristidens förödande verkningar hade i särskilt hög

grad drabbat utövarna av landets viktigaste näringsgren, jordbruket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 24.

Stödlåneverksamheten vore ett påtagligt uttryck för statsmaktens beredvillighet

att träda hjälpande emellan i det oförvållade nödläge, som inom

jordbruksnäringen vore särskilt framträdande, och medvetandet örn detta

statliga stöd hade säkerligen hos landets jordbrukare bidragit till att

framkalla en ljusare syn på tingen och eggat till fortsatta ansträngningar

för svårigheternas övervinnande. Ackordslånen hade icke på långt

när varit så efterfrågade som man kunnat vänta. Orsaken därtill syntes

delvis ligga i att året 1932 gav goda skördar, men också i den, från många

håll vitsordade, i och för sig aktningsvärda motviljan mot att hos borgenärer

begära efterskänkande av en större eller mindre del av skulden.

Då dessa lån kommit till användning, hade de uppenbarligen varit till påtaglig

och effektiv hjälp. I de delar av riket, där ackordslånen i större

omfattning anlitats, hade de i många fall förebyggt eljest oundvikliga

konkurser och exekutivförsäljningar samt således säkerligen bidragit att

minska dessas antal.

Frågan om fortsatta stödåtgärder.

I lånenämndernas yttranden rörande frågan örn låneverksamlietens

fortsättande framhålla de flesta nämnderna, att det förhandenvarande

läget påkallar fortsatt hjälpverksamhet till lindring av jordbrukarnas ekonomiska

svårigheter. Särskilt påpekas, att lånenämnderna varit nödsakade

avslå ett stort antal stödlåneansökningar, vilka, därest medel funnits

att tillgå, skulle hava bifallits. Av de 26 lånenämnderna hava 19 ansett,

att ackordslåneverksamheten bör fortsätta tills vidare eller

åtminstone under år 1934. En lånenämnd anser ovisst, huruvida behov

av denna verksamhet kommer att förefinnas efter 1933 års utgång, 3 lånenämnder

anse, att ackordslåneverksamheten bör upphöra, under det att

3 andra lånenämnder ej direkt yttrat sig i denna fråga. Beträffande

stödlåneverksamheten hava 24 lånenämnder uttalat sig för verksamhetens

fortsättande tillsvidare eller åtminstone under år 1934, varvid

av några lånenämnder bland annat framhållits, att verksamheten ej borde

utsträckas under någon längre tid och ej längre än nöden krävde. En

lånenämnd anser, att verksamheten knappast beredde jordbruket nämnvärd

hjälp. En lånenämnd har ej direkt yttrat sig i frågan.

Det torde böra bemärkas, att av de 3 lånenämnder, vilka ansett att

ackordslåneverksamheten borde upphöra, 2 såsom skäl härför anfört, att

ackordslånen icke syntes vara särskilt eftersträvade av jordbrukarna.

Av länsstyrelserna hava beträffande ackordslånen 17 uttalat, att

verksamheten bör tills vidare fortsätta, så länge nuvarande ekonomiska

kris varade eller åtminstone under nästa budgetår, 2 varit tveksamma huruvida

behov förefunnes för verksamhetens fortsättande, 3 ansett, att verksamheten

borde upphöra eller snarast avvecklas, samt 2 ej direkt yttrat sig

i denna fråga. Angående stödlånen hava 20 länsstyrelser ansett, att

verksamheten borde fortsättas tills vidare eller åtminstone under nästa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

''budgetår, 2 uttalat, att verksamheten borde avvecklas, samt 2 icke direkt

yttrat sig i frågan.

Av yttrandena från hushållningssällskapens förvaltningsutskott framgår,

att beträffande ackordslånen 17 förvaltningsutskott ansett, att

denna verksamhet borde fortgå, så länge krisen varade eller åtminstone

under nästa budgetår, 2 varit tveksamma, huruvida behov förefunnes för

verksamhetens fortsättande, 1 ansett, att denna verksamhet snarast borde

avvecklas, 1 ansett verksamheten vara en nödfallsåtgärd, som i längden

icke kan bringa hjälp, samt 5 icke direkt uttalat sig i frågan. Vad angår

stödlånen hava 20 förvaltningsutskott uttalat, att verksamheten borde

fortsättas, så länge krisen varade eller åtminstone under nästa budgetår,

1 ansett, att verksamheten borde avvecklas, 1 ansett verksamheten vara en

nödfallsåtgärd, som i längden ej kan hjälpa, samt 4 ej yttrat sig i denna

fråga.

De flesta kommuner hava varmt förordat verksamhetens fortsättande

och därvid begränsat uttalandet att gälla ännu ett år eller under den tid,

jordbrukskrisen fortfar. 2 kommuner hava ansett, att verksamheten borde

upphöra, och till stöd härför anfört, att, så länge jordbruket icke vore

räntabelt, stödlånen icke kunde hindra en fortgående skuldsättning bland

jordbrukarna men möjligen med något år uppskjuta ett oundvikligt ekonomiskt

sammanbrott. Stödlåneverksamheten komme blott att förorsaka

statsverket stora kostnader utan att kunna bliva till varaktigt gagn för

beträngda jordbrukare.

Centralnämnden har anfört: Redan det förhållande, att för de 1933 inkomna

40,375 låneansökningarna, avseende ett belopp av nära 25 miljoner

kronor, av vilka lånenämnderna ansett ansökningar för ett belopp

av omkring 16.7 miljoner kronor förtjänta av bifall, endast 8,014,000 kronor

eller således icke ens hälften av det erforderliga beloppet stått till

förfogande, syntes visa, att lånebehovet fortfarande vore stort. I de avgivna

yttrandena uttalades även nästan enstämmigt behovet och önskvärdheten

av att låneverksamheten måtte fortgå åtminstone under nästa

år, såvida ej någon förbättring av konjunkturerna skulle inträda; dock

framliölles från flera håll, att endast högre priser å jordbrukets produkter

kunde bringa verklig hjälp. Centralnämnden hemställde därför, att

även för nästa budgetår medel måtte ställas till förfogande för låneverksamhetens

fortsättande. Örn så skedde, torde såväl ackords- som stödlånebehovet

böra tillgodoses. Den förstnämnda låneformen hade visserligen,

såsom från flera håll erinrats, icke kommit till användning i den utsträckning,

man haft anledning förvänta. Men då ackordslånen uppenbarligen

lämnade en mera varaktig hjälp än stödlånen, torde möjligheten att fortfarande

erhålla sådana lån icke böra avskäras. I fråga örn det belopp,

som borde ifrågakomma vid ett eventuellt nytt anslag, hade i de yttranden,

där denna fråga berörts, uttalats önskvärdheten av att helst ett

större belopp än det för innevarande budgetår anvisade, men i varje fall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 11

Icke ett lägre, vore erforderligt, om de mest trängande behoven skulle

kunna tillgodoses. Centralnämnden hemställde, att för ackords- och stödlåneverksamheten

måtte för hudgetåret 1934/1935 anvisas 10,000,000 kronor.

Innevarande budgetår är det andra, under vilket nu ifrågavarande låneverksamhet

pågår. Erfarenheterna hava givit vid handen, att de visserligen

i och för sig avsevärda belopp, som riksdagen anvisat för ändamålet,

varit otillräckliga. Behovet av att i det alltjämt rådande krisläget

fortsatta stödåtgärder från statens sida vidtagas synes av den förebragta

utredningen till fullo bestyrkt. Emellertid är det uppenbart, att

denna stödverksamhet ej bör bliva permanent. Förhållandena måste utveckla

sig dithän, att jordbruket skänker sina utövare uppehälle och möjliggör

nöjaktig förräntning av jordbrukskapitalet. I vad män detta låter

sig göra är för närvarande omöjligt att med bestämdhet uttala sig örn.

För att frigöra jordbruket från det ekonomiska tryck, som för närvarande

vilar över detsamma, torde emellertid andra, mera radikala utvägar

böra sökas än de hittills prövade. Det är med en sådan avsikt jag

hos Kungl. Majit hemställt örn bemyndigande att tillkalla utredningsmän

för att, i enlighet med vissa angivna riktlinjer, verkställa utredning och

avgiva förslag rörande formerna för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden.

Erinras må, att Kungl. Majit den 1 december 1933 lämnat

dylikt bemyndigande, varefter jag den 22 samma december tillkallat fem

utredningsmän. Utredningen bör kunna vara slutförd i så god tid, att av

densamma föranledda förslag till hjälpåtgärder kunna föreläggas nästa

års riksdag. I avvaktan härpå synes det vara erforderligt, att förevarande

låneverksamhet får fortgå. Av det sagda framgår, att jag anser verksamheten

i sin nuvarande form böra upphöra med utgången av nästa budgetår.

Vad beträffar de båda låneformerna, ackordslånen och stödlånen,

hava visserligen de senare men däremot ej de förra varit livligt efterfrågade.

Att på grund härav vidtaga någon ändring i gällande bestämmelser

torde dock ej böra ske, särskilt som ackordslånen, där de utlämnats, allmänt

vitsordats hava medfört stort gagn. Jag förordar alltså, att anslag

för utlämnande av ackordslån och stödlån beviljas även för nästkommande

budgetår.

Att beräkna det för den fortsatta låneverksamheten erforderliga anslaget

är givetvis vanskligt. Centralnämnden Ilar såsom nämnts hemställt

örn anvisande av 10,000,000 kronor eller lika stort belopp som för innevarande

budgetår utgår. I nuvarande statsfinansiella läge har jag dock ansett

mig icke kunna förorda högre belopp än 8,000,000 kronor. Fördelningen

av anslaget på de olika ändamålen torde liksom hittills böra ankomma

på Kungl. Majit. Av anslaget torde, likaledes i överensstämmelse

med vad nu sker, jämväl böra bestridas de med låneverksamheten förenade

kostnaderna.

Beträffande grunderna för verksamhetens bedrivande synas de i kun
-

Departementa
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departe marits»

chefen.

görelsen den 21 april 1938 intagna bestämmelserna böra tjäna som förebild.

Vissa avvikelser torde dock böra göras från de nu gällande reglerna.

Förslag härutinnan hava framförts i de avgivna utlåtandena.

Med ledning av vad sålunda förekommit har inom jordbruksdepartementet

utarbetats ett förslag till kungörelse om ackordslån och stödlån till

jordbrukare, vilket torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll. De

nya bestämmelserna torde böra tillämpas jämväl i avseende å belopp, som

vid kungörelsens ikraftträdande kan återstå odisponerat av det för innevarande

budgetår anvisade anslaget, därvid Kungl. Maj:t må äga meddela

erforderliga övergångsbestämmelser.

Jag övergår till en redogörelse för de särskilda bestämmelserna i nyssberörda

förslag, därvid jag kommer att paragraf för paragraf omnämna

de avvikelser, som ansetts böra ske från gällande regler.

Förslaget till ny kungörelse.

1 §•

Enligt 1933 års kungörelse kan lån icke beviljas jordbrukare, som tillträtt

den av honom brukade fastigheten senare än den 1 maj 1931, utom

i vissa särskilt angivna fall.

Vissa av deni, som nu yttrat sig, hava ansett denna bestämmelse vara

väl sträng, särskilt i fråga örn arrendatorer, samt föreslagit, att bestämmelsen

måtte utgå eller mildras.

Centralnämnden bär anfört, att anledningen till ifrågavarande bestämmelse

torde varit, att jordbrukskrisen våren 1931 var fullt utbildad, varför

den, som då eller senare satt upp nytt jordbruk, merendels kunnat draga

fördel av den nedgång i fastighetsvärden och arrenden samt priser å inventarier,

som krisen fört med sig, samt även haft anledning räkna med

de förändrade förhållanden för jordbruket, som krisen vållat. Skäl syntes

därför ej föreligga att helt utesluta bestämmelsen örn tillträdesdag,

men torde det böra tagas under övervägande, om ej beträffande arrendatorer

i vissa fall undantag kunde medgivas.

1 likhet med centralnämnden anser jag, att bestämmelsen örn tillträdesdag

ej bör utgå. Med den avfattning förevarande paragraf härutinnan

erhållit kunna emellertid fall tänkas föreligga, vilkas olika bedömande

icke kunna sägas vara tillfredsställande, dag tänker därvid på det fall,

att lån sökes av två arrendatorer, vilka båda tillträtt sina fastigheter före

den 1 maj 1931 men av vilka den ene efter sistnämnda dag erhållit ett nytt,

av jordbrukskrisen betingat förmånligare arrendekontrakt å samma fastighet

som han förut innehaft, medan den andre likaledes efter den 1 maj 1931

nödgats flytta från den av honom dittills innehavda fastigheten för att

arrendera en annan. Med nu gällande bestämmelser kan sökanden i förra

fallet men ej i det senare medgivas lån. Förhållandet gestaltar sig enahanda,

örn arrendatorn under i övrigt lika omständigheter i stället för att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

träffa nytt arrendeavtal köper samma respektive annan fastighet. Även

i detta fall saknas tillräcklig anledning att låta bedömandet i fråga örn

möjligheten att erhålla lån utfalla olika allt eftersom sökanden köpt samma

fastighet, som han tidigare arrenderat, eller en annan fastighet. Ej

heller finner jag det vara riktigt, att en jordägare, som kanske under en

följd av år före den 1 maj 1931 innehaft sin fastighet och därunder iklätt

sig skulder, allenast därför att han efter sistnämnda dag sålt sin förutvarande

fastighet och förvärvat en ny skall vara utesluten vid beviljandet

av lån. Ej sällan torde det nämligen förhålla sig på det sätt, att jordägaren

medfört en del av sin gäld samt sina levande och döda inventarier

från den gamla fastigheten till den nya. Sistnämnda fall skiljer

sig uppenbarligen ej oväsenligt från det, där jordbrukaren — utan att

dessförinnan utövat jordbruksdrift — satt upp ett nytt jordbruk. Gränslinjen

mellan de på grund av bestämmelsen örn tillträdesdag till erhållande

av lån behöriga och obehöriga synes mig därför böra dragas på

något annat sätt än tidigare. I överensstämmelse härmed har stadgandet

i andra stycket av förevarande paragraf avfattats, I övrigt äroföreskrifterna

under denna paragraf lika lydande med de i 1 § av 1933

års kungörelse upptagna.

2 §.

I likhet med föregående år hava vissa lånenämnder föreslagit, att stödlån

borde få utlämnas icke blott för de ändamål, vartill stödlån enligt gällande

kungörelse kunna beviljas, utan jämväl för utförande av reparationer

å åbyggnader eller andra liknande förbättringsarbeten å fastigheten.

Centralnämnden har under hänvisning till sitt förra året härutinnan

gjorda uttalande (prop. nr 92/1933 sid. 11) avstyrkt förslaget.

Då någon anledning att frångå den i fjol intagna ståndpunkten ej synes Departementsföreligga,

avstyrker även jag förslaget. chefen.

3 §.

En lånenämnd har föreslagit borttagande av bestämmelsen i första

stycket av 3 § i 1933 års kungörelse, att skulderna skola överstiga värdet

av tillgångarna för att ackordslån skall kunna erhållas. Föreskriften,

att borgenärerna i ackordet icke må erhålla mer än 70 procent av fordringsbeloppet,

har denna lånenämnd funnit vara tillräckligt betryggande

mot missbruk av möjligheten till erhållande av sådant lån.

Centralnämnden har ansett ändringsförslaget ej böra vinna avseende.

Centralnämndens mening har jag ansett mig böra biträda. Däremot Departementsföreslår

jag i sagda stycke en ändring, som är betingad av att under år

1933 allmän fastighetstaxering ägt rum. Enligt nuvarande bestämmelser

skall såsom grund för värderingen av gäldenärens tillgångar läggas

saluvärdet, dock att fastigheten ej får åsättas värde, som med mer än

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departementschefen.

Departements
chefen.

tjugo procent avviker från det under 1932 gällande taxeringsvärdet. Sedan

numera nytt taxeringsvärde för en mängd fastigheter torde blivit fastställt,

saknas anledning att längre fasthålla vid det tidigare värdet. Åtminstone

i ett fall har enligt vad jag inhämtat de nuvarande bestämmelserna

härutinnan lagt hinder i vägen för beviljande av ackordslån åt sökande,

som i övrigt fyllt förutsättningarna för erhållande av dylikt lån.

Med den avvikelse, som föranledes av det nu anförda, överensstämma

föreskrifterna i förevarande paragraf helt med bestämmelserna i 3 § av

1933 års kungörelse.

4 §.

En lånenämnd har ansett, att ackordslån borde utgå med högre belopp

än 5,000 kronor, detta för att bereda brukare av större jordbruksfastigheter

möjlighet att erhålla sådana lån. En kommun har föreslagit, att

jordbrukare, vilkas fastigheter vöre taxerade till 10,000 kronor eller därunder,

borde få komma i åtnjutande av så stort lån, som motsvarade 400

kronor, ökat med 25 procent av taxeringsvärdet (i stället för nu 20 procent).

En annan kommun har framhållit, att ackordslånets storlek borde

i sådana fall, då brukningsdelen ej vore åsatt särskilt taxeringsvärde, få

beräknas efter dennas uppskattade värde.

Centralnämnden har anfört, att, då ifrågavarande låneverksamhet icke

vore avsedd för innehavare av större jordbruk, någon höjning av maximibeloppet

för ackordslån ej syntes erfordras. De av berörda kommuner

föreslagna ändringarna syntes knappast av behovet påkallade.

I likhet med centralnämnden anser jag, att de föreslagna ändringarna

ej höra vinna bifall. Den ändring, som föreslagits i 3 §, påkallar däremot

en motsvarande ändring av förevarande paragraf. I överensstämmelse

härmed har paragrafen avfattats.

5 §.

Ackordslån, som beviljas enligt 1933 års kungörelse, skall enligt stadgande

i 5 § återbetalas med en femtedel örn året med början år 1940. Under

de två första åren erlägges icke någon ränta. Därefter gäldas ränta

efter fem procent örn året å halva lånebeloppet och, sedan amorteringsskyldighet

inträtt, å lånet i dess helhet.

Från kommunalt håll har föreslagits, att 5 § måtte ändras i syfte att

erhålla lindrigare villkor för ackordslåntagarna. Återhetalningstiden vore

för kort och den föreskrivna räntan för hög.

Centralnämnden har ansett, att förslaget borde lämnas utan avseende.

Annan ändring av paragrafen än den, som påkallas av tiden för amorteringsskyldighetens

början, synes ej höra vidtagas. Enligt uttalande av

sammansatta första lag- och jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag (utlåtande

nr 10) skall, för den händelse konjunkturerna för jordbruket icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

vid amorteringstidens början visas hava förbättrats i märklig grad, tagas

under omprövning i vad mån en lindring i de föreskrivna återbetalningsvillkoren

bör äga rum. Jag förutsätter, att även beträffande de ackordslån,

för vilka nu föreslagna bestämmelser bliva tillämpliga, frågan om återbetalning

skall, då skyldighet härutinnan enligt förslaget inträder, kunna

bliva föremål för omprövning i anslutning till de synpunkter, som av 1932

års riksdag godtagits.

6 §.

I paragrafens tredje stycke stadgas, att stödlån bör i första rummet

beviljas för betalning av annan gäld än ränta och amortering å lån ur

egnahemslånefonden. Bestämmelsen tillkom på förslag av jordbruksutskottet

vid 1933 års riksdag.

En lånenämnd och två förvaltningsutskott hava ansett, att bestämmelsen

i tredje stycket borde utgå eller mildras. Centralnämnden har avstyrkt

detta förslag.

Under hänvisning till jordbruksutskottets uttalande i förevarande ämne Departementsfinner

jag i likhet med centralnämnden, att bestämmelsen bör bibehållas. chefen.

7 §.

För närvarande gäller, att stödlån ej får överstiga 750 kronor.

Från åtskilliga håll hava framförts förslag örn höjning av maximibeloppets

storlek. I en del yttranden har därvid dock ifrågasatts, att endast

i särskilda, ömmande fall möjlighet borde beredas lånenämnden att

utlämna stödlån till högre belopp än 750 kronor. Jämväl bibehållandet

av nuvarande maximibelopp har påyrkats. En lånenämnd har ifrågasatt,

örn den, som tidigare erhållit stödlån å lägst 500 kronor, borde vara berättigad

att erhålla lån. Samma lånenämnd har ansett, att endast i undantagsfall

borde maximibeloppet, 750 kronor, utgå.

Centralnämnden har ej funnit vägande skäl för höjning av beloppen

vara förebragta.

Jag har alltjämt den uppfattningen, att stödlån icke bör få till en och Departementssamma

jordbrukare utgå med högre belopp än 750 kronor. Otvivelaktigt chefen.

förekomma emellertid sådana ömmande fall, då tilldelandet av stödlån till

belopp överstigande maximibeloppet skulle vara av förhållandena motiverat.

Det kunde därför synas tilltalande att, såsom från vissa håll ifrågasatts,

i dylika fall överlämna åt lånenämnderna att själva bestämma. Svårigheten

att rättvist avgränsa dessa fall samt risken för en bristande enhetlighet

vid prövningen inom de olika lånenämnderna — säkerligen skulle

ett stort antal lånesökande åberopa en eller flera omständigheter av ömmande

art — synes mig dock vara påtaglig.

Med den avvikelse, som betingas av att de jordbrukare, vilka beviljats

lån enligt 1933 års kungörelse, icke kunna komma i åtnjutande av högre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

lånebelopp än som motsvarar skillnaden mellan 750 kronor och förut tilldelat

belopp, överensstämma föreskrifterna i förevarande paragraf med

bestämmelserna i 7 § av nämnda kungörelse.

8 §.

Bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf, att stödlån skall

återbetalas med en sjundedel årligen med början år 1938, skiljer sig ej från

motsvarande bestämmelse i 1933 års kungörelse i annan mån än som föranledes

av tidpunkten för de olika lånens beviljande. I anslutning till vad

jag beträffande ackordslånen uttalat och i överensstämmelse med den ståndpunkt,

som intagits i förenämnda, av 1932 års riksdag härutinnan godkända

utskottsutlåtande, utgår jag från, att därest konjunkturerna för jordbruket

icke i märklig grad förbättrats, då återbetalningsskyldigket med avseende

å de nya stödlånen författningsenligt inträder, statsmakterna skola

taga under övervägande i vad mån lindring i återbetalningsvillkoren bör

medgivas.

I andra stycket av 8 § stadgas, att, där låntagare åtagit sig att enligt

godkänd plan och kostnadsberäkning utföra förbättringsarbete å fastigheten,

så stor del av lånet, som motsvarar beräknade kostnaden för arbetet,

skall anses gulden, då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen

utförts.

I fråga örn tillämpningen av förenämnda stadgande har ceri träl nämnden

uppgivit, att nämnden, med stöd av vad jordbruksutredningen i sitt

betänkande anfört, i en till samtliga lånenämnder och låneombud den 4

augusti 1932 utsänd promemoria föreskrivit bland annat, att, örn förbättringsarbete

förekomme, enkel beskrivning över arbetet med uppskattning

av arbetskostnaden skulle upprättas. Därest sökanden icke på förhand

låtit upprätta dylik beskrivning, syntes den i regel kunna upprättas av

låneombudet vid besök å sökandens jordbruk. Stundom kunde erfordras,

att sakkunnig person anlitades. Härvid borde allenast ifrågakomma vandringsrättare,

dikningsförman, länsskogvaktare, länsträdgårdsmästare eller

annan person, vars medverkan icke droge väsentlig kostnad.

Några lånenämnder hava framhållit, att det ej sällan mött svårighet

att erhålla arbetsplaner, vilka kunnat av nämnden godkännas. Det har

därför uttalats såsom ett önskemål, att medel måtte ställas till förfogande

för anlitande i större utsträckning än vad hittills kunnat ske av sakkunniga

personer vid uppgörande av sådana planer, och har därvid ifrågasatts,

örn icke åt vid hushållningssällskapen anställda tjänstemän borde

uppdragas att upprätta dessa planer. Jämväl vissa förvaltningsutskott

hava yttrat sig i samma riktning. Särskilt har påpekats såsom angeläget,

att, då möjlighet att för flera av de i 8 § omnämnda förbättringsarbetena

erhålla understöd från olika håll förefunnes, åtgärder borde

vidtagas till förhindrande av missbruk. Det har uppgivits, att inom ett par

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 17

län, däribland Jämtlands, planer oell kostnadsberäkningar åtminstone tidvis

helt upprättats genom hushållningssällskapets försorg.

Centralnämnden har anfört: Enligt förenämnda av centralnämnden meddelade

föreskrifter ägde lånenämnd vid upprättande av planer och kostnadsberäkningar

för förbättringsarbeten befogenhet att, då så erfordrades,

anlita sakkunnig hjälp, under förutsättning att detta ej droge väsentlig

kostnad. Så hade också skett, i det att exempelvis vandringsrättare

eliel dikningsförman biträtt vid förslagens uppgörande och därför erhållit

ersättning av lånenämnden. I andra fall hade sökanden själv ingivit

en enkel ritning, t. ex. för ett mindre dikningsarbete eller en gödselstad,

vilka ritningar enligt centralnämndens förmenande syntes varit tillräckliga

för ifrågavarande i allmänhet enkla arbeten. Örn en ingiven plan

vore ofullständig eller av annan orsak ej kunde godkännas, ägde givetvis

lånenämnd gå i författning örn ny plans upprättande under iakttagande

av att ej därigenom oskälig kostnad drabbade statsverket. Ovillkorlig

skyldighet för lånenämnd att i varje fall anlita sakkunnig, exempelvis hos

vederbörande hushållningssällskap anställd funktionär, för planernas uppgörande

skulle, såsom också framginge av Jämtlands läns hushållningssällskaps

föivaltningsutskotts yttrande, otvivelaktigt medföra avsevärda

kostnader, varigenom den del av låneanslaget, som skulle utdelas såsom

lån, förminskades. Det kunde icke anses praktiskt och klokt att för planläggning

av ett enklare, mindre arbete, som kanske beräknades draga en

kostnad av ett par hundra kronor, i reseersättning och arvode åt en sakkunnig

måhända utbetala ett belopp, som ej stöde i rimlig proportion till

kostnaden för arbetet. Att såsom ifrågasatts alla planer för förbättringsarbeten

ovillkorligen skulle uppgöras av hos hushållningssällskapen anställda

tjänstemän, måste centralnämnden därför på det bestämdaste avstyrka.

Oavsett den betydande kostnad, särskilt i de nordligaste länen,

detta skulle medföra, skulle denna anordning vålla avsevärda olägenheter.

De framställda erinringarna syntes ej böra föranleda annan åtgärd än en

uppmaning från centralnämnden till lånenämnderna, att dessa borde ställa

sig förberörda direktiv till efterrättelse. En brist i bestämmelserna vore

uppenbarligen, att föreskrift saknades till förhindrande av att för ett till

utförande godkänt förbättringsarbete bidrag av statsmedel erhölles även

från annat håll. Ansökningsblanketten syntes därför böra kompletteras

med en försäkran från sökande, att så ej skett. Till frågan, hur en kontroll

i förevarande avseende borde äga rum, återkomme centralnämnden

i samband med frågan örn organisationen av nämndernas verksamhet.

Beträffande frågan, huruvida sakkunniga personer böra i större omlattning

än vad hittills varit fallet anlitas för upprättande av planer

vid förbättringsarbeten, anser jag mig böra biträda centralnämndens mening.

De av nämnden lämnade direktiven, nyss återgivna, torde, örn de

vinna efterföljd, bereda lånenämnderna möjlighet att, då så erfordras, an
Bihang

till riksdagen!! protokoll 19311. 1 sami. Nr Vt. 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

lita sakkunniga personer för uppgörande av arbetsplaner. Flertalet arbeten

torde dock vara av den enkla art, att någon särskild sakkunskap vid

uppgörandet av dylika planer icke erfordras. Till frågan huru kontroll

bör utövas till förhindrande av missbruk i sådana fall, då låntagare, som

berättigats tillgodoräkna sig utfört förbättringsarbete såsom betalning respektive

avbetalning å beviljat lån, erhållit medel jämväl från annat håll

med skyldighet att därför utföra visst arbete, återkommer jag vid behandlingen

av 9 §.

Det i tredje stycket av förevarande paragraf införda stadgandet, enligt

vilket ränta å stödlån som regel ej skall erläggas, överensstämmer med

motsvarande bestämmelse i 1933 års kungörelse.

9 i

Under denna paragraf hava huvudgrunderna för ackords- och stödlåneverksamhetens

organisation angivits. Den fortsatta verksamheten avses

skola, liksom den hitills bedrivna, handhavas dels av centralnämnden såsom

centralt organ för riket i dess helhet, dels ock av lånenämnderna, en

nämnd för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde.

Under varje lånenämnd finnas för närvarande, på sätt förut anförts, ute

i orterna låneombud dels för ackordslåneärenden (ackordslåneombud) och

dels för stödlåneärenden (stödlåneombud), utsedda av vederbörande lånenämnd,

med uppgift att biträda lånenämnden samt verka för låneverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande ävensom att tillhandagå allmänheten

med råd och hjälp. Bestämmelser angående låneombuden är o av Kungl.

Maj:t meddelade i den för centralnämnden och lånenämnderna utfärdade

instruktionen.

Den hittillsvarande organisationen har från en del håll föranlett vissa

erinringar.

Centralnämnden har härutinnan anfört, bland annat, att de framställda

anmärkningarna riktade sig huvudsakligen mot den bristande enhetlighet,

som ansåges råda mellan låneverksamheten och den av hushållningssällskapen

handhavda, delvis likartade understödsverksamheten. För att

råda bot härför föresloge några förvaltningsutskott, att verksamheten helt

överflyttades till hushållningssällskapen, under det att i andra yttranden

krävdes ett intimare samarbete mellan nämnda sällskap och lånenämnderna.

Vore det fråga örn inrättande av en permanent institution eller örn

att låneverksamheten skulle fortgå en längre tid, ansåge även centralnämnden,

att en överflyttning av verksamheten till hushållningssällskapen borde

tagas i övervägande, men då man torde kunna hysa den förhoppningen,

att statens hjälpåtgärder på detta område snart skulle kunna undvaras,

skulle en sådan överflyttning, enligt centralnämndens mening, komma att

medföra avsevärda olägenheter, särskilt för de lånesökande. Centralnämnden

ansåge därför, att ingen anledning funnes att frångå de av riksdagen

lämnade direktiven rörande handläggningen av låneärendena. Däremot

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 19

funne centralnämnden uppenbart, att ett intimare samarbete mellan lånenämnderna

och hushållningssällskapen vore av stor vikt, så att bland annat

garanti vunnes mot att statligt understöd erhölles från olika håll för

samma arbete, samt att det vore önskvärt att — såsom i stor utsträckning

redan nu vore fallet — hos hushållningssällskapen anställda befattningshavare,

när så erfordrades, biträdde vid uppgörandet av planer för eller vid

kontroll över förbättringsarbeten. Därest anslag komme att beviljas för

låneverksamhetens fortsättande ännu ett år, syntes av centralnämnden

böra meddelas anvisning, att vid lånenämnds prövning av inkomna ansökningar

den ledamot eller suppleant, som representerade hushållningssällskapet,

skulle deltaga. I de lånenämnder, till antalet 4, där representant

för hushållningssällskapet ej funnes, torde lånenämnd bemyndigas att,

efter centralnämndens medgivande och efter samråd med vederbörande

förvaltningsutskott, såsom biträde vid ansökningarnas prövning anlita

hos hushållningssällskapet anställd befattningshavare mot ersättning, som

av Kungl. Majit på förslag av centralnämnden bestämdes. Vidare torde

böra i lånekungörelsen föreskrivas dels att, innan förbättringsarbete godkändes,

lånenämnd hos vederbörande förvaltningsutskott borde inhämta,

huruvida statsbidrag i någon form beviljats för arbetet, och dels att, sedan

arbetet godkänts, därom av lånenämnd skulle lämnas meddelande till utskottet.

Det hade även framhållits önskvärdheten av att en av kommunal

myndighet inom varje ort utsedd person finge deltaga i granskningen av

ansökningarna, eller att kommunalnämnden inom värjo socken finge i

uppdrag att mottaga ansökningarna och med eget yttrande insända dem

till lånenämnden. Någon ändring rörande sättet för låneärendenas förberedande

handläggning syntes centralnämnden dock ej vara påkallad.

Lånenämnderna torde emellertid böra göras uppmärksamma på lämpligheten

av att i tveksamma fall hänvända sig till vederbörande kommunala

myndighet för erhållande av nödiga upplysningar och på nödvändigheten

av att låneombudens verksamhetsområden ej äro för stora.

De erinringar, som framförts mot organisationen av ifrågavarande hjälpverksamhet,

hava såsom centralnämnden jämväl påpekat framförallt

riktat sig mot den bristande enhetlighet, som ansåges vidlåda de olika statliga

åtgärderna till jordbrukets stöd. Att nu, sedan verksamheten med

nuvarande organisation pågått under två år och efter ytterligare ett år

föreslås skola upphöra, överflytta densamma å hushållningssällskapen

synes mig icke böra ifrågakomma, detta så mycket mindre som de påtalade

olägenheterna åtminstone delvis kunna avhjälpas. På sätt centralnämnden

föreslagit torde nämligen ett intimare samarbete mellan lånenämnderna,

å ena, samt hushållningssällskapen och de kommunala myndigheterna,

å andra sidan, kunna åstadkommas. För att ernå ett dylikt

samarbete torde annan åtgärd ej vara erforderlig än att vederbörande

uppmärksam göras härpå.

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 24

10 §

110 § av 1933 års kungörelse är föreskrivet, att ansökan om stödlån borde

ingivas till vederbörande lånenämnd före den 15 juni 1933. Syftet med

denna föreskrift har givetvis varit att underlätta en rättvis fördelning

av de för lånen tillgängliga medlen. Beträffande ackordslånen har

någon motsvarande tidsbegränsning ej skett, vilket sammanhänger därmed,

att då vidlyftiga och långvariga förhandlingar ofta erfordras, innan

ansökan örn sådant lån blir färdig att ingivas, en fixering av ansökningstiden

skulle gentemot vissa hjälpbehövande innebära en orättvisa.

Med hänsyn till att propositionen i år avlåtes och fördenskull även

riksdagens beslut torde kunna väntas föreligga något tidigare, än vad

fallet var i fjol, har under förevarande paragraf i förslaget stadgats,

att ansökan örn stödlån bör ingivas före den 1 juni 1934. I övrigt förete

de under denna paragraf intagna bestämmelserna ej någon avvikelse

från motsvarande nu gällande bestämmelser.

11 $.

En mot 11 § i 1933 års kungörelse svarande föreskrift återfinnes under

denna paragraf.

12 §.

Enligt första stycket i 12 § av 1933 års kungörelse skall, då lån beviljas,

föreskrift tillika meddelas rörande lånets användning och sättet

för dess utbetalande, därvid må stadgas, att lånebeloppet helt eller delvis

skall utbetalas till angiven borgenär.

Från visst håll har gjorts gällande, att i författningen borde klart utsägas,

att lånen skulle såsom regel utbetalas direkt till borgenärerna. Jämväl

har påpekats svårigheten att konstatera, att stödlånen verkligen användas

för det avsedda ändamålet, samt därför ifrågasatts, huruvida icke

låntagaren borde styrka, att så skett.

Centralnämnden har anfört, att det ålåge vederbörande låneombud att,

när anledning därtill förefunnes, å ansökningshandlingen föreslå, att lånet

skulle helt eller delvis utbetalas till angiven borgenär. En generell

föreskrift, att lånebeloppet ovillkorligen skulle utbetalas till de olika borgenärerna,

torde icke vara lämplig eller behövlig och skulle avsevärt öka

länsstyrelsernas arbete med utbetalningarna. Däremot ämnade centralnämnden

för lånenämnderna framhålla, att föreskrift örn lånebeloppens

utbetalande till borgenärerna borde lämnas i alla fall, då man ej på grund

av personlig kännedom örn låntagaren och hans förhållanden funne sig

övertygad örn att lånemedlen jämväl utan sådan föreskrift komme till avsedd

användning. En bestämmelse örn att låntagare, som berättigats själv

lyfta lånet, borde styrka, att detsamma använts på sätt, som vid lånets

beviljande föreskrivits, vore nog i vissa fall erforderlig. Det syntes

dock vara tillräckligt, att centralnämnden, örn ytterligare lånemedel an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 21

visades, genom cirkulärskrivelse till samtliga lånenämnder lämnade föreskrift

därom.

Mot vad centralnämnden sålunda anfört har jag icke något att erinra. DepartementsDe

under denna paragraf upptagna bestämmelserna överensstämma därför ch«fenmed

vad härutinnan gäller enligt 1933 års kungörelse.

13 %.

Bestämmelserna i förevarande paragraf ansluta sig till nu gällande

föreskrifter.

14 $.

114 § av 1933 års kungörelse stadgas skyldighet för låntagare att utfärda

skuldförbindelse samt att för lånet, örn lånenämnden finner så skäligen

kunna påfordras, lämna av nämnden godkänd säkerhet.

Från flera håll har i de avgivna yttrandena frågan örn säkerheten berörts.

Sålunda har Östergötlands läns lånenämnd anfört, att säkerhet för

lånen i form av inventarieförteckning i många fall visat sig vara till ekonomiskt

förfång för låntagaren, enär den misskrediterat hans ställning vid

sökande av för hans verksamhet nödig annan kredit. Härjämte hade länsstyrelsen

i länet ej kunnat undgå att, då utmätning skett hos stödlåntagare,

vilken såsom säkerhet avlämnat inventarieinteekning, begära vederbörande

i konkurs. Dittills hade visserligen blott emot en låntagare ansökningen

även lett till konkursförfarande, men den svåra ställning, en

låntagare genom jordbruksinventariernas pantförskrivning sålunda kunde

iråka, funne nämnden påkalla utfärdandet av särskilda direktiv till

länsstyrelserna i dylika fall. — Jämväl från andra håll har påpekats

olämpligheten av inventarieinteekning såsom säkerhet för lånen. Det har

även framhållits, att den först i 1933 års kungörelse införda föreskriften,

att lånenämnd ägde eftergiva säkerhet, visat sig vara av stort värde, samt

uttalats anslutning till de av jordbruksutskottet vid sagda års riksdag

ifråga örn lånesäkerheten framförda synpunkterna. Å andra sidan har,

särskilt från kommunalt håll, framhållits, att bestämmelserna örn ställandet

av säkerhet för lån även enligt 1933 års kungörelse vore för

stränga eller i varje fall av lånenämnderna tillämpats alltför strängt.

Centralnämnden har anfort, att den prövorätt, som i 1933 års kungörelse

lämnats lånenämnd rörande frågan, huruvida säkerhet borde fordras eller

ej, syntes vara så vidsträckt, att, örn den utövades med urskilning och med

aktgivande på förhandenvarande förhållanden, någon fara icke borde föreligga

för att låntagaren avfordrades säkerhet, som kunde ogynnsamt påverka

hans kredit eller i övrigt för honom medföra svårigheter. Av yttrandena

framginge emellertid, att flera lånenämnder i förevarande avseende

gått fram med för stor stränghet. Särskilt syntes, i de fall då

hela eller större delen av lånet finge gäldas medelst förbättringsarbete,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

kravet på säkerhet kunna eftergivas eller mildras, när låntagarens personliga

kvalifikationer icke lämnade rum för tvivel, att han komme att utlöra

arbetet. Vad i yttrandena anförts beträffande inventarieinteckning

såsom säkerhet syntes centralnämnden beaktansvärt, och torde

lånenämnderna böra göras uppmärksamma på att detta slag av säkerhet

örn möjligt borde undvikas. Synnerligen belysande för inventarieinteckningarnas

olämplighet såsom säkerhet vore det av Östergötlands

läns lånenämnd omnämnda fallet, då en låntagare, vilken såsom säkerhet

avlämnat inventarieinteckning, av länsstyrelsen begärts i konkurs,

därför att utmätning skett å dessa inventarier. Det torde kunna ifrågasättas,

örn ej i detta fall lämpligen grunderna för 18 § bort komma i

tillämpning och frågan bort underställas Kungl. Maj:! Önskligt syntes

vara, att, såsom lånenämnden ifrågasatt, närmare bestämmelse utfärdades,

huru i dylika fall borde förfaras.

I fjolårets proposition i ämnet anförde jag beträffande frågan, i vad mån

säkerhet borde fordras för erhållande av lån, till statsrådsprotokollet

följande.

»För egen del anser jag det visserligen icke obilligt, att den låntagande

jordbrukaren, örn och i den mån förmåga därtill finnes, ställer säkerhet

för lånet. Äger låntagaren sålunda möjlighet att lämna fastighetsinteckning,

som, ehuru liggande utom fastighetens normala belåningsvärde,

dock icke kan anses helt värdelös, synes dylik säkerhet böra avfordras

honom. Bortsett från nu angivna fall torde emellertid skälig

säkerhet endast undantagsvis stå att erhålla. Då lånet sökes, torde låntagaren

hava till det yttersta prövat möjligheterna att annorledes uppbringa

medel. Utsikterna att anskaffa vederhäftig borgen torde i den

situation, låntagaren befinner sig, vara mycket små. Måhända är han i

stånd att lämna den säkerhet, som inventarieinteckning innebär. Då

emellertid en jordbrukare, som belånat sina inventarier, kan riskera att

i fortsättningen icke bliva beviljad den kredit, vartill han ofta torde vara

hänvisad vid inköp av utsäde, gödningsämnen och andra för jordbruksdriften

nödvändiga varor, synes denna form av säkerhet merendels mindre

lämplig. Det förefaller mig i betraktande av vad jag nu anfört mest

tilltalande att icke uppställa någon ovillkorlig fordran på säkerhet. Finner

lånenämnden, att ur de synpunkter, jag här framhållit, låntagare skäligen

kan avfordras säkerhet för lånet, bör så ske. I annat fall torde lånet

kunna lämnas utan att säkerhet därför ställes. De bästa garantierna

för lånets återbetalning torde dock vara att finna i låntagarens vilja att

göra rätt för sig. hans skötsamhet och förmåga att driva ett jordbruk.»

I sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande i ämnet anförde

jordbruksutskottet i fjol följande:

»Utskottet har för egen del samma allmänna syn på förevarande

fråga, som kommit till uttryck i vad departementschefen anfört. Utskottet

anser dock, att man bör fasthålla vid att det här gäller lån, för vars

återbetalning ordinärt sett säkerhet bör ställas, även örn denna, såsom

departementschefen ock antytt, mången gång icke kan bliva av önskvärd

beskaffenhet. Enligt vad utskottet erfarit har emellertid under den tid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

stödlåneverksamheten pågått som regel oöverstigliga svårigheter ej mött

för ställande av säkerhet. Å andra sidan håller utskottet före, att den

omständigheten att en eljest för jordbruk lämplig och i övrigt skötsam

person icke kan anskaffa säkerhet icke bör utesluta honom från möjligheten

att erhålla stödlån.»

De direktiv i fråga örn ställandet av säkerhet för beviljat lån, som sålunda

lämnats, torde böra gälla även vid fortsatt låneverksamhet. I den

mån lånenämnderna vid tillämpningen av bestämmelserna i 14 § gå

fram med för stor stränghet, bör det ankomma på centralnämnden att

meddela rättelse. Särskilt i de fall, där å ena sidan lånesökanden åtagit

sig att utföra förbättringsarbete i sådan omfattning, att lånet i sin helhet

eller till största delen skall anses därigenom guldet, och å den andra

låntagarens personliga förutsättningar att göra rätt för sig vitsordas,

lärer kravet på säkerhet ofta kunna eftergivas. Av yttrandena framgår

emellertid, att den form av säkerhet, som inventarieinteckning innebär,

medför svåra nackdelar. Ur statens synpunkt sett är denna säkerhet av

tvivelaktigt värde. Jag anser därför av behovet påkallat, att 14 § i 1933

års kungörelse kompletteras med en bestämmelse av innehåll, att sådan

inteckning av lånenämnd icke bör mottagas såsom säkerhet för lån. Till

delvis härmed sammanhängande spörsmål återkommer jag vid behandlingen

av 17 och 18

15 §.

De under denna paragraf upptagna bestämmelserna överensstämma

med vad härutinnan gäller enligt 1933 års kungörelse.

16 §.

Enligt andra stycket av 16 § i 1933 års kungörelse åligger det låntagare,

därest lån helt eller delvis skall gäldas genom utförande av förbättringsarbete,

att inom två månader efter den för arbetets avslutande

bestämda tiden till länsstyrelsen inkomma med skriftlig, på heder och

samvete avgiven försäkran, att arbetet vederbörligen utförts. Försäkran

skall vara till riktigheten styrkt av sakkunnig och trovärdig person,

som länsstyrelsen godtager.

Den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara utfört, må — enligt

stadgande i 8 § — ej bestämmas längre än till dess tre år förflutit från

lånets beviljande.

Enligt vad centralnämnden uppgivit har frågan, huru denna kontroll

borde ske, nu blivit aktuell, enär en del låntagare redan slutfört de för

dem föreskrivna förbättringsarbetena.

I särskild skrivelse den 28 oktober 1933 har centralnämnden efter länsstyrelsernas

hörande avgivit förslag rörande kontrollens utövande och

därvid anfört bland annat: Till undvikande av obehag och tidsspillan för

låntagarna syntes det önskvärt, att dessa erhölle kännedom om till vilka:

intygsgivare de kunde hänvända sig utan risk, att den jämlikt 16 § i låne
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements^

theden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

kungörelsen avgivna försäkran av länsstyrelsen underkändes. Om låntagare

själv vände sig till sådan intygsgivare för att få sin försäkran

till riktigheten bestyrkt, torde detta, särskilt örn intygsgivaren vöre bosatt

i närheten av den plats, där förbättringsarbetet utförts, icke behöva

medföra någon kostnad. Skulle emellertid kostnader uppstå, syntes rimligt,

att dessa bestredes av låntagaren. I fall länsstyrelse undantagsvis

ansåge nödigt, att något förbättringsarbete borde konti ullerås av särskild

sakkunnig, borde däremot den härav föranledda kostnaden gäldas

av statsmedel, d. v. s. av de anvisade lånemedlen. Skulle Kungl. Majit

finna, att kontroll genom särskilda av länsstyrelsen utsedda sakkunniga

vore erforderlig för förbättringsarbetena, torde ett visst belopp, förslagsvis

högst 500 kronor för varje län, ställas till länsstyrelsernas förfogande

för ändamålet. I så fall syntes erforderliga medel kunna erhållas

av besparingar å det för ackordslån reserverade beloppet 2,000,000 kronor,

vilket, såvitt nu kunde bedömas, icke under innevarande budgetår

helt komme att tagas i anspråk. Med åberopande härav hemställde

centralnämnden, att sista punkten i 16 § av kungörelserna den 30 juni

1932 (nr 366) och den 21 april 1933 (nr 135) örn ackordslån och stödlån

till jordbrukare måtte erhålla följande ändrade lydelse:

. Försäkran skall vara till riktigheten bestyrkt av egnahemsombud,

jordbrukskonsulent, vandringsrättare, ordförande i styrelse för hushållskrets,

landsfiskal, nämndeman, ordförande i kommunalnämnd, god man

vid lantmäteriförrättningar, låneombud eller annan sakkunnig och trovärdig

person, som länsstyrelsen godtager.

Den 17 november 1933 har Kungl. Majit på det sätt bifallit centralnämndens

förenämnda hemställan, att Kungl. Majit förklarat egnahemsombud,

jordbrukskonsulent, vandringsrättare, ordförande i styrelse för

husbållskrets, landsfiskal, nämndeman, ordförande i kommunalnämnd,

god man vid lantmäteriförrättningar och av lånenämnd utsett låneombud

böra av länsstyrelse, där ej särskilda skäl annorlunda föranleda, godtagas

att till riktigheten bestyrka försäkran, varom i 16 § kungörelserna

den 30 juni 1932 (nr 366) och den 21 april 1933 (nr 135) örn ackordslån

och stödlån till jordbrukare sägs.

En del lånenärnnder och förvaltningsutskott hava i sina yttranden berört

denna fråga. I allmänhet bar man härvid ifrågasatt, örn det icke

vore lämpligt att för kontrollen av utförda förbättringsarbeten anlita

hushållningssällskapets tjänstemän, varigenom en mera likartad tillsyn

å de arbeten, som staten genom lånenämnderna och hushållningssällskapens

förmedling på det ena eller andra sättet understödde, kunde utövas.

Givetvis ligger det stor vikt uppå, att kontrollen av utförda förbättringsarbeten

verkställes så omsorgsfullt som omständigheterna det medgiva.

Syftet med stödlåneverksambeten skulle i ej ringa grad förfelas,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

om kontrollen bruste i effektivitet. Enligt centralnämndens förslag skall

avsyningen av verkställda förbättringsarbeten såsom regel ombesörjas

av förut nämnda personer samt ej medföra några kostnader för staten.

Vad centralnämnden sålunda föreslagit lärer överensstämma med vad

statsmakterna härutinnan avsett vid lånerörelsens igångsättande. Att,

såsom från vissa håll ifrågasatts, förbehålla denna kontroll åt hushållningssällskapen

och deras tjänstemän anser jag med hänsyn till de merendels

enkla arbeten, som förekomma, och de stora kostnader, en dylik

anordning skulle medföra, ej böra ifrågakomma. Med den av centralnämnden

föreslagna, av mig biträdda anordningen synas garantier hava

skapats för att kontrollen ej eftersättes. Fall kunna emellertid tänkas

föreligga, då de för kontrollen närmast avsedda personerna ej innehava

erforderlig kompetens härför. För sådana fall, vilka endast mera sällan

torde förekomma, bör möjlighet beredas länsstyrelse att för avsyningen

anlita särskild sakkunnig person. För bestridande av kostnaderna

för kontrollen i dylika undantagsfall bör ett visst belopp ställas till

varje länsstyrelses förfogande. Åt Kungl. Majit torde överlämnas att

närmare bestämma storleken av dessa belopp, vilka böra bestridas av de

för låneverksamheten anvisade medlen.

I anslutning till vad sålunda rörande kontrollens anordnande anförts

har andra stycket av förevarande paragraf avfattats. I övrigt överensstämma

stadgandena i paragrafen med motsvarande bestämmelser i 1933

års kungörelse.

17 i

I 17 § av 1933 års kungörelse stadgas bland annat, att länsstyrelsen

åligger övervaka, att låntagare fullgör sina skyldigheter i avseende å

honom beviljat lån.

Flera länsstyrelser hava påpekat, att gällande bestämmelser saknade

närmare anvisningar örn de åtgärder, länsstyrelsen hade att vidtaga, i

händelse säkerhet för utlämnat lån försämrades eller förlorade sitt värde,

samt därför framhållit önskvärdheten av att närmare direktiv meddelades

beträffande länsstyrelsernas skyldighet att övervaka de lämnade säkerheternas

bestånd. Liknande framställning har tidigare gjorts av länsstyrelsen

i Gävleborgs län, över vilken framställning utlåtande inhämtats

från såväl centralnämnden som statskontoret. Statskontoret yttrade

därvid följande:

»Beträffande länsstyrelsens i Gävleborgs län föreliggande framställning

anser statskontoret, att, därest all den lösegendom, vari inventarieinteckning

lämnats som säkerhet för ackordslån eller stödlån, tages i mät

för annan låntagarens gäld, länsstyrelsen icke torde kunna underlåta

att för skyddandet av statsverkets på inteckningen grundade rätt försätta

låntagaren i konkurs enligt bestämmelsen i 1 kap. 4 § konkurslagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Utmätes däremot allenast en obetydlig del av egendom och äro de återstående

inventarierna fullt tillräckliga för jordbrukets fortsättande, synas

övervägande skäl tala för, att länsstyrelsen låter inteckningssäkerheten

i den utmätta egendomen förfalla. Någon skyldighet för gäldenär

att ställa ny säkerhet i stället för den, som blivit värdelös, torde icke

föreligga. Ej heller lärer länsstyrelsen för dylikt fall kunna uppsäga lånet

till omedelbar betalning. Däremot synes länsstyrelsen hava möjlighet

att med låntagaren upptaga förhandlingar örn ny säkerhet i stället

för den inventarieinteckning, som genom utmätning och försäljning blivit

värdelös, samt hänskjuta frågan örn godkännande av erbjuden säkerhet

till lånenämndens prövning. Statskontoret anser för sin del, att

några närmare bestämmelser i ämnet icke äro erforderliga; utan bör det

tillkomma länsstyrelsen att med stöd av redan utfärdade föreskrifter i

varje särskilt fall träffa avgörande. På grund härav får statskontoret

hemställa, att länsstyrelsens förevarande framställning icke måtte föranleda

till någon Kungl. Majits vidare åtgärd.»

Kungl. Maj :t fann i avsagt beslut den 11 augusti 1933 den gjorda framställningen

icke föranleda någon annan åtgärd, än att avskrifter av förberörda

utlåtanden från centralnämnden och statskontoret skulle tillställas

länsstyrelsen.

Centralnämnden har nu anfört bland annat, att, då ett allt för strängt

hävdande av kronans rätt för låntagarna kunde medföra ödesdigra följder

och motverka det med låneverksamheten avsedda syftet, samt då

olika förfaringssätt i förevarande avseende syntes användas i olika län,

centralnämnden ansåge sig böra hemställa, att enhetliga föreskrifter i

ämnet måtte av Kungl. Majit utfärdas.

Den övervakningsskyldighet i avseende å beviljat lån, som jämlikt bestämmelserna

i förevarande paragraf åligger länsstyrelse, är en maktpåliggande

och grannlaga uppgift, vilken åtminstone i viss fall kan komma

att ställa stora krav på den, som handlägger dessa ärenden. Särskilt

torde det sagda äga tillämpning, då det gäller att övervaka de lämnade

säkerheternas bestånd. Det är naturligt, örn länsstyrelserna i främsta

rummet i dessa säkerheter se rättsliga realiteter, som böra begagnas till

behörigt iakttagande av kronans rätt till återbetalning. Enligt min mening

bör emellertid vid ett sådant begagnande tillses, att icke stödlåneverksamhetens

syfte därigenom trädes för när. De fall, som kunna tänkas

komma under länsstyrelsens handläggning, hava synts mig vara alltför

olikartade för att kunna regleras genom några allmänna föreskrifter.

Uppenbarligen måste därför en viss självständig prövningsrätt tillkomma

länsstyrelsen vid avgörandet av dylika ärenden. Det nu anförda utesluter

givetvis icke, att vissa riktlinjer kunna uppdragas, vilka böra

vara länsstyrelsen till ledning härutinnan. Vad först beträffar säkerhet,

som utgöres av fastighetsinteckning, synes det vara självklart, att

länsstyrelsen bör tillse, att en sådan åtgärd som exempelvis erforderlig

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

förnyelse av inteckning vidtages. I fråga örn borgen torde däremot länsstyrelsens

möjlighet att övervaka säkerhetens bestånd få anses vara

mera begränsad. Det kan icke rimligen fordras, att länsstyrelsen skall

föranstalta örn undersökning, huruvida borgensmannen alltjämt är vederhäftig

för det borgade beloppet eller örn han fortfarande lever. Endast

för sådana fall, då det kommer till länsstyrelsens kännedom, att

någon händelse av beskaffenhet att rubba säkerheten inträffat, torde

länsstyrelsen böra vidtaga med anledning därav påkallade åtgärder.

Vad slutligen angår inteckning i jordbruksinventarier — vilken säkerhet

för övrigt enligt vad jag under 14 § föreslagit ej i fortsättningen

bör godtagas — delar jag den uppfattning, som kommit till uttryck i

statskontorets förenämnda utlåtande. Med hänsyn till att lånenäinnderna

i en snar framtid komma att upphöra med sin verksamhet, torde

det dock ej vara erforderligt att hänskjuta frågan örn godkännande

av erbjuden ny säkerhet till lånenämnds prövning. För övervakande

av att intecknade inventarier icke utmätas utan länsstyrelsens vetskap,

torde böra tagas i övervägande lämpligheten av att — såsom på något

håll skett — förteckning å lämnade inventarieinteckningar tillställes

vederbörande landsfiskal med förständigande för denne att underrätta

länsstyrelsen örn företagen utmätning av sådana inventarier. Jämlikt

grunderna för nästföljande paragraf torde Kungl. Maj:t äga befogenhet

att eftergiva säkerhet. För att undanröja varje tvivelsmål härutinnan

har sagda paragraf (18 §) försetts med ett tillägg, varigenom möjlighet

beredes länsstyrelse att i tveksamma fall hänskjuta ärendet till Kungl.

Majit. Detta gäller jämväl äldre lån.

I enlighet med vad nu anförts har förevarande paragraf ansetts böra

erhålla samma lydelse som i 1933 års kungörelse.

18 §.

Körande det tillägg, varmed bestämmelserna i 18 § av 1933 års kungörelse

i förevarande förslag försetts, hänvisas till vad under nästföregående

paragraf blivit anfört.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning till årets statsverksproposition,

nionde huvudtiteln, punkt 93, hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse

med de bestämmelser, vilka finnas intagna i det

vid detta protokoll fogade förslag till kungörelse, av

ackordslån och stödlån åt jordbrukare samt för bestridande

av med låneverksamheten förenade kostnader

för budgetåret 1934/1935 under nionde huvudtiteln

och benämning »Ackordslån och stödlån åt jord
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 24.

brukare» anvisa ett extra reservationsanslag av

8,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

29

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om ackordslån och stödlån till jordbrukare.

Härigenom för ordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 %.

Jordbrukare, som på grund av rådande jordbrukskris kommit i ekonomiska

svårigheter och är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må,

under förutsättning att han kan antagas hava själv gjort vad på honom

skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna och i övrigt finnes

förtjänt av bistånd, kunna, i den mån tillgängligt anslag det medgiver,

erhålla lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Till jordbrukare, som tillträtt den av honom brukade fastigheten senare

än den 1 maj 1931 och som under tiden närmast dessförinnan ej innehaft

annat jordbruk, må lån icke utlämnas i andra fall än då förre innehavaren

avlidit och i anledning därav jordbruket övertagits av delägare i dödsboet

eller av efterlevande make eller då barn genom köp eller arrendeavtal

övertagit sina föräldrars fastighet och dessas ekonomiska ställning

vid avtalets slutande får antagas hava varit sådan, som enligt denna kungörelse

förutsättes för erhållande av lån.

2 *.

Lån må beviljas dels för underlättande av genomförande av ackord

(ackordslån), dels ock för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller

för anskaffande av för fastighetens fortsatta brukande oundgängligen

nödiga levande eller döda inventarier (stödlån).

Om ackordslån.

3 %.

Ackordslån må beviljas allenast där, å ena sidan, gäldenärens ställning

på grund av krisen blivit så försämrad, att skulderna överstiga värdet

av tillgångarna, och, å andra sidan, det med hänsyn till ackordets beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt synes sannolikt, att han efter ackordets

genomförande skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk och därunder

göra rätt för sig. Såsom grund för värderingen av gäldenärens till
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 24.

30

gångar skall läggas saluvärdet, dock att fastighet ej må åsättas värde, som

med mer än tjugo procent avviker från gällande taxeringsvärde.

Med avseende å ackordet skola, såvitt särskilda omständigheter ej annat

föranleda, följande villkor gälla:

1. gäldenärens skulder skola genom ackordet så nedbringas, att skuldsumman,

örn däri inräknas hälften av ackordslånet, icke överstiger tillgångarnas

enligt vad nyss sagts beräknade värde;

2. ackordet skall omfatta jämväl fordran hos gäldenären, för vilken

ställts säkerhet i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten

kan antagas ej förslå till fordringens gäldande;

3. i samband med ackordet skola betalas förfallen utskyld och arrendeavgift

ävensom ränta å fordran, varom under 2. sägs, i den mån säkerheten

beräknas förslå även till räntans gäldande, såvida icke borgenären

medgiver, att räntan får innestå, samt utfäster sig att under två år från

dagen för ackordslånets beviljande icke indriva fordringen;

4. ackordet må icke innebära nedsättning av tjänstehjons och arbetares

lönefordran till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i

händelse av konkurs;

5. de i ackordet deltagande borgenärerna må icke i ackordet erhålla mer

än sjuttio procent av fordringsbeloppet.

4 §.

Ackordslån må ej överstiga ett belopp av fyrahundra kronor, ökat med

tjugo procent av gällande taxeringsvärde å den av gäldenären brukade

fastigheten, och får icke i något fall utgå med högre belopp än femtusen

kronor.

Vid bestämmande av lånebeloppets storlek skall i övrigt iakttagas, att

de i ackordet deltagande borgenärerna icke genom ackordslånet erhålla,

utöver vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder kan anses

belöpa å deras fordringar, mer än fem procent av fordringsbeloppet.

5 $.

Ackordslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början

år 1941.

Å ackordslån erlägges under de två första åren icke någon ränta. Därefter

gäldas ränta efter fem procent örn året å halva lånebeloppet och,

sedan amorteringsskyldigbet inträtt, å lånet i dess helhet. Hurusom i vissa

fall skyldighet kan uppkomma att erlägga ränta utöver vad nu sagts,

därom stadgas i 17 §.

Örn stödlån.

6 $.

Stödlån. må beviljas allenast där det synes sannolikt, att sökanden, örn

dylikt lån erhålles, skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Jordbrukare, som äger möjlighet att tillgodose sitt penningbehov genom

inteckning i sin fastighet inom dennas normala belåningsvärde, må ej beviljas

stödlån.

Stödlån bör i första rummet beviljas för betalning av annan gäld än

ränta och amortering å lån ur egnahemslånefonden.

7 §.

Stödlån må ej överstiga ett belopp av sjuhundrafemtio kronor.

Den, som erhållit stödlån enligt kungörelserna den 30 juni 1932 (nr 366)

eller den 21 april 1933 (nr 135) örn ackordslån och stödlån till jordbrukare

eller kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 296) örn stödlån till egnahemslåntagare,

må ej beviljas stödlån enligt denna kungörelse till högre belopp än

som motsvarar skillnaden mellan sjuhundrafemtio kronor och förut tilldelat

belopp.

8 §.

Stödlån skall återbetalas med en sjundedel örn året med början år 1938.

Där låntagare åtagit sig att enligt godkänd plan och kostnadsberäkning

utföra förbättringsarbete å den av låntagaren brukade fastigheten, skall

så stor del av lånet, som motsvarar beräknade kostnaden för arbetet, anses

gulden, då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen utförts. Med

förbättringsarbete förstås dränering eller annan dikning, nyodling, röjning,

betesförbättring, byggnadsarbete, anläggning för gödselvård eller

för ensilering, stenbrytning, åtgärder för skogskultur, vägarbete eller liknande.

Vid beräkningen av kostnaden för arbetet må låntagaren för redskap

och material tillgodoräknas ett belopp av högst etthundra kronor.

Den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara utfört, må ej bestämmas

längre än till dess tre år förflutit från lånets beviljande. Förbättringsarbete

må icke föreskrivas i större omfattning än som motsvarar det

beviljade lånets belopp.

I den mån ej annat följer av stadgandet i 17 § skall å stödlån ej erläggas

ränta.

Om förfarandet i låneärenden m. m.

9 §.

För behandling av frågor rörande ackordslån och stödlån skola finnas

dels en för riket gemensam centralnämnd för ackords- och stödlåneärenden,

dels ock för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde en lånenämnd.

Nämnderna utses av Kungl. Majit, som jämväl för dem utfärdar instruktion.

10 §.

Vill någon erhålla lån enligt denna kungörelse, skall han därom göra

ansökan hos lånenämnden i orten; och äger nämnden efter erforderlig ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

redning att, i den mån av Kungl. Majit för ändamålet fastställda belopp

därtill förslå, bevilja lån.

Ansökan örn stödlån bör göras före den 1 juni 1934.

11 i

Efter framställning av lånenämnd fastställer Kungl. Majit de belopp,

inom vilka ackordslån och stödlån må av nämnden beviljas. Dylik framställning

skall, ställd till Kungl. Majit, av lånenämnd, sedan förberedande

granskning verkställts av inkomna låneansökningar, insändas till centralnämnden,

som har att så snart ske kan med eget utlåtande överlämna

framställningen till Kungl. Majit.

Framställning, som avser fastställande av belopp för beviljande av stödlån,

bör inkomma till centralnämnden senast den 15 juni 1934.

12 %.

Då lån beviljas, skall tillika föreskrift meddelas rörande lånets användning

och sättet för dess utbetalande, därvid må stadgas att lånebeloppet

helt eller delvis skall utbetalas till angiven borgenär. I förekommande

fall må ock bestämmas viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget

vid äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall

vara förverkad.

Lånenämnds beslut rörande låneansökning skall ofördröjligen tillställas

sökanden; och skall, där ej lån beviljats till äskat belopp, sökanden underrättas

örn vad han har att iakttaga, därest han enligt 13 § vill draga frågan

under centralnämndens prövning.

13 §.

Är lånesökande missnöjd med lånenämnds beslut i ärendet, äger han

draga frågan, utom vad angår ställande av säkerhet, varom i 14 § sägs,

under centralnämndens prövning genom inlaga, vilken, ställd till centralnämnden,

skall insändas till lånenämnden och dit inkomma sist å femtonde

dagen från det beslutet meddelades; åliggande det lånenämnden att

skyndsamt, jämte ansökningshandlingarna och eget yttrande, översända

inlagan till centralnämnden.

Har låneansökning sålunda kommit under centralnämndens prövning,

må centralnämnden, där det med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat,

vidtaga ändring i lånenämndens beslut, dock att lån ej må av centralnämnden

beviljas i vidare mån än enligt 11 § för lånenämnden fastställda

belopp eller medel, som Kungl. Majit eljest ställt till förfogande,

därtill förslå. Centralnämndens beslut i ärendet skall utan dröjsmål tillställas

sökanden och, i avskrift, lånenämnden.

Centralnämndens beslut må ej överklagas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

14 §.

När lån beviljats, skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri angivas

hans åtaganden i fråga örn lånets användning oell återbetalande jämte

övriga lånevillkor. För lånet skall, om lånenämnden finner så skäligen

kunna påfordras, lämnas av nämnden godkänd säkerhet. Säkerhet bestående

av inteckning i jordbruks^ventarier bör icke mottagas.

15 §.

Då lån av lånenämnd beviljats till äskat belopp eller, där lån medgivits

allenast till lägre belopp än sökanden begärt, frågan ej enligt 13 § dragits

under centralnämndens prövning, skall lånenämnden till länsstyrelsen

översända dels ofördröjligen avskrift av beslutet jämte den av låntagaren

utfärdade skuldförbindelsen med tillhörande säkerhetshandlingar dels ock,

därest förbättringsarbete skall äga rum, så snart ske kan plan och kostnadsberäkning

härför. Länsstyrelsen har att, sedan skuldförbindelse och,

i förekommande fall, säkerhetshandlingar inkommit, utan anfordran ofördröjligen

utbetala beviljat lånebelopp.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, där avcentralnämnden

meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall utbetalas,

kommit lånenämnden tillhanda.

16 §.

Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång

av låntagare inbetalas till länsstyrelsen.

Där lån skall helt eller delvis gäldas genom utförande av förbättringsarbete,

åligger det låntagaren att inom två månader efter den för arbetets

avslutande bestämda tid till länsstyrelsen inkomma med skriftlig, på heder

och samvete avgiven försäkran, att arbetet vederbörligen utförts. Försäkran

skall vara till riktigheten bestyrkt av egnaliemsombud, jordbrukskonsulent,

vandringsrättare, ordförande i styrelse för husliållskrets, landsfiskal,

nämndeman, ordförande i kommunalnämnd, god man vid lantmäteriförrättningar

eller av lånenämnd utsett låneombud; dock att länsstyrelsen

må. där särskilda skäl därtill äro, medgiva eller fordra, att försäkran

skall vara på annat sätt bestyrkt.

17 §.

Länsstyrelsen åligger övervaka, att låntagare fullgör sina skyldigheter

i avseende å honom beviljat lån.

Länsstyrelsen äger uppsäga lån till omedelbar betalning, där det befinnes,

att låntagaren använt lånebeloppet för annat ändamål än som avsetts,

eller han visar försumlighet att erlägga föreskriven ränta eller amortering

eliel att utföra åtaget förbättringsarbete, så ock eljest när sådana

förhållanden inträffat, att han med hänsyn till det med lånet avsedda

syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet. Sker upp
Bihang

till riksdagens protokoll 19.14. 1 sami. Nr 14.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

sägning av länet enligt vad nu sagts, skall, ända att ränta eljest ej skolat

utgå, å lånet gäldas ränta efter fem procent om året från och med uppsägningsdagen.

18 $.

Finner länsstyrelsen, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat

lån bör äga rum eller att säkerhet för lån bör eftergivas, skall frågan

därom underställas Kungl. Majit.

Denna kungörelse träder i kraft den 1934.

338107.

Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1934:46 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till stöd i vissa avseenden för innehavare av små och medelstora jordbruksfastigheter. s. 7 i texten
  2. Rskr. 1934:29 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ackordsoch stödlån åt jordbrukare. s. 1 i texten
  3. JoU 1934:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ackordsoch stödlån åt jordbrukare samt i ämnet väckta motioner. ■ •>•■■■ - ■ ! s. 3 i texten