Sök i Ratio Lex

Angående ändring i gällande bestämmelser rörande lokal postförsändelse

1934-01-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:53, Angående ändring i gällande bestämmelser rörande lokal postförsändelse

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 53.

I

Nr 53.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående ändring

i gällande bestämmelser rörande lokal postförsändelse;

given Stockholms slott den 12 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Jämlikt kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 149) angående postavgifterna

m. m. utgå i fråga om inrikes brev befordringsavgifterna för lokalbrev med

vissa lägre belopp, motsvarande två tredjedelar av det allmänna riksportot,

varjämte beträffande inrikes korsband, innehållande affärshandling, minsta

avgiften för lokalförsändelse utgår med ett belopp, motsvarande två tredjedelar

av korsbandsportot för annan försändelse än lokalförsändelse.

Innebörden av begreppet lokalförsändelse angavs närmare i kungörelsen

den 5 juli 1884 (nr 31) angående förändringar i postavgifterna för inrikes

brev och brevkort m. m. samt Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1891 angående

nedsättning av postavgifterna för korsbandsförsändelser vid lokalBiliang

till riksdagens protokoll 1934. / sami. Nr 53. 12 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Marits proposition nr 53.

befordran. Enligt de i nämnda kungörelse och brev meddelade bestämmelserna

skulle mot lokalporto befordras brev eller korsband, »som å postanstalt

behandlas utan att med post eller lantbrevbärare fortskaffas».

I skrivelse den 13 februari 1917 gjorde generalpoststyrelsen framställning

i syfte att begreppet lokalförsändelse måtte få vidgad och samtidigt klarare

innebörd. Styrelsen anförde härvid huvudsakligen följande:

Den definition å lokalförsändelse, som meddelats genom nyssberörda

kungörelse den 5 juli 1884 och brev den 22 maj 1891, hade länge visat sig

otidsenlig. En sträng tillämpning av definitionens ordalag skulle innebära,

att försändelse, som befordrades mellan två postanstalter i samma stad, icke

finge taxeras såsom lokalförsändelse. På sådant sätt hade man dock icke

ansett sig kunna tolka stadgandet i fråga, utan man hade beträffande försändelse,

som befordrades mellan två postanstalter i samma stad, tillämpat

lokalportotaxan, när befordringen verkställts genom så kallad lokal transport,

det vill säga icke medelst järnvägs-, ångbåts- eller landsvägspost.

Genom denna tolkning hade emellertid svårigheterna vid stadgandets tilllämpning

icke övervunnits. Den utsträckta byggnadsverksamheten inom

städers och därmed jämförliga samhällens icke planlagda områden, uppkomsten

av förstäder i omedelbar anslutning till vissa städer men belägna

utom dessas områden, landskommuners inkorporering med städerna m. m.

hade mångenstädes medfört sådana förhållanden, att dåvarande bestämmelser

om lokalportots tillämpning lett till rena oformligheter.

Vidare hade inrättandet av brevlådor å spårvagnar, som framginge utanför

städernas områden, bidragit att bryta gränserna för lokalportots tillämpning.

Örn en försändelse nedlades i spårvagnsbrevlåda för att till adressaten

utdelas genom postanstalt å den ort, där brevlådan tömdes, och försändelsen

således icke behandlades av postanstalt å mer än en ort, ansåges försändelsen

kunna befordras mot lokalporto, även örn den nedlagts i brevlådan å

plats utom det egentliga lokalportoområdet; skulle däremot försändelsen

hava avlämnats vid postanstalt å den plats, där nedläggandet i spårvagnsbrevlåda

verkställts, hade försändelsen givetvis icke taxerats såsom lokalförsändelse.

Även kunde det ifrågakomma, att en lokalbrevbärings och en lantbrevbärings

områden i det närmaste sammanfölle, och i sådant fall syntes det

oegentligt, att befordringsavgiften för en försändelse skulle utgå efter olika

tariffer allt efter som försändelsen befordrades av loka]brevbärare eller av

lantbrevbärare.

På grund härav vore det för allmänheten synnerligen svårt att avgöra,

huruvida en försändelse finge befordras mot lokalporto eller icke, vadan

försändelsen ofta frankerades oriktigt samt obehag därigenom åsamkades

såväl avsändare som adressater. Det syntes således nödvändigt, att stadgandet

om vad som förstodes med lokalförsändelse erhölle en ändrad avfattning,

genom vilken olägenheterna vid stadgandets tillämpning så vitt

möjligt undanröjdes. Till en början syntes uppenbart, att för vinnande av

större likformighet begreppet lokalförsändelse borde erhålla en något vidsträcktare

betydelse. Det syntes emellertid på grund av de säregna förhållanden,

som rådde å vissa orter, knappast vara möjligt ett finna en definition,

som både inrymde alla fall, i vilka lokalporto borde komma till

användning, och uteslöte alla andra fall. Särskilt beträffande Stockholm,

Göteborg och Malmö samt ytterligare en eller annan ort syntes saken icke

kunna ordnas på ett praktiskt, enhetligt och för korrespondenterna rättvist

sätt med mindre särskilda lokalportoområden fastställdes. Därest alltså systemet

med särskilt fastställda lokalportoområden infördes, vore det med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 53.

hänsyn därtill, att frågor om fastställande av nya eller omreglering av redan

fastställda lokalportoområden allt emellanåt torde komma att uppstå, önskvärt,

att riksdagen icke behövde höras rörande varje särskilt fall utan att

besluten i förevarande hänseende finge meddelas av Kungl. Majit efter

generalpoststyrelsens hörande. Örn särskilda lokalportoområden fastställdes

för Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Falköping och Orebro, kunde

enligt verkställd utredning loka.lportotariffens användning inom dessa områden

beräknas medföra en årlig inkomstminskning av omkring 50,000 kronor.

Genom möjligheten att få dylika lokalportoområden fastställda skulle de

mest framträdande olägenheterna beträffande lokalportotariffens tillämpning

kunna avhjälpas. Styrelsen hade emellertid dessutom haft under övervägande,

huruvida icke åt begreppet lokalförsändelse borde givas en sådan

allmängiltig betydelse, att försändelse, som behandlades endast av inlämningspostanstalten

och, i förekommande fall, en eller flera andra postanstalter

å samma ort, borde, oavsett befordringssättet, taxeras såsom lokalförsändelse,

dock med undantag av försändelse, som inkomme ur brevlåda å järnväg eller

ångbåt. Då enligt berörda utredning en dylik ändring i fråga örn de orter,

för vilka särskilda lokalportoområden icke ifrågasatts, beräknats medföra en

inkomstminskning av 75,000 ä 80,000 kronor per år samt då förhållandena

jämväl i detta avseende kunde, där så funnes nödigt, regleras genom fastställande

av särskilda lokalportoområden, hade styrelsen för det dåvarande

ansett sig icke böra föreslå annan ändring i sak beträffande vad som skulle

anses såsom lokalförsändelse än att dit skulle hänföras jämväl försändelser,

som endast behandlades inom ett särskilt fastställt lokalportoomrade.

I enlighet med vad generalpoststyrelsen hemställt föreslog Kungl. Majit

i en den 4 april 1917 avlåten proposition, nr 180, riksdagen besluta, bland

annat, att de särskilda avgifter, som stadgats eller kunde komma att

stadgas för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, skulle gälla

beträffande försändelse, som inlämnades å fast postanstalt eller som dit

inkomme utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom

postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller lan ds vägslinje och

vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort tillställdes

adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare, ävensom beträffande

försändelse, som postbehandlades allenast inom särskilt lokalportoomrade,

som Kungl. Majit kunde för viss ort fastställa.

Sedan riksdagen (skrivelse nr 247) bifallit vad i propositionen sålunda

föreslagits, utfärdades ifrågavarande bestämmelser genom Kungl. Majits

brev den 29 juni 1917.

