Sök i Ratio Lex

Angående turistreklarnodl upplysningsverksamhet i utlandet

1934-02-01 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:80, Angående turistreklarnodl upplysningsverksamhet i utlandet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

*

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående turistreklarnodl

upplysningsverksamhet i utlandet; given Stockholms

slott den 1 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet och

chefen för handelsdepartementet anför chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Leo:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln

(punkt 48) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, till turistreklam- och upplysningsverksamhet

i utlandet för budgetåret 1934/1935 beräkna ett extra anslag av

110,000 kronor. Sedan beredningen av detta ärende numera fullbordats,

torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 80.

28 31 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 80.

Såsom jag redan vid min tidigare anmälan av ärendet framhöll, har frågan

örn ett ändamålsenligt ordnande av den svenska turistreklam- och upplysningsverksamheten

i utlandet vid upprepade tillfällen varit föremål för övervägande.

Sålunda föreligger bland annat ett av särskilda inom kommunikationsdepartementet

tillkallade sakkunniga avgivet betänkande och förslag i

ämnet jämte däröver avgivna utlåtanden.

Innan jag ingår på en redogörelse för sagda betänkande, torde jag emellertid

få något behandla dels den svenska turistreklamverksamhetens tidigare

utveckling, dels de förhållanden, som föranledde tillkallandet av nämnda

sakkunniga.

I. Den svenska turistreklamverksamhetens tidigare utveckling.

Riksdagsbehandling m. m.

Svenska turistföreningen, som bildades år 1885, utövade särskilt under

sin första tid — innan ännu någon annan organisation bildats för ändamålet

— en avsevärd verksamhet för den utländska turisttrafikens hitledande. Ar

1902 bildades emellertid — under medverkan från turistföreningen och statens

järnvägar — turisttrafikförbundet. Förbundet, vars namn år 1921 ändrades

till svenska trafikförbundet, har till uppgift att i landets och sina medlemmars

intresse arbeta för utveckling av resandetrafiken inom Sverige, med

arbetet huvudsakligen inriktat på trafik från utlandet.

Vid förbundets stiftande ingick ett antal järnvägar, rederier, hotell och

andra företag som medlemmar mot årliga avgifter. Förbundet erhöll också

från och med år 1903 årliga bidrag av statens järnvägar, vilket motiverades

med att statens järnvägar genom förbundets verksamhet inbesparat kostnader

för annonsering samt att turisttrafikens utveckling i icke ringa utsträckning

kunde tillskrivas förbundets verksamhet. Enligt stadgarna skulle järnvägsstyrelsen

vara företrädd i förbundets styrelse. Bidraget av trafikmedel

fastställdes i särskilda kungl, brev till högst följande belopp: år 1903 3,000

kronor, 1904 7,000 kronor, 1905 8,000 kronor, 1906 10,000 kronor, 1907 15,000

kronor och 1908 15,000 kronor.

Närmast med anledning av tillkomsten av ångfärjeleden Trälleberg—

Sassnitz upprättade turisttrafikförbundet år 1909 i samförstånd med järnvägsstyrelsen

Schwedisches Beisebureau i Berlin, åt vilken tillika anförtroddes

arbetet i Tyskland för den nya linjen såväl i fråga örn biljettförsäljning

och sovplatsbeläggning som beträffande reklam. Vidare inrättade

förbundet agenturer i London och Paris samt anställde ett ombud i New

York. Parisagenturen omvandlades år 1913 till en resebyrå men nedlades

följande år på grund av kriget. Medel till den på angivet sätt utvidgade

verksamheten erhöllos genom ökade bidrag av statens järnvägar samt genom

turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag.

Genom kungl, brev den 2 oktober 1908 bemyndigades sålunda järnvägsstyrelsen

att för år 1909 till turisttrafikförbundet av trafikmedel utbetala

dels det belopp järnvägsstyrelsen funne skäligt för understödjande av förbundets

reklamverksamhet, dock ej över 15,000 kronor, dels som bidrag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

kostnaderna för en resebyrå i Berlin högst 20,000 kronor och dels som bidrag

till inredning av resebyråns lokal högst 5,000 kronor. Under följande

år intill 1921 beviljades samma anslag, frånsett engångsbidraget till lokalinredning,

eller 35,000 kronor, men under liera år, särskilt under kriget, togs

anslaget icke eller blott delvis i anspråk för utbetalning till trafikförbundet.

För att tillgodose behovet av ytterligare medel för reklamens bedrivande

stiftades år 1909 på förbundets initiativ turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag,

som träffade avtal om att driva vissa restaurangvagnar å statens

och enskilda järnvägar samt några järnvägshotell. Av detta bolag, vars

rörelse sedermera avsevärt utvidgats, har förbundet såsom innehavare av

samtliga stamaktier haft en väsentlig inkomst.

Krigstiden medförde ett så gott som fullständigt avbrott i den svenska

utlandsreklamen. Även turisttrafikförbundets verksamhet inskränktes till ett

minimum, frånsett resebyrån i Berlin. Efter kriget upptog emellertid förbundet

ånyo sin verksamhet. Till en början vidtogos åtgärder för en vidgad

organisation, främst bestående i att de viktigare svenska trafikföretagen, som

förut ej nämnvärt deltagit i förbundets arbete, nu mera inordnades i detsamma.

Under år 1921 återupprättades förbundets resebyrå i Paris, för

vilken lokal uppläts av Banque de Suéde et de Paris, samt inrättades

nya resebyråer i London och New York. För resebyrån i London förvärvades

år 1921 en lämplig lokal invid Piccadilly Circus. För denna rörelses

bedrivande bildades aktiebolaget Swedish Tourist Traffic Association (med

ett engelskt dotterbolag Scandinavian & Continental Tourist Agency Ltd;

namnet sedan ändrat till Swedish Tourist Agency Ltd). Till New Yorkbyrån

togs ett initiativ 1920 av svenska handelskammaren i New Y^ork, som

hänvände sig till järnvägsstyrelsen och svenska Amerikalinjen. Järnvägsstyrelsen

utverkade då bemyndigande att bidraga med 35,000 kronor, varvid

det avsågs, att svenska Amerikalinjen skulle bidraga med samma belopp

samt att byrån under järnvägsstyrelsens överinseende skulle drivas av

trafikförbundet såsom varande en självständig och neutral sammanslutning.

Byrån kom dock ej till stånd förrän mot slutet av påföljande år, och därvid

ordnades så, att svenska Amerikalinjen upplät fri lokal.

London- och New Yorkbyråernas tillkomst möjliggjordes väsentligen

genom bidrag av statens järnvägar. Genom kungl, brev den 28 januari 1921

bemyndigades sålunda järnvägsstyrelsen att under år 1921, förutom i kostnadsstaten

upptagna 35,000 kronor, till trafikförbundet utanordna dels högst

35.000 kronor såsom bidrag till en resebyrå i New York, dels ock högst

100.000 kronor såsom bidrag till en resebyrå i London, under villkor i vartdera

fallet, att en dylik byrå snarast möjligt öppnades och under år 1921

hölls i verksamhet såsom kombinerad rese-, upplysnings- och reklambyrå

med uppgift att befrämja persontrafiken från Nordamerika respektive Storbritannien

till Sverige. Av New Yorkbyråns anslag för året togos på grund

av uppskov med öppnandet blott 10,000 kronor i anspråk. — För påföljande

år, 1922, upptogos i statens järnvägars kostnadsstat 120,000 kronor för bidrag

till trafikförbundets verksamhet; beloppet avsåg dels de 35,000 kronor, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

förut anvisats under en följd av år, dels 35,000 kronor för resebyrån i New

York oell dels 50,000 kronor för resebyrån i London. I statförslaget för år

1923 upptogos 140,000 kronor för bidrag till trafikförbundets verksamhet;

Kungl. Maj:ts beslut i ämnet meddelades emellertid först sedan frågan varit

underställd riksdagens prövning.

Konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag hade nämligen funnit föredragande

departementschefens tillstyrkande till Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut

den 28 januari 1921 anmärkningsvärt. Främst betonade utskottet, att genom

detta beslut järnvägsstyrelsen bemyndigats att av järnvägarnas trafikmedel

lämna bidrag till ett ändamål, för vilket dessa medel icke utan riksdagens

medgivande borde få användas. Utgifter för upprättande av svenska resebyråer

i utlandet syntes nämligen icke stå i sådant omedelbart sammanhang

med de svenska järnvägarnas drift, att vid denna verksamhet uppkommande

överskott kunde härför av Kungl. Majit disponeras. Frågan huruvida och i

vilken form statsanslag skulle för detta ändamål utanordnas borde därför

hava ankommit på riksdagens avgörande, detta så mycket mera som i statregleringen

det överskott, som inkomsterna av järnvägstrafiken beräknades

utvisa utöver driftkostnaderna, upptoges som tillgång. Härvid borde även

påpekas, att vid tiden för förevarande besluts fattande riksdagen varit samlad.

Utskottet fann sig alltså böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos riksdagen

göra anmälan mot föredragande departementschefen. Mot utskottets beslut

reserverade sig en ledamot, som ansåg skäl för anmärkning ej föreligga.

Vid behandlingen i riksdagen blev ifrågavarande punkt av utskottets utlåtande

i båda kamrarna utan debatt lagd till handlingarna.

Sedermera funno riksdagens år 1922 församlade revisorer anledning undersöka,

vilken ställning statens järnvägar intogo till svenska trafikförbundet.

Utan att vilja uttala något omdöme örn betydelsen av den av trafikförbundet

dittills bedrivna verksamheten eller örn gagnet för statens järnvägar av en

så betydande utgift som den angivna, ansågo sig revisorerna böra ifrågasätta

lämpligheten av den sammanblandning av trafikförbundets och statens

järnvägars rörelse, som syntes förekomma.

Järnvägsstyrelsen anförde i sin förklaring över statsrevisorernas uttalande

bland annat, att det arbetssätt, som praktiserades — och som i själva verket,

örn än med användande av andra personer, praktiserats i tjugu år — icke

kunde karakteriseras som en sammanblandning utan hellre som ett intimt

samarbete, vilket enligt styrelsens åsikt också medförde en fördel däri, att

kontroll över förbundets verksamhet kunde vinnas för den medelsbeviljande

myndighetens räkning.

Vad revisorerna anfört föranledde intet särskilt uttalande av statsutskottet

eller i riksdagens kamrar.

Som en följd av konstitutionsutskottets anmärkning år 1922 avläts, såsom

i det föregående antytts, till 1923 års riksdag proposition, nr 26, angående

bidrag av trafikmedel till anordnande i utlandet av upplysnings- och reklamverksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 80.

Departementschefen anförde därvid bland annat, att de former, varunder

denna verksamhet för det dåvarande bedreves, nära anslöte sig till vad

i främmande länder ansetts mest ändamålsenligt och jämväl för vårt lands

del syntes vara de mest lämpliga, då, samtidigt som verksamheten besutte

erforderlig smidighet för att kunna anpassas efter de skiftande förhållandena,

möjlighet för vederbörande förefunnes att genom kontroll över

verksamheten tillse, att de svenska trafikintressena i utlandet på bästa sätt

tillvaratoges.

Med hänsyn till konstitutionsutskottets uttalande vid 1922 års riksdag

hade emellertid frågan ansetts böra i ett sammanhang underställas riksdagens

prövning. Härom anförde departementschefen:

Med den uppfattning departementschefen hyste därom att dylik reklamverksamhet,

varav bidrag till resebyråer i utlandet endast utgjorde en viss

form, intimt sammanhängde med och påkallades av en affärsmässig skötsel

av statsbaneföretaget, ansåge han övervägande skäl tala för att frågor av förevarande

art måtte kunna efter framställning av järnvägsstyrelsen avgöras av

Kungl. Maj:t. Riksdagen hade till Kungl. Majit överlämnat att fastställa

kostnadsstaten för kommunikationsverken, och det syntes näppeligen finnas

tillräckliga skäl för att just ifrågavarande slag av kostnader skulle ställas i

en klass för sig, skild från andra kostnader för järnvägsverksamhetens uppehållande.

Att riksdagen årligen skulle bestämma storleken av de belopp,

som finge användas till upplysnings- och reklamverksamheten för statsbanorna,

syntes dessutom innebära en avsevärd omgång vid ärendenas behandling. I

anledning av vad konstitutionsutskottet nästlidet år anfört ansåge departementschefen,

att ett generellt medgivande borde av riksdagen utverkas, att

av statens järnvägars trafikmedel finge till bedrivande av upplysnings- och

reklam verksamhet i utlandet i syfte att främja trafiken till Sverige utbetalas

bidrag med belopp, som det ankomme på Kungl. Majit att efter därom gjord

framställning bestämma.

I anslutning till statsutskottets utlåtande, ur 49, avslog riksdagen det

begärda generella medgivandet för Kungl. Majit. I riksdagens skrivelse, nr

109, anfördes, att det borde uppmärksammas, att ifrågavarande verksamhet

utövades inom en från statens järnvägar fullt fristående sammanslutning,

svenska trafikförbundet, med syfte att bedriva reklam- och upplysningsarbete

för att främja trafiken till Sverige i allmänhet. Denna sammanslutning

borde i flera avseenden kunna jämställas med andra företag av allmängagnande

karaktär, vilka av en eller annan anledning ansåges förtjänta av

statsbidrag. I likhet med vad som för deras del i allmänhet ägde rum, borde

det även i detta fall få anses vara en riksdagens angelägenhet att pröva,

i vilken utsträckning sådant bidrag skulle förekomma. Fastställandet av de

belopp, som årligen borde utgå, borde alltså ankomma på riksdagen. Aven

örn beloppet syntes högt, ville riksdagen icke motsätta sig den för år 1923

äskade summan av 140,000 kronor. Dock ansåge sig riksdagen böra ifrågasätta,

huruvida den gjorda utgiften till fullo kunde anses motsvara gagnet för

statens järnvägar. Enligt riksdagens mening borde det till ett kommande

år tagas under övervägande, huruvida icke den ifrågavarande propagandaverksamheten

möjligen kunde organiseras på annat och för statens järnvägars

speciella intressen mera ändamålsenligt sätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 80.

Detta riksdagens uttalande gay jämte andra omständigheter anledning till

att resebyråerna i Berlin, Paris, London och New York lösgjordes från trafikförbundet

och övertogos av statens järnvägar — de båda förstnämnda den 1

februari och de båda sistnämnda den 1 januari 1924 — dock med garantier

från statens järnvägars sida, att reklamen även för andra trafikföretag fortfarande

skulle tillgodoses. I fråga örn New Yorkbyrån vidtogs därvid den

förändringen, att verksamheten inskränktes till att lämna upplysningar samt

att sälja svenska biljettkuponger allenast till andra resebyråer men ej direkt

till allmänheten. För byrån, som förut kostnadsfritt disponerat av svenska

Amerikalinjen upplåten lokal, förhyrdes nu särskild lokal. Under år 1924

åstadkoms även en privat, men av statens järnvägar understödd resebyrå i

Amsterdam.

I samband med att statens järnvägar övertogo resebyråerna blev trafikförbundet

delvis omorganiserat och dess verksamhet helt koncentrerad på

reklamarbetet och därmed sammanhängande uppgifter. Före omorganisationen

hade förbundet en styrelse av lägst 12 och högst 20 ledamöter.

Förbundets angelägenheter handhades närmast av ett verkställande utskott

och ett ekonomiutskott, vilka bestodo av ordföranden jämte 2 respektive 4

andra styrelseledamöter. Omorganisationen, som genomfördes från den 1 april

1924, innebar i huvudsak en ombildning av styrelsen till ett råd och tillsättande

av en styrelse, som i stort sett motsvarade det förutvarande ekonomiutskottet,

varjämte en särskild verkställande direktör tillsattes.

Av trafikmedel lämnades även efter statens järnvägars övertagande av

resebyråerna bidrag till trafikförbundet, vilka bidrag under åren 1924—1926

upptogos i kostnadsstaterna med respektive 15,000, 10,000 och 10,000 kronor.

Förbundet sökte i övrigt att genom ökad medlemsanskaffning och andra

särskilda åtgärder uppbringa erforderliga medel för reklamarbetet.

I en vid 1925 års riksdag väckt motion (II: 48) hemställdes, att riksdagen

måtte för budgetåret 1925/1926 till svenska trafikförbundet anvisa ett belopp

av 25,000 kronor. Biksdagen biföll icke motionen. I statsutskottets utlåtande,

nr 31, anfördes bland annat, att örn än icke kunde förnekas, att trafikförbundet

på grund av sitt allmänna syfte vore förtjänt av statens understöd,

utskottet dock icke ansåge sig kunna tillstyrka motionen. Frågan,

huruvida ökat bidrag av allmänna medel borde beviljas förbundet, borde

göras beroende av framställning hos Kungl. Majit, som efter vederbörande

myndigheters hörande icke torde underlåta att taga under övervägande, i vad

män och på vilket sätt en dylik framställning kunde tillmötesgås.

Uiksdagens år 1925 församlade revisorer anförde, efter att hava refererat

vad tidigare förekommit, bland annat följande:

Bevisorerna erinrade om riksdagens uttalande, att det måste vara en riksdagens

angelägenhet att pröva, i vilken utsträckning bidrag till en organisation

av svenska trafikförbundets art skulle ifrågakomma. Icke dess mindre

hade för 1924 och 1925 utgått anslag av trafikmedel till nämnda och andra

liknande företag, utan att riksdagen därtill lämnat medgivande. Bevisorerna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ansåge det vara av betydelse, att upplysningsverksamhet för främjande av

trafiken till Sverige bedreves i utlandet. Det syntes dock vara av vikt, att

denna verksamhet bleve planmässigt ordnad. I detta avseende delade revisorerna

järnvägsstyrelsens mening, att verksamhet av sådan art borde helt

skiljas från statens järnvägar och övertagas av lämplig enskild organisation,

vilken borde tilldelas bidrag av statsmedel till belopp, som för varje gång

bestämdes efter riksdagens hörande. Vidare ansåge sig revisorerna böra

ifrågasätta, örn det kunde vara ändamålsenligt att fortfarande bibehålla statens

järnvägars resebyråer i utlandet.

I häröver avgiven förklaring anförde järnvägsstyrelsen, att de påtalade anslagen

av trafikmedel utgått enligt av Kungl. Majit fastställd kostnadsstat

och att styrelsen därför saknade anledning yttra sig örn denna del av revisorernas

anmärkning. Det belopp, som kunde sparas, örn resebyråerna indroges,

vore enligt styrelsens mening en synnerligen illa placerad besparing.

Styrelsen ansåge det nämligen icke lida tvivel, att resebyråernas existens

vore till synnerligen stor förmån för trafiken från respektive länder till

Sverige, och för reklamarbetet, varifrån det än bedreves, utgjorde de ett värdefullt

komplement.

Vad revisorerna anfört föranledde intet särskilt uttalande av statsutskottet

eller riksdagen.

Under åren 1925 och 1926 framkommo från åtskilliga håll förslag till omorganisation

av eller förändringar i den svenska utlandsreklamen, i vilket

hänseende jag här vill erinra örn följande.

Då järnvägsstyrelsen den 7 december 1925 avgav sitt förslag till driftkostnadsstat

för statens järnvägar för år 1926, upptog styrelsen väl anslag

till statens järnvägars resebyrå- och upplysningsverksamhet i utlandet men

förklarade sig emellertid anse tidpunkten vara inne att tillse, huruvida styrelsen

kunde bliva fri från berörda uppgift. Järnvägsstyrelsens tanke var härvid

i första hand, att själva reklamverksamheten för persontrafiken skulle

övertagas av svenska trafikförbundet — vartill förbundet förklarat sig vara

berett under förutsättning, att erforderliga medel ställdes till dess förfogande —

att i så fall statens järnvägars befattning med reklambyrån i New York skulle

upphöra, men att resebyråerna i Berlin, Paris och London — därest de trots

den inskränkta arbetsuppgiften bomme att bibehållas — allt fortfarande skulle

tillhandagå vid reklamarbetet i viss begränsad omfattning. Trafikförbundet

å sin sida ingav till Kungl. Majit den 19 januari 1926 ett utförligt organisations-

och kostnadsförslag samt hemställde örn årligt statsunderstöd med

225,000 kronor. Järnvägsstyrelsen, som den 1 mars 1926 avgav anbefallt

yttrande över detta förslag, hade ingen erinran mot trafikförbundets ansökan

om årligt statsanslag men ansåg, att statens järnvägar härav borde bidraga

med högst 60,000 kronor årligen, varemot den återstående delon av statsunderstödet

för den allmänna reklamverksamlieten ansågs böra utgå av andra

medel än järnvägstrafikmedel.

I häröver infordrade yttranden tillstyrktes i allmänhet reklam- och resebyråverksamhetens

ordnande på föreslaget sätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 80.

För behandling av de sålunda föreliggande frågorna tillkallades särskilda

sakkunniga. Jag övergår nu till en redogörelse för sakkunnigutredningen.

II. 1927 års sakkunnigbetänkande.

Den 23 september 1926 bemyndigade Kungl. Majit chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan örn ett

ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten i

utlandet och vad därmed ägde samband.

Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde departementschefen, bland

annat, följande:

Frågan örn ett ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten

i utlandet, vilken fråga jämväl varit föremål för framställning

av skattebetalarnas förening, syntes böra snarast möjligt upptagas till avgörande.

Emellertid syntes det förefintliga materialet icke erbjuda tillräcklig

ledning för frågans bedömande, utan borde ytterligare utredning verkställas

genom särskilt tillkallade sakkunniga. Den sålunda förordade utredningen

syntes i främsta rummet böra avse dels frågan, huruvida turistreklamverksamheten

fortfarande borde handhavas av statens järnvägars resebyråer eller

övertagas av enskild sammanslutning, dels uppdragande av riktlinjer för verksamhetens

fortsatta bedrivande, dels ock storleken av det bidrag av statsmedel,

som kunde anses erforderligt för verksamheten ifråga. I sammanhang

därmed borde även till undersökning upptagas den i föreliggande framställningar

och yttranden berörda frågan örn bibehållande av statens järnvägars

resebyråer jämväl för det fall, att reklamverksamheten överlätes på enskild

sammanslutning.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 30 oktober 1926 såsom

sakkunniga landshövdingen S. N. Linnér, tillika ordförande, kabinettskammarherren

E. H. Hallin, utrikesrådet, dåvarande legationsrådet F. Henriksson,

verkställande direktören i Sveriges allmänna exportförening O. E.

Nylander samt överrevisorn vid statens järnvägar, dåvarande överingenjören

i järnkontoret A. F. Wahlberg, varjämte uppdrogs åt verkställande direktören

i svenska trafikförbundet, kommendörkaptenen E. W. Peyron och hovintendenten

G. E. Åsbrink att i egenskap av särskilda sakkunniga deltaga i behandlingen

av de delar av förevarande ämne, som de sakkunnigas ordförande

bestämde.

I oktober 1927 avlämnade de sakkunniga sitt betänkande (statens off. utredn.

1927:28), innefattande historik (s. 7—29), redogörelse för dåvarande

svenska turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet (s. 30—73), statistik

och ekonomisk beräkning rörande turisttrafiken (s. 74—99), redogörelse

för vissa främmande länders turistreklam- och upplysningsverksamhet (s. 100—

118) samt utlåtande och förslag (s. 119—145).

Beträffande turisttrafikens ekonomiska och kulturella betydelse hava de sakkunniga

anfört, bland annat, följande:

Turisttrafiken hade avsevärd ekonomisk betydelse. Enligt den förebragta

statistiken besöktes vårt land årligen, frånsett 25,000 till 30,000 utlänningar,

som komme hit för yrkesutövning, av 30,000 till 40,000 utländska turister,

häruti inberäknat även studieresande och andra, för vilka resan icke enbart

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 80.

9

tjänade till förströelse, men däremot icke inberäknat mer än en del av de

kortvariga danska turistbesöken. Enligt de, låt vara approximativa, uppskattningar,

som de sakkunniga verkställt, representerade denna turisttrafik

en årlig penningtillströmning till landet av omkring 95 miljoner kronor.

Det vore tydligt, att turisttrafiken representerade en ekonomisk faktor för

landet, som vore värd att räkna med. Likväl vore det ingalunda berättigat

att betrakta turisttrafiken enbart ur denna ekonomiska synvinkel och värdesätta

den blott med hänsyn till penningtillförseln. Det kunde icke gärna

betvivlas, att utländsk turisttrafik tillförde ett land vissa andra positiva

värden av såväl kommersiell som kulturell art. Särskilt från engelsktsvenskt

håll hade betonats turisttrafikens betydelse för uppodlandet av

kommersiella förbindelser. Enligt de sakkunnigas mening vore det berättigat

att, även frånsett den direkta penningtillströmningen, anse turisttrafiken

såsom för landet i dess helhet gagnelig ur såväl ekonomisk som kulturell

synpunkt. I detta sammanhang hava de sakkunniga vidare berört den framkomna

synpunkten, att en omfattande utländsk turistreklam medförde fara

för spolierande av omistliga nationella värden, särskilt genom de moraliska

vådorna för befolkningen i sådana trakter, där främmande turister snarast

bleve betraktade som affärsobjekt. De sakkunniga hava uttalat, att risken

av de sålunda antydda olägenheterna i vad den utländska turisttrafiken beträffade

näppeligen kunde leda till ett krav på att trafiken skulle avvisas

eller icke främjas men däremot med skärpa visade hän på att rörelsen och

speciellt reklamen eller propagandan måste handhavas på ett klokt och

ansvarskännande sätt. Skedde det, torde frågan örn åtgärder för att befordra

den utländska turisttrafiken kunna bedömas nära nog med bortseende

från nyssnämnda olägenheter.

I avseende på behovet av relclam eller propaganda för turisttrafiken hava de

sakkunniga framhållit såsom en nationell svensk angelägenhet, att tillräckliga

och vederhäftiga upplysningar utan svårighet funnes att tillgå för den avsevärda

turistström, som årligen sökte sig till vårt land. I övrigt har anförts

bland annat följande:

En sådan upplysningsverksamhet kunde icke gärna begränsas till rent

passiva former — den skulle då sannolikt bliva skäligen ineffektiv — utan

det vore rimligt, att den, såsom faktiskt skedde inom andra grenar av vårt

utåtriktade upplysningsarbete, även finge form av publicitet och måttfull

reklam. En i lämpliga former utövad propaganda borde kunna öka den

nationella nyttan av turisttrafiken såväl genom att dirigera turistströmmen

efter sunda linjer som genom att förvärva de mest önskvärda kretsarna av

resenärer och överhuvud vidmakthålla och upparbeta trafikens storlek. Det

kunde visserligen vara svårt, i synnerhet som man saknade statistik för en

längre tidsperiod, att direkt uppskatta reklamarbetets effekt för turisttrafikens

utveckling. Med hänsyn till erfarenheter såväl från andra länder som

från några svenska trafikföretag, vilka under senare år genom intensiv reklam

uppnått en påfallande stegring av turistfrekvensen, borde man dock kunna

påstå, att målmedveten reklam gåve positiva resultat även på turisttrafikens

område och att reklam icke kunde undvaras, om trafiken skulle kunna vidmakthållas.

De sakkunniga kände sig övertygade om att en lämpligt bedriven

reklam i synnerhet under nuvarande tidsskede hade stora möjligheter

att vidmakthålla och öka turisttrafiken till vårt land på ett sätt, som icke

kunde påräknas, om man underliite att sprida den för resor nödvändiga

kännedomen om landet. Turistreklamen och vad därmed sammanhängde

vore att anse som en omkostnad för turisttrafiken, och då enligt förut om
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

nämnda beräkningar turisttrafiken representerade en ekonomisk verksamhet

av avsevärd storleksordning, måste de reklamkostnader, varom nu vore fråga,

anses vara en ganska blygsam omkostnadspost.

Beträffande motiven för en statlig medverkan på här förevarande område

hava de sakkunniga anfört bland annat:

Eftersom verksamheten delvis hade privatekonomiskt syfte, kunde det

ifrågasättas, att de ekonomiska intressenterna skulle bekosta den — eventuellt

under statens tillsyn över rörelsens kvalitet. De främsta intressenterna

vore rederier och järnvägar, hotell, restauranger, badorter etc., men

därutöver flöte inkomster såväl direkt som indirekt till en mängd olika företag

och personer. Emellertid hade det ditintills icke visat sig möjligt att

av dessa intressenter — frånsett statens järnvägar — få ut tillräckliga belopp

för att uppbära det för landet i sin helhet organiserade samfällda upplysnings-

och reklamarbetet, som i viss mån måste läggas opartiskt i förhållande

till de särskilda intressenterna. Tillsammans förbrukade nog enskilda företag

för utlandsreklamen långt större belopp än här vore ifråga. Men de

stora företagen av speciell karaktär, t. ex. Amerika- och Göta kanallinjerna,

kunde ej släppa sin särskilda reklam till ett syndikat för gemensam propaganda;

de toge med tacksamhet emot det tillskott till specialreklamen, som

en allmän reklam kunde giva, använde trafikförbundet och resebyråerna som

stödjepunkter och hjälpare i arbetet samt bidroge till den allmänna reklamen

med ej föraktliga belopp. Antalet andra intressenter åter, som ej kunde fås

med på en skälig insats, därför att vinsten för dem av ett tillskott till reklamkostnaderna

ej bleve så direkt märkbar i det stora sammanhanget, vore

alltför stort för att summan av de enskilda bidragen skulle bli tillräcklig.

Yad särskilt anginge hotell, badorter och dylika företag funnes för närvarande

bland dem ingen tillräckligt stark organisation för att kunna bära

upp en sådan verksamhet på längre sikt och förenad med vissa fasta utgifter.

Oaktat deras påtagliga intresse av utländsk välsituerad turistpublik,

syntes de därför ej kunna påräknas som ett mera väsentligt stöd för reklamverksamheten.

Liknande erfarenheter syntes, så

inhämta, merendels hava gjorts även i andra länder. Aven örn hotellnäringen

och andra enskilda företag använde stora belopp för reklam, så hade dock

en gemensam utlandspropaganda för landet i dess helhet icke kunnat organiseras

utan att staten — eller statsbanorna -— på ett väsentligt sätt trätt

till som ekonomisk uppbärare av rörelsen.

De sakkunniga erinra, att den svenska resebyrå- och reklamverksamlieten

städse i avgörande grad vilat på statens järnvägars direkta och

indirekta bidrag och att hela resebyrårörelsen antagligen hade fallit samman

år 1924, örn ej statens järnvägar då övertagit den i egen regi. Man torde

sålunda, anföra de sakkunniga, få utgå från att en allmän turistreklam- och

upplysningsverksamhet åtminstone för närvarande icke kunde grundas allenast

på de privatekonomiska intressena. Örn, såsom de sakkunniga menade,

en sådan verksamhet vore för landet i sin helhet gagnelig ur ekonomisk

och kulturell synpunkt, måste den därför stödjas och organiseras med statens

hjälp, samtidigt som åtminstone för närvarande den bästa anslutningen

till den allmänna upplysningsverksamheten vunnes under statens medverkan.

De sakkunniga hava härefter övergått till frågan örn erforderliga utrikesorgan

och centralorgan och därvid inledningsvis framhållit, att intetdera av dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 80.

båda led kunde undvaras, om en god effekt skulle uppnås. De sakkunniga hava

härvid understrukit, dels att turistreklamen icke borde bedömas isolerad

för sig utan ses i samband med den allmänna upplysningsverksamheten,

dels ock att hela upplysningsarbetet — turistreklam och annat — i varje

särskilt land måste bedrivas efter de speciella förutsättningar, som där vore

för handen.

Yad anginge frågan örn behovet av de yttre organen funne de sakkunniga

ådagalagt, att den allmänna propagandan genom artiklar och bilder i pressen,

genom annonser, affischer och föredrag med utsikt till verklig framgång

kunde bedrivas endast genom personer, som levde på platsen och bleve intimt

förtrogna med publikens smak och aktuella intressen i de särskilda länderna

och som tillika kunde skaffa sig personlig anknytning till företag och personer,

som genom publicistisk verksamhet av olika slag kunde tjäna den

svenska upplysningens sak. Från hemlandet utsänt reklammaterial kunde

enligt erfarenheter och omdömen från olika håll icke erhålla tillräcklig spridning

och beaktande enbart genom skriftlig kommunikation med resebyråfirmor

utomlands, utan det erfordrades särskilda organ å utländsk botten för att kontrollera,

att trycksaker bleve utlagda och beaktade å resebyråer, hotell och

klubbar, samt för att genom personliga besök oavlåtligen informera och intressera

resebyråerna på platsen, särskilt deras personal i upplysningstjänst,

för trafik på Sverige. Slutligen inginge såsom ett mycket viktigt led i propagandan,

vilket tillika representerade en avsevärd del av de nuvarande byråernas

arbetskvantum, att till enskilda personer samt föreningar och grupper,

som redan reflekterade på en Sverigeresa, tillhandahålla muntliga och skriftliga

råd och upplysningar av alla slag. Utan tvivel vore det ett svenskt

intresse, att den resande publiken kunde i vederhäftig och god form erhålla

dylik vägledning, vilken endast i begränsad utsträckning kunde stå till buds

utan egna utrikesorgan. Emellertid kunde det invändas, att den propagandaverksamhet,

som behövdes på vissa platser i utlandet, skulle kunna utövas

genom privata byråer under kontroll, eventuellt också med understöd av

svenska staten. Enligt de sakkunnigas uppfattning vore det dock icke möjligt

att på denna väg komma till ett fullgott resultat. Om för reklamverksamheten

anlitades utländska privatbyråer, hade man säkerligen att förvänta

avsevärda svårigheter. De kunde visserligen genom en intensiv bearbetning

på platsen bringas därhän, att de läte bruka sig även för den svenska trafiken,

men att tro att denna för dem skulle kunna bliva en huvudsak vore

säkerligen felaktigt. Ej heller hade man någon säkerhet för att de skulle

hålla personal med tillräcklig sakkunskap ifråga om svenska förhållanden.

Någon svensk enskild resebyråorganisation av beskaffenhet att kunna omhänderhava

den allmänna svenska turistreklamen utomlands funnes icke för

närvarande och torde väl knappast kunna åstadkommas för ett rimligt statsunderstöd.

De särskilda trafikföretag, som dreve reklam i främmande länder,

måste naturligtvis i första hand inrikta denna efter sitt eget speciella och

icke efter det allmänna intresset, ehuru de även kunde vara detta senare

till stort gagn. Svenska resebyråer i utlandet av rent privatekonomisk

karaktär skulle självfallet sträva att genom såväl biljettförsäljning som övrig

rörelse uppnå största möjliga inkomster och kunde då näppeligen undgå att

komma i verkligt konkurrent- i stället för medarbetareförhållande till de

stora utlandsbyräerna; de skulle sannolikt av dessa betraktas såsom direkta

konkurrenter och t. o. m. såsom tämligen svaga sådana, vilka icke behövde

bemötas med synnerlig hänsyn. I förhållande till de stora utländska trafikförvaltningarna

flugt'' sådana enskilda byråer i flera avseenden svagare ställning

än de nuvarande. Vidare voro det antagligt, att den allmänna propa
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

gandaverksamheten genom annonser och artiklar i pressen, genom föredrag

och personliga förbindelser med publicitetens män icke skulle tillfredsställande

skötas av en enskild byrå. I detta som i andra avseenden Hnge

nog Sverige följa de stora ländernas exempel och skaffa sig egna officiella

organ, örn det skulle upptaga tävlan på de främmande marknadsplatserna.

På en av dessa, i Berlin, torde dessutom statens järnvägars speciella affärsintresse

i sammanhang med ångfärjelinjen redan i och för sig förutsätta en

byrå, och vid denna kunde reklamverksamheten naturligt anknytas.

De sakkunniga hava alltså kommit till den uppfattningen, att varken utländska

eller svenska privata byråer kunna på tillfredsställande sätt användas

såsom organ för den svenska turistpropagandan utomlands.

I en speciell fråga angående sättet för det utländska byråarbetets bedrivande

hava de sakkunniga uttalat sig, nämligen huruvida reklam- och upplysningsverksamheten

även borde kombineras med egentlig resebyrårörelse

med biljettförsäljning till allmänheten. De sakkunniga hava kommit till den

bestämda uppfattningen, att det vore av synnerligt värde, att på några

viktigare utrikes orter genom egna svenska organ med officiell ställning

dreves en fullständig såväl reklam- och upplysnings- som resebyrårörelse.

Av kostnadsskäl kunde detta icke komma ifråga mer än på ett fåtal platser.

De där upprättade byråerna borde utgöra centraler för propagandaarbetet

inom respektive länder och eventuellt även utom dessas gränser, därvid de

för att med sitt arbete nå möjligast vida kretsar dels borde söka erhålla

samarbete och bistånd av beskickningar, konsulat, handelskammare och andra

inflytelserika svenskar och dels genom sina personligt etablerade förbindelser

med andra resebyråer borde söka nå även dessas filialer utanför huvudorten.

Verksamhetens art gjorde, att en avsevärd självständighet måste tillerkännas

personalen i initiativ och i handlande. I länder, som icke kunde nås genom

dessa propagandacentralers arbete, kunde det vara lämpligt att med enklare

medel söka sprida någon svensk propaganda genom att från Sverige söka

anknjda sådana förbindelser, vartill tillfälle kunde erbjuda sig.

Efter en utförlig redogörelse för det svenska turistreklam- och upplysningsarbetet

i Tyskland, Frankrike, England och Förenta staterna uttalade

de sakkunniga, att byråerna i Berlin, Paris, London och New Tork borde

bibehållas i dåvarande form. Med dessa byråer täcktes de länder, från vilka

Sverige enligt den förebragta statistiken erhölle den största turistströmmen

och de största inkomsterna, grannländerna möjligen undantagna. Vad Danmark

beträffade kunde enligt de sakkunnigas mening vägande skäl anföras

för att ombilda den s. k. sovplatscentralen i Köpenhamn till en fullständig

resebyrå. I fråga om Holland syntes det för det dåvarande knappast

motiverat att lämna ett mera avsevärt understöd till en enskild byrå i detta

land. I varje fall kunde de sakkunniga icke föreslå, att trafikförbundet för

sin propaganda skulle åtaga sig ett sådant understöd. Huruvida ur statens

järnvägars speciella intressen, bland annat med hänsyn till godstrafiken, en

fortsatt subvention kunde vara motiverad, kunde de sakkunniga icke bedöma

med säkerhet. Örn en sådan subvention utginge, syntes denna emellertid

innebära en så avsevärd förmån för byrån, att statens järnvägar väl kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 80.

13

Tara berättigade att till gengäld fordra, att byrån tillbandaginge som reklamorgan

även med avseende å persontrafiken. I övrigt borde det enligt

de sakkunnigas förslag få bliva trafikförbundets sak att bedöma, huruvida

och på vad sätt mindre understöd till resebyråer eller andra företag på

olika orter kunde vara motiverade för att sprida svensk propaganda i länder,

där icke egna resebyråer vore inrättade. Detta bleve praktiska tillämpningsdetaljer

rörande propagandaarbetets bedrivande, för vilka det icke kunde

vara lämpligt att på förhand uppställa några regler.

Härefter hava de sakkunniga övergått till frågan örn ett centralorgan i

Sverige och därvid inledningsvis framhållit att, örn ock propagandan i avgörande

grad måste vila på relativt självständig verksamhet av de i utlandet

upprättade byråerna, ett centralorgan i hemlandet dock icke kunde undvaras.

Beträffande de uppgifter, som skulle påvila detta organ, hava de sakkunniga

anfört bland annat:

Främst kommer uppgiften att utarbeta och anskaffa allt slags reklammaterial,

som för den utrikes verksamheten är oundgängligt men icke lämpligen

kan framställas av utlandsbyråerna själva, således broschyrer av olika

slag, varav massupplagor ständigt äro behövliga, affischer, fotografier, klichéer,

skioptikonbilder, film, i viss mån även turistiskt nyhetsmaterial och

tidningsartiklar eller underlag för sådana, vidare hotellförteckningar och tidtabeller

m. m. för utländska resebyråers och utländsk publiks behov, om

möjligt även tjänliga resehandböcker, allt avfattat på olika främmande språk

och helst under medverkan av de svenska utlandsbyråerna. Vidare gäller

det att omhändertaga och vägleda främmande journalister, författare, fotografer,

föredragshållare etc., som genom resebyråernas förmedling eller annorledes

liitkomma och med sin resa förbereda utländsk publicitet av olika

slag. samt att söka medel för lämplig propaganda i länder, som icke nås av

resebyråernas verksamhet, och upprätthålla förbindelser med nationella och

internationella propagandainstitutioner i utlandet.

De förstnämnda bland dessa propagandauppgifter innebära bland annat, att

genom rationell arbetsuppdelning bereda underlag och material för utlandsbyråernas

propagandaspridning, och enligt de sakkunnigas uppfattning är

det önskvärt, att uppgiften vidgas till att, utan onödigt ingrepp i deras fria

initiativ och handlande, utgöra en överledning och sammanhållande tillsyn

över deras reklamarbete. Under inspektionsresor bör fruktbringande rådplägning

kunna äga rum och ömsesidiga impulser givas, därvid erfarenheterna

från en byrå, i den mån de äro tillämpliga, kunna utnyttjas vid en

annan. Även en direkt undervisning och utbildning av personalen dels i

avseende på reklamteknik och dels i avseende på kännedom om turistplatser

och turistförhållanden synes lämplig. Så vitt angår statens järnvägars

personal, bör denna utbildning betraktas såsom tillhörande tjänsten.

Inom landet föreligger den viktiga uppgiften att sammanföra, ena och

till ekonomiskt bistånd förmå do olika trafik-, hotell- och affärsföretag, korporationer,

turisttrafikföreningar, kommuner etc., som hava ekonomiskt eller

annat intresse av turisttrafiken. Det gäller bl. a. att tillgodogöra sig det

propagandamaterial, som finnes samlat på olika håll, att lämna sakkunnigt

råd och bistånd vid avfattning av broschyrer, affischer etc., som man från

lokalt eller enskilt håll kan vilja bekosta — och varigenom verksamheten

också erhåller ekonomiskt stöd — samt att i övrigt verka för tillfredsställande

kvalitet och örn möjligt rationell enhetlighet i enskilda företags utlandspropaganda,

så att större effektivitet kan uppnås än genom en plan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majit* proposition nr 80.

löst splittrad sådan. I den mån en centralisering av propagandan kan vara

möjlig att uppnå, torde detta genom den ökade effekten vara till obestridlig

fördel för såväl landet i sin helhet som för de särskilda intressenterna. —

Inom landet föreligger vidare uppgiften att verka för erforderliga åtgärder

för de utländska turisternas trivsel, såsom t. ex. anskaffande av språkkunnig

personal, skapande av »hotellkultur» i olika avseenden, stödjepunkter för

motortrafiken för turister på landsbygden, liotellkupongsystem, där det är

lämpligt, guider, utflyktsmöjligheter o. s. v. Till stor del sammanfaller denna

verksamhet med arbetet för de svenska turisterna.

Av de sakkunnigas ståndpunkt, att turistpropagandan bör ses såsom ett

led i den allmänna upplysningsverksamheten örn Sverige, följer slutligen

såsom en grundläggande uppgift för centralorganet att samarbeta med

andra institutioner, såsom utrikesdepartementet, kommerskollegium, exportföreningen,

turistföreningen, automobilklubben, utställningsbestyrelser o. s. v.,

och därigenom sörja för att turistpropagandan städse står i fullgod samverkan

med andra grenar av svenskt upplysningsväsende.

Av vad sålunda anförts finna de sakkunniga, att ett särskilt för utländsk

turistpropaganda avsett centralorgan är nödvändigt. Att arbetet icke rimligen

kunde läggas såsom sidoordnad uppgift vare sig på utrikesdepartementets

pressavdelning eller exportföreningen eller något annat organ för

utrikes information finna de sakkunniga uppenbart, då dessa institutioner

i väsentliga delar hade uppgifter av annan art än det här vore fråga örn. Jämväl

ett förläggande av den centrala ledningen till svenska turistföreningen och

i samband härmed en sammanslagning av denna och trafikförbundet hava

de sakkunniga funnit stöta på avsevärda svårigheter. Däremot borde man

icke släppa tanken på ett ingående samarbete i erforderliga delar mellan

de båda organisationerna. Slutligen kunde, framhålla de sakkunniga, ifrågasättas

att förlägga centralorganisationen till järnvägsstyrelsen, vilket skulle

innebära upprättandet inom styrelsen av en särskild avdelning. Emellertid

hade järnvägsstyrelsen själv ansett sig lämpligen böra frigöras

även från sitt nuvarande, mera begränsade ansvar för den allmänna propagandan.

De sakkunniga hava uttalat sin anslutning härtill. Utlandspropagandan

berörde icke blott statens järnvägars affärsintresse utan även en mängd

andra, delvis därmed konkurrerande företag, järnvägar, rederier, luftrederier,

hotell, kurorter o. s. v. Enandet och sammanförandet av alla dessa skilda

intressen och utverkandet av frivilligt ekonomiskt stöd från så vida kretsar

som möjligt måste vara ännu mycket svårare för en statsinstitution än för

en fri sammanslutning. I viss mån torde även erfordras friare arbetsformer

än de i statens verk vanliga. Ur den allmänna synvinkel, som de sakkunniga

ville anlägga, borde turistpropagandan ses såsom ett led av den allmänna

upplysningsverksamheten och intimt samarbeta med andra grenar av denna,

och vid sådant förhållande syntes ledningen böra anförtros åt ett organ med

en mera allsidig sammansättning. Enligt de sakkunnigas mening borde alltså

trafikförbundet fortfarande utgöra centralorgan för den utländska turistpropagandan

men dess ledning omorganiseras och tillföras representanter för

andra grenar av svenskt informationsväsende samt reklamteknisk sakkunskap.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 80.

Det sålunda reorganiserade trafikförbundet borde, framhålla de sakkunniga,

lämpligen övertaga jiimväl ledning oell tillsyn av det genom resebyråerna

utövade reklamarbetet. Förut hade framhållits, att propagandan borde utövas

med avsevärd självständighet av de särskilda resebyråerna, så att dessas

handlingskraft icke bundes genom ingående detaljdispositioner. Likväl torde

det icke kunna undvaras, att en viss allmän dirigering och en inspektion

och rådgivning företoges hemifrån för att giva impulser, för att övervaka

och för att i alla de fall där det vore möjligt förenkla arbetet genom central

enhetlighet. Sambandet mellan resebyråernas yttre och trafikförbundets övervägande

inre arbete vore ock av intim beskaffenhet. Onekligen hade över

arbetet hittills vilat något i viss mån splittrat, och även örn olägenheter

därav icke framträtt, syntes det dock övervägande sannolikt, att en enhetligare

ledning skulle kunna medföra ökad effekt, förhindra dubbelarbeten

och kanske även medföra besparing i kostnader.

I anslutning till vad de sålunda uttalat framlade de sakkunniga ett organisations-

och kostnadsförslag, byggt på principen att resebyråerna alltjämt

skola drivas såsom statens järnvägars egna organ men att den positiva

propagandan skall stå under ledning av och bekostas genom trafikförbundet,

som för ändamålet bör undergå viss omorganisation och erhålla visst statsbidrag.

Förslaget örn resebyråernas bibehållande under statsbanornas förvaltning

vore, framhålla de sakkunniga, förestavat av praktiska lämplighetsskäl samt

av en uppskattning av byråernas betydelse för statens järnvägar. Främst

gällde därvid, att det icke kunde vara praktiskt eller ekonomiskt att överföra

resebyråerna till trafikförbundets regi. Resebyrårörelsen anknöte sig

däremot helt naturligt till statens järnvägar. Det syntes även vara av viss

betydelse, att resebyråerna ginge under statsbanornas namn, dels därigenom

att den officiella karaktären ingåve förtroende hos klientelet, dels ock därigenom

att biljettförsäljningsrätten, rätten att affischera, att erhålla fria resor

för personalen och andra mellanhavanden med främmande förvaltningar

lättare kunde ordnas för ett statsbanornas eget organ än för byråer, hörande

till ett trafikförbund. För Berlinbyrån tillkomme det viktiga skälet, att denna

faktiskt fungerade såsom en statens järnvägars station med hänsyn till ångfärjeförbindelsen

samt måste föra sovvagnslistorna för svenska sovvagnar o.s.v.

Emellertid syntes det de sakkunniga icke vara lämpligt att organisatoriskt

och i personaluppsättning därifrån särskilja det rena reklamarbetet. Bland

annat för ställningen utåt vore det synnerligen önskvärt, att hela verksamheten

på varje särskild plats leddes av en enda och tillräckligt representativ

person.

De sakkunnigas förslag innebure alltså, att personaluppsättningen och

resebyråernas drift enhetligt skulle handhavas av statens järnvägar men att

personalen vid utövandet av propagandaarbetet skulle vara underställd ledning

och tillsyn av det omorganiserade trafikförbundet. Förutsatt att järnvägsstyrelsen

vid tillsättande av den med reklam sysslande personalen toge

vederbörlig hänsyn till trafikförbundets önskemål örn härför lämpad arbetskraft

samt att järnvägsstyrelsen och trafikförbundet även i övrigt arbetade

i samförstånd, borde enligt de sakkunnigas uppfattning icke någon svårighet

uppstå härigenom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Det vöre enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att vid resebyråföreståndarnas

sida till råd och stöd för dem inrättades rådgivande kommittéer av

utlandssvenskar i framskjuten ställning icke blott i London oell Berlin

— där dylika vid tidpunkten för betänkandets avlåtande redan funnos —

utan även i Paris oell New York.

Som tidigare nämnts, skulle enligt de sakkunnigas förslag det erforderliga

centralorganet utgöras av svenska trafikförbundet. Innan detta kunde övertaga

de vidgade uppgifterna och det med statsanslag förenade större ansvaret,

förutsatte emellertid de sakkunniga vissa ändringar i dess inre organisation.

Härom hava de sakkunniga anfört huvudsakligen:

Man måste söka säkerställa en aktiv medverkan av andra offentliga och

enskilda institutioner med närliggande verksamhetsfält och således sörja för

en allsidig kompetens i ledningen och för full samverkan mellan olika grenar

av svensk upplysningsverksamhet. I ledningen böra därför representeras:

järnvägsstyrelsen, med vilken såsom förvaltare av resebyråerna ett intimt

samförstånd är oundgängligt, utrikesdepartementet för att säkerställa samarbete

med dess pressavdelning, exportföreningen för samarbete med den

kommersiella propagandan och för tillvaratagande av de kommersiella intressena

i turistväsendet samt turistföreningen, vilkens erfarenheter böra tillvaratagas

bland annat för lämplig dirigering av turistströmmen samt för samarbete

i praktiska detaljer, till exempel ifråga örn fotografier och illustrationsmaterial.

De ekonomiska intressenterna och bidragsgivarna böra representeras

genom 3 av trafikförbundets råd utsedda ledamöter. Representanterna för

järnvägsstyrelsen och utrikesdepartementet torde lämpligen böra utses av

Kungl. Hajd. Men vidare synes det de sakkunniga nödvändigt, att i sty

reisen insättes en i reklamtekniskt avseende kvalificerad person. Reklamtekniken

står rinder stark utveckling, och då förbundets arbete till stor del

vilar på denna teknik, är det angeläget, att inom styrelsen, som har att leda

verksamheten, sakkunskap på detta område blir företrädd. Många misstag

kunna säkerligen förebyggas därigenom, mycket arbete, som eljest blir bortkastat,

ledas in på rätt spår. Den speciellt reklamsakkunnige ledamoten

bör lämpligen utses av trafikförbundets råd, men utan hänsyn till att representera

något visst specialintresse inom förbundet.

De sakkunniga föreslå således, att svenska trafikförbundet skall hava en

styrelse av 8 personer, nämligen: 2 utsedda av Kungl. Maj:t, vilka skola

representera utrikesdepartementet och järnvägsstyrelsen och av vilka den

ene skall vara ordförande i styrelsen, 1 utsedd av Sveriges allmänna exportförening,

1 utsedd av svenska turistföreningen, 4 utsedda av svenska trafikförbundets

råd, varav en speciellt reklamtekniskt sakkunnig, jämte en suppleant

för en var av styrelseledamöterna.

Dessutom torde järnvägsstyrelsen med hänsyn till driftsgemenskapen

böra berättigas att adjungera en i överläggningarna men ej i besluten delaktig

representant.

Revision bör verkställas av en av Kungl. Majit utsedd och en eller två

av förbundets råd utsedda revisorer.

Den på nämnda sätt utsedda styrelsen skall vara förbundets högsta beslutande

organ och således övertaga nuvarande styrelses och råds uppgifter

i dessa avseenden samt bland annat fastställa kostnadsstaten och antaga

huvudbefattningarnas innehavare bland personalen. Liksom nu torde en

verkställande direktör böra vara anställd.

Denna organisation är dock ej tillräcklig. Trafikförbundet behöver för

framtiden i minst lika hög grad som förut stå i direkt förbindelse med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr SO.

möjligast vida kretsar av alla de intressen, som beröras av turisttrafiken.

Med de skilda förhållandena i olika delar av vårt land är det också nödvändigt,

att de särskilda landskapens turistorganisationer samverka med det

centrala organet för att detta skall kunna få tillräcklig praktisk sakkunskap

att leda reklamverksamheten och väga de understundom stridiga intressena

mot varandra. Rådet måste således bibehållas, och det kommer enligt de

sakkunnigas förslag att få åt sig överlämnade uppgifterna att utse vissa

styrelseledamöter och revisorer samt i övrigt ha en rådgivande karaktär.

Likaledes bör åt årsmötet behållas det i sista hand avgörande inflytandet

på verksamheten, därutinnan årsmötet har att välja rådets medlemmar

och besluta, vilka andra institutioner, som skola äga att utse sådana. Årsmötet

har även att fastställa vinst- och förlust- samt balansräkning för förbundet.

I fråga örn täckningen av kostnaderna för resebyråerna hava de sakkunniga

funnit lämpligast, att dessa med undantag av sådana utgifter, som avse

den rena reklamen, stanna på statens järnvägars utgiftsstat. Hit borde

således också föras kostnaderna för det synnerligen omfattande arbetet med

att tillhandahålla upplysningar, råd och reseplanläggningar till allmänheten

och till andra resebyråer. De sakkunnigas förslag innebär alltså, att statens

järnvägar skulle svara för den totala driftkostnaden (lokal-, personal- och

expeditionskostnader), som för det dåvarande efter avdrag av inkomsterna

stego till 185,000 kronor, men att de direkta reklamutgifterna, då beräknade

till i avrundat tal 88,000 kronor, skulle övertagas av trafikförbundet. Förbundets

budget skulle alltså med dåvarande kostnader belastas med nyssnämnda

belopp, 88,000 kronor, varjämte statens järnvägars bidrag till förbundet örn

10,000 kronor skäligen borde bortfalla. Från statens järnvägar skulle alltså

avlastas ett belopp av tillhopa 98,000 kronor.

Efter en undersökning av trafikförbundets inkomster och utgifter hava

de sakkunniga under nyss angivna förutsättningar framlagt följande förslag

till budget för förbundet, vilket förslag återgives med påpekande av att de

sedan år 1927 inträffade valutaförändringarna givetvis numera påkalla andra

siffror:

Utgifter.

Reklammaterial o. d..........

kr.

70,000

Reklam vid resebyråerna ...

»

94,500

Allmänna omkostnader ......

»

21,000

Löner .............................

47,000

Resekostnader ...................

»

4,000

Representation.....................

»

2,500

Provisioner ........................

»

20,000

Räntor................................

»

3,000

Summa

kr.

262,000

Inkomster.

Bidrag och medlemsavgifter kr. 50,000

» av Stockholms stad » 10,000

Restaurantaktiebolaget ...... » 75,000

Annonser .......................... » 45,000

Statsanslag ....................... » 80,000

Diverse ............................. » 2,000

Summa kr. 262,000

Det erforderliga statsbidraget skulle således enligt de sakkunnigas beräkningar

utgöra 80,000 kronor, innebärande — då från statens järnvägar skulle

avlastas ett belopp av 98,000 kronor — en nettominskning för det allmänna

av 18,(XX) kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1034, 1 sami. Nr 80.

28 84 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majda proposition nr 80.

Beträffande det föreslagna statsbidraget anförde de sakkunniga bland annat:

Beloppet är beräknat efter nuvarande behov och bör täckas genom anslag å

statsbudgeten. Såsom villkor för anslaget bör uppställas, att förbundets

övriga inkomster uppgå till sammanlagt minst dubbla statsbidraget. Dessutom

bör anslagets beviljande göras beroende av att trafikförbundet erhåller

den organisation, som av de sakkunniga föreslagits, i vilket syfte stadgarna

böra underställas Kungl. Maj:ts prövning och godkännande, samt att i stadgarna

intages förbud mot ändring utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Beträffande anslagets användning synes det med förbundets starkt specialiserade

verksamhet icke erforderligt eller ens lämpligt att stadga några

detaljerade föreskrifter. De av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna i

trafikförbundet böra åläggas att till Kungl. Majit göra anmälan, därest styrelsen

fattar beslut, som de finna sig icke kunna biträda. Vidare bör föreskrivas,

att i revisionsberättelse, som årligen skall ingivas till Kungl. Majit,

skall lämnas specificerad redogörelse över användningen av förbundets medel

för olika ändamål, varvid det skall åligga den av Kungl. Majit utsedde

revisorn att särskilt yttra sig, huruvida tillgängliga medel synas vara på

ändamålsenligt sätt använda.

Slutligen hava de sakkunniga framfört vissa önskemål rörande viktigare

detaljspörsmål, varå de under utredningens gång fästat sin uppmärksamhet.

Bland de direkta reklamutgifterna inginge som ett viktigt led utarbetandet

av broschyrer och dylika publikationer. I avseende härå ville de sakkunniga

framhålla, att ifrågavarande publikationer måste tekniskt väl planläggas, så

att innehållet bleve korrekt och överskådligt samt fångade intresset hos den

publik, för vilken publikationerna avsåges. En annan fråga av stor ekonomisk

betydelse vore den örn reproduktionskostnaderna. Manuskript måste vara

fullständigt utarbetade samt tryckeriernas anbud och räkningar underkastas

sakkunnig granskning. Möjligen kunde statens tryckerisakkunnige få anlitas

för detta ändamål. Yad som sagts örn kvalitetskraven på publikationerna

gällde även ifråga om affischerna. Resebyråernas utmärkta läge borde tillfullo

utnyttjas genom den bästa möjliga fönsterskyltning. Okad uppmärksamhet

borde ägnas det förträffliga och effektiva reklammedel, som vackra

fotografier utgjorde. Möjligheten av filmpropaganda förtjänade ingående prövning.

Det vore synnerligen önskvärt, att tullfrihet utverkades för reklamlitteratur

och film, som genom trafikförbundet utsändes i reklamsyfte. I

fråga örn tullvisiteringen framhölles, att det icke torde vara uteslutet att

vid denna vederbörlig hänsyn toges till de resandes karaktär av utländska

turister och osannolikheten av försök till olovlig varuinförsel från deras

sida. Beträffande tullförfattningarna vöre en sådan ändring önskvärd, att

någon höjning medgåves för utländska resande av den medgivna tullfria

kvantiteten tobaksvaror. Slutligen vore det mycket önskvärt, att trafikförbundet

alltjämt sökte samverka med hotell och restauranger för att uppnå

sådana förbättringar som en utländsk publik utan alltför stora anspråk vore

van vid och gärna fordrade för att känna trevnad.

På grundval av sin sålunda förebragta utredning hava de sakkunniga föreslagit,

att statens järnvägar bemyndigas att fortfarande i huvudsak såsom dittills

driva rese- och reklambyråerna i Berlin, Paris, London och New York

samt bestrida samtliga kostnader för byråernas drift, dock ej de direkta

reklamutgifterna;

att till råd och stöd för resebyråerna inrättas rådgivande kommittéer av

utlandssvenskar i framskjuten ställning;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80.

19

att trafikförbundet omorganiseras på. angivet sätt samt, utan att frånbända

resebyråpersonalen dess erforderliga handlingsfrihet i propagandaarbetet,

övertager ledning och tillsyn av det direkta reklamarbetet vid resebyråerna;
att

trafikförbundet, under förutsättning att omorganisation företagits och

att dess övriga inkomster uppgå till minst dubbla beloppet, erhåller statsbidrag

örn 80,000 kronor att jämte förbundets övriga medel användas till

turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet; samt

att nyss angivna särskilda önskemål beaktas.

lil. Utlåtanden över 1927 års sakkunnigbetänkande ni. m.

Över de sakkunnigas sålunda framlagda betänkande och förslag hava utlåtanden

avgivits den 23 december 1927 av svenska trafikförbundet, den 29

december 1927 av statskontoret, den 31 december 1927 av järnvägsstyrelsen,

samma dag av kommerskollegium, som överlämnat yttranden av Stockholms

och Skånes handelskammare, svenska handelskamrarna för Storbritannien och

Irland, i Frankrike och för Amerikas förenta stater, svenska Amerikalinjen,

ångfartygsaktiebolagen Göta kanal och Gotland, Hallands ångfartygsaktiebolag,

aktiebolaget Aerotransport och Bergslagernas järnvägsaktiebolag, den

10 januari 1928 ånyo av järnvägsstyrelsen med anledning av vad kommerskollegium

i nvssberörda utlåtande anfört, den 12 december 1927 av beskickningen

i Washington, den 31 december 1927 av beskickningen i Berlin, den

7 och den 20 januari 1928 av beskickningen i Paris, den 19 december 1927

av kungl, automobilklubben, den 9 januari 1928 av Sveriges allmänna exportförening,

den 30 januari 1928 av svenska turistföreningen, den 16 oktober

1928 ånyo av järnvägsstyrelsen, den 21 januari 1929 ånyo av trafikförbundet

samt den 13 september 1929 av riksräkenskapsverket.

Beträffande det närmare innehållet i de sålunda avgivna utlåtandena torde

jag i huvudsak få hänvisa till handlingarna i ärendet. I all synnerhet gäller

detta de ofta vidlyftiga ekonomiska kalkylerna. Den inträdda förändringen

av den svenska valutans värde i förhållande till de utländska ävensom de

förändringar beträffande den av statens järnvägar bedrivna utländska persontrafikreklamen,

vilka vidtagits under den senaste tiden, hava nämligen medfört

så väsentliga förskjutningar i de tidigare förutsättningarna för det ifrågavarande

spörsmålets bedömande ur kostnadssynpunkt, att jag anser mig

böra i det stora hela förbigå de i de olika utlåtandena anförda kostnadsberäkningarna.

Jag kommer alltså i förevarande sammanhang främst att uppehålla

mig vid de uttalanden rörande frågor av principiell och organisatorisk

art, som. framkommit i utlåtandena.

Trafik förbundet har i sitt yttrande den 23 december 1927 anfört, att

organisationsförslaget gåve förbundet anledning till betänkligheter.

Järnvägsstyrelsen hade förklarat, att den icke hyste någon önskan att

uppehålla reklamverksamheten, såsom varande en för styrelsen främmande

arbetsuppgift, vilken diirför skulle överflyttas till trafikförbundet. Stora och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ökade krav ställdes samtidigt på personalen vid resebyråerna i kvalitativt,

representativt och reklaintekniskt avseende. Den ansåges böra utbildas och

tidvis förstärkas. Trafikförbundet ålades allt ansvar för den reklam och

upplysning, som bomme att göras eller lämnas av nämnda personal, men i

frågor rörande tillsättande och utbildning av densamma skulle förbundet

strängt taget icke tillerkännas något positivt inflytande. Ansvaret för personalens

tillsättande och utbildning skulle påvila järnvägsstyrelsen, som samtidigt

befriades från allt deltagande i den aktiva reklamverksamheten.

Den verkliga innebörden av detta förslag vilade på förutsättningen av ett

fullkomligt samförstånd mellan järnvägsstyrelsen och trafikförbundet, vilket

vore riktigt, ty meningsskiljaktigheter av sådan art, att de — enligt vad de

sakkunniga föresloge — behövde hänskjutas till Kungl. Majlis avgörande,

borde enligt förbundets förmenande icke ens få ifrågasättas. Förslaget beaktade

däremot ej den logiska ansvarsfördelningen i fråga örn reklamarbetet

mellan järnvägsstyrelsen och förbundet. Förbundet vore ense med de sakkunniga

att upplysnings- och propagandaarbetet för närvarande lämpligast

borde bedrivas från statens järnvägars i utlandet varande resebyråer. Men

örn detta arbete skulle stå under förbundets ledning och ansvar syntes det

ligga i öppen dag, att vid tillsättandet och utbildningen av den härför lämpliga

personalen ett blott hänsynstagande till förbundets önskemål ej vore

tillfyllest. Förbundet borde principiellt sett vara ansvarigt även för reklampersonalens

tillsättande. Det egendomliga fallet kunde annars inträffa, att

eventuella anmärkningar mot reklamens utförande bomme att drabba den

härför oansvariga organisationen eller järnvägsstyrelsen.

Örn reklamverksamheten skulle övertagas av trafikförbundet måste personalfrågan

lösas på ett för vederbörande parter tillfredsställande sätt. Denna

fråga borde under sådana förhållanden överlämnas åt statens järnvägar och

förbundet för gemensam utredning, detta så mycket mer som erfarenheten

bomme att giva vid handen, i vilken utsträckning personalorganisationen

krävde omläggning.

Den av de sakkunniga föreslagna styrelsen hade erhållit en representativ

sammansättning, varvid emellertid i förbundet representerade intressen icke

blivit tillgodosedda i så hög grad, som syntes önskvärt.

De statens organ, som det enligt förbundets uppfattning skulle vara ett

reellt intresse att hava representerade i dess styrelse, vore: statens järnvägar,

vilkas reklamverksamhet förbundet genom statsanslagets mottagande

närmast skulle komma att fortsätta, kommunikationsdepartementet, såsom

handläggande jämväl andra kommunikationsärenden än järnvägarnas, samt

utrikesdepartementet, med vilket förbundet med sin verksamhet riktad på

utlandet måste hava ett intimt samarbete. Det syntes därför riktigt, att

statens intressen närmast tillvaratoges av representanter i förbundets styrelse

för dessa tre statsinstitutioner. De båda departementsrepresentanterna

skulle helt naturligt utses av Kungl. Majit. Järnvägsstyrelsen syntes däremot

själv böra utse statens järnvägars representant, och därmed förfölle

behovet av att järnvägsstyrelsen »borde berättigas adjungera en i överläggningarna,

men ej i besluten delaktig representant». Äv Kungl. Majit borde

dessutom utses en tredje ledamot att fungera som förbundets ordförande;

denne borde som för närvarande vara en person, vilken med representativa

egenskaper förenade en allsidig blick för turisttrafikens betydelse utan att

aktivt tillhöra någon delina trafik berörande ekonomisk intressegrupp. Förbundets

egna representanter i styrelsen, vilka åtminstone formellt skulle

tillsättas av dess råd, föresloges till fem.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 80.

Förbimclet ansåge således, att styrelsen borde utgöras av 9 personer, varav

3 (ordföranden inbegripen) utsåges av Kungl. Majit, 1 av järnvägsstyrelsen

och 5 av förbundets råd, saint att ordföranden icke skulle tillhöra någon

i förbundet representerad ekonomisk intressegrupp. För var och en av de

övriga 8 ledamöterna borde väljas en suppleant.

Av det sagda framginge, att förbundet i likhet med de sakkunniga ansåge,

att rådet borde bibehållas.

I en i och för sig berättigad strävan att filiförsäkra staten ett kontrollerande

inflytande över förbundets verksamhet hade de sakkunniga föreslagit

teoretiska kontrollåtgärder, vilka för en sammanslutning med trafikförbundets

syften syntes sakna praktisk betydelse. Förslaget att de av Kungl. Majit

utsedda styrelseledamöterna i trafikförbundet borde åläggas att till Kungl.

Majit göra anmälan, därest styrelsen fattade beslut, som de funne sig icke

kunna biträda, syntes vara av sådan art, men i denna åtgärd läge dessutom

ett visst misstroende mot förbundets övriga styrelseledamöter. Förbundet

ansåge sig därför böra avstyrka densamma, så mycket mer som den icke toge

hänsyn till solidariteten och det nödvändiga goda samarbetet inom styrelsen

och bestämmelsens tillämpande i praktiken på grund härav skulle kunna

medföra svårigheter i reklamarbetets planläggning och utförande.

De sakkunnigas utgiftssumma uppginge till 262,000 kronor; den vore lågt

beräknad och toge dessutom icke hänsyn till nyupplagd reklam i vissa

länder och behovet av ökade allmänna omkostnader. Men de sakkunniga

förutsatte trots detta, att reklamarbetet skulle vidgas. Gent emot nämnda

summa stöde inkomsterna, vilka enligt av förbundet framlagda beräkningar

borde minskas med minst 25,000 kronor. Då det för reklamen från resebyråerna

för det dåvarande anslagna beloppet, 94,500 kronor, alltjämt borde

utgå till detta ändamål^ måste minskning äga rum på annat håll för att

budgeten skulle gå ihop. Förbundet holle emellertid med visshet före, att

någon minskning ej utan allvarligt men kunde ske beträffande utgifter för annan

reklammateriel, ej heller kunde allmänna omkostnader, löner, resekostnader

eller andra konton minskas, därest verksamheten på ett rationellt sätt skulle

kunna bedrivas.

De sakkunniga hade ansett, att beloppet 80,000 kronor vore beräknat efter

dåvarande behov, och i vad mån detta framdeles kunde stegras, finge då

underkastas prövning. Förbundet vore av den åsikten, att nämnda belopp

icke motsvarade det verkliga behovet av statsmedel för att kunna såväl upprätthålla

reklamverksamheten i utlandet som även säkerställa centralorganisationens

i Sverige arbete. De 80,000 kronorna syntes fastmer vara ett utjämningstal

i en budget, där utgifterna vore för lågt beräknade och inkomsterna

för högt uppskattade och dessutom delvis av tvivelaktig natur.

Som villkor för anslaget hade de sakkunniga vidare ansett sig böra uppställa,

att förbundets övriga inkomster uppginge till sammanlagt minst dubbla

summan. Utgående från summan 80,000 kronor skulle förbundet sålunda

garantera minst 160,000 kronor årligen, men i verkligheten, för att budgeten

skulle gå ihop, anskaffa 182,000 kronor. Uppställandet av detta villkor

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr SO.

kunde endast förklaras av bristande kännedom om reklamarbetets uppläggning

och art samt sättet för medlens anskaffande. Förbundet ville i anledning

därav betona, att örn staten skulle anse sig böra bidraga till utlandsreklamens

upprätthållande från en neutral central organisation, detta bidrag

borde vara så tillmätt, att det motsvarade kostnaderna för den del av verksamheten,

som bidraget närmast vore avsett att upprätthålla, samt för den

i samband därmed erforderliga personalökningen inom denna organisation.

Framtiden finge sedan utvisa, huruvida statsbidraget vore till sin storlek

väl avpassat samt huruvida möjligen utvägar skulle kunna finnas för verksamhetens

upprätthållande och vidgande även med eventuellt minskat statsbidrag.

Såsom sammanfattning av sin ståndpunkt till förevarande spörsmål har

förbundet slutligen uttalat, bland annat, att förbundet ej såge sig i stånd

och ej heller funne med sitt ansvar förenligt att på de angivna villkoren

mottaga det föreslagna statsanslaget, utan att förbundet för övertagande av

den enligt de sakkunnigas förslag utökade reklamverksamheten ansåge

önskvärt:

att ett statsbidrag för det dåvarande icke komme att understiga 125,000

kronor för år, varav skulle utgå: 94,500 kronor för upprätthållandet av den

reklam verksamhet, som bedreves av statens järnvägars egna organ i utlandet,

16,000 kronor för utvidgning av reklamverksamheten till vissa europeiska och

utomeuropeiska länder och 14,500 kronor för säkerställande av förbundets i

förening med övertagandet av nämnda utlandsreklam nödvändiga inre omorganisation,

att statsbidraget i fråga lämnades utan sådant villkor för dess utbetalande,

som de sakkunniga ansett sig böra uppställa,

att vid tillsättandet av styrelsemedlemmar häiisyn foges till de av förbundet

anförda önskemålen rörande styrelsens sammansättning, samt

att reklampersonalfrågan vid statens järnvägars resebyråer i utlandet

underkastades förnyad prövning, med uppdrag åt statens järnvägar och förbundet

att gemensamt söka träffa en för båda parterna tillfredsställande

lösning.

Statskontoret har i huvudsak uttalat följande:

Den nationalekonomiska betydelsen av den utländska turisttrafiken samt

önskvärdheten även ur andra synpunkter att vårt land och dess förhållanden

bleve i större utsträckning kända i utlandet syntes väl motivera, att statsverket

ekonomiskt stödde den för ändamålet erforderliga propagandan. Härigenom

bleve staten också i tillfälle att övervaka, att denna propaganda vore

måttfull och vederhäftig, och kunde jämväl i övrigt inverka på turistväsendets

utveckling i sund riktning. Mot att den centrala ledningen av den allmänna

reklamen helt omliänderhades av trafikförbundet med bidrag av statsmedel

syntes, därest förbundet omorganiserades på föreslaget sätt, ej vara något

att erinra. Att kostnaderna för turistreklamen i viss utsträckning bestredes

av egentliga statsmedel finge anses vara riktigt. Huru stor del av dessa

kostnader, som statens järnvägar i deras egenskap av trafikföretag fortfarande

borde bära, syntes i brist på exakta beräkningsgrunder i viss grad vara en

lämplighetsfråga. Givetvis hade det varit synnerligen önskvärt, att förbundet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majda proposition nr 80.

kunnat påräkna understöd av fast karaktär ock i större omfattning från dem,

som droge den direkta ekonomiska vinsten av turisttrafiken — frånsett

statens järnvägar. Man syntes emellertid få utgå ifrån att förbundets styrelse

i fortsättningen sökte att vinna bidrag i form av medlemskap eller på annat

sätt från av turisttrafiken ekonomiskt beroende sammanslutningar och enskilda.

Järnvägsstyrelsen bar i sitt utlåtande den 31 december 1927 erinrat, att

styrelsen redan tidigare hemställt att bliva befriad från sin befattning med

reklamverksamhetens ordnande i utlandet, samt i anslutning därtill anfört:

Styrelsen hade då tänkt sig, att det förefintliga samarbetet i fråga örn

lokal och personal mellan resebyråerna och reklambyråerna skulle upplösas.

De sakkunniga vore även av den meningen, att styrelsens befattning med

den allmänna reklamen skulle upphöra; de föresloge emellertid, att resebyråarbetet

och reklamarbetet skulle bedrivas i samma lokal, med samma

föreståndare och delvis även med samma personal. Givetvis kunde mycket

i denna anordning vara ägnat att väcka betänkligheter. Svenska trafikförbundet

hade också starkt framhävt sin tveksamhet på denna punkt. Förbundet

syntes bland annat önska ett bestämmande inflytande beträffande

resebyråpersonalens utbildning och antagning. Styrelsen kunde dock icke

avstå från rätten att på vanligt sätt antaga och placera statens järnvägars

befattningshavare, vilket även gällande regler för statstjänstemäns anställande

och befordring gjorde till en nödvändighet. Styrelsen ville emellertid

vid resebyråföreståndarnas och andra av saken berörda tjänstemäns tillsättande

iakttaga, att de valdes med hänsyn till behövliga kvalifikationer

även för reklamarbetets bedrivande, och skulle härvid i möjligaste mån taga

hänsyn till från förbundets sida framställda önskemål. Önskade förbundet

på en eller flera resebyråer anställa särskilda tjänstemän för reklamarbetet,

vare sig för hela året eller för viss del därav, skulle styrelsen ock, i den

mån utrymmes- och andra hänsyn gjorde detta möjligt, söka tillmötesgå sådana

önskningar rinder förutsättning givetvis, att dylika tjänstemän underordnades

vederbörande resebyråers chefer.

Styrelsen ansåge därför att, örn man byggde på ett fortbestående gott

samförstånd och det intima samarbete, som erkänt dittills varit för handen,

man kunde komma fram på den väg, som kommitterade velat anvisa. Styrelsen

ville därför ej för sin del avvisa densamma, i synnerhet som den

också utan tvivel borde avsevärt nedbringa kostnaderna såväl för lokal som

personal. Särskilt vore härvid att märka, att den huvudsakliga delen av

arbetet infölle på olika tidpunkter, i det att reklamverksamheten vore koncentrerad

till årets första månader, resebyråverksamheten åter huvudsakligen

till sommaren.

Beträffande de av de sakkunniga föreslagna rådgivande kommittéerna

hade styrelsen i princip intet att invända. Styrelsen ville endast framhålla,

att kommittéernas uppgift borde preciseras till att de skulle hjälpa resebyråföreståndarna

i deras egenskap av reklamchefer.

Vad beträffade förbundets organisation ville det synas styrelsen, som om

de sakkunniga i sitt förslag härom gått något för långt i fråga om att binda

förbundet. Det viktiga vore att staten, örn betydande belopp tilldelades

förbundet för att ombesörja den nya verksamheten, också tillförsäkrade sig

inflytande på och kontroll över medlens användning. Ehuru styrelsen kunde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ansluta sig till vad de sakkunniga föreslagit ifråga om förbundets styrelse,

föredroge styrelsen dock avgjort trafikförbundets förslag, att Kungl. Majit

skulle utse tre styrelseledamöter, av vilka en skulle vara ordförande, en

representera utrikesdepartementet och en kommunikationsdepartementet,

samt att järnvägsstyrelsen skulle utse en ledamot. Någon anledning för

Kungl. Majit att i övrigt lämna föreskrifter örn förbundets styrelse och råd

m. m. torde icke förefinnas. Mot vad de sakkunniga föresloge beträffande

revision hade styrelsen ingen erinran.

I fråga örn kostnaderna har järnvägsstyrelsen erinrat, att de sakkunniga

ansett att styrelsen borde svara för de kostnader för resebyråernas drift

(för år 1926 uppgående till 104,000 kronor och för år 1928 beräknade till

100,000 kronor), som enligt styrelsens beräkningar sammanhängde med resebyråernas

åliggande att ombesörja reklamen. Styrelsen kunde icke inse

riktigheten härav. Allra minst vore det berättigat att icke taga detta be1°PP

i betraktande, då statens bidrag uppskattades. Från denna utgångspunkt

har järnvägsstyrelsen beräknat det erforderliga statsbidraget till 155,000

kronor förutom 50,000 kronor såsom bidrag från statens järnvägar i egenskap

av affärsföretag.

De sakkunnigas förslag, att såsom förutsättning för statsbidragets utgående

skulle stadgas viss relation till trafikförbundets övriga inkomster, har järnvägsstyrelsen

i princip biträtt och tillika framhållit, att örn förbundets inkomster,

med vissa undantag, något år vore lägre än vad sålunda förutsatts,

statsbidraget för därpå följande år skulle utgå med samma belopp som denna

lägre inkomst.

Styrelsen har förutsatt, att Kungl. Majit av riksdagen erhölle ett generellt

bemyndigande att utbetala bidrag till svenska trafikförbundet enligt

angivna grunder. Med hänsyn till att reklamen måste ordnas i god tid

vore det praktiskt omöjligt att på ett tillfredsställande sätt upprätthålla och

sköta utlandsreklamen, därest anslaget för varje särskilt år skulle beviljas

av riksdagen.

Med avseende på de av de sakkunniga angivna särskilda önskemålen har

styrelsen förklarat sig så mycket mera kunna ansluta sig till dem, med

undantag för ett par detaljer, som de i det stora hela icke innebure något

annat än fortgående på samma vägar och fortsatt tillämpning av samma

metoder, som redan användes.

Kommerskollegium har till en början redogjort för det huvudsakliga innehållet

i de av kollegium införskaffade yttrandena.

Kollegium har därvid meddelat, att de sammanslutningar och företag,

som uttalat sig, i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag under framhållande

av turisttrafikens betydelse och nödvändigheten av en väl ordnad

och vederhäftig reklam- och upplysningsverksamhet. I flertalet yttranden

framhävdes uttryckligt, att resebyråerna i utlandet icke kunde undvaras för

bedrivande av arbetet på ett tillfredsställande sätt, varjämte lämpligheten

utav att den centrala ledningen av verksamheten anförtroddes åt svenska

trafikförbundet underströkes. En kraftig medverkan från statens sida för

verksamhetens finansiering syntes allmänt anses oundgängligen erforderlig.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80. 25

Mot de i förslaget innefattade ekonomiska beräkningarna hade emellertid

från flera håll framställts anmärkningar.

För egen del har kommerskollegium •— under framhållande särskilt av

turisttrafikens värde såsom underlag för de kommersiella förbindelsernas

utveckling i allmänhet — funnit fullgoda skäl föreligga för det allmänna att

ekonomiskt medverka till reklamverksamhetens upprätthållande. Mot de

sakkunnigas förslag till verksamhetens organiserande har kollegium förklarat

sig i huvudsak icke hava något att erinra. De sakkunnigas beräkningar

med avseende å trafikförbundets ekonomi ansåge däremot kollegium vara

mindre tillfredsställande. Vad statsanslaget beträffade syntes det emellertid

kollegium, som örn redan det i förslaget upptagna anslagsbeloppet, 80,000

kronor, utgjorde ett maximum för statens direkta bidrag till verksamheten

ifråga. Någon höjning därav kunde kollegium för sin del i varje fall icke

förorda. Ifråga örn förbundets affärsrörelse syntes däremot de sakkunniga

enligt kollegii mening icke hava beaktat de olika möjligheterna till inkomster

för förbundet, som på dylik väg stöde att erhålla.

I sistnämnda hänseende har kollegium föreslagit

1) övertagande av ensamrätten till annonsering å statens järnvägars stabo - ner och tåg;

2) gottgörande av den statens järnvägar tillfallande ersättning, som turisttrafikförbundets

restaurantaktiebolag till statens järnvägar enligt gällande

kontrakt utbetalade utöver vad som kunde anses motsvara skälig hyra för

i anspråk tagna lokaler och restaurangvagnar;

3) övertagande på fördelaktiga villkor av restaurantbolagets preferensaktier,

som för närvarande innehavas av enskilda; samt

4) utgivande av andra med trafikväsendet sammanhängande, inkomstbringande

tryckalster, varvid särskilt nämnts »Sveriges kommunikationer».

Beträffande frågan, huruvida ett statsanslag borde ställas i viss relation

till förbundets övriga inkomster, har kollegium funnit mest ändamålsenligt,

att en dylik relation finge avseende endast å förbundets inkomster av avgifter

och bidrag från förbundets medlemmar.

Med tillstyrkande i huvudsak av de sakkunnigas förslag till organiserande

av turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet har kollegium hemställt

om ytterligare utredning enligt av detsamma angivna riktlinjer i fråga

örn möjligheterna till ökade inkomster för trafikförbundet.

I sitt utlåtande den 10 januari 1928 har järnvägsstyrelsen till granskning

upptagit de av kommerskollegium framförda förslagen om åvägabringande

av ökade inkomster för förbundet och därvid, såsom av handlingarna närmare

framgår, kommit till det resultatet, att ett genomförande av förslagen, i den

mån så kunde ske, icke torde kunna medföra någon nämnvärd inkomstökning.

Beskickningarna i Washington, Berlin och Bäris hava i stort sett icke haft

något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Kungl, automobilklubben har anfört att, enär klubbens verksamhet icke berördes

av det framlagda betänkandet i annan mån än att ett samarbete förut
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 80.

sattes mellan det angivna centralorganet i Sverige och klubben, vartill

klubben givetvis gärna ville medverka, klubben ansett sig icke böra i övrigt

yttra sig över förslaget.

Sveriges allmänna exportförening ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning,

att en mera konsekvent genomförd centralisering av de olika anordningarna

för turistreklam- och upplysningsverksamhet örn Sverige i utlandet

borde genomföras. Föreningen ansåge sig emellertid ej hava anledning att

närmare ingå på den av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av trafikförbundet.

Beträffande den utländska organisationen av reklamarbetet

tillstyrkte föreningen, att till råd och stöd för de svenska rese- och reklambyråerna

i Berlin, Paris, London och New York i enlighet med de sakkunnigas

förslag inrättades rådgivande kommittéer av utlandssvenskar i

framskjuten ställning.

Svenska turistföreningen har anfört, att föreningen i likhet med de sakkunniga

ansåge, att trafikförbundet —- vilket sedan 25 år tillbaka vore den

institution som här i landet företrätt dem, som hade ett direkt ekonomiskt

intresse i den utländska turisttrafiken till Sverige, och som för ifrågavarande

intressenters räkning handhaft den huvudsakliga delen av den utländska

reklamen — vore den organisation, som fortfarande borde lia ledningen av

denna verksamhet. Förbundet besutte också otvivelaktigt goda kvalifikationer

att tillvarataga det allmännas intressen i den riktning och omfattning

de sakkunniga föreslagit.

Då trafikförbundets intressenter i första hand skördade vinsten av statens

åtgärder på förevarande område, torde det ock vara uppenbart att statens

bidrag borde ställas i ett visst förhållande till den offervillighet intressenterna

själva visade. Å andra sidan borde statsanslaget, örn det skulle

göra vederbörlig nytta, ej sättas alltför lågt, ty visade de enskilda stor offer:

villighet borde staten stödja denna genom att icke alltför hårt beskära sitt

anslag.

Uppenbart vore, att då från det allmännas sida ett betydande understöd

lämnades för en reklam i utlandet av nu ifrågavarande slag, staten måste

beredas tillfälle att pröva och gilla den organisation, som hade att nyttiggöra

de medel som staten lämnade. I detta avseende kunde turistföreningen

helt instämma i de sakkunnigas huvudprincip, att organisationen borde vara

så utformad, att den säkerställde en aktiv medverkan av offentliga och enskilda

institutioner med besläktade uppgifter och således med säkerhet möjliggjorde

en allsidig kompetens i ledningen och full samverkan mellan olika

grenar av svensk upplysningsverksamhet.

I sitt utlåtande den 16 oktober 1928 har järnvägsstyrelsen till en början

konstaterat, att så gott som alla de korporationer, som yttrat sig i saken,

i princip tillstyrkt eller förklarat sig icke hava någon invändning att göra

mot de sakkunnigas förslag, vilket även av styrelsen i dess utlåtande den

31 december 1927 i det väsentliga tillstyrkts. Yid sådant förhållande ansåge

sig styrelsen icke hava anledning att ingå på frågan utom beträffande

två punkter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 80.

Den ena av dessa vore frågan om reklamverksamlietens inre organisation

vid resebyråerna i utlandet och särskilt möjligheten och lämpligheten av

den sammankoppling av resebyråarbetet och reklamarbetet i samma lokal,

med samma föreståndare och delvis även med samma personal, som de sakkunniga

föreslagit. En sådan sammankoppling skulle medföra, att resebyråföreståndarna

komme att till en del sortera under järnvägsstyrelsen och till

en del under trafikförbundet såsom centralorgan för reklamen. Trafikförbundet

hade däremot anmält vissa betänkligheter. Styrelsen hade emellertid

förvissat sig örn att förbundet icke ansåge dessa betänkligheter vara av på

något sätt avgörande natur, utan att förbundet funne det möjligt — i betraktande

av det goda samarbete, som i stor utsträckning förefunnes mellan

styrelsen och förbundet och vilket i gemensam strävan söktes i allo upprätthållet

och utvecklat — att tillämpa den föreslagna organisationen i den

form, som styrelsen i utlåtandet den 31 december 1927 angivit. Styrelsen

hade därvid, utan att kunna avstå från rätten att på vanligt sätt antaga och

placera statens järnvägars befattningshavare, förklarat sig vilja vid resebyråföreståndares

och andra av saken berörda tjänstemäns tillsättande iakttaga,

att de valdes med hänsyn till behövliga kvalifikationer även för reklamarbetets

bedrivande och med möjligaste hänsyn till från förbundets sida framställda

önskemål.

Beträffande den andra punkten, som avsåge kostnaderna och deras bestridande,

hade styrelsen icke av de i en del yttranden framlagda beräkningarna

och förslagen funnit anledning att modifiera sina beräkningar och

förslag.

Vid sådant förhållande och då enligt styrelsens mening de inkomna utlåtandena

från många håll påtagligt gåve vid handen, att utlandsreklamen

vore betydelsefull och att i allt väsentligt enighet rådde örn den föreslagna

organisationen, ville styrelsen framhålla önskvärdheten av att denna fråga

bringades till en lösning och att detta då skedde i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag med de modifikationer, som styrelsen

i sitt meraberörda utlåtande den 31 december 1927 framhållit som erforderliga.

I sitt förnyade yttrande den 21 januari 1929 har trafikförbundet — efter

att hava erinrat örn järnvägsstyrelsens i ärendet gjorde kostnadsberäkningar

samt efter att för egen del hava framlagt utförliga kalkyler — anfört huvudsakligen

följande:

Förbundet hade i sitt tidigare yttrande sökt framhålla de svårigheter,

som skulle uppstå därest statsbidraget skulle ställas i relation till förbundets

övriga inkomster, och nödgades vidhålla denna uppfattning. Det torde kunna

ligga nära till hands, att statsmakterna uppställde något villkor i form av

ekonomisk garanti från förbundets sida, därest till exempel en ny verksamhet

efter nya riktlinjer skulle upparbetas. Så vore dock bär ej fallet. Förbundet

skulle blott övertaga det ekonomiska och moraliska ansvar, som nu påvilade

statens järnvägar för upprätthållandet av en reklam- och upplysningsverksamhet,

bedriven av dess egna i utlandet befintliga organ, vilken verksamhet

dragit en viss kostnad. För att kunna upprätthålla samma verksamhet i

dess nuvarande omfattning finge det därför anses logiskt och berättigat,

att till förbundet utanordnades motsvarande summa; och då förbundet dessutom

genom denna verksamhets övertagande skulle få ökat arbete, hade

därjämte ett visst belopp ansetts erforderligt för detta arbetes säkerställande.

Praktiskt taget bleve således endast verksamheten i periferien allt fortfa
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

rande statsunderstödd, under det att arbetet i hemlandet på sätt hittills

skett skulle upprätthållas av förbundets egna medel. I stället för att sätta

ett statsbidrag i relation till förbundets övriga inkomster borde snarare ett

villkor från statsmakternas sida för statsbidrags erhållande vara, att förbundet,

trots eventuellt inträffande minskningar i den egna budgeten, skulle upprätthålla

verksamheten i periferien i minst den omfattning, denna verksamhet

ägde vid tidpunkten för bidragets beviljande; med den föreslagna sammansättningen

av styrelsen torde statsmakterna ock äga garanti för att så

skulle ske.

Statsbidrag till förbundet i förut nämnd utsträckning, men utan några

villkor för dess lämnande, skulle visserligen icke giva förbundet ökad möjlighet

att nämnvärt kunna utvidga reklam- och upplysningsarbetet, men det

skulle innebära ett statligt erkännande av detta arbetes allmängagnande

syfte, vilket vore av största betydelse för verksamhetens bedrivande.

Mot det av järnvägsstyrelsen gjorda uttalandet, ätt driftkostnaderna för

resebyråerna såsom reklamcentraler, av styrelsen då beräknade till 100,000

kronor, rätteligen borde påvila statsverket, hade förbundet intet att erinra.

Skulle detta även av statsmakterna prövas lämpligt, måste emellertid det

av budgetmedel anvisade beloppet för reklamverksamhetens i utlandet upprätthållande,

av förbundet tidigare beräknat till 116,000 kronor, höjas med

sagda belopp till 216,000 kronor.

Med avseende å reklamverksamhetens inre organisation vid resebyråerna

i utlandet hade järnvägsstyrelsen i sitt förnyade utlåtande den 16 oktober

1928 förklarat sig vilja vid resebyråföreståndares och andra av saken berörda

tjänstemäns tillsättande iakttaga, att de valdes med hänsyn till behövliga

kvalifikationer även för reklamarbetets bedrivande och med möjligaste hänsyn

till från förbundets sida framställda önskemål. I sitt yttrande den 23

december 1927 hade förbundet anfört att ordnandet av denna fråga syntes

böra överlämnas åt statens järnvägar och förbundet för kommande gemensam

utredning, detta så mycket mer som erfarenheten komme att giva vid

handen, i vilken utsträckning personalorganisationen krävde omläggning.

Förbundet hade därför för det dåvarande intet att invända mot den av järnvägsstyrelsen

föreslagna utvägen för personalfrågans ordnande.

Beträffande organisatoriska åtgärder i övrigt, såsom styrelsens och rådets

sammansättning, hade förbundet icke funnit anledning frångå sin förut intagna

ståndpunkt.

Med stöd av vad sålunda anförts och under förutsättning, att av statens

järnvägar såsom affärsföretag en summa av 50,000 kronor årligen utanordnades

till förbundet, förklarade förbundet sig slutligen berett att övertaga

kostnaderna för den från statens järnvägars i utlandet belägna resebyråer

direkt bedrivna reklam- och upplysningsverksamheten mot ett statsbidrag

av 116,000 kronor, eventuellt 216,000 kronor, vilket belopp förbundet ansåge

böra lämnas utan sådana villkor, som de sakkunniga föreslagit.

Itiksräkenshapsverket har icke funnit något att erinra mot de sakkunnigas

förslag, med de ändringar, järnvägsstyrelsen förordat. I den mån för rörelsens

bedrivande erforderliga allmänna medel icke borde påföras statens

järnvägar i deras egenskap av affärsdrivande verk, borde desamma enligt

ämbetsverkets mening belasta den allmänna statsbudgeten, förslagsvis under

tionde huvudtiteln. De sakkunnigas förslag, att trafikförbundets styrelse och

förvaltning skulle granskas av, jämte andra, en utav Kungl. Majit utsedd

revisor, biträdde ämbetsverket för sin del.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

I detta sammanhang torde jag slutligen få erinra, att svenska beskickningen

i Köpenhamn i december 1928 föreslog, att frågan om en svensk resebyrå

i Köpenhamn skulle upptagas till förnyad prövning.

I utlåtande den 12 februari 1929 uttalade järnvägsstyrelsen, att förslaget

icke borde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom av det följande kommer att framgå, hava emellertid förhållandena

sedermera förändrats därhän, att järnvägsstyrelsen numera inrättat en fullständig

resebyrå i Köpenhamn.

IV. Den svenska turistreklam- och upplysningsverksamheten

i utlandet under senare år.

Den av trafikförbundet och järnvägsstyrelsen bedrivna turistreklam- och

upplysningsverksamheten i utlandet har under tiden efter avgivandet av de

sakkunnigas betänkande fram till och med utgången av år 1933 fortgått i

ungefär samma omfattning och enligt samma riktlinjer som under åren 1924

—1926, för vilka redogörelse lämnats i de sakkunnigas betänkande.

Jag har under hand från järnvägsstyrelsen och trafikförbundet inhämtat

vissa uppgifter, utvisande deras utgifter för ändamålet under åren 1924—

1933 samt, vad trafikförbundet beträffar, jämväl dess inkomster ävensom

beräknad stat för år 1934. Dessa uppgifter hava sammanförts i följande tabeller:

Tab. I. Statens järnvägars kostnader för persontrafikreklam i utlandet åren 1924—1933

(exkl. kostnader för utställningar).

O

Ar

O

Ar

o

Ar

O

Ar

O

Ar

Ar

Ar

Ar

O

Ar

O

Ar

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

*) 1933

K r o

n o

r

Av resebyrån i Berlin bedriven

reklam................................

Av resebyrån i Paris bedriven

20,800

52,500

47,800

42,800

46,400

62,400

58,500

55,400

63,800

75,000

reklam.................................

Av resebyrån i London bedriven

15,700

26,100

24,300

23,800

26,600

24,000

21.400

26,100

28,700

31,000

reklam.................................

Av resebyrån i New York bedriven

47,000

44,600

45,300

44,200

48,800

68,600

69,600

64,700

65,700

57,500

reklam................................

Av resebyrån i Köpenhamn be-

69,700

67,100

72,900

74,300

77,800

74,800

68,700

81,200

111,100

%5,000

driven reklam ......................

Bidrag till:

3,500

4,300

5,000

6,400

10,600

13,100

15,100

16,300

17,900

21,200

Svenska trafikförbundet............

15,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

Svensk-amerikanska nyhetsbyrån

Upplysningsverksamhet m. m. för

6,250

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

8,000

8,000

persontrafik i Nederländerna...

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3,000

Resebyrå i Amsterdam.....

4.500

8,300

7,500

7,500

7,500

7,500

7.500

7,500

—

—

» » Wien .....................

1.000

2,000

2,000

3,500

5,000

5,000

—

—

—

Upplysningsbyrå för person- och

godstrafik i Rom ..................

Direkt av .järnvägsstyrelsen be-

—

—

—

1,200

3,500

4,000

5,200

7,000

driven turistreklam i utlandet

m. m..................................

7,500

5,700

4,600

6,600

10,700

16,100

23,600

30,800

22,000

15,000

Summa kronor

190,950

230,000 229,400

229,100

253,400

292,700

287,!»00

309,000

333,300

282,700

l) Enligt beräkningarna i styrelsens förslag till kostnadsstatcr för år 1934.

*) Härtill komina 49,000 kronor av lotterimodel jämlikt Kungl. Majits beslut den 7 oktober 1932.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. II. Svenska traflkförbundets inkomster och utgifter åren 1924—1934.

os

o

>/4 1924- 31/s 1925

‘A 1925- s7 s 1926

V« 1926- 31/s 1927

V*1927- 31/s 1928

V 4—3Vl2

1928

1929

1930

1931

1932

1933

Beräknat

1934

Inkomster:

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Bidrag oell medlemsavgifter ...........

65,550

50,419

47,875

54.636

43,057

74,893

60,525

55,888

54,333

51,916

50,000

» av Stockholms stad.............

—

10,000

13,250

10,000

7,500

12,500

15,000

15,000

15,000

10,000

5,000

» av statens järnvägar ............

» av turisttrafikförbundets

5,000

10,000

10,000

10,000

7,500

12,500

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

restaurantaktiebolag....................

20,000

35,500

35,500

57,500

52,500

82,500

67,500

97,500

67,500

67,500

67,500

Annonser .....................................

22,426

75,762

31,410

21,694

71,754

71,486

51,653

22,856

16,080

13,051

15,000

Diverse ..........................................

25,022

2,577

2,886

12,660

12,979

13,506

16.129

12.236

19,117

‘)39,461

7,000

Arets förlust .................................

1,685

—

—

—

—

436

20,613

—

—

Summa

Utgifter:

Direkta reklamutgifter:

publikationer, artiklar, foton, skiop- tikon, film, förbundets annonse- ring, utställningar, distribution,

bidrag till lokala turistorganisa-

137,998

185,943

140,921

166,490

195,290

267,385

220,807

213,916

202,643

191,928

154,500

tioner.....................................

59,798

100,973

75,757

99,104

138,521

188,087

132,029

130,723

118,166

69,332

76,100

Driftkostnader:

allmänna omkostnader..................

23,616

22,393

20,554

19,573

17,379

22,994

27,618

21,607

23,825

17,551

20,900

löner ........................................

24,625

34.838

32,553

35,352

32,212

45,881

50,937

53,194

47,699

47,900

44,700

resekostnader ..............................

6,167

2,251

2,625

934

1,390

1,200

1,230

2,047

2,503

1,145

264

| 2,000

representation.............................

2,558

156

1,063

694

1,739

1,677

774

705

397

Summa

56,659

62,414

54,197

57,378

51,485

71,844

82,279

78,078

73,374

66,112

67,600

j Provisioner, räntor, avskrivningar,

skatter .......................................

21,482

22,556

10,574

9,911

4,695

7,351

5,803

5,115

11,103

2) 45,757

10,800

Årets överskott ..............................

59

—

393

97

589

103

696

—

—

10,727

—

1 Summa

137,998

185,943

140,921

166,490

195,290

267,385

220,807

213,916

202,643

191,928

154,500

*) Inklusive arkitekturfilmen 30,713 kronor, bekostad av enskilda medel,

2) Inklusive arkitekturfilmen 32,412 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80. 31

Genom beslut (len 30 december 1932 bemyndigade Kungl. Majit — i samband

med fastställande av kostnadsstaten vid statens järnvägar för år 1933 —

järnvägsstyrelsen att tills vidare intill utgången av år 1934 i ungefärligen

samma omfattning som dittills uppehålla den av statens järnvägars resebyråer

i Berlin, London och Paris bedrivna reklam- och upplysningsverksamheten.

Yad resebyrån i New York beträffar, hade järnvägsstyrelsen redan

i skrivelse den 6 augusti 1932 på anförda skäl gjort framställning örn tillstånd

att efter utgången av år 1932 upphöra med densamma. Med anledning av vad

under ärendets utredning förekommit fann Kungl. Majit emellertid genom

beslut den 7 oktober 1932 gott anbefalla styrelsen att i lämplig utsträckning

och i den mån anvisade medel därtill försloge under år 1933 uppehålla

berörda resebyråverksamhet, varjämte medel för ändamålet av Kungl.

Majit ställdes till förfogande.

För år 1934 hava emellertid ganska betydande förändringar vidtagits beträffande

statens järnvägars utländska resebyråer, och torde jag nu få övergå

till en redogörelse härför.

Den 12 oktober 1932 anbefallde Kungl. Majit kommerskollegium att, efter

samråd med järnvägsstyrelsen och med beaktande av angelägenheten av att

statens kostnader för ändamålet nedbringades, verkställa utredning i fråga

örn behovet av och lämpligaste sättet för uppehållande efter 1933 års utgång

av den verksamhet, som bedreves av statens järnvägars resebyrå i New York.

Vidare anbefallde Kungl.Majit, som genom beslut den 30 december 1932 beviljat

bidrag av telegrafverkets och statens järnvägars medel till svensk-amerikanska

nyhetsbyråns verksamhet under år 1933, den 10 januari 1933 kommerskollegium

att i samband med nyssnämnda utredning jämväl verkställa utredning

rörande frågan örn statens fortsatta medverkan till uppehållande av verksamheten

vid omförmälda nyhetsbyrå.

Ungefär samtidigt — den 9 oktober 1933 — gjorde styrelsen för nämnda

nyhetsbyrå framställning örn bidrag av telegrafverkets och statens järnvägars

medel till byråns verksamhet jämväl under år 1934.

I ärendet avgåvos utlåtanden av kommerskollegium, som överlämnade

yttrande av svenska trafikförbundet, samt av telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Svenska trafikförbundet framhöll att, under förutsättning att Sverige ville

beakta betydelsen av en målmedvetet ordnad information i utlandet, tiden

syntes vara mogen för en allsidig undersökning, huru en dylik lämpligast

skulle planläggas och genomföras. Ett ordnat samarbete mellan olika svenska

officiella, halvofficiella och enskilda organ, vilka nu i större eller mindre

grad inriktade sin verksamhet på information i utlandet, saknades. Dubbelarbete

förekomme, och ofta åsidosattes en information, som kunnat vara

värdefull, på grund av bristande medel, insikt eller kraft. Här nämnda information

åsyftade turistiska, kulturella, ekonomiska och finansiella förhållanden,

vidare allmän nyhetsförmedling och i övrigt sådana faktorer, som

till fördel för vårt land kunde anses böra bringas till utlandets kännedom,

och sättet härför. Den riktiga lösningen av denna fråga syntes vara skapandet

av en statsunderstödd och statskontrollerad central organisation.

Flir egen del anförde kommerskollegium bland annat följande:

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 80.

Enligt vad kollegium inhämtat hade mellan järnvägsstyrelsen och aktiebolaget

svenska Amerikalinjen förda förhandlingar rörande statens järnvägars

resebyrå i New York lett till principiell enighet om en uppgörelse, enligt

vilken nämnda bolag förklarade sig villigt att från och med år 1934 övertaga

och fortsättningsvis bedriva resebyråns verksamhet under förutsättning, att

statens järnvägar erlade ett årligt bidrag av 50,0C0 kronor, avsett uteslutande

till att bekosta reklamen för resor till Sverige i allmänhet, alltså icke

speciellt för svenska Amerikalinjen, att byrån skidle stå under svenska

Amerikalinjens kontroll och vara inrymd i passande lokal i nära anslutning

till linjens kontor i New York, samt att byråu liksom dittills skulle arbeta

på att göra reklam för resor till Sverige och, då samband gåves, till andra

nordiska länder. Byrån skulle vara ordnad utan biljettförsäljning till allmänheten

i ändamål att stå dels främmande resebyråer i Amerikas förenta

stater, dels ock den trafikerande allmänheten till tjänst med upplysningar,

uppgörande av resplaner och ordnande av resor m. m. i vad beträffade resor

till Sverige och Sverige berörande resor till Skandinavien och Finland,

eventuellt andra länder. Järnvägsstyrelsen hade för sin del funnit dessa villkor

godtagbara och lämpliga, varvid förutsatts, att statens järnvägar i fortsättningen

bereddes möjlighet att kontrollera det ifrågavarande stödanslagets

användning, för vilket ändamål kvartalsrapporter rörande medelsdispositioner

m. m. borde avgivas. Den omorganiserade byrån borde erhålla en neutral

beteckning, t. ex. »Official Swedish Tourist Information Bureaus och med

avseende å såväl förläggning som verksamhet framträda såsom fristående

från svenska Amerikalinjens kontor, så att även resor med andra linjer

kunde förmedlas. Kollegium finge för sin del förorda, att slutlig uppgörelse

i enlighet med nu angivna riktlinjer komrue till stånd.

Beträffande svensk-amerikanska nyhetsbyrån förordade kollegium på anförda

skäl, att byrån erliölle fortsatt statligt stöd för sin verksamhet.

I anslutning till vad trafikförbundet anfört hemställde kommerskollegium,

att frågan örn organiserandet av informationsverksamheten i allmänhet gent

emot utlandet i syfte att vinna största möjliga effektivitet av denna verksamhet

måtte upptagas till en allsidig prövning.

Järnvägsstyrelsen tillstyrkte, att frågan om den fortsatta verksamheten

vid statens järnvägars resebyrå i New York i princip erhölle den lösning,

som kommerskollegium angivit, dock med tillägg, att byråns reklamplan för

varje år skulle underställas styrelsen för godkännande. I fråga örn nyhetsbyrån

ställde sig såväl järnvägsstyrelsen som telegrafstyrelsen avvisande mot

att deras medel toges i anspråk för byråns understödjande.

Genom beslut den 24 november 1933 bemyndigade Kungl. Majit järnvägsstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda, av kommerskollegium

och järnvägsstyrelsen angivna riktlinjer med aktiebolaget

svenska Amerikalinjen träffa avtal örn uppehållande under en tid av ett år,

räknat från och med den 1 januari 1934, av den verksamhet, som bedreves

av statens järnvägars resebyrå i New York. Tillika föreskrevs, att i avtalet

jämväl skulle intagas bestämmelse därom, att användningen av statens järnvägars

bidrag till ifrågavarande verksamhet skulle vara underkastad den

granskning från riksdagens revisorers sida, som Kungl. Majit kunde komma

att föreskriva. Framställningen örn bidrag av telegrafverkets och statens

järnvägars medel till svensk-amerikanska nyhetsbyråns verksamhet under år

1934 fann Kungl. Majit icke föranleda åtgärd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 80.

I sin den 4 december 1933 avlåtna skrivelse med förslag till kostnadsstater

för statens järnvägar för år 1934 framlade järnvägsstyrelsen förslag

örn nedläggande av den egentliga resebyråverksamheten i Paris. Härom anförde

styrelsen:

Nämnda verksamhet hade under de senaste åren kännetecknats av en

stadig nedgång. Driftkostnadsresultaten för de olika åren gåve på grund

av valutaförhållandena icke fullt jämförbart material för bedömande av ifrågavarande

nedgång. Antalet försålda biljetter gåve däremot ett säkrare stöd

vid ställningstagande i fråga örn byråns fortsatta berättigande. För åren

1929—1932 hade antalet försålda biljetter utgjort respektive 13,350, 12,635,

12,092 och 5,238. Under första halvåret 1933 hade antalet biljetter uppgått

till endast 2,058. Enligt styrelsens uppfattning kunde det inför denna betydande

nedgång i omsättningen icke försvaras att längre bibehålla den

egentliga resebyråverksamheten. Styrelsen hade därför vidtagit förberedande

åtgärder för nämnda rörelses avveckling vid årsskiftet 1933/1934. Däremot

ansåge styrelsen, att i Paris alltfort borde finnas ett svenska statsbanornas

organ för omhänderhavande av reklamverksamheten. Kostnaderna härför,

för år 1934 beräknade till 32,000 kronor, upptoges bland övriga utgifter för

reklam.

Mot styrelsens förslag örn nedläggande av resebyråverksamheten i Paris

anfördes reservation av byråchefen N. J. Åhlberg.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag till kostnadsstat för år 1934 skulle

bruttokostnaderna för de utländska resebyråerna, sedan reklamens till 79,000

kronor uppskattade andel i driftkostnaderna frånräknats, uppgå till 264,600

kronor mot 304,000 kronor för år 1933. Resebyråernas inkomster i form av

provision å försålda biljetter m. m., vilka inkomster gottskrivas byråernas

utgiftskonto, beräknades för år 1934 till 100,000 kronor mot 120,000 kronor

i 1933 års stat. Som beräknad nettokostnad för statens järnvägar för den

egentliga resebyråverksamheten för år 1934 framgick sålunda ett belopp av

164,600 kronor.

Det av järnvägsstyrelsen beräknade bruttobeloppets fördelning på de olika

utländska resebyråerna framgår av följande sammanställning, däri även för

jämförelses skull medtagits motsvarande kostnader för år 1933:

1934:

Personalkostnader ...............

Lokalkostnader och skatter

Expeditionskostnader och

diverse ........................

Köpenhamn

37.000

34.000

1,700

Berlin

65,300

75,100

10,200

Paris

London

52,600

60,700

7,000

Summa

154,900

169,800

18,900

Summa kronor

72,700

150,600

—

120,300

343,600

Avgår reklamens beräknade

andel i resebyråkostna- derna .........................

12,100

39,200

27,700

79,000

Återstå egentliga

resebyråkostnader,

brutto, kronor

60,600

111,400

92,600

264,600

Motsvarande kostnader för

år 1933 kronor ...............

30,000

122,500

49,500

102,000

304,000

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1

sami. Nr

80.

2H 84 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majds proposition nr 80.

I sin ifrågavarande skrivelse den 4 december 1933 beräknade järnvägsstyrelsen

vidare, att för persontrafikreklamen i utlandet under år 1934 skulle

åtgå tillhopa 267,300 kronor (mot 282,700 kronor för motsvarande ändamål

under år 1933).

Härom anförde järnvägsstyrelsen bland annat:

Beträffande först reklamkostnaderna vid resebyråerna i Berlin, London

och Köpenhamn samt den nuvarande resebyrån i Paris, som från år 1934

är avsedd att förändras till uteslutande ett reklamorgan, ingå dessa kostnader

i 1933 års stat respektive 1934 års statförslag med följande belopp:

1933 års stat

Berlin

London

Köpenhamn

Paris

Summa

Reklamutgifter ..............................

Andel i kostnaden för personal,

32,000

27,000

12,300

16,000

87,300

lokal och expedition m. m.......

43.000

30,500

8,900

15,000

97,400

Summa kronor

75,000

57,500

21,200

31,000

184,700

B e r ä k n

ing för å

r 1934

Reklamutgifter ..............................

Andel i kostnaden för personal,

32,000

21,500

12,300

16,000

81,800

lokal och expedition m. m......

39,200

27,700

12,100

—

79,000

Kostnad för personal och expedition

—

—

—

16,000

16,000

Summa kronor

71,200

49,200

24,400

32,000

176,800

Med Kungl. Maj:ts bifall avser styrelsen att jämväl under år 1934 till

svenska trafikförbundet lämna bidrag med 10,000 kronor till bedrivande av

turistreklam i utlandet.

Jämlikt av styrelsen gjorda utfästelser har styrelsen vidare att — liksom

under de senare åren — lämna bidrag med cirka 8,000 kronor till en huvudsakligen

för persontrafik använd upplysningsbyrå i Bom. Beträffande denna

senare reklamutgift anser dock styrelsen numera tvivelaktigt, örn den är av

större värde och effekt, och torde styrelsen därför till ett följande år komma

att ifrågasätta väsentlig minskning av det nämnda beloppet.

Enligt styrelsens av Kungl. Maj:t godkända förslag och redan träffad

preliminär överenskommelse skall svenska Amerikalinjen från och med år

1934 övertaga informationsbyrån i New York, och skall styrelsen lämna ett

bidrag till nämnda byrå av 50,000 kronor, vilket belopp alltså ävenledes

upptages bland reklamkostnaderna.

För reklamen i Holland har styrelsen för år 1933 enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande anvisat ett bidrag av 3,000 kronor. Då Holland för närvarande

är ett av de länder i Europa, varifrån någon mera avsevärd turisttrafik

kan påräknas, och det år 1933 utförda propagandaarbetet visat sig

ägnat ätt väcka intresse för resor från Holland till Sverige, är det anvisade

beloppet emellertid helt otillräckligt för fullföljande av det påbörjade arbetet.

Styrelsen anser sig därför böra begära bidragets höjande till 7,500 kronor.

För direkt av styrelsen bedriven turistreklam i utlandet har styrelsen

beräknat ett belopp av 15,000 kronor. I detta belopp ingår dels 6,000 kronor

för reklam för nordiska rundturer m. m., dels 9,000 kronor för viss direkt

genom styrelsens försorg vid tillfälliga behov bedriven reklam i Norge,

Finland, Danmark, England, Tyskland. Italien och Frankrike.

Tyngdpunkten av elen i utlandet bedrivna persontrafikreklamen infaller

under våren, enär den reklam, som göres, i regel avser resor till Sverige

under sommarmånaderna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj is proposition nr 80.

De av järnvägsstyrelsen för den utländska persontrafikreklamen under år

1934 beräknade beloppen, tillhopa 267,300 kronor, fördelade sig alltså på

följande sätt:

reklam m. m. vid statens järnvägars resebyrå i Berlin ........ kronor

» » $ » » » » » Dondon...... »

» » » » » » » » Köpenhamn »

reklamverksamhet i Paris ....................................................... s>

bidrag till svenska Amerikalinjen för reklam i New York ...

» » svenska trafikförbundet ......................................

» » upplysningsbyrå i Bom .......................................... »

reklam verksam het i Holland.................................................

direkt av styrelsen bedriven turistreklam i utlandet ........ »

Summa kronor 267,300.

Den 15 december 1933 fastställde Kungl. Maj:t kostnadsstaten för statens

järnvägar för år 1934 i överensstämmelse, för sa vitt nu är i fråga, med

vad järnvägsstyrelsen hemställt. Därvid förklarade Kungl. Majit tillika, att

vad av Kungl. Majit genom brev den 30 december 1932 föreskrivits icke

skulle utgöra hinder för järnviigsstyrelsen att tillsvidare under år 1934 inskränka

den verksamhet, som dittills bedrivits vid statens järnvägars resebyrå

i Paris, på sätt järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 4 december 1933

ifrågasatt.

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla en av föreningen för

skidlöpningens främjande i Sverige ingiven, den 20 januari 1934 dagtecknad

skrift, åsyftande att i förevarande sammanhang vinna särskilt beaktande av

föreningens intressen.

Föreningen har meddelat, att den efter tillkomsten av föreningens turiststationer

i Biksgränsen (år 1928) och Storlien (år 1927) haft många tillfällen

att sysselsätta sig med frågan örn ett rationellt ordnande av den svenska

turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet, särskilt i vad denna

verksamhet berörde turistlivet vintertid. Vidare har framhållits, att under

de allra senaste åren en radikal förändring inträtt i fråga örn allmänhetens

inställning till turistresor vintertid, och att vinterturisttrafiken avsevärt ökats.

Genom av föreningen på mångahanda sätt bedriven propaganda hade utlandets

uppmärksamhet alltmer börjat riktas på Sverige såsom ett lämpligt mål

för turistbesök vintertid, och det lede ej något tvivel att just nu på den

punkten mera kunde göras än på någon annan punkt i fråga örn ökat besök

av utländska turister. Då föreningen funnit, att en god kontakt med de

stora utländska skidlöpningsorganisationerna vore av utomordentligt stort

värde även för svensk skididrott och svenskt vinterturistliv, hade föreningen

inom ramen av sin ekonomi påtagit sig förhållandevis stora utgifter för

turistreklam- och upplysningsverksamhet.

Föreningen har förklarat sig dela 1927 års sakkunnigas mening, att den

svenska turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet borde handhavas

av ett centralt organ, men detta organ borde söka kontakt med andra

organisationer, vilka ägde möjlighet att för relativt liten kostnad na befolkningslager

i utlandet, som hade alldeles särskilda förutsättningar för att förlägga

sina turistbesök vintertid till Sverige. I detta hänseende har föreningen

erinrat örn de sakkunnigas uttalande (s. 137 i betänkandet), att man måste

söka säkerställa en aktiv medverkan av andra offentliga och enskilda institu
-

71.200

49.200

24,400

32.000

50.000

10.000

8,000

7,500

15.000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 80.

tioner med närliggande verksamhetsfält och således sörja för en allsidig

kompetens i ledningen och för full samverkan mellan olika grenar av svensk

upplysningsverksamhet.

Föreningen har vidare framlagt en beräkning rörande kostnaderna för dess

turistreklam i utlandet under de närmaste åren, slutande på 5,000 kronor

för år, varav för verksamhet i Danmark 1,800 kronor, i England 1,500 kronor,

i Holland 1,000 kronor, i Tyskland 200 kronor samt i Österrike och Schweiz

500 kronor.

Föreningen hemställer, dels att av styrelsemedlemmarna i svenska trafikförbundet

en måtte få utses av föreningen, dels ock att av det belopp, som

Kungl. Majit för budgetåret 1934/1935 beräknat för turistx-eklam- och upplysningsverksamhet

i utlandet, 5,000 kronor måtte reserveras för de av föreningen

angivna ändamålen.

T. Departementschefen.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig giva vid handen, att

ifrågavarande, sedan lång tid tillbaka av både statliga och enskilda organ

bedrivna upplysningsverksamhet i utlandet är av avsevärd betydelse för vårt

land. Betydande inkomster tillföras genom turisttrafiken näringsidkare och

affärsföretag av allmän eller enskild natur inom landet och det sätt, varpå

turistreklamen numera bedrives — bland annat genom spridande av vederhäftiga

upplysningar örn olika sidor av landets ekonomiska och andliga liv

— skapar ökade möjligheter till knytande av internationella affärsförbindelser

samt leder till vidgande och stärkande av de kulturella förbindelserna

mellan de av turistutbytet berörda folken, örn alltså denna verksamhet

måste anses vara för landet i dess helhet gagnelig, tala vägande skäl för att

den stödes och organiseras med statens hjälp.

Statlig upplysningsverksamhet i utlandet bedrives för närvarande dels

genom utrikesdepartementet — huvudsakligen genom dess pressattachéer —

dels av statens järnvägar. Måhända skulle det ur vissa synpunkter kunna

anses önskvärt, att den statliga upplysningsverksamheten helt centraliserades.

För en dylik åtgärd torde — icke minst med hänsyn till de olika målen för upplysningsverksamheten

— tiden i varje fall ännu icke vara mogen. Anledning

att nu närmare ingå på detta spörsmål lärer därför icke föreligga. Detsamma

synes gälla den av trafikförbundet och kommerskollegium framförda

tanken, att frågan örn organiserandet av informationsverksamheten i allmänhet

gentemot utlandet nu skulle upptagas till prövning. Däremot torde

vad i ärendet förekommit giva stöd för det framkomna förslaget att i vissa

hänseenden företaga en organisatorisk omläggning beträffande den utlandsreklam,

som för närvarande bedrives av statens järnvägar och på dess bekostnad.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgivas för närvarande av

statens järnvägar årligen betydande belopp för utländsk turistpropaganda,

främst vid deras utländska resebyråer men även genom understödjande av

agenturer och turistbyråer på vissa håll i utlandet samt genom direkta bi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

drag. Redan i och för sig kan det synas diskutabelt, huruvida det bör ankomma

på statens järnvägar att bedriva eller bekosta dylik reklam i vidsträcktare omfattning

än vad som kan anses lämpligt och erforderligt med hänsyn till statens

järnvägars ställning som ett av landets — låt vara största — affärsföretag.

Ur ren budgetsynpunkt kan det vidare knappast anses riktigt, att kostnaