Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
1934-01-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1934:63, Angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
1
Nr 63.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till vissa personer i anledning av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 19 januari 1934.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—4:o hemställt.
GUSTAF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 januari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström:,
Leo, Engberg, Ekman.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,
som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 63.
128 24
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 63
I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig,
volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas
under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom
med därav följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring
och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest
skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de i
förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,
undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt
läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;
att sagda undersökning skall, örn skadan yppats under militärtjänstgöring,
föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll
och övriga till ärendet hörande handlingar skola, örn
önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas till
vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare. Denne har
därefter att till riksförsäkringsanstalten göra framställning örn ersättningens
bestämmande.
Göres ej framställning örn ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av
dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av
12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.
I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)
vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av
år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning örn ersättning
i anledning av skada göres inom tre dr från det för värnpliktig
tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans
eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den
senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är örn ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
l:o.
I en till riksförsäkringsanstalten den 27 april 1932 inkommen skrift
gjorde Leonard Gustaf Adolf Thunberg i Visby framställning örn
ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring
under tiden den 1 september 1908—20 januari 1920. Då
berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit
genom förordningen den 4 juni 1920, och framställning härjämte gjorts
först sedan mer än tio år förflutit efter det skadan yppats, förklarade riks
-
3
Kungl. Majus proposition nr 63.
försäkringsan stalten enligt beslut elen 29 april 1932 Thunberg gentemot anstalten
hava förlorat sin rätt till ersättning för ifrågavarande sjukdom.
Hos Kungl. Majit har Thunberg sedermera i en den 22 februari 1933
dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav att hans framställning örn
ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma i åtnjutande av
ersättning enligt grunderna för nyssnämnda förordning den 18 juni 1909.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Thunberg, efter att den 1 september
1908 hava vunnit anställning såsom skeppsgosse, vid skeppsgossekåren
i Karlskrona och blivit karlskriven den 1 oktober 1911, varit fast
anställd vid flottan intill den 21 januari 1920, vilken dag han vid förrättad
kassationsmönstring erhållit avsked såsom lidande av ofta återkommande
astmatiska anfall; att han enligt särskilda under år 1932 utfärdade läkarintyg
lider av astmatisk bronkit, som varaktigt och i hög grad nedsätter hans
arbetsförmåga; samt att marinläkaren av lia graden A. K. Prag i ett den 8
maj 1933 utfärdat intyg såsom sin åsikt uttalat, att man icke torde kunna
helt utesluta, att militärtjänsten bidragit till utvecklingen av Thunbergs
sjukdom.
Rilcsförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 9 juni 1933
anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt,
att Thunberg, utan hinder därav att framställning örn ersättning icke gjorts
inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningarna
den 18 juni 1909 och den 4 juni 1920, därest hans militärtjänstgöring
skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom,
hade riksförsäkringsanstalten prövat ärendet i sistnämnda hänseende.
Härvid hade riksförsäkringsanstalten, efter inhämtat yttrande från en av sina
läkare, överläkaren A. Gullbring, funnit ifrågavarande sjukdom, så vitt av
handlingarna framginge, hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,
därest framställning örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid,
skulle hava tillerkänt Thunberg ersättning jämlikt berörda förordningar.
Marinförvaltningen, som den 29 juni 1933 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, att, på sätt framginge av riksförsäkringsanstaltens utlåtande i
ärendet, Thunberg syntes hava bort tillerkännas ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, därest han gjort framställning örn sådan förmån
inom den tid, som stadgas i 12 § samma förordning. Emellertid hade tidigare
i liknande fall enligt riksdagens beslut jämlikt dess skrivelse den 16
maj 1931, nr 202, punkt 5, medgivits, att med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter
finge utbetalas utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.
Vidare syntes omständigheterna i här föreliggande fall bort giva anledning
till särskild undersökning enligt 11 § i nämnda förordning. Någon dylik
undersökning torde icke hava blivit verkställd. På grund av vad sålunda
4
Kungl. Majus proposition nr 63.
anförts hemställde marinförvaltningen, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
medgiva, att till Thunberg finge — utan hinder därav, att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom därför föreskriven tid — från och
med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda förordning
den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Thunberg icke kunnat tillerkännas
någon ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, enär ansökning
därom icke gjorts inom behörig tid. Emellertid har förut, där särskilda
omständigheter förelegat, dispens från förordningens preskriptionsbestämmelser
medgivits. Så har skett i, bland andra, sådana fall, då förhållandena
givit vid handen, att undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen,
bort äga rum. I förevarande fall synas omständigheterna hava bort giva
anledning till dylik undersökning. På grund härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten
meddelat, Thunberg ådragit sig ifrågavarande sjukdom
under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i förutnämnda
förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning därom
gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt, att han får komma i åtnjutande
av ersättning enligt i förordningen angivna grunder. Ersättningen
torde böra utgå från och med den 1 januari 1934.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Leonard Gustaf Adolf Thunberg må — utan hinder
därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom
den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den
ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.
2:o.
Hos riksförsäkringsanstalten gjordes år 1933 framställning örn att Max
Leo Romano Svensson i Hässleholm måtte tillerkännas ersättning i anledning
av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1927.
Då berörda framställning icke gjorts inom den tid, som stadgats i förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda förordning erhållit
genom förordningen den 4 juni 1920, fann riksförsäkringsanstalten
enligt beslut den 10 oktober 1933 ersättning för ifrågavarande sjukdom icke
kunna utgå till Svensson.
Hos Kungl. Maj:t har Svensson sedermera i en till försvarsdepartementet
den 6 november 1933 inkommen skrift anhållit att, utan hinder därav
Kungl. Maj:ts proposition nr 6S. 5
att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid,
komma i åtnjutande av ersättning i anledning av ovanberörda sjukdom.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid flottan den 28 februari 1927; att han under tiden 23 maj —
28 juli samma år vårdats å garnisonssjukhuset i Stockholm för lungsjukdom;
att han hemförlovats den 10 därpå följande augusti; att han åter inryckt
till fortsatt tjänstgöring den 27 december 1927, från vilken tjänstgöring han
utryckt den 2 februari 1928; att han vid undersökning den 6 september 1929
å länslasarettet i Kristianstad befunnits lida av ryggradstuberkulos; samt
att t. f. överläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm G. Nordwall den
16 juni 1933 uttalat, att det ej vore uteslutet, att Svenssons under militärtjänstgöringen
ådragna lungsjukdom hade samband med den sjukdom, varav
Svensson nu lede.
mksförsäJcringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 15 november
1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna
skäligt, att Svensson utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke
gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämligt grunderna för förordningen
den 18 juni 1909, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde
antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten
prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning av vad
sålunda i ärendet förekommit hade anstalten med stöd av från biträdande
läkaren hos anstalten, professorn A. Troell, inhämtat utlåtande funnit sjukdomen
hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten, därest framställning
örn ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, skulle hava tillerkänt
Svensson ersättning jämlikt berörda förordning.
Marinförvaltningen har i avgivet utlåtande i ärendet 21 december 1933
anfört, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot att, därest Svenssons
militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande
sjukdom, framställning gjordes hos riksdagen, att till Svensson finge
— utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom
därom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring kunde anses berättigad.
Under åberopande av var sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Max Leo Romano Svensson må — utan hinder därav
att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
6
Kungl Majus proposition nr 63.
3:o.
I en till riksförsäkringsanstalten den 21 mars 1933 inkommen skrift gjorde
Edvard Lorentz Ahlstedt i Stockholm framställning örn ersättning i anledning
av sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1921.
Enär berörda framställning icke gjorts inom den tid, som föreskrivits i förordningen
den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn årsstämning,
fann anstalten enligt beslut den 18 juli 1933 sig icke kunna upptaga ersättningsfrågan
till prövning.
Hos Kungl. Majit har Ahlstedt sedermera i en till försvarsdepartementet
den 4 augusti 1933 inkommen skrift anhållit att, utan hinder därav att hans
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, komma
i åtnjutande av ersättning enligt grunderna för förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ahlstedt inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid Vaxholms grenadjärregemente den 28 maj 1921; att han,
efter undergången läkarundersökning, den 6 september samma år på grund
av lungsjukdom förklarats oduglig till krigstjänst; att han, som sedan år
1913 haft anställning hos telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, efter värnpliktstjänstgöringen
återinträtt i tjänst hos bolaget, varest han varit anställd
intill den 3 mars 1932; att han den 11 i samma månad intogs å Söderby
sjukhus för lungsjukdom; samt att vederbörande militärläkare såsom sin
åsikt uttalat, att Ahlstedts militärtjänstgöring kunde antagas hava bidragit
till sjukdomen.
Itiksförsäkringsanstaltcn har i avgivet utlåtande i ärendet den 8 augusti
1933 anfört, bland annat, att för den händelse Kungl. Majit skulle finna
skäligt, att Ahlstedt utan hinder därav, att framställning örn ersättning icke
gjorts inom vederbörlig tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna för förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring — därest hans militärtjänstgöring skäligen
kunde antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom — hade riksförsäkringsanstalten
prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Vid granskning
av vad sålunda i ärendet förekommit hade anstalten med stöd av yttrande,
som avgivits av biträdande läkaren hos anstalten, överläkaren A.
Gullbring, funnit omförmälda lungsjukdom hava ådragits under sådana förhållanden,
att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom vederbörlig
tid, skulle hava tillerkänt Ahlstedt ersättning jämlikt berörda förordning.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande i ärendet den 29 augusti 1933 — under erinran, att riksdagen vid
flera tillfällen under de senaste åren beviljat ersättning i med det förelig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 7
gande liknande fall samt nied åberopande av vad riksförsäkringsanstalten i
ärendet anfört — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Ahlstedt finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari
1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
kunde anses berättigad.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Edvard Lorentz Ahlstedt må — utan hinder därav
att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
4:o.
I en till försvarsdepartementet den 14 juli 1933 inkommen skrift har
Karl Ernst Kundkvist från Sköttens, Vinteråsen, hos Kungl. Majit gjort
framställning örn ersättning i anledning av sjukdom, som han ådragit sig
under militärtjänstgöring år 1918.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rundkvist fullgjort värnpliktstjänstgöring
vid Västmanlands regemente under tiden 3 november 1917—2
juli 1918; att han därunder vårdats för vänstersidig lungsäcksinflammation
från och med den 17 februari till och med den 8 juni sistnämnda år; samt
att han efter värnpliktstjänstgöringens slut under olika tidsperioder varit
intagen å sjukvårdsanstalt för lungtuberkulos samt jämväl upprepade gånger
undergått poliklinisk behandling för tuberkulöst infekterade körtlar.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet den 13 oktober
1933 anfört, bland annat, att jämlikt 12 § i förordningen den 18 juni 1909
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
i dess ursprungliga lydelse, vore rätten till ersättning förverkad, därest ej
framställning örn ersättning i anledning av skada gjordes inom två år efter
det skadan yppades. Då förevarande framställning ingivits först efter det mera
än tio år förflutit, sedan sjukdomen yppades, måste jämväl enligt bestämmelserna
i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och om
årsstämning Rundkvist anses hava förlorat sin talan i fråga om rätt till ersättning
i förevarande fall. För den händelse Kungl. Majit emellertid skulle
finna skäligt, att Rundkvist, utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke gjorts inom föreskriven tid, bereddes ersättning jämlikt grunderna
8
Kungl. Majlis proposition nr 63.
för omförmälda förordning, därest hans militärtjänstgöring skäligen kunde
antagas hava bidragit till hans ifrågavarande sjukdom, hade riksförsäkringsanstalten
prövat ärendet i sistnämnda hänseende. Härvid hade riksförsäkringsanstalten
funnit ifrågavarande sjukdom hava ådragits under sådana förhållanden,
att anstalten, därest framställning örn ersättning gjorts inom därför
föreskriven tid, skulle hava tillerkänt Bundkvist ersättning jämlikt berörda
förordning.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande i ärendet den 8 november 1933 — under erinran, att riksdagen
vid flera tillfällen under de senaste åren beviljat ersättning i med det föreliggande
liknande fall samt med åberopande av vad riksförsäkringsanstalten
i ärendet anfört — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Sundkvist finge — utan hinder därav att framställning örn ersättning
icke blivit gjord inom föreskriven tid — från och med den 1 januari
1934 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni 1909 örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen linder militärtjänstgöring,
kunde anses berättigad.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Karl Ernst Bundkvist må — utan hinder därav att
framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som
föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1934 från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
Vad departementschefen ovan under punkterna Ilo—- 4:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1934:19 Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring m. m. Bankoutskottet s. 1 i texten