Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om offentlig arbetsförmedling m. m

45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:40, Med förslag till lag om offentlig arbetsförmedling m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40,

1

Nr 40.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

offentlig arbetsförmedling m. m.; given Stockholms slott

den 12 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över soeialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag om offentlig arbetsförmedling,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1984

1 sami. Nr 40

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Förslag

till

lag

om offentlig arbetsförmedling.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Offentlig förmedling av arbetsanställning skall, i enlighet med bestämmelserna

i denna lag, vara anordnad inom varje landstingsområde och i varje stad,

som icke deltager i landsting. För sådant ändamål åligger det landsting och

stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts, att anordna en arbetsförmedlingsanstalt

med ett huvudkontor och erforderligt antal på lämpliga platser förlagda

avdelningskontor eller ombud. Under de villkor Konungen bestämmer må för

landstingsområde och stad, som här avses, kunna anordnas gemensam anstalt,

så ock för kommun, som deltager i landsting, kunna anordnas särskild anstalt.

De olika arbetsförmedlingsanstalterna skola, på sätt Konungen bestämmer,

samverka med varandra.

2 §•

Över den offentliga arbetsförmedlingen har socialstyrelsen att, på sätt i

denna lag föreskrives, utöva tillsyn.

3 §•

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse, bestående

av, förutom ordförande jämte suppleant för honom, minst fyra ledamöter jämte

suppleanter till lika antal.

Styrelsens ordförande och suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter

samråd med socialstyrelsen för en tid av fyra år i sänder utses bland personer,

vilka icke kunna anses företräda vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas

intressen; och skall underrättelse örn deras fullständiga namn och bostad,

så fort ske kan, meddelas socialstyrelsen.

Övriga ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dem utses för en tid av

fyra år i sänder av landstinget eller stadsfullmäktige. Därvid bör iakttagas:

att ett jämnt antal ledamöter utses;

att halva antalet av de sålunda utsedda jämte suppleanter kan anses företräda

arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen; samt

att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Styrelsen utser en av sina ledamöter att vara kassaförvaltare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr hö.

3

4 §.

Ledamot eiler suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än ämbets- eller

tjänsteman, vilken av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, eller

den, vilken under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som ledamot, eller den,

vilken eljest uppgiver förhinder, som godkännes, i fråga örn ordförande av

länsstyrelsen och i fråga örn annan ledamot av vederbörande valkorporation.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit vald, ej gått till

ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

AVgår någon före utgången av den tid, uppdraget omfattar, utses i hans ställe

ny ledamot eller suppleant för den återstående tiden.

5 §.

Länsstyrelsen utser årligen lämplig person att såsom revisor å statens vägnar

deltaga i granskningen av styrelsens för arbetsförmedlingsanstalt förvaltning.

6 §.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt antages av landstinget eller, i fråga

örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige och skall för att

bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Ändring i reglemente skall jämväl

godkännas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalts reglemente skall angiva:

1) anstaltens benämning;

2) den ort, där huvudkontoret skall vara beläget och styrelsen skall hava

sitt säte;

3) styrelseledamöternas antal och grunderna för styrelsens beslutförhet;

4) tid för styrelsens sammanträden;

5) det sätt, på vilket kallelse till styrelsesammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till styrelseledamöternas kännedom, ävensom den tid före

sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

6) huru protokoll vid styrelsesammanträde skall föras;

7) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola göras

fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

8) huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; samt

9) huru den för anstaltens verksamhet erforderliga personalen skall antagas

och entledigas.

7 §.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

må icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännessåsom

lämplig för befattningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

8 §.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet avser förmedling av alla slag av arbete.

Förmedlingen sker kostnadsfritt; dock att, örn anstalt efter anmodan genom

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, kostnaden härför

må uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig. Beträffande

arbetsförmedlings befattning med förmedling av arbete vid arbetsföretag

till motverkande av arbetslöshet gäller vad därom må vara särskilt stadgat.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare; dock må anstalten, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla sådant förhållande till vederbörande kommunala

understödsorgan samt, om arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten över de erkända

arbetslöshetskassorna.

9 §•

Social st juel sen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa sig

denna lag och för anstalterna gällande reglementen till efterrättelse samt att

deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. På socialstyrelsen ankommer att

fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt åligger att för den, som av socialstyrelsen bemyndigats

granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra handlingar

tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar och uppgifter

rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

10 §.

1 mom. Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta

ersättning för nödvändiga utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter,

som fastställts av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma,

samt för post-, telegraf- och telefonavgifter.

2 mom. Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit

för tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning,

är anstalten berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre

fjärdedelar av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris, under villkor:

a) att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad

eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;

b) att kontanta medel icke, med mindre särskilt förhållande påkallat det, för

ändamålet tilldelats den arbetssökande, utan biljett tillhandahållits honom genom

anstaltens försorg; samt

c) att resekostnaden icke understigit en krona.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

5

Ersättning för återresa, då anställning icke kommit till stånd, må utgå allenast,

då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits för

att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden, bör

ersättning av statsmedel icke utgå.

3 mom. För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses, äger arbetsförmedlingsanstalt,

i den mån de kunna anses häva varit av behovet påkallade,

av statsmedel åtnjuta ersättning med hälften av det utgivna beloppet.

Om så med hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, må Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer medgiva, att viss arbetsförmedlingsanstalts

utgifter må till mer än hälften ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst slag

av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer, där så med

hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, förordna, att de med anordningen

förenade kostnaderna skola till mer än hälften ersättas av statsmedel. Lag

samma vare beträffande kostnader, som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas

samverkan eller av särskilda anordningar för underlättande av yrkesval

och för arbetsanvisning åt ungdom.

11 §•

Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen på tid och sätt, som av Konungen

bestämmes.

12 §.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i denna lag eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning,

har socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,

äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända

sig till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande

helt eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten

till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till sådan

ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935, dock att, i den mån så erfordras

för lagens ikraftträdande nämnda dag, 3 och 6 §■§ jämväl före nämnda dag

skola lända till efterrättelse.

Genom denna lag upphävas kungörelsen den 30 juni 1916 (nr 319) angående

bidrag av statsmedel till täckande av viss del av resekostnader för medellösa

arbetssökande ävensom kungörelsen samma dag (nr 320) angående understöd

av statsmedel till befrämjande och organiserande av den offentliga

arbetsförmedlingen i riket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari

193 4.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan örn anslag till socialstyrelsen

(femte huvudtiteln, punkt 2) anmälde jag, att inom departementet

förbereddes framläggande för innevarande års riksdag av förslag rörande

arbetslöshetsförsäkring. Vidare anförde jag, att förslaget rörande arbetslöshetsförsäkringen

och därav föranledd utvidgning av den offentliga arbetsförmedlingen

komme att medföra ökade kostnader för socialstyrelsen. Jag uppskattade

därvid kostnaderna för omorganisationen av arbetsförmedlingen till

60,000 kronor. Hänsyn togs till detta belopp vid beräknandet av anslagen till

styrelsen.

Under punkt 8 i statsverkspropositionen meddelade jag, att anslaget till offentliga

arbetsförmedlingen för löpande budgetår upptagits till 260,000 kronor

samt att nettoutgifterna å anslaget sistförflutna budgetåret utgjorde 260,864

kronor. Jag anförde vidare, att, därest ett förslag till utvidgning av den offentliga

arbetsförmedlingsverksamheten bifölles, en höjning av förevarande

anslag bleve erforderlig för bestridande under nästa budgetår av vissa engångskostnader

i anledning av övergången till den nya organisationen; det ökade

medelsbehovet för den utvidgade verksamheten skulle däremot först framdeles

göra sig gällande. Med beräkning av nämnda engångskostnader till 40,000

kronor och under antagande, att vissa avlöningskostnader, som till ett belopp

av omkring 10,000 kronor nu inginge i anslaget, ej vidare skulle bestridas

från detsamma, syntes medelsbehovet för nästa budgetår kunna beräknas till

(260,000 —-10,000 + 40,000) 290,000 kronor, med vilket belopp anslaget borde

preliminärt upptagas. I överensstämmelse med min därom gjorda hemställan

föreslog Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen riksdagen att i avbidan på

särskild proposition i ämnet till offentlig arbetsförmedling för budgetåret

1934/1935 beräkna ett extra förslagsanslag av 290,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t denna dag beslutat att för riksdagen framlägga proposition

med förslag angående införande av ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring

(proposition nr 38), anhåller jag att nu få återkomma till frågan

om den offentliga arbetsförmedlingen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr bO.

7

I samband med framläggande för 1933 års riksdag av förslag angående arbetslöshetsförsäkring

(proposition nr 209) föreslog Kungl. Majit i propositionen

nr 213, bland annat, att riksdagen måtte antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag om offentlig arbetsförmedling. Särskilda utskottet hemställde

i avgivet utlåtande, nr 21, att riksdagen måtte bifalla ifrågavarande

lagförslag. Utskottets hemställan i berörda del avslogs av riksdagen, sedan

frågan örn införande av arbetslöshetsförsäkring genom kamrarnas skiljaktiga

beslut förfallit.

I 1933 års proposition lämnade jag en kortfattad redogörelse för den of- Nuvarande

fentliga arbetsförmedlingens nuvarande organisation och för gällande bestämmelser

örn statsbidrag till sagda förmedling. Denna redogörelse torde jag bestämmelböra

här upprepa, blott med de ändringar i vissa sifferuppgifter, som föran- serledas

av numera tillgängliga upplysningar.

Den svenska offentliga arbetsförmedlingen har framvuxit ur och upprätthålles

alltjämt genom rent frivilliga åtgöranden från olika kommunalsamfunds

sida, närmast landsting och vissa större städer.

I samtliga län med undantag för Malmöhus län finnas länsanstalter för

ändamålet, till vilka äro knutna avdelningskontor och ombud. I Malmöhus

län hava på kommunalt initiativ upprättats självständiga anstalter dels i städerna

Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleberg och Eslöv,

dels ock i Skurups och Svedala köpingar samt Vellinge municipalsamhälle.

Särskilda kommunala anstalter finnas dessutom i Stockholm, Göteborg och

Norrköping.

För närvarande finnas sammanlagt 37 huvudkontor och 100 avdelningskontor.

Antalet ombud, som är i hög grad växlande, kan för närvarande uppskattas

till omkring 750. Ombuden hava till uppgift att å orter, där förmedlingsverksamheten

är mindre omfattande, fullgöra de uppgifter, som eljest

åligga arbetsförmedlingskontoren.

De senaste årens utveckling har kännetecknats av en strävan mot specialisering

av verksamheten. Särskilt har denna strävan gjort sig gällande med

avseende å förmedlingen inom sjömansyrket. För denna finnas sålunda för

närvarande upprättade specialkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

: särskilda sjömansförmedlingsombud finnas dessutom å andra orter,

varjämte å ytterligare platser sjömansförmedling är anordnad i direkt samband

med den övriga förmedlingen.

I Stockholm och åtskilliga andra orter är härutöver anordnad särskild ungdomsförmedling.

Varje arbetsförmedlingsanstalt, filialkontor och ombud har i första hand

och huvudsakligen att ombesörja den lokala arbetsförmedlingen. För sådant

ändamål upprättas förteckningar över anmälda lediga platser och arbetssökande

inom olika yrken, vilka förteckningar vanligen anslås å förmedlingskontoren

och å närmast belägna orter eller publiceras i ortspressen. Korrespondensen

mellan länskontoren å ena sidan samt filialkontoren och ombuden å

den andra sker i allmänhet per telefon.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 4o.

För underlättande av platsförmedlingen länen emellan hava närbelägna län

sammanförts till s. k. arbetsförmedlingsdistrikt.

Finansiellt uppbäres den offentliga arbetsförmedlingen huvudsakligen genom

anslag från respektive landsting och kommuner. Till dessa anslag komma

emellertid statsbidrag enligt särskilt fastställda grunder samt i vissa fall

bidrag från hushållningssällskapen.

Gällande bestämmelser örn statsbidrag återfinnas huvudsakligen i kungörelsen

den 30 juni 1916 (nr 320) angående understöd av statsmedel till befrämjande

och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket med

däri genom kungörelser den 16 maj 1918 (nr 278) och den 15 maj 1931 (nr 99)

gjorda ändringar. Nämnda kungörelse innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Statsbidrag må tilldelas arbetsförmedlingsanstalt, som anordnats av landsting,

hushållningssällskap och kommuner samt andra institutioner, var för

sig eller i förening, under förutsättning att arbetsförmedlingen avser allt

slags arbete för såväl män som kvinnor samt i regel icke medför några särskilda

kostnader för arbetsgivare och arbetare, som anlita densamma, att vid

arbetsförmedlingen hänsyn i främsta rummet tages till, att arbetsgivare erhåller

den bästa möjliga arbetskraft och arbetare det arbete, vartill han bäst

ägnar sig, att ledningen av arbetsförmedlingen utövas av en styrelse bestående

av dels en opartisk ordförande jämte för honom utsedd suppleant och

dels ledamöter jämte suppleanter för dem, vilka till lika antal utses bland

arbetsgivare och arbetare, att vid arbetsförmedlingen användes ett av socialstyrelsen

godkänt arbetssätt och expeditionssystem samt att statistiska uppgifter

rörande verksamheten, i den mån så lämpligen kan ske, ställas till

socialstyrelsens förfogande.

Statsbidrag må erhållas till bestridande av samtliga för arbetsförmedlingen

nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon, telegram

och interurbana telefonsamtal samt tryckning av formulär och blanketter.

Efter prövning i varje särskilt fall kan därjämte erhållas understöd till bestridande

av kostnaderna dels för avlöning av sådan personal, som särskilt

anställts för förmedling av arbete inom vissa yrkesspecialiteter, dels ock

för de särskilda anordningar, som vidtagits för arbetsförmedling för landsbygdens

behov, för samarbetet mellan anstalterna, för anställande i arbete av

värnpliktiga och fast anställt manskap i armén och marinen efter avslutad

militärtjänstgöring samt för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning

åt ungdom. Möjligheten till erhållande av statsbidrag för anordningar

till underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom infördes

först år 1928, därvid emellertid föreskrevs, att för nämnda ändamål finge i

statsbidrag utgå sammanlagt högst 10,000 kronor för budgetår. Denna begränsning

upphävdes genom 1931 års kungörelse.

Statsbidrag kan vidare erhållas till bestridande av kostnader för rese- och

traktamentsersättning, som i anledning av företagen tjänsteresa utbetalats till

tjänsteman vid arbetsförmedlingsanstalt. Storleken av dylikt bidrag bör bestämmas

med ledning av den ersättning, som av vederbörande tjänsteman

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr hO.

9

uppburits, dock under iakttagande att gottgörelse icke må lämnas med högre

belopp, än som enligt gällande allmänna resereglemente skulle i motsvarande

fall hava utgått vid resa för förrättning i statens ärenden och icke heller

må utgå enligt förmånligare grunder än dem, vilka gälla för tjänsteman,

som hänförts till rese- och traktamentsklass II C i nämnda reglemente. Statsbidrag

för här avsedda ändamål må sammanlagt utgå med högst 3,000 kronor

för budgetår. Möjligheten till statsbidrag för sagda ändamål infördes

först år 1930. Då stadgades, att högsta statsbidraget för budgetår skulle

utgöra 2,000 kronor. Genom 1931 års kungörelse höjdes detta belopp till

3,000 kronor.

Statsbidrag beviljas och utbetalas årsvis i efterskott. Medan enligt 1916

års kungörelse i dess ursprungliga lydelse statsbidrag skulle beviljas av

Kungl. Maj:! men utbetalas av socialstyrelsen, ankommer det efter den år

1918 vidtagna kungörelseändringen på socialstyrelsen såväl att bevilja statsbidragen

som att utbetala dem. Ansökan örn statsbidrag skall vara ingiven till

socialstyrelsen före den 1 april och vara åtföljd av de handlingar, som erfordras

för prövning av ansökningen.

Socialstyrelsen har att tillse, att de för statsbidrags åtnjutande föreskrivna

villkoren fullgöras.

Vissa bestämmelser örn statsbidrag äro jämväl meddelade i kungörelsen den

30 juni 1916 (nr 319) angående bidrag av statsmedel till täckande av viss del

av resekostnader för medellösa arbetssökande med däri genom kungörelser

den 16 maj 1918 (nr 279) och 23 maj 1919 (nr 239) gjorda ändringar. Enligt

denna kungörelse må offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som helt eller

delvis förskotterat eller bekostat medellös arbetssökandes resa å järnväg för

tillträdande av honom genom anstalten å annan ort inom riket anvisad anställning,

åtnjuta bidrag av statsmedel till täckande av hälften av berörda

resekostnad under förutsättning att vid resans anträdande överenskommelse

örn anställningen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd,

att kontanta medel icke för ändamålet utbetalats till den arbetssökande utan

järnvägsbiljett (3:dje klassen) för resan tillhandahållits honom genom anstaltens

försorg, att priset för biljetten icke understigit en krona samt under

iakttagande att, därest biljettkostnaden överstigit trettio kronor, överskjutande

del icke må tagas i betraktande vid beräknande av statsbidragets storlek.

Jag övergår härefter till att lämna en sammanfattning av det av Kungl.

Maj:t till 1933 års riksdag framlagda förslagets innehåll och följer därvid

den i utskottets utlåtande intagna redogörelsen.

Enligt förslaget skall offentlig arbetsförmedling äga rum inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ej deltager i landsting. För sådant ändamål

åligger det landsting respektive stadsfullmäktige i stad, som nu nämnts,

att anordna arbetsförmedlingsanstalt med ett huvudkontor och erforderligt antal

på lämpliga platser placerade avdelningskontor eller ombud. Under de

villkor Konungen bestämmer må för landstingsområde och stad, som ej deltager

i landsting, kunna anordnas gemensam anstalt.

