Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m

1934-04-27 · 78 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:268, Angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 268.

1

Kl* 268.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av en

arrendeegnahemsfond m. m.; given Stockholms slott den 27

april 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april

1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under utgifter för kapitalökning,

bilaga 7, punkt 16, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den

proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för åtgärder för

beredande av jord åt arbetslösa m. m. beräkna för budgetåret 1934/1935 ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla

detta ärende.

Inledning.

Den 20 oktober 1933 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att, efter samråd med chefen för socialdepartementet, tillkalla

tre utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

frågan örn jord åt arbetslösa.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 263.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 268.

Jämlikt detta bemyndigande tillkallades den 21 i nämnda månad såsom

utredningsmän ledamöterna av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen

G. H. Andersson, ombudsmannen Olof Andersson och jordbrukskonsulenten

J. Hagman.

Med skrivelse den 13 februari 1934 hava utredningsmännen avlämnat

utredning och förslag i ämnet. Utredningsmännens betänkande torde få

såsom bilaga A fogas till statsrådsprotokollet.

Efter remiss hava utlåtanden över förslaget avgivits av statskontoret,,

domänstyrelsen, statens egnahemsstyrelse, statens arbetslöshetskommission,

länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Örebro samt Västernorrlands län, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund samt riksföreningen jord åt arbetslösa. Egnahemsstyrelsen

har införskaffat yttranden från samtliga hushållningssällskaps

egnahemsnämnder och åtskilliga förmedlare av arbetarsmåbrukslåm

Vid länsstyrelsernas utlåtanden hava fogats yttranden från ett stort antal

kommuner med flera.

Tillika hava i anledning av förslaget vissa framställningar i ärendet

inkommit från enskilda personer.

Vid upprepade tillfällen har frågan örn anskaffande av jord åt mindre

bemedlade och obemedlade personer varit föremål för uppmärksamhet från

statsmakternas sida. I anledning av ett flertal skilda motioner i ämnet

anhöll 1928 års riksdag (B. skr. nr 232) örn utredning och förslag rörandeberedande

av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators-

och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och obemedlade

personer att erhålla egna jordbruk. Den begärda utredningen verkställdes

av egnahemsstyrelsen, som den 5 december 1928 avgav ett förslag

avseende anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk. Förslaget föranleddeicke

någon framställning till riksdagen, utan beslöt Kungl. Majit, att frågan

ånyo skulle överlämnas till egnahemsstyrelsen. Den 2 oktober 1929

framlade egnahemsstyrelsen ett nytt förslag i ämnet, men icke heller detta

föranledde någon framställning till riksdagen. 1930 års riksdag anhöll

därefter i anledning av vid riksdagen väckta motioner (R. skr. nr 276), att

Kungl. Majit ville verkställa fortsatt utredning rörande ökade möjligheter

för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner

samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att

erhålla egna jordbruk. Enligt Kungl. Majlis beslut den 4 december 1930

uppdrogs åt den s. k. sociala jordutredningen att verkställa den av riksdagen

begärda utredningen. Den 5 december 1932 avlämnade sociala jordutredningen

betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade

möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk (stat.

off. utr. 19321 33). På grundval av detta betänkande framlade Kungl. Majit

för 1933 års riksdag i proposition nr 181 förslag angående inrättande av

en arbetarsmåbrukslånefond, från vilken lån finge utlämnas i ändamål att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 268.

giva skogsarbetare eller därmed likställd arbetare tillfälle att förvärva

mindre lägenhet, ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,

drivet vid sidan av annan verksamhet. Propositionen bifölls av riksdagen.

Bestämmelser rörande lån från fonden hava meddelats i kungörelsen den

14 juni 1933 (nr 331) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksainhet.

I skrivelse den 7 mars 1933 bär sociala jordutredningen framlagt resultatet

av en av utredningen verkställd undersökning, huruvida det vore

möjligt och lämpligt dels ur ekonomiska synpunkter och dels ur synpunkten

av arbetslöshetens bekämpande att stycka ett antal större kronoegendomar

ävensom härför lämpade enskilda egendomar, Anika i så fall skulle

inköpas, till mindre jordbruk för utarrendering i avvaktan på lämplig

tidpunkt för försäljning. Utredningen har härvid anfört bland annat

följande.

De egendomar, som skulle komma ifråga till styckning, skulle vara belägna

i trakt med goda samfärdsmedel och a\rsättningsmöjligheter. De

skulle äga bördig jord, lämpad för småbruksdrift, och lia\-a naturliga förutsättningar

för styckning i självständiga mindre jordbruk. I främsta

rummet skulle sådana egendomar komma ifråga, som Amre dåligt eller otillräckligt

bebyggda. Vid sidan av styckning av kronojord borde i erforderlig

omfattning jord i enskild ägo inköpas och styckas till arrendegårdar

av olika storlek. Verkställda undersökningar gåve Aud handen, att såväl

kronoegendomar som egendomar i enskild ägo funnes att för ändamålet

tillgå. En uppdelning av större egendomar i mindre jordbruk skulle Amra

ett verksamt medel att minska den rådande arbetslösheten. Dels skulle

innehavarna av de nya brukningsdelarna erhålla varaktigt arbete och

framtida bärgning och dels skulle ett icke ringa antal arbetslösa beredas

sysselsättning vid småbrukens bebyggande, vägars iordningsställande och

dylikt. Vid uppgörande av styckningsplaner borde man utgå från att det

Amre önskvärt, att nya jordbrukslägenheter skapades i så stort antal, som

kunde förenas med kravet på deras bärighet, i allmänhet med en åkerareal

av 10—20 hektar. Medel till inköp av enskilda egendomar för ifrågaArarande

styckningsändamål borde tagas ur domänverkets markinköpsfond. Till

hus- och vägbyggnads- samt täckdiknings- m. fl. arbeten borde arbetslöshetsmedel

tagas i anspråk. Av markinköpsfonden borde få disponeras ett

belopp av 2 miljoner kronor och av arbetslöshetsmedel ett belopp aAT 6 miljoner

kronor.

Vid 1933 års riksdag väcktes åtskilliga motioner örn utredning eller omedelbara

åtgärder i syfte att till arbetslöshetens motverkande bereda ökade

arbetstillfällen vid jordbruket.

I motionerna I: 327 och II: 482 hemställdes sålunda, att riksdagen måtte

anhålla örn skyndsam utredning angående verksamma åtgärder till arbetslöshetens

bekämpande genom skapandet av cirka 2,500 nya småbruk

per år under en tid av fyra år samt framläggande för riksdagen av det resultat,

vartill utredningen kunde komma.

I motion II: 491 yrkades, att riksdagen måtte dels besluta, att åtgärder

skulle vidtagas i enlighet med det av sociala jordutredningen i skrivelsen

den 7 mars 1933 a\Tgivna förslaget om uppdelning av vissa kronoegendo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

mar och från enskilda inköpta egendomar till mindre jordbruk, dels oek

anvisa ett belopp av 8,000,000 kronor att användas enligt grunder, som

Kungl. Maj:t ägde fastställa.

I motion II: 493 hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att av de medel,

som på grund av framställningarna i propositionen nr 211 angående

anslag till arbeten till motverkande av arbetslösheten bomme att anvisas,

5,000,000 kronor måtte anslås som statsbidrag till avlönande av jordbruksarbetare

enligt grunder, som Kungl. Maj:t skulle äga närmare bestämma.

Det särskilda utskott, som vid riksdagen behandlade frågor rörande arbetslöshetens

bekämpande och till vilket nyssberörda motioner hänskötos,

anförde i sitt utlåtande nr 17 i anledning av de tre förstnämnda motionerna

bland annat följande.

Sociala jordutredningens förslag syntes innebära ett beaktansvärt försök

att åstadkomma ökade, för framtiden bestående försörjningsmöjligheter

på landsbygden. I en tid av omfattande och långvarig arbetslöshet måste

det givetvis vara av stor social betydelse att på sätt som ifrågasatts produktionsenheter

av bestående värde tillskapades. Dessutom utgjorde den

föreslagna jordstyckningen ett verksamt medel att mera omedelbart minska

den rådande arbetslösheten. Ett icke ringa antal arbetslösa skulle

kunna beredas sysselsättning vid småbrukens bebyggande, vägars iordningställande,

täckdikning och dylikt. För åtskilliga industrier skulle

planens genomförande komma att medföra ökade leveranser och möjligheter

att hålla driften i gång. Att, såsom i motionen II: 491 förutsatts,

besluta örn genomförande av planen i dess helhet, syntes emellertid, då

erfarenhet på området ännu saknades, icke tillrådligt. Däremot vore det

lämpligt, att en försöksverksamhet, avseende styckning av allenast vissa

kronoegendomar, igångsattes.

Riksdagen medgav (R. skr. nr 356) på förslag av utskottet, att för nyssnämnda

försöksverksamhet finge av den i statens domäners fond ingående

fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden)

tagas i anspråk ett belopp av högst 700,000 kronor till husoch

vägbyggnads- samt täckdiknings- m. fl. arbeten å de under försökstiden

styckade lotterna. I skrivelse den 30 juni 1933 har Kungl. Maj:t

anbefallt domänstyrelsen att skyndsamt genomföra ifrågavarande verksamhet.

Utredning och förslag angående beredande av jord åt arbetslösa.

Utredningsmännen rörande frågan örn jord åt arbetslösa hava verkställt

vissa undersökningar till utrönande av i vad mån arbetslösheten kunde

varaktigt motverkas genom en utflyttning av arbetslösa till jordbruket

såsom egna företagare. Härvid hava utredningsmännen kommit till det resultatet,

att en ökning av antalet vid jordbruket sysselsatta personer kunde

vinnas främst genom anläggning av jordbruksegnahem på nyodlade marker

och därnäst genom styckning av större jordbruksegendomar till mindre

jordbruk. Vinsten vid förvärv för arbetslösas räkning av redan färdigställda

brukningsdelar anse utredningsmännen däremot vara problema
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 268.

tisk. Utredningsmännen hava uttalat, att en överföring av arbetslösa till

jordbruket lämpligast borde ske genom uppstyckning av större egendomar.

Tidigare gjorda kolonisationsförsök å förut icke odlad mark hava nämligen

enligt utredningsmännens mening icke slagit väl ut.

Utredningsmännen hava genom Sveriges allmänna lantbrukssällskap låtit

undersöka, i vad mån ökning av antalet vid jordbruket sysselsatta personer

kunde väntas inträda vid nybildning av mindre brukningsenheter

utan uppodling av ny jord. Beträffande resultatet av berörda undersökning,

för vilken närmare redogöres i betänkandet, hava utredningsmännen

anfört, att enligt densamma arbetsåtgången grovt räknat vid ett jordbruk

i storleksklassen under 10 hektar förhölle sig till motsvarande faktor vid

ett jordbruk i storlek över 100 hektar som 3 till 2. Detta innebure, uttala

utredningsmännen vidare, att en styckning av den större egendomen till

mindre hemmansbruk och småbruk skulle medföra en varaktig utökning

av arbetsmöjligheterna å jordområdet ifråga av ungefär 50 procent. Utredningsmännen

anföra ytterligare i detta sammanhang följande.

Av undersökningen framginge, att arbetsåtgången vid småbruket hållit

sig relativt konstant under tioårsperioden 1922—1932. Vid de större jordbruken

hade arbetsåtgången däremot under samma tid nedgått med omkring

18 procent. I detta förhållande vore att söka en av orsakerna till

den tilltagande arbetslösheten på landsbygden. De mindre svängningarna

i talen för de lägre storleksklasserna visade, att den mänskliga arbetskraften

vid de smärre brukningsenheterna icke kunnat göras överflödig genom

rationaliseringsåtgärder i samma grad som inom storbruken. En

uppdelning av större egendomar måste således medföra ett kvarblivande

vid eller en återgång till mindre effektiva brukningsmetoder. Den ökade

sysselsättningsgraden vid småbrukssystemet vunnes alltså i viss mån genom

att de tekniska framstegen icke kunde helt tillgodogöras.

För att få klarhet huruvida bland de arbetslösa funnes någon önskan

att såsom egna företagare idka jordbruk hava utredningsmännen genom

förmedling av statens arbetslöshetskommission riktat en rundfråga härutinnan

till gifta arbetslösa personer inom Stockholms, Jönköpings och

Gävleborgs län, vilka tidigare varit sysselsatta inom jordbruket. Frågoformulär

hava utsänts till ett antal av omkring 3,200. Antalet inkomna

svar uppgår till 462. Angående det närmare resultatet av undersökningen

torde jag få hänvisa till betänkandet. Enligt vad utredningsmännen upplyst

äga uppgiftslämnarnas hustrur så gott som undantagslöst på grund

av tidigare anställning eller såsom varande lantbrukardöttrar erfarenhet

och vana i fråga om jordbrukssysslor. Utredningsmännen hava i anslutning

till uppgifterna vidare anfört.

Särskilt iögonfallande vore, att ett jämförelsevis ringa antal industriarbetare

besvarat rundfrågan. Detta förklarades i första hand därav, att

antalet arbetslösa, som ägde förutsättningar för jordbruksskötsel, vore relativt

ringa inom industriarbetaregruppen. Det kunde därjämte bero på

att industriarbetare, vilka tidigare arbetat inom jordbruk, visste, att en

återgång till detta skulle medföra sänkt levnadsstandard. Av hela an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

talet hjälpsökande arbetslösa i de undersökta länen hade svar inkommit

från endast omkring 2.5 procent. Det syntes dock bland de arbetslösa finnas

tillräckligt många, som önskade övergå till jordbruk och ägde personliga

förutsättningar därtill, för att åtgärder från det allmännas sida

i det ifrågasatta syftet kunde vara motiverade.

Utredningsmännen hava även något berört frågan, huruvida lämplig

jord till rimliga priser kunde ställas till förfogande för överflyttning av

arbetslösa till jordbruket. Genom överläggningar med statens egnahemsstyrelse

liava utredningsmännen inhämtat, att jord för den statsunderstödda

egnahemsbildningen i allmänhet funnits tillgänglig i den öppna

marknaden. Utredningsmännen hava vidare hänvisat till en av sociala

jordutredningen i samband med dess den 7 mars 1933 framlagda förslag

verkställd undersökning angående förefintligheten av för kolonisationsändamål

lämpad salubjuden jord. Av denna undersökning framginge,

påpeka utredningsmännen, att enskild jord i stor utsträckning funnes till

salu för jämförelsevis låga priser.

Den förebragta utredningen utvisar enligt utredningsmännens förmenande,

att de grundläggande förutsättningarna för en verksamhet med

ändamål att bereda arbetslösa egna jordbruk kunde sägas vara för handen.

Utredningsmännen hava uttalat, att en överföring av arbetslösa till

jordbruket såsom egna företagare bäst kunde ske genom beredande av

tillgång till lämpliga arrendebruk. Härigenom skulle, anse utredningsmännen,

de ekonomiska risker, som det allmänna finge ikläda sig vid

jordbruksnybildningen, begränsas, och de jordsökande bliva i tillfälle att

pröva sina förutsättningar för jordbrukarekallet utan att behöva binda

sig vid hemmet för en lång och oviss framtid. Med hänsyn till att den

nuvarande statsunderstödda egnahemslåneverksamhetens organisation

icke medgåve någon form för det allmännas medverkan till skapande av

nya arrendebruk, hava utredningsmännen emellertid, under framhållande

av den föreslagna verksamhetens försöksnatur, förordat en anordning för

beredande av jordbruk åt arbetslösa, formellt byggd på självägandeprincipen

med staten som förlagsgivare. Förutom denna försökslinje hava

utredningsmännen emellertid jämväl föreslagit uppstyckning av kronans

jordbruksdomäner i mindre brukningsdelar och dessas utarrendering.

Utredningsmännen hava härvidlag förutsatt ett fortgående på den väg,

som beträddes genom förutberörda 1933 års riksdagsbeslut.

Utredningsmännens förslag att åt arbetslösa bereda jord nied äganderätt

innehåller i huvudsak följande.

Den ifrågavarande hjälpverksamheten föreslås skola inrymmas under

egnahemslånerörelsen, vars organ skola tagas i anspråk för verksamhetens

bedrivande. Såsom motiv för denna anordning hava utredningsmännen

framhållit, att hjälpverksamheten i fråga örn syftemålet i allt väsentligt

stöde i nära samband med egnahemslånerörelsen och praktiskt

taget avveke från densamma allenast så till vida, att det nu gällde att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

öppna möjligheter för helt obemedlade personer att förvärva egna jordbruk.

Ingripandet från statsmakterna borde, uttala utredningsmännen, i

första hand syfte till att beträffande arbetslösa med erforderliga personliga

kvalifikationer ersätta bristen på egna medel. I detta hänseende

måste de arbetslösa erhålla dels det kapital, som erfordrades för erhållande

av egnahemslån till fastighetsförvärvet, och dels medel till inköp

av nödiga inventarier samt till driftens igångsättande. För att bereda

arbetslösa möjlighet att erhålla de medel, som — utöver egnahemslån och

premielån — erfordras för förvärv och iordningställande av fastigheten,

föreslå utredningsmännen inrättande av en statlig lånefond, benämnd

fyllnadslånefonden. Beträffande den närmare utformningen av egnahemsorganens

handhavande av lånerörelsen anse utredningsmännen de

principer, som ligga till grund för bestämmelserna i fråga örn den statsunderstödda

egnaliemslånerörelsen, i huvudsak kunna följas. Angående

låneförmedlarnas mellankavanden med staten skall enligt förslaget i huvudsak

enahanda anordning tillämpas som i fråga örn premielåneverksamheten.

Låneförmedlaren tilldelas efter ansökan av Kungl. Maj:t fyllnadslåneanslag

att användas till utlämnande av fyllnadslån. Med hänsyn

till de ekonomiska vanskligheter, varmed lånerörelsen blir förenad, skola

låneförmedlarna emellertid icke iklädas några förpliktelser i fråga örn

lånens återbetalande, utan staten får ensam bära de eventuella förlusterna.

Utredningsmännen föreslå, att fyllnadslånet lämnas amorteringsfritt

och gives karaktären av ett stående lån,. Låntagaren bör dock när som

helst äga inbetala lånet. Lånet skall förräntas, men viss tids räntefrihet

har ansetts erforderlig. Räntefriheten skall gälla till och med tolvte året

efter utgången av det år, varunder lånet beviljats. Därefter skall ränta

erläggas efter den räntefot, som gäller för den stående delen av egnahemslånet.

Är denna del inbetald, skall ränta utgå efter som Kungl.

Majit med hänsyn till räntesatsen å jordbruksegnahemslån i allmänhet

bestämmer. Under vissa förutsättningar skall lånet förfalla till omedelbar

återbetalning, såsom örn låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett

lånets beviljande, örn låntagaren visar sig försumlig i fråga örn

lånevillkorens fullgörande eller fastighetens skötsel eller örn sådana förhållanden

inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda

ändamålet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Såsom säkerhet för fyllnadslånet skall lämnas inteckning i fastigheten

med förmånsrätt närmast efter de inteckningar, som lämnats till säkerhet

för egnahemslånet. Sistnämnda inteckningar böra dock även utgöra säkerhet

för fyllnadslånet. Fastigheten bör, med hänsyn till syftet med anordningen,

vara av den storlek, att innehavaren därå beredes full sysselsättning

och bärgning.

I fråga örn de personer, som kunna komma i åtnjutande av fyllnadslån,

föreslås till följd av anknytningen till egnahemslånerörelsen skola gälla,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

att vederbörande skall vara svensk medborgare, minst 21 år, samt känd för

sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel. Med hänsyn till de betydande

ekonomiska uppoffringar från det allmännas sida, som torde bliva förenade

med den ifrågasatta verksamheten, bör emellertid enligt utredningsmännens

åsikt för erhållande av fyllnadslån uppställas större fordringar

på de personliga kvalifikationerna än för erhållande av vanligt

egnahemslån. Ett oeftergivligt villkor för åtnjutande av det allmännas,

bistånd i förevarande hänseende skall vara, att vederbörande styrker sig

äga förutsättningar att sköta ett jordbruk och även i övrigt besitter goda

personliga kvalifikationer. \ ensamheten bör enligt utredningsmännensmening

i första hand inriktas på att bistå gifta arbetslösa, vilkas hustrur

äga god erfarenhet i fråga örn jordbrukssysslor.

Fyllnadslånet avser, såsom angivits, att täcka den arbetslöse jordsökandens

medelsbehov, såvitt angår fastighetsförvärvet. Emellertid måste

han, framhålla utredningsmännen, erhålla hjälp även till anskaffande

av inventarier. Utredningsmännen hava därför föreslagit uppläggande

av en särskild statlig lånefond, benämnd inventarielånefonden, ur vilken

vederbörande skola kunna erhålla lån för sistberörda ändamål (inventarielån).

Inventarielån föreslås skola kunna beviljas till belopp av högst

3,000 kronor. Lånet, som skall vara räntefritt, skall efter ett års amorteringsfrihet

amorteras på en tid av 12 år. Behörig uppsägning av fyllnadslånet

omfattar även inventarielånet. Därjämte skall uppsägningsrätt

föreligga, örn låntagare försummat att erlägga föreskriven amortering

eller örn inventarierna försäljas, bortföras eller förstöras och värdet

av inventariebeståndet därigenom väsentligen nedgår. För att lämna

långivaren möjlighet att till säkerhet för lånet söka inteckning i låntagarens

jordbruksinventarier bör erforderligt medgivande därtill lämnas

i skuldförbindelsen för lånet.

Enligt förslaget skall, för vinnande av enhetlighet och snabbhet vid

handläggningen av låneärenden, jämväl inventarielånerörelsen anförtros

åt egnahemslåneförmedlarna. Förlust, som möjligen uppkommer å inventarielån,

skall med hänsyn till lånerörelsens art stanna å statsverket.

Beträffande prövningen av jordsökandens lämplighet hava utredningsmännen

framhållit, att låneförmedlarna knappast äro i stånd att på egen

hand träffa ett säkert avgörande i berörda hänseende. I de fall, där låneförmedlaren

är annan än kommunen själv, bör därför prövningen av sökandes

personliga kvalifikationer ske under samverkan med de kommunala

myndigheterna i den kommun, där sökanden har sitt hemvist. Utredningsmännen

förutsätta, att de kommunala myndigheterna komma

att hysa så stort intresse för den ifrågasatta verksamheten, att de icke

tillstyrka lån till andra personer än sådana, som verkligen hava förutsättning

att kunna driva jordbruk. För att emellertid undanröja varje

misstanke örn att kommunerna vid tillstyrkande av lån låta ovidkommande

hänsyn spela in föreslås, att inventarielån skola utlämnas allenast

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

under förutsättning, att den kommun, som tillstyrkt lånet, ingår borgen

för detsamma. Då staten ikläder sig betydande uppoffringar för

ifrågavarande verksamhet, är det enligt utredningsmännens mening rimligt,

att även kommunerna påtaga sig någon risk. Med hänsyn till den

omsorgsfulla prövning av de jordsökandes kvalifikationer, som föreslagits,

anse utredningsmännen det däremot icke erforderligt, att i de fall,

då den fastighet, som skall förvärvas, är belägen i en annan kommun än

den, där låntagaren har sitt hemvist, ett obligatoriskt hörande av inflyttningskommunen

stadgas.

Utöver nu ifrågasatta lån skall enligt utredningsmännens förslag den

arbetslöse jordsökanden för jordbruksdriftens igångsättande tilldelas ett

kontant bidrag utan återbetalningsskyldighet. Bidraget föreslås skola

bliva lika för alla låntagare och bestämmas till 1,000 kronor att utgå av

medel, som anslagits till arbetslöshetens bekämpande. Beloppet avses

skola uppdelas mellan staten och kommunen pa det sätt, att kommunen

bidrager med det belopp, som personen i fråga skolat erhålla under ett år

i arbetslöshetsunderstöd, därest han för sig och sin familj åtnjutit kontantunderstöd,

och att staten tillskjuter återstoden. En följd av denna

anordning blir, framhålla utredningsmännen, att ifrågavarande lånerörelse

icke kan tillämpas i andra fall än då lånesökandena äro inregistrerade

arbetslösa, som tillhöra kommuner, vilka bedriva arbetslöshetshjälpverksamhet

med bidrag av statsmedel. Detta finna emellertid utredningsmännen

icke innebära någon olägenhet eller orättvisa, då verksamheten

på grund av sin försökskaraktär i allt fall icke kan omfatta

annat än ett fåtal arbetslösa. Hinder bör icke möta, anse utredningsmännen,

att kommun, som icke bedriver arbetslöshetshjälpverksamhet

med statsbidrag, inleder sådan verksamhet med att bevilja bidrag, varom

nu är fråga.

Beträffande ärendenas behandling föreslås följande böra gälla. Den,

som önskar komma i åtnjutande av lån och bidrag, skall själv göra framställning

därom. För vinnande av enkelhet och reda bör ansökningsförfarandet

uppdelas i två etapper. Sålunda bör frågan örn kontantbidraget

och kommunens borgen prövas och avgöras, innan ansökan örn egnahems-,

fyllnads- och inventarielån göres. Jordsökanden bör alltså till en början

göra framställning hos hemkommunen örn kontantbidrag och erhållande

av borgen för inventarielån. Denna ansökan ingives till arbetslöshetskommittén,

som har att jämte eget yttrande rörande sökandens personliga

kvalifikationer överlämna ansökningen till kommunalnämnden, respektive

drätselkammaren. Vid dennas beredning av ärendet bör i främsta

rummet verkställas en ingående utredning rörande sökandens och hans

hustrus personliga duglighet och förutsättningar i övrigt att sköta ett

eget jordbruk. Ansökningen bör därefter föreläggas vederbörande beslutande

myndighet inom kommunen för avgörande huruvida kommunen

skall ikläda sig borgen för inventarielånet och bevilja kontantbidraget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

I händelse av bifall till ansökningen skall kommunen hos statens arbetslöshetskommission

göra framställning örn medel till den del av kontantbidraget,

som skall bestridas av staten. Den jordsökande, vars ansökan

om kontantbidrag och borgen bifallits, får därefter vända sig till egnakemslåneförmedlaren

med begäran örn egnahemslån, fyllnadslån och inventarielån.

Beträffande medelsbehovet för genomförande av förevarande förslag

hava utredningsmännen anfört, att de beräknat, att försöksverksamheten

bomme att omfatta utlämnande av lån till omkring 500 personer. Någon

höjning av det för egnahemslånefonden bestämda utlåningsbeloppet,

20,000,000 kronor, hava utredningsmännen icke ansett erforderligt. Vidkommande

den del av kontantbidraget, som avsetts skola bestridas av

staten, erinra utredningsmännen, att denna föreslagits skola utgå av

medel, som anslagits till arbetslöshetens bekämpande. Beträffande slutligen

fyllnadslån och inventarielån hava utredningsmännen räknat med

ett genomsnittligt lånebelopp för vardera typen av 2,000 kronor. För

genomförandet av förslaget hava utredningsmännen alltså ansett erforderligt,

att för budgetåret 1934/1935 anvisades särskilda medel till ett

belopp av 2,000,000 kronor.

Utredningsmännnens förslag att åt arbetslösa anskaffa arrendejordbruk

genom uppstyckning av kronans jordbruksdomäner innebär såsom förut

nämnts en fortsättning av den försöksverksamhet, vartill 1933 års riksdag

anvisat ett belopp av 700,000 kronor ur domänverkets markinköps
fond.

Utredningsmännen hava verkställt vissa undersökningar rörande tillgången

på för styckning lämpad kronojord. Dessa undersökningar hava

givit till resultat, att under den närmaste tiden torde kunna genom styckning

av kronoegendomar nyskapas omkring 100 brukningsdelar. Utredningsmännen

hava uttalat, att, när ifrågavarande jordbrukslägenheter

skulle utarrenderas, domänstyrelsen borde hos egnahemsnämnden i länet

efterhöra, huruvida jordsökande arbetslösa funnes anmälda hos nämnden.

Beträffande storleken av arrendelotterna hava utredningsmännen

förordat, att de utlades med en åkerareal av 8—12 hektar eller i allt fall

så avpassades, att arrendatorerna för skötseln bleve oberoende av lejd

arbetskraft.

Utredningsmännen hava beträffande nu förevarande förslag vidare

framhållit i huvudsak följande.

Med hänsyn till nödvändigheten av att arrendeavgifterna för ifrågavarande

lägenheter bleve så låga som möjligt, borde byggnadsbeståndet

anpassas efter det oundgängliga behovet. Verksamheten borde liksom

den av 1933 års riksdag tillstyrkta försöksverksamheten omhänderhavas

av domänstyrelsen. För byggnadskostnadernas bestridande borde särskilda

medel anvisas. I fråga örn arrendevillkoren borde de bestämmel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ser tillämpas, som föreslagits av den s. k. 1932 års kr ono jordsutredning i

dess betänkande (stat. off. utr. 1933: 32). Dessa bestämmelser borde dock

jämkas så tillvida, att fordran på borgen för arrendevillkorens fullgörande

borde kunna uppgivas, även örn arrendeavgiften överstege 600 kronor.

Arrendeavgiften borde bestämmas enligt ortens pris men dock avvägas

så att det med verksamheten avsedda syftet icke äventyrades. Där

så erfordrades, borde staten eftersätta kravet på full förräntning av byggnadskostnaderna.

Arrendatorerna borde lämnas möjlighet att längre

iram med anlitande av egnahemslån friköpa lägenheterna. Därest vid

försäljning av lägenhet, sedan domänverket gottgjorts skälig ersättning

för jordvärdet, överskott uppstode, borde detta återbäras till statsverket

såsom ersättning för byggnadskostnaderna. Vad förut anförts angående

medel till anskaffande av inventarier och driftens igångsättande, då

fråga vore örn beredande av jord med äganderätt, borde gälla även med

avseende å jordsökande, som önskade erhålla arrendebruk. Anordningen

med inventarielån och kontantbidrag borde därför givas tillämplighet

jämväl beträffande nu ifrågavarande jordsökande.

Enligt utredningsmännens uppskattning torde medel bliva erforderliga

under nästkommande budgetår för iordningställande av högst 100 arrendelägenheter.

Byggnadskostnaderna hava beräknats för varje styckningslott

till i medeltal 8,000 kronor, och det genomsnittliga inventarielånebeloppet

har beräknats till 2,000 kronor. För täckande av medelsbehovet

skulle således fordras, att för nästa budgetår anvisades ett belopp

av 800,000 kronor till uppförande av byggnader m. m. samt 200,000

kronor till inventarielån.

Yttranden över utredningsmännens förslag.

Mot förslaget att bereda arbetslösa jord med äganderätt hava i ett

mycket stort antal yttranden rests starka betänkligheter. Förslaget att

skaffa arbetslösa arrendejordbruk har däremot allmänt vunnit anslutning.

Förstnämnda förslag har biträtts eller i allt fall icke avstyrkts av länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Örebro samt

Västernorrlands län, riksföreningen jord åt arbetslösa, några egnahemsnämnder

och arbetarsmåbruksnämnder samt flertalet kommuner. Förslaget

har däremot avstyrkts av statskontoret, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

arbetslöshetskommissionen, länsstyrelsen i kristianstads

län, hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott, Västernorrlands

läns landstings förvaltningsutskott, de flesta egnahemsnämnder och arbetarsmåbruksnämnder

samt åtskilliga kommuner.

Ur yttrandena rörande förslaget att åt arbetslösa bereda jord med äganderätt

må här återgivas följande.

Statskontoret har framhållit, att alla torde vara eniga örn angelägenheten

av att i möjligaste mån effektiva åtgärder vidtoges till bekäm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

pande av arbetslösheten. Statskontoret hade emellertid icke kunnat finna,

att förevarande förslag erbjöde en lycklig lösning. Enligt förslaget

skulle en arbetslös jordsökande, allenast därför att han vore arbetslös,

sättas i en väsentligt gynnsammare ställning än annan jordsökande, som

önskade bliva tillerkänd egnahemslån. Han skulle erhålla ett fyllnadslån

på särskilt fördelaktiga villkor, avsett att utfylla den del av köpeskillingen

för fastigheten, som icke täcktes av egnahemslånet. En dylik

förmån skulle däremot förmenas annan jordsökande, även örn denne i

övrigt vore minst lika, måhända mer, kvalificerad och lämpad att driva

jordbruk. Detta skulle verka förryckande på den nuvarande egnahemsverksamheten

och måhända äventyra rörelsens sunda utveckling.

Domänstyrelsen har, under framhållande av de stora ekonomiska risker

staten iklädde sig genom förslagets genomförande, starkt ifrågasatt dess

lämplighet. I likhet med statskontoret har domänstyrelsen gjort gällande,

att med hänsyn till de stora förmåner, som förslaget innebure för

den arbetslöse, den ordinarie egnahemsverksamheten måste komma att

äventyras. Den naturliga strävan, att i den måll de ekonomiska resurserna

det medgåve, arbeta sig upp från ett mindre ställe till ett större

för att så småningom kunna förskaffa sig ett eget hem, bomme att avtrubbas.

I stället för att normalt passera de olika utvecklingsstadierna,

komme det att bliva förmånligare att göra sig arbetslös för att sålunda

hastigare nä en bättre ställning.

De av statskontoret och domänstyrelsen anförda skälen mot förslaget

hava även framförts från ett flertal andra håll.

Egnahemsstyrelsen har understrukit de stora svårigheter, som förelåge

att utvälja sådana personer, vilka kunde förväntas vara i stånd att

för sin framtida försörjning tillvarataga de betydande uppoffringar av

allmänna medel, som bleve nödvändiga för varje företag. Vidare har styrelsen

anfört:

Förutom egna medel saknade de jordsökande nödig kännedom örn och

erfarenhet av självständig jordbruksdrift. Alldeles särskilt framträdde

bristerna i detta hänseende, då det gällde att till landsbygden utflytta

övertaliga industriarbetare och andra arbetslösa. Bristerna kvarstode,

även örn de arbetslösa tidigare varit lantarbetare eller småbrukare. Dessa

jordsökande torde i allmänhet vara i starkt behov av jordbruksutbildning

för vinnande av erforderliga förutsättningar att kunna reda sig med ett

eget jordbruksföretag. De arbetslösa syntes därför i regel först böra

beredas anställning å jordbruk, där de med praktiskt arbete kunde utbilda

sig och pröva sin lämplighet såsom jordbrukare. Till följd av arbetslösheten

bland yrkeskunniga lantarbetare vore för ifrågavarande

jordsökande möjligheten att vinna anställning å lantegendomar sä gott

som utesluten. Utbildningsfrågan kunde icke lösas genom arbete i den

fria marknaden. En ofrånkomlig förutsättning för genomförandet av det

föreslagna arbetslöshetsprogrammet vore, att särskilda utbildningsmöjligheter

tillskapades för de jordsökande såsom ett led i deras befordran till

jordbruket. Förslaget att begränsa hjälpverksamheten endast till inregistrerade

arbetslösa, vilka tillhörde kommuner, som bedreve arbetslöshetshjälpverksamhet

med bidrag av statsmedel, vore mindre lyckligt, då

förslaget avsåge att upphäva behovet av kommunal hjälpverksamhet.

Härigenom komme dessutom jordanskaffning, som till övervägande del

byggde på statens bistånd, att bliva beroende på tillfälliga kommunala

förhållanden i en utsträckning, som kunde äventyra dess genomförande.

Det kunde vidare befaras, att kommun funne med sin fördel förenligt att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 268-

genom beviljande av borgen förmå arbetslösa familjer att utflytta till

annan kommun oell på så sätt otillbörligt frigöra sig från fattigvårdsskyldighet.

Det vore härjämte i hög grad tvivelaktigt, huruvida arbetslösa, som

erhållit lån, kunde uppfylla sina låneförpliktelser. De nuvarande egnahemslånta

garna kunde bära sina räntor och amorteringar endast nied

största svårighet. Det kunde under sådana förhållanden knappast förväntas,

att nu ifrågasatta arbetslösa låntagare skulle kunna bära utgifter,

vilka överstege egnahemslåneannuiteten under andra till och med femte

året med närmare och under sjätte året till och med trettonde året

med något mer än 1j» samt under tiden därefter med Ve.

Statens arbetslöshetskommission har uttalat, att förmodligen endast

jämförelsevis få arbetslösa bomme att stå till förfogande, därest de i förslaget

angivna kompetenskraven bomme att vidhållas. Arbetare med de

kvalifikationer, som enligt förslaget måste vara tillfinnandes hos de blivande

hjälpmottagarna, torde hava goda utsikter att även utan det allmännas

mellankomst slå sig fram till en någorlunda tryggad ställning

vare sig inom jordbruket elier pä andra levnadsbanor. Den plats i systemet,

som blivit inrymd åt kommissionen, förefölle hava ett ganska

löst samband med hjälpaktionen och egentligen endast vara betingad av

att arbetslöshetsmedel ansetts erforderliga för att underlätta förslagets

realiserande. Då de till fullföljande av kommissionens verksamhet beviljade

anslagen vore väl behövliga för sitt avsedda ändamål, syntes arbetslöshetsansiaget

icke böra anlitas för den planerade aktionen. Aven

andra skäl talade häremot. En under de ifrågasatta omständigheterna

arrangerad kontant understödsverksamhet strede nämligen helt mot av

kommissionen förut tillämpade principer och måste på det bestämdaste

avrådas.

Gotlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har ansett, att realiserandet

av förslaget bjöde på så stora svårigheter, att det troligen endast

bleve i ett mycket litet antal fall, som företagaren bomme att lyckas.

Visserligen hade man sökt förebygga ogynnsammare resultat genom uppställande

av stränga garantifordringar, men egnahemsnämnden betvivlade

möjligheten att över huvud taget kunna lösa problemet efter de linjer,

som föreslagits. Genom hjälp från det allmännas sida torde starten för

låntagaren vara tryggad. Utsikterna vore emellertid små för att han

skulle kunna komma ut med de betydande annuiteterna. Skulle då annat

förvärvsarbete erbjudas, bomme låntagaren säkerligen att taga detta, oell

de redan från egnahemsverksamheten kända förhållandena skulle upprepas:

jorden utarrenderades eller övergåves.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd Ilar framhållit,

att den hjälp, som man erbjöde den arbetslöse, bleve av tvivelaktigt

värde. En skuldsättning av föreslagen omfattning vore nämligen eu

börda, som av få kunde bäras med jämnmod. Att fullt medvetet skapa

en ekonomiskt ännu svagare klass jordbrukare än någon nu befintlig vore

ur samhällets synpunkt ej klokt. Man hade hänvisat till att de nya jordbrukarnas

och ej minst deras hustrurs personliga kvalifikationer skulle

övervinna de ekonomiska svårigheterna. Detta vore säkerligen alltför

optimistiskt. Hade man inriktat sig på de vana jordbrukarna eller jordbrukaresönerna,

vilkas framtid syntes spärrad genom jordbrukets och industriens

rationalisering, hade man åtminstone börjat i rätt ordning.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har anfört:

Att såsom egna företagare vid jordbruket placera helt obemedlade arbets
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 268.

lösa genom det allmännas hjälpverksamhet vore ytterst vanskligt och

förenat med oberäkneliga ekonomiska konsekvenser. Det vore känt att

t. o. m. den i jordbruksyrket kunnige och erfarne under nu rådande konjunkturförhållanden

endast med yttersta sparsamhet och betydande försakelser

kunde få debet och kredit att gå ihop. Den, som uti sitt företag

nedlagt eget kapital, måste finna sig i betydande inskränkningar och sänkt

levnadsstandard. Den, däremot, som finge toppbelånat allt i sitt företag,

torde med sannolikhet och förståeligt nog lätt känna sig missräknad i

sitt försök och vid minsta motgång bliva benägen att övergiva företaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län Ilar anfört: Syftet med det föreliggande förslaget

vore att avhjälpa arbetslösheten för ett antal arbetslösa på ett mera

slutgiltigt sätt än som kunde ske genom tillfälliga nödhjälpsarbeten. Det

tåge emellertid i sakens natur, att anordningens räckvidd måste ur arbetslöshetssynpunkt

bliva mycket begränsad. Kostnaderna per individ vorehöga,

enligt utredningsmännens medeltalsberäkning. som ingalunda rörde

sig med toppsiffror, omkring 15,000 kronor per varje ny småbrukare. Vidare

vore önskan bland de arbetslösa själva att övergå till småbrukare

icke starkt utbredd; den sänkning av levnadsstandarden i jämförelse med

industriarbetarna, de ökade fordringarna på arbetstid och intensitet, som

övergången innebure, lockade icke så mångå. Slutligen vore vinsten i avseende

på själva arbetskvantiteten icke stor vid en styckning av förut befintliga,

med lejd arbetskraft drivna jordbruk. Det oaktat ansåge emellertid

länsstyrelsen, att ett försök borde göras med jordanskaffning åt

arbetslösa. Tyvärr måste det anses sannolikt, att även vid stigande konjunkturer

ett icke obetydligt antal av dem, som vant sig att i en eller annan

form lita till samhällets omsorger, bleve kvar såsom arbetslösa under

lang tid framåt. Det vore därför lyckligt, örn genom samhällets åtgärder

åtminstone några definitivt överfördes till självförsörjning. Även bland

lant- och skogsarbetare gånge många numera arbetslösa. Bland dem borde

ett lämpligt urval kunna göras. Men det torde vara klokt, att, såsom utredningsmännen

uttryckligen betonat, betrakta den föreslagna anordningen

till en början såsom ett försök utan alltför stora utgifter och utan.

alltför stor apparat, till dess erfarenheten visat, huru försöket utfölle. —

En omständighet i fråga örn anordningens förhållande till kommunerna

önskade länsstyrelsen särskilt beröra. Det hade såväl under egnahemslåneverksamheten

som under kolonisationsåtgärderna på de norrländska

kronoparkerna visat sig, att inflyttningskommunerna många gånger mottagit

de inflyttande familjerna med minst sagt blandade känslor. Denna

inställning vore fullt förklarlig, ty det hade icke så sällan inträffat, att

inflyttningskommunen fått ökade kostnader för fattigvård och arbetslöshetsunderstöd

i följd av inflyttningen. Det hade därför av utredningsmännen

ifrågasatts, att inflyttningskommunen skulle få tillfälle att yttra

sig över de sökande. En dylik föreskrift skulle emellertid sannolikt leda

till att jordbruksanskaffningen begränsades till personer inom den egna

kommunen. Ett urval av såväl jord som personer skulle härigenom avsevärt

försvåras. En föreskrift av den antydda innebörden kunde därför

icke tillstyrkas. — För verksamhetens framgång vore urvalet bland de

arbetslösa kärnpunkten. Det borde framhållas, vilken frestelse det vore

för en medellös och arbetslös person, som erhölle lån till betydande belopp

och kontantbidrag, att förbruka dessa till familjens uppehälle och därefter

uppgiva hela jordbruksförsöket såsom hopplöst. Till en viss grad

kunde missbruk förebyggas genom kontroll, men icke helt och hållet, och

det vore ej heller nyttigt att hålla den jordsökande under alltför strängt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 268.

förmynderskap, så att kan från början vandes av nied att lita på sig själv.

De personliga kvalifikationerna bos honom oell bans hustru bleve därför

avgörande för utgången. Det torde emellertid vara mycket sällan, som

industriarbetare och än mindre deras hustrur kunde omplanteras till småbrukare.

Det syntes därför vara en klok försiktighet, att åtminstone så

länge verksamheten hade så begränsad omfattning, som utredningsmännens

förslag åsyftade, uppställa såsom villkor, att såväl sökanden som, i

händelse han vore gift, hans hustru hade erfarenhet i jordbruk samt vore

väl förtrogna med förhållandena i den landsdel, där han sökte jord.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttalat: Inom länet hade i icke

ringa utsträckning förekommit att även helt obemedlade personer efter

upplåning av erforderligt eget kapital erhållit egnahemslån oell på sä

sätt skaffat sig egna jordbrukslägenheter. En del av dessa låntagare

hade på grund av de tryckande skuldbördorna och de dåliga konjunkturerna

inom jordbruket råkat i sådana svårigheter att de nödgats frånträda

fastigheterna. Detta förhållande torde närmast leda till den slutsatsen,

att staten icke borde lämna sin ekonomiska medverkan till bildande

av nya jordbruk, i varje fall icke under rådande depressionstid. Vid

en närmare prövning av spörsmålet syntes dock riktigheten av denna slutsats

kunna ifrågasättas. Till belysande härav torde till en början böra

framhållas, att den statliga egnahemslånerörelsen redan under hittillsvarande

former varit av utomordentlig betydelse för dels bildande av

nya och dels konsoliderande av redan befintliga jordbruk. Med skäl

kunde påstås, att arbetslösheten skulle varit än mera omfattande, örn denna

lånerörelse icke funnits. Även örn åtskilliga genom egnahemsrörelsen

understödda jordbrukare till följd av den långvariga krisen kommit i ett

svårt ekonomiskt läge, hade dock det övervägande flertalet egnahemslån1

ägare tack vare det stöd, egnahemslånet varit, förvärvat sådan bärkraft,

att de relativt väl motstått krisens verkningar.

Då emellertid till följd av den sedan lång tid rådande arbetslösheten

tidigare förefintliga sparkapital i stor utsträckning blivit förbrukade —

något som särskilt gällde för just den kategori av befolkningen, som kunde

tänkas hava håg och fallenhet för jordbruk — syntes numera endast i ett

fatal undantagsfall kunna uppbringas egnahemslånesökande med eget kapital.

En följd härav bleve, att egnahemslånerörelsen i stor utsträckning

avstannade och därmed i motsvarande grad jämväl bildandet av nya jordbruk.

En sådan utveckling syntes såväl ur sociala som andra avseenden

böra i görligaste mån förhindras.

Örn vad länsstyrelsen anfört vore riktigt, syntes det jämväl vara berättigat,

att statsverket lämnade ekonomisk medverkan för beredande av jord

åt medellösa. Beträffande fråga örn i vilken ordning och under vilka

former en sådan medverkan ändamålsenligast och lämpligast borde lämnas

kunde olika meningar givetvis råda, och länsstyrelsen ansåge sig icke

kunna göra ett bestämt uttalande, huruvida den lösning av spörsmålet,

utredningsmännen ifrågasatt, vore den bästa. Förslaget vore emellertid

värt beaktande oell val ägnat att läggas till grund för vidare överväganden

i ämnet.

Riksföreningen jord ät arbetslösa bär uppgivit, att utredningsmännens

betänkande till stor del vöre uppbyggt efter samma riktlinjer, som uppdragits

inom föreningen. Förutom vissa invändningar mot de föreslagna

amorterings- och räntebestämmelserna har föreningen vidare anfört huvudsakligen

följande.

Låneförmedlaren komme enligt förslaget att bliva ansvarig för egna
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 268.

hemslånets men ej för fyllnadslånets återbetalning. Ilan hade följaktligen

intresse av att egnahemslånet bleve lägre än maximibeloppet h''» av

jordvärdet. Den jordsökande hade samma intresse, dä fyllnadslånet vore

förmånligare än egnahemslånet. Bestämmelse örn en nedre gräns för

egnahemslånet vore därför påkallad. I detta hänseende torde böra gälla,

att egnahemslånet borde utgöra minst 3A av fastighetspriset. — Huvudidén

med den hjälp, varom här vore fråga, vore, att de arbetslösa finge

möjlighet till självhjälp. De skulle beredas tillfälle att göra rätt för sig.

Därför borde åt dem icke lämnas något som helst kontant understöd,

men i stället borde de erhålla så förmånliga lånevillkor, att de nied god

v ilja kunde slå sig fram. — Tvivelsutan bleve det billigast att köpa färdigbyggda

småbruk, i all synnerhet under nuvarande lågkonjunktur och

nu rådande relativt höga byggnadskostnader. Men härigenom skulle

verksamhetens ändamål förfelas. Ett par hundra småbruk borde därför

nybildas och nybyggas. Emellertid borde observeras den stora skillnad

i pris, som uppstode mellan sedan gammalt färdigbyggda och nybyggda

småbruk ävensom den därav uppkommande skillnaden i småbrukens

ekonomiska möjligheter. Då nybyggnadsverksamheten måste

betraktas såsom en ökning av nationalförmögenheten och som ett både

direkt och indirekt verkande medel till arbetslöshetens minskning, förefunnes

skäl, att ifrågavarande skillnad borttoges genom nedskrivning av

priset på nybyggda småbruk. Medel härtill borde tagas av arbetslöshetsmedel.

Varje småbruk borde nedskrivas med 2,000 kronor. För 200

småbruk skulle således erfordras 400,000 kronor ur arbetslöshetsmedel.

— Det vore ej lyckligt att från den hjälp, som här avsåges, utestänga

alla dem, som i känsla av kontantunderstödets förnedring gjorde

sitt yttersta för att med tillfälliga arbeten försöka draga sig fram utan

att bliva till en börda för det allmänna. Kommunerna borde därför helt

och hållet avkopplas från skyldigheten att ekonomiskt stödja de arbetslösa

för att dessa skulle kunna erhålla jord. Det borde uppmärksammas,

att de gifta småbrukaresöner, vilka nu trängdes i hemmen och där finge

tak över huvudet och mat, men ej vore behövliga för småbrukets skötsel,

även kunde räknas som medellösa och arbetslösa. Tvivelsutan hade dessa

i regel de bästa kvalifikationerna för att bliva självständiga småbrukare.

Erhölle de jord, minskades också antalet arbetssökande på olika arbetsplatser.

I stort sett gällde detsamma även fast anställda lantarbetare,

som vid erhållande av egen jord lämnade plats öppen för andra. Då förslaget

avsåge en försöksverksamhet, vore det skäl, att olika slag av medellösa

jordsökande erhölle jord. Urvalet av jordsökande borde ske under

föreningens medverkan. Föreningen ämnade därefter icke lämna de nya

småbrukarna vind för våg utan hade för avsikt att genom kontrollverksamhet

följa driften av deras företag och med råd och dåd bistå dem under

de första prövande åren. Även en dylik verksamhet vore ägnad att i hög

grad säkerställa statens lån. För organisationsarbete, för uppsamling av

och urval bland de jordsökande, för kursverksamhet, för kontrollverksamhet

och för det för frågans lösning viktiga upplysningsarbetet erfordrades

för budgetåret 1934/1935 ett statsbidrag om 3S.000 kronor för föreningen.

I detta sammanhang må nämnas att ett flertal myndigheter, kommuner

och egnahemsnämnder understrukit, att det funnes ett stort antal

medellösa lantarbetare-, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner,

vilka det vöre lämpligt och behjärtansvärt att förhjälpa till självständiga

jordbruk.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 268.

17

Vidare må framhållas, att, utöver vad redan angivits, i åtskilliga yttranden

erinringar rests mot att kommunerna skulle ikläda sig borgen för

inventarielånet. Det har ansetts, att, därest kravet härpå bibeliölles, verksamheten

icke skulle kunna få någon nämnvärd omfattning. Kommunerna

skulle nämligen i regel icke vara villiga att åtaga sig dylikt ansvar.

Såsom förut nämnts har förslaget angående anskaffande av jord på arrende

åt arbetslösa allmänt tillstyrkts i de avgivna yttrandena. Förslaget

har sålunda uttryckligen biträtts av statskontoret, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

flertalet egnahemsnämnder och åtskilliga kommuner. Några

direkta avstyrkanden av förslaget hava icke förekommit. Från ett flertal

håll har dock — i likhet med vad som anförts beträffande utredningsmännens

förslag att åt arbetslösa anskaffa jord med äganderätt — uttalats,

att verksamheten icke borde begränsas att avse allenast inregistrerade arbetslösa.

De erinringar, som framförts mot de föreslagna bestämmelserna

örn kommuns borgensansvar, gälla jämväl nu förevarande förslag.

Ur yttrandena må här anföras följande.

Domänstyrelsen har lämnat vissa upplysningar angående den försöksverksamhet

å kronodomäner, som igångsatts jämlikt 1933 års riksdagsbeslut.

Möjligheterna till försäljning av obebyggda lotter hade, framhåller

domänstyrelsen, härvid i första hand utnyttjats. Fem obebyggda

lotter hade sålunda försålts. Förslag förelåge angående försäljning av

ytterligare sju lotter, vilka vore försedda med otillräckliga hus. Anvisningar

på nya för verksamheten lämpliga lotter hade infordrats. Av

därvid anmälda lotter kunde med säkerhet sju, vilka helt saknade byggnader,

försäljas i befintligt skick. Ä ett femtontal lotter torde bebyggelse

komma att igångsättas under innevarande vår. I den mån utredning

angående anskaffande av ytterligare lotter verkställts, komme verksamheten

att fullföljas inom den angivna kostnadsramen av 700,000 kronor.

Beträffande utredningsmännens ifrågavarande förslag har styrelsen

förklarat sig icke kunna förorda, att arrendejordbruken förbehölles arbetslösa.

Styrelsen har framhållit, att samma resultat i fråga örn beredande

av ökade arbetstillfällen ernåddes, vare sig ett nybildat jordbruk

utlämnades till en arbetslös eller till en person med mer eller mindre regelbunden

sysselsättning. När den sistnämnda lämnade sin arbetsplats för att

övergå till skötseln av sitt jordbruk, uppstode nämligen en ledighet, som

i sin tur fylldes genom nyanställning av någon förut arbetslös. Vidare

har styrelsen anfört: Örn statsmakterna såsom ett led i kampen mot arbetslösheten

skulle finna anledning utvidga den enligt 1933 års riksdagsbeslut

igångsatta försöksverksamheten på kronoegendomarna och ansloge

särskilda medel till härför erforderliga byggnader, torde någon ytterligare

mark kunna göras disponibel för ändamålet. Huruvida under den närmaste

tiden i enlighet med vad utredningsmännen förutsatt ända till 100

nya lotter skulle kunna framskapas å kronomark vore emellertid mycket

ovisst och finge bero på en blivande närmare undersökning. Enligt styrelsens

förmenande borde en dylik ytterligare exploatering verkställas efter

i huvudsak de riktlinjer, som angivits av 1933 års riksdag. De tidigare

till upplåtelse ifrågasatta lotterna hade i allmänhet i överensstämmelse

med riksdagens beslut utlagts till något större areal jin vad som i utredBihang

lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 268. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ningsmännens förevarande förslag ansetts lämpligt. En av anledningarna

härtill hade varit önskvärdheten att bringa kostnaderna för byggnaderna

i bättre relation till jordens värde och att genom en minskning av antalet

lotter bringa ner blivande förvaltningskostnader. Hinder mötte dock icke

att vid en fortsatt uppstyckning av kronojord minska lotternas omfattning

till den av utredningsmännen föreslagna. Dock borde en viss frihet lämnas

förvaltningsmyndigheten att bestämma lotternas storlek efter förhållandena

i varje särskilt fall. I fråga örn kostnaderna för uppförande av

nödiga byggnader gällde det att få fram sådana byggnadstyper, att någon

förräntning kunde förväntas av det i byggnaderna nedlagda kapitalet,

Med avseende å jordbruk av den storleksordning, som förordats av

utredningsmännen, torde inom Skåne byggnader väl kunna uppföras för

cirka 8,000 kronor, men i mellersta Sverige måste man räkna med högre

belopp. Då enligt vad erfarenheten givit vid handen försäljning av obebyggd

jord ännu ginge att genomföra i Skåne, borde eventuella ytterligare

lotter, som kunde ifrågasättas för bebyggande i statens regi, vara tillfinnandes

i mellersta Sverige. Vid bedömande av medelsbehovet i nu ifrågavarande

hänseende torde man böra räkna med högre kostnad per lott än

som skett i utredningsmännens förslag.

Statskontoret har förordat, att försök gjordes i enlighet med utredningsmännens

nu förevarande förslag. De skäl, som föranlett utredningsmännen

att icke fullfölja detta uppslag, hade statskontoret icke funnit övertygande.

Det förefölle naturligt, att den redan igångsatta försöksverksamheten

avseende nybildning av arrendelägenheter å kronojord fortsattes.

Skulle det visa sig, att efterfrågan på arrendebruk vore större än tillgången,

torde det böra tagas under övervägande att genom köp anskaffa

annan för styckning lämplig jord. Egnahemsnämnderna kunde tagas i

anspråk som förmedlare mellan staten såsom jordägare oell vederbörande

arrendator. Ifrågasättas kunde ock, örn icke domänverkets tjänstemän för

ändamålet borde anlitas. Utredningsmännens förslag, att arrendator

skulle erhålla möjlighet att friköpa den arrenderade lägenheten, funne

statskontoret synnerligen beaktansvärt. Utsikten att sålunda kunna förvärva

ett eget hem torde sporra arrendatorn att vinnlägga sig örn bästa

möjliga skötsel av arrendet. Statskontoret funne jämväl förslaget örn inrättande

av en inventarielånefond välbetänkt, och hade i stort sett intet

att erinra mot de villkor och bestämmelser, som föreslagis skulle gälla för

lån från berörda fond. Mot förslaget örn lämnande till de jordsökande av

ett kontant bidrag utan återbetalningsskyldighet för jordbruksdriftens

igångsättande och till komplettering av inventariebeståndet kunde visserligen

resas betänkligheter. Statskontoret ville emellertid icke motsätta sig,

att ett sådant bidrag lämnades, under förutsättning att betryggande kontroll

kunde vinnas, att detsamma komme till användning för det därmed

avsedda ändamålet. Enligt förslaget skulle de kontanta bidragen bestridas

av de medel, som vore anslagna till arbetslöshetens bekämpande. Ur

redovisningssynpunkt syntes det vara att förorda, att bidragen anvisades

att utgå från ett särskilt å riksstaten för ändamålet uppfört anslag.

Egnahemsstyrelsen har anslutit sig till utredningsmännens åsikt, att en

överföring av arbetslösa till jordbruket lämpligast kunde ske genom att

bereda dem tillgång till arrendebruk. Den föreslagna begränsningen av

hjälpen till inregistrerade arbetslösa borde dock icke vidhållas. Det kunde

tvärtom vara lämpligt att i första hand hjälpa arbetslösa, vilka stöde utanför

nämnda krets, såsom merendels torde vara fallet med småbrukaresöner

och lantarbetare. Därjämte borde principiellt personer från alla kommu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ner kunna ifrågakomma för stödverksamheten. Arrendeavgiften finge

icke sättas så hög, att arrendatorns hela utgift för brukningsrätten bleve

större än för annat motsvarande kronoarrende. Enär kontantbidrag utan

motprestation kunde föranleda missbruk och innebure icke önskvärd lockelse

till företagets startande, torde det allmännas bistånd böra lämnas

i form av ett enda lån mot billiga villkor. För arrendatorn vore det

mera tilltalande, att företaget icke grundades på direkt penninggåva.

För lånet borde arrendatorn medgivas ställa annan godtagbar säkerhet

än hemkommunens borgen.

Ehuru ifrågavarande arrendeupplåtelser borde äga rum försöksvis, torde

verksamheten dock böra givas sådan omfattning, att försöket kunde bilda

grundval för ett bedömande av verksamhetens betydelse ur synpunkten av

arbetslöshetens bekämpande. Försöksverksamheten kunde knappast tillerkännas

åsyftat värde, örn blott, såsom utredningsmännen beräknat, ett

hundratal arrendelägenheter skulle iordningställas. Enär de anmälda arbetslösas

antal uppginge till omkring 170,000, syntes dessutom den planerade

verksamheten, vilken enligt vad som nyss nämnts komme att beröra

högst 100 personer, kunna starkt ifrågasättas såsom alltför omständlig

och dyrbar. Den jämförelsevis ringa tillgången på lämpliga kronodomäner

gjorde det omöjligt att tillskapa arrendebruk annat än inom ett fåtal

kommuner. Ändamålet med verksamheten torde därför nödvändiggöra inköp

för styckning av vissa större jordbruksfastigheter i privat ägo. Det

torde kunna beräknas, att ett par hundra större och några hundra mindre

för styckning lämpade fastigheter funnes fördelade över mellersta och

södra Sverige. Verksamheten borde emellertid utvidgas allenast i mån

som det i förekommande fall kunde befinnas ekonomiskt fördelaktigt att till

mindre jordbruk avstycka jord från större egendomar. Ett oeftergivligt

grundvillkor vore nämligen, att lägenheterna kunde fullbordas inom sådan

kostnadsram, att det nedlagda kapitalet kunde beräknas bliva nöjaktigt

förräntat genom jordbrukets blivande avkastning. Att staten skulle

uppmuntra företag, som från början betraktades såsom oräntabla, kunde

icke vara tillrådligt. Resultatet skulle eljest måhända bliva det, att staten

tillfogades kapitalförlust för anläggningen och nödgades i fortsättningen

underhålla den arbetslöse på ett förlustbringande företag, varigenom

det allmännas uppoffringar med säkerhet ökades i stället för minskades.

Såsom utredningsmännen framhållit borde styckningen och bebyggelsen

av jordbruken äga rum i samarbete med hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

Det borde få ankomma på Kungl. Majit att vid utformandet

av de närmare bestämmelserna för verksamheten träffa avgörande i

frågan örn administrationen i övrigt,

Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har uttalat,

att de skäl, som av utredningsmännen anförts för det nu ifrågavarande

förslaget, vore synnerligen välgrundade. Förslaget medförde i förhållande

till förslaget att med äganderätt skaffa jord åt arbetslösa en begränsning

icke blott av det allmännas ekonomiska risker utan även av småbrukarnas

årliga utgifter. xVv ålder hade arrendevägen visat sig erbjuda stora möjligheter

för en person med från början ytterst begränsade ekonomiska resurser

att så småningom skaffa sig sådana tillgångar, att han kunde bliva

sin egen. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke staten, därest tillgången

på lämplig kronojord skulle visa sig otillräcklig, borde inköpa passande

jordbruksfastigheter för styckning och utarrendering till arbetslösa under

samma villkor, som nu gällde för kronodomän. Detta komme icke att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 268.

för det allmänna medföra större ekonomiska uppoffringar än dem, som

bleve förbundna med genomförandet av förslagets huvudlinje. -— Beträffande

detaljerna i förslaget Ilar egnahemsnämnden uttalat tvekan örn lämpligheten

av att amorteringen av inventarielånet skulle börja redan efter

första året. I varje fall borde amorteringstiden för lånet utsträckas att

omfatta 15 år. En sådan förlängning nödvändiggjorde en motsvarande

framflyttning av den tidpunkt, då fyllnadslånets förräntning skulle börja.

Inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria i ämnet och yttranden

däröver.

I samband med att utredningsmännens förslag och de däröver avgivna

yttrandena varit föremål för övervägande inom jordbruksdepartementet

har inom departementet utarbetats en promemoria med utkast till lösning

av det föreliggande spörsmålet. I promemorian har ifrågasatts, huruvida

icke det bästa sättet att bereda jord åt arbetslösa vore att i lämplig utsträckning

verkställa utarrendering till dylika personer av kronojordbruk.

Dessa kronoarrenden borde enligt promemorian vara av den omfattning,

att de gåve sina brukare full försörjning. Arrendatorerna borde även erhålla

möjlighet att efter viss tid genom inlösen av arrendejordbruken förvärva

desamma med äganderätt. För anskaffande av erforderliga arrendegårdar

borde i första hand uppstyckas i kronans ägo redan befintliga

egendomar, som lämpade sig för ändamålet. I den mån så vore behövligt

borde emellertid även enskilda egendomar inköpas och uppstyckas.

Enligt promemorieförslaget borde ifrågavarande verksamhet handhavas

av en av Kungl. Majit utsedd nämnd, bestående av på området sakkunniga

personer. Nämndens uppgifter skulle bliva i huvudsak följande.

Från domänstyrelsen skulle efter Kungl. Majits bestämmande till nämnden

överlämnas för styckning lämpade kronoegendomar att av nämnden

omhänderhavas för kronans räkning. I den mån så ansåges erforderligt

skulle nämnden vidare äga att med för ändamålet till förfogande ställda

medel efter beslut av Kungl. Majit inköpa egendomar för styckning.

Nämnden skulle åligga att uppgöra plan för egendomarnas styckning och

lämpliga exploatering. Genom nämndens försorg skulle även de olika

brukningslotterna bebyggas. För detta ändamål borde särskilda medel

ställas till nämndens förfogande. Nämnden skulle vidare tillkomma att,

sedan bebyggelsen verkställts, utarrendera lotterna.

I promemorian har förutsatts, att för anskaffande av nödiga inventarier

för jordbruket och för företagets startande i övrigt möjlighet måste beredas

de jordsökande till lån på fördelaktiga villkor. Denna låneverksamhet

borde jämväl handhavas av nämnden.

Beträffande förvaltningen av ifrågavarande fastigheter efter utarrenderingen

har i promemorian anförts följande! Det kunde ifrågasättas,

huruvida, sedan arrendatorn övertagit egendomen, nämnden borde hava

vidare befattning med egendomens förvaltning. Det kunde synas natur
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ligt, att denna därefter omkänderhades av domänstyrelsen såsom det

organ, vilket i regel ombesörjde förvaltningen av kronans utarrenderade

egendomar. Emellertid hade övervägts, huruvida det icke, med hänsyn

till de speciella förhållanden, som rådde med avseende å ifrågavarande

arrenden, vore lämpligare, att nämnden även efter ntarrenderingen

åtminstone under den första arrendetiden handhade tillsynen och

förvaltningen i övrigt av egendomen. De arrendatorer, som bomme att

innehava arrenden av ifrågavarande slag, torde i regel icke förut hava

självständigt drivit jordbruk och torde därför vara i behov av råd och

anvisningar i åtskilliga avseenden. Denna rådgivande verksamhet vore

främmande för domänstyrelsen och dess organ, men torde utan större svårighet

kunna anordnas av nämnden. Vid förekommande besvärligheter

för arrendatorerna i ekonomiska hänseenden torde nämnden på ett smidigare

sätt än domänstyrelsen kunna ordna förhållandena. Anförda skäl

talade för att nämnden även efter utarrenderingen skulle svara för förvaltningen

av egendomarna i fråga. Uppbörden av arrendeavgifterna

finge nämnden ombesörja på sätt denna funne lämpligast.

Slutligen har i promemorian framhållits, att ifrågavarande anordning

närmast vore att betrakta såsom ett försök. Sedan verksamheten under

någon tid varit igång, kunde tagas under förnyat övervägande att till domänstyrelsens

förvaltning överflytta sådana utarrenderade egendomar,

vilka då ännu icke försålts till arrendatorerna. De förvaltningsspörsmål

och övriga egendomen rörande frågor, som därvid kunde uppkomma, finge

bliva föremål för närmare prövning i samband med att beslut fattades örn

dylik överflyttning.

Över promemorian hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen.

Statskontoret har framhållit, att de till nämnden överlämnade kronoegendomarna

givetvis fortfarande borde redovisas bland statsverkets tillgångar

samt att av nämnden inköpta egendomar likaledes borde upptagas

bland statsverkets bokförda förmögenhet. För detta ändamål borde, anför

statskontoret, en ny produktiv fond — förslagsvis benämnd fonden för

arrendeegendomar — inrättas. Å denna fond skulle redovisas såväl från

domänstyrelsen övertagen kronojord som av nämnden inköpta egendomar.

För egendomsköp och för jordlotternas bebyggande behövliga medel borde

anvisas såsom kapitalökning för fonden. Fonden borde redovisas i statskontorets

räkenskaper, och erforderliga medel från fonden borde tillhandahållas

nämnden av statskontoret. Dess överskott, d. v. s. av nämnden

uppburna och inlevererade arrendeavgifter, borde redovisas å riksstatens

inkomstssida å särskild inkomsttitel. Även örn fonden hade i viss mån

annan karaktär än statens utlåningsfonder, ifrågasatte statskontoret, huruvida

icke denna inkomsttitel ändock skulle kunna uppföras under rubriken

statens utlåningsfonder. De medel, som inflöte till fonden genom för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

säljning av arrendebruk, borde få disponeras av Kungl. Maj:! för fondens

ändamål. — För tillhandahållande av s. k. inventarielån borde inrättas

en särskild statlig utlåningsfond. Denna fond borde förvaltas av statskontoret,

men själva lånerörelsen syntes lämpligen kunna handhavas av

nämnden. — Någon direkt erinran mot inrättandet av den föreslagna

nämnden funne statskontoret icke anledning framställa. Det kunde dock

ifrågasättas, huruvida icke bildandet av denna nya statliga organisation

kunde undvikas därigenom att den redan förefintliga egnahemsorganisationen

i stället utnyttjades för ifrågavarande ändamål. Detta skulle

kunna ske på det sätt, att till hushållningssällskapen ur en särskild inrättad

utlåningsfond utlämnades lån för inköp, styckning och bebyggande av

lämpliga egendomar, under villkor att härigenom uppkommande småbruk

utarrenderades till arbetslösa efter vissa fastställda grunder.

Domänstyrelsen har beträffande frågan vem som skulle handhava den i

promemorian omförmälda verksamheten uttalat, att, då det icke vore fråga

örn någon ekonomisk förvaltning i egentlig mening, styrelsen icke lämpligen

borde utnyttjas för ändamålet. Styrelsen har icke ansett hinder möta,

att lämpliga kronoegendomar överlämnades till den ifrågasatta nämnden

för uppstyckning. Beträffande organisationen av den nya verksamheten

har domänstyreisen vidare yttrat: Till uppehållande av de lokala förvaltningsbestyren

bleve nödvändigt att till nämnden knyta en i jordbruk väl

förfaren person. Åt denne borde anförtros att efter nämndens anvisningar

i detalj utarbeta förekommande styckningsplaner samt uppgöra och

till nämnden inkomma med förslag till de villkor, under vilka de särskilda

lotterna borde utarrenderas. Samme person torde även kunna biträda

vid utredning angående arrendespekulanternas förhållanden samt lämna

dem den hjälp de, sedan de antagits till arrendatorer, bleve i behov av.

Utförandet av förekommande byggnadsarbeten borde utbjudas på entreprenad.

Möjligen bleve det nödvändigt att tillfälligt anställa särskild

byggnadssakkunnig person för övande av kontroll vid dylika arbetens utförande.

Vidare Ilar domänstyrelsen anfört, att styrelsen, i likhet med vad i promemorian

framhållits, funne det mindre lämpligt, att förvaltningen av

lotterna redan från början övertoges av styrelsen. Helt säkert bleve det

nödvändigt att i en eller annan form medgiva eftergifter i de föreskrivna

arrendevillkoren. Förhållandena skulle då påfordra en tillämpning inom

styrelsen av två olika principer för i övrigt likställda arrendatorer, vilket

skulle vålla misstämning. Däremot torde för att så snart som möjligt avlösa

den ifrågasatta interimistiska förvaltningen lotterna böra överlämnas

till styrelsen, då arrendatorerna nått den ekonomiska stadga, att

någon särskild hjälpverksamhet för deras räkning ej längre vore erforderlig.

Egnahemsstyrelsen har anfört: Uppgiften att befordra arbetslösa till

egna jordbruksföretag torde böra anförtros ett för ändamålet särskilt in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 268.

f

rättat organ. En mindre nämnd, som lämnades största möjliga handlingsfrihet,

syntes böra utses för ändamålet. Den lokala verksamheten för

styckning, bebyggelse och utarrendering av jordlotterna m. m. torde böra

bedrivas under samverkan med hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

Deras erfarenhet samt lokal- och personkännedom torde bliva centralorganet

ett värdefullt stöd samtidigt som administrationskostnaderna

torde kunna härigenom hållas inom en skälig ram. Därest egnahemsnämndernas

konsulentverksamhet utvidgades genom tillgång till särskilda

egnahemskonsulenter, vunne samarbetet ökad betydelse. I anslutning härtill

kunde det måhända vara erforderligt att i viss mån anknyta den föreslagna

jordnämnden till egnahemsorganisationens centrala myndighet.

Nämnden torde böra bibehållas vid förvaltningen av egendomarna ifråga

jämväl under arrendetiden. En överflyttning härav på domänstyrelsen

borde i överensstämmelse härmed få bliva ett spörsmål, som framdeles

finge övervägas.

Slutligen har egnahemsstyrelsen framhållit, att en för verksamheten anpassad

jordanskaffning under allmän kontroll måhända kunde utvecklas

till ett jordanskaffningsorgan även för annan statsunderstödd egnahemsbildning,

varav behovet gjorde sig alltmera gällande. Den stora men

vanskliga uppgift, som komme att åvila verksamhetens handhavare, ställde

i betraktande av sistberörda förhållande alldeles särskilda krav på sakkunskap

och skicklighet hos nämnden.

Erbjudande om gåva av jord för upplåtelse åt arbetslösa.

I samband med avhandlade spörsmål torde jag få anmäla, att svenska

kvinnors vänsterförbund och Sverges socialdemokratiska kvinnoförbund

i skrivelse, som den 29 mars 1934 inkommit till jordbruksdepartementet,

erbjudit kronan ett jordområde örn cirka 100 tunnland åker och hage, under

villkor att området styckades i för jordbruksändamål lämpligt stora

lotter att under åborätt, som ej kunde lösas, upplåtas åt för detta ändamål

lämpliga i jordbruksarbete kunniga arbetslösa eller i övrigt meddeliösa

personer, vilka i sin tur lämnade plats åt andra arbetslösa.

Enligt vid skrivelsen fogad av distriktslantmätare upprättad beskrivning

över området är detta avsett att upplåtas från Fogelstad med underlydande

fastigheter i Julita socken, Södermanlands län. Området är, enligt

vad vidare i beskrivningen uppgivits, beläget omkring en kilometer

nordväst örn Fogelstad gård å den s. k. Julitaslätten utmed allmän väg och

innehåller omkring 45.9 hektar åker, som utgöres av prima lerjord, och

4.9 hektar hagmark, bevuxen huvudsakligen med gran och tall. Området

uppgives lämpa sig för bebyggelse till egnahem och styckning i fem egnaliemslotter.

I samband med erbjudandet hava nämnda kvinnoförbund i särskild skri
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kungl. Martts proposition nr 268.

velse till cliefen för jordbruksdepartementet anhållit, att förbunden måtte

hilva representerade i den nämnd eller styrelse, som finge i uppdrag att

utarbeta och fullfölja plan örn upprättande och utlämnande av småbruken

ifråga.

Över erbjudandet hava efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen.

Samtliga myndigheter hava tillstyrkt, att erbjudandet antoges.

Statskontoret har föreslagit, att förvaltningen och redovisningen av det

erbjudna området tillsvidare anförtroddes åt den organisation, som handhade

de arrendebruk, som kunde komma att bildas i samband med lösandet

av frågan örn beredande av jord åt arbetslösa. Denna organisation

kunde samråda med de båda kvinnoförbundens representanter.

Domänstyrelsen har uppgivit, att styrelsen låtit besiktiga området och

att det därvid befunnits väl lämpa sig för uppstyckning i mindre jordbrukslotter.

° Med avseende å den i erbjudandet föreskrivna formen för lotternas

upplåtande har styrelsen framhållit, att från kronans sida åtskilliga

försök gjorts till upplåtelser av jordbrukslotter under åborätt men att

någon efterfrågan på dylika lotter praktiskt taget icke kunnat spåras.

Detta funné styrelsen emellertid icke böra utgöra hinder för att ytterligare

försök gjordes med anledning av erbjudandet.

Egnahemsstyrelsen har uttalat, att det vid gåvan fästade villkoret, att

området skulle upplåtas under åborätt, ingåve vissa betänkligheter. En

salunda på förhand bestämd dispositionsrätt över jorden medförde en begränsning

av dess användbarhet, som icke vore lämplig med hänsyn till

ändamålet med upplåtelsen. Örn med förbehållet, att åborätten icke finge

lösas, avsåges att förhindra kronan att återtaga upplåten jordlott, kunde

en sådan inskränkning i kronans äganderätt icke ifrågakomma. Åborätten

kunde nämligen övergå till innehavare, som enligt gällande bestämmelser

icke kunde antagas till åbo. Kronan måste då äga rätt att mot lösen

återtaga fastigheten. Det borde vidare uppmärksammas, att åborätten

icke tillkommit för att befordra medellösa personer till egna jordbrukare

utan för att öppna möjlighet för mindre bemedlade att driva jordbruk

under betryggande villkor men samtidigt under garanti för staten,

att det med upplåtelsen avsedda ändamålet icke äventyrades och att staten

vid behov kunde återtaga den upplåtna jorden. I överensstämmelse härmed

förutsattes, att åbon skulle bekosta för jordbruket nödiga byggnader

och inventarier. Styrelsen ifrågasatte därför, örn icke området kunde få

av staten disponeras i likhet med annan jord, som avsåges för arbetslösa

enligt den inom jordbruksdepartementet utarbetade promemorian.

Såsom Damgar av vad inledningsvis anförts har frågan örn beredande

av jord åt obemedlade och mindre bemedlade vid upprepade tillfällen

varit föremål för statsmakternas överväganden. De önskemål, som i förevarande

hänseende göra sig gällande, framstå särskilt behjärtansvärda under

rådande arbetslöshet. Otvivelaktigt torde det vara ett samhälleligt

intresse av betydelse, att de möjligheter att skapa stadigvarande arbetstillfällen

för självförsörjning, som en lämpligt ordnad jordupplåtelse innebär,

bliva tillvaratagna. Uppmärksamheten har tidigare främst varit

riktad på att lösa jordfrågan för lantarbetare och med dem likställda

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition nr 268.

personer från elen arbetande jordbruksbefolkningens egna led såsom söner

till hemmansägare, småbrukare oell arrendatorer. Många av dessa äga

goda personliga förutsättningar för att kunna sköta ett jordbruk men

sakna på grund av otillräckliga egna medel och svårigheten att av sina

knappa inkomster kunna hopspara ett kapital praktiskt taget möjligheter

att skaffa sig ett eget hem. Vad särskilt lantarbetarkåren beträffar

torde inom denna ganska talrika samhällsgrupp flertalet få stanna

i lantarbetarens anspråkslösa ställning generation efter generation utan

möjlighet eller ens utsikt att bliva självständiga jordbrukare. Det synes

angeläget, att åtgärder vidtagas, ägnade att för berörda kategorier av i

lantbruket arbetande personer skapa tillfälle att förvärva egna jordbruk.

Men även åt andra obemedlade eller mindre bemedlade, nyssnämnda kategorier

närstående, jordsökande böra beredas möjligheter till jordförvärv.

Såsom utredningsmännen i sitt betänkande framhållit torde jordbruk för

ifrågavarande ändamål lämpligast kunna anskaffas genom delning av

större egendomar. Genom åtgärder i denna riktning skapas också nya

tillfällen till arbete och försörjning ej blott vid själva jordbruket utan

även i samband med bebyggandet av de nya jordbruksegendomarna. Jag

erinrar i detta sammanhang, att riksdagen förra året genom sitt omförmälda

beslut att ställa 700,000 kronor ur markinköpsfonden till förfogande

för bebyggande av uppstyckade kronoegendomar redan i viss mån givit

sin anslutning till vidtagande av åtgärder i förevarande syfte. Under

åberopande av det anförda förordar jag nu, att staten lämnar sin medverkan

till ytterligare åtgärder i angivna hänseenden.

Vid övervägande av den form, berörda åtgärder lämpligen borde iklädas,

har jag stannat för en anordning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som angivits i den utremitterade promemorian i ämnet eller

således upplåtelse på arrende av kronojord nied rätt för arrendatorn att

sedermera från kronan förvärva arrendelotten med äganderätt. Arrendesystemet

har visat sig vara ett tjänligt medel att bereda obemedlade

tillfälle att arbeta sig upp till jordägare. Det lämnar jordsökanden tillfälle

att pröva sina krafter såsom självständig jordbrukare utan att samtidigt

tvinga honom att påtaga sig en alltför tyngande skuldbörda. För

det allmänna bliva vidare de ekonomiska riskerna mindre vid användande

av arrendeformen än vid omedelbar upplåtelse med äganderätt.

Utredningsmännen hava även, såsom förut anförts, principiellt ansett,

att förstnämnda form av upplåtelse vore att föredraga.

Anledningen till att utredningsmännen detta oaktat icke i främsta rummet

föreslagit en anordning enligt arrendeprincipen har närmast varit

den, att det enligt utredningsmännens mening för närvarande icke funnes

något lämpligt organ, varigenom det allmänna kunde medverka till skapande

och upplåtande av arrendejordbruk i ifrågavarande syfte. Härutinnan

delar jag utredningsmännens uppfattning. Intet av de två statliga

förvaltningsorgan, som närmast kunna komma i fråga för att över
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

taga den föreslagna verksamheten, nämligen domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen,

synes böra anlitas. Till denna ståndpunkt hava jämväl

styrelserna själva anslutit sig. Domänstyrelsens uppgifter äro av annan

art än dem, som här avses, och vad egnahemsstyrelsen beträffar synes

det ej lämpligt, att densamma vid sidan av sitt egentliga arbete ålägges

en verksamhet, som, ehuru i viss mån likartad med egnahemsrörelsen,

likväl måste i väsentliga hänseenden avvika från denna. Jag förordar

sålunda, att ett särskilt organ inrättas för liandhavande av förevarande

verksamhet. Detta organ, förslagsvis benämnt statens jordnämnd, torde

böra tillsättas av Kungl. Majit och i sig innesluta personer med sakkunskap

på egnahemsrörelsens område samt beträffande arrendeförhållanden

och jordbruket i allmänhet. Ledamöternas antal torde böra uppgå till

tre. Vid organisationens uppbyggande torde följande böra iakttagas.

Arbetet inom nämnden bör ordnas i så enkla former som möjligt. För

beredande av på nämndens avgörande ankommande ärenden och för att

sköta de löpande göromålen torde böra hos nämnden anställas någon dugande

och driftig sakkunnig person. I mån av behov bör nämnden även

äga anställa i övrigt erforderlig personal samt anlita experter för behandlingen

av förekommande tekniska frågor. Nämnden bör i ändamålsenlig

omfattning bedriva verksamheten under samverkan med organen

för den allmänna egnahemsverksamheten.

Såsom tidigare anförts torde arrendeupplåtelserna böra ske från kronojord.

För anskaffande av erforderliga fastigheter synas i första hand

böra uppstyckas i kronans ägo redan befintliga domäner. Enligt vad som

uppgivits torde genom sådan styckning möjligen kunna tillskapas ett

hundratal nya jordbruk. Då verksamheten synes böra bedrivas försöksvis,

till dess erfarenhet vunnits örn dess verkningar och utvecklingsmöjligheter,

torde nämnda antal under nästkommande budgetår vara tillräckligt.

Skulle det visa sig. att erforderligt antal jordbruk icke lämpligen

kan utvinnas på detta sätt, torde för ändamålet i viss mindre utsträckning

få inköpas jord i enskild ägo. Vilka kronoegendomar, som

böra tagas i anspråk för verksamheten, torde efter förslag av domänstyrelsen

få bestämmas av Kungl. Majit. Likaledes bör det ankomma på

Kungl. Majit att besluta örn inköp av enskilda egendomar. Förslag därom

bör avgivas av nämnden. De egendomar, som sålunda komma att stå

till förfogande, böra förvaltas av nämnden samt genom dess försorg exploateras

för ändamålet. Nämnden har alltså att, i den mån så erfordras,

föranstalta örn egendomarnas styckning samt örn de särskilda styckningslotternas

bebyggande och iordningställande till lämpliga arrendelägenheter.

Under tiden till dess upplåtelse, varom här är fråga, sker, bör nämnden

sörja för egendomarnas ändamålsenliga brukande antingen i nämndens

egen regi eller på annat lämpligt sätt. Lägenheter, som här avses,

torde böra benämnas arrendeegnahem.

Då genom ifrågavarande verksamhet avses att obemedlade jordsökande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 268.

skola kunna erhålla jordbruk, torde det bliva nödvändigt, att staten lämnar

den jordsökande hjälp för anskaffande av de för den arrenderade

lägenhetens utnyttjande nödvändiga levande och döda inventarierna

ävensom till de första driftskostnaderna. Denna hjälp torde lämpligast

böra lämnas i form av lån på fördelaktiga villkor, förslagsvis benämnda

arrendelån, vilka beviljas i samband med arrendeupplåtelsen. Något

kontant belopp utan återbetalningsskyldighet torde, såsom i ett flertal

yttranden uttalats, däremot icke böra tilldelas arrendatorn. En dylik gåva

skulle säkerligen locka åtskilliga mindre lämpliga personer att söka erhålla

arrende av ifrågavarande slag. I vart fall verkar den nedsättande

på arrendatorns känsla för självansvar. Den ifrågasatta lånerörelsen bör

handhavas av nämnden.

Jag övergår härefter till frågan örn vilka fordringar, som böra uppställas

med avseende å de personer, som skola kunna erhålla arrendeegnahem

och arrendelån. För att hjälpen skall nå dem, som mest äro i behov

därav, torde företrädesvis medellösa personer böra ifrågakomma. Även

jordsökande, som ej kan hänföras till berörda kategori, torde dock kunna

godtagas, därvid en förutsättning likväl bör vara, att sökanden icke innehar

egna tillgångar i sådan omfattning, att han medelst egnahemslån kan

förvärva eget jordbruk av den storlek, varom här är fråga. Jag erinrar,

att motsvarande regel är fastslagen i fråga örn arbetarsmåbrrikslän. För

att en jordsökande skall hava några utsikter att lyckas med ett arrendeföretag

fordras, att han genom sin föregående verksamhet förskaffat sig

erfarenhet i jordbruksskötsel. Till arrendator bör därför endast antagas

den, som kan anses besitta sådan erfarenhet. Jordsökande behöver däremot

icke nödvändigtvis vara sysselsatt i jordbruket, då fråga uppkommer

örn hans antagande till arrendator. Med hänsyn till att arbetslösa

inom industrien, vilka förut arbetat i jordbruket, icke böra vara uteslutna

från möjlighet att återgå till detta, böra även sådana personer

kunna erhålla arrende och lån, under förutsättning att de i övrigt äro

därtill lämpliga. Vidare torde böra stadgas, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller beträffande kvalifikationerna för erhållande

av egnahemslån och arbetarsmåbrukslån, att vederbörande är svensk

medborgare, minst 21 år gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och

hederlig vandel samt att han eljest kan anses lämplig att erhålla ett arrendeegnahem.

Det är angeläget, att särskild omsorg nedlägges på prövningen

av de jordsökandes kvalifikationer i olika hänseenden. Denna

prövning, som givetvis blir svår och av grannlaga natur, blir en av den

föreslagna nämndens mest betydelsefulla uppgifter. En god hjälp i sitt

arbete torde nämnden emellertid kunna erhålla genom samråd med statens

egnahemsorgan och med kommunala myndigheter.

Beträffande arrendelägenheternas storlek delar jag den uppfattning,

som kommit till uttryck i utredningsmännens betänkande i detta hänseende.

Lägenheterna böra sålunda vara av den storlek, att innehavaren

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. May.ts proposition nr 268.

jämte hans familj därav kunna erhålla sin huvudsakliga bärgning. Å

andra sidan bör lägenhet emellertid icke vara större än att arrendatorn

kan bruka densamma utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Utredningsmännen

hava föreslagit, att arrendelotterna, där det med hänsyn

till styckningsfastigheternas struktur är möjligt, utläggas med en

åkerareal av 8—12 hektar. Häremot torde intet vara att erinra. Då det

är önskvärt, att arrendatorn så snart som möjligt kan erhålla sin bärgning

å lägenheten, bör densamma vid tillträdet vara i sådant skick, att

den av arrendatorn kan brukas, utan att han behöver vidtaga några mera

omfattande anläggningsarbeten. Lägenheten bör således vara bebyggd

med hus av erforderlig storlek och omfattning. Därjämte bör den vara

försedd med övriga anläggningar, som befinnas nödiga för jordbrukets

bedrivande, såsom vägar, brunnar, diken, stängsel o. s. v. Behovet och

omfattningen av dylika anläggningar bör nämnden avgöra med hänsyn

till förhållandena i varje särskilt fall. Jag förutsätter emellertid, att

härvid den allra största sparsamhet iakttages, så att endast sådana byggnader

och anläggningar, som äro oundgängligen nödvändiga för jordbruksdriften,

komma till utförande. Bebyggelse och iordningställande

i övrigt av lägenhet torde i regel icke behöva draga en kostnad överstigande

9,000 kronor.

Vidkommande de villkor, under vilka ifrågavarande lägenheter böra

upplåtas, torde följande böra iakttagas. Eftersom lägenheten vid tillträdet

skall befinnas i fullt brukbart skick, bör arrendatorn redan första

året vara i stånd att erlägga arrendeavgift. Någon tids frihet från avgiftsskyldighet

torde därför icke böra medgivas. De arrendatorer, varom

här är fråga, torde emellertid i regel icke förut hava självständigt

skött ett jordbruk. På grund härav torde arrendeavgiften icke av nämnden

nödvändigtvis böra bestämmas till den högsta möjliga, som skulle

kunna erhållas för lägenheten, örn den på vanligt sätt utbjödes på arrende.

Såsom allmän regel torde kunna stadgas, att avgiften icke får sättas

högre än som finnes skäligt med hänsyn till den avkastning, som kan

utvinnas av lägenheten, därvid jag utgår från, att ett dylikt stadgande

inrymmer befogenhet för nämnden att taga nödig hänsyn jämväl till arrendatorns

personliga förutsättningar för jordbruksdrift. Arrendetiden

torde i regel böra bestämmas till fem år. Arrendatorn och hans närmaste

anhöriga, maka och barn ävensom måg, böra vid lägenhetens förnyade

utarrendering erhålla optionsrätt till arrendet. Att dylik rätt, i likhet

med vad som gäller beträffande arrendatorer å kronodomäner, även tillerkännas

nu ifrågavarande arrendatorer torde vara ändamålsenligt med

hänsyn till syftet med upplåtelsen. Såsom förutsättning för optionsrätt

bör dock gälla, att arrendatorn innehaft arrendet fem år och att han väl

brukat lägenheten. Samma fordringar uppställas beträffande vanliga

kronoarrenden. Vidare bör emellertid gälla, att optionsrätt till arrende

enligt nu förevarande grunder endast tillkommer arrendatorn för den

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

händelse, att lägenheten alltjämt skall utarrenderas i den ordning, som

nu är i fråga. Detta förbehåll bör göras bland annat med hänsyn

till att, såsom i den förutberörda promemorian angivits, fråga framdeles

kan uppstå örn lägenhetens överlämnande till domänstyrelsens

förvaltning, därvid utarrendering kan anses böra äga rum enligt de

grunder, som i allmänhet stadgas örn kronoegendomar. I övrigt torde

ifrågavarande arrendeupplåtelser, därest icke särskilda skäl till annat

föranleda, böra ske i enlighet med bestämmelserna i allmänna arrendelagen.

De ytterligare upplåtelsevillkor, som kunna finnas erforderliga,

torde nämnden äga att bestämma. Utredningsmännen hava i sitt betänkande

ifrågasatt, att de grunder, som av 1932 års kronojordsutredning

föreslagits för utarrendering av kronans jordbruksegendomar under domänstyrelsens

förvaltning, vilka grunder i huvudsak upptagits i den till

årets riksdag i ämnet avlåtna propositionen (nr 174), även borde vinna

tillämpning å förevarande arrendeupplåtelser. Detta torde emellertid

vara mindre lämpligt. De arrendevillkor, som föreslagits beträffande utarrendering

av nyssnämnda egendomar, torde nämligen i allmänhet vara

för betungande för nu ifrågavarande arrendatorer, vilka merendels helt

sakna egna tillgångar. Därest lägenhet av förevarande slag i framtiden

skulle finnas böra överföras till domänstyrelsens förvaltning, bör givetvis

hänsyn tagas till önskvärdheten av att den å lägenheten sittande arrendatorn

beredes möjlighet att kvarstanna i denna egenskap och, då förutsättningar

därför föreligga, erhålla optionsrätt enligt för kronans utarrenderade

jordbruksegendomar gällande grunder.

Såsom förut berörts bör arrendatorn medgivas rätt att inlösa den arrenderade

lägenheten. Ett dylikt medgivande överensstämmer med arrendeupplåtelsens

syfte att bereda arrendatorn möjlighet att bliva självständig

jordbrukare. Medvetandet örn att han äger rätt att förvärva den

av honom brukade jorden torde bidraga att hos arrendatorn vidmakthålla

intresset för arbetet med jordbruket och egga honom att spara och lägga

av för att bliva i tillfälle att begagna sin rätt. Såsom villkor för att

arrendatorn skall äga utöva inlösningsrätten torde emellertid i regel böra

fordras, att han innehaft arrendet under någon längre tid, så att man

kan bedöma hans möjligheter att kunna genomföra köpet och reda sig i

framtiden. Den tid, som i detta hänseende bör krävas, synes böra bestämmas

till fem år eller samma tid, som fordras för vinnande av optionsrätt

till arrendet. En förutsättning för lösningsrätt bör tillika vara,

att arrendatorn under arrendetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet.

Det bör ankomma på nämnden att avgöra, huruvida arrendatorn skall

anses berättigad att inlösa lägenheten eller icke. Örn omständigheterna

därtill föranleda, bör nämnden kunna medgiva arrendatorn att inlösa

lägenheten, även örn han innehaft arrendet kortare tid än fem år. Köpeskillingen

torde av nämnden böra bestämmas med hänsyn till lägenhetens

värde vid tiden för köpet, dag förutsätter, att härvid tillses, att arrendatorn

icke nödgas betala för förbättringar å lägenheten, som han under

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

arrendetiden utfört och för vilka han icke i särskild ordning erhåller ersättning

vid frånträdet av arrendet. Det bör tillkomma nämnden att utfärda

köpekontrakt angående försäljningen. Beträffande köpeskillingens

erläggande synas skäligen i huvudsak böra tillämpas samma bestämmelser,

som de, vilka gälla vid försäljning av jordbrukslägenhet för egnahemsändamål

enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. med däri vidtagna ändringar.

Jag har härmed i huvudsak angivit de villkor, som torde böra stadgas

med avseende å arrendeupplåtelse och beträffande inlösen av lägenhet.

Vad angår arrendelånen torde följande böra gälla. I fråga örn lånebeloppets

storlek bör iakttagas, å ena sidan att större belopp icke beviljas än

som oundgängligen kräves i varje särskilt fall, och å andra sidan att beloppet

är tillräckligt för anskaffande av de inventarier, som erfordras för

ett effektivt utnyttjande av lägenheten samt för täckande av nödiga utgifter

för igångsättandet av driften å densamma. Beloppet bör av nämnden

utbetalas i mån av behov. Såsom en övre gräns för lånebeloppet

torde böra fastställas 4,000 kronor. Jag erinrar, att detta belopp motsvarar

sammanlagda beloppen av inventarielånet och kontantbidraget enligt

utredningsmännens förslag.

I enlighet med vad utredningsmännen föreslagit torde arrendelånet böra

vara räntefritt. Tillika bör, jämväl i överensstämmelse med vad utredningsmännen

föreslagit, lånet under första året, innan arrendatorn ännu

kommit fullt i gång med företaget, vara amorteringsfritt. Det torde vara

lämpligt, att den amorteringsfria tiden med nämndens medgivande kan

utsträckas ytterligare ett år. Längre tids amorteringsfrihet synes icke

böra medgivas med hänsyn till den arrendatorn tillförsäkrade rätten att

efter fem års arrende inlösa lägenheten eller, vid förnyad utarrendering,

fortsätta med arrendet. Nämnda bestämmelse örn ett femårigt innehav av

arrendet för lösnings- eller optionsrätt har nämligen i viss mån upptagits

för att bereda nämnden tillfälle att pröva arrendatorns lämplighet för

företaget och möjlighet att kunna genomföra ett köp av den arrenderade

lägenheten. Arrendatorn bör därför under åtminstone tre av dessa fem

år hava visat förmåga att gälda amorteringarna å arrendelånet. Å till

betalning förfallet oguldet lånebelopp bör från förfallodagen gäldas ränta

efter fem procent örn året.

Det årliga amorteringsbeloppet torde lämpligen kunna bestämmas lika

för hela amorteringstiden. Denna åter bör sättas så lång, att arrendatorn

icke betungas med större amorteringar än han och jordbruket mäkta

bära. I detta hänseende synes en tid av sexton år i allmänhet vara tillräcklig.

För den händelse det på grund av särskilda omständigheter skulle

visa sig omöjligt för arrendator att erlägga föreskriven amortering, torde

det böra tillkomma Kungl. Majit att giva anstånd därmed.

Liksom beträffande egnahemslån torde inträffandet av vissa omständigheter

böra föranleda rätt för nämnden att uppsäga oguldet lånebelopp till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 268.

31

omedelbar återbetalning. Uppsägningsrätt torde böra vara för banden,

under följande förutsättningar, nämligen därest det befinnes, att arrendatorn

lämnat bedrägliga uppgifter av beskaffenhet att hava föranlett

lånets utlämnande, om arrendatorn uppenbarligen missbrukar lånebeloppet,

örn arrendatorn visar försumlighet i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning

eller stadgade försäkringsavgifter, örn arrendatorn avhänder

sig erforderliga jordbruksinventarier eller frånträder arrendet eller, därest

arrendatorn förvärvat lägenheten med äganderätt, försäljer densamma eller

örn eljest sådana förhållanden inträffat, att han med hänsyn till förutsättningarna

för lånets meddelande uppenbarligen icke längre bör åtnjuta

lånet. Därest, i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse

av med äganderätt förvärvad lägenhet, för jordbruket erforderliga inventarier

överlåtas å den nya arrendatorn eller ägaren, torde emellertid

nämnden böra kunna medgiva denne att övertaga betalningsansvaret för

oguldet lånebelopp på oförändrade villkor. Jag förutsätter härvid, att ett

sådant medgivande ej lämnas, med mindre den nye arrendatorn med hänsyn

till ekonomiska och övriga förhållanden skulle kunna enligt förut angivna

regler erhålla ett arrendeegnahem.

Att kräva att fullgod säkerhet alltid skall ställas för arrendelån låter

sig uppenbarligen icke göra. Till ställande av dylik säkerhet sakna ifrågakommande

arrendatorer i allmänhet möjligheter. Den enda säkerhet,

arrendator torde vara istånd att erbjuda, är inteckning i jordbruksinventarierna.

Sådan säkerhet synes han i regel böra lämna. Ställandet av

denna säkerhet medför vissa olägenheter. En dylik är, att staten för den

händelse, att inventarierna skulle utmätas för annans fordran hos arrendatorn,

blir nödsakad att för bevakande av sin rätt på grund av inteckningen

försätta arrendatorn i konkurs. Då enahanda åtgärd emellertid,

även örn inventarieinteckning ej lämnats, måste i händelse av dylik utmätning

tillgripas till hindrande av att utmätningssökanden förvärvar

förmånsrätt i inventarierna, synes berörda olägenhet ej få tillmätas större

betydelse. Att märka är också, att den omständigheten, att en arrendator

försatts i konkurs, icke behöver föranleda, att han skiljes från arrendet.

En annan följd av att arrendatorn såsom säkerhet avfordras inventarieinteckning

är, att svårigheter kunna uppstå för honom att skaffa

sig kredit på annat håll. Med hänsyn till att dels arrendatorn avses skola

genom statens försorg beredas allt det rörelsekapital, varav han skäligen

kan vara i behov, dels det torde vara av vikt för honom att i så ringa

mån som möjligt grunda sin verksamhet på skuld, torde likväl förevarande

omständighet knappast tala mot att inventarieinteckning anlitas

såsom säkerhet. Är arrendator i stånd att ställa borgen för arrendelånet,

bör sådan säkerhet avfordras honom. Frågan örn säkerhet får ankomma

på nämndens prövning och av denna avgöras med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet.

Sedan arrendatorn övertagit arrendet, bör han icke helt lämnas åt sig

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

själv att på egen hand sköta lägenheten. Nämnden hör så långt i dess

förmåga står med uppmärksamhet följa handhavandet av arrendet. Möjligen

kan bliva erforderligt, att för sådant ändamål ortsombud utses. Arrendatorerna

böra genom nämndens försorg erhålla de råd och anvisningar,

som kunna finnas nödiga för företagets lyckliga genomförande.

Tidigare har berörts möjligheten av att efter lägenheternas utarrendering

överlämna desamma till domänstyrelsen för att av denna förvaltas

på samma sätt som sker med övriga utarrenderade kronoegendomar.

Såsom av det anförda framgår anser jag, i likhet med domänstyrelsen

och egnahemsstyrelsen, att dylikt överlämnande i varje fall icke omedelbart

efter utarrenderingen bör ifrågakomma. Huruvida det senare må

äga rum torde, sedan erfarenhet under någon tid vunnits angående verksamheten,

få upptagas till förnyat övervägande.

Beträffande ordningen för erhållande av arrendeegnahem och därmed

förenat lån bör gälla, att den, som önskar erhålla sådan lägenhet och lån,

har att därom göra ansökan hos nämnden. Denna prövar därefter ansökningen

och anvisar, därest densamma bifalles, sökanden en lämplig lägenhet

samt utbetalar lånet i enlighet med de föreskrifter, som bestämts i detta

hänseende vid lånets beviljande.

I anslutning till vad nu anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta förslag till kungörelse om arrendeegnahem, innefattande de

huvudsakliga bestämmelserna i ämnet. Förslaget torde få såsom bilaga

fogas till statsrådsprotokollet. Närmare bestämmelser angående den föreslagna

nämndens sammansättning oell verksamhet samt erforderliga tilllämpningsföreskrifter

torde få upptagas i en särskild författning. Frågan

härom torde sedermera få underställas Kungl. Maj:t.

För den av mig förordade verksamhetens bedrivande torde, såsom förut

nämnts, kunna tillskapas ett hundratal nya lägenheter genom styckning av

kronoegendomar. Kostnaderna för dessa lägenheters iordningställande

torde kunna uppskattas till 900,000 kronor. För inköp av enskild jord, lämplig

för styckning, synes för närvarande böra beräknas ett belopp av 300,000

kronor. Beträffande den budgettekniska utformningen av den föreslagna

anordningen får jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,

anföra följande.

För redovisning av de fastigheter, som skola användas för ifrågavarande

verksamhet bör, på sätt statskontoret föreslagit, upprättas en särskild

fond. Denna fond, vilken bör ingå bland statens produktiva forn

der, synes lämpligen kunna benämnas arrendeegnahemsfonden. Ehuru

skäl kunna anföras för att upptaga fonden bland de till statens affärsverksamhet

hänförliga fonderna, finner jag mig dock såsom en provisorisk

anordning böra förorda, att arrendeegnahemsfonden i enlighet med

statskontorets förslag redovisas bland statens utlåningsfonder. Förenämnda

båda belopp, tillhopa 1,200,000 kronor, torde böra anvisas såsom

kapitalökning å fonden. Detta kapitalökningsanslag, vilket bör erhålla

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

reservationsanslags natur, synes böra anvisas att utgå av skattemedel.

Sedan erfarenhet vunnits, i vilken utsträckning den ifrågavarande verksamheten

kan komma att lämna överskott, bör tagas under övervägande,

huruvida och i vad mån blivande ytterligare kapitalökningsanslag å fonden

böra anvisas av lånemedel. I samband med att kronoegendomar

överföras från domänfonden till den nyinrättade fonden bör den förra

fondens värde nedskrivas med egendomarnas bokförda värde.

Jämväl för den ifrågasatta lånerörelsen bör en fond inrättas, vilken bör

benämnas arrendelånefonden och redovisas bland statens utlåningsfonder.

Såsom kapital för denna fond torde tills vidare ett belopp av 300,000

kronor vara tillräckligt, vilket belopp bör beviljas såsom reservationsanslag

och utgå av skattemedel. Båda de till inrättande föreslagna fonderna

böra förvaltas av statskontoret. Kostnaderna för nämndens verksamhet

och övriga med organisationsarbetet förenade utgifter torde under

nästkommande budgetår få bestridas från det till kapitalökning å arrendeegnahemsfonden

anvisade anslaget.

Såsom inledningsvis nämnts har i statsverkspropositionen under utgifter

för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, beräknats ett belopp

av 3 miljoner kronor till åtgärder för beredande av jord åt arbetslösa

m. m. Vid bifall till vad jag nu förordat skulle detta belopp icke

komma att tagas i anspråk. I stället skulle enligt mitt förslag under utgifter

för kapitalökning, statens utlåningsfonder, anvisas skattemedelsanslag

å sammanlagt 1,500,000 kronor. Beträffande täckandet av detta

belopp, för vilket medel icke beräknats i riksstatsförslaget, vill jag erinra,

att enligt vad som framgår av den förut i dag på förslag av chefen

för socialdepartementet beslutade propositionen angående ungdomsarbetslösheten,

Kungl. Maj:t till bekämpande av arbetslösheten och till åtgärder

i anledning av ungdomsarbetslösheten under femte huvudtiteln äskat

sammanlagt 14.5 miljoner kronor i stället för det i riksstatsförslaget för

ändamålet beräknade beloppet av 17 miljoner kronor.

Den verksamhet, som enligt Kungl. Maj:ts anbefallning påbörjats av

domänstyrelsen med anlitande av det vid 1933 års riksdag ur markinköpsfonden

anvisade beloppet 700,000 kronor, torde, i den mån så prövas

skäligt, få efter Kungl. Maj:ts bestämmande övertagas och fullföljas av

omförmälda nämnd i enlighet med de riktlinjer, som i det föregående

uppdragits. Det torde böra åligga domänstyrelsen att hos Kungl. Majit

anmäla, när överförande till nämnden av fastigheter, avsedda för nyssberörda

verksamhet, lämpligen —• med hänsyn till bebyggelse och andra

omständigheter — kan äga rum. Sådan del av förenämnda belopp, som

ej åtgår för domänstyrelsens arbete, torde få av Kungl. Majit tilläggas

arrendeegnahemsfonden.

Vad angår erbjudandet från svenska kvinnors vänsterförbund och Sverges

socialdemokratiska kvinnoförbund torde detta böra antagas. Den

Bihang till riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Nr ''268. Ii

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 268.

erbjudna egendomen synes lämplig att användas för den verksamhet, jag

i det föregående tillstyrkt. Egendomen torde böra överlämnas till den föreslagna

nämnden att av denna exploateras. Vid exploateringen ock tillsättandet

av arrendatorer å lägenheter, utvunna ur egendomen, torde nämnden

böra samråda med någon representant för förbunden. Skulle vid tilllämpningen

av de vid erbjudandet fästade villkoren, såsom egnahemsstyrelsen

befarat, uppstå svårigheter, vilka icke på annat sätt kunna övervinnas,

torde hos förbunden böra utverkas nödiga ändringar i nämnda

villkor.

Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposition

i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

l:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendeegnahemsfonden,

skall inrättas, i vilken fond skola ingå

fastigheter, avsedda att upplåtas till obemedlade eller

mindre bemedlade i syfte att skapa stadigvarande arbetstillfällen

för självförsörjning;

dels medgiva, att i arrendeegnahemsfonden ingående

fastigheter må upplåtas i huvudsaklig överensstämmelse

med de bestämmelser, vilka finnas intagna i det vid

statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse örn

arrendeegnahem, ävensom att fondens tillgångar i övrigt

må användas enligt av mig i det föregående angivna

grunder;

dels medgiva, att från statens domäners fond må enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande till arrendeegnahemsfonden

överföras jordbruksegendomar, lämpliga att användas

för det med sistnämnda fond avsedda ändamålet;
dels

ock såsom kapitalökning för arrendeegnahemsfonden

anvisa för budgetåret 1934/1935 under utgifter

för kapitalökning, statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag

av 1,200,000 kronor;

2:o) dels besluta, att en fond, benämnd arrendelånefonden,

skall inrättas, från vilken lån må utlämnas till

innehavare av arrendeegnahem för anskaffande av

nödiga jordbruksinventarier m. m.;

dels medgiva, att lån ur arrendelånefonden må utlämnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser,

som finnas intagna i nyssnämnda förslag till

kungörelse;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

35

dels ock såsom kapital för arrendelånefonden anvisa

för budgetåret 1934/1935 under utgifter för kapitalökning,

statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag

av 300,000 kronor; samt

3:o) förklara, att riksdagen icke finner anledning till

erinran mot antagandet av förutberörda erbjudande

från svenska kvinnors vänsterförbund och Sverges

socialdemokratiska kvinnoförbund.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Majit Konungen, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 268.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om arrendeegnahem.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Under de villkor, som i denna kungörelse stadgas, må, i syfte att skapa

stadigvarande arbetstillfällen för självförsörjning, från kronan tillhörig,

för ändamålet avsedd jord lägenheter kunna upplåtas på arrende med rätt

för arrendator att inlösa till honom upplåten lägenhet (arrendeegnahem).

I samband med upplåtelsen må till arrendatorn utlämnas lån av statsmedel

enligt vad nedan närmare angives (arrendelån).

2 §.

Jord, som i 1 § avses, skall stå under förvaltning av en av Kungl. Majit

tillsatt nämnd (statens jordnämnd), vilken jämväl skall handlägga frågor

rörande upplåtelser enligt denna kungörelse och därmed sammanhängande

ärenden.

Nämndens verksamhet skall bedrivas under samverkan med organen

för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i den omfattning, så

finnes ändamålsenligt.

3 §.

Upplåtelse av arrendeegnahem må ej ske till annan än svensk medborgare,

som är minst 21 år gammal, känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig

vandel, genom sin föregående verksamhet förtrogen med jordbruk

och i övrigt lämplig att erhålla lägenhet, som här avses.

Till erhållande av arrendeegnahem bör företrädesvis ifrågakomma obemedlad

person; dock må, örn skäl därtill äro, arrendeegnahem upplåtas

jämväl till annan under förutsättning, att hans ekonomiska ställning är

sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den

statsunderstödda egnahemsverksamheten kan erhållas, icke är tillfyllest

för att sätta honom i stånd att förvärva eget jordbruk av den storlek,

varom i 4 § sägs.

4 §.

Arrendeegnahem bör i regel icke vara större än att det kan brukas utan

nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, ej heller mindre än att arrenda
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

torn därav kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Lägenheten skall vid

upplåtelsen vara försedd nied nödiga byggnader och övriga för jordbrukets

drift erforderliga anläggningar.

Om arrendevillkor.

5 §.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall, där icke annorledes här nedan stadgas

eller särskilda skäl till annat föranleda, ske i enlighet med bestämmelserna

i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom. De ytterligare villkor för

upplåtelsen, som kunna finnas erforderliga, bestämmas av statens jordnämnd.

6 §.

Arrendeavgiften må ej sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn

till den avkastning, som under arrendetiden kan utvinnas av lägenheten.

7 §.

Upplåtelse av arrendeegnahem skall i regel ske för en tid av fem år.

8 §.

Har arrendator vid arrendetidens utgång innehaft arrendet fem år och

har han väl brukat lägenheten, skall, därest densamma ånyo skall utarrenderas

enligt bestämmelserna i denna kungörelse, arrendet på då fastställda

arrendevillkor hembjudas honom.

Har under de sista fem arrendeåren arrendet övergått å arrendatorns

dödsbodelägare eller överlåtits å hans maka, barn eller måg, äger vid ny

utarrendering sådan innehavare av arrendet för åtnjutande av optionsrätt

räkna sig till godo den tid, varunder företrädaren varit i besittning

av arrendet.

Örn inlösen av arrendeegnahem.

9 §.

Arrendator, som under minst fem år innehaft arrendet, skall äga att på

nedan angivna och av statens jordnämnd i övrigt bestämda villkor med

äganderätt förvärva den arrenderade lägenheten under förutsättning, att

han under arrendetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet samt jämväl

med hänsyn till övriga omständigheter kan antagas vara i stånd att genomföra

köpet.

Då nämnden så prövar skäligt, må lägenhet kunna av arrendatorn med

äganderätt förvärvas utan hinder därav att lägenheten av honom innehafts

kortare tid än i första stycket sägs.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 268.

10 §.

Köpeskillingen vid arrendeegnahems försäljning till arrendator bestämmes

av statens jordnämnd med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen.

Av köpeskillingen skall en tiondel erläggas vid köpekontraktets utgivande.

Återstående beloppet uppdelas i en amorteringsdel, utgörande två

femtedelar, och en stående del, utgörande tre femtedelar av detsamma.

Angående gäldandet av amortering och ränta skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad härutinnan gäller beträffande försäljning av

jordbrukslägenhet för egnahemsändamål enligt förordningen angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m.

Utom i fall, varom i 12 § förmäles, får icke den stående delen från kronans

sida uppsägas till betalning, förrän amorteringsdelen till fullo guldits,

och åtnjuter köparen därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall

likväl den stående delen vara gulden före utgången av juni månad året

näst efter det, då sista inbetalningen å amorteringsdelen hort fullgöras.

Det står köparen fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen.

11 §.

Erlägges köpeskillingen genom avbetalningar, skall köparen i köpekontraktet

tillförbindas att, intill dess köpeskillingen i sin helhet guldits,

hålla de byggnader, som vid tiden för köpet finnas å lägenheten och äro

nödiga för densammas brukande, så ock därå växande värdefull skog

brandförsäkrade till fulla värdet.

12 §.

Vad av köpeskillingen jämte ränta utestår oguldet skall, där så påfordras,

genast vara förfallet till betalning:

a) örn föreskriven ränta eller kapitalavbetalning icke ordentligt erlägges;
b)

örn ägaren av lägenheten åsidosätter sin skyldighet att hava byggnader

och skog brandförsäkrade;

c) örn lägenheten genom vanvård eller annorledes så försämras, att statens

säkerhet till betalning märkligen minskas; samt

d) örn lägenheten helt eller delvis överlåtes å annan.

I fall, som under d) nämnts, må statens jordnämnd, örn skäl därtill äro,

medgiva den nye ägaren att övertaga betalningsansvaret för ogulden

köpeskilling på oförändrade villkor.

13 §.

Till säkerhet för ogulden del av köpeskillingen jämte ränta skall, då

köpekontraktet utfärdas, avlämnas skuldförbindelse, avfattad i överensstämmelse

med vad i 10—12 §§ föreskrivits och försedd med inteckningsmedgi

vande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

39

Om arrendelån.

14 §.

Arrendelån, som i 1 § omförmäles, utlämnas till belopp, som prövas oundgängligen

erforderligt för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde,

gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter

för igångsättande av driften å lägenheten. Arrendelån må dock i intet

fall överstiga 4,000 kronor.

15 §.

Arrendelån skall från och med andra året efter utgången av det kalenderår,

under vilket lånet beviljats, återbetalas med en sextondel årligen.

Därest statens jordnämnd så prövar skäligt, må tiden för amorteringsfribet

utsträckas med ett år. Kungl. Majit må, örn särskilda skäl därtill äro,

medgiva anstånd med erläggande av amortering under ett eller flera år.

Det står låntagaren fritt att göra avbetalningar utöver amorteringsplanen.

Örn till betalning förfallet kapitalbelopp icke erlägges inom härför stadgad

tid, är låntagaren skyldig att, därest så påfordras, å beloppet gälda

ränta efter fem procent örn året från förfallodagen, tills likvid sker.

I övrigt skall å arrendelån ränta icke erläggas.

16 §.

Körande varje arrendelån skall, innan någon del därav må av låntagaren

uppbäras, mellan statens jordnämnd och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall

taga ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas

intagna, nämligen:

a) rörande lånets belopp, säkerhet och villkoren i fråga örn återbetalning

och ränta;

b) angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

c) angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta

sig; samt

d) angående skyldighet för låntagaren att hålla inventarierna försäkrade.

17 §.

I lånekontraktet skall göras förbehåll därom, att lånet må under nedan

angivna förutsättningar uppsägas till omedelbar betalning, nämligen:

a) därest det befinnes, att låntagaren lämnat bedrägliga uppgifter av

beskaffenhet att hava föranlett lånets utlämnande;

b) örn låntagaren uppenbarligen missbrukar lånebeloppet;

c) örn låntagaren visar försumlighet i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning

eller ränta;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

d) om låntagaren försummar att erlägga försäkringsavgift eller eljest

åsidosätter för försäkringens giltighet stadgade villkor;

e) örn låntagaren avhänder sig erforderliga jordbruksinventarier; eller

f) örn låntagaren frånträder arrendet eller, därest han med äganderätt förvärvat

lägenheten, överlåter densamma å annan eller eljest sådana förhållanden

inträffat, att låntagaren med hänsyn till förutsättningarna för

lånets meddelande uppenbarligen icke längre bör få åtnjuta detsamma.

Därest i samband med frånträdande av arrendet eller överlåtelse, som

under f) sägs, för jordbruket erforderliga inventarier överlåtas å den nye

arrendatorn eller den nye ägaren, må statens jordnämnd, örn skäl därtill

äro, medgiva denne att övertaga betalningsansvaret för oguldet lånebelopp

på oförändrade villkor.

Särskild bestämmelse.

18 $.

Närmare föreskrifter örn statens jordnämnds sammansättning och verksamhet

ävensom övriga bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för

tillämpning av denna kungörelse, meddelas av Kungl. Maj;!.

Denna kungörelse träder i kraft den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 268.

1*

Bilaga A.

Utredning och förslag rörande frågan om beredande av jord

åt arbetslösa.

Avgivet den 13 februari 1934 av inom jordbruksdepartementet tillkallade

utredningsmän.

Till Herr statsrådet och chefen för kungl, jordbruksdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1933 har Herr

statsrådet den 21 i samma månad uppdragit åt ledamöterna av riksdagens

andra kammare riksgäldsfullmäktigen G. H. Andersson, ombudsmannen

Olof Andersson och jordbrukskonsulenten J. Hagman att, i enlighet med

av Herr statsrådet angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva

förslag rörande frågan örn jord åt arbetslösa. Vidare har Herr statsrådet

anmodat t. f. sekreteraren i socialstyrelsen C. O. Engqvist att vara

sekreterare hos utredningsmännen.

I anledning av det sålunda lämnade uppdraget få undertecknade härmed

överlämna ett efter verkställd utredning utarbetat betänkande jämte

förslag i ämnet.

Stockholm den 13 fehruari 1934.

GUSTAF ANDERSSON.

OLOF ANDERSSON. JOSEF HAGMAN.

C. Olof Engqvist.

Inledande översikt.

Vid upprepade tillfällen hava till riksdagen framställts yrkanden avseende

åtgärder i syfte att bereda ökade möjligheter för mindre bemedlade

och obemedlade härför lämpliga personer att förvärva egna jordbruk.

Som spörsmålet örn anskaffande av jord åt arbetslösa, i anseende

till att dessa som regel kunna antagas vara medellösa, måste betraktas

som nära sammanhängande med frågan örn de mindre bemedlades jordförvärv;

anse sig utredningsmännen böra lämna en kortfattad översikt

över de i sistnämnda hänseende tidigare gjorda framställningarna ävensom

redogöra för av statsmakterna i anledning därav vidtagna åtgärder.

Vid 1928 års riksdag väcktes ett flertal motioner med yrkande örn utredning

eller omedelbara åtgärder i syfte att ökade möjligheter måtte

öppnas för de minst bemedlade att förvärva egna jordbruk.

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 268. (Bilaga.) 1

1928 ira

riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Egnahemsstyrelsens

förslag

1928.

2 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Sålunda hemställdes i de likalydande motionerna 1:118 av herrar Tjällgren

och Per Andersson samt II: 199 av herr Laurin m. fl., att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående möjligheten

att genom räntefria lån till högst 1/e av värdet å den till förvärv

föreslagna egnahemslägenheten underlätta obemedlade lantarbetares,

hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöners förvärv av självständiga

jordbruk.

I motionen 1:267 av herr Lindhagen hemställdes, att det vid behandlingen

av propositionen till 1928 års riksdag örn den statsunderstödda

egnahemslånerörelsen måtte beträffande bildandet av nya jordbruk

klart utsägas, att obemedlade med personliga kvalifikationer skulle beredas

tillgång till nya jordbruk likaväl som andra kolonister samt att

bidrag utan återbetalningsskyldighet skulle lämnas dylika obemedlade,

i den mån detta vore nödvändigt för att jordbruket skulle bära sig eller

kunna göra det utan orimliga försakelser.

I motionerna I: 268 och 269 av herr Lindhagen framställdes i enahanda

syften i motionen I: 267 yrkanden örn åtgärder för frilösning av arrendejordbruk

och förbättring av ofullständiga jordbruk.

I motionen 11:30 av herrar Andersson i Tungelsta och Olovsson i

Västerås yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn förslag till sådan ändring av bestämmelserna rörande egnahemslån

för jordbruksändamål att egendomslösa lantarbetare kunde bliva

i tillfälle att förvärva från större egendomar utstyckade mindre brukningsdelar.

I motionen II: 447 av herr Sköld m. fl. hemställdes, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till beredande

av möjligheter för lantarbetare och därmed jämställda mindre

bemedlade personer att komma i besittning av jord för jordbruks bedrivande.

Samtliga motionärer framhöllo, att den omständigheten, att personer

med goda personliga förutsättningar för jordbruksskötsel saknade tillräckligt

eget kapital, icke borde få utgöra ett hinder för dem att förvärva

ett självständigt jordbruk. I herr Skölds m. fl. motion uttalades,

att statslån möjligen kunde tilldelas jordägare för uppförande av torp

att på vissa villkor utlämnas till obemedlade lantarbetare, vilka härigenom

kanske skulle beredas möjlighet att så småningom svinga sig upp

till självständiga jordbrukare.

På därom av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet med anledning

av berörda motioner gjord hemställan (uti. nr 2) anhöll riksdagen

(B. skr. 1928:232) hos Kungl. Majit örn utredning och förslag rörande

beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-,

arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och

obemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk.

Sedan Kungl. Majit den 29 juni 1928 anbefallt statens egnahemsstyrelse

att verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen, avgav

egnahemsstyrelsen den 5 december 1928 förslag, avseende anskaffande

av s. k. lantarbetarsmåbruk. Förslaget innebar, att staten försöksvis

skulle genom byggnadslån och premielån söka främja, att jordbrukare

å härför lämpade jordbruk anlade nya smärre arrendegårdar och behölle

dem som »passerställen» för lantarbetare, vilka ville arbeta sig upp till

egna jordbrukare. Såsom villkor för dylika bidrag borde staten emellertid

förbehålla sig medbestämmanderätt i fråga örn val av arrendatorer,

upplåtelse- och anställningsvillkor. Till hjälp åt dem, som skulle över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 3 *

taga lantarbetarsmåbruk, föreslog styrelsen lån till inköp av jordbruksinventarier.

Rörelsen skulle skötas av hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

I yttranden, som av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar avgåvos

över förslaget, framfördes ur olika synpunkter betänkligheter och

erinringar mot detsamma. Sålunda gjordes bland annat gällande, att

tidsförhållandena och lagstiftningsåtgärder medfört en bestämd tendens

hos jordägarna att komma ifrån arrendesystemet, samt att jordägarna

jämväl av andra skäl sannolikt icke komme att inlåta sig på de ifrågasatta

anordningarna. Från lantarbetarliåll invändes, bland annat, att

systemet, som förutsatte, att arrendatorerna skulle både fullgöra arbete

hos jordägaren och dessutom sköta sitt eget jordbruk, skulle medföra alltför

slitsamt arbete för arrendatorerna samt ställa dem i för stort beroende

av jordägaren.

Egnahemsstyrelsens berörda förslag föranledde emellertid icke någon

Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen, utan föreskrev Kungl. Majit

den 27 juni 1929, att frågan ånyo — jämte i ämnet avgivna yttranden —

skulle överlämnas till egnahemsstyrelsen. I ett med anledning därav till

Kungl. Majit den 2 oktober 1929 avgivet utlåtande framlade egnahemsstyrelsen,

under hänvisning till det motstånd mot grundidéerna i det förra

förslaget, som kommit till uttryck i åtskilliga däröver avgivna yttranden,

ett nytt förslag i ämnet. Detta förslag avsåg beredande av räntefria jordbrukslån.

därvid övertagande av jordbruk under såväl äganderätt som

arrende (och åborätt) skulle främjas jämsides. Rörelsen skulle som regel

skötas av egnahemsnämnderna. Lånen skulle tilldelas dugande personer,

som voro så obemedlade, att de icke kunde förvärva jordbruk enbart genom

egnahemslån. Vidare skulle lånen kunna få i särskilda fall användas

till hjälp åt behövande personer, vilka redan innehade jordbruk men

trots duglighet råkat i fara att få lämna detta. Lånen skulle få användas

för olika ändamål såsom till hjälp vid fastigheters övertagande, till inköp

av jordbruksinventarier och dylikt samt till viss skuldreglering. De fastigheter,

som skulle komma ifråga, borde icke vara större än motsvarande

övre värdegränsen för erhållande av egnahemslån. Lån skulle få

utgå med högst 2,509 kronor eller, där särskilda skäl föranledde höjning.

3,000 kronor. Lånen skulle efter en amorteringsfri tid av tre år avbetalas

under 12 år. Vid förslaget var fogad en reservation av ledamoten av egnahemsstyrelsen

Nils Adler, vilken i vissa hänseenden kritiserade styrelsens

förslag och delvis förordade längre gående åtgärder. Egnahemsstyrelsens

förslag av den 5 december 1928 borde, enligt herr Adler, genomföras

i vad det gällde lantarbetarsmåbruk av den mindre typen

(stattorp). Styrelsens senaste förslag örn räntefria jordbrukslån borde

genomföras till understöd åt dem, vilka ville förvärva sådana mindre

jordbruk, som ej medgåvo full försörjning utan fordrade sidoordnat förvärvsarbete.

Härutöver föreslogos åtgärder i syfte att förhjälpa obemedlade

lantarbetare och likställda till arrendejordbruk, varå full bärgning

kunde erhållas. För ändamålet skulle genom det allmännas försorg

jord inköpas och bebyggas samt de nybildade jordbruken utarrenderas

med brukaren tillförsäkrad friköpsrätt vid arrendetidens utgång.

Det nya förslaget remitterades till samma myndigheter och sammanslutningar,

som avgivit yttrande över det tidigare förslaget. De inkomna

yttrandena röjde visserligen i allmänhet intresse för förslagets syfte, men

de mera oförbehållsamt tillstyrkande yttrandena voro få. Reservantens,

herr Adler, förslag hade på åtskilliga håll ansetts innefatta beaktans
-

Egnahemsstyrelsens

förslag

1929.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1930 års

riksdag-.

4 * Kungl. May.ts proposition nr 268.

värda synpunkter, men hade i nästan samtliga yttranden bestämt avstyrkts,

enär ett genomförande av detsamma ansetts alltför dyrbart och

riskabelt för det allmänna. I åtskilliga yttranden bade beträffande egnahemsstyrelsens

förslag uttalats pricipiella betänkligheter, bland annat

såtillvida att det ansetts mindre välbetänkt att under rådande konjunkturläge

för jordbruksnäringen befordra nybildande av jordbruk samt att

det icke heller vore lämpligt att med konstlade medel uppmuntra mindre

bemedlade personer att ge sig in på småbrukarens ofta bekymmersamma

bana. Det av egnahemsstyrelsen år 1929 framlagda förslaget har icke

heller föranlett någon Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen.

Vid 1930 års riksdag väcktes ånyo motioner i ämnet.

I de likalydande motionerna I: 177 av herr Möller m. fl. och II: 272

av herr Hansson i Stockholm m. fl. hemställdes, att riksdagen ville hos

Kungl. Majit anhålla örn förnyad utredning och förslag rörande, bland

annat, beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare,

hemmansägare-, arrendators- och småbrukarsöner samt andra mindre

bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk. I motiveringen

framhölls, bland annat, följande. De allra flesta av de hundratusentals

personer, som voro sysselsatta med jordbruksarbete å andras

jordbruk, saknade möjlighet att genom egen kraft bli sina egna. En

dylik situation skapade modlöshet och apati. Frågan örn de mindre

bemedlades jordförvärv hade blivit i hög grad utvidgad sedan 1928

års riksdag anhöll örn utredning i ämnet. Sålunda hade arbetarfrågan

inom det nordsvenska skogsbruket kommit i ett nytt läge genom

de tilltagande sommarhuggningarna, tendensen till ökad användning av

motorfordon vid virkestransporter m. m. I anseende härtill vore det

ofrånkomligt, att i samband med utredningen örn de mindre bemedlades

jordfråga vidtoges åtgärder för att skapa möjligheter jämväl för jordlösa

skogsarbetare att lösa sin bostads- och jordfråga.

I motionen I: 205 av herr Lindhagen hemställdes, att riksdagen ville

hos Kungl. Majit anhålla, att övervägandet av den sociala jordfrågan,

som av regeringsmakten väsentligen nedlagts från år 1923, måtte åter

upptagas i hela dess vidd. Därvid begärdes, att särskilt vissa angivna

gamla frågor, däribland frågan örn rikets kolonisation, måtte genom lagstiftning,

upplysning, kredit och organisation omsider någorlunda lösas

från grunden. Samme motionär återupptog vidare i motionen 1:208 ett

av honom vid 1929 års riksdag framställt yrkande, att riksdagen beträffande

bildandet av nya jordbruk (rikets kolonisation) ville hos Kungl.

Majit begära förslag till ändamålets vinnande genom en effektiv rättsordning,

tryggad genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt.

I motiveringen till den förstnämnda motionen uttalades, bland

annat, att skogs- och flottningsarbetare borde hava rätt till hembildning

och möjligheter i sitt säsongarbete att under tider av arbetslöshet få odla

någon jord för sitt husbehov. Det uppväxande släktet i de små jordbrukarhemmen

liksom lantarbetarna längtade efter försörjning genom ett

jordbruk, som någorlunda kunde föda sin man.

I en av herr Herou m. fl. väckt motion lii 34 hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till regeringen begära förslag till sådan expropriationslagstiftning,

som medförde, att större möjligheter bereddes för jordbruksnybildning

och upplåtelse av jordbruk åt obemedlade eller mindre

bemedlade lantarbetare och skogsarbetare.

Med anledning av berörda motioner anförde sammansatta andra lagoch

jordbruksutskottet (uti. nr 1), bland annat, att den fråga, som avså
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 268. 5*

ges i 1928 års förut omnämnda riksdagsskrivelse, borde upptagas till fortsatt

utredning samt att utredningen, utöver vad som åsyftades med sagda

skrivelse, borde avse jämväl skogsarbetarnas jordfråga, icke minst inför

den situation, som kunde vara att vänta genom en för Norrlands del påräknelig

rationellare skogsvård.

Under åberopande av berörda utskottsutlåtande anhöll riksdagen (E.

skr. 1930:276), att Kungl. Majit ville bland annat verkställa fortsatt utredning

rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-,

arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade

härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 december 1930 uppdrogs åt särskilda

utredningsmän, den s. k. sociala jordutredningen, att verkställa, bland

annat, den av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen.

Till fullföljande av berörda uppdrag avlämnade sociala jordutredningen

den 5 december 1932 till Kungl. Majit betänkande med förslag till åtgärder

för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer

att erhålla egna jordbruk (stat. off. utr. 1932: 33).

Sociala jordutredningens förslag innebar, att en statlig fond, benämnd

arbetarsmåbrukslånefonden, skulle inrättas, ur vilken lån på förmånliga

villkor kunde utlämnas för att främja bildandet av mindre lägenheter,

avsedda att bereda vederbörande innehavare utkomst genom jordbruk,

drivet vid sidan av annan verksamhet, arbetarsmåbruk.

I sociala jordutredningens motivering anfördes, bland annat, följande.

Av statsmakterna hade uttalats, att det ur social synpunkt vore synnerligen

önskvärt, att staten, utöver vad den hittills gjort för att skapa

små fastigheter under äganderätt, genom nya bestämmelser beredde möjligheter

för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendatorsoch

småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade härför lämpliga personer

att erhålla egna jordbruk.

Erfarenheten och den utredning, som företagits örn nu rådande ekonomiska

förhållanden, syntes giva vid handen, att man vid lösningen av

denna fråga i främsta rummet borde taga sikte på inrättandet av mindre

lägenheter, som skulle avse att bereda innehavaren ökad utkomst genom

jordbruk, som dreves vid sidan av annan verksamhet. Lägenheten skulle

alltså icke hava till ändamål att utgöra en jordbruksfastighet, varå innehavaren

bereddes full sysselsättning och bärgning.

De arbetsklasser, vilkas medlemmar skulle erhålla hjälp att förvärva

dylika jordbruk, voro redan utsatta för och hotades av arbetslöshet i mycket

stor utsträckning. Stat och kommun nödgades under alla omständigheter

att för dem söka mildra arbetslöshetens verkningar genom stora

ekonomiska uppoffringar. Enligt vad som enstämmigt vitsordats av den

sakkunniga meningen hos befolkningen i många bygder skulle en av de

mest gagneliga formerna för ett inskridande mot arbetslöshetens följder

vara, att staten genom lån på förmånliga villkor beredde lämpliga arbetare,

som voro i behov därav, möjlighet att erhålla stöd för sin bärgning

genom förvärv av ett arbetarsmåbruk. Den hjälp, som på dylikt sätt lämnades,

skulle bliva till varaktigare gagn än ett arbetslöshetsunderstöd i

annan form och i verklig mening vara en hjälp till självhjälp.

I skrivelse till Kungl. Majit den 7 mars 1933 har sociala .lordutredningen

framlagt resultaten av en av utredningen verkställd undersökning,

huruvida det vore möjligt och lämpligt dels ur ekonomiska synpunkter

och dels ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande att stycka ett ari

Sociala jordutredningens

förslag 1932.

Sociala jordutredningens

förslag 1933.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1933 års

riksdag-.

6 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

tal större kronoegendomar ävensom kärföl’ lämpade enskilda egendomar

vilka i så fall skulle inköpas — till mindre jordbruk, vilka skulle utarrenderas

i avvaktan på lämplig tidpunkt för försäljning. Sociala jordutredningen

anförde i sin berörda skrivelse, bland annat, följande.

De egendomar, som skulle komma ifråga till styckning, skulle vara

belägna i trakt med goda samfärdsmedel och avsättningsmöjligheter. De

skulle äga bördig jord lämpad för småbruksdrift och hava naturliga förutsättningar

för styckning i självständiga mindre jordbruk. I främsta

rummet skulle sådana egendomar komma ifråga, som vore dåligt eller

otillräckligt bebyggda. Vid sidan av styckning av kronojord borde i erforderlig

omfattning jord i enskild ägo inköpas och styckas till arrendegårdar

av olika storlek. Verkställda undersökningar gåve vid handen,

att såväl kronoegendomar som egendomar i enskild ägo funnes att för ändamålet

tillgå. En uppdelning av större egendomar i mindre jordbruk

skulle vara ett verksamt medel att minska den rådande arbetslösheten.

Dels skulle innehavarna av de nya brukningsdelarna erhålla varaktigt

arbete och framtida bärgning och dels skulle ett icke ringa antal arbetslösa

beredas sysselsättning vid småbrukens bebyggande, vägars iordningställande

och dylikt. Vid uppgörande av styckningsplaner borde man

utgå från att det vore önskvärt, att nya jordbrukslägenheter skapades

i så stort antal, som kunde förenas med kravet på deras bärighet, i allmänhet

med en åkerareal av 10—20 hektar. Medel till inköp av enskilda

egendomar för ifrågavarande styckningsändamål borde tagas ur domänverkets

markinköpsfond. Till hus- och vägbyggnads- samt täckdikningsm.

fl. arbeten borde arbetslöshetsmedel tagas i anspråk. Av markinköpsfonden

borde få disponeras ett belopp av 6 miljoner kronor och av arbetslöshetsmedel

ett belopp av 2 miljoner kronor.

På grundval av det av sociala jordutredningen den 5 december 1932 avgivna

förslaget framlade Kungl. Maj:t för 1933 års riksdag (prop. nr 181)

förslag angående inrättande av en arbetarsmåbrukslånefond.

Särskilda utskottet anförde rörande Kungl. Maj:ts förevarande förslag

i utlåtande nr 1 (sid. 10) följande.

Förslaget avsåge att skapa tillfällen för skogsarbetare och därmed jämförliga

arbetare att förvärva mindre lägenheter, ägnade att bereda innehavaren

utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet,

önskvärdheten av att åtgärder i angivet syfte bleve vidtagna hade vid

upprepade tillfällen framhållits av riksdagen. Enligt utskottets förmenande

talade den förhandenvarande situationen på arbetsmarknaden för

att man med det snaraste sökte förverkliga de sålunda framkomna önskemålen,

varigenom bestående värden kunde skapas och arbetstillfällen för

här ifrågavarande kategorier av medborgare beredas för tider, då dessa

annars måste gå sysslolösa. Under rådande arbetslöshet vore förslagets

genomförande av betydelse jämväl på grund av den ökade arbetstillgång,

som bereddes genom den med bildandet av de nya jordbruken förenade

nybyggnads- och odlingsverksamheten.

Sedan riksdagen i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag beslutat, att

en fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden, skulle inrättas, samt såsom

kapital för densamma för budgetåret 1933/1934 anvisat ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor, utfärdades kungörelse i ämnet den 14

juni 1933 (Sv. ffs. nr 331). Till innehållet i kungörelsen återkomma utredningsmännen

i annat sammanhang.

Vid 1933 års riksdag väcktes jämväl åtskilliga motioner med yrkande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Martts proposition nr 268.

om utredning eller omedelbara åtgärder i syfte att till arbetslöshetens

motverkande bereda ökade arbetstillfällen vid jordbruket.

I motionerna I: 327 av herr Johan August Larsson och II: 482 av herrar

Olsson i Ramsta och Osberg hemställdes sålunda, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla örn skyndsam utredning angående verksamma

åtgärder till arbetslöshetens bekämpande genom framskapandet

av cirka 2,500 nya småbruk per år under en tid av fyra år samt framläggande

för riksdagen av det resultat, vartill utredningen kunde komma.

Ur motiven till motionerna må i korthet här återgivas följande.

I herr Larssons motion framhölls, att de starka rationaliseringssträvandena

på alla områden medförde en ökad arbetslöshet inom produktionslivets

alla grenar, överflyttningen av arbetskraft från jordbruken

till industrierna och städerna hade avstannat liksom möjligheten för de

unga att utvandra till Amerika starkt beskurits. De till motverkande av

arbetslösheten dittills föreslagna arbetena medförde icke någon varaktig

avfolkning av de överfyllda yrkena. Ett medel att ge varaktig sysselsättning

åt stora massor av arbetslösa skulle, enligt motionärens förmenande,

vara att återföra så många som möjligt till jorden. Erfarenheten

visade, att jordens fördelning i mindre brukningsdelar ledde till social

hälsa och ekonomisk styrka. Jord funnes i överflöd att köpa till ganska

låga priser.

I herrar Olssons i Ramsta och Osbergs motion betonades likaledes, att

genom de dittills föreslagna arbetenas utförande icke vunnes någon varaktig

minskning i antalet arbetslösa. Med hänsyn till den rådande stora

arbetslösheten och de starka rationaliseringssträvanden, som ägde rum

på alla områden, vore det tydligt, att, även med en förbättrad världskonjunktur,

svårigheter att sysselsätta alla lediga armar i produktivt arbete

skulle komma att uppstå. Under sådana förhållanden borde i god tid utarbetas

en plan, som avsåge att bereda åtminstone några procent av de

arbetslösa arbete för framtiden. Genom nybildning av småbruk skulle

tusentals familjer beredas varaktig sysselsättning och full försörjning.

I motionen nr II: 491 av herr Pettersson i Dahl m. fl. yrkades, att riksdagen

måtte dels besluta, att åtgärder skulle vidtagas i enlighet med det

av sociala jordutredningen i skrivelsen den 7 mars 1933 avgivna förslaget

rörande uppdelning av vissa kronoegendomar och från enskilda inköpta

egendomar till mindre jordbruk, dels ock anvisa ett belopp av atta miljoner

kronor att användas enligt grunder, som Kungl. Majit ägde fastställa.

I en av herr G. Andersson i Rasjön m. fl. väckt motion lii 493 hemställdes,

att riksdagen vid behandling av proposition nr 211 måtte besluta, att

av de medel, som på grund av framställningarna i nämnda proposition

komme att anvisas till arbeten till motverkande av arbetlöslieten, fem

miljoner kronor måtte anslås som statsbidrag till avlönande av jordbruksarbetare

eldigt grunder, sorn Kungl. Majit skulle äga närmare bestämma.

Ur motiveringen till motionen må här i korthet återgivas följande.

En utökning av antalet vid jordbruket sysselsatta arbetare syntes vara

möjlig icke minst på den grund, att den ekonomiska depressionen tvingat

de enskilda jordbrukarna till långt gående reduktion av arbetskraften.

Den jordbrukare, som för ett par år sedan hållit två drängar på sin gård,

holle numera endast en och den, som förr hållit en dräng försökte nu i

många fall klara sig utan. Den arbetslöshet, som kunde konstateras i rena

jordbrukskommuner, berodde enligt motionärernas mening i stor utsträckning

på personalindragningar vid jordbruket. Samtidigt hade produktionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 * Kungl. Maj:ts ''proposition nr 268.

icke minskat utan snarare ökat. En dylik inskränkning ifråga om den vid

jordbruket sysselsatta arbetskraften utan motsvarande krympning av produktionen

vore möjlig endast genom ett strängt utnyttjande av familjens

egen arbetskraft, icke minst kvinnornas. I många fall hade bondhustrurna

och bonddöttrarna fått övertaga huvudparten av det arbete, som tillförne

utförts med lejd arbetskraft. Inom jordbruksnäringen förelåge

alltså det säregna förhållandet, att rikliga arbetstillfällen förefunnes och

att de sysselsatta finge arbeta mera enträget och tungt än tillförne, samtidigt

som tiotusentals dugliga jordbruksarbetare finge gå arbetslösa,

emedan jordbrukarna icke hade råd att anställa dem. Det förefölle motionärerna,

som örn den enklaste och mest praktiska lösningen härvidlag

vore, att jordbruket utan vidare betraktades som en arbetsplats, dit arbetslösa

kunde hänvisas med staten som bidragsgivare till avlöningen.

När arbete funnes och arbetsgivaren vore villig att anställa arbetskraft

men själv saknade de ekonomiska möjligheterna därtill, vore det ingalunda

orimligt, att det allmänna hjälpte honom till nödig arbetskraft i

stället för att underhålla de arbetslösa med kontanthjälp eller anordna

mindre behövliga reservarbeten för deras sysselsättande.

Domänstyrei- Vid behandlingen av motionerna I: 327 samt II: 482 och 491 hade riks
8^pn

dagen tillgång ej mindre till det av sociala jordutredningen i skrivelsen

1933 aJ . 7 mars 1933 avgivna förslaget rörande uppdelning av, bland annat,

vissa kronoegendomar i mindre jordbruk än även till ett av domänstyrelsen

efter samråd med statens egnahemsstyrelse den 17 maj 1933 avgivet

utlåtande rörande frågan örn igångsättande försöksvis av sådan verksamhet,

som av sociala jordutredningen i dess berörda skrivelse förutsatts.

Domänstyrelsens ifrågavarande utlåtande återgives här nedan i dess helhet.

»Vad först angår de kronoegendomar, som företrädesvis bör ifrågakomma

för försöksverksamheten, har styrelsen infordrat uppgifter härutinnan

från domänintendenterna i Stockholms, Södermanlands, Skaraborgs,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västmanlands län. Vid urvalet

av egendomar borde enligt styrelsens skrivelse till domänintendenterna

iakttagas, att arrendeavtalet skulle utlöpa under den allra närmaste

tiden så att egendomen kunde göras tillgänglig för ändamålet. Utsikter

borde örn möjligt föreligga till att kronan utan annan kostnad än för till

äventyrs under byggnadstiden nedtrampad gröda eller annan dylik skadegörelse

kunde utföra byggnadsarbete å den arrenderade egendomen. De

nybildade lotterna borde efter iordningställandet i görligaste mån försäljas.

Då man emellertid måste räkna med att kronan någon tid nödgades

behålla och i avvaktan på bättre försäljningskonjunkturer utarrendera

åtskilliga lotter, borde enligt styrelsens skrivelse i första hand uttagas

sådana egendomar, där kronans dispositionsrätt ej vore bunden genom

den rätt till option, som enligt äldre kontrakt tillkomme arrendatorn,

eller där danne vid den förnyade utarrenderingen kunde tänkas villig

avstå från till uppdelning i lotter lämplig mark av egendomen.

Antalet av de lotter, i vilka egendomen lämpligen kunde styckas och

vilka, i allmänhet borde innehålla 10 å 15 hektar åker, borde uppgivas.

Vid bestämmandet av storleken borde hänsyn tagas till möjligheten för

blivande köpare att erhålla lån ur egnahemslånefonden. Lägenhet borde

i regel ej göras större än att den i uppodlat skick kunde brukas utan nämnvärt

anlitande av lejd arbetskraft, ej heller mindre än att brukaren därav

kunde erhålla sin huvudsakliga bärgning.

Slutligen borde beaktas, att endast sådana egendomar borde komma i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 268.

fråga, vilka i anslutning till den pågående rationaliseringen av jordbruksförvaltningen

kunde ifrågasättas till försäljning men i nu befintligt

skick på grund av rådande konjunkturer ej kunde förväntas erhålla köpare

vid försäljning i vanlig ordning.

Med ledning av de uppgifter, som sålunda inkommit, får styrelsen föreslå,

att försöksverksamheten måtte få bedrivas å här nedan upptagna

egendomar, vilka omedelbart kunna tagas i anspråk för ändamålet, nämligen
-

Kronoegendomens namn

Antal

lotter

Genomsnitts- arealen åker

per lott

hektar

Beräknad bygg-j

nadskostnad per

obebyggd lott j

kronor

Stockholms län.

''

1) Stora Benhamra i Vada socken ...............

3 å 4

15

16

18,000

2) Ventholms kungsgård i Hilleshögs socken-..

6

19,000

3) Ventholms kungsäng i Hilleshögs socken

2

13.5

19,000

4) Väsby i Skå socken ..............................

2

15

18,000

Södermanlands län.

5) Ribbingelunds kungsgård i Kjula socken ...

3 å 4

15

17,000

Älvsborgs län.

12,000

6) Kleverud i Frändefors socken ..................

1

15

7) Vrine i Ödeborgs socken .......................

1

15

12,000

Skaraborgs län.

8,000

8) Jonstorp nr 1 Lilla i Öttums socken.........

6

15

15

9) Lotten 1 av Kopparkulla i Ransbergs socken

2

8,000

Västmanlands län.

10) Mälby i Väster-Färnebo socken ..............

5

22

18,000

11) Valbricka under Bernshammar ...............

7

15

13,000

Som av tabellen framgår skulle ett förverkligande av den ifrågasatta

försöksverksamheten medföra nybildning av omkring 40 nya jordbruk.

Å endast ett fåtal av lotterna finnas enstaka hus. Det stora flertalet

saknar helt och hållet åbyggnader. Enligt domänintendenternas beräkningar

skulle under förutsättning att samtliga lotter saknade hus erfordras

ett anslagsbelopp av i runt tal 600,000 kronor.

Under hand har domänintendenten i Malmöhus län sedermera anmält

kronoegendomen Hårderup i Frenninge socken såsom särskilt lämplig för

ändamålet. I samband härmed får styrelsen tillika meddela, att Kungl.

Majit numera den 12 innevarande maj förordnat, att från Tomarps kungsgård

i Kvidinge socken av Kristianstads län bland andra fem obebyggda

lotter med åkerareal örn respektive 17, 17, 10, 10 och 10 hektar skola var

för sig försäljas genom utbud under hand såsom jordbrukslägenheter enligt

13 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. med tillträdesrätt för köpare

den 14 mars 1934. Därest efter verkställda utbud köpare ej skulle

kunna erhållas till lotterna, torde dessa utgöra lämpliga objekt för

försöksverksamheten. Den beräknade byggnadskostnad^ per lott utgör

här 10,000 å 12,000 kronor. Enligt vad styrelsen inhämtat möter intet

hinder att redan under nu löpande arrendetid vidtaga åtgärder för byggnadsarbetens

utförande vid lotterna och avstå nuvarande innehavarna

av arrenderätten till kungsgården sin optionsrätt till lotterna vid en even
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

tueli förnyad utarrendering av dessa. Därest erforderliga medel kunna

ställas till disposition torde verksamheten därför i mån av behov lämpligen

kunna utsträckas att omfatta jämväl kronoegendomarna Hårderup

och Tomarp.

Beträffande härefter byggnadsverksamhetens organiserande är det givetvis

en angelägenhet av vikt att kostnaderna i möjligaste mån nedbringas.

Sedan numera till domänstyrelsen knutits en konsulent med uppgift

att biträda styrelsen särskilt i byggnadsfrågor, vidtagas för närvarande

åtgärder för att åstadkomma en standardisering av denna verksamhet.

De erfarenheter, som i sådant hänseende må hava vunnits, höra även kunna

nyttiggöras vid den nu föreslagna försöksverksamheten. Med hänsyn till

den speciella erfarenhet, som egnahemsnämnderna i sådant hänseende besitta

med avseende å bebyggande av jordbrukslotter av den storlek, varom

här är fråga, torde det emellertid vara välbetänkt att vid fastställande

av byggnadsplaner och vid deras kostnadsberäkning ombud för nämnden

beredes tillfälle närvara. Styrelsen vågar därför hysa förhoppning örn

att de av domänintendenterna beräknade kostnadsbeloppen skola kunna

nedbringas.

Den närmare utformningen av förslaget torde böra göras vid uppskattnings.

förrättning i den ordning sjätte punkten i nådiga kungörelsen den

4 juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans

jordbruksdomäner angiver. Till förrättningen bör i enlighet med

bestämmelsen i tredje stycket av punkten kallas ombud för egnahemsnämnden.

Uppskattningsnämnden angiver å karta bestämda gränser för

respektive lott, förslag till erforderlig nybyggnad och kostnaden därför

samt förslag till arrendeavgift och övriga villkor. I samband härmed bör

jämväl saluvärdering av lotten äga rum.

Finner domänstyrelsen förslaget böra bringas till verkställighet, torde

styrelsen därefter taga i övervägande, huruvida lott efter bebyggandet bör

utbjudas till försäljning eller i avvaktan på bättre konjunkturer utarrenderas.

_ Finnas utsikter till genomförande av försäljning, har styrelsen att

i vanlig ordning underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. Sedan beslut

av Kungl. Majit meddelats beträffande försäljningen eller örn styrelsen

utan vidare omgång beslutar sig för en upplåtelse av lotten på arrende,

har styrelsen att utbjuda byggnadsarbetet på entreprenad och därefter

träffa avtal örn dess utförande. Vid lämplig tidpunkt därefter vidtager

styrelsen åtgärder för lottens försäljning eller utarrendering.

Är försäljning beslutad, lärer lott i regel komma att för egnahemsändamål

utbjudas till salu under hand enligt 13 § i förberörda förordningen

den 6 juni 1929 och komma köpare att antagas i den därvid föreskrivna

ordningen.

Vad slutligen angår de grunder, enligt vilka de bildade lotterna böra

för brukande upplåtas, ligger det nära till hands att, då utarrendering

skall äga rum och hembudsberättigad innehavare ej finnes, utbjuda lotterna

på offentlig auktion enligt bestämmelserna i 1908 års förvaltningsgrunder

och därefter antaga anbud av högstbjudande. Emellertid torde med

hänsyn till att åtgärderna ansetts böra utgöra ett led i egnahemssträvandena

kunna sättas ifråga lämpligheten av ett dylikt förfarande. Det lärer

vara mera i överensstämmelse med åtgärdernas syfte att domänstyrelsen

tillerkännes en viss frihet vid anskaffande av arrendator. I de flesta fall torde

det komma att visa sig ändamålsenligt att under hand infordra anbud

å arrendet och därefter bland anbudsgivarna utvälja den lämpligaste. I

överensstämmelse med ett av egnahemsstyrelsen gjort uttalande lärer det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 11 *

bliva nödvändigt att inskränka sig till sådana personer, som besitta nödig

utbildning i och erfarenhet från småbruksdrift samt icke sakna egna

medel.

Med avseende å den tid, under vilken eventuella lotter böra utarrenderas,

torde denna i allmänhet icke behöva bestämmas längre än till tio år.

Härigenom kommer vederbörande innehavare på grund av bestämmelsen

i 9 § förordningen den 6 juni 1929 att i likhet med övriga arrendatorer

kunna tillerkännas hembudsrätt vid lottens framtida försäljning.

Vidkommande de medel, som må komma att för försöksverksamheten

ställas till styrelsens förfogande och som kommit till användning för nu

avsett ändamål, torde på grund av förhållandena någon återbäringsskyldighet

från styrelsens sida icke kunna ifrågakomma. Avkastningen av

de nybildade jordbruken böra tillföras domänverket som inkomst och

böra eventuella köpeskillingar, vilkas amortering torde komma att utsträckas

under ett trettiotal år, gottgöras verkets markinköpsfond.»

Särskilda utskottet anförde rörande de sist omförmälda motionerna

1:327 samt 11:482 och 491, bland annat, följande (Uti. nr 17).

Sociala jordutredningens förslag syntes innebära ett beaktansvärt försök

att åstadkomma ökade, för framtiden bestående försörjningsmöjligheter

på landsbygden. I en tid av omfattande och långvarig arbetslöshet

måste det givetvis vara av stor social betydelse att på det sätt, som

ifrågasatts, produktionsenheter av bestående värde tillskapades. Dessutom

utgjorde den föreslagna jordstyckningen ett verksamt medel att

mera omedelbart minska den rådande arbetslösheten. Ett icke ringa antal

arbetslösa skulle kunna beredas sysselsättning vid småbrukens bebyggande,

vägars iordningställande, täckdikning och dylikt. För åtskilliga

industrier skulle planens genomförande komma att medföra ökade

leveranser och möjligheter att hålla driften i gång. Att, såsom i motionen

II: 491 förutsatts, besluta örn genomförande av planen i dess helhet,

syntes emellertid, då erfarenhet på området ännu saknades, icke tillrådligt.

Däremot vore det lämpligt, att en försöksverksamhet, avseende

styckning av allenast vissa kronoegendomar, igångsattes i huvudsaklig

överensstämmelse med vad domänstyrelsen i sitt utlåtande angivit.

Sedan riksdagen på förslag av utskottet medgivit, att för försöksverksamheten

finge av den i statens domäners fond ingående fonden för inköp

av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden)

tagas i anspråk ett belopp av högst 700,000 kronor till hus- och vägbyggnads-

samt täckdiknings- m. fl. arbeten å de under försökstiden

styckade lotterna, anbefallde Kungl. Maj:t i skrivelse den 30 juni 1933

domänstyrelsen att skyndsamt genomföra den verksamhet, som angåves

i styrelsens utlåtande av den 17 maj 1933.

Vid 1933 års riksdag beslöts, såsom förut nämnts, inrättande av arbetarsmåbrukslånefonden,

från vilken fond lån skulle utlämnas i ändamål

att giva skogsarbetare eller därmed likställd arbetare tillfälle att förvärva

mindre lägenhet, ägnad at bereda innehavaren utkomst genom

jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet. För lånerörelsen, som

regleras genom kungl, kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 331) angående

statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet, gälla följande huvudregler.

Statslån från fonden kan tilldelas landskommun inom Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län ävensom

vissa i kungörelsen uppräknade kommuner i Kopparbergs och Värmlands

län. Där Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda omständigheter finner

så påkallat, kan arbetarsmåbruksstatslån dock utlämnas jämväl åt an
-

Uppdrag åt

domänstyrelsen

att ombesörja

styckning

av vissa kronoegendomar.

Arbetarsmå
bruksverksam
heten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

nan landskommun. Låneverksamlieten skall under statens egnahemsstyrelses

överinseende inom kommun som regel handhavas av en särskild

nämnd (arbetarsmåbruksnämnd), bestående av tre av kommunalfullmäktige

eller kommunalstämma utsedda ledamöter. Kungl. Maj:t beviljar

på därom av kommun gjord framställning arbetarsmåbruksstatslån. Sådant

lån användes för utlämnande av arbetarsmåbrukslån till skogsarbetare

eller därmed likställd arbetare, som därom ansöker hos kommunen.

Högsta lånebeloppet är 6,000 kronor. Medelst lånet bör nytt jordbruk

bildas. Med avseende å återbetalningen uppdelas lånet i en amorteringsdel

och en stående del. Den stående delen skall fastställas till belopp,

motsvarande kostnaden för jordförvärvet jämte viss eventuell odlingskostnad,

dock högst till cn tredjedel av hela lånet. Amorteringsdelen

skall från och med sjätte året efter utgången av det kalenderår,

under vilket lånet beviljats, återbetalas med en trettiondel årligen. Å amorteringsdelen

erlägges ej ränta. Å den stående delen, som i regel ej är

uppsägbar från kommunens sida, skall efter amorteringstidens utgång

gäldas ränta efter den räntesats, som Kungl. Majit med hänsyn tagen

till räntesatsen å den stående del av egnahemslån för jordbrukslägenheter

bestämmes. Som säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall som regel

lämnas första inteckning i lägenheten. Förlust, som å utlämnade arbetarsmåbrukslån

uppkommer, innan amorteringsskyldigbet inträtt, skall

belt bäras av kommunen. Uppkommer förlust därefter, skall den bäras

till en fjärdedel av kommunen och till återstående del av staten. För

att tillgodose jordsökandes önskan och behov att förvärva jord för i kungörelsen

avsett ändamål, bör kommun, som utövar arbetarsmåbrukslåneverksambet,

_ vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för att anskaffa

och tillhandahålla jord, som med hänsyn till jordmån, läge, pris

och andra på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen

användas för ändamålet.

Det kan i detta sammanhang omnämnas, att egnahemsstyrelsen i skrivelser

till Kungl. Majit den 6 september och den 17 november 1933, bland

annat, uttalat, att arbetarsmåbruksverksambeten omfattats med ett livligt

intresse från såväl kommunernas som de enskilda arbetarnas sida.

Egnahemsstyrelsen har på tal härom åberopat, att sammanlagda beloppet

av de sökta statslån, som ej kunnat tillgodoses genom det för budgetåret

1933/1934 anvisade anslaget, 2,500,000 kronor, uppgå till i runt tal

11,875,000 kronor. Tillika bör erinras, att Kungl. Majit i innevarande

års statsverksproposition såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden

för budgetåret 1934/1935 äskat ett belopp av 8,000,000 kronor samt

föreslagit sådana ändringar i de för ifrågavarande verksamhet gällande

bestämmelserna, att tillämpningsområdet för verksamheten från och

med ingången av 1935 utsträckes att omfatta hela landet samt att verksamheten

utvidgas till att gälla vissa nya yrkeskategorier.

Av utredningsmännen verkställda undersökningar.

För bedömande av frågan örn lämpligheten att bereda arbetslösa sysselsättning

vid jordbruket som egna företagare torde det vara behövligt

att klargöra dels i vad mån åtgärder i berörda syfte medföra en varaktig

utökning av arbetstillfällena, dels huruvida för ändamålet lämpliga

brukningsdelar finnas eller kunna tillskapas samt slutligen örn bland

de arbetslösa finnas personer, som kunna anses äga förutsättningar att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 13 *

driva självständigt jordbruk och själva önska övergå till sådan verksamhet.

I syfte att i någon mån belysa sagda spörsmål ha utredningsmännen

företagit vissa undersökningar, för vilkas resultat redogörelse

lämnas här nedan.

För att söka utröna, huruvida det genom nybildning av mindre brukningsenheter

utan uppodling av ny jord över huvud är möjligt att åstadkomma

en varaktig ökning av antalet vid jordbruket sysselsatta, hava

utredningsmännen föranstaltat örn en undersökning av arbetsförbrukningen

vid jordbruket. Denna undersökning har på utredningsmännens

begäran verkställts inom Sveriges allmänna lantbrukssällskap och avser

arbetsförbrukningen i den egentliga lanthushållningen vid jordbruk anslutna

till lantbruksstyrelsen fortlöpande räntabilitetsundersökningar

under åren 1922—1932. Till utredningsmännen har överlämnats följande

utlåtande i ämnet.

»Förbrukningen av mänskligt (manuellt) arbete per hektar jordbruksjord

vid den egentliga lanthushållningen har beräknats i reducerade

manstimmar genom att dividera kostnader per hektar för ifrågavarande arbete

med medellönen per fullgod manstimme. Kostnaderna för ackordsarbete

ävensom för arbete utfört av hjon reduceras härigenom till manstimmar

efter den relativa kostnaden för ifrågavarande arbete. Arbete

för hushållet, skogen och andra binäringar vid sidan av lanthushållningen

ingår icke i det sålunda beräknade antalet reducerade manstimmar.

Resultaten framgå av nedanstående sammanställning.

Antal

bokslut

per år

Red. mans- timmar per

harjordbruks- jord

Relativa

tal

Grupp I■ Upptill 10 hektar jordbruksjord.

1922—1926 ........................................................

1926—1929........................................................

94

123

141

486

436

451

100

90

93

1929—1932.......................................................

1931 1932.......................................:.................

175

451

93

Grupp II. 10—25 hektar jordbruksjord.

1922—1926 ............................................... .........

81

96

106

125

382

346

356

336

100

91

93

88

1926—1929 ..............................................

1929—1932 .........................................................

1931—1932 ........................................................

Grupp lil. 25—100 hektar jordbruksjord.

1922—1926 ......................................................

11

23

375

341

100

91

1926-1929........................................................

1929—1932 ........................................................

1931—1932.....................................................

34

36

324

273

86

73

Grupp IV. Jordbruk över 100 hektar jordbruksjord.

1922 — 1926 ........................................................

74

362

100

1926—1929.........................................................

89

333

92

1929—1932 .......................................................

99

316

37

1931—1932 .........................................................

100

307

85

De kontrollerade jordbruken i grupp I och II hänföra sig till mellersta

Sverige och Norrland, i grupp III till mellersta Sverige och i grupp

IV till södra och mellersta Sverige. Det är att märka, att samtliga kon
-

Utredning

rörande arbetsförbrukningen

vid

jordbruket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rundfråga till

vissa arbetslösa.

14 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

trollerade jordbruk icke varit anslutna under liela perioden 1922—1932,

utan ha vissa jordbruk utgått och andra tillkommit under årens lopp,

vilket förhållande givetvis medför, att förskjutningarna i arbetsförbrukningen

i någon mån kunna sammanhänga med förändringar i själva

undersökningsmaterialets beskaffenhet.

. Såsom av sammanställningen framgår, har antalet reducerade manstimmar

per hektar under den 2:a och 3:e treårsperioden varit lägre än

under 1922—1926. Minskningen i jämförelse med denna 3-årsperiod utgör

under 1929—1932 i grupperna I och II 7 procent, i grupp III 14

procent och i grupp IV 13 procent samt under 1931—1932 — det senaste

året för vilka kontrollsiffror föreligga — i grupp I 7 procent, i grupp II

12 procent, i grupp III 27 procent och i grupp IV 15 procent. Minskningen

i antalet per hektar jordbruks jord använda arbetstimmar har

alltså varit lägre i de båda minsta storleksgrupperna, högre i de båda

största. Det bör emellertid beaktas, att antalet kontrollerade jordbruk,

särskilt i grupp III, är allt för ringa, för att man skall våga antaga,

att det här föreliggande materialet är fullt representativt för jordbruket

i allmänhet.»

Ett ingripande från det allmännas sida i syfte att anskaffa jordbruk

åt arbetslösa förutsätter givetvis, att det bland de arbetslösa förefinnes

en önskan att, så att säga, »återgå till jorden». För att söka utröna

dels huruvida ett dylikt intresse verkligen förefinnes och dels i vad mån

eventuellt intresserade kunna anses äga förutsättningar att sköta ett

eget jordbruk, hava utredningsmännen genom förmedling av statens arbetslöshetskommission

verkställt en rundfråga bland vissa arbetslösa.

För att mellertid i arbetsbesparande syfte begränsa det blivande undersökningsmaterialet

hava utredningsmännen ansett sig böra inskränka

denna rundfråga till att omfatta allenast tre län, nämligen Gävleborgs,

Stockholms och Jönköpings län. Dessa län hava utvalts dels med hänsyn

till önskvärdheten att erhålla uppgifter från skilda delar av landet

och dels på den grund, att näringslivet inom nämnda län företer en viss

mångsidighet. Då enligt utredningsmännens mening i första hand sådana

arbetslösa, som på grund av tidigare sysselsättning m. m. äga personliga

förutsättningar att sköta eget jordbruk, böra ifrågakomma, har

rundfrågan riktats allenast till gifta arbetslösa personer, vilka tidigare

varit sysselsatta inom jordbruk och nu, oavsett övergång till annat

yrke, önska varaktigt återgå till jordbruk såsom egen företagare. Därvid

har tillgått på det sätt, att de arbetslöshetskommittéer i nämnda län,

som den 31 oktober 1933 till arbetslöshetskommissionen rapporterat arbetslösa

hjälpsökande, tillställts frågeformulär att utdelas till hos vederbörande

kommitté inregistrerade arbetslösa, tillhörande nyssnämnda

kategori. I frågeformuläret har begärts uppgifter rörande:

l:o) namn och hemort

2:o) mannens och hustruns ålder;

3:o) antalet barn, under 15 och över 15 år;

4: o) mannens yrke och senaste arbetsanställning;

5:o) tiden för och arten av såväl mannens som, i förekommande fall,

hustruns föregående verksamhet inom jordbruket.

Därjämte har uppgiftslämnaren anmodats att anföra de skäl, han ville

åberopa för sin önskan att återgå till jordbruksnäringen.

Rundfrågan har besvarats av 462 personer, därav 205 i Gävleborgs läll,

174 i Stockholms län och 83 i Jönköpings län.

Oaktat rundfrågan, såsom ovan angivits, riktats till allenast vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

15*

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

arbetslösa, torde det i detta sammanhang vara av intresse att erinra, att

enligt arbetslöshetskommissionens månadssammandrag totala antalet

bos kommissionen anmälda arbetslösa den 31 oktober 1933 utgjorde, i

Gävleborgs län 10,571, i Stockholms län 5,901 och i Jönköpings län 2,583.

Uppgifter hava inkommit från följande kommuner,

i Gävleborgs län: Gävle, Hudiksvall, Söderhamn, Alfta, Arbrå, Björkhamre

köping, Hamrånge, Harmånger, Hedesunda, Hille, Hälsingtuna,

Järvsö, Lös, Mo, Njutånger, Norrala, Ovanåker, Ramsjö, Segerstad, Skog,

Söderala, Torsåker, Valbo, Voxna, Årsunda och öster Färnebo;

i Stockholms län: Lidingö, Norrtälje, Sundbyberg, Södertälje, Vaxholm,

Almunge, Boo, Botkyrka, Ed, Edebo, Edsbro, Fasterna, Forsmark, Färentuna,

Grödinge, Harg, Hilleshög, Huddinge, Hässelby köping, Häverö,

Järfälla, Knutby, Lohärad, Lovö, Nacka, Roslags-Kulla, Saltsjöbadens

köping, Salem, Sollentuna, Solna, Spånga, Ununge, Vallentuna, Valö,

Vårdinge, Österhaninge, Östertälje, Österåker och Överjärna;

i Jönköpings län: Jönköping, Nässjö, Tranås, Vetlanda, Värnamo, Alseda,

Bodafors köping, Bredestad, Byarum, Båraryd, Bäckseda, Forserum,

Frinnaryd, Hjälmseryd, Hult, Hässleby, Lommaryd, Långaryd,

Lannaskede, Norra Hestra, Norra Ljunga, Norra Solberga, Svenarum,

Vetlanda landskommun, Villstad, Våthult, Värnamo landskommun, ödestugu

och Ökna.

De övriga kommuner, vilkas arbetslöshetskommittéer tillställts frågeformulär

men från vilka anmälningar icke inkommit, äro,

i Gävleborgs län: Bergsjö, Bjuråker, Bollnäs landskommun, Delsbo,

Enånger, Forsa, Färila-Kårböle, Gnarp, Hanebo, Hassela, Hofors, Hög,

Högbo, Idenor, Järbo, Jättendal, Ljusdal, Ockelbo, Ovansjö, Rängsjö, Rogsta,

Sandvikens köping, Storviks köping, Trönö och Undersvik;

I Stockholms län: Alsike, Bladåker, Blidö, Börstil, Danderyd, Djurö,

Ekerö, Faringe, Fresta, Husby Lyhundra, Knivsta, Kårsta, Länna, Odensala,

Riala, Rimbo, Rö, Skederid, Stocksunds köping, Turinge, Tveta, Täby,

Väddö, Värmdö, Västerhaninge, Västertälje, Vätö och Ösmo;

i Jönköpings län: Eksjö stad, Huskvarna, Barkeryd, Barnarp, Bottnaryd,

Bredaryd, Bringetofta, Eksjö landskommun, Hakarp, Hultsjö, Ingatorp,

Jälluntofta, Korsberga, Kråkshult, Källeryd, Mariannelunds köping,

Rydaholm, Rogberga, Skede, Säby, Södra Unnaryd, Tofteryd, Vallsjö,

Visingsö, Vrigstad och Öggestorp.

I fråga örn uppgiftslämnarnas ålder och yrke vid tiden för arbetslöshetens

inträdande samt beträffande arten av den föregående verksamheten

inom jordbruket hänvisas till nedanstående tablåer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

A. Gävleborgs län■

Alder

Jordbruks- och

skogsarbetare

Andra grovarbetare

Industriarbetare

Summa

Egen.

före-

tagare

An- ställd i

annans

tjänst

Vid föregående

verksamhet in- om jordbruk

egen före- tagare

Vid föregående

verksamhet in- om jordbruk

anställd i

annans tjänst

Vid föregående

verksamhet in- om jordbruk

egen före- tagare

Vid föregående

verksamhet in- om jordbruk

anställd i

annans tjänst

Egna

före-

tagare

An-

ställda

i

annans

tjänst

—20

21—25

1

6

i

1

7

26—30

4

24

3

4

27

31—40

8

54

2

19

1

4

11

77

41—50

15

27

5

5

1

3

21

35

51—60

6

9

2

3

1

9

12

61 —

1

1

34

120

9

32

3

7

46

159

B. Stockholms

lån.

—20

21—25

7

5

12

26—30

1

n

4

2

1

17

31—40

6

21

4

25

1

15

11

61

41—50

5

11

9

15

7

14

33

51—60

i

11

3

7

2

4

20

61—

i

1

14

61

16

56

1

26

31

143

C. Jönköpings län.

—20

21—25

2

2

4

26—30

7

4

1

12

31—40

5

8

1

17

1

4

7

29

41—50

i

6

4

6

3

5

15

51—60

i

3

4

1

2

5

6

61—

7

26

9

30

1

10

17

66

Av de i förestående tablåer under rubrikerna »andra grovarbetare»

och »industriarbetare» upptagna uppgiftslämnarna, tillhopa 200, hava

166 lämnat fullständiga uppgifter angående tiden för den föregående

verksamheten inom jordbruksnäringen. Av dessa 166 grov- och industriarbetare

hava i runt tal 60 procent övergått från jordbruket till nuvarande

yrke efter år 1923, och 40 procent lämnat jordbruket redan dessförinnan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 268, 17 *

Av de inkomna uppgifterna framgår vidare, att uppgiftslämnarnas

hustrur så gott som undantagslöst på grund av tidigare anställning eller

såsom varande lantbrukardöttrar äga erfarenhet och vana i fråga örn

jordbrukssysslor.

I en del fall har vid frågeformulären fogats intyg rörande vederbörandes

kompetens såsom jordbrukare. Åtskilliga uppgiftslämnare hava

.givit uttryck för den uppfattningen, att, därest möjlighet kunde beredas

dem att förvärva eget jordbruk, de skulle bliva i stånd att försörja

sig och sin familj.

Utredningsmännens yttrande.

Motiv.

Såsom framgår av den förut lämnade historiken, har från statsmakternas

sida stort intresse visats för åtgärder i syfte att bereda ökade

möjligheter för obemedlade och mindre bemedlade att erhålla självständiga

jordbruk. Uppmärksamheten har därvid närmast riktats på lantarbetarna

och med dem likställda personer inom den jordbrukande befolkningens

led, såsom hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner.

Det har särskilt framhållits, att många av dessa ägde goda personliga

förutsättningar att sköta eget jordbruk, men på grund av avsaknaden

av egna penningmedel och svårigheten att av de oftast knappa

inkomsterna hopspara erforderligt kapital vore de praktiskt taget utestängda

från möjligheten att förvärva ett dylikt. Den nationalekonomiska

och sociala betydelsen av att ovannämnda befolkningsgrupper,

som både i ekonomiskt och socialt hänseende i stort sett intaga en eftersatt

ställning, beredas ökade möjligheter att förvärva egna jordbruk, torde

vara allmänt erkänd.

Det åt utredningsmännen givna uppdraget avser det mest extrema fallet

av det i och för sig svårlösta problemet att bereda egna jordbruk åt

obemedlade personer. Det gäller här att som egna företagare vid jordbruk

placera arbetslösa, vilka på grund av sin ekonomiska belägenhet

måst anlita det allmännas hjälpverksamhet. Till de allmänt sociala synpunkter,

som varit bestämmande vid övervägandet av vissa i det föregående

omförmälda åtgärder för anskaffande av jordbruk åt medellösa,

kommer här angelägenheten att bereda ökad sysselsättning och varaktigt

minska arbetslösheten.

Det spörsmål, som därvid först måst uppställas till besvarande är, i

vad mån arbetslösheten kan varaktigt motverkas genom en utflyttning

av arbetslösa till jordbruket såsom egna företagare. Att en dylik verkan

kan ernås, därest en ökad kolonisation tänkes äga rum genom uppodling

av nya marker, är otvivelaktigt. Genom en sådan verksamhet

skulle också ett värdefullt tillfälligt tillskott i fråga örn arbetsmöjligheter

vinnas i form av arbete med de nya jordbrukens uppodling och

iordningsställande. När det återigen gäller att på redan befintlig jordbruksjord,

bebyggd eller obebyggd, utplacera arbetslösa, ställer sig saken

annorlunda. Den odlade jorden är nämligen i de allra flesta fall

föremål för brukning och lämnar alltså redan förut sysselsättning åt

dem, som arbeta på den. Visserligen kan det tänkas, att en del av den

odlade jorden kan befinnas i lägervall eller i så dåligt bruk, att en myc
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 2(18. (Bilaga.) 2

Jordbruksnybildningens

inverkan pä

arbetstillgang;en.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 * Kungl. Maj.-ts proposition nr 268.

ket ringa kvantitet arbete nedlägges vid skötseln av densamma. I huru

stor omfattning dylika vanhävdade eller extensiv! brukade egendomar

förekomma, är emellertid icke möjligt att konstatera. Sannolikt torde deras

antal vara relativt ringa.

Det tillskott i varaktigt ökade arbetsmöjligheter, som vinnes genom,

att förhjälpa arbetslösa till redan befintliga bebyggda jordbruk, tordesålunda

vara jämförelsevis obetydligt och helt beroende på möjligheten

att genom ökat arbete på hemmanen varaktigt höja dessas bärighet..

Den temporära ökningen i arbetstillfällena är likaså här av ringa omfattning

och hänför sig till behovet att iståndsätta byggnader och andra

fasta anläggningar. I de flesta fall innebär en sådan form av kolonisation

endast ett utbyte av brukare utan någon verklig vinst i fråga örn

ökade arbetsmöjligheter.

En i vissa delar av landet vanligt förekommande form för nybildning,

av självständiga jordbruk är styckning av större egendomar till småbruk.

Ett stort antal gods och herresäten hava sålunda under senaretid

styckats och de uppkomna styckningslotterna försålts, i regel med

stöd från den statliga egnaliemslåneverksamheten. I den mån det mindre

jordbruket bedrives mera intensivt och med anlitande av mera mänsklig

arbetskraft än storbruket, bereder givetvis en dylik kolonisation varaktig

ökning av arbetsmöjligheterna, likaväl som ett beaktansvärt tillskott

av arbete tillfälligt uppstår under byggnadsperioden. Genom en jämförelse

mellan åtgången av mänsklig arbetskraft vid jordbruk inom olika

storleksklasser kan man approximativt beräkna, huru mycket som vinnes

i ökad sysselsättning vid styckning av större egendomar. Den av utredningsmännen

genom lantbrukssällskapet verkställda undersökning,.

för vars resultat redogöres på sid. 13*, avser att belysa hithörande förhållanden.

Undersökningen omfattar tillsammans 436 jordbruk, därav 175 i storleksklassen

under 10 hektar, 125 i storleksklassen mellan 10 och 25 hektar,

36 i storleksklassen mellan 25 och 100 hektar samt 100 med över 100

hektars areal. Den tabellariska sammanställningen å sid. 13* visar, att

arbetsåtgången, uttryckt i reducerade manstimmar per hektar, underåren

1931—1932 i den lägsta storleksklassen belöper sig till 451, i klassen

10—25 hektar till 336, i klassen 25—100 hektar till 273 och i dea

högsta storleksklassen till 307. Grovt räknat skulle alltså arbetsåtgången

vid ett jordbruk i storleksklassen under 10 hektar förhålla sig till

motsvarande faktor vid ett jordbruk i storlek över 100 hektar som 3 till

2. Det vill med andra ord säga, att en styckning av den större egendomen

till mindre hemmansbruk och småbruk skulle medföra en varaktig

utökning av arbetsmöjligheterna å jordområdet i fråga av ungefär 50

procent.

Givetvis måste man härvidlag beakta, att resultatet i fråga örn ökad

sysselsättning av mänsklig arbetskraft vid en styckning av större egendomar

till småbruk är i hög grad beroende av läge, jordmån och driftförhållanden.

En olämplig'' arronderad och svårbrukad större egendom

kräver måhända lika mycket arbetskraft i ostyckat som i styckat

skick, under det att vid ett välbeläget och rationellt drivet storbruk användningen

av manuell arbetskraft kan lia nedbringats därhän, att en

styckning i smärre brukningsdelar medför en betydligt utökad arbetsåtgång.

Av den ifrågavarande utredningen framgår därjämte, att arbetsåtgången

vid småbruket hållit sig relativt konstant under tioårsperioden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 268. 19 *

1922—1932, under det att densamma vid de större jordbruken under samma

tid väsentligt nedgått, genomsnittligt med omkring 18 procent. Utan

tvivel bär man i detta förhållande att söka en av orsakerna till den tilltagande

arbetslösheten på den rena landsbygden. De mindre svängningarna

i talen för de lägre storleksklasserna tyda på, att den mänskliga

arbetskraften vid de smärre brukningsenheterna icke kunnat göras överflödig

genom rationaliseringsåtgärder i samma grad, som otvivelaktigt

varit fallet inom storbruket under depressionsåren. Härvidlag får man

givetvis icke förbise, att möjligheterna till rationalisering även i andra

avseenden äro mindre vid ett litet jordbruk än vid ett stort och att sålunda

en uppdelning av större egendomar måste medföra ett kvarblivande

vid eller en återgång till mindre effektiva och måhända även mindre

ändamålsenliga brukningsmetoder. Den ökade sysselsättningsgraden

vid småbrukssystemet vinnes alltså i viss mån genom att de tekniska

framstegen icke kunna helt tillgodogöras.

Av det anförda torde framgå, att det mesta i fråga örn ökad sysselsättning

vid jordbruket kan vinnas genom anläggning av jordbruksegnakem

på nyodlade marker och därnäst genom styckning av större egendomar

till mindre lotter, under det att vinsten i berörda avseende vid förvärv

för arbetslösas räkning av redan färdigställda brukningsdelar är problematisk.

Beträffande härefter den synnerligen intressanta frågan huruvida

bland de arbetslösa verkligen förefinnes någon önskan att såsom egna

företagare återgå till jordbruksnäringen, torde den av utredningsmännen

härutinnan verkställda stickprovsundersölmingen utvisa, att så är

förhållandet, ehuru icke i den omfattning man kunde hava väntat med

hänsyn till den propaganda, som på sista tiden bedrivits för att främja

en överföring av arbetslösa till jordbruket. Av redogörelsen på sid. 14*

framgår, att antalet inkomna svar är 462, vilket är relativt litet i förhållande

till antalet utsända frågeformulär, som uppgår till omkring 3,200.

Särskilt iögonenfallande är också, att ett jämförelsevis ringa antal industriarbetare

besvarat rundfrågan. Detta förklaras givetvis i första hand

därav, att antalet arbetslösa, som äga förutsättningar för jordbruksskötsel,

är relativt mindre inom industriarbetaregruppen än inom övriga

redovisade yrkesgrupper, men kan därjämte bero på att vissa industriarbetare,

vilka tidigare varit sysselsatta inom jordbruk, äga erfarenhet

av att en återgång till jordbruket för dem skulle medföra en sänkt levnadsstandard.

Av hela antalet hjälpsökande arbetslösa i de undersökta

länen hava svarsanmälningar inkommit från endast omkring 2.5 procent.

I varje fall synes det dock bland de arbetslösa finnas tillräckligt många,

som önska övergå till jordbruk och äga personliga förutsättningar därtill,

för att åtgärder från det allmännas sida i berörda syfte kunna vara

motiverade.

En avgörande faktor är också, huruvida lämplig jord för rimliga priser

kan ställas till förfogande i och för en överflyttning av arbetslösa

till jordbruket. Utredningsmännen hava emellertid icke funnit nödigt

att i sakens nuvarande läge föranstalta någon djupgående undersökning

i detta avseende. Genom överläggningar med statens egnahemsstyrelse

har inhämtats, att jord för den statsunderstödda egnahemsbildningen

hittills i allmänhet funnits tillgänglig i den öppna marknaden. Den nuvarande.

organisationen för jordanskaffning för egnahemsändamål anses

emellertid vara mindre tillfredsställande, i anledning varav egnahemsstyrelsen

upptagit frågan örn en mera rationellt ordnad jordauskaffnings
-

Jonlsökande

bland de arbetslösa.

Tillgången på

jord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 *

Samman
fattning-.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

verksamhet till övervägande. Vidare förtjäna i detta sammanhang nämnas,

att sociala jordutredningen vid avlämnande av sitt i det föregående

omnämnda förslag den 7 mars 1933 jämväl överlämnade resultatet av en

av utredningen företagen enquéte i syfte att utröna förefintligheten av

för kol ömsa tionsändamål lämpad salubjuden jord. Av de inkomna svaren

och anmälningarna framgick, att enskild jord i stor utsträckning

fanns till salu för jämförelsevis låga priser. Beträffande tillgången på

för styckning lämplig kronojord kommer redogörelse att lämnas i annat

sammanhang.

Kolonisation genom uppodling av ny jord har under statens medverkan

förekommit å vissa norrländska kronoparken, men resultatet har i åtskilliga

avseenden varit mindre tillfredsställande. I övriga delar av landet

är tillgången på lämplig odlingsmark ojämn och jämförelsevis ringa.

Det torde därför ej vara vare sig lämpligt eller möjligt att tänka sig en

nybildning av jordbruk för arbetslösa medelst uppodling av nya marker.

Av det anförda torde framgå, att de grundlägggande förutsättningarna

för eu verksamhet med ändamål att bereda egna jordbruk åt arbetslösa

kunna sägas vara för handen. Under vissa betingelser skapas genom en

dylik verksamhet såväl tillfälligt som mera varaktigt ökade arbetsmöjligheter.

Jord för ändamålet finnes att tillgå, och bland de arbetslösa

finnas utan tvivel ett avsevärt antal, som vilja övergå till jordbruk och

som äga därför erforderliga personliga kvalifikationer. Visserligen kan

det under nu rådande ekonomiska läge icke innebära någon garanti för

bibehållande av viss levnadsstandard att övergå till idkande av jordbruk,

men i jämförelse med den arbetslöses belägenhet, avsaknaden av såväl

sysselsättning som medel till sitt och sin familjs uppehälle, innebär dock

omvandlingen till småbrukare ett socialt och ekonomiskt framsteg. Innehavet

av eu jordbruksfastighet medför i viss mån en tryggad arbetsplats

för familjens medlemmar och möjlighet till en örn än knapp bärgning.

Frågan gäller sedan på vad sätt en sådan utvidgad och i ett bestämt

syfte bedriven kolonisationsverksamhet skall organiseras och i vilken omfattning

det allmänna kan ställa erforderliga penningmedel till förfogande.

Att de av statsmakterna hittills genomförda åtgärderna med avseende

å de mindre bemedlades jordförvärv allenast befinna sig i försöksstadiet,

torde bero på de betydande svårigheter, som visat sig vara förenade

med lösningen av detta spörsmål, främst då svårigheten att finna

ur ekonomiska synpunkter för såväl det allmänna som den jordsökande

framkomliga vägar. De beträffande nämnda problem förefintliga

svårigheterna göra sig givetvis med oförminskad styrka gällande

jämväl i fråga örn anskaffande av jord åt arbetslösa. I anseende

till vanskligheterna i problemet yttrade statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

i sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 20 oktober

1933, när igångsättandet av här ifrågavarande utredning beslutades.

Wand annat, att verksamheten med att bereda jordbruk åt arbetslösa borde

bedrivas mera försöksvis. Med beaktande härav hava utredningsmännen

begränsat sina överväganden till att avse allenast vissa kompletteringar

av förut existerande anordningar för främjande av vidgad jordbrukskolonisation

med anlitande av redan befintliga organ för verksamhetens

bedrivande. En dylik begränsning av uppgiften betingas jämväl av

angelägenheten, att förslag i ämnet skall kunna framläggas i så god tid.

att proposition kan avlåtas till 1934 års riksdag.

Utredningsmännen vilja emellertid framhålla, att, därest en mera omfattande

överflyttning av arbetslösa till jordbruk skall ifrågakomma,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 268.

åsyftande, såsom i vissa motioner i riksdagen ifrågasatts, nybildning av

något tusental småbruk årligen, avsevärt utsträckta organisatoriska anordningar

måste vidtagas av statsmakterna. En dylik starkt utvidgad

jordbruksnybildning torde böra handhavas av ett särskilt för ändamålet

inrättat centralt organ, utrustat med tillräckliga ekonomiska resurser

och med vidsträckta befogenheter. Sannolikt kommer det att visa sig

mest praktiskt, att en sådan verksamhet baseras såväl på inköp och styckning

av större enskilda egendomar som på styckning av lämpliga kronoegendomar.

När det gäller att i stor skala förhjälpa helt obemedlade till

självständiga jordbruk, torde det enda möjliga vara, att de nya brukningsdelarna

bebyggas och iordningställas i det allmännas regi och att

■de nybildade jordbruken till en början utlämnas på arrende med rätt till

friköp framdeles. Kravet på framtida förräntning av nedlagt kapital

finge naturligtvis i viss mån eftersättas. Utredningsmännen, som av orsaker,

vilka i det föregående omnämnts, ansett sitt uppdrag avse allenast

åstadkommande av mera tillfälliga åtgärder av försökskaraktär, vilja

emellertid förorda, att spörsmålet örn beredande av jordbruk åt medellösa

i mera vidsträckt mening göres till föremål för fortsatt utredning.

I detta sammanhang må erinras, att i Finland sedan den 10 maj 1932

varit gällande en lag örn statlig inlösen av exekutivt försålda fastigheter.

Under de 10 första månaderna av lagens giltighetstid övertogos med

stöd av denna lag för statens räkning icke mindre än 1,351 fastigheter

för ett värde av 55,246,428 mark. De sålunda övertagna fastigheterna

disponeras av kolonisationsstyrelsen för egnaliemsbildning eller tilläggskolonisation.

Den 10 januari i år har i Finland utfärdats en lag angående

speciell kolonisationsverksamhet, vilken lag avser beredande av arbetstillfällen

för de arbetslösa. Då denna lag har ett särskilt intresse för

de i föreliggande utredning avhandlade spörsmålen, har avskrift av densamma

fogats som bilaga till betänkandet.1 Även i andra länder hava

extraordinära åtgärder vidtagits för att främja nybildning av jordbruk,

oftast med motiv att därigenom bereda sysselsättning och ökade försörjningsmöjligheter.

Då det, såsom nu är fallet, gäller direkta åtgärder för att genom

det allmännas hjälpverksamhet bereda arbetslösa sysselsättning vid jordbruket

som egna företagare, uppstår givetvis även det spörsmålet, huruvida

det kan anses rimligt, att det allmänna gör betydande ekonomiska

uppoffringar för arbetslösa personer med undanskjutande av andra mindre

bemedlade, vilka också önska bliva satta i tillfälle att på förmånliga

villköl* förvärva egna jordbruk. Härvidlag förtjänar det att framhållas,

att ungefär samma resultat ernås i fråga örn beredande av ökade arbetstillfällen,

vare sig ett nybildat jordbruk utlämnas till en arbetslös eller

till en person med mer eller mindre regelbunden sysselsättning. När den

sistnämnde lämnar sin arbetsplats för att övergå till skötandet av sitt

jordbruk, uppstår åtminstone teoretiskt en ledighet, som i sin tur fylles

genom nyanställning av någon förut sysslolös. Vid en undersökning av

förutsättningarna för en mera omfattande kolonisation i här berörda

syfte tordo emellertid förhållandet mellan den ordinarie egnahemslåneverksamheten

och de extra åtgärderna till förman för de arbetslösa böra

bliva föremål för särskilt beaktande.

De förslag, som utredningsmännen i det följande framlägga, förutsätta,

att staten ikläder sig betydligt större ekonomiska risker för de enligt

förslaget tillskapade jordbruken, än vad fallet är beträffande den egentliga

egnahemslånerörclscn. En sådan uppoffring från statens sida är

1 Denna bilaga Ilar utesluten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna

riktlinjer.

22 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

emellertid ofrånkomlig, därest möjlighet skall kunna beredas helt obemedlade

att starta egna jordbruk. För att det allmänna över huvud skall

göra bär ifrågavarande uppoffringar förutsättes givetvis också, att den,

som genom det allmännas bistånd förvärvar ett självständigt jordbruk,

skall för framtiden kunna därå vinna bärgning för sig och sin familj.

Denna fråga, som i hög grad sammanhänger med frågan örn de mindre

jordbrukens bärighet, är givetvis också beroende av den skuldbörda vederbörande

måste ikläda sig för jordförvärvet och för inköp av inventatarier

m. m. samt de därav bärflytande årliga utgifterna för räntor och

amorteringar. Överhuvudtaget torde det icke vara möjligt att av en belt

obemedlad jordsökande, som beredes tillfälle att erhålla ett jordbruk,

fordra nämnvärt större prestationer i fråga örn skuldräntor och avbetalningar,

än vad som kräves av en egnahemslåntagare med tillgång till

eget minimikapital. Härav följer, att staten icke kan påräkna förräntning

av alla de medel, som utöver vanligt egnahemslån kan erfordras för

att hjälpa den medellöse i gång med jordbruksdriften. Det allmännas

bär ifrågavarande lijälpåtgärder böra dock icke utsträckas längre än

som oundgängligen är nödvändigt för att de blivande småbrukarna skola

hava möjlighet att reda sig. En betydelsefull faktor i berörda hänseende

är givetvis vederbörandes egna förutsättningar i fråga örn att ekonomiskt

planlägga driften och att uthärda de strapatser och försakelser,

som äro förenade med en mindre jordbrukares tillvaro. Utredningsmännen

hava söht att i förslaget tillgodose denna synpunkt genom att förorda

en i möjligaste mån omsorgsfull prövning av de jordsökandes personliga

kvalifikationer.

Förslag.

Utredningsmännen övergå härefter till redogörelse för de förslag,

vilka framgått som resultat av de gjorda övervägandena. I enlighet med

de för utredningen givna direktiven har därvid såsom huvudlinje utarbetats

ett förslag med anknytning till den statliga egnahemslåneverkheten

och avseende sådan komplettering av densamma, att jämväl

belt obemedlade personer skola kunna med det allmännas bistånd på denna

väg förhjälpas till erhållande av egna jordbruk.

Som i det föregående framhållits hava utredningsmännen ansett, att

en överföring av arbetslösa till jordbruket såsom egna företagare bäst

kan ske genom beredande av tillgång till lämpliga arrendebruk. Härigenom

begränsas de ekonomiska risker, som det allmänna får ikläda

sig för jordbruksnybildningen, och de jordsökande själva bli i tillfälle

att pröva sina förutsättningar för jordbrukarekallet utan att behöva

binda sig vid hemmanet för en lång och oviss framtid. Då emellertid den

nuvarande statsunderstödda egnahemslåneverksamhetens organisation icke

medger någon form för det allmännas medverkan till skapande av nya

arrendebruk, hava utredningsmännen med framhållande av den föreslagna

verksamhetens försöksnatur sett sig föranlåtna förorda en anordning

för beredande av jordbruk åt arbetslösa, formellt byggd på självägandeprincipen

med staten som förlagsgivare.

Jämte denna försökslinje föreslås en fortsatt afstyckning av kronans

egna domäner till mindre brukningsdelar i den omfattning, härför lämpad

jord kan göras disponibel. Vid denna form av kolonisation kan arrendeformen

lämpligen komma till användning. Utredningsmännen förutsätta

härvidlag ett fortgående utefter den väg, som beträddes vid 1933

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

års riksdag, då på förslag av särskilda utskottet ett anslag av 700,000

.kronor anvisades för nybildning på kronojord av ett fyrtiotal mindre

jordbrukslägenheten För att underlätta för de arbetslösa att övertaga

<le sålunda tillskapade jordbruken på arrende föreslås visst stöd från det

allmännas sida för driftens igångsättande.

Den statsunderstödda egnahemslåneverksamhetens syfte är att öppna

möjligheter för de mindre bemedlade att förvärva egna jordbruk, varå full

sysselsättning och bärgning kan erhållas. Den nu ifrågavarande hjälpverksamheten

står sålunda ifråga örn syftemålet i allt väsentligt i nära samband

med egnahemslånerörelsen och avviker praktiskt taget från. densamma

allenast så tillvida, att det här gäller att öppna möjligheter för helt

obemedlade personer att förvärva egna jordbruk. Redan detta förhållande

synes utredningsmännen vara ett talande skäl för att de nu ifrågasatta

hjälpåtgärderna, så långt det är möjligt, anknytas till den statsunderstödda

egnahemslånerörelsen. Därtill kommer, att den verksamhet, som

innefattas i utredningsmännens förslag i förevarande del, i stort sett förutsätter

enahanda organisation som egnahemslånerörelsen. Genom att

verksamheten för anskaffning av egna jordbruk åt arbetslösa inrymmes

under egnahemslånerörelsen vinnes sålunda bland annat den fördelen,

att nya organ för verksamhetens handhavande icke bliva erforderliga

och att de nu arbetande egnahemsorganens sakkunskap och rutin kan

utnyttjas till förmån för densamma.

Gällande bestämmelser rörande egnahemslån lägga som bekant hinder

i vägen för obemedlade att genom egnahemslån erhålla bidrag till förvärvandet

av ett eget jordbruk, i det att för erhållande av dylikt lån

-uppsatts det villkoret, att vederbörande själv skall disponera ett visst kapital.

Det ingripande från statsmakternas sida, varom här är fråga,

skulle således i första hand syfta till att beträffande arbetslösa med erforderliga

personliga kvalifikationer ersätta bristen på egna medel. För

bildande och drivande av ett jordbruk erfordras emellertid kapital icke

blott för fastighetens förvärvande och iordningställande utan även för

anskaffande av levande och döda inventarier samt för driftens igångsättande.

Frågan gäller sålunda att bereda arbetslösa, som befinnas

härför lämpliga, möjlighet att på förmånliga villkor erhålla dels det kapital,

som erfordras för erhållande av egnahemslån till fastighetsförvärvet,

och dels medel till inköp av nödiga inventarier samt till driftens

igångsättande.

För att bereda arbetslösa möjlighet att erhålla de medel, som utöver

•egnahemslånet samt premielån, där förutsättningar för erhållande av

sådant lån förefinnas, erfordras för förvärvande och iordningställande

av fastigheten föreslå utredningsmännen, att en särskild statlig lånefond,

förslagsvis benämnd fyllnadslånefonden, bildas, ur vilken arbetslösa

jordsökande kunna pä ansökan erhålla län (fyllnadslån). Enär förevarande

lånerörelse såväl med hänsyn till det därmed avsedda syftet som

ifråga örn den praktiska tillämpningen utgör en påbyggnad på den hittillsvarande

egnahemslånerörelsen, synes det utredningsmännen lämpligast,

att handhavandet av lånerörelsen ifråga anförtros at de ordinarie

agn abom Borgan en eller sålunda åt hushållningssällskapens egnahemsnämnder

samt åt sådana kommuner, aktiebolag och föreningar, som utöva

förmedling av egnahemslån. I första hand böra egnahemsnämnderna,

vilka genom sin sammansättning, sitt arbetssätt och sitt biträde

av konsulenter, egnahemsombud och sockenkommittéer torde vara väl

skickade att sköta jämväl den nu ifrågasatta verksamheten, tagas i an
-

Egnahem^-"

lånelinjea.

Kapital
behovet.

Fyllnadslån.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

språk såsom förmedlare av fyllnadslånen. Beträffande den närmare utformningen

av egnahemsorganens handhavande av denna lånerörelse

torde de principer, som ligga till grund för bestämmelserna ifråga örn

den statsunderstödda egnahemslånerörelsen, i huvudsak kunna följas.

Med hänsyn till de vanskligheter, sorn otvivelaktigt äro förbundna

med den ifrågavarande lånerörelsen, torde det emellertid icke vara ur

vägen, att låneförmedlarens särskilda uppmärksamhet fästes vid nödvändigheten

att vid fyllnadslånens beviljande och utbetalande ävensom

vid skötseln av rörelsen i övrigt så noggrant som möjligt tillse och

övervaka, att missbruk av lånemedlen förebyggas och att det med lånerörelsen

avsedda syftet tillgodoses. Bet torde ligga i sakens natur, afl

ansökningar örn fyllnadslån och egnahemslån prövas i ett sammanhålla''

ävensom att fyllnadslån icke kan erhallas i andra fall, än där egnahemslån

samtidigt beviljas.

Angående låneförmedlarnas mellanhavanden med staten ifråga örn fyllnadslånerörelsen,

torde i huvudsak enahanda anordningar kunna tilllämpas

som ifråga örn dea till egnahemsrörelsen knutna premielåneverksamheten.

Bäne förmedlarna böra alltså, efter därom gjord ansökan, av

Kungl. Majit tilldelas anslag, förslagsvis benämnt fyllnadslåneanslag,

att användas till utlämnande av fyllnadslån. Det Ilar förut framhållits*

att en lånerörelse av den art, varom här är fråga, är förenad med stora

vanskligheter för långivaren, och det torde icke kunna undvikas, att förluster

uppstå. Med hänsyn till att här ifrågavarande låntagare sä gott.

som undantagslöst torde vara ur stånd att erbjuda annan säkerhet för

länet än toppinteckning i den förvärvade fastigheten, synes det icke rimligen

kunna ifragasättas, att laneförmedlarna skola ikläda sig några föl*- pliktelser ifråga örn lånemedlens återbetalning. Det torde vara uppenbart,

att, därest det med verksamheten avsedda syftet över huvud skall

ernås, staten själv mäste ikläda sig de med rörelsen förenade ekonomiska

riskerna. Oaktat eventuella risker vid långivningen sålunda icke komma

att drabba låneförmedlarna, torde emellertid kunna förutsättas såsom

självklart, att dessa vid rörelsens handhavande göra allt på vad deni

ankommer för att förebygga förluster.

fastigheternas Enligt § 5 morn. 1 i kungl, kungörelsen den S juni 1928 med reglemenstoriek.

tariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och

premielåneverksamheteti gäller, att egnahemslån ej må utgå, där det av

läneförmedlaren på visst angivet sätt beräknade värdet å jorden jämte

däiå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader överstiger vissa

belopp, i regel 15,000 kronor för obebyggd och 12,000 kronor för bebyggd

jordbrukslägenhet. Då, såsom här förutsättes, jordförvärvet skali genomföras

med anlitande av egnahemslån, är det utan vidare tydligt att

har icke kan bliva fråga örn större fastigheter än motsvarande övre värdegränsen

för erhållande av egnahemslån. Med hänsyn till att huvudandamåhd

med de ifrågasatta åtgärderna är att sätta arbetslösa jordsö^

stånd att helt försörja sig och sin familj, bör man å andra sidan,

självfallet taga sikte på att icke understödja anskaffandet av mindre fastigheter

än sådana, varå innehavaren kan beredas full sysselsättning oell

bärgning. Att angiva någon viss storleksklass såsom för ifrågavarande

ändamål mest lämplig, torde icke vara möjligt, utan får avgörandet därutmnan

träffas för varje särskilt fall. Angående beskaffenheten av

jordbruket i övrigt bör med hänsyn till det syfte, varom här är fråga,

möjlighet finnas att inom ganska vida gränser välja efter skiftande förhållanden

samt vederbörande jordsökandes förutsättningar. I enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

25*

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

med vad i utredningsdirektiven uttalats, bör hinder sålunda icke möta

att genom lånehjälpen få förvärva jämväl bebyggda jordbrukslägenheter.

Såsom av det förut sagda torde framgå, är fyllnadslånet avsett att utfylla

den del av köpeskillingen för fastigheten, som icke täckes av egnahemslånet.

I anseende till att enligt nu gällande bestämmelser egnahemslån,

då fråga är örn jordbrukslägenhet, skall utgå med högst fem sjättedelar

av det av låneförmedlaren beräknade värdet å lägenheten, kommer

beloppet av det fyllnadslån, som i varje enskilt fall blir erforderligt, att

uppgå till minst en sjättedel av köpeskillingen för lägenheten. Fyllnadslånets

storlek är sålunda beroende av förhållandet mellan det av

låneförmedlaren beräknade värdet å lägenheten och köpeskillingen för densamma

jämte kostnaden för behövliga nybyggnader. I det fall exempel

vis en fastighet, som i inköp betingar ett pris av 10,000 kronor, av låneförmedlaren

beräknas vara värd allenast 9,000 kronor, kommer egnahemslånet

att utgå med 7,500 kronor, under det att fyllnadslånet uppgår

till 2,500 kronor eller en fjärdedel av köpeskillingen. Detta förhållande

innebär en olägenhet så tillvida, att det kan befaras att låneförmedlaren,

som står i ansvar för behörig återbetalning av egnahemslånet, i syfte att

nedbringa detta lån och därigenom minska eventuella risker för egen del,

bestämmer värdet å fastigheten till belopp, som alltför mycket understiger

de verkliga anskaffningskostnaderna. Några invändningar frän låntagarens

sida mot ett dylikt förfarande kunna givetvis icke förväntas,

då jordförvärvet tack vare den motsvarande ökningen av fyllnadslånet

i allt fall kan genomföras. Emellertid torde det nu anmärkta förhållandet

icke komma att innebära någon olägenhet av praktisk betydelse, då

det säkerligen kan förutsättas, att vederbörande låneförmedlare jämväl

i de fall, varom här är fråga, beräknar fastighetens värde i enlighet med

eljest tillämpade principer, ävensom att egnahemslånet bestämmes till

det högsta tillåtna beloppet.

För de egnahemslåntagare, varom här är fråga, böra givetvis med avseende

å egnahemslånet gälla enahanda bestämmelser, som för vanliga

egnahemslåntagare. Här ifrågavarande låntagare skola sålunda i vanlig

ordning erlägga ränta oell amortering å egnahemslånet. Därest den

hjälp staten skall lämna de arbetslösa jordsökandena, vilka till skillnad

från de vanliga egnahemslåntagarna måste upplåna liela det för såväl

fastighetsförvärvet som inköp av inventarier erforderliga kapitalet, skall

bliva till varaktigt gagn, torde det icke kunna påfordras, att vederbörande

skall erlägga såväl ränta som amortering å fyllnadslånet. Erfarenheten

visar, att åtskilliga egnahemslåntagare åtminstone för närvarande

hava svårt att reda sig. Därest fyllnadslåntagarna skulle ifråga örn deni

åvilande ekonomiska förpliktelser nödgas arbeta under väsentligt ogynnsammare

villkor än de vanliga egnahemslåntagarna, skulle de troligen

snart duka under, och det med verksamheten avsedda syftet sålunda förfelas.

Utredningsmännen föreslå därför, att fyllnadslånet lämnas amorteringsfritt

och sålunda gives karaktären av stående lån. Dock bör låntagaren

givetvis vara berättigad att, nili- helst lian önskar, inbetala länet

eller göra avbetalningar därå.

Det sålunda amorteringsfria fyllnadslånet skulle, därest det tillika lämnades

räntefritt, närmast erhålla karaktär av direkt bidrag. Ett så beska!’

fat understöd skulle enligt utredningsmännens mening verka nedsättande

på låntagarens känsla av självansvar och vara till skada för verksamheten.

I förevarande hänseende torde man följaktligen böra gå en model

Fvllnadslånets

storlek.

Förräntning:

ock amortering

av fyllnad

slån.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Uppsägning av

fyll nåd slån.

Säkerhet för

fyllnadslån.

väg så tillvida, att vederbörande ålägges skyldighet att efter hand förränta

fyllnadslånet. Villkoren härvidlag böra emellertid avvägas på sådant

sätt, att en dugande låntagare mäktar fullgöra dem. Jämte fullständig

amorteringsfrihet, föreslå utredningsmännen därför en viss längre

tids räntefrihet, så att låntagaren under de första åren befrias från

bekymmer för det här ifrågavarande lånet och beredes tillfälle att komma

igång med sitt företag. I fråga örn den tid, varunder fyllnadslånet

bör lämnas räntefritt, torde hänsyn i främsta rummet böra tagas till

amorteringstiden för det inventarielån, varom förmäles i det följande.

Sistberörda lån är avsett att vara amorteringsfritt under det första året

och att därefter avbetalas under loppet av tolv år. Med hänsyn till de

■ekonomiska förpliktelser, som sålunda komma att åvila här ifrågavarande

låntagare under sagda tid, torde det icke kunna ifrågasättas, att de

skola vara i stånd att förränta fyllnadslånet, förrän inventarielånet till

fullo guldits. Utredningsmännen anse sig därför böra förorda räntefrille!

i fråga örn fyllnadslånet till och med tolvte året efter utgången av

det är, varunder lånet beviljats. Därefter bör ränta erläggas efter den

räntefot, som gäller för den stående delen av låntagarens egnahemslån,

eller, där denna del är inbetalad, efter den räntefot, som Konungen med

hänsyn tagen till räntesatsen å jordbruksegnahemslån i allmänhet bestämmer.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande egnahemslånen,

torde vissa omständigheter höra föranleda rätt för långivaren

att uppsäga lånet till omedelbar återbetalning. Uppsägningsrätt bör vara

för handen 1) örn låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets

beviljande, 2) örn låntagaren uppenbarligen använt lånebeloppet för ovidkommande

ändamål, 3) örn låntagaren visar sig försumlig i att erlägga

föi*eskriven ränta, 4) örn fastigheten vanvårdas och dess värde därigenom

eller eljest genom låntagarens åtgörande minskas, 5) örn äganderätten till

lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp eller annat fång från

låntagaren övergår till ny innehavare i andra fall, än då lägenheten i dess

helhet övertages antingen av efterlevande make eller av bröstarvinge

eller av efterlevande make oell bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad,

eller ock av annan person, vilken är behörig att erhålla fyllnadslån,

eller 7) örn låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare

ämnar bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,

med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Givetvis måste den bestämmelsen uppställas, att låntagaren skall, innan

någon del av fyllnadslånet utbetalas, avlämna vederbörlig skuldförbindelse,

innehållande honom åliggande skyldigheter i fråga örn lånets

användning och förräntning. I skuldförbindelsen bör alltså, bland annat,

angivas lånebeloppet, räntevillkoren, den säkerhet som ställes för lånet,

det ändamål, vartill lånet utlämnas, samt de skyldigheter i fråga örn

lånets fortsatta åtnjutande, som åvila låntagaren, och i samband därmed

samtliga bestämmelser örn långivarens rätt att uppsäga lånet till omedelbar

återbetalning.

Vid en verksamhet av den art, varom här är fråga, torde det över huvud

icke vara möjligt att erhålla full säkerhet för utlämnade lån, som ju

äro avsedda för helt obemedlade personer och hänföra sig till ett sådant

ändamål, som uppenbarligen icke kan tillgodoses i den vanliga lånemarkeaden.

Den bestämmelsen bör emellertid uppställas, att såsom säkerhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268. 27*

för lånet skall avlämnas inteckning i fastigheten med förmånsrätt närmast

efter inteckning, som lämnats till säkerhet för egnahemslånet. En

dylik toppinteckning kommer ur ren långivningssynpunkt givetvis icke

att innebära någon betryggande säkerhet för lånebeloppets återfående.

Innehavet av inteckningen torde emellertid erbjuda möjligheter för långivaren

att förhindra, att de fastigheter, som inköpas med anlitande av

■ifrågavarande lån, göras till föremål för spekulation. I sådant syfte

anse sig utredningsmännen jämväl böra förorda, att i de skuldförbindelser,

som avse egnahemslånet oell fyllnadslånet, föreskrives, att den eller

de inteckningar, som lämnas till säkerhet för egnahemslånet, tillika skola

utgöra säkerhet för fyllnadslånet. Därigenom vinnes jämväl den fördelen,

att säkerheten för fyllnadslånet ökas i samma mån som egnahemslånet

avbetalas. Sedan egnahemslånet nedbragts till sådant belopp, att till

säkerhet därför lämnad inteckning kan anses ensam innebära betryggande

säkerhet jämväl för fyllnadslånet, torde den till säkerhet för sistnämnda

lån avlämnade inteckningen höra återställas till låntagaren.

I fråga örn de personer, som kunna komma i åtnjutande av fyllnadslån,

gäller till följd av anknytningen till egnahemslånerörelsen, att vederbörande

skall vara svensk medborgare, man eller kvinna, minst 21

år gammal, samt känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel.

Med hänsyn till de betydande ekonomiska uppoffringar från det allmännas

sida, som äro förenade med den nu ifrågavarande verksamheten

torde emellertid för erhållande av fyllnadslån höra uppställas större

fordringar på de personliga kvalifikationerna än för erhållande av vanligt

egnahemslån. Ett oeftergivligt villkor för att en person skall kunna

komma i åtnjutande av det allmännas bistånd i förevarande hänseende

hör vara, att han styrker sig äga förutsättningar att sköta ett jordbruk

och jämväl i övrigt besitter goda personliga kvalifikationer. Huruvida

en låntagare skall lyckas i sitt förtag, torde i icke ringa mån bero

på den hjälp, han därvid kan erhålla av sin hustru och familjens medlemmar

i övrigt. Utredningsmännen anse sig med hänsyn härtill böra

såsom sin mening uttala, att den nu föreslagna försöksverksamheten i

första hand bör inriktas på att bistå gifta arbetslösa, vilkas hustrur bevisligen

äga god erfarenhet i fråga örn jordbrukssysslor.

Genom den ovan beskrivna anordningen med fyllnadslån såsom till- inventarieiån.

skott till ett egnahemslån har den arbetslöse jordsökanden fått sitt medelsbehov

täckt, i vad angår fastighetsförvärvet, men, såsom förut sagts,

torde han icke vara hjälpt enbart därmed. För att den nyblivne fastighetsägaren

över huvud skall komma igång med sitt företag, torde det

vara ofrånkomligt, att han erhåller hjälp jämväl till anskaffande av de

för lägenhetens utnyttjande mest nödvändiga levande och döda inventarierna

ävensom till de första driftsutgifterna. Att — sedan fastighetsförvärvet

genomförts med bistånd av det allmänna — överlämna åt

vederbörande att själv anskaffa härför erforderliga medel, skulle uppenbarligen

innebära ett äventyrande av det med det allmännas tidigare uppoffringar

avsedda syftet. Ett dylikt förfaringssätt skulle i varje fall i

flög grad inskränka rörelsens omfattning och begränsa denna huvudsakligen

till sådana fall, där vederbörande kunde genom bistånd av släktingar

eller andra personer anskaffa nödiga inventarier. Någon hjälp

för de svagast situerade och kanske mest behövande komme därmed i

regel icke till stånd. Utredningsmännen anse sig därför höra föreslå,

att arbetslösa jordsökande, som med anlitande av fyllnadslån förvärvat

egna jordbruk, beredas möjlighet att erhålla medel till anskaffning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inventarielånets

storlek.

Förräntning

och amortering

av inventarielån.

Uppsägning av

inventarielån.

28* Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

de erforderliga inventarierna. För ändamålet bör uppläggas en särskild

statlig lånefond, förslagsvis benämnd inventarielånefonden, ur vilken

vederbörande kunna på ansökan erhålla lån (inventarielån).

I fråga örn lånebeloppets storlek bör iakttagas, å ena sidan att större

belopp icke beviljas än som oundgängligen erfordras i varje särskilt

fall, och å andra sidan att beloppet är tillräckligt för inköp av de inventarier,

som erfordras för ett effektivt utnyttjande av fastigheten.

Den bestämmelsen bör dock gälla, att inventarielån icke får beviljas till

högre belopp än som motsvarar kostnaderna för inventariernas anskaffande.

Vid bestämmandet av lånebeloppet bör hänsyn givetvis tagas såväl

till fastighetens storlek och det tillämnade brukningssättet som till

det likaledes för inköp av inventarier m. m. avsedda kontantbidraget,

varom förmäles i det följande. Det torde kunna förutsättas, att låntagarna

i sitt eget intresse söka begränsa lånebehovet så mycket som möjligt

och i sådant syfte i görligaste mån hålla kostnaderna för inventarieanskaffningen

nere. Emellertid bör en övre gräns för lånebeloppets storlek

fastställas, och hava utredningsmännen vid övervägande av denna

fråga funnit sig böra föreslå, att lånebeloppet under alla omständigheter

begränsas till högst 3,000 kronor.

Vad ovan sagts i fråga örn fyllnadslånets förräntning och amortering

äger otvivelaktigt tillämplighet jämväl med avseende å förräntningen

och amorteringen av nu ifrågavarande lån. Det torde sålunda å ena sidan

icke böra påfordras, att inventarielånet skall förräntas och amorteras

såsom ett vanligt lån. Å andra sidan bör icke heller inventarielånet

givas karaktär av direkt bidrag. Med avseende å förräntningen och

amorteringen av inventarielånet torde det, liksom beträffande fyllnadslånet,

vara lämpligt att gå en medelväg. Utredningsmännen anse sig

böra föreslå, att lånet lämnas räntefritt, men att fordran på dess återbetalande

upprätthålles. Då det, såsom tidigare framnållits, är nödvändigt

att lämna låntagaren andrum att komma igång med sitt företag,

förorda utredningsmännen därjämte, att inventarielånet lämnas

amorteringsfritt det första året.

Därefter bör lånet återbetalas genom årliga amorteringar. För enkelhetens

skull och då det icke kommer att gälla särskilt stora lån, torde

det årliga avbetalningsbeloppet böra vara konstant för hela amorteringstiden.

Då det gäller att avväga amorteringstidens längd, har man

att taga i betraktande å ena sidan önskemålet, att låntagaren ej anstränges

med större avbetalningar än han mäktar bära, samt å andra

sidan betydelsen av att dessa lån, som ju uteslutande äro avsedda till

anskaffning av inventarier, bringas ur världen, innan större behov att

anskaffa ersättning uppstår. Utredningsmännen tro sig kunna förorda

tolv år såsom en lämplig amorteringstid, vilket innebär, att lånet skulle

vara slutreglerat inom sammanlagt tretton år.

Vissa omständigheter torde emellertid böra föranleda rätt för långivaren

att uppsäga oguldet lånebelopp till återbetalning å annan tid än

den kontrakterade. I anseende till det nära sambandet mellan nu ifrågavarande

lån och fyllnadslånet torde behörig uppsägning av fyllnadslånet

böra anses vara en sådan omständighet, som föranleder rätt att uppsäga

inventarielånet. För enkelhetens skull torde den bestämmelsen

kunna uppställas, att behörig uppsägning av fyllnadslånet skall anses

omfatta jämväl inventarielånet. Därjämte bör uppsägningsrätt föreligga,

om låntagaren visar försumlighet i att erlägga föreskriven amortering,

eller örn inventarier försäljas, bortföras eller förstöras, och vär
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

29

■det av inventariebeståndet därigenom eller eljest genom låntagarens åtgörande

väsentligen nedgår.

Självfallet skall låntagaren, innan lånet eller någon del därav till honom

utbetalas, avlämna vederbörlig skuldförbindelse, innefattande de

skyldigheter i fråga örn lånets användning och amortering, som åvila

honom, ävensom samtliga bestämmelser örn långivarens rätt att uppsäga

oguldet lånebelopp till omedelbar återbetalning. För att lämna

långivaren möjlighet att till säkerhet för lånet söka inteckning i låntagarens

jordbruksinventarier, skall i skuldförbindelsen lämnas härför

erforderligt medgivande.

För vinnande av erforderlig enhetlighet och snabbhet vid handläggningen

oell avgörandet av hithörande låneärenden, synes det ojämförligt

lämpligaste vara, att handhavandet jämväl av inventarielånerörelsen

anförtros åt egnahemslåneförmedlarna.

Angående låneförmedlarnas mellanliavanden med staten böra tydligen

enahanda anordningar tillämpas som i fråga örn fyllnadslånen.

Låneförmedlarna skola sålunda på ansökan, som lämpligen bör göras i

samband med ansökning örn fyllnadslåneanslag, av Kungl. Majit tilldelas

anslag, förslagsvis benämnt inventarielåneanslag, att av dem användas

till utlämnande av inventarielån. Förlust, som eventuellt uppkommer

å inventarielån, bör med hänsyn till lånerörelsens art icke åvila

låneförmedlarna utan stanna å statsverket.

Det har i det föregående betonats, att den nära nog viktigaste förutsättningen

för att den föreslagna verksamheten skall krönas med framgång

är den, att de personer, som på detta sätt förhjälpas till egna jordbruk,

äro verkligt dugande och äga förutsättningar att på egen hand slå

sig fram såsom småbrukare. Det har likaledes framhållits såsom en väsentlig

betingelse för framgång, att hustrun äger vana vid jordbrukssysslor

och erfarenhet i fråga örn lanthushållning. För att den ifrågavarande

lånerörelsen skall bliva till bestående nytta fordras sålunda, att

låntagarna utväljas med synnerlig omsorg och att beviljande av lån i

det enskilda fallet föregås av noggrann prövning av sökandenas personliga

kvalifikationer. Prövningen av de sökandes lämplighet kommer givetvis

att vara av särskilt svår och grannlaga natur, och det kan knappast

förutsättas, att låneförmedlarna skola vara i stånd att på egen hand

träffa ett säkert avgörande härutinnan. Utredningsmännen ansluta sig

helt till den av departementschefen i direktiven uttalade uppfattningen,

att för vinnande av nödig garanti för ett gott personval vederbörande

kommuner böra bidraga till verksamhetens genomförande. I sådant

syfte anse sig utredningsmännen böra till en början föreslå, att, där

låneförmedlaren är en annan än kommunen själv, den med långivningen

förenade prövningen av de sökandes personliga kvalifikationer sker under

samverkan mellan vederbörande låneförmedlare och de kommunala

myndigheterna i den kommun, där sökanden har sitt hemvist. Det måste

givetvis förutsättas, att de kommunala myndigheterna komma att hysa

så stort intresse för den ifrågasatta verksamheten, att de icke tillstyrka,

att lån beviljas andra än sådana personer, som verkligen hava förutsättningar

att driva ett jordbruk av den omfattning, varom här är fråga.

För att emellertid undanröja deri måhända nära till hands liggande misstanken,

att kommunerna vid tillstyrkande av lån låta ovidkommande

hänsyn spela in, anse sig utredningsmännen vidare böra föreslå, att inventarielån

få utlämnas allenast under förutsättning, att den kommun,

som tillstyrkt lånet, ikläder sig borgen för detsamma. Det torde i järn
-

Säkerhet för

inventarielån.

Förmedling av

inventarielån.

Kommunal

borgen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kontant
bidrag.

Verksamhetens

begränsning

till

vissa kommuner.

30*

Kungl. Majlis proposition nr 268.

förelse med de betydande uppoffringar, som staten mäste ikläda sig för

den ifrågasatta verksamheten, icke kunna anses orimligt, att jämväl

kommunerna påtaga sig en viss risk. Med hänsyn till att långdalen i

händelse av utebliven betalning i första hand skall göra sig täckt genom.

anlitande av inventarieinteckningen, torde de. förluster, sorn eventulit

kunna uppstå för kommunerna bli jämförelsevis små och böra riskerna

sålunda icke menligt inverka pa kommunernas intresse för verksamhe
-

I departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 20 oktober

1933 uttalas bland annat, att i sådant fall, dä den arbetslöse vore mantalsskriven

i annan kommun än den, vari fastigheten vore belägen, sistnämnda

kommun borde beredas tillfälle att yttra sig rörande den jordsökandeslämplighet.

Med hänsyn till den omsorgsfulla provning av de jordsokandes

kvalifikationer, som utredningsmännen i sitt förslag förutsätta, och

i betraktande av de relativt goda betingelser, varunder här ifrågavarande

egnahemsbildare kunna börja sin verksamhet, anse utredningsmännen

icke erforderligt, att ett obligatoriskt hörande av inflyttningskommunen

öldugao. .lii i ..

Det har i det föregående antytts, att de Dordsökande, varom ilar ar

fråga, jämväl äro i behov av medel till driftens igångsättande, såsom till

inköp’ av utsäde, konstgödsel, foder och dylikt. Utredningsmännen anse

sig böra föreslå, att i sådant hänseende och till komplettering av mventariebeståndet

lämnas ett kontant bidrag utan återbetalningsskyldighet,

vilket bidrag bör vara lika för alla låntagare. Därest det bistånd, som

lämnas i form av lån, verkligen skall bliva en hjälp till självhjälp folden

arbetslöse, torde det nämligen icke kunna ifrågasättas, att denneskall

ytterligare skuldsätta sig. Då meningen är att genom den föreslagna

låneverksamheten sätta den arbetslöse i stand att \araktigt försörja

sig själv, och då denne sålunda icke vidare skulle vara i behov av

arbetslöshetshjälp vare sig från stat eller kommun, synes det utredningsmännen

lämpligt, att ifrågavarande bidrag utgår direkt av medel, som

anslås till arbetslöshetens bekämpande, samt att kostnaderna härför fordelas

mellan staten och vederbörande kommun. Vid övervägande av frågan

örn bidragsbeloppets storlek hava utredningsmännen stannat vid ett

belopp av 1,000 kronor.

Beloppet bör uppdelas mellan kommunen och staten pa det satt, att

kommunen bidrager med det belopp, som personen i fråga skulle hava

under ett år erhållit i arbetslöshetsunderstöd av kommunala medel, därest

han för sig och sin familj åtnjutit kontantunderstöd, och att staten bidrager

med återstoden. Vid bestämmandet av kommunens andel bör det

anses, som örn understödet utgått efter den för ortsgruppen ifråga av

arbetslöshetskommissionen bestämda högsta understödssatsen.

En direkt följd av den sist föreslagna anordningen blir givetvis den,

att här ifrågavarande lånerörelse över huvud icke kan tillämpas ifråga

örn andra än sådana inregistrerade arbetslösa, som tillhöra kommuner,

vilka bedriva arbetslöshetshjälpverksamhet med bidrag av statsmedel.

Detta synes emellertid icke behöva innebära någon egentlig olägenhet

eller orättvisa, då verksamheten på grund av sin försökskaraktär i allt

fall icke kan omfatta annat än ett fåtal arbetslösa. Å andra sidan torde

hinder icke möta, att kommun, som för närvarande icke bedriver arbetslöshetshjälpverksamhet

med statsbidrag, inleder sådan verksamhet med

att bevilja bidrag, varom här är fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 268. 31 *

Den, som önskar komma i åtnjutande av nu föreslagna lån oell bidrag,

har givetvis att själv göra vederbörliga framställningar därom.

För vinnande av enkelhet oell reda vid behandlingen av bär ifrågavarande

ärenden torde det vara lämpligt, att ansökningsförfarandet uppdelas

i två etapper. Sålunda bör frågan örn kontantbidraget och kommunens

borgen för inventarielånet prövas oell avgöras, innan ansökan örn

egnahems-, fyllnads- oell inventarielån göres. Den arbetslöse jordsökanden

Ilar alltså till en början att hos hemkommunen göra framställning

örn kontantbidrag och erhållande av borgen för blivande inventarielån.

Denna ansökan, som givetvis skall vara skriftlig oell för vilken särskilt

formulär torde böra fastställas, ingives till arbetslöshetskommittén, som

har att jämte eget yttrande rörande sökandens personliga kvalifikationer

överlämna ansökningen till kommunalnämnden respektive drätselkammaren.

Vid den beredning av ärendet, som åligger dessa organ, bör i främsta

rummet verkställas en ingående utredning rörande sökandens och

hans hustrus personliga duglighet oell förutsättningar i övrigt att sköta

ett eget jordbruk. Därvid böra upplysningar lämpligen inhämtas från

andra kommunala organ, som kunna tänkas äga kännedom örn sökanden,

ävensom från personer, hos vilka sökanden innehaft anställning såsom

jordbruksarbetare, eller, därest han tidigare bedrivit eget jordbruk inomannan

kommun, från myndigheterna i den kommunen. Ansökningen förelägges

därefter jämte till- eller avstyrkande yttrande vederbörande beslutande

myndighet inom kommunen, som i vanlig ordning avgör, huruvida

kommunen skall ikläda sig borgen för inventarielånet och bevilja

kontantbidraget. Kommunens beslut i fråga örn borgen för inventarielånet

får formellt avse ett visst maximibelopp, enär lånets storlek vid

denna tidpunkt icke är fastställd. Reellt kommer borgen givetvis att

gälla endast för den lånfångna summan. I händelse av bifall till ansökningen

har kommunen slutligen att hos statens arbetslöslietskommission.

göra framställning örn medel till den del av kontantbidraget, som är avsedd

att bestridas av staten.

Med hänsyn till de i huvudsak ensartade uppgifter, som åligga den för

handhavandet av den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten

inom vissa kommuner inrättade arbetarsmåbruksnämnden, torde det kunna

ifrågasättas, huruvida beredningen av här ifrågavarande ärenden

lämpligen borde överlämnas till denna. Utredningsmännen anse sig emellertid

icke böra föreslå en dylik anordning utan hava i detta sammanhang

endast velat påpeka möjligheten därav.

Den jordsökande, vars ansökan örn kontantbidrag oell borgen bifallits,

har därefter att till fullföljande av ärendet vända sig till vederbörande

egnahemslåneförmedlare med begäran örn egnahemslån, fyllnadslån och

inventarielån, för vilket ändamål särskilda ansökningsformulär böra till

handahållas.

Vid prövningen och avgörandet av här ifrågavarande ansökningar kommer

givetvis enahanda förfaringssätt att vinna tillämpning som ifråga

örn vanliga egnahemslån. Lånelormedlarna böra emellertid ägna särskild

uppmärksamhet åt frågan örn sökandens förutsättningar för jordbruksskötsel

och böra därför beredas tillfälle att taga del av den av de kommu

nåla myndigheterna i sådant hänseende verkställda utredningen. Vid be

stämmandet av inventarielånebeloppets storlek, vilket givetvis icke kai)

sko, förrän fastighetsförvärvet genomförts, torde yttrande lämpligen böra

inhämtas från den kommun, som åtagit sig borgen för lånet. Huru jord

sökande har att ga tillväga tor anskaffning av lör ognahcmsbildningeir

Årondenas foll

andelig:.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32 # Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

erforderlig jord framgår av 6 paragraf i kungörelsen med reglementariska

föreskrifter rörande den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten

den 8 juni 1928 (Sv. ffs. 219). Skulle ytterligare

vägledning vara behövlig, torde han i detta hänseende kunna erhålla värdefullt

bistånd av de enskilda ideella sammanslutningar, som tagit till

uppgift att medverka till lösningen av de obemedlades enkannerligen de

arbetslösas jordfråga.

För att belysa omfattningen av de förpliktelser i fråga örn räntor och

amorteringar av statslånen, som vid ett antaget normalfall komma att

åvila ifrågavarande egnabemsbildare under de närmaste åren, hava utredningsmännen

uppgjort en tabell, som fogas till betänkandet såsom bilaga

2.

MedeUbehovet Att beräkna det för genomförandet av ovan beskrivna anordningar

för egnahems- erforderliga penningbeloppet erbjuder givetvis stora svårigheter. Å ena

iån«iinjen. sji(jan jiar lånerörelsen otvivelaktigt ett stort behov att fylla, och många

lånesökande torde säkerligen komma att anmäla sig, men å andra sidan

manas man till en viss försiktighet, då det, såsom upprepade gånger betonats,

bär gäller en försöksverksamhet av ganska vansklig art. Utredningsmännen

anse sig böra beräkna, att försöksverksamheten kommer

att omfatta utlämnande av län till omkring 500 personer. Vad till en

början angar de ökade anspråk, som genom den föreslagna verksamheten

komma att ställas på egnabemslånefonden under nästa budgetår, tro

sig utredningsmännen kunna förutsätta, att någon böjning av det för

densamma bestämda utlåningsbeloppet, tjugu miljoner kronor, icke kommer

att erfordras. Skulle emellertid det till fonden anvisade kapitalökningsanslaget

visa sig vara otillräckligt, torde framställning örn ökning

av detsamma för första halvåret 1935 kunna göras till samma års riksdag.

Vidkommande den del av kontantbidraget, som skall bestridas av

staten, må här allenast erinras, att detsamma är avsett att utgå av medel,

som anslås till arbetslöshetens bekämpande. Beträffande slutligen

fyllnadslån och inventarielån torde man för vardera typen kunna räkna

med ett genomsnittligt lånebelopp av 2,000 kronor, vilket innebär, att för

tillgodoseende av det beräknade lånebehovet erfordras 1,000,000 kronor

till vardera lånefonden. För genomförandet av utredningsmännens förslag

i förevarande del erfordras sålunda, att för budgetåret 1934/1935 anvisas

särskilda medel till ett belopp av 2,000,000 kronor.

Kronojord- Utredningsmännen övergå härefter till behandling av den del av förstyckningä-

slaget, som avser åtgärder i syfte att åt arbetslösa jordsökande bereda

linjo». tillgång till arrendebruk genom styckning av statens egen jord.

Såsom i den föregående angivits, föreslå utredningsmännen härutinnan

en fortsättning av den försöksverksamhet avseende nybildning av

arrendelägenheter a kronojord, vartill 1933 års riksdag anvisade ett belopp

av 700,000 kronor ur domänverkets markinköpsfond.

Nämnda försöksverksamhet, som beslutades i anledning av ett av sociala

jordutredningen den 7 mars 1933 framlagt förslag (se sid. 5*), omhänderhaves

av domänstyrelsen och bedrives i huvudsaklig överensstämmelse

med av styrelsen i utlåtande den 17 maj 1933 (se sid. 8*) angivna

riktlinjer. Enligt vad utredningsmännen inhämtat av domänstyrelsen,

hava styckningsplaner hittills uppgjorts tor ett tjugutal lotter med en

åkerareal av 15—20 hektar per lott, för vilka ritningar och byggnadsboskrivningar

jämväl utarbetats. De beräknade byggnadskostnaderna utgöra

i genomsnitt 16,000 kronor lier lott, varav 7,000 kronor beräknas belöpa

å mangårdsbyggnaden och 9,000 kronor å ekonomibyggnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

33*

Byggnadsarbetet, sorn är avsett att av styrelsen utlämnas på entreprenad,

har emellertid ännu icke igångsatts, då man ansett sig böra avvakta

uppgörelse i den nu pågående byggnadskonflikten.

För att utröna tillgången under de närmaste åren på för styckning

lämpad kronojord hava utredningsmännen samrått med de år 1926 tillkallade

kronojordstyckningssakkunniga, vilka haft i uppdrag att be

siktiga under år 1927 och därefter arrendelediga kronoegendomar med

särskild hänsyn till lämpligheten av sagda egendomars styckning och

försäljning. Vidare ha utredningsmännen i skrivelse till domänintendenterna

i riket begärt uppgift å samtliga kronoegendomar, som bliva

arrendelediga under åren 1935, 1936 och 1937, ävensom anhållit örn upplysning

örn vilka av de sålunda disponibla fastigheterna, som med hänsyn

till läge, beskaffenhet och byggnadsbestånd kunna anses lämpliga

att uppdelas i mindre brukningsdelar.

Av vad som sålunda inhämtats framgår, att tillgången på för styckning

och försäljning lämplig kronojord är jämförelsevis begränsad.

Orsakerna härtill äro flera. Kronans jordbruksdomäner äro i allmänhet

utarrenderade på relativt lång tid, i vissa fall upp till 20 år. Under

löpande arrendeperiod kan styckning och försäljning i regel icke

ifrågakomma. Antalet för varje år arrendelediga kronoegendomar har

för de senaste åren uppgått till omkring 120. Av dessa är ett icke ringa

antal att anse som i storlekshänseende lämpliga hemmansbruk. Försäljning

av dylika smärre gårdar har under de senare åren ägt rum i

betydande utsträckning. Även i fortsättningen komma sådana egendomar

vid arrendetidens upphörande i många fall att salubjudas, men då

försäljning ofta sker till förutvarande arrendator, medför ett lösgörande

av detta slag av kronojord ingen egentlig utökning av för egnahemsbildning

tillgänglig jordbruksjord. Vad åter angår de större och medelstora

kronoegendomarna äro dessa i allmänhet så lämpligt arronderade

och väl bebyggda, att styckning av desamma skulle te sig ekonomiskt

oförsvarlig. De till styckning och försäljning lämpliga och disponibla

kronoegendomarna äro följaktligen relativt få per år räknat. Det

är egentligen sådana större och medelstora egendomar, som äro dåligt

eller ofullständigt bebyggda eller med spridda ägor, som kunna komma

i fråga.

Genom den till domänintendenterna utsända rundskrivelsen avsågs att

utröna, huruvida kronojord för egnakemsnybildning fanns att tillgå

inom de närmaste åren. Härvidlag är att märka, att de den 14 mars 1934

arrendelediga gårdarna antingen försålts eller ånyo utarrenderats samt

att beträffande de 1935 ledigblivande åtgärder i flera fall redan vidtagits

för ny utarrendering. Det är först i fråga örn sådana egendomar, som

bliva lediga 1936 och senare, som man i allmänhet är obunden av redan

vidtagna dispositioner. I enstaka fall kunna för styckning lämpade

egendomar möjligen bliva disponibla, på grund av att arrendatorn kommit

på obestånd eller av annan anledning önskar lämna arrendet före

kontraktstidens slut.

Med ledning av de gjorda undersökningarna lia utredningsmännen

ansett sig kunna räkna med, att under den närmaste tiden ett antal av

omkring 100 nya brukningsdelar kunna nyskapas genom styckning av

lämpliga kronoegendomar. Örn, som utredningsmännen vilja förorda, de

nybildade jordbruken utlämnas på arrende, kommer dock ett antal av

dessa arrenden att besättas med från föregående utarrendering options
Bihang

lill riksdagens protokoll 193b. 1 sami. Sr 268. (Bilaga.) .‘S

Tillgången på

jord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lotternas

storlek.

Bebyggelse.

Arrende
villkor.

Friköpsrätt.

34 * Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

berättigade arrendatorer. Givetvis bör det ankomma på domänstyrelsen

att utvälja de lämpligaste styckningsobjekten. När ntarrendering

av här ifrågavarande jordbrukslägenheter skall ske, torde domänstyrelsen

hos egnahemsnämnden i länet böra efterhöra, huruvida jordsökande

arbetslösa finnas hos nämnden anmälda.

Beträffande storleken av här ifrågavarande arrendelägenheter böra

samma principer gälla som i fråga örn egnahemsjordbruken. Sålunda

bör å ena sidan den regeln undantagslöst gälla, att lägenheterna icke få

vara mindre än att innehavarna kunna därå erhålla full sysselsättning

och bärgning. Å andra sidan bör man, då möjligheten för arrendatorn

att med anlitande av egnahemslån friköpa lägenheten synes böra hållas

öppen, inrikta sig på att icke tillskapa större lägenheter än motsvarande

övre värdegränsen för erhållande av dylikt lån. Utredningsmännen

anse sig böra förorda, att lotterna, där det med hänsyn till styckningsfastigheternas

struktur är möjligt, utläggas med en åkerareal av 8—12

liektar, eller i allt fall avpassas på sådant sätt, att arrendatorerna liro

för deras skötsel oberoende av lejd arbetskraft.

Med hänsyn till nödvändigheten att arrendeavgiften för här ifrågavarande

lägenheter, som ju äro avsedda att utlämnas till obemedlade, blir

så låg som möjligt, vilja utredningsmännen förorda, att byggnadsbeståndet

avpassas allenast efter det oundgängliga behovet. Utredningsmännen

anse sig böra uttala, att byggnadskostnaderna, i jämförelse med

kostnaderna för den tillämnade bebyggelsen av de enligt 1933 års riksdagsbeslut

nybildade fastigheterna, både böra och kunna nedbringas.

Här ifrågavarande verksamhet bör liksom den nu pågående försöksverksamheten

på området omhänderhavas av domänstyrelsen och bedrivas

så skyndsamt som omständigheterna medgiva. För byggnadskostnadernas

bestridande torde särskilda medel böra anvisas.

I fråga örn arrendevillkoren i allmänhet synas de bestämmelser böra

vinna tillämpning, vilka innefattas i det av 1932 års kronojordsutredning

i betänkande den 20 november 1933 (statens off. utr. 1933:32) framlagda

förslag angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Nämnda bestämmelser böra dock med hänsyn till det syfte, varom här

är fråga, jämkas så tillvida, att borgen för arrendevillkorens fullgörande

icke bör fordras, även örn arrendeavgiften till äventyrs skulle överstiga

600 kronor. Beträffande arrendeavgiften bör denna i främsta rummet

bestämmas enligt ortens pris och i varje fall avvägas på sådant sätt,

att det med denna verksamhet avsedda syftet icke äventyras. Där det

så befinnes erforderligt, torde staten sålunda böra delvis eftersätta kravet

på förräntning av byggnadskostnaderna.

I det föregående hava utredningsmännen framhållit, att det med hänsyn

till såväl det allmännas som den enskilde jordsökandens intressen

lämpligaste sättet att förhjälpa arbetslösa till självständiga jordbruk är

att bereda dem möjligheter att arrendera en mindre lägenhet. Arrendesystemet

torde därjämte, enligt vad erfarenheten visar, vara ett lämpligt

sätt för obemedlade och mindre bemedlade personer att så småningom

arbeta sig upp till självägare. I anseende härtill vilja utredningsmännen,

såsom i det föregående antytts, förorda, att här ifrågavarande

arrendatorer lämnas möjlighet att sedermera med anlitande av egnahemslån

friköpa lägenheterna. Skulle vid försäljning av en lägenhet,

sedan domänverket gottgjorts skälig ersättning för jordvärdet, överskott

uppstå, bör detta givetvis återbäras till statsverket såsom ersättning för

å lägenheten nedlagda byggnadskostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Vad ovan anförts i fråga om fyllnadslåntagarnas behov av medel till inventarielån

anskaffning av inventarier och till driftens igångsättande gäller givet- och kontantvis

jämväl med avseende å de arbetslösa jordsökande, som önska erhålla bidrag,

arrendebruk. Utredningsmännen föreslå också, att den ovan beskrivna

anordningen med inventarielån och kontantbidrag gives tillämplighet

jämväl beträffande här ifrågavarande jordsökande.

Utredningsmännen anse sig kunna utgå från, att medel till iordning- jiedeisbehovet

ställande av högst 100 arrendelägenheter kunna bliva erforderliga under tor kronojordnästkommande

budgetår. Beräknar man byggnadskostnaderna till i me- stycknmgsdeltal

8,000 kronor för varje styckningslott och det genomsnittliga in- ,njen''

ventarielånebeloppet till 2,000 kronor, erfordras, att för täckande av medelsbehovet

i nu ifrågavarande hänseende för sagda budgetår anvisas

ett belopp av 800,000 kronor till uppförande av byggnader m. m. samt

200,000 kronor till inventarielån.

Sammanfattning av förslaget.

Det av utredningsmännen här ovan framlagda förslaget kan sammanfattas

i följande punkter.

I. Utredningsmännen förorda en sådan utbyggnad av den nuvarande

för personer med visst eget kapital närmast avsedda egnahemslånerörelsen,

att jämväl jordsökande arbetslösa utan egna tillgångar må bliva

i tillfälle att med anlitande av egnahemslån förvärva eget jordbruk.

I sådant syfte föreslå utredningsmännen:

a) att arbetslösa jordsökande beredas möjlighet att såsom lån av staten

erhålla de medel, som utöver egnahemslånet erfordras för inköp av

en mindre lägenhet; lånen i fråga, som ovan benämnts fyllnadslån, äro

avsedda att vara helt amorteringsfria och därjämte räntefria under de

tretton första åren, varefter de skola förräntas efter enahanda grunder,

som gälla i fråga örn egnahemslån för jordbrukslägenheter; såsom säkerhet

skall ställas inteckning i den förvärvade fastigheten;

b) att till de arbetslösa, som med anlitande av fyllnadslån förvärvat ett

eget jordbruk, likaledes av statsmedel utlämnas lån till bestridande av

kostnaderna för anskaffning av de nödvändigaste jordbruksinventarierna;

dessa lån, som benämnts inventarielån, löpa utan ränta och skola

vara amorteringsfria under det första året, men skola därefter återbetalas

under loppet av tolv år; såsom säkerhet för lånet skall långivaren

erhålla inteckning i låntagarens inventarier, varjämte låntagarens hemkommun

skall teckna borgen för detsamma; samt

c) att vederbörande därjämte erhåller ett kontant bidrag örn 1,000 kronor,

avsett till komplettering av inventariebeståndet och till för driftens

igångsättande nödiga utgifter; kostnaderna för detta bidrag, som icke

skall vare sig förräntas eller återbetalas, äro avsedda att efter vissa grunder

fördelas mellan staten och vederbörandes hemkommun samt att bestridas

av medel, som anslås till arbetslöshetens bekämpande.

II. Utredningsmännen förorda vidare, att arbetslösa jordsökande

jämväl beredas möjlighet att erhålla jordbruk på arrende, och föreslå i

sådant syfte, att den nybildning av småbruk genom styckning av kronojord,

som igångsatts enligt beslut av 1933 års riksdag, skall fortsättas,

Jämväl i denna del av förslaget förorda utredningsmännen, att vederbörande

må kunna erhålla inventarielån och kontantbidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36*

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

De för förslagets genomförande för budgetåret 1934/1935 erforderliga

medlen torde kunna beräknas till följande belopp, frånsett egnahemslånemedel

och arbetslöshetsmedel:

till fyllnadslånefonden ........ kronor 1,000,000

» inventarielånef onden ...................... » 1,200,000

» bebyggelse av lägenheter å kronojord .......... » 800,000

Kronor 3,000,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

37*

SAKKUNNIGA FÖR UTREDNING Bilaga 1.

AV FRÅGAN RÖRANDE JORD

ÅT ARBETSLÖSA

Denna blankett är avsedd att ifyllas av sådan gift arbetslös person, vilken fidigare

varit sysselsatt inom jordbruk och nu, oavsett övergång till annat yrke,

önskar varaktigt återgå till jordbruk såsom egen företagare.

1.) Namn och hemort: ................................................................................................

2. ) Ålder; mannens: ........................................; hustruns:

3. ) Antal barn: under 15 år ....................; över 15 år .

4.) Mannens yrke och senaste arbetsanställning (ej nödhjälpsarbete):

5. ) Tiden för föregående verksamhet inom jordbruket:

a) för mannen: .......................................................................................................

b) för hustrun: .....................................................................................................

6. ) Arten av den föregående verksamheten inom jordbruket (såsom egen före
tagare

eller såsom anställd; i sistnämnda fall angives anställningens art):

a) för mannen: .......................................................................................................

b) för hustrun: ........................................................................................................

7.) Övriga upplysningar, som uppgiftslämnaren vill anföra såsom skäl för sin

önskan att återgå till jordbruksnäringen: ...........................................................

Blanketten Aterstiilles till nrbetslöslictskommittén i orten

senast deri 1 december 1933.

Bihang till riksdagens protokoll 193A. 1 samt. Nr 26S. (Bilaga.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 •

Kungl. Majlis proposition nr 268.

Bilaga 2.

Tablå

utvisande årsutgifterna lör egnahemslån å 10,000 kronor, fyllnadslån å 2,000 kronor och inventarielån

å 2,000 kronor enligt utredningsmännens förslag. (Ränta och amortering å egnahemslån

beräknade enligt de grunder, som angivas i Kungl. Maj:ts proposition nr 42 1934).

År

Egnahemslån

Fyllnads-

lån

(kr. 2,000)

Ränta

kr.

Inventarie-

lån

(kr. 2,000)

Amorte- ring kr.

Utbetal- ningar

per år

Summa kr.

Stående

delen

(kr. 6,000)

Kanta kr.

Amorteringsdelen

(kr. 4,000)

Ränta och

Kanta kr.

Amorte- ring kr.

Summa kr.

lia.....................

240

160: —

400

400: —

2:a.....................

240

—

160: —

—

400

—

—

166: 6 7

566:67

3:e.....................

240

—

160: —

—

400

—

—

166: 6 7

566: 6 7

4:e.....................

240

—

160: —

—

400

—

—

166: 66

566: 66

5:e.....................

240

—

160: —

—

400

—

—

166: 67

566: 6 7

6:e ...................

240

—

160: —

80: —

480

—

—

166: 6 7

646: 6 7

7:e....................

240

—

156: so

83: 20

480

—

—

166: 6 6

646: 66

8:e....................

240

—

153: 48

86: 62

480

—

—

166: 67

646: 6 7

9:e....................

240

—

150: 02

89: 98

480

—

—

166: 67

646: 67

10:e....................

240

—

146: 42

93: 6 8

480

—

—

166: 66

646: 66

1 l:e.....................

240

—

142: 6 6

97:8 4

480

—

—

166: 67

646: 67

12:e.....................

240

_

138: 78

101: 22

480

_

_

166: 67

646: 6 7

13:e....................

240

_

134: 72

105: 28

480

—

—

166: 6 6

646: 66

14:e..................

240

—

130: 52

109: 48

480

—

80:-

—

560: —

15:e.....................

240

—

126:14

113: 86

480

—

80:-

—

560: —

340688. Stockholm, Isaac Marcus Bok tryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m. s. 1 i texten
  2. JoU 1934:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av en arrendeegnahemsfond m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten