Sök i Ratio Lex

Angående nedläggande av förskolan för blinda i Växjö m. m

1934-01-12 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:47, Angående nedläggande av förskolan för blinda i Växjö m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

1

Nr 47.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedläggande av

förskolan för blinda i Växjö m. m.; given Stockholms

slott den 12 januari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anför därefter

följande:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, under Utgifter för

kapitalökning: bil. 4., Fonden för förlag till statsverket, punkt 14, erinrade

jag om en av skolöverstyrelsen med skrivelse den 1 december 1933 framlagd

anbefalld utredning jämte förslag till viss omorganisation av blindundervisningen

m. m. Jag anförde därvid bland annat, att jag hade för

avsikt att, sedan frågan härom blivit slutligt förberedd, hos Kungl. Maj:t

hemställa om proposition i ämnet till 1934 års riksdag. I anledning härav

föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, till ombyggnad och inredning av förskolan

för blinda å Tomteboda samt till omändring och inredning av de av

Bihang till riksdagenx protokoll 1934. 1 sami. Nr 47. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

förskolan för blinda i Växjö för närvarande disponerade lokalerna till hantverksskola

för blinda kvinnor för budgetåret 1934/1935 beräkna ett reservationsanslag

av 283,150 kronor.

Ifrågavarande ärende är nu inom ecklesiastikdepartementet färdigberett

och jag tillåter mig därför ånyo anmäla detsamma.

I skrivelse den 5 maj 1933, nr 8, anförde riksdagen under punkt 194

bland annat, att riksdagen uppmärksammat, att elevantalet vid förskolan för

blinda i Växjö sedan några år varit statt i sjunkande, vilket torde sammanhänga

därmed, att överhuvudtaget antalet av dem, som lede av blindhet,

numera alltjämt minskades. Detta förhållande syntes riksdagen utgöra

anledning att taga under övervägande möjligheten att nedlägga denna läroanstalt

och överföra eleverna till Tomtebodainstitutet, vilket som bekant nyligen

fått sina lokaler utvidgade. Tidpunkten för ett sådant övervägande

förefölle särskilt lämplig just nu med hänsyn till att, enligt vad riksdagen

inhämtat, rektorsbefattningen för närvarande endast uppehölles på förordnande

och två av skolans tre lärarinnor vore pensionsmässiga. Det syntes

riksdagen angeläget, att Kungl. Majit ägnade uppmärksamhet åt denna

fråga.

Kungl. Majit anbefallde den 12 maj 1933 skolöverstyrelsen att, i den mån

så erfordrades, i samråd med byggnadsstyrelsen verkställa utredning angående

nedläggande av förskolan för blinda i Växjö och därmed sammanhängande

spörsmål. Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att lärarinnebefattningarna

vid skolan, i den mån de vore eller bleve lediga, icke skulle tillsättas

med ordinarie innehavare. Vidare förordnade Kungl. Majit den 26

maj 1933, att en den 1 juli 1933 ledigbliven lärarinnetjänst vid förskolan

för blinda å Tomteboda tills vidare icke skulle återbesättas med ordinarie

innehavare samt att denna tjänst och en likaledes den 1 juli 1933 ledigbliven

lärarinnetjänst vid förskolan för blinda i Växjö icke skulle under

läsåret 1933—1934 uppehållas genom vikarier, dock med befogenhet för

skolöverstyrelsen att, örn så skulle visa sig erforderligt, förordna, att tjänsten

vid förskolan å Tomteboda skulle uppehållas genom vikarie.

Enligt lag den 29 maj 1896 (nr 34) angående blindundervisningen, sådan

den lyder enligt lag den 17 juni 1932 (nr 256), upprättas erforderliga anstalter

för blinda barns uppfostran och undervisning av staten. Dessa anstalter

utgöras av dels förskolor, till vilka är förlagd den grundläggande

blindundervisningen, dels institut och hantverksskolor för undervisningens

fortsättande och avslutande. Institutet för blinda är förlagt till Tomteboda,

och med institutet är förenad en förskola för blinda. Förutom denna förskola

finnes för närvarande ännu en förskola för blinda i Växjö. Endast

en statlig hantverksskola för blinda är upprättad, nämligen hantverksskolan

i Kristinehamn för blinda. Denna skola är avsedd för män. Motsvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

utbildning för blinda kvinnor omhänderhaves av en enskild anstalt, hantverksskolan

i Uppsala för blinda kvinnor, vilken åtnjuter statsunderstöd.

Undervisningen av blinda med komplicerat lyte torde icke behöva i detta

sammanhang beröras.

Vid ovannämnda den 1 december 1933 överlämnade utredning har skolöverstyrelsen

såsom sakkunnigt biträde anlitat inspektören för blindundervisningen,

rektor Gustaf Ek. Jag tillåter mig i korthet redogöra för de av inspektören

för blindundervisningen framlagda förslagen. Dessa förslag gå ut

på dels nedläggande av förskolan för blinda i Växjö och elevernas överflyttande

till förskolan vid institutet å Tomteboda, dels ock upprättande av

en hantverksskola för blinda kvinnor i Växjö, avsedd att ersätta ovannämnda

enskilda hantverksskola i Uppsala. I förstnämnda avseende anföres

bland annat följande:

Antalet elever i förskolorna. Under de senaste 30 åren, alltså från och med

höstterminen 1904, hade medeltalet elever vid förskolorna i Tomteboda och

Växjö, fördelade på femårsperioder, varit följande:

Åren 1904—08 1909—13 1914—18 1919—23 1924—28 1929—33

Tomteboda....... 39 39,6 39,8 38 36,4 35

Växjö.......... 37,6 40,4 35,6 37 36,2 27

De senaste tio åren hade antalet elever vid de båda förskolorna varit

följande:

Åren Tomteboda Växjö

1924 .................. 38 35

1925 .................. 39 40

1926 .................. 36 38

1927 .................. 31 37

1928 .................. 38 31

1929 .................. 35 32

1930 .................. 36 30

1931 ................. 39 26

1932 .................. 36 25

1933 .................. 29 22

Av tabellen franninge, att en avsevärd minskning av antalet blinda barn

glädjande nog ägt rum. Orsakerna härtill vore företrädesvis förbättrade

sociala förhållanden, bättre tillgång till ögonläkare och ögonkliniker, ögonblennorréens

avtagande och tuberkulosens bekämpande men även till någon

del det minskade barnantalet i allmänhet.

Minskningen vore avgjort större för Växjöskolan, som mottoge elever från

Götaland, än för den å Tomteboda, som vore avsedd för barn från Svealand

och Norrland, trots att folkmängden för den förra landsdelen vore

lika stor som för de båda senare tillsammantagna. Förklaringen härtill

vore ej svår att finna. Sedan lång tid tillbaka hade det visat sig, att blindheten

vöre mindre utbredd i de trakter, där ögonkliniker funnits att tillgå.

Folket i avlägsna, glest befolkade trakter levde i allmänhet under sämre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majda proposition Nr 47.

sociala förhållanden och hade större svårigheter med att få hälsovården ordnad

på ett tillfredsställande sätt. Tuberkulosen, som med hänsyn till folkmängden

vore vida mer utbredd i våra norra landsdelar än i de södra, vore

även orsak till många fall av blindhet.

Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1933 förordnat, att en lärarinnebefattning

vid vardera förskolan under innevarande läsår skulle hållas vakant

funnes vid vardera förskolan för närvarande endast tre klasser. I Växjö

vore antalet barn i de olika klasserna 6, 5 och 11 och å Tomteboda 7, 10

och 12. Detta barnantal kunde utan svårighet rj^mmas i en enda utvidgad

förskola.

VäxjösJcolans överflyttning titt Tomteboda. Alla skäl talade för, att förskolan

å Tomteboda borde bibehållas och utvidgas och barnen från förskolan

i Växjö överflyttas dit. Förskolan borde örn möjligt vara förlagd till den

mellersta delen av landet. De jämförelsevis få barnen från Götaland kunde

utan olägenhet undervisas å Tomteboda. Resorna för dessa barn bleve ej

längre än för barnen från vissa delar av Svealand för att nu ej tala om

Norrland. På grund av sitt byggnadssätt vore förskolan vid Tomteboda

lättare att utvidga. Den under nuvarande omständigheter tyngst vägande

synpunkten vore emellertid, att barndomsskolorna för blinda vore förlagda

till ett och samma ställe. Med ett större antal elever vore det nämligen

lättare och förenat med mindre utgifter att ordna med den specialundervisning

av skilda slag, som vid blindskolorna alltmer måste göra sig gällande

och som vore svår att få till stånd vid en mindre skola. Vidare vore det

för en god ögonvård, särskilt under barnaåren, nödvändigt, att man hade

tillgång till ögonläkare och ögonklinik. Detta senare hade saknats vid förskolan

i Växjö.

Ett önskemål, som länge gjort sig gällande, vore att staten helt övertoge

de vuxna blinda kvinnornas hantverksutbildning, i likhet med vad som redan

år 1884 skedde beträffande de blinda männens. Den privata hantverksskolans

i Uppsala lokaler vore otillräckliga för att skolan skulle kunna utvecklas

och bliva landets blinda kvinnor till största möjliga gagn. Växjöskolans

lokaler vore mycket lämpliga för en hantverksskola av ifrågavarande

storlek. Däremot vore det ej tänkbart att förlägga denna hantverksskola

till Tomteboda. Att ha vuxna, nästan fullvuxna och barn å samma

plats, stötte på många och betydande svårigheter.

Blindvårdssakkunniga av år 1880 hade framhållit, att man borde göra

förskolorna av jämförelsevis liten omfattning, för att de måtte få så mycket

som möjligt av en hemliknande prägel över sig. Detta syftemål vore synnerligen

välbetänkt i den mån det vore möjligt att förverkliga. Erfarenheten

visade emellertid, att varje skola måste äga en för elevantalet avpassad

personal. Antalet barn för varje vårdarinna och lärarinna bleve därför

i en större och en mindre skola tämligen lika, såvida ej skolan skulle draga

oskäligt stora kostnader. Då varje lärarinna och vårdarinna hade att på

bästa möjliga sätt vårda sig örn sina elever, bleve omvårdnaden i en större

och en mindre skola densamma. Elevernas vård och fostran hade sålunda

ingenting att förlora på att barnen sammanfördes till en större skola, men

undervisningen hade mycket att vinna genom en större skolas bättre resurser

och lättare tillgång till speciallärare.

Antalet elever vid de båda förskolorna tillsammantagna var under det

föregående läsåret 61. Innevarande läsår vore det endast 51. Då det nu

gällde att ordna för framtiden, torde försiktigheten bjuda, att man ej be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47. 5

räknade för litet utrymme. Med ett platsantal för drygt 60 elever vore man

säkerställd för kommande behov.

Förskolan å Tomteboda vore tämligen långsträckt och uppförd i endast

två våningar. Genom att bygga till en tredje våning och använda vindsutrymmet

för olika ändamål och på det sätt, som bifogade ritningarna utvisade,

erhölles ett nödigt och väl ordnat utrymme.

Kostnaderna för den utvidgade förskolan å Tomteboda. I staten för förskolan

för blinda i Växjö var på inkomstsidan uppfört ett ordinarie statsanslag

å 20,600 kronor samt inkomsten genom elevavgifter å 12,000 kronor.

Till skolan utginge ett extra förstärkningsanslag å 4,100 kronor för budgetåret

1932/1933.

Överflyttades Växjöskolans elever till Tomteboda, behövde enligt framlagt

statförslag den nya staten för institutet och förskolan ökas med i ordinarie

statsanslag 11,400 kronor och i elevavgifter 10,000 kronor.

Genom att överflytta Växjöskolans elever till Tomteboda skulle alltså den

förra skolans statsanslag å 20,600 kronor jämte det extra anslaget å 4,100

kronor eller tillsammans 24,700 kronor minskas med 13,300 kronor till

11,400 kronor.

Personalen vid förskolan i Växjö utgjordes av följande personer: 1 rektor,

3 lärarinnor, 1 vaktmästare, 3 vårdarinnor, 1 hushållerska, 1 köksbiträde,

1 städerska.

Genom att överflytta eleverna till Tomteboda behövde personalen därstädes

utökas med följande personer: 1 lärarinna, 1 vårdarinna, 1 köksbiträde,

1 städerska.

Den största besparingen komme alltså att bestå i minskad personal, nämligen

1 rektor, 2 lärarinnor, 1 vaktmästare, 2 vårdarinnor, 1 hushållerska.

I verkligheten bleve besparingarna avsevärt större än 13,300 kronor. Den

personal, som komme att indragas, uppbure under budgetåret 1932/1933 i

avlöning, eventuella ålderstillägg, dyrtidstillägg och tillfälliga löneförbättringar

inberäknade, ett belopp av sammanlagt omkring 23,000 kronor, vilket

belopp utgjorde den verkliga besparingen genom de ifrågasatta åtgärderna.

Utvidgningen av förskolan å Tomteboda. Det nuvarande elevantalet vid

förskolan i Växjö vore som nämnt 22. Vid sammanslagningen av de båda

skolorna torde försiktigheten bjuda, att man beräknade medeltalet blinda

barn från Växjöskolans område till 25. Förskolan å Tomteboda hade utrymme

för minst 35 elever, varför det nya utrymmet behövde beräknas för

omkring 60 elever. Av allt att döma torde det framtida elevantalet hålla

sig omkring denna siffra. Skulle någon tillfällig stegring inträffa, kunde

med det beräknade utrymmet antalet platser något utökas. Man behövde

därför ej befara, att det föreslagna utrymmet i framtiden skulle vissa sig

otillfredsställande. A andra sidan kunde några inknappningar i det nu uppgjorda

förslaget ej göras.

Ar 1931 verkställdes omfattande reparationer och moderniseringar å Tomteboda.

Dessa bestodo huvudsakligen i anläggning av ett nytt gemensamt

värmesystem, utflyttning av en del av personalen i ett nyuppfört bostadshus,

så att tillräckligt utrymme kunde erhållas för institutselevernas behov,

bättre sanitära anordningar m. m. Förskolans lokaler voro ej föremål för

utvidgning. Endast den förändringen gjordes, att tvenne vårdarinnerum

upplätos till sovrum för några av de minsta eleverna. Tanken på en

framtida sammanslagning av de båda förskolorna gjorde, att man lämnade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

denna byggnad oberörd utom vad värmeledning och sanitära anordningar

beträffade.

De erforderliga förändringarna vid institutet vore i enlighet med arbetsbeskrivningar

och ritningar i stort sett följande:

Bottenvåningen: Till denna våning vöre som förut förlagda tre lärosalar,

samlingssal, dagrum, materialrum och diskrum. I avsaknad av matsal

hade eleverna fått intaga sina måltider vid ett smalt bord fastsatt vid korridorens

ena långvägg. Denna anordning hade visat sig föga lämplig, och

med ett utökat barnantal kunde eleverna ej rymmas på detta sätt. Rum

nr 3, som förut varit arbetssal, måste därför tagas i anspråk som matsal,

och rum nr 2, som förut varit lärarinnerum, borde bli serveringsrum.

Våningen 1 trappa upp: I stället för den stora arbetssalen å bottenvåningen,

som tagits till matsal, måste här första lärarinnans båda rum och

tvenne tjänarinnerum sammanslås till två mindre arbetsrum. Rum nr 28

iordningställdes till lärarinnerum i stället för det, som tagits i bottenvåningen.

Rum nr 14 A inreddes till ett mindre linnerum, vilket förut saknats

och nu med det ökade barnantalet vore nödvändigt. I tvättrum 24

inmonterades 2 st. w. c.

Nya våningen 2 trappor upp: Här måste sovsalar inredas för omkring 20

av förskolans yngsta elever, cirka 10 gossar och 10 flickor, tvättrum, klädrum

och för dessa barn ett dagrum samt bostad för vårdarinna. Första

lärarinnan, som fått avstå sina rum 1 trappa upp till förmån för arbetsrummen,

hade fått sin bostad i denna våning. Tvenne lärosalar inreddes

över de båda arbetssalarna. Skulle mot förmodan elevantalet ökas, så att

ytterligare en lärosal erfordrades, funnes här en sådan i reserv, rum nr 39.

I närheten av dagrummet behövde finnas ett tvättrum för de minsta barnens

behov. Skulle dagrummet framdeles behöva användas som sovrum,

vore tvättrummet här nödvändigt. Med det ökade barnantalet följde, att

ett rum för en lärarinneelev behövde stå till förfogande.

Vindsvåningen: Till denna våning måste först och främst förläggas tvenne

lärarinnebostäder, en för den lärarinna, som bomme att överflyttas från

Växjö, och en att tillgå för vikarierande lärarinna i händelse av inträffade

sjukdomsfall bland lärarinnorna. Skulle barnantalet ökas, så att en extra

lärarinna behövde anskaffas, hade man här ett rum i reserv. Till vindsvåningen

behövde även förläggas en badavdelning. Hittills hade förskolans

elever vid badning fått anlita badrummet i institutets källarvåning. Att gå

denna väg till och från badet vore för dessa små barn mindre lämpligt.

Dessutom toges detta badrum i anspråk av ej mindre än cirka 150 personer

tillhörande institutet. Skulle härtill komma ytterligare ett femtiotal förskoleelever,

bleve beläggningen alltför stor, alldenstund badrummet vore av

jämförelsevis litet utrymme.

Vid förskolan funnes nu anställda tvenne städerskor. Som nämnts hade

deras rum tagits i anspråk för en arbetssal. För det utökade elevantalet

behövde ytterligare en städerska samt ett köksbiträde anställas- För dessa

behövde alltså fyra mindre tjänarinnerum iordningställas. Det utökade

antalet elever gjorde institutets och förskolans redan nu trånga sjukavdelning

alltför liten. Denna kunde lämpligen utökas med de tjänarinnerum,

som lage i närheten av sjukavdelningen, under förutsättning att tre sådana

förlädes till den nya vindsvåningen.

De möbler, såsom bord, stolar och skåp, ävensom möblerna i tjänarinnerummen,

vilka nu funnes i förskolan i Växjö, borde lämnas kvar för att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 47.

övertagas av hantverksskolan. Sängar, sängutrustning och linneförråd, vilket

allt vore avsett för barn och ej för vuxna, borde överflyttas till den

nya avdelningen å Tomteboda. Skolbänkarna, som vore gamla och mindre

lämpliga för blinda barn, borde ersättas med nya. I den utvidgade förskolan

å Tomteboda behövdes därför nya skolbänkar. Då såsom ovan nämnts

någon matsal ej funnits att tillgå, utan eleverna fått intaga sina måltider i

korridoren, funnes ej några matsalsmöbler. Sådana behövde därför anskaffas,

likaså en del möbler till de båda arbetsrummen och det nya dagrummet.

Rummen för de nya tjänarinnorna och vårdarinnan borde förses

med möbler och sängutrustningar. Härtill komme mindre kompletteringar

av diverse slag.

Kostnaderna för utvidgningen av förskolan å Tomteboda. Av bilagda ritningar,

arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar framginge, att kostnaderna

för sammanslagningen av de båda förskolorna uppginge till följande

belopp:

Byggnadsarbeten........................kronor 157,000

Rörledningsarbeten...................... » 24,400

Elektriska ledningar..................... » 2,520

Oförutsedda utgifter, arvoden m. m.......... » 21,980 205,900

Möbler............................... » 6,147

Korkmattor............................ * 6,000

Utrustning............................ » 2,880

Oförutsedda utgifter, arvoden m. m.......... » 723 15,750

Summa utgifter kronor 221,650

Den verkställda utredningen visade alltså, att för sammanslagningens

genomförande krävdes ett avsevärt engångsanslag. Men å andra sidan hade

kommit till synes, att de årliga inbesparingarna uppginge till ej mindre än

cirka 23,000 kronor, varför engångsutgiften fort nog komme att täckas genom

dessa inbesparingar.

Tiden för sammanslagningens genomförande m. m. Vid vardera förskolan

funnes för närvarande endast tre klasser. Vid början av nästa läsår komme

eleverna i de båda högsta klasserna att i vanlig ordning dimitteras till institutet

å Tomteboda. Under läsåret 1934—1935 komme alltså Växjöskolan

att bestå av endast tvenne klasser. De nyanmälda eleverna borde under

detta år hänvisas till Tomteboda. Under detta läsår funnes här tre klasser.

Vid slutet av läsåret 1934—1935 komme förskolan i Växjö att bestå av blott

en klass. Denna borde vid början av läsåret 1935—1936 överflyttas till Tomteboda.

Växjöskolan kunde alltså nedläggas från och med den 1 juli 1935.

Nämnda dag utginge förordnandet för rektorn vid förskolan i Växjö, Eva

Hoffsten, och hon kunde då återtaga sin ordinarie lärarinnebefattning vid

förskolan å Tomteboda. Av de två nuvarande lärarinnorna vid förskolan

avginge den ena med pension den 30 juni 1934. Den andra kunde samtidigt

med skolans nedläggande erhålla transport till förskolan å Tomteboda.

Vad den övriga personalen beträffade, hade vaktmästaren och en vårdarinna

åldern inne för att avgå med pension. En annan vårdarinna, som

tjänstgjort vid skolan omkring femton år, kunde, om hon så önskade, få

flytta över till Tomteboda. De övriga hado tjänstgjort endast kortare tid

och vore därför i den åldern, att de kunde skaffa sig annan anställning.

För att ombyggnaderna vid Tomteboda skulle kunna vara färdiga i rätt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

tid, måste beslut härom fattas vid 1934 års riksdag. Arbetena kunde då

påbörjas hösten 1934 och fortgå under läsåret 1934—1935 för att vara färdiga

vid läsårets början i augusti 1935.

Den här föreslagna sammanslagningen påkallade ingen ändring i nu gällande

lag angående blindundervisningen. Däremot torde stadgan för läroanstalter

för blinda behöva bli föremål för några mindre ändringar.

Inspektören för blindundervisningen behandlar därefter frågan örn upprättande

av en hantverksskola för blinda kvinnor i Växjö. Härom anföres

bland annat:

Anna Wikströms Stiftelse. Behovet av hantverksskolor för såväl blinda

män som kvinnor gjorde sig i lika hög grad gällande. Staten upprättade

år 1884 en hantverksskola för vuxna blinda i Kristinehamn. Denna var

ursprungligen avsedd för både män och kvinnor. Men att till en och samma

skola hänvisa båda dessa grupper visade sig fort nog olämpligt. Därför erhöllo

endast några få kvinnor utbildning och detta under de första åren.

Då man ej var betänkt på att anordna en särskild hantverksskola för blinda

kvinnor, upprättade fröken Anna Wikström en mindre sådan i Uppsala.

Denna uppehöll hon genom egna medel ända till sin död år 1919 och utövade

dessutom en rätt omfattande hjälpverksamhet till förmån särskilt för

avgångna elever. Antalet elever var vid skolans början 9, uppgick år 1899

till 21 och hade under de senaste 10 åren varit följande:

1923 15, 1924 16, 1925 17, 1926 19, 1927 21, 1928 22, 1929 23, 1930 24,

1931 23, 1932 23, 1933 21.

Vid sitt frånfälle år 1919 hade fröken Wikström genom testamente förordnat

följande: »Min fasta egendom i Uppsala med vad däri finns, ävensom

ett kapital av Fyrahundratusen (400,000) kronor skall efter min död

tillfalla Svenska Diakonissanstalten i Stockholm med villkor, att styrelsen

med avkastningen underhåller och vårdar Blindskolan i det skick, den vid

min död befinnes, och intill dess genom statens försorg en motsvarande

läroanstalt för kvinnor anordnats, samt i övrigt enligt de riktlinjer, som

angivas i en särskild promemoria. Då vid sistnämnda tidpunkt blindskolan

upplöses som sådan, skall densamma ombildas till ett hem för äldre sjukliga

blinda kvinnor, företrädesvis för skolans före detta elever. Blindskolan resp.

hemmet bör benämnas Anna Wikströms Stiftelse.»

Att staten fort nog skulle övertaga de blinda kvinnornas utbildning på

samma sätt som förut skett beträffande de blinda männens, ställde såsom

framginge av ovanstående donatorn utom allt tvivel. Den gjorda donationen

kunde då användas för sitt egentliga ändamål. Svenska diakoniss-sällskapet

var å sin sida angeläget örn att så fort som möjligt söka förverkliga

önskemålet örn ett hem för blinda kvinnor. Men skulle detta bli möjligt,

måste staten övertaga kostnaderna för hantverksskolan. I annat fall funnes

ej medel att tillgå för hemmets behov.

Antalet elever vid donatorns död år 1919 var endast 9. Att för ett så

litet antal upprätta en särskild skola och skaffa denna egna lokaler, skulle

draga jämförelsevis stora kostnader. Att inrymma hantverksskolan i de redan

förefintliga lokalerna å Tomteboda eller i Växjö visade sig på grund

av det begränsade utrymmet ej möjligt. Den bästa lösning av frågan, som

vid detta tillfälle stod till buds, var, att inom Anna Wikströms Stiftelse för

den närmaste tiden kombinera en hantverksskola för blinda kvinnor och

ett hem för ålderstigna blinda. Sedan underhandlingar förts mellan skol
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Kr 47.

överstyrelsen oell Svenska diakoniss-sällskapet, beslöt 1922 års riksdag på

därom av Kungl. Majit gjord framställning, att till understöd åt en hantverksskola

i Uppsala för blinda kvinnor för tiden den 1 januari-—den 30

juni 1923 anvisa ett extra förslagsanslag, högst 10,000 kronor. Under de

närmaste åren beviljade riksdagen i likhet härmed ett anslag av 20,000

kronor. Genom dessa årliga anslag hade staten övertagit största delen av

omkostnaderna för de blinda kvinnornas utbildning men överlämnat åt

Svenska diakoniss-sällskapet att ombesörja denna.

Det sålunda lämnade statsanslaget var avsett för ett antal av 14 elever.

På grund av det ökade antalet inträdessökande höjde riksdagen från och

med budgetåret 1927/1928 anslaget till 25,000 kronor.

Behovet av en statens hantverlcsskola för hlinda kvinnor. Antalet manliga

och kvinnliga blinda vore ungefär lika stort. Därav kunde man vänta sig,

att elevantalet vid de båda hantverksskolorna under årens lopp varit tämligen

lika. Så hade emellertid ej varit förhållandet. Antalet elever vid liantverksskolan

i Uppsala hade alltid varit mindre än i Kristinehamn. Vid den

sistnämnda skolan hade elevantalet under de senaste åren varit över 50. En

av orsakerna härtill hade varit, att Uppsalaskolan ej varit i tillfälle att

mottaga mer än ett begränsat antal elever. Men ej nog härmed. Vid inträdande

blindhet komme männen delvis i en annan belägenhet än kvinnorna.

De förra kunde ej fortsätta med några av sina vanliga arbeten,

under det att kvinnorna vore i tillfälle att arbeta med en hel del husliga

sysslor ävensom utföra enklare förut inlärda handarbeten. Männen, av vilka

många vore familjeförsörjare, måste genast försöka erhålla arbetsmöjligheter

och fördenskull lämplig utbildning. Vidare borde framhållas, att de blinda

kvinnornas arbetsmöjligheter vore sämre än de blinda männens. I många

fall hade man därför helt visst ej ansett det lönande att bekosta de blinda

kvinnorna hantverksutbildning. Allt detta i förening med förut nämnda

tillfällen till sysselsättning vore med all sannolikhet orsaken till, att de

blinda kvinnorna hittills ej kommit att åtnjuta utbildning i samma grad

som männen.

Att de blinda kvinnorna erhölle nödig utbildning vore av allra största

vikt. Genom att kunna arbeta och sålunda även i någon mån bidraga till

sitt uppehälle bereddes de en stor lättnad i deras tunga lott. Arbetsskicklighet

och förmåga att följa med sin tid krävdes i våra dagar mera än förr.

Detta gällde särskilt det kvinnliga arbetet, som företedde rika växlingar beträffande

såväl utförande som arbetsmaterial. Våra blinda kvinnor måste

därför icke blott erhålla en omsorgsfull utbildning utan även beredas tillfälle

till kortare repetitionskurser. De senare, som vore av största betydelse,

kunde dels för enstaka blinda förläggas till en del av det vanliga arbetsåret,

dels för ett större antal blinda till särskilda kurser under sommarferierna.

Men för ett utökat antal elever och för repetitionskurser behövdes

större utrymme, än vad Uppsalaskolan kunde medgiva.

A Anna Wikströms stiftelse kunde i skolavdelningen intagas allra högst

24 elever och å avdelningen för ålderstigna kvinnor omkring 8 personer.

Utrymmet medgåve ej, att de båda avdelningarna hölles skilda från varandra.

Matsal och samlingsrum måste därför vara gemensamma. Då eleverna

i skolavdelningen i regel vore mellan 15 och 30 år, kunde det sättas

i fråga, örn det vore lämpligt att sammanföra dessa med åldringarna. Skolavdelningen

upptoge det mesta av utrymmet och avdelningen för de gamla

hade därför kunnat realiseras endast i mindre omfattning. Båda dessa in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 47.

stitutioner under samma tak komme att för framtiden hindra varandras utveckling.

Skulle hantverksskolan kunna utökas, måste detta ske på bekostnad

av hemmet för åldringarna. Skulle åter det senare fortfara, stängde

detta hantverksskolans utvecklingsmöjligheter.

Han tver Jessic olans förläggande till Växjö. Genom en sammanslagning av

de båda förskolorna på förut angivet sätt bleve lokalerna i Växjö disponibla.

Härigenom erbjöde sig ett osökt tillfälle för hantverksskolan för

blinda kvinnor att erhålla egna lokaler med utvecklingsmöjligheter för framtiden.

Att låta ett dylikt tillfälle gå sig ur händerna och upplåta Växjöskolans

lokaler till andra ändamål eller avyttra dessa, vore helt visst mindre

välbetänkt. Då samtliga andra blindskolor vore statsanstalter, borde organisationen

fullt genomföras, så att även hantverksskolan för blinda kvinnor

förstatligades. Att uppdraga åt en stiftelse att sörja för en del av blindundervisningen,

torde vara en åtgärd av mera tillfällig art.

Vad den Anna Wikströms Stiftelse tillhöriga fastigheten beträffade, funnes

där alla förutsättningar för att ett verkligt hem för blinda kvinnor

skulle kunna komma till stånd. Avkastningen av de donerade medlen vore

tillräcklig för att trygga hemmets driftkostnader.

Växjöskolans lokaler lämpade sig synnerligen väl för en hantverksskola

för blinda kvinnor.

De förändringar, som behövde vidtagas för att byggnaden skulle kunna

tjäna sin nya uppgift, bestode i en uppdelning av de nuvarande sovrummen

i mindre rum, rektorsbostadens uppdelning, så att nödigt antal lärarinnebostäder

komme till stånd samt värmesystemets omläggning. Det senare

komme att draga den största kostnaden. Det nuvarande värmesystemet

med lågtrycksånga, vilket varit i bruk under 35 år, vore bristfälligt och

oekonomiskt. Skulle förskolan i Växjö fortfarande äga bestånd eller byggnaden

utnyttjas för annat ändamål, vore denna utgift i varje fall oundviklig.

De inventarier och annan utrustning av diverse slag, som funnes till förfogande

för hantverksskolan i Uppsala, vore i stort sett stiftelsens egendom.

Till den nya hantverksskolan i Växjö behövde därför inköpas erforderlig

utrustning, för vilket ett engångsanslag krävdes.

Växjöskolan lämnade plats för omkring 35 elever. Ett så stort antal torde

man ej ha att vänta, åtminstone ej under de närmaste åren, innan de

blinda kvinnorna kommit till insikt om fördelen av att genom utbildning

vinna ökade arbetsmöjligheter, men det vore av stort värde, att ha tillgång

till utrymme, om så skulle visa sig erforderligt. Staten borde emellertid

rätta sig efter det närvarande behovet och därför ej uppgöras för ett större

antal än 25 elever.

Att hantverksskolan i motsats till vad nu är fallet komme att förläggas

längre söderut i landet, torde vara av mindre betydelse, särskilt när det

gäller vuxna blinda. Erfarenheterna från hantverksskolan i Kristinehamn

utvisade, att resorna ej vållade de blinda några större svårigheter. Emellertid

hade Uppsala den fördelen framför Växjö, att å det förstnämnda stället

funnes ögonläkare och ögonklinik. Men även beträffande ögonvården

hade man den erfarenheten från hantverksskolan för män, att det i synnerhet

vore barndomsskolorna för blinda, som hade det största behovet av

nära tillgång till ögonläkare och ögonklinik.

Hantverksskolans organisation. Alltsedan sin tillkomst hade hantverksskolan

i Kristinehamn varit externat. Eleverna vore genom styrelsens för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

sorg inackorderade i lämpliga familjer ute i staden. Denna anordning vore

för blinda män den mest lämpliga. Utgifterna för inackorderingen, för närvarande

uppgående till omkring 800 kronor per år och elev, betalades av

den blinde själv eller, örn han ej vore i stånd härtill, av hemkommunen.

För att i någon mån lindra denna avsevärda utgift erhölle varje elev ett

statligt understöd av 150 kronor per år. I ett stort antal fall brukade även

pensionsstyrelsen lämna bidrag, i regel uppgående till 400 kronor per år,

för att möjliggöra utbildningen och sålunda förebygga ekonomisk invaliditet.

Frånräknades dessa bidrag, uppginge den blindes årliga utgift till omkring

250 kronor. Härtill komme utgifter för resor och kläder.

Hantverksskolan för blinda kvinnor i Uppsala hade däremot alltsedan sin

tillkomst naturligt nog varit internat. Denna form vore för de blinda kvinnorna

den mest lämpliga och på samma gång den billigaste. De funne sig

väl tillrätta med livet i ett internat, helst om de finge bo endast några få

i varje rum.

Eleverna i Uppsalaskolan erlade nu en årlig inackorderingsavgift av 250

kronor. I några fall hade stiftelsen beviljat friplatser. När det gällt de

blinda kvinnornas utbildning, hade pensionsstyrelsen ej lämnat något bidrag

förmodligen beroende därpå, att man ansett, att de blinda kvinnorna ej i

lika hög grad som männen kunde bli i tillfälle att bidraga till sin försörjning.

Övertoge staten hantverksskolan, och flyttades denna till Växjö, borde den

avgjort erhålla samma form som den nuvarande, d. v. s. vara internat.

Genom att på förut framhållet sätt dela de nuvarande sovsalarna i mindre

rum, erhölles plats för omkring 35 elever. Då Växjöskolan förut varit internat,

funnes på förhand alla utrymmen och den köksutrustning, som erfordrades

för ett sådant.

För att ej statens utgifter för skolan skulle bli alltför höga, måste den

avgift, den blinda själv eller hemkommunen hittills haft att erlägga, bibehållas.

I likhet med hantverksskolan i Kristinehamn borde skolans angelägenheter

handhavas av en särskild styrelse. Det vore synnerligen lämpligt, att

de personer, som utgjort styrelsen för den nuvarande förskolan, finge övertaga

vården örn hantverksskolan.

Någon ändring av nu gällande lag angående blindundervisningen behövde

ej förekomma, men väl däremot några mindre ändringar i stadgan för statens

läroanstalter för blinda.

Stat för hantverJcssJcolan i Växjö för blinda livinnor. Den sakkunnige har

uppgjort ett detaljerat förslag till inkomst- och utgiftsstat för den nya hantverksskolan.

Enligt denna stat skulle hantverksskolans sammanlagda utgifter

uppgå till 36,950 kronor. Härifrån avginge inkomster till ett belopp

av 9,250 kronor. Statens utgifter för den nya hantverksskolan skulle alltså

uppgå till 27,700 kronor, vilket vöre 2,700 kronor mer än det årliga anslag,

som för hudgetåret 1932/1933 utginge till Uppsalaskolan. Till denna

merutgift av 2,700 kronor komme å avlöningarna till rektor och lärarinnor

eventuella dyrtidstillägg.

Ändringsarbeten vid förskolan i Växjö. Härutöver erfordrades emellertid

vissa engångsutgifter för inredning och utrustning av skolan. Då förskolan

i Växjö i likhet med Uppsalaskolan vore internat, kunde en stor del av

den förstnämnda skolans lokaler och inventarier utan vidare tagas i anspråk

för den senaros räkning. Men med hänsyn till att hantverksskolan hade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

vuxna elever vore dock en del förändringar beträffande såväl inredning som

inventarier nödvändiga. Härom anföres bland annat följande.

I källarvåningen funnes kök, matsal med serveringsrum, rum för hushållerska,

badinrättning, tvättstuga och ekonomilokaler allt i gott skick och av

tillräckligt utrymme. Det intill matsalen belägna tjänarinnerummet borde

tagas i anspråk som matrum åt rektor och de tre lärarinnorna. Möblerna

i barnens matsal, som vore avsedda för 8—12-åringar, kunde ej användas

för den nya skolans räkning. Ej heller kunde de överflyttas till Tomteboda,

då de vore otillräckliga för det stora antalet elever där och dessutom tämligen

bristfälliga efter 35-årigt bruk. Därför behövde nya bord och stolar

till de ifrågavarande rummen anskaffas.

Bottenvåningen komme att inrymma en lärosal för den bokliga undervisningen,

en samlingssal, tre arbetssalar, en gymnastiksal på samma gång

dagrum, två mindre materialrum (ett för undervisningsmateriel och ett för

arbetsmaterialier och linneförråd), en lärarinnebostad, en vaktmästarbostad

samt rum för en tjänarinna. Inom samtliga dessa lokaler bleve utrymmet

avsevärt större, än vad skolan för närvarande disponerade. På dess nuvarande

plats funnes ej tillgång till gymnastiksal, och arbetsrummen, som

vore vanliga bostadsrum, vore alltför trånga. Här däremot kunde man erhålla

ej blott stora utan även ljusa, luftiga och välbelägna lokaler.

Till samlingssalen och skolsalen erfordrades vissa inventarier. Rummet

för arbetsmaterialier och linneförråd behövde förses med hyllinredning. Ett

mindre kök, som förut varit avsett för en lärarinnas behov, inreddes till

tjänarinnerum.

Våningen en trappa upp. Genom att uppdela de nuvarande sovsalarna

i mindre rum, erhölles bostadsrum med plats för två, tre eller fyra elever

i varje rum. Särskilda tvättrum funnes redan anordnade, varför rummen

ej behövde förses med tvättanordningar. Till rummen behövdes utrustning''

bestående av sängar, sängkläder, byråar, bord och stolar. Inventarierna i

Uppsalaskolan vore nämligen inköpta med stiftelsens medel, varför de ej

kunde överföras till den nya skolan. De sängar med utrustning, som nu

funnes, och som vore avsedda för barn, vore för små och borde därför

användas å den nya avdelningen vid Tomteboda.

Den nuvarande rektorsbostaden, som utgjordes av fem rum, kök och rum

för hembiträde, borde uppdelas på det sättet, att rektorn erhölle tre rum

och en lärarinna de båda andra rummen. Eftersom tillgång till spisning

kunde beredas lärarkåren på samma sätt som vid institutet å Tomteboda,

behövde man ej tänka på fullständiga bostadslägenheter.

I vindsvåningen erfordrades vissa närmare angivna inrednings- och utrustningsarbeten.

Det nuvarande värmesystemet med lågtrycksånga, som varit i bruk över

35 år, företedde så stora bristfälligheter av skilda slag, att det under alla

förhållanden måste omläggas. I samband med ovan nämnda erforderliga

förändringar måste därför en ny värmeanläggning jämte varmvattenberedare

komma till stånd.

Engångskostnader för överflyttning av hanoverJcssholan. Kostnaderna för nu

nämnda inredningsarbeten, ny värmeledning och inventarier uppginge till

följande belopp:

Byggnadsarbeten..........................kronor 11,200

Ny värmeledning......................... » 22,000

Ny varmvattenberedare..................... » 3,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 47.

Komplettering av vatten- och avloppsledningar jämte

armatur...............................kronor 900

Komplettering av elektriska ledningar.......... » 400

Oförutsedda utgifter, arvoden m. m............ » 4,500 42,000

Möbler, järnsängar och möbeltyger............ » 7,213

Diverse utrustningspersedlar enligt specifikation ... » 7,220

Oförutsedda utgifter, ritningsarvoden m. m....... » 567 15,000

Summa engångsutgifter kronor 57,000

Det erforderliga engångsanslaget av 57,000 kronor vore onekligen ett avsevärt

belopp men härvid vore att märka, att de egentliga utgifterna ej kunde

beräknas till mer än 32,000 kronor, ty såsom förut framhållits måste det

nuvarande värmesystemet omläggas, vare sig lokalerna fortfarande skulle

användas till en förskola för blinda eller utnyttjas för andra ändamål.

De fördelar, som stöde att vinna genom förslagets genomförande, kunde

sammanfattas sålunda:

1. Blindundervisningen bleve genom denna åtgärd fullständigt ordnad.

2. Genom att övertaga förskolan i Växjö hade skolan tillförsäkrat sig goda

och välbelägna lokaler för framtiden.

3. Skolan erhölle avsevärt bättre och rymligare lokaler än vad nu vore

fallet och kunde sålunda bättre tillgodose de blinda kvinnornas yrkesutbildning.

4. En statligt ordnad hantverksskola kunde och borde bli en centralpunkt

för främjande av de blinda kvinnornas utkomstmöjligheter.

5. Samma bestämmelser beträffande avlöningar, lärarkompetens m. m.,

som gällde för andra blindskolor, komme även att gälla för denna skola.

Tiden för statens övertagande av hantverksskolan. Som förut föreslagits,

borde förskolan i Växjö nedläggas med utgången av budgetåret 1934/1935.

De erforderliga ombyggnaderna kunde verkställas sommaren 1935, och lokalerna

sålunda vara färdiga att tagas i bruk för hantverksskolans räkning

den 1 september samma år. Budgetåret 1934/1935 skulle enligt ovanstående

vara det sista, för vilket anslag borde utgå till Svenska diakonisssällskapet.

Den nya hantverksskolan skulle alltså träda i verksamhet den

1 juli 1935.

Inspektörens för blindundervisningen förslag innebär sålunda

att förskolan för blinda nedlägges från och med den 1 juli 1935, varvid

skolans dåvarande elever överflyttas till förskolan för blinda å Tomteboda,

att för budgetåret 1934/1935 ett anslag av 221,650 kronor beviljas för

utvidgning av Tomteboda-institutet i enlighet med av arkitekten Th. Kellgren

på uppdrag av byggnadsstyrelsen uppgjort förslag,

att från och med den 1 juli 1935 fastställes ny stat för institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda i enlighet med av den sakkunnige framlagt

förslag,

att från och med den 1 juli 1935 upprättas en hantverksskola i Växjö

för blinda kvinnor

samt att till vissa härför erforderliga ändringsarbeten och inventarier för

budgetåret 1934/1935 beviljas anslag å tillhopa 57,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

Över de av Ek framlagda förslagen hava yttranden till skolöverstyrelsen

avgivits beträffande förskolan av direktionen för institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda och styrelsen för förskolan för blinda i Växjö samt

över förslaget angående upprättande av en hantverksskola för blinda kvinnor

av styrelsen för Svenska diakoniss-sällskapet, som utgör styrelse för hantverksskolan

för blinda kvinnor i Uppsala.

Direktionen för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda biträder

förslaget örn bela förskolans förläggande till Tomteboda och den därav betingade

ombyggnaden av det hus därstädes, i vilket förskolan är inrymd.

Styrelsen för förskolan för blinda i Växjö förordar i främsta rummet ett

av den från och med innevarande läsår vid skolan fungerande rektorn Eva

Hoffsten framlagt förslag, enligt vilket den utvidgade förskolan skulle förläggas

till Växjö och förskolan vid Tomteboda belt nedläggas. Såsom skäl

härför framhåller styrelsen i huvudsak följande:

Sedan den 1 januari 1933 funnes en ögonspecialist i Växjö, vilken även

utövade vård av ögonsjuka på lasarettet. Enligt styrelsens åsikt kunde det

i en skolstad som Växjö icke behöva befaras några svårigheter att erhålla

speciallärare för den undervisning, som krävdes utöver den, vilken de utbildade

blindlärarna kunde giva. Efter södra stambanans elektrifiering bade

restiden emellan Stockholm och Växjö förkortats betydligt, och skillnaden

mellan att resa från de nordligare delarna av riket till Växjö och till Stockholm

torde framträda mindre. Skolans läge måste överhuvud betecknas

såsom det bästa möjliga för en anstalt för blinda.

Av en vid styrelsens yttrande fogad promemoria, som upprättats av skolans

rektor, framginge att lönestaten, inklusive ålderstillägg, tillfällig löneförbättring

samt dyrtidstillägg, för förskolan, förlagd till Tomteboda, uppginge

till 34,487 kronor och för förskolan, förlagd till Växjö, till 38,054 kronor,

alternativt 36,720 kronor. Staten för förskolan, förlagd till Växjö skulle

sluta på en totalsumma av 52,500 kronor, varav i elevavgifter 20,000 kronor.

Kostnaderna för genom förflyttningen erforderliga ändringsarbeten vid

skolan i Växjö beräknades approximativt till 40,000 kronor.

För den händelse, att avgörande skäl talade för en indragning av förskolan

i Växjö, framhölle emellertid styrelsen, att mycket goda förutsättningar

funnes att i de därigenom ledigblivna lokalerna inrymma en hantverksskola

för blinda kvinnor.

Styrelsen för Svenska diakoniss-sällskapet, som visserligen säger sig icke

kunnat finna annat än att den nuvarande anordningen varit för alla parter

synnerligen gynnsam, har dock icke ansett sig kunna motsätta sig den föreslagna

förflyttningen, för vilken onekligen åtskilliga beaktansvärda skäl talade.

Styrelsen framhåller emellertid, att den icke kunde åtaga sig något

ansvar för den framtida försörjningen av de lärarinnor, som vore anställda

vid hantverksskolan. Det vore därför synnerligen önskvärt, att dessa lärarinnor,

i den mån det läte sig göra, komme i åtanke vid besättandet av

lärarinneplatserna vid den nya hantverksskolan i Växjö.

Slutligen har byggnadsstyrelsen i skrivelse till skolöverstyrelsen den 30 november

1933 meddelat, att styrelsen icke hade något att i huvudsak erinra

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

mot de av arkitekten Th. Kellgren utarbetade förslagen till om- och påbyggnad

av förskolan för blinda å Tomteboda samt till ombyggnad av förskolan

för blinda i Växjö till hantverksskola för blinda kvinnor. Styrelsen

framhölle dock, att en av styrelsens arbetschef på platsen verkställd besiktning

av förskolan för blinda i Växjö givit vid handen, att arbetena beträffande

denna skola torde behöva göras något mera omfattande än vad det

upprättade förslaget avsåge, varför de beräknade kostnaderna för byggnadsarbetena

inom denna skola torde böra höjas till 46,500 kronor. I övrigt

föranledde de beräknade kostnaderna icke någon erinran.

Skolöverstyrelsen har i ovannämnda skrivelse för egen del anfört i huvudsak

följande:

Från överstyrelsens sida mötte icke några betänkligheter att sammanföra

de blinda barn, vilka skulle undervisas i förskola, till en enda läroanstalt.

Förhållandena gjorde det också lämpligt att just nu indraga den ena av de

i verksamhet varande förskolorna, i det att flera befattningar vid dessa skolor

på grund av innehavarnas avgång bleve lediga under åren 1933 och

1934. I verkligheten hade också avvecklingen av förskolan i Växjö redan

påbörjats genom att samtliga nybörjare bland de blinda förskolebarnen detta

läsår hänvisats till Tomteboda.

Överstyrelsen berör det av styrelsen för förskolan i Växjö framförda förslaget

örn nedläggande av förskolan vid Tomteboda. Lärokursen vid förskola

vore beräknad till fyra år, varefter lärjunge överginge till institutet

för blinda å Tomteboda, där lärokursen vore beräknad till sex år. Det läge

i sakens natur, att en intim samverkan mellan förskolan och institutet vore

en oeftergivlig förutsättning för ett tillfredsställande resultat av blindundervisningen

och att denna samverkan i hög grad underlättades, örn skolorna

vore förlagda till samma plats och stöde under samma direkta ledning. Därigenom

kunde personalen bättre utnyttjas. Utbildningen av blindlärare, som

måste anknytas till såväl förskolan som institutet, skulle avsevärt försvåras,

om läroanstalterna vore förlagda till olika platser. Om endast en förskola

anordnades för blinda barn från rikets olika delar, borde denna icke utan

tvingande skäl förläggas så långt söderut som till Växjö. Genom förbättrade

kommunikationer förkortades visserligen restiden mellan en del orter

avsevärt, men alltid koinme det att för en resa från mellersta och övre

Norrland krävas ungefär en dags längre restid till Växjö än till Tomteboda

vid Stockholm. Härtill komme, att det skulle vara ägnat att betydligt

underlätta och förbilliga anordnandet av de blinda barnens resor under vårdares

ledning till och från skolan, örn samtliga barn finge föras till samma

skola i stället för att de mindre barnen skulle föras till Växjö och de något

större till Tomteboda.

Örn skolan förlädes till Växjö, skulle det säkerligen omedelbart visa sig,

att de utrymmen, som kunnat utvinnas inom den nuvarande fastighetens

ram, vore alldeles otillräckliga, varför en svårlöst byggnadsfråga skulle uppstå.

Icke heller vågade överstyrelsen för sin del vitsorda de i promemorian

gjorda beräkningarna angående de årliga driftskostnaderna för en utvidgad

förskola i Växjö, detta bland annat därför, att, förutom en lärarinna,

ingen utökning av den personal, som hittills befunnits erforderlig

vid anstalten, föreslagits, ehuru antalet lärjungar skulle ökas från omkring

25 till 50—60. Överstyrelsen hyste den bestämda uppfattningen, att det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

här liksom ofta eljest i liknande fall förelåge större möjlighet att begränsa

antalet befattningshavare och att i övrigt genomföra besparingar, örn verksamheten

förlädes till en större anstalt, än örn den fördelades på två

mindre, i detta fall institutet för blinda vid Tomteboda och förskolan förblinda

i Växjö.

Överstyrelsen funne således, att såväl pedagogiska som ekonomiska skäl

med styrka talade för att den för hela riket avsedda förskolan för blinda

förlädes till Tomteboda och icke till Växjö. Beträffande genomförandet av

omorganisationen anslöte sig överstyrelsen i allt väsentligt till rektor Eks

utredning.

Sammanslagningen av förskolorna skulle således medföra dels en engångsutgift

på omkring 221,650 kronor dels och från och med budgetåret 1935/

1936 en minskning av statens årliga utgifter för blindundervisningen på

omkring 22,000 kronor, varjämte förskolans fastighet i Växjö bleve ledig

för andra ändamål.

Enligt överstyrelsens mening vore behovet av en hantverksskola för blinda

kvinnor oomtvistligt. Att staten borde åtaga sig att sörja för de blinda

kvinnornas yrkesutbildning liksom tidigare skett beträffande männens utbildning,

ansåge överstyrelsen vara riktigt. I samband med nedläggandet

av förskolan för blinda i Växjö yppade sig ett synnerligen gynnsamt tillfälle

för staten att helt övertaga den här ifrågavarande undervisningen och

därmed på ett fullt tillfredsställande sätt ordna denna fråga. Ålades eleverna

i enlighet med rektor Eks förslag att — i överensstämmelse med vad

som tillämpats vid hantverksskolan i Uppsala liksom också, på sätt i utredningen

närmare angåves, vid hantverksskolan i Kristinehamn vad anginge

icke längre skolpliktiga elever — erlägga en årlig avgift om 250

kronor, bleve kostnaderna för den föreslagna hantverksskolan icke särdeles

betydande. Det årliga statsanslaget skulle enligt de verkställda beräkningarna

kunna begränsas till 27,700 kronor, innebärande en kostnadsökning

av 2,700 kronor. Härvid hade hänsyn dock icke tagits till eventuell löneförbättring,

ålderstillägg och dyrtidstillägg åt lärarpersonalen (rektor och tre

lärarinnor).

Emellertid bleve vissa engångskostnader, 61,500 kronor, ofrånkomliga

även här. Till icke ringa del vore dock dessa att betrakta såsom utgifter

för reparation av fastigheten i Växjö och nödvändiga, oavsett vartill huset

skulle användas.

Med anledning av styrelsens för hantverksskolan i Uppsala uttalande rörande

de vid skolan anställda lärarinnornas ställning ville överstyrelsen

framhålla, att den för sin del funne det naturligt, att, örn staten upprättade

en hantverksskola för blinda kvinnor och skolan i Uppsala därmed

nedlades, lärarinnorna vid sistnämnda skola bereddes anställning vid statsskolan

i den mån så lämpligen kunde ske. Överstyrelsen hade för avsikt

att närmare ingå på denna fråga i samband med framläggande av de mera

detaljerade förslag rörande organiserandet av hantverksskolan i Växjö, vilka

borde underställas 1935 års riksdag, örn riksdagen 1934 beslutade skolans

upprättande.

Enligt den förebragta utredningen och de därtill knutna förslagen skulle

ombyggnaden av fastigheten vid Tomteboda utföras under budgetåret 1934/

1935 och byggnadsarbetena i Växjö förberedas under nämnda budgetår, så

att de kunde påbörjas omedelbart efter vårterminens slut i början av juni

månad 1935 och fullbordas i augusti samma år. För att detta skulle bliva

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 47.

möjligt, måste ärendet föreläggas 1934 års riksdag; dock icke förslag till

stater för den utvidgade förskolan å Tomteboda eller för hantverksskolan i

Växjö för blinda kvinnor.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1934 års riksdag

besluta att med utgången av juni månad 1935 nedlägga förskolan för blinda

i Växjö; att från och med höstterminen 1935 upprätta en hantverksskola

för blinda kvinnor att förläggas till de genom nedläggandet av sagda förskola

ledigblivna lokalerna i Växjö; att bevilja dels för ombyggnad av förskolans

å Tomteboda fastighet i huvudsaklig överensstämmelse med av

arkitekten Th. Kellgren upprättade ritningar ett anslag å 205,900 kronor

dels och för anskaffande av inventarier till samma skola ett anslag å 15,750

kronor; samt att bevilja dels till reparation och ändringar av den för hantverksskolan

i Växjö för blinda kvinnor avsedda fastigheten ett belopp av

46,500 kronor dels och till anskaffande av inventarier för samma hantverksskola

ett belopp av 15,000 kronor.

En förflyttning av förskolan för blinda i Växjö till förskolan vid institutet

å Tomteboda medför enligt utredningen en engångsutgift av 221,650

kronor samt från och med budgetåret 1935/1936 en minskning av statens

årliga utgifter för blindundervisningen av omkring 22,000 kronor. Då av

utredningen att döma några olägenheter ej skulle vållas av en sådan förflyttning

utan fastmer obestridliga fördelar och då enligt miu mening några

hållbara skäl ej anförts för det motsatta alternativet — förflyttning av förskolan

å Tomteboda till Växjö — anser jag mig böra tillstyrka förstnämnda

alternativ. Kungl. Majit torde därför nu böra föreslå riksdagen att besluta

att med utgången av juni månad 1935 nedlägga förskolan för blinda i

Växjö. För budgetåret 1934/1935 torde vidare böra anvisas för ombyggnad

och inredning m. m. av Tomteboda-institutet erforderligt anslag. Jag har

inte funnit något att erinra mot de härför beräknade kostnaderna, 221,650

kronor, i vilket belopp är inräknat utgifter för inventarier med 15,750 kronor.

Genom nu ifrågasatta åtgärder öppnas möjligheter att ordna frågan örn

statens övertagande av hantverksundervisningen för blinda kvinnor. En

lösning av denna fråga i överensstämmelse med den sakkunniges av skolöverstyrelsen

med flera förordade förslag synes mig både ändamålsenlig och

naturlig. Den härav föranledda årliga kostnadsökningen — omkring 2,700

kronor förutom löneförbättring, ålderstillägg och dyrtidstillägg åt rektor och

tre lärarinnor — är relativt obetydlig om hänsyn tagea till de med förslaget

förenade fördelarna. Engångsutgiften 61,500 kronor, i vilket belopp ingå

utgifter för inventarier med 15,000 kronor, torde heller icke vara ägnad att

ingiva betänkligheter. Riksdagens medgivande torde därför böra inhämtas

till upprättande av en hantverksskola för blinda kvinnor från och med höstterminen

1935 i de lokaler, som kunna disponeras genom nedläggandet av

förskolan för blinda i Växjö. De för reparationer och ändringar m. m. av

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 47. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 47.

Växjö-skolans lokaler beräknade kostnaderna, som böra täckas genom anslag

för budgetåret 1934/1935, hava icke givit mig anledning till erinran.

De för budgetåret 1934/1935 erforderliga anslagen torde böra uppföras

bland utgifter för kapitalökning under rubrik »Fonden för förlag till statsverket».

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

ej mindre besluta

dels att med utgången av juni 1935 nedlägga förskolan

för blinda i Växjö;

dels och att från och med höstterminen 1935 upprätta en

hantverksskola för blinda kvinnor, vilken skall förläggas till

de genom nedläggandet av förskolan för blinda i Växjö

ledigblivna lokalerna;

än även för budgetåret 1934/1935 bevilja

dels till ombyggnad av förskolans å Tomteboda fastighet

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Th. Kellgren

upprättade ritningar och kostnadsförslag samt till inredning

m. m. ett reservationsanslag av. . kronor 221,650;

dels oclc till reparations- och ändringsarbeten å den för

hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor avsedda fastigheten

likaledes i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten

Th. Kellgren upprättade ritningar och kostnadsförslag

samt till inredning m. m. ett reservationsanslag

av..............................kronor 61,500.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Stockholm 1934, Ivar Hteggströms Boktryckeri A. B.

833653

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:304 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa utav Kungl. Magit dels i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning, dels ock i propositionerna nr 47 s. 1 i texten
  2. SU 1934:124 Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Maj:t dels i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning, dels ock i propositionerna nr 47, 107 och 156 s. 30 i texten