Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
1934-03-09 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:248, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition, nr 248.
29
Nr 248.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer; given
Stockholms slott den 9 mars 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—3:o hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson. Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn understöd åt efterlevande till i det följande angivna, i statens
tjänst anställda personer och anför därvid:
l:o.
Legationsrådet i disponibilitet, filosofie doktorn Johannes Axel Kolinodins
sou Lars Olof Togrul. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kolmodin var född den 22 februari 1884 och avled den 9 oktober 1933;
opaginerad Kontrollera mot PDF
3Ö Kungl. May.ts proposition nr 248.
att han den 6 juni 1914 förordnades till docent i semitiska språk vid Uppsala
universitet och under tiden 1 januari 1915—31 december 1917 innehade
fast docentstipendium vid universitetet;
att han den 12 oktober 1917 förordnades till honorärattaché vid beskickningen
i Konstantinopel;
att Kolmodin den 17 september 1920 förordnades att tills vidare upprätthålla
tjänsten som drogman vid nämnda beskickning och att Kolmodin,
som den 17 maj 1923 tillagts legationssekreterares namn, den 22 juni
1928 förordnades att tills vidare vara förste legationssekreterare över stat
vid beskickningen;
att Kolmodin, sedan han med utrikesdepartementets medgivande antagit
erbjudande å befattning såsom utrikespolitisk rådgivare i utrikesministeriet
i Abessinien, den 10 maj 1931 erhöll tjänstledighet från befattningen
som förste legationssekreterare och den 4 december 1931 beviljades
avsked från och med den 11 i samma månad från denna befattning, i samband
varmed han utnämndes och förordnades att vara legationsråd i disponibilitet,
i vilken egenskap han fortfarande tillhörde utrikesförvaltningen
vid sitt frånfälle;
att Kolmodin under olika perioder åren 1924—1930 innehade förordnande
såsom t. f. chargé d’affaires;
att han vid beskickningen åtnjöt arvode, vilket — ortstillägg inberäknat
— utgjorde 5,400 kronor under vart och ett av åren 1920 och 1921, 8,500
kronor för år räknat under första halvåret 1922, 12,000 kronor för år under
tiden 1 juli 1922—30 juni 1928 samt 15,000 kronor för år under tiden
därefter;
att Kolmodin vid abessinska utrikesministeriet uppbar en lön av 12,400
franska francs i månaden, varjämte lian åtnjöt fri bostad;
att han vid sin död efterlämnade änkan Eva Amalia Katarina Kolmodin,
född Forsslöf, vilken är född den 14 februari 1887, samt sonen Lars
Olof Togrul, född den 24 januari 1928, vilka numera återflyttat till Sverige;
samt
att behållningen i boet efter Kolmodin kan beräknas till 20,000 å
25,000 kronor.
Änkefru Kolmodin har hos Kungl. Majit anhållit örn vidtagande av åtgärd
för beredande av pension åt henne och uppfostringsbidrag åt hennes
minderårige son.
I en inom utrikesdepartementet upprättad promemoria i ärendet andres,
bland annat, följande:
På grund av sin ingående kännedom örn förhållandena i Turkiet hade
Kolmodin betytt en synnerligen värdefull tillgång för därvarande beskickning
i ar betsa''vseende. Ävenså sjudas hans under vistelsen i Turkiet
bedrivna vetenskapliga forskningar, bland annat rörande de äldre
svensk-turkiska förbindelserna, ha lämnat beaktansvärda resultat. Hans
anställning vid abessinska utrikesministeriet syntes ur svensk synpunkt
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
böra tillmätas betydelse såsom ägnad att avsevärt främja förbindelserna
mellan Sverige och Abessinien.
Statskontoret bär anfört följande:
För att pension må kunna beredas åt efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst hade, såvitt statskontoret hade sig bekant, plägat
gälla såsom förutsättning, att vederbörande befattningshavare vid sitt
frånfälle innehade dylik tjänst. Så kunde emellertid icke anses hava
varit förhållandet beträffande Kolmodin, vilken för övrigt aldrig varit
ordinarie statstjänsteman. Kolmodin syntes i och med avgången från
befattningen såsom förste legationssekreterare få anses hava lämnat sin anställning
i svensk statstjänst, även örn han sedermera intill sin död kvarstått
såsom legationsråd i disponibilitet. På grund härav och då några
särskilda omständigheter i övrigt icke åberopats, som kunde motivera beviljande
av pension åt Kolmodins änka och minderårige son, funne sig
statskontoret icke kunna tillstyrka bifall till den gjorda ansökningen.
Den omständigheten att Kolmodin vid sitt frånfälle icke kvarstod i utövning
av svensk statstjänst synes mig med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke böra utgöra hinder för beredande åt hans efterlevande
av något understöd av statsmedel. Emellertid finner jag mig icke kunna
förorda pension åt Kolmodins änka, vilken torde vara i tillfälle att genom
förvärvsarbete bidraga till sitt uppehälle. Däremot vill jag icke
motsätta mig, att uppfostringsbidrag beviljas åt den minderårige sonen.
Detta bidrag synes mig skäligen böra bestämmas till 384 kronor för år
och utgå till dess barnet uppnått 18 års ålder.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att legationsrådet i disponibilitet, filosofie doktorn
Johannes Asel Kolmodins och hans efterlämnade
änka Eva Amalia Katarina Kolmodins, född Forsslöf,
minderårige son Lars Olof Togrul må från och
med den 1 november 1933 till och med utgången av det
kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.
2:o.
Förre akademiskogvaktare!! Carl Gustaf'' Lindbergs änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Lindberg var född den 27 april 1855 och avled den 4 maj 1932;
att han från år 1888 intill den 1 oktober 1920 var anställd såsom skogvaktare
vid Uppsala universitets skogsförvaltning;
att han vid sin död efterlämnade änkan Katarina Josefina Lindberg, född
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
Gustafsson, vilken är född den 22 december 1860, samt två söner, av vilka
den ene, född år 1890, är chaufför och den andre, född år 1898, innehar
anställning såsom skogvaktare;
att bouppteckningen efter Lindberg utvisade en behållning av omkring
9,000 kronor;
samt att änkefru Lindberg av de båda sönerna, vilka äro gifta och av
vilka den ene har 4 och den andre 3 minderåriga barn, icke kan påräkna
ekonomiskt stöd.
Uppsala universitets drätselnämnd har i skrivelse den 26 september
1933 gjort framställning örn beredande av pension åt änkefru Lindberg och
därvid erinrat, att de vid Uppsala universitets skogsförvaltning anställda
skogvaktarna numera vore skyldiga att tillhöra vaktbetjäningens vid Uppsala
universitet pensionsinrättning för änkor och barn men att de före den
1 juli 1926 icke ägt rätt att ingå i sagda pensionsinrättning, på grund
varav änkor och barn efter skogvaktare, som avgått från tjänsten före
sagda tid, icke vore berättigade till pension från någon pensionsinrättning
vid universitetet eller över huvud från någon statlig sådan inrättning.
Drätselnämnden har vidare meddelat, att, därest skogvaktaren Lindberg
varit medlem av nyssnämnda pensionsinrättning, hans änka skulle därifrån
hava uppburit pension å 320 kronor och gratial å omkring 40 kronor för
år jämte dyrtidstillägg.
Kanslern för rikets universitet har tillstyrkt den av Uppsala universitets
drätselnämnd gjorda framställningen.
Statskontoret har, under åberopande av 1933 års riksdags beslut örn pension
till belopp av 300 kronor åt förre akademiskogvaktaren J. Gustafssons
änka (prop. nr 232, p. 5; bankoutsk. uti. nr 36, p. 12; riksd. skr. nr 273),
tillstyrkt pension åt änkefru Lindberg med nyssnämnda belopp, 300 kronor,
att utgå från och med den 1 juni 1932.
Jag anser mig böra förorda, att pension beredes änkefru Lindberg med
det av statskontoret föreslagna beloppet, 300 kronor. Pensionen synes böra
utgå från och med ingången av år 1933.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre akademiskogvaktaren Carl Gustaf Lindbergs
änka Katarina Josefina Lindberg, född Gustafsson, må
från och med ingången av år 1933 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
3:o.
33
Förre tillförordnade föreståndaren För Vara telegrafstation Charles
Frithiof Julius Nordströms änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nordström var född den 6 april 1848 och avled den 30 juni 1933;
att han den 1 april 1858 antogs till extra optisk telegrafist å rikets
västra kust, år 1861 förordnades till föreståndare för optiska telegrafstationen
å Stigbergsåsen och år 1864 för ordnades till telegrafist vid optiska
telegrafinrättningen å Nya Varvet;
att han åren 1871 och 1872 genomgick nedre avdelningen av Chalmerska
slöjdavdelningen i Göteborg och jämväl godkändes vid inträdesprövning till
övre avdelningen men därefter nödgades avbryta studierna;
att han, sedan de sista optiska telegrafstationerna å rikets västra kust år
1881 indragits, erhöll anställning såsom föreståndare för elektriska telegrafoch
signalstationen å Vinga, vilken anställning han innehade intill utgången
av augusti 1899;
att han därefter tjänstgjorde såsom tillförordnad föreståndare för telegrafstationen
i Vara till den 1 oktober 1915, då han efter 57-årig anställning
hos telegrafverket avgick ur tjänst;
att han från år 1912 intill avgången ur tjänst åtnjöt den för kvarstående
optisk personal i telegrafverkets tjänst medgivna högsta avlöningen
av 2,700 kronor för år jämte fri bostad;
att Nordström av 1915 års riksdag (prop. nr 3, s. 18 — 20, 39 och 40;
riksd. skr. nr 18) beviljades pension till belopp av 2,000 kronor för år,
att utgå av telegrafverkets medel;
att Nordström vid sin död efterlämnade änkan Stina Maja Nordström,
född Gustafsson, vilken är född den 5 juli 1862, samt sju till myndig ålder
komna barn, nämligen två söner och fem döttrar, av vilka senare två äro
gifta och tre ogifta;
att bouppteckningen efter Nordström utvisar en behållning av omkring
3,600 kronor, varav 2,000 kronor fordran hos äldste sonen;
samt att Nordströms änka är i avsaknad av inkomster och ej kan försörja
sig själv.
Beträffande änkefru Nordströms möjlighet att av sina barn erhålla bidrag
till sin försörjning inhämtas av utredningen i ärendet huvudsakligen följande:
Av
barnen vore äldste sonen, vilken vore bosatt i Göteborg, frånskild
och enligt domstols utslag underhållsskyldig gent emot sin familj. Han
ägde visserligen den lägenhet, i vilken änkefru Nordström och i livstiden
jämväl hennes man bott. Lägenheten vore emellertid intecknad för ett
belopp, som med 7,000 å 10,000 kronor syntes överstiga antagligt saluvärde.
Den nu nämnde sonen vore urståndsatt att bidraga till moderns försörjning
och kunde icke ens betala fastigheten åvilande gäldräntor, vilka i utbyte
mot hyresförmån bestredes av de tre ogifta systrarna. Dessa, vilka vore
Bihang till riksdagens protokoll toni. 1 sami. Nr 2i6 — 2i8.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
anställda vid telegraf- och telefonstationen i Vara, åtnjöte en beskattningsbar
inkomst av tillsammans 7,750 kronor. De övriga döttrarna, av vilka
den ena vore gift med en lantbrukare och den andra med en civilingenjör,
kunde med hänsyn till underhållsskyldighet gent emot egna familjer icke
bidraga till moderns uppehälle. Den yngste sonen, som vore banktjänsteman
i Vänersborg, kunde icke heller lämna bidrag åt modern, enär bans
inkomst åtginge för eget uppehälle.
Änkefru Nordström har bos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande
av pension.
Telegrafstyrelsen har — under hänvisning till 1929 års riksdags beslut
(bankoutsk. uti. nr 26, p. 66; riksd. skr. nr 217, p. 53) i fråga om pension
åt föreståndaren för Vinga telegraf- och signalstation A. P. Hanssons änka
Anna Elin Hansson — hemställt, att änkefru Nordström måtte från och
med den 1 juli 1933 komma i åtnjutande av en årlig pension av 720 kronor,
att utgå av telegrafverkets medel.
Statskontoret har anslutit sig till telegrafstyrelsens hemställan.
Med hänsyn till mannen Nordströms långa tjänstetid och övriga i ärendet
åberopade omständigheter har jag ansett mig kunna biträda det föreliggande
förslaget. På grund härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förre tillförordnade föreståndaren för Vara telegrafstation
Charles Frithiof Julius Nordströms änka
Stina Maja Nordström, född Gustafsson, må från och
med den 1 juli 1933 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av
720 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.
Vad departementschefen ovan under punkterna
lio—3io hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet-.
John O. Karlsson.
340886. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1934:35 Bankoutskottets utlåtande Nr 35 s. 1 i texten