Sök i Ratio Lex

Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

1934-04-26 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:270, Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

1

Kr 270.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till avtal med

Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund; given Stockholms slott den 27 apr il

1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj: t föreslå riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund träffa avtal

i enlighet med härvid fogat förslag.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1934

1 sami.

Nr 2/0.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 270.

Förslag till avtal.

Mellan Svenska staten, Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan

kallat LKAB, och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, här

nedan kallat TGO, har träffats följande avtal:

§ 1.

I avseende å likvideringen av frakttillägg och ränta, som LKAB jämlikt

§ 14 i 1927 och § 2 i 1932 års malmavtal har att erlägga för tiden 1

januari 1932—30 september 1933, skola med ändring av i § 2 av 1932 årsmalmavtal

meddelade föreskrifter rörande dylik likvidering gälla här nedan

intagna bestämmelser. Vad angår frakttillägg och ränta för tiden 1

oktober 1933—31 december 1936 skola nedan intagna bestämmelser gälla i

stället för härom meddelade föreskrifter i såväl § 14 av 1927 års avtal som

§ 2 av 1932 års avtal.

I § 13 av 1927 års malmavtal fastställda fraktsatser höjas från och med

den 1 oktober 1933 med tre kronor för varje ton, varmed den under ett

räkenskapsår (1 oktober—30 september) å järnvägen Svartön—Riksgränsen

fraktade malmkvantiteten överstiger tre miljoner ton. Därest LKAB:s

verksamhet linder något år skulle komma att visa ett överskott för året

och brist i aktiekapitalet icke föreligger, skall fraktförhöjningen utgå

med så mycket högre belopp, att därigenom tages i anspråk hela ifrågavarande

överskott, i den mån detsamma ej motsvaras av under året verkställd

minskning av det i balansräkningen per den 30 september 1933 avsatta beloppet

för framtida reglering av frakttillägg till statens järnvägar. Den

i detta stycke stadgade ökningen i fraktavgift skall kontant gäldas inom

tre månader efter räkenskapsårets utgång.

När summan av vad bolaget på grund av ifrågavarande fraktförhöjning

erlagt till statens järnvägar uppgått till ett belopp, som täcker de frakttillägg,

vilka bolaget för hela femårsperioden 1932—1936 skulle hava haft

att erlägga, därest bestämmelserna i §§ 13 och 14 av 1927 års malmavtal i

avseende å nu angivna period oförändrat tillämpats, jämte upplupen ränta

å samma frakttillägg efter 5 procent, skall fraktförhöjningen bortfalla.

Vad LKAB såsom fraktförhöjning erlägger skall anses i främsta rummet

gå till täckning av ränta från och med den 1 oktober 1933 och frakttilllägg

från och med samma dag.

Det skall stå LKAB fritt att, örn och i den mån bolaget så önskar, likvi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

dera skuld till statens järnvägar tidigare, än som med tillämpning av förestående

bestämmelser skulle bliva fallet,

Hava statens järnvägar såsom fraktförhöjning jämte eventuell likvid enligt

nästföregående stycke fått lyfta mer än som med tillämpning av 1927

och 1932 års avtal skolat för femårsperioden 1932—1936 utgå såsom frakttillägg,

skall överskottet återbäras till LKAB.

Därest på grund av vad här föreskrivits frakt efter förhöjda avgifter

kommer att erläggas för något år efter den 31 december 1936, skall vid beräkning

av frakttillägg för tid efter sagda dag hänsyn icke tagas till sålunda

erlagd fraktförhöjning.

§ 2.

För ett vart av de räkenskapsår, som utlöpa den 30 september 1934, 1935

och 1936, skall LKAB vara befriat från skyldigheten att jämlikt § 4 i 1927

års malmavtal vidkännas royalty för en under räkenskapsåret bortfraktad

malmkvantitet av intill tre miljoner ton, såvida icke under samma räkenskapsår

LKAB:s verksamhet, sedan i § 1 här ovan föreskrivna fraktförhöjning

utgått, skulle komma att visa överskott samt brist i aktiekapitalet

icke föreligger. Är överskottet ej så stort, att det täcker hela den royalty,

LKAB skulle hava haft att vidkännas för ifrågavarande malmkvantitet,’

är LKAB befriat från skyldigheten att för densamma vidkännas royalty

till högre belopp, än som motsvaras av överskottet.

§ 3.

T60 förbinder sig att av vinst, som under ett eller flere år av LKAB

genom vederbörligt beslut å bolagsstämma anslås till utdelning, låta staten

i första hand lyfta sammanlagt lika stort belopp som det royaltybelopp,

från vilket LKAB tidigare enligt § 2 här ovan erhållit befrielse.

Vad som må återstå av vinsten, sedan staten lyft vad densamma sålunda

tillkommer, skall fördelas på antalet ton bortfraktad malm respektive mellan

preferens- och stamaktier på sätt i § 5 av 1927 års malmavtal stadgas.

Vinst, som motsvaras av verkställd minskning av det i balansräkningen

per den 30 september 1933 avsatta beloppet för framtida reglering av frakttillägg

till statens järnvägar, må kvarhållas å vinst- och förlustkontot,

utan att vara underkastad bestämmelserna i § 4 i 1932 års malmavtal i

avseende å fonderade medel. Förefintligheten av sådan vinst skall ej

föranleda, att däremot svarande likvidering av innestående royaltyskuld

skall jämlikt § 2 i 1932 års malmavtal äga rum.

TGO äger icke lyfta någon utdelning å sina aktier i LKAB, innan staten,

på sätt i § 1 här ovan respektive i första stycket av denna paragraf angles,

erhållit full täckning såväl av de frakttillägg, vilka LKAB för hela

femårsperioden 1932—1936 skulle hava haft att erlägga, därest bestämmelserna

i §§ 13 och 14 av 1927 års malmavtal i avseende å nu angivna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

period oförändrat tillämpats, jämte upplupen ränta å samma frakttillägg

efter 5 procent, som även av det royaltybelopp, från vilket LKAB enligt § 2

här ovan erhållit befrielse.

§ 4.

Såvida ej minst två av de av preferensaktieägarne utsedde ledamöterna i

LKABrs styrelse för visst år annat medgiva, skall LKAB vara skyldigt

att under vart och ett av de tvenne räkenskapsår, som utlöpa respektive

den 30 september 1935 och den 30 september 1936, sammanlagt i bolaget

tillhöriga gruvor verkställa brytning av ungefärligen lika mycket malm,

som bolaget under samma år utskeppar från egna gruvor, dock att, därest

brytningen eller bortfraktningen skulle komma att under någon del av

året hindras eller inskränkas genom strejk, lockout eller omständigheter

av vad slag det vara må utanför bolagets kontroll, den sammanlagda brytningskvantiteten

för året må i däremot svarande omfattning nedsättas.

Bolagets ifrågavarande åliggande skall icke medföra förpliktelse till brytning

under ett år av större malmkvantitet än fyra miljoner ton.

§ 5.

I händelse staten enligt 1927 års malmavtal inlöser TGO tillhöriga aktier

i LKAB, skola här ovan intagna stadganden icke utöva någon inverkan

vare sig å uppskattningen av den till grund för beräknandet av lösesumman

liggande medelnettovinsten per ton malm eller å fastställandet av den

ersättning, vilken enligt § 6 i 1932 års malmavtal skall utöver lösesumman

tillgodoföras TGO, utan skola ifrågavarande uppskattning och fastställande

ske uteslutande med tillämpning av de i 1927 och 1932 års malmavtal

förekommande bestämmelser, som i sådant hänseende kunna vara

av betydelse. Till detta ändamål skall i samband med upprättandet av bokslut

för varje räkenskapsår från och med det nu löpande och så länge här

-ovan intagna bestämmelser fortsätta att utöva inverkan på bokslutet, verkställas

en särskild beräkning av huru detsamma skulle hava tett sig oell

därmed till vilket belopp nettovinsten för året skulle hava uppgått, därest

icke här föreliggande avtal utan endast malmavtalen av år 1927 och 1932

länt till efterrättelse såväl under själva det ifrågavarande året som under

föregående år. Denna särskilda beräkning skall tillika med bokslutet underställas

bolagets revisorer för granskning och yttrande.

Därest vid inlösen per den 30 september 1947 eller senare LKAB käftar

i skuld för frakttillägg, som belöpa å tiden 1 januari 1932—30 september

1933 och för vilka i LKAB:s balansräkning per den 30 september 1933 avsatts

19,873,868 kronor 43 öre, skall från vad staten på grund av inlösningen

har att erlägga till TGO avdragas 9,936,944 kronor 22 öre eller det

mindre belopp, som svarar mot hälften av den oguldna skulden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

5

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Den nuvarande ekonomiska krisen har gått särskilt hårt fram över vårt

lands malmhantering. Dels gjorde sig nämligen krisen tidigare kännbar

för denna näringsgren än för landets industri i allmänhet och dels har nedgången

i exportkvantiteterna procentuellt sett varit synnerligen stor.

För landets största exportföretag på området, Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag, har krisen särskilt tillspetsats på grund av omständigheter,

som framgå av det följande.

Med anledning härav har från bolagets sida väckts fråga örn vissa

jämkningar i gällande avtal med svenska staten. I ärendet förda förhandlingar

hava utmynnat i ett preliminärt förslag till överenskommelse,

varöver yttranden inhämtats från vederbörande myndigheter.

Innan jag närmare redogör för avtalsförslaget, torde det tillåtas mig

att i korthet bringa i erinran huvudgrunderna för det inbördes rättsförhållandet

mellan intressenterna i Luossavaarabolaget. Aktiekapitalet

i bolaget utgjorde intill år 1932 80 miljoner kronor, varav hälften i stamoch

hälften i preferensaktier. De förra tillhöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och de senare svenska staten. Preferensaktiekapitalet

hade utan kontant insats från statens sida överlämnats i anledning av ett

mellan staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan, den

7 mars och den 29 juni 1907 dagtecknat kontrakt. I nämnda avtal tillerkändes

Luossavaarabolaget rätt att bryta och utan exporttull utföra

vissa kvantiteter järnmalm från de bolaget tillhöriga gruvfälten i Kiruna

och Gellivare, varjämte staten återkallade en av staten anhängiggjord

rättegång rörande rätt till vissa utmål. I vederlag erhöll staten,

såsom nyss nämndes, preferensaktier till belopp av 40 miljoner kronor

samt garanterades viss inkomst å järnvägssträckan Piksgränsen—Luleå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

A statens aktier skulle för de närmast följande 25 åren belöpa allenast

en mindre, till visst belopp för varje bruten ton malm begränsad utdelning,

under det att vinsten i övrigt skulle i sin helhet tillfalla Grängesbergsbolaget.

Efter 25 års förlopp skulle staten äga rättighet att efter

värdering enligt angivna grunder tillösa sig stamaktierna. Örn dylik inlösen

ej ägde rum, skulle vinsten sedermera delas lika mellan kontrahenterna.

Bolagets ledning skulle ligga hos stamaktieägarna; däremot gåvos

i kontraktet vissa bestämmelser syftande till att förhindra, att stamaktieägarna

genom olämplig skötsel av bolaget eller på annat sätt gjorde

inlösningsrätten illusorisk. Tid efter annan träffades särskilda tilläggsavtal,

enligt vilka Luossavaarabolaget mot olika brytningsavgifter eller

andra åtaganden tillerkändes en utvidgad brytningsrätt, varjämte under

år 1922 jämväl skedde en förskjutning av den tidpunkt, då inlösen tidigast

fick äga rum. Slutligen avslöts den 29 juni 1927 ett nytt avtal mellan

svenska staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan.

Beträffande den närmare innebörden av såväl sistnämnda som de

tidigare avtalen torde det tillåtas mig hänvisa till propositionen nr 241

vid 1927 års riksdag. Här torde allenast för sammanhangets skull böra

bringas i erinran, att kontrahenterna överenskommo örn en väsentlig ökning

av bolagets rätt till malmbrytning samt att staten omedelbart tillerkändes

en i princip lika rätt med Grängesbergsbolaget till avkastning

från Luossavaarabolaget, under det att den första tidpunkt, då inlösen

fick äga rum, i stället undansköts. Statens inkomster såsom delägare i bolaget

skulle för tiden till och med den 30 september 1947 bestå i dels en till enkrona

50 öre för varje bortfraktad ton malm beräknad royalty och dels

rätt till hälften av den vinst, som för varje år återstode, sedan stamaktieägarna

fått uppbära en mot royaltyn för samma år svarande del av den utdelningsbara

nettovinsten. För tiden från och med den 1 oktober 1947 skulle

någon royalty icke utgå, utan i stället nettovinsten efter vissa närmare

angivna, förändrade grunder delas mellan preferens- och stamaktier. Beträffande

riksgränsbanan utfäste sig Luossavaarabolaget bland annat att,

i den mån de i 1907 års avtal angivna fraktsatserna för varje bortfraktad

ton malm icke jämte övriga trafikinkomster på banan försloge därtill,

genom erläggande av frakttillägg svara för driftkostnader, förräntning

av anläggningskostnader och avsättning till förnyelsefond m. m. enligt

grunder, som garanterade statens järnvägar en högre minimiinkomst

å järnvägen än enligt 1907 års avtal. Därvid medgavs dock bolaget rätt

att å frakttilläggen avräkna de överskott, som för statens järnvägar kunde

hava under annat år i en och samma femårsperiod, den första perioden

räknad från och med år 1927, uppkommit utöver driftkostnader, förräntning

och avsättning till förnyelsefond. I händelse bolagets utskeppning

till följd av krig eller blockad under något år nedgått under viss angiven

kvantitet, skulle bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg minskas enligt

vissa närmare angivna grunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 7

Vid avslutandet av 1927 års kontrakt förelåg en stark efterfrågan på

järnmalm, oell man hade grundad anledning att för den kommande tiden

räkna med betydande brytningskvantiteter. Luossavaarabolagets verksamhet

utvidgades, och år 1929 uppgingo dess skeppningar till ej mindre

än 8,215,517.9 ton. Sedermera nedgingo de, under år 1930 till 6,702,716.3 och

påföljande år till 2,896,499.8 ton. Anledningen till nedgången i malmexporten

var den, att bolagets kunder på grund av krisen måste alltmera inskränka

sin rörelse.

Redan vid denna tid gjorde sig gällande ett behov att förstärka Luossavaarabolagets

likviditet. Till följd av gällande regler för statens rätt

vid inlösen och efter tillkomsten av 1927 års avtal till följd av uttryckligt

stadgande i detsamma hade någon fondering icke ägt rum inom bolaget

utöver i lag föreskriven avsättning till reservfond, vilken per

<len 30 september 1931 uppgick till allenast 3,300,000 kronor. Den i

enlighet med 1927 års avtal verkställda betydande utvidgningen av

bolagets rörelse hade krävt avsevärda kapitalutlägg, vilka icke täckts

genom något motsvarande tillskott från aktieägarnas sida. Därtill kom

att bolagets ledning med hänsyn till bland annat svårigheten för arbetarna

uppe vid gruvfälten att erhålla annan sysselsättning och gruvkommunernas

ekonomiska avhängighet av gruvdriften hållit brytningen i gång

I större omfattning än som motsvarat skeppningen och upplagrat överskottet

i utskeppningshamnarna. På grund härav hade ytterligare kapital

till betydande belopp, som bundits i lagren, måst av bolaget upplånas.

Då man hade att räkna med en betydande förlust för då löpande och i

varje fall även närmast påföljande bokslutsår jämte därmed sammanhängande

ytterligare kapitalbehov, upptogos under år 1932 förhandlingar

rörande åstadkommande av visst kapitaltillskott till Luossavaarabolaget

samt beredandet av viss kredit åt detsamma. Dessa förhandlingar resulterade

uti ett avtalsförslag, som genom proposition den 8 mars 1932, nr

173, förelädes riksdagen och av denna godkändes, varefter kontrakt i enlighet

med förslaget undertecknades den 12 maj 1932 mellan staten, å ena

sidan, samt Luossavaara- och Grängesbergsbolagen, å den andra.

1932 års kontrakt innebar i huvudsak följande. I ändamål att skaffa

Luossavaarabolaget erforderligt rörelsekapital tillsköt vardera delägaren

30 miljoner kronor genom nyteckning av aktier. För de båda delägarnas

inbördes rättsförhållande var utan betydelse frågan örn den kurs, efter

vilken aktierna skulle emitteras, eftersom staten och Grängesbergsbolaget

-alltjämt förblevo ägare till hälften var av bolaget med dess tillgångar. Då

emellertid vad som för aktierna inbetalades utöver det nominella värdet enligt

lag skulle tillföras bolagets reservfond, och det ansågs önskvärt, att denna

uppbragtes till ett jämförelsevis betydande belopp, emitterades aktierna

till en kurs av 200 procent, varigenom reservfonden tillfördes ett belopp av

30 miljoner kronor. Vidare medgavs att för år, då Luossavaarabolagets balansräkning

utvisade förlust, bolaget skulle, på sätt i kontraktet närmare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

bestämdes, äga åtnjuta anstånd med erläggande av royalty och statens

järnvägar tillkommande frakttillägg intill belopp motsvarande förlustens

storlek. I kontraktet lämnades närmare föreskrifter angående tiden och

sättet för återbetalningen av vad sålunda bomme att stå inne såsom en

bolagets skuld. Av bestämmelserna i nämnda hänseende torde allenast

böra erinras därom, att innestående fraktgarantiskuld skulle förräntas

efter 5 procent och inbetalas senast vid utgången den 31 december

1936 av nu löpande, i 14 § av 1927 års avtal omförmäld femårsperiod. Genom

1932 års kontrakt öppnades vidare möjlighet att för mötande av framtida

utgifter verkställa fondering av bolagets vinstmedel''.

Under de två år, som förflutit efter tillkomsten av 1932 års avtal, har

krisen alltjämt fortsatt att göra sig gällande, och för Luossavaarabolagets

vidkommande hava dess verkningar varit i utomordentligt hög grad kännbara.

De utskeppade malmkvantiteterna hava sålunda för år 1932 sjunkit

ned till allenast cirka 1.7 miljon ton och nådde under år 1933, trots

den särskilt mot slutet av året något ökade livaktigheten inom malmmarknaden,

icke högre än till cirka 2.3 miljoner ton. Samtidigt har

det för Luossavaarabolaget varit omöjligt att nedbringa omkostnaderna

till en nivå, som någorlunda svarar mot inkomsterna. Anledningen

härtill är att söka till en del i malmavtalens bestämmelser

örn statens rätt till royalty, vilken gäller lika väl när bolagets rörelse

går med förlust som när den lämnar vinst. Främst ligger emellertid

orsaken i de förut berörda stadgandena angående villkoren för bolagets

bortfraktning av malm på Riksgränsbanan. Dessa stadganden

innebära nämligen, som redan omnämnts, förpliktelser för bolaget att

gälda dels viss fast fraktavgift för varje bortfraktad ton malm och dels

därutöver vad som erfordras för att täcka statens järnvägars samtliga

omkostnader för järnvägen ifråga, däri inräknat avsättning till förnyelsefond

för densamma jämte ränta efter lägst 5 procent å hela det i

järnvägen nedlagda kapitalet. Detta medför, att, så länge en viss, ganska

hög genomsnittsnivå i avseende på fraktkvantiteterna icke uppnås, bolagets

samlade fraktkostnader bliva tämligen konstanta oavsett den malmkvantitet,

som under de särskilda åren utfraktats. Till följd härav bli

fraktkostnaderna per ton malm vid en betydande skeppning visserligen

låga men stiga i motsvarande grad, då skeppningskvantiteten nedgår. Under

de senaste åren kan fraktkostnaden per ton malm således beräknas hava

uppgått till mer än tre gånger det belopp, vartill den uppgick, då krisens

verkningar först började att göra sig kännbara. Bolagets bokslut hava

också visat en förlust per den 30 september 1932 av i runt tal 19 miljoner

kronor och per den 30 september 1933 av i runt tal 21 miljoner kronor, i

vilka förluster royalty till staten och beräknat frakttillägg till statens

järnvägar på grund av nyssnämnda fraktgaranti ingått med omkring 12.5

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 9

miljoner kronor för det förra och med omkring 14.2 miljoner kronor för det

senare året.

Från Luossavaarabolagets sida har nu framhållits bland annat följande..

Med oförändrade bestämmelser i fråga örn royalty och fraktgaranti kunde

det beräknas, att den för innevarande räkenskapsår nytillkommande

skulden för royalty och fraktgaranti skulle komma att uppgå till omkringsamma

belopp som för det närmast tilländalupna räkenskapsåret och att

årsförlusten på grund av denna nya skuld och ett alltjämt oundvikligt

underskott på själva gruvdriften jämte i 1927 års malmavtal fixerade

avskrivningar åter skulle komma att bliva av synnerligen betungande

dimensioner. Därigenom bomme den redan till cirka 6.3 miljoner kronor

uppgående bristen i Luossavaarabolagets aktiekapital att ökas till ett

belopp mellan 20 och 30 miljoner kronor, och under följande räkenskapsår

kunde, såvida malmkonjunkturen icke undergått en genomgripandeförbättring,

förväntas uppstå ytterligare förlust och därmed ånyo ökad

brist i aktiekapitalet. Det vore påtagligt, att ett dylikt förbrukande av

bolagets aktiekapital vore ur olika synpunkter särdeles betänkligt. Beaktas

borde vidare, att så länge Luossavaarabolaget hade svävande över

sig skyldigheten att i början av år 1937 kontant betala hela sin skuld till

statens järnvägar för då upplupna frakttillägg, detta föranledde bolaget

att hålla nere malmbrytningen för att genom realisation av malmlager

förskaffa sig så mycket likvida medel som möjligt, under det att, om sagda

ovillkorliga betalningsskyldighet avlyftes eller omlades, bolaget lättare

vore i stånd att upprätthålla brytningen i nivå med skeppningen,.

varigenom lättnad i den mycket svåra arbetslöshetssituationen i gruvsamhällena

skulle kunna åstadkommas.

Enligt min mening tala övervägande skäl för att åt Luossavaarabolaget

herodes sådan lättnad i dess ekonomiska ställning, att malmbrytningen

icke behöver av hänsyn till densamma hållas nere långt under den omfattning,

som eljest vore att anse såsom lämplig, och att ett fortsatt tärande

på bolagets aktiekapital i möjligaste mån undvikes. För sådant

ändamål har det synts mig riktigast att i första hand överväga, huruvida

icke bolagets ställning borde förstärkas genom ytterligare kapitaltillskott

från de båda delägarnes sida. Då emellertid Grängesbergsbolaget,

som redan iklätt sig borgensansvar för den huvudsakliga delen

av Luossavaarabolagets skulder samt även för egen del upplånat betydande

kapital, ansett sig icke kunna för ändamålet ikläda sig ytterligare

ekonomiska åtaganden, har frågans lösning måst sökas efter en annan linje.

Härvid har jag icke ansett mig kunna tillmötesgå ett av stamaktieägarnes

styrelserepresentanter framfört önskemål örn jämkningar i det ömsesidiga

rättsförhållandet mellan staten och Grängesbergsbolaget såsom

delägare i Luossavaarabolaget, utan förmenat, att staten borde begränsa

sig till allenast sådana jämkningar, som, utan något eftergivande gent
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

•emot Grängesbergsbolaget av statens rätt såsom delägare i Luossavaarabolaget,

beredde sistnämnda bolag erforderlig lättnad under de närmaste

åren. I enlighet härmed har upprättats ett avtalsförslag, vilket i korthet

bygger på följande principer.

Dess giltighet begränsas, i vad angår Luossavaarabolaget medgivna

lättnader av olika slag, för tiden till 1936 års utgång. Bolaget befrias såa

äl från att påföras frakttillägg på grund av förut omförmälda fraktgaranti

ävensom ränta för tiden 1 oktober 1933—31 december 1936 som från

skyldigheten att vid 1936 års utgång kontant gälda på tiden 1 januari

1932—30 september 1933 belöpande frakttillägg och ränta enligt samma

garanti, men skall i vederlag härför vidkännas en särskild förhöjning av

för bolaget gällande ordinarie fraktsatser med lägst 3 kronor för varje

ton malm, varmed den för varje särskilt år utfraktade malmkvantiteten

överstiger 3 miljoner ton. Denna fraktförhöjning skall fortsätta att tilllämpas,

intill dess statens järnvägar erhållit såväl fullt vederlag för

li aktgal antiens avlyftande för tiden 1 oktober 1933—31 december 1936 som

även full likvid för hela det på tiden 1 januari 1932—30 september 1933 belöpande

frakttillägget, allt jämte ränta efter 5 procent. Likaledes befrias

Luossavaarabolaget fran att under år, då bolagets verksamhet utvisar

förlust eller förlust kvarstår oreglerad, betala royalty för den malmkvantitet,

som understiger 3 miljoner ton. I vederlag härför erhåller staten

rätt att i första hand lyfta motsvarande belopp såsom utdelning, så snart

Luossavaarabolagets verksamhet ånyo lämnar utdelningsbar vinst; först

därefter skall fördelning av vinsten i enlighet med bestämmelserna i § 5

av 1927 års malmavtal äga rum. Förslaget innebär, att stamaktieägarne

icke äga från Luossavaarabolaget uppbära någon utdelning, innan statens

järnvägar och statsverket i nu angiven ordning erhållit full gottgörelse.

Staten skulle alltså icke komma att eftergiva något av sin ställning såsom

delägare i Luossavaarabolaget gentemot Grängesbergsbolaget, varemot

staten i viss mån ställer sig i efterhand gentemot Luossavaaraboiagets

utomstående fordringsägare. Med hänsyn till dels arten av Luossavaarabolagets

skulder, vilka till väsentlig del utgöras av obligationslån i

olika allmänna kassor och hos allmänheten, och dels statens ställning såsom

delägare i bolaget synes häremot intet vara att erinra. Genom avtalet

skulle vinnas, att Luossavaarabolagets aktiekapital i huvudsak skyddas

samt att bolaget, som befrias från skyldigheten att till den 1 januari

1937 hava anskaffat kapital till frakttilläggens betalande, kan hålla brytningen

i gång i en omfattning, som huvudsakligen svarar mot skeppningen,

vilket under nuvarande arbetslöshetssituation är av betydande allmänt

intresse. Slutligen vill jag även erinra därom, att, då enligt 1927 års

statsavtal statens järnvägar för närvarande icke äga låta annan frakta

för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare

avgifter än dem, som medgivas Luossavaarabolaget, den nuvarande

fraktgarantien i stort sett har uteslutit för Tuolluvaara Gruvaktiebolag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

11

och Bergverksaktiebolaget Freja att under nuvarande förhållanden bryta

och bortfrakta malm. Genom en omläggning i av mig antydd riktning

skulle ånyo öppnas möjlighet för malmbrytning vid dessa gruvfält.

Över avtalsförslaget hava utlåtanden infordrats från statskontoret,

kommerskollegium och järnvägsstyrelsen, varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret

beretts tillfälle inkomma med yttrande. De inkomna yttrandena

torde få såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet (bil. 1—IV).

I avgivet remissvar har statskontoret uttalat, att, enär det föreliggande

avtalsförslaget vore väl avvägt till vinnande av det syfte, som därmed

avsåges, och då detsamma icke eftergåve statens rätt och intressen, men

samtidigt beredde Luossavaarabolaget, däri staten vore hälftendelägare,

en under nu rådande förhållanden behövlig lättnad, tillstyrkte ämbetsverket,

att förslaget hänskötes till riksdagen för godkännande.

Kommerskollegium har framhållit bland annat följande. Det torde

vara uppenbart, att, såvida icke en avsevärd förbättring av malmmarknaden

inträffade under de närmaste åren, Luossavaarabolagets ställning

med nu gällande kontraktsbestämmelser snart nog kunde bliva ohållbar

och att såsom följd därav en katastrof kunde komma att drabba de

tidigare blomstrande samhällena vid gruvfälten. Kollegium ansåge en

åtgärd till lättnad för Luossavaarabolaget i den föreliggande situationen

välbehövlig och att den därför valda vägen vore lyckligt funnen, enär

ersättning enligt tidigare avtal tillfölle staten i all den utsträckning, som

bolagets likvida medel tilläte. Huruvida den lättnad, som genom ett dylikt

avtal skulle beredas Luossavaarabolaget, bomme att visa sig tillräcklig,

bleve ju beroende på utvecklingen av malmförsäljningen under de

tre år, under vilka avtalet vore avsett att gälla. Kollegium tillstyrkte

därför avslutandet av avtal i enlighet med det remitterade förslaget, dock

med visst förtydligande för tillgodoseendet av de mindre trafikanternas

intressen, till vilken fråga jag senare skall återkomma.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att, ehuru malmavtalen på lång sikt

berett Luossavarabolaget mycket stora fördelar i form av låga fraktkostnader,

så kunde det å andra sidan icke förnekas, att på grund av rörelsens

starka beroende av konjunkturerna fördelningen av dessa kostnader

på olika år kunde bliva ogynnsam på grund av bestämmelserna örn viss

fraktgaranti. Emellertid syntes det styrelsen, att det kunde fordras av de

båda hälftendelägarne i Luossavaarabolaget att till lika delar tillskjuta

de medel, som erfordrades för att bolaget skulle kunna fullgöra detsamma

åvilande förpliktelser gentemot statens järnvägar. Linder förutsättning

emellertid att ett inkrävande på förfallodagen av statens järnvägars

fordran för garantitillägg under innevarande femårsperiod icke kunde

anses förenlig med statens samlade intressen, ville styrelsen dock nu icke

motsätta sig, att uppgörelse träffades enligt det nu föreliggande avtalsförslaget,

i vad anginge detsammas reella innebörd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

I fråga om formuleringen av § 1 i avtalsförslaget Ilar styrelsen framhållit,

att tilläggsavgiften av 3 kronor per ton för transportkvantiteter

per år över 3 miljoner ton icke borde rubriceras såsom fraktförhöjning;

beteckningen amorteringsavgift vore enligt styrelsens uppfattning den

riktiga. Från denna utgångspunkt Ilar styrelsen framlagt förslag till omformulering

av § 1.

Vidare har järnvägsstyrelsen påyrkat uppläggandet i riksräkenskaperna

av ett särskilt regleringskonto eller en särskild fond, varifrån skulle

finansieras ifrågavarande försträckning till Luossavaarabolaget.

Även fullmäktige i riksgäldskontoret hava lämnat förslaget utan erinran.

De i ärendet avgivna yttrandena giva mig icke anledning att i själva

principfrågan uttala mig utöver vad i det föregående skett. Däremot har

jag ansett vissa smärre jämkningar av formell natur i det remitterade

förslaget erforderliga. I anledning av vad järnvägsstyrelsen påyrkat vill

jag framhålla, att frågan örn den ekonomiska regleringen mellan statsverket

och statens järnvägar i händelse nu föreliggande avtalsförslag

skulle vinna vederbörligt godkännande, torde böra upptagas till behandling

först i samband med statsverkspropositionen till nästa års riksdag.

Jag tillåter mig härefter övergå till en kortfattad redogörelse för förslagets

detaljer.

§ 1.

Bestämmelserna rörande anstånd med erläggande av redan per den 30

september 1933 upplupet frakttillägg och utbyte av fraktgarantien för

tiden därefter mot förut angiven fraktförhöjning återfinnas i första paragrafen.

Paragrafen innebär, att jämväl den ränta å det nyssnämnda»

upplupna frakttillägget, som belöper å tiden efter den 30 september 1933,

i likhet med fraktgarantien efter samma dag utbytes mot fraktförhöjning.

Skulle bolagets verksamhet under något år trots fraktförhöjningen komma

att visa överskott och brist i aktiekapitalet icke föreligger, skall fraktavgiften

ytterligare höjas i sådan utsträckning, att därigenom tages i anspråk

hela det ifrågavarande överskottet, varför det är att hoppas, att

statens järnvägar inom en jämförelsevis snar framtid skola hava erhållit

fullt vederlag.

Fraktförhöjningarna skola, såsom redan tidigare omnämnts, utgå ända

till dess att statens järnvägar därigenom erhållit full gottgörelse för hela

den åt bolaget genom de föreslagna förändringarna i avseende å debitering

och likvidering beredda lättnaden. Därefter skola fraktförhöjningarna

bortfalla.

I senare delen av paragrafens andra stycke har införts en bestämmelse

av innebörd, att överskott, som motsvaras av under året verkställd minskning

av det i balansräkningen per den 30 september 1933 avsatta beloppet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 210.

för framtida reglering av frakttillägg till statens järnvägar, ej skall föranleda

fraktförhöjning. Motivet härtill är, att i dylikt fall har en mot

överskottet svarande avbetalning å fraktskulden redan ägt rum under

bokslutsåret. Givet är att, sedan överskottets storlek vid bokslutsårets utgång

siffermässigt fastslagits, detsamma ej bör medföra skyldighet för

bolaget att en gång till göra en lika stor avbetalning. Men till undvikande

av tvetydighet har detta förhållande ansetts böra uttryckligen omnämnas.

Vad i övrigt angår formuleringen av § 1, har jag icke funnit tillräcklig

anledning föreligga att omredigera paragrafen i överensstämmelse med

järnvägsstyrelsens förslag.

Uti sitt nyss berörda yttrande har kommerskollegium erinrat därom,

att järnvägsstyrelsen i utlåtande den 19 augusti 1933 över framställningar

från Bergverksaktiebolaget Freja och Tuolluvaara gruvaktiebolag

angående malmfrakter uttalat sig för sådan ändring av bestämmelserna,

att summan av grundfrakt och frakttillägg skulle utgå med högst det

belopp, som motsvarade frakt enligt ordinarie taxa, samt att en dylik

maximering förordats även av kommerskollegium uti ett dess underdåniga

utlåtande den 29 mars 1934. I anslutning härtill har kollegiet uttalat

följande. Vid tillämpning av det nu föreslagna avtalet skulle denna

synpunkt kunna anses tillgodosedd så länge bestämmelserna i första

punkten av andra stycket i § 1 vore tillämpliga, varemot i det fall, som

omnämnes i andra punkten av samma stycke, eller att fraktförhöjningen

skulle utöver den i första punkten avsedda höjningen utgå med hela det

överskott, som kunde finnas disponibelt, fraktkostnaden för de mindre bolagen

kunde under åberopande av § 15 i 1927 års malmavtal komma att

beräknas till för dem orimligt belopp.

I anledning härav har Luossavaarabolagets verkställande direktör meddelat

mig, att de bolag han företrädde icke komme att motsätta sig att

för de år, under vilka Luossavaarabolaget beretts den nu ifrågasatta lättnaden,

maximeringen av malmfrakterna för Freja- och Tuolluvaarabolagen

finge ske i enlighet med vad järnvägsstyrelsen påyrkat.

§§ 2 och 3.

Vad angår royalty, skall bolaget enligt § 2 i förslaget vara befriat

från att för tiden 1 oktober 1933—30 september 1936 vidkännas royalty å

malmkvantiteter under 3 miljoner ton, såvida icke bolagets verksamhet,

sedan i § 1 föreskrivna fraktförhöjning utgått, skulle komma att visa

överskott och brist i aktiekapitalet ej föreligger, i vilket fall skyldighet

att vidkännas royalty för dylik malmkvantitet skall inträda, dock högst

till belopp, som motsvaras av överskottet. I den mån vinstutdelning från

Luossavaarabolaget ånyo kan komma att äga rum, skall staten emellertid

enligt § 3 i förslaget äga förhandsrätt till dylik utdelning till lika

stort belopp som det royaltybelopp, från vilket bolaget sålunda blivit befriat.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den omständig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

heten, att staten på nu angivet sätt under vissa förlustår avstår från viss

del av sin royalty för att därigenom bereda bolaget en lättnad, givetvis

icke i någon mån ändrar royaltyns allmänna karaktär av en till staten

från bolaget såsom en dess omkostnad utgående avgäld. I andra stycket

av § 3 förekommande stadganden hava samma grund som den nyss avhandlade

bestämmelsen i senare delen av andra stycket i förslagets § 1.

Vinsten ifråga motsvaras ej av likvida medel och bör därför utan varje

inskränkning genom i övrigt givna föreskrifter angående fondering av

medel få innehållas på vinst- och förlustkontot för att sedermera kunna

utdelas, örn och när härför erforderliga likvida medel kunna bliva tillgängliga.

Ej heller bör förefintligheten av dylik vinst föranleda likvidering av

äldre royaltyskuld jämlikt § 2 i 1932 års malmavtal.

I tredje stycket av § 3 fastslås uttryckligen, att Grängesbergsbolaget

icke skall äga lyfta någon som helst utdelning från Luossavaarabolaget,

förrän staten och statens järnvägar på förut angivet sätt erhållit full

täckning i avseende å såväl royalty som frakttillägg jämte ränta. Därmed

är också på ett otvetydigt sätt fastslaget, att de Luossavaarabolaget

medgivna lättnaderna icke innebära några eftergifter till Grängesbergsbolaget.

§ 4.

I § 4 av förslaget förekommer bestämmelse därom, att, såvida ej minst

två av de av staten utsedde ledamöterna i Luossavaarabolagets styrelse

för visst år annat medgiva, Luossavaarabolaget skall vara skyldigt att,

med reservation för strejk, lockout eller omständigheter av vad slag det

vara må utanför bolagets kontroll, under räkenskapsåren 1934/1935 och

1935/1936 bryta ungefär lika mycket malm, som bolaget under samma år

utskeppar från egna gruvor. För slutet av innevarande räkenskapsår är

det avsett att under hand träffa en, med vederbörlig hänsyn tagen till

föreliggande speciella förhållanden, motsvarande överenskommelse. I

anslutning härtill vill jag erinra därom, att enligt § 24 i 1927 års avtal

Luossavaarabolaget åtagit sig att, därest Kungl. Majit ej annat medgåve,

uppehålla brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning,

att deli därstädes varje år brutna malmen skulle utgöra minst en fjärdedel

av den under samma år i Kiruna brutna malmen, dock att Luossavaarabolaget

på grund av detta stadgande i varje fall icke är skyldigt att inom

Gellivare malmfält bryta mer än 1 miljon ton malm örn året. Givet är,

att, då enligt § 4 i nu förevarande avtalsförslag brytningen skall ställas

i närmare relation till skeppningen, anledning kan uppkomma för Kungl.

Majit att begagna nyssnämnda dispensrätt, enär det vore meningslöst, örn

Luossavaarabolaget skulle nödgas bryta mera Gellivaremalm än som av

samma slags malm utskeppas, under det att förhållandet samtidigt skulle

vara det omvända i avseende å Kirunamalmen.

Skulle bolaget komma att sakna likvida medel för fullgörandet av det

ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande synnerligen värdefulla

åtagandet enligt förevarande paragraf, lärer en av bolaget gjord fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 270. 15

stauning om en för ändamålet erforderlig kredit hos statsverket kunna

påräkna välvilligt beaktande från statsmakternas sida.

§5.

I § 5 av förslaget fastslås, att de nya bestämmelserna icke skola utöva

någon som helst inverkan på uppskattningen av det belopp, som staten

vid eventuell inlösen av Grängesbergsbolagets aktier i Luossavaarabolaget

skulle hava att erlägga till Grängesbergsbolaget, utan att denna

uppskattning skall ske helt och hållet med tillämpning av stadgandena i

1927 och 1932 års malmavtal. Dock skall det enligt omhandlade paragraf

åligga Grängesbergsbolaget — ehuru detta bolag enligt 1927 och 1932

års malmavtal icke häftar i borgen för Luossavaarabolagets fraktförpliktelser

gentemot statens järnvägar — att, därest vid eventuell inlösen,

den 30 september 1947 eller senare Luossavaarabolagets skuld för frakttillägg

för tiden 1 januari 1932—30 september 1933 ännu till någon del

skulle kvarstå ogulden, vidkännas avdrag från vad staten på grund av

inlösningen bar att erlägga till Grängesbergsbolaget med hälften av det

i bolagets bokslut per den 30 september 1933 för framtida reglering av

denna fraktskuld avsatta beloppet 19,873,868 kronor 43 öre eller det mindre

belopp, som svarar mot hälften av den oguldna skulden.

Såsom av det förestående framgår bar avtalsförslaget begränsats att

avse royalty för tiden intill den 1 oktober 1936 och frakttillägg för tiden

intill utgången av samma år. Orsaken härtill bar varit den, att det icke

ansetts lämpligt att träffa bestämmelser örn lättnader för Luossavaarabolaget

för en mera avlägsen tid, under vilken dylika lättnader på grund av

förändrade förhållanden tilläventyrs icke skulle vara påkallade eller eljest,

motiverade.

1927 och 1932 års malmavtal torde få såsom bilagor fogas vid detta

protokoll (bil. V och VI).

Föredragande departementschefen uppläser härefter det i enlighet med

vad han sålunda anfört upprättade förslaget till avtal samt hemställer,,

att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med

Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa avtal i

enlighet med nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Bilaga I.

Statskontorets yttrande.

Det remitterade avtalsförslaget har föranletts av de svårigheter, med

-vilka LKAB under rådande ekonomiska kris har att kämpa, och avser att,

till skyddande av bolagets kapital, för de närmaste åren framåt i viss utsträckning

befria bolaget från att debiteras för royalty och frakttillägg till

staten enligt föreskrifterna i 1927 och 1932 års malmavtal. Genom bestämmelser

i avtalsförslaget har emellertid sörjts för att, allteftersom konjunkturen

förbättras, staten av bolaget återbekommer vad staten enligt de sålunda

gjorda eftergifterna gått miste örn i royalty och frakttillägg. Det

är alltså icke fråga örn annat än temporära lättnader från statens sida,

och någon rubbning avses ej i de båda delägarnas — statens och TGO:s —

inbördes rättsställning. I detta hänseende må särskilt erinras örn stadgandet

i § 3 tredje stycket av avtalsförslaget, enligt vilket TGO icke äger lyfta

någon utdelning i LKAB, innan staten bekommit full täckning för såväl

enligt avtalet uteblivna frakttillägg jämte ränta som ock det royaltybelopp,

från vars erläggande LKAB jämlikt avtalet skulle erhålla befrielse.

Att märka är vidare, att enligt § 5 i avtalsförslaget de nya bestämmelserna

icke skola utöva någon som helst inverkan på uppskattningen av den lösesumma,

som staten jämlikt gällande avtal har att erlägga i händelse av

inlösen av stamaktierna i LKAB.

Då, såvitt statskontoret kunnat finna, det föreliggande avtalsförslaget

är väl avvägt till vinnande av det syfte, som därmed avses, och då detsamma

icke eftergiver statens rätt och intressen, men samtidigt bereder

LKAB, däri staten är hälftendelägare, en under nu rådande förhållanden

behövlig lättnad, tillstyrker ämbetsverket, att förslaget hänskjutes till

riksdagen för godkännande.

Stockholm den 26 april 1934.

C. FE. NISSEN.

John Gibson.

/

/

/

E. Hegner.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

17

Bilaga II.

Kommerskollegii yttrande.

Stockholm den 27 april 1934.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Genom remiss den 23 innevarande april har Herr Statsrådet anmodat

Kungl. Kommerskollegium att skyndsamt inkomma med utlåtande över

ett remissen hilagt förslag till avtal mellan å ena sidan Svenska staten och

å andra sidan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund (TGO) avseende vissa modifikationer

av bestämmelserna i 1927 och 1932 års malmavtal.

1 den till avtalsförslaget fogade promemorian omnämnes, att på grund

av minskning i malmexporten LKAB:s verksamhet blivit i hög grad förlustbringande.

Sålunda utvisade bolagets bokslut en förlust per den 30

september 1932 av i runt tal 19 miljoner kronor och per den 30 september

1933 av i runt tal 21 miljoner kronor, i vilka förluster royalty till staten

och beräknat frakttillägg till statens järnvägar på grund av fraktgarantien

ingått med cirka 12.5 miljoner kronor för det första året och med

cirka 14.2 miljoner kronor för det senare.

Det torde vara uppenbart, att, försåvitt icke en avsevärd förbättring av

malmmarknaden inträder under de närmaste åren, bolagets ställning med

nu gällande kontraktsbestämmelser snart nog kunde bliva ohållbar och

som en följd därav en katastrof kunde komma att drabba de tidigare

blomstrande samhällena vid malmfälten. Avtalsförslaget avser, enligt

promemorian, att utan rubbning av statens och TGO:s inbördes rättigheter

bereda lättnad för LKAB i den föreliggande situationen.

Kollegium finner en dylik åtgärd välbehövlig och den därför valda vägen

lyckligt funnen, då ersättning enligt tidigare avtal tillföres staten i

all den utsträckning, som bolagets likvida medel tillåta. Huruvida den

lättnad, som genom ett dylikt avtal skulle beredas LKAB, kommer att

visa sig tillräcklig, blir ju beroende på utvecklingen av malmförsäljningen

under de tre år, för vilka avtalet är avsett att gälla. För de tvenne ovannämnda

bokföringsåren uppgick förlusten utöver staten tillkommande

royalty och frakttillägg till 6 å 7 miljoner kronor per år, varför en stegring

av avsättningen utöver nämnda års torde erfordras för att bolaget skall

kunna bedriva sin verksamhet utan förlust även med tillämpande av de

nu föreslagna avtalsbestämmelserna. Utvecklingen under senaste tiden

tyder emellertid på att en sådan stegring bör kunna påräknas.

Mot de föreslagna avtalsbestämmelserna har Kollegium icke något att

erinra, men Kollegium får framhålla betydelsen av att det i samband med

slutande av detta tilläggsavtal träffas sådana anstalter, att verksamheten

vid de smärre gruvorna, nämligen de vid Tuolluvaara och Koskullskulle,

kan hållas i gång, respektive återupptagas.

Enligt § 15 i 1927 års malmavtal har staten förbundit sig att icke. innan

staten må hava begagnat sig av sin rätt enligt avtalet att inlösa TGO tillhöriga

stamaktier i LKAB, låta annan frakta för export avsedd järnmalm

å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem,

som medgivits LKAB.

Bihang till riksdagens protokoll ISSA. 1 sami. Nr 270.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Martts proposition nr 270.

I samband med avtal örn fraktnedsättning hava Tuolluvaara gruvaktiebolag

och Bergverksaktiebolaget Freja måst förbinda sig att, därest skyldighet

att erlägga frakttillägg skulle komma att åvila LKAB, jämväl erlägga

frakttillägg i sådan omfattning att bolagens frakter komme att bliva

lika.

I samband med minskningen i LKAB:s malmavsändning inträdde skyldighet

att gälda frakttillägg för såväl detta bolag som de båda övriga. I

anledning av den härigenom uppkommande höga transportkostnaden inställdes

gruvarbetet vid Koskullskulle den 81 maj 1932 under det att vid

Tuolluvaara gruvbrytningen visserligen hittills fortsatts, men^ exportmalmen

har — med undantag av en mindre kvantitet — lagts på upplag

vid Kiruna och malmbrytningen måste snart nog helt inställas, dä tillgängliga

upplagsplatser utnyttjats till det yttersta. Tuolluvaara gruvaktiebolag

har numera hos Kungl. Maj :t gjort framställning örn ett räntefritt

lån å 200,000 kronor för att med stöd därav kunna sysselsätta en del

av sin tidigare arbetarstam med tillredningsarbeten i gruvan, vilka för

detta ändamål skulle komma att utföras tidigare än brytningsplanen

eljest påkallade.

Detta förhållande, att fraktsatserna icke kunna fastställas på förhand

utan bliva beroende av det större företagets dispositioner samt kunna befaras

stiga till sådan höjd, att malmbrytningens ekonomiska bedrivande

omöjliggöres, måste betecknas som otillfredsställande.

Järnvägsstyrelsen har även i underdånigt utlåtande den 19 augusti 1933

över framställningar från Bergverksaktiebolaget Freja och Tuolluvaara

gruvaktiebolag angående malmfrakter uttalat sig för sådan ändring av bestämmelserna,

att summan av grundfrakt och frakttillägg skulle utgå med

högst det belopp, som motsvarade frakt enligt ordinarie taxa. En dylik

maximering har även förordats av Kollegium i dess underdåniga utlåtande

(till Socialdepartementet) den 29 mars 1934 över en framställning av

Tuolluvaara gruvaktiebolag rörande bolagets malmfrakter m. m.

Vid en tillämpning av det nu föreslagna avtalet skulle denna synpunkt

kunna anses tillgodosedd så länge bestämmelserna i första punkten av

andra stycket i § 1 vore tillämpliga, varemot i det fall, som omnämnes i

andra punkten av samma stycke, eller att fraktförhöjningen skulle utöver

den i första punkten avsedda höjningen utgå med hela det överskott, som

kan finnas disponibelt, fraktkostnaden för de mindre bolagen kunde under

åberopande av § 15 i 1927 års malmavtal komma att beräknas till för dem

orimligt belopp.

I samband med avslutande av avtal enligt nu föreliggande förslag synes

en möjlighet förefinnas att vidtaga en ändring i nämnda avseende så

att bestämmelserna i nyssnämnda § 15 icke lägga hinder i vägen för Järnvägsstyrelsen

att allt framgent låta andra trafikanter än LKAB frakta

malm enligt ordinarie taxa. Kollegium skulle helst se att den ovannämnda

extra fraktförhöjningen, som blir beroende på förefintligheten av disponibelt

överskott, icke komme i betraktande vid fraktjämförelse enligt § 15.

Kollegium får tillstyrka avslutande av avtal enligt det remitterade förslaget

med i det föregående omnämnt tillägg för tillgodoseende av de

mindre trafikanternas intressen.

Iv. A. FBYXELL.

Karl Sidenvall.

C. G. Hindbeck.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

19

Bilaga. lil.

Järnvägsstyrelsens yttrande.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Genom remiss den 27 april 1934 ilar järnvägsstyrelsen anmodats avgiva

utlåtande över ett förebragt förslag till avtal mellan å ena sidan svenska

staten och å andra sidan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag samt

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, nedan benämnda LKAB

respektive TGO, varigenom skulle införas vissa ändringar i nu gällande,

den 29 juni 1927 och den 12 maj 1932 mellan staten och LKAB med flera

bolag träffade avtal rörande de norrbottniska malmfälten, här benämnda

1927, respektive 1932 års malmavtal. Till åtlydnad härav får styrelsen anföra

följande.

Vid den sålunda anbefallda granskningen skall styrelsen först taga ställning

till de förändringar, som föreslagits skola inträda i förhållandet mellan

staten betraktad såsom enhet å ena sidan och bolagen å den andra,

alltså själva föremålet för överenskommelsen — främst i den mån denna

berör statens järnvägar — och därefter övergå till spörsmålet, vilka modifikationer

sagda förändringar, örn de bliva genomförda, kunna anses

motivera beträffande affärsföretaget statens järnvägars ekonomiska avgränsning

gentemot övrig statlig affärsverksamhet samt statsverket i

egentlig mening, vilket senare ju är en intern statlig angelägenhet.

Innebörden av det remitterade avtalsförslaget, i vad detsamma berör

statens järnvägars förvaltningsområde, kan i korthet sägas vara, att staten

skall medgiva, att vad angår fraktkostnadstilläggen för gäldandet av

den LKAB avtalsenligt åvilande avkastningsgarantien beträffande malmbanekapitalet

och bandriften, det för åren 1932—1936 — för övrigt mot

järnvägsstyrelsens avstyrkande — LKAB genom 1932 års malmavtal tillförsäkrade

periodiska betalningsanståndet utsträckes över en obestämd

framtid.

Då garantitillägget ifråga icke utgör någon vinst å den statliga järnvägsrörelsen

utan blott en komplementär täckning av statens genom riksgäldskontoret

och statens järnvägar redan havda kostnader för malmbanans

kapital och banans drift, kan styrelsen icke undgå att finna en sådan

anordning från statens järnvägars synpunkt ofördelaktig.

Såsom styrelsen vid upprepade tillfällen haft anledning framhålla, medför

redan den genom 1927 års avtal införda 5-åriga avräkningsperioden, att

statens järnvägars mellanhavanden med LKAB hållas svävande under

väsentligt längre tid, än som kunde anses nödvändigt för att det vid avtalets

träffande uppgivna syftemålet med densamma — nämligen att utjämna

verkningarna av relativt kortvariga variationer ifråga örn utvinningen

vid malmproduktionen — skall kunna fyllas.

Emellertid förutsattes därvid fortfarande, att LKAB skulle successivt

lämna täckning för statens havda kostnader, i den mån desamma icke balanserades

av banans reguljära inkomster, och statens järnvägar följakt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

ligen sättas i stånd att fullgöra statsmakternas anspråk på avkastning å

statsbanekapitalet, i den mån detsamma hänför sig till malmbanan.

En första rubbning av detta förhållande vållade 1932 års malmavtal, icke

i och för sig men på grund av att statsmakterna från och med år 1933 icke

längre följde de år 1932 hysta och tillkännagivna intentionerna ifråga örn

finansieringen av den på grund av avtalet ifråga åt LKAB lämnade försträckningen.

— Såsom styrelsen upprepade gånger och senast i sin skrivelse

den 4 december 1933 angående beräkningsbara inkomsten av statens

järnvägar för budgetåret 1934/1935 framhållit, leder den nuvarande finansieringsformen

till, enligt styrelsens uppfattning, onödiga och till sina

konjunkturverkningar skadliga svängningar ifråga örn det inlevererbara

överskottet av statens järnvägar och därmed även till ett allvarligt läderande

av skattebetalarnas aktuella intressen.

Ett antagande av det nu föreliggande avtalsförslaget innebär uppenbarligen

ett fortsättande på den år 1932 inslagna vägen, och de erinringar

styrelsen framförde rörande 1932 års avtalsförslag gälla följaktligen även

det förevarande, men avsikten är ju dock, att staten skall erhålla förräntning

och successiv amortering av sin fordran å LKAB, och borde det alltså

icke behöva möta något hinder i princip att med lånemedel finansiera den

utjämningsfond, som styrelsen nedan föreslår skola inrättas. Sker icke

sådan finansiering, vilken styrelsen fortfarande vill föreslå och begära,

måste ju styrelsen bli ställd inför nödvändigheten att — som styrelsen

ofta anfört, till men särskilt för de närmare årens i allt fall mycket tyngda

skattebudgeter — år efter år anmäla, dels att intet eller endast en mindre

del av det för perioden 1932—1936 resterande överskottet väntas kunna inlevereras,

dels att — då 1932 års avtal förutsättes allt fortfarande bliva i

gällande kraft — överskott av malmbanan för löpande år, tillräckligt för

kapitalets förräntning, icke är att påräkna.

Vid bedömande av förevarande fråga är att beakta, att de i § 13 av 1927

års malmavtal fixerade avgiftssatserna, vilka oförändrade övertagits från

1907 års avtal, numera icke stå i rimligt förhållande till den allmänna

fraktkostnadsnivån, sådan den betingas av driftkostnaderna, vare sig vid

malmbanan eller vid järnvägarna i allmänhet. I de viktigaste stationsförbindelserna.

Kiruna—Biksgränsen och Malmberget—Luleå, är nämligen

förhållandet mellan ordinarie och avtalsbestämd frakt följande.

Km

Ord.

LKAB

Nedsättning

frakt

frakt

%

Kiruna—Biksgränsen ............

............ 129

530

264

50

Malmberget—Luleå....................

............. 211

740

275

63

Då redan vid den ordinarie tarifferingen full hänsyn tagits till att järnmalm

är en tung, lågvärdig och låg tariff betingande massartikel, torde

enbart av förestående siffror klart framgå, att med de avtalsbundna frakterna

balans mellan inkomster och utgifter inkl. ränta överhuvud kan

vara möjlig endast vid de mycket stora transportmängder, för vilka bandelen

enligt trafikantens krav blivit utrustad. Verkställda beräkningar

visa också, att med nuvarande driftkostnadsförhållanden sådan jämvikt

uppnås först vid en årlig transportmängd av cirka 6.5 miljoner ton, en

kvantitet, beträffande vilken man nu föga vet, när den återigen kan uppnås.

Till jämförelse må nämnas, att med den år 1907 förutsatta genomsnittliga

transportmängden, 3.75 miljoner ton LKAB malm, före världskriget

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

21

— d. v. s. vid de helt andra och lägre driftkostnadsförhållanden, efter

vilka de ännu gällande avgiftssatserna för nu snart 30 år sedan avvägdes

— erhölls ett överskott å malmbanan, uppgående till 10 procent å

byggnadskostnaden.

Anförda siffror torde med all önskvärd tydlighet visa, dels att de avtalsenliga

transportkostnadstilläggen för avkastningsgarantiens fyllande

måste bliva en snart sagt permanent andel i LKAB:s fraktkostnader, dels

att även med ett relativt betydligt sådant tillägg dessa kostnader bliva

relativt mycket låga. Transportavtalet lär alltså få betraktas som i

själva verket särdeles fördelaktigt för LKAB. Det kan konstateras, att

för den tjugofemårsperiod 1908—1932, vilken 1907 års malmavtal gällde,

bolagets ställning i frakthänseende varit särdeles gynnsam. Mot en

summa inbetald minimifrakt av för hela perioden 284.2 mkr. (miljoner

kronor) står ett garantitillägg av 42.i mkr. eller 14.8 procent.

Anmärkas bör att i detta belopp ingår det för år 1932 debiterade men

ännu ej likviderade garantitillägget å 10.9 mkr., men däremot icke det av

staten vid avtalsrevisionen år 1927 efterskänkta omstridda kravet på garantitillägg

för åren 1917—1921, uppgående till i runt tal 20 mkr.

För den viktigaste förbindelsen Kiruna—Riksgränsen innebära de angivna

summorna, ett genomsnittligt tillägg av 39 öre, d. v. s. en totalfrakt

av 303 öre per ton. Häremot är att ställa de ordinarie fraktsatserna, vilka

uppgått till

och under vissa år med uppdriven kristidsprisnivå uppvisat väsentligt

högre tal upp till 1,300 öre.

För stationsförbindelsen Malmberget—Luleå hava förhållandena varit

för bolaget ännu gynnsammare, enär mot en genomsnittskostnad av 316

öre är att ställa ordinarie fraktsatser uppgående till

och såsom maximum för perioden 1,750 öre.

De likvider LKAB erlagt på grund av avkastningsgarantien ha följaktligen

spelat en obetydlig roll i jämförelse med de genom avtalsutfästelsen

örn samma garanti förvärvade fraktrabatterna. — Järnvägsstyrelsen har

ansett nödvändigt att här kraftigt betona detta förhållande, då ofta och

ej minst i publiciteten gjorts gällande, att transportavtalet vore oskäligt

och för LKAB särdeles betungande. I belysning av anförda siffror torde

grundlösheten av detta påstående tydligt framstå; det må även erinras,

att under perioden väldiga utdelningar till aktieägarna kunnat äga rum,

möjliggjorda till stor del tack vare det för bolaget gynnsamma transportavtalet.

Örn alltså malmavtalen på lång sikt berett LKAB mycket stora fördelar

i form av låga fraktkostnader, så kan det å andra sidan icke förnekas, att

på grund av rörelsens starka beroende av konjunkturerna fördelningen av

dessa kostnader på olika år kan bliva ogynnsam. Då emellertid denna

konjunkturkänslighet varit från början välbekant, borde en successiv täckning

av riskerna genom bildande av tillräckliga fonder varit självfallen,

allra helst som för berörda period som helhet inkomstgivningen inom bolaget

varit mycket god.

Såsom redan framhållits, hava de nominella fraktsatserna sedan år 1907

vid periodens början

» » slut

330 öre

530 »

vid periodens början

» » slut

460 öre

740 »

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Martts proposition nr 270.

hållits oförändrade och LKAB alltså — frånsett garantitillägget — ensam

bland alla järnvägstrafikanter hållits oberoende av den under krigs- och

efterkrigstiden inträdda stora ökningen i järnvägarnas självkostnader.

Härmed fick tydligen garantitillägget en helt annan och vidsträcktare

uppgift än från början varit avsedd, vilken uppgift gjorts permanent genom

den bindning av fraktsatserna vid en efter dåvarande förhållanden

orimligt låg nivå, vilken mot järnvägsstyrelsens enträgna avstyrkande

medgavs vid avtalsrevisionen år 1927. Till detta förhållande måste, vill

det synas järnvägsstyrelsen, hänsyn tagas, då det gäller att avgöra, huruvida

ytterligare betalningsanstånd skall lämnas. Det är tydligen en väsentlig

skillnad mellan egentlig tillaggsfrakt, d. v. s. det avgiftsbelopp,

som eventuellt kan komma att ligga över vad som skulle hava utgått enligt

den ordinarie taxans fraktsatser, och en reducering av beräknad

fraktrabatt, beroende av att de vid fraktavtalets ingående förutsatta transportkvantiteterna

icke uppnåtts.

Primärt måste järnvägsstyrelsen alltså förorda, att under löpande avräkningsperiod

ingen ändring vidtages i nu gällande malmavtalsbestämmelser,

i vad desamma avse statens järnvägar. De äro likväl för statens

järnvägar ogynnsamma nog. Det vill synas styrelsen, som borde det rimligen

kunna fordras av bägge LKAB:s hälftendelägare att pro rata parte

tillskjuta de medel, som erfordras för att bolaget skall kunna fullgöra

detsamma påvilande förpliktelser gent emot statens järnvägar, vilka för

dem uträtta ett med malmproduktionen lika intimt sammanhörande primärarbete,

som exempelvis det bolaget Ilar att betala för till sin direkt

anställda tjänstemanna- och arbetarepersonal.

Under förutsättning emellertid, att ett inkrävande på förfallodagen av

statens järnvägars fordran för garantitillägg under innevarande 5-årsperiod

icke anses förenligt med statens samlade intressen, vill styrelsen

nu icke motsätta sig, att uppgörelse träffas enligt det nu föreliggande

avtalsförslaget, vad angår detsammas reella innebörd. Däremot kan styrelsen

icke lämna utan erinran den föreslagna formuleringen av bestämmelserna

i § 1 av det nya avtalet. Först och främst vill styrelsen framhålla,

att den stipulerade tilläggsavgiften av tre kronor per ton för transportkvantiteter

per år över 3 miljoner ton icke kan få rubriceras som

fraktförhöjning, emedan densamma dels icke utgår annat än för trånsportmängder,

som ligga över en viss gräns och därvid lika för alla transportavstånd

— från järnvägsekonomisk synpunkt helt irrationella anordningar

— dels fr. o. m. år 1937 ligger utanför den löpande avräkningen

enligt § 14 i 1927 års malmavtal men däremot göres beroende av vissa förhållanden

under förfluten tid. Vad statens järnvägar erhålla är ju de facto

blott ränta och amortering å en — låt vara under ovanliga former lämnad

— försträckning. — Beteckningen amorteringsavgift måste enligt

styrelsens uppfattning i stället vara den riktiga och adekvata.

Styrelsen ser sig alltså nödsakad att avstyrka ett godtagande av det

remitterade avtalsförslaget med föreliggande formulering av § 1, vilken

befaras kunna giva anledning till komplikationer och missförstånd. I

stället vili styrelsen föreslå en avfattning av denna paragraf i anslutning

till bilagda utkast, vilket synes väsentligt bättre ansluta sig till vad som

faktiskt avses med avgiften ifråga.

En sålunda träffad anordning bör enligt styrelsens uppfattning såsom

komplement kräva, att i riksräkenskaperna upplägges ett regleringskonto

eller fond, förslagsvis benämnd »LKAB:s amorteringsavgifters fond».

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Å detta konto skulle föras det av 1932 års riksdag under rubrik »Täckande

av viss statens fordran» beviljade anslaget a 9,600,000 kronor ävensom

de anslag för samma ändamål, som kunna komma att anvisas av

innevarande och kommande riksdagar, i den mån de gälla fordringar för

åren 1932—1936.

De skäl för finansiering medelst riksstatsanslag av ifrågavarande, försträckning,

vilka järnvägsstyrelsen upprepade gånger och senast i sin

skrivelse den 4 december 1933 med förslag till .beräkning av behållen inkomst

för budgetåret 1934/1935 anfört, minska ju på intet sätt i vikt särskilt

för skattebudgeten därigenom, att staten avstår från sin ^ direkta

fordringsrätt i avhandlade avseende och omfattning. Fastmer mäste omständigheten,

att visshet nu vunnits rörande sättet för likvideringen, vara

ägnad att reducera tidigare hysta betänkligheter, rörandfe det av järnvägsstyrelsen

förordade sättet för försträckningens finansiering.

För att verkningarna av det nu föreslagna ordnandet av statens, järnvägars

mellanhavande med LKAB skola på lämpligt sätt komma till synes

i statens järnvägars balansräkning, synes denna böra utökas med följande

— varandra balanserade — poster. (Rubrikernas formulering har

valts med hänsyn tagen till av järnvägsstyrelsen föreslagna ändringar i

avtalets ordalydelse.)

å tillgångssidan:

LKAB:s amortering savgifter

med fördelning

a) till täckning av bolagets skuld för garantitillägg och räntor (1 januari

1932—30 september 1933),

b) till täckning av balanserat garantitillägg för tiden 1 oktober 1933

—31 december 1936, jämte räntor fr. o. m. 1 oktober 1933.

å skuldsidan:

LKAB:s amorteringsavgifters fond

med fördelning

a) bokföringsmässigt överskott reglerat genom anslag å riksstaten,

b) bokföringsmässigt överskott, icke reglerat.

I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit järnvägsfullmäktige

Johansson och Hjorth samt byråcheferna Lindblad och Ruist.

Stockholm den 27 april 1934.

AXEL GRANHOLM.

Erik Malmkvist.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Bilaga till järnvägsstyrelsens

yttrande.

Förslag till avtal.

Mellan. Svenska staten, Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan

kallat LKAB, och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, här

nedan kallat TGO, har träffats följande avtal:

§ 1.

Mom. 1. I avseende å påförandet och likvideringen av de frakttillägg,

d. v. s. transportkostnadstillägg för gäldande av den avkastningsgaranti

beträffande malmbanekapitalet och bandriften, som åvilar LKAB — här

nedan benämnda garantitillägg — jämte ränta därå, som LKAB jämlikt

§ 14 i 1927 års och § 2 i 1932 års malmavtal har att erlägga för åren 1932

—1936, skola i stället för i nämnda § 2 meddelade föreskrifter rörande

dessa förhållanden gälla här nedan intagna bestämmelser.

Mom. 2. Garantitillägget för tiden 1 januari 1932—30 september 1933

skall tillsvidare bliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld.

Mom. 3. Beträffande garantitillägg för tiden 1 oktober 1933—31 december

1936 jämte samtliga på tiden efter den 1 oktober 1933 belöpande räntor

å i detta och föregående moment avsedda tillägg avstår staten från sin

direkta fordringsrätt.

Fördelning av LKAB för år 1933 påfört garantitillägg skall därvid

bokföringsvis ske jämlikt bolagets balansräkning per den 30 september

1933.

Mom. 4. Såsom vederlag för vad staten sålunda avstått, och likvid för

i mom. 2 omförmäld bolaget direkt påförd skuld skall LKAB räknat

fr. o. m. den 1 oktober 1933 till statens järnvägar erlägga en löpande

amorteringsavgift, utgående med tre kronor för varje ton, varmed den

under ett räkenskapsår (1 oktober—30 september) å järnvägen Svartön—

Riksgränsen transporterade malmkvantiteten överstiger tre miljoner ton.

Därest LKAB:s verksamhet under något år skulle komma att visa ett

överskott för året och brist i aktiekapitalet icke föreligger, skall amorteringsavgiften

utgå med så mycket högre belopp, att därigenom tages i

anspråk hela ifrågavarande överskott, i den mån detsamma ej motsvaras

av under året verkställd avbetalning å bolagets i balansräkningen per

den 30 september 1933 upptagna skuld till staten för royalty eller minskning

av det i samma balansräkning avsatta beloppet för framtida reglering

av garantitillägg till statens järnvägar. Den sålunda beräknade

amorteringsavgiften skall inbetalas till järnvägsstyrelsens kassa inom

tre månader efter räkenskapsårets utgång.

Mom. 5. När summan av vad bolaget i form av amorteringsavgifter

erlagt till statens järnvägar uppgått till ett belopp, som täcker de garantitillägg,

vilka bolaget för hela femårsperioden 1932—1936 skulle hava haft

att erlägga, därest bestämmelserna i §§ 13 och 14 av 1927 års malmavtal

i avseende å nu angivna period oförändrat tillämpats, jämte upplupen

vid varje årsskifte kapitaliserad ränta å samma tillägg räknad efter 5

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 25

procent och i övrigt enligt bestämmelsen i § 14, skall amorteringsavgiften

upphöra.

Vad LKAB såsom amorteringsavgift erlägger, skall anses i främsta

rummet gå till täckning av garantitillägg och ränta för tiden 1 oktober

1933—31 december 1936.

Mom. 6. Det skall stå LKAB fritt att, örn och i den mån bolaget så

önskar likvidera garanti- och ränteskuld till statens järnvägar tidigare,

än som med tillämpning av förestående bestämmelser skulle bliva fallet.

Mom. 7. Hava statens järnvägar under åren 1934—1936 såsom amorteringsavgifter

fått lyfta mer än som med tillämpning av 1927 och .1932 års

avtal skolat för femårsperioden 1932—1936 utgå såsom garantitillägg

jämte ränta beräknad enligt mom. 5, skall överskottet återbäras till LKAB.

Mom. 8. Därest på grund av vad bär föreskrivits amorteringsavgift

kommer att erläggas för något år efter den 31 december 1936, skall vid

beräkning a.v garantitillägg för tid efter sagda dag hänsyn icke tagas

till sålunda erlagd amorteringsavgift.

§§ 2—5 lika med det remitterade förslaget, blott att benämningen »frakttillägg»

genomgående ändras till garantitillägg.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 270.

Bilaga IV.

Riksgäldsfullmäktiges yttrande.

Till Herr Statsrådet E. Wigforss, Kungl. Finansdepartementet.

Medelst remiss, som den 24 innevarande april kommit fullmäktige i

riksgäldskontoret tillhanda, har Herr Statsrådet berett fullmäktige tillfälle

att skyndsamt inkomma med utlåtande över ett förslag till avtal

med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

Med anledning därav få fullmäktige meddela, att fullmäktige för sin del

ej hava något att erinra mot avtalsförslaget, vilket enligt fullmäktiges

mening synes lämna bolaget erforderlig lättnad samtidigt som det tillvaratager

statens intressen.

Stockholm den 26 april 1934.

KAEL HILDEBRAND.

ERIC HALLIN.

AXEL LINDQVIST.

/

/ John Hägglund■

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 270.

27

Bilaga. V.

1927 års malmavtal

mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktie''

bolag m. fl., å andra sidan.

Emellan Svenska staten, å ena, samt Loussavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

(nedan kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat

AB GM) och Norrbottens Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag,

å andra sidan, hava träffats avtal:

1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO;

2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB

och TGO;

3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och

4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO; „ , „ ,

5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens

Järnverks Aktiebolag;

6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO

7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,

ABGM och TGO.

Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden

efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,

har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,

för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM

och Norrbottens Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.

§ 1.

Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra

de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga

nr 1 utvisar \ att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den

1 oktober 1927.

§ 2.

Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag

till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara

malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten

från sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens

utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.

LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande

och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom

maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.

Ändringar i

LKAB:s

bolagsordning.

Luossavaara.

1 Bilagan ej här avtryckt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Malm
kvantiteter.

Royalty.

Vinstfördel
ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

§ 3.

LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten

Kiiruna,vaara, Gellivare och Lnossavaara för varje bokslutsår bortfrakta

högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav

från Kiirunavaara 6.i miljoner ton,

» Gellivare 2.5 » » ,

» Luossavaara 0.4 » » .

Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten

må förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten

ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning

med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller

de övriga gruvfälten.

Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och

för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna

överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de

under, en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade

kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000)

ton eller för varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra

stycket ovan tillåtna årliga maximikvantiteten.

§ 4.

För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här

ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en

krona femtio öre för under tiden 1 oktober 1927— 30 september 1947 bortfraktad

malm, dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927

—30 september 1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som

bortfraktas under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.

Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande

royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl, järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen

Svartön—Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt;

och skall den slutliga regleringen av likviden äga rum i samband

med den fördelning av LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga

rum.

TGO förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga ett belopp

motsvarande hälften av den royalty TGO enligt denna paragraf uppburit

för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928 samt att

sedermera den 30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942

utbetala halva beloppet av royaltyn för ett vart av de respektive bokslutsåren

1928—1929, 1929—1930, 1930—1931 och 1931—1932.

§ 5.

LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,

skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton

malm, som under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt

bestämmelserna i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas

mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:

a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september

1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75

öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten

tilldelas stamaktierna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton

• i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill

3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och. i vad

den belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar

till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.

§ 6.

LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid

brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet

för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna

bästa ekonomiska resultat.

För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och

liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten

såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter

påbörjas och utföras i god tid.

Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.

Örn förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,

må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två

av de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i

gott skick.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt

eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara

och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana

undersökningar, i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom

hindras eller uppehälles.

Utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t må icke sådan ändring vidtagas

i brytningsmetoderna, att den i djupbrytningsmagasinen förefintliga

malmkvantiteten vid slutet av någon i § 25 mom. 2 omförmäld tioårsperiod

blir mindre än vid början av samma tioårsperiod och icke heller minskas

från slutet av en sådan period till närmast följande inlösendag.

§ 7.

LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning

å själva malmfyndigheter na, ej heller å markvärde. I övrigt

skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer. Avvikelse

från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga

de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.

§ 8.

Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika

förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv

lämna LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande

behov.

§ 9.

Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse

äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör.

Vid förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna

valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i

hans ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort

bindande tillsägelse örn inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,

Brytningens

anordnande.

Avskriv
ningar.

Upplåning.

Organisa
tion.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

äga de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse

att utse ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie

bolagsstämma, som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande

direktör för tiden efter inlösningsdagen.

I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av

§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat

avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.

Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas

de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig örn att begära,

att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall

dock icke verka rubbning i fråga örn den beslutanderätt, som enligt gängse

kutym bör tillkomma verkställande direktören.

Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden

med minst en veckas mellanrum.

Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s

styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga

biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och bans biträden bestämmas

av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.

Mom. 3. LKAB:s bandelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra

affärshandlingar skola, efter därom bos verkställande direktören framställd

begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda

styrelseledamöterna och den i föregående moment omförmälde revisorn

med biträden.

Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme

är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer

än hälften av preferensaktiekapitalet.

Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,

Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå

(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda

styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB:s

tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes

vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan binder från statens sida

för densamma att jämväl vara anställd bos TGO.

I avseende å tiden för personalens anställning bos LKAB skall iakttagas,

att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO

tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen

uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex

månader efter det uppsägningen skett.

Morn. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande:
a)

Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets

eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,

som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,

bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.

b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från

dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna

valda styrelseledamöterna förena sig örn att vägra godkännande

av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll

angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för

försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 31

Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av

preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken

Kungl. Majit i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försåt jningsavtal

eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre

tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av

bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.

Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas

godkännande driva annan verksamhet än som betingas

av innehållet i detta avtal.

Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader

skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna

av LKABis styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,

som skall godkännas av Kungl. Majit.

§ 10.

LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av

TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,

att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal

under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGOis eget tonnage.

Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av

preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna det påfordra.

Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes

genom värdering av skiljemän utsedda enligt skiljemannalagen

med iakttagande av att Kungl. Majit skall utse skiljeman för LKAB.

§ 11.

TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från

och med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi

kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks

Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt

med staten; och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten

såväl till nämnda områden som ock till de områden vid Gellivare och

Kiirunavaara, som innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med

staten, allt så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare,

Kiirunavaara och Luossavaara malmfält och mot arrende- och öv

riga villkor överensstämmande med dem, som innehållas i förenämnda,

nu gällande kontrakt.

§ 12.

LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål,

som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore

samma utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 13.

Med avseende å LKABis malmfraktning å järnvägen Svartön—Riksgränsen

skola för tiden till och med den 30 september 1947 gälla följande

bestämmelser.

Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive

Svartön frakta den malm, som bolaget enligt § 3 äger bortfrakta från

Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter

per ton

Inlösen av

tonnage.

Arrende.

Utmål.

Järnvägs
frakter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937

a) malm från Kiirunavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ...............................................

Kiruna—Svartön .......................................................

b) malm från Luossavaara gruvfält

Kiruna—Riksgränsen ...............................................

Kiruna—Svartön ......................................................

c) malm från Gellivare gruvfält

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ...

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ...........

B) för tiden från och med 1 januari 1938

Kiruna—Riksgränsen ..............................................

Kiruna—Svartön .......................................................

Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ...

Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ...........

kronor 2:64

» 3:4 8

» 3:21

» 4: 17

» 3: 43

» 2: 7 5

» 3: o i

» 3: 8 5

» 3: 7 8

» 3: i o

Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt

ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik

och Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit

16 kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under

året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp

motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall

gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.

Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen

anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande

kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande

av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna

respektive Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive

Svartön. Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer

än sammanlagt under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst

6.000. 000 ton till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år

1929 en kvantitet av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen

och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000

ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till

Svartön samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst

7.000. 000 ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.

Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5

respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före

den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall

inträda.

Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största

möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda månader

eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess

egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att

utföra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda

lokomotiv och lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter

samma grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader

för vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Martts proposition nr 270.

och enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för

den vid nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10

procent.

Uppstå mellan staten oell bolaget olika meningar örn den fordrade ersättningens

storlek, skall saken liänskjutas till avgörande av skiljemän

enligt skiljemannalagen.

Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:

a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för

sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,

från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande

för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets

förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid

av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för

övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.

I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under

tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit

lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av

därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av

annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget

vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av byra, som eventuellt

under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt

bestämmelsen i föregående stycke.

För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för

transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per

dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar

sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.

Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar

av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget

få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa

vagnars underhåll bestrides av bolaget.

Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över

dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, örn vagnarna i medeltal för månaden

icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter

den angivna bärigheten.

Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag

staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant

medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsviadukter

samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter

till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.

Morn,. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle

till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas

återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna—Svartön.

§ 14.

Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen Frakttillägg,

med bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och

med den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sand. Nr 270.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 270.

drift och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte

ränta å nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande

jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar

å Svartön, skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.

Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för

vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för

järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas

till underhåll och ersättning vid samma järnväg.

Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas

efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade

malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter

fem procent jämte V20 procent däröver för varje påbörjat hundratusental

ton av bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1

januari 1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent

vid en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men

i övrigt på nyss angivet sätt.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet

att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tilllägget,

som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade

kvantiteten och 8,000,000 ton.

Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas

frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i

perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda

kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I

och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget

icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder

belöpande frakttillägg, i den mån detsamma motsvaras av belopp, varmed

inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit

summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock

att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i

den mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden

uppkommet dylikt överskott.

Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av

järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på

frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget

från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning

sker.

Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan örn återbekommande

av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta

ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen

erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,

örn beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.

Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende

icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång,

där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det

alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit

bolagets skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.

LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del

av räkenskaperna för Statens järnvägar i den mån det erfordras för att

följa beräkningarna av frakttilläggen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

35

§ 15.

Staten förbinder sig att icke, innan staten må liava begagnat sig av sin Anårzmaimlösningsrätt

enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,

låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön Riksgränsen

mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.

§ 16.

LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt Leveranser

äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gällivare och Luossa- m''alTam

vaara, i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,

som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande

omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet

i allmänhet gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill

20 procent av den kvantitet styckmalm med högst O.03 procent fosfor

och eljest intill 10 procent av den kvantitet av varje särskild malmsort,

som bolaget bryter på grund av detta avtal.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande

av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och

skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf

gälla följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000)

ton

och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, vareiter

leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter

sammanlagda leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer

än etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående

år enligt denna paragraf levererat.

b) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla

1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende

av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen

(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera

med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen

(50.000) ton, minst två år och,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,

då leverans skall äga rum, samt

2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen

är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt

under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition

göres,

där den#enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen

(200.000) ton, minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton,

minst två år,

där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000)

ton, minst tre år,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 270.

allt före det år, då leverans skall äga ruin o. s. v., med ett års höjning

i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen

(150,000) ton.

c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske,

skall, om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller

högst 0-015 procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst

O.03 procent fosfor).

d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar örn, huruvida det

av bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.

Majit sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

§ 17.

Leveranser LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,

Luossavaara. som * $ 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,

ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem,

till vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton

malm från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller

vid årets brytning i dess helhet.

Börande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla

följande.

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.

b) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av

tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)

ton sammanlagt örn året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med

mindre rekvisition göres,

där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen

(50,000) ton, minst ett år samt,

där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det

år, då leverans skall äga rum.

c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän

två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.

d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,

material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga

allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.

Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper

beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.

e) Örn staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,

skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med

rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt

biträde.

f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna parafraf annat

än för järn- eller ståltillverkning i landet.

g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan

driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

hrytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna

paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning

i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveran
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

sen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande

till bolagets samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande

år.

§ 18.

Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det Mertamen.

bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, örn Mertainens

Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade

försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade

kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för

Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar

allt för rörelsen erforderligt kapital.

Morn. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag

må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning
a)

att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året

brutits för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd

årsbrytning av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den

brutna malmen må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,

b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig

försäljningsprovision,

c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad

avsättning till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen

nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm,

som levereras för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

§ 19.

Mom 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.

Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma

efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000.000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse

under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten

erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25

procent av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver

den stadgade maximikvantiteten blivit exporterad.

Menn 2. TGO utfäster sig att av den kvantitet, som TGO enligt mom. 1

eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter

sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton årligen

att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid

årets brytning i dess helhet.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,

som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande

garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet

enligt denna paragraf gälla följande:

a) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av

tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill 1''emtiotusen (50,000)

ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera

med mindre rekvisition göres,

där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom

rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen

(100,000) ton, minst ett år samt,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 270.

Statens övriga

järnmalmsfyndigheter

i

Norrbotten.

A.-B. Nordsvenska

Malmfälts

malmfyndigheter.

där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före

det år, då leverans skall äga rum.

b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt barnvagn Grängesberg

med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under föregående

år minskat med bolagets kostnad för järnvägsvakt och ombordbringning.

c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av

TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Majit sådant

fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.

d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf

annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 191S

tillkommet företag för järn- eller ståltillverkning inom landet eller för

efter samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant

företag.

e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan

driftstörning, varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets

brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,

så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning

1 brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare

mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till

bolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.

Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle

önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver

den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i

mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla

staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill

tvåhundratusen (200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i

samma proportion, som faller vid årets brytning i dess helhet. Körande

leveransen av denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom.

2 sägs.

Morn. L TGOis förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla

från den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga

aktierna i LKAB.

§ 20.

Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande

irtmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej

begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för

annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober

1947 den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade

områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,

Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens Gruvaktiebolag

nu tillhöriga gruvor och inmutade områden eller i de fyndigheter,

som avses i § 21, icke brytes annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige,

dock med det undantag, varom finnes stadgat i § 18 här ovan.

§ 21.

TGO förbinder sig att den 1 oktober 1927 till staten utan ersättning med

äganderätt överlämna samtliga Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller

TGO den 22 mars 1927 tillhöriga gruvor och inmutade områden inom Norrbottens

län.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

39

§ 22.

LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den

royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid

bolagets egendom.

Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda

royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande

egendom.

§ 23.

Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill

1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet

av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen

helt inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Majit ej annat medgiver,

till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets

utgång utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 16 2/3 öre för varje

ton, varmed den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit

nyss angivna myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.

Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen

minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda

ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra året med

en tiondedel, tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande

därav, att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga örn sådan del av

bristen i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet,

för vilken närmast föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen

för varje bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12/3 öre

lägre än föregående års ersättning för motsvarande tontal.

§ 24.

LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Majit ej annat medgiver, uppehålla

brytningen inom Gällivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes

varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under

samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget,

på grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att

inom Gällivare malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm

örn året. Bolagets förpliktelse att uppehålla brytningen i Gällivare gäller

icke, i den mån arbetet därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.

§ 25.

Morn. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde

år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de

aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.

Vill staten begagna denna rätt, gore därom för staten bindande tillsägelse

hos TGO senast två år före inlösningsdagen.

Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.

Med vinsten förstås i detta avseende LKABis medelnettovinst per ton

enligt § 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösningsdagen,

ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under

perioden må hava utgått till staten.

Broms''

royalty.

Ersättning åt

Luleå vid

minskad

malmskeppning.

Upprätthållande

av

malmbrytningen

i

Gällivare.

Rätt till inlösen

å vissa

bestämda tidpunkter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition nr 270.

Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått

till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället

läggas en tiondedel av den verkligen fraktade kvantiteten.

Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller

blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått

till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton

i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden

liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.

Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten

för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.

Mom. i. Äger inlösen rum, skall lösesumman erläggas efter statens val

enligt ettdera av följande tre alternativ:

1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande

av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september

nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen

en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det

resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;

2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande

oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter

fyra procent örn året till och med den 30 september nästföljande år samt

därefter med sex procent örn året;

3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna

räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren;

skolande oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.

Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela

bolaget, enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.

Mom. 5. Från och med dagen efter den. då tillsägelse örn inlösen skett,

skall i fråga örn 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor

för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande

av liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,

allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen,

såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de

av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse

av lika röstetal skilje lotten.

Mom. 6. Kan, för det fall att staten ej begagnar sig av den bär ovan i

denna paragraf medgivna rätten att den 30 september 1947 inlösa TGO:s

aktier i T,KATI, uppgörelse ej träffas angående malmfrakter samt övriga

i § 13 omförmälda villkor för LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön-—Riksgränsen

för tiden efter den 30 september 1947, äger TGO senast

ett år före nämnda dag påfordra, att inlösen äger rum på ovan angivna

villkor dock med de förändringar, att den kvantitet malm, till vilken vid

lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas från 4,250,000

ton till 3,750,000 ton eller, därest under tioårsperioden sammanlagda fraktade

kvantiteten icke uppgått till 37,500,000 ton, till en tiondedel av den

verkligen fraktade kvantiteten, samt att meddelande örn sättet för lösesummans

betalning ej behöver ske förrän senast den dag, då staten enligt

vad nedan sägs lämnat TGO besked att inlösen skall äga rum. Har staten

icke senast sex månader före den 30 september 1947 hos TGO gjort tillsägelse

att staten är villig företaga av bolaget påfordrad inlösen, skall

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 41

vad som ander den närmast föregående tiden varit avtalat rörande malmfrakter

och övriga därmed sammanhängande villkor fortfara att gälla för

tiden till och med den 30 september 1957.

Vad sålanda bestämts skall äga motsvarande tillämpning vid varje senare

tillfälle, då inlösen enligt mom. 1 kan ifrågakomma.

§ 26.

Morn. 1. Skalle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt

att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som angles

i § 25, äger staten vid åtgången av bokslatsåret efter det, då för

staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa

de aktier i LKAB, vilka na tillhöra eller intill sagda dag förvärvats

av TGO.

Lösesamman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt

må kanna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett

belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt

§ 5, ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller,

örn inlösen sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter

den 30 september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.

Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket samt mom. 3, 4 och 5 intagna

bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf,

dock att meddelande örn sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett

år före inlösningsdagen.

§ 27.

Staten utfäster sig att, örn staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt

§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos

LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av

då utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän

och arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.

LKAB förbinder sig atta mån av behov sörja för beredande av tjänliga

bostäder åt sina arbetare och i övrigt i vad på bolaget ankommer söka tillgodose

deras trevnad.

§ 28.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan

pålaga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas

järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra

hälften av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av

sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti

denna överenskommelse avsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst

vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller

högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet

av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år

haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet

av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid slutet av

samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet av

nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats

utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning utgått efter

samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet,

Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 270.

Inlösen å annan

tid än i

§ 25 stadgas.

Pensioner

m. m.

Skatta- och

exporttullgaranti.

•I

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Deposition

av handlingar.

Deposition

av aktier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra procent om året; dock att, där

beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller

för bolag med en årsinkomst av en miljon femkundratusen kronor eller

med en förmögenhet av trettio miljoner kronor, gottgörelse, varom bär är

fråga, i intet fall skall äga rum.

§ 29.

LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,

som jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i förvar hos

Sveriges riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer

mot åtagande av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna

i förvar, intill dess staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt

detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna skola utlämnas

till LKAB.

De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade

områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget

i bank nedsätta,, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i

LKAB:s förlagsinteekningsbara egendom eller i bolagets fastigheter, skola,

så snart och i den man de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,

överlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken

att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till

stamaktier i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.

§ 30.

„ Morn. 1. TGO förbinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande

överlåta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess

staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock

skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i

den mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat

minimum.

Morn. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser

enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti

morn. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga örn pantsättningen

gälla vad i mom. 3 stadgas.

. Moni. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så ock

till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar

samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,

nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för

riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna

eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd

som i § 25 mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser

å lösesummans belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven

ränta, överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt

mot åtagande av riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och

icke till annan utlämna desamma, samt

att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO

utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, örn staten med laga kraft

ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att

utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av

dess fordran.

§ 31.

Denna överenskommelse utgör icke binder för upplösning av ABGM,

så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon

inskränkning i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.

§ 32.

TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,

som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s

skyldighet att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen

Svartön—Riksgränsen. Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB,

upphör TGO:s ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.

§ 33.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må

icke utan statens samtycke å annan överlåtas.

AB. Gellivare

malmfält.

Ansvars
förbindelse.

Kontrakts
överlåtelse.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

Bilaga VI.

1932 års malmavtal

mellan Svenska staten, å ena, saint Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.

I ändamål att dels förse Luossavaara—-Kiirunavaara Aktiebolag, nedan

benämnt LKAB, med erforderligt kapital dels förekomma, att genom

tillämpning av vissa bestämmelser i det avtal, som den 29 juni 1927

träffats mellan bland annat LKAB samt dess intressenter svenska staten

och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, nedan kallat TGO, kapital

dragés ur LKAB till men för dess verksamhet, har mellan staten

samt LKAB och TGO träffats följande avtal.

§ 1.

LKAB skall tillföras nytt eget kapital till belopp av 60 miljoner kronor

medelst utgivande av nya aktier å nominellt 30 miljoner kronor att

inbetalas med dubbla paribeloppet, varigenom bolagets aktiekapital och

reservfond komma att ökas med vardera 30 miljoner kronor. De nya

aktierna skola till lika antal utgöra preferensaktier och stamaktier. De

skola lyda på ettusen kronor och i alla avseenden vara likställda med

motsvarande äldre aktier. Preferensaktierna tecknas av staten och stamaktierna

av TGO. Teckning av aktierna samt inbetalning av desamma

skall ske på tidpunkter, varom överenskommelse träffas mellan statsrådet

och chefen för finansdepartementet samt LKABrs styrelse; och skall

i avseende å inbetalningen iakttagas, att densamma skall för varje gång

ske med lika belopp för preferens- och stamaktier.

I överensstämmelse med vad som gäller beträffande TGO tillhöriga

äldre stamaktier skola även de nya stamaktierna utgöra pant till säkerhet

för TGO:s samtliga förbindelser enligt 1927 års avtal med undantag

av det i dess § 19 gjorda åtagande och skola för detta ändamål,

ävensom för att trygga statens rätt till inlösen av desamma, nedsättas

såsom i taka händer hos Sveriges Riksbank på sätt, som i § 30 mom. 3

av 1927 års avtal föreskrives. Utan inskränkning i den staten sålunda

tillkommande rätt till säkerhet i de nya stamaktierna förklarar staten

sig icke hava något att erinra däremot, att desamma pantsättas att i

andra hand utgöra säkerhet jämväl för obligationslån eller annan kredit,

som TGO må komma att upptaga i och för aktiernas gäldande.

§ 2.

Därest balansräkning, som blivit å LKAB:s bolagsstämma vederbörligen

fastställd och som därjämte i vad angår slutresultatet godkänts

av minst två utav de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i

bolagets styrelse, utvisar förlust, som antingen uppkommit under det

bokslutsår, balansräkningen avser, eller ock under något eller några

föregående bokslutsår uppstått utöver det belopp av royalty eller frakttillägg,

som under samma år må hava blivit bolaget påfört, skall, i den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majlis proposition nr 270.

mån bolaget så önskar, i första hand den staten enligt § 4 i 1927 års

avtal tillkommande royalty och i andra liand statens järnvägar enligt

§ 14 i samma avtal tillkommande frakttillägg intill belopp, motsvarande

förlustens storlek, förbliva hos bolaget innestående såsom en dess

skuld.

I avseende å likvidering av sådan innestående skuld, som nyss sagts,

skall gälla

a) vad angår frakttilläggen jämte upplupen ränta därå efter 5 procent

per år, att så snart vederbörligen fastställd och i ovan angiven

ordning godkänd balansräkning utvisar, att bolagets rörelse under det

år. balansräkningen avser, gått med vinst, betalning skall erläggas med

belopp motsvarande minst hälften av sagda vinst, i den mån vinsten icke

åtgår att täcka tilläventyrs från något eller några föregående år balanserad

förlust, vilken uppstått utöver det belopp av royalty och frakttilllägg,

som under samma år må hava blivit bolaget påfört, samt att återstoden

jämte ränta skall gäldas senast vid utgången av löpande, i § 14 av

1927 års avtal omförmäld femårsperiod, och

b) vad angår royaltyn, att, under enahanda förutsättning, som under

a) omförmäles, betalning skall, utan tillägg av ränta, erläggas med

belopp, som motsvarar vinsten, i vad den överskjuter från föregående

år eventuellt balanserad förlust av angiven beskaffenhet, efter avdrag

av vad som må enligt a) hava erlagts till gäldande av innestående skuld

för frakttillägg,

med rätt för bolaget att, därest det så finner lämpligt, verkställa betalning

tidigare än sålunda stadgats.

Skulle TGO tillkommande utdelning å dess aktier i LKAB lyftas,

medan sådan skuld för frakttillägg, som här avses, ännu innestår ogulden,

skall TGO häfta i borgen såsom för egen skuld för den sålunda

innestående skulden intill ett belopp, som motsvarar den lyftade utdelningen.

Innan all från föregående år innestående royalty blivit till staten

erlagd, må icke för något är TGO tillkommande vinstutdelning lyftas;

och må ej heller ränta beräknas å sålunda innestående utdelningsbelopp.

§ B.

TGO avstår från den royalty, som enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommer

bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.

§ 4.

Genom å ordinarie bolagsstämma fattat beslut må till omfattning

och för ändamål, som godkännas av röstande, vilka företräda mer än

hälften av preferensaktiekapitalet, fondering av bolagets vinstmedel

äga rum utöver föreskriven avsättning till reservfond. För att beslut

örn i anspråktagande av sålunda fonderade medel skall vara giltigt erfordras,

att det biträdes av preferensaktieägare på sätt nyss blivit sagt.

§ 5.

Beträffande fördelningen av LKAB:s nettovinst för tiden från och

med den 1 oktober 1947 skall iakttagas, att, före tillämpning av bestämmelserna

i § 5 mom. b) av 1927 års avtal, skall mellan preferens- och

stamaktieägarna lika fördelas ett belopp intill 5 procent av dels skillnaden

mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s aktie
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 270. 5

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.

kapital och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen utvisad

förlust enligt vederbörligt bokslut per den 1 oktober 1947 samt, å

andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning

skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande

kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum, och dels

utöver reservfonden fonderade vinstmedel i den mån dylika vinstmedel

alltjämt kvarstå från tiden före den 1 oktober 1947. Skulle för något

eller några bokslutsår under tiden efter sistnämnda dag hela den utdeT

lade nettovinsten icke hava uppgått till 5 procent av sålunda beräknade

belopp, skall jämväl ett mot underskottet svarande belopp under efterföljande

år lika fördelas mellan preferens- och stamaktieägarna innan

nyss angivna bestämmelser bliva tillämpade.

§ 6.

I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal kommer

till stånd, skall vid uppskattning av den till grund för beräknandet av

lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas,

att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda

avtal omförmälda tioårsperiod skola ökas med ett belopp motsvarande

5 procent ränta såväl å innestående royalty och utöver reservfonden

fonderade vinstmedel som å skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda

beloppet av LKABts aktiekapital och reservfond minskat med

eventuellt av balansräkningen utvisad förlust vid bokslutsårets ingång

samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd

beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu

ifrågavarande kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum,

att royalty, som för något år av tioårsperioden tillkommit staten,

skall tilläggas medelnettovinsten, oavsett örn royaltyn till staten utbetalats

eller fått hos LKAB innestå, samt

att nettovinsten för ett visst år icke skall anses ökad genom att

sådana vinstmedel, som enligt § 4 här ovan ett tidigare år fonderats

utöver föreskriven avsättning till reservfond, tagits i anspråk för bestridande

av någon bolagets kostnad eller utdelning och ej heller anses

minskad därigenom att dylik fondering sker.

Vidare skall vid inlösen TGO utöver den sålunda beräknade lösesumman

tillgodoföras ersättning motsvarande

dels hälften av LKAB:s fonderade vinstmedel utom reservfonden och

dels hälften av här ovan omförmälda skillnad i beloppet av aktiekapital,

reservfond och eventuellt uppkommen förlust vid tiden för inlösen.

§ 7.

Staten och TGO utfästa sig att, såfort sådant lagligen kan ske, genomföra

de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga

utvisar.1

1 Här ej avtryckt
-

841359. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition nied förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesb s. 10 i texten