1933 års

proposition.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

Tillsyn över den offentliga arbetsförmedlingen ntövas av socialstyrelsen.

Arbetsförmedlingsanstalt skall stå under ledning av en styrelse bestående

av ordförande och minst fyra ledamöter. Styrelsens ordförande ävensom en

suppleant för honom skola av länsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen

för en tid av fyra år i sänder utses bland personer, vilka icke kunna anses företräda

vare sig arbetsgivarnas eller arbetarnas intressen. Övriga ledamöter i

styrelsen jämte suppleanter för dem skola jämväl för en tid av fyra år i sänder

utses av landsting eller stadsfullmäktige, därvid bör iakttagas, att jämnt

antal ledamöter och suppleanter utses, att kalva antalet av de sålunda utsedda

kommer att företräda arbetsgivarnas och halva antalet arbetarnas intressen

samt att olika verksamhetsgrenar i möjligaste mån bliva företrädda.

Ledamot eller suppleant i styrelse för arbetsförmedlingsanstalt må endast

den vara, som äger att å kommunalstämma eller allmän rådstuga deltaga i

överläggningar och beslut. Särskilda bestämmelser lämnas i fråga örn rätten

att avsäga sig uppdrag, som nu nämnts.

Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att deltaga i granskningen av

styrelsens förvaltning.

Reglemente för arbetsförmedlingsanstalt skall utfärdas av landstinget eller

i fråga örn stad, som icke deltager i landsting, av stadsfullmäktige. Reglemente

skall för att bliva gällande godkännas av socialstyrelsen. Även ändring

i reglemente skall godkännas av nämnda ämbetsverk. Arbetsförmedlingsanstalts

reglemente skall innehålla vissa uppgifter bland annat örn anstaltens

benämning, örn den ort där huvudkontoret skall vara beläget och där styrelsen

skall hava sitt säte, örn styrelseledamöternas antal och grunderna för

styrelsens beslutförhet, örn tiden för styrelsens sammanträden, örn huru revision

av styrelsens förvaltning skall ske och huru den för anstaltens verksamhet

erforderliga personalen skall antagas och entledigas.

Till föreståndare för arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor eller avdelningskontor

får icke antagas annan än den, som av socialstyrelsen godkännes

såsom lämplig för befattningen.

Arbetsförmedlingsanstalts verksamhet skall avse förmedling av alla slag av

arbete. Förmedlingen sker kostnadsfritt. Örn anstalt efter anmodan genom

annonsering eller annorledes vidtagit särskild åtgärd, må emellertid kostnaden

härför uttagas av den, som begärt åtgärdens vidtagande.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Verksamheten vid arbetsförmedlingsanstalt skall fortgå oberoende av konflikt

mellan arbetsgivare och arbetare, men anstalten må, i den mån den därom

äger kännedom, lämna upplysning, huruvida arbetskonflikt råder å arbetsplats,

dit arbetsanvisning sker.

Därest arbetare vägrat att antaga erbjudet arbete, skall arbetsförmedlingsanstalten

omedelbart anmäla detta till styrelsen för erkänd arbetslöshetskassa,

varav arbetaren må vara medlem, ävensom till vederbörande kommunala

understödsorgan samt tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna.

Socialstyrelsen har att vaka över att arbetsförmedlingsanstalterna ställa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

11

sig lagen och de för anstalterna gällande reglementena till efterrättelse samt

att deras verksamhet utövas på lämpligt sätt. Det ankommer på socialstyrelsen

att fastställa formulär och blanketter, som erfordras för anstalternas verksamhet,

ävensom att meddela föreskrifter angående förandet av anstalternas

räkenskaper.

Arbetsförmedlingsanstalt är skyldig att för den, som av socialstyrelsen

bemyndigats att granska anstaltens förvaltning, hålla räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga samt att till socialstyrelsen insända de handlingar

och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas.

Arbetsförmedlingsanstalt är berättigad att av statsmedel åtnjuta ersättning

för utgifter för tryckning av sådana formulär och blanketter, som fastställts

av socialstyrelsen men icke tillhandahållas av densamma, samt för

post-, telegraf- och telefonavgifter.

Har arbetsförmedlingsanstalt bekostat resa, som arbetssökande företagit för

tillträdande av honom å annan ort inom riket anvisad anställning, är anstalten

berättigad att därför av statsmedel erhålla ersättning med tre fjärdedelar

av kostnaden för resa å plats med lägsta biljettpris under villkor, att

vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen var träffad eller

med skäl kunde förväntas komma till stånd, att kontanta medel icke, med

mindre särskilt förhållande påkallat det, för ändamålet tilldelats den arbetssökande

utan biljett tillhandahållits honom genom anstaltens försorg samt att

resekostnaden icke understigit en krona. Ersättning för återresa, då anställning

icke kommer till stånd, må utgå allenast, där särskilda omständigheter

därtill föranleda. Framgår i något fall av omständigheterna, att möjlighet

och fog funnits för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för

resekostnaden, bör ersättning av statsmedel icke utgivas.

För andra utgifter än de nu nämnda äger arbetsförmedlingsanstalt, i den

mån de kunna anses hava varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta

ersättning med hälften av det utgivna beloppet.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

må Konungen, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas

skäligt, förordna, att med anordningen förenade kostnader skola till mer än

hälften ersättas av statsmedel. Detsamma skall gälla beträffande kostnader,

som föranledas av arbetsförmedlingsanstalternas samverkan eller av särskilda

anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom.

Statsbidrag till arbetsförmedlingsanstalt utbetalas av socialstyrelsen på tid

och sätt, som av Konungen bestämmes.

Åsidosätter arbetsförmedlingsanstalt bestämmelse i lagen eller i anstaltens

reglemente eller giver dess verksamhet eljest anledning till anmärkning, har

socialstyrelsen att hos anstaltens styrelse påkalla rättelse. Vidtages ej sådan,

äger socialstyrelsen, där den ej finner anledning att i frågan först vända sig

till vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, att, med innehållande helt

eller delvis av ersättning av statsmedel, som eljest skolat komma anstalten

till godo, hos Konungen anhålla örn förklaring, att anstaltens rätt till så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

dan ersättning skall för viss tid eller tills vidare anses helt eller delvis förverkad.

I en av socialstyrelsen till 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring

överlämnad utredning rörande utbyggandet av den offentliga arbetsförmedlingen

vid en försäkring omfattande bland annat lant- och skogsarbetare på

sådant sätt, att arbetsförmedlingen komme att omspänna bela riket och möjliggöra

prövning av arbetsvilligheten, varhelst en försäkrad uppebölle sig,

anförde styrelsen bland annat följande.

Den offentliga arbetsförmedlingens samtliga utgifter hade under år 1931

uppgått till omkring 1,103,800 kronor. Den effektivisering av de redan befintliga

arbetsförmedlingskontoren, som komme att erfordras vid genomförd

arbetslöshetsförsäkring, syntes föranleda ett väsentligt överskridande av denna

kostnadsram. Några exakta beräkningar läte sig icke genomföra, men

styrelsen föreställde sig, att man bade att räkna med ungefär 75 procent ökning.

Kostnaderna för nuvarande kontor kunde därför uppskattas till 1,800,000

kronor för år.

Antalet nya avdelningskontor, som komme att bliva behövliga, syntes tills

vidare kunna beräknas till 103. De årliga utgifterna för dessa kontor kunde i

avrundat tal beräknas till 500,000 kronor. Antalet ombud kunde'' uppskattas

till omkring 1,300. Kostnaderna för ombuden kunde icke med säkerhet beräknas,

men syntes kunna i genomsnitt upptagas till 300 kronor per år. Utgifterna

för samtliga ombud kunde därför beräknas till ungefär 400,000 kronor

per år.

De sammanlagda kostnaderna för arbetsförmedlingen uppskattade socialstyrelsen

i enlighet härmed till (1,800,000 + 500,000 + 400,000) 2,700,000 kronor

för år. Styrelsen anförde emellertid, att man under den första tiden härutöver

hade att räkna med extraordinära kostnader för den nya organisationens uppbyggande,

vilka kostnader uppskattats till 100,000 kronor för år.

Beträffande förarbetena i övrigt till fjolårets förslag till omorganisation

av den offentliga arbetsförmedlingen tillåter jag mig att hänvisa till propositionen

nr 213.

I fjolårets proposition anförde jag beträffande det framlagda förslaget bland

annat följande:

»Enligt det av Kungl. Majit denna dag för riksdagen framlagda förslaget

örn arbetslöshetsförsäkring skall den offentliga arbetsförmedlingen fylla en

viktig uppgift i försäkringssystemet, i det att arbetslös, som vill åtnjuta daghjälp

från försäkringen, skall vara skyldig att i regel varje dag hos arbetsförmedlingen

anmäla sig som arbetssökande och örn fullgjord anmälningsskyldighet

förete intyg. Dessa bestämmelser, som avse kontroll å att arbetslösheten

är oförvållad, förutsätta emellertid, att den offentliga arbetsförmedlingen

till sitt förfogande har ett så betydande antal över hela landet fördelade

organ, att den arbetslöse oberoende av uppehållsorten skall utan alltför

stor svårighet kunna stå i kontakt med förmedlingen. För detta ändamål

kräves ett förmedlingsnät, vida rikare förgrenat än det, som för närvarande

står den svenska offentliga arbetsförmedlingen till buds. En avsevärd utbyggnad

av denna förmedlingsorganisation måste därför komma till stånd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

13

genom tillskapande av stadigvarande organ för förmedlingen å många orter,

där sådana organ nu icke finnas. Det är även uppenbart, att de ökade arbetsuppgifter,

som genom försäkringen komma att tillföras förmedlingen, komma

att ställa ökade krav på den personal, vilken skall handhava förmedlingsverksamheten.

Vidare är det att förutse att, i den mån försäkringen vinner

anslutning, den offentliga arbetsförmedlingens organ komma att i högre grad

än hittills anlitas av arbetarna samt såsom konsekvens härav jämväl av arbetsgivarna,

ävensom att förmedlingen härigenom skall få en alltmer ökad

betydelse och omfattning, detta även inom yrkesgrupper, som nu alls icke eller

blott i ringa grad begagna sig av densamma.

Av dessa skäl är det även enligt min mening angeläget att i samband med

arbetslöshetsförsäkringen företaga en nyorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen.

Den omständigheten att, som socialstyrelsen påpekat, frågan

kan örn några år behöva upptagas i ett större sammanhang, bör icke få undanskjuta

genomförandet av den redan nu erforderliga reformen.

Angående det sätt, varpå förmedlingen i fortsättningen bör bedrivas, ansluter

jag mig till det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring

framlagda förslaget. Jag är alltså i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen,

att tillräcklig anledning icke föreligger att helt förstatliga förmedlingsverksamheten.

I huvudsaklig överensstämmelse med hittills rådande förhållanden

bör enligt min mening verksamheten organiseras av landsting och

de städer, som ej deltaga i landsting, därvid emellertid dessa nu böra lagligen

förpliktas att handhava förmedlingen.

Här torde jag även få påpeka, att åtskilliga framställningar föreligga beträffande

särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten, i vilka

bland annat föreslagits vissa åtgärder sammanhängande med spörsmålet örn

arbetsförmedlingens organisation, såsom inrättande av s. k. ungdomsråd, antingen

vid alla arbetsförmedlingsanstalter eller länsvis, eller anordnande av

arbetslokaler i samband med arbetsförmedlingskontor för ungdom m. m. Till

dessa framställningar är det min avsikt att senare denna dag återkomma. Såsom

jag därvid torde få tillfälle att närmare utveckla, är det min uppfattning,

att det icke nu är möjligt att taga ståndpunkt till de sålunda och i övrigt

i olika hänseenden framkomna uppslagen, utan att desamma böra göras till

föremål för övervägande i ett sammanhang, i syfte att framställning i ämnet

må kunna göras till nästa års riksdag. Detta utesluter icke att, enligt

min mening, man bör på allt sätt eftersträva, att de anordningar, för vilka

linjerna redan finnas utstakade, göras effektiva. Jag syftar härvid i detta

sammanhang på det system med särskild arbetsförmedling för ungdom, som

redan fungerar på sina håll och till vilket bidrag enligt särskilt förmånliga

grunder lämnas av statsmedel.

För att den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna i erforderlig mån och

på tillfredsställande sätt utvecklas är det, såsom de sakkunniga föreslagit,

givetvis nödvändigt såväl att statens bidrag till kostnaderna för förmedlingen

blir avsevärt större än som nu är fallet, som ock att statens myndigheter

erhålla ökat inflytande över arbetsförmedlingsanstalterna. Mot de sakkunni
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr -40.

gas förslag att sammanfatta de viktigaste bestämmelserna rörande den offentliga

arbetsförmedlingen i en särskild lag synes mig icke vara något att erinra.

Denna lag lärer i allt väsentligt böra avfattas i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.

Att exakt bedöma, i vilken utsträckning den offentliga arbetsförmedlingen

i samband med genomförandet av den föreslagna arbetslöshetsförsäkringen

behöver utbyggas och förstärkas, är av naturliga skäl i närvarande stund icke

möjligt. Emellertid synes det mig sannolikt, att de av socialstyrelsen gjorda

kalkylerna rörande den erforderliga organisationen skola visa sig hållbara.

Jag anser mig därför kunna utgå från att organisationen skall efter hand

erhålla ungefärligen den omfattning socialstyrelsen beräknat. Jag vill understryka,

att utbyggnad av förmedlingsorganisationen givetvis bör ske endast

i den mån så påkallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens utveckling

eller eljest.

Mot socialstyrelsens beräkningar rörande de årliga totalkostnaderna för

arbetsförmedlingen i dess fullt utbyggda skick har jag icke något att erinra,

ehuru jag anser mig böra framhålla, dels att även dessa beräkningar böra betraktas

såsom ganska approximativa, dels att ifrågavarande kostnader med

hänsyn till skiftande förhållanden på arbetsmarknaden alltid måste komma

att i viss mån växla från det ena året till det andra. I likhet med socialstyrelsen

och de sakkunniga utgår jag alltså från att de sammanlagda utgifterna för

den offentliga arbetsförmedlingen skola komma att, då den nya organisationen

blivit fullt genomförd, belöpa sig till omkring 2,700,000 kronor för år.

Beträffande fördelningen av dessa utgifter hava de sakkunniga i sin promemoria

räknat med att de sammanlagda kommunala kostnaderna för förmedlingen

skulle bliva omkring 900,000 kronor, d. v. s. av ungefär samma storleksordning

som för närvarande, medan den återstående årskostnaden, omkring

1,800,000 kronor, skulle gäldas av statsmedel, dock att av sistnämnda belopp

blott ena hälften skulle stanna å statsverket, under det att den andra hälften

skulle bestridas med avgifter från arbetsgivarna.

Med avseende å kommunernas andel i kostnaderna ifrågasätter jag icke någon

ändring i sakkunnigas förslag. Jag förutsätter alltså, att landstingens

och i landsting icke deltagande städers sammanlagda kostnader för den offentliga

arbetsförmedlingen skola bliva i stort sett desamma som hittills. Att

dock på något håll, där förmedlingen hittills varit mindre utvecklad, kan

uppkomma viss merkostnad, lärer icke kunna undvikas. Vad angår övriga

kostnader framgår däremot av propositionen nr 209, att Kungl. Majit

på min hemställan framlagt förslag till lag angående bidrag från arbetsgivare

till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna

och den offentliga arbetsförmedlingen, vilket förslag i vissa avseenden

skiljer sig från de sakkunnigas förslag i ämnet. Enligt det av

mig förordade lagförslaget skola de större arbetsgivarna förpliktas att årligen

i efterskott erlägga en avgift av 3 kronor per arbetare, varav så stor del, som

erfordras för bestridande av statens omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen,

dock högst två tredjedelar, skall användas till ersättande av dessa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

15

omkostnader. Då statens årliga utgifter för arbetsförmedlingen uppskattats

till 1,800,000 kronor samt i arbetsgivarbidrag beräknats komma att inflyta

sammanlagt 2,700,000 kronor, innebär detta, att genom de inflytande arbetsgivaravgifterna

staten skulle erhålla ersättning för alla sina kostnader för den

offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande motiveringen till nämnda förslag

får jag hänvisa till propositionen (sid. 146). Här vill jag blott ytterligare

framhålla, att enligt förslaget lagen skall träda i kraft först den 1 januari

1934 och att förty arbetsgivarna första gången skola erlägga avgifter under

år 1935.

Vad härefter angår anslagsbehovet för nästa budgetår får jag till en början

erinra, att från det nuvarande anslaget till offentliga arbetsförmedlingen

i riket m. m. utgår — förutom statsbidrag till arbetsförmedlingen — jämväl

avlöning till två befattningshavare hos socialstyrelsen, nämligen till en byråassistent

för handläggning av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor

i allmänhet med en lön av 6,660 kronor för år samt till en med praktiska

arbetsförhållanden förtrogen biträdande tjänsteman med ett årsarvode av 4,000

kronor. Jag kommer att i annat sammanhang framlägga förslag rörande kostnaderna

för avlöning av den ökade personal, som inom socialstyrelsen erfordras

i anledning av styrelsens befattning med arbetsförmedlingen, därvid jag å

andra sidan kommer att föreslå indragning av befattningen såsom byråassistent

samt utbyte av den biträdande tjänstemannabefattningen mot en vanlig amanuenstjänst

hos styrelsen, avlönad från anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

På grund härav behöver alltså icke för nästa budgetår under nu förevarande

anslag något belopp beräknas till avlönande av sagda två tjänstemän.

Med hänsyn till i ämnet gällande bestämmelser är det vidare tydligt, att

statsbidrag till arbetsförmedlingen måste under budgetåret 1933/1934 utbetalas

för hela kalenderåret 1933. Då under sistförflutna budgetår belastningen å

ifrågavarande anslag — efter frånräknande av avlöningen till nyssnämnda två

befattningshavare -— utgjorde omkring 265,000 kronor, torde, med hänsyn

jämväl tagen till uteslutandet av sagda befattningshavare, för nämnda ändamål

kunna beräknas ett belopp av 260,000 kronor.

Huruvida för statsbidrag till verksamhet efter den 1 januari 1934, alltså

efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, nu behöver beräknas något belopp,

sammanhänger med frågan angående det sätt, varpå statsbidrag framdeles

bör utbetalas till vederbörande arbetsförmedlingsanstalter. Bestämmelser

i detta ämne skola enligt lagförslaget utfärdas av Konungen. Enligt mitt

förmenande bör dylik utbetalning lämpligen äga rum halvårsvis i efterskott.

Vid sådant förhållande kommer den första utbetalningen enligt de nya bestämmelserna

att ske i början av budgetåret 1934/1935 och alltså att icke belasta

anslaget för nästkommande budgetår.

Socialstyrelsen har vidare räknat med vissa engångskostnader i anledning av

den nya organisationen. Dylika kostnader torde bliva ofrånkomliga. För ändamålet

synes dock ett belopp av omkring 40,000 kronor kunna vara tillräckligt.

Någon anledning att, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, härför upptaga

ett särskilt anslag lärer icke förefinnas, utan torde dessa kostnader kunna be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Särskilda

utskottet vit

1933 års

riksdag.

stridas från anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn till

organisationskostnaderna torde nämnda anslag böra för nästa budgetår upptagas

till (260,000 -j- 40,000) 300,000 kronor eller 40,000 kronor utöver vad i

statsverkspropositionen beräknats. Anslaget synes lämpligen böra erhålla

rubriken offentlig arbetsförmedling.»

Särskilda utskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 21 det framlagda förslaget

till lag örn offentlig arbetsförmedling. Utskottet anförde därvid bland annat

följande.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört angående behovet

av en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen, så att densamma

blir i stånd att fylla sina viktiga uppgifter med hänsyn till den av utskottet

tillstyrkta arbetslöshetsförsäkringen. Även örn en arbetslöshetsförsäkring icke

skulle komma att nu genomföras, torde vissa förbättringar i förmedlingens

organisation böra eftersträvas, men utskottet är i sådant fall ej berett att med

stöd av den nu föreliggande utredningen taga ståndpunkt till frågan örn innehållet

av de för en sådan eventualitet erforderliga åtgärderna, utan torde för

nu nämnt fall Kungl. Majrts förslag i sådant hänseende böra avvaktas.

Enligt utskottets uppfattning måste det anses värdefullt att bibehålla och

befästa landstingens befattning med arbetsförmedlingen. Utskottet kan alltså

för sin del under angiven förutsättning tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag örn att

det göres till en skyldighet för landstingen och de städer, som ej deltaga i

landsting, att på anfört sätt organisera den offentliga arbetsförmedlingen.

Utskottet anser sålunda tillräcklig anledning ej föreligga att helt förstatliga

verksamheten. Mot förslagets utformning eller den omfattning, som är avsedd

att givas åt den blivande organisationen, har utskottet icke något att

erinra. Med undantag av dels skyldigheten för landstingen att ordna förmedlingsverksamheten

och dels statsbidragsgrunderna är lagförslaget helt uppbyggt

med stöd av gällande bestämmelser.

Frågan örn den privata förmedlingsverksamheten är för närvarande upptagen

till behandling av den internationella arbetsorganisationen. Vid sådant

förhållande torde tillfälle i en nära framtid erbjuda sig att till avgörande

upptaga denna betydelsefulla fråga.

De av Kungl. Maj:t föreslagna statsbidragsgrunderna hava bestämts med

utgångspunkt från att någon ökad ekonomisk belastning ej bör läggas å landstingen

såsom en helhet. Denna synpunkt finner utskottet berättigad. Enligt

propositionen skulle statens andel av kostnaderna helt ersättas genom bidrag

från vissa arbetsgivare. Utskottet erinrar örn att utskottet i sitt utlåtande

denna dag nr 18 avstyrkt bifall till de sålunda föreslagna arbets givarbidragen.

Vid bifall härtill komma statens kostnader för arbetsförmedlingen, som av departementschefen

beräknas stiga till omkring 1,800,000 kronor vid fullt genomförd

nyorganisation, att slutgiltigt stanna å statsverket.

Beträffande de med ungdomsarbetslöshetens motverkande sammanhängande

åtgärder, som föreslagits med avseende å arbetsförmedlingens organisation,

hänvisar utskottet till vad utskottet därom anfört i sitt utlåtande nr 17 i anledning

av bland annat propositionen nr 216.

Vad beträffar anslagsbehovet för nästa budgetår kan utskottet biträda vad

departementschefen därom anfört. Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen,

att utbetalning av statsbidrag lämpligen bör ske halvårsvis

i efterskott. Vid sådant förhållande kommer budgetåret 1933/1934 ej att

belastas med utbetalning av statsbidrag enligt de nya grunderna. Utöver det

förut utgående anslaget, som i enlighet med vad departementschefen anfört

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

17

nu föreslås till 260,000 kronor, skulle alltså endast komma ett på sätt departecentschefen

anfört till 40,000 kronor beräknat engångsanslag för organisationskostnaderna.

I propositionen nr 216 till 1933 års riksdag upptog jag till behandling frågan

örn särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten. Jag redogjorde

därvid för en av de s. 1c. ungdomsarbetslöshetssalckunniga den 15 februari

1933 avlämnad promemoria med förslag rörande arbetsförmedling för ungdom

ävensom för åtskilliga framställningar rörande åtgärder till bekämpande av

arbetslösheten bland ungdomen. Ungdomsarbetslöshetssakkunniga yttrade i

promemorian i huvudsak följande.

De sakkunniga framhålla, att de unga över 18 år tillhöra det vuxna klientelet

och att bristerna i arbetsförmedlingen för dem i stort sett äro desamma

som bristerna i arbetsförmedlingen överhuvud. Såsom den mest i ögonen

fallande bristen framhålles avsaknaden av stadigvarande organ i en rad ganska

betydande orter. De tillfälliga ombud, som under kristiden tillkommit i

en mängd kommuner, vore föga effektiva. De sakkunniga uttala, att därest

försäkringssakkunnigas förslag rörande arbetsförmedlingen genomfördes, bristerna

i fråga örn anstaltsnätets utbredning skulle försvinna. Vare sig försäkringen

genomfördes eller ej, vore det emellertid i högsta grad angeläget, att

stadigvarande organ för arbetsförmedlingen inrättades på de större bruksoch

industriorter, där sådana organ nu saknades. På de flesta håll behövde

ej nya kontor inrättas, utan vore det tillräckligt med stadigvarande ombud,

som borde kunna erhållas även mot små arvoden. Staten borde uppmuntra utbyggnaden

av arbetsförmedlingsorganisationen genom lämnande av högre statsbidrag.

Sålunda tillstyrka de sakkunniga, att statsbidrag, även för den händelse

förslaget örn arbetslöshetsförsäkring ej genomfördes, borde utgå enligt de

grunder, som föreslagits av försäkringssakkunniga, dock att i de fall, där enligt

dessas förslag statsbidraget skulle utgå med hälften av arbetsförmedlingsanstalternas

utgifter, bidraget syntes böra bestämmas till en fjärdedel av nämnda

utgifter.

Bland andra åtgärder ägnade att stärka förtroendet för arbetsförmedlingen

liava de sakkunniga framhållit upplysningsverksamhet bland yngre vuxna

arbetare genom orienterande föredrag för värnpliktiga och genom anlitande av

folkliga bildningsorganisationer. Samarbete borde äga rum mellan arbetsförmedlingen

å ena sidan samt arbetarnas bildningsförbund, jordbrukarungdomens

förbund och liknande organisationer å den andra.

De sakkunniga hava även understrukit betydelsen av att bryta den passivitet,

som understundom kännetecknat arbetsförmedlingen. Ambulatorisk förmedlingsverksamhet

borde gynnas och uppmuntras. Gällande begränsning av

möjligheterna till statsbidrag till resekostnader för tjänstemän vid arbetsförmedlingsanstalter

borde upphävas. Dylik verksamhet syntes i vissa fall kunna

onödiggöra anställandet av nya ombud.

De sakkunniga hava vidare uttalat sig för en utbyggnad av det samarbete

mellan skolan och arbetsförmedlingen, som för några år sedan blivit igångsatt.

Bihang till riksdagens protokoll 19S4. 1 sami. Nr 40. 2

Arbetsförmedling

för

ungdom.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

I detta hänseende hava de sakkunniga föreslagit följande. Vid sidan av arbetsförmedlingens

styrelse borde tillsättas ett rådgivande organ, ett s. k. »ungdomsråd»

med uppgift bland annat att ordna samarbetet mellan skola och arbetsförmedling.

Ungdomsrådet borde tillhandagå med hjälp i fråga örn yrkesval

och arbetsanvisning åt ungdom samt i allmänhet vid förmedlingens rådgivande

verksamhet såväl beträffande minderåriga som ungdom över 18 år. I

rådet borde insättas representanter för skolmyndigheter och näringslivet samt

enskilda för ungdomsarbetet intresserade personer. I kommande författning

om den offentliga arbetsförmedlingen borde stadgas, att ungdomsråd skulle

finnas vid såväl huvud- som avdelningskontor, att ungdomsrådens sammansättning

och uppgifter skulle angivas i anstalternas reglementen, att ungdomsråden

skulle utses av de kommunala organen och att beträffande medlemskap

borde gälla vad i kommunallagarna vore stadgat örn kommunala förtroendeuppdrag.

Socialstyrelsen borde lämna närmare anvisningar rörande ungdomsrådens

sammansättning och uppgifter. Örn socialstyrelsen saknade tillräcklig personal

för de vidgade uppgifterna borde hos styrelsen, åtminstone tillfälligt, anställas

en ungdomskonsulent.

På i propositionen anförda skäl förklarade jag mig icke vara beredd att då

taga ståndpunkt till de framkomna ''förslagen utan ansåg, att saken endast kunde

vinna på att desamma i ett sammanhang med det snaraste upptoges till närmare

skärskådande, i syfte att förslag i ärendet skulle kunna föreläggas 1934

års riksdag. Jag anförde emellertid vidare, att detta icke uteslöte, att man

borde söka genom intensivt arbete enligt de linjer, som hittills anlitats, omedelbart

nå så goda resultat som möjligt. Dessa linjer innebure dels inrättande

av särskilda anordningar för arbetsförmedling för ungdom, dels samarbete

mellan arbetsförmedlingen och undervisningsväsendet och dels kursverksamhet

för arbetslös ungdom.

I sitt utlåtande nr 17 i anledning av bland annat propositionen nr 216 anförde

särskilda utskottet beträffande frågan om arbetsförmedling för ungdom

följande.

Uti ett tidigare avgivet utlåtande nr 21 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 213 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling har utskottet

tillstyrkt förslaget till omorganisation och utvidgning av den offentliga

arbetsförmedlingen. Utskottet har emellertid tillstyrkt förslaget endast under

förutsättning, att arbetslöshetsförsäkring genomföres i huvudsaklig överensstämmelse

med det av Kungl. Maj:t i propositionen nr 209 därom framlagda

förslaget.

Därest den sålunda tillstyrkta omorganisationen av den offentliga arbetsförmedlingen

genomföres, torde de väsentligaste bristerna i det nuvarande systemet

komma att bliva avhjälpta. I samband med att personalens allmänna

kvalifikationer höjas, lärer jämväl verksamheten komma att bliva mera effektiv

och ett fruktbärande samarbete med de av ungdomsarbetslö.shetssakkunniga

omnämnda myndigheter komma till stånd. En vidare utveckling av särskilda

anordningar för arbetsförmedling för ungdom är även, såsom departementschefen

anfört, synnerligen önskvärd. Utskottet vill uttala sin förhoppning,

att angelägenheten härav måtte i möjligaste mån av Kungl. Maj :t beaktas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J,0.

■ 19

I övrigt anser sig utskottet ej för närvarande kunna förorda ifrågasatta

åtgärder, såsom införande av ungdomsråd eller tillsättande av en ungdomskonsulent

hos socialstyrelsen. Dessa frågor lära böra upptagas i samband med

den allmänna utredningen rörande åtgärder för avhjälpande av ungdomsarbetslösheten.

Därest förslagen örn arbetslöshetsförsäkring och därmed sammanhängande

omorganisation av arbetsförmedlingen icke nu av riksdagen bifallas, anser sig

utskottet icke kunna på den hittillsvarande utredningen tillstyrka, att enbart

med hänsyn till behovet av effektivare arbetsförmedling för ungdom omläggning

sker av grunderna för statsbidrag för förmedlingen.

Efter hemställan av mig har Kungl. Maj :t den 8 december 1933 bemyndigat

chefen för socialdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga att inom

socialdepartementet biträda med fortsatt utredning i olika hänseenden av frågor

sammanhängande med ungdomsarbetslösheten och åtgärder i anledning av

densamma. I mitt yttrande till statsrådsprotokollet anförde jag därvid, att

jag med den förordade utredningen icke åsyftade ytterligare undersökning av

de utvägar, som förordats av ungdomsarbetslöshetssakkunniga i deras nyss

omförmälda promemoria rörande arbetsförmedling för ungdom. I den mån de

sålunda givna uppslagen kunde anses vara av värde, komme de att beaktas

i annat sammanhang. Denna fråga vore nämligen under behandling i samband

med förnyat övervägande i ärendet rörande införande av arbetslöshetsförsäkring.

Vid internationella arbetskonferensens sammanträde i juni 1933 antog kon- Privat arferensen

ett förslag till konvention angående avgiftskrävande arbetsförmed- ^ets{^yie^''

lingsbyråer. Enligt konventionsförslaget skulle ratificerande medlemsstater

bland annat förbinda sig att inom en tid av tre år, räknat från konventionens

ikraftträdande för staten ifråga, avskaffa avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte.

Samtidigt med antagandet av konventionsförslaget antog konferensen en rekommendation

angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Konferensen,

som ansåge, att avskaffandet av detta slag av arbetsförmedlingsbyråer för

vissa yrken skulle medföra svårigheter i länder, där kostnadsfri offentlig arbetsförmedling

icke skulle vara i stånd att fullständigt ersätta den avskaffade

privata arbetsförmedlingen, rekommenderar däri medlemmarna att vidtaga

åtgärder för att anpassa den kostnadsfria offentliga arbetsförmedlingen efter

behovet inom yrken, vilka plägade anlita avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Vidare rekommenderas, att principen örn de offentliga arbetsförmedlingsbyråernas

specialisering med hänsyn till särskilda yrken skulle tillämpas

samt att representanter för arbetare- och arbetsgivareorganisationer skulle anmodas

att medverka i de offentliga arbetsförmedlingsbyråernas verksamhet.

Personer eller företag, som direkt eller indirekt droge någon slags fördel av

vissa slag av verksamhet, såsom utskänkning av dryckesvaror eller hotellrörelse,

klädmäkleri, pantbelåning eller växelrörelse, borde icke få driva arbetsförmedlingsverksamhet.

Arbetsförmedling borde icke få äga rum i lokaler eller därtill

hyrande utrymmen eller annex, där något av nämnda slag av verksamhet

bedreves.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr kO.

Omorganisation

av

arbetsförmedlingen,

därest arbetslöshetsförsäkring

icke

införes.

Med anledning av konventionsförslaget har delegationen för socialpolitiskt

samarbete anmodats att efter hörande av socialstyrelsen avgiva yttrande. Sedan

delegationens yttrande inkommit, har åt socialstyrelsen uppdragits att

inkomma med utredning och förslag rörande den avgiftskrävande arbetsförmedlingen.

Arbetet härmed pågår för närvarande inom socialstyrelsen.

Såsom framgår av särskilda utskottets utlåtande i anledning av förslaget

till lag om offentlig arbetsförmedling, förklarade utskottet sig anse, att vissa

förbättringar i förmedlingens organisation borde eftersträvas, även om en

arbetslöshetsförsäkring icke skulle komma att genomföras. Utskottet ansåg

sig dock icke kunna med stöd av den då föreliggande utredningen taga ståndpunkt

till frågan örn innehållet av de för en sådan eventualitet erforderliga

åtgärderna. Utskottet yttrade vidare, att Kungl. Maj:ts förslag i sådant hänseende

borde avvaktas.

Då förslaget till omorganisation av arbetsförmedlingen i samband med arbetslöshetsförsäkringens

fall avslogs av riksdagen, ansåg jag i likhet med

utskottet, att en särskild utredning borde verkställas angående behovet av och

möjligheterna till omorganisation av arbetsförmedlingen, för den händelse ett

nytt förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring icke skulle av 1934 års

riksdag bifallas. I anledning härav hemställde jag i skrivelse den 22 november

1933 örn socialstyrelsens yttrande rörande vissa i skrivelsen närmare angivna

spörsmål, sammanhängande med frågan örn genomförande, även utan

samband med införande av arbetslöshetsförsäkring, av en omorganisation av

arbetsförmedlingen i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som

angivits i propositionen nr 213 till 1933 års riksdag. Det av socialstyrelsen

i enlighet härmed efter verkställd utredning avgivna yttrandet torde såsom

bilaga (Bilaga A) få fogas till detta protokoll. Vid yttrandet har fogats en

promemoria angående den omfattning, vari primärkommunerna upplåtit fria

lokaler eller bidragit till hyreskostnaderna för arbetsförmedlingens kontor.

Promemorian har såsom bilaga (Bilaga B) fogats till detta protokoll. Jag

anhåller att nu få lämna en sammanfattning av styrelsens yttrande.

Socialstyrelsen har i ärendet hört samtliga styrelser för arbetsförmedlingsanstalterna.

I flertalet av dessa yttranden förordades den ifrågasatta omorganisationen.

Socialstyrelsen framhåller för egen del, att det läge i sakens

natur, att ett visst osäkerhetstillstånd förefunnes för anstalternas ekonomi i

sådana fall, där anstalten uppbures av anslag från landsting, städer och hushållningssällskap

utan att några bindande förpliktelser förelåge mellan de olika

bidragsgivarna. Det syntes därför önskligt, att åt arbetsförmedlingen gåves

den stabilitet och fasthet, som endast laglig reglering kunde skänka.

Socialstyrelsen anför vidare, att förmedlingen på vissa håll ännu icke kunde

anses vara så utbyggd i organisatoriskt avseende, som önskligt vore. Ett

ökat stöd från staten syntes vara en nödvändig förutsättning för att få till

stånd de utbyggnader och övriga förbättringar, som erfordrades för höjande

av effektiviteten, varjämte ett ökat statligt inflytande i samband därmed vore

påkallat. Behovet av en sådan förstärkning av förmedlingen gjorde sig starkt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

21

gällande, oavsett införandet av en arbetslöshetsförsäkring. De tillfälliga ombud,

som på åtskilliga håll förordnats under krisen, syntes på sina ställen

böra ersättas med fasta ombud. Den nuvarande kristiden borde utnyttjas till

en förstärkning av förmedlingen, såväl genom organisationens utbyggnad som

genom höjande av dess effektivitet, så att förmedlingen bleve rustad att vid

inträdet av mera normala tider tillgodose då uppkommande ökad efterfrågan

på arbetskraft. Därest beslut komme att fattas örn avskaffande av privat

förmedlingsverksamhet, vore viss förstärkning av den offentliga arbetsförmedlingen

erforderlig, för att densamma skulle kunna motsvara det behov av

arbetsförmedling, som hittills tillgodosetts av de privata kommissionskontoren.

Det förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling, som innefattades i propositionen

nr 213 till 1933 års riksdag, syntes genom den lagstadgade skyldigheten

för viss kommunal myndighet att svara för arbetsförmedlingsverksamhetens

upprätthållande, genom de förmånligare grunderna för statsbidrag samt

genom ökat statligt inflytande bereda förutsättningar för en av behovet påkallad

utveckling och effektivisering av den offentliga arbetsförmedlingen.

Socialstyrelsen förordade därför, att en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen

genomfördes i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som innefattades i ifrågavarande lagförslag.

Vad angår omfattningen av arbetsförmedlingens organisation, utgår socialstyrelsen

från att den av Malmö stad anordnade anstalten komme att ingå i

landstingets arbetsförmedlingsorganisation och fungera som huvudkontor för

länet samt att Gävle stad och landstinget även i fortsättningen komme att

enas örn gemensam anstalt, medan däremot övriga städer, som ej deltaga i

landsting, fortfarande komme att upprätthålla självständiga anstalter. Socialstyrelsen

omnämner i detta sammanhang, att styrelsen för Lunds stads arbetsförmedlingsanstalt

ansett det vara behövligt, att i en blivande lag möjlighet

lämnades öppen för stad, som deltoge i landsting, att anordna självständig

anstalt.

Socialstyrelsen påpekar vidare, att den föreslagna lagen icke syntes lägga

hinder i vägen för träffande av överenskommelse mellan tvenne anstalter, varigenom

den ena anstalten åtoge sig att svara för viss förmedlingsuppgift inom

den andra anstaltens administrativa område. Under sådana former skulle

näringspolitiska och kommunikationstekniskt motiverade avvikelser från den

administrativa indelningen av verksamhetsområdena kunna förekomma även i

fortsättningen.

Beträffande behovet av fasta förmedlingsorgan har socialstyrelsen lämnat

en sammanställning av det av styrelserna för arbetsförmedlingsanstalterna

föreslagna antalet kontor och avlönade fasta ombud i de olika länen såväl vid

en första omorganisation som vid en på längre sikt ställd utbyggnad av arbetsförmedlingen.

Jag hänvisar i detta hänseende till den i styrelsens yttrande

(bilaga A, sid. 35) intagna sammanställningen.

Socialstyrelsen yttrar vidare, att behov av ökade lokalutrymmen förefunnes

på åtskilliga håll. I fråga om verksamhetens utveckling hade från många

håll framställts önskemål örn särskilda anordningar för vissa yrkesspecialiteter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

oell ungdomsförmedling. Särskilt för Norrlandslänens del vore det ömkligt,

att personal från huvudkontoren bereddes tillfälle att i ökad utsträckning

beresa området. För de sålunda ifrågasatta specialanordningarna liksom

för stärkande av verksamheten i övrigt hade behov av ökad personal ansetts

bliva för handen vid åtskilliga huvudkontor.

Socialstyrelsen framhåller, att organisationens utveckling, därest en arbetslöshetsförsäkring

icke infördes, borde ske så småningom under en följd av år.

Styrelsen räknar med tillkomsten under den närmaste framtiden av ett tjugutal

nya avdelningskontor och lika många till anstalterna fastare knutna ombud.

Man borde i första hand inrikta sig på att främja en utbyggnad i Norrland

och vissa mellansvenska brukssamhällen.

I fråga örn arbetsförmedlingsorganens förseende med tillfredsställande lokaler

föreslår socialstyrelsen, att i lagen skulle införas skyldighet för kommun,

inom vilkens område organ för arbetsförmedling anordnats, att åt densamma

tillhandahålla lokal med värme och lyse. I den nyss omnämnda särskilda

promemorian lämnas en redogörelse för den omfattning, i vilken kommunerna

för närvarande tillhandahålla lokal, och tillåter jag mig att härutinnan hänvisa

till promemorian (Bilaga B, sid. 45).

Socialstyrelsen upptager vidare till behandling frågan örn arbetsförmedlingspersonalens

avlöning. Styrelsen påpekar, att det finnes en stor ojämnhet

i löneläget för personalen mellan olika anstalter. Föreståndarnas löner vore

i många fall lägre än exempelvis folkskollärarnas löner. Då förmedlingens

effektivitet i hög grad vore beroende av möjligheten att erhålla en duglig personal,

vore otvivelaktigt frågan örn personalens anställnings- och avlöningsförhållanden

av stor betydelse. Styrelsen ifrågasätter därför, örn ej i samband

med övriga åtgärder till arbetsförmedlingens stärkande borde åvägabringas

en mera enhetlig reglering av personalens löner. En sådan reglering

kunde ernås, därest lagförslaget kompletterades med en bestämmelse, som tillerkände

Kungl. Majit befogenhet att utfärda författningsföreskrifter angående

avlöning åt arbetsförmedlingsanstalternas fasta personal. Styrelsen framhåller

emellertid, att spörsmålet är av vittutseende art samt att ett realiserande

av önskemålen måste förorsaka icke obetydliga kostnader.

Socialstyrelsen lämnar en sammanställning av kostnaderna vid en utbyggnad

av arbetsförmedlingen i enlighet med anstaltstyrelsernas förslag. Kostnaderna

skulle därigenom ökas från 1,119,300 kronor år 1932 till 1,412,850

kronor. Med lagförslagets statsbidragsbestämmelser skulle statsbidraget ökas

från 258,575 kronor till lägst 752,950 kronor. Örn man däremot räknade med

att arbetsförmedlingens utbyggnad under de närmaste åren komme att inskränka

sig till ett tjugutal nya kontor och lika många fasta ombud, skulle

kostnaderna komma att uppgå till 1,328,000 kronor, varav statsbidraget skulle

utgöra 709,000 kronor.

Socialstyrelsen framhåller, att en tillämpning av de föreslagna statsbidragsbestämmelserna

skulle medföra, att ej blott hela kostnadsökningen utan även

en mycket betydande andel av de kostnader, som nu bestredes av olika kommunala

myndigheter, överfördes å staten. En kostnadsfördelning, som kunde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

23

anses påkallad för möjliggörande av en utbyggnad av arbetsförmedlingen till

sådana mått, som erfordrades för fyllande av organisationens uppgifter med

avseende å en arbetslöshetsförsäkring, kunde knappast anses skälig, när en

dylik mera avsevärd utbyggnad icke längre ifrågasattes. Styrelsen föreslår

därför, att statsbidragsbestämmelserna modifieras på sådant sätt, att för utgifter,

som avses i 10 § 3 mom. i lagförslaget, statsbidrag skulle utgå med

en tredjedel av det utgivna beloppet, med befogenhet för Kungl. Majit eller

den myndighet Kungl. Majit bestämde att, där så med hänsyn till särskilt

förhållande prövades skäligt, förordna, att statsbidrag skulle utgå med större

andel än en tredjedel. Kör utgifter, som föranletts av specialanordningar, borde

möjlighet stå öppen för tillsynsmyndigheten att utanordna större statsbidrag

än som motsvarade en tredjedel av utgifterna.

Med tillämpning av sålunda ändrade statsbidragsbestämmelser skulle utgifterna

för arbetsförmedlingen vid ett första utbyggnadsstadium, sammanlagt

omkring 1,328,000 kronor, kunna beräknas fördela sig med lägst 429,420 kronor

på staten och högst 898,580 kronor på kommunala myndigheter. Om man

räknade med förhöjt statsbidrag för specialanordningar ävensom förhöjda generella

statsbidrag i vissa fall, torde statens bidrag kunna uppskattas till sammanlagt

580,000 kronor, varvid på kommunala myndigheter skulle komma

sammanlagt 748,000 kronor.

Socialstyrelsen genomgår slutligen de ändringar i lagtexten, som finge anses

påkallade, därest en arbetslöshetsförsäkring icke infördes. Beträffande styrelsens

förslag härutinnan hänvisar jag till yttrandet.

Nödvändigheten av en omorganisation av arbetsförmedlingen, därest en arbetslöshetsförsäkring

införes, är uppenbar. Jag har icke funnit anledning att

frångå min uppfattning örn sättet för genomförandet av en sådan organisation.

Jag förordar sålunda, att fjolårets lagförslag, vilket oförändrat tillstyrktes av

utskottet, ånyo underställes riksdagens prövning. Allenast på ett par punkter

har jag funnit skäl att föreslå ändringar, nämligen i fråga örn rätt för kommun,

som deltager i landsting, att anordna självständig arbetsförmedlingsanstalt

samt örn statsbidragsbestämmelserna. Härtill återkommer jag senare.

Beträffande den blivande organisationens omfattning anser jag fortfarande,

att socialstyrelsens år 1932 gjorda kalkyler böra få anses hållbara. Jag understryker

emellertid ånyo, att utbyggnad av förmedlingsorganisationen givetvis

bör ske endast i den mån så påkallas med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens

utveckling eller eljest.

Den nuvarande organisationen av den offentliga arbetsförmedlingen kan

emellertid ur skilda synpunkter i och för sig icke anses vara tillfredsställande.

Det torde därför vara lämpligt att söka ernå en förbättring härutinnan, även

örn en arbetslöshetsförsäkring icke skulle införas. I synnerhet torde det vara

erforderligt att genom ökade statsbidrag söka få till stånd en utbyggnad av

förmedlingsnätet med nya avdelningskontor och fast anställda ombud, särskilt

i de norrländska länen och å vissa mellansvenska bruksorter. I samband härmed

lärer det vara påkallat alt öka det statliga inflytandet å arbetsförmed
-

Departe
ments
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

lingens verksamhet och vid tillsättandet av föreståndartjänster. Genom ökat

statsbidrag torde även förutsättningar kunna skapas för ett ökande av förmedlingens

effektivitet genom nya specialanordningar för skilda yrken och för

ungdomsförmedlingen. Huru en sådan utbyggnad av anstaltsnätet och effektivisering

av verksamheten i detaljerna bör företagas, lärer emellertid ej vara

lämpligt eller ens möjligt att nu bedöma, utan detta torde få ankomma på

tillsynsmyndigheten att avgöra i samråd med styrelserna för de särskilda anstalterna.

Emot den av socialstyrelsen verkställda beräkningen av den i första

hand erforderliga utbyggnaden har jag i och för sig icke något att erinra.

Såsom socialstyrelsen yttrat, torde det vara önskvärt, att åt arbetsförmedlingen

gives den stabilitet och fasthet, som endast en laglig reglering av organisationen

kan skänka. Styrelsens uppfattning, att det bör införas ett lagligt

åliggande för landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, att upprätta

arbetsförmedlingsanstalter, envar för sitt administrativa område, även om

en arbetslöshetsförsäkring ej införes, överensstämmer med fjolårets proposition.

I stort sett sker genom ett sådant stadgande icke någon ändring i den

nuvarande organisationen. Endast för Malmöhus län kommer den förändringen

att inträda, att de för närvarande självständiga anstalterna i åtskilliga

kommuner komma att övergå till att bliva avdelningskontor under en länsanstalt.

I det föregående år framlagda lagförslaget stadgades bland annat, att landstingsområde

och stad, som ej deltoge i landsting, kunde under de villkor Konungen

bestämde anordna gemensam anstalt. Denna bestämmelse torde böra

bibehållas. Det från Lunds stads arbetsförmedlingsanstalt framställda önskemålet

örn möjlighet för stad, som deltager i landsting, att anordna självständig

arbetsförmedlingsanstalt synes böra beaktas. Därest undantagsvis en kommun

skulle önska ordna en egen arbetsförmedlingsanstalt jämte det den deltager

i kostnaderna för landstingets anstalt, lärer nämligen någon erinran

häremot icke behöva göras. Anordnandet i nu nämnt fall av egen anstalt

torde dock blott böra få ske på de villkor Konungen bestämmer. Utan att

särskilt stadgande därom införes i lagen, lärer arbetsförmedlingsanstalt kunna

överlåta till annan anstalt att sörja för förmedlingsverksamheten inom visst

begränsat område. Medgivande härtill torde dock böra inhämtas av socialstyrelsen,

som tillagts en allmän rätt att utöva tillsyn över förmedlingsverksamheten.

Vad som vid en dylik överlåtelse måste tillses är framför allt, att

icke något område därigenom kommer att i något avseende bliva utan förmedlingsorgan.

Vad jag yttrat angående rätt för kommun att anordna egen

arbetsförmedlingsanstalt och angående överlåtelse från en anstalt till annan

av förmedlingsverksamheten inom visst område torde böra gälla vid en omorganisation

av arbetsförmedlingen, vare sig arbetslöshetsförsäkring införes

eller ej.

Av vad jag nu anfört framgår, att en omorganisation utan samband med

införande av en arbetslöshetsförsäkring lärer böra göras i huvudsaklig överensstämmelse

med det föregående år framlagda förslaget. I vissa hänseenden

erfordras emellertid jämkningar i lagförslaget. Jag kommer nu närmast att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 4ö.

25

behandla frågan om statsbidragsbestämmelserna. Till de jämkningar i övrigt,

som kunna vara erforderliga i lagförslaget, återkommer jag senare.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande, för vilket redogörelse tidigare lämnats,

gjort en beräkning i fråga örn verkningarna av de år 1933 föreslagna statsbidragsbestämmelserna

vid en omorganisation av arbetsförmedlingen utan

samband med införandet av en arbetslöshetsförsäkring. Det framgår av dessa

beräkningar, att kommunerna i sådant fall kunna antagas göra en betydande

vinst i förhållande till sina nuvarande utgifter. På grund härav lärer det vara

nödvändigt att ändra de föreslagna statsbidragsbestämmelserna, för den händelse

arbetslöshetsförsäkring ej införes. Socialstyrelsen föreslår i sådant hänseende,

att det generella statsbidraget skulle bestämmas till en tredjedel av

utgifterna i stället för hälften enligt föregående års förslag. De kommunala

kostnaderna uppgingo år 1932 till 860,725 kronor och skulle vid en första

utbyggnad med de av socialstyrelsen föreslagna statsbidragsbestämmelserna

uppgå till högst 898,580 kronor. Statsbidraget uppgick år 1932 till 258,575

kronor och skulle under nämnda förutsättning uppgå till lägst 429,420 kronor.

Kommunernas kostnader skulle således bliva i det närmaste oförändrade, örn

det generella statsbidraget bestämdes till en tredjedel av utgifterna. Då ett

sådant förhållande lärer vara vad som bör eftersträvas vid bestämmandet av

statsbidragets storlek, kan jag för min del ansluta mig till socialstyrelsens

förslag i denna del.

Socialstyrelsen föreslår emellertid vidare, att förhöjt statsbidrag skulle kunna

lämnas ej blott, såsom enligt föregående års förslag, för vissa specialanordningar

utan även i övrigt efter beprövande av Kungl. Majit eller den myndighet

Kungl. Majit bestämmer. Avsikten härmed torde främst vara att därigenom

få fram en effektivare arbetsförmedling i de glest befolkade norrländska länen.

Vidare innebär socialstyrelsens förslag, att förhöjt statsbidrag till specialanordningar

skulle kunna beslutas av socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet

över arbetsförmedlingen. Styrelsen har i detta sammanhang erinrat

örn att styrelsen redan enligt gällande statsbidragsbestämmelser har tillerkänts

befogenhet att besluta örn beviljande av statsbidrag. Styrelsen anför,

att betydande fördelar äro förenade med en sådan anordning, att tillsynsmyndigheten

själv finge besluta örn förhöjt statsbidrag och på grund härav redan

på ett tidigt stadium av förhandlingar med anstaltsstyrelserna kunna meddela

dem besked örn det statsbidrag, som skulle kunna påräknas för ifrågasatta

åtgärder.

Jag finner icke anledning till erinran emot socialstyrelsens förslag örn införande

av rätt att, där särskilda omständigheter göra sig gällande, bevilja

förhöjt statsbidrag ej blott för specialanordningar utan även för övriga utgifter.

Styrelsen har beräknat, att kostnaderna för en första utbyggnad av organisationen,

därest en arbetslöshetsförsäkring icke införes, eller 1,328,000

kronor skulle med användande av nämnda rätt att förhöja statsbidraget komma

att fördela sig med 748,000 kronor på kommunala myndigheter och 580,000

kronor på staten. Jag erinrar örn att kostnaderna utan förhöjning av statsbidraget

beräknats komma att fördela sig med högst 898,580 kronor på kommunala

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr hO.

myndigheter och lägst 429,420 kronor på staten. Kostnadsökningen för staten

skulle sålunda komma att uppgå till omkring 150,000 kronor. Denna ökning

torde visserligen kunna anses betydande, men det lärer vara ofrånkomligt att

i varje fall medgiva en betydande höjning av statsbidraget för specialanordningar.

Rätten att förhöja det generella statsbidraget skulle givetvis komma

att begagnas med stor försiktighet
övervägande

skäl torde tala för att, på sätt socialstyrelsen anfört, styrelsen

såsom tillsynsmyndighet över arbetsförmedlingen tillerkännes rätt att bevilja

förhöjda statsbidrag. Emellertid torde det vara lämpligt att i lagen stadga,

att rätten att bevilja förhöjt statsbidrag såväl för de allmänna utgifterna som

för utgifter till specialanordningar skall tillkomma Konungen eller den myndighet,

som Konungen bestämmer. Härigenom vinnes bland annat, att Kungl.

Majit i administrativ väg kan, allteftersom förhållandena finnas därtill föranleda,

lämna särskilda föreskrifter örn de förutsättningar, som skola vara uppfyllda,

för att högre statsbidrag må kunna utgå, och den utsträckning, i vilken

sådant statsbidrag må kunna beviljas.

För den händelse en arbetslöshetsförsäkring införes, måste den offentliga

arbetsförmedlingens utbyggnad antaga vida större proportioner än som eljest

vore fallet. Det generella statsbidraget lärer därför, på sätt som föregående

år föreslogs, då böra bestämmas till hälften av anstalternas allmänna utgifter.

Någon minskning i kommunernas nuvarande utgifter kan icke beräknas uppkomma

härigenom. För att befordra utvecklingen särskilt i de norrländska

länen, utan att landstingen där oskäligt betungas utöver deras nuvarande utgifter

för arbetsförmedlingen, torde det få anses lämpligt att även i detta fall

införa en bestämmelse örn rätt att medgiva förhöjning i det generella statsbidraget

på samma sätt, som föreslagits för den händelse arbetslöshetsförsäkring

icke skulle införas. Rätten att medgiva förhöjning såväl i det generella

statsbidraget som i statsbidraget till specialanordningar torde på motsvarande

sätt, som nyss anförts, böra tillerkännas Konungen eller den myndighet, som

Konungen bestämmer. Jag föreslår därför i sådant avseende en jämkning i

den föregående år framlagda lagtexten.

Beträffande socialstyrelsens förslag örn införande av lagstadgad skyldighet

för primärkommun att utan ersättning tillhandahålla lokal av tillfredsställande

beskaffenhet för arbetsförmedlingskontor, som är beläget inom kommunen,

vill jag framhålla följande.

I likhet med socialstyrelsen anser jag det vara en stor fördel, örn primärkommunerna

i så måtto deltaga i kostnaderna för arbetsförmedlingen, att de

kostnadsfritt upplåta lokaler för densamma. Jag är dock icke beredd att nu

föreslå införandet av skyldighet i sådant hänseende. Även utan sådan skyldighet

äger för närvarande i övervägande flertalet fall upplåtelse av lokaler

rum. Givet är, att kommunerna måste hava stort intresse av att organ för

arbetsförmedlingen förläggas dit. Man torde därför även i fortsättningen

kunna räkna med att primärkommunerna frivilligt komma att påtaga sig eli

skälig andel av kostnaderna. Skulle emellertid utvecklingen i detta avseende

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

27

komma att gå i icke önskvärd riktning, lärer socialstyrelsen böra anmäla frågan

till Kungl. Majit för förnyad prövning.

I likhet med socialstyrelsen anser jag, att det skulle vara till stor fördel för

arbetsförmedlingens vidare utveckling, örn personalens anställningsvillkor enhetligt

kunde regleras och löneförmånerna för huvudkontorens föreståndare i

samband därmed på sina håll förhöjas. Såsom socialstyrelsen anfört, är emellertid

denna fråga av vittutseende art. Jag finner det därför ej vara möjligt

att på nu befintlig utredning taga ståndpunkt i frågan. Jag vill dock erinra

örn att den nu föreslagna utvidgade rätten till statsbidrag innebär en möjlighet

för landstingen att utan oskäligt stora kostnader för dem förbättra avlöningsförmånerna

för personalen vid arbetsförmedlingsanstalterna. Man lärer

även kunna förvänta, att så kommer att bliva fallet, varför det torde vara

lämpligast att, innan laglig reglering införes, avvakta den blivande utvecklingen.

Därest den av mig förordade omorganisationen av den offentliga arbetsförmedlingen

genomföres, vare sig detta sker i samband med införande av arbetslöshetsförsäkring

eller ej, torde förutsättningar finnas för anordnandet av effektivare

arbetsförmedling speciellt för unga arbetslösa personer. De av ungdomsarbetslöshetssakkunniga

påpekade bristerna i det nuvarande systemet torde

därmed i huvudsak bliva avhjälpta. Jag vill emellertid understryka vikten av

att ett effektivt samarbete anordnas mellan arbetsförmedlingen och skolans

myndigheter samt de folkliga bildningsorganisationerna. Vederbörande myndigheters

uppmärksamhet torde i lämplig form böra fästas härå. Någon ytterligare

åtgärd i sådant syfte synes icke erforderlig. De sakkunnigas förslag

örn införande av ungdomsråd anser jag mig för närvarande ej kunna förorda.

I övrigt lärer man kunna förvänta, att socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet

kommer att vid förhandlingar med anstaltsstyrelserna verka för

en så långtgående effektivisering som möjligt av förmedlingsverksamheten beträffande

ungdomsarbetslösheten.

De nya statsbidragsgrunderna torde komma att underlätta ett allmännare införande

av olika specialanordningar vid de olika anstalterna, varigenom förmedlingsverksamheten

på olika områden och beträffande särskilda yrken

kommer att effektiviseras. Jag vill i detta sammanhang särskilt påpeka lämpligheten

av den ambulerande förmedlingsverksamheten i de vidsträckta Norrlandslänen.

Vidare torde det vara i hög grad önskvärt, att vid de större kontoren

särskilda avdelningar inrättas för manliga och för kvinnliga arbetssökande.

Utredning pågår för närvarande inom socialdepartementet beträffande frågan

örn avskaffande av den privata förmedlingsverksamheten. Jag är därför

ej beredd att nu taga ställning härtill, utan torde jag senare få återkomma till

denna fråga.

Vad beträffar de i internationella arbetskonferensens rekommendation förordade

åtgärderna vill jag framhålla följande. Genom den förordade omorganisationen

av den offentliga arbetsförmedlingen måste densamma sägas hava

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr b0.

erhållit möjligheter att snabbt anpassa sig efter behovet av förmedling inom yrken,

vilka pläga anlita avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Principen

örn arbetsförmedlingsverksamhetens specialisering med hänsyn till särskilda yrken

har särskilt beaktats vid utarbetandet av de nya statsbidragsgrunderna.

Den hittillsvarande utvecklingen inom vårt land av förmedlingsverksamheten

har dessutom karakteriserats av en strävan efter intensifiering och specialisering.

önskemålet örn rätt för representanter för arbetsgivare- och arbetareorganisationer

att medverka vid förmedlingsverksamheten måste anses vara

uppfyllt genom det nu föreliggande lagförslagets bestämmelser, att av arbetsförmedlingsanstalternas

styrelseledamöter vissa skola företräda arbetsgivarnas

och vissa arbetarnas intressen. Vad beträffar frågan örn förbud för personer

eller företag, som idka viss i rekommendationen närmare angiven rörelse,

att bedriva arbetsförmedlingsverksamhet, så torde detta ej hava avseende

på den offentliga arbetsförmedlingen.

För den händelse en arbetslöshetsförsäkring icke införes, erfordras i annat

hänseende, än som av mig hittills berörts, en ändring i den föreslagna lagtexten.

I 8 § sista stycket stadgas nämligen skyldighet för arbetsförmedlingsanstalt

att vid fall av arbetsvägran anmäla sådant förhållande till vederbörande

kommunala understödsorgan samt, örn arbetaren är medlem av erkänd arbetslöshetskassa,

till styrelsen för dylik kassa ävensom till tillsynsmyndigheten

över de erkända arbetslöshetskassorna. Socialstyrelsen har i sitt yttrande föreslagit,

att det ifrågavarande stycket under nyss nämnd förutsättning skulle

utgå och att i stället ett nytt stycke skulle fogas till paragrafen, innefattande

förpliktelse för arbetsförmedlingsanstalt att, i den mån dess medverkan påkallades,

biträda vid handhavandet av statlig social försäkrings- och understödsverksamhet.

För min del anser jag det vara lämpligt, att anmälningsskyldighet vid fall

av arbetsvägran finnes föreskriven i lagtexten. Jag förordar därför, att allenast

den senare delen av stycket utgår, därest arbetslöshetsförsäkring icke införes,

samt att under samma förutsättning i ett nytt stycke stadgas skyldighet

för arbetsförmedlingsanstalt att biträda vid social försäkringsverksamhet.

Vid fullt utbyggd organisation av arbetsförmedlingen skulle årskostnaderna,

sedan en arbetslöshetsförsäkring införts, enligt den av socialstyrelsen gjorda

beräkningen komma att uppgå till omkring 2,700,000 kronor. Av detta belopp

beräknas två tredjedelar eller 1,800,000 kronor komma att utgå i statsbidrag.

Såsom framgår av propositionen nr 38, föreslår jag i likhet med

föregående år, att de större arbetsgivarna förpliktas att årligen i efterskott erlägga

en avgift av 3 kronor per årsarbetare. Av det därigenom inflytande beloppet

skulle så stor andel, som motsvarar statens omkostnader för den offentliga

arbetsförmedlingen, dock högst två tredjedelar, användas till bestridande

av dessa omkostnader. Då i arbetsgivarbidrag beräknats inflyta sammanlagt

2,\700,000 kronor, innebär detta, att staten skulle erhålla ersättning för alla

sina kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt förslaget skulle

arbetsgivarbidragen första gången erläggas under år 1936.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

29

Vad beträffar kostnaderna för budgetåret 1934/1935 kommer — med hänsyn

till den föreslagna bestämmelsen, att statsbidraget till arbetsförmedlingsanstalterna

skall utbetalas halvårsvis i efterskott — vare sig arbetslöshetsförsäkring

införes eller icke, anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen icke

att belastas med någon utbetalning i enlighet med de nya bestämmelserna.

Vid sådant förhållande skulle anslaget kunna liksom för löpande budgetår uppföras

med 260,000 kronor, vilket nära motsvarar belastningen å anslaget sistförflutna

budgetåret. Såsom framgår av propositionen nr 41 föreslår jag

emellertid, att anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen icke, vare sig

försäkringen genomföres eller ej, under nästa budgetår skall belastas med avlöning

till två befattningshavare hos socialstyrelsen, nämligen till en byråassistent

med en årslön av 6,660 kronor och en biträdande tjänsteman med ett

årsarvode av 4,000 kronor. Jag föreslår nämligen i sagda proposition förhöjt

anslag till socialstyrelsen i anledning av det genom arbetsförmedlingens omorganisation

uppkomna behovet av ökad personal hos styrelsen. I samband

därmed torde i anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen icke böra beräknas

medel för avlöning av personal hos socialstyrelsen. För den nya organisationens

genomförande erfordras, såsom jag föregående år närmare utvecklade,

ett engångsanslag av 40,000 kronor. Med hänsyn till dessa omständigheter

torde anslaget offentliga arbetsförmedlingen för nästa budgetår böra, vare sig

försäkringen genomföres eller ej, uppföras med (260,000 — 10,000 + 40,000)

290,000 kronor, vilket belopp beräknats i statsverkspropositionen.

Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med vad förut anförts upprättade

förslaget till lag om offentlig arbetsförmedling samt hemställer, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga det upplästa förslaget till lag örn offentlig arbetsförmedling;
dels

ock till offentliga arbetsförmedlingen för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 290,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr hO.

Bilaga A.

Stockholm den 23 december 1933.

Till Herr Statsrådet och Chefen för K. Socialdepartementet.

I ämbetsskrivelse den 22 november 1933 har Herr Statsrådet hemställt om

socialstyrelsens yttrande rörande vissa i skrivelsen närmare angivna spörsmål,

sammanhängande med frågan örn genomförande, även utan samband med anordnande

av arbetslöshetsförsäkring, av en omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen

i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits

i prop. nr 213 till innevarande års riksdag. Med anledning härav får

styrelsen anföra följande.

Till en början må anmälas, att tillfälle beretts styrelserna för samtliga arbetsförmedlingsanstalter

att i ärendet avgiva yttranden, i samband varmed infordrats

uppgifter örn dels de planer på vederbörande anstalts utbyggnad, som

närmast vore aktuella och av natur att synas kunna vinna de anslagsbeviljande

myndigheternas godkännande i händelse av tillämpning av lagförslagets förmånligare

statsbidragsregler, alltså närmast ett första utbyggnadsstadium, dels

de anordningar, som oavsett genomförandet av en arbetslöshetsförsäkring finge

anses ingå i ett på längre sikt ställt program för anstaltens organisatoriska

utveckling, varmed åsyftats ett mera slutgiltigt utbyggnadsstadium. Vidare

har i ärendet hörts centralstyrelsen för arbetsförmedlingen inom Malmöhus län.

För innehållet i de sålunda avgivna yttrandena redogöres närmare under respektive

rubriker här nedan, under vilka styrelsen i anslutning till de i herr

statsrådets ämbetsskrivelse uppställda frågorna i det följande behandlar de

förevarande spörsmålen.

Kan det ■— under förutsättning att ett eventuellt nytt förslag om införande

av arbetslöshetsförsäkring enligt den frivilliga linjen icke skulle vinna riksdagens

bifall — synas lämpligt att ändock genomföra en omorganisation av

den offentliga arbetsförmedlingen efter de huvudlinjer, som angivits i propositionen

nr 213 till 1933 års riksdag?

I 31 av de till styrelsen inkomna 38 yttrandena har den ifrågasatta omorganisationen

förordats, varvid emellertid i tre yttranden (Örebro, Gävleborgs och

Jämtlands län) uttalanden gjorts till förmån för arbetsförmedlingens förstatligande.

En viss tvekan örn lämpligheten av att genomföra reformen uttalas

i yttranden, som avgivits av styrelserna för anstalterna i Södermanlands, Kristianstads,

Älvsborgs och Värmlands län. Denna tveksamhet grundar sig på

svårigheterna att bedöma den närmare framtidens behov av ökade arbetsförmedlingsåtgärder,

på uppfattningen att någon lokal utvidgning av arbetsförmedlingsorganisationen

inom området för närvarande icke synts behövlig eller

på farhågor, att nu utgående kommunala bidrag till arbetsförmedlingen skulle

komma att indragas. I Malmöhus län göra sig speciella förhållanden gällande

med avseende å arbetsförmedlingens organisation, i det att självständiga anstalter

anordnats av tio kommuner i länet. Medan yttranden av 7 anstalter

samt av landstingets centralstyrelse för arbetsförmedlingen i länet ingå bland

de förenämnda 31 yttranden, vari lagförslagets genomförande tillstyrkts, hava

styrelserna för anstalterna i Ystad och Landskrona avstyrkt förslaget. Styrelsen

för anstalten i Skurup har ställt sig närmast passiv till frågan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

31

För egen del får socialstyrelsen anföra följande. Vid bedömandet av det nu

närmast förevarande spörsmålet är av väsentlig betydelse den omständigheten,

att arbetsförmedlingen tillkommit på kommunalt initiativ och alltjämt väsentligen

uppbäres av kommuner, landsting och hushållningssällskap. Av anstalternas

sammanlagda inkomster år 1932, uppgående till 1,138,983 kronor,

utgjordes sålunda ej fullt 23 procent av statsbidrag, medan landstingen och

kommunerna svarade för 28 respektive 48 procent och hushållningssällskapen

med en halv procent. Bortser man från anstalter, anordnade av städer, som ej

deltaga i landsting, samt från de i Malmöhus län i övrigt anordnade kommunala

anstalterna, uppgå inkomsterna för återstående anstalter till omkring

496,000 kronor, fördelade med nära 25 procent på statsbidragen och med 59

procent på landstingens, 14 procent på kommunernas och 1 procent på hushållningssällskapens

bidrag. I de större städerna anordnade anstalter uppbäras,

bortsett från statsbidraget och i vissa fall förekommande mindre landstingsbidrag,

helt av vederbörande kommuner. Länsanstalterna uppbäras däremot

av såväl landstinget som bidragsgivande kommuner och i vissa fall hushållningssällskapet.

Kommunernas bidrag är här i vissa fall mycket ringa,

exempelvis i Kristianstads län, där det år 1932 uppgick till 200 kronor mot

av landstinget anvisade 18,000. I andra fall äro kommunernas bidrag mera

avsevärda och uppgå till mer än en tredjedel av landstingets i exempelvis Uppsala,

Jönköpings, Blekinge, Kopparbergs och Skaraborgs län, i vilket sistnämnda

län ett 40-tal kommuner anvisat även helt små bidrag till arbetsförmedlingen.

I Norrland spela andra bidragsgivare än landstingen i regel den

större rollen. Så exempelvis svarar år 1932 i Västernorrlands län landstinget

för ett anslag å 1,800 kronor, medan kommunerna lämna 3,730 och hushållningssällskapet

600 kronor.

Det ligger i sakens natur, att ett visst osäkerhetstillstånd för anstalternas

ekonomi föreligger i sådana fall, där anstalten uppbäres av anslag från landsting,

städer och hushållningssällskap, utan att några bindande förpliktelser

föreligga mellan de olika bidragsgivarna. Fisken föreligger nämligen här,

att beräknat anslagsbelopp icke erhålles från det ena eller andra hållet. Påpekas

må också de svårigheter, som i sådana fall måste möta mot utverkande

av ökade anslag för arbetsförmedlingens kvalitativa och organisatoriska förstärkning.

Örn intresse för en åtgärd i sådant syfte kan vara för handen

inom en anslagsbeviljande myndighet, kanske en annan ställer sig avvisande,

med resultat att planen får förfalla.

Viss belysning av nu berörda osäkerhetsmoment lämnas i det av styrelsen

för Norrbottens läns arbetsförmedling avgivna yttrandet. Däri meddelas,

bland annat, att vid senaste årsskifte viss brist i anstaltens kassa uppkommit.

För att täcka denna brist begärdes hos landstinget ett från 5,600 till 8,800

kronor förhöjt anslag samt av Luleå stad ett bidrag av 4,200 kronor mot förut

av staden beviljade 3,700 kronor. Vid sitt sammanträde i september 1933 beviljade

landstinget ett anslag av 7,500 kronor under förutsättning att Luleå

stad ansloge 4,200 kronor. Förslag av vederbörande förberedande nämnder i

staden gåve vid handen, att man icke komme att bidraga med större belopp än

högst 3,700 kronor. Därest landstingets utanordnande myndighet fasthölle vid

den av landstingets till anslaget knutna förutsättningen, stöde arbetsförmedlingsanstalten

inför utsikten att upphöra med sin verksamhet. I varje fall komme

den redan förefintliga bristen att öka avsevärt under innevarande år.

Sveriges offentliga arbetsförmedling är en institution, som har för samhället

i dess helhet mycket betydelsefulla funktioner att fylla. Dess tillvaro förutsättes

också i åtskilliga gällande författningar. Sålunda åberopas arbetsförmedlingen

och påkallas dess medverkan i, bland annat, fattigvårdslagen, invandringslagen,

kungörelsen örn statlig arbetslöshetshjälp, fortsättningsskole
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr JtO.

stadgan, sjömansförordningen samt instruktionerna för fångvårdsstyrelsen (sociala

avdelningen) och för statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö. Det är

vid sådant förhållande icke tillfredsställande, att ovan antydda osäkerhetsmoment,

som följa av olika anslagsbeviljande myndigheters inbördes förhållande

och hos dessa lokalt framträdande budgetära svårigheter, skola kunna göra sig

gällande, utan synes det önskligt, att åt arbetsförmedlingen gives den stabilitet

och fasthet, som endast laglig reglering kan skänka, och att därvid en

myndighet får sig ålagt att svara för upprätthållandet av en tillfredsställande

arbetsförmedlingsverksamhet inom vederbörande område. •

Visserligen är arbetsförmedlingen flerstädes redan nu väl rustad att fylla

de anspråk, som rimligen kunna ställas på densamma. Men på vissa håll måste

den anses vara ännu icke så utbyggd i organisatoriskt avseende som

önskligt vore. För att få till stånd de utbyggnader och övriga förbättringar,

som sålunda erfordras för höjandet av arbetsförmedlingens effektivitet, synes

emellertid ett ökat stöd från statens sida vara en nödvändig förutsättning, varjämte

ett ökat statligt inflytande i sådana angelägenheter synes i samband

därmed påkallat.

Behovet av en sådan förstärkning av arbetsförmedlingen gör sig starkt gällande

oavsett de avgöranden, som kunna komma att träffas med avseende å

anordnandet av en arbetslöshetsförsäkring. Under den krissituation på arbetsmarknaden,

som rått sedan länge, har arbetsförmedlingen erhållit ett vittutgrenat

system av tillfälliga ombud, som förordnats med anledning av upptagande

av hjälpverksamhet för arbetslösa i orten. I den mån sådan hjälpverksamhet

inställes, komma dessa ombuds verksamhet automatiskt att upphöra.

Det kan emellertid förutses, att å vissa orter de tillfälliga ombudens hittillsvarande

verksamhet aktualiserat behovet av tillgång till arbetsförmedlingsorgan

i orten och att därför vid indragning av de tillfälliga ombuden krav skola

framkomma på vidtagande av mera stadigvarande arbetsförmedlingsanordningar.

Erinras må, att sakkunniga med uppgift att verkställa utredning angående

ungdomsarbetslösheten särskilt understrukit behovet av permanenta

anordningar för arbetsförmedling i vissa brukssamhällen.

Överhuvud taget synes det angeläget, att den nuvarande tiden utnyttjas till

att förstärka arbetsförmedlingens effektivitet, såväl genom organisationens

utbyggnad som genom höjande av dess kvalitet, så att den blir rustad att vid

inträdet av mera normala tider tillgodose då uppkommande ökad efterfrågan

på arbetskraft. Vid en omsvängning i konjunkturen torde det komma att ligga

särskild vikt uppå, att arbetsförmedlingen kan medverka till att arbetskraften

snabbast möjligt lämpas över från sysselsättningar av kristidskaraktär till

reguljärt och ekonomiskt betingat arbete.

Det får ej heller förbises, att oavsett utgången av frågan om anordnande

av en arbetslöshetsförsäkring vidgade arbetsuppgifter kunna komma att inom

en närmare framtid falla på arbetsförmedlingen. Erinras må här endast, att

den under innevarande år av internationella arbetskonferensen antagna konventionen

örn avskaffande av affärsmässig arbetsförmedlingsverksamhet torde

bliva föremål för de svenska statsmakternas prövning inom den närmare framtiden.

Örn därvid beslut fattas örn ratifikation från svensk sida av konventionen,

synes viss förstärkning av den offentliga arbetsförmedlingen erforderlig

för att densamma skall kunna motsvara det behov av arbetsförmedling,

som hittills tillgodosetts av de privata kommissionskontoren. För fyllandet

av de förpliktelser, vårt land skulle ikläda sig genom ratifikationen, erfordras

sålunda arbetsförmedlingens ökade medverkan, vilken synes i erforderlig utsträckning

kunna tryggas endast genom ökat stöd från statens sida liksom

ock ökat statligt inflytande över organisationen.

Det förslag till lag om offentlig arbetsförmedling, som innefattas i prop.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hO,

33

nr 213 till 1933 års riksdag, synes genom den lagstadgade skyldigheten för

viss kommunal myndighet att svara för arbetsförmedlingsverksamhetens upprätthållande,

genom de förmånligare grunderna för statsbidrag samt genom

ökat statligt inflytande i övrigt över arbetsförmedlingsorganisationen onekligen

bereda förutsättningar för en av behovet påkallad utveckling och effektivisering

av den offentliga arbetsförmedlingen. Örn också arbetsförmedlingens erforderliga

utbyggnad och förstärkande genom den föreslagna lagens antagande

alltjämt skulle komma att bliva beroende av kommunal anslagsbeviljande

myndighets initiativ och intresse för arbetsförmedlingens sak och sålunda vissa

ojämnheter även i fortsättningen säkerligen skulle göra sig gällande, betecknar

dock förslaget otvivelaktigt ett steg. i rätt riktning. Säkra garantier för en,

nied hänsyn till internationella förpliktelser, som statsmakterna kunna komma

att ikläda sig, och de krav, som en eventuell arbetslöshetsförsäkring skulle

medföra, tillfredsställande organisation av arbetsförmedlingen skulle för övrigt

endast kunna vinnas, örn staten påtoge sig ansvaret för den offentliga arbetsförmedlingen.

Erinras må, att styrelsen av sådana anledningar i annat

sammanhang funnit sig böra ifrågasätta, huruvida ej tidpunkten nu vore inne

att upptaga till prövning frågan örn lämpligheten av arbetsförmedlingens förstatligande.

.

Denna fråga är emellertid av vittutseende beskaffenhet och torde krava

ingående utredning. Örn också vid en sådan utredning lämpligheten av arbetsförmedlingens

förstatligande skulle adagaläggas, torde icke en dylik omfattande

reform på längre sikt, lika litet som möjligheten av att arbetslöshetsförsäkring

sedermera kan komma till stånd, få utgöra hinder mot vidtagande

av den nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärden, vilken, såsom torde framgå av

det ovan anförda, är påkallad med hänsyn till bristerna i arbetsförmedlingens

nuvarande organisation och de uppgifter, som redan åvila densamma. .

På grund av det ovan anförda förordar styrelsen, att en omorganisation av

den offentliga arbetsförmedlingen genomföres i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som innefattas i det ifrågavarande lagförslaget.

Huru omfattande bör under samma förutsättning arbetsförmedlingens organisation

göras?

Till en början må framhållas, att lagförslagets genomförande skulle förutsätta

viss anpassning av arbetsförmedlingens yttre organisation till föreskriften

i 1 §. Särskilt gäller detta de nuvarande självständiga kommunala anstalterna

i Malmöhus län. Utan att förutsättningar varit för handen för ett

närmare bedömande på nuvarande stadium av dithörande spörsmål har man i

det följande, i överensstämmelse med vad i det av centralstyrelsen för arbetsförmedlingen

i länet avgivna yttrandet förutsatts, utgått från att den av

Malmö stad anordnade anstalten kommer att ingå., i landstingets arbetsförmedlingsorganisation

och i fortsättningen fungera såsom huvudkontor för länet

men att Hälsingborgs stads arbetsförmedling kommer att bibehållas såsom

fristående anstalt. Övriga självständiga kommunala anstalter skulle däremot

erhålla ställningen av avdelningskontor under länsanstalten. Anmärkas ma,

att särskilt styrelsen för Lunds stads arbetsförmedling ansett, behövligt, att

i en blivande lag möjlighet lämnades öppen för även i landsting deltagande

stad att anordna självständig anstalt. .

När man här nedan behandlar arbetsförmedlingens framtida organisation,

har man vidare, likaledes i anslutning till de avgivna yttrandena, utgått fran

att Stockholms stads och Stockholms läns anstalter icke komma att förenas

och att Göteborgs stad och landstinget i länet liksom Norrköping och Oster
Bihang

till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr hO. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 40

götlands läns landsting komma att upprätthålla var sin självständiga anstalt,

medan däremot Gävle stad och landstinget enas örn att även i fortsättningen

upprätthålla gemensam anstalt. Påpekas må härvid, att den föreslagna lagen

icke synes lägga hinder i vägen för träffande av överenskommelse mellan

tvenne anstalter,. varigenom den ena anstalten åtager sig att svara för viss

förmedlingsuppgift inom den andra anstaltens administrativa område. Under

sådana former skulle näringsgeografiskt och kommunikationstekniskt motiverade

avvikelser från den administrativa indelningen av verksamhetsområdena

kunna även i fortsättningen förekomma. Sålunda skulle hinder icke behöva

möta mot att exempelvis det av Göteborgs stads arbetsförmedling i Mölndal

anordnade avdelningskontoret även i fortsättningen komme att sortera under

denna anstalt eller att anstalten i Norrköping svarade för den kringliggande

landsbygdens behov av förmedling av arbetskraft till jordbruket.

„I de avgivna yttrandena hava styrelserna för arbetsförmedlingsanstalterna

på fråga

som syntes 1 första hand erforderliga och vore att beteckna såsom ett första

utbyggnadsstadium, framfört olika förslag, avsende såväl anordnandet av nya

fasta förmedlingsorgan som stärkande av de redan bestående organen genom

förbättrande av personalens ställning, anställande av ytterligare arbetskraft,

utvidgning av de nuvarande lokalerna samt vidtagande av särskilda anordningar

för vissa yrkesspecialiteter eller ungdom. De önskemål, som sålunda

framförts, torde i åtskilliga fall få anses vara att hänföra till ett framtidsprogram

och ha också i vissa fall uttryckligen angivits såsom avsedda att genomföras

under en längre följd av år, medan någon närmare uppdelning av

önsemålen i ett första och ett slutgiltigt utbyggnadsstadium endast mera sällan

skett. Önskemålen beträffande organisationens utbyggnad på längre sikt

hava av naturliga skäl ofta icke närmare kunnat preciseras. Med hänsyn härtill

samt den mycket begränsade tid, som stått anstaltsstyrelserna till buds för

avgivande av sina yttranden, torde de lämnade upngifterna knappast kunna

läggas till grund för något mera definitivt bedömande.

Vad först beträffar behovet av fasta förmedlingsorgan å ytterligare orter

hava för Södermanlands län, Kalmar läns norra och södra landstingsområden

samt Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län det nuvarande nätet ansetts

tillräckligt. För Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Hallands samt Göteborgs

och Bohus län har behov icke ansetts föreligga av några nya kontor men väl

av avlönade fasta ombud å ett antal orter. För de övriga fjorton länen, däribland

samtliga norrlandslänen, anses däremot inrättandet av nya kontor erforderligt

och i vissa fall därtill förordnandet av avlönade fasta ombud. I

efterföljande sammanställning lämnas en jämförelse mellan den nuvarande organisationen

och den sålunda i yttrandena ifrågasatta.

Förutom de nu angivna förslagen om utvidgning av anstaltsnätet framföras

i ansta]tsstyrelsernas yttranden vissa frågor angående de redan förefintliga

arbetsförmedlingsorganens utveckling och förstärkande.

Behov av ökade lokalutrymmen för huvudkontoren hava sålunda anmälts

vara för handen i Lund, där frågan örn uppförande av särskild byggnad för

arbetsförmedlingen redan är .föremål för utredning, samt i Örebro, Västernorrlands

och. Norrbottens län. Även kontoren i Hälsingborg och Göteborg skulle

behöva vidgade lokalutrymmen vid utökad verksamhet. I Norrköping skulle

påkallas ökade lokaler för anordnande av särskild ungdomsavdelning och i

Vällinge ett nytt rum för mottagande av arbetsgivare. Vidare framhålles

behovet av att avdelningskontorens lokalfråga blir bättre tillgodosedd i Jönköpings,

Skaraborgs, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län, varjämte

ett avdelningskontor i Kronobergs län ansetts böra tillgodoses med ökade lokalutrymmen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

35

Nu\arande organisation

Organisation1 enligt

förslagen

Antal kontor

Antal fasta

ombud

Antal kontor

Antal fasta

ombud

Stockholms stad......

1

1

Stockholms län......

3

—

7 + 3

10 + 30

Uppsala län.......

3

_

4

1

Södermanlands län.....

6

_

6

Ostergötlands län.....

12

_

12

—+ 60

Norrköpings stad.....

1

_

1

Jönköpings län......

9

—

10 + 4

10 + 10

Kronobergs län......

6

_

10

Kalmar norra län.....

2

_

2

Kalmar södra län ....

5

_

5 + 3

—+6

Gotlands län.......

2

1

2

1

Blekinge län.......

4

_

4

1 + 1

Kristianstads län.....

6

_

7

5

Malmöhus län......

9

_

9 + 5

—+ 15

1 Hälsingborgs stad.....

1

_

1

Hallands län ......

5

5

6

Göteborgs stad......

2

_

2

Göteborgs och Bohus län

4

5

4

18

Alvsborgs län.......

8

—

9

1

Skaraborgs län......

10

_

10

_

Värmlands län......

f>

_

5

_

Örebro län........

7

—

8

8+18

Västmanlands län.....

4

_

5 + 1

Kopparbergs län.....

7

—

7

_

Gävleborgs län .....

3

—

6

12

Västernorrlands län ....

2

_

4

4

Jämtlands län.......

4

—

5

— + vissa

ombud

Västerbottens län.....

2

_

3 + 2

20

Norrbottens län......

.....

4

—

5

24

Tillhopa

137

6

159+18

121 + 80

Ökning

22 + 18

115 + 80

I fråga om verksamhetens utveckling genom särskilda anordningar vid huvudkontoren

för vissa yrkesspecialiteter hava önskemål anmälts särskilt för

örebro, och Trälleberg, varjämte i Stockholm fråga örn anordnande av särskild

avdelning för kommunalarbetare aktualiserats. Anstaltsstyrelsen i Stockholms

län har funnit, att särskilda åtgärder, avseende arbetsförmedling för den partiella

arbetskraften, böra ifråga örn statsbidrag jämställas med övriga specialanordningar.

önskemål ifråga om utvidgade eller nya anordningar för ungdomsförmedling

vid huvudkontoren hava framförts i yttranden, avseende Stockholms stad,

Norrköping och Trälleberg samt Uppsala, Älvsborgs, örebro och Västerbottens

län, varvid i Uppsala län vissa .sådana anordningar ansetts behövliga jämväl

vid avdelningskontoret i Enköping.

Bland övriga specialanordningar har för Norrlandslänens vidkommande ansetts

önskligt, att personal från huvudkontoren bereddes tillfälle att i ökad

utsträckning beresa området, särskilt vid tiden för igångsättande av skogsdrivningar.

I Stockholm har framförts tanken på anlitande vid vissa tillfällen

1 De med -t- tillagda organen ha angivits behövliga vid en på längre sikt ställd utbyggnad av

arbetsförmedlingen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

av en ackvisitör för arbetsförmedlingen, vilken skulle besöka de större arbetsplatserna.

För de sålunda ifrågasatta specialanordningarna liksom för stärkandet av

verksamheten i övrigt har behov av ökad personal ansetts bliva för handen

vid åtskilliga huvudkontor. Sålunda förutses i Norrköping behov av en assistent

för ungdomsförmedling, i Gotlands och Västernorrlands län samt Trälleberg

ett biträde, i Blekinge län ett kontorsbud, i Kristianstads län en manlig

tjänsteman, i Lund en kvinnlig assistent, i Göteborg en manlig och en kvinnlig

assistent samt sedermera ytterligare två assistenter, i Örebro län en assistent

samt ökat anslag för extra personal, i Jämtlands län en manlig assistent, i

Västerbottens län en manlig och sedermera även en kvinnlig assistent samt i

Norrbottens län en kvinnlig assistent samt ett skrivbiträde. För Jönköpings

län samt Hälsingborg förutses vidare behov av någon utökning av huvudkontorets

personal.

I fyra yttranden framhålles behovet av ökade ersättningar åt vissa av föreståndarna

för avdelningskontor, i samband varmed borde åvägabringas en utsträckt

expeditionstid vid kontoren ifråga.

I åtskilliga yttranden har vidare uttalats önskvärdheten av att arbetsförmedlingens

personal i dess helhet kunde beredas en gynnsammare och tryggare

ställning med avseende å lön och pension.

För egen del får socialstyrelsen i förevarande avseenden anföra följande.

Arbetsförmedlingen har hittills organiskt vuxit ut till den betydande organisation,

den nu utvisar. Denna utveckling har försiggått i två etapper. Under

den ena, omfattande åren fram till omkring 1922, har anstaltsväsendet utbyggts

till i stort sett dess nuvarande lokala omfattning. Den därefter följande

etappen karakteriseras främst av arbetsförmedlingens intensifiering och

specialisering. Såväl ifråga örn anstaltsnätets utbyggande som stärkandet av

verksamhetens effektivitet i övrigt torde emellertid, såsom framgår av det i

det föregående anförda, på olika håll erfordras ytterligare åtgärder, innan organisationen

blir rustad att någorlunda tillfredsställande svara för behovet av

arbetsförmedling.

En sådan ytterligare utveckling skulle genom den ifrågasatta lagstiftningen

kunna främjas. Styrelsen föreställer sig emellertid, att örn arbetslöshetsförsäkring

ej nu genomföres, det icke vore klokt söka stimulera till en plötslig,

stark utbyggnad av organisationen, utan synes det mest ändamålsenligt, att utvecklingen

får även i fortsättningen ske organiskt, i den mån lokalt göra sig

starkare gällande krav på nya arbetsförmedlingsanordningar eller förstärkta

sådana. Då enligt lagförslaget landstingen och städer, som ej deltaga i landsting,

skulle bliva ansvariga för arbetsförmedlingen, skulle från statens sida

närmast inställa sig uppgiften att genom en klok tillämpning av de statsbidragsbestämmelser,

som lagförslaget innefattar, och eljest söka medverka till

att erforderliga utbyggnader och förbättringar komma till stånd.

I betraktande av det nu anförda torde få förutses, att organisationens utveckling

får ske så småningom under en följd av år. Det är givetvis vanskligt

att söka bedöma den takt, vari denna av en mångfald faktorer beroende

utveckling kan väntas komma att äga rum inom olika områden och i riket i

dess helhet. Härtill kommer, att behovet av nya och förstärkta arbetsförmedlingsanordningar

i viss mån sammanhänger med ännu ovissa frågor, exempelvis

avvecklingen av de privata kommissionskontorens verksamhet och i sista

hand utvecklingen å arbetsmarknaden. Det ligger därför i sakens natur, att i

det följande gjorda beräkningar angående den utbyggnad och förstärkning av

arbetsförmedlingsorganisationen under de närmaste åren, som kan anses påkallad

och möjlig att få till stånd med stödet av den ifrågasatta nya lagen, måst

baseras på ganska vaga uppskattningar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 40.

37

Erinras må först, att styrelsen i yttrande den 6 mars 1933 angående den offentliga

arbetsförmedlingen vid genomförandet av en frivillig arbetslöshetsförsäkring

framlagt vissa beräkningar angående arbetsförmedlingens erforderliga

utvidgande och förstärkande med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringens behov.

Enligt dessa beräkningar skulle den nuvarande organisationen behöva utbyggas

med 103 nya avdelningskontor, vartill skulle komma omkring 1,300 till

arbetsförmedlingsanstalterna fastare anknutna ombud. Samtidigt ansågos utökningar

och förbättringar bliva påkallade i avseende å personal- och lokalutrustning

vid de redan förefintliga arbetsförmedlingskontoren, varav beräknades

komma att föranledas en ökning med omkring 75 % av deras personal- och

lokalkostnader.

Under förutsättning att arbetslöshetsförsäkring nu ej anordnas, torde böra

tagas i betraktande en betydligt mera begränsad utbyggnad. Beträffande behovet

i sådant avseende under de närmaste åren må följande anföras.

Ifråga örn anstaltsnätets utveckling torde kunna räknas med tillkomsten av

ett 20-tal nya avdelningskontor. I första rummet torde man härvid få inrikta

sig på att främja en sådan utbyggnad i Norrland samt i vissa mellansvenska

brukssamhällen. I övrigt torde här och var, där maskorna i anstaltsnätet äro

väl stora, jordbrukets och övriga näringars arbetsförmedlingsbehov böra tillgodoses

genom inrättande av nya kontor eller förordnande av ombud.

Antalet till arbetsförmedlingsanstalterna fastare anknutna ombud, som

skulle bliva erforderliga, torde kunna uppskattas till ett 20-tal. Härvid förutsättes

emellertid, att det tillsvidare såsom hittills får ankomma på vederbörande

kommun att — såvida organ för den offentliga arbetsförmedlingen icke

finnes inom kommunen — själv utse och bestrida eventuella kostnader för sådant

arbetsförmedlingsombud, som kan erfordras med hänsyn till nu gällande

bestämmelser rörande arbetslöshetsunderstöd.

En betydelsefull fråga är arbetsförmedlingsorganens förseende med tillfredsställande

lokaler såväl vid huvudkontoren som vid avdelningskontoren. I flera

fall tillhandahålla kommuner, i vilka fast organ för arbetsförmedlingen finnes

anordnat, fria lokaler. Där så ej sker, har det ofta visat sig svårt att ordna

lokalfrågan. Det ligger nämligen i sakens natur, att det ofta ej är så lätt

att å hyresmarknaden uppbringa passande och lämpligt belägen lokal för en

verksamhet, som förutsätter .tidvis stark tillströmning av arbetssökande. Örn

nu landstingen skulle i lag åläggas skyldighet att svara för upprätthållandet

av arbetsförmedlingen, måste den möjligheten tagas i sikte, att i vissa fall kommuner,

som hittills upplåtit lokal åt arbetsförmedlingen, ej längre befinnas villiga

härtill, varav otvivelaktigt vissa svårigheter skulle uppkomma. Med hänsyn

till det ovan anförda synes praktiskt och ändamålsenligt, att i lagen skyldighet

ålägges inom vederbörande arbetsförmedlingsområde belägen kommun,

inom vilkens område organ för arbetsförmedlingen anordnats, att åt detsamma

tillhandahålla lokal av tillfredsställande beskaffenhet och med värme och

lyse. En sådan bestämmelse torde ej lieber kunna anses medföra någon obefogad

tunga för kommunen i betraktande av den förmån för kommunens egna

arbetare och dess näringsliv i övrigt, som otvivelaktigt är förknippad med att

tillgång finnes å orten till ett organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Bestämmelsen

synes ej heller behöva lägga hinder i vägen för fortsatt tillämpning

av sådan nu ganska vanlig anordning, att ett avdelningskontors föreståndare

upplåter sin privatbostad till expeditionslokal; i dylika fall finge den del

av föreståndararvodet, som beräknas utgöra ersättning för upplåtelsen av

lokal, falla på kommunen.

Vad angår arbetsförmedlingens stärkande i övrigt genom vidtagande av nya

specialanordningar och anställande av ytterligare arbetskraft vid de redan

förefintliga kontoren, torde av naturliga skäl vara svårt att närmare bedöma,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

i vilken utsträckning förefintliga önskemål ifråga om sådana förstärkningar

kunna under de närmaste åren komma att bliva tillgodosedda av vederbörande

anslagsbeviljande myndigheter. Styrelsen föreställer sig emellertid, att en

uppdelning av verksamheten på manliga och kvinnliga avdelningar måste eftersträvas

på åtskilliga håll, där sådan uppdelning ännu icke genomförts. Såväl

härav som av andra anordningar för arbetsförmedlingens specialisering kräves

ökad personal i viss omfattning. Man torde kunna uppskattningsvis anslå de

ökade utgifterna för sådana ändamål till cirka 55,000 kronor.

Vad slutligen angår arbetsförmedlingspersonalens avlöningsförhållanden gör

sig en påfallande ojämnhet i löneläget för denna personal gällande mellan

olika anstalter. Till belysning härav må meddelas följande uppgifter angående

lönerna för 34 arbetsförmedlingsföreståndare, vilka samtliga äro ledare

för större kontor i stadssamhällen, oftast med ett flertal underlydande förmedlingsorgan.

Efter lönerna fördelar sig ifrågavarande personal på följande sätt.

Årslön i kronor

Under 2,000— 3,000— 4,000— 5,000— 6,000— 7,000— Över

2,000 3,000 4,000 5,000 6,000 7,000 8,000 8,000

Grundlön........ 6 8 11 4 1 1 3 —

Utgående lön inkl. ålders-,

dyrtids- och andra till
lägg

......... — 2 9 11 7 1 1 3

Vid. bedömandet av dessa uppgifter bör tagas i betraktande, att de avse personer

i ledareställning, som måste vara i stånd att på eget ansvar handlägga

de olikartade arbetsuppgifter, som förekomma å ett huvudkontor, och ansvara

för förvaltning och verksamheten vid anstalten överhuvud. En jämförelse med

löneläget för den tekniska förvaltningspersonalen inom industriell och liknande

verksamhet samt med folkskollärarkåren, inför vilka grupper arbetsförmedlingsföreståndarna

ofta ha att representera sin institution, giver vid handen, att

dessa senare i många fall intaga en sämre ställning än ifrågavarande befattningshavare.

Då arbetsförmedlingens effektivitet är i hög grad beroende av

möjligheten att till sig knyta en duglig och intresserad personal, som helt kan

ägna sig åt arbetsuppgifterna och fullgöra sina åligganden på ett opartiskt sätt,

blir otvivelaktigt frågan örn personalens anställnings- och avlöningsvillkor av

stor betydelse. Särskild vikt för rekryteringen torde härvid vara att tillmäta

pensionsfrågans ordnande. Att såsom hittills varit fallet en för olika orter

mycket växlande löneskala uppehålles, utan enhetligt ordnade ålderstillägg,

tjänsteårsberäkning och pensionsbestämmelser, innebär därför uppenbara olägenheter

för arbetsförmedlingens organisation.

När nu fråga om antagandet av en lag föreligger, enligt vilken staten skulle

svara för lägst halva kostnaden för arbetsförmedlingspersonalens löner, synes

det kunna ifrågasättas, örn ej i samband med övriga åtgärder till arbetsförmedlingens

stärkande även borde åvägabringas en mera enhetlig reglering av

personalens löner. Ifråga örn framgångssättet härvid synes viss ledning vara

att hämta från den anordning, som tillämpas vid vissa kommunala skoltyper

och enligt vilken i författning fastställts såväl grunderna för statsbidrag till

ifrågavarande skolor som lönerna för olika kategorier av lärare.

En anordning, varigenom staten fastställer lönevillkoren vid en principiellt

kommunal institution, till vilken statsbidrag utgår, har sålunda redan prövats

på ett område av det allmännas verksamhet. Med hänsyn härtill synes

tillämpningen av en liknande anordning även ifråga örn den offentliga arbetsförmedlingen

ingalunda otänkbar. En sådan anordning på detta område synes

i själva verket framstå såsom en naturlig konsekvens av dels den befogenhet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JfQ.

39

att pröva anstaltsstyrelsernas val av föreståndare, som lagförslaget inrymmer

åt tillsynsmyndigheten, och dels bestämmelsen att staten alltid svarar för viss

del av lönekostnaden. Erinras må också i detta sammanhang, att det här rör

sig örn en verksamhet, vars upprätthållande och ändamålsenliga bedrivande

förutsattes ej endast i åtskilliga författningar utan även i den konvention angående

arbetsförmedling för sjömän, för vars tillämpning i Sverige statsmakterna

genom ratifikation iklätt sig ansvar.

Det kan med hänsyn till det nu anförda ifrågasättas, örn ej lagförslaget

borde kompletteras med en bestämmelse, som tillerkänner Kungl. Maj:t befogenhet

utfärda författningsföreskrifter angående avlöning åt arbetsförmedlingsanstalternas

fasta personal. Möjlighet skulle härigenom skapas att enhetligt

reglera ifrågavarande personals löner och ålderstillägg samt även ordna

pensionsfrågan på i stort sett likartat sätt sorn skett vid ovanberörda skolor,

låt vara med väsentligt lägre och varierande procentsatser för statsbidraget.

Det nu framförda spörsmålet är otvivelaktigt av vittutseende art. Det rör

sig här örn en tjänstemannagrupp av närmare 300 personer, av vilka inemot

hälften äro helt sysselsatta och för sin utkomst väsentligen beroende av sin

arbetsförmedlingstjänst. Det ligger därför i sakens natur, att realiserandet

av önskemålen måste förorsaka icke helt obetydliga kostnadsökningar. Några

närmare beräkningar i sådant avseende eller mera ingående överväganden

angående de närmare formerna för en sådan generell reglering hava på grund

av den knappa tid, som stått till förfogande, icke företagits. Med hänsyn till

den betydelse för arbetsförmedlingsverksamheten överhuvud, som måste tillmätas

ifrågavarande spörsmål, har socialstyrelsen emellertid ansett sig icke

kunna underlåta att i förevarande sammanhang framföra ifrågavarande förslag.

Anmälas må, att även för det fall, att den nu framförda tanken på enhetlig

reglering av anstaltspersonalens anställningsvillkor icke skulle i nu förevarande

sammanhang kunna komma till utförande, det ändock torde få anses

ofrånkomligt, att ändamålsenliga åtgärder vidtagas med stöd av de möjligheter,

statsbidragsbestämmelserna lämna, för att avhjälpa de mest i ögonen

fallande ojämnheterna ifråga örn löneläget för arbetsförmedlingens personal.

Huru stor bleve genom en sålunda förordad omorganisation och med de i propositionen

angivna statsbidragsbestämmelserna ökningen i förhållande till de

nuvarande kostnaderna a) för staten samt b) för landstingen och de städer,

som icke deltaga i landsting?

I efterföljande sammanställning lämnas uppgifter örn kostnaderna år 1932

för arbetsförmedlingen inom de områden, som efter lagförslagets antagande

synas komma att bliva gällande för olika anstalter, med angivande tillika av

storleken av det statsbidrag, som för nämnda år utgått. Till jämförelse härmed

lämnas uppgift å de beräknade kostnaderna efter genomförande av de

önskemål ifråga örn anstalternas utbyggnad och förstärkande i övrigt, som

framförts av anstaltsstyrelserna och av dessa betecknats såsom ett första utbyggnadsstadium.

Vidare har en beräkning gjorts angående de belopp, varmed

statsbidrag lägst skulle utgå för sistnämnda kostnader vid tillämpning

av lagförslagets statsbidragsbestämmelser.

Såsom framgår av sammanställningen skulle sammanlagda kostnaderna vid

en utbyggnad av arbetsförmedlingen i enlighet med anstaltsstyrelsernas förslag

öka från 1,119,300 kronor år 1932 till 1,412,850 kronor. Med tillämpning

av lagförslagets statsbidragsbestämmelser skulle därvid statsbidraget öka

från 258,000 kronor år 1932 till lägst 752,950 kronor. Vid beräknandet av

sistnämnda belopp har man utgått från att möjligheten att bevilja högre statsbidrag

än vad som motsvarar halva kostnaden icke utnyttjats. Skulle denna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr ho.

Nuvarande

kostnader

Därav stats- bidrag

Beräknade

kostnader

enl. anstalts- styrelserna

Därav stats- bidrag

(lägst)

Stockholms stad............

266,300

41,500

270,000

142,650

Stockholms län............

6o,000

13,200

95,000

49,175

Uppsala län.............

22,iX)0

5,400

27,500

14,750

Södermanlands län...........

35,000

5,650

42,000

22,450

Östergötlands län...........

50,000

10,700

50,000

28,000

Norrköping..............

32,000

5,575

40,000

20,700

Jönköpings län............

21,500

3,600

31,000

16,7u0

Kronobergs län............

10.300

4,700

13,000

7,425

Kalmar norra län...........

5,000

1,750

6,000

3,225

Kalmar södra län...........

11,400

4,300

14,000

7,675

Gotlands län.............

7,860

1.900

8,850

4,900

Blekinge län.............

23,250

7,900

26,800

14,950

Kristianstads län...........

23,250

5,275

40,000

21,750

Malmöhus län............

134,000

31,(iO0

138,000

74,650

Hälsingborg..............

36,600

17,500

46,000

24,250

Hallands län.............

15,000

3.800

16,800

9,225

Göteborgs stad............

137,400

34,800

167,500

87,425

Göteborgs och Bohus län........

116,500

5,800

44,700

23,700

Alvsborgs län .............

21,600

3,200

24,400

13,050

Skaraborgs län............

26,200

5,300

39,500

21,450

Värmlands län............

14,900

2,570

15,000

8,100

Örebro län..............

27,300

4,175

49,100

25,450

Västmanlands län...........

23,000

3,h50

32,500

17,175

Kopparbergs län............

17,600

4,300

17,600

9,725

Gävleborgs län............

23,400

5,560

39,400

20,900

Västernorrlands län..........

9,350

3,640

17.000

9,175

Jämtlands län............

13,100

6,200

22,900

13,700

Västerbottens län...........

11,900

3,630

23,300

12,475

Norrbottens län............

23.600

11,800

55,000

28,150

Tillhopa

1,119.800

258,575

1,412,850

752,950

möjlighet tillämpas enligt ungefärligen samma normer, som nu gälla ifråga

om statsbidrag till specialanordningar, skulle statsbidragsbeloppet öka till omkring

820,100 kronor.

Såsom framgår av det förut anförda torde man emellertid få räkna med att

arbetsförmedlingens utbyggnad och förstärkande under de närmaste åren icke

kommer att äga rum i den fulla utsträckning, som från anstaltsstyrelsernas

sida förutsatts. Örn man här uppskattningsvis räknar med tillkomsten av ett

20-tal nya avdelningskontor samt ett 20-tal fasta ombud och i övrigt någon

förstärkning av de redan befintliga organens personal samt förbättring av

dennas löneställning på vissa håll, torde den sammanlagda kostnaden för arbetsförmedlingsorganisationen

efter en sådan utveckling kunna anslås till cirka

1,328,000 kronor, varför i statsbidrag skulle med tillämpning av lagförslagets

statsbidragsbestämmelser kunna beräknas lägst 709,000 kronor.

Örn primärkommunerna som regel åläggas att svara för lokaler med värme

och lyse, skulle förestående å staten, landstingen och ej i landsting deltagande

städer fördelade totalkostnader minskas med cirka 131,000 kronor och det sammanlagda

statsbidraget med omkring 65,000 kronor.

Anses den sålunda beräknade kostnadsökningen så stor, att på grund härav

de föreslagna statsbidrag sbestämmelserna böra i något avseende ändras, och i

så fall huru?

De beräkningar, som gjorts i det föregående, torde giva vid handen, att den

ökade kostnad för arbetsförmedlingen i dess helhet, som är att emotse vid ge
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 40.

41

nomförande av den ifrågasatta lagen utan samband med införandet av arbetslöshetsförsäkring,

om ock avsevärd dock ej kan anses vara i och för sig oöverkomlig.

Av tillämpningen av de föreslagna statsbidragsbestämmelserna skulle

emellertid följa, att ej blott denna kostnadsökning utan även en mycket betydande

del av de kostnader, som nu bestridas av olika kommunala myndigheter,

överfördes å staten. En på så sätt ändrad kostnadsfördelning, som kunde anses

påkallad för möjliggörande av en utbyggnad av arbetsförmedlingen till

sådana mått, som erfordrades för fyllande av organisationens uppgifter med

avseende å arbetslöshetsförsäkring, kan knappast anses vara skälig, när en dylik,

mera avsevärd utbyggnad icke längre ifrågasättes. Det kan befaras, att

den besparing för de kommunala myndigheterna, som tillämpningen av de

ifrågasatta statsbidragsbestämmelserna skulle medföra, därest arbetslöshetsförsäkring

nu icke kommer till stånd, ej alltid skulle komma att av dem tagas

i betraktande, örn fråga sedermera uppkomme att i samband med arbetslöshetsförsäkring

ikläda sig de därvid erforderliga betydande kostnadsökningarna.

Med hänsyn till det nu anförda torde det få anses välbetänkt, att de föreslagna

statsbidragsbestämmelserna modifieras förslagsvis på sådant sätt, att

för utgifter, som avses i lagförslagets 10 §, 3 morn., statsbidrag må utgå

med en tredjedel av det utgivna beloppet, med befogenhet för Kungl. Maj :t

eller den myndighet Kungl. Majit bestämmer att, där så med hänsyn till särskilt

förhållande prövas skäligt, förordna, att statsbidraget må utgå med större

andel än en tredjedel. För utgifter, som föranletts av i andra stycket av samma

moment avsedda specialanordningar, bör möjlighet stå öppen för tillsynsmyndigheten

att utanordna större statsbidrag än som motsvarar en tredjedel

av de ifrågavarande utgifterna. I överensstämmelse med vad ovan ifrågasatts,

borde därjämte kommun, där organ för arbetsförmedlingen finnes anordnad,

åläggas skyldighet att kostnadsfritt upplåta lokal nied värme och lyse.

De sålunda ifrågasatta ändringarna i lagförslagets statsbidragsbestämmelser

ha synts påkallade av de mycket olikartade förhållanden, som göra sig gällande

inom de skilda arbetsförmedlingsområdena. Med hänsyn till dessa ojämnheter

har det synts önskligt, att storleken av det statsbidrag, som enligt den generella

bestämmelsen skall utgå, begränsas men att samtidigt möjligheten vidgas

att, där särskilda förhållanden göra sig gällande, bevilja högre statsbidrag.

Endast härigenom torde kunna undvikas, att tillämpningen av de nya statsbidragsbestämmelserna

skulle inom vissa områden föranleda avsevärda utgiftsökningar

för landstinget med hänsyn till dels behövligheten av arbetsförmedlingsorganisationens

utbyggnad inom området och dels möjligen framkommande

obenägenhet från hushållningssällskap och kommuner att längre lämna bidrag

till arbetsförmedlingen, medan samtidigt inom andra områden, där arbetsförmedlingen

redan nu är i stort sett tillfredsställande ordnad, en avsevärd besparing

skulle uppkomma för vederbörande anslagsbeviljande kommunala myndighet.

Framhållas må, att den möjlighet till förhöjt statsbidrag, som förutses

i lagförslaget, begränsar sig till att avse sådana fall, där särskild anordning

vidtagits för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst

slag av arbetssökande eller för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning

åt ungdom. Då dylika specialanordningar enligt sakens natur äro mest

utvecklade inom sistnämnda områden och endast sparsamt förekomma vid

andra anstalter, följer härav, att ifrågavarande möjlighet att differentiera

statsbidraget icke lämnar tillräckligt utrymme för åvägabringande av en önsklig

utjämning.

Enligt lagförslagets statsbidragsbestämmelser ankommer det på Kungl. Majit

att, där så med hänsyn till särskilt förhållande prövas skäligt, förordna, att

de med specialanordningar förenade kostnaderna skola till mer än hälften ersättas

av statsmedel. Enligt vad ovan ifrågasatts, skulle prövningen av frå
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 40

gor om förhöjt allmänt statsbidrag ankomma på Kungl. Majit eller den myndighet

.Kungl. Majit bestämmer. Frågor örn förhöjt statsbidrag för specialanordningar

skulle däremot avgöras av tillsynsmyndigheten. Redan enligt nuvarande

ordning äger socialstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet ganska

vidsträckt befogenhet att bestämma örn storleken av det till varje särskild

anstalt utgående statsbidraget. Erfarenheten har givit vid handen, att betydande

fördelar äro förenade med en sådan anordning. Påpekas må endast, att

tillsynsmyndighetens mening ofta på ett tidigt stadium inhämtas rörande planerade

åtgärder för arbetsförmedlingens utvidgning och förstärkande och att

därvid för utförandet av sådana planer är av väsentlig betydelse, att besked

redan på detta stadium kunna erhållas örn det statsbidrag för de ifrågasatta

åtgärderna, varmed man kan räkna. Det torde ligga i öppen dag, att tillsynsmyndighetens

möjligheter att verka för erforderliga förbättringar och utvidgningar

på arbetsförmedlingens område högst väsentligt skulle försvagas, örn

Kungl. Majit skulle förbehålla sig avgörandet rörande förhöjt statsbidrag i

varje dylikt särskilt fall. Härav skulle också föranledas ej oväsentligt expeditionsarbete

för såväl socialdepartementet som socialstyrelsen.

Med tillämpning av på nu ifrågasatt sätt ändrade statsbidragsbestämmelser

skulle utgifterna för arbetsförmedlingen vid ett första utbyggnadsstadium,

sammanlagt cirka 1,328,000 kronor, kunna beräknas fördela sig med lägst

429,420 kronor på staten och högst 898.580 kronor på kommunala myndigheter.

Sistnämnda belopp skulle fördela sig med 391,395 kronor på de fem ej i landsting

deltagande städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg,

som nu upprätthålla självständiga anstalter, med 384,966 kronor på

landstingen samt med 122,219 kronor på kommuner, som deltaga i landsting,

vilka sistnämnda utgifter hänföra sig till lokalkostnader. Örn man räknar

med förhöjt statsbidrag för specialanordningar ävensom förhöjda generella

statsbidrag i vissa fall, torde statens bidrag till arbetsförmedlingen kunna

uppskattas till sammanlagt 580,000 kronor, varvid på kommunala myndigheter

skulle komma sammanlagt omkring 748,000 kronor.

I efterföljande sammanställning har en beräkning, med utgångspunkt från

arbetsförmedlingens faktiska utgifter år 1932 samt vid en första utbyggnad

dels i enlighet med anstaltsstyrelsernas förslag och dels enligt ovan modifierade

beräkning, gjorts över utgifternas fördelning på olika bidragsgivare med tilllämpning

av olika i det föregående diskuterade statsbidragsbestämmelser. Till

sammanställningen må anmärkas, att man beträffande fördelningen å olika

bidragsgivare utgått från arbetsförmedlingens utgifter men att för år 1932

de faktiskt utgående bidragen d. v. s. arbetsförmedlingens inkomster lagts till

grund. Påpekas må också, att utgifterna för städerna Malmö och Gävle, vilka

enligt vad ovan förutsetts skulle komma att med vederbörande landsting upprätthålla

gemensamma anstalter, hänförts till de på landstingen fallande kostnaderna.

Vid beräkningarna har hänsyn icke tagits till möjligheten, att högre

statsbidrag kunna i särskilda fall beviljas enligt de olika ifrågasatta statsbidragsbestämmelserna,

varför statens utgifter äro beräknade till minimibelopp.

Såsom nyss framhållits äro de belopp, vartill statsbidragen ovan upptagits,

minimibelopp. Man torde få räkna med att dessa belopp i praktiken skulle

komma att ökas rätt avsevärt genom medgivande av förhöjda statsbidrag för

specialanordningar. Enligt socialstyrelsens förslag till statsbidragsbestämmelser

skulle också förhöjda generella statsbidrag kunna utgå i vissa fall.

Dessa ökningar i statsbidragens totalbelopp skulle motsvaras av minskade utgifter

för landstingen och städer, som ej deltaga i landsting.

Vad särskilt landstingens utgifter beträffar hava dessa här ovan beräknats

under förutsättning att nu utgående bidrag från hushållningssällskap och kom
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr hO.

43

1932 års utgifter, fördelade:

enl. nuvarande bestämmelser.......

enl. propositionens bestämmelser.....

enl. Socialstyrelsens förslag.......

Beräknade utgifter efter utbyggnad enligt

anstaltsstyrelsernas förslag, fördelade:

enl. propositionens bestämmelser.....

enl. Socialstyrelsens förslag.......

Beräknade utgifter efter utbyggnad enligt

sannolikhetsberäkning, fördelade:

enl. propositionens bestämmelser.....

enl. Socialstyrelsens förslag.......

muner skulle komma att indragas, dock att i enlighet med socialstyrelsens förslag

kommunerna skulle svara för lokalkostnaderna. Då det ej synes _ osannolikt,

att även efter genomförandet av en lag av ifrågasatt innehåll i vissa fall

kommunala bidrag skulle komma att lämnas, torde också härav någon minskning

i de sålunda beräknade utgifterna för landstingen kunna förutses.

Vilka ändringar böra i så fall (örn den ifrågasatta omorganisationen genomföres

utan samband med anordnande av arbetslöshetsförsäkring) vidtagas i den

i propositionen föreslagna lagtexten?

Bland ändringar i den i prop. nr 213 innefattade lagtexten, som under här

gällande förutsättning, nämligen att arbetslöshetsförsäkring nu icke anordnas,

torde få anses påkallade, må framhållas viss ändring i 8 §, i vilken arbetslöshetsförsäkring

direkt åberopas. Vidare hava i det föregående framförts önskemål

beträffande vissa ändrade grunder för statsbidrag samt skyldighet för

kommuner att upplåta lokaler för arbetsförmedlingskontor. För tillgodoseende

av dessa önskemål skulle erfordras vissa ändringar i lagtexten. I visst avseende

torde därjämte av socialstyrelsen i förenämnda yttrande den 6 mars 1933

påyrkad ändring i lagtexten nu böra tillgodoses. T övrigt torde lagtexten

kunna bibehållas i oförändrat skick. De sålunda ifrågasatta ändringarna angivas

här nedan under respektive paragrafbeteckningar.

Därav täckas genom bidrag från

Summa

utgifter

kr.

staten

kr.

lands-

ting

kr.

Stockholm,

Göteborg,

Norrköping

o. Hälsing- borg kr.

övriga

kommu-

ner

kr.

1,138,983''

258,576

316,887

380,479

165,307

1,119,312

605,665

291,410

223.237

—

1,119,312

371,304

321,633

326,005

100,370

1,412,850

751,430

412,515

248,950

1,412,850

457,600

462,220

361,330

131,700

1,328,000

709,010

386,705

232,240

_

1,328,000

429,420

427,870

339,010

131,700

1 §-

Såsom socialstyrelsen i sitt förut åberopade yttrande den 6 mars 1933

framhållit, torde det få anses vara av visst värde, att påbudet i första styckets

första mening kompletteras med en bestämmelse, som angiver, att påbudets

förverkligande skall ske ej endast »i enlighet med bestämmelserna i denna lag»

utan även på tillfredsställande sätt.

Såsom förut anmärkts torde sådana fall kunna förutses, där en anstalt åtager

sig att svara för viss arbetsförmedlingsuppgift inom en annan anstalts administrativa

område. Någon särskild bestämmelse i lagen torde icke härav påkallas,

men torde måhända i motiveringen böra framhållas, att hinder icke möter

mot träffande av överenskommelse mellan tvenne anstalter örn sådan anordning.

1 Beloppet avser här inkomster och inkluderar jämväl räntor, upptagna lån m. m. samt bidrag

från hushållningssällskap örn sammanlagt 17,7353 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

8 §.

Under den här gällande förutsättningen, nämligen att arbetslöshetsförsäkring

nu icke anordnas, synes sista stycket böra utgå. I stället torde böra införas

ett nytt stycke, innefattande förpliktelse för arbetsförmedlingsanstalt att,

i den mån dess medverkan därvid påkallas, biträda vid handhavandet av statlig

social försäkrings- och understödsverksamhet.

10 §.

I 3 mom. torde i enlighet med den i det föregående härför anförda motiveringen

böra vidtagas ändringar till förslagsvis följande lydelse:

»För andra utgifter än sådana, som i 1 och 2 mom. avses eller som hänföra

sig till bestridande av kostnader för lokal och deras uppvärmning och belysning,

äger arbetsförmedlingsanstalt, i den mån utgifterna kunna anses hava

varit av behovet påkallade, av statsmedel åtnjuta ersättning med en tredjedel

av det utgivna beloppet. Där så med hänsyn till särskilt förhållande vid viss

arbetsförmedlingsanstalt prövas skäligt, må Konungen eller den myndighet,

Konungen bestämmer, medgiva, att sådan anstalts utgifter må till mer än en

tredjedel ersättas av statsmedel.

Skulle för förmedling av arbete inom viss verksamhetsgren eller åt visst slag

av arbetssökande särskild anordning finnas påkallad vid arbetsförmedlingsanstalt,

äger socialstyrelsen, där den så prövar skäligt, besluta, att de med

anordningen förenade kostnaderna skola till mer än en tredjedel ersättas av

statsmedel. Lag samma----— åt ungdom.»

Såsom särskild paragraf torde vidare på lämpligt ställe i lagen böra införas

bestämmelse, innefattande skyldighet för kommun, som är belägen inom arbetsförmedlingsanstalts

administrativa område, att därest anstaltens huvudkontor

eller avdelningskontor finnes anordnat inom kommunen, utan ersättning tillhandahålla

för kontoret lokal av tillfredsställande beskaffenhet samt svara för

de med lokalens uppvärmning och belysning förenade utgifterna.

Slutligen må erinras örn i det föregående framförd tanke på generell reglering

av arbetsförmedlingspersonalens löneställning. För genomförandet av

denna tanke skulle bliva erforderligt, att i lagen en särskild paragraf infördes,

innefattande befogenhet för Kungl. Majit att utfärda författningsföreskrifter

angående avlöning åt tjänstemän vid arbetsförmedlingsanstalterna.

GUNNAR HUSS.

Carl Öhr. Schmidt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4o.

45

Bilaga B.

Stockholm deri 2 januari 1934.

P. M.

angående hyreskostnadernas utgörande Tid den offentliga arbetsförmedlingen

år 1932.

Av de under år 1932 i funktion varande 36 huvudkontoren ha 29 helt fått

sina lokalkostnader täckta genom bidrag från vederbörande kommuner, antingen

genom kontanta medel eller genom upplåtelse av fria lokaler. Ifråga

örn de 7 återstående ha landstingen i Stockholms och Östergötlands län helt

svarat för sina kontorskostnader. Bidragen från städerna Kalmar, Skövde

och örebro ha till väsentlig del räckt till för att täcka resp. huvudkontors hyresutgifter,

medan Falun och Umeå stad bidragit med resp. 1,000 och 600 av

erforderliga 1,600 och 1,575 kronor.

Av de 100 avdelningskontoren ha 36 disponerat lokaler, fritt upplåtna eller

förhyrda. I 27 fall av dessa ha kommunerna helt svarat för utgifterna. I Vänersborg,

där hyreskostnaden var 800 kronor, bidrog staden med 500. övriga

8 orter åtnjöto icke något kommunalt bidrag; hyreskostnaderna voro dock i

allmänhet låga och överstego endast i ett fall 225 kronor.

För de återstående 64 avdelningskontoren svarade föreståndarna själva, i det

att med deras löneförmåner förenats skyldighet att fritt tillhandahålla lokaler.

Emellertid lämnade även härvidlag 32 kommuner kontanta bidrag, som i det

stora hela torde kunna anses svara mot de upplåtna lokalernas hyresvärde.

V. PERSONNE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag till offentlig arbetsförmedling. s. 1 i texten
  2. SU 1934:164 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits framställning om anslag till offentlig arbetsförmedling jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1934:296 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 40 med förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling, dels ock i ämnet väckta motione a1 i texten
  4. 2LU 1934:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1 s. 2 i texten