Sedermera har Kungl. Majit fastställt särskilda lokalportoområden, den

18 oktober 1918 för Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Falköping

samt den 21 november 1930 för Norrköping.

I skrivelse den 29 mars 1932 har generalpoststyrelsen åter upptagit den år

1917 framförda tanken att göra begreppet lokalförsändelse oberoende av befordringssättet

inom en viss ort. Styrelsen anför härom följande:

Lokalportoområdena för Stockholm, Göteborg och Falköping sträcka sig

utöver städernas gränser, varemot de övriga särskilt fastställda lokalportoområdena

omfatta endast respektive städers områden. Inrättandet av lokalportoområden

har i de sistnämnda fallen påkallats därav, att inom ifråga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 53.

varande städer för posten användas sådana befordrings- eller utdelningssätt,

som enligt den allmänna definitionen å lokalförsändelse förtaga rätten till

lokalporto.

Det mäste anses såsom en självklar sak, att varje stad, köping eller liknande

samhälle skall bilda ett lokalportoområde. Med hänsyn till de förhållanden,

som voro rådande, när nu gällande bestämmelser i förevarande

ämne utfärdades, kunde man utgå ifrån, att detta skulle — på ett par tre

undantag när — följa av den allmänna definitionen på lokalförsändelse.

Sedan dess hava emellertid på många håll inträtt ändrade förhållanden.

Den allt tätare bebyggelsen i städernas och vissa andra samhällens ytterområden

har gjort det nödvändigt för generalpoststyrelsen att vidtaga åtgärder

för att dessa områdens befolkning må bliva på bästa möjliga sätt

betjänad i postalt hänseende. På grund av det ofta långa avståndet från

ortens postanstalt har i många fall inrättandet av lantbrevbäring visat sig

vara den i sådant hänseende bästa anordningen. Genom lantbrevbäraren

får korrespondent till sig utdelad icke blott den vanliga brev- och tidningsposten

utan även rekommenderade försändelser samt med viss inskränkning

assurerade försändelser ävensom postanvisnings- och giromedel.

Dessutom är korrespondent i tillfälle att till brevbäraren avlämna post.

När lantbrevbäring inrättas, gå emellertid de korrespondenter, som därav

betjänas, miste örn lokalporto i förbindelse med övriga delar av det samhälle,

till vilket de höra. Detta är varken rättvist eller lämpligt. I viss

mån likartade förhållanden inträda, när med stad, köping eller municipalsamhälle

inkorporeras närliggande områden. Vissa delar av det inkorporerade

området erhålla lokalporto med samhället, andra däremot icke, allt

efter det sätt, varpå posten befordras eller utdelas inom området.

Det är förklarligt, att sådana förhållanden som de nu nämnda föranleda

missnöje hos allmänheten. Den ekonomiska betydelsen torde visserligen i

allmänhet vara ganska ringa, men saken är ett ständigt irritationsmoment.

Vederbörande korrespondent anser sig lia rätt att i förevarande hänseende

åtnjuta samma förmån som den övriga befolkningen i det samhälle, han

tillhör och till vilket han betalar skatt. Den allmänhet, som bor inom samhällets

centrum, har också svårt att hålla reda på i vilka fall riksporto eller

lokalporto gäller. Detta ger ofta anledning till lösenbeläggning, till förargelse

för både avsändaren och mottagaren.

Postverket måste alltid följa bebyggelsen och inkorporeringarna med intresse

och vidtaga de postala anordningar, som bliva erforderliga. Därvid

får den visserligen i och för sig icke oviktiga lokalportofrågan icke stå hindrande

i vägen.

Örn det bestämmes, att viss ort på grund av särskilda postala anordningar

skall bilda, ett lokalportoområde, ian det mycket väl hända, att anledningen

därtill inom kort bortfaller på grund av ändrade förhållanden.

Man kan emellertid icke därför förklara, att orten icke längre skall utgöra

ett lokalportoområde, vilket den givetvis gör enligt den allmänna definitionen

på lokalförsändelse. De flesta städer, köpingar och liknande samhällen

utgöra lokalportoområden, ehuru detta särskilt angives endast i ett pär

tre fall. Det vore önskvärt, att särskilt lokalportoområde behövde bestämmas

endast då — såsom fallet är med Stockholm, Göteborg och Falköping

— lokalportot skulle tillämpas utanför en stads administrativa område.

Skäl kunna visserligen anföras för en allmän revision av bestämmelserna

örn när lokalporto skall tillämpas, men det möter mycket stora svårigheter

att för lokalförsändelse finna en definition, som täcker de fall, då lokalporto

bör få tillämpas, men utesluter alla övriga tänkbara fall. Definitionen borde

dessutom vara så avfattad, att postverket icke genom utsträckning av rätten

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 53.

att begagna lokalportot koiume att få vidkännas någon mera betydande, inkomstminskning,

men att å andra sidan de korrespondenter, som nu åtnjuta

denna rätt, icke bleve berövade densamma.

Generalpoststyrelsen är emellertid av den uppfattningen, att nuvarande

bestämmelser skulle vara i stort sett lämpliga, därest de kompletterades i

det hänseende, som här förut berörts. En sådan komplettering innebure

endast en förklaring men icke någon ändring i sak av vad som avsågs, när

de nuvarande bestämmelserna kommo till, och skulle icke heller vara av

någon nämnvärd ekonomisk betydelse för postverket. Frågan örn lokalportots

användning skulle emellertid avsevärt förenklas såväl för postfunktionärerna

som för korrespondenterna, varjämte en berättigad anledning till

missnöje från allmänhetens sida skulle avlägsnas.

På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte förklara, att varje stad, köping eller liknande samhälle

skall, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas inom samhället,

betraktas såsom ett särskilt lokalportoområde.

Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, har bland annat

den ökade bebyggelsen inom städers och därmed jämförliga samhällens ytterområden

föranlett, att i vissa fall för dylika områden sådant postbefordringssätt

måst komma till användning, som med nu gällande bestämmelser utesluter

användningen av lokalporto i förbindelsen med övriga delar av samhället.

Det synes påkallat, att de olägenheter, som härigenom uppstått för

såväl den korresponderande allmänheten som vederbörande posttjänstemän,

bliva undanröjda. Detta lärer lämpligen kunna ske genom att begreppet

lokalbefordran erhåller en något vidsträcktare innebörd än för närvarande är

fallet. I anslutning till vad generalpoststyrelsen ifrågasatt och då, enligt

vad styrelsen anfört, därigenom icke skulle vållas någon nämnvärd inkomstminskning

för postverket, vill jag föreslå, att varje stad, köping eller liknande

samhälle skall, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller utdelas

inom samhället, betraktas såsom ett särskilt lokalportoområde. Därest beträffande

viss ort skulle uppkomma behov av lokalbefordran utanför ortens

administrativa område, skulle fortfarande Kungl. Majit kunna fastställa särskilt

lokalportoområde.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen besluta,

att de särskilda avgifter, som stadgats eller komma att

stadgas för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser,

skola gälla

dels beträffande försändelse, som inlämnas å fast postanstalt

oller som dit inkommer utan att hava vare sig behandlats av

lantbrevbärare eller genom postverkets försorg befordrats å

järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och vilken från nämnda

postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort tillställes

adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare;

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 53.

dels ock, oberoende av det sätt, varpå posten befordras eller

utdelas, beträffande försändelse, som postbehandlas allenast

inom stad, köping eller liknande samhälle eller allenast inom

särskilt, av Kungl. Majit fastställt lokalportoområde.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1984. K. L. Beckmans Boktr.

12 34

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1934:38 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i gällande be• stämmelser rörande lokal postförsändelse jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten