Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

1934-01-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:63, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

1

Nr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till vissa personer i anledning av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms

slott den 19 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström:,

Leo, Engberg, Ekman.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken

förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning

har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 63.

128 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring

i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,

volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets

stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas

under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen

stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom

med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring

och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i

förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till

vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har

därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning örn ersättningens

bestämmande.

Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning

i anledning av skada göres inom tre dr från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

l:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 27 april 1932 inkommen skrift

gjorde Leonard Gustaf Adolf Thunberg i Visby framställning örn

ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring

under tiden den 1 september 1908—20 januari 1920. Då

berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920, och framställning härjämte gjorts

först sedan mer än tio år förflutit efter det skadan yppats, förklarade riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 63.

försäkringsan stalten enligt beslut elen 29 april 1932 Thunberg gentemot anstalten

hava förlorat sin rätt till ersättning för ifrågavarande sjukdom.

Hos Kungl. Majit har Thunberg sedermera i en den 22 februari 1933

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn

ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av

ersättning enligt grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Thunberg, efter att den 1 september

1908 hava vunnit anställning såsom skeppsgosse, vid skeppsgossekåren

i Karlskrona och blivit karlskriven den 1 oktober 1911, varit fast

anställd vid flottan intill den 21 januari 1920, vilken dag han vid förrättad

kassationsmönstring erhållit avsked såsom lidande av ofta återkommande

astmatiska anfall; att han enligt särskilda under år 1932 utfärdade läkarintyg

lider av astmatisk bronkit, som varaktigt och i hög grad nedsätter hans

arbetsförmåga; samt att marinläkaren av lia graden A. K. Prag i ett den 8

maj 1933 utfärdat intyg såsom sin åsikt uttalat, att man icke torde kunna

helt utesluta, att militärtjänsten bidragit till utvecklingen av Thunbergs

sjukdom.

Rilcsförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 9 juni 1933

anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt,

att Thunberg, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke gjorts

inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningarna

den 18 juni 1909 och den 4 juni 1920, därest hans militärtjänstgöring

skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom,

hade riksförsäkringsanstalten prövat ärendet i sistnämnda hänseende.

Härvid hade riksförsäkringsanstalten, efter inhämtat yttrande från en av sina

läkare, överläkaren A. Gullbring, funnit ifrågavarande sjukdom, så vitt av

handlingarna framginge, hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,

därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid,

skulle hava tillerkänt Thunberg ersättning jämlikt berörda förordningar.

Marinförvaltningen, som den 29 juni 1933 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att, på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande i

ärendet, Thunberg syntes hava bort tillerkännas ersättning enligt förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, därest han gjort framställning örn sådan förmån

inom den tid, som stadgas i 12 § samma förordning. Emellertid hade tidigare

i liknande fall enligt riksdagens beslut jämlikt dess skrivelse den 16

maj 1931, nr 202, punkt 5, medgivits, att med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter

finge utbetalas utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.

Vidare syntes omständigheterna i här föreliggande fall bort giva anledning

till särskild undersökning enligt 11 § i nämnda förordning. Någon dylik

undersökning torde icke hava blivit verkställd. På grund av vad sålunda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 63.

anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

medgiva, att till Thunberg finge — utan hinder därav, att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom därför föreskriven tid — från och

med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning

den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Thunberg icke kunnat tillerkännas

någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning

därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut, där särskilda

omständigheter förelegat, dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser

medgivits. Så har skett i, bland andra, sådana fall, då förhållandena

givit vid handen, att undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen,

bort äga rum. I förevarande fall synas omständigheterna hava bort giva

anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten

meddelat, Thunberg ådragit sig ifrågavarande sjukdom

under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda

förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom

gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande

av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen

torde böra utgå från och med den 1 januari 1934.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Leonard Gustaf Adolf Thunberg må — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni

1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

2:o.

Hos riksförsäkringsanstalten gjordes år 1933 framställning örn att Max

Leo Romano Svensson i Hässleholm måtte tillerkännas ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1927.

Då berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit

genom förordningen den 4 juni 1920, fann riksförsäkringsanstalten

enligt beslut den 10 oktober 1933 ersättning för ifrågavarande sjukdom icke

kunna utgå till Svensson.

Hos Kungl. Maj:t har Svensson sedermera i en till försvarsdepartementet

den 6 november 1933 inkommen skrift anhållit att, utan hinder därav

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6S. 5

att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid,

komma i åtnjutande av ersättning i anledning av ovanberörda sjukdom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid flottan den 28 februari 1927; att han under tiden 23 maj —

28 juli samma år vårdats å garnisonssjukhuset i Stockholm för lungsjukdom;

att han hemförlovats den 10 därpå följande augusti; att han åter inryckt

till fortsatt tjänstgöring den 27 december 1927, från vilken tjänstgöring han

utryckt den 2 februari 1928; att han vid undersökning den 6 september 1929

å länslasarettet i Kristianstad befunnits lida av ryggradstuberkulos; samt

att t. f. överläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm G. Nordwall den

16 juni 1933 uttalat, att det ej vore uteslutet, att Svenssons under militärtjänstgöringen

ådragna lungsjukdom hade samband med den sjukdom, varav

Svensson nu lede.

mksförsäJcringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 15 november

1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna

skäligt, att Svensson utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke

gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde

antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad

sålunda i ärendet förekommit hade anstalten med stöd av från biträdande

läkaren hos anstalten, professorn A. Troell, inhämtat utlåtande funnit sjukdomen

hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning

örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt

Svensson ersättning jämlikt berörda förordning.

Marinförvaltningen har i avgivet utlåtande i ärendet 21 december 1933

anfört, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot att, därest Svenssons

militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande

sjukdom, framställning gjordes hos riksdagen, att till Svensson finge

— utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

därom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring kunde anses berättigad.

Under åberopande av var sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Max Leo Romano Svensson må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Majus proposition nr 63.

3:o.

I en till riksförsäkringsanstalten den 21 mars 1933 inkommen skrift gjorde

Edvard Lorentz Ahlstedt i Stockholm framställning örn ersättning i anledning

av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1921.

Enär berörda framställning icke gjorts inom den tid, som föreskrivits i förordningen

den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn årsstämning,

fann anstalten enligt beslut den 18 juli 1933 sig icke kunna upptaga ersättningsfrågan

till prövning.

Hos Kungl. Majit har Ahlstedt sedermera i en till försvarsdepartementet

den 4 augusti 1933 inkommen skrift anhållit att, utan hinder därav att hans

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma

i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för förordningen den 18 juni

1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ahlstedt inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid Vaxholms grenadjärregemente den 28 maj 1921; att han,

efter undergången läkarundersökning, den 6 september samma år på grund

av lungsjukdom förklarats oduglig till krigstjänst; att han, som sedan år

1913 haft anställning hos telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, efter värnpliktstjänstgöringen

återinträtt i tjänst hos bolaget, varest han varit anställd

intill den 3 mars 1932; att han den 11 i samma månad intogs å Söderby

sjukhus för lungsjukdom; samt att vederbörande militärläkare såsom sin

åsikt uttalat, att Ahlstedts militärtjänstgöring kunde antagas hava bidragit

till sjukdomen.

Itiksförsäkringsanstaltcn har i avgivet utlåtande i ärendet den 8 augusti

1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna

skäligt, att Ahlstedt utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke

gjorts inom vederbörlig tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring — därest hans militärtjänstgöring skäligen

kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom — hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning

av vad sålunda i ärendet förekommit hade anstalten med stöd av yttrande,

som avgivits av biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A.

Gullbring, funnit omförmälda lungsjukdom hava ådragits under sådana förhållanden,

att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig

tid, skulle hava tillerkänt Ahlstedt ersättning jämlikt berörda förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande i ärendet den 29 augusti 1933 — under erinran, att riksdagen vid

flera tillfällen under de senaste åren beviljat ersättning i med det förelig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 7

gande liknande fall samt nied åberopande av vad riksförsäkringsanstalten i

ärendet anfört — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ahlstedt finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari

1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Edvard Lorentz Ahlstedt må — utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

4:o.

I en till försvarsdepartementet den 14 juli 1933 inkommen skrift har

Karl Ernst Kundkvist från Sköttens, Vinteråsen, hos Kungl. Majit gjort

framställning örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig

under militärtjänstgöring år 1918.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundkvist fullgjort värnpliktstjänstgöring

vid Västmanlands regemente under tiden 3 november 1917—2

juli 1918; att han därunder vårdats för vänstersidig lungsäcksinflammation

från och med den 17 februari till och med den 8 juni sistnämnda år; samt

att han efter värnpliktstjänstgöringens slut under olika tidsperioder varit

intagen å sjukvårdsanstalt för lungtuberkulos samt jämväl upprepade gånger

undergått poliklinisk behandling för tuberkulöst infekterade körtlar.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 13 oktober

1933 anfört, bland annat, att jämlikt 12 § i förordningen den 18 juni 1909

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

i dess ursprungliga lydelse, vore rätten till ersättning förverkad, därest ej

framställning örn ersättning i anledning av skada gjordes inom två år efter

det skadan yppades. Då förevarande framställning ingivits först efter det mera

än tio år förflutit, sedan sjukdomen yppades, måste jämväl enligt bestämmelserna

i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och om

årsstämning Rundkvist anses hava förlorat sin talan i fråga om rätt till ersättning

i förevarande fall. För den händelse Kungl. Majit emellertid skulle

finna skäligt, att Rundkvist, utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 63.

för omförmälda förordning, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde

antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten

prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Härvid hade riksförsäkringsanstalten

funnit ifrågavarande sjukdom hava ådragits under sådana förhållanden,

att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom därför

föreskriven tid, skulle hava tillerkänt Bundkvist ersättning jämlikt berörda

förordning.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet

utlåtande i ärendet den 8 november 1933 — under erinran, att riksdagen

vid flera tillfällen under de senaste åren beviljat ersättning i med det föreliggande

liknande fall samt med åberopande av vad riksförsäkringsanstalten

i ärendet anfört — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Sundkvist finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning

icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari

1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen linder militärtjänstgöring,

kunde anses berättigad.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Karl Ernst Bundkvist må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Vad departementschefen ovan under punkterna Ilo—- 4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1934:19 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 1 i texten