Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
1934-04-26 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:270, Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
1
Kr 270.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till avtal med
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund; given Stockholms slott den 27 apr il
1931.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj: t föreslå riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund träffa avtal
i enlighet med härvid fogat förslag.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1934
1 sami.
Nr 2/0.
i
2
Kungl. May.ts proposition nr 270.
Förslag till avtal.
Mellan Svenska staten, Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan
kallat LKAB, och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, här
nedan kallat TGO, har träffats följande avtal:
§ 1.
I avseende å likvideringen av frakttillägg och ränta, som LKAB jämlikt
§ 14 i 1927 och § 2 i 1932 års malmavtal har att erlägga för tiden 1
januari 1932—30 september 1933, skola med ändring av i § 2 av 1932 årsmalmavtal
meddelade föreskrifter rörande dylik likvidering gälla här nedan
intagna bestämmelser. Vad angår frakttillägg och ränta för tiden 1
oktober 1933—31 december 1936 skola nedan intagna bestämmelser gälla i
stället för härom meddelade föreskrifter i såväl § 14 av 1927 års avtal som
§ 2 av 1932 års avtal.
I § 13 av 1927 års malmavtal fastställda fraktsatser höjas från och med
den 1 oktober 1933 med tre kronor för varje ton, varmed den under ett
räkenskapsår (1 oktober—30 september) å järnvägen Svartön—Riksgränsen
fraktade malmkvantiteten överstiger tre miljoner ton. Därest LKAB:s
verksamhet linder något år skulle komma att visa ett överskott för året
och brist i aktiekapitalet icke föreligger, skall fraktförhöjningen utgå
med så mycket högre belopp, att därigenom tages i anspråk hela ifrågavarande
överskott, i den mån detsamma ej motsvaras av under året verkställd
minskning av det i balansräkningen per den 30 september 1933 avsatta beloppet
för framtida reglering av frakttillägg till statens järnvägar. Den
i detta stycke stadgade ökningen i fraktavgift skall kontant gäldas inom
tre månader efter räkenskapsårets utgång.
När summan av vad bolaget på grund av ifrågavarande fraktförhöjning
erlagt till statens järnvägar uppgått till ett belopp, som täcker de frakttillägg,
vilka bolaget för hela femårsperioden 1932—1936 skulle hava haft
att erlägga, därest bestämmelserna i §§ 13 och 14 av 1927 års malmavtal i
avseende å nu angivna period oförändrat tillämpats, jämte upplupen ränta
å samma frakttillägg efter 5 procent, skall fraktförhöjningen bortfalla.
Vad LKAB såsom fraktförhöjning erlägger skall anses i främsta rummet
gå till täckning av ränta från och med den 1 oktober 1933 och frakttilllägg
från och med samma dag.
Det skall stå LKAB fritt att, örn och i den mån bolaget så önskar, likvi
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
dera skuld till statens järnvägar tidigare, än som med tillämpning av förestående
bestämmelser skulle bliva fallet,
Hava statens järnvägar såsom fraktförhöjning jämte eventuell likvid enligt
nästföregående stycke fått lyfta mer än som med tillämpning av 1927
och 1932 års avtal skolat för femårsperioden 1932—1936 utgå såsom frakttillägg,
skall överskottet återbäras till LKAB.
Därest på grund av vad här föreskrivits frakt efter förhöjda avgifter
kommer att erläggas för något år efter den 31 december 1936, skall vid beräkning
av frakttillägg för tid efter sagda dag hänsyn icke tagas till sålunda
erlagd fraktförhöjning.
§ 2.
För ett vart av de räkenskapsår, som utlöpa den 30 september 1934, 1935
och 1936, skall LKAB vara befriat från skyldigheten att jämlikt § 4 i 1927
års malmavtal vidkännas royalty för en under räkenskapsåret bortfraktad
malmkvantitet av intill tre miljoner ton, såvida icke under samma räkenskapsår
LKAB:s verksamhet, sedan i § 1 här ovan föreskrivna fraktförhöjning
utgått, skulle komma att visa överskott samt brist i aktiekapitalet
icke föreligger. Är överskottet ej så stort, att det täcker hela den royalty,
LKAB skulle hava haft att vidkännas för ifrågavarande malmkvantitet,’
är LKAB befriat från skyldigheten att för densamma vidkännas royalty
till högre belopp, än som motsvaras av överskottet.
§ 3.
T60 förbinder sig att av vinst, som under ett eller flere år av LKAB
genom vederbörligt beslut å bolagsstämma anslås till utdelning, låta staten
i första hand lyfta sammanlagt lika stort belopp som det royaltybelopp,
från vilket LKAB tidigare enligt § 2 här ovan erhållit befrielse.
Vad som må återstå av vinsten, sedan staten lyft vad densamma sålunda
tillkommer, skall fördelas på antalet ton bortfraktad malm respektive mellan
preferens- och stamaktier på sätt i § 5 av 1927 års malmavtal stadgas.
Vinst, som motsvaras av verkställd minskning av det i balansräkningen
per den 30 september 1933 avsatta beloppet för framtida reglering av frakttillägg
till statens järnvägar, må kvarhållas å vinst- och förlustkontot,
utan att vara underkastad bestämmelserna i § 4 i 1932 års malmavtal i
avseende å fonderade medel. Förefintligheten av sådan vinst skall ej
föranleda, att däremot svarande likvidering av innestående royaltyskuld
skall jämlikt § 2 i 1932 års malmavtal äga rum.
TGO äger icke lyfta någon utdelning å sina aktier i LKAB, innan staten,
på sätt i § 1 här ovan respektive i första stycket av denna paragraf angles,
erhållit full täckning såväl av de frakttillägg, vilka LKAB för hela
femårsperioden 1932—1936 skulle hava haft att erlägga, därest bestämmelserna
i §§ 13 och 14 av 1927 års malmavtal i avseende å nu angivna
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
period oförändrat tillämpats, jämte upplupen ränta å samma frakttillägg
efter 5 procent, som även av det royaltybelopp, från vilket LKAB enligt § 2
här ovan erhållit befrielse.
§ 4.
Såvida ej minst två av de av preferensaktieägarne utsedde ledamöterna i
LKABrs styrelse för visst år annat medgiva, skall LKAB vara skyldigt
att under vart och ett av de tvenne räkenskapsår, som utlöpa respektive
den 30 september 1935 och den 30 september 1936, sammanlagt i bolaget
tillhöriga gruvor verkställa brytning av ungefärligen lika mycket malm,
som bolaget under samma år utskeppar från egna gruvor, dock att, därest
brytningen eller bortfraktningen skulle komma att under någon del av
året hindras eller inskränkas genom strejk, lockout eller omständigheter
av vad slag det vara må utanför bolagets kontroll, den sammanlagda brytningskvantiteten
för året må i däremot svarande omfattning nedsättas.
Bolagets ifrågavarande åliggande skall icke medföra förpliktelse till brytning
under ett år av större malmkvantitet än fyra miljoner ton.
§ 5.
I händelse staten enligt 1927 års malmavtal inlöser TGO tillhöriga aktier
i LKAB, skola här ovan intagna stadganden icke utöva någon inverkan
vare sig å uppskattningen av den till grund för beräknandet av lösesumman
liggande medelnettovinsten per ton malm eller å fastställandet av den
ersättning, vilken enligt § 6 i 1932 års malmavtal skall utöver lösesumman
tillgodoföras TGO, utan skola ifrågavarande uppskattning och fastställande
ske uteslutande med tillämpning av de i 1927 och 1932 års malmavtal
förekommande bestämmelser, som i sådant hänseende kunna vara
av betydelse. Till detta ändamål skall i samband med upprättandet av bokslut
för varje räkenskapsår från och med det nu löpande och så länge här
-ovan intagna bestämmelser fortsätta att utöva inverkan på bokslutet, verkställas
en särskild beräkning av huru detsamma skulle hava tett sig oell
därmed till vilket belopp nettovinsten för året skulle hava uppgått, därest
icke här föreliggande avtal utan endast malmavtalen av år 1927 och 1932
länt till efterrättelse såväl under själva det ifrågavarande året som under
föregående år. Denna särskilda beräkning skall tillika med bokslutet underställas
bolagets revisorer för granskning och yttrande.
Därest vid inlösen per den 30 september 1947 eller senare LKAB käftar
i skuld för frakttillägg, som belöpa å tiden 1 januari 1932—30 september
1933 och för vilka i LKAB:s balansräkning per den 30 september 1933 avsatts
19,873,868 kronor 43 öre, skall från vad staten på grund av inlösningen
har att erlägga till TGO avdragas 9,936,944 kronor 22 öre eller det
mindre belopp, som svarar mot hälften av den oguldna skulden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
5
Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Den nuvarande ekonomiska krisen har gått särskilt hårt fram över vårt
lands malmhantering. Dels gjorde sig nämligen krisen tidigare kännbar
för denna näringsgren än för landets industri i allmänhet och dels har nedgången
i exportkvantiteterna procentuellt sett varit synnerligen stor.
För landets största exportföretag på området, Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag, har krisen särskilt tillspetsats på grund av omständigheter,
som framgå av det följande.
Med anledning härav har från bolagets sida väckts fråga örn vissa
jämkningar i gällande avtal med svenska staten. I ärendet förda förhandlingar
hava utmynnat i ett preliminärt förslag till överenskommelse,
varöver yttranden inhämtats från vederbörande myndigheter.
Innan jag närmare redogör för avtalsförslaget, torde det tillåtas mig
att i korthet bringa i erinran huvudgrunderna för det inbördes rättsförhållandet
mellan intressenterna i Luossavaarabolaget. Aktiekapitalet
i bolaget utgjorde intill år 1932 80 miljoner kronor, varav hälften i stamoch
hälften i preferensaktier. De förra tillhöra Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och de senare svenska staten. Preferensaktiekapitalet
hade utan kontant insats från statens sida överlämnats i anledning av ett
mellan staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan, den
7 mars och den 29 juni 1907 dagtecknat kontrakt. I nämnda avtal tillerkändes
Luossavaarabolaget rätt att bryta och utan exporttull utföra
vissa kvantiteter järnmalm från de bolaget tillhöriga gruvfälten i Kiruna
och Gellivare, varjämte staten återkallade en av staten anhängiggjord
rättegång rörande rätt till vissa utmål. I vederlag erhöll staten,
såsom nyss nämndes, preferensaktier till belopp av 40 miljoner kronor
samt garanterades viss inkomst å järnvägssträckan Piksgränsen—Luleå.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
A statens aktier skulle för de närmast följande 25 åren belöpa allenast
en mindre, till visst belopp för varje bruten ton malm begränsad utdelning,
under det att vinsten i övrigt skulle i sin helhet tillfalla Grängesbergsbolaget.
Efter 25 års förlopp skulle staten äga rättighet att efter
värdering enligt angivna grunder tillösa sig stamaktierna. Örn dylik inlösen
ej ägde rum, skulle vinsten sedermera delas lika mellan kontrahenterna.
Bolagets ledning skulle ligga hos stamaktieägarna; däremot gåvos
i kontraktet vissa bestämmelser syftande till att förhindra, att stamaktieägarna
genom olämplig skötsel av bolaget eller på annat sätt gjorde
inlösningsrätten illusorisk. Tid efter annan träffades särskilda tilläggsavtal,
enligt vilka Luossavaarabolaget mot olika brytningsavgifter eller
andra åtaganden tillerkändes en utvidgad brytningsrätt, varjämte under
år 1922 jämväl skedde en förskjutning av den tidpunkt, då inlösen tidigast
fick äga rum. Slutligen avslöts den 29 juni 1927 ett nytt avtal mellan
svenska staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan.
Beträffande den närmare innebörden av såväl sistnämnda som de
tidigare avtalen torde det tillåtas mig hänvisa till propositionen nr 241
vid 1927 års riksdag. Här torde allenast för sammanhangets skull böra
bringas i erinran, att kontrahenterna överenskommo örn en väsentlig ökning
av bolagets rätt till malmbrytning samt att staten omedelbart tillerkändes
en i princip lika rätt med Grängesbergsbolaget till avkastning
från Luossavaarabolaget, under det att den första tidpunkt, då inlösen
fick äga rum, i stället undansköts. Statens inkomster såsom delägare i bolaget
skulle för tiden till och med den 30 september 1947 bestå i dels en till enkrona
50 öre för varje bortfraktad ton malm beräknad royalty och dels
rätt till hälften av den vinst, som för varje år återstode, sedan stamaktieägarna
fått uppbära en mot royaltyn för samma år svarande del av den utdelningsbara
nettovinsten. För tiden från och med den 1 oktober 1947 skulle
någon royalty icke utgå, utan i stället nettovinsten efter vissa närmare
angivna, förändrade grunder delas mellan preferens- och stamaktier. Beträffande
riksgränsbanan utfäste sig Luossavaarabolaget bland annat att,
i den mån de i 1907 års avtal angivna fraktsatserna för varje bortfraktad
ton malm icke jämte övriga trafikinkomster på banan försloge därtill,
genom erläggande av frakttillägg svara för driftkostnader, förräntning
av anläggningskostnader och avsättning till förnyelsefond m. m. enligt
grunder, som garanterade statens järnvägar en högre minimiinkomst
å järnvägen än enligt 1907 års avtal. Därvid medgavs dock bolaget rätt
att å frakttilläggen avräkna de överskott, som för statens järnvägar kunde
hava under annat år i en och samma femårsperiod, den första perioden
räknad från och med år 1927, uppkommit utöver driftkostnader, förräntning
och avsättning till förnyelsefond. I händelse bolagets utskeppning
till följd av krig eller blockad under något år nedgått under viss angiven
kvantitet, skulle bolagets skyldighet att utgiva frakttillägg minskas enligt
vissa närmare angivna grunder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 7
Vid avslutandet av 1927 års kontrakt förelåg en stark efterfrågan på
järnmalm, oell man hade grundad anledning att för den kommande tiden
räkna med betydande brytningskvantiteter. Luossavaarabolagets verksamhet
utvidgades, och år 1929 uppgingo dess skeppningar till ej mindre
än 8,215,517.9 ton. Sedermera nedgingo de, under år 1930 till 6,702,716.3 och
påföljande år till 2,896,499.8 ton. Anledningen till nedgången i malmexporten
var den, att bolagets kunder på grund av krisen måste alltmera inskränka
sin rörelse.
Redan vid denna tid gjorde sig gällande ett behov att förstärka Luossavaarabolagets
likviditet. Till följd av gällande regler för statens rätt
vid inlösen och efter tillkomsten av 1927 års avtal till följd av uttryckligt
stadgande i detsamma hade någon fondering icke ägt rum inom bolaget
utöver i lag föreskriven avsättning till reservfond, vilken per
<len 30 september 1931 uppgick till allenast 3,300,000 kronor. Den i
enlighet med 1927 års avtal verkställda betydande utvidgningen av
bolagets rörelse hade krävt avsevärda kapitalutlägg, vilka icke täckts
genom något motsvarande tillskott från aktieägarnas sida. Därtill kom
att bolagets ledning med hänsyn till bland annat svårigheten för arbetarna
uppe vid gruvfälten att erhålla annan sysselsättning och gruvkommunernas
ekonomiska avhängighet av gruvdriften hållit brytningen i gång
I större omfattning än som motsvarat skeppningen och upplagrat överskottet
i utskeppningshamnarna. På grund härav hade ytterligare kapital
till betydande belopp, som bundits i lagren, måst av bolaget upplånas.
Då man hade att räkna med en betydande förlust för då löpande och i
varje fall även närmast påföljande bokslutsår jämte därmed sammanhängande
ytterligare kapitalbehov, upptogos under år 1932 förhandlingar
rörande åstadkommande av visst kapitaltillskott till Luossavaarabolaget
samt beredandet av viss kredit åt detsamma. Dessa förhandlingar resulterade
uti ett avtalsförslag, som genom proposition den 8 mars 1932, nr
173, förelädes riksdagen och av denna godkändes, varefter kontrakt i enlighet
med förslaget undertecknades den 12 maj 1932 mellan staten, å ena
sidan, samt Luossavaara- och Grängesbergsbolagen, å den andra.
1932 års kontrakt innebar i huvudsak följande. I ändamål att skaffa
Luossavaarabolaget erforderligt rörelsekapital tillsköt vardera delägaren
30 miljoner kronor genom nyteckning av aktier. För de båda delägarnas
inbördes rättsförhållande var utan betydelse frågan örn den kurs, efter
vilken aktierna skulle emitteras, eftersom staten och Grängesbergsbolaget
-alltjämt förblevo ägare till hälften var av bolaget med dess tillgångar. Då
emellertid vad som för aktierna inbetalades utöver det nominella värdet enligt
lag skulle tillföras bolagets reservfond, och det ansågs önskvärt, att denna
uppbragtes till ett jämförelsevis betydande belopp, emitterades aktierna
till en kurs av 200 procent, varigenom reservfonden tillfördes ett belopp av
30 miljoner kronor. Vidare medgavs att för år, då Luossavaarabolagets balansräkning
utvisade förlust, bolaget skulle, på sätt i kontraktet närmare
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
bestämdes, äga åtnjuta anstånd med erläggande av royalty och statens
järnvägar tillkommande frakttillägg intill belopp motsvarande förlustens
storlek. I kontraktet lämnades närmare föreskrifter angående tiden och
sättet för återbetalningen av vad sålunda bomme att stå inne såsom en
bolagets skuld. Av bestämmelserna i nämnda hänseende torde allenast
böra erinras därom, att innestående fraktgarantiskuld skulle förräntas
efter 5 procent och inbetalas senast vid utgången den 31 december
1936 av nu löpande, i 14 § av 1927 års avtal omförmäld femårsperiod. Genom
1932 års kontrakt öppnades vidare möjlighet att för mötande av framtida
utgifter verkställa fondering av bolagets vinstmedel''.
Under de två år, som förflutit efter tillkomsten av 1932 års avtal, har
krisen alltjämt fortsatt att göra sig gällande, och för Luossavaarabolagets
vidkommande hava dess verkningar varit i utomordentligt hög grad kännbara.
De utskeppade malmkvantiteterna hava sålunda för år 1932 sjunkit
ned till allenast cirka 1.7 miljon ton och nådde under år 1933, trots
den särskilt mot slutet av året något ökade livaktigheten inom malmmarknaden,
icke högre än till cirka 2.3 miljoner ton. Samtidigt har
det för Luossavaarabolaget varit omöjligt att nedbringa omkostnaderna
till en nivå, som någorlunda svarar mot inkomsterna. Anledningen
härtill är att söka till en del i malmavtalens bestämmelser
örn statens rätt till royalty, vilken gäller lika väl när bolagets rörelse
går med förlust som när den lämnar vinst. Främst ligger emellertid
orsaken i de förut berörda stadgandena angående villkoren för bolagets
bortfraktning av malm på Riksgränsbanan. Dessa stadganden
innebära nämligen, som redan omnämnts, förpliktelser för bolaget att
gälda dels viss fast fraktavgift för varje bortfraktad ton malm och dels
därutöver vad som erfordras för att täcka statens järnvägars samtliga
omkostnader för järnvägen ifråga, däri inräknat avsättning till förnyelsefond
för densamma jämte ränta efter lägst 5 procent å hela det i
järnvägen nedlagda kapitalet. Detta medför, att, så länge en viss, ganska
hög genomsnittsnivå i avseende på fraktkvantiteterna icke uppnås, bolagets
samlade fraktkostnader bliva tämligen konstanta oavsett den malmkvantitet,
som under de särskilda åren utfraktats. Till följd härav bli
fraktkostnaderna per ton malm vid en betydande skeppning visserligen
låga men stiga i motsvarande grad, då skeppningskvantiteten nedgår. Under
de senaste åren kan fraktkostnaden per ton malm således beräknas hava
uppgått till mer än tre gånger det belopp, vartill den uppgick, då krisens
verkningar först började att göra sig kännbara. Bolagets bokslut hava
också visat en förlust per den 30 september 1932 av i runt tal 19 miljoner
kronor och per den 30 september 1933 av i runt tal 21 miljoner kronor, i
vilka förluster royalty till staten och beräknat frakttillägg till statens
järnvägar på grund av nyssnämnda fraktgaranti ingått med omkring 12.5
Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 9
miljoner kronor för det förra och med omkring 14.2 miljoner kronor för det
senare året.
Från Luossavaarabolagets sida har nu framhållits bland annat följande..
Med oförändrade bestämmelser i fråga örn royalty och fraktgaranti kunde
det beräknas, att den för innevarande räkenskapsår nytillkommande
skulden för royalty och fraktgaranti skulle komma att uppgå till omkringsamma
belopp som för det närmast tilländalupna räkenskapsåret och att
årsförlusten på grund av denna nya skuld och ett alltjämt oundvikligt
underskott på själva gruvdriften jämte i 1927 års malmavtal fixerade
avskrivningar åter skulle komma att bliva av synnerligen betungande
dimensioner. Därigenom bomme den redan till cirka 6.3 miljoner kronor
uppgående bristen i Luossavaarabolagets aktiekapital att ökas till ett
belopp mellan 20 och 30 miljoner kronor, och under följande räkenskapsår
kunde, såvida malmkonjunkturen icke undergått en genomgripandeförbättring,
förväntas uppstå ytterligare förlust och därmed ånyo ökad
brist i aktiekapitalet. Det vore påtagligt, att ett dylikt förbrukande av
bolagets aktiekapital vore ur olika synpunkter särdeles betänkligt. Beaktas
borde vidare, att så länge Luossavaarabolaget hade svävande över
sig skyldigheten att i början av år 1937 kontant betala hela sin skuld till
statens järnvägar för då upplupna frakttillägg, detta föranledde bolaget
att hålla nere malmbrytningen för att genom realisation av malmlager
förskaffa sig så mycket likvida medel som möjligt, under det att, om sagda
ovillkorliga betalningsskyldighet avlyftes eller omlades, bolaget lättare
vore i stånd att upprätthålla brytningen i nivå med skeppningen,.
varigenom lättnad i den mycket svåra arbetslöshetssituationen i gruvsamhällena
skulle kunna åstadkommas.
Enligt min mening tala övervägande skäl för att åt Luossavaarabolaget
herodes sådan lättnad i dess ekonomiska ställning, att malmbrytningen
icke behöver av hänsyn till densamma hållas nere långt under den omfattning,
som eljest vore att anse såsom lämplig, och att ett fortsatt tärande
på bolagets aktiekapital i möjligaste mån undvikes. För sådant
ändamål har det synts mig riktigast att i första hand överväga, huruvida
icke bolagets ställning borde förstärkas genom ytterligare kapitaltillskott
från de båda delägarnes sida. Då emellertid Grängesbergsbolaget,
som redan iklätt sig borgensansvar för den huvudsakliga delen
av Luossavaarabolagets skulder samt även för egen del upplånat betydande
kapital, ansett sig icke kunna för ändamålet ikläda sig ytterligare
ekonomiska åtaganden, har frågans lösning måst sökas efter en annan linje.
Härvid har jag icke ansett mig kunna tillmötesgå ett av stamaktieägarnes
styrelserepresentanter framfört önskemål örn jämkningar i det ömsesidiga
rättsförhållandet mellan staten och Grängesbergsbolaget såsom
delägare i Luossavaarabolaget, utan förmenat, att staten borde begränsa
sig till allenast sådana jämkningar, som, utan något eftergivande gent
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
•emot Grängesbergsbolaget av statens rätt såsom delägare i Luossavaarabolaget,
beredde sistnämnda bolag erforderlig lättnad under de närmaste
åren. I enlighet härmed har upprättats ett avtalsförslag, vilket i korthet
bygger på följande principer.
Dess giltighet begränsas, i vad angår Luossavaarabolaget medgivna
lättnader av olika slag, för tiden till 1936 års utgång. Bolaget befrias såa
äl från att påföras frakttillägg på grund av förut omförmälda fraktgaranti
ävensom ränta för tiden 1 oktober 1933—31 december 1936 som från
skyldigheten att vid 1936 års utgång kontant gälda på tiden 1 januari
1932—30 september 1933 belöpande frakttillägg och ränta enligt samma
garanti, men skall i vederlag härför vidkännas en särskild förhöjning av
för bolaget gällande ordinarie fraktsatser med lägst 3 kronor för varje
ton malm, varmed den för varje särskilt år utfraktade malmkvantiteten
överstiger 3 miljoner ton. Denna fraktförhöjning skall fortsätta att tilllämpas,
intill dess statens järnvägar erhållit såväl fullt vederlag för
li aktgal antiens avlyftande för tiden 1 oktober 1933—31 december 1936 som
även full likvid för hela det på tiden 1 januari 1932—30 september 1933 belöpande
frakttillägget, allt jämte ränta efter 5 procent. Likaledes befrias
Luossavaarabolaget fran att under år, då bolagets verksamhet utvisar
förlust eller förlust kvarstår oreglerad, betala royalty för den malmkvantitet,
som understiger 3 miljoner ton. I vederlag härför erhåller staten
rätt att i första hand lyfta motsvarande belopp såsom utdelning, så snart
Luossavaarabolagets verksamhet ånyo lämnar utdelningsbar vinst; först
därefter skall fördelning av vinsten i enlighet med bestämmelserna i § 5
av 1927 års malmavtal äga rum. Förslaget innebär, att stamaktieägarne
icke äga från Luossavaarabolaget uppbära någon utdelning, innan statens
järnvägar och statsverket i nu angiven ordning erhållit full gottgörelse.
Staten skulle alltså icke komma att eftergiva något av sin ställning såsom
delägare i Luossavaarabolaget gentemot Grängesbergsbolaget, varemot
staten i viss mån ställer sig i efterhand gentemot Luossavaaraboiagets
utomstående fordringsägare. Med hänsyn till dels arten av Luossavaarabolagets
skulder, vilka till väsentlig del utgöras av obligationslån i
olika allmänna kassor och hos allmänheten, och dels statens ställning såsom
delägare i bolaget synes häremot intet vara att erinra. Genom avtalet
skulle vinnas, att Luossavaarabolagets aktiekapital i huvudsak skyddas
samt att bolaget, som befrias från skyldigheten att till den 1 januari
1937 hava anskaffat kapital till frakttilläggens betalande, kan hålla brytningen
i gång i en omfattning, som huvudsakligen svarar mot skeppningen,
vilket under nuvarande arbetslöshetssituation är av betydande allmänt
intresse. Slutligen vill jag även erinra därom, att, då enligt 1927 års
statsavtal statens järnvägar för närvarande icke äga låta annan frakta
för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare
avgifter än dem, som medgivas Luossavaarabolaget, den nuvarande
fraktgarantien i stort sett har uteslutit för Tuolluvaara Gruvaktiebolag
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
11
och Bergverksaktiebolaget Freja att under nuvarande förhållanden bryta
och bortfrakta malm. Genom en omläggning i av mig antydd riktning
skulle ånyo öppnas möjlighet för malmbrytning vid dessa gruvfält.
Över avtalsförslaget hava utlåtanden infordrats från statskontoret,
kommerskollegium och järnvägsstyrelsen, varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret
beretts tillfälle inkomma med yttrande. De inkomna yttrandena
torde få såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet (bil. 1—IV).
I avgivet remissvar har statskontoret uttalat, att, enär det föreliggande
avtalsförslaget vore väl avvägt till vinnande av det syfte, som därmed
avsåges, och då detsamma icke eftergåve statens rätt och intressen, men
samtidigt beredde Luossavaarabolaget, däri staten vore hälftendelägare,
en under nu rådande förhållanden behövlig lättnad, tillstyrkte ämbetsverket,
att förslaget hänskötes till riksdagen för godkännande.
Kommerskollegium har framhållit bland annat följande. Det torde
vara uppenbart, att, såvida icke en avsevärd förbättring av malmmarknaden
inträffade under de närmaste åren, Luossavaarabolagets ställning
med nu gällande kontraktsbestämmelser snart nog kunde bliva ohållbar
och att såsom följd därav en katastrof kunde komma att drabba de
tidigare blomstrande samhällena vid gruvfälten. Kollegium ansåge en
åtgärd till lättnad för Luossavaarabolaget i den föreliggande situationen
välbehövlig och att den därför valda vägen vore lyckligt funnen, enär
ersättning enligt tidigare avtal tillfölle staten i all den utsträckning, som
bolagets likvida medel tilläte. Huruvida den lättnad, som genom ett dylikt
avtal skulle beredas Luossavaarabolaget, bomme att visa sig tillräcklig,
bleve ju beroende på utvecklingen av malmförsäljningen under de
tre år, under vilka avtalet vore avsett att gälla. Kollegium tillstyrkte
därför avslutandet av avtal i enlighet med det remitterade förslaget, dock
med visst förtydligande för tillgodoseendet av de mindre trafikanternas
intressen, till vilken fråga jag senare skall återkomma.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att, ehuru malmavtalen på lång sikt
berett Luossavarabolaget mycket stora fördelar i form av låga fraktkostnader,
så kunde det å andra sidan icke förnekas, att på grund av rörelsens
starka beroende av konjunkturerna fördelningen av dessa kostnader
på olika år kunde bliva ogynnsam på grund av bestämmelserna örn viss
fraktgaranti. Emellertid syntes det styrelsen, att det kunde fordras av de
båda hälftendelägarne i Luossavaarabolaget att till lika delar tillskjuta
de medel, som erfordrades för att bolaget skulle kunna fullgöra detsamma
åvilande förpliktelser gentemot statens järnvägar. Linder förutsättning
emellertid att ett inkrävande på förfallodagen av statens järnvägars
fordran för garantitillägg under innevarande femårsperiod icke kunde
anses förenlig med statens samlade intressen, ville styrelsen dock nu icke
motsätta sig, att uppgörelse träffades enligt det nu föreliggande avtalsförslaget,
i vad anginge detsammas reella innebörd.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
I fråga om formuleringen av § 1 i avtalsförslaget Ilar styrelsen framhållit,
att tilläggsavgiften av 3 kronor per ton för transportkvantiteter
per år över 3 miljoner ton icke borde rubriceras såsom fraktförhöjning;
beteckningen amorteringsavgift vore enligt styrelsens uppfattning den
riktiga. Från denna utgångspunkt Ilar styrelsen framlagt förslag till omformulering
av § 1.
Vidare har järnvägsstyrelsen påyrkat uppläggandet i riksräkenskaperna
av ett särskilt regleringskonto eller en särskild fond, varifrån skulle
finansieras ifrågavarande försträckning till Luossavaarabolaget.
Även fullmäktige i riksgäldskontoret hava lämnat förslaget utan erinran.
De i ärendet avgivna yttrandena giva mig icke anledning att i själva
principfrågan uttala mig utöver vad i det föregående skett. Däremot har
jag ansett vissa smärre jämkningar av formell natur i det remitterade
förslaget erforderliga. I anledning av vad järnvägsstyrelsen påyrkat vill
jag framhålla, att frågan örn den ekonomiska regleringen mellan statsverket
och statens järnvägar i händelse nu föreliggande avtalsförslag
skulle vinna vederbörligt godkännande, torde böra upptagas till behandling
först i samband med statsverkspropositionen till nästa års riksdag.
Jag tillåter mig härefter övergå till en kortfattad redogörelse för förslagets
detaljer.
§ 1.
Bestämmelserna rörande anstånd med erläggande av redan per den 30
september 1933 upplupet frakttillägg och utbyte av fraktgarantien för
tiden därefter mot förut angiven fraktförhöjning återfinnas i första paragrafen.
Paragrafen innebär, att jämväl den ränta å det nyssnämnda»
upplupna frakttillägget, som belöper å tiden efter den 30 september 1933,
i likhet med fraktgarantien efter samma dag utbytes mot fraktförhöjning.
Skulle bolagets verksamhet under något år trots fraktförhöjningen komma
att visa överskott och brist i aktiekapitalet icke föreligger, skall fraktavgiften
ytterligare höjas i sådan utsträckning, att därigenom tages i anspråk
hela det ifrågavarande överskottet, varför det är att hoppas, att
statens järnvägar inom en jämförelsevis snar framtid skola hava erhållit
fullt vederlag.
Fraktförhöjningarna skola, såsom redan tidigare omnämnts, utgå ända
till dess att statens järnvägar därigenom erhållit full gottgörelse för hela
den åt bolaget genom de föreslagna förändringarna i avseende å debitering
och likvidering beredda lättnaden. Därefter skola fraktförhöjningarna
bortfalla.
I senare delen av paragrafens andra stycke har införts en bestämmelse
av innebörd, att överskott, som motsvaras av under året verkställd minskning
av det i balansräkningen per den 30 september 1933 avsatta beloppet
13
Kungl. Majlis proposition nr 210.
för framtida reglering av frakttillägg till statens järnvägar, ej skall föranleda
fraktförhöjning. Motivet härtill är, att i dylikt fall har en mot
överskottet svarande avbetalning å fraktskulden redan ägt rum under
bokslutsåret. Givet är att, sedan överskottets storlek vid bokslutsårets utgång
siffermässigt fastslagits, detsamma ej bör medföra skyldighet för
bolaget att en gång till göra en lika stor avbetalning. Men till undvikande
av tvetydighet har detta förhållande ansetts böra uttryckligen omnämnas.
Vad i övrigt angår formuleringen av § 1, har jag icke funnit tillräcklig
anledning föreligga att omredigera paragrafen i överensstämmelse med
järnvägsstyrelsens förslag.
Uti sitt nyss berörda yttrande har kommerskollegium erinrat därom,
att järnvägsstyrelsen i utlåtande den 19 augusti 1933 över framställningar
från Bergverksaktiebolaget Freja och Tuolluvaara gruvaktiebolag
angående malmfrakter uttalat sig för sådan ändring av bestämmelserna,
att summan av grundfrakt och frakttillägg skulle utgå med högst det
belopp, som motsvarade frakt enligt ordinarie taxa, samt att en dylik
maximering förordats även av kommerskollegium uti ett dess underdåniga
utlåtande den 29 mars 1934. I anslutning härtill har kollegiet uttalat
följande. Vid tillämpning av det nu föreslagna avtalet skulle denna
synpunkt kunna anses tillgodosedd så länge bestämmelserna i första
punkten av andra stycket i § 1 vore tillämpliga, varemot i det fall, som
omnämnes i andra punkten av samma stycke, eller att fraktförhöjningen
skulle utöver den i första punkten avsedda höjningen utgå med hela det
överskott, som kunde finnas disponibelt, fraktkostnaden för de mindre bolagen
kunde under åberopande av § 15 i 1927 års malmavtal komma att
beräknas till för dem orimligt belopp.
I anledning härav har Luossavaarabolagets verkställande direktör meddelat
mig, att de bolag han företrädde icke komme att motsätta sig att
för de år, under vilka Luossavaarabolaget beretts den nu ifrågasatta lättnaden,
maximeringen av malmfrakterna för Freja- och Tuolluvaarabolagen
finge ske i enlighet med vad järnvägsstyrelsen påyrkat.
§§ 2 och 3.
Vad angår royalty, skall bolaget enligt § 2 i förslaget vara befriat
från att för tiden 1 oktober 1933—30 september 1936 vidkännas royalty å
malmkvantiteter under 3 miljoner ton, såvida icke bolagets verksamhet,
sedan i § 1 föreskrivna fraktförhöjning utgått, skulle komma att visa
överskott och brist i aktiekapitalet ej föreligger, i vilket fall skyldighet
att vidkännas royalty för dylik malmkvantitet skall inträda, dock högst
till belopp, som motsvaras av överskottet. I den mån vinstutdelning från
Luossavaarabolaget ånyo kan komma att äga rum, skall staten emellertid
enligt § 3 i förslaget äga förhandsrätt till dylik utdelning till lika
stort belopp som det royaltybelopp, från vilket bolaget sålunda blivit befriat.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den omständig
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
heten, att staten på nu angivet sätt under vissa förlustår avstår från viss
del av sin royalty för att därigenom bereda bolaget en lättnad, givetvis
icke i någon mån ändrar royaltyns allmänna karaktär av en till staten
från bolaget såsom en dess omkostnad utgående avgäld. I andra stycket
av § 3 förekommande stadganden hava samma grund som den nyss avhandlade
bestämmelsen i senare delen av andra stycket i förslagets § 1.
Vinsten ifråga motsvaras ej av likvida medel och bör därför utan varje
inskränkning genom i övrigt givna föreskrifter angående fondering av
medel få innehållas på vinst- och förlustkontot för att sedermera kunna
utdelas, örn och när härför erforderliga likvida medel kunna bliva tillgängliga.
Ej heller bör förefintligheten av dylik vinst föranleda likvidering av
äldre royaltyskuld jämlikt § 2 i 1932 års malmavtal.
I tredje stycket av § 3 fastslås uttryckligen, att Grängesbergsbolaget
icke skall äga lyfta någon som helst utdelning från Luossavaarabolaget,
förrän staten och statens järnvägar på förut angivet sätt erhållit full
täckning i avseende å såväl royalty som frakttillägg jämte ränta. Därmed
är också på ett otvetydigt sätt fastslaget, att de Luossavaarabolaget
medgivna lättnaderna icke innebära några eftergifter till Grängesbergsbolaget.
§ 4.
I § 4 av förslaget förekommer bestämmelse därom, att, såvida ej minst
två av de av staten utsedde ledamöterna i Luossavaarabolagets styrelse
för visst år annat medgiva, Luossavaarabolaget skall vara skyldigt att,
med reservation för strejk, lockout eller omständigheter av vad slag det
vara må utanför bolagets kontroll, under räkenskapsåren 1934/1935 och
1935/1936 bryta ungefär lika mycket malm, som bolaget under samma år
utskeppar från egna gruvor. För slutet av innevarande räkenskapsår är
det avsett att under hand träffa en, med vederbörlig hänsyn tagen till
föreliggande speciella förhållanden, motsvarande överenskommelse. I
anslutning härtill vill jag erinra därom, att enligt § 24 i 1927 års avtal
Luossavaarabolaget åtagit sig att, därest Kungl. Majit ej annat medgåve,
uppehålla brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning,
att deli därstädes varje år brutna malmen skulle utgöra minst en fjärdedel
av den under samma år i Kiruna brutna malmen, dock att Luossavaarabolaget
på grund av detta stadgande i varje fall icke är skyldigt att inom
Gellivare malmfält bryta mer än 1 miljon ton malm örn året. Givet är,
att, då enligt § 4 i nu förevarande avtalsförslag brytningen skall ställas
i närmare relation till skeppningen, anledning kan uppkomma för Kungl.
Majit att begagna nyssnämnda dispensrätt, enär det vore meningslöst, örn
Luossavaarabolaget skulle nödgas bryta mera Gellivaremalm än som av
samma slags malm utskeppas, under det att förhållandet samtidigt skulle
vara det omvända i avseende å Kirunamalmen.
Skulle bolaget komma att sakna likvida medel för fullgörandet av det
ur synpunkten av arbetslöshetens bekämpande synnerligen värdefulla
åtagandet enligt förevarande paragraf, lärer en av bolaget gjord fram
-
Kungl. Majlis proposition nr 270. 15
stauning om en för ändamålet erforderlig kredit hos statsverket kunna
påräkna välvilligt beaktande från statsmakternas sida.
§5.
I § 5 av förslaget fastslås, att de nya bestämmelserna icke skola utöva
någon som helst inverkan på uppskattningen av det belopp, som staten
vid eventuell inlösen av Grängesbergsbolagets aktier i Luossavaarabolaget
skulle hava att erlägga till Grängesbergsbolaget, utan att denna
uppskattning skall ske helt och hållet med tillämpning av stadgandena i
1927 och 1932 års malmavtal. Dock skall det enligt omhandlade paragraf
åligga Grängesbergsbolaget — ehuru detta bolag enligt 1927 och 1932
års malmavtal icke häftar i borgen för Luossavaarabolagets fraktförpliktelser
gentemot statens järnvägar — att, därest vid eventuell inlösen,
den 30 september 1947 eller senare Luossavaarabolagets skuld för frakttillägg
för tiden 1 januari 1932—30 september 1933 ännu till någon del
skulle kvarstå ogulden, vidkännas avdrag från vad staten på grund av
inlösningen bar att erlägga till Grängesbergsbolaget med hälften av det
i bolagets bokslut per den 30 september 1933 för framtida reglering av
denna fraktskuld avsatta beloppet 19,873,868 kronor 43 öre eller det mindre
belopp, som svarar mot hälften av den oguldna skulden.
Såsom av det förestående framgår bar avtalsförslaget begränsats att
avse royalty för tiden intill den 1 oktober 1936 och frakttillägg för tiden
intill utgången av samma år. Orsaken härtill bar varit den, att det icke
ansetts lämpligt att träffa bestämmelser örn lättnader för Luossavaarabolaget
för en mera avlägsen tid, under vilken dylika lättnader på grund av
förändrade förhållanden tilläventyrs icke skulle vara påkallade eller eljest,
motiverade.
1927 och 1932 års malmavtal torde få såsom bilagor fogas vid detta
protokoll (bil. V och VI).
Föredragande departementschefen uppläser härefter det i enlighet med
vad han sålunda anfört upprättade förslaget till avtal samt hemställer,,
att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa avtal i
enlighet med nämnda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bernt Nilsson.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Bilaga I.
Statskontorets yttrande.
Det remitterade avtalsförslaget har föranletts av de svårigheter, med
-vilka LKAB under rådande ekonomiska kris har att kämpa, och avser att,
till skyddande av bolagets kapital, för de närmaste åren framåt i viss utsträckning
befria bolaget från att debiteras för royalty och frakttillägg till
staten enligt föreskrifterna i 1927 och 1932 års malmavtal. Genom bestämmelser
i avtalsförslaget har emellertid sörjts för att, allteftersom konjunkturen
förbättras, staten av bolaget återbekommer vad staten enligt de sålunda
gjorda eftergifterna gått miste örn i royalty och frakttillägg. Det
är alltså icke fråga örn annat än temporära lättnader från statens sida,
och någon rubbning avses ej i de båda delägarnas — statens och TGO:s —
inbördes rättsställning. I detta hänseende må särskilt erinras örn stadgandet
i § 3 tredje stycket av avtalsförslaget, enligt vilket TGO icke äger lyfta
någon utdelning i LKAB, innan staten bekommit full täckning för såväl
enligt avtalet uteblivna frakttillägg jämte ränta som ock det royaltybelopp,
från vars erläggande LKAB jämlikt avtalet skulle erhålla befrielse.
Att märka är vidare, att enligt § 5 i avtalsförslaget de nya bestämmelserna
icke skola utöva någon som helst inverkan på uppskattningen av den lösesumma,
som staten jämlikt gällande avtal har att erlägga i händelse av
inlösen av stamaktierna i LKAB.
Då, såvitt statskontoret kunnat finna, det föreliggande avtalsförslaget
är väl avvägt till vinnande av det syfte, som därmed avses, och då detsamma
icke eftergiver statens rätt och intressen, men samtidigt bereder
LKAB, däri staten är hälftendelägare, en under nu rådande förhållanden
behövlig lättnad, tillstyrker ämbetsverket, att förslaget hänskjutes till
riksdagen för godkännande.
Stockholm den 26 april 1934.
C. FE. NISSEN.
John Gibson.
/
/
/
E. Hegner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
17
Bilaga II.
Kommerskollegii yttrande.
Stockholm den 27 april 1934.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Genom remiss den 23 innevarande april har Herr Statsrådet anmodat
Kungl. Kommerskollegium att skyndsamt inkomma med utlåtande över
ett remissen hilagt förslag till avtal mellan å ena sidan Svenska staten och
å andra sidan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund (TGO) avseende vissa modifikationer
av bestämmelserna i 1927 och 1932 års malmavtal.
1 den till avtalsförslaget fogade promemorian omnämnes, att på grund
av minskning i malmexporten LKAB:s verksamhet blivit i hög grad förlustbringande.
Sålunda utvisade bolagets bokslut en förlust per den 30
september 1932 av i runt tal 19 miljoner kronor och per den 30 september
1933 av i runt tal 21 miljoner kronor, i vilka förluster royalty till staten
och beräknat frakttillägg till statens järnvägar på grund av fraktgarantien
ingått med cirka 12.5 miljoner kronor för det första året och med
cirka 14.2 miljoner kronor för det senare.
Det torde vara uppenbart, att, försåvitt icke en avsevärd förbättring av
malmmarknaden inträder under de närmaste åren, bolagets ställning med
nu gällande kontraktsbestämmelser snart nog kunde bliva ohållbar och
som en följd därav en katastrof kunde komma att drabba de tidigare
blomstrande samhällena vid malmfälten. Avtalsförslaget avser, enligt
promemorian, att utan rubbning av statens och TGO:s inbördes rättigheter
bereda lättnad för LKAB i den föreliggande situationen.
Kollegium finner en dylik åtgärd välbehövlig och den därför valda vägen
lyckligt funnen, då ersättning enligt tidigare avtal tillföres staten i
all den utsträckning, som bolagets likvida medel tillåta. Huruvida den
lättnad, som genom ett dylikt avtal skulle beredas LKAB, kommer att
visa sig tillräcklig, blir ju beroende på utvecklingen av malmförsäljningen
under de tre år, för vilka avtalet är avsett att gälla. För de tvenne ovannämnda
bokföringsåren uppgick förlusten utöver staten tillkommande
royalty och frakttillägg till 6 å 7 miljoner kronor per år, varför en stegring
av avsättningen utöver nämnda års torde erfordras för att bolaget skall
kunna bedriva sin verksamhet utan förlust även med tillämpande av de
nu föreslagna avtalsbestämmelserna. Utvecklingen under senaste tiden
tyder emellertid på att en sådan stegring bör kunna påräknas.
Mot de föreslagna avtalsbestämmelserna har Kollegium icke något att
erinra, men Kollegium får framhålla betydelsen av att det i samband med
slutande av detta tilläggsavtal träffas sådana anstalter, att verksamheten
vid de smärre gruvorna, nämligen de vid Tuolluvaara och Koskullskulle,
kan hållas i gång, respektive återupptagas.
Enligt § 15 i 1927 års malmavtal har staten förbundit sig att icke. innan
staten må hava begagnat sig av sin rätt enligt avtalet att inlösa TGO tillhöriga
stamaktier i LKAB, låta annan frakta för export avsedd järnmalm
å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem,
som medgivits LKAB.
Bihang till riksdagens protokoll ISSA. 1 sami. Nr 270.
2
18
Kungl. Martts proposition nr 270.
I samband med avtal örn fraktnedsättning hava Tuolluvaara gruvaktiebolag
och Bergverksaktiebolaget Freja måst förbinda sig att, därest skyldighet
att erlägga frakttillägg skulle komma att åvila LKAB, jämväl erlägga
frakttillägg i sådan omfattning att bolagens frakter komme att bliva
lika.
I samband med minskningen i LKAB:s malmavsändning inträdde skyldighet
att gälda frakttillägg för såväl detta bolag som de båda övriga. I
anledning av den härigenom uppkommande höga transportkostnaden inställdes
gruvarbetet vid Koskullskulle den 81 maj 1932 under det att vid
Tuolluvaara gruvbrytningen visserligen hittills fortsatts, men^ exportmalmen
har — med undantag av en mindre kvantitet — lagts på upplag
vid Kiruna och malmbrytningen måste snart nog helt inställas, dä tillgängliga
upplagsplatser utnyttjats till det yttersta. Tuolluvaara gruvaktiebolag
har numera hos Kungl. Maj :t gjort framställning örn ett räntefritt
lån å 200,000 kronor för att med stöd därav kunna sysselsätta en del
av sin tidigare arbetarstam med tillredningsarbeten i gruvan, vilka för
detta ändamål skulle komma att utföras tidigare än brytningsplanen
eljest påkallade.
Detta förhållande, att fraktsatserna icke kunna fastställas på förhand
utan bliva beroende av det större företagets dispositioner samt kunna befaras
stiga till sådan höjd, att malmbrytningens ekonomiska bedrivande
omöjliggöres, måste betecknas som otillfredsställande.
Järnvägsstyrelsen har även i underdånigt utlåtande den 19 augusti 1933
över framställningar från Bergverksaktiebolaget Freja och Tuolluvaara
gruvaktiebolag angående malmfrakter uttalat sig för sådan ändring av bestämmelserna,
att summan av grundfrakt och frakttillägg skulle utgå med
högst det belopp, som motsvarade frakt enligt ordinarie taxa. En dylik
maximering har även förordats av Kollegium i dess underdåniga utlåtande
(till Socialdepartementet) den 29 mars 1934 över en framställning av
Tuolluvaara gruvaktiebolag rörande bolagets malmfrakter m. m.
Vid en tillämpning av det nu föreslagna avtalet skulle denna synpunkt
kunna anses tillgodosedd så länge bestämmelserna i första punkten av
andra stycket i § 1 vore tillämpliga, varemot i det fall, som omnämnes i
andra punkten av samma stycke, eller att fraktförhöjningen skulle utöver
den i första punkten avsedda höjningen utgå med hela det överskott, som
kan finnas disponibelt, fraktkostnaden för de mindre bolagen kunde under
åberopande av § 15 i 1927 års malmavtal komma att beräknas till för dem
orimligt belopp.
I samband med avslutande av avtal enligt nu föreliggande förslag synes
en möjlighet förefinnas att vidtaga en ändring i nämnda avseende så
att bestämmelserna i nyssnämnda § 15 icke lägga hinder i vägen för Järnvägsstyrelsen
att allt framgent låta andra trafikanter än LKAB frakta
malm enligt ordinarie taxa. Kollegium skulle helst se att den ovannämnda
extra fraktförhöjningen, som blir beroende på förefintligheten av disponibelt
överskott, icke komme i betraktande vid fraktjämförelse enligt § 15.
Kollegium får tillstyrka avslutande av avtal enligt det remitterade förslaget
med i det föregående omnämnt tillägg för tillgodoseende av de
mindre trafikanternas intressen.
Iv. A. FBYXELL.
Karl Sidenvall.
C. G. Hindbeck.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
19
Bilaga. lil.
Järnvägsstyrelsens yttrande.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Genom remiss den 27 april 1934 ilar järnvägsstyrelsen anmodats avgiva
utlåtande över ett förebragt förslag till avtal mellan å ena sidan svenska
staten och å andra sidan Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag samt
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, nedan benämnda LKAB
respektive TGO, varigenom skulle införas vissa ändringar i nu gällande,
den 29 juni 1927 och den 12 maj 1932 mellan staten och LKAB med flera
bolag träffade avtal rörande de norrbottniska malmfälten, här benämnda
1927, respektive 1932 års malmavtal. Till åtlydnad härav får styrelsen anföra
följande.
Vid den sålunda anbefallda granskningen skall styrelsen först taga ställning
till de förändringar, som föreslagits skola inträda i förhållandet mellan
staten betraktad såsom enhet å ena sidan och bolagen å den andra,
alltså själva föremålet för överenskommelsen — främst i den mån denna
berör statens järnvägar — och därefter övergå till spörsmålet, vilka modifikationer
sagda förändringar, örn de bliva genomförda, kunna anses
motivera beträffande affärsföretaget statens järnvägars ekonomiska avgränsning
gentemot övrig statlig affärsverksamhet samt statsverket i
egentlig mening, vilket senare ju är en intern statlig angelägenhet.
Innebörden av det remitterade avtalsförslaget, i vad detsamma berör
statens järnvägars förvaltningsområde, kan i korthet sägas vara, att staten
skall medgiva, att vad angår fraktkostnadstilläggen för gäldandet av
den LKAB avtalsenligt åvilande avkastningsgarantien beträffande malmbanekapitalet
och bandriften, det för åren 1932—1936 — för övrigt mot
järnvägsstyrelsens avstyrkande — LKAB genom 1932 års malmavtal tillförsäkrade
periodiska betalningsanståndet utsträckes över en obestämd
framtid.
Då garantitillägget ifråga icke utgör någon vinst å den statliga järnvägsrörelsen
utan blott en komplementär täckning av statens genom riksgäldskontoret
och statens järnvägar redan havda kostnader för malmbanans
kapital och banans drift, kan styrelsen icke undgå att finna en sådan
anordning från statens järnvägars synpunkt ofördelaktig.
Såsom styrelsen vid upprepade tillfällen haft anledning framhålla, medför
redan den genom 1927 års avtal införda 5-åriga avräkningsperioden, att
statens järnvägars mellanhavanden med LKAB hållas svävande under
väsentligt längre tid, än som kunde anses nödvändigt för att det vid avtalets
träffande uppgivna syftemålet med densamma — nämligen att utjämna
verkningarna av relativt kortvariga variationer ifråga örn utvinningen
vid malmproduktionen — skall kunna fyllas.
Emellertid förutsattes därvid fortfarande, att LKAB skulle successivt
lämna täckning för statens havda kostnader, i den mån desamma icke balanserades
av banans reguljära inkomster, och statens järnvägar följakt
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
ligen sättas i stånd att fullgöra statsmakternas anspråk på avkastning å
statsbanekapitalet, i den mån detsamma hänför sig till malmbanan.
En första rubbning av detta förhållande vållade 1932 års malmavtal, icke
i och för sig men på grund av att statsmakterna från och med år 1933 icke
längre följde de år 1932 hysta och tillkännagivna intentionerna ifråga örn
finansieringen av den på grund av avtalet ifråga åt LKAB lämnade försträckningen.
— Såsom styrelsen upprepade gånger och senast i sin skrivelse
den 4 december 1933 angående beräkningsbara inkomsten av statens
järnvägar för budgetåret 1934/1935 framhållit, leder den nuvarande finansieringsformen
till, enligt styrelsens uppfattning, onödiga och till sina
konjunkturverkningar skadliga svängningar ifråga örn det inlevererbara
överskottet av statens järnvägar och därmed även till ett allvarligt läderande
av skattebetalarnas aktuella intressen.
Ett antagande av det nu föreliggande avtalsförslaget innebär uppenbarligen
ett fortsättande på den år 1932 inslagna vägen, och de erinringar
styrelsen framförde rörande 1932 års avtalsförslag gälla följaktligen även
det förevarande, men avsikten är ju dock, att staten skall erhålla förräntning
och successiv amortering av sin fordran å LKAB, och borde det alltså
icke behöva möta något hinder i princip att med lånemedel finansiera den
utjämningsfond, som styrelsen nedan föreslår skola inrättas. Sker icke
sådan finansiering, vilken styrelsen fortfarande vill föreslå och begära,
måste ju styrelsen bli ställd inför nödvändigheten att — som styrelsen
ofta anfört, till men särskilt för de närmare årens i allt fall mycket tyngda
skattebudgeter — år efter år anmäla, dels att intet eller endast en mindre
del av det för perioden 1932—1936 resterande överskottet väntas kunna inlevereras,
dels att — då 1932 års avtal förutsättes allt fortfarande bliva i
gällande kraft — överskott av malmbanan för löpande år, tillräckligt för
kapitalets förräntning, icke är att påräkna.
Vid bedömande av förevarande fråga är att beakta, att de i § 13 av 1927
års malmavtal fixerade avgiftssatserna, vilka oförändrade övertagits från
1907 års avtal, numera icke stå i rimligt förhållande till den allmänna
fraktkostnadsnivån, sådan den betingas av driftkostnaderna, vare sig vid
malmbanan eller vid järnvägarna i allmänhet. I de viktigaste stationsförbindelserna.
Kiruna—Biksgränsen och Malmberget—Luleå, är nämligen
förhållandet mellan ordinarie och avtalsbestämd frakt följande.
Km
Ord.
LKAB
Nedsättning
frakt
frakt
%
Kiruna—Biksgränsen ............
............ 129
530
264
50
Malmberget—Luleå....................
............. 211
740
275
63
Då redan vid den ordinarie tarifferingen full hänsyn tagits till att järnmalm
är en tung, lågvärdig och låg tariff betingande massartikel, torde
enbart av förestående siffror klart framgå, att med de avtalsbundna frakterna
balans mellan inkomster och utgifter inkl. ränta överhuvud kan
vara möjlig endast vid de mycket stora transportmängder, för vilka bandelen
enligt trafikantens krav blivit utrustad. Verkställda beräkningar
visa också, att med nuvarande driftkostnadsförhållanden sådan jämvikt
uppnås först vid en årlig transportmängd av cirka 6.5 miljoner ton, en
kvantitet, beträffande vilken man nu föga vet, när den återigen kan uppnås.
Till jämförelse må nämnas, att med den år 1907 förutsatta genomsnittliga
transportmängden, 3.75 miljoner ton LKAB malm, före världskriget
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
21
— d. v. s. vid de helt andra och lägre driftkostnadsförhållanden, efter
vilka de ännu gällande avgiftssatserna för nu snart 30 år sedan avvägdes
— erhölls ett överskott å malmbanan, uppgående till 10 procent å
byggnadskostnaden.
Anförda siffror torde med all önskvärd tydlighet visa, dels att de avtalsenliga
transportkostnadstilläggen för avkastningsgarantiens fyllande
måste bliva en snart sagt permanent andel i LKAB:s fraktkostnader, dels
att även med ett relativt betydligt sådant tillägg dessa kostnader bliva
relativt mycket låga. Transportavtalet lär alltså få betraktas som i
själva verket särdeles fördelaktigt för LKAB. Det kan konstateras, att
för den tjugofemårsperiod 1908—1932, vilken 1907 års malmavtal gällde,
bolagets ställning i frakthänseende varit särdeles gynnsam. Mot en
summa inbetald minimifrakt av för hela perioden 284.2 mkr. (miljoner
kronor) står ett garantitillägg av 42.i mkr. eller 14.8 procent.
Anmärkas bör att i detta belopp ingår det för år 1932 debiterade men
ännu ej likviderade garantitillägget å 10.9 mkr., men däremot icke det av
staten vid avtalsrevisionen år 1927 efterskänkta omstridda kravet på garantitillägg
för åren 1917—1921, uppgående till i runt tal 20 mkr.
För den viktigaste förbindelsen Kiruna—Riksgränsen innebära de angivna
summorna, ett genomsnittligt tillägg av 39 öre, d. v. s. en totalfrakt
av 303 öre per ton. Häremot är att ställa de ordinarie fraktsatserna, vilka
uppgått till
och under vissa år med uppdriven kristidsprisnivå uppvisat väsentligt
högre tal upp till 1,300 öre.
För stationsförbindelsen Malmberget—Luleå hava förhållandena varit
för bolaget ännu gynnsammare, enär mot en genomsnittskostnad av 316
öre är att ställa ordinarie fraktsatser uppgående till
och såsom maximum för perioden 1,750 öre.
De likvider LKAB erlagt på grund av avkastningsgarantien ha följaktligen
spelat en obetydlig roll i jämförelse med de genom avtalsutfästelsen
örn samma garanti förvärvade fraktrabatterna. — Järnvägsstyrelsen har
ansett nödvändigt att här kraftigt betona detta förhållande, då ofta och
ej minst i publiciteten gjorts gällande, att transportavtalet vore oskäligt
och för LKAB särdeles betungande. I belysning av anförda siffror torde
grundlösheten av detta påstående tydligt framstå; det må även erinras,
att under perioden väldiga utdelningar till aktieägarna kunnat äga rum,
möjliggjorda till stor del tack vare det för bolaget gynnsamma transportavtalet.
Örn alltså malmavtalen på lång sikt berett LKAB mycket stora fördelar
i form av låga fraktkostnader, så kan det å andra sidan icke förnekas, att
på grund av rörelsens starka beroende av konjunkturerna fördelningen av
dessa kostnader på olika år kan bliva ogynnsam. Då emellertid denna
konjunkturkänslighet varit från början välbekant, borde en successiv täckning
av riskerna genom bildande av tillräckliga fonder varit självfallen,
allra helst som för berörda period som helhet inkomstgivningen inom bolaget
varit mycket god.
Såsom redan framhållits, hava de nominella fraktsatserna sedan år 1907
vid periodens början
» » slut
330 öre
530 »
vid periodens början
» » slut
460 öre
740 »
22
Kungl. Martts proposition nr 270.
hållits oförändrade och LKAB alltså — frånsett garantitillägget — ensam
bland alla järnvägstrafikanter hållits oberoende av den under krigs- och
efterkrigstiden inträdda stora ökningen i järnvägarnas självkostnader.
Härmed fick tydligen garantitillägget en helt annan och vidsträcktare
uppgift än från början varit avsedd, vilken uppgift gjorts permanent genom
den bindning av fraktsatserna vid en efter dåvarande förhållanden
orimligt låg nivå, vilken mot järnvägsstyrelsens enträgna avstyrkande
medgavs vid avtalsrevisionen år 1927. Till detta förhållande måste, vill
det synas järnvägsstyrelsen, hänsyn tagas, då det gäller att avgöra, huruvida
ytterligare betalningsanstånd skall lämnas. Det är tydligen en väsentlig
skillnad mellan egentlig tillaggsfrakt, d. v. s. det avgiftsbelopp,
som eventuellt kan komma att ligga över vad som skulle hava utgått enligt
den ordinarie taxans fraktsatser, och en reducering av beräknad
fraktrabatt, beroende av att de vid fraktavtalets ingående förutsatta transportkvantiteterna
icke uppnåtts.
Primärt måste järnvägsstyrelsen alltså förorda, att under löpande avräkningsperiod
ingen ändring vidtages i nu gällande malmavtalsbestämmelser,
i vad desamma avse statens järnvägar. De äro likväl för statens
järnvägar ogynnsamma nog. Det vill synas styrelsen, som borde det rimligen
kunna fordras av bägge LKAB:s hälftendelägare att pro rata parte
tillskjuta de medel, som erfordras för att bolaget skall kunna fullgöra
detsamma påvilande förpliktelser gent emot statens järnvägar, vilka för
dem uträtta ett med malmproduktionen lika intimt sammanhörande primärarbete,
som exempelvis det bolaget Ilar att betala för till sin direkt
anställda tjänstemanna- och arbetarepersonal.
Under förutsättning emellertid, att ett inkrävande på förfallodagen av
statens järnvägars fordran för garantitillägg under innevarande 5-årsperiod
icke anses förenligt med statens samlade intressen, vill styrelsen
nu icke motsätta sig, att uppgörelse träffas enligt det nu föreliggande
avtalsförslaget, vad angår detsammas reella innebörd. Däremot kan styrelsen
icke lämna utan erinran den föreslagna formuleringen av bestämmelserna
i § 1 av det nya avtalet. Först och främst vill styrelsen framhålla,
att den stipulerade tilläggsavgiften av tre kronor per ton för transportkvantiteter
per år över 3 miljoner ton icke kan få rubriceras som
fraktförhöjning, emedan densamma dels icke utgår annat än för trånsportmängder,
som ligga över en viss gräns och därvid lika för alla transportavstånd
— från järnvägsekonomisk synpunkt helt irrationella anordningar
— dels fr. o. m. år 1937 ligger utanför den löpande avräkningen
enligt § 14 i 1927 års malmavtal men däremot göres beroende av vissa förhållanden
under förfluten tid. Vad statens järnvägar erhålla är ju de facto
blott ränta och amortering å en — låt vara under ovanliga former lämnad
— försträckning. — Beteckningen amorteringsavgift måste enligt
styrelsens uppfattning i stället vara den riktiga och adekvata.
Styrelsen ser sig alltså nödsakad att avstyrka ett godtagande av det
remitterade avtalsförslaget med föreliggande formulering av § 1, vilken
befaras kunna giva anledning till komplikationer och missförstånd. I
stället vili styrelsen föreslå en avfattning av denna paragraf i anslutning
till bilagda utkast, vilket synes väsentligt bättre ansluta sig till vad som
faktiskt avses med avgiften ifråga.
En sålunda träffad anordning bör enligt styrelsens uppfattning såsom
komplement kräva, att i riksräkenskaperna upplägges ett regleringskonto
eller fond, förslagsvis benämnd »LKAB:s amorteringsavgifters fond».
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Å detta konto skulle föras det av 1932 års riksdag under rubrik »Täckande
av viss statens fordran» beviljade anslaget a 9,600,000 kronor ävensom
de anslag för samma ändamål, som kunna komma att anvisas av
innevarande och kommande riksdagar, i den mån de gälla fordringar för
åren 1932—1936.
De skäl för finansiering medelst riksstatsanslag av ifrågavarande, försträckning,
vilka järnvägsstyrelsen upprepade gånger och senast i sin
skrivelse den 4 december 1933 med förslag till .beräkning av behållen inkomst
för budgetåret 1934/1935 anfört, minska ju på intet sätt i vikt särskilt
för skattebudgeten därigenom, att staten avstår från sin ^ direkta
fordringsrätt i avhandlade avseende och omfattning. Fastmer mäste omständigheten,
att visshet nu vunnits rörande sättet för likvideringen, vara
ägnad att reducera tidigare hysta betänkligheter, rörandfe det av järnvägsstyrelsen
förordade sättet för försträckningens finansiering.
För att verkningarna av det nu föreslagna ordnandet av statens, järnvägars
mellanhavande med LKAB skola på lämpligt sätt komma till synes
i statens järnvägars balansräkning, synes denna böra utökas med följande
— varandra balanserade — poster. (Rubrikernas formulering har
valts med hänsyn tagen till av järnvägsstyrelsen föreslagna ändringar i
avtalets ordalydelse.)
å tillgångssidan:
LKAB:s amortering savgifter
med fördelning
a) till täckning av bolagets skuld för garantitillägg och räntor (1 januari
1932—30 september 1933),
b) till täckning av balanserat garantitillägg för tiden 1 oktober 1933
—31 december 1936, jämte räntor fr. o. m. 1 oktober 1933.
å skuldsidan:
LKAB:s amorteringsavgifters fond
med fördelning
a) bokföringsmässigt överskott reglerat genom anslag å riksstaten,
b) bokföringsmässigt överskott, icke reglerat.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit järnvägsfullmäktige
Johansson och Hjorth samt byråcheferna Lindblad och Ruist.
Stockholm den 27 april 1934.
AXEL GRANHOLM.
Erik Malmkvist.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Bilaga till järnvägsstyrelsens
yttrande.
Förslag till avtal.
Mellan. Svenska staten, Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här nedan
kallat LKAB, och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, här
nedan kallat TGO, har träffats följande avtal:
§ 1.
Mom. 1. I avseende å påförandet och likvideringen av de frakttillägg,
d. v. s. transportkostnadstillägg för gäldande av den avkastningsgaranti
beträffande malmbanekapitalet och bandriften, som åvilar LKAB — här
nedan benämnda garantitillägg — jämte ränta därå, som LKAB jämlikt
§ 14 i 1927 års och § 2 i 1932 års malmavtal har att erlägga för åren 1932
—1936, skola i stället för i nämnda § 2 meddelade föreskrifter rörande
dessa förhållanden gälla här nedan intagna bestämmelser.
Mom. 2. Garantitillägget för tiden 1 januari 1932—30 september 1933
skall tillsvidare bliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld.
Mom. 3. Beträffande garantitillägg för tiden 1 oktober 1933—31 december
1936 jämte samtliga på tiden efter den 1 oktober 1933 belöpande räntor
å i detta och föregående moment avsedda tillägg avstår staten från sin
direkta fordringsrätt.
Fördelning av LKAB för år 1933 påfört garantitillägg skall därvid
bokföringsvis ske jämlikt bolagets balansräkning per den 30 september
1933.
Mom. 4. Såsom vederlag för vad staten sålunda avstått, och likvid för
i mom. 2 omförmäld bolaget direkt påförd skuld skall LKAB räknat
fr. o. m. den 1 oktober 1933 till statens järnvägar erlägga en löpande
amorteringsavgift, utgående med tre kronor för varje ton, varmed den
under ett räkenskapsår (1 oktober—30 september) å järnvägen Svartön—
Riksgränsen transporterade malmkvantiteten överstiger tre miljoner ton.
Därest LKAB:s verksamhet under något år skulle komma att visa ett
överskott för året och brist i aktiekapitalet icke föreligger, skall amorteringsavgiften
utgå med så mycket högre belopp, att därigenom tages i
anspråk hela ifrågavarande överskott, i den mån detsamma ej motsvaras
av under året verkställd avbetalning å bolagets i balansräkningen per
den 30 september 1933 upptagna skuld till staten för royalty eller minskning
av det i samma balansräkning avsatta beloppet för framtida reglering
av garantitillägg till statens järnvägar. Den sålunda beräknade
amorteringsavgiften skall inbetalas till järnvägsstyrelsens kassa inom
tre månader efter räkenskapsårets utgång.
Mom. 5. När summan av vad bolaget i form av amorteringsavgifter
erlagt till statens järnvägar uppgått till ett belopp, som täcker de garantitillägg,
vilka bolaget för hela femårsperioden 1932—1936 skulle hava haft
att erlägga, därest bestämmelserna i §§ 13 och 14 av 1927 års malmavtal
i avseende å nu angivna period oförändrat tillämpats, jämte upplupen
vid varje årsskifte kapitaliserad ränta å samma tillägg räknad efter 5
Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 25
procent och i övrigt enligt bestämmelsen i § 14, skall amorteringsavgiften
upphöra.
Vad LKAB såsom amorteringsavgift erlägger, skall anses i främsta
rummet gå till täckning av garantitillägg och ränta för tiden 1 oktober
1933—31 december 1936.
Mom. 6. Det skall stå LKAB fritt att, örn och i den mån bolaget så
önskar likvidera garanti- och ränteskuld till statens järnvägar tidigare,
än som med tillämpning av förestående bestämmelser skulle bliva fallet.
Mom. 7. Hava statens järnvägar under åren 1934—1936 såsom amorteringsavgifter
fått lyfta mer än som med tillämpning av 1927 och .1932 års
avtal skolat för femårsperioden 1932—1936 utgå såsom garantitillägg
jämte ränta beräknad enligt mom. 5, skall överskottet återbäras till LKAB.
Mom. 8. Därest på grund av vad bär föreskrivits amorteringsavgift
kommer att erläggas för något år efter den 31 december 1936, skall vid
beräkning a.v garantitillägg för tid efter sagda dag hänsyn icke tagas
till sålunda erlagd amorteringsavgift.
§§ 2—5 lika med det remitterade förslaget, blott att benämningen »frakttillägg»
genomgående ändras till garantitillägg.
26
Kungl. Majlis proposition nr 270.
Bilaga IV.
Riksgäldsfullmäktiges yttrande.
Till Herr Statsrådet E. Wigforss, Kungl. Finansdepartementet.
Medelst remiss, som den 24 innevarande april kommit fullmäktige i
riksgäldskontoret tillhanda, har Herr Statsrådet berett fullmäktige tillfälle
att skyndsamt inkomma med utlåtande över ett förslag till avtal
med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.
Med anledning därav få fullmäktige meddela, att fullmäktige för sin del
ej hava något att erinra mot avtalsförslaget, vilket enligt fullmäktiges
mening synes lämna bolaget erforderlig lättnad samtidigt som det tillvaratager
statens intressen.
Stockholm den 26 april 1934.
KAEL HILDEBRAND.
ERIC HALLIN.
AXEL LINDQVIST.
/
/ John Hägglund■
Kungl. Majlis proposition nr 270.
27
Bilaga. V.
1927 års malmavtal
mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktie''
bolag m. fl., å andra sidan.
Emellan Svenska staten, å ena, samt Loussavaara—Kiirunavaara Aktiebolag
(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
(nedan kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat
AB GM) och Norrbottens Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag,
å andra sidan, hava träffats avtal:
1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB
och TGO;
3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och
4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO; „ , „ ,
5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag;
6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO
7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO.
Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden
efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,
har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,
för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.
§ 1.
Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga
nr 1 utvisar \ att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den
1 oktober 1927.
§ 2.
Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag
till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara
malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten
från sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens
utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.
LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande
och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom
maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.
Ändringar i
LKAB:s
bolagsordning.
Luossavaara.
1 Bilagan ej här avtryckt.
28
Malm
kvantiteter.
Royalty.
Vinstfördel
ning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
§ 3.
LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten
Kiiruna,vaara, Gellivare och Lnossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav
från Kiirunavaara 6.i miljoner ton,
» Gellivare 2.5 » » ,
» Luossavaara 0.4 » » .
Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten
må förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten
ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning
med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller
de övriga gruvfälten.
Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och
för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna
överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de
under, en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade
kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000)
ton eller för varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra
stycket ovan tillåtna årliga maximikvantiteten.
§ 4.
För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här
ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en
krona femtio öre för under tiden 1 oktober 1927— 30 september 1947 bortfraktad
malm, dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927
—30 september 1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som
bortfraktas under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.
Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl, järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen
Svartön—Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt;
och skall den slutliga regleringen av likviden äga rum i samband
med den fördelning av LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga
rum.
TGO förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga ett belopp
motsvarande hälften av den royalty TGO enligt denna paragraf uppburit
för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928 samt att
sedermera den 30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942
utbetala halva beloppet av royaltyn för ett vart av de respektive bokslutsåren
1928—1929, 1929—1930, 1930—1931 och 1931—1932.
§ 5.
LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton
malm, som under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt
bestämmelserna i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas
mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton
• i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och. i vad
den belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar
till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.
§ 6.
LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid
brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet
för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna
bästa ekonomiska resultat.
För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och
liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten
såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter
påbörjas och utföras i god tid.
Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.
Örn förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,
må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två
av de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i
gott skick.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt
eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara
och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana
undersökningar, i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom
hindras eller uppehälles.
Utan särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t må icke sådan ändring vidtagas
i brytningsmetoderna, att den i djupbrytningsmagasinen förefintliga
malmkvantiteten vid slutet av någon i § 25 mom. 2 omförmäld tioårsperiod
blir mindre än vid början av samma tioårsperiod och icke heller minskas
från slutet av en sådan period till närmast följande inlösendag.
§ 7.
LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva malmfyndigheter na, ej heller å markvärde. I övrigt
skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer. Avvikelse
från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga
de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
§ 8.
Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika
förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv
lämna LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande
behov.
§ 9.
Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse
äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör.
Vid förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i
hans ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort
bindande tillsägelse örn inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
Brytningens
anordnande.
Avskriv
ningar.
Upplåning.
Organisa
tion.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
äga de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse
att utse ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie
bolagsstämma, som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande
direktör för tiden efter inlösningsdagen.
I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av
§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat
avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.
Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig örn att begära,
att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall
dock icke verka rubbning i fråga örn den beslutanderätt, som enligt gängse
kutym bör tillkomma verkställande direktören.
Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden
med minst en veckas mellanrum.
Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s
styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga
biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och bans biträden bestämmas
av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.
Mom. 3. LKAB:s bandelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra
affärshandlingar skola, efter därom bos verkställande direktören framställd
begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda
styrelseledamöterna och den i föregående moment omförmälde revisorn
med biträden.
Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme
är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer
än hälften av preferensaktiekapitalet.
Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,
Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå
(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda
styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB:s
tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes
vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan binder från statens sida
för densamma att jämväl vara anställd bos TGO.
I avseende å tiden för personalens anställning bos LKAB skall iakttagas,
att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO
tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen
uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex
månader efter det uppsägningen skett.
Morn. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande:
a)
Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets
eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,
som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,
bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.
b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från
dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna förena sig örn att vägra godkännande
av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll
angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för
försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 31
Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken
Kungl. Majit i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försåt jningsavtal
eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av
bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.
Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas
godkännande driva annan verksamhet än som betingas
av innehållet i detta avtal.
Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader
skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna
av LKABis styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,
som skall godkännas av Kungl. Majit.
§ 10.
LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av
TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,
att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal
under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGOis eget tonnage.
Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av
preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna det påfordra.
Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes
genom värdering av skiljemän utsedda enligt skiljemannalagen
med iakttagande av att Kungl. Majit skall utse skiljeman för LKAB.
§ 11.
TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från
och med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi
kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt
med staten; och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten
såväl till nämnda områden som ock till de områden vid Gellivare och
Kiirunavaara, som innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med
staten, allt så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare,
Kiirunavaara och Luossavaara malmfält och mot arrende- och öv
riga villkor överensstämmande med dem, som innehållas i förenämnda,
nu gällande kontrakt.
§ 12.
LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål,
som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore
samma utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.
§ 13.
Med avseende å LKABis malmfraktning å järnvägen Svartön—Riksgränsen
skola för tiden till och med den 30 september 1947 gälla följande
bestämmelser.
Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive
Svartön frakta den malm, som bolaget enligt § 3 äger bortfrakta från
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter
per ton
Inlösen av
tonnage.
Arrende.
Utmål.
Järnvägs
frakter.
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937
a) malm från Kiirunavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ...............................................
Kiruna—Svartön .......................................................
b) malm från Luossavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ...............................................
Kiruna—Svartön ......................................................
c) malm från Gellivare gruvfält
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ...
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ...........
B) för tiden från och med 1 januari 1938
Kiruna—Riksgränsen ..............................................
Kiruna—Svartön .......................................................
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ...
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ...........
kronor 2:64
» 3:4 8
» 3:21
» 4: 17
» 3: 43
» 2: 7 5
» 3: o i
» 3: 8 5
» 3: 7 8
» 3: i o
Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt
ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik
och Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit
16 kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under
året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp
motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall
gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.
Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen
anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande
kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande
av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna
respektive Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive
Svartön. Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer
än sammanlagt under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst
6.000. 000 ton till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år
1929 en kvantitet av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen
och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000
ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till
Svartön samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst
7.000. 000 ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.
Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5
respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före
den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall
inträda.
Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största
möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda månader
eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen
av statens järnvägar icke råder.
Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess
egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att
utföra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda
lokomotiv och lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter
samma grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader
för vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens
33
Kungl. Martts proposition nr 270.
och enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för
den vid nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10
procent.
Uppstå mellan staten oell bolaget olika meningar örn den fordrade ersättningens
storlek, skall saken liänskjutas till avgörande av skiljemän
enligt skiljemannalagen.
Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:
a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för
sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,
från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande
för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets
förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid
av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för
övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.
I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under
tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit
lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av
därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av
annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget
vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av byra, som eventuellt
under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt
bestämmelsen i föregående stycke.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per
dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar
sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.
Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar
av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget
få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa
vagnars underhåll bestrides av bolaget.
Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över
dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna
lastats, dock med iakttagande att, örn vagnarna i medeltal för månaden
icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter
den angivna bärigheten.
Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag
staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant
medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsviadukter
samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter
till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.
Morn,. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle
till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas
återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna—Svartön.
§ 14.
Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen Frakttillägg,
med bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och
med den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens
Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sand. Nr 270.
3
34
Kungl. Majlis proposition nr 270.
drift och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte
ränta å nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande
jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar
å Svartön, skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.
Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för
vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för
järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas
till underhåll och ersättning vid samma järnväg.
Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas
efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade
malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter
fem procent jämte V20 procent däröver för varje påbörjat hundratusental
ton av bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1
januari 1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent
vid en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men
i övrigt på nyss angivet sätt.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet
att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tilllägget,
som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade
kvantiteten och 8,000,000 ton.
Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas
frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i
perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda
kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I
och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget
icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder
belöpande frakttillägg, i den mån detsamma motsvaras av belopp, varmed
inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit
summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock
att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i
den mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden
uppkommet dylikt överskott.
Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av
järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på
frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget
från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning
sker.
Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan örn återbekommande
av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen
erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,
örn beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.
Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång,
där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det
alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit
bolagets skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.
LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del
av räkenskaperna för Statens järnvägar i den mån det erfordras för att
följa beräkningarna av frakttilläggen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
35
§ 15.
Staten förbinder sig att icke, innan staten må liava begagnat sig av sin Anårzmaimlösningsrätt
enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön Riksgränsen
mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.
§ 16.
LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt Leveranser
äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gällivare och Luossa- m''alTam
vaara, i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,
som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande
omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet
i allmänhet gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill
20 procent av den kvantitet styckmalm med högst O.03 procent fosfor
och eljest intill 10 procent av den kvantitet av varje särskild malmsort,
som bolaget bryter på grund av detta avtal.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande
av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och
skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000)
ton
och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, vareiter
leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter
sammanlagda leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer
än etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående
år enligt denna paragraf levererat.
b) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla
1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen
(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50.000) ton, minst två år och,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,
då leverans skall äga rum, samt
2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen
är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt
under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition
göres,
där den#enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen
(200.000) ton, minst ett år,
där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton,
minst två år,
där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000)
ton, minst tre år,
36
Kungl. May.ts proposition nr 270.
allt före det år, då leverans skall äga ruin o. s. v., med ett års höjning
i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen
(150,000) ton.
c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske,
skall, om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller
högst 0-015 procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst
O.03 procent fosfor).
d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar örn, huruvida det
av bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.
Majit sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
§ 17.
Leveranser LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,
Luossavaara. som * $ 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,
ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem,
till vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton
malm från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller
vid årets brytning i dess helhet.
Börande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla
följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.
b) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)
ton sammanlagt örn året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med
mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.
e) Örn staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med
rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt
biträde.
f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna parafraf annat
än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan
driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
hrytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna
paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning
i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveran
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
sen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande
till bolagets samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande
år.
§ 18.
Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det Mertamen.
bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, örn Mertainens
Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade
försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade
kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för
Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar
allt för rörelsen erforderligt kapital.
Morn. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag
må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning
a)
att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året
brutits för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd
årsbrytning av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den
brutna malmen må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,
b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig
försäljningsprovision,
c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad
avsättning till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen
nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm,
som levereras för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.
§ 19.
Mom 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.
Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma
efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000.000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse
under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten
erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25
procent av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver
den stadgade maximikvantiteten blivit exporterad.
Menn 2. TGO utfäster sig att av den kvantitet, som TGO enligt mom. 1
eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter
sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton årligen
att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,
som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande
garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet
enligt denna paragraf gälla följande:
a) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill 1''emtiotusen (50,000)
ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt,
38
Kungl. May.ts proposition nr 270.
Statens övriga
järnmalmsfyndigheter
i
Norrbotten.
A.-B. Nordsvenska
Malmfälts
malmfyndigheter.
där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före
det år, då leverans skall äga rum.
b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt barnvagn Grängesberg
med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under föregående
år minskat med bolagets kostnad för järnvägsvakt och ombordbringning.
c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av
TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Majit sådant
fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 191S
tillkommet företag för järn- eller ståltillverkning inom landet eller för
efter samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant
företag.
e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan
driftstörning, varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning
1 brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till
bolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.
Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle
önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver
den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i
mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla
staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill
tvåhundratusen (200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i
samma proportion, som faller vid årets brytning i dess helhet. Körande
leveransen av denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom.
2 sägs.
Morn. L TGOis förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla
från den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga
aktierna i LKAB.
§ 20.
Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande
irtmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej
begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för
annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober
1947 den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade
områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,
Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens Gruvaktiebolag
nu tillhöriga gruvor och inmutade områden eller i de fyndigheter,
som avses i § 21, icke brytes annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige,
dock med det undantag, varom finnes stadgat i § 18 här ovan.
§ 21.
TGO förbinder sig att den 1 oktober 1927 till staten utan ersättning med
äganderätt överlämna samtliga Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller
TGO den 22 mars 1927 tillhöriga gruvor och inmutade områden inom Norrbottens
län.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
39
§ 22.
LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den
royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid
bolagets egendom.
Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda
royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande
egendom.
§ 23.
Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill
1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet
av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen
helt inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Majit ej annat medgiver,
till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets
utgång utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 16 2/3 öre för varje
ton, varmed den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit
nyss angivna myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.
Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen
minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda
ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra året med
en tiondedel, tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande
därav, att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga örn sådan del av
bristen i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet,
för vilken närmast föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen
för varje bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12/3 öre
lägre än föregående års ersättning för motsvarande tontal.
§ 24.
LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Majit ej annat medgiver, uppehålla
brytningen inom Gällivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes
varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under
samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget,
på grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att
inom Gällivare malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm
örn året. Bolagets förpliktelse att uppehålla brytningen i Gällivare gäller
icke, i den mån arbetet därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.
§ 25.
Morn. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde
år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de
aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.
Vill staten begagna denna rätt, gore därom för staten bindande tillsägelse
hos TGO senast två år före inlösningsdagen.
Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.
Med vinsten förstås i detta avseende LKABis medelnettovinst per ton
enligt § 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösningsdagen,
ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under
perioden må hava utgått till staten.
Broms''
royalty.
Ersättning åt
Luleå vid
minskad
malmskeppning.
Upprätthållande
av
malmbrytningen
i
Gällivare.
Rätt till inlösen
å vissa
bestämda tidpunkter.
40
Kungl. May.ts proposition nr 270.
Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått
till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället
läggas en tiondedel av den verkligen fraktade kvantiteten.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått
till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton
i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden
liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.
Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten
för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.
Mom. i. Äger inlösen rum, skall lösesumman erläggas efter statens val
enligt ettdera av följande tre alternativ:
1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande
av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september
nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen
en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det
resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;
2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter
fyra procent örn året till och med den 30 september nästföljande år samt
därefter med sex procent örn året;
3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren;
skolande oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.
Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela
bolaget, enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.
Mom. 5. Från och med dagen efter den. då tillsägelse örn inlösen skett,
skall i fråga örn 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor
för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande
av liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen,
såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse
av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 6. Kan, för det fall att staten ej begagnar sig av den bär ovan i
denna paragraf medgivna rätten att den 30 september 1947 inlösa TGO:s
aktier i T,KATI, uppgörelse ej träffas angående malmfrakter samt övriga
i § 13 omförmälda villkor för LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön-—Riksgränsen
för tiden efter den 30 september 1947, äger TGO senast
ett år före nämnda dag påfordra, att inlösen äger rum på ovan angivna
villkor dock med de förändringar, att den kvantitet malm, till vilken vid
lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas från 4,250,000
ton till 3,750,000 ton eller, därest under tioårsperioden sammanlagda fraktade
kvantiteten icke uppgått till 37,500,000 ton, till en tiondedel av den
verkligen fraktade kvantiteten, samt att meddelande örn sättet för lösesummans
betalning ej behöver ske förrän senast den dag, då staten enligt
vad nedan sägs lämnat TGO besked att inlösen skall äga rum. Har staten
icke senast sex månader före den 30 september 1947 hos TGO gjort tillsägelse
att staten är villig företaga av bolaget påfordrad inlösen, skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 270. 41
vad som ander den närmast föregående tiden varit avtalat rörande malmfrakter
och övriga därmed sammanhängande villkor fortfara att gälla för
tiden till och med den 30 september 1957.
Vad sålanda bestämts skall äga motsvarande tillämpning vid varje senare
tillfälle, då inlösen enligt mom. 1 kan ifrågakomma.
§ 26.
Morn. 1. Skalle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt
att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som angles
i § 25, äger staten vid åtgången av bokslatsåret efter det, då för
staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa
de aktier i LKAB, vilka na tillhöra eller intill sagda dag förvärvats
av TGO.
Lösesamman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kanna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt
§ 5, ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller,
örn inlösen sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter
den 30 september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.
Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket samt mom. 3, 4 och 5 intagna
bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf,
dock att meddelande örn sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett
år före inlösningsdagen.
§ 27.
Staten utfäster sig att, örn staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt
§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos
LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av
då utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän
och arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.
LKAB förbinder sig atta mån av behov sörja för beredande av tjänliga
bostäder åt sina arbetare och i övrigt i vad på bolaget ankommer söka tillgodose
deras trevnad.
§ 28.
Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan
pålaga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas
järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra
hälften av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av
sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti
denna överenskommelse avsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst
vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller
högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet
av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år
haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet
av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid slutet av
samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet av
nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats
utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning utgått efter
samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet,
Bihang lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 270.
Inlösen å annan
tid än i
§ 25 stadgas.
Pensioner
m. m.
Skatta- och
exporttullgaranti.
•I
42
Deposition
av handlingar.
Deposition
av aktier.
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra procent om året; dock att, där
beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller
för bolag med en årsinkomst av en miljon femkundratusen kronor eller
med en förmögenhet av trettio miljoner kronor, gottgörelse, varom bär är
fråga, i intet fall skall äga rum.
§ 29.
LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,
som jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i förvar hos
Sveriges riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer
mot åtagande av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna
i förvar, intill dess staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt
detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna skola utlämnas
till LKAB.
De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade
områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget
i bank nedsätta,, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i
LKAB:s förlagsinteekningsbara egendom eller i bolagets fastigheter, skola,
så snart och i den man de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,
överlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken
att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till
stamaktier i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.
§ 30.
„ Morn. 1. TGO förbinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande
överlåta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock
skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i
den mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat
minimum.
Morn. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti
morn. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga örn pantsättningen
gälla vad i mom. 3 stadgas.
. Moni. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så ock
till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,
nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för
riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna
eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd
som i § 25 mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser
å lösesummans belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven
ränta, överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt
mot åtagande av riksbanken
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma, samt
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO
utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, örn staten med laga kraft
ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att
utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av
dess fordran.
§ 31.
Denna överenskommelse utgör icke binder för upplösning av ABGM,
så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon
inskränkning i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.
§ 32.
TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,
som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s
skyldighet att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen
Svartön—Riksgränsen. Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB,
upphör TGO:s ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.
§ 33.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
AB. Gellivare
malmfält.
Ansvars
förbindelse.
Kontrakts
överlåtelse.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
Bilaga VI.
1932 års malmavtal
mellan Svenska staten, å ena, saint Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag
och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.
I ändamål att dels förse Luossavaara—-Kiirunavaara Aktiebolag, nedan
benämnt LKAB, med erforderligt kapital dels förekomma, att genom
tillämpning av vissa bestämmelser i det avtal, som den 29 juni 1927
träffats mellan bland annat LKAB samt dess intressenter svenska staten
och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, nedan kallat TGO, kapital
dragés ur LKAB till men för dess verksamhet, har mellan staten
samt LKAB och TGO träffats följande avtal.
§ 1.
LKAB skall tillföras nytt eget kapital till belopp av 60 miljoner kronor
medelst utgivande av nya aktier å nominellt 30 miljoner kronor att
inbetalas med dubbla paribeloppet, varigenom bolagets aktiekapital och
reservfond komma att ökas med vardera 30 miljoner kronor. De nya
aktierna skola till lika antal utgöra preferensaktier och stamaktier. De
skola lyda på ettusen kronor och i alla avseenden vara likställda med
motsvarande äldre aktier. Preferensaktierna tecknas av staten och stamaktierna
av TGO. Teckning av aktierna samt inbetalning av desamma
skall ske på tidpunkter, varom överenskommelse träffas mellan statsrådet
och chefen för finansdepartementet samt LKABrs styrelse; och skall
i avseende å inbetalningen iakttagas, att densamma skall för varje gång
ske med lika belopp för preferens- och stamaktier.
I överensstämmelse med vad som gäller beträffande TGO tillhöriga
äldre stamaktier skola även de nya stamaktierna utgöra pant till säkerhet
för TGO:s samtliga förbindelser enligt 1927 års avtal med undantag
av det i dess § 19 gjorda åtagande och skola för detta ändamål,
ävensom för att trygga statens rätt till inlösen av desamma, nedsättas
såsom i taka händer hos Sveriges Riksbank på sätt, som i § 30 mom. 3
av 1927 års avtal föreskrives. Utan inskränkning i den staten sålunda
tillkommande rätt till säkerhet i de nya stamaktierna förklarar staten
sig icke hava något att erinra däremot, att desamma pantsättas att i
andra hand utgöra säkerhet jämväl för obligationslån eller annan kredit,
som TGO må komma att upptaga i och för aktiernas gäldande.
§ 2.
Därest balansräkning, som blivit å LKAB:s bolagsstämma vederbörligen
fastställd och som därjämte i vad angår slutresultatet godkänts
av minst två utav de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i
bolagets styrelse, utvisar förlust, som antingen uppkommit under det
bokslutsår, balansräkningen avser, eller ock under något eller några
föregående bokslutsår uppstått utöver det belopp av royalty eller frakttillägg,
som under samma år må hava blivit bolaget påfört, skall, i den
45
Kungl. Majlis proposition nr 270.
mån bolaget så önskar, i första hand den staten enligt § 4 i 1927 års
avtal tillkommande royalty och i andra liand statens järnvägar enligt
§ 14 i samma avtal tillkommande frakttillägg intill belopp, motsvarande
förlustens storlek, förbliva hos bolaget innestående såsom en dess
skuld.
I avseende å likvidering av sådan innestående skuld, som nyss sagts,
skall gälla
a) vad angår frakttilläggen jämte upplupen ränta därå efter 5 procent
per år, att så snart vederbörligen fastställd och i ovan angiven
ordning godkänd balansräkning utvisar, att bolagets rörelse under det
år. balansräkningen avser, gått med vinst, betalning skall erläggas med
belopp motsvarande minst hälften av sagda vinst, i den mån vinsten icke
åtgår att täcka tilläventyrs från något eller några föregående år balanserad
förlust, vilken uppstått utöver det belopp av royalty och frakttilllägg,
som under samma år må hava blivit bolaget påfört, samt att återstoden
jämte ränta skall gäldas senast vid utgången av löpande, i § 14 av
1927 års avtal omförmäld femårsperiod, och
b) vad angår royaltyn, att, under enahanda förutsättning, som under
a) omförmäles, betalning skall, utan tillägg av ränta, erläggas med
belopp, som motsvarar vinsten, i vad den överskjuter från föregående
år eventuellt balanserad förlust av angiven beskaffenhet, efter avdrag
av vad som må enligt a) hava erlagts till gäldande av innestående skuld
för frakttillägg,
med rätt för bolaget att, därest det så finner lämpligt, verkställa betalning
tidigare än sålunda stadgats.
Skulle TGO tillkommande utdelning å dess aktier i LKAB lyftas,
medan sådan skuld för frakttillägg, som här avses, ännu innestår ogulden,
skall TGO häfta i borgen såsom för egen skuld för den sålunda
innestående skulden intill ett belopp, som motsvarar den lyftade utdelningen.
Innan all från föregående år innestående royalty blivit till staten
erlagd, må icke för något är TGO tillkommande vinstutdelning lyftas;
och må ej heller ränta beräknas å sålunda innestående utdelningsbelopp.
§ B.
TGO avstår från den royalty, som enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommer
bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.
§ 4.
Genom å ordinarie bolagsstämma fattat beslut må till omfattning
och för ändamål, som godkännas av röstande, vilka företräda mer än
hälften av preferensaktiekapitalet, fondering av bolagets vinstmedel
äga rum utöver föreskriven avsättning till reservfond. För att beslut
örn i anspråktagande av sålunda fonderade medel skall vara giltigt erfordras,
att det biträdes av preferensaktieägare på sätt nyss blivit sagt.
§ 5.
Beträffande fördelningen av LKAB:s nettovinst för tiden från och
med den 1 oktober 1947 skall iakttagas, att, före tillämpning av bestämmelserna
i § 5 mom. b) av 1927 års avtal, skall mellan preferens- och
stamaktieägarna lika fördelas ett belopp intill 5 procent av dels skillnaden
mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s aktie
Bihang
till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 270. 5
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 270.
kapital och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen utvisad
förlust enligt vederbörligt bokslut per den 1 oktober 1947 samt, å
andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning
skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande
kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum, och dels
utöver reservfonden fonderade vinstmedel i den mån dylika vinstmedel
alltjämt kvarstå från tiden före den 1 oktober 1947. Skulle för något
eller några bokslutsår under tiden efter sistnämnda dag hela den utdeT
lade nettovinsten icke hava uppgått till 5 procent av sålunda beräknade
belopp, skall jämväl ett mot underskottet svarande belopp under efterföljande
år lika fördelas mellan preferens- och stamaktieägarna innan
nyss angivna bestämmelser bliva tillämpade.
§ 6.
I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal kommer
till stånd, skall vid uppskattning av den till grund för beräknandet av
lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas,
att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda
avtal omförmälda tioårsperiod skola ökas med ett belopp motsvarande
5 procent ränta såväl å innestående royalty och utöver reservfonden
fonderade vinstmedel som å skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda
beloppet av LKABts aktiekapital och reservfond minskat med
eventuellt av balansräkningen utvisad förlust vid bokslutsårets ingång
samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd
beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu
ifrågavarande kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum,
att royalty, som för något år av tioårsperioden tillkommit staten,
skall tilläggas medelnettovinsten, oavsett örn royaltyn till staten utbetalats
eller fått hos LKAB innestå, samt
att nettovinsten för ett visst år icke skall anses ökad genom att
sådana vinstmedel, som enligt § 4 här ovan ett tidigare år fonderats
utöver föreskriven avsättning till reservfond, tagits i anspråk för bestridande
av någon bolagets kostnad eller utdelning och ej heller anses
minskad därigenom att dylik fondering sker.
Vidare skall vid inlösen TGO utöver den sålunda beräknade lösesumman
tillgodoföras ersättning motsvarande
dels hälften av LKAB:s fonderade vinstmedel utom reservfonden och
dels hälften av här ovan omförmälda skillnad i beloppet av aktiekapital,
reservfond och eventuellt uppkommen förlust vid tiden för inlösen.
§ 7.
Staten och TGO utfästa sig att, såfort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga
utvisar.1
1 Här ej avtryckt
-
841359. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1934:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition nied förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesb s. 10 i texten