Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

1934-03-09 · 60 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:242, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj.-ts proposition nr 242.

1

i\r 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.; given Stockholms

slott den 9 mars 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

dels förordning örn stämpelfrihet vid utbyte av lottbrev mot aktiebrev

i anledning av solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag;

dels ock förordning örn stämpelfrihet för deklarationsbevis enligt vapenkungörelsen.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll l!)3i

1 sami

Kr H2.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 242.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 4, 7, 8 och 23 §§ förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften1 2 samt rubriken till VIII kap.

i samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande

framgår, dels att i 47 § i förordningen skall införas ett nytt moment,

betecknat mom. 1,* av följande lydelse, dels ock att i förordningen skola

införas fyra nya paragrafer med nedan angivet innehåll och betecknade

såsom 57, 58, 59 och 60 §§.

1 §•

I fråga örn stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen-,

—--domkapitel och Stockholms stads konsistorium; stiftsnämnder;

lantmäterikontor; lantmätare.

3 $.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de

här nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas

örn inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1 Senaste lydelse av angivna paragrafer i förordningen, se 1928:317 (där förordningen i

dess helhet är återgiven) samt 1929: 143 och 259, 1930:243, 1931:169, 1932:285 och 1933:378.

2 Förutvarande 47 § 1 mom. har upphört att gälla, se 1929:143.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

3

Apoteksprivilegium — — — — — — —

» på landet..................

Auktorisation för skeppsklarerare:

i Stockholm och Göteborg

å andra platser ...............

Avflyttningsbelyg tor sjöman —---

Bevis angående domstols

tor allenast ett bevis.

angående anteckning om innehav av inteckningshandling

eller uppvisande av sådan hand

ling, tecknat å företedd handling................

annat, av underdomstol eller därstädes anställd

tjänsteman, — — — — — — — — — —

---av allenast 6 kronor.

rörande tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering,

för visst fall .......................................

eljest •

annat, rörande tillstånd att utöva näring eller

yrke; lika med Tillståndsbrev.

uppgår till 1,000 kronor

angående uppvisande av inteckningshandling,

då det särskilt utfärdas ...........................

» om registrering av elektrisk anläggning:

— föra automobil ■

1

Avd.

Kr. ö

varom förmäles i 8 § 3 mom och 22 § 2 mom.

varom förmäles i 1 § 2 morn., 16 § 2 mom. och 17 §

2 mom. tjänstepensionsreglementet för arbetare

—fritt

annat

Fullmakt för — — — — — — — —

» för mäklare:

i Stockholm och Göteborg

i övriga städer.................

» , annan — — — — — — —

Körkort, innefattande tillstånd till förande av automobil

eller motorcykel,

då, efter återkallelse, nytt körkort utfärdas

Avd.

Kr. ö

3

Avd.

1

Avd.

Kr. ö. Kr. ö

400

100

5

Avd.

Kr. ö

80

-fritt

o

20

-fritt

fritt

400

100

18

- 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd

5

Avd.

då det utfärdas såsom förnyat körkort

jämlikt 15 § 5 mom. motorfordonsför-

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

ordningen .........................................

1

60

—

—

2

—

—

—

—

—

då det eljest utfärdas.................... •••

dock att körkort för krigsmakten tillhö- rande person, som under militärtjänst-

8

__

10

Protokoll, varigenom — — —--— —• — —

— — — uppgår till 1,000 kronor.........

» angående uppvisande av inteckningshandling

för anteckning om innehav .........

över ärenden angående förmynderskap och

godmanskap,— — — — — —---

Resolution, vilostånds-, — —--— — —--•

— — — överlåta fast egendom .......

angående tillstånd till eldbegängelse ...

» , överexekutors, i ärende som avses i 3

lagen den 6 mars 1899 örn verkställighet

i visst fall av utländsk domstols beslut...

s> eljest innefattande — — — — — -— —

fritt -

i

fritt —

fritt

I !

fri-------

fri------

i I I

fri

i

4 *.

Gravationsbevis, vare sig det tecknas å företedd handling eller särskilt

utfärdas, så ock protokoll eller särskilt bevis angående uppvisande av

inteckningshandling för anteckning om innehav skall, jämväl i fall, där

enligt 7 § frihet från stämpel eljest äger rum, förses med inteckningskontrollstämpel.

7

7 *.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och statens undervisningsverk;

barnavårdsnämnder; dock —• --och behandling;

innehavare av nyttjanderätt till fast egendom, som tillhör staten eller

eljest antingen är upplåten till boställe för ämbets- eller tjänsteman inom

civil- och ecklesiastikstaterna eller i annan ordning är anslagen till sådan

befattningshavares avlönande eller besittes av kyrkor, akademier,

hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

prövning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet

mellan nyttjanderättsinneliavaren såsom egendomens brukare och det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

allmänna såsom upplåtare, dock att befrielse från stämpelavgift icke

skall äga rum för utslag och resolutioner angående överlåtelse av arrendeeller

annan nyttjanderätt;

kommuner i---jämväl vintertid;

kyrkor;

pastorat i mål och ärenden angående ecklesiastikt boställe, som står

under pastoratets förvaltning, eller dess avkastning;

lappar i mål--— överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å

avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger

jämväl rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål----

i ärenden, som avses i förordningen örn moderskapsunderstöd; i ärenden,

som avses i lagen örn sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller

andra som lida av rubbad själs verksamhet; i mål angående överträdelse

av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning; så ock i ärenden angående arbetarskyddslagstiftningens

tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen.

Konungen äger--- — utländska hamnar.

8 §.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Bodmeribref; lika med Skuldebrev.

Bouppteckning efter avliden person skall, då den för inregistrering hos

domstol företes, utöver den stämpel som utgår enligt förordningen örn

arvsskatt och skatt för gåva, i enlighet med vad nedan angives beläggas

med stämpel efter sammanlagda värdet av de arvsandelar, för vilka vid inregistreringen

arvsskatt skall utgå eller jämlikt 19 § första stycket berörda

förordning skattefrihet åtnjutas, enligt den uppskattning, som sker jämlikt

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva (den stämpelpliktiga

egendomens värde).

Frihet från stämpel, varom nu är fråga, äger rum, därest den stämpelpliktiga

egendomens värde icke överstiger 50,000 kronor.

Stämpeln utgör,

när den stämpelpliktiga egendomens värde icke överstiger 100,000 kronor:

3 procent av det belopp, varmed samma värde överstiger 50,000 kronor;
när

värdet överstiger

100.000 men icke 200,000 kr.: 1,500 kr. för 100,000 kr. oell 4 % av återstoden

200.000 » » 400,000 » : 5,500 » » 200,000 » » 5 %'' » »

400.000 » » 800,000 » : 15,500 » » 400,000 » »6 % » »

800.000 » : 39,500 » » 800,000 » » 7 %

»

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

dock att stämpelns belopp ej må överstiga 6 procent av den stämpelpliktiga

egendomens värde.

Vid tillämpning av denna tariff iakttages, att egendomens värde avjämnas

till närmast lägre fulla hundratal kronor.

Såsom särskild stämpelpliktig egendom, för vilken vid boupptecknings

inregistrering stämpel skall för sig beräknas, skall anses dels fideikommissegendom

dels äganderätt, som enligt 13 § andra stycket förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva skall anses såsom tillgång i dödsbo.

Från stämpeln avdragas dels lösen, som erlägges vid boupptecknings inregistrering

hos underdomstol i stad, eller, örn på grund av gällande föreskrifter

dylik lösen ej fordras, däremot svarande belopp, i den mån avdrag

för berörda lösen eller motsvarande belopp ej jämlikt 21 § förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva kan ske från arvsskatt, dels ock

på den stämpelpliktiga egendomen belöpande, förut enligt denna förordning

er lagd stämpelavgift för deklaration jämlikt 39 § 5:o) förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva, dock att genom sistnämnda avdrag stämpeln

ej må nedbringas till lägre belopp än det som skulle utgått, därest

gåvan ej medräknats i den stämpelpliktiga egendomen.

Omfattar dödsbo å flera orter befintlig egendom, däröver särskilda bouppteckningar

upprättats, skall stämpel erläggas vid inregistreringen i

den ort, där den avlidne vid dödsfallet varit eller bort vara mantalsskriven.

Se för övrigt 57—60 §§.

Byte av fast egendom —--—---------------—

Check; lika med Växel.

Deklaration, som avses i 39 § l:o)—4:o) förordningen örn arvsskatt och

skatt för gåva, skall, när den till vederbörande myndighet avlämnas, utöver

den stämpel som utgår enligt nyssnämnda förordning, förses med

stämpel enligt de för stämpelbeläggning av bouppteckning i denna

förordning stadgade grunder, därvid såsom den stämpelpliktiga egendomens

värde skall anses den deklarerade egendomens värde, i den mån

stämpel enligt denna förordning ej tidigare i sammanhang med arvfallet

beräknats för detsamma. Beträffande deklaration, som i 39 § 3:o) och 4:o)

nämnda förordning avses, skall härvid iakttagas, att stämpeln beräknas

som örn stämpelbeläggningen skett i samband med stämpelbeläggningen

i övrigt beträffande dödsboet och att stämpel åsättes till det belopp, som

utgör skillnaden mellan hela det sålunda beräknade stämpelbeloppet och

det belopp, som till stämpel redan erlagts.

Se för övrigt 57 — 60 §§.

Deklaration, som avses i 39 § 5:o) förordningen om arvsskatt och skatt

för gåva, skall, när den till vederbörande myndighet avlämnas, utöver den

stämpel som utgår enligt nyssnämnda förordning, förses med stämpel en
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ligt de för stämpelbeläggning av boupptecknig i denna förordning

stadgade grunder, därvid såsom den stämpelpliktiga egendomens värde

skall anses det värde, för vilket vid deklarationens avlämnande gåvoskatt

skall utgå. Ingår i den stämpelpliktiga egendomen gåva, för vilken

tidigare jämlikt denna förordning stämpel beräknats, skall vid stämpelbeläggningen

den sålunda erlagda stämpelns belopp avräknas.

Se lör övrigt 58—60 §§.

Delaktighetsbevis i inländskt bolag------------

Fideikommissbrev örn fast egendom skall, då det för lagfart företes,

utöver den stämpel som utgår enligt förordningen örn arvsskatt och skatt

för gåva, förses dels med stämpel enligt den i fråga örn stämpelbeläggning

av bouppteckning i denna förordning stadgade tariff, därvid såsom

den stämpelpliktiga egendomens värde skall anses det värde, varefter

arvsskatt skall utgå, dels ock med stämpel av 1 krona för varje fulla 100

kronor av den fideikommitterade egendomens enligt 10 § här nedan bestämda

värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§ samt 57—60 §§.

Fraktslut örn fartyg; se Certeparti.

Fördelskontrakt; se Avkomst av fast egendom.

Förlagsbevis; lika med Förskrivning; se Obligation.

Förnyelse av försäkring, —■----------------

Köp av fartyg (pråm) —--för köpet.

Sökes på grund av köpeavhandling örn fast egendom eller örn fartyg

hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling,

som nyss nämnts, eller köpeavhandling örn lösören, vilka i säljarens vård

kvarbliva, betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen

förses med särskild stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor av det

kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är---i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

Livränta: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning

företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor av livräntans

kapitalvärde.

Sökes på grund av avhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall avhandlingen förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor

av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är---i konkurs;

Se för övrigt 12 §.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall---hundratal kronor;

dock att---eller tomträtt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Sökes på — — — orsaken härtill.

Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats förskrivningar,

vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen,

galle angående dylik förskrivning, evad den är löpande eller ej, vad i

denna förordning är stadgat örn obligation, som utfärdas här i riket, ändock

att förskrivningen ej betecknats som obligation.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Obligation, som utfärdats i utlandet, skall---- hundratal kronor.

I utlandet — — — orsaken härtill.

Därest hit till riket inkommit förskrivningar, som i utlandet utfärdats

för särskilda delar av skuldbelopp och vilka uppenbarligen äro avsedda

att utsläppas i den allmänna rörelsen, gäll© angående dylik förskrivning,

evad den är löpande eller ej, vad i denna förordning är stadgat örn obligation,

som utfärdats i utlandet, ändock att förskrivningen ej betecknats

som obligation.

Se för övrigt Certifikat oell 16 §.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande av inteckning eller betalning

hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för

varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller

betalning sökes;

dock är--- — i järnväg.

Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos

offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla

100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning

sökes;

dock är skuldebrev fritt från sådan stämpel, då på grund därav fordran

bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Då inteckning —--å skuldebrevet.

Skuldebrev skall ock varje gång detsamma för inteckningsåtgärd eller

anteckning örn innehav av handlingen ingives till inteckningsdomstolen

eller, där sådant enligt lag må ske, för ändamålet uppvisas vid annan

underrätt, förses med inteckningskontrollstämpel, dock icke i fall, där inteckning

på grund av skuldebrevet ej längre skall gälla.

Skuldebrev, som---- jämväl förses med inteckningskontrollstämpel.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

Testamente skall, då det efter boupptecknings inregistrering ingives för

bevakning, utöver den stämpel som utgår enligt förordningen örn arvsskatt

och skatt för gåva, förses med stämpel enligt de för stämpelbeläggning

av bouppteckning i denna förordning stadgade grunder, därvid såsom

den stämpelpliktiga egendomens värde skall anses värdet av testamen

tstagaren tillfallen egendom, i den mån detta värde skolat vid stämpelbeläggning

enligt denna förordning av bouppteckningen efter den av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lidne öka den stämpelpliktiga egendomens värde, därest hänsyn då tagits

till testamentet. Stämpeln beräknas, som örn stämpelbeläggningen skett

i samband med stämpelbeläggningen i övrigt beträffande dödsboet, och

stämpel åsättes till det belopp, som utgör skillnaden mellan hela det salunda

beräknade stämpelbeloppet och det belopp, som till stämpel redan

erlagts.

Avser bevakningen testamente, som sökanden icke har i sin besittning

eller som upprättats muntligen, och skall bevakningen förty ske genom

förordnandets tillkännagivande, uttages stämpeln genom stämpelbeläggning

av protokollet över bevakningen, när nämnda protokoll utlöses.

Se för övrigt 57—60 §§.

Testamente om fast egendom--------------------

23 $.

Där ej — — — andra lielarksstämplar.

Till handlingar, som för vinnande av lagfart, inteckning eller inskrivning

vid domstol företes, till äktenskapsförord, morgongåvobrev och avhandlingar

örn lösöreköp, vilka till underdomstol ingivas, till bouppteckningar,

till deklarationer, som omförmälas i förordningen örn arvsskatt

och skatt för gåva, samt till testamenten, som ingivas för bevakning, och

handlingar, som skola stämpelbeläggas såsom sådana testamenten, skola

begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Örn användande--- —■ rubriken skuldebrev.

47 §.

1. De i 54 § 1, 2 och 4 mom. förordningen örn arvsskatt och skatt för

gåva meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning beträffande

stämpel enligt denna förordning för bouppteckning, deklaration,

som omförmäles i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, fideikommissbrev

om fast egendom, i den mån fråga är örn stämpel enligt den

för stämpelbeläggning av bouppteckning föreskrivna tariff, samt testamente,

som ingives för bevakning, så ock handling, som skall stämpelbeläggas

såsom sådant testamente.

Har den, som uppgivit död mans bo, därvid uppsåtligen dolt undan tillgång

av det värde eller lämnat annan falsk uppgift av sådan beskaffenhet,

att såväl skatt enligt förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva

som i första stycket av detta moment omförmäld stämpel uttagits med

lägre belopp än som vederbort, eller har någon mot bättre vetande i deklaration

lämnat oriktig uppgift med påföljd, som nu sagts, skall vid bötesbeloppets

bestämmande tagas hänsyn till det sammanlagda felande beloppet

av skatt och dylik stämpel.

Underlåter någon att inom föreskriven tid avgiva deklaration, som skall

ligga till grund såväl för arvsskatt som för stämpel enligt denna förordning,

skall särskilt straff enligt denna förordning ej ådömas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition nr 242.

VIII KAP.

Särskilda bestämmelser rörande vissa stämpelavgifter.

56 i

57 §.

Då synnerliga skäl därtill äro, må Konungen efter ansökan medgiva

att — vid beräknande av stämpel enligt denna förordning för bouppteckning,

deklaration som omförmäles i 39 § l:o)—4:o) förordningen örn arvsskatt

och skatt för gåva, fideikommissbrev örn fast egendom, i den mån

fråga är örn stämpel enligt den för stämpelbeläggning av bouppteckning

föreskrivna tariff, samt testamente, som ingives för bevakning, jämte

handling, som skall stämpelbeläggas såsom sådant testamente, — gåva,

som avses i 26 § förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, helt eller

delvis ej medräknas i stämpelpliktig egendom i dödsbo.

58 $.

För stämpel, varom i 57 § förmäles, svare envar arvinge eller testamentstagare

i förhållande till storleken av den på honom belöpande andelen

av den stämpelpliktiga egendomens värde, därvid likväl iakttages

att, därest avdrag skett för stämpel enligt denna förordning för deklaration

enligt 39 § 5: o) förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, dylik

stämpel tillgodoräknas den som erlagt densamma.

Skyldighet att erlägga stämpel enligt denna förordning för deklaration,

som avses i 39 § 5:o) förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, åligger

gåvotagaren.

59 §.

Bestämmelserna i 30, 45—49, 51 §§, 53 § 2 mom. och 56 § förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva skola äga motsvarande tillämpning rörande

stämpel enligt denna förordning för bouppteckning, deklaration,

som omförmäles i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, fideikommissbrev

örn fast egendom, i den mån fråga är örn stämpel enligt

den för stämpelbeläggning av bouppteckning föreskrivna tariff, samt

testamente, som ingives för bevakning, så ock handling, som skall stämpelbeläggas

såsom dylikt testamente, och skall förty vad i 20 och 21 §§

och i övrigt i denna förordning stadgas mot förstnämnda bestämmelser

stridande icke äga tillämpning beträffande stämpel, som nu sagts.

Vid bedömande av fråga, huruvida vid tillämpning av 47 § 1 mom. A

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva anstånd med erläggande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

skatt eller stämpel enligt denna förordning må äga rum, skall sammanlagda

värdet av dödsboets kontanta medel och i nyssnämnda författningsrum

avsedda värdepapper jämföras med det sammanlagda beloppet av

dylik skatt och stämpel, och må i förekommande fall anstånd kunna medgivas,

såvida sammanlagda beloppet av skatt och dylik stämpel utgör

minst 500 kronor.

60 $.

Till ledning vid uträknande av stämpel, som i 59 § första stycket avses,

utfärdar Konungen erforderliga tabeller.

Denna förordning träder i kraft:

den 1 juli 1934 i de delar, som nedan ej särskilt angivas;

den 1 maj 1934 såvitt angår de i 8 § meddelade föreskrifterna rörande

stämpel å bouppteckning, deklaration som avses i 39 § l:o)—4:o) förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva, deklaration som avses i 39 § 5:o)

nyssnämnda förordning, fideikommissbrev örn fast egendom och testamente

ävensom såvitt angår 23 §, 47 § 1 morn., 57—60 §§ och rubriken

till VIII kap.;

den 1 januari 1935 såvitt angår ingressen till 3 §, de i 3 och 7 §§ meddelade

föreskrifterna örn stämpelfrihet i ärenden angående innehav eller

uppvisande av inteckningshaudling, ärenden enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare och ärenden enligt steriliseringslagen ävensom 4 §;

den 1 juli 1935 såvitt angår föreskriften i 3 § örn stämpelfrihet i ärenden

enligt civila tjänstepensionsreglementet; samt

å dag, som av Kungl. Majit bestämmes, såvitt angår föreskrifterna i

3 § örn stämpelavgift för bevis örn auktorisation eller tillstånd för ombesörjande

av skeppsklarering samt därav föranledd ändring i den under

samma paragraf upptagna rubriken »Fullmakt för mäklare eller

skeppsklarerare».

Vid tillämpning av förordningen i vad denna träder i kraft den 1 maj

1934 skall iakttagas, att stämpelavgift ej skall beräknas i dödsbo efter

person, som avlidit före nämnda dag, ej heller för deklaration av gåva,

därest deklarationen dessförinnan avgivits, samt att i stämpelpliktig

egendom i dödsbo efter person, som avlidit efter den 30 april 1934, ej skall

medräknas gåva, för vilken deklaration avgivits före den 11 januari 1934.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Förslag

till

förordning om stämpelfrihet vid utbyte av lottbrev mot aktiebrev

i anledning av solidariskt bankbolags ombildning till

bankaktiebolag.

Härigenom föror einas som följer:

Yad i 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

är stadgat därom, att aktiebrev i inländskt aktiebolag skall,

innan det av bolaget utgives, förses med stämpel, skall icke hava avseende

å aktiebrev, som jämlikt 4 § lagen den 16 februari 1934 (nr 18) angående

solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag lämnas i utbyte

mot lottbrev, som utgivits av solidariskt bankbolag.

Aktiebrev, som sålunda är fritt från stämpel, skall vid utfärdandet av

bolaget förses med anteckning örn orsaken härtill. Angående skyldighet

att svara för aktiebrevs förseende med sådan anteckning ävensom i fråga

om ansvar för underlåtenhet att verkställa anteckning, åtal för sådan

förseelse samt förvandling och fördelning av böter, som härför ådömas,

skall vad i förordningen angående stämpelavgiften i nämnda avseenden

föreskrives beträffande aktiebrev i inländskt aktiebolag, som utfärdas i

utbyte mot aktiebrev i samma bolag, äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.

Förslag

till

förordning om stämpelfrihet för deklarationsbevis enligt

vapenkungörelsen.

Härigenom förordnas, att bevis över verkställd deklaration av skjutvapen,

varom förmäles i 3 § vapenkungörelsen, skall vara fritt från

stämpel.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1934.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 9 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller. Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för justitie-, social-, kommunikations-, ecklesiastik- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m. samt anför därvid:

1. Stämpelavgift för bouppteckningar m. ni.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av finansplan och inkomstberäkning

för budgetåret 1934/1935 anförde jag, att jag ämnade framlägga förslag

rörande vissa ändringar i stämpelförordningen, i huvudsak innebärande

att bouppteckning efter avliden person skulle, utöver den stämpel som

utginge enligt förordningen örn arvsskatt oell skatt för gåva, beläggas

med stämpel efter värdet av behållningen i boet. Enahanda stämpelavgift

skulle vidare påföras bland annat vissa deklarationer enligt arvsskatteförordningen.

Stämpelavgiften vore avsedd att utgå först på den

del av boets tillgångar, som överstege 50,000 kronor, och att. uttagas med

låga procenttal, högst 6 procent. Avkastningen uppskattades till 6 miljoner

kronor och avsågs att bindas för avbetalning av lån med kort amorteringstid.

Förslag till ändringar av angiven innebörd i förordningen angående

stämpelavgiften har upprättats inom finansdepartementet. I samband

därmed har utarbetats förslag till förordning örn ändrad lydelse av 14 §

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva. Sistnämnda förslag innehåller

bestämmelse, att.från behållning i dödsbo avdrag icke får ske för

den ifrågasatta stämpelavgiften. Berörda författningsförslag ävensom

en till grund för utarbetandet av desamma liggande promemoria torde

få fogas som bilagor till statsrådsprotokollet (Bilaga 1 och Bilaga 2).

Över nämnda författningsförslag hava yttranden infordrats från statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet oell

länsstyrelsen i Malmöhus län.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Jag anhåller nu att få i huvudsak återge innehållet i de inkomna yttrandena,

i vad de avse det utarbetade förslaget till ändringar i förordningen

om stämpelavgiften.

I vissa av yttrandena förekomma uttalanden rörande lämpligheten av

att införa en stämpelavgift av ifrågasatt art.

Statskontoret anmärker, att den nu föreslagna stämpelavgiften vore i

likhet med fjolårets kvarlåtenskapsskatt avsedd att tagas i anspråk för

avbetalning å de även i innevarande års finansplan omförmälda, för bekostande

av utvidgade offentliga arbeten avsedda lånen med kort amorteringstid.

Den nya stämpelavgiften vore vidare likartad med kvarlåtenskapsskatten

såtillvida, att den skulle beräknas efter sammanlagda

värdet av behållningen i dödsbo, sedan den andel frånräknats, som vid

bodelning tillfälle efterlevande make. Vid nu angivna förhållande hade

ämbetsverket — som med hänsyn till den föreliggande remissens avfattning

funnit sig böra begränsa sin granskning till frågan örn den utformning

det remitterade skatteförslaget erhållit — likväl ej ansett sig böra

underlåta att erinra örn den principiella uppfattning, åt vilken ämbetsverket

gav uttryck i sitt yttrande till 1933 års riksdags bevillningsutskott

i anledning av Kungl. Maj:ts till nämnda riksdag i proposition nr 34 avgivna

förslag till förordning örn kvarlåtenskapsskatt m. m. I nämnda

yttrande bade ämbetsverket framhållit, att av berörda proposition framginge,

att bela inkomsten av arvs- och gåvobeskattningen vore avsedd att

tagas i anspråk för att möjliggöra en skyndsam återbetalning av medel,

som enligt den i statsverkspropositionen framlagda finansplanen skulle

upplånas för bekostande av utvidgade offentliga arbeten. I anledning

härav ville statskontoret ifrågasätta, huruvida det kunde anses lämpligt

att för speciellt utgiftsändamål binda inkomsterna av en allmän skatt

av arvs- och gåvoskattens art. Vad anginge den nya skatteform, som

kvarlåtenskapsskatten representerade, syntes det statskontoret, att förslaget

i denna del vore ägnat att redan av principiella skäl väcka tvekan.

Rätten till den vid dödsfall framträdande kvarlåtenskapen överginge omedelbart

till delägarna i dödsboet. Förekommande beskattning borde därför

träffa dessa delägares lotter, ej kvarlåtenskapen som helhet. En sådan

skatt kunde också medföra mycket ojämna verkningar. Statskontoret

ville i sådant hänseende framhålla den stora skillnaden i skattebelastning,

som komme att föreligga mellan två lika stora lotter, vilka

härrörde, den ena från en kvarlåtenskap av mycket stor omfattning, den

andra från en mindre sådan.

Kammarrätten uttalar, att med hänsyn till följderna i vissa avseenden

av en kraftigt skärpt beskattning å arvfallen egendom ämbetsverket ansåge

sig böra förorda, att man avvaktade verkningarna av de redan genomförda,

mycket stora förhöjningarna i skattesatserna för arvsskatt

och skatt för gåva, innan man skrede till en ytterligare förhöjning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

15

arvsbeskattningen. Kammarrätten åberopar härvid vissa synpunkter,,

som kammarrätten framhållit i sitt till 1933 års riksdags bevillningsutskott

avgivna yttrande rörande Kungl. Marits proposition med förslag

till karlåtenskapsskatt m. m. Sålunda bade kammarrätten påpekat

bland annat den inverkan, som en ökad beskattning av arvfallen egendom

kunde tänkas få i följande tre avseenden, nämligen därutinnan, att

dels benägenheten att genom särskilda dispositioner motverka det med

beskattningen avsedda syftet komme att främjas dels en nedgång i vissa

skatteintäkter efter hand komme att inträda dels ock dödsbon med svårrealiserbara

tillgångar komme att för uppbringande av medel till skattens

betalning åsamkas svårigheter och förluster. Örn man bedömde dessa

förhållanden allenast med utgångspunkt från det belopp, som nu ifrågasatta

stämpelavgifter vore avsedda att tillföra statsverket, i promemorian

beräknat till ett årligt medeltal av cirka 6 miljoner kronor, och därmed

jämförde den ökade skattebelastning, fjolårets förslag örn ändringar i

beskattningen av arvfallen egendom representerade, eller omkring 25 miljoner

kronor, kunde ju den anledning till oro, som i berörda avseenden då

förelåg, synas vara betydligt reducerad. Så enkelt läge dock ej saken

till. Man måste vid ett bedömande av dessa förhållanden även räkna

med den höjning av arvsskatten, som vid fjolårets riksdag genomfördesDenna

höjning finge nämligen betraktas såsom en mycket kraftig sådan,

i vilket avseende torde vara tillräckligt erinra därom, att med samma

grundval för beräkningen som den, efter vilken avkastningen av kvarlåtenskapsskatten

i 1933 års proposition till riksdagen uppskattades, eller

1930 års kvarlåtenskaper, de av riksdagen antagna nya skatteskalorna

för arvsskatten kunde antagas komma att öka denna skatts avkastning

till inemot 30 miljoner kronor från tidigare 15 ä 17 miljoner kronor. Dessutom

finge observeras, att de nu föreslagna nya stämpelavgifterna, vilka

enligt nyssnämnda beräkningsgrund borde i sin helhet inbringa bortåt

8 miljoner kronor, på grund av det höga belopp av 50,000 kronor, vartill

skattefriheten sträckte sig, ägde ett betydligt minskat skatteunderlag och

således vilade förhållandevis tyngre å de stämpelplikt underkastade förmögenheterna.

Skattebelastningen å arvfallen egendom vid antagandet

av föreliggande förslag komme å ena sidan att väsentligt understiga skattebelastningen

å dylik egendom enligt dc av Kungl. Majit vid 1933 års

riksdag framlagda arvsskatteförslagen, men å andra sidan att, särskilt

vad de högre lormögenhetsklasserna beträffade, avsevärt överstiga den

skattebelastning, de före den 1 juli 1933 gällande skatteskalorna åstadkoinme,

samt syntes till och med överträffa skattebelastningen enligt för

Englands dol angivna siffror, utom för så vitt anginge de mindre förmögenheterna

samt förmögenheter av den storleksordning, som mera sällan

här i landet förekomme.

Under hänvisning till vad kammarrätten sålunda anfört ville kammarrätten

såsom sin övertygelse uttala, att genom antagandet av nu förelig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majrts proposition nr 242.

Sande förslag i förening nied de vid 1933 års riksdag genomförda ändringarna

i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva uppkoinme en

total skattebelastning å arvfallen egendom av sådan betydenhet, att de

synpunkter, kammarrätten, enligt vad ovan sagts, i sitt yttrande till bevillningsutskottet

framförde, även i avseende å berörda förslag ägde full

giltighet. Kammarrätten ville därför i fråga örn den ökade beskattningens

inverkan på benägenheten till särskilda dispositioner i skattelindrande

syfte samt nedgången i vissa skatteintäkter hänvisa till sitt yttrande

till bevillningsutskottet. I förstnämnda avseende var nämnda yttrande

av följande innehåll:

»Kammarrätten finner sig ej böra underlåta att fästa uppmärksamheten

på vissa följder ur beskattningssynpunkt, som förslagets genomförande

kan befaras komma att medföra. Kammarrätten syftar härvid först och

främst på vad ämbetsverket tidigare, då det ifrågasatts att genom skärpt

beskattning, särskilt av förmögenhet, öka det allmännas intäkter, anfört

därom att en dylik skärpning kunde befaras komma att hos vederbörande

skattskyldiga alstra benägenhet att genom särskilda dispositioner,

inom och utom lagens råmärken, motverka det med beskattningen avsedda

syftet. Med uppläggningen av arvsbeskattningen på det nu föreslagna

sättet skulle möjligheten att på fullt legalt sätt vidtaga dylika

dispositioner ökas. Höjningen av det skattefria beloppet och mildringen

av skatteskalorna, såvitt angår gåvor intill viss gräns, skulle underlätta

och helt visst även locka till att medelst successiva gåvor med lagom avpassad

mellantid överflytta egendom å barn eller andra, som eljest skulle

erhållit densamma först efter givarens död. Därest givarens livstid varar

tillräckligt länge, kan på detta sätt en avsevärd minskning av den

blivande kvarlåtenskapen åstadkommas och därmed beskattningen helt

eller delvis undvikas. En förmögenhet kan vidare minskas genom lämnande

av periodiska understöd, vilka beskattas allenast på den allmänna

beskattningens väg. De redan nu särskilt beträffande fastigheter å landet

förekommande släktköpen torde, i händelse den föreslagna höjningen

av arvsbeskattningen genomföres, komma att betydligt öka i antal och

köpeskillingen därvid allt mera närma sig den gräns, då ett benefikt fångkan

anses konstaterat. Vad beträffar möjligheterna att på illegal väg

undandraga sig ifrågavarande skatter bör det framhållas, att det möter

icke ringa svårighet att hålla kontroll över att sådant undandragande icke

sker förmedelst gåvor, för vilka skatt ej erlägges.»

Härtill ville kammarrätten nu anmärka, att höjningen av det skattefria

beloppet för den föreslagna nya stämpelavgiften måste än mer locka

till att medelst gåva överflytta egendom a barn eller andra. Örn till

exempel en man med betydlig förmögenhet överlämnade en gåva till belopp

av 50,000 kronor till en var av 10 bröstarvingar eller sålunda sammanlagt

500,000 kronor, belöpte därå en sammanlagd gåvoskatt av allenast

23.900 kronor, under det att det belopp, som därigenom kunde komma

att undandragas i arvsskatt jämte den särskilda nu föreslagna stämpelavgiften,

mycket väl kunde uppgå till 20 procent av den överlämnade

egendomens värde eller således 100,000 kronor (maximum läge i närheten

.av 26 procent av 500,000 kronor eller således 130,000 kronor).

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Med avseende på nedgången i vissa skatteintäkter anförde kammarrätten

i sitt nyssberörda yttrande till bevillningsutskottet:

»En annan menlig följd av arvsbeskattningens höjning i så väsentlig

grad som nu föreslagits torde bliva, att nedgång i skatteintäkterna å inkomst

av kapital och av rörelse samt å förmögenhet kommer att inträda.

En dylik nedgång lärer förorsakas, ej blott därav att i många fall en

icke ringa del av arvfallen förmögenhet tages i anspråk för arvsskattens

gäldande, utan även därav att de enskildas lust att spara och bilda kapital

med all säkerhet kommer att i hög grad förminskas, då de hava att emotse,

att en avsevärd del av det hopsparade kapitalet fråntages deras arvingar

i form av arvsskatt. Även örn denna verkan icke i mera kännbar

grad gör sig gällande under de allra närmaste åren efter arvsbeskattningens

omläggning, torde det icke kunna betvivlas, att efter några få års

förlopp så skall bliva fallet. Är detta för statens del en betydande nackdel,

kan det, såvitt angår skatt å inkomst, bliva rent av bekymmersamt

för kommunerna, vilka icke få någon del av arvsskatten och som ej äga

samma möjligheter som staten att på annan väg förskaffa sig skatteintäkter.

»

I fråga örn svårigheter och förluster, som enligt kammarrättens mening

kunna uppkomma för dödsbon därest den ifrågasatta stämpelavgiften

kommer att införas, anför kammarrätten:

»Vad beträffar dödsbon med svårrealiserbara tillgångar har kammarrätten

i sitt yttrande till bevillningsutskottet framhållit, hurusom i en

del av de i anledning av propositionen angående kvarlåtenskapsskatt vid

1933 års riksdag väckta motionerna vidrörts de svårigheter och förluster,

som den då föreslagna avsevärt ökade arvsbeskattningen kunde förväntas

medföra för dödsbodelägare i sådana fall, då kvarlåtenskapen helt och

hållet eller till sin huvudsakligaste del utgjordes av svårrealiserbara tillgångar

såsom fastigheter, i allmänna handeln ej gångbara aktier, en industriell

anläggning eller en affärsrörelse. Kammarrätten har emellertid

i sitt yttrande ej ingått på frågan örn dessa svårigheter och förluster

i vidare mån än såvitt anginge den obillighet, som i många fall läge däri,

att dels vid arvsskatteberäkningen fastighets värde bestämdes efter taxeringsvärdet

dels ock värdet av andra tillgångar städse måste bestämmas

efter förhållandena vid tiden för dödsfallet även örn därefter betydande

värdeförändringar ägt rum. Jämte det kammarrätten åberopar vad

kammarrätten i sistberörda avseenden i sitt yttrande till bevillningsutskottet

anfört, tillåter sig kammarrätten erinra därom, att riksdagen i sin

skrivelse den 27 juni 1933 anhållit, att Kungl. Maj.-t ville låta föranstalta

örn en allsidig utredning rörande bland annat frågan örn beredande av

möjlighet till särskild uppskattning av det värde, vartill fast egendom

skall för beräknande av arvsskatt upptagas, samt för riksdagen snarast

möjligt framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning.

Innan kännedom erhållits, örn och i vad mån denna utredning kan leda

till författningsändringar, varigenom en många gånger förekommande,

icke avsedd hårdhet i beskattningen skall kunna undvikas, synes det välbetänkt

att icke genom en ökad beskattning göra dess hårdhet i dessa fall

än mer framträdande.

Beträffande do svårigheter och förluster, som för dödsbons vidkommande

i andra än de av kammarrätten tidigare särskilt behandlade fallen

kunna bliva en följd av den ökade skattebelastningen å arvfallen egenBihang

till riksdagens protokoll 193A. 1 sami. Nr iH2.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

dom, är frågan härom svårbedömbar. Sedan emellertid särskilda utskottet

vid 1933 års riksdag för att söka bringa någon klarhet häri låtit verkställa

en vidlyftig, huvudsakligen statistisk utredning beträffande vissa

under tiden 1 januari 1931—31 mars 1933 registrerade bouppteckningar,

därvid särskilt frågan örn dödsbons likviditet blivit belyst, anser sig kammarrätten

numera med stöd av det material, som sålunda står till förfogande,

kunna göra det uttalandet, att ehuru några bestämda slutsatser

av berörda material ej kunna dragas, detsamma dock synes vara av beskaffenhet

att förstärka det intryck, som, enligt vad som framgår av handlingarna

till de vid 1933 års riksdag behandlade förslagen örn vissa skatter

å arvfallen egendom, på många håll förefinnes örn nödvändigheten av

att vid tilltänkt ökning av dessa skatter taga i betraktande de ovan omförmälda

svårigheter och förluster, som skatteökningen kan medföra.»

Kammarrätten berör även frågan huruvida, därest en ökning av arvsbeskattningen

anses böra komma till stånd, denna bör åstadkommas genom

införande vid sidan av den nuvarande arvslottsskatten av en skatt

å arvfallen egendom i dess helhet. Härutinnan anför kammarrätten:

»Under det att grunden för en arvslottsbeskattning är den förmögenhetstillväxt,

arvets tillträdare i följd av dödsfallet vinner, är grunden

för beskattningen av den arvfallna egendomen i dess helhet uppfattningen

av skatten såsom ett komplement till den beskattning, arvlåtaren

haft att utgöra. När fråga är örn anordnande av skatt på arvfallen egendom,

torde väl under sådana förhållanden vara riktigast att välja antingen

den ena eller den andra linjen. Att därvid gå fram efter bägge dessa

linjer, torde vara olämpligt redan av det skälet, att det synes helt uteslutet

att ernå någon hållpunkt för ett riktigt avvägande av deras förhållande

till varandra, varjämte en parallellism av ifrågavarande art,

åtminstone på det sätt den enligt föreliggande förslag är avsedd att ordnas,

måste skapa oreda och besvär vid skattesatsernas tillämpning och

svårighet för de enskilda att överblicka skatteförfattningarnas ekonomiska

verkningar.

Vad så beträffar kammarrättens ställning till frågan, örn överhuvud

taget en kvarlåtenskapsskatt kan vara en lämplig form för anordnande

av skatt å arv, hyser kammarrätten, såsom framgår av dess yttrande till

bevillningsutskottet, till vilket yttrande kammarrätten ber att få hänvisa,

principiella betänkligheter mot denna form för beskattning. Dessa

betänkligheter kunna i det väsentliga uttryckas så, att en dylik skatt

icke, på sätt bör ske, då det gäller en efterbeskattning av avliden persons

förmögenhet, tager hänsyn till den tid, den avlidne innehaft förmögenheten

och att denna skatteform icke kan anpassas efter arvingarnas

skyldskap till arvlåtaren och deras ekonomiska bärkraft. Nackdelarna

i sistberörda avseende bliva så mycket mer i ögonen fallande, då, såsom

fallet var med det vid 1933 års riksdag framlagda förslaget till kvarlåtenskapsskatt,

med vilket det remitterade förslaget därutinnan överensstämmer,

ansvaret för skatten lägges å alla arvs- och testamentstagare i

förhållande till deras andelar och skatten således i verkligheten fungerar

såsom ett slags arvslottsskatt. Den synpunkt, som i fråga om delägarnas

ekonomiska bärkraft kom till uttryck i kammarrättens yttrande,

synes också hava varit av stor betydelse, då man genom 1894 års

stämpelförordning övergick från en kvarlåtenskapsbeskattning till en

arvslottsbeskattning. I det kommittébetänkande av den 27 oktober 1893,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

som låg till grund för den till 1894 års riksdag avlåtna propositionen i

ämnet, yttrades bland annat följande. ''Örn en person vid sin död efterlämnar

tillhopa 5,000 kronor, verkar skatten därå tydligen mycket olika,

örn arvet tillfaller en person, eller örn detsamma skall fördelas på tio

eller ännu flera händer. En sådan ojämnhet i skattens verkan står uppenbarligen

illa tillsammans med den grundsats, som numera inom skattelagstiftningen

framträder med ett allt starkare krav på erkännande,

nämligen den, att skatten bör lämpas efter skatteförmågan.’ På sätt

kammarrätten anförde i sitt yttrande till bevillningsutskottet, anser alltså

kammarrätten, att den påbyggnad av arvsbeskattningen, som må vara

behövlig för en ökning av statsverkets inkomster, bör verkställas inom

ramen för arvslottsskatten med ändring av de för denna gällande skalorna.

Enligt kammarrättens mening bör nämligen på den vägen kunna

enås ungefär samma ekonomiska resultat av skatten med en ökad skattebelastning

å arvfallen egendom efter en progression, likartad med den,

som skulle gälla för den föreslagna nya stämpelavgiften, men med rättvisare

utfall för dem, som äro och själva anse sig ansvariga för skatten,

nämligen arvs- och testamentstagarne.»

Överståthållarämbetet förklarar, att, därest med hänsyn till det statsfinansiella

läget en ökning av skatt å avliden persons kvarlåtenskap ansåges

påkallad, ämbetet icke hade något att erinra emot den föreslagna

skatten. Ämbetet ansåge sig härvid böra framhålla, att det skäl, som

av ämbetet föregående år anfördes mot den då ifrågasatta kvarlåtenskapsskatten,

icke torde kunna med samma styrka åberopas i fråga örn

den nu föreslagna jämförelsevis låga stämpelavgiften för behållningen

i mera förmögna dödsbon.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

»Den ifrågasatta beskattningen av behållningen i dödsbo är ju, såsom

också i den remissen åtföljande promemorian anmärkes, av samma natur

som den i proposition till 1933 års riksdag föreslagna kvarlåtenskapsskatten,

fastän med hänsyn till att det denna gången gäller betydligt

mindre belopp, bestämmelserna härom ansetts lämpligen kunna inarbetas

i nu gällande stämpelförordning. I sitt den 27 februari 1933 över

sagda proposition avgivna utlåtande ansåg sig länsstyrelsen icke böra

biträda denna form av beskattning utan uttalade sig för en måttlig höjning

av arvs- och gåvoskatten inom ramen av då gälland^ bestämmelser.

Detta blev ju också i stort sett statsmakternas beslut. Länsstyrelsen finner

knappast någon anledning föreligga att frånträda sin då intagna

ståndpunkt.»

Länsstyrelsen sammanfattar sin ståndpunkt sålunda, att, örn och i den

mån arvfallen egendom och gåva på grund av statsfinansiella skäl ansåges

böra belastas med högre stämpelavgift, varom givetvis meningarna

kunde vara synnerligen delade, länsstyrelsen för sin del skulle vilja

förorda, att detta skedde genom en höjning över lag av nu utgående avgifter

för arv och gåva.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

De enligt det remitterade utkastet föreslagna allmänna grunderna för

beräkningen av ifrågavarande stämpelavgift, såsom innehållet av begreppet

stämpelpliktig egendom, reglerna för värdering av sådan egendom

och skattskyldighetens omfattning, hava i de remitterade yttrandena i

allmänhet lämnats utan erinran. Dock hava vissa av dessa frågor gjorts

till föremål för uttalanden av kammarrätten och länsstyrelsen i Malmöhus

län.

Kammarrätten anför, att den ojämna fördelningen av skatten ur arvseller

testamentstagares synpunkt framstode i ännu skarpare dager, då,

såsom vore fallet med det nu föreliggande förslaget till ändringar i förordningen

angående stämpelavgiften, stämpelplikt för egendom inträdde

först när den stämpelpliktiga egendomens värde översteg 50,000 kronor

och skatteprogressionens maximum uppnåddes redan vid ett belopp av

800,100 kronor. Härav torde följa, att det måste bliva en ej alltför ovanlig

företeelse, att av två personer, som ur olika dödsbon erhölle arv eller

testamente, den ene, som mottagit ett icke obetydligt belopp, ej överstigande

50,000 kronor, ginge helt fri från att betala stämpelavgift enligt

stämpelförordningen, under det att den andre, som erhållit ett avsevärt

mindre belopp, finge erlägga dylik avgift efter något av skalans högre

procenttal. Skulle en kvarlåtenskapsskatt införas, ansåge kammarrätten

det vara av vikt, att ej därigenom avstegen från skatteförmågoprincipen

bleve alltför mycket framträdande. Då redan en proportionell

kvarlåtenskapsskatt, som utginge å egendom i dödsbo, däri flera personer

vore delägare med olika andelsbelopp, bröte mot denna princip, innebure

kammarrättens uttalande, att vid en skatt av berörda art skattefriheten

ej borde utsträckas för långt och att progressionen borde vara svag.

Att beträffande skattefriheten skapa överensstämmelse mellan nu ifrågavarande

stämpelavgift och en eventuell fristående förmögenhetsskatt syntes

ej vara någon angelägenhet av vikt.

Kammarrätten anser vidare, att en så stark ökning av beskattningen

av arvfallen egendom, som redan skett och ytterligare vore föreslagen,

häntydde på önskvärdheten av en revision av bestämmelserna örn

eftergift av skatt, i ändamål att något motverka den skärpning av obilligheten

av tätt på varandra följande beskattningar av arvfallen egendom,

som en starkt ökad skatt åstadkomme. I samband med en dylik

revision skulle möjligen en ändring jämväl av bestämmelserna örn anstånd

med skattens erläggande kunna tänkas bliva föremål för övervägande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar därom att år 1933 den ändringen

genomfördes i arvsskatteförordningens regler för värdering av egendom,

att fideikommissrätt skall betraktas som nyttjanderätt och ej, såsom ditintills

varit fallet, som äganderätt. Länsstyrelsen vore emellertid av den

uppfattningen, att, även med en sådan lättnad för fideikommissen, dessa,

åtminstone när det gällde fast egendom, vore mer än tillräckligt betunga
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

de redan genom den nu gällande arvsbeskattningen, varför länsstyrelsen

funne sig böra föreslå, att fideikommissegendom, i allt fall när den bestode

av fastighet, undantoges från den i förslaget avsedda beskattningen.

— Enligt länsstyrelsens förmenande borde vidare minimigränsen

för det beskattningsbara beloppet nedsättas från 50,000 kronor till förslagsvis

20,000 kronor, med den jämkning i skattetariffen, som därav kunde

befinnas lämplig.

Rörande den författningstekniska utformningen av förslaget ävensom

därmed sammanhängande frågor förekomma i yttrandena vissa uttalanden.

Statskontoret, som icke haft något att erinra mot utformningen av förslaget

i och för sig, anför, att det med hänsyn till det speciella och tidsbegränsade

ändamål, som den nya bouppteckningsstämpeln avsåge att

fylla, syntes kunna ifrågasättas, örn icke bestämmelserna härom lämpligen

borde hava sin plats i en särskild författning hellre än i stämpelförordningen.

Kammarrätten anför:

»Vad först angår det sätt, som här valts för införande av en ytterligare

skatt å arvfallen egendom i dess helhet, vill kammarrätten däremot anmärka,

att stämpelförordningen synes mycket litet ägnad för en påbyggnad

i sådant syfte, enär — på sätt det framlagda förslaget örn ändringar

däri utvisar — rent tekniskt sett betydande svårigheter möta att bringa

de nya bestämmelserna i stämpelförordningen i samklang med de ur samma

förordning tidigare utbrutna delar, som bilda stommen för förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva. Lyckligare synes det kammarrätten

hava varit, örn dessa nya bestämmelser inarbetats i arvsskatteförordningen

eller, örn alltför stora hinder härför mött, fått utgöra en självständig

förordning, på sätt fallet var med det vid föregående års riksdag framlagda

förslaget örn kvarlåtenskapsskatt. Att det belopp den nya stämpelavgiften

är avsedd att inbringa är väsentligt lägre än det belopp, den förra

året föreslagna kvarlåtenskapsskatten avsåg att tillföra statsverket, utgör

ej något skäl för att icke välja den i formellt avseende lämpligaste

anordningen.

I fråga örn bestämmelserna angående stämpelbeläggning av deklaration,

som avses i 39 § l:o)—4:o) förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva,

må anmärkas, att såvitt angår de i l:o) och 2:o) av nämnda paragraf omförmälda

fallen anledning saknas att tala örn viss del av den deklarerade

egendomens värde, enär det här är hela den deklarerade egendomens värde,

som lägges till grund för stämpelbeläggningen. Beträffande det i

2:o) avsedda fallet torde det icke heller vara behövligt eller ens riktigt

att meddela föreskrift örn beräkning av stämpeln och stämpels åsättande

''sorn örn stämpelbeläggningen skett i samband med stämpelbeläggningen

i övrigt beträffande dödsboet’ etc. Stämpelbeläggningen av deklaration

i sistberörda fall lärer nämligen ej hava något samband med stämpelbeläggningen

av dödsbos egendom.

Vad angår testamente, som efter boupptecknings inregistrering ingives

för bevakning, avvika i avseende å stämpelbeläggningen de föreslagna

bestämmelserna från motsvarande bestämmelser i förordningen örn arvs
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

skatt och skatt för gåva. Enligt sistnämnda förordning är det protokollet

över bevakningen, som stämpelbelägges, då protokollet utlöses. Sistnämnda

sätt för stämpelavgiftens uttagande gäller enligt det nu föreliggande

förslaget allenast i fråga örn testamente, som sökanden ej har i sin besittning

eller som upprättats muntligen. I övrigt sker skattens uttagande

genom stämpelbeläggning av själva testamentshandlingen, då densamma

ingives för bevakning. Enär de i arvsskatteförordningen intagna bestämmelserna

örn att i nu berörda fall skatten skall uttagas genom stämpelbeläggning

av protokollet över bevakningen, på sätt framgår av det

den 27 oktober 1893 avgivna kommittébetänkandet angående bland annat

utvidgning av arvsbeskattningen (sidan 82), i första band motiveras av

särskilda hänsyn till testamentstagaren, synes skäl ej föreligga att låta den

nya stämpelavgiften uttagas på annat sätt än som gäller för arvsskatten.

Detta innebär, att de bestämmelser, som i nu ifrågavarande avseende äro

behövliga, på sätt skedde enligt tidigare stämpelförfattningar, böra få sin

plats under rubriken: Protokoll i den i 3 § i stämpelförordningen intagna

tabell, som behandlar stämpelbeläggning av statsmyndigheters expeditioner.

Härtill finnes desto större skäl, som det måste betecknas såsom en

©egentlighet, att, på sätt i det nu framlagda förslaget till ändringar i

stämpelförordningen sker, i dess 8 §, som handlar örn stämpel till enskilda

handlingar, bestämmelser meddelas örn stämpelbeläggning av protokoll

över bevakning av testamente, som ej finnes i sökandens besittning eller

är muntligen upprättat, ehuru sådant protokoll otvivelaktigt är en statsmyndighets

expedition. Ändring i förevarande avseende i förslaget för

med sig ändringar på en del andra ställen i samma förslag.

Den hänvisning, som i 47 § gives till vissa författningsrum i arvsskatteförordningen,

synes kammarrätten hava föga betydelse i fråga örn fideikommissbrev

örn fast egendom, testamente och protokoll över testamentsbevakning.

»

Riksräkenskapsverket finner det föga rationellt, att bestämmelserna örn

arvs- och gåvobeskattningen — såsom nu föreslagits — uppdelas på å ena

sidan den speciella förordningen avseende arvsskatt och skatt för gåva

och å andra sidan den allmänna förordningen avseende stämpelavgiften.

Enligt ämbetsverkets uppfattning borde nu ifrågasatta höjning av arvsoeh

gåvobeskattningen regleras antingen genom särskild förordning eller

— vilket syntes vara att föredraga — genom erforderliga bestämmelsers

inarbetande i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva. Av det inom

finansdepartementet utarbetade förslaget till förordning örn ändring i

vissa delar av förordningen angående stämpelavgiften framginge ock det

intima beroende, i vilket de föreslagna nya bestämmelserna i denna förordning

stöde till bestämmelserna i förordningen angående arvsskatt och

skatt för gåva. Vid bedömande av frågan örn de nya skattebestämmelsernas

ställning i författningshänseende vore vidare att uppmärksamma

önskvärdheten av att i fråga örn stämpelmedlens redovisning å riksstaten

framdeles en uppdelning av hithörande inkomsttitel komme till stånd,

varvid de från arvs- och gåvobeskattningen härrörande inkomsterna helt

skulle avskiljas från övriga stämpelmedel. För genomförande härav torde

emellertid erfordras, att vid arvs- och gåvobeskattningen särskilda stämp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lar komme till användning. Även nied hänsyn härtill syntes lämpligast,

att arvs- och gåvobeskattningen i sin helhet reglerades i en och samma

författning.

Överståthållarämbetet förklarar, att ämbetet ej haft annat emot den formella

avfattningen av författningsbestämmelserna att erinra än att, då

den föreslagna skatten till sin natur vore en skatt å kvarlåtenskap, det

syntes ämbetet lämpligast, att de nya stadgandena inarbetades i den nu

gällande arvsskatteförordningen.

Vid framläggande förlidet år av finansplanen för innevarande bud- Departementsgetår

föreslog jag, att vissa särskilda statsinkomster skulle bindas för att chefmbereda

medel till en snabb återbetalning av den för finansieringen av

den föreslagna utvidgningen av de offentliga arbetena behövliga upplåningen.

För detta ändamål borde avses hela avkastningen av arvs- och

gåvobeskattningen, vilken beskattning föreslogs skola utbyggas med en

kvarlåtenskapsskatt i samband med att skatteskalorna för arvslotter

skärptes.

Anledningen för mig att välja denna väg att öka statsverkets inkomster

var i första hand, att det föreföll skäligt att låta den verkligt bärkraftiga

förmögenheten lämna ett större bidrag till täckande av statens

utgifter. Enligt vad som framgår av den till föregående års riksdag avlämnade

propositionen med förslag till förordning örn kvarlåtenskapsskatt

hade jag vid övervägande av lämpligaste sättet att uttaga den

ökade skatten på förmögenhet icke funnit mig böra föreslå en skärpning

av den förmögenhetsskatt, som utgår i samband med inkomstskatten.

Jag uttalade i detta sammanhang, att det icke skulle möta

några större svårigheter att finna helt nya former för en fristående förmögenhetsbeskattning,

men att detta i dåvarande läge icke synts påkallat,

enär en anknytning utan olägenhet kunde vinnas till den form av

förmögenhetsbeskattning, vi redan ägde i arvsskatten. Jag anförde vidare,

att en ökning av statsverkets inkomster genom arvsskattemedlen

kunde åvägabringas efter olika principer. Enklast syntes måhända vara

att inskränka sig till att ändra skalorna i de för de särskilda arvsklasserna

gällande tarifferna. Med fasthållande av utgångspunkten, att vad som

i huvudsak åsyftades vore en utökning av förmögenhetsbeskattningen såsom

sådan, hade jag ej funnit denna väg vara den lämpligaste. I stället

förordade jag, att vid sidan av en skärpning av den förefintliga arvslottsbeskattningen

uttoges en skatt av kvarlåtenskapen i dess helhet. En dylik

s. k. kvarlåtenskapsskatt anpassade sig icke efter arvingarnas skyldskap

till arvlåtaren och efter arvslotternas storlek. Motiveringen för en dylik

skatt vöre nämligen, att den utfyllde eller ersatte förmögenhetsskatt i

annan form. Skatten borde alitsa uttagas, där principiellt sett en högre

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

belastning å arvlåtarens förmögenhet under dennes livstid varit på sin

plats.

Enligt vad jag anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av årets statsverksproposition

bör jämväl för nästkommande budgetår avkastningen

av arvs- och gåvobeskattningen tagas i anspråk för avbetalning av lån

med kort amorteringstid, varjämte vid nämnda utgiftspost bör bindas

även den extra inkomst- och förmögenhetsskatten. För finansiering av

lånebudgeten är emellertid erforderligt ett ytterligare, till 6 miljoner kronor

beräknat belopp. I överensstämmelse med vad jag i motsvarande

hänseende föreslog föregående år, anser jag att nämnda belopp bör uttagas

genom beskattning av den bärkraftiga förmögenheten. Då finansplanen

förutsätter att avbetalningen av omförmälda lån skall ske medelst

vissa för detta ändamål bundna skattemedel, har jag ej ansett den ifrågavarande

förmögenhetsbeskattningen böra anordnas genom utbyggnad av

någon av de skatteformer, som i övrigt äro tagna i anspråk för balansering

av skattebudgeten. Det har i några av yttrandena ifrågasatts, att

ökningen av förmögenhetsbeskattningen borde ske i form av skärpning

av skalorna för arvs- och gåvoskatten. Med hänsyn till den icke obetydliga

ökning av skattesatserna i arvsskatteförordningen, som föregående år

genomfördes utan att samtidigt, på sätt jag föreslagit, någon del av det

då erforderliga beloppet uttogs genom en beskattning principiellt avseende

arvlåtarens förmögenhet, har jag emellertid funnit den sålunda angivna

utvägen mindre lämplig. Det synes under sådana omständigheter naturligt,

att möjligheten att uttaga det erforderliga beloppet genom beskattning

av den samfällda behållningen i dödsbo träder i förgrunden.

Beträffande de invändningar, som framställts mot denna skatteform,

vill jag till en början framhålla, att, då densamma principiellt är att uppfatta

som en till tidpunkten för ägarens död uppskjuten beskattning av

hans förmögenhet, vilken beskattning av hänsyn till ägaren icke fördelats

att äga rum årligen redan under hans livstid, och skatten endast såtillvida

äger sammanhang med arvsskatten, att den utgår jämsides

med denna, det synes föga rationellt att mot ifrågavarande form av beskattning

anföra den omständigheten, att den lämnar ur sikte arvingarnas

skyldskap till arvlåtaren och behållningens allt efter arvingarnas antal

växlande fördelning i arvslotter. Skatteanspråket framstår som en

statens fordran, uppkommen under den avlidnes livstid, som göres gällande

först i hans dödsbo vid sidan av övriga fordringar, som skola likvideras

innan någon behållning uppstår för arvingarna, låt vara att det av

olika skäl synts lämpligt att beräkna skatten på dödsboets behållna tillgångar

och således låta den utgå först efter övriga fordringar. Ser man

saken ur denna synpunkt, vilken principiellt måste framstå såsom riktig,

saknas uppenbarligen fog för den nyss berörda invändningen mot ifrågavarande

skatteform. En annan sak är, att med den nu angivna princi
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

piella utgångspunkten det kunde synas riktigt att göra skattens storlek

beroende av det antal år, varunder förmögenheten tillhört den avlidne.

Av tekniska skäl kan emellertid ett sådant förfaringssätt knappast komma

i tillämpning. Ihågkommas bör därjämte, att, såsom nyss anmärkts, behållningen

i dödsboet blir avgörande för skattens storlek, och att staten

således, därest den avlidne under längre eller kortare tid varit ägare av

större förmögenhet än han vid sin död efterlämnat, kan sägas avstå från

att göra gällande ett skatteanspråk, som ur nyssnämnda synpunkter eljest

principiellt föreligger.

Med anledning av de av kammarrätten uttryckta farhågorna för att

ifrågavarande beskattning skulle medföra svårigheter och förluster i sådana

fall, då kvarlåtenskapen helt och hållet eller till huvudsakligaste del

utgöres av svårrealiserbara tillgångar, ber jag få omnämna, att jag i annat

sammanhang ämnar föreslå, att till årets riksdag framlägges förslag

örn särskild uppskattning av det värde, vartill fast egendom skall för beräknande

av arvsskatt upptagas.

Jag föreslår alltså att med det svenska skattesystemet införlivas en

stämpelavgift för behållning i dödsbo. Enär den årliga inkomst, som denna

stämpelavgift är avsedd att tillföra statsverket, väsentligt understiger den

årliga ökning av arvsskattemedlen, som det av Kungl. Maj:t till 1933 års

riksdag framlagda förslaget till förordning örn kvarlåtenskapsskatt avsåg

att åstadkomma, kan i fråga örn stämpelavgiften gränsen för skattskyldighetens

inträde sättas högre än vad fallet var i nämnda förslag.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som intages i det remitterade

utkastet, anser jag skyldighet att utgöra stämpel böra inträda, då behållningen

i dödsbo — andel som vid bodelning tillfaller efterlevande make

frånräknad — överstiger 50,000 kronor. Med denna gräns för skattskyldighetens

inträde blir belastningen å behållning, för vilken stämpelavgift

skall utgöras, väsentligt lägre än enligt förslaget till förordning örn kvarlåtenskapsskatt.

I enlighet med den vedertagna principen om överensstämmelse

mellan arvsbeskattning och gåvobeskattning torde vid sidan

av stämpelavgiften för behållning i dödsbo böra uttagas enahanda stämpelavgift

för gåvor med värde över 50,000 kronor.

Det remitterade författningsförslaget anknyter i fråga örn vad som är

att hänföra till behållning i dödsbo ävensom beträffande värdering av

avliden persons egendom till bestämmelserna i hithörande hänseenden

i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva. Härav följer bland annat,

att de ändrade bestämmelser, som föregående år infördes beträffande

arvsbeskattningen av fideikommissrätt, bliva tillämpliga jämväl i fråga

örn den nu föreslagna stämpelavgiften. Nämnda författningsändringar

innebära, att för fideikommissrätt värdet skall beräknas såsom örn den

fideikommitterade egendomen tillfallit 1''ideikommissinnehavaren med nyttjanderätt

ävensom att, där å fast egendom av fideikommissnatur belöpande

arvsskatt prövas icke kunna i sin helhet erläggas utan men för ett

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

med egendomen förbundet allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan

art, Kungl. Majit må på ansökan medgiva, att till grund för skattens beräkning

lägges ett lägre värde än det, vartill fideikommissrätten eljest

skall uppskattas. Beträffande beräkningen av stämpelavgift för fideikommissrätt

är vidare att märka, att såsom särskild stämpelpliktig egendom,

för vilken stämpelavgift skall för sig beräknas, bör, i enlighet med

vad i det remitterade utkastet föreslagits, anses såväl fast som lös egendom

av fideikommissnatur. Att för den ifrågavarande stämpelavgiftens

vidkommande medgiva ytterligare lättnad beträffande fideikommissrätt

synes ej befogat.

I vissa av yttrandena har föreslagits, att bestämmelserna rörande ifrågavarande

stämpelavgift icke skulle införas i stämpelförordningen utan

i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva. Det har jämväl ifrågasatts

att bestämmelserna skulle meddelas i en fristående särskild författning.

Emot att för detta ändamål välja arvsskatteförordningen

talar den omständigheten att, såsom jag vid annat tillfälle framhållit,

denna förordning i en ej avlägsen framtid torde böra underkastas en genomgripande

omarbetning. Då det knappast synes vara skäl att reglera

förevarande stämpelavgift, som kommer att representera endast en förhållandevis

ringa del av stämpelmedlens totalbelopp, genom en särskild

författning, vill jag i anslutning till det remitterade författningsförslaget

förorda, att de erforderliga bestämmelserna få sin plats i förordningen

angående stämpelavgiften.

Ifrågavarande stämpelavgift kommer enligt författningsförslaget att i

allmänhet uttagas vid inregistrering av bouppteckning. I likhet med arvsskatten

kan emellertid stämpelavgiften komma att utgå i samband med

avlämnande av deklaration enligt 39 § l:o)—4:o) arvsskatteförordningen,

bevakning av testamente samt sökande av lagfart å fast egendom av fideikommissnatur.

De härutinnan i det remitterade utkastet föreslagna

bestämmelserna avvika från motsvarande föreskrifter i arvsskatteförordningen

i det avseendet, att, där stämpelavgift skall utgå i anledning av

bevakning av testamente efter boupptecknings inregistrering, stämpelavgiften

i regel skall erläggas vid ingivandet av testamentet, under det att

arvsskatt erlägges när protokollet över bevakningen utlöses. Då bevakning

sker genom testamentsförordnandets tillkännagivande skall likväl

enligt det remitterade förslaget stämpeln uttagas genom stämpelbeläggning

av protokollet i samband med dess utlösande. Kammarrätten har

föreslagit, att i dessa fall stämpelavgiften alltid skall erläggas då protokollet

över bevakningen utlöses och att i samband därmed de i ifrågavarande

avseende erforderliga bestämmelserna skola få sin plats i den i 3 §

stämpelförordningen intagna tabell, som behandlar stämpelbeläggning

av statsmyndigheters expeditioner. Kammarrätten åberopar härvid bland

annat vissa uttalanden i ett år 1893 avgivet betänkande angående utvidgning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

av arvsbeskattningen m. m. I betänkandet anföres, att särskild uppmärksamhet

måste ägnas däråt, att i samtliga de fall, då bevakning av testamente

ägde rum senare än boupptecknings inregistrering, stämpelskatten

icke kunde uttagas av boet. Det yttras vidare, att ett ovillkorligt stadgande

därom, att stämpeln skulle vid bevakningen erläggas av testamentstagaren,

skulle kunna medföra, att ban, örn han ej ägde medel att gälda

stämpeln, icke kunde begagna sig av testamentet, samt att stämpeln i

följd härav i stället borde åsättas protokollet över bevakningen. Emellertid

må rörande vad kammarrätten sålunda föreslagit anmärkas, att,

örn stämpelavgiften regelmässigt skulle erläggas vid protokollets utlösande,

bestämmelserna i förevarande avseende, med hänsyn till stämpelförordningens

tekniska utformning, måste bliva i viss mån svåröverskådliga.

Att uppmärksamma är vidare, att vid bevakning av testamente

efter boupptecknings inregistrering ifrågavarande stämpelavgift blott undantagsvis

torde komma att utgå, nämligen huvudsakligen blott i det fall

att testamentstagaren av testamentsgivaren erhållit gåva, som skall inräknas

i behållningen i boet men icke medtagits vid beräkning av stämpel

för bouppteckning. Därjämte torde i verkligheten arvsskatten så gott

som alltid erläggas redan vid ingivandet av testamentet. Med hänsyn

till nu angivna omständigheter ansluter jag mig till vad härutinnan

i det remitterade utkastet föreslagits.

I anledning av vad kammarrätten anmärkt rörande de i utkastet föreslagna

bestämmelserna angående stämpelbeläggning av deklaration, som

avses i 39 § l:o)—4:o) arvsskatteförordningen, föreslår jag viss ändrad

lydelse av berörda bestämmelser.

Körande slutligen frågan efter vilka grunder storleken av förevarande

stämpelavgift bör beräknas, ansluter jag mig till vad i detta avseende

föreslagits i det remitterade utkastet. Enligt vad som nämnts skall stämpelavgift

för behållning i dödsbo uttagas då behållningen överstiger

50,000 kronor, frånräknat vad som vid bodelning tillfaller efterlevande

make. När efterlevande make finnes, måste alltså i regel den samlade

behållningen i boet överstiga 100,000 kronor för att stämpelplikt skall inträda.

Den rörande beräkningen av stämpelavgiften föreslagna skalan,

vilken anordnats som s. k. skiktskala, utvisar från 3 procent till 7 procent

stigande skattesatser. Lägsta procentsatsen, 3 procent, hänför sig

till den del av den stämpelpliktiga behållningens värde, som ligger mellan

50,000 kronor och 100,000 kronor. Vid 60,000 kronor i stämpelpliktig

behållning utgår sålunda stämpelavgiften med 300 kronor och vid 100,000

kronor med 1,500 kronor. För en behållning å exempelvis 500,000 kronor

är stämpelavgiften 21,500 kronor. Den högsta procentsatsen enligt

skalan, 7 procent, avser den del av den stämpelpliktiga behållningens

värde som överstiger 800,000 kronor. Emellertid är den begränsningen

vidtagen, att stämpelns belopp aldrig får överstiga 6 procent av den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

stämpelpliktiga behållningens värde. En stämpelavgift av sistnämnda

procentuella storlek nås vid en behållning av 1,650,000 kronor. För behållningar

å minst sistnämnda belopp utgår sålunda stämpelavgiften efter

en proportionell skattefot.

Den föreslagna stämpelavgiften för gåvor med värde över 50,000 kronor

torde böra utgå efter samma grunder som stämpelavgiften för behållning

i dödsbo.

Körande verkan av en sammanläggning av arvsskatt och stämpelavgift

för behållning i dödsbo, liksom av en sammanläggning av gåvoskatt

och stämpelavgift för gåva, får jag hänvisa till vissa i detta avseende

upprättade tabeller, vilka torde böra få intagas som bilaga till

statsrådsprotokollet (Bilaga 3). Tabellerna hava upprättats under det

antagandet att vid beräkning av arvsskatt avdrag från behållning i dödsbo

ej må ske för nu ifrågavarande stämpelavgift. Ur berörda tabeller

må återgivas följande siffror, avseende beloppen av arvsskatt och stämpelavgift

för behållning i dödsbo ävensom sammanlagda beloppet av

arvsskatt och dylik stämpelavgift under förutsättning att den behållning,

varom är fråga, uppdelas på tre lika stora arvslotter.

Behållning i

dödsbo, efter- levande makes

andel från- räknad

kr.

Summa arvsskatt enligt gällande be- stämmelser i procent av behållning

Stämpel- avgift en- ligt för- slaget i

procent

av behåll- ning

Sammanlagda beloppet av arvsskatt

och stämpelavgift i procent av

behållning

kl. I

kl. II

kl. lil

kl. IV

kl. I

kl. II

kl. III

kl. IV

60,000

2.95

7.80

17.45

19.45

0.50

3.46

8.80

17.95

19.95

100,000

3.86

9.77

20.4 5

23.64

1.60

5.86

11.27

21.95

25.14

200,000

5.68

13.87

23.2 2

28.80

2.75

8.43

16.62

25.9 7

31.6 5

300,000

7.04

16.26

25.49

30.8 9

3.50

10.54

19.76

28.99

34.3 9

600,000

9.22

19.35

27.2 8

32.6 2

4.30

13.52

23.6 5

31.58

36.82

1,000,000

12.61

21.68

28.64

33.7 6

5.85

17.96

27.08

33.99

39.il

3,000,000

17.40

23.2 3

29.65

34.59

6.oo

23.40

29.2 3

35.65

40.59

6,000,000

18.70

23.61

29.7 7

34.7 9

6.oo

24.7 0

29.61

35.7 7

40.7 9

15,000,000

19.48

23.85

29.91

34.92

6.oo

25.48

29.85

35.91

40.92

30,000,000

19.7 7

23.92

29.95

34.9 7

6.oo

25.7 7

29.92

35.95

40.97

Anmärkas må, att av de cirka 21,000 bouppteckningar, som år 1930 belädes

med stämpelavgift enligt arvsskatteförordningen, 1,166 avsågo dödsbon

med behållning av minst 50,000 kronor, efterlevande makes andel

frånräknad* Motsvarande siffror för år 1931 voro 23,967 och 1,181, samt

för därpå följande år 22,208 och 1,111.

Som jag förut omnämnt har i samband med upprättande av det remitterade

förslaget till ändringar i stämpelförordningen utarbetats förslag

till ändrad lydelse av 14 § arvsskatteförordningen av innebörd, att vid be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

29

räkning av arvsskatt avdrag från behållning i dödsbo ej må ske för ifrågavarande

stämpelavgift. Till nu berörda spörsmål anhåller jag att i

annat sammanhang få återkomma.

2. Stämpelavgift till expeditioner från stiftsnämnderna m. m.

Enligt 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning skall i varje stift finnas

en stiftsnämnd med åliggande att, på sätt i gällande författningar föreskrives,

hava inseende och vård över ecklesiastik boställsjord samt övrig till

kyrkliga behov och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet, taga befattning

med in- och utbetalningar för kyrkofondens räkning samt därmed

sammanhängande ärenden ävensom ombesörja annan uppbörd av kyrkliga

medel inom stiftet. På nämnden ankommer i enlighet härmed bland annat

att för kyrkofondens räkning förvalta allmänna kyrkohemman, att

pröva och avgöra besvär över boställsnämnds beslut i ärende angående

boställes bebyggande och jordbruk samt att i den ordning ecklesiastik boställsordning

stadgar utöva inseende över pastorats förvaltning av prästgård

och löneboställe med avseende å bebyggelse, jordbruk och skogsskötsel.

Stiftsnämnd skall bestå av fem ledamöter, av vilka tre skola utses av

Kungl. Majit och de övriga av domkapitlet. Äv sistnämnda ledamöter

skall en vara juridiskt bildad och tjänstgöra såsom sekreterare hos nämnden.

Härvid har förutsatts, att domkapitlet såsom regel skall utse stiftssekreterare

eller annan å domkapitlets kansli anställd befattningshavare.

I enlighet härmed har genom kungörelse den 16 september 1932 (nr 428) i

arbetsordningen den 5 juni 1931 (nr 220) för domkapitlens expeditioner införts

föreskrifter därom, att stiftssekreterare såväl som stiftsnotarie och

amanuens skall åligga att, när så påfordras, mottaga uppdrag att vara

ledamot och sekreterare i stiftsnämnd eller ersättare för sådan ledamot.

Enligt stadgande i instruktionen den 16 september 1932 (nr 425) för stiftsnämnd

och stiftsjägmästare åligger det befattningshavarna å domkapitels

expedition att ombesörja diarieföring, beredning, föredragning och

expediering av mål och ärenden, som ankomma å stiftsnämnden, i den mån

sådant ej ankommer på annat biträde hos nämnden.

I skrivelse till Kungl. Majit har stiftens centralnämnd anfört:

Stiftsnämnden i Härnösand hade i skrivelse till centralnämnden omnämnt

att — sedan arkivhandlingar rörande ecklesiastika boställen överlämnats

till stiftsnämnden från vederbörande länsstyrelser — det förekommit,

att enskilda personer anhållit att få lösa avskrifter av dylika handlingar.

Därvid hade tvekan uppstått, huruvida dessa avskrifter skulle beläggas

med stämpel enligt de för domkapitel gällande reglerna, huruvida

de skulle tillhandahållas utan avgift eller huruvida de möjligen skulle beläggas

med lösen, som tillfölle stiftsnämndens expensmedel.

I skrivelse till stiftsnämnden i Härnösand, vilken skrivelse delgivits järn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

väl övriga stiftsnämnder, hade centralnämnden såsom sin mening uttalat,

att ehuruväl berörda angelägenhet tarvade en närmare reglering, förordningen

angående stämpelavgiften även i sin dåvarande lydelse måste anses

äga tillämplighet å stiftsnämndernas verksamhet. 11 § av nämnda författning

vore sålunda — under rubriken »Första avdelningen» — intagen den

bestämmelsen att till sagda avdelning skulle hänföras, förutom särskilt

uppräknade myndigheter, jämväl »alla statsmyndigheter, vilka icke finnas

i denna eller övriga avdelningar upptagna». Intill dess annorlunda kunde

hilva stadgat, syntes följaktligen stämpelbeläggning hos stiftsnämnderna

höra ske enligt de för myndigheter, hänförda till denna avdelning, gällande

grunder.

Då ärendet nu underställdes Kungl. Maj:ts prövning, ville centralnämnden

härutöver anföra följande. I 6 § nya kyrkofondslagen vore stadgat, att

av nämnda fond skulle utgöras »arvoden till ledamöter i stiftsnämnder

samt avlöningar åt stiftsjägmästare tillika med övriga omkostnader för

stiftsnämndernas verksamhet». Nämnda stadgande hade emellertid icke

den generella innebörd, som ordalagen närmast kunde synas giva vid handen.

Vid antagandet av den nya ecklesiastika boställslagstiftningen lämnades

nämligen — såsom framginge av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets

utlåtande nr 8 s. 22 —• av riksdagen den anvisningen, att

stiftsnämnderna för sina ärendens beredning, uppsättning och expediering

skulle använda domkapitlens kansli. Anordningen innebure, att omkostnaderna

för dessa nämnders verksamhet, i samma mån som ett dylikt utnyttjande

av domkapitelkanslierna ägde rum, komme att fortgående belasta

icke kyrkofonden utan statsverket. Den gällande lag- och författningsregleringen

på ifrågavarande rättsområde hade överhuvud taget icke

bragt till stånd någon från principiella synpunkter genomförd fördelning

— mellan statsverket och kyrkofonden — av kostnaderna för den kyrkligtekonomiska

förvaltningen. Utöver vad som redan omnämnts kunde sålunda

erinras örn, att de till kammarkollegiets prövning hänlagda ärendena

örn friköp av kyrklig jord handlades av detta ämbetsverk utan att därvid

ansetts böra följa, att någon motsvarande del av kostnaderna för detta ämbetsverks

stat skulle bestridas av kyrkofonden. Slutligen vore att märka,

att ej ens kostnaderna för nämnda fonds egen förvaltning avfördes å fonden

utan bestredes genom anslagen för statskontorets stat.

I betraktande av berörda förhållanden ville det synas som om anledning

knappast nu skulle föreligga att beträffande stämpel- och lösenbeläggning

av expeditioner från stiftsnämnderna meddela särskilda föreskrifter, avvikande

från dem som gällde domkapitlen. Bestämmelser borde sålunda

till en början utfärdas därom, att stiftsnämnderna skulle hänföras till tredje

avdelningen i de förteckningar å myndigheter, som funnes intagna i § 1

dels av expeditionslösenförordningen dels av stämpelförordningen.

Efter att hava omnämnt, hurusom beträffande lösenförordningen vissa

speciella förhållanden härvid vore att beakta, framhåller centralnämnden

vidare, att vidkommande bestämmelserna i stämpelförordningen, såvitt de

avsåge stiftsnämndernas verksamhet, dels en jämkning i avfattningen av

vissa stadganden dels ett tillägg till författningen syntes påkallade. Härutinnan

anföres följande:

I 7 § stämpelförordningen upptoges stadganden av följande lydelse:

»Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens försorg

utarrenderas, ävensom å dylika egendomar bosatta torpare och lägenhetsinnehavare,

i sådana på Konungens, domänstyrelsens eller Kungl.

Maj:ts befallningshavandes prövning beroende frågor, som beröra deras

rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens ägare, dock

med undantag av resolutioner angående medgiven överlåtelse av arrendeeller

nyttjanderätt;

innehavare av nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar, som

innehavas såsom boställen av ämbets- och tjänstemän inom civil-, militieoch

ecklesiastikstaterna eller blivit anslagna kyrkor, akademier, hospitaler

eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

prövning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet mellan nyttjanderättsinnehavaren

såsom egendomens brukare och kronan såsom densammas

ägare.»

Avfattningen av ifrågavarande bestämmelser — vilka genom kungörelse

den 16 oktober 1891 (nr 57) hade upptagits redan i förordningen den 5

september 1890 angående stämpelavgiften — hade sedan länge varit föråldrad.

Redan genom 1910 års ecklesiastika boställslagstiftning hade den

alldeles övervägande delen av de egendomar, som vid tiden för tillkomsten

av nyssberörda stadganden innehades såsom boställen av ämbets- och

tjänstemän inom ecklesiastikstaten — nämligen det territoriella prästerskapets

boställen -— blivit underkastad en helt förändrad disposition.

Ehuru dessa fastigheter, med undantag för särskilda såsom prästgårdar

avsatta områden, genom nämnda reglering successivt upphört att innehavas

av prästerna såsom boställen, hade dock, tydligen genomgående, i

praxis så förfarits, att stämpelfrihet allt fortfarande medgivits arrendatorer,

torpare och lägenhetsinnehavare å dylik jord i sådana mål och ärenden

hos förvaltande myndighet (länsstyrelse, domkapitel, kammarkollegiet

m. .fl.), som angått nyttjanderättsförhållandet. Den praxis, som sålunda

följts, hade givetvis kunnat från formella synpunkter påtalas, men förfaringssättet

hade tydligen haft ett sakligt stöd i de grunder, varå stadgandena

vilade.1 I regel syntes dock därvid hava gjorts samma undantag beträffande

resolutioner angående medgiven överlåtelse av arrende- eller

nyttjanderätt, som uttryckligen föreskrivits i fråga örn egendomar, vilka

utarrenderades genom domänstyrelsens försorg.

Genom 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning hade formerna för förvaltningen

av prästlönejorden åter lagts örn. Denna jords avkastning vore

dock alltjämt knuten till samma allmänna ändamål som förut, och genom

den företagna regleringen hade — i och med de uppgifter, som tillagts boställs-

och stiftsnämnder — anordnats en ingående kontroll över denna

egendoms förvaltning från statens sida. De skäl, som dittills ansetts motivera

stämpelfrihet för nyttjanderättsinnehavare å kyrklig jord, syntes sålunda

i allt väsentligt äga en fortfarande giltighet.

Genom att arrendekontrakten rörande prästlönefastigheterna hädanefter

i regel komme att utfärdas av vederbörande pastorat, syntes visserligen antalet

fall, då mål och ärenden berörande arrendeförhållandet komme att

föreligga till prövning hos förvaltningsmyndighet och i vilka myndighetens

beslut enligt praxis plägat meddelas i form av resolutioner eller utslag,

komma att reduceras. Men det måste dock förutsättas, att dylika fall,

icke minst med hänsyn till stiftsnämndernas ställning såsom besvärsinstans

Angående nämnda grunder nia hänvisas till Kungl- Majlis prop. nr 62 år 1891 s. 11—14.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

i mål av ifrågavarande slag, skulle komma att alltjämt i betydande omfattning

aktualiseras.

Då en omredigering av de förevarande stadgandena i stämpelförordningen

nu i allt fall vore erforderlig, syntes en jämkning böra företagas av stadgandena

även på ett par andra punkter.

Såvitt anginge boställsegendomar samt fasta egendomar, anslagna allmänna

inrättningar, hade stämpelfriheten begränsats att gälla nyttjanderättsinnehavare

å egendom, som tillhörde staten. Med hänsyn till den

svävande frågan örn äganderätten till den kyrkliga jorden hade likväl, i

allt fall i fråga örn sådan egendom, en åtskillnad i nu berörda hänseende

icke kunnat i praxis upprätthållas. Förmånen av stämpelfrihet hade sålunda

inrymts åt nyttjanderättsinnehavare oberoende av det sätt, varpå

den ifrågavarande fastigheten kunde hava anslagits för sitt ändamål. All

sannolikhet talade för att praxis beträffande av allmänna inrättningar besutten

fast egendom, där tillämpning av ifrågavarande stadgande i stämpelförordningen

kommit i fråga, varit densamma. Då i förevarande hänseende

icke det formella äganderättsförhållandet syntes böra vara utslagsgivande

utan det allmänna ändamål, vartill egendomen vore anslagen, samt

denna egendoms förvaltningsrättsliga ställning, föresloge centralnämnden,

att jämväl den på denna punkt i praxis utvidgade tillämpningen legaliserades

genom erforderlig ändring i förevarande stadgande.

Centralnämnden föranlätes vidare fästa uppmärksamheten därpå, att

ehuru med de ifrågavarande bestämmelserna avsetts, i första hand, att frihet

från stämpel å förvaltningsmyndighets expeditioner skulle tillgodokomma

nyttjanderättsinnehavare å sådan statens fasta egendom, som vore

under kronans omedelbara disposition, de i ämnet meddelade bestämmelserna

kommit att avse allenast dylik egendom, som utarrenderades genom

domänstyrelsens försorg. Då numera i icke ringa omfattning förekomme,

att även andra statens egendomar än sådana, som vore ställda under förvaltning

av domänstyrelsen, upplätes å arrende eller annan nyttjanderätt

— exempelvis fast egendom, som stöde under inseende av arméförvaltningen,

vattenfallsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen — syntes åt de ifrågavarande

stadgandena böra, för vinnande av en enhetlig rättstillämpning på

detta område, givas en däremot svarande generellare avfattning.

Med erinran dels att någon fastighet numera icke syntes finnas, som av

befattningshavare inom militiestaten innehades under boställsrätt, dels

att något principiellt skäl knappast syntes föreligga att från förmånen av

stämpelfrihet utesluta innehavare av stadgad åborätt eller av besittningsrätt

jämlikt 1926 års åborättslag, ville centralnämnden ifrågasätta, huruvida

icke de förevarande stadgandena skulle kunna samarbetas och givas

en förändrad avfattning av ungefär följande lydelse:

»Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kapitel befriade:

Innehavare av nyttjanderätt till fast egendom, som tillhör staten eller

eljest antingen är upplåten till boställe för ämbets- eller tjänsteman inom

civil- och ecklesiastikstaterna eller i annan ordning är anslagen till sådan

befattningshavares avlönande eller besittes av kyrkor, akademier, hospitaler

eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets

prövning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet mellan nyttjanderättsinnehavaren

såsom egendomens brukare och det allmänna såsom

upplåtare; dock att befrielse från stämpelavgift icke skall äga rum för resolutioner

angående medgiven överlåtelse av arrende- eller annan nyttjanderätt.

»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

33

Enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 ankomma å pastoraten

en mångfald åtgärder beträffande förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna,

till vilka åtgärder pastoraten likväl hade att dessförinnan

inhämta tillstånd av förvaltningsmyndighet (stiftsnämnd eller Kungl.

Majit). Det vore även att emotse, att pastoraten i icke ringa utsträckning

komme att nödgas stå som parter i sådana mål och ärenden berörande förvaltningen

av löneboställena, som i första hand prövades av boställsnämnderna,

men vari fullföljd av talan finge äga rum till stiftsnämnd och— i

sista hand — till Kungl. Majit. Naturen av dessa mål och ärenden, som i

varje fall härflöte av tillämpningen av på detta område meddelade för pastoraten

bindande författningsföreskrifter, syntes med styrka tala för att

pastoraten i mål och ärenden angående tillämpning av ecklesiastik boställsordning

genom uttrycklig föreskrift befriades från stämpelavgift

jämlikt 1 kap. i stämpelförordningen. Centralnämnden hemställde alltså

slutligen, att sådant stadgande infördes i 7 § stämpelförordningen.

över nu berörda framställning lia yttranden inhämtats från kammarkollegiet,

statskontoi*et, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, arméförvaltningen,

fångvårdsstyrelsen och samtliga stiftsnämnder. Vattenfallsstyrelsen,

arméförvaltningen och fångvårdsstyrelsen ha därvid begränsat sina

yttranden till att avse de ifrågasatta ändringarna i förenämnda stadganden

i 7 § stämpelförordningen.

Utan närmare motivering ha centralnämndens förslag tillstyrkts av domänstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och nio stiftsnämnder.

Med undantag för stiftsnämnden i Växjö — som i första hand avstyrkt

centralnämndens framställning — ha jämväl övriga ämbetsverk och

stiftsnämnder, örn ock i några fall med vissa modifikationer, biträtt de

framlagda förslagen.

Kammarkollegiet uttalar sålunda, att förslagen icke föranledde annan

erinran än att, med hänsyn till den vidgade befattning pastoraten komme

att taga med de ecklesiastika boställena, pastoratens befrielse från stämpelavgifter

icke borde begränsas på föreslaget sätt till »mål och ärenden

angående tillämpning av ecklesiastik boställsordning» utan till »mål och

ärenden angående ecklesiastikt boställe, som står under pastoratets förvaltning,

eller dess avkastning».

Statskontoret anföri

Den omständigheten att vissa från kammarkollegiet, domänstyrelsen m. fl.

myndigheter förut utgående expeditioner numera utgåves från stiftsnämnderna

syntes icke böra föranleda att dylika expeditioner utlämnades fritt

med påföljd att statsverket åsamkades minskade inkomster. Det syntes

för övrigt vara så mycket större skäl till att även stiftsnämndernas expeditioner

stämpel- och lösenbelades enligt bestämmelserna i de i sådant avseende

gällande författningar, som dessa expeditioner utlämnades av tjänstemän,

anställda hos domkapitlen. Det läge närmast till hands att, på sätt

föreslagits, stiftsnämnderna upptoges under tredje avdelningen i stämpel-

och lösenförordningarna. Därest emellertid stiftsnämnderna skulle

anses i förvaltningshänseende intaga en sådan särställning, att en dylik

åtgärd icke lämpligen borde ifrågakomma, syntes i särskild författning

böra föreskrivas, att vad i nämnda förordningar vore stadgat i fråga om

Milan;/ lill riksdagens protokoll Moll- 1 saini Nr 2''52. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

yJUpartements
chefen.

34 Kungl. May.ts proposition nr 242.

expeditioner från domkapitlen skulle gälla beträffande expeditioner från

stiftsnämnderna. Vad centralnämnden föreslagit i fråga örn rätt till befrielse

från stämpelavgift innebure i flera avseenden en utvidgning av en

sådan rätt. Centralnämndens förslag vore emellertid betingat av dels

ändrade förhållanden, dels ock önskvärdheten att lagfästa redan tillämpad

praxis i olika avseenden. Vad särskilt anginge innehavare av stadgad åborätt

eller av besittningsrätt jämlikt 1926 års åborättslag ansåge statskon

toret, i likhet med centralnämnden, att anledning saknades att från stämpelfrihet

utesluta dylika innehavare. Emellertid ifrågasattes, örn stadgad

åborätt kunde anses falla under begreppet nyttjanderätt och örn således

icke innehavare av sådan åborätt borde i förevarande bestämmelse

särskilt angivas.

Stiftsnämnden i Växjö uttalar, att stiftsnämnderna vore inrättade med

skogsvårdsstyrelserna såsom mönster och intoge en med nämnda styrelser

likartad ställning. Enär skogsvårdsstyrelserna icke ansåges vara underkastade

skyldighet att stämpelbelägga sina expeditioner, syntes icke heller

stiftsnämnderna böra åläggas sådan skyldighet. Därest allmänheten nödgades

erlägga stämpelavgift för stiftsnämnds expeditioner, kunde även inträffa

att stiftsnämnderna i allmänhetens ögon finge en byråkratisk anstrykning,

vilket kunde försvåra stiftsnämndernas strävan till förtroendefullt

samarbete på folklig grund. Örn i allt fall stämpelbeläggning föreskreves,

syntes pastoraten böra vara befriade från stämpelplikt även i frågor,

som reglerades i kyrkofondslagen, exempelvis beslut örn fastställande

av uppskattning av löneboställes normalavkastning.

I övrigt må här nämnas, att stiftsnämnden i Karlstad framhållit att såväl

pastorat som arrendatorer borde vara befriade från stämpelavgift i

mål och ärenden angående tillämpning av ecklesiastik boställsordning, att

stiftsnämnden i Härnösand förklarat sig instämma i centralnämndens

framställning såvitt anginge stiftsnämndernas upptagande i stämpelförordningen

allenast under förutsättning, att en av centralnämnden hos

Kungl. Maj :t gjord framställning rörande tjänstebrevsrätt för stiftsnämnderna

vunne bifall, samt att arméförvaltningen ifrågasatt, huruvida icke

det särskilda stadgandet örn avgiftsskyldighet för resolutioner angående

medgiven överlåtelse av arrende- eller annan nyttjanderätt borde utgå

eller omredigeras så, att icke den uppfattningen vunne insteg att expeditionsformen

»resolution» borde användas i dithörande ärenden inom lantförsvaret,

där densamma ofta vore mindre lämplig.

I likhet med vad centralnämnden föreslagit och i yttrandena allmänt uttalats

vill även jag förorda, att stämpelförordningen uttryckligen göres

tillämplig å expeditioner, som utfärdas av stiftsnämnderna. För sådant

ändamål torde stiftsnämnder lämpligen böra upptagas bland de i tredje

avdelningen i 1 § nämnda förordning uppräknade myndigheterna.

Jag är även beredd tillstyrka, att de berörda stadgandena i 7 § stämpelförordningen

angående vissa nyttjanderättshavare ersättas med ett nytt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

stadgande av i huvudsak den lydelse som centralnämnden föreslagit. I begreppet

nyttjanderätt torde inbegripas jämväl upplåtelse under stadgad

åborätt; ett tillägg i den riktning statskontoret förordat synes alltså icke

erforderligt. Däremot synes sista punkten i det föreslagna stadgandet böra

jämkas på det sätt, att undantaget från stämpelfribeten förklaras skola

gälla i fråga örn »utslag och resolutioner angående överlåtelse av arrende^

eller annan nyttjanderätt». I anledning av vad arméförvaltningen anfört

vill jag erinra, att då nyssberörda bestämmelse uttryckligen angives

avse utslag och resolutioner, härav torde följa att densamma icke

äger tillämpning i de fall, där myndighets beslut enligt gängse praxis

meddelas genom vanlig ämbetsskrivelse.

I 7 § stämpelförordningen torde slutligen böra upptagas en bestämmelse,

varigenom pastorat i vissa fall befrias från erläggande av stämpelavgift.

Denna bestämmelse synes lämpligen kunna avfattas i enlighet med

vad kammarkollegiet föreslagit.

Såsom förut berörts avhandlas i centralnämndens skrivelse jämväl fråga

örn lösen för expeditioner från stiftsnämnd. Härutinnan torde förslag sedermera

få underställas Kungl. Majit. 3

3. Stämpelfrihet för ärenden enligt steriliseringslagen.

Genom proposition nr 103 bar Kungl. Majit, efter hemställan av chefen

för justitiedepartementet, förelagt innevarande års riksdag förslag till lag

örn sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av

rubbad själsverksambet. Enligt förslaget gäller såsom huvudregel att sterilisering

kräver tillstånd av medicinalstyrelsen. Örn sådant tillstånd sökes

av enskild person, t. ex. den sinnessjukes eller sinnesslöes förmyndare,

skulle styrelsens expedition i ärendet enligt stämpelförordningens nuvarande

innehåll komma att förses med stämpel. Där ej för visst fall annat

bestämts beläggas medicinalstyrelsens resolutioner med. stämpel av 20 kronor

för första arket av expeditionen samt 4 kronor för varje följande ark.

Då det torde få anses ligga i statens intresse att underlätta steriliserings^

åtgärders företagande i de fall då de enligt lagförslaget äro tillåtna, synes

under förutsättning att det nämnda förslaget vinner riksdagens bifall, sådan

ändring böra vidtagas i stämpelförordningen, att expeditioner i ärenden

enligt ifrågavarande lag — såväl medicinalstyrelsens expeditioner som

expeditioner från andra myndigheter — icke skola stämpelbeläggas. Stadgande

härom torde böra införas i 7 §.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

4. Ändringar i stämpelförordningen i anledning av förslaget om inteckningsförnyelsernas

avskaffande.

Genom proposition nr 100 till årets riksdag Ilar Kungl. Majit, efter hemställan

av chefen för justitiedepartementet, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag angående upphävande av gällande

bestämmelser örn förnyelse av inteckning ävensom vissa andra härmed

sammanhängande lagförslag. Då för närvarande i förnyelseärenden uttagas

expeditionsavgifter i form av lösen och stämpel till avsevärda belopp,

har vid avgivandet av nämnda lagförslag förutsatts, att särskild gottgörelse

skulle beredas de sportelberättigade liksom ock statsverket för den inkomstminskning

som bleve en följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande.

Kungl. Majit har ock i anslutning till sagda lagärende till riksdagen

avlåtit särskild proposition, nr 101, vari angivits vissa grunder för

en sådan gottgörelse. I avseende å nästkommande budgetår har Kungl.

Majit dels i statsverkspropositionen (andra huvudtiteln s. 48) och dels

i nyssnämnda proposition nr 101 föreslagit riksdagen att under andra

huvudtiteln till ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande anvisa ett extra anslag å 270,000 kronor. Beträffande

frågan på vad sätt gottgörelse skulle beredas staten, dels för den genom

inteckningsförnyelsernas avskaffande förlorade stämpelinkomsten och

dels för de utgifter som den föreslagna gottgörelsen åt de sportelberättigade

skulle medföra för statsverket, har den lämpligaste utvägen ansetts

vara en höjning av stämpelavgiften för skuldebrev.

De med förutnämnda lagärende sammanhängande ekonomiska spörsmålen

ha varit föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, justitierådet

Sven Bellinder och borgmästaren Jacob Pettersson. De sakkunniga

avlämnade den 19 augusti 1933 betänkande med av motiv åtföljda

förslag till förordning örn ändrad lydelse av 8 och 17 §§ förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften ävensom kungörelse

örn ändrad lydelse av §§ 3 och 10 förordningen den 7 december 1883 (nr 64)

angående expeditionslösen (se statens off. utredn. 1933: 24). Enligt de sakkunnigas

förslag skulle stämpelavgiften för skuldebrev och vissa andra

därmed jämförliga handlingar — såsom följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande — höjas från nuvarande 25 öre till 40 öre för varje fulla

100 kronor av det kapitalbelopp för vilket inteckning eller betalning sökes.

över de sakkunnigas förslag infordrades utlåtanden från domhavandena,

rådhusrätterna, hovrätterna, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna,

statskontoret, riksräkenskapsverket ävensom stadsfullmäktige i sådana

städer, där lösen för rättens eller inskrivningsdomarens expeditioner helt

eller delvis indragits till stadens kassa. Tillfälle att avgiva yttrande bereddes

föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare,

Sveriges advokatsamfund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sverd
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 242.

37

ges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan samt Svenska jordbrukskreditkassan.

Beträffande den ifrågasatta böjningen av förevarande

stämpelavgift innefattade de inkomna utlåtandena i allmänhet tillstyrkande

av de sakkunnigas förslag. En närmare redogörelse för utlåtandenas

innehåll återfinnes i propositionen nr 101 (s. 9—20) till vilken jag i

detta sammanhang torde få hänvisa.

I sistnämnda proposition (s. 25) uttalade chefen för justitiedepartementet

att han i princip kunde biträda de sakkunnigas förslag örn höjning av

skuldebrevsstämpeln. Vad i några yttranden anförts därom att vissa

handlingar, särskilt inteckningar i jordbruksinventarier samt icke intecknade

skuldebrev, måtte undantagas från stämpelförhöjningen, syntes icke

innefatta tillräckliga skäl att frångå de sakkunnigas förslag. I fråga örn

tidpunkten för ikraftträdandet framhölls att stämpelförhöjningen utan

olägenhet kunde genomföras redan från och med den 1 juli 1934.

För egen del kan jag ansluta mig till vad chefen för justitiedepartementet

sålunda förordat. Beträffande den närmare utformningen av de med

inteckningsförnyelsernas avskaffande sammanhängande ändringarna i

stämpelförordningen har jag endast på ett par punkter funnit mig böra

avvika från det av de sakkunniga upprättade förslaget. I likhet med de

sakkunniga har jag funnit den föreslagna höjningen av stämpeln å skuldebrev

böra föranleda motsvarande höjning av stämpeln å avhandling

örn livränta och å godkänd räkning, som för vinnande av inteckning eller

betalning hos offentlig myndighet företes. Emellertid har jag, utöver

vad de sakkunniga föreslagit, ansett i stämpelförhöjningen böra inbegripas

jämväl de fall, då inteckning sökes på grund av köpeavhandling

örn fast egendom eller örn fartyg eller betalning för ogulden köpeskilling

sökes på grund av sådan köpeavhandling eller köpeavhandling örn lösören,

vilka i säljarens vård kvarbliva.

Den föreslagna lagstiftningen rörande inteckningsförnyelsernas avskaffande

inbegriper bland annat införande av rätt för inteckningshavare att

efter uppvisande av inteckningshandling bliva i fastighets- eller inteckningsboken

antecknad såsom innehavare av handlingen. I dylikt ärende

skall den uppvisade handlingen förses med bevis örn åtgärden. Emellertid

har det föreslagits att uppvisandet av handlingen skall kunna ske

jämväl inför annan inskrivningsdomare eller domstol än den som har att

verkställa anteckningen. Bär uppvisandet sker i sådan ordning, skall

handlingen förses med bevis örn uppvisandet och ändamålet därmed. Därjämte

skall i dylikt fall utfärdas utdrag av protokollet eller, såvitt angår

inteckning i jordbruksinventarier, ett särskilt bevis.

Då det ur kreditväsendets synpunkt lärer vara önskvärt att det nya

institutet, anteckning örn innehav, kommer till så vidsträckt användning

som möjligt, får jag, i överensstämmelse med vad de sakkunniga avsett,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

föreslå sådana ändringar i 3 § stämpelförordningen att expeditioner i ärenden

av ifrågavarande slag befrias från den vanliga stämpelavgiften. Såsom

de sakkunniga framhållit- torde det emellertid få anses påkallat ätt

inteckningskontrollstämpel åsättes skuldebrev varje gång detsamma uppvisas

för anteckning örn innehav. När uppvisandet sker inför annan inskrivningsdomare

eller domstol än den som har att verkställa åtgärden,

synes det lämpligt att kontrollstämpel anbringas jämväl å det protokollsutdrag

eller särskilda bevis som i dylikt fall utfärdas. För genomförande

av dessa anordningar föreslås vissa ändringar i 4 § och under rubriken

skuldebrev i 8 § stämpelförordningen, varjämte ingressen till 3 § samma

förordning synes böra undergå viss jämkning.

Härutöver har jag under rubriken skuldebrev i 8 § ansett mig böra föreslå

en formell ändring, varigenom en sedan år 1917 kvarstående oriktig

hänvisning borttagits.

Med hänsyn till den utformning lagstiftningen rörande inteckningsförnyelsernas

avskaffande erhållit har jag, i olikhet mot de sakkunniga, icke

ansett mig böra föreslå någon formell ändring av 17 § stämpelförordningen.

5. Stämpelavgift för s. k. förlagsbevis.

Skuldebrev äro enligt gällande stämpelförordning föremål för emissionsstämpel

endast där de tillhöra vissa närmare angivna kategorier.1 De

bestämmelser, som i detta sammanhang äro av intresse, återfinnas i 8 §

stämpelförordningen under rubrikerna »Obligation, som utfärdas här i

riket» och »Obligation, som utfärdats i utlandet».

Stämpelplikten avser i främsta rummet obligationer och var ännu i förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelavgiften begränsad till

detta slag av skuldebrev.

Rörande obligationsbegreppets närmare innebörd rådde emellertid oklarhet.

I skrivelse den 22 maj 1908, nr 135, anförde riksdagen härom följande:

Bestämmelserna rörande emissionsstämpeln med avseende å obligationer

saknade effektivitet. Enligt vad riksdagen erfarit syntes man nämligen

i ganska stor utsträckning anse sig kunna undgå stämpelplikten huvudsakligen

därigenom att lånets skilda delar icke erhölle namn av obligationer

utan av reverser, förskrivningar eller dylikt. Sådana förskrivningar

förekomme av mycket olika slag, dels sådana som endast till namnet

skilde sig från vad man i dagligt tal menade med obligationer och vilka

1 Emissionsstämpeln å obligationer infördes genom 1894 års stämpelförordning. Till

grund för denna stämpelförordning låg ett den 27 oktober 1893 av särskilda kommitterade

avgivet betänkande. I detta betänkande (s. 94 ff., särskilt s. 104 ff.) hade föreslagits införandet

av emissionsstämpel, förutom å obligationer, jämväl å övriga slag av skuldebrev. Denna

allmänna skuldebrevsstämpel upptogs även i proposition nr 43 till 1894 års riksdag (s. 57—

58) men avstyrktes av bevillningsutskottet (utlåtande nr 17 s. 19—20) och avslogs av riksdagen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

otvivelaktigt borde draga stämpel, dels sådana som mera närmade sig vanliga

skuldförbindelser och vilka vore av beskaffenhet att det kunde vara

tvivelaktigt huruvida de borde beläggas med stämpel eller ej. Eiksdagen

ifrågasatte därför ett förtydligande i nu ifrågavarande avseende av då

gällande bestämmelser angående emissionsstämpel.

Sedan justitiekanslersämbetets yttrande infordrats, förelädes 1909 års

riksdag genom proposition nr 82 förslag till följande tillägg till den i 1908

års stämpelförordning upptagna bestämmelsen örn emissionsstämpel å obligationer:

»Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats löpande

förskrivningar, vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna

rörelsen, gällö angående dylik förskrivning, ändock att den ej

betecknats som obligation, vad i denna förordning är örn obligation stadgat.

» Propositionen vann riksdagens bifall. Samma bestämmelse återfinnes

i sista stycket under rubriken »Obligation, som utfärdas här i riket»,

i 8 § av gällande stämpelförordning. I sista stycket under rubriken »Obligation,

som utfärdats i utlandet», finnes en motsvarande bestämmelse.

Samtidigt som bestämmelserna örn emissionsstämpeln erhöllo nu angivna

innehåll, gjordes i fråga örn omsättning sstämpeln ett tillägg till 1 §

förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid

köp och byte av fondpapper. Detta tillägg innebär att såsom obligation

enligt sistnämnda förordning skall anses jämväl förskrivning, vilken ändock

att den ej betecknats som obligation, jämlikt förordningen angående

stämpelavgiften skall lika med obligation stämpelbeläggas.

Den 15 februari 1934 remitterades till statskontoret, generalpoststyrelsen

samt bank- och fondinspektionen för yttrande en inom finansdepartementet

utarbetad promemoria, vari anfördes:

Det vore framför allt två moment som kännetecknade de skuldebrev

vilka vore föremål för stämpelbeläggning: fråga skulle vara örn skuldebrev

som utfärdats för särskilda delar av ett skuldbelopp, och dessa skuldebrev

skulle uppenbarligen vara avsedda att utsläppas i den allmänna

marknaden. Såsom ett tredje kännetecken anförde stämpelförordningen,

att skuldebrevet skulle vara löpande. Anledningen till att stämpelplikten

begränsats till löpande förskrivningar hade sannolikt varit den att man

ej tänkt sig möjligheten av att värdepapper som »uppenbarligen äro avsedda

att utsläppas i den allmänna rörelsen» kunde komma att utfärdas i

form av icke löpande förskrivningar.

I samband med den ekonomiska kris som uppstått.vid tiden för världskrigets

avslutande hade emellertid vissa banker börjat att, för konsoliderande

av sin ställning, upplåna penningar av allmänheten mot ett nytt

slag av värdepapper, s. k. förlagsbevis. Dessa medförde rätt till betalning

ur bankens tillgångar först efter andra bankens borgenärer än dem, som

mot förbindelser av enahanda innehåll lämnat banken försträckning.

Liksom de förskrivningar, vilka enligt stämpelförordningen och fondstämpel

förord ningen skulle stämpelbeläggas som obligationer, vore dessa

förlagsbevis utfärdade för särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen

avsedda att utsläppas i den allmänna rörelsen. Med hänsyn till det

enligt banklagens 51 och 167 §§ gällande förbudet för banker att utfärda

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

tryckta eller graverade obligationer, som vore ställda till innehavaren

eller till viss man eller order, hade dessa obligationer emellertid ställts

till viss man. Följden härav hade blivit, att å förlagsbevisen icke uttagits

den för obligationer stadgade stämpelavgiften.

Den stämpelfrihet man sålunda kunde uppnå genom att, i form av förskrivningar

till viss man, utfärda masspapper, vilka i övrigt uppfyllde de

för stämpelplikt stadgade förutsättningarna, hade medfört, att även åtskilliga

industriföretag utfärdat dylika förlagsbevis, oaktat för dessa bolag

något laga hinder mot utfärdande av löpande obligationer icke förefunnes.

Sådana papper förekomme redan i betydande mängd och nya

emissioner ägde alltjämt rum.

Den riktning utvecklingen sålunda tagit läte det framstå såsom påkallat

att utsträcka stämpelplikten även till icke löpande förskrivningar

av den i stämpelförordningen angivna typen. Härför talade till

en början kravet på ökad effektivitet för stämpelförordningens föreskrifter.

Men därtill komme, att en utsträckning av stämpelplikten vore ägnad

att motverka den ur rättssäkerhetens synpunkt betänkliga tendensen

att å fondmarknaden utsläppa värdepapper vilka icke erbjöde de särskilda

garantier för en tryggad omsättning som vore förknippade med de löpande

värdepapperen.

Vid en omarbetning av stämpelförordningens ifrågavarande bestämmelser

syntes böra beaktas, att en ändring, som endast innebure, att ordet

»löpande» framför »förskrivningar» uteslötes, tilläventyrs kunde leda till

den missuppfattningen, att varje löpande förskrivning, blott därför att

den vore löpande och följaktligen ett typiskt omsättningspapper, vore i

förordningens mening »uppenbarligen avsedd att utsläppas i den allmänna

rörelsen».

I anslutning härtill föreslogs i promemorian ändring av de under stämpelförordningens

nämnda båda rubriker upptagna sista styckena, innebärande

huvudsakligen att ordet »löpande» framför »förskrivningar» skulle

utgå samt att efter ordet »förskrivning» skulle tilläggas orden »evad den

är löpande eller ej».

I promemorian framhölls slutligen, att då fondstämpelförordningens 1 §

med obligation likställde sådan förskrivning, vilken, ändock att den ej

betecknats som obligation, jämlikt stämpelförordningen skulle lika med

obligation stämpelbeläggas, den föreslagna ändringen av stämpelförordningen

automatiskt medförde motsvarande utvidgning av fondstämpelförordningens

tillämplighetsområde.

Statskontoret, generalpoststyrelsen samt bank- och fondinspektionen ha

i avgivna yttranden över berörda promemoria lämnat det i promemorian

framställda förslaget utan erinran. Emellertid har generalpoststyrelsen

i sitt yttrande anfört, att därest nu ifrågasatta författningsändringar genomfördes,

det syntes lämpligt att i samband därmed i stämpelförordningen

infördes jämväl följande hänvisning: »Förlagsbevis; lika med

Förskrivning; se Obligations.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242,

41

För egen del får jag, under åberopande av de skäl som anförts i promemorian,

tillstyrka det däri framförda ändringsförslaget. I samband med

en dylik ändring torde tillika i 8 § stämpelförordningen böra införas en

ny rubrik av det innehåll generalpoststyrelsen föreslagit.

6. Stämpelfrihet för bevis om beviljad pension m. m.

Genom proposition nr 222 Ilar Kungl. Maj:t för innevarande års riksdag

framlagt förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän,

tillhörande den civila statsförvaltningen (civila tjänstepensionsreglementet)

ävensom reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst

(tjänstepensionsreglementet för arbetare). Enligt 8 § 3 mom. i det förstnämnda

samt 17 § 2 mom. i det senare reglementet skall, då pension beviljas,

den pensionsberättigade erhålla skriftligt bevis därom. Skriftligt

bevis skall tillika meddelas tjänsteman, respektive arbetare angående den

honom i vissa fall tillkommande rätt till s. k. uppskjuten livränta. Bestämmelser

därom återfinnas i 22 § 2 mom. i det förstnämnda reglementet

samt i 16 § 2 mom. i det senare reglementet. Slutligen föreskrives i 1 §

2 mom. andra stycket av tjänstepensionsreglementet för arbetare, att

arbetare, som i reglementet avses, skall erhålla skriftligt bevis örn den

tidpunkt, från vilken han är underkastad reglementets föreskrifter.

Samtliga nu nämnda bevis torde uppenbarligen — i likhet med vad som

gäller angående pensionsbrev — böra vara fria från stämpel; och torde

uttrycklig föreskrift härom böra upptagas i 3 § stämpelförordningen. Motsvarande

tillägg bör ske jämväl i expeditionslösenförordningen. Frågan

härom torde emellertid senare få underställas Kungl. Majrts prövning. 7

7. Stämpelfrihet i ärenden rörande tillstånd till eldbegängelse.

Enligt 2 § i kungörelsen den 14 september 1917 (nr 659) angående villkor

för eldbegängelse erfordrades för eldbegängelse tillstånd av länsstyrelse.

För resolution, varigenom sådant tillstånd meddelades, skulle stämpelavgift

utgå.

I skrivelse den 18 september 1930 hemställde svenska eldbegängelseföreningen

bland annat, att resolution angående tillstånd till eldbegängelse

måtte utfärdas avgiftsfritt. Såsom skäl härför åberopade föreningen huvudsakligen,

att uttagandet av stämpelavgift innefattade en orättvis och

betungande merkostnad, vilken ej hade någon motsvarighet vid jordbegravning

och därför verkade som ett direkt hinder för eldbegängelsens

utveckling i vårt land.

Över framställningen avgåvos utlåtanden av statskontoret, medicinal
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

styrelsen, statens organisationsnämnd, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

och styrelsen för svenska stadsförbundet. Samtliga hordä utom

länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Skaraborgs län tillstyrkte1

framställningen eller lämnade densamma utan erinran. Sistnämnda tre

länsstyrelser ansågo tillräckliga skäl icke förefinnas för bifall till framställningen.

Statskontoret anförde, att då eldbegängelsen numera vore ett vid sidan

av jordbegravningen vedertaget begravningsskick, jämställt med

detta utom vad anginge vissa formaliteter påbjudna i rättssäkerhetens

intresse, det knappast syntes överensstämma med billighetens krav, att

nämnda formaliteter skulle föranleda särskilda avgifter. Då härtill

komme, att statsverkets inkomster av ifrågavarande avgifter icke hade

någon större betydelse ur statsekonomisk synpunkt, ansåge sig statskontoret

icke böra motsätta sig deras borttagande.

En reservant inom statskontoret framhöll, att så länge tillstånd till

eldbegängelse erfordrades med därav följande skyldighet för vederbörande

myndighet att pröva varje särskild ansökning härom, det också

vore rimligt att avgift utginge.

I stället för 1917 års kungörelse gäller numera kungörelsen den 8 december

1933 (nr 659) angående eldbegängelse, vilken trätt i kraft den 1

januari 1934. Enligt 8 § i denna kungörelse skall tillstånd till eldbegängelse

som regel meddelas av polismyndighet och allenast undantagsvis

av länsstyrelse. Med polismyndighet förstås enligt 18 § för Stockholm

Överståthållarämbetet för polisärenden, för annan stad, där polismästare

finnes, denne, för övriga städer stadsfiskal samt för landet landsfiskal.

Efter de ändringar, som sålunda vidtagits, utgår nu stämpel vid meddelande

av tillstånd till eldbegängelse med följande belopp, nämligen

hos Överståthållarämbetet, polismästare och stadsfiskaler, därest tillståndet

meddelas genom resolution tecknad å företedd handling, med 3

kronor och, därest det meddelas genom resolution med rubrik, med 4 kronor

samt hos länsstyrelser och landsfiskaler med 5 respektive 6 kronor.

Meddelas tillståndet i form av bevis — vilket ej sällan lärer förekomma

— utgör stämpelavgiften en krona.

På sätt inom statskontoret framhållits kan väl den nuvarande stämpelavgiften

för tillstånd till eldbegängelse vara motiverad av den särskilda

prövning, som föregår tillståndets meddelande. Emellertid synas

mig goda skäl tala för att eldbegängelse i möjligaste mån likställes med

jordbegravning. På grund härav och då stämpelavgiften ur statsfinansiell

synpunkt ej är av större betydelse, anser jag mig böra tillstyrka,

att i 3 § stämpelförordningen upptages stadgande av innebörd, att stämpelfrihet

skall åtnjutas för resolution angående tillstånd till eldbegängelse.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 43

8. Stämpelavgift för körkort som utfärdas i samband med förnyelse.

Enligt den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen skall nytt körkort*

som utfärdas efter återkallelse, kos myndighet tillhörande första avdelningen

— Överståthållarämbetet för polisärenden — förses med stämpel

till belopp av 18 kronor och hos myndighet tillhörande tredje avdelningen

— övriga länsstyrelser — med stämpel till belopp av 20 kronor. Då körkort

eljest utfärdas skall det enligt samma tariff beläggas med stämpel

till belopp av 8 respektive 10 kronor. Enligt den i 3 § expeditionslösenförordningen

intagna tariffen skall därjämte för alla körkort som utfärdas

av myndighet tillhörande första avdelningen utgå lösen med 2 kronor.

Genom proposition nr 208 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t

begärt riksdagens yttrande över, bland annat, förslag till förordning örn

ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr

284). I propositionen har förordats införande i sistnämnda förordning av

bestämmelser örn periodvis återkommande omprövning av rätten att innehava

körkort. I sådant hänseende har föreslagits att körkort, som icke

blivit återkallat, skall gälla till och med dagen då innehavaren fyller sextio

år, men körkortet skall kunna i närmare angiven ordning förnyas för

högst tre år åt gången. Förnyelse skall sökas hos den länsstyrelse som utfärdat

körkortet. Pinnes sökanden böra erhålla fortsatt tillstånd att föra

automobil eller motorcykel, skall länsstyrelsen för honom utfärda nytt

körkort.

Chefen för kommunikationsdepartementet har i omförmälda proposition

förordat, att avgiften för förnyat körkort icke bestämmes till högre

belopp än 2 kronor.

För egen del har jag icke något att erinra mot att avgiften för

körkort, som utfärdas vid förnyelse, bestämmes till det av chefen för

kommunikationsdepartementet förordade beloppet eller 2 kronor. Denna

avgift bör, då körkortet utfärdas av annan myndighet än Överståthållarämbetet

för polisärenden, helt utgå i form av stämpel. I likhet med vad

som gäller beträffande de körkort, som för närvarande utfärdas av

sistnämnda myndighet, torde jämväl för körkort som av denna myndighet

utfärdas vid förnyelse någon del av avgiften böra utgå i form av

expeditionslösen. Då i förevarande fall lösenbeloppet synes skäligen

kunna bestämmas till 50 öre, varom jag framdeles ämnar underställa

Kungl. Majit förslag, torde stämpelavgiften för de körkort som här äro

i fråga böra lios nämnda myndighet utgå med en krona 50 öre. 9

9. Stämpelavgift för tillstånd till skeppsklarering.

1 § 4 förnyade skeppsklarerarordningen av den 9 juni 1893 (nr 52) stadgas,

att handels- och sjöfartsnämnd i sjö- och stapelstad må pröva om be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majds proposition nr 242-

hov av skeppsklarerare är för handen. Finnes så vara fallet utfärdar

nämnden kungörelse om antagande av skeppsklarerare. Sedan skeppsklarerare

efter prövning av inkomna ansökningar antagits av nämnden, göres

anmälan hos stadens magistrat, som för den antagne utfärdar förordnande.

Enligt den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen skall fullmakt

för mäklare eller skeppsklarerare förses med stämpel, i Stockholm och

Göteborg å 400 kronor och i övriga städer å 100 kronor.

Genom proposition nr 99 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit

begärt riksdagens yttrande över ett förslag till ny skeppsklarerarförordning.

Enligt detta förslag skall handels- och sjöfartsnämndernas samt

magistraternas befattning med antagande och förordnande av skeppsklarerare

upphöra. Skeppsklarering skall, med vissa närmare angivna undantag,

icke få ombesörjas av annan än den, som erhållit tillstånd därtill

av kommerskollegium. Sådant tillstånd skall kunna meddelas antingen

för visst fall eller viss tid eiler eljest i begränsad omfattning (tillfälligt

tillstånd) eller ock utan inskränkning (auktorisation). Envar enskild person

skall vara berättigad erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt

vissa kvalifikationer fyllas; även handelsbolag och aktiebolag skola

kunna vinna auktorisation under vissa förutsättningar.

I ett i berörda proposition omnämnt, av kommerskollegium den 20 november

1930 överlämnat förslag till ny skeppsklarerarförordning — enligt

vilket för beredande av ärenden angående tillstånd till skeppsklarering

m. m. skulle finnas en på visst sätt sammansatt nämnd — Ilar kollegium

föreslagit, att till bestridande av kostnaderna för nämndens verksamhet

en stämpelavgift skulle uttagas. Avgiften skulle utgöra för auktorisation

såsom skeppsklarerare i Stockholm eller Göteborg 400 kronor och å

andra platser 100 kronor samt för tillfälligt tillstånd, för visst fall 5 kronor

och eljest 20 kronor. Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat

sig icke hava något att erinra mot kommerskollegii förslag.

Förslaget örn inrättande av en särskild nämnd har visserligen icke upptagits

i det vid propositionen fogade förslaget till skeppsklarerarförordning.

Med hänsyn till den reglering av skeppsklarerarverksamheten, som

genom den föreslagna skeppsklarerarförordningen kommer att äga rum,

synes mig emellertid ändock skäligt, att staten för de av kommerskollegium

meddelade tillstånden uttager en avgift i form av stämpel å ämbetsverkets

expeditioner. Mot de av kommerskollegium föreslagna beloppens

storlek har jag intet att erinra. I 3 § stämpelförordningen torde därför

— jämte det ur den nuvarande rubriken »fullmakt för mäklare eller

skeppsklarerare» borttagas orden »eller skeppsklarerare» — böra införas

nya rubriker angående auktorisation för skeppsklarerare samt bevis rörande

tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering, av det innehåll

kommerskollegium föreslagit. I överensstämmelse med vad som avses i

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 242.

45

fråga om skeppsklarerarförordningen torde dessa ändringar i stämpelförordningen

böra träda i kraft å dag som av Kungl. Maj:t framdeles

bestämmes.

10. Stämpelfrihet i vissa fall för resolutioner angående verkställighet

av utländsk domstols beslut.

Den i Haag den 14 juli 1905 avslutade, av Sverige ratificerade konventionen

angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell

natur (Svensk författningssamling 1909 nr 30) upptager i artikel 17 ett

stadgande av innehåll, att undersåte i en av de fördragsslutande staterna

med hemvist i någon av dem icke såsom kärande eller mellankommande

part vid domstol i annan av dessa stater må, på grund av sin egenskap

av utlänning eller i följd av saknaden av hemvist eller uppehållsort inom

landet, förpliktas att ställa borgen eller annan säkerhet. Denna bestämmelse

kompletteras genom föreskrift i konventionens artikel 18 örn skyldighet

för fördragsslutande stat att på därom å diplomatisk väg gjord

framställning låta kostnadsfritt förklara verkställbar! ett i annan fördragsslutande

stat meddelat beslut, varigenom förpliktelse att gälda rättegångskostnad

ålagts kärande eller mellankommande part, som på grund

av förenämnda bestämmelse i artikel 17 eller i följd av lagen i den stat,

där rättegång varit anhängig, är fritagen från att ställa borgen eller annan

säkerhet. I nu berörda delar skiljer sig 1905 års konvention från den

tidigare i samma ämne avslutade konventionen av den 14 november 1896

(Svensk författningssamling 1899 nr 34) bland annat därutinnan, att

själva stadfästelsen av beslutet om förpliktelse att gälda rättegångskostnad

skall meddelas kostnadsfritt.

Enligt lagen den 6 mars 1899 (nr 12 s. 9) örn verkställighet i visst fall

av utländsk domstols beslut, med däri den 23 april 1909 (nr 21 s. 2) och

den 1 april 1927 (nr 70) gjorda ändringar, ankommer på överexekutor att

förordna örn verkställighet å beslut, varom nu är fråga.

Från utrikesdepartementet har erinrats, att då utländska beskickningars

framställningar i förevarande hänseende av departementet vidarebefordrats

till vederbörande överexekutor, det inträffat att överexekutor

belagt verkställighetsresolutioncn med stämpel samt begärt lösen därför.

Då detta icke lärer stå i överensstämmelse med gällande konvention,

torde i den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen böra införas

en ny rubrik av innehåll att resolution i ärende, som avses i 3 § förenämnda

lag, skall vara stämpelfri. Därest så sker, bör motsvarande tilllägg

göras till expeditionslösenförordningen; härom ämnar jag framdeles

underställa Kungl. Maj:! förslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr ''242.

11. Stämpelfrihet vid utbyte av lottbrev mot aktiebrev i anledning

av solidariskt bankbolags ombildning till bankaktiebolag.

Den 16 februari 1934 har utfärdats lag (nr 18) angående solidariskt bankbolags

ombildning till bankaktiebolag. Lagen innefattar möjlighet för

solidariskt bankbolag att, därest beslut därom fattas under år 1934, ombildas

till bankaktiebolag. För den händelse att så sker stadgas bland

annat i 1 §, att huvudlotterna i det solidariska bankbolaget genom ombildningen

bliva aktier i bolaget, samt i 4 §, att lottbreven genom styrelsens

försorg böra förses med anteckning örn ombildningen eller ock utbytas

mot aktiebrev.

I yttrande till statsrådsprotokollet i den proposition, nr 16, varigenom

förslag till berörda lag underställdes riksdagen, anförde jag, att i de fall,

då lottbreven utbyttes mot aktiebrev, de sistnämnda uppenbarligen borde

vara fria från stämpel i likhet med vad som enligt 8 § stämpelförordningen

gällde, då aktiebrev eller lottbrev utbyttes mot andra aktiebrev, respektive

lottbrev i samma bolag, men att ordalagen i nyssnämnda författningslum

syntes nödvändiggöra antagande av en särskild förordning för genomförande

av sådan stämpelfrihet. Förslag till sådan förordning har

nu utarbetats inom finansdepartementet. I anslutning till vad som gäller

för det fall att aktiebrev utbytas mot andra aktiebrev i samma bolag har

i förslaget ansetts böra upptagas föreskrift örn skyldighet att vid utfärdandet

av aktiebrev, som sålunda är fritt från stämpel, förse detsamma

med anteckning örn orsaken härtill. Därvid torde böra lämnas en hänvisning

till de närmare bestämmelser örn denna skyldighet och örn påföljd

för underlåtenhet därav, som för berörda fall stadgas i stämpelförordningen.

12. Stämpelfrihet för deklarationsbevis enligt vapenkungörelsen.

På hemställan av chefen för socialdepartementet har Kungl. Majit

avlåtit proposition (nr 181) med begäran örn riksdagens yttrande över

förslag till vapenkungörelse.

I 3 § i förslaget stadgas, att envar som den 1 juli 1934 såsom ägare

eller eljest innehar skjutvapen skall, där lian ej på grund av kungörelsen

den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen

och ammunition deklarerat vapnet och därom mottagit bevis eller

erhållit tillstånd till förvärv eller införsel av vapnet, vara skyldig att

senast den 30 september 1934 deklarera vapnet hos länsstyrelsen i det län

där han har sitt hemvist, Över verkställd deklaration skall bevis utfärdas

av länsstyrelsen. Fullgjord deklaration medför utan vidare behörighet

att fortfarande innehava vapnet, och beviset avser att styrka denna

behörighet.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

47

I nyssnämnda proposition har chefen för socialdepartementet uttalat

sig för att deklarationsbevisen borde vara fria från stämpel med hänsyn

till att de enskilda ej skulle vidkännas utgift för bevisen. Till denna

mening — vilken omfattades av samtliga dem som yttrade sig i motsvarande

ärende i fjol, propositionen nr 269 — har jag anslutit mig.

Anmärkas må emellertid, att i propositionen nr 181 närmare omförmälda

sakkunniga ansett bevisen böra beläggas med stämpel till täckande av

kostnaderna för den nu föreslagna vapenregistreringen.

Då deklarationsskyldigheten såsom nyss nämnts skall vara fullgjord

den 30 september 1934, har det synts mig lämpligast meddela erforderliga

föreskrifter i en från 1914 års stämpelförordning fristående författning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättade förslag

till dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, dels förordning örn

stämpelfrihet vid utbyte av lottbrev mot aktiebrev i anledning av solidariskt

bankbolags ombildning till bankaktiebolag, dels ock förordning

örn stämpelfrihet för deklorationsbevis enligt vapenkungörelsen samt

hemställer, att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Hr protokollet:

John O. Karlsson.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Bilaga 1.

F örslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, dels att 8 och 23 §§ förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften samt rubriken till VIII kap. i samma förordning

skola, 8 och 23 §§ i nedan intagna delar, erhålla ändrad lydelse

på sätt av det följande framgår, dels att i 47 § i förordningen skall införas

ett nytt moment, betecknat mom. 1, av följande lydelse, dels ock att i förordningen

skola införas fyra nya paragrafer med nedan angivet innehåll

och betecknade såsom 57, 58, 59 och 60

8 %.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Bodmeribrev; lika med Skuldebrev.

Bouppteckning efter avliden person skall, då den för inregistrering hos

domstol företes, utöver den stämpel som utgår enligt förordningen örn arvsskatt

och skatt för gåva, i enlighet med vad nedan angives beläggas med

stämpel efter sammanlagda värdet av de arvsandelar, för vilka vid inregistreringen

arvsskatt skall utgå eller jämlikt 19 § första stycket berörda förordning

skattefrihet åtnjutas, enligt den uppskattning, som sker jämlikt

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva (den stämpelpliktiga egendomens

värde).

Frihet från stämpel, varom nu är fråga, äger rum, därest den stämpelpliktiga

egendomens värde icke överstiger 50,000 kronor.

Stämpeln utgör,

när den stämpelpliktiga egendomens värde icke överstiger 100,000 kronor:

3 procent av det belopp, varmed samma värde överstiger 50,000 kronor;

när värdet överstiger

100.000 men icke 200,000 kr.: 1,500 kr. för 100,000 kr. och 4 % av återstoden

200.000 » » 400,000 » : 5,500 » » 200,000 » » 5 % »

400.000 » » 800,000 » : 15,500 » » 400,000 » » 6 X » »

800.000 » : 39,500 » » 800,000 » » 7 » »

dock att stämpelns belopp ej må överstiga 6 procent av den stämpelpliktiga

egendomens värde.

Vid tillämpning av denna tariff iakttages, att egendomens värde avjämnas

till närmast lägre fulla hundratal kronor.

Såsom särskild stämpelpliktig egendom, för vilken vid boupptecknings

inregistrering stämpel skall för sig beräknas, skall anses dels fideikommissegendom

dels äganderätt, som enligt 13 § andra stycket förordningen örn

arvsskatt och skatt för gåva skall anses såsom tillgång i dödsbo.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Från stämpeln avdragas dels lösen, som erlägges vid boupptecknings inregistrering

hos underdomstol i stad, eller, örn på grund av gällande förordning

dylik lösen ej fordras, däremot svarande belopp, i den mån avdrag

för berörda lösen eller motsvarande belopp ej jämlikt 21 § förordningen örn

arvsskatt och skatt för gåva kan ske från arvsskatt, dels ock på den stämpelpliktiga

egendomen belöpande, förut enligt denna förordning erlagd stämpelavgift

för deklaration jämlikt 39 § 5:o) förordningen örn arvsskatt och skatt

för gåva, dock att genom sistnämnda avdrag stämpeln ej må nedbringas

till lägre belopp än det som skulle utgått, därest gåvan ej medräknats i

den stämpelpliktiga egendomen.

Omfattar dödsbo å flera orter befintlig egendom, däröver särskilda bouppteckningar

upprättats, skall stämpel erläggas vid inregistreringen i den ort,

där den avlidne vid dödsfallet varit eller bort vara mantalsskriven.

Se för övrigt 57—60 §§.

Byte av fast egendom — — — — — — — — — — — — —--

Check; lika med Växel.

Deklaration, som avses i 39 § l:o) — 4:o) förordningen örn arvsskatt och

skatt för gåva, skall, när den till vederbörande myndighet avlämnas, utöver

den stämpel som utgår enligt nyssnämnda förordning, förses med

stämpel enligt de för stämpelbeläggning av bouppteckning enligt denna förordning

stadgade grunder, därvid såsom den stämpelpliktiga egendomens

värde skall anses den del av den deklarerade egendomens värde, för vilken

i sammanhang med arvfallet stämpel enligt denna förordning ej tidigare

beräknats. Beträffande deklaration, som i 39 § 2:o) —- 4:o) nämnda förordning

avses, skall härvid iakttagas, att stämpeln beräknas som örn stämpelbeläggningen

skett i samband med stämpelbeläggningen i övrigt beträffande

dödsboet och att stämpel åsättes med det belopp, som utgör skillnaden

mellan hela det sålunda beräknade stämpelbeloppet och det belopp, varmed

stämpel redan erlagts.

Sc för övrigt 57—60 §§.

Deklaration, som avses i 89 § 5:o) förordningen örn arvsskatt och skatt

för gåva, skall, när den till vederbörande myndighet avlämnas, utöver den

stämpel som utgår enligt nyssnämnda förordning, förses med stämpel enligt

de för stämpelbeläggning av bouppteckning enligt denna förordning stadgade

grunder, därvid såsom den stämpelpliktiga egendomens värde skall

anses det värde, för vilket vid deklarationens avlämnande gåvoskatt skall

utgå. Ingår i den stämpelpliktiga egendomen gåva, för vilken tidigare

jämlikt denna förordning stämpel beräknats, skall vid stämpelbeläggningen

den sålunda erlagda stämpelns belopp avräknas.

Se för övrigt 58—60 SS
Delaktighetsbevis

i inländskt bolag — — — — — — — — —

Fideikommissbrev örn fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver

den stämpel som utgår enligt förordningen örn arvsskatt och skatt för

gåva, förses dels med stämpel enligt den i fråga om stämpelbeläggning av

bouppteckning enligt denna förordning föreskrivna tariff, därvid såsom den

stäm pel pliktiga egendomens värde skall anses det värde, varefter arvsskatt

skall utgå, dels ock med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av

den tideikommitterade egendomens enligt 10 § här nedan bestämda värde.

Sc för övrigt 10, 1.'') och 14 §§ samt 57—60 SS.

Bihang lill riksdagens protokoll Ulli i saini Nr 242.

I

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Skuldebrev skall — — — jämväl förses med inteckningskontrollstämpel.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

Testamente skall, då det efter boupptecknings inregistrering ingives för

bevakning, utöver den stämpel som utgår enligt förordningen om arvsskatt

och skatt för gåva, förses med stämpel enligt de för stämpelbeläggning av

bouppteckning enligt denna förordning stadgade grunder, därvid såsom den

stämpelpliktiga egendomens värde skall anses värdet av testamentstagaren

tillfallen egendom, i den mån detta värde skolat vid stämpelbeläggning

enligt denna förordning av bouppteckningen efter den avlidne öka den

stämpelpliktiga egendomens värde, därest hänsyn då tagits till testamentet.

Stämpeln beräknas, som örn stämpelbeläggningen skett i samband med

stämpelbeläggningen i övrigt beträffande dödsboet, och stämpel åsättes med

det belopp, som utgör skillnaden mellan hela det sålunda beräknade stämpelbeloppet

och det belopp, varmed stämpel redan erlagts.

Avser bevakningen testamente, som sökanden icke har i sin besittning

eller som upprättats muntligen, och skall bevakningen förty ske genom förordnandets

tillkännagivande, uttages stämpeln genom stämpelbeläggning av

protokollet över bevakningen, när nämnda protokoll utlöses.

Se för övrigt 57—60 §§.

Testamente om fast egendom — — — — —----—--—

23 §.

Där ej — — — andra helarksstämplar.

Till handlingar, som för vinnande av lagfart, inteckning eller inskrivning

vid domstol företes, till äktenskapsförord, morgongåvobrev och avhandlingar

om lösöreköp, vilka till underdomstol ingivas, till deklarationer, som omförmälas

i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, samt till testamenten,

som ingivas för bevakning, och handlingar, som skola stämpelbeläggas

såsom sådana testamenten, skola begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Örn användande — — — rubriken skuldebrev.

47 $.

1. De i 54 § 1, 2 och 4 mom. förordningen örn arvsskatt och skatt för

gåva meddelade bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning beträffande

stämpel enligt denna förordning för bouppteckning, deklaration, som omförmäles

i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, fideikommissbrev

örn fast egendom, i den mån fråga är örn stämpel enligt den för stämpelbeläggning

av bouppteckning föreskrivna tariff, samt testamente, som ingives

för bevakning, så ock handling, som skall stämpelbeläggas såsom

sådant testamente.

Har den, som uppgivit död mans bo, därvid uppsåtligen dolt undan tillgång

av det värde eller lämnat annan falsk uppgift av sådan beskaffenhet,

att såväl skatt enligt förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva som i

första stycket av denna paragraf omförmäld stämpel uttagits med lägre belopp

än som vederbort, eller har någon mot bättre vetande i deklaration

lämnat oriktig uppgift med påföljd, som nu sagts, skall vid bötesbeloppets

bestämmande tagas hänsyn till det sammanlagda felande beloppet av skatt

och dylik stämpel.

Underlåter någon att inom föreskriven tid avgiva deklaration som skall

ligga till grund såväl för arvsskatt som för stämpel enligt denna förordning,

skall särskilt straff enligt denna förordning ej ådömas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

5i

VIII kap. Särskilda bestämmelser rörande vissa stämpelavgifter.

57 §.

Då synnerliga skäl därtill äro, må Konungen efter ansökan medgiva att

— vid beräknande av stämpel enligt denna förordning för bouppteckning,

deklaration som omförmäles i 39 § l:o)-4:o) förordningen örn arvsskatt

och skatt för gåva, fideikommissbrev örn fast egendom, i den mån fråga är

örn stämpel enligt den för stämpelbeläggning av bouppteckning föreskrivna

tariff, samt testamente, som ingives för bevakning, jämte handling, som

skall stämpelbeläggas såsom sådant testamente, — gåva, som avses i 26 §

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, helt eller delvis ej medräknas

i stämpelpliktig egendom i dödsbo.

58 §.

För stämpel, varom i 57 § förmäles, svare envar arvinge eller testamentstagare

i förhållande till storleken av den på honom belöpande andelen av

den stämpelpliktiga egendomens värde, därvid likväl iakttages att, därest

avdrag skett för stämpel enligt denna förordning för deklaration enligt 39 §

5:o) förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, dylik stämpel tillgodoräknas

den som erlagt denna stämpel.

Skyldighet att erlägga stämpel enligt denna förordning för deklaration,

som avses i 39 § 5:o) förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, åligger

gåvotagaren.

59 §.

Bestämmelserna i 30 §, 45—49 §§, 51 §, 53 § 2 mom. och 56 § förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva skola äga motsvarande tillämpning

rörande stämpel enligt denna förordning för bouppteckning, deklaration,

som omförmäles i förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, fideikommissbrev

om fast egendom, i den mån fråga är örn stämpel enligt den för

stämpelbeläggning av bouppteckning föreskrivna tariff, samt testamente,

som ingives för bevakning, så ock handling, som skall stämpelbeläggas såsom

dylikt testamente, och skall förty vad i 20 och 21 §§ denna förordning

och vad i övrigt i förordningen stadgas mot förstnämnda bestämmelser

stridande icke äga tillämpning beträffande stämpel, som nu sagts.

Vid bedömande av fråga, huruvida vid tillämpning av 47 § 1 mom. A

förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva anstånd med erläggande av

skatt eller stämpel enligt denna förordning må äga rum, skall sammanlagda

värdet av dödsboets kontanta medel och i nyssnämnda författningsrum avsedda

värdepapper jämföras med det sammanlagda beloppet av dylik skatt

och stämpel, och må i förekommande fall anstånd kunna medgivas, såvida

sammanlagda beloppet av skatt och dylik stämpel utgör minst 500 kronor.

60 §.

Till ledning vid uträknande av stämpel, som i 59 § forsta stycket avses,

utfärdar Konungen erforderliga tabeller.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1934.

Stämpelavgift, som avses i förordningen, skall ej beräknas beträffande

stämpelpliktig egendom i dödsbo efter person, som avlidit före förordningens

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ikraftträdande, ej heller för deklaration å gåva, därest deklarationen dessförinnan

avgivits.

I stämpelpliktig egendom i dödsbo efter person, som avlidit efter förordningens

ikraftträdande, skall ej medräknas gåva, för vilken deklaration avgivits

före den 11 januari 1934.

F örslag

till

förordning om ändrad lydelse av 14 § förordningen den 19 november

1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 14 § förordningen den 19 november 1914 om

arvsskatt och skatt för gåva, sådant detta författningsrnm lyder enligt förordningen

den 26 juni 1931 (nr 263), skall i nedan angiven del erhålla

följande ändrade lydelse:

14 §.

Behållning i — — — intecknad i fast egendom av fideikommissnatur.

Från behållningen må avdrag ske för begravnings- och bouppteckningskostnader,

men icke för belopp, som skall betalas i arvsskatt, eller för stämpel,

som avses i 57 § förordningen angående stämpelavgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1934.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

53

Bilaga 2.

P. M.

Under förberedelserna till 1934 års statsverksproposition har inom finansdepartementet

fråga uppkommit att för beredande av ökad intäkt av stämpelmedel

införa en vid sidan av den nuvarande arvs- och gåvobeskattningen

utgående stämpelavgift å bouppteckningar och vissa därmed i stämpelhänseende

likställda handlingar. Härvid har förutsatts, att den nya stämpelavgiften

skulle anordnas så, att den årliga merinkomsten av stämpelmedel

kunde beräknas till 6 miljoner kronor.

Med utgångspunkt härifrån har inom finansdepartementet utarbetats förslag

till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften ävensom förslag till förordning örn

ändrad lydelse av 14 § förordningen samma dag om arvsskatt och skatt

för gåva.

Den sålunda föreslagna ökningen av stämpelmedlen innebär i första hand

införande av en progressiv stämpelavgift för behållningen i mera förmögna

dödsbon. Berörda stämpelavgift skall icke, såsom arvsskatten, utgå i förhållande

till värdet av arvinges eller testamentstagares andel i boet, utan

densamma skall beräknas efter behållningens sammanlagda värde, andel som

vid bodelning tillfaller efterlevande make frånräknad. En efter behållningen

i dödsbo normerad beskattning var den i proposition till 1933 års riksdag

föreslagna kvarlåtenskapsskatten. Med hänsyn till att fråga är örn uttagande

av ett väsentligt lägre belopp än det, som kvarlåtenskapsskatten avsågs skola

inbringa, har icke ansetts erforderligt att, såsom föreslogs beträffande nämnda

skatt, meddela bestämmelserna rörande stämpelavgiften i en särskild författning,

utan de hava inarbetats bland övriga föreskrifter i stämpel förordningen.

I denna hava de bestämmelser rörande beskattning av behållning

i dödsbo, som tidigare förekommit, haft sin plats.

Den sålunda föreslagna stämpelavgiften för behållning i dödsbo har ansetts

böra kompletteras med en särskild stämpelavgift för gåva, i syfte att

upprätthålla den rådande överensstämmelsen beträffande arvs- och gåvobeskattningen.

Stämpelavgiften för gåva har ansetts kunna begränsas till att

avse sådan gåva, vilkens värde uppgår till det belopp, vid vilket stämpel

för behållning i dödsbo skall börja utgå. I likhet med vad vid den nuvarande

gåvoskatten är fallet synes skattskyldigheten höra bestämmas med

hänsyn till det sammanlagda värdet av inom loppet av två år från samma

givare erhållna gåvor. Det kunde ifrågasättas, att man, i stället för att

sålunda införa en särskild stämpelavgift för vissa gåvor, borde i motsvarande

mån förhöja gåvoskatten. Enär emellertid detta skulle nödvändiggöra

införande i arvsskatteförordningen av särskilda skalor för gåvoskatten,

avvikande från de för arvsskatten gällande, har det valda tillvägagångssättet

ansetts som det lämpligare.

Vid beräkning av arvsskatt skall hänsyn tagas till gåvor, som arvinge

eller testamentstagare erhållit av arvlåtaren inom två år före hans dödsfall.

Detsamma torde böra gidia även beträffande den föreslagna stämpeln för

behållning i dödsbo.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Nu ifrågavarande stämpelavgifter föreslås skola utgå, när värdet av boets

behållning — frånräknat andel som vid bodelning tillfaller efterlevande

make — respektive gåvan överstiger 50,000 kronor. I förslaget till kvarlåtenskapsskatten

hade gränsen för skattskyldigheten satts till 20,000 kronor.

Denna gräns har emellertid ansetts kunna höjas, enär de ifrågavarande

stämpelavgifterna avses skola inbringa ett väsentligt lägre belopp än kvarlåtenskapsskatten.

Bestämmes gränsen för skattskyldighetens inträde till

50,000 kronor, kommer att i detta avseende överensstämmelse föreligga

mellan den ifrågasatta särskilda skatten å förmögenhet och förevarande

stämpelavgifter.

Skalans utformning har bestämts med hänsyn därtill, att densamma skall

medgiva uttagandet av det ifrågasatta beloppet 6 miljoner kronor. Beräkningarna

rörande vad ifrågavarande stämpelavgift skulle inbringa hava

företagits på grundval av de i 1933 års proposition nr 34 och särskilda

utskottets utlåtande nr 23 intagna uppgifterna rörande behållningar i dödsbon

år 1930 och 1932. 1931 års siffror kunna anses hava varit så onormalt

höga, att de ej lämpligen böra läggas till grund för en dylik beräkning.

Det har nu tillsetts, att beloppet i fråga skulle komma att i det

närmaste inflyta även med 1932 års lägre siffror. Särskilda utskottet ansåg

sig vid sina beräkningar kunna utgå ifrån att 1932 års siffror varit särskilt

låga, och att ett något högre arvskattebelopp borde kunna i framtiden påräknas

än det, som framräknades på grund av dessa siffror. Det torde vara

berättigat att även här göra ett liknande antagande. Dock är större försiktighet

av nöden, när minimigränsen bestämmes så högt som till 50,000

kronor. Med 1930 års kvarlåtenskaper skulle den föreslagna skalan hava

inbragt omkring 7.5 miljoner kronor och med 1932 års kvarlåtenskaper

omkring 5.k miljoner kronor, därest hänsyn ej tagits till stämpel för fastighetsfldeikommiss,

gåvor eller deklarerade arv, vilka dock i verkligheten

kunna väntas inbringa vissa belopp.

Tariffen rörande stämpelavgift för behållning i dödsbo har ansett böra

gälla även beträffande den särskilda stämpelavgiften för gåva.

Vid utformningen av föreskrifterna rörande de ifrågasatta stämpelavgifterna

har givetvis befunnits lämpligt att anknyta till den gällande beskattningen

av arv och gåva.

Till sådan dödsboets egendom, därför stämpel skall utgå, har sålunda ansetts

böra räknas egendom, vilken utgör föremål för arvsskatt. Värdet av

egendomen har föreslagits skola upptagas till sammanlagda värdet av de

arvsandelar, vilka ingå i densamma, enligt den uppskattning som sker jämlikt

förordningen om arvsskatt och skatt för gåva. Häri ligger bland annat,

att arvsandel, som tillfaller kronan, ej skall inräknas i den stämpelpliktiga

behållningen, liksom ej heller egendom eller egendoms värde, därför på grund

av Konungens med tillämpning av 2 § eller 56 § arvsskatteförordningen

lämnade medgivande arvsskatt ej skall utgå.

Förut har angivits, att i behållningen bör inbegripas även gåva, som

arvinge eller testamentstagare erhållit inom loppet av två år före arvlåtarens

dödsfall eller vid detsamma. Härifrån har emellertid — i överensstämmelse

med en i förslaget till förordning örn kvarlåtenskapsskatt införd bestämmelse

—■ så tillvida gjorts ett undantag, att Konungen tillerkänts rätt att, då

synnerliga skäl därtill äro, efter ansökan medgiva att gåva, som avses i

26 §. förordningen örn arvsskatt och skatt för gåva, helt eller delvis ej skall

medräknas i behållningen i dödsboet. Har nämligen mottagaren av en

gåva, som skall inräknas i behållningen i dödsboet, erhållit blott en obe
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

55

tydlig del av givarens kanske betydande kvarlåtenskap, kan inträffa, att

det på andelen belöpande sammanlagda beloppet av arvsskatt och stämpel

enligt stämpelförordningen överstiger andelens värde. Föreskriften i fråga

har införts i 57 §.

Från stämpel för egendom i dödsbo har ansetts böra avdragas lösen eller

däremot svarande belopp, som erlagts vid boupptecknings inregistrering hos

underdomstol i stad och ej kunnat avräknas från arvsskatt, liksom naturligen

även enligt stämpelförordningen tidigare erlagd stämpel för gåva,

som skall inräknas i behållningen.

Som särskilt avskild egendom, beträffande vilken stämpelavgift skall för

sig beräknas, torde böra anses dels fast egendom av fideikommissnatur dels

annan i fideikommiss ingående egendom dels ock viss i 13 § arvsskatteförordningen

omförmäld äganderätt.

Stämpelavgift för egendom i dödsbo torde böra utgå i samband med uttagande

av arvsskatt för behållningen. Stämpelavgiften kommer sålunda

att i allmänhet uttagas vid inregistrering av bouppteckning. Stämpeln påföres

härvid den del av behållningen, för vilken arvsskatt skolat beräknas

därest föreskriften i 19 §, första stycket arvsskatteförordningen icke förefunnits.

Utom vid boupptecknings inregistrering uttages arvsskatt vid avlämnande

av deklaration enligt 39 § arvsskatteförordningen, vid företeende

av fideikommissbrev för lagfart samt vid bevakning av testamente, med

hänsyn vartill funnits erforderligt att giva bestämmelser örn stämpelbeläggning

av dessa sistnämnda handlingar.

Stämpel för egendom i dödsbo efter utlänning bör sålunda uttagas vid

avlämnande av deklaration jämlikt 39 § l:o) arvsskatteförordningen. För

egendom, som på grund av testamente tillfallit någon vid annat tillfälle

än förre rättsinnehavarens dödsfall och för vilken stämpel icke tidigare

beräknats i samband med bouppteckningens inregistrering, sker stämpelbeläggning

vid avlämnande av deklaration enligt 39 § 2:o) berörda förordning.

Även vid avlämnande av deklaration, som avses i 39 § 3:o) och

4:o) arvsskatteförordningen, kan stämpel för egendom i dödsbo böra uttagas.

Där testamente, vartill hänsyn ej tagits vid boupptecknings inregistrering

sedermera blivit av arvingarna godkänt — i vilket fall jämlikt 39 § 3:o)

nämnda förordning deklaration skall avgivas — kan sålunda testamentstagaren

ha erhållit gåva, som skall inräknas i behållningen. För denna

gåva måste stämpelavgift uttagas vid deklarationens avlämnande. Stämpelavgift

vid avlämnande av deklaration jämlikt 39 § 4:o) arvsskatteförordningen

kan behöva uttagas, örn testamente, avseende hela behållningen i boet, förklarats

ogillt och arvinge, som sålunda tillträder egendomen, erhållit gåva

som skall inräknas i behållningen. Jämväl i följd av föreskriften i 13 §

arvsskatteförordningen kan inträffa, att stämpelavgift för egendom i dödsbo

delvis kan böra utgå vid avlämnande av deklaration enligt 39 § 3:o) och

4:o) arvsskatteförordningen.

Stämpel för deklaration enligt 39 § 2:o)—4:o) nämnda förordning beräknas

naturligen med hänsyn till det sammanlagda värdet av egendom, därför

stämpeln skall utgå, och övrig i deri stämpelpliktiga behållningen ingående

egendom.

Stämpelbeläggning av testamente, som företetts för bevakning, hänför sig

till bland annat det fall. att testa men tsta garon av testamentsgivaren erhållit

gåva, som skall inräknas i behållningen i boet, men icke medtagits vid

beräkning av stiimpel för bouppteckning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Bestämmelserna rörande stämpelbeläggning av deklaration, fideikommissbrev

och testamente hava utformats i anknytning till vad under rubriken

bouppteckning — vilken rubrik ju innehåller huvudstadgandena — angivits

som den stämpelpliktiga egendomens värde.

De hittills berörda bestämmelserna, vilka ju systematiskt höra hemma i

förordningens 8 §, nödvändiggöra ändring och komplettering rörande förordningens

föreskrifter i övrigt. Sålunda har i 47 § införts vissa ansvarsbestämmelser.

Vidare har i VIII kapitlet tillagts fyra nya paragrafer —

57 — 60 §§> — i samband varmed kapitlets rubrik ändrats. För 57 § har

ovan redogjorts. I 58 § givas föreskrifter rörande ansvarigheten för de

föreslagna stämpelavgifterna. Den häri i fråga örn stämpel för stämpelpliktig

egendom i dödsbo föreslagna regeln överensstämmer med vad som i

motsvarande avseende gäller rörande arvsbeskattningen. Beträffande stämpel

för gåva bör i likhet med vad vid gåvoskatten är fallet ansvarigheten

åvila gåvotagaren. Enligt 59 § skall vad i arvsskatteförordningen finnes

stadgat rörande anstånd med skatts erläggande, eftergift av skatt, restitution

m. m. äga motsvarande tillämpning beträffande stämpelavgifter varom

här är fråga medan mot nämnda stadganden stridande bestämmelser i stämpelförordningen

upphävas, såvitt fråga är om berörda avgifter.

Börande övriga ändringar i stämpelförordningen må hänvisas till författningstexten.

Förordningen föreslås skola träda i kraft den 1 april 1934. Stämpelavgift

för stämpelpliktig egendom i dödsbo avses skola utgå blott ifråga örn kvarlåtenskap

efter den som avlidit efter förordningens ikraftträdande. Den

nya stämpelavgiften för gåva avser gåvor, som deklareras efter nämnda

tidpunkt. Då registrering av bouppteckningar och följaktligen uttagande

av arvsskatt sker först någon tid efter dödsfallet, har förordningens ikraftträdande

å nämnda dag betraktats såsom en förutsättning för att förevarande

stämpelavgifter skola kunna under nästa budgetår inbringa det ifrågasatta

beloppet.

Den föreslagna ändringen av 14 § arvsskatteförordningen avser att uttrycka,

att vid beräkning av behållning i dödsbo avdrag icke må ske för

stämpelavgift enligt stämpelförordningen, belöpande på behållningen. Den

avvikelse härutinnan, som föreslogs i den till 1933 års riksdag avlåtna propositionen

rörande arvsbeskattningen, var betingad av storleken av det belopp,

om vars uttagande då var fråga.

Med hänsyn till den lättnad rörande arvsbeskattningen av fideikommiss,

som vid 1933 års riksdag vidtogs bland annat därutinnan, att vid nämnda

beskattning fideikommissrätt skall betraktas såsom nyttjanderätt, hava icke

i ifrågavarande författningsförslag upptagits de bestämmelser rörande eftergift

av skatt för fideikommiss m. m., vilka återfinnas i nämnda proposition.

Ej heller har ansetts erforderligt att, såsom skedde i berörda proposition,

föreslå utökning av rätten till anstånd med erläggande av arvsskatt.

Stockholm i finansdepartementet den 30 december 1933.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 242.

57

Bilaga 3.

Tab. 1 a, utvisande för behållning i dödsbo å angivna belopp under förutsättning, att

behållningen uppdelas på 3 lika stora arvslotter, dels arvsskatt enligt gällande bestämmelser,

dels stämpelavgift enligt förslag, dels ock sammanlagda beloppet av

arvsskatt och stämpelavgift.

Absoluta tal.

Behållning i

dödsbo, etter- levande makes

andel från- råknad, kr.

Summa arvsskatt enligt gällande

bestämmelser, kr.

Stämpel.

avgift

enligt

förslag,

kr.

Sammanlagda beloppet av arvsskatt

och stämpelavgift, kr.

ki. i

kl. II

kl. III

kl. IV

kl. I

kl. 11

kl. III

kl. IV

1,000

_

18

18

18

—

—

18

18

18

2,000

—

36

48

48

—

—

36

48

48

3,000

30

60

120

120

—

30

60

120

120

4,000

39

96

210

210

—

39

96

210

210

5,000

48

132

300

300

—

48

132

300

300

6,000

60

180

420

420

—

60

180

420

420

8,000

78

252

600

600

—

78

252

600

600

10,000

108

354

855

855

—

108

354

855

855

15,000

210

660

1,620

1,620

—

210

660

1,620

1,620

20,000

324

984

2,430

2,430

—

324

984

2,430

2,430

25,000

47''

1,392

3,450

3,45o

—

477

1,392

3,450

3,450

30,000

630

1,800

4,470

4,470

—

630

1,800

4,470

4,470

35,000

774

2,184

5,430

5,43(

—

774

2,184

5,430

5,430

40,000

966

2,670

6,450

6,645

—

966

2,670

6,450

6,645

50,000

1,362

3,660

8,430

9,120

—

1,362

3,660

8,430

9,120

60,000

1,770

4,680

10,470

11,670

30o

2,070

4,980

10,770

11,970

70,000

2,265

5,868

12,945

14,640

600

2,865

6,468

13,545

15,240

80,000

2,760

7,056

15,420

17,610

900

3,660

7,956

16,320

18,510

90,000

3,270

8,280

17,970

20,670

1,20(

4,470

9,480

19,170

21,870

100,000

3,864

9,765

20,445

23,640

1,500

5,364

11,265

21,945

25,140

125,000

5,40-i

13,644

26,670

31,350

2,500

7,906

16,141

29,170

33,850

150,000

7,170

18,180

32,970

40,170

3,500

10,670

21,680

36,470

43,670

200,000

11,352

27,738

46,410

57,600

5,500

16,852

33,238

51,910

63,100

300,000

21,120

48,780

76,470

92,671

10,500

31,620

59,280

86,970

103,170

400,000

33,108

72,756

106,440

127,635

15,50t

48,608

68,256

121,940

143,135

500,000

46,092

96,732

136,410

162,601

21,501

67,592

118,232

157,910

184,100

600,000

60,120

120,780

166,470

197,67(

27,501.

87,620

148,280

193,970

225,170

700,000

76,104

144,756

196,440

232,635

33,500

109,604

178,256

229,940

265,135

800,000

92,088

168,732

226,410

267,601

39,500

131,588

208,232

265,910

307,100

1,000,000

126,102

216,756

286,440

337,635

53,500

179,602

270,256

339,940

391,135

2,000,000

322,08(

456,732

586,410

687,601

120,001

442,080

576,732

706,410

807,600

3,000,000

522,121

693,78C

886,470

1,037,670

180,000

702,120

876,780

1,066,470

1,217,670

4,000,000

722,100

936,756

1,186,440

1,387,635

240,001

962,100

1,176,756

1,426,441

1,627,635

5,000,000

922,081

1,176,732

1,486,410

1,737,60(

300,001

1,222,080

1,476,732

1,786,410

2,037,600

6,000,000

1,122,120

1,416,780

1,786,470

2,087,671

360,001

1,482,120

1,776,781

2,146,471

2,447,670

10,000,000

1,922,101

2,376,756

2,986.440

3,487,635

600,00(

2,522,100

2,976,756

3,586,446

4,087,635

15,000,000

2,922,121

3,576,780

4,486,470

5,237,671

900,001

1,822,120

4,476,780

5,386,471

6,137,670

30,000,000

5,922,120

7,176,780

8,986,470

10,487,671

1,800,001

7,722,120

8,976,78(

10,786,476

112,287,670

Bihang till riksdagens protokoll 19.U. 1 sami. Nr 242.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Tab. 1 b, utvisande för behållning i dödsbo & angivna belopp under förutsättning, att

behållningen uppdelas på 3 lika stora arvslotter, dels arvsskatt enligt gällande be
stämmelser,

dels stämpelavgift enligt förslag, dels ock sammanlagda beloppet av

arvsskatt och stämpelavgift.

Procent.

Behållning i

dödsbo, efterlevande

makes

Summa arvsskatt enligt gällande

bestämmelser, %

Stämpel,

avgift

enl ii t

andel frän- räknad, kr.

kl. I

kl. II

kl III

kl. IV

förslag,

°/

/o

kl. I

kl. II

kl. III

kl. IV

1,000

—

1.80

1.80

1.80

—

—

1.80

1.80

1.80

2,000

-

1.80

2.40

2.40

—

—

1.80

2.40

2.4 0

3,000

1.00

2.0 0

4.00

4.oo

—

1.00

2.oo

4oo

4.oo

4,000

1.00

2.40

5.25

5.25

—

1.00

2.40

5.2 5

5.25

5,000

1.00

2.64

6.oo

6.oo

—

1.00

2.64

6 oo

6.oo

6,000

1.00

3.oo

7.oo

7.oo

—

1.00

3.oo

7.oo

7.oo

8,000

1.00

3.15

7.50

7.50

—

1.00

3.15

7.50

7.60

10,000

1.08

3.54

8.55

8.66

—

1.08

3.54

8.5 5

8.55

15,000

1.40

4.40

10.80

10.80

—

1.40

4.40

10.80

10.80

20,000

1.62

4.92

12.15

12.15

—

1.62

4.92

12.15

12.15

25,000

1.91

5.57

13.80

13.80

—

1.91

5.57

13.80

13.80

30,000

2.io

6.oo

14.90

14.90

—

2.io

6.oo

14.90

14.90

35,000

2.21

6.24

15.61

15.51

—

2.21

6.2 4

15.51

15.61

40,000

2.42

6.6 8

16.13

16.61

—

2.4 2

6.68

16.13

16.61

50,000

2.72

7.32

16.86

18.2 4

—

2.72

7.82

16.86

18.24

60,000

2.95

7.80

17.45

19.45

0.50

3.4 5

8.30

17.95

19.95

70,000

3.24

8.38

18.49

20.91

0.86

4.io

9.24

19.35

21.77

80,000

3.46

8.82

19.28

22.01

1.13

4.58

9.96

20.41

23.14

90,000

3.68

9.20

19.97

22.9 7

1.33

4.96

10.53

21.80

24.30

100,000

3.86

9.7 7

20.4 5

23.64

1.50

5.36

11.27

21.95

25.14

125,000

4.32

10.92

21.34

25.08

2.oo

6.82

12.92

23.3 4

27.08

150,000

4.78

12.12

21.98

26.78

2.33

7.11

14.45

24.31

29.li

200,000

5.68

13.87

23.22

28.80

2.75

8.43

16.62

25.9 7

31.56

300,000

7.04

16.26

25.4 9

30.8 9

3.50

10.64

19.7 6

28.99

34.89

400,000

8.28

18.19

26.61

31.91

3.88

12.16

22.0 7

30.49

35.7 9

500,000

9.22

19.85

27.28

32.5 2

4.30

13.52

23.6 5

31.58

36.8 2

600,000

10.02

20.13

27.76

32.9 5

4.58

14.60

24.71

32.88

37.53

700,000

10.8 7

20.68

28.06

33.28

4.79

15.56

25.4 7

32.86

38.02

800,000

11.51

21.09

28.30

33.45

4.94

16.45

26.03

33.24

38.39

1,000,000

12.61

21.68

28.64

33.76

5.85

17.96

27.03

33.99

39.ll

2,000,000

16.10

22.84

29.82

34.38

6.oo

22.10

28.84

35.82

40.38

3,000,000

17.40

23.2 8

29.5 5

34.59

6.oo

23.4 0

29.2 8

35.56

40.5 9

4,000,000

18.06

23.42

29.66

34.69

6.oo

24.06

29.42

35.66

40.6 9

5,000,000

18.44

23.55

29.73

34.55

6.oo

24.44

29.5 5

35.73

40.65

6,000,000

18.70

23.61

29.77

34.7 9

6.oo

24.7 0

29.61

35.7 7

40.7 9

10,000,000

19.22

23.7 7

29.8 6

34.88

6.oo

25.22

29.77

35.86

40.88

15,000,000

19.48

23.85

29.91

34.92

6.oo

25.48

29.86

35.91

40.92

30,000,000

19.77

23.92

29.9 5

34.9 7 |

6.oo

25.7 7

29.92

35.95

40.97

Sammanlagda beloppet av arvsskatt

och stämpelavgift, %

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

59

Tab. 2a, utvisande för angivna gåvobelopp dels gåvoskatt enligt gällande bestämmel
ser,

dels stämpelavgift enligt förslag, dels ock sammanlagda beloppet av gåvoskatt

och stämpelavgift.

Absoluta tal.

Gåvobelopp,

kr.

Gåvoskatt enligt gällande bestämmelser,

kr.

Stämpel-

avgift

enligt

förslag,

kr.

j

Sammanlagda beloppet av gåvoskatt I

och stämpelavgift, kr.

kl. I

kl. II

kl. III

kl. IV

kl. I

kl. II

kl. III

kl. IV

1,000

—

—

—

—

—

—

—

—

2,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,000

50

160

390

390

—

50

160

390

390

5,00 i

70

220

540

540

—

70

■ 220

540

540

6,000

90

280

690

690

—

90

280

690

690

8,000

150

440

1,090

1,090

—

150

440

1,090

1,090

10,000

210

600

1,490

1,490

—

210

600

1,490

1,490

15,000

390

1,060

2,490

2,640

—

390

1,060

2,490

2,640

20.000

590

1,560

3,490

3,890

—

590

1,560

3,490

3,890

25,000

840

2,160

4,740

5,390

—

840

2,160

4,740

5,390

30,000

1,090

2,760

5,990

6,890

—

1,090

2,760

5,990

6,890

35,000

1,390

3,510

7,240

8,390

—

1,390

3,510

7,240

8,390

40,000

1,690

4,260

8,490

9,890

—

1,690

4,260

8,490

9,890

50,000

2,390

6,060

10,990

13,390

—

2,390

6,060

10,990

13,390

60,000

3,190

7,860

13,490

16,890

300

3,490

8,160

13,790

17,190

70,000

4,090

9,960

16,490

20,390

600

4,690

10,560

17,090

20,990

80,000

5,040

12,060

19,490

23,890

900

5,940

12,960

20,390

24,790

90,000

6,040

14,160

22,490

27,390

1,200

7,240

15,360

23,690

28,590

100,000

7,040

16,260

25,490

30,890

1,500

8,540

17,760

26,990

32,390

125,000

10,040

22,260

32,990

39,640

2,500

12,540

24,760

35,490

42,140

150,000

13,040

28,260

40,490

48,390

3,500

16,540

31,760

43,990

51,890

200,000

20,040

40,260

55,490

65,890

5,500

25,540

45,760

60,990

71,390

300,000

36,040

64,260

85,490

100,890

10,500

46,540

74,760

95,990

111,390

400,000

54,040

88,260

115,490

135.890

15,500

69,540

103,760

130,990

151,390

500,000

74.040

112,260

145,490

170,890

21,500

95,540

133,760

166,990

192,390

600,000

94,040

136,260

175,490

205,890

27,500

121,540

163,760

202,990

233,390

700,000

114,040

160,260

205,490

240,890

33,500

147,540

193,760

238,990

274,390

800,000

134,040

184,260

235,490

275,890

39,500

173,540

223,7601 274,9b0

315,390

1,000,000

174,040

232,260

295,490

345,890

53,501

227,540

285,760

348,990

399,390

2,000,000

374,040

472,260

595,490

695,890

120,000

494,040

592,260

715,490

815,890

3,000,000

574,040

712,260

895,490

1,045,830

180,000

754,040

892,260 1,075,490

1,225,890

4,000,000

774,040

952,260

1,195,490

1,395,890

240,000

1,014,040

1,192,260

1,435,490

1,635,890

5,000,000

974,040

1,192,260

1,495,490

1,745,890

300,000

1,274,040

1,4 92,260

1,795,490

2,045,890

6,000,000

1,174,040

1,432,260

1,795,490

2,095,890

360,000

1,534,040

1,792,260

2,155,490

2,455,890

10,000,000

1,974,040

2,392,260

2,995,490

3,495,89(

600,000

2,574,040

2,992,260

3,595,490

4,095,890

15,000,000

2,974,040

3,592,260

4,495,490

5,245,890

900,000

3,874,040

4,492,260

5,895,490

6,145,890

30,000,000

5,974,040

7,192,260

8,995,490

10,495,890

1,800,000

7,774,040

8,992,260

10,795,490

12,295,890

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Tab. 2 b, utvisande för angivna gåvobelopp dels gåvoskatt enligt gällande bestämmel
ser,

dels stämpelavgift enligt förslag, dels ock sammanlagda beloppet av gåvoskatt

och stämpelavgift.

Procent.

1

;

j Gåvobelopp,

kr.

Gåvoskatt enligt gällande bestämmelser,

%

Stämpel-

avgift

enligt

förslag,

kr.

Sammanlagda beloppet av gåvoskatt

och stämpelavgift, %

kl. I

kl. II

kl. III

kl. IV

kl. I

kl. II

kl. III

kl. IV

1,000

—

—

—

—

—

—

—

—

2,000

—

—

—

—

—

—

—

—

3,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4,000

1.25

4.oo

9.7 5

9.7 5

—

1.25

4.00

9.75

9.75

5,000

1.40

4.40

10.80

10.80

—

1.40

4.40

10.80

10.8 0

6,000

1.50

4.67

11.50

11.50

—

1.50

4.67

11.50

11.50

8,000

1.88

5.50

13.63

13.63

—

1.88

5.50

13.63

13.68

10,000

2.10

6.oo

14.90

14.90

—

2.io

6.oo

14.90

14.90

15,000

2.6 0

7.07

16.60

17.60

—

2.60

7.07

16.60

17.60

20,000

2.95

7.80

17.45

19.45

—

2.9 5

7.80

17.45

19.45

25,000

3.3 6

8.6 4

18.9 6

21.56

—

3.86

8.64

18.96

21.56

30,000

3.63

9.20

19.97

22.9 7

—

3.63

9.20

19.97

22.97

35,000

3.97

10.0 8

20.6 9

23.97

—

3.97

10.08

20.69

23.9 7

40,000

4.23

10.65

21.28

24.73

—

4.23

10.65

21.23

24.7 3

50 000

4.7 8

12.12

21.98

26.7 8

—

4.78

12.12

21.98

26.7 8

60,000

5.32

13.10

22.4 8

28.15

0.50

5.82

13.60

22.98

28.65

70,000

5.84

14.23

23.56

29.13

0.86

6.70

15.09

24.42

29.99

i 80,000

6.3 0

15.08

24.8 G

29.86

1.13

7.43

16.21

25.49

30.9 9

90,000

6.71

15.73

24.9 9

30.48

1.33

8.04

17.06

26.32

31.76

| 100,000

7.04

16.26

25.4 9

30.8 9

1.50

8.54

17.76

26.99

32.39

125,000

8.08

17.81

26.39

31.71

2.oo

10.08

19.81

28.39

33.71

j 150,000

8.69

18.84

26.9 9

32.26

2.33

11.02

21.17

29.82

34.59

j 200,000

10.02

20.18

27.7 5

32.9 5

2.75

12.7 7

22.88

30.50

35.7 0

i 300,000

12.01

21.42

28.50

33.6 8

3.50

15.61

24-92

32.00

37.18

400,000

13.51

22.0 7

28.87

33.9 7

3.88

17.89

25.95

32.7 6

37.85

500,000

14.81

22.4 5

29.io

34.18

4.30

19.11

26.75

33.40

38.4 8

600,000

15.67

22.71

29.2 5

34.32

4.68

20.2 5

27.29

33.83

38.90

[ 700,000

16.29

22.89

29.36

34.41

4.79

21.08

27.68

34.15

39.20

800,000

16.76

23.03

29.4 4

34.49

4.94

21.70

27.97

34.38

39.43

1,000,000

17.40

23.23

29.55

34.59

5.36

22.7 6

28.5 8

34.90

39.94

2,000,000

18.70

23.61

29.7 7

34.79

6.oo

24.7 0

29.61

35.7 7

40.7 9

3,000,000

19.13

23.74

29.85

34.8 6

6.oo

25.13

29.74

35.8 5

40.8 6

4,000,000

19.35

23.81

29.8 9

34.90

6.oo

25.8 6

29.81

35.89

40.90

5,000,000

19.48

23.85

29.91

34.9 2

6.oo

25.48

29.85

35.91

40.9 2

6,000,000

19.57

23.8 7

29.92

34.93

6.oo

25.57

29.87

35.9 2

40.9 3

10,000,000

19.74

23.92

29.95

34.96

6.oo

25.74

29.9 2

35.95

40.96

15,000,000

19.83

23.9 5

29.9 7

34.9 7

6.oo

25.83

29.9 5

35.9 7

40.97

30,000,000

19.91

23.97

29.98

34.99

6.oo

25.91

29.97

35.98

40.99

340686. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:407 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  2. BevU 1934:70 Betänkande, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten