Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming

1934-04-13 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:261, Angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 261.

1

Nr 261.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming;

given Stockholms slott den 13 april 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 april 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den 6 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla fem utredningsmän för verkställande av utredning

och avgivande av förslag rörande organiserandet genom samverkan

mellan fiskarena eller på annat sätt av avsättningen av strömming

från den del av ostkusten, varifrån regelmässig avsättning skedde till

Stockholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 261.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

Genom beslut samma dag tillkallade jag såsom utredningsmän ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. Jeppsson, ordförande,

samt professorn L. Nanneson, fiskeriintendenten Chr. Hessle, fiskeriinstruktören

Hj. Skoglund och fiskaren A. Jansson.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1933 års strömmingshandelsutredning,

hava framlagt dels i skrivelse den 18 december 1933

förslag örn en centralorganisation för fiskerinäringen, vilken skulle hava

till uppgift bland annat organiserandet av strömmingshandeln, och dels

i skrivelse den 29 januari 1934 förslag till organisation av strömmingsfi

skarena.

Efter remiss hava yttranden avgivits över båda förslagen av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen, samt över det sistnämnda förslaget av

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Västernorrlands

län. Lantbruksstyrelsen har i ärendet hört svenska fiskareförbundet.

Kommerskollegium har införskaffat yttrande från Stockholms,

Östergötlands och Södermanlands, Gotlands, Smålands och Blekinge samt

Norrbottens och Västerbottens handelskamrar, Sveriges köpmannaförbund,

svenska fiskhandelsförbundet och Stockholms fiskhandlareförening

u. p. a. Vid länsstyrelsens i Stockholms län utlåtande är fogat yttrande

från hushållningssällskapets i Stockholms län och stad förvaltningsutskott,

vid länsstyrelsens i Uppsala län utlåtande yttrande från länets fiskerinämnd,

vid länsstyrelsens i Östergötlands län utlåtande yttrande från

hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott, vid länsstyrelsens i

Gotlands län utlåtande yttrande från hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott

och Gotlands fiskareförbund, vid länsstyrelsens i Gävleborgs

län utlåtande yttrande från hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott

och vid länsstyrelsens i Västernorrlands län utlåtande yttrande

av Ulföarnas fiskareförening. Därjämte hava yttranden inkommit

från Stockholms läns fiskareförening, Uppsala läns västra kustfiskareförening,

Södermanlands skärgårdsfiskareförbund, Östergötlands kustfiskareförbund,

norra Kalmar läns kustfiskareförbund, Ångermanlands kustfiskareförbund

och organisationskommittén för fiskarenas försäljningsförbund

u. p. a.

Vissa uppgifter angående strömmingsfisket och handeln med strömming.

Utredningsmännen hava i samband med sitt förslag till organisation av

strömmingsfiskarena lämnat en redogörelse rörande strömmingsfisket och

handeln med strömming på ostkusten, varav inhämtas i huvudsak följande.

Strömmingsfiskarenas antal samt strömmingsfångsternas storlek under

år 1931 inom följande län framgå av denna sammanställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 261. 3

Län

Antal

yrkes-

Antal fiskare, som

bedriva fisket

Fångstmängd

kg-

fiskare

såsom binäring

Västernorrlands....................

561

591

5,495,530

Gävleborgs...........................

652

18

4,204,284

Uppsala ................................

....................... 290

16

1,088,984

Stockholms.........................

.................... 546

1,106

2,625,875

Södermanlands....................

...................... 56

210

771,400

Östergötlands .......................

.................... 183

652

926,155

Kalmar (norra delen) .........

....................... 284

321

2,388,526

Gotlands................................

....................... 259

892

1,306,833

Summa 2,831

3,614

18,807,587.

Det naturliga fångstområdet för den strömming, som konsumeras i

Stockholm, är i första hand kusten av Stockholms län. Den årliga mängden

strömming, som fiskats vid Stockholms läns kust, uppgick i medeltal

för åren 1927—1931 till omkring 3,100,000 kilogram med ett värde av

omkring 680,000 kronor. Utom Stockholms läns kust torde Uppsala och

Gävleborgs läns samt norra delen av Södermanlands läns kuster ävensom

under vintermånaderna Gotlands kust vara de områden, varifrån Stockholm

mest regelbundet erhåller strömming. Följande sammanställning

angiver de mängder strömming, som under år 1932 sändes från nämnda

län till Stockholm.

Gävleborgs län

25

ton

Uppsala » ......

337

» (huvudsakligen under maj—november)

Stockholms »

...... 2,981

D

Gotlands »

...... 423

» ( » » december—april)

Södermanlands » ......

24

»

Summa 3,790 ton.

Proportionen mellan de olika länens tillförsel till Stockholm växlar

naturligtvis från år till år. Sammanställningen torde dock giva ett ungefärligt

begrepp örn tillförselns fördelning på de olika länen under de senare

åren. Troligt är emellertid, att tillförseln från Gävleborgs län i allmänhet

är större än vad den här meddelade siffran giver vid handen samt

att den från Stockholms län härstammande kvantiteten angivits något

för hög, då däri inräknats en del mindre partier strömming, vilkas ursprungsort

ej varit känd.

Till Stockholm ske fisktransporterna med järnväg, ångbåt eller automobil.

Järnvägarnas betydelse för strömmingstillförseln har emellertid

under de senaste åren starkt avtagit. Någon större betydelse hava endast

Saltsjöbanan, med vilken år 1932 transporterades omkring 75,000

kilogram, och Stockholm—Nynäs järnväg, med vilken 1932 infördes

sammanlagt omkring 645,000 kilogram strömming, därav 445,000 kilogram

fiskade i Nynäshamnstrakten och 200,000 kilogram vid Gotland.

Även ångbåtarna hava förlorat en stor del av sin förra betydelse för

strömmingstransporten från Stockholms skärgård. Endast omkring 25

procent av den strömming, som införes till Stockholm, torde nu transporteras

med ångbåt; däri äro då ej inräknade transporterna mellan Gotland

och Nynäshamn.

Det viktigaste transportmedlet för strömmingens införande till Stock
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

holm är automobilerna. Åtskilligt mer än hälften av all till Stockholm

införd strömming torde forslas med automobil.

Fraktkostnaderna för strömming från några av de viktigare avsändningsorterna

till Stockholm framgå av följande sammanställning.

Från Vaxholm (ångbåt) ................ c:a 1 öre per kg.

» Möja » ............... » 2 » » »

» Nynäshamn (järnväg) ......... » I.32 » » 3»

» Visby (järnväg + ångbåt) » 3.12 » » »

» Öregrund (automobil) »3 — 4 » » » (enl. uppskattning).

Till Stockholm torde årligen införas omkring 3,400,000 kilogram strömming.

Denna kvantitet torde nära motsvara den genomsnittliga årskonsumtionen.

Understundom införes emellertid en del strömming, som ej

kan vinna avsättning. I prisbildningshänseende spelar närvaron även av

ett ganska obetydligt överskott en väsentlig roll. Man torde emellertid våga

det antagandet, att den årliga kvantiteten i Stockholm konsumerad strömming

endast föga understiger mängden av den dit inlörda kvantiteten.

En betydande del av partihandeln nied strömming sker genom Stockholms

fiskhall. Vid denna, som sorterar under Stockholms stads slakthusoch

saluhallsstyrelse, finnes till allmänhetens tjänst anställd en kommissionär,

som mottager fisk till försäljning. I fiskhallen förekommer försäljning

av strömming dels å auktion och dels under hand, vid vilken senare

försäljning kommissionären närmast är att betrakta såsom en privat

partihandlare, som säljer varor i kommission. Förutom kommissionärer

finnes i Stockholm endast ett tiotal handlande, som bedriva återförsäljning

av strömming i parti.

Försäljning från fiskarena direkt till konsumenterna förekommer endast

i obetydlig utsträckning. Icke heller spelar torghandeln med strömming

någon större roll. Däremot förekommer i viss utsträckning, att fiskarena

med förbigående av engrossisterna lämna sina fångster direkt till

minuthandlarna. Största delen av den strömming, som försäljes i Stockholm,

erhålla emellertid minuthandlarna genom den kommunala fiskhallens

eller de privata engrossisternas förmedling.

För att söka åstadkomma en jämnare och efter det verkliga marknadsläget

mera avpassad prissättning för såväl parti- som minuthandeln

tillsattes 1929 under medverkan av Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse

en noteringskommission för strömmingshandeln. Denna

kommission bestod ursprungligen av en representant för producenterna

(först utsedd av Stockholms läns och stads hushållningssällskap, senare

av Stockholms läns fiskareförening), en representant för iiskhandlarna (utsedd

av Stockholms fiskhandlarelörening) samt en representant för slakthus-

och saluhallsstyrelsen. På lämpliga platser vid de viktigare iniörsellederna

till Stockholm anställdes genom fiskareföreningens försorg rapportörer,

vilka varje morgon till fiskhallen lämnade uppgift på de kvantiteter

strömming, som voro på väg till Stockholm. Med ledning av rapporterna

satte kommissionen ett noteringspris, avsett att motsvara producenternas

försäljningspris brutto, alltså inklusive de kostnader, som åvilade

partihandeln. Minuthandlarna satte därefter sitt utförsäljningspris

25 öre högre än noteringspriset. Snart uppstod emellertid, särskilt bland

fiskarena, missnöje med noteringsverksamheten, framför allt därför, att

fiskarena ej med ledning av noteringspriset kunde avgöra, vilket pris

de själva skulle erhålla, då ju de kostnader, partihandlarna pålade sitt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

inköpspris, ingingo i noteringspriset. Det gjordes dessutom gällande, att

noteringspriset ej motsvarade marknadsläget. Vid många tillfällen infördes

även betydande kvantiteter strömming utan att bliva på förhand

rapporterade, varigenom noteringsverksamheten i hög grad försvårades.

Fiskareföreningen beslöt därför att från maj 1933 ej längre låta representera

sig i noteringskommissionen och inställde även rapporteringsverksamheten.

Noteringen pågår fortfarande men kan utan ledning av förhandsrapporter

örn tillförseln endast giva en mycket osäker uppfattning

om marknadsläget. Under nuvarande förhållanden med en i stort sett

okontrollerad tillförsel fluktuera strömmingspriserna i Stockholm högst

väsentligt från dag till dag. Detta medför, att även de priser, fiskarena

få för sina fångster, äro underkastade starka växlingar. Men icke endast

det pris, som en och samma fiskare erhåller, varierar från dag till

dag, utan det inträffar ofta, att olika fiskare vid försäljning av sina

fångster samtidigt uppnå helt olika nettopriser. En undersökning av

dessa förhållanden har givit vid handen, att t. ex. samma dag nettopriset

för strömming varit flera gånger högre i Vaxholm än i Nynäshamn, under

det att en annan dag förhållandet varit omvänt. På sina håll, t. ex.

i Möja och Gräsö, hava de erhållna priserna understundom varit rent

förlusthringande. Vissa dagar har sålunda priset å dessa platser varit

nere i 3 å 5 öre per kilogram.

Körande de nu rådande missförhållandena med avseende å strömmingshandeln

hava utredningsmännen vidare anfört i huvudsak följande.

Det vore framför allt två faktorer, nämligen varans ringa hållbarhet

och fångstmängdens starka fluktuationer, som vållade de missförhållanden,

som förefunnes med avseende å handeln med färsk strömming. Därtill

komme, att det på vissa kuststräckor, särskilt södra delen av norrlandskusten,

ofta förelåge överproduktion. På grund av strömmingens

lättförstörbarhet funnes ingen möjlighet att genom lagring motverka

prisfall. All försäljning måste ske omedelbart efter fångsten. Detta försvagade

i hög grad fiskarenas ställning gent emot återförsäljarna. Fiskarena

måste på vinst och förlust sända sina fångster till återförsäljarna

och finge ofta först efter ganska lång tid meddelande örn det pris de

erhållit. Även för återförsäljarna uppstode vanskligheter genom fluktuationerna

i tillförseln. Härigenom försvårades en planmässig distribution.

Ofta uppkomme också till följd av den oreglerade tillförseln

svåra stockningar med ty åtföljande starka prisfall. Dessa missförhållanden

hade länge gjort sig gällande men hade blivit särskilt kännbara

under de sista åren, då strömmingsprisen i likhet med prisen på andra

livsmedel visat starkt sjunkande tendens. Strömmingsfiskarena, vilka

alltid levat under tryckta ekonomiska villkor, hade nu flerstädes råkat i

så kritisk belägenhet, att verkligt kraftiga åtgärder erfordrades, örn ej

hela denna yrkesgrupp skulle råka i fullständigt nödläge.

Det hade gjorts gällande, att mellanhandsvinsten vid strömmingshandeln

skulle vara oskäligt hög. Nämnda vinst vore visserligen i en del fall

stor, men man torde i allmänhet hava gjort sig en överdriven föreställning

om densamma. Do stora omkostnader, som vore förbundna med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

strömmingshandeln, förbisåges lätt. Dessa omkostnader torde knappast

kunna väsentligen nedbringas genom att fiskarena själva övertoge distributionen.

Under och omedelbart efter världskriget bildades ett flertal

sammanslutningar bland fiskarena i syfte att med förbigående av återförsäljarna

i såväl parti som minut försälja medlemmarnas fångster. Så

gott som undantagslöst måste emellertid dessa föreningar efter kort tid

upphöra med sin verksamhet. Medlemmarna finge därvid ofta vidkännas

kännbara förluster. En organisation av denna typ vore därför icke

att förorda.

Utredningens förslag örn, str emmingsf iska renas organiserande.

Då det gällt att finna en organisation för strömmingshandeln, som vöre

ägnad att i största möjliga mån motverka de nuvarande missförhållandena,

hava utredningsmännen ansett den lämpligaste formen vara en anordning

med samverkande ekonomiska föreningar bland fiskarena med

huvudsaklig uppgift att dels samla dessas utbud av strömming på ett fåtal

händer och dels i görligaste mån verka för en reglering av fångsterna.

Organisationen skulle åtminstone icke till en början själv handhava

distributionen, utan denna skulle överlåtas åt de privata företagarna.

Utredningsmännen funne emellertid tydligt, att organisationen genom att

behärska förstahandsutbuden komme att få makt att förhindra icke önskvärda

företeelser i fråga örn distributionen. Organisationen skulle även

pa annat sätt kunna främja sina medlemmars ekonomiska intressen t. ex.

genom anläggning av salterier och därmed jämförliga inrättningar samt

genom gemensamma inköp av fiskredskap och andra förnödenheter. Vid

Uppbyggandet av denna organisation syntes det utredningsmännen lämpligast,

att fiskarena inom mindre områden med i stort sett gemensamma

intressen och förhållanden sammanslöte sig i primärföreniugar, fiskareföreningar,

samt att dessa därefter inginge som medlemmar i större sammanslutningar,

fiskförsäljningsföreningar. Utredningsmännen hava vidare

härom anfört följande.

Det geografiska verksamhetsområdet för varje fiskförsäljningsförening

borde givas en sådan omfattning, att kusten uppdelades på ett fåtal

föreningar.^ Varje förenings område borde utgöra en naturlig enhet beträf

tande såväl tillförsel- som distributionsförhållandena. Genom att försäljningsföreningarnas

verksamhetsområden gjordes stora vunnes större

enhetlighet i verksamheten. Därigenom kunde en kvalificerad affärsledning

lättare åstadkommas utan att kostnaderna bleve för betungande.

En förutsättning för organisationen vore, att dugande personer erhölles

för ledningen av densamma. Såväl fiskareföreningar som fiskförsäljningsföreningar

borde vara ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet

Organisationens uppbyggande underlättades därav, att en stor del av

fiskarena redan vore sammanslutna i små lokalföreningar. Dessa vore

visserligen i de flesta fall ideella men kunde lätt ombildas till ekonomiska

föreningar.

Någon för hela organisationen gemensam ledning torde icke vara nöd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

vändig. Skulle framdeles en sådan anses önskvärd, kunde densamma utan

svårighet åstadkommas.

Utredningsmännen hava utarbetat förslag till stadgar för fiskareföreningarna

och fiskförsäljningsföreningarna. Dessa innehålla huvudsakligen

följande bestämmelser.

Medlem i fiskareförening skall vara leveransskyldig till föreningen och

denna i sin tur till fiskförsäljningsföreningen beträffande all den strömming,

som är avsedd till återförsäljning. Styrelserna för såväl fiskförsäljningsförening

som fiskareförening skola för hindrande av överproduktion

äga besluta inskränkning i medlemmarnas rätt att leverera sina

fångster. Leveransskyldighet skall föreligga även i de fall, då medlem

bedriver fiske och ilandför sin fångst utom föreningens ordinarie tillförselområde.

Själva affärsverksamheten skall i största möjliga utsträckning vara

koncentrerad till fiskförsäljningsförenings styrelse. Denna skall utse en

affärsledare med uppgift att handhava den löpande verksamheten. Denne

skall äga att med ledning av från fiskareföreningarna avgivna rapporter

bestämma rörande fångsternas försäljning till olika uppköpare samt

angående eventuellt behövliga inskränkningar i fångsterna enligt styrelsens

direktiv. Dessutom skall han tillse, att medlemmarna en gång

i veckan erhålla likvid för levererad strömming. Likviden skall bestämmas

enligt s. k. poolsystem, d. v. s. sammanlagda beloppet av försäljningssummorna

för den per dag mottagna kvantiteten av samma kvalitet skall

divideras med nämnda kvantitet, oavsett örn denna i sin helhet vunnit

avsättning eller ej. Från hruttolikviden, som tillkommer varje medlem,

må göras avdrag med visst belopp per kilogram för täckande av omkostnader

m. m. Slututdelning skall ske varje år efter bokslut.

Medlemmarna skola vara bundna vid föreningen för fem år. Varje

medlem i fiskareförening skall kontant erlägga 2 kronor såsom inträdesavgift

i föreningen. Dessutom skall varje medlem erlägga en insats

å minst 25 kronor, varav 10 kronor skola gå till fiskförsäljningsföreningen.

För att underlätta erläggandet av insatserna skall endast 1 krona behöva

betalas kontant och resten erläggas sålunda, att vid likvidering av den

levererade fisken 0.2 öre avdrages för varje kilogram.

Insatserna i fiskförsäljningsförening skola lyda å 10 kronor. Varje medlem

skall deltaga med minst så många insatser, som motsvara dess eget

medlemsantal. En insats skall inbetalas kontant vid inträdet samt resten

inom två år.

Av medlemmarnas vid räkenskapsårets slut redovisade tillgodohavanden

skall årligen till en reservfond avsättas O.i öre för varje kilogram

fisk, som under året levererats till föreningen. Dessutom skall av överskottet

på föreningens verksamhet, sedan insatskapitalet förräntats med

5 procent, hälften överföras till reservfonden och hälften till en riskfond.

Därest överskottet ej uppgår till 5 procent av inbetalda insatserna, skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

detsamma i sin helhet överföras till reservfonden. Till upplysnings- och

propagandaverksamhet skall få användas högst en fjärdedel av det belopp,

som årligen avsättes till riskfonden.

Utredningsmännen hava föreslagit, att organiserandet av strömmingsfiskarena

måtte överlämnas till svenska fiskareförbundet. Till denna fråga

återkommer jag vid redogörelsen för utredningens förslag till centralorganisation.

Utredningens förslag till förordning angående auktoriserade strömmings
försäljningsföreningar.

För att giva den föreslagna organisationen av strömmingsfiskarena erforderlig

styrka hava utredningsmännen föreslagit, att Kungl. Majit skulle

erhålla befogenhet att medgiva fiskförsäljningsförening tillstånd att, med

uteslutande av andra, från fiskarena eller fiskareföreningarna inom försäljningsföreningens

område inköpa färsk strömming för återförsäljning.

Förening, som erhölle sådant tillstånd, skulle benämnas auktoriserad

strömmingsförsäljningsförening. Utredningsmännen hava uppgjort förslag

till förordning angående dylika föreningar. Såsom motivering till

förslaget hava utredningsmännen anfört i huvudsak följande.

f..Talrika försök hade förut gjorts att organisera fiskarena i försäljningsforeningar.

Dessa försök hade emellertid i de flesta fall misslyckats. En

av orsakerna härtill hade varit fiskarenas bristande solidaritetskänsla.

Förståelsen för sammanhållningens betydelse hade visserligen under senare

tiden utvecklats bland fiskarebefolkningen. Det vore dock att befara,

att den föreslagna organisationen skulle få liknande svårigheter att

kämpa emot, örn ej åtgärder vidtoges i syfte att motverka illojal konkurrens

från utomståendes sida. Det mest effektiva medlet mot en sådan konkurrens

vöre, att tvångsanslutning till organisationen genomfördes. Ett

sådant ingrepp i den enskildes handlingsfrihet vore emellertid mindre

lämpligt. Mycket skulle dock vinnas, örn kontroll åstadkommes beträffande

utbuden från fiskare, som stöde utanför organisationen. För uppnående

av detta syfte vore det önskvärt, att samtliga fiskare inom en

fiskförsäljningsförenings område bleve hänvisade att göra åtminstone

större utbud genom föreningen. Försäljningsföreningarna borde därför

kunna få tillstånd att, med uteslutandé av andra, från fiskare eller sammanslutningar

av fiskare inom sina respektive områden uppköpa färsk

strömming i större partier för återförsäljning.

Förslaget angående auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar innebär

i övrigt följande.

Hinder skall icke möta för utanför sådan förening stående att inköpa

mindre myckenhet strömming än 50 kilogram per dag. Auktorisation av

en försäljningsförening skall få ske, endast därest föreningen representerar

minst 55 procent av antingen strömmingsfångsten inom föreningens verksamhetsområde

eller inom samma område verksamma strömmingsfiskare.

Föreningen skall styrka sig förfoga över för rörelsen nödiga penningmedel

ävensom visa sig i övrigt kunna på ett tillfredsställande sätt omhänder
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 261.

hava den verksamhet tillståndet avser. Det skall åligga auktoriserad

strömmingsförsäljningsförening att i samma utsträckning som från föreningens

egna medlemmar mottaga färsk strömming från andra inom föreningens

område verksamma fiskare eller sammanslutningar av fiskare.

Auktoriserad försäljningsförening skall varje vecka kontant betala under

nästföregående vecka inköpt strömming. Därvid skall i skriftlig avräkning

angivas de priser, som utgått för under varje dag levererad strömming.

Vid beräknandet av detta pris skall föreningen äga göra avdrag,

som motsvara skäliga omkostnader för föreningens verksamhet. Avdraget

skall ske med lika belopp per viktsenhet av samma kvalitet för samtliga

leverantörer inom samma område. Tillstånd, som avses i förslaget, må

meddelas på två år men skall kunna återkallas under vissa förutsättningar.

Lantbruksstyrelsen skall handhava frågor avseende tillämpningen av de

föreslagna bestämmelserna. Det skall ock tillkomma lantbruksstyrelsen

att utfärda de ytterligare föreskrifter för föreningarnas verksamhet och

för kontroll över densamma, som befinnas erforderliga. Slutligen hava

meddelats vissa straffbestämmelser.

Till utredningsmännens förslag har fogats särskilt yttrande av en av

utredningsmännen, fiskeriinstruktören Skoglund, som yrkat, att ett minimipris

på strömming av 10 öre per kilogram måtte fastställas samt att

åtgärder måtte vidtagas för att stödja strömmingsfiskarena genom importreglering

av fisk.

Utredningens förslag till centralorganisation.

Utredningsmännen hava, såsom nämnts, i skrivelse den 18 december 1933

framlagt förslag örn en centralorganisation för fiskerinäringen. Organisationen

skulle hava till uppgift bland annat att organisera strömmingshandeln

enligt de grunder, för vilka i det föregående redogjorts. Beträffande

organisationens uppgifter i övrigt hava utredningsmännen i huvudsak anfört

följande.

Organisationen skulle bliva av betydelse även för andra syften än det,

utredningen närmast avsett, nämligen bildandet av sammanslutningar för

ordnande av strömmingshandeln. Genom den speciella erfarenhet organisationen

under detta sitt arbete skulle vinna, torde den nämligen sa småningom

kunna bliva särskild skickad att bliva rådgivande och stödjande

organ, då frågor uppstode örn bildande av nya eller stärkande av redan

förefintliga ekonomiska organisationer inom fiskerinäringen. Organisationen

skulle emellertid även hava till uppgift att tillvarataga fiskerinäringens

intresse i allmänhet och främja ett samarbete mellan olika fiskeriföreningar

samt anordna allmänna fiskerikonferenser. Organisationen

skulle dock icke hava karaktär av någon överstyrelse, som gåve de anslutna

föreningarna direktiv eller på annat sätt toge ledningen över deras

arbete. Organisationen borde bliva av liknande art som Sveriges allmänna

lantbrukssällskap.

Utredningsmännen hava ansett svenska fiskareförbundet vara lämpat

att övertaga rollen av den centralorganisation, som utredningsmännen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

ifrågasatt. Enligt sina stadgar hade förbundet att särskilt arbeta för

ordnande av avsättnings- och transportförhållandena för fisk, för fiskstammens

bevarande och utnyttjande, för ökad användning av fisk som

födoämne, för bildande av lokala fiskareföreningar samt för övriga fiskerinäringens

och fiskarenas intressen. Till förbundet vore anslutna 552

årligen betalande personer, 14 svenska fiskareföreningar samt 19 hushållningssällskap.

Beträffande kostnaderna, som ett genomförande av förslaget

skulle medföra, hava utredningsmännen anfört:

. Förbundets resurser vöre för blygsamma för att tillåta någon mera aktiv

verksamhet. Med undantag för ett årligt statsbidrag på 3,500 kronor

till utgivande av Ny Svensk Fiskeritidskrift hade förbundets verksamhet

hittills bestritts med medlemsavgifter. För år 1932 utgjorde dessa

endast 1,976 kronor. Den 2 juni 1933 hade Kungl. Majit tilldelat förbundet

10,000 kronor i lotterimedel från dragning, som komme att anordnas

i juni 1934. Detta belopp finge med högst 3,000 kronor örn året användas

för ordnandet av inköp av förnödenheter för fiskets behov samt för åtgärder

för förbättring av redskap och fiskesätt ävensom för ordnande av

fiskets ekonomiska bedrivande i övrigt.

_ Ett av de första villkoren för att förbundet skulle kunna fylla den funktion,

utredningsmännen tilltänkt detsamma, vore att möjlighet funnes att

anställa en kompetent person, som helt kunde ägna sin tid åt förbundet

och som sattes i tillfälle att företaga resor till olika delar av landet och

dessutom hade en expeditionslokal till sitt förfogande.

Omkostnaden härför beräknades till följande belopp.

Lön ............................................................................................... 8,500 kronor

Rese- och traktamentsersättning................................................... 3,500 »

Hyra av expeditionslokal, skrivhjälp, skrivmateriel, telefon

o. s. v......................................................................................... 3,000 »

15,000 kronor.

Dessutom torde till en början ett bidrag av 2,000 kronor vara behövligt

för sammanträden, utredningar o. s. v.

Vid startandet av den mera utvidgade verksamheten komme förbundet

att få vidkännas en del engångsutgifter. Dessa kunde lämpligen bestridas

med lotterimedlen.

Arbetet med organiserandet av strömmingsfiskarena komme att kräva

omfattande propagandaverksamhet och kunde näppeligen utföras utan

hjälp av biträden i de olika orterna. Till bestridande av utgifterna härför

borde förbundet erhålla ett engångsanslag å 10,000 kronor.

I anslutning till det anförda hava utredningsmännen hemställt, att

svenska fiskareförbundet måtte erhålla, förutom anslaget till Ny Svensk

Fiskeritidskrift, dels ett årligt anslag av 17,000 kronor och dels ett engångsanslag

av 10,000 kronor för organiserandet av strömmingshandeln.

Dessutom har gjorts viss hemställan i avseende å användningen av de

föreningen beviljade lotterimedlen.

Y ttr anden.

De myndigheter och korporationer, som yttrat sig över utredningsmännens

förslag, hava i allmänhet tillstyrkt eller i allt fall icke ställt sig av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

visande mot förslagen att organisera strömmingsfiskarena i ekonomiska

föreningar och att anförtro organisationsarbetet åt svenska fiskareförbundet.

Däremot hava från ett flertal båll framförts betänkligheter mot

förslaget att lämna ströinmingsförsäljningsföreningarna ensamrätt att

inköpa strömming till återförsäljning i parti.

Samtliga förslagen hava biträtts eller i allt fall icke avstyrkts av följande

myndigheter och korporationer, nämligen lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Gotlands

och Västernorrlands län, hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Stockholms län och stad samt i Östergötlands, Gotlands och Gävleborgs

län, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, Uppsala

läns fiskerinämnd, Stockholms läns fiskareförening, Gotlands fiskareförbund,

Östergötlands kustfiskareförbund, Ångermanlands kustfiskareförbund,

Ulföarnas fiskareförening och organisationskommittén för fiskarenas

försäljningsförbund.

Förslagen hava avstyrkts av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands

och Kalmar län, Östergötlands och Södermanlands samt

Smålands och Blekinge handelskamrar ävensom svenska fiskhandelsförbundet,

Stockholms fiskhandlareförening, Södermanlands skärgårdsfiskareförbund

och norra Kalmar läns kustfiskareförbund.

Förslaget örn ensamrätt för försäljningsföreningarna att inköpa färsk

strömming har avstyrkts men förslagen i övrigt hava tillstyrkts av länsstyrelsen

i Gävleborgs län, Norrbottens och Västerbottens handelskammare

samt Sveriges köpmannaförbund.

Ur de i huvudsak avstyrkande yttrandena må här återgivas följande.

Överståthållarämbetet har väl funnit ett stort behov föreligga av åtgärder

för ett rationellt ordnande av handeln med färsk strömming i syfte

att tillförsäkra strömmingsfiskarena en tillräcklig och säker vinst men

har å andra sidan ifrågasatt, huruvida åtgärder av den omfattning och

vidlyftighet som de föreslagna kunde vara lämpliga och för vinnade av

åsyftat ändamål oundgängliga. Överståthållarämbetet har vidare anfört:

Osannolikt förefölle det icke, att de tilltänkta anordningarna i praktiken

skulle komma att visa sig innebära en överorganisation med åtskilliga

av en sådans olägenheter. För att vinna någon säkerhet för att en

sådan farhåga icke vore berättigad vore erforderligt, att undersökning

verkställdes angående omkostnaderna för förvaltningsorganisationen. Den

hittillsvarande betydande avsättningen av strömming torde bero på varans

prisbillighet. Det vore ingalunda uteslutet, att kostnaderna för försäljningsapparaten

komme att bidraga till sådan stegring av varupriset,

att konsumtionen komme att väsentligen nedgå och därmed hela syftet

med de föreslagna anordningarna äventyrades. — Vad särskilt förslaget

örn förordning angående auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar

anginge, torde detta innebära ett i den allmänna näringsfriheten

ingripande monopol, i och för sig mindre tilltalande men desto meia betänkligt

som detsamma icke vore avsett att galla för hela landet. Härtill

komme, att föreskrifterna, som säkerligen skulle locka till talrika överträdelser,

bleve i hög grad svåra att övervaka. Överståthållarämbetet förordade

ytterligare utredning av frågan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ansett, att ett förverkligande av denna

omfattande organisation på en gång icke läte sig göra. Det syntes lämpligare

att tillsvidare låta anstå med förslaget örn tillskapande av försåt

jningsföreningar. Dessa syntes obehövliga och för den fria handeln

t. o. m. skadliga. Det avsedda syftet torde kunna vinnas genom lokala

fiskareföreningar.

Sveriges köpmannaförbund har särskilt framhållit, att genom inrättande

av ett monopol för strömmingsförsäljningsföreningarna tillskapades en ny

mellanhand, vilken torde taga en del av fiskarenas förtjänst.

Södermanlands skärgårdsfiskareförbund har framhållit liknande synpunkter

samt därjämte uttalat, att såsom stadgarna för fiskaretöreningarna

utformats av utredningsmännen det vore fördelaktigare för fiskarena

att stanna utanför föreningarna än inträda i desamma.

Ur yttrandena i övrigt, såvitt dessa beröra frågan örn strömmingsfiskarenas

organiserande och viss ensamrätt för strömmingsförsäljningsföreningarna

till inköp av strömming, må anmärkas följande.

Kommerskollegium: Vad som i förslaget kunde vara ägnat att möta

betänkligheter vore monopoliseringen av strömmingshandeln. Att detta

innebure ett betänkligt avsteg från näringsfriheten vore obestridligt. Å

andra sidan måste man göra klart för sig, att, örn den nya organisationer!

icke erhölle den föreslagna monopolställningen, dess förmåga att fullgöra

sin uppgift bleve synnerligen svår och måhända omöjliggjord. Då en

solidarisk sammanhållning bland fiskarena knappast kunde förväntas,

skulle mycket snart en viss »outsider»-konkurrens uppstå, som skulle korsa

fiskförsäljningsföreningarnas möjlighet att hålla priserna. Kollegium funne^

det därför vara en väl ur vissa synpunkter beklaglig, men för ändamålets

ernående nödvändig konsekvens av organisationstanken, att en

viss monopolställning inrymdes åt ifrågavarande organisationer.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att den föreslagna organisationen

syntes i sina grunddrag lagd på samma linjer, som under senaste

år tillkomna organisationer för avsättning av jordbruksprodukter.

Det vore tveksamt, huruvida en sådan organisationsform vore fullt användbar

för den yrkesklass det här gällde; det hade alltid visat sig svårt

att sammanföra fiskare inom stora områden till så fasta och så starkt

förpliktande förband som nu avsåges, och man borde ej dölja för sig, att

även örn sådana förband skulle kunna skapas deras hållfasthet torde

komma att utsättas för åtskilliga påfrestningar, i all synnerhet om försäljningsföreningarnas

verksamhet skulle till en början slå mindre

väl ut än de anslutna fiskarena räknat på. Emellertid föranledde denna

tveksamhest icke länsstyrelsen att ställa sig avvisande mot förslaget.

Någon annan framkomlig väg hade icke kunnat anvisas, och, om även

den nu föreslagna organisationen vore att karakterisera som ett försök,

som kunde vara förenat med större svårigheter än utredningsmännen

syntes hava förutsatt, ansåge sig länsstyrelsen dock böra i princip förorda,

att försöket gjordes.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har yttrat bland annat följande. Den

föreslagna organisationen torde bliva till gagn. Vid Gävleborgs läns

kust hade sammanhållningen mellan fiskare nått en sådan utveckling

genom fiskareföreningar och länsförbund, att länsstyrelsen förmodade,

att den allmänna anslutningen till föreningar med åsyftade ekonomiska

uppgifter skulle kunna vinnas utan den tillämnade auktoriseringsåt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 261.

gärden och därmed förbundna tvångsbestämmelser. Till dessa ställde

sig länsstyrelsen mycket tveksam. I varje fall vore det icke tillrådligt

att införa sådant tvång och till förmån för en så knapp majoritet av intressenter,

som utredningen föresloge, innan man närmare undersökt

möjligheten att inom rimlig tid komma fram genom frivilliga åtgärder.

Stockholms läns fiskareförening har uttalat, att förslaget att genom

fångstbegränsning söka reglera tillförseln torde för Stockholms läns vidkommande

vara svårt att genomföra med hänsyn till att fiskarena bodde

isolerade och saknade nödvändig inbördes kontakt. Kontrollen över att

givna order örn fångstbegränsning efterlevdes bleve därigenom svar att

utöva.

Gotlands fiskar ef örhund har anfört: Det av utredningsmännen fram
lagda

förslaget vore uppbyggt på samma principer som sedan tre år tillbaka

brukats av förbundet vid försäljning av färsk strömming till fastlandet.

Detta system hade visat sig hava stora fördelar för fiskarena och

skulle komma att få det i ännu högre grad, örn fastlandets fiskare vore

organiserade på samma sätt och gjorde utbuden av fångsterna gemensamt.

Härigenom skulle ett mera fast samarbete kunna uppnås, fångstmängden

begränsas lika för alla fiskare vid överproduktion och mellanhänderna hållas

efter så, att de icke, såsom nu många gånger vore fallet, toge drygdelen

av vad konsumenterna betalade för varan. Med största tvekan hade

förbundet biträtt förslaget, att, då auktorisering skett av försäljningsförening

och alla fiskare skulle göra sina utbud genom föreningen, de

utom föreningen stående fiskarena skulle hava samma rättigheter som

föreningens egna medlemmar. På så sätt kunde det bliva svårt att förmå

fiskarena att ingå i föreningarna, i all synnerhet som fiskarebefolkningen

vore konservativ och hade stor benägenhet för att »vänta och se hur det

går».

Ulföarnas fiskareförening har föreslagit bland annat, att, då tvångsanslutning

till fiskareförening näppeligen kunde komma i fråga, det måtte

stadgas, att den, som idkade strömmingsfiske men ej vöre ansluten till

fiskareföreningen, skulle erlägga viss avgift till fiskareföreningen per

kilogram langad och lör försäljning avsedd strömming. Avgiftsskyldighet

skulle dock bortfalla, så snart vederbörande inträdde såsom medlem i fiskareföreningen.

Det vore uppenbart, att en sådan skattebestämmelse i hög

grad skulle motverka systemet med utanför fiskareorganisationen stående

fiskeutövare och den ruinerande illojala konkurrensen. All strömmingsförsäljning

borde gå genom fiskförsäljningsföreningen. Medgivandet

att försälja 50 kilogram per dag borde utgå ur stadgeförslagen. I varje

fall borde ett generellt medgivande ej lämnas, utan försäljningsföreningen

borde bemyndigas att, med hänsyn tagen till de lokala förhållandena, lämna

sådant medgivande.

Stockholms handelskammare har funnit förslaget visserligen innebära

ett intrång i den fria handeln men å andra sidan medföra fördelar för

handeln genom hindrande av fluktuationer i partiprisnoteringarna och

stabilisering av tillförseln. Under nuvarande förhållanden hade uppköpare

svårt att vid alltför riklig tillgång å strömming begränsa tillförseln

därav. De torde nämligen vara nödsakade att mottaga all av sina ordinarie

leverantörer erbjuden vara, därest icke möjligheterna att vid sämre

tillgång erhålla dylik skulle försvåras. Om alla utbud koncentrerades till

en enda fiskförsäljningsförening, torde större möjligheter föreligga att begränsa

tillförseln. Härigenom skulle det riskmoment, som nu förelåge för

uppköparna att vid alltför riklig tillgång icke finna avsättning för all

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

inköpt vara, i viss mån bortfalla. Med detta riskmoment måste nu kalkyleras

vid prissättningen. Bortfölle detta, kunde det förväntas, att kostnaderna

för den ifrågasatta avsättningsorganisationen icke skulle i mera

avsevärd mån fördyra varan för konsumenterna. Sagda kostnader torde

dock i förslaget vara väl lågt beräknade. Förslaget borde betraktas såsom

ett försök att lösa frågan örn strömmingshandelns ordnande och förordningen

örn auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar borde därför

givas endast en till tiden begränsad tillämplighet.

Åtskilliga myndigheter hava, i likhet med Stockholms handelskammare,

ansett, att omkostnaden för den föreslagna organisationen komme att överstiga

den av utredningsmännen beräknade av 1 öre per kilogram strömming.

Mot förslaget till förordning angående auktoriserade strömmingsförsäljningsföreningar

hava i remissyttrandena framförts i huvudsak följande

detaljanmärkningar.

Flera myndigheter och enskilda sammanslutningar hava framfört

starka betänkligheter mot förslaget, att auktorisering skulle kunna meddelas

försäljningsförening, som representerade blott 55 procent av inom

föreningens område verksamma strömmingsfiskare. En dylik bestämmelse

har ansetts komma att innebära ett alltför stort tvång på fiskarebefolkningen

och ett alltför starkt intrång i näringsfriheten. Procenttalet har i

allmänhet föreslagits böra höjas till 70 eller 75.

Gotlands handelskammare och Gotlands fiskareförbund hava framställt

erinran mot förslaget, att auktorisering av försäljningsförening skulle

kunna äga rum, örn föreningen representerade minst 55 procent av fångstmängden

inom föreningens område. Det vöre enligt ifrågavarande yttranden

olämpligt, att fångstmängden tillmättes avgörande betydelse, då densamma

varierade avsevärt från år till år. Det kunde även ställa sig svårt

att avgöra, örn förening representerade 55 procent av fångstmängden eller

icke.

Från några håll har anmärkts, att enligt förslaget auktorisation skulle

givas på två år, medan fiskarena skulle bindas vid föreningarna under fem

år. Det har ansetts, att auktorisationen borde givas på samma tid, som

stadgades för medlemskap i föreningarna.

I detta sammanhang må nämnas, att den 13 mars 1934 inlämnats en av

ett stort antal fiskareföreningar undertecknad resolution, däri framställts

önskemål örn bland annat auktoriserade fiskförsäljningsföreningar.

Beträffande frågan örn skapande av en centralorganisation för fiskerinäringen

och örn svenska fiskareförbundets lämplighet såsom sådan organisation

hava olika meningar kommit till uttryck. Dr yttrandena må i

detta hänseende anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att förbundet borde till att börja med koncentrera

sig på ordnande av strömmingshandeln i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmännens förslag och därvid begränsa sig till några

få län. Detta organisationsförsök borde betraktas såsom ett prov, vilket

komme att visa, örn den föreslagna vägen vore framkomlig eller icke.

Skulle försöken icke leda till gynnsamt resultat, bortfölle förbundets största

och viktigaste uppgift och förbundets årsanslag kunde då nedskäras. Mot

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 261. 15

de föreslagna anslagsbeloppen funnes intet att erinra, utan vore dessa behövliga.

Ett flertal myndigheter och korporationer har framhållit, att den föreslagna

centralorganisationen borde bliva ledande organ för försäljningsföreningarna

med befogenhet att lämna dessa föreskrifter och direktiv.

Några korporationer hava ifrågasatt lämpligheten av att anförtro organisationsarbetet

åt svenska fiskareförbundet. Gotlands fiskareförbund

har sålunda föreslagit, att organisationsarbetet borde överlåtas å Ostkustfiskarenas

centralförbund, vilket mera lämpade sig för att organisera de

lokala föreningarna. Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har framhållit, att vid liknande organisationsarbeten inom jordbruket

Sveriges allmänna lantbrukssällskap stått som ledande organ för

arbetet och därvid förvärvat stor erfarenhet på området. Det kunde synas

lämpligt, att denna erfarenhet utnyttjades vid nu ifrågavarande organisationsverksamhet.

Det kunde därför ifrågasättas, örn icke organisationsarbetet

borde uppdragas åt svenska fiskareförbundet och Sveriges allmänna

lantbrukssällskap. Vid den lokala organisationsverksamheten borde lokala

krafter utnyttjas. Inom Gävleborgs län borde arbetet överlämnas till länets

fiskareförbund.

Den förebragta utredningen giver vid handen, att avsevärda brister vid- Departementslåda

distributionen av färsk strömming. Distributionen sker mestadels CÄe^*"- planlöst, och någon reglering av tillförseln till de stora konsumtionscentra

förekommer i regel icke. Fiskarena sända i de flesta fall på vinst och

förlust sina fångster till engrossisterna utan att hava någon närmare kännedom

örn vare sig behovet av strömming på leveransorten eller de priser,

som kunna erhållas. Detta medför, att de priser, fiskarena erhålla, kunna

bliva oskäligt nedpressade och vid riklig tillgång förlustbringande. Även

för partihandlarna medföra bristerna i distributionen stora olägenheter.

Svårigheter uppstå att verkställa tillförlitliga priskalkyler och att beräkna

inköpsbehoven. En av de förnämsta orsakerna till missförhållandena

med avseende å distributionen torde vara bristande samverkan mellan

strömmingsfiskarena. Ett genomförande av utredningsmännens förslag

örn fiskarenas sammanslutande i fasta organisationer torde därför otvivelaktigt

vara ägnat att verksamt bidraga till undanröjande av berörda

missförhållanden. Genom att utbuden av strömming sammanföras i större

enheter bliva möjligheterna för fiskarena att erhålla skälig betalning för

sina fångster helt andra än för närvarande. Särskilt blir detta fallet,

därest såsom föreslagits samarbete inledes i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig

reglering av tillförseln. Genom en sådan reglering kommer

ock engrossisternas arbete med distributionen att underlättas.

Såsom utredningsmännen framhållit har emellertid erfarenheten visat,

att stora svårigheter föreligga att samla fiskarena i dylika sammanslut

ningar. Förut på enskilt initiativ i sådan riktning gjorda försök hava

misslyckats. De väsentligaste anledningarna till dessa misslyckanden torde

hava varit fiskarenas bristande förståelse för sammanhållningens bety

delse och deras svaga ekonomiska resurser, vilka icke medgivit, att några

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

större kostnader nedlagts på organisationens uppbyggande och utvidgande.

Även har medverkat deras spridda och isolerade bosättning. För att ett

tillfredsställande resultat skall kunna vinnas, torde statens bistånd vara

erforderligt. Vid upprepade tilllällen har staten lämnat kooperativa strävanden

inom jordbruksnäringen sitt stöd. Det är att märka, att statens

medverkan nu är påkallad icke för att bilda gentemot den fria handeln

konkurrenskraftiga fiskförsäljningsorganisationer utan för att ernå en

bättre ordning och reda i handeln med strömming. Fördelarna härav

komma såsom av det anförda framgår icke blott fiskarena tillgodo. Jag

förordar alltså, att staten lämnar sitt biträde till strömmingsfiskarenas

organiserande för ifrågavarande ändamål.

Statens hjälp torde i första hand böra lämnas i form av bidrag till organisationskostnaderna.

Därest det avsedda ändamålet skall uppnås, torde

sagda kostnader komma att bliva avsevärda. Ett omfattande propagandaoch

ackvisitionsarbete bland fiskarena torde bliva erforderligt, ett arbete

som med största sannolikhet kommer att bliva synnerligen krävande med

hänsyn till fiskarenas spridda bosättning och deras förutberörda obenägenhet

att sammansluta sig. För att en organisation av ifrågavarande art

skall kunna bliva av verklig betydelse fordras, att strävandena att samla

fiskarena till gemensamt arbete vinna allmän anslutning och att organisationen

omfattar huvuddelen av de fiskare, som äro bosatta inom det

för densamma avsedda verksamhetsområdet. Det torde bliva nödvändigt

att anordna instruktionskurser för utbildande av lämpliga personer att

bedriva organisationsarbetet. Dessa torde därefter böra utsändas för att

genom föredrag, kurser och annorledes verka för spridandet av förståelse

för sammanslutningsidéens betydelse. Såsom i det följande skall utvecklas

torde organisationsarbetet böra inriktas på bildande av ekonomiska

föreningar. Vid startandet av sådana föreningar måste biträde lämnas

på olika sätt. Förslag till föreningsstadgar böra tillhandahållas och bistånd

med anskaffande av lämpliga personer för styrelser och andra uppdrag

meddelas. Att närmare bestämma det belopp, som kan behövas för

täckande av organisationskostnaderna, ställer sig givetvis svårt. Ett belopp

av 25,000 kronor torde emellertid ej vara för högt beräknat.

Arbetet med organisationens genomförande hava utredningsmännen

tänkt sig skola överlämnas till svenska fiskareförbundet. Enligt vad jag

inhämtat är förbundet emellertid icke villigt att åtaga sig uppdraget. Under

sådana förhållanden torde uppdraget böra lämnas till annan fiskareförening,

som Kungl. Maj:t finner lämplig, att utföras efter av Kungl.

Majit godkänd plan. Organisationen torde böra uppbyggas under nödigt

beaktande av utredningsmännens organisationslörslag. Till grund

för organisationen torde böra ligga fiskareföreningar med i allmänhet

mindre verksamhetsområden. Dessa primärföreningar torde böra sammanslutas

i fiskförsäljningsföreningar, vilkas verksamhetsområden böra

lämpligen avvägas med hänsyn till tillförsel- och distributionsförhållan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 261.

deria i fråga om färsk strömming. Föreningarna böra organiseras såsom,

ekonomiska föreningar utan personlig ansvarighet.

För att användas såsom bidrag till organisationsarbetet torde för nästa

budgetår böra uppföras ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor. Erinras

må, att av det under punkten 95 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition

beräknade beloppet av 250,000 kronor enligt propositionerna

nr 135 och 210 allenast 62,430 kronor äskats anvisade. Därest ytterligare

medel, utöver nyssnämnda anslag å 25,000 kronor, skulle erfordras för

ifrågavarande ändamål, torde Kungl. Majit få taga i anspråk behövligt

belopp av det utav riksdagen jämlikt skrivelse den 28 februari 1934, nr 58,

anvisade extra reservationsanslaget av 40,000 kronor till främjande ar

organisationsarbetet m. m. på jordbrukets och fiskets områden. .

För att i händelse av behov kunna stärka organisationens ställning torde,

såsom ntredningsmännen föreslagit och ett stort antal myndigheter tillstyrkt,

böra beredas möjlighet för Kungl. Majit att tillförsäkra fiskföl - säljningsföreningarna ensamrätt att bedriva partihandel med färsk strömming.

De grundläggande bestämmelserna härom torde böra sammanfattas

i en förordning örn viss reglering av handeln med färsk strömming*

Ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag till sådan förordning

torde såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet. Enligt detta förslag

må, där Kungl. Majit så förordnar, partihandel med färsk strömming

under viss tid och inom visst område av riket icke bedrivas utan

tillstånd av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant

tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Den, som erhållit tillstånd att be

driva partihandel, skall vara skyldig att underkasta sig de villkor, som

kunna komma att föreskrivas av Kungl. Majit eller efter Kungl. Majits

bemyndigande av den, som erhållit rätten att medgiva dylikt tillstånd.

Med partihandel förstås sådan handel, som sker till återförsäljare i och för

deras rörelse. För att hindra att fiskförsäljare, verksamma utom det örn

råde, tillståndet avser, skola kunna med förbigående av tillståndsinnehavare

leverera strömming till inom området arbetande detaljhandlare eller

— med undantag för det fall att försäljningen sker för dens räkning, som

fiskat strömmingen direkt till konsumenterna har ytterligare föreskrivits,

att inom området icke må idkas detaljhandel med färsk strömming,

som inköpts från annan än den, som innehar tillstånd att driva partihandel

med färsk strömming. Försäljning av strömming omedelbart från

fiskare till konsument har däremot lämnats fri.

Innan tillstånd, varom här är fråga, meddelas försäljningsförening, torde

Kungl. Majit låta sig angeläget vara att tillse, att föreningen fyller vissa

förutsättningar, ägnade att främja ett tillfredsställande resultat av anord

ningen. Tillstånd lärer sålunda icke böra lämnas, med mindre föreningen

representerar en betydande del av fiskarena inom föreningens verksam

hetsområde. T förevarande hänseende synes lämpligen höra fordras, att

föreningen omfattar antingen 65 procent av samtliga inom dess område verk

Hillring lill riksdagens protokoll 193I soini. Nr ?fi/.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majds proposition nr 261.

samma fiskare eller 75 procent av yrkesfiskarena inom området. Vid med

delande av tillstånd åt försäljningsförening bör vidare såsom villkor uppställas,

att föreningen på ett lojalt sätt utövar sin befogenhet så att annans

berättigade intresse icke kränkes. Föreningen torde sålunda böra vara

s yldig att inköpa strömming även av utanför densamma stående fiskare.

Givetvis ager föreningen därvid bestämma priset så att föreningens kost

nader bliva täckta enligt samma grunder, som gälla vid inköp från förenin

gens egna medlemmar. Föreningen bör tillika bemyndigas ävensom vara

pliktig att medgiva andra, som så önska, att inom föreningens verksamhetsområde

driva partihandel med strömming, under förutsättning att strömmingen

inköpes från föreningen.

Erforderliga bestämmelser angående tillsyn över efterlevnaden av förord

ningen torde i fall av behov få utfärdas av Kungl. Maj:! Därest Kungl.

Majit skulle finna förening, som meddelats tillstånd till försäljning, brista

i sina skyldigheter, bör Kungl. Majit omedelbart kunna återkalla tillståndet.

Den föreslagna anordningen torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet

för längre tid än till och med den 30 juni 1937.

Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposi

tion i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända. hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) för åtgärder till organiserandet av strömmingsfiskarena

anvisa för budgetåret 1934/1935 under nionde

huvudtiteln ett extra reservationsanslag av 25,000

kronor;

2) antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade

förslag till förordning örn viss reglering av handeln

med färsk strömming.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten bifall och förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 261.

19

Bilaga.

Förslag

till

förordning om viss reglering av handeln med färsk strömming.

Härigenom förordnas som följer:

1§.

Partihandel med färsk strömming må, där Kungl. Majit så förordnar,

ander viss tid och inom visst område av riket icke hedrivas utan tillstånd

av Kungl. Majit eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd av

Kungl. Majit överlåtes.

Inom område, där partihandel är beroende av tillstånd, som i första

stycket sägs, må ej idkas detaljhandel med färsk strömming, inköpt från

annan än den, som erhållit sådant tillstånd.

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i

och för deras rörelse. Med detaljhandel förstås ali annan handel.

2 $.

Kungl. Majit äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen

av denna förordning samt angående de villkor, under vilka tillstånd må

åtnjutas. Föreskrifter angående dylika villkor må ock efter Kungl. Majits

bemyndigande och i samband med tillståndets lämnande meddelas av den,

åt vilken rätten att lämna tillstånd må hava överlåtits.

3 %.

Den, som inom område, beträffande vilket förordnande jämlikt 1 § med

delats, i strid mot bestämmelserna i nämnda paragraf driver handel med

färsk strömming, straffes med dagsböter.

4 $.

Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängiggöres

vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgäng till böternas gäldande, skola de

förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majda proposition nr 261.

Denna förordning träder i kraft å dag Kungl. Majit bestämmer och gäller

till och med den 30 juni 1937. I fråga örn sådan under tiden för förordningens

giltighet begången förseelse, som i förordningen avses, skall

vad där är stadgat örn påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda

dag.

»4107 7. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:343 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming. a1 i texten
  2. JoU 1934:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för främjande av fiskarenas avsättning av färsk strömming. s. 17 i texten