Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till utveckling av ofullständiga jordbruk

1934-01-26 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:69, Angående åtgärder till utveckling av ofullständiga jordbruk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till utveckling

av ofullständiga jordbruk; given Stockholms slott

den 26 januari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari

1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I skrivelse den 23 maj 1930, nr 276, anhöll riksdagen, bland annat, att

Kungl. Majit ville verkställa utredning angående de ytterligare åtgärder,

som kunde anses ägnade att främja utökandet av ofullständiga jordbruk.

Verkställandet av denna utredning har uppdragits åt sociala jordutredningen,

som den 27 oktober 1933 avgivit betänkande med förslag till

åtgärder för att främja komplettering av ofullständiga jordbruk (st. off.

utr. 1933: 33). I betänkandet hava i angivna syfte föreslagits vissa ändringar

i gällande författningar rörande den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

varjämte gjorts vissa allmänna uttalanden i avseende å

rikligare anslag för hithörande ändamål, över betänkandet har infordrat

utlåtande den 10 januari 1934 avgivits av statens egnahemsstyrelse,

som därvid tillika överlämnat yttranden av hushållningssällskapens

egnahemsnämnder och vissa arbetarsmåbrukslåneförmedlare.

Bihang till riksdagens protokoll I9.W. 1 sami. Nr 6.9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.

I skrivelse den 7 mars 1933, nr 82, anhöll riksdagen, att Kungl. Ma,i:t

ville låta föranstalta om utredning, huruvida och i vad man från anslaget

till nyodling, betesförbättring och stenröjning å ofullständiga

jordbruk bidrag kunde utgå jämväl för jordförbättring genom påförande

av mineraljord å myrjord (jordkörning). Efter anbefallning den 7

april 1933 har lantbruksstyrelsen den 3 januari 1934 inkommit med utredning

i denna fråga och därvid överlämnat från föreståndaren för centralanstaltens

för 1''örsöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning

professorn G. Sundelin och svenska mosskulturföreningens föreståndare

professorn H. Osvald införskaffade yttranden. Ilen 10 januari 1934

har statens egnahemsstyrelse avgivit infordrat utlåtande i ämnet.

Sociala jordutredningens förslag i fråga om den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

i vad den avser komplettering av ofidlständiga

jordbruk.

Gällande bestämmelser örn den statsunderstödda egnahemsverksamlieten

återfinnas huvudsakligen i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående

allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

(ändrad genom kungörelsen nr 169/1933) 1 samt i kungörelsen den

8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten (ändrad genom

kungörelserna nr 249/1932 och 170/1933). Enligt dessa författningar gäller,

bland annat, följande.

Den statsunderstödda egnahemsverksamheten utövas, under överinseende

av statens egnahemsstyrelse, av hushållningssällskap, kommuner,

aktiebolag och föreningar (låneförmedlare).

Hushållningssällskaps egnahemsverksamhet utövas genom av sällskapet

inrättad egnahemsnämnd. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd

skall utse egnahemsombud, i regel ett ombud för

värjo kommun inom sällskapets område, med uppgift att biträda nämnden

och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande

och utveckling inom ombudets distrikt. En var kommun äger att välja

två representanter, företrädande huvudsakligen den ene de jord- och lånesökandes

krets och den andre de jordägandes, att jämte egnahemsombudet

bilda kommunjens egna hemskommitté med uppgift att, under

egnahemsombudets ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och

verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling

inom kommunen.

Låneförmedlare kan tilldelas egnahemsstatslån och premielåneanslag.

Egnahemsstatslån är avsett att av låneförmedlare användas för utlämnande

av jordbrukslån (egnahemslån för jordbrukslägenheter) och

bostadslån (egnahemslån för bostadslägenheter). Såsom en särskild

form av jordbrukslån äro att betrakta tilläggslån, som utlämnas

för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden

redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets

omläggning till jordbrukslägenhet. Tilläggslån må beviljas

under förutsättning, bland annat, att låntagaren innehar antingen ett

1 Se ock propositionen 1934: 42.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

jordbruk eller amian mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen

på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk

kan erhålla erforderlig utkomst, eller ett jordbruk, vars åbyggnad är i

behov av örn- eller tillbyggnad, samt att han åsyftar att utvidga eller

förbättra lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende antingen

genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas

lägenheten (tillskottsjord), eller genom företagande av erforderlig ny-,

örn- eller tillbyggnad å rägenhcten. För erhållande av tilläggslån förutsättes

icke, att sökanden tidigare erhållit annat egnahemslån.

Premielåneanslag är avsett att av låneförmedlare, som beviljas egnahemsstatslån

för utlämnande av jordbrukslån, användas för utlämnande

av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten

å jordbrukslägenheten. Premielån må icke beviljas annan

egnahemslåntagare än den, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad

bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt

nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån

förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet förvärvade eller med

tilläggslånet utvidgade lägenheten och som för sådant ändamål är i behov

av understöd. Ä premielån erlägges ej ränta. Utbekommet premielån anses

guldet, då låneförmedlaren finner arbetena vara inom föreskriven tid

vederbörligen utförda.

Jordbrukslån och bostadslån samt tilläggslån utgå ur egnahemslånefonden.

I sammanhang med anvisande av erforderliga kapitalökningsanslag

för nämnda fond fastställer riksdagen utlåningsbeloppet för

varje kalenderår samt bestämmer fördelningen av detta belopp på egnahemslån

för jordbrukslägenheter och på egnahemslån för bostadslägenheter,

med rätt dock för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle

därtill giva anledning oell i den mån så utan förfång för lånerörelsen för

jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större

belopp än det härför bestämda. För jordbrukslån och bostadslån gälla

olika ränte- och återbetalningsvillkor. Huru stor del av det för jordbrukslägenheter

bestämda beloppet, som må utgå till tilläggslån, är icke

på förhand bestämt. För tilläggslånen gälla samma ränte- och återbetalningsvillkor

som för jordbrukslånen i övrigt. Premielånen utlämnas från

av riksdagen under nionde huvudtiteln anvisat anslag för utlämnande

av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten.

För utlämnande av arbetarsmåbrukslån (kungörelsen nr 331/1933) finnas

inom åtskilliga kommuner i de delar av landet, där denna verksamhet bedrives,

inrättade arbetar småbruks nämn der. Där ifrågavarande

verksamhet är av mindre omfattning, handhaves den i stället av kommunalnämnden.

Arbetarsmåbruksnämnden skall bestå av tre av kommunalfullmäktige

eller, där kommunalfullmäktige ej finnas, av kommunalstämma

utsedda ledamöter, jämte lika antal suppleanter. Till ledamö

ter och suppleanter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga

personer inom kommunen, företrädande de lånesökandes och den jordbrukande

befolkningens intressen ävensom kommunala synpunkter. Där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

jämte bör tillses, att någon av ledamöterna är förtrogen med den statsunderstödda

egnahemsverksambeten. Erinras må, att Kungl. Maj:t i

årets statsverksproposition, utgifter för kapitalökning, bil. 7, punkten 24,

föreslagit utsträckning av arbetarsmåbruksverksamheten till att omfatta

hela landet.

Sociala jordutredningen har i sitt betänkande lämnat en redogörelse

för den efterfrågan, som under de senaste åren förekommit beträffande

tilläggslån och premielån. Ur denna redogörelse må följande meddelas.

Tilläggslån åren 1929—1932.

Å r

Tilläggslån för

förvärv ar tillskottsjord

Tilläggslån för

ny-, örn- eller

tillbyggnad

Belånade

med jord- fa rukälån

Antal lä

Belånade

med

bostads-

lån

genheter

Ej

belånade

med egna.

hemslån

Summa

Låne-

belopp

kr.

Antal

lägen-

heter

Låne-

belopp

kr.

1929 ...........................

78

4

ii

93

204,900

1930 ...........................

94

1

13

108

326,150

—

—

1931 ..........................

89

1

21

lil

288,985

—

—

1932 ...........................

105

6

14

125

258,900

93

94,325

Sökta och beviljade premielån åren 1930—1933.

Å r

Sammanlagda lånebelopp, som sökts

av egnahemsnämnderna

kr.

Sammanlagda belopp, som tilldelats

egnahemsnämnderna

kr.

1930 ...........................

1,124,300

879,000

1931 ...........................

1,156,700

900,000

1932 ...........................

1,372,400

900,000

1933 ...........................

1,334,500

750,000

Användningen av premielån åren 1923—1932.

Ändamål

Antal premielån

Premielånebelopp

kr.

Nybyggnad av bostadshus 1..............................

4,847

1,805,693—

Nybyggnad eller större ombyggnad av uthus......

9,776

3,351,050-50

Gödselvård ...................................................

4,976

571,300—

Nyodling ....................................................

3,418

1,007,195-—

Andra ändamål .............................................

658

167,202-50

1 Från och med den 1 juli 1932 jämväl större ombyggnad av bostadshus.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Sociala jordutredningen har vidare anfört huvudsakligen följande.

I vårt land funnes enligt senaste statistik, som avsåge år 1927, ungefär

120,000 jordbrukslägenheten där åkerarealen icke överstege 2 hektar,

ungefär 117,000 lägenheter, där arealen odlad jord växlade mellan 2 och

5 hektar, samt ungefär 94,000 lägenheter med en åkerareal mellan 5 och

10 hektar. Givetvis kunde icke alla dessa lägenheter rubriceras såsom

ofullständiga jordbruk. Man kunde emellertid utgå från, att dylika jordbruk

i vårt land funnes i avsevärd omfattning.

Strävandena att befrämja de ofullständiga jordbrukens utveckling till

verklig bärkraft borde på allt sätt understödjas. Såsom 1925 års kolonisationssakkunniga

erinrat vore det ekonomiska utbytet av de alltför små

jordbruken i många fall mindre tillfredsställande i förräntningshänseende.

Åtskilliga av de olägenheter, som kunde vara förenade med alltför

små jordbruk, bortfölle vid något större och mera bärkraftiga jordbruk;

bättre proportion erhölles mellan byggnadskapitalet och jordvärdet,

dragarfrågan kunde ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt och

jordbruksredskapen kunde bättre utnyttjas.

Staten hade gjort avsevärda uppoffringar för främjandet av tilläggskolonisationen.

Komplettering av ofullständiga jordbruk genom tillläggskolonisation

hade dock dittills ägt rum i mycket ringa omfattning.

Vad anginge de ofullständiga jordbruk, som utgjordes av med egnahemslån

icke belånade lägenheter och som torde bilda flertalet av sådana jordbruk,

hade under de fyra åren 1929—1932, för vilka statistik förelåge, tillläggslån

för förvärv av tillskottsjord förekommit i tillhopa allenast 59

fall eller i medeltal omkring 15 fall örn året. Något talrikare vore de

fall, tillhopa 390, då komplettering Tinder dessa år ägt rum i fråga örn

egnahemsbelånade lägenheter.

Orsaken till att tilläggskolonisation icke förekommit i större utsträckning

kunde icke med bestämdhet angivas. Med all sannolikhet hade den

nuvarande jordbrukskrisen föranlett en viss återhållsamhet hos de små

jordbrukarna i fråga örn utvidgning av deras jordbruk genom tillköp

av jord. Bristen nå kontanta medel att gälda den del av köpeskillingen,

för vilken lån icke kunde erhållas, hade naturligen också verkat hämmande.

En bidragande orsak hade emellertid säkerligen varit okunnighet

hos småbrukarna örn de möjligheter, som förelåge för dem att erhålla

lån. En viss svaghet i den lokala organisationen syntes även hava inverkat.

Av ej mindre vikt än komplettering av en ofullständig fastighet genom

tillköp av jord vore den verksamhet, som gåve lägenheten större avkastningsförmåga

genom nyodling, förbättring av åkerjord och andra ägoslag

samt av nödiga byggnader. Beträffande premiclåneanslaget samt

anslaget för nyodling, betesförbättring och stenröjning hade också en

avsevärd efterfrågan ägt rum. Såväl premielånen som anslagen till nyodling

m. m. kunde användas icke blott vid sådan komplettering, som av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

sage att på ett mera effektivt sätt utnyttja redan inneliavd jord, utan

även vid tilläggskolonisation. För sistnämnda ändamål syntes emellertid

lånen och anslagen hava använts endast i mindre omfattning.

Då det gällde att undersöka vilka möjligheter, som förelåge för att stimulera

kompletteringsverksamheten, syntes det sociala jordutredningen

i främsta rummet böra ifrågakomma att ställa den organisation, som

ute i bygderna handhade sådan verksamhet. Enligt nu gällande bestämmelser

skulle egnaliemsombuden och egnaliemskommittéerna under egnahemsnämnderna

verka för att egnahemsrörelsen ändamålsenligt bedreves

och utvecklades. Härav följde skyldighet att jämväl handhava

verksamheten för komplettering av ofullständiga jordbruk. Vad särskilt

egnaliemsombuden anginge hade dessa av naturliga skäl sitt huvudsakliga

intresse riktat på verksamheten för nybildning av jordbruksegnahem

och bostadsegnahem samt komplettering av ofullständiga egnahemslägenheter.

Intresse för komplettering av de lägenheter, som icke

vöre bildade med egnahemslån, kunde endast påräknas i andra hand.

Tilläggskolonisation hade också under de senaste fyra åren förekommit

i vida mindre omfattning beträffande lägenhetei’, som icke tidigare valdt

egnahemsbelånade, än vid egnahemsbelånade lägenheter. Enligt sociala

jordutredningens mening skulle kompletteringsverksamheten säkerligen

i flera delar av vårt land främjas, örn verksamheten bomme att

handhavas ute i bygderna av de kommunala organ, som skulle verka för

arbetarsmåbruksrörelseu. Av dessa organ — arbetarsmåbruksnämnder

och kommunalnämnder — syntes med största sannolikhet kunna påräknas

ett levande intresse även för kompletteringsverksamheten både i

fråga örn egnahemsbelånade och ieke-egnahemsbelånade lägenheter.

Kompletteringsverksamheten måste i själva verket anses vara icke blott

ett statligt utan även ett kommunalt spörsmål av stor betydelse. Endast

i de fall, där egnahemskommitté inrättats, borde verksamheten handhavas

av denna.

I författningstexten borde enligt sociala jordutredningens mening utsägas,

att egnaliemsombuden, egnaliemskommittéerna, arbetarsmåbruksnämnderna

och kommunalnämnderna skulle vid handhavandet av egnahemsrörelsen

tillhandagå den jord- och lånesökande allmänheten med råd

och upplysningar, lämna erforderligt biträde vid uppsättande av ansökningar

och andra skrifter ävensom medverka vid förhandlingar örn inköp

av jord med mera dylikt.

Sociala jordutredningen ville härjämte i detta sammanhang föreslå en

bestämmelse av innebörd, att, därest vid den verksamhet, som utövades av

nämnda organ för egnahemsrörelsen i orterna, i något fall funnes, att behov

förelåge att komplettera ofullständigt jordbruk men att lämplig jord

icke kunde erhållas på skäliga villkor, det organ, som gjort denna erfarenhet,

borde insända meddelande därom till egnahemsnämnden, vilken borde

hava skyldighet att överlämna detsamma jämte eget yttrande till statens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69. 7

egnahemsstyrelse. Med denna åtgärd avsåge sociala jordutredningen att

för framtiden åstadkomma ett säkrare underlag för bedömandet av frågan,

huruvida en sådan åtgärd, som expropriationslagstiftning behövde

tillgripas för att skapa förutsättningarna för kompletteringsverksamheten.

Enligt sociala jordutredningens mening borde vidare egnahemslånen för

komplettering av ofullständiga jordbruk särskiljas från de egentliga jordbrukslånen

och sålunda ett särskilt årsutlåningsbelopp bestämmas för tillläggslån.

Dessa senare lån borde också lämpligen benämnas kompletteringslån.

Genom särskiljandet på angivna sätt av ifrågavarande lån

skulle skapas större reda och överskådlighet beträffande lånerörelsen. Ärsutlåningsbeloppet

för kompletteringsverksamheten syntes förslagsvis kunna

till en början beräknas till 500,000 kronor. Kungl. Majit borde emellertid

tillförsäkras rätt att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning,

utöver det belopp, som anvisades för kompletteringsverksamhet,

taga i anspråk ytterligare medel ur det för jordbrukslån anvisade årsutlåningsbeloppet,

i den mån så kunde ske utan förfång för lånerörelsen för

jordbruksändamål.

Sociala jordutredningen bade övervägt lämpligheten att föreskriva lägre

ränta och fördelaktigare återbetalningsvillkor för kompletteringslån än

för jordbrukslån för att såmedelst ytterligare stimulera kompletteringsverksambeten

men bade ansett sig icke böra under nuvarande statsfinansiella

läge ifrågasätta sådana åtgärder. För kompletteringslån borde alltså

enligt sociala jordutredningens mening i fråga örn ränta och amortering

tillämpas samma bestämmelser, som gällde örn jordbrukslån.

I fråga örn premielånen syntes det sociala jordutredningen icke föreligga

anledning att nu föreslå ändrade grunder. Då emellertid med all

sannolikhet en ökad efterfrågan å tillskottsjord komme att föranleda

större behov av premielån än vad för närvarande vore fallet, ville sociala

jordutredningen ifrågasätta, huruvida premielåneanslaget ej borde åtminstone

för de närmaste åren höjas.

Ledamöterna av jordutredningen H. Molander och ll. Sten hava i ett

vid betänkandet fogat särskilt yttrande uttalat, att ett expropriationsförfarande

syntes böra anordnas för anskaffande av för kompletteringsverksamheten

behövlig och lämplig jord.

I de av statens egnahemsstyrelse från egnalinmsnämnderna införskaffade

yttrandena hava från flera håll anmärkningar riktats mot förslagen

att för den lokala kompletteringsverksamheten anlita de organ, som

handhade arbetarsmåbruksrörelsen, och att bestämma ett särskilt utlåningsbelopp

för denna verksamhet.

I sistnämnda hänseende har framförts följande erinringar. Förslaget

i fråga saknade positivt värde. Redan nu redovisades tilläggslån särskilt

i årsrodogörelserna över egnahemsverksamheten och kundo således

utan svårighet statistiskt bearbetas ytterligare, i den mån så erfordrades.

Förslaget syntes olämpligt, ity att det skulle föranleda onödigt arbete för

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Martts proposition nr 69.

såval låneförmedlare som egnahemsstyrelsen, statskontoret och Kungl.

Majit samt dessutom inskränka låneförmedlarnas nuvarande rörelsefrihet

vid användningen av jordbrukslånemedel, en omständighet som ingalunda

saknade betydelse med hänsyn till svårigheten att på förhand beräkna

lånebehovet för det ena och det andra ändamålet. Enär dessutom ingen

skiljaktighet ifråga örn förräntning och amortering 1''örelåge beträffande

tilläggslånen och jordbrukslånen och näppeligen bomme att ens för framtiden

ifrågasättas, har den föreslagna uppdelningen av årsutlåningsbeloppen

bestämt avstyrkts.

Statens egnahemsstyrelse har anfört huvudsakligen följande.

Forslaget att uppdraga handhavandet ute i bygderna av verksamheten för

komplettering av ofullständiga jordbruk åt de kommunala organen för

den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten syntes egnahemsstyrelsen

vara mindre lämpligt. Ett önskemål vore emellertid, att kommunerna

i allmänhet, tillsatte egnahemskommittéer. Möjligheten att vinna en

dylik förstärkning av egnahenisorganisationen kunde tillvaratagas genom

hänvändelse till kommunerna att välja kommittérade.

Emot förslaget att i författningstexten utsäga, att ortsorganen borde vid

handhavande av egnahemsrörelsen vara vederbörande lägenhetsägare på

allt sätt behjälpliga, hade egnahemsstyrelsen icke någon annan erinran

an att föreskrifter härom liksom hittills kunde meddelas genom instruktioner

och arbetsordningar, därvid uppmaning tillika kunde lämnas till

bedrivande av upplysningsverksamhet rörande ifrågakommande hjälpformer.

Samma uppfattning ville egnahemsstyrelsen uttala ifråga örn den

föreslagna anordningen för vinnande av ett säkrare underlag för bedömande

av frågan örn behovet av en expropriationslagstiftning för underlättande

av åtkomsten av tillskottsjord.

Det föreslagna avskiljandet från egnahemslånefondens årsutlåningsbelopp

av ett särskilt belopp för utlämnande av tilläggslån ingåve egnahemsstyrelsen

starka betänkligheter. Stora svårigheter bomme att möta mot

en dylik uppdelning på förhand. Egnahemsstyrelsen kunde ej heller finna

någon fördel vara vunnen genom ett särskiljande i riksdagens beslut jämväl

av årsutlåningsbeloppet för tilläggslån. Ej heller i övrigt kunde styrelsen

tillstyrka de föreslagna ändringarna i egnahems författningarna. *

Den av sociala jordutredningen ifrågasatta utvidgningen av den statshjälp,

som lämnades i form av premielån, förordades av egnahemsstyrelsen

med hänsyn till att anslaget härför städse varit otillräckligt.

Den av sociala jordutredningen verkställda utredningen visar, att de av

statsmakterna träffade anordningarna för komplettering av ofullständiga

jordbruk, i den mån de bestå i utlämnande av tilläggslån och premielån,

icke blivit i önskvärd omfattning kända och utnyttjade. Särskilt gäller

detta tilläggslånen, som kunna erhållas även för med egnahemslån icke

belånade lägenheter men endast i ringa omfattning tagits i anspråk härför.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Sociala jordutredningens förslag, att kompletteringsverksamheten ute i

bygderna skulle få handhavas även av de kommunala organ, som verka för

arbetarsmåbruksrörelsen, d. v. s. arbetarsmåbruksnämnder och kommunalnämnder,

synes mig ägnat att giva större effektivitet åt kompletteringsverksamheten.

Några avgörande invändningar häremot, med hänsyn till

den allmänna organisationen för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,

torde icke kunna göras, örn såsom sociala jordutredningen även förutsatt

kompletteringsverksamheten, där egnahemskommitté inrättats, förbehålles

denna. Jag biträder alltså förslaget i denna del.

Emot jordutredningens förslag, att i författningstexten skulle uttryckligen

utsägas, att egnahemsombuden och egnahemskommittéerna samt, i

förekommande fall, arbetarsmåbruksnämnderna och kommunalnämnderna

skola tillhandagå den jord- och lånesökande allmänheten med råd och upplysningar

m. m., kail visserligen, såsom statens egnahemsstyrelse gjort,

erinras, att föreskrifter i detta syfte i allmänhet redan meddelats i de för

egnahemsorganen utfärdade instruktioner och arbetsordningar. För att

giva större eftertryck åt föreskrifterna i detta hänseende torde det emellertid

vara lämpligt, att dessa intagas i själva författningstexten. Även i

denna del biträder jag sålunda vad jordutredningen föreslagit.

Emellertid har från åtskilliga delar av landet ofta uttalats den meningen,

att tilläggskolonisationens ringa omfattning till väsentlig del berodde

på svårigheterna att på frivillighetens väg erhålla lämplig jord för de

små brukningsdelarnas utökning. För riktigheten av denna uppfattning

gåvos åtskilliga belägg i den proposition nr 236/1933, vari Kungl. Majit

föreslog utvidgning av rätten att påkalla expropriation av mark att jämväl

avse markanskaffning för tilläggskolonisation. Propositionen i fråga

vann emellertid ej riksdagens bifall. Ehuru enligt min mening starka

skäl alltjämt tala för behovet av rätt till dylik expropriation, synes hemställan

hos Kungl. Majit örn framläggande av berörda förslag jämväl för

årets riksdag, med hänsyn till riksdagens sålunda intagna ståndpunkt, ej

böra göras. Såsom sociala jordutredningen antyder, lärer införskaffandet

av upplysningar rörande svårigheter för anskaffande av jord för tilläggskolonisation

möjligen kunna säkrare än hittills klarlägga behovet av en

oxpropriationslagstiftning för ändamålet.

Jag ansluter mig därför till förslaget örn införande av förut berörda rapportskyldighet

för de lokala egnahemsorganen gentemot egnahemsnämnderna

och för dessa senare gentemot egnahemsstyrelsen ifråga örn yppad

bristande tillgång i den fria marknaden på jord för kompletteringsändamål.

De av mig nu tillstyrkta åtgärderna torde innefatta det väsentliga i sociala

jordutredningens förslag. Av mindre saklig vikt äro det ifrågasatta

bestämmandet av ett särskilt anslagsbelopp för tilläggslånen och den föreslagna

ändrade benämningen å tilläggslånen till kompletteringslån. I

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 09.

anslutning till vad egnahemsstyrelsen anfört finner jag vad sålunda föreslagits

åtminstone för närvarande icke böra föranleda några åtgärder.

För genomförande av de av mig tillstyrkta förslagen har, i anslutning

till vad sociala jordutredningen härutinnan föreslagit, upprättats ett såsom

bilaga till detta protokoll fogat förslag örn ändring av §§ 9 och 10 kungörelsen

den 8 juni 1928 (nr 217). Detta förslag, som torde böra föreläggas

riksdagen för godkännande, innebär dels sammanslagning av nuvarande

§§ 9 och 10 till en paragraf, benämnd § 9, vari gamla § 9 upptages som

mom. 1 och gamla § 10 upptages som mom. 2, samt införande i den nya § 9

av ett nytt mom. 3, dels införande av en ny § 10, dels ock ändring av rubriken

till §§ 9 och 10. De ändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft

å dag, som Kungl. Majit bestämmer. Såsom en följd av berörda ändring

i kungörelsen nr 217/1928 torde viss omformulering erfordras av § 6 kungörelsen

den 8 juni 1928 (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande

den statsunderstödda jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten,

i vilket hänseende det lärer ankomma å Kungl. Majit att fatta beslut.

