Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare stöd från statens sida åt Kalix träindustriaktiebolag

1934-04-27 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:266, Angående ytterligare stöd från statens sida åt Kalix träindustriaktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ■proposition nr £66

1

Nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare stöd

från statens sida åt Kalix träindustriaktiebolag; given

Stockholms slott den 27 april 1934.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april

1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför efter gemensam beredning

med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen:

I proposition den 20 maj 1927, nr 252, föreslog Kungl. Majit riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Majit finge enligt i statsrådsprotokollet över socialärenden

för nämnda dag angivna grunder lämna bistånd till återupptagande

av viss industriell verksamhet i Nederkalix socken i Norrbottens län, dels ock

å riksstaten för budgetåret 1927/1928 bland utgifter för kapitalökning under

titeln »Låneunderstöd» för understöd till återupprättande av viss industriell

verksamhet anvisa ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor, därav att täckas

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr £66. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

av andra statsinkomster än lånemedel 500,000 kronor och att täckas av lånemedel

1,500,000 kronor. Vad sålunda föreslagits bifölls av riksdagen, som i

skrivelse den 8 juni 1927, nr 310, anmälde sitt beslut i frågan.

Kungl. Maj:t föreslog därefter i proposition den 27 januari 1928, nr 38,

riksdagen att medgiva, att vid lämnande av det i förstnämnda proposition avsedda

biståndet till återupprättande av industriell verksamhet i Nederkalix

socken finge tillämpas de grunder, som av föredragande departementschefen

angivits i statsrådsprotokollet över socialärenden för sistnämnda dag. I skrivelse

den 17 februari 1928, nr 19, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit

vad Kungl. Majit sålunda föreslagit.

Slutligen har Kungl. Majit i proposition den 20 mars 1931, nr 197, föreslagit

riksdagen att dels medgiva, att Kungl. Majit finge genom teckning av

aktier ävensom genom vissa andra åtgärder lämna ytterligare bistånd till den

av Kalix träindustriaktiebolag bedrivna industriella verksamheten i Nederkalix

socken, allt i överensstämmelse med av föredragande departementschefen

i statsrådsprotokollet över socialärenden den 20 mars 1931 angivna grunder,

dels ock bland utgifter för kapitalökning under rubriken »Fonden för statens

aktier» till teckning av aktier i nämnda aktiebolag för budgetåret 1931/1932

anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor. I skrivelse den 6 maj 1931,

nr 179, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit vad sålunda föreslagits.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga uppkommen fråga om ytterligare

bistånd till Kalix träindustriaktiebolag.

Tidigare stödåtgärder*.

Beträffande de omständigheter, vilka tidigare föranlett statsmakterna att

ingripa stödjande på berörda område, ävensom i fråga örn de i sådant hänseende

vidtagna åtgärderna ber jag att i huvudsak få hänvisa till omförmälda

propositioner och riksdagsskrivelser av åren 1927, 1928 och 1931. Här vill

jag blott i korthet erinra örn följande.

Frågans behandling år 1927.

Då aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, vilket ägde de i Nederkalix socken

belägna sågverken vid Karlsborg och Båtskärsnäs, nödgades under åren 1924

—1925 inskränka samt under år 1926 nästan helt och hållet nedlägga driften

vid dessa anläggningar, medförde detta inom kommunen en omfattande arbetslöshet.

På grund härav sökte man därstädes bilda ett nytt aktiebolag huvudsakligen

med intressenter från orten, vilket bolag skulle från aktiebolaget

Ytterstfors-Munksund, som gått i konkurs, förvärva sågverket vid Karlsborg

ävensom en bolaget tillhörig sulfatfabrik därstädes, vilken redan tidigare nedlagts,

och iståndsätta dessa anläggninga,r för en årlig tillverkning av cirka

15,000 ton sulfatcellulosa och 8,000 standards sågade trävaror. Underhandlingar

inleddes dels med Ytterstforsbolagets konkursbo örn förvärv av anläggningarna

och dels med domänstyrelsen örn leverans av erforderligt virke från

statens skogar i Norrbotten. Under utredningsarbetet kom man till det resul
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 866.

3

tatet, att det nya bolaget, för att detsammas ställning skulle bliva tillräckligt

stark och för att erforderligt biträde av vissa intresserade skulle säkerställas,

måste hava ett aktiekapital av minst 3,000,000 kronor. Svårigheter mötte

emellertid att anskaffa ett så stort aktiekapital, och sedan andra utvägar förgäves

försökts, vände sig representanter för ortsintresset till Kungl. Maj :t med

anhållan örn statens bistånd för förverkligande av det eftersträvade målet.

Den allmänna plan, från vilken man år 1927 utgick, var i huvudsak följande.

Det skulle bildas ett aktiebolag med ett aktiekapital av minst 3,000,000

kronor. Av minimikapitalet skulle 800,000 kronor tecknas av Ytterstforsbolagets

konkursbo och likvideras genom överlåtande av konkursboets fastigheter

vid Karlsborg med visst mindre undantag, 200,000 kronor tecknas och likvideras

i vanlig ordning av enskilda samt återstoden, 2,000,000 kronor, tecknas

antingen av staten eller av personer inom orten, vilka för ändamålet erhållit

lån av staten. Lånen till dessa personer skulle, åtminstone i huvudsak, förmedlas

av en för ändamålet bildad förening — »Föreningen Nederkalix Industri

u. p. a.» — vilken skulle utlämna lån till sina medlemmar mot revers och

säkerhet av aktier i bolaget, och skulle denna förening av staten erhålla lån

intill ett belopp av högst 2,000,000 kronor mot säkerhet av de reverser, som

lämnades av låntagarna hos föreningen, och de till pant för dessa reverser

lämnade aktierna. Därest icke i form av lån för dylikt ändamål toges i anspråk

hela det belopp av 2,000,000 kronor, som staten skulle tillhandahålla,

skulle staten teckna aktier för återstoden, dock högst för 500,000 kronor. För

att bolagets virkesbehov skulle i huvudsak säkerställas, skulle domänstyrelsen

med bolaget avsluta ett långfristigt kontrakt örn leverans av virke. Två alternativa

förslag till dylikt kontrakt hade uppgjorts, för vilka redogörelse lämnades

i propositionen nr 252 år 1927.

Angående upplånandet av det kapital, som för bolagets verksamhet erfordrades

utöver aktiekapitalet, hade vid tiden för förberedandet av 1927 års proposition

några mera ingående förhandlingar icke förts, men man ansag sig

kunna påräkna, att det kreditinstitut, som varit förläggare för Ytterstforsbolaget,

skulle vara villigt att tillhandahålla det blivande bolaget erforderlig

kredit. Beträffande det sammanlagda kapitalbehovet förelågo olika beräkningar,

vilka finnas återgivna i eller fogade vid omförmälda proposition nr 252

år 1927.

I nämnda proposition nr 252 utvecklade departementschefen de skäl, som enligt

hans mening starkt talade till förmån för att staten trädde hjälpande

emellan, framför allt hänsynen till de befolkningsgrupper, som för sin existens

vöre beroende av ifrågavarande industrier. Jag tillåter mig att i berörda

hänseende liksom ock i fråga örn vad departementschefen anförde rörande

förutsättningarna för det ifrågasatta statsingripandet hänvisa till nämnda

proposition.

Beträffande formen för lämnande av statens bistånd framhöll departementschefen,

att i sådant hänseende föreslagits dels lån för teckning av aktier i det

nya bolaget eller lån till detta bolag direkt, dels aktieteckning i viss omfattning

från statens sida i det nya företaget, dels borgen för lån till aktieteck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

ning. Då frågan i viss mån vore beroende av den finansiering i övrigt av

företaget, som förhållandena anvisade såsom möjlig och lämplig, syntes avgörandet

därutinnan enligt departementschefen böra överlämnas åt Kungl.

Maj:t, med föreskrift dock att högst 500,000 kronor av det ifrågasatta beloppet

finge användas för aktieteckning direkt av staten.

I sin skrivelse den 8 juni 1927 uttalade riksdagen, bland annat, att statens

deltagande i företagets finansiering helst icke borde taga den direkta aktieteckningens

form. I avseende å förslagets detaljer framhöll riksdagen nödvändigheten

av att, innan slutligt avtal örn statshjälpen träffades, trygghet

vunnits för att det blivande bolaget, utöver statshjälpen, förfogade över tillräckligt

anläggnings- och rörelsekapital, varjämte riksdagen uttalade, att

domänstyrelsens medverkan i den planerade hjälpaktionen endast borde lämnas

på ett fullt affärsmässigt sätt.

Frågans behandling år 1928.

I januari 1928 hade arbetet för det nya bolaget fortskridit så långt, att

dess bildande kunde anses säkerställt. Konkursförvaltningen i Ytterstforsbolaget

hade erbjudit sig att teckna aktier för 850,000 kronor. I likvid för

dessa skulle överlåtas dels förut omnämnda fastigheter, dels vissa båtar

m. m., vilka konkursförvaltningen tidigare erbjudit sig att för en köpeskilling

av 50,000 kronor sälja till det nya bolaget. Av medlemmar uti Föreningen

Nederkalix Industri u. p. a. (i det följande benämnd industriföreningen) hade

tecknats aktier till ett belopp av något över 1,500,000 kronor, och det var

meningen, att staten skulle teckna aktier för icke fullt 500,000 kronor, motsvarande

vad som utav det av riksdagen beviljade anslaget, 2,000,000 kronor,

icke toges i anspråk för lån till industriföreningens medlemmar. Även teckningen

av ytterligare erforderligt belopp, 150,000 kronor, kunde anses säkerställd.

Angående villkoren för det lån, som staten skulle lämna industriföreningen,

hade i stort sett enighet vunnits, ehuru formellt avtal ännu icke

kommit till stånd. Enligt särskilt avtal med domänstyrelsen hade för det

nya bolagets räkning skett utstämpling och pågick avverkning av virke till

den myckenhet, som erfordrades för driftens igångsättande.

Emellertid hade svårigheter mött att anskaffa det kapital, som utöver aktiekapitalet

erfordrades för drivande av den tilltänkta verksamheten. På begäran

av den s. k. Kalixkommitténs arbetsutskott hade dåvarande vice verkställande

direktören i svenska trävaruexportföreningen J. L. Ekman i juli 1927

verkställt en förnyad granskning av de tidigare gjorda kalkylerna rörande det

nya bolagets kapitalbehov och rörande bärigheten av företaget. Ekman hade

därvid kommit till det resultatet, att för anläggningarna erfordrades ett belopp

av 4,700,000 kronor och såsom förlagskapital i runt tal 4,250,000 kronor,

därvid han räknat med att det största kapitalbehovet skulle föreligga vid juni

månads utgång, innan skeppningen ännu kommit i gång. Ekman hade vidare

framhållit, att i vissa punkter jämkning borde begäras i det blivande kontraktet

med domänstyrelsen. Efter erhållen del av denna utredning förklarade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

5

aktiebolaget Svenska handelsbanken, att banken, om Kalixkommittén kunde på

annat sätt anskaffa de medel, som erfordrades för sågens och sulfatfabrikens

iordningställande, vore villig att tillhandahålla viss kredit intill ett belopp av

4.500.000 kronor. Såsom säkerhet för lånet fordrade banken dels förlagsinteck-''

ningar, motsvarande kreditens totalbelopp, och dels fastighetsinteckningar till

samma belopp. Det blivande bolaget hade vidare ur industrilånefonden — mot

av statskontoret godkänd säkerhet och på vanliga villkor beträffande lånetid,

amortering m. m. •— beviljats ett lån å 500,000 kronor. Postsparbanken hade

tillförsäkrat bolaget ett lån å samma belopp, 500,000 kronor, på en tid av femton

år, vilket lån skulle vara amorteringsfritt i 10 år och därefter amorteras med

en femtedel varje år. Säkerheten för dessa bägge lån skulle utgöras av två

inteckningar i bolagets fastigheter å vardera 500,000 kronor med samma rätt

inbördes och beträffande förmånsrätten liggande mellan 500,000 och 1,500,000

kronor. Botteninteckningen å 500,000 kronor skulle —- jämte andra inteckningar

med sämre rätt ävensom förlagsinteckningar — tillkomma banken såsom

säkerhet för dess lån.

På angivna sätt skulle erhållas ett kapital av, inberäknat aktiekapitalet,

8.500.000 kronor. För fyllande av återstående kapitalbehov, omkring 500,000

kronor, ifrågasattes, att domänstyrelsen skulle medgiva kredit för betalningen

för rotvärdet av levererat virke under intill ett år längre tid, än som avsågs i de

uppgjorda kontraktsförslagen. Domänstyrelsen skulle med sådan kredit komma

att på en gång hava fordran för rotvärdet av två års virkesleveranser, vilket

värde enligt kontraktsförslagens priser skulle uppgå till omkring en miljon

kronor. Såsom säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande skulle — i

stället för den i kontraktsförslagen förutsatta bankgarantien — lämnas inteckningar

i bolagets fastigheter till belopp, motsvarande nyssnämnda värde och

till förmånsrätten liggande näst efter 3,250,000 kronor.

Rörande den sålunda uppgjorda planen framhöll chefen för socialdepartementet

i propositionen nr 38 till 1928 års riksdag, att densamma i vissa avseenden

avveke från den, som förelegat vid tidpunkten för 1927 års riksdagsbeslut,

i det att dels kapital skulle från statens och statsinstitutioners sida

tillhandahållas i större utsträckning än som då förutsatts, och dels domänstyrelsen

skulle avstå från kravet på bankgaranti, vartill komme att vissa

smärre jämkningar skulle företagas i domänstyrelsens kontrakt. Därjämte

vore enligt departementschefen att märka, att med hänsyn till inträffad ändring

i konjunkturerna de föreliggande kontraktsförslagen, på vilka finansieringsplanen

uppbyggts, dåmera syntes i vissa hänseenden vara mindre fördelaktiga

för staten än vid den tid, då det i förslagen innefattade anbudet avgivits.

Med hänsyn härtill ävensom till den omfattande kredit, som skulle lämnas av

domänstyrelsen, syntes, anförde departementschefen vidare, sagda styrelse icke

för sin del kunna anse den avsedda uppgörelsen såsom en under då inträdda

förhållanden i alla avseenden affärsmässig sådan. Enär behovet av understöd

till lindrande av arbetslösheten i orten vore lika stort som år 1927, syntes det

dock departementschefen uppenbart, att den sistnämnda år beslutade hjälpaktionen

borde fullföljas. Departementschefen föreslog därför, att riksdagens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

medgivande skulle inhämtas till de ifrågasatta jämkningarna i grunderna för

bistånd till återupprättandet av ifrågavarande verksamhet.

Såsom förut omnämnts lämnade 1928 års riksdag det sålunda begärda medgivandet.

I sin skrivelse i ämnet den 17 februari 1928, nr 19, gjorde riksdagen,

bland annat, ett uttalande av innehåll att därest förluster skulle genom

ett beslut i överensstämmelse med propositionen uppkomma för domänverket

eller postsparbanken, riksdagen förutsatte, att sådana förluster skulle av staten

genom skattemedel täckas.

Genom beslut sistnämnda dag bemyndigade därefter Kungl. Maj.t chefen

för finansdepartementet att bland annat teckna aktier högst till ett nominellt

belopp av 500,000 kronor i det nya bolag, som skulle bildas och för vilket

stiftelseurkund blivit upprättad. Med begagnande av detta bemyndigande

tecknades för statens räkning aktier i bolaget till ett belopp av 398,500 kronor,

medan av medlemmar i industriföreningen tecknades aktier till ett värde av

1,601,500 kronor.

Vidare bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 24 februari 1928

chefen för finansdepartementet att å Kungl. Maj :ts och kronans vägnar

underteckna en överenskommelse mellan svenska staten, å ena sidan, och industriföreningen,

å den andra, vilken innehöll bland andra följande bestämmelser.

Under förutsättning att det bildades ett aktiebolag för drivande av fabriksoch

sågverksrörelse vid Karlsborg i Nederkalix socken förband sig staten

att försträcka föreningen ett belopp, motsvarande summan av de av föreningens

medlemmar tecknade aktierna eller alltså 1,601,500 kronor. Det försträckta

beloppet skulle användas till inbetalande av de sålunda tecknade aktierna.

De inbetalta beloppen skulle anses såsom medlemmarnas lån hos föreningen,

och skulle medlemmarna å dessa lämna reverser till föreningen med panträtt

i aktierna.

Till säkerhet för lånet pantsatte föreningen föreningsmedlemmarnas å svenska

staten transporterade reverser nied tillhörande aktier.

Återbetalning av lånet skulle ske på det sätt, att av ursprungliga lånesumman

skulle inbetalas den 30 juni ett vart av åren 1930 och 1931 feni procent,

den 30 juni ett vart av åren 1932 och 1933 sex procent, den 30 juni ett vart

av åren 1934 och 1935 sju procent, den 30 juni ett vart av åren 1936 och 1937

åtta procent, den 30 juni ett vart av åren 1938 och 1939 nio procent samt elen

30 juni ett vart av åren 1940, 1941 och 1942 tio procent.

Lånet skulle vara räntefritt till den 1 januari 1930. Från och med nämnda

dag skulle lånet löpa med ränta, vilken där ej annat följde av vad i kontraktet

vidare sades skulle utgöra fem procent örn året och erläggas årligen den

30 juni. Staten skulle äga påfordra, att räntan från och med den 1 juli 1933

utgjorde högst sex procent örn året, och skulle meddelande örn att staten ville

begagna sin rätt att höja räntan lämnas föreningen senast den 1 juni 1933.

Hade staten icke begagnat denna sin rätt att bestämma räntan till det angivna

maximibeloppet, skulle staten äga att för tiden från och med den 1 juli

1938 påfordra, att räntan skulle utgå med högst angivet belopp, sex procent

örn året.

Därest ränta eller amortering icke erlagts inom tre månader efter föreskriven

förfallodag, skulle staten äga uppsäga lånet att i dess helhet omedelbart

återbetalas.

I händelse föreningen icke fullgjorde sin betalningsskyldighet, skulle staten

äga genast utan föregående hembud eller iakttagande av andra i lag stad
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

7

gade föreskrifter genom pantens realiserande göra sig betäckt för ej mindre

kapitalet och räntan än även de med pantens vård och realiserande förenade

kostnader ävensom att, därest panten icke lämnat tillgång till full betalning,

för oguldna återstoden göra sin rätt mot föreningen gällande.

Överenskommelsen undertecknades av föreningen den 27 februari 1928 och

av chefen för finansdepartementet å kronans vägnar den 3 mars 1928.

Den 29 februari 1928 bildades Kalix träindustriaktiebolag med uppgift

att efter övertagande av de nedlagda industriella anläggningarna vid Karlsborg

i Nederkalix socken därstädes bedriva sågverksrörelse och tillverkning

av sulfatmassa. Enligt bolagsordningen äger Kungl. Majit utse styrelsemedlemmar

jämte suppleanter och revisor med suppleant på sätt i det förut

omförmälda förslaget till stiftelseurkund ifrågasatts. Bolagets aktiekapital

uppgick vid starten till 3,004,500 kronor. Av detta belopp hade statsverket,

som redan anförts, dels direkt tecknat 398,500 kronor, dels ock möjliggjort

aktieteckning från ortsbefolkningens sida genom omförmälda lån å 1,601,500

kronor till industriföreningen, vilket lån statskontoret genom brev den 9 mars

1928 anbefalldes att i enlighet med överenskommelsen utbetala till föreningen.

Å lånet har föreningen uppburit 1,597,700 kronor.

Genom brev den 5 april 1928 bemyndigade Kungl. Majit vidare domänstyrelsen

att med Kalixbolaget träffa avtal rörande virkesleverans. Beträffande

huvudsakliga innehållet i detsamma torde jag få hänvisa till propositionen

nr 197 år 1931 (sid. 8).

Frågans behandling år 1931.

Kungl. Majits proposition till 1931 års riksdag föranleddes av en av Kalix

träindustriaktiebolag hos Kungl. Maj :t gjord framställning, vilken gick ut på

dels nyteckning av aktier från statens sida till ett belopp av 2,000,000 kronor,

dels nytt kontrakt med domänstyrelsen örn virkesleverans och dels jämkning i

priserna enligt det då gällande kontraktet för under vintern 1930/1931 avverkat

virke.

Beträffande det program, som legat till grund för bolagsbildningen, framhöll

bolaget i sin framställning, att detsamma avsett att sågverket skulle iordningställas

för en produktion av 8,000 standards och sulfatfabriken utbyggas

till en kapacitet av 15,000 ton sulfatmassa. Byggnadsarbetet hade fortskridit

så, att sågen kunnat sättas i gång i augusti 1928. Jämnt ett år senare hade

även sulfatfabriken varit färdig och kunnat påbörja driften. Byggnadsprogrammet

hade därmed varit inom avsedd tid genomfört, utan att de beräknade

kostnaderna nämnvärt överskridits.

I fråga örn läget i ekonomiskt avseende framhöll bolaget, att marknaden för

sågade trävaror alltsedan driften vid sågverket kommit i gång varit trög med

oupphörligt fallande priser. Icke desto mindre hade det lyckats bolagsledningen

att bedriva denna gren av verksamheten så, att den gått ihop och till

och med visat något överskott. Däremot hade förhållandena på sulfatmarknaden

utvecklat sig på ett sätt, som vållat bolaget stora förluster. Priset

för sulfatmassa, som vid tiden för bolagets tillkomst stått åtskilligt över 200

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr £66.

kronor per ton och i de kalkyler, som legat till grund för bolagsbildningen, upptagits

till 185 kronor per ton, hade nämligen sedermera sjunkit med mera än

50 %. Redan vid tiden för sulfatfabrikens igångsättande hade priset legat under

185 kronor per ton, och under år 1930, som vore att betrakta såsom bolagets

första verksamhetsår med full drift, syntes medelpriset hava utgjort omkring

100 kronor per ton.

Med aktiebolaget Svenska handelsbanken hade bolaget träffat avtal örn förlagskredit

å högst 4,500,000 kronor, allt i enlighet med vad tidigare planerats.

I anslutning härtill anförde bolaget, att genom det våldsamma prisfallet

å sulfatmassa och i mindre mån även till följd av minskat värde å råvarulagret

i säkerheten för förlagskrediten uppstått en brist, som av banken beräknades

till 1,105,000 kronor och för vilken banken fordrade täckning. Därjämte

hade bolaget en förfallen skuld till domänstyrelsen för levererat virke

å c:a 260,000 kronor. Slutligen erfordrades för driftens upprätthållande under

tiden till den 1 juli 1931 ett driftsförslag av c.''a 635,000 kronor. Det

behövliga kapitalbehovet rörde sig sålunda örn c:a 2,000,000 kronor. Det

syntes bolaget mest rationellt att det erforderliga kapitaltillskottet anskaffades

genom ökning av aktiekapitalet, och borde det nya aktiekapitalet enligt

bolagets mening i sin helhet tecknas av staten.

Bolaget anförde vidare, att i det då gällande kontraktet med domänstyrelsen

icke medgivits någon prissänkning vid sjunkande priser å den färdiga varan,

beroende på att man vid tiden för kontraktets uppgörande ansett sig icke

behöva räkna med någon ytterligare nedgång i trävarupriserna. Följden härav

hade blivit, att bolaget nödgats inköpa huvudparten av sitt råvarubehov

till priser, som läge avsevärt över allmänna marknadens och omöjliggjorde ekonomisk

produktion. I syfte att få till stånd en revision av kontraktet hade

förhandlingar förts med domänstyrelsen, vilka förhandlingar resulterat i ett

förslag till avtal, som vore av beskaffenhet att även vid en vikande konjunktur

möjliggöra driftens upprätthållande. Beträffande de avvikelser, som sagda

avtalsförslag uppvisade i jämförelse med det då gällande avtalet, får jag hänvisa

till propositionen nr 197 år 1931 (sid. 12). Enligt bolaget borde det

gällande kontraktet ersättas av ett kontrakt, innehållande de i avtalsförslaget

intagna bestämmelserna, dock med den jämkning, att det äldre kontraktets

bestämmelser angående betalningstid och säkerhet skulle gälla även i det

nya avtalet.

Efter att hava konstaterat, att läget vore sådant, att det syntes uteslutet,

att bolaget skulle kunna utan ytterligare bistånd i en eller annan form fortsätta

sin verksamhet, framhöll föredragande departementschefen i propositionen

nr 197 år 1931, att en stor del av befolkningen i Nederkalix kommun

och omnejd för sin utkomst vore helt eller delvis beroende av den arbetsförtjänst,

den kunde erhålla genom bolaget. Ett nedläggande av bolagets drift

komme därför att i utomordentlig grad försvåra den omfattande arbetslöshet,

som redan under dåvarande förhållanden vore rådande och som under

årens lopp föranlett vidtagande av åtskilliga hjälpåtgärder från arbetslöshetskommissionens

sida. Denna ökade arbetslöshet skulle givetvis sträcka

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 866.

9

sina verkningar även till befolkningsgrupper, som icke direkt arbetade för bolagets

räkning. Det kunde därför med visshet förutsägas, att en driftsinställelse

vid Karlsborgsverken skulle få ödesdigra konsekvenser för kommunen i

dess helhet samt för statsverket nödvändiggöra långt gående åtgärder till

hjälp åt det växande antalet arbetslösa. Härtill komme de med hänsyn till

Kalixbygdens isolerade läge föreliggande svårigheterna att överföra arbetskraften

till andra orter. I betraktande av de sålunda anförda omständigheterna

ävensom med tanke på de särskilda intressen, staten som den huvudsakliga

skogsägaren hade i dessa trakter, syntes det önskvärt, att bolaget kunde

fortsätta sin verksamhet. Detta kunde emellertid bliva möjligt endast därigenom

att staten tillsköte de för nödigt bistånd åt bolaget erforderliga medlen.

Departementschefen framhöll vidare, att man vid bedömandet av frågan örn

dylikt bistånd icke finge bortse från det förhållandet att, om dåvarande prisförhållanden

komme att förbliva oförändrade under en längre tid, ytterligare

förluster för bolaget icke torde kunna undgås. På grund av den stora betydelsen

ur olika sociala synpunkter av rörelsens fortgång hade departementschefen

dock kommit till den uppfattningen, att staten borde för Kalixbolaget möjliggöra

att i dittillsvarande omfattning fortsätta verksamheten.

Statens insats borde enligt departementschefen bestämmas till 2,000,000

kronor. Rörande formen för det statliga bidraget hade bolaget —• såsom

nämnts -— föreslagit, att detsamma skulle lämnas genom aktieteckning, medan

socialstyrelsen och kommerskollegium, som avgivit gemensamt utlåtande i ärendet,

förordat låneformen. Departementschefen ansåg sig böra förorda, att

tillskottet erhölle formen av aktieteckning. De närmare villkoren för aktieteckningen

skulle ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda. Givetvis borde därvid

tillses, att staten i all önskvärd utsträckning erhölle tillfälle till inflytande

över bolagets ledning och kontroll över dess verksamhet.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet förordade föredragande

departementschefen, att kontraktet med domänstyrelsen borde ersättas med ett

nytt, som närmare anslöte sig till de varierande prislägena. Det nya avtalet

syntes lämpligen kunna avfattas i enlighet med det föreliggande förslaget, därvid

dock bestämmelserna i avtalsförslaget borde jämkas på sätt bolaget ifrågasatt.

Beträffande slutligen priserna för det virke, som avverkades för bolaget

under vintern 1930/1931, tillstyrkte departementschefen, att bolagets hemställan

på det sättet bifölles, att bolaget berättigades att för sagda vinters

virkesleverans erlägga betalning enligt priser, som motsvarade de i allmänna

marknaden gällande. Särskilt avtal skulle därom träffas mellan domänstyrelsen

och bolaget.

I sin förenämnda skrivelse den 6 maj 1931, nr 179, biföll riksdagen Kungl.

Maj:ts i enlighet med departementschefens hemställan gjorda förslag. Riksdagen

uttalade därvid bland annat, att det begärda kapitaltillskottets lämnande

syntes vara oundvikligt. I detta avseende hade riksdagen uppmärksammat

den av departementschefen framlagda motiveringen, vari bland annat

framhållits de allvarliga konsekvenser en driftsinställelse vid Kalixverken

skulle få, i första hand för vederbörande kommun, men ock för statsverket i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

form av långt gående arbetslöshetsåtgärder. Då därjämte till stöd för propositionens

förslag kunde åberopas de opåräknade svårigheter, som uppkommit

genom den inträdda starka konjunkturomkastningen, särskilt kännbar på trävarumarknaden,

hade riksdagen ej ansett sig kunna motsätta sig förslaget.

Riksdagen uttalade därjämte, att den förväntade, att de till buds stående arbetstillfällena

fördelades på sådant sätt, att största möjliga antal arbetare

måtte under olika perioder erhålla arbetsinkomst.

Genom beslut den 8 maj 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet

att å Kungl. Majlis och kronans vägnar teckna aktier i bolaget

å nominellt 2,000,000 kronor. Ifrågavarande aktieteckning fullgjordes därefter.

Vidare uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 21 maj 1931 åt domänstyrelsen

att nied bolaget träffa dels nytt avtal rörande virkesleveranser dels ock

särskilt avtal rörande betalning för leveranserna under vintern 1930/1931, allt

i överensstämmelse med föredragande departementschefens uttalande i propositionen

nr 197 år 1931.

Utredning rörande Kalix träindustriaktiebolag.

Innan jag övergår till en redogörelse för den utredning rörande Kalix träindustriaktiebolags

kapitalbehov och förutsättningarna för fortsatt drift vid

bolagets anläggningar, som innevarande år företagits av särskilda sakkunniga,

torde jag något böra beröra en till socialdepartementet den 5 juli 1933

inkommen skrivelse från bolaget med anhållan, att Kungl. Majit ville av tillgängliga

medel bevilja bolaget ett lån å 1,000,000 kronor mot säkerhet av inteckningar

i bolagets fastigheter.

I skrivelsen har bolaget bland annat anfört följande:

Det år 1930 inträffade prisfallet å bolagets produkter fortsatte även år 1931

och åsamkade bolaget en förlust av i runt tal 760,700 kronor. Detta tvingade

bolaget att hösten 1932 hos domänstyrelsen anhålla örn ett års ytterligare förlängd

kredit å råvaran, vilket också beviljades, sedan frågan underställts

Kungl. Maj:ts prövning. Även år 1932 fortsatte prisfallet på sågade trävaror,

men på grund av den prisförbättring på sulfatmassa, som inträffade

under året, kunde bolaget få driften att gå ihop detta år samt därjämte vidtaga

vissa avskrivningar på lagervärdena, men icke på fastigheterna.

Bolaget framhöll därjämte, att nian måste räkna med att dess skuld till

domänstyrelsen, som vid årsskiftet 1932/1933 uppgick till 981,425 kronor 89

öre och som förfölle till betalning den 15 september 1933, icke skulle kunna

infrias inom föreskriven tid.

Under sommaren 1933 ordnades emellertid bolagets mellanhavande med

domänstyrelsen tillsvidare på det sättet, att bolaget medgavs att till den 1

juni 1934 framskjuta betalningen av ett belopp av 723,706 kronor 30 öre jämte

ränta, sedan skulden i övrigt inbetalts till förfallodagen. Nämnda anordning

vidtogs för att under tiden möjligheterna för sanering av bolaget skulle kunna

bliva föremål för undersökning och prövning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

11

På min hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 19 januari 1934 åt t. £. försäljningschefen

hos domänstyrelsen K. O. Norlin och civilingenjören E. W.

Bosaeus att inom socialdepartementet såsom sakkunniga biträda med utredning

angående Kalix träindustriaktiebolags kapitalbehov och förutsättningarna

för fortsatt drift vid bolagets anläggningar. Den 2 mars 1934 avlämnade

de sakkunniga promemoria i ämnet. Efter en orientering rörande företagets

tillkomst framhålla de sakkunniga i nämnda promemoria, att bolaget icke av

egna medel kunde fullgöra den framskjutna likviden samt att bolagets ställning

i övrigt vore sådan, att det för upprätthållande av drift i den utsträckning,

som bolagets nuvarande resurser medgåve, behövdes viss förstärkning av rörelsekapitalet

utöver vad som erfordrades för gäldande av skulden till domänstyrelsen.

De sakkunniga lämna därefter en redogörelse för bolagets nuvarande

ekonomiska läge och återgiva därvid till en början bolagets balansräkning

för den 31 december 1933, vilken är av följande utseende:

Tillgångar:

Jordbruks- och andra fastigheter........

Sågverks- och brädgårdsanläggningen......

Fabriksanläggningen..............

Inventarier vid sågverket............

» » skogsavdelningen........

» » sulfatfabriken..........

Lager av sågtimmer..............

» » sulfatved...............

Råvaror, stubbören...............

Lager av sågade trävaror............

» » splittved...............

» » träkol................

» » ved.................

» sulfatmassa..............

» » biprodukter.......-......

» » råmaterialier.............

» » sågavfall...............

Lager av förrådsmaterialier:

sågverket............ 51,375: 13

sulfatfabriken.......... 142,065: 25

Pråmar....................

Ångaren »Vikingen»..............

Slup »Motor»..................

Skogsavdelningens förlag............

Diverse personer................

Kassabehållning................

77,033: 77

8,887:18

52.598: 85

329,802: 62

412,262: 88

2,568: 08

523,758:54

11,915:50

300: —

2,603: 50

159,027: —

1,900: —

249,569: 58

500: —

193,440: 38

8,000: —

2,000: —

37,369: 63

544,820: 09

4,350,951: 07

138,519: 80

1,887,648:08

50,000: —

10,000: —

57,288: 06

32,200: 77

357: 39

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Vinst och förlustkonto:

Balanserad förlust från 1932. .

Årets vinst..........

Skulder:

Statskontoret, industrilånefonden

Postsparbanken..........

Domänstyrelsen.........

A. B. Svenska Handelsbanken:

Checkräkning.........

Reverslån...........

Accepter............

Reglerad brandskada.......

Skogsavdelningen ........

Diverse personer.........

Eget aktiekapital: aktiekapitalet . .

Tillgångar enligt förestående . . .

Främmande skulder........

Tillgångar över främmande skulder

1,806,110: 02

2,191:38 1,803,918:64

Kronor 8,913,073:53

...... 315,407:99

...... 500,000: —

...... 1,340,083:01

53,181: 76

1,000,000: —

500,000: - 1,553,181:76

...... 17,700: —

...... 6,049:84

. . . . . .__176,150:93

Kronor 3,908,573:53

. . » 5,004,500: —

Kronor 8,913,073:53

...... 7,109,154:89

. , . . . . 3,908,573:53

. . Kronor 3,200,581:36

Emot balansräkningen hava de sakkunniga framställt erinringar beträffande

dels avskrivningarna, dels ock lagervärdena.

I förstnämnda avseende framhålles, att, då under årens lopp praktiskt taget

inga avskrivningar verkställts, de i balansräkningen upptagna värdena borde

justeras. För den skull hava de sakkunniga upprättat tvenne olika beräkningar.

Jag tillåter mig att beträffande dessa hänvisa till handlingarna i ärendet.

Här vill jag endast framhålla, att avskrivningsbehovet av de sakkunniga

beräknats till 1,131,073, alternativt 903,900 kronor. Då ifrågavarande värden

i balansräkningen äro upptagna med sammanlagt 5,131,660 kronor, skulle

därifrån avgå nyssnämnda belopp och bokvärdet den 31 december 1933 alltså

utgöra 4,000,587, alternativt 4,227,760 kronor. Anläggningarnas taxeringsvärde

utgör 3,493,300 kronor.

I fråga örn lagervärdena anföra de sakkunniga följande:

De i balansräkningen angivna värdena för sågtimmer, sulfatved, sågade varor,

sulfatmassa etc. hava framkommit genom uppskrivning utöver anskaffningsvärdena.

Sålunda har bland annat lagret av sågade trävaror upptagits

till 171:99 kronor per standard i staplarna, inklusive utskott, tak- och ströbräder,

motsvarande efter tillägg av utlastnings- och försäljningskostnader,

stuagerabatter etc. ett genomsnittspris av ej mindre än 195:50 kronor per

standard f. o. b. Detta pris motsvarar visserligen för dagen erhållbara å-priser

för köparnas speciella specifikationer, men torde ej böra tillämpas i ett bokslut,

då detta innebär att tillgodoföra 1933 års bokslut hela den ökade inkomst,

som på grund av nu inträdd förbättring i prisläget kan uppkomma under år

1934. Balansens lagervärden synas under inga förhållanden böra uppskrivas

utöver de verkliga anskaffningsvärdena.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

13

Dessa värden angivas av de sakkunniga för sågtimmer till 29.3 öre och för sulfatved

till 21.5 öre per flottningskubikfot, för sågat virke till 123:25 kronor

per standard och för sulfatmassa till 103: 61 kronor per ton. I balansräkningen

har räknats med respektive 33 öre, 24 öre, 171:99 kronor och 110 kronor.

Lagervärdena skulle efter de sakkunnigas beräkning utgöra för sågtimmer

292,824:75 kronor, för sulfatved 369,318:83 kronor, för sågade trävaror

375,333: 22 kronor och för sulfatmassa 149,820: 06 kronor. I balansräkningen

har i stället upptagits respektive 329,802:62, 412,262:88, 523,758:54 och

159,027 kronor. Skillnaden mellan balansräkningens lagervärden och de av

de sakkunniga beräknade utgör alltså 237,554:18 kronor.

Resultatet av den sålunda reviderade balansräkningen framgår av följande

av de sakkunniga gjorda uppställning, i vilken hänsyn tagits till de olika

beräkningarna i fråga om avskrivningarna:

I bokslutet upptagna tillgångar .

Härifrån avgår:

för avskrivningar.......

å lagervärden .........

Avgår från 1932 balanserad förlust

Återstående värden.......

Avgår främmande skulder ....

Återstår netto tillgångar.....

av det nuvarande aktiekapitalet.

8,915,265

8,915,265

. 1,131,073

237,554

903,900

1,368,627 237,554

1,141,454

7,546,638

1,806,110

7,773,811

1,806,110

5,740,528

3,908,573

5,967,701

3,908,573

1,831,955

2,059,128

motsvarande

36.6 %

41.1 /

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att det icke med hänsyn till

hittills tillämpat förfaringssätt vid bokslutsuppställningarna kunde av föreliggande

förvaltningsberättelser utläsas, huru totalförlusten per den 31 december

1933 fördelade sig på respektive år. Den ojämförligt största förlusten torde

dock belöpa på åren 1930 och 1931.

Aktiekapitalet fördelar sig enligt de sakkunniga sålunda:

Av enskilda personer tecknat och kontant inbetalt . . . 158,100

Av enskilda personer, tillhörande industriföreningen, tecknat

1,597,900, varav inbetalts per 9/2 1934 ..... 204,272: 15

Resterande belopp.................. 1,393,627: 85

utgör alltjämt lån från staten med säkerhet i aktierna.

Av staten direkt tecknat och inbetalt......... 398,500

Summa kontant inbetalt............... 2,154,500

Av kon kursförvaltningen i aktiebolaget Ytterstfors—Munksund

tecknat och genom överlåtelse av fastigheterna

inbetalt1..................... 850,000 3,004,500

Av staten ytterligare direkt tecknat och inbetalt....... .__2,000,000

Summa aktiekapital per 31/12 1933 5,004,500

1 Aktierna hava sedermera övertagits av aktiebolaget Svenska handelsbanken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Av staten hade alltså, framhålla de sakkunniga, direkt eller via industriföreningen

tecknats 3,792,128 kronor eller 76 % av aktiekapitalet. Enskilda personer

hade tecknat 362,372 kronor och konkursförvaltningen i aktiebolaget

Ytterstfors-Munksund 850,000 kronor, utgörande respektive 7 % och 17 % av

aktiekapitalet.

De till säkerhet för bolagets lån liggande inteckningarna fördela sig på sätt

som framgår av följande av de sakkunniga gjorda sammanställning:

A. Fastighetsinteckningar:

1......å 500,000 kronor hos aktiebolaget Svenska handelsbanken

postsparbanken och industrilånefonden

aktiebolaget Svenska handelsbanken

» » $

domänstyrelsen

B. Förlagsinteckningar å sammanlagt 4,500,000 kronor hos aktiebolaget

Svenska handelsbanken.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att skulden hos aktiebolag et

Svenska handelsbanken den 31 december 1933 uppgick till 1,553,182 kronor,

varemot svarade lagervärden å 1,187,296 kronor enligt den reviderade balansräkningen

och förbrukningsartiklar å 193,440 kronor enligt den ursprungliga

balansräkningen, eller sammanlagt 1,380,736 kronor, samt att förlagskrediten

hos aktiebolaget Svenska handelsbanken, som från början avtalats till 4,500,000

kronor, sedermera begränsats till 2,500,000 kronor.

De sakkunniga övergå därefter till att behandla sågverksrörelsen

och framhålla därvid till en början, att sågverksanläggningen vid ombyggnaden

år 1928 utrustats med efter dåvarande förhållanden modernt maskineri, bestående

av 6 snabbramar, 3 kantverk samt klyv- och kapsågar. Brädgårdsanläggningen

upprustades samtidigt med nya högbanor och stapelfötter, kajer och

utlastningsledningar. Enligt de sakkunniga synas samtliga delar av anläggningen

vara väl underhållna och i gott skick.

Till belysning av produktionen och de å densamma belöpande kostnaderna

ävensom medelförsäljningspriserna för åren 1929—1933 meddela de sakkunniga

följande sammanställning:

1929 1930 1931 1932 1933

Sågning stds total........ 10,207 10,836 8,429 8,091- 8,850

S:a kostn. inkl. sågtimmer pr std . 208:15 204:58 173:83 165:38 154:84

Avgår: splittved, hack, spån, ved 6:55 12:75 12:27 11:14 14:50

Nettokostnad pr std....... 201: 60 191: 83 161: 56 154: 24 140: 34

» » » exkl. sågtimmer 80:11 70:97 63:21 62:03 50:81

Medelpris pr std.......Kr. 219: 18 203:63 159:07 148:66 160:20

2 ... .

v

o o

° -p

o o

o o

OjO

»

3 . . . .

»

4a...

. . » 350,000 »

4 b—17 .

. . > 2,150,000 »

»

18—22 .

. . » 2,250,000 »

2>

Summa 6,750,000 kronor

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

15

De sakkunniga anföra därefter följande:

Den under fjolåret uppnådda sågningseffekten av i medeltal 1.46 standards

per ramtimme torde vara i nivå med de bästa inom Sverige med motsvarande

maskineri uppnådda, men effekten är dock ej oväsentligt underlägsen den med

modernare maskineri erhållbara.

Genom modernisering av 4 av de befintliga ramarna, vilket torde låta sig

göra för en totalkostnad av omkring 30,000 kronor, torde dessa 4 ramar i fortsättningen

komma att giva samma produktion per skift som de nuvarande 6

ramarna. Utan sänkning av de nuvarande timförtjänsterna, torde sågningsackorden

härigenom kunna reduceras med 15 ä 20 %.

I brädgården draga de nuvarande högbanorna med axelbärning en arbetskostnad

av omkring 7: 50 kronor per standard, varjämte högbanorna, som dock

för närvarande befinna sig i gott skick, i längden ställa sig dyra i underhåll.

I moderna lågbanebrädgårdar med slipersläggning direkt å grusad plan samt

maskinstapling ställa sig motsvarande arbetskostnader omkring 4 kronor per

standard lägre. En omläggning av erforderlig del av brädgården till lågbanetyp

med staplingsapparater föranleder även samtidigt en omläggning av

det nuvarande råsorteringsplanet. Bolagets disponent har för omläggning av

brädgården approximativt beräknat ett belopp av 400,000 ä 500,000 kronor.

Beloppet torde med stöd av erfarenheter från liknande ombyggnader vid andra

verk böra sättas till 500,000 kronor.

Samtidigt med denna ombyggnad av brädgården bar även av förvaltningen

ifrågasatts behovet av att verket jämväl utrustas med en anläggning för

artificiell torkning av en del av produktionen. Anläggningskostnaden jämte

erforderliga lagerhus och utlastningsanordningar har beräknats till 300,000

kronor.

Dessa moderniseringar, som för övrigt under de senaste tvenne åren genomförts

eller planeras att genomföras vid de flesta av de större Norrlandssågverken,

torde vara ofrånkomliga, i den händelse företaget skall kunna stå sig

i konkurrensen med de övriga modernare verken.

Likaledes förutsättes för en rationell drift vid Karlsborg och ett bättre tillvaratagande

av virket, att anläggningen utrustas med ett effektivt hyvleri.

Ett sådant har bolagets förvaltning tänkt sig kunna inrymma i den nuvarande

sågbyggnaden, ehuru en sådan anordning ej är fullt lämplig ur den synpunkten,

att brandförsäkringspremierna för anläggningen i dess helhet bliva ej

oväsentligt högre än vid en separat uppförd hyvlerianläggning. Kostnaden

kan, inklusive magasiner, ej beräknas lägre än till omkring 75,000 kronor.

Enligt de sakkunnigas mening torde det genom de angivna moderniseringarna

bliva möjligt uppnå ett med omkring 10 kronor per standard förbättrat

driftresultat, motsvarande vid nuvarande drift av cirka 9,000 standards ett

belopp av 90,000 kronor per år och vid ett mera rationellt utnyttjande av anläggningen

till en produktion av 12,000 standards ett årligt belopp av 120,000

kronor. Ränta och amortering av ombyggnadskapitalet motsvarade omkring

85.000 kronor per år.

De sakkunniga framhålla, att sågverksinrättningen efter nu angivna modernisering

skulle komma att stå i ett sammanlagt bokfört värde av omkring

1.495.000 kronor, alternativt efter förut angivna avskrivningar omkring

1.295.000 kronor, och kräva en årlig sammanlagd ränte- och amorteringskostnad

av 140,000 kronor, alternativt 120,000 kronor. Därvid hava dc sakkunniga

för ränta beräknat 5 % och för amortering av såg, brädgård och bostäder

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 266

3 %, av fasta maskiner 7 % och av lösa maskiner 10 %, motsvarande vid 9,000

standards sågning 15:50 kronor per standard och år samt vid 12,000 standards

sågning 11:50 per standard och år, alternativt 14 och 10:50 kronor.

Med 2 effektiva ramar (= 2 rampar) torde dock verket enligt de sakkunniga

kunna producera cirka 15,000 standards per år genom utsträckning av dubbelvaktsågningen

till cirka 9 månader, därvid ränte- och amorteringskostnaden

å anläggningskapitalet skulle kunna nedbringas till omkring 9: 35 kronor

per standard och år, alternativt 8:40 kronor.

I fråga örn cellulosafabriken meddela de sakkunniga, att denna

byggdes åren 1913—1914 för 10,000 tons årsproduktion efter i huvudsak samma

linjer, som följts vid ett flertal anläggningar närmast före och under världskrigsåren.

Utmärkande för det därvid använda s. k. SS-systemet vore, bland

annat, lutindunstning med ångvärme i multipelapparater med utelämnande av

de tidigare vanliga varporna samt utnyttjande uteslutande i ångpannor av värmet

i rökgaserna från smält- och roterugnar. Vidare utelämnades ofta såsom

vid Karlsborg den eljest sedan gammalt brukliga bearbetningen av cellulosan

i kollergångar.

I fråga örn kostnaderna och medelförsäljningspriserna för åren 1929—1933

hava de sakkunniga verkställt följande sammanställning:

1929

1930

1931

1932

1933

Tillverkning: total ton......

6,669

15,848

15,129

17,024

17,309

från rundvirke %........

45.5

52.3

65.2

72.8

80.5

» sågflis %.........

54.5

47.7

34.8

27.2

19.5

Råvarukostnad pr ton vid rundved

55:46

57: 70

45:05

42:57

40:13

D:o per ton vid sågflis......

42:60

40:13

40: 70

40: 55

39: 03

Total kostnad per ton......

160: 55

142: 07

129:86

120:16

115: 06

Avgår terpentin netto......

—

—

0: 25

0: 78

0: 72

Total kostn, pr ton........

160: 55

142: 07

129:61

119:38

114: 34

» » » » eski. sulfatved . .

112:18

92:83

86:25

77:16

74:42

Medelpris pr ton.........

153:07

105: 33

104: 04

125:18

105:12

De sakkunniga anföra därefter följande:

Vid installerandet av nytt maskineri åren 1928—1929 följdes i huvudsak,

såsom också byggnadernas dimensioner och inbördes läge påkallade, den ursprungliga

planen, men med utnyttjande av dennas möjligheter i fråga örn utvidgad

produktion. Vederbörande leverantörer garanterade sålunda en årskapacitet

av 18,000 ton för fabrikens maskinella utrustning. I själva verket

torde denna med i det följande angivet undantag medge en produktion upp till

cirka 21,000 ton per år utan obehöriga materialförluster eller eljest olämplig

överbelastning av anläggningen. Den s. k. minsta sektionen, som bestämmer

den aktuella kapaciteten, ligger för närvarande i sodahuset, som icke kan arbeta

fullt rationellt vid sistnämnda produktionsmängd, ehuru väl denna tillsvidare

torde vara ekonomiskt motiverad även örn utbyggnad icke sker. Försörjningen

med fabrikationsvatten är ävenledes vid nuvarande pumputrustning

relativt knapp, när ogynnsamt, d. v. s. lågt, vattenstånd råder i älven.

Beträffande kabelkranen för vedupplaget, utförd i träkonstruktion år 1919,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

17

bör anmärkas, att den, ehuru alltjämt fullt användbar, är av föråldrad typ.

Samma erinran kan göras beträffande flissållen, som dock tillhöra maskinuppsättningen

från åren 1928—1929. På dithörande område har utvecklingen

emellertid gått särskilt raskt framåt. I övrigt kan den maskinella utrustningen

betecknas som fullt modern. Avsaknaden av maskiner, kollergångar eller

andra, för cellulosans målning innan den bringas i salufärdigt skick medför

dock, som erfarenheten visat, en viss begränsning av varans avsättningsmöjligheter.

Beträffande drif t förhållandena vid cellulosafabriken framhålla de sakkunniga,

att dessa för närvarande giva anledning till erinran i tvenne avseenden,

nämligen beträffande utnyttjandet av arbetskraft och bränsle. De sakkunniga

anföra därvid följande:

Arbetskostnaden torde ligga cirka 3 kronor per ton cellulosa högre än vad

vid föreliggande lönenivå och storlek av anläggningen kan anses normalt.

Detta missförhållande torde under hand kunna avhjälpas utan avskedande^ i

den mån anläggningens kapacitet i högre grad kan utnyttjas och bränslefrågan

kan lösas annorlunda än under senaste år varit möjligt. Sammanlagda

kostnaden för bränsle och förhyrd elektrisk kraft är ävenledes ett par kronor

högre än den, som sannolikt kan erhållas vid rationellt utnyttjande av den för

kokning och torkning erforderliga ångan jämväl till kraftalstring. Dessutom

torde bland annat viss kostnadsminskning kunna påräknas i den mån tillförsel

av bränslehack och kokflis åter, liksom före de senaste två åren, kan ordnas

från närliggande sågverk. Särskilt önskvärt synes därvid ur flera synpunkter

vara, att nuvarande förbrukning av importerade stenkol, motsvarande cirka

7,000 ton årligen vid en tillverkning av 20,000 ton cellulosa, helt eller till största

delen ersättes av sågavfall från orten. Nämnas bör att under år 1933 förbrukades

vid en produktion av 17,300 ton cellulosa cirka 6,000 ton stenkol,

som vid fabriken kostade 108,000 kronor. Kostnaden för köpt elektrisk energi

utgjorde 71,000 kronor. Sålunda utgjorde sammanlagda kostnaden för inköpt

stenkolsbränsle och kraft 179,000 kronor. Med stigande pris på sulfatveden,

vilket torde vara att vänta, blir ökad användning av kokflis från sågverken av

större ekonomisk betydelse än nu, särskilt om viss omläggning av hittillsvarande

barkningsmetod genomföres. Slutligen medför en produktionshöjning

upp till cirka 20,000 ton, vilken kan genomföras med ringa ökning av totalbeloppet

för de fasta kostnaderna, att de sistnämnda fördelas på tillräckligt

stor kvantitet för att, per ton räknat, minskas med cirka 2 kronor. Nuvarande

totala produktionskostnaden torde sålunda på skilda vägar kunna reduceras med

sammanlagt minst 8 kronor per ton vid nyssnämnda utnyttjande av anläggningen.

De sakkunniga meddela, att fabriksledningen för sin del angivit följande

nyanskaffningar såsom för närvarande önskvärda, nämligen ytterligare ett

sodaugnsaggregat jämte utbyggnad, två s. k. rodmills för målning av massan,

en flisfyllningsapparat för kokarna och diverse mindre kompletteringar med

en beräknad kostnad av sammanlagt 231,500 kronor. Med dessa kompletteringar

beräknade ledningen kunna utvinna en ökning av fabrikens produktionsförmåga

till 23,000 ä 24,000 ton årligen ävensom en jämnare kvalitet på

cellulosan.

I detta sammanhang anföra de sakkunniga följande:

Såväl utbyggnad av sodahuset som anordningar för cellulosans målning hava

visst fog för sig. De sakkunniga kunna dock icke förorda, att dessa åtgär
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 266. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 266.

der vidtagas annat än i samband med en eventuell framtida större utökning av

anläggningen. Först därvid synas åtgärderna kunna bli tillräckligt starkt

ekonomiskt motiverade och därjämte kunna genomföras på sätt som icke olämpligt

föregriper planeringen av en sådan utökning. Befintlig kokarkapacitet

bör utan flisfyllningsapparat kunna medge den för maskinuppsättningen i

dess helhet för närvarande tydligen optimala årsproduktionen 20,000—21,000

ton. .De föreslagna mindre kompletteringarna av inventarie- och maskinuppsättning

äro sådana, som en fabriksledning på eget ansvar successivt brukar

genomföra.

Av större omedelbar betydelse än vad sålunda föreslagits torde vara, att företagets

ångcentraler rationellt utnyttja både avfallet från eget sågverk och

den bränslehack, som numera åter står till förfogande från andra sågverk i

orten. Därvid bör också beaktas den för cellulosaindustrien viktiga samtidiga

användningen av ångan för kraftalstring och värmeändamål. För dessa ändamål

erforderlig större motor, elektriska ledningar och transportanordningar

torde betinga en kostnad av cirka 75,000 kronor.

I fråga om möjligheten att i framtiden utbygga fabriken meddela de sakkunniga,

att en utbyggnad till dubbla kapaciteten beräknades vid fabrikens första

planering åren 1913—14. Motsvarande möjligheter förelåge enligt de sakkunniga

alltjämt och, därest råvarutillgång m. m. så skulle motivera, kunde

fabriken rationellt utökas för en årsproduktion av cirka 40,000 ton.

De sakkunniga anföra vidare:

Efter en sådan utbyggnad böra cellulosafabrikens tillverkningskostnader

kunna bringas ned åtminstone 4 kronor per ton utöver förut omnämnda 8 kronor.

Detta vinnes dels genom fördelningen av de fasta kostnaderna -— vilka

omfatta jämväl arbetslöner och material till avsevärda belopp — på en fördubblad

varumängd, dels också genom möjligheten att vid en utbyggnad ordna

för mera ekonomisk materialförbrukning än den nuvarande, särskilt i fråga

örn sodahuset. Vid en dylik utbyggnad skulle också frågan örn cellulosans

kollring eller annan motsvarande bearbetning kunna lösas mest rationellt och

varan därmed bliva mera begärlig på marknaden. I det liela skulle ernås, att

Karlsborgsfab riken liksom sågverket enligt förut framlagt förslag erhölle samma

konkurrenskraft som flertalet moderna anläggningar av medelstorlek. Då

därjämte de ökade avsättningsmöjligheter för sulfatved och kokflis, som utbyggnaden

skulle bereda, äro synnerligen önskvärda för skogsbruket och sågverksrörelsen

i Norrbotten, torde man böra räkna med ett framtida förverkligande

av de gamla planerna.

En ingående kalkyl av kostnaden för en dylik utbyggnad hava de sakkunniga

icke ansett påkallad i ärendets nuvarande stadium. Kända genomsnittsvärden

för cellulosaindustrien gjorde dock enligt de sakkunniga sannolikt, att

denna kostnad skulle stanna vid eller något under 4,000,000 kronor.

I fråga örn bolagets nuvarande administration anföra de

sakkunniga följande:

Utgifterna för löner till tjänstemän och förmän utgöra för närvarande vid

huvudkontoret och sågverket jämte skogsförvaltningen 97,500 kronor och vid

sulfatfabriken 68,300 kronor eller sålunda tillsammans 165,800 kronor. Arvoden

m. m. till styrelsen och revisorerna utgjorde under år 1933 8,469 kronor

50 öre.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £66.

19

Dessa kostnader torde generellt icke kunna anses överskrida vad som är

normalt. Kostnaderna för bolagets skogsavdelning äro dock relativt höga.

Denna avdelning, som organiserades för handhavandet av jämväl avverkning

och utdrivning av betydande kvantiteter rotstående skog från statens skogar,

har från år 1931, då domänverket självt övertog avverkningen av ifrågavarande

virke, endast att ombesörja anskaffningen av de i öppna marknaden inköpta

relativt obetydliga virkeskvantiteterna. I övrigt är emellertid ofrånkomligt,

att ett större företag har större möjligheter att utnyttja den individuella

arbetskraften och sålunda kan, per produktenhet räknat, ernå lägre

fasta kostnader än här kunna påräknas.

Liksom under bolagets fyra föregående verksamhetsår har det ekonomiska

resultatet även år 1933 starkt påverkats av den världskrisen åtföljande låga

prisnivån för sulfatcellulosa. Verkningarna av den tendens till stigande pris

som under 1933 förelegat, i någon mån beträffande cellulosan och mycket påtagligt

i fråga örn de sågade varorna, hava tyvärr motvägts av förluster på

cellulosaleveranserna till följd av dollarkursens fall.

Sågverkets och cellulosafabrikens tillverkningskostnader hava år för år

kraftigt nedbringats och överskredo år 1933 i allmänhet icke vad som kan

anses vara normalt för företag av motsvarande storlek och teknisk utrustning.

Företagsledningen syntes, framhålla de sakkunniga, hava med omtanke,

sparsamhet och kunnighet gjort vad som rimligen kunnat uträttas för att

under rådande svåra marknadsförhållanden och med de relativt knappa ekonomiska

resurser, som stått till förfogande, få fram tillfredsställande resultat.

I fråga örn lokal a och övriga förutsättningar för framtida

drift, påpeka de sakkunniga, att Karlsborgsanläggningarnas läge

vid god hamnplats i Kalixälvens mynning torde erbjuda större lokala fördelar

för förädlingen av övre Norrbottens virke än vad någon av övriga industriplatser

inom distriktet kunde räkna med. De sakkunniga fortsätta därefter:

Statsskogarna i Norrbotten torde utan svårighet kunna tillgodose behovet av

sågtimmer vid såväl statens nuvarande sågverk i dessa trakter som vid den

med fulla kapaciteten arbetande anläggningen vid Karlsborg. Tillgången av

sulfatved är god. Transportkostnaderna för kokflisen försvåra leveranser av

sådan till sydligare belägna fabriker, varför övre Norrbottens sågar äro i fråga

örn denna vara hänvisade till Karlsborgsfabriken. Karlsborgs jämte Båtskärnäs

och Sandviks sågar skulle vid en försågning av sammanlagt 40,000

standards kunna lämna kokflis för 11,000—13,000 ton cellulosa samt därjämte

bränslehack för, utöver eget behov av drivkraft och värme, den vid

cellulosatillverkningen erforderliga kok- och torkångan.

* I den offentliga diskussionen har ofta gjorts gällande, att ett flertal omständigheter

så väsentligt skulle fördyra och försvåra industriell drift i övre

Norrland, att förädlingen av dess virkestillgångar borde lämnas åt sydligare

belägna företag. I gemensamt utlåtande den 6 mars 1931, som finnes återgivet

i propositionen nr 197 år 1931 (sid. 32), anförde socialstyrelsen och kommerskollegium

däremot »att enligt ämbetsverkens mening intet motsade uppfattningen,

att de naturliga betingelserna för en industriell anläggning av ifrågavarande

typ i Kalixorten vore ungefär likvärdiga med betingelserna på andra

håll, där liknande industriell verksamhet dreves. Anläggningarna vöre fullt

moderna. Det handikap i förhållande till andra liknande anläggningar i Sverige,

som Karlsborgsverken, de nordligaste i landet, nämligen kunde äga i sitt läge

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 266.

— genom kort skeppningssäsong och andra klimatiska olägenheter —- torde ej

vara så stort, att det i och för sig fällde ett avgörande utslag i negativ riktning.

Belägenheten invid ett av våra största timmerförande vattendrag och

de tillfredsställande hamnförhållandena invid havet vore att hänföra till de

gynnsamma betingelserna.» Enligt vissa för de sakkunniga tillgängliga detaljuppgifter

för jämförelse mellan tillverkningskostnader och produktpris vid

Kalixindustrien och industrier i Norrlands sydligare skeppningsdistrikt hava

nämnda kostnader icke ställt sig högre än söderut, men väl råvarukostnaden,

sågtimmerpriset, ofta hållit sig lägre i övre Norrbottens öppna marknad än i

distrikten Piteå—Härnösand. Frånses emellertid sistnämnda förhållande, vilket

givetvis kan förändras vid växlande lokal efterfrågan, så kvarstår emellertid

att man, örn Norrbottens virket skall förädlas i sydligare distrikt, har att

räkna med utgifter för hamnhyror, flottläggningar, kättingar och bogseringar

till belopp av 3—6 öre per flottningskubikfot, motsvarande minst 9 kronor per

standard, som sålunda inbesparas vid de nordliga verken. Därmed kompenseras

rikligt den merkostnad i utfrakt (2—3 sh. per standard), som belastar Norrbottenssågarna

gent emot exempelvis de i Härnösandsdistriktet belägna. Numera

äro cifprisen för jämförliga specifikationer från övre Norrbotten ungefär

desamma som för Härnösand.

För Norrbottens cellulosatillverkning gäller liksom för sågverksindustrien,

att råvarukostnaden vanligen, ehuru ej alltid, blir lägre än längre söderut.

.Vid förädlingen av eget virke inom distriktet bliva transportkostnaderna

4—8 kronor per ton cellulosa lägre än örn samma ved utnyttjas vid sydligare belägna

fabriker. Däremot betungas driften vid Karlsborg av högre infrakter

för vissa förbrukningsartiklar, motsvarande genomsnittligt 50 öre per ton

cellulosa, samt —- i den mån stenkol icke ersättes av träbränsle — av förhöjda

kolfrakter upp till cirka 25 öre per ton cellulosa. Merkostnaden för utfrakten

av cellulosan kan uppskattas till cirka 1:75 kronor per ton. De sammanlagda

merkostnaderna utgöra sålunda cirka 2: 50 kronor per ton cellulosa, men

dessa uppvägas vanligen av det billigare vedpriset samt kunna i alla händelser

icke motivera en transport till sydligare fabriker.

Örn en cellulosafabrik i Norrbotten inom sin storleksklass är fullt konkurrensmässig

med sydligare industrier beträffande produktionskostnaderna,

har den däremot, åtminstone tills vidare, en påtaglig svårighet att räkna med

vid försäljningen. Dess läge medger den icke att utnyttja linjetonnage eller

att kombinera frakter med andra. Dessutom ligger den icke vid järnväg och

är sålunda avskuren från vinterskeppningar över isfria hamnar. Fabriken

kan alltså icke åtaga sig kontinuerliga leveranser av mindre partier utan måste

basera sin försäljning på större poster, där givetvis priskonkurrensen är

stor. Vad detta missförhållande ekonomiskt betyder på den totala försäljningssumman,

kan icke med någon säkerhet beräknas; för en alltefter marknadsförhållandena

växlande del av den försålda kvantiteten torde det betyda upp till

5 kronor per ton. Kristiden med den allmänna tendensen att i möjligaste mån

minska lagerbehållningen hos köparna har givetvis skärpt denna olägenhet.

Med återgång till normala förhållanden samt — på längre sikt — i den mån

pappersindustrien i importländerna successivt koncentreras på större tillverkningsenheter,

kommer svårigheten att bli mindre kännbar.

De sakkunniga upptaga därefter till behandling spörsmålet örn betydelsen

för ortens arbetsmarknad och i skattehänseende

av fortsatt drift vid bolagets anläggningar samt anföra därvid följande:

Antalet vid företaget sedan dess start sysselsatta arbetare och förmän framgår

av följande tablå:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

21

Medeltal arbetare

Sågverket 1928 .......... 120 (4 mån.)

Medeltal 1929—1933 ....... 155

Cellulosafabriken 1929 ....... 223 (4 mån.)

Medeltal 1930—1933 ....... 158

Medeltal förmän

3 (4 mån.)

4

6 (4 mån.)

6

Under år 1933 utgjorde antalet vid Karlsborg sysselsatta arbetare:

vid sågverket....... 202 man under 310,531 arbetstimmar

» sulfatfabriken.....145 » * 303,305 »

Medelförtjänsten för ackordsarbete utgjorde under år 1933:

för sågverksarbetare........... 107: 54 öre per timme

» brädgårdsarbetare........... 124:02 » > »

» extra brädgårdsarbetare........87:41 » » »

» sulfatfabriken...........112 5114 » » »

Det sammanlagda avlöningsbeloppet vid sågverk och cellulosafabrik utgjorde

under 6-årsperioden 1928—1933 5,300,500 kronor, varav på fabriken

belöpte 2,9I70,000 kronor.

Om man beträffande utdrivningen av sågtimmer med fog kan säga, att

denna i alla händelser skulle hava skett för andra köpares räkning örn Kalixbolaget

ej kommit till stånd, så gäller en liknande invändning blott i mindre

mån för sulfatveden. Bolagets och (under 1932—1933) domänverkets sammanlagda

utbetalningar för sulfatvedens avverkning och intransport åren

1930—1933 utgjorde 1,911,400 kronor. Ej minst länets mindre jordbrukare

utefter Lule, Råne, Töre, Kalix och Torne älvdalar hava haft fördel av sulfatvedsköpen.

Kontrakten örn småleveranser från dylika säljare, som eljest

svårligen kunnat avsätta sina skogsprodukter, hava årligen uppgått till ett antal

av 250—300.

De av bolaget, dess arbetare och tjänstemän inbetalade skattemedlen utgjorde

i kronor: år 1928 53,742, år 1929 152,402, år 1930 215,052, år 1931

213,387, år 1932 213,690, år 1933 205,917 eller tillsammans under åren 1928—- 1933 1,054,190 kronor.

Då därtill komma de betydande belopp, som influtit från på andra orter än

Karlsborg bosatta personer, vilka som vedleverantörer och skogsarbetare berens

inkomster genom bolaget, är det enligt de sakkunnigas förmenande tydligt,

att en mycket betydande del av den förlust på cirka 3,000,000 kronor av

huvudsakligen det allmännas medel, som konjunkturförhållandena vållat under

de gångna verksamhetsåren, redan blivit ersatt på andra vägar. Tages då

hänsyn till de besparingar, som rent ekonomiskt vunnits för det allmänna

genom att hjälpåtgärder i form av kontantunderstöd eller relativt improduktiva

nödhjälpsarbeten för befolkningen inom Nederkalix och angränsande kommuner

fått ett så mycket mindre omfång, än vad eljest varit oundvikligt, torde,

trots allt, kostnaderna för företaget hava blivit rikligt ersatta. Än mer gäller

detta naturligtvis, örn ej blott ekonomiska utan även sociala synpunkter läggas

på saken.

Såsom sammanfattning av utredningens resultat anföra

de sakkunniga därefter följande:

Den maskinella utrustningen vid Karlsborgsanläggningen är i gott skick,

men medger på grund av de framsteg, som inom såväl sågverks- och brädgårdssom

cellulosateknikens område gjorts sedan anläggningens tillkomst, numera i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr £66.

vissa avseenden icke så låga produktionskostnader som annorstädes ernåtts

med senare tillkomna anordningar. En modernisering av Karlsborgsanläggningen

är för närvarande dock icke i stort sett ekonomiskt motiverad annat än i

samband med en produktionsökning upp till cirka 15,000 standards sågade

varor och cirka 40,000 ton cellulosa.

Även örn nuvarande produktion icke skall avsevärt överskridas, äro dock

komplettering av sågverket med hyvleri för en kostnad av cirka 75,000 kronor

samt viss omläggning av företagets värme- oell kraftförsörjning för en kostnad

ävenledes ej överstigande 75,000 kronor påtagligt önskvärda.

Företagets till cirka 3,000,000 kronor uppgående förlust under dess hittillsvarande

verksamhetstid är i huvudsak att tillskriva det med världskrisen sammanhängande

katastrofala prisfallet på trävaror och cellulosa. Motsvarande

förluster hava, som känt är, under samma tid drabbat andra företag i branschen,

oaktat dessa i motsats till Kalixbolaget ägt det under konjunkturväxlingar

särskilt betydelsefulla stödet av betydande egna skogstillgångar. De

vid företagets planering uppgjorda beräkningarna för anläggningskostnaderna

hava i allt väsentligt visat sig hållbara. Emot de av sakkunniga gjorda förhandsberäkningarna

över erforderligt rörelsekapital synes däremot med skäl

kunna erinras, att alltför ringa hänsyn tagits till de svårigheter och förluster,

med vilka ett nytt företag under sin första verksamhetstid bör räkna.

Ej blott de för Kalixbolagets tillkomst avgörande sociala skälen, vilka alltjämt

hava full aktualitet, motivera åtgärder för företagets framtida bestånd.

Ur nationalekonomisk synpunkt torde företaget, trots därmed förbundna förluster

för aktieägarna, haft fullt berättigande. Detta lärer icke mindre gälla

för den närmaste framtid, under vilken en för trävaru- och cellulosaindustrierna

gynnsam konjunktur synes vara under utveckling.

De åtgärder, som i anledning av Kalixbolagets iråkade läge främst torde sättas

i fråga, äro enligt de sakkunnigas förmenande antingen att uppskjuta

en definitiv sanering av företaget till dess bolagets nuvarande kontrakt örn

virkesleveranser från domänverket utgår vintern 1935—1936 samt tillsvidare

lämna bolaget erforderlig kapitalförstärkning i form av lån, eller ock, att snarast

genomföra den erforderliga saneringen av företaget.

För först angivna alternativ talar enligt de sakkunniga väsentligen följande:

Kalixbolagets hittillsvarande verksamhetstid har infallit under en allmän

ekonomisk kris, som särskilt drabbat cellulosa- och trävaruindustrierna. Först

med år 1934 synes en för bolagets ekonomiska resultat fördelaktig återgång

till normala marknadsförhållanden vara att vänta. De talrika enskilda personer

och lokala samfälligheter i Norrbotten, som tecknat aktier i bolaget, torde

därför icke utan skäl kunna göra gällande, att ett slutligt bedömande av företagets

ekonomiska förhållanden bör ske ej blott på resultaten av en rad exceptionella

krisår utan även efter vad som under ett par år av någorlunda normala

konjunkturer kan framkomma.

Därest på grund härav Kalixbolaget enligt sin hos Kungl. Majit gjorda

framställning skulle beviljas ett lån, torde numera föreliggande omständigheter

påkalla annat lånebelopp än det i framställningen avsedda.

Kapitalbehovet för en årstillverkning och skeppning av 8,500 standards sågade

varor och 20,000 ton cellulosa skulle intill skeppningssäsongens början

innevarande år bliva följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266. 23

Skuldökning januari.............. 163,210 kronor

» februari .........• . . . 208,260 »

» mars............... 214,260 »

» april............... 259,810 »

» maj ............... 260,260 »

Likvid till domänverket Vs 1934 jämte ränta . . 735,330 »

Summa 1,841,130 kronor.

Av detta belopp beräknas 550,000—850,000 kronor skola täckas av gällande

kreditavtal med aktiebolaget Svenska handelsbanken. Med utgångspunkt från

minsta beloppet, 550,000 kronor, skulle återstå att täcka cirka 1,290,000 kronor.

Då förlagsskulden till aktiebolaget Svenska handelsbanken den 1 januari

1934 uppgick till 1,553,182 kronor, skulle icke ens det högsta här beräknade

beloppet för kreditökningen bringa skulden att uppnå det avtalade maximibeloppet

2,500,000 kronor. Differensen emellan beloppen 850,000 och 550,000

kronor torde böra utgöra reserv för eventuell förskjutning av tiderna för inkomster

och utgifter under första avskeppningsmånaden för säsongen, nämligen

juni månad.

De sakkunniga framhålla därefter önskvärdheten av att till bolagets förfogande

utöver nyssnämnda 1,290,000 kronor kunde ställas 75,000 kronor för

anordnande av hyvleri samt 75,000 kronor för rationellare utnyttjande av

träbränsle, vilket skulle bringa totala erforderliga beloppet för ett nytt lån upp

till 1,440,000 kronor, eller i avrundat tal 1,500,000 kronor. Då lånen från reservationsanslaget

till främjande av enskild företagsamhet i ett flertal fall vore

räntefria under två års tid från utlämnandet, syntes icke omotiverat att räntefrihet

beviljades för nu frågasatt lån intill 1935 års utgång. Enär de sakkunniga

förutsatte, att definitivt avgörande rörande företagets framtida förhållanden

skulle träffas omkring nyssnämnda tidpunkt, hava de sakkunniga

föreslagit, att beslut örn räntefot från den 1 januari 1936 samt örn amorteringstid

då meddelades av Kungl. Majit.

Till stöd för det av de sakkunniga sist angivna alternativet, definitiv sanering,

anföres att bolagets aktiekapital redan gått förlorat till så stor del, att laga

skyldighet till likvidation skulle inträda redan efter en ytterligare förlust av

cirka 300,000 kronor, vilket belopp väsentligt understege den genomsnittliga

årsförlusten under bolagets hittillsvarande verksamhetstid, samt att det osäkerhetstillstånd,

som rådde intill dess att definitiva linjer för bolagets framtid

förelåge, givetvis försvårade en effektiv och planmässig driftledning. De

sakkunniga tillägga därefter:

Örn saneringen sker inom det nuvarande aktiebolaget, kan den genomföras

utan den tidsutdräkt och de icke obetydliga kostnader, som äro förbundna med

ett likvidationsförfarande och överförande av bolagets egendom på ny ägare.

Vidare kunna bolagets enskilda aktieägare kvarstå med den inskränkning, som

betingas av den i alla händelser sannolikt nödvändiga likvidationen av industriföreningen.

Tidigare har ansetts, att ortsbefolkningens aktieägareintresse

i företaget vore av ett visst värde, och denna synpunkt har möjligen ännu

skäl för sig. Slutligen betyder de nuvarande aktieägarnas kvarstående i

företaget, att frågan örn dettas räntabilitetsvärde, vilket under rådande för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

hållanden är föremål för mycket skiljaktiga uppskattningar, icke har så stor

aktualitet som vid en likvidation.

De sakkunniga anföra vidare i fråga örn utvecklingen av bolagets framtida

verksamhet, på vilken utveckling förslaget om sanering grundats, följande:

Den på lång sikt nödvändiga moderniseringen av anläggningarna synes med

hänsyn till den produktionsökning, som är ofrånkomlig, örn ett nyinvesterat

anläggningskapital skall ge tillfredsställande avkastning, kunna endast successivt

genomföras. Avsättningsmöjligheterna för det sågade virket och än

mer i fråga örn cellulosan torde ännu vara i någon mån ovissa och ett bakslag

på marknaden kan tänkas inträda under år 1935, sedan köparna upphört att,

såsom under senaste året sannolikt skett, öka en efter krisåren alltför knapp

lagerhållning.

Ävenledes kan befaras, att hittillsvarande köpare av timmer från Norrbottensskogarna

icke. omedelbart kunna anpassa sig efter den hastiga nedskärning

av tidigare salubjudna virkesmängder, som uppstår, därest kort efter det nu

iordningställda Sandvik och det snart driftsfärdiga Båtskärsnäs även Karlsborg

med 75 % utökning av produktionen skulle göra anspråk på det virke,

som domänverket kan disponera. Visserligen torde genom de ändrade lagbestämmelser

rörande de enskilda lappmarksskogarna, som innevarande år

trätt i kraft, timmermarknaden komma att få ett visst tillskott, men hur stort

detta blir och huru snart det gör sig gällande är givetvis svårt att förutsäga.

Beträffande kapitalbehovet vid en sanering uttala de sakkunniga följande:

Det av moderniseringsåtgärder föranledda kapitalbehovet torde i förstone

böra inskränkas till förut omnämnda cirka 150,000 kronor för hyvleri och

rationellare bränsle- och kraftförsörjning. Därefter torde i ordningen följa

det utlägg på 830,000 kronor jämte med produktionsökningen sammanhängande

ökning av rörelsekapitalet med cirka 1,150,000 kronor eller tillsammans cirka

2,000,000 kronor, som sågens och brädgårdens iordningställande påkalla. Först

i sista hand .skulle utbyggnaden av cellulosafabriken och därav betingade

avsevärda ökning av såväl anläggnings- som rörelsekapital komma i fråga.

Vid saneringen bör bolagets nuvarande aktiekapital nedsättas till det belopp,

som kan anses återstå av företagets egna kapital, alltså omkring 35 % av nominella

5,004,500 kronor. Erforderligt nytt kapital utgör tillsammans cirka

3,500,000 kronor, motsvarande dels de 1,500,000 kronor, som likvider till domänverket

m. m. enligt föregående utredning omedelbart påkalla, dels cirka

2,000,000 kronor för den i sinom tid utökade sågverksrörelsen. Det på grund

av större försågning högre lagervärdet bör ge möjlighet till ökad förlagskredit

utan bistånd från statens sida. Sålunda torde statsverket icke behöva bidraga

till saneringen med högre belopp, än 3,000,000 kronor. Denna insats förut - sättes skola ske i form av aktieteckning och det nya aktiekapitalet sålunda

komma att utgöra 4,750,000 kronor.

Den förlust, som statsverket i samband med saneringen får att bokföra,

utgöres av skillnaden emellan nuvarande och nedsatt nominellt värde på såväl

de bolagets aktier, som statsverket direkt tecknat, som även större delen av

industriföreningens aktiestock. Därutöver torde vid likvidation av föreningen

framkomma viss förlust, som omnämnes i det följande.

I fråga örn industrif öreningen anföra de sakkunniga slutligen:

Den vid. bildandet av Kalix träindustriaktiebolag föreliggande planen, att

med Föreningen Nederkalix Industri u. p. a. som mellanhand anskaffa en av
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £66.

25

sevärd del av det nya företagets kapital från enskilda inom orten, har sedermera

visat sig ohållbar. Den långvariga krisen har för ett flertal föreningsmedlemmar,

särskilt jordbrukare och arbetare, gjort det svårt eller omöjligt

att verkställa avtalade amorteringar och räntelikvider. De som säkerheter

lämnade personliga reverserna äro av samma anledning till stor ael värdelösa.

Därjämte synes en påfallande passivitet vid bevakandet av föreningens intressen

hava förelegat från föreningens styrelses sida, vilket även föranlett upprepade

erinringar av föreningens revisorer.

Den ursprungliga planen för amortering och förräntning av det statslån på

1,597,700 kronor, som år 1928 lämnades föreningen, följdes blott till år

1930, då den första amorteringen erlades. Sedermera begärdes och erhölls

uppskov med 1931 och 1932 års amorteringar. År 1933 har föreskriven amortering

underlåtits och icke ens ett sedan länge föreliggande styrelsebeslut om

framställning till Kungl. Maj :t örn uppskov med inbetalning, av förfallen ränta

och amortering har verkställts. Anmärkningsvärt är vidare, att belopp,

som av föreningsmedlemmar inbetalts såsom avbetalning på tecknade aktier,

sedermera av föreningen använts att hos statskontoret likvidera förfallna, men

av flertalet medlemmar försummade räntor. Vid utgången den 30 juni 1933

av senaste räkenskapsår redovisades sålunda en kapitalfordran hos föreningens

medlemmar av 1,395,321:85 kronor emot en kapitalskuld till statskontoret av

1,512,970 kronor. För skillnaden 117,648:15 kronor har statskontoret, ingen

säkerhet i medlemmarnas reverser, enär medlemmarna äga rätt att individuellt

utbekomma sina aktier efter till föreningen gjord inbetalning. Redan vid utgången

av senaste bokslutsåret utgjorde föreningens bokförda fordran för upplupna,

ej betalda räntor 178,910:07 kronor, och denna fordran torde till större

delen vara värdelös. Föreningens styrelse har också själv funnit föreningens

ställning ohållbar och ifrågasatte i sin den 7 september 1933 daterade berättelse,

att föreningen borde träda i likvidation. En sådan åtgärd synes numera

ofrånkomlig och torde icke böra uppskjutas, även örn ett definitivt ordnande

av Kalix Träindustriaktiebolags förhållanden ännu icke skulle anses

lämpligt.

Myndigheterna.

Över bolagets framställning och de sakkunnigas utredning hava infordrade

utlåtanden avgivits av domänstyrelsen den 7 april 1934, av 1933 års skogsindustrisakkunniga

den 13 april 1934, av statskontoret den 14 april 1934, av

statens arbetslöshetskommission den 14 april 1934, av länsstyrelsen i Norrbottens

län den 16 april 1934 samt av socialstyrelsen och kommerskollegium

gemensamt den 20 april 1934.

Domänstyrelsen har till en början framhållit, att styrelsen, då frågan örn

företagets kapitalbehov och ställning i allmänhet varit föremål för särskild

utredning, endast torde hava att yttra sig beträffande säkerheten för det ifrågasatta

lånet. Styrelsen anför därefter:

Domänverkets utestående fordran gent emot bolaget utgör för närvarande

förfallodag den Ve 1934.

tidigare förfallna belopp varå anstånd beviljats . . . 735,329: 34

6 % ränta från Vi—Ve 1934 ............ 16,740: 93 752,070: 27

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

förfallodag den 15/9 1934.

leverans vintern 1932/33 enligt faktura inklusive ränta

till 31/i2 1933 .................. 562,015: 51

6 % ränta från Vi—15/9 1934 ............ 23,474: 85 585,490: 36

förfallodag den 15/s 1935.

ytterligare leverans vintern 1932/33 enligt faktura . . 43,807:15

6 % ränta från 15/9 1934—15/9 1935 ......... 2,628:43

nu pågående leverans, som ännu ej fakturerats men

där virket redan genom märkning och intumning

övergått i bolagets ägo, approximativt...... 730,000: —

6 % ränta från 15/9 1934—15/9 1935 ......... 43,800: — 820,235:58

Summa kronor 2,157,796: 21

Som säkerhet härför innehar domänstyrelsen fastighetsinteckningar till ett

belopp av 2,150,000 kronor, liggande med den förmånsrätt, som framgår av

den ^av de sakkunniga uppgjorda förteckningen (sid. 14).

Påfund av bolagets för närvarande ansträngda ekonomiska ställning torde

det få anses, att de av domänstyrelsen innehavda säkerheterna, som samtliga

komma efter 2,350,000 kronor, vid en tvångsrealisation av bolagets tillgångar

eller nedläggande av rörelsen äro av tvivelaktigt realvärde.

För den händelse att av det utav bolaget begärda lånebeloppet skulle komma

att likvideras domänverkets fordran per den 1 juni 1934, är styrelsen beredd

att avstå vissa av styrelsen nu innehavda inteckningar, som ligga närmast

under 4,500,000 kronor. Härvid är emellertid att märka att efter en dylik

likvid den 1 juni 1934 alltjämt resterar en fordran för domänstyrelsen av omkring

1,400,000 kronor. Då vidare kommande årsleveranser vid nuvarande

prisläge torde komma att uppgå till ett årligt belopp av omkring 775,000 kronor

samt bolaget enligt leveransavtalet äger samtidigt åtnjuta kredit för två

årsleveranser, anser domänstyrelsen att för täckning av domänverkets fordringar

efter sagda 1 juni krävas inteckningar till ett nominellt värde av minst.

1,550,000 kronor. Följaktligen är det högsta inteckningsbelopp, som från domänstyrelsens

sida skulle kunna avstås ■—- efter behörig likvid av det den 1 juni

1934 förfallande beloppet — 600,000 kronor, liggande närmast under 4,500,000

kronor. Därest det den 15 september 1934 till betalning förfallande beloppet

icke skulle då erläggas, utan anstånd i stället medgivas med visst belopp, är

det emellertid nödvändigt, att bolaget hos domänstyrelsen ställer säkerhet jämväl

för sistnämnda belopp.

1933 års skogsindiistrisaklcunniga erinra till en början örn att kommunen

är en blandad skogs-, jordbruks- och industrikommun. Den kommunala utdebiteringen

per skattekrona, vartill komme tyngande landstings- och vägskatter,

utgjorde enligt skogsindustrisakkunniga år 1931 15:40 kronor, år

1932 15:80 kronor och år 1933 17:85 kronor. Antalet skattekronor uppgick

nämnda år till respektive 41,554, 35,831 och 33,327. Till arbetslöshetens

lindrande hade enligt skogsindustrisakkunniga under senare år anvisats

cirka 30,000 kronor per år av kommunala medel.

Skogsindustrisakkunniga anföra därefter följande:

De skäl, av social art, som tidigare föranlett statsmakternas stödåtgärder

till ifrågavarande företag, kunna alltjämt sägas vara för handen. Vid sådant

förhållande synes det finnas fog för att rörelsen alltfort upprätthålles, tills en

för frågans bedömande erforderlig kompletterande utredning hinner verkställas.

Detta så mycket hellre som nu rådande konjunktur inom träindustrien

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

27

av allt att döma måste anses giva grundad förhoppning örn ett förbättrat resultat

av företagets rörelse för innevarande år.

Det nu gällande råvarukontraktet med domänstyrelsen har liksom det föregående

— i och för sig alldeles nödvändiga för bolagets kontinuerliga förseende

med och säkerställande av råvara — lett till att företaget under ett av

de senaste åren fått vidkännas ett högre råvarupris, än marknadsläget för de

färdiga varorna motiverat, medan däremot, då prisläget varit i uppåtgående,

bolaget fått vidkännas en häremot svarande prisförhöjning på råvaran. Det

synes uppenbart, att ett råvarukontrakt, i vilket priserna på det levererade

rundvirket fixeras med ledning av priset pa de färdiga varorna,

bör vara sådant, att det i varje konjunkturläge anpassar sig till priset på

den färdiga varan. Detta är emellertid icke förhållandet med det nu gällande

leveranskontraktet, vilket visserligen anpassar råvarupriserna^ vid ett stigande

konjunkturläge men däremot icke till under senaste årens lågkonjunktur rådande

prisläge.

Ehuru det syntes troligt, framhålla skogsindustrisakkunniga därefter, att

en djupgående sanering av företaget bleve nödvändig, hade skogsindustrisakkunniga

icke på den nu föreliggande utredningen ansett sig kunna taga definitiv

ställning till det i sådant hänseende framlagda förslaget. De förordade

därför för sin del, att den redan verkställda utredningen kompletterades med en

noggrann undersökning av bolagets framtidsutsikter, baserad på bland annat

en allsidig räntabilitetskalkyl. En dylik utredning syntes böra utföras efter

följande linjer:

1. Utredning örn företagets räntabilitet i nuvarande konjunkturläge och

med nu gällande virkesleveranskontrakt med domänstyrelsen samt med nuvarande

produktion.

2. Utredning örn huruvida den nuvarande räntabiliteten kan anses innebära

tillräcklig marginal för att vid en nedåtgående konjunktur lagervärdena skola

kunna anpassas till av prisfallet betingad nivå, ävensom i vilken utsträckning

medel anses kunna reserveras för att göra mot prissänkningen svarande avbetalning

på icke bundna lån.

3. Utredning örn vilka åtgärder, som i motsatt fall anses behövliga för att

förbättra räntabiliteten, varvid eventuella förändringar böra komma under

övervägande beträffande kontraktet med domänstyrelsen, företagets finansiering

och det nuvarande produktionsprogrammet.

Slutligen borde enligt skogsindustrisakkunniga i samband härmed undersökning

verkställas, i vad mån och huruvida möjligheter förefunnes att intressera

enskilt kapital i företaget, sedan det sanerats.

Beträffande industriförening en framhålla skogsindustrisakkunniga önskvärdheten

av att en undersökning verkställdes, i vilken utsträckning aktietecknarna

ägde förmåga att fullgöra åtagna förpliktelser, och, där så befunnes vara fallet,

åtgärder vidtoges för att dessa måtte fullgöra förfallna inbetalningar för

av dem tecknade aktier i industriföretaget.

De sakkunniga tillstyrka slutligen, att sådana finansieringsåtgärder av interimistisk

art i form av lån till minst 1,500,000 kronor vidtoges, att rörelsen

vid bolagets anläggningar kunde ostört fortgå, i avvaktan på resultaten av

den kompletterande utredning, som enligt skogsindustrisakkunnigas mening

borde genomföras med all skyndsamhet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Statskontoret Ilar hänvisat till att enligt den av Kalix träindustriaktiebolag

framlagda balansräkningen per den 31 december 1933 bolaget häftade i skuld

— i runda tal — till statskontoret med 315,000 kronor, till postsparbanken

med 500,000 kronor och till domänstyrelsen med 1,340,000 kronor, att från

statskontoret utbetalats dels för teckning av statens aktier i bolaget 2,398,500

kronor dels ock, för möjliggörande av aktieteckning i bolaget av enskilda, till

industriföreningen ett lån, å vilket den 31 december 1933 återstode oguldet

omkring 1,513,000 kronor i kapital och 76,000 kronor i förfallna räntor samt

att statens engagement i bolaget sålunda vid nämnda tidpunkt uppginge till

i runt tal 6,142,000 kronor.

Statskontoret har därefter anfört, att den säkerhet, som bolaget kunde erbjuda

för ett nytt lån, utgjordes av hypotek av fastighetsinteckningar med

förmånsrätt näst efter inteckningar å tillhopa 3,900,000 kronor. I betraktande

av de i balansräkningen upptagna värdena å bolagets fasta egendom hade

statskontoret, ur de synpunkter ämbetsverket hade att anlägga på frågor örn

prövning av säkerhet för statslån, funnit, att hypoteket icke vore av beskaffenhet

att utgöra betryggande säkerhet för det nya lånet.

Statskontoret framhåller emellertid, att, därest med hänsyn till de stora belopp,

för vilka staten redan engagerat sig i bolaget, eller av andra skäl, vilka

folie utanför statskontorets bedömande, åtgärder från statens sida ansåges böra

vidtagas för möjliggörande av företagets fortsatta drift, statskontoret icke

ville göra någon erinran mot att det ifrågasatta hypoteket av Kungl. Majit

godtoges såsom säkerhet för det lån, som bolaget kunde komma att erhålla såsom

nödig kapitalförstärkning. Statskontoret förutsatte därvid, att lånet

begränsades till belopp, som kunde befinnas vara oundgängligen erforderligt

för att icke det med lånet avsedda ändamålet skulle förfelas.

Statens arbetslöshetskommission har i sitt utlåtande beträffande arbetslöshetens

och hjälpåtgärdernas omfattning inom Nederkalix kommun under innevarande

budgetår lämnat de uppgifter, som innefattas i följande översikt.

År och månad.

Yid stat- liga reserv- arbeten.

Yid stats- kommunala

reserv- arbeten.

Kurser

med dag- understöd.

Kurser

utan dag- understöd-

Dagunder- stöd med

statsbidrag

Ej hjälpta.

Summa.

1933:

joli.....

506

—

—

—

344

158

1,008

augusti . . .

543

—

—

—

345

152

1,040

september . .

645

37

—

—

318

170

1,170

oktober . . .

600

41

—

—

350

226

1,217

november . .

505

40

—

—

350

573

1,468

december . . .

457

37

—

—

610

356

1,460

1934:

januari ....

585

34

80

—

501

81

1,281

februari . . .

630

27

80

4

343

86

1,170

mars.....

570

19

20

4

350

172

1,135

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £66.

29

Kommissionen har vidare meddelat, att den icke ansett sig böra ingå på ett

bedömande av de olika spörsmål av ekonomisk och annan art, som närmare

behandlas i de sakkunnigas promemoria.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har beträffande de enligt länsstyrelsens förmenande

vägande skäl, som motivera Kalixindustriens betydelse för Norrbottens

län, hänvisat till ärendets tidigare riksdagsbehandling. Enligt länsstyrelsen

förtjänade det emellertid framhållas, att de vid företagets planläggning

antagna förutsättningarna för detsamma visat sig riktiga. Läget vid

god hamn i Kalixälvens mynning och i närheten av andra virkesförande vattendrag

vore vidare enligt länsstyrelsen obestridligen det gynnsammaste för

en förädlingsindustri för övre Norrbottens virke, varjämte torde beaktas, att

senare tiders erfarenheter på isbrytningens område pekade hän på större möjligheter

för förlängd skeppningssäsong, örn så skulle erfordras, än man tidigare

räknat med.

Länsstyrelsen har vidare framhållit, att det stöde för länsstyrelsen klart,

att det för det allmänna vore av given betydelse, att bolaget bereddes bistånd

för sin fortsatta verksamhet. Bolagets ledning, med vilken länsstyrelsen samTått,

hade förklarat, att den sökt begränsa sin lånebegäran inom snävast tänkbara

belopp, men hade tillika velat framhålla, att det för bolagets ekonomi vore

till den största fördel örn lånebeloppet för de ändamål de sakkunniga angivit

kunde sättas till det av dem ifrågasatta beloppet. Länsstyrelsen holle före,

att med en definitiv sanering kunde anstå, särskilt som en sanering längre

fram måhända kunde underlättas vid de nu skymtande förbättrade trävarukonjunkturerna.

För sin del ville länsstyrelsen förorda, att bolaget beviljades

ett lån på 1,500,000 kronor, helst räntefritt till utgången av år 1935, vid vilken

tid nyreglering torde vara att vänta i fråga örn företagets råvaruförsörjning

och andra affärsförhållanden.

Kommerskollegium och socialstyrelsen åberopa till en början sina gemensamma

utlåtanden den 20 maj 1927 och den 6 mars 1931 rörande återupptagande

och upprätthållande av verksamheten vid Karlsborgs sågverk och sulfatfabrik,

vilka utlåtanden finnas i huvudsak återgivna i propositionen nr 252

år 1927 (sid. 24) och i propositionen nr 197 år 1931 (sid. 28).

Ämbetsverken framhålla därefter, att de ansåge sig kunna i huvudsak vitsorda

de sakkunnigas uppgifter såväl rörande det allmänna läget inom de grenar

av trävaruindustrien, som här vore i fråga, nämligen sågverksrörelse och

sulfatmassefabrikation i Norrbotten, som beträffande de speciella förhållanden,

vilka lett till Karlsborgsverkens nuvarande nödläge. Den brydsamma finansiella

situation, vari sökandebolaget befunne sig, vore uppenbarligen till

väsentlig del en följd av sammanstötande ogynnsamma omständigheter, däribland

framför allt de av den ekonomiska världskrisen framkallade avsättningssvårigheterna

för bolagets produkter samt dollarvalutans fall. Ämbetsverken

ansåge sig dock jämväl böra erinra därom, att vissa förslag, som av

dem i åberopade utlåtande den G mars 1931 framställts rörande formen för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

då ifrågasatt statligt bidrag saint angående omläggning av bolagets kredit

och bokföringsmässig sanering av företaget (innefattande bland annat avskrivning

av redan konstaterad betydande förlust), icke för det dåvarande

vunnit bifall, en omständighet, som säkerligen bidragit att skärpa svårigheterna.

Beträffande de av de sakkunniga uppställda alternativen »låneprovisorium»

och »omedelbar sanering» anföra ämbetsverken följande:

Sagda två alternativ torde i själva verket icke representera alldeles skilda

linjer, utan låneprovisoriet lärer få betecknas såsom en inledande operation

närmast avsedd att genom likviditetens återställande förebygga ett avbrott i

verksamheten samt att bereda tid för planläggning av mera omfattande åtgärder

för att definitivt konsolidera och skapa betryggande förutsättningar för

en ekonomiskt försvarlig drift.

Då risken för driftens inställande av brist på rörelsekapital synes överhängande,

lärer situationen kräva ett omedelbart ingripande från statens sida.

Gällande bestämmelser för användning av det till främjande av enskild företagsamhet

anvisade reservationsanslaget å riksstaten för innevarande budgetår

synas icke utgöra hinder för att ur sagda anslag bereda ett låneunderstöd

för ändamålet i fråga.

Ämbetsverken förorda för sin del statslån åt sökandebolaget, i anslutning

till de sakkunnigas såsom »låneprovisorium» betecknade alternativ.

I fråga örn det av de sakkunniga föreslagna lånebeloppet av 1,500,000 kronor,

framhålla ämbetsverken, att däri inginge vissa belopp för en del såsom

önskvärda betecknade nyanläggningar. Det syntes emellertid ämbetsverken

icke lämpligt att vid nu ifrågasatta kapitalförsträckning gå utöver det belopp,

som oundgängligen erfordrades för att tillgodose det omedelbara finansieringsbehovet,

vilket de sakkunniga beräknat till 1,290,000 kronor eller, avrundat

uppåt, till omkring 1,300,000 kronor. Ämbetsverken föreslå därför, att lånebeloppet

sättes till 1,300,000 kronor samt att till grund för lånevillkoren lägges

bolagets erbjudande med de tillägg, som av de sakkunniga föreslagits. Ämbetsverken

erinra därjämte, att av lånebeloppet åtskilligt mer än hälften

bomme att tillgodogöras statliga verk och fonder.

Ämbetsverken anföra därefter följande:

Örn på sålunda föreslaget sätt bolagets likviditet för tillfället bevaras, torde

utredningen angående Kalixbolaget och dess förhållande till staten böra fortsättas.

Det torde av hittills vunnen erfarenhet framgå och av de sakkunnigas

undersökning bekräftas, att företaget lider av vissa organisatoriska och

tekniska svagheter, som måste bortarbetas, örn ett tillfredsställande resultat

av driften skall kunna ernås. Ämbetsverken tillåta sig framhålla två särskilda

omständigheter, vilka bolaget som sådant icke kunnat direkt påverka.

Den ena är den form för aktieinnehav, som representeras av den med statsmedel

finansierade aktieägaresammanslutningen Kalix industriförening u. p. a.

Såsom de sakkunniga antyda, kan detta sätt för ortsintressets mobilisering av

olika anledningar icke anses lyckat, utan måste otvivelaktigt snarast ersättas

med någon annan anordning. En annan svaghet av ännu mera betydelsefull

art är, att bolagets råvaruförsörjning icke är baserad på egna skogstillgångar

eller fria inköp, utan bunden genom kontrakt med domänstyrelsen

såsom ensamleverantör. De motsatser mellan olika statsintressen, som hittills

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 266.

31

icke kunnat vid ifrågavarande överenskommelser mellan bolaget och domänstyrelsen

vinna en tillfredsställande lösning, måste vid en rekonstruktion av

Kalixbolaget på ett eller annat sätt bringas att upphöra. Den nuvarande

ordningen härutinnan torde i längden visa sig icke erbjuda tillräckligt fast

grund för företagets ekonomiska bestånd.

Sammanfattningsvis anföra ämbetsverken slutligen följande:

Med hänsyn till den stora roll, som sökandebolaget spelar i bygdens näringsliv,

och i betraktande av den i dessa trakter rådande omfattande arbetslösheten,

skulle ett avbrott av bolagets verksamhet på sätt nu synes hota, tvivelsutan

te sig såsom en ekonomisk och social katastrof för hela bygden.

Vidare skulle ett sådant avbrott innebära, att effekten av tidigare ansenliga

ekonomiska insatser från statens sida ginge förlorade.

Under sådana förhållanden och då det icke gives rådrum för mera ingående

överväganden, synes det ofrånkomligt, att det såsom erforderligt minimum

beräknade beloppet, 1,300,000 kronor, nu ställes till förfogande.

Emellertid måste de förhållanden, under vilka staten synes böra vidkännas

dessa i och för sig betydande uppoffringar, betraktas såsom otillfredsställande.

De innebära i själva verket ett rent tvångsläge. Och fara föreligger för att

-—- örn ej särskilda åtgärder vidtagas — staten snart nog åter kan ställas inför

en liknande situation.

Inga garantier finnas nämligen för att icke bolaget inom en snar framtid

kan befinna sig i ett liknande brydsamt ekonomiskt läge, där ytterligare ekonomiska

ingripanden från statens sida kunna påkallas från bolagets sida och

av enahanda skäl, som åberopas för den nu ifrågasatta statsåtgärden, kunna

befinnas ofrånkomliga. Redan i de sakkunnigas utredning pekas på behovet

av ganska betydande kapitalinvesteringar såsom behövliga och lämpliga förutsättningar

för en ekonomisk drift. Vidare är prisläget trots viss förbättring

alltjämt tryckt, särskilt på cellulosamarknaden, och någon säkerhet för att

fortsatta driftsförluster kunna undvikas gives icke. Även örn konjunkturen

i avsevärd mån skulle svänga i gynnsam riktning, befinner sig bolaget dock

i en så invecklad och egenartad ekonomisk ställning, att det näppeligen är

mäktigt att med egna krafter genomföra en rationell ekonomisk sanering.

Det må erkännas, att bolaget bedrivit sin verksamhet under en period, där

åtskilliga olyckliga faktorer på ett säreget sätt samverkat till ett ogynnsamt

resultat. Icke desto mindre har det nu föreliggande läget icke inträtt alldeles

oförutsett. Ämbetsverken tillåta sig härvid hänvisa till de farhågor, som

uttalades i deras utlåtande i ämnet år 1931. Dessa farhågor ha i hög grad besannats,

och ämbetsverken ha ingen anledning att frånträda sin då uttalade

principiella uppfattning. De synpunkter, åt vilka ämbetsverken då gåvo uttryck,

synas allt fortfarande förtjäna beaktande.

Med anledning härav förorda ämbetsverken att hela frågan örn ifrågavarande

industris upprätthållande i god tid göres till föremål för en allsidig

och sakkunnig utredning och att det hittillsvarande, i längden uppenbarligen

ohållbara ekonomiska provisoriet avlöses av en genomtänkt ekonomisk plan

på längre sikt, varvid givetvis bör anmärkas, att betydande olikheter i de ekonomiska

förutsättningarna för verksamheten kunna föranledas av konjunkturens

på detta område särskilt stora kastningar.

Under åberopande av det anförda hava ämbetsverken dels anmält, att de i

nuvarande situation ej ville motsätta sig, att åt sökandebolaget nu beviljades

ett lån att på föreslagna villkor utgå med 1,300,000 kronor, dels ock, under

åberopande av sitt gemensamma utlåtande den G mars 1931, hemställt, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj :t täcktes låta föranstalta örn allsidig utredning rörande de ekonomiska

förutsättningarna för den så kallade Kalixindustrins upprätthållande

samt örn den medverkan från statens sida i olika hänseenden, som för

sådant ändamål kunde befinnas böra ifrågakomma.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att driften vid Kalix träindustriaktiebolags

anläggningar vid Karlsborg icke kan upprätthållas, därest icke

bistånd i en eller annan form lämnas bolaget. Innan jag övergår till de skäl,

som enligt mitt förmenande tala för att ytterligare stöd lämnas bolaget från

statens sida, torde jag böra något beröra de allmänna betingelserna för industriell

verksamhet av ifrågavarande slag inom övre Norrbotten. Det torde

därvid böra förutskickas, att orsakerna till det olyckliga resultatet av den hittills

bedrivna verksamheten vid bolagets anläggningar huvudsakligen måste

sökas i den fullständiga omkastning av de vid bolagsbildningen föreliggande

konjunkturerna, som ägt rum och som blivit särskilt kännbar för ett företag,

vilket redan från början varit hänvisat till knappt tillmätta kapitaltillgångar.

Såsom kommerskollegium och socialstyrelsen framhållit, torde den brydsamma

ekonomiska situation, vari bolaget för närvarande befinner sig, till väsentlig

del vara en följd av sammanstötande ogynnsamma omständigheter,

däribland framför allt de av den ekonomiska världskrisen framkallade avsättningssvårigheterna

för företagets produkter samt dollarvalutans fall.

Redan tidigare har under frågans riksdagsbehandling framhållits, att de naturliga

betingelserna för en industriell anläggning av ifrågavarande typ inom

Kalixorten vore ungefär likvärdiga med betingelserna på andra håll, där liknande

industriell verksamhet dreves. De särskilt tillkallade sakkunniga hava,

såsom framgår av den av mig lämnade redogörelsen, anställt en jämförelse

mellan tillverkningskostnader och produktpris vid Kalixindustrien och industrier

i Norrlands sydligare skeppningsdistrikt. Denna jämförelse har givit

vid handen, att råvarukostnaden vad sågverksdriften beträffar ofta hållit

sig lägre i övre Norrbottens öppna marknad än i distrikten Piteå—Härnösand

och därmed kompenserat den merkostnad i utfrakt, som belastar Norrbottensågarna

gentemot exempelvis de i Härnösandsdistriktet belägna. Vad

åter cellulosatillverkningen angår, uppvägas de merkostnader, framför allt

bestående av högre infrakter för vissa förbrukningsartiklar, som betunga driften

vid Karlsborg, av lägre råvarukostnader och billigare vedpris. Däremot

kan icke förnekas, att cellulosatillverkningen i Norrbotten har en påtaglig

svårighet att räkna med vid försäljningen. Emellertid torde ett uppehållande

av sågverks- och cellulosaindustri inom övre Norrbotten vara att föredraga

framför en transport av råvaran till sydligare belägna industrier.

Med hänsyn till de sålunda påvisade allmänna betingelserna för industriell

drift av ifrågavarande slag inom Kalixorten synes mig staten, som dels direkt

tecknat aktier i Kalixbolaget till ett belopp av 2,398,500 kronor, dels ock för

möjliggörande av aktieteckning i bolaget av enskilda tillhandahållit industriföreningen

ett lån, å vilket den 31 december 1933 återstod oguldet omkring

1,513,000 kronor i kapital och 76,000 kronor i förfallna räntor, bäst tillgodose

sina ekonomiska intressen i företaget genom fortsatt drift vid dess anläggningar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £66.

33

Frågan om ytterligare bistånd från statens sida för driftens uppehållande

bör emellertid framför allt ses ur sociala synpunkter. Av de av arbetslöshetskommissionen

lämnade uppgifterna framgår, att en omfattande arbetslöshet

råder inom Nederkalix kommun. Ett nedläggande av bolagets

verksamhet skulle självfallet i hög grad försvåra de rådande förhållandena.

Då arbetslösheten för närvarande nått avsevärt större omfattning än vid

tidpunkterna för statens tidigare ingripanden, synas mig de skäl, som förut

lett till bistånd från statens sida, alltjämt kunna med oförminskad styrka

åberopas. Beaktas bör jämväl att en ökad arbetslöshet givetvis skulle sträcka

sina verkningar även till befolkningsgrupper, som icke direkt arbeta för bolagets

räkning. I betraktande av kommunens under senare år sjunkande skatteunderlag

torde med visshet kunna förutsägas, att en driftinställelse vid Karlsborgsverken

skulle få mycket ödesdigra konsekvenser för kommunen i dess

helhet samt för statsverket nödvändiggöra än längre gående åtgärder till hjälp

åt det växande antalet arbetslösa.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra, att min företrädare i ämbetet

vid övervägandet av de senast vidtagna stödåtgärderna framhållit, att

man vid bedömandet av frågan örn bistånd av statsmedel till bolaget icke borde

bortse från det förhållandet att, örn dåvarande prisförhållanden bomme att

förbliva oförändrade under en längre tid, ytterligare förluster för bolaget icke

torde kunna undgås. På grund av den stora betydelsen ur olika sociala synpunkter

av rörelsens fortgång hade departementschefen, detta oaktat, kommit

till den uppfattningen, att staten borde för Kalixbolaget möjliggöra att i dittillsvarande

omfattning fortsätta verksamheten. De befarade förlusterna hava

inträffat, men nuvarande konjunkturer ingiva av allt att döma förhoppningar

örn förbättrade resultat av bolagets rörelse.

I likhet med kommerskollegium och socialstyrelsen är jag av den uppfattningen,

att förhållandena äro sådana, att det icke gives rådrum för mera ingående

överväganden, enär risken för driftens inställande av brist på rörelsekapital

synes överhängande. Jag nödgas därför nu inskränka mig till att föreslå

åtgärd i syfte att tillgodose bolagets behov av dylikt kapital. Emellertid

är det min avsikt att, så snart riksdagens beslut i denna del föreligger, inför

Kungl. Maj :t framlägga förslag till en allsidig och sakkunnig utredning av

frågan örn förevarande industris upprätthållande och den medverkan från statens

sida i olika hänseenden, som i fortsättningen kan befinnas böra ifrågakomma,

därvid de riktlinjer, som antytts av 1933 års skogsindustrisakkunniga

samt nyssnämnda ämbetsverk, skola beaktas. I samband därmed finner jag

i hög grad påkallat, att, i anslutning till vad skogsindustrisakkunniga framhållit,

det mycket otillfredsställande sätt, på vilket industriföreningen fullgjort

sina förpliktelser gentemot statsverket, blir föremål för närmare undersökning

i syfte att jämväl i detta avseende förutsättningar för ordnade förhållanden

må uppnås.

Av det sagda framgår, att jag tillstyrker, att bolaget nu tilldelas lån av statsmedel

för likviditetens återställande. Såsom framhållits hava de sakkunniga

föreslagit, att lånesumman måtte fastställas till 1,500,000 kronor, i vilket be
Bihang

till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Nr £66, 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 266.

lopp inginge kostnaderna för vissa särskilt önskvärda nyanläggningar. Kommerskollegium

och socialstyrelsen hava ifrågasatt, att kapitalförstärkningen

icke skulle gå utöver det belopp, som oundgängligen erfordras för att tillgodose

det omedelbara finansieringsbehovet, vilket av de sakkunniga beräknats till

ett belopp av 1,290,000 kronor. Enligt min mening tala vägande skäl för

att lånebeloppet i enlighet med de sakkunnigas, av skogsindustrisakkunniga

och länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrkta förslag fastställes till 1,500,000

kronor.

Beträffande förräntnings- och amorteringsvillkor synes det böra ankomma på

Kungl. Maj:t att fatta beslut. Likaledes torde Kungl. Maj:t böra hava att

pröva säkerheterna för det ifrågasatta lånet.

För beredande av medel för ändamålet torde anslag böra anvisas å nästkommande

års riksstat. Finansieringen synes böra ske genom ett anslag, som

anvisas såsom kapitalökning å fonden för låneunderstöd. Anslaget torde böra

erhålla reservationsanslags natur. Med hänsyn bland annat till vad statskontoret

anfört angående beskaffenheten av de hypotek, som skulle läggas såsom

säkerhet för ifrågavarande lån, har jag, efter samråd med chefen för

finansdepartementet, ansett mig böra föreslå, att anslaget anvisas att utgå av

skattemedel.

Under hänvisning till vad jag nu anfört och under framhållande av att proposition

i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas, utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

dels medgiva att till stöd åt Kalix träindustriaktiebolag må

på de villkor, som av Kungl. Majit bestämmas, utlämnas ett

lån å 1,500,000 kronor,

dels ock bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Statens

utlåningsfonder.- Fonden för låneunderstöd» för sagda

ändamål för budgetåret 1934/1935 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel,

av .................................. kronor 1,500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

'' f II. Vinell.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

341087

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:381 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående nionde huvudtitelns anslag till tryckningskostnader s. 6 i texten
  2. SU 1934:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare stöd från statens sida åt Kalix träindustriaktiebolag. s. 1 i texten