Slutligen förutsätter jag, att egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnderna

genom upplysningsverksamhet verka för utbredande av kännedom örn

ifrågavaiande åtgärder för utökandet av ofullständiga jordbruk.

Förslag om utlämnande av statsbidrag för jordförbättring å ofullständiga

jordbruk genom påförande av mineraljord på myrjord.

I förenämnda riksdagsskrivelse nr 82/1933 har, på sätt redan angivits,

ifrågasatts, att fran anslaget till nyodling, betesförbättring och stenröjning

å ofullständiga jordbruk även skulle utlämnas bidrag till jordförbättring

genom påförande av mineraljord å myrjord (jordkörning).

Innan jag ingar på den med anledning av riksdagens skrivelse verkställda

utredningen, torde jag få redogöra för i ämnet gällande bestämmelser.

Dessa återfinnas i kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 206) angående statsbidrag

till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk (ändrad

genom kungörelserna nr 326/1930, 58/1931 och 124/1933) samt innehålla i

huvudsak följande.

I syfte att åstadkomma förbättring oell ändamålsenlig utveckling av

sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal åker eller

kultiverad betesmark eller på grund därav, att den odlade marken är starkt

stenbunden, icke giva brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, må

statsbidrag, i den mån tillgängligt anslag det medgiver, utlämnas för uppodling

till åker av därför lämplig odlingsbar jord (nyodlingsbidrag), för

stenröjning å odlad jord (stenröjningsbidrag) eller för rationell beteskultur

å icke odlad jord (betesförbättringsbidrag), allt under förutsättning, bland

annat, att jordbrukets areal åker, inberäknat i förekommande fall den

areal, för vars uppodling till åker statsbidrag ifrågasättes, icke överstiger

tio hektar samt att jordbruket icke brukas gemensamt med annat jordbruk

av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal

av sådan jord, som nyss nämnts, överstiger tio hektar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Statsbidrag beviljas dea, som brukar fastigheten, evad lian är dess ägare

eller ej, och, i sistnämnda fall, oberoende av brukningstidens längd.

Bland dem, som må kunna ifrågakomma till erhållande av statsbidrag,

bör företräde givas den, som för sin bärgning är mest i behov av vidgad

areal åker eller kultiverad betesmark eller, då fråga är örn stenröjningsbidrag,

av åkers befriande från sten, sä ock den, som på grund av svag ekonomi

eller av andra orsaker har större svårigheter att upptaga lån ur

nyodlingsfonderua och med hänsyn härtill eller av andra anledningar är

i mera trängande behov av statsbidrag för ändamålet.

Nyodling sbi drag må kiruna uppgå till högst hälften av den beräknade

kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den

jord, som är avsedd att nyodlas. Vid kostnadsberäkningen upptages kostnaden

såväl för själva odlingsarbetet som ock för sådan erforderlig dikning,

vartill statsbidrag under form av lån eller anslag förut icke utgått.

Stenröjningsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av den

beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den

areal, som är avsedd att röjas. I kostnad, som nu sagts, inräknas kostnad

för brytning och bortförande av sten ävensom, i förekommande fall,

för inköp av sprängämne och för borrning.

Betesförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst hälften

av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar av

den för förbättring avsedda arealen. Vid kostnadsberäkningen upptages

kostnaden för sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd

och buskar, samt för dikning, planering, kalkning och grund gödsling av

betesmarken ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån

nämnda åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel

icke på annat sätt utgå till täckande av dylik kostnad.

Nyodlings-, stenröjnings- och betesförbättringsbidrag må icke på en

gång tilldelas en oell samma person med högre belopp än tillhopa 500 kronor.

Utan hinder av att bidrag redan åtnjutits för viss fastighet, må fastigheteus

brukare dock kunna ånyo beviljas bidrag, för så vitt i samband

med tidigare bidrag för fastigheten föreskriven nyodling, stenröjning eller

betesförbättring blivit, i vad på honom beror, utförd samt förut berörda

förutsättningar för bidrags erhållande fortfarande äro för handen.

Bidragsverksamheten handhaves av hushållningssällskapen under kontroll

av lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har först hänvisat till de av styrelsen införskaffade

yttrandena.

Professorn G. Sundelin har erinrat, att man sedan lång tid tillbaka sökt

åstadkomma jordförbättring genom påförande av mineraljord å myrjord.

Utförda försök laide visat, att en dylik åtgärd under vissa betingelser vore

ägnad att åstadkomma betydande skördeökningar. I nuvarande situation

kunde det emellertid betvivlas, örn en så stor arbetskostnad, som den en

lerslagning medförde, kunde vara ekonomiskt försvarlig, övre Norrland

möjligen undantaget. Det syntes därför riktigare, att ifrågavarande statsbidrag

korinne till användning i sådana fall, där en lerslagning ej finge

anses som en nödvändig förutsättning lör företaget.

Professorn II. Os raid har anfört följande:

örn jord flir tili tt ringens värde torde det icke råda mera än en mening.

De flesta torvjordar vöre nämligen i sitt naturliga tillstånd lösa och hade

en lag volymvikt. Kulturväxterna finge därför endast ett svagt fäste i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

torv joidon. Lttorkningen i ytlagret kunde ofta bliva besvärande, även om

jorden vore relativt fuktig på djupare nivåer. Värmeutstrålningen från

ytlagret bleve också på den lösa och torra ytjorden högst avsevärd, vilket

gjorde, att kulturväxterna lätt utsattes för köldskador.

Dessa bristfälligheter hos torvjorden kunde till mycket väsentlig del

upphävas genom påförande av mineraljord, grus, sand eliel- lera. En

dylik jordförbättring med 200—500 kubikmeter per hektar åstadkomme

lämpligare fuktighetsförhållanden i torvjorden samt gjorde jorden varmare

och fastare, vilket allt medförde en väsentlig ökning av skörden.

Fleråriga försök i södra Sverige, bland annat på mosskulturföreningens

försöksgård Flahult, hade visat, att en dylik jordförbättring höjde avkastningen

från vallarna med 700—1,200 kilogram hö per hektar och år. I

andra grödor erhölles skördeökningar av motsvarande storlek. Erfarenheterna

från ett flertal av föreningen utlagda mönsterbetesvallar gåve

också vid handen, att kreaturen hellre och härdare avbetade de delar av

betesvallen, som erhållit jordförbättringsmedel, samt att mjölkavkastningen

bleve högre per djur och dag, då djuren vistas å dylikt bete, än då de

finge gå på icke jordförbättrad betesvall. Bland nyare av föreningen utförda

försök kunde nämnas ett försök, som utförts vid Hasta i Götlunda i

Örebro län på en medelmåttigt humifierad starrtorv. Här hade i genomsnitt

under en 6-årsperiod erhållits en skördeökning av 1,000 kilogram hö

per hektar och år efter en sändning med 200 kubikmeter per hektar. Vid

försöksgården Gisselås hade under åren 1925—1929 utförts ett försök med

olika stark sändning av myr jorden, i vilket bland annat 200 kubikmeter

sand per hektar hade åstadkommit en skördeökning av i runt tal 800 kilogram

hö per hektar och år.

Kostnaderna för jordförbättringen hade av mosskulturföreningen fastställts

både vid försök på de egna försöksgårdarna och vid ett stort antal

demonstrationsförsök i olika delar av landet. Kostnaderna för gruskörningen

hade i ^genomsnitt för 20 olika försöksfält i södra Sverige uppgått

till omkring 275 kronor per hektar, då den tillförda mineraljorden utgjort

050 kubikmeter per hektar, eller icke fullt 80 öre per kubikmeter. Kostnaderna

kunde naturligtvis växla rätt avsevärt beronde på mineraljordens

beskaffenhet och dess läge i förhållande till den torvmark, som skulle förbättras.

En viktig faktor utgjorde också arbetarnas större eller mindre

vana vid dylika arbeten. Vid de nämnda försöken vid Hasta och Gisselås

hade kostnaden för jordförbättringen beräknats till ungefär 1 krona per

kubikmeter. Örn man utginge från denna siffra, visade det sig. att jordförbättringen

bleve till fullo betald och förräntad redan efter 5 till 7 år, även

när man endast räknade med skördeökningens mängd och värderade höet

till 4 öre per kilogram. Jordförbättringen hade emellertid ett bestående

värde, och de skördeökningar, som erhölles under efterföljande år, kunde

följaktligen betraktas såsom ren vinst. Härtill vore ytterligare att lägga

sådana fördelar som förbättrad kvalité hos de skördade produkterna och

minskade kostnader för jordens brukning m. m.

I de södra delarna av vårt land hade särskilt under de senaste 10 å 20 åren

nyodling i stor utsträckning ägt rum på de i sig själva lätta och näringsfattiga

mossjordarna. Men jordbrukarna hade icke alltid haft möjlighet

att företaga en jordförbättring av dessa marker. Många mossodlingar

skulle därför vara i behov av jordkörning, och i flertalet fall skulle en dylik

åtgärd vara synnerligen väl motiverad ur ekonomisk synpunkt. Även

för mellersta Sverige, där dock torvjordarna i genomsnitt kunde sägas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

13

vara av en något bättre kvalité, skulle en dylik åtgärd hava sin stora betydelse.

Det torde i de flesta fall vara kostnadsskäl, som förhindrade en

mera allmän tillämpning av .iordförbättringsmetoden på torvmarkerna i

mellersta Sverige. Särskilt kunde torvmarkerna inom Värmland och Dalarna

sägas vara i behov av jordkörning. Även i Norrland hade jordförbättringen,

såsom av försöken från Gisselås framginge, sin stora betydelse.

De vid Gisselås erhållna resultaten hade bekräftats av ett stort antal av

mosskulturföreningen utförda försök på andra håll i Norrland. Dessa försök

hade också visat, att jordkörningen i viss mån kunde ersätta kalkningen,

som på många håll i Norrland försvårades av de stora avstånden

från kalkbrott och därav betingade höga fraktkostnader. Genom att torvjordarna

bleve varmare, syntes också kväveförrådet i de norrländska torvjordarna

bliva mera lättillgängligt efter jordkörning. Likväl hade jordkörningen

i många fall fått anstå på de nyodlade torvmarkerna i Norrland.

Särskilt de småbrukare, som saknade häst, hade haft svårt att jordköra

sina odlingar, då utgifterna för lejd dragkraft ställt sig för dyra.

Statsbidrag till jordförbättring av myrodlingarna hade därför en stor

uppgift att fylla, och på många håll skulle dylika bidrag komma att medföra

ett bättre resultat av de förut vid odlingsarbetet nedlagda kostnaderna,

Genom ett lämpligt avvägt statsbidrag för jordkörning av myrjorden

skulle helt visst på många platser betesanläggningarna komma att ske på

lämpliga torvmarker istället för, såsom nu ofta skedde, på starkt stenbunna

moränjordar, vilka i regel bättre lämpade sig för skogsproduktion.

Statsbidragen för jordkörning syntes nämligen böra utgå både för åker

och betesvallar.

För att statsbidrag för här ifrågasatta arbeten skulle lämnas, borde givetvis

förutsättningarna för åtgärdens lönsamhet vara förhanden. Först

och främst borde sålunda krävas, att jorden vore väl avdikad, så att den ej

efter jordkörningen bleve vattensjuk, och för det andra borde torvjorden

ur fysikalisk och kemisk synpunkt vara sådan, att jordförbättringen åstadkomma

en märkbar förbättring i båda dessa hänseenden. Anslag till jordförbättring

syntes sålunda näppeligen böra utgå för jordar, som redan av

naturen vore tunga och mineralrika.

Sammanfattningsvis kunde anföras, att de ifrågasatta statsbidragen för

jordförbättring å myrjord kunde väntas bliva till mycket stort gagn folden

med statsmedel understödda verksamheten till höjande av det mindre

jordbruket.

Lantbruksstyrelsen har för egen del anfört följande. Av de sakkunnigas

yttranden syntes framgå, att jordförbättring genom påförande av mineraljord,

grus, sand eller lera endast under vissa förhållanden kunde anses

vara ekonomiskt försvarlig och att en noggrann undersökning av förhållandena

i varje särskilt fall borde utgöra en nödvändig förutsättning för

ett sådant arbetes utförande. Lantbruksstyrelsen ansågo sig knappast

kunna förutsätta, att de personer, som hos hushållningssällskapen skulle

planlägga åtgärder av detta slag, i allmänhet besutto för sådan undersökning

erforderlig sakkunskap. Den enda möjligheten att säkerställa, att

ifrågavarande påföring icke skulle med bidrag av statsmedel utföras, där

en sådan åtgärd vore onödig eller oekonomisk, vore därför enligt lantbruksstyrelsens

förmenande, att åtgärden i varje särskilt fall föreginges av en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

undersökning genom kos svenska mosskulturföreningen anställda sakkunniga

på området. Då emellertid här vore fråga örn åtgärder på ofullständiga

jordbruk, där företagen vore av liten omfattning, syntes dock en

sådan undersökning icke gärna kunna komma till stånd och skulle för övrigt

enligt lantbruksstyrelsens mening för mosskulturföreningen eller den

enskilde medföra större omkostnader än som stöde i rimligt förhållande till

företagets art. Under sådana förhållanden ansäge sig lantbruksstyrelsen

icke kunna tillstyrka, att statsbidrag till förbättring av mossjord genom

åtgärder av ifrågavarande slag finge utgå av förenämnda anslag.

Statens egnahemsstyrelse har anfört följande.

Någon säker statistik över den odlade arealen torvjord (moss-, kärrtorv-

och myrjord) inom landet torde ej förekomma. Svenska mosskulturföreningen

hade för några år sedan uppskattningsvis beräknat densamma

till cirka 600,000 hektar, eller cirka 16 procent av landets hela odlade

areal, men örn dess förekomst å olika brukningsdelar förelåge inga

uppgifter. Då torvjord förekomme företrädesvis i de kargare delarna av

landet, där småbruken vore de förhärskande och där de flesta ofullständiga

jordbruk förekomme, torde man emellertid kunna antaga, att torvmarker

vore tillfinnandes i större utsträckning å de mindre än å de medelstora

och större jordbruken. Ett betydande antal egnahemsjordbruk

hade bildats med i huvudsak torvjord såsom odlad eller odlingsbar mark.

En i förhållande till arealen fastmarksåker lämpligt avvägd torvjordsareal

torde å ett jordbruk, särskilt i skogsbygden, i regel få anses såsom

önskvärd, då härigenom merendels ett bättre driftresultat möjliggjordes.

En förutsättning härför vore dock, att torvjorden vore välbelägen, av

lämplig beskaffenhet, nöjaktigt avdikad, ej för grund och ej alltför mycket

utsatt för frost samt att den brukades och sköttes på ett riktigt sätt.

Tillgång på odlad torvjord vore på grund av dess relativt lätta och billiga

brukning av stor betydelse ej minst för småbrukare, som för sitt

jordbruks skötsel i regel hade relativt svaga dragare.

Ofta vore dock den odlade torvjord, som funnes, till större eller

mindre del av sådan beskaffenhet, att påföring av mineraljord vore

nödvändig för att få den i sådant skick, att den med större fördel

kunde brukas. En sådan åtgärd vore emellertid i regel förenad

med så dryga kostnader, att en mindre bemedlad jordbrukare sällan såge

sig i stånd att utan ekonomiskt bistånd genomföra denna grundförbättring.

Ett lämpligt avvägt statsbidrag för ändamålet skulle enligt egnahemsstyrelsens

mening utan tvivel för många jordbrukare och särskilt

för småbrukare med svag ekonomi bliva av mycket stor betydelse genom

det stöd, som de därigenom kunde erhålla för att få åtminstone sina

för jordkörning mest behövande odlade torvmarker i ett för växtodling

tillfredsställande skick. Dessa jordbrukares utkomstmöjligheter på sina

jordbruk skulle säkerligen härigenom i avsevärd grad komma att upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 69.

15

hjälpas. Det borde ej heller förbises, att statsbidrag för detta ändamål

vore ägnat att i sin mån även lindra arbetslösheten, samtidigt som det

skulle bidraga till ökad varaktig utkomst genom jordbrukens förbättring.

Huruvida och i vilka fall påföring av mineraljord på torvjord kunde

vara tillrådlig och ekonomiskt försvarbar, vore beroende av flera omständigheter,

såsom torvjordens beskaffenhet och djuplek, möjligheten

för dess nöjaktiga avdikning, avståndet till för ändamålet lämplig mineraljord

och förefintliga förutsättningar för dess transport m. m. Med

den oftast mångåriga praktiska erfarenhet och härigenom vunna förmåga

att bland annat bedöma olika torvjordars odlingsvärde m. m., som

jordbrukskonsulenter och vandringsrättare i allmänhet torde hava, syntes

det egnahemsstyrelsen vara obehövligt att för erforderliga undersökningar

på platsen, huruvida en jordkörning kunde vara ekonomiskt tillrådlig

eller ej, eller för planläggning av en åtgärd av åsyftat slag, anlita

särskilda på området utbildade personer, utan torde planläggningen

och vad därmed sammanhängde med tillräcklig trygghet kunna anförtros

åt hushållningssällskapens konsulenter och vandringsrättare såsom

redan vore fallet beträffande liknande planers upprättande för nyodling,

betesförbättring och sten röjning.

Då en statlig åtgärd att medelst bidrag i lämplig omfattning jämväl

understödja ett enligt egnahemsstyrelsens mening för många jordbrukare

så betydelsefullt företag som det ifrågavarande ej ens syntes behöva

möta några svårigheter i dess praktiska genomförande, finge egnahemsstyrelsen

för sin del tillstyrka, att ifrågasatt statsbidrag finge för

ändamålet utgå.

Beträffande de villkor och grunder, efter vilka bidragen borde utgå,

ville egnahemsstyrelsen göra följande uttalande:

a) Rörande villkoren:

att jordkörningen befunnes ur ekonomisk synpunkt tillrådlig, varom vederbörande

förrättningsman borde avgiva utlåtande;

att sökanden vore i behov av bidrag och kunde förutsättas vara i stånd

att genom bidraget genomföra företaget;

att ett företag borde omfatta minst V« hektar;

att torvjord, .sorn därjämte vore i behov av torrläggning, bleve i samband

med jordkörningen tillfredsställande torrlagd; samt

att i övrigt i tillämpliga delar borde gälla samma villkor som för bidrag

till nyodling, betesförbättring och stenröjning.

b) Rörande bidragens storlek:

att högst halva den beräknade kostnaden för företaget, dock cj mer än

200 kronor per hektar, finge utgå; samt

att i beräknad kostnad finge inräknas kostnad för jordkörning intill

400 kubikmeter per hektar samt för påförda jordens utbredning men ej

för dess nedbrukning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 69.

Departements
chefen.

Egnahemsstyrelsen har ifrågasatt, att för jordkörning finge användas

visst belopp, minst 100,000 kronor, utöver vad som må beviljas till nyodling,

betesförbättring och stenröjning å ofullständiga jordbruk.

Jag förordar egnahemsstyrelsens förslag, att från ifrågavarande anslag

må från och med kalenderåret 1935 utlämnas bidrag jämväl till jordförbättring

å ofullständiga jordbruk genom påförande av mineraljord på

odlad eller för betesändamål kultiverad torvjord (jordkörning). För många

innehavare av ofullständiga jordbruk torde ett bättre utnyttjande av deras

jord genom åtgärder av angivna art vara ett angeläget önskemål.

Användningen av nu avsedda anslag för detta ändamål står helt i överensstämmelse

med dess syfte. Lika med egnahemsstyrelsen anser jag hushållningssällskapen

äga nödiga förutsättningar att genom sina tjänstemän

handhava bidragsverksamheten.

Med avseende å grunderna för bidragen torde egnahemsstyrelsens förslag

böra i huvudsak beaktas. Bidragen torde alltså böra uppgå till högst

hälften av den beräknade kostnaden, dock ej till mer än 200 kronor för

hektar av den för jordförbättring avsedda arealen.

För denna bidragsverksamhet torde för 1935 böra beräknas ett belopp av

högst 100,000 kronor. Statsanslag till sagda belopp torde böra få av Kungl.

Maj :t beviljas utöver det i årets statsverksproposition, under punkten

105 (stycket 1) av nionde huvudtiteln till bidrags beviljande under sagda

kalenderår föreslagna beloppet av 1,200,000 kronor. Härtill bör medgivande

av riksdagen inhämtas. Någon höjning av det för budgetåret

1934/1935 till uppförande å riksstaten under nionde huvudtiteln, punkten

105 (stycket 2) avsedda anslaget torde däremot icke med nödvändighet behöva

ifrågakomma. Anslaget, som föreslagits hädanefter skola erhålla

förslagsanslags natur, torde nämligen, med hänsyn till förefintlig reservation,

komma att under första året lämna tillgång till bestridande även av

de nu avsedda ytterligare bidragen. Vid bifall till vad jag tillstyrkt torde

emellertid anslagets benämning böra ändras till »Nyodling, betesförbättring,

stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk».

Sedan riksdagen beslutat i frågan örn bidrags utlämnande för ifrågavarande

ändamål, torde det få ankomma på Kungl. Majit att genom omarbetning

av kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 206) meddela nödiga föreskrifter

i ämnet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de ändringar i de av riksdagen antagna

allmänna grunderna för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten, vilka framgå av det såsom

bilaga till detta protokoll fogade förslag om ändrad

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:t8 proposition nr 69.

lydelse av §§ 9 och 10 kungörelsen den 8 juni 1928 (nr

217);

2) medgiva, att Kungl. Majit må under 1935 bevilja

statsanslag intill 100,000 kronor för utlämnande, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig tillstyrkt förslag,

av statsbidrag till jordförbättring å ofullständiga

jordbruk genom påförande av mineraljord på myrjord

(jordkörning); börande till följd härav det i årets

statsverksproposition under punkten 105 av nionde

huvudtiteln äskade extra förslagsanslagets benämning

ändras till »Nyodling, betesförbättring, stenröjning

och jordkörning å ofullständiga jordbruk».

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 19''14

I sami.

Nr 69.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Bilaga.

Förslag

om ändrad lydelse av §§ 9 och 10 kungörelsen den 8 juni 1928 (nr

217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnaI

hemsverksamheten.

Härigenom förordnas, att §§ 9 och 10 kungörelsen den 8 juni 1928 angående

allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

samt överskriften till nämnda paragrafer skola hava följande ändrade

lydelse:

Egnahemsombud och egnahemskominittéer i kommunerna m. m.

§ 9.

Mom. 1. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud,

i regel ett ombud för varje kommun inom sällskapets område, med

uppgift att biträda nämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga

bedrivande och utveckling inom ombudets distrikt. Där särskilda

skäl sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller flera intill

varandra liggande kommuner eller ock del av kommun.

Till egnahemsombud bör utses person i orten, som har intresse för egnahemsverksamheten

samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar.

Det ankommer på sällskapet att besluta, huruvida och enligt vilka grunder

egnahemsombud må för uppdraget tilldelas ersättning av sällskapet,

börande härom meddelade föreskrifter intagas i egnahemsnämndens instruktion.

Mom. 2. En var kommun äge att, genom det organ som utövar kommunens

beslutanderätt, välja två representanter, företrädande huvudsakligen

den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes,

att jämte det enligt mom. 1 för kommunen utsedda egnahemsombudet bilda

kommunens egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets

ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen.

Är kommunen delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två sådana representanter

väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt.

Kommun, som valt representanter till egnahemskommitté, har att härom

underrätta egnahemsnämnden.

Mom. 3. Kommun, inom vilken egnahemskommitté icke är inrättad, må

kunna uppdraga åt kommunens arbetarsmåbruksnämnd eller, där sådan

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

nämnd ej finnes inom kommunen, ät kommunalnämnden att — jämte

egnahemsombudet — handhava i mom. 2 avsedda uppgifter i vad angår

åtgärder för utveckling av ofullständiga jordbruk.

§ 10.

Egnahemsombud och egnahemskommitté samt nämnd, som erhållit i § 9

mom. 3 omförmält uppdrag, böra tillhandagå den jord- och lånesökande

allmänheten med råd och upplysningar, lämna erforderligt biträde vid

uppsättande av ansökningar och andra skrifter ävensom medverka vid förhandlingar

örn inköp av jord med mera dylikt.

Därest behov att utveckla ofullständigt jordbruk yppas, men lämplig

jord icke kan erhållas på skäliga villkor, bör skriftligt meddelande därom

av egnahemsombud, egnahemskommitté eller nämnd, som ovan sägs, insändas

till egnahemsnämnden, vilken har att överlämna detsamma jämte

eget yttrande till egnahemsstyrelsen.

Förestående ändrade bestämmelser träda i kraft den

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1934:40 Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande lagstiftning örn rikets kolonisation och komplettering av ofullständiga jordbruk samt tillägg till allmänna exp s. 18 i texten
  2. Rskr. 1934:152 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Svenska smörprovningarna. s. 2 i texten
  3. JoU 1934:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk m. m. jämte s. 4 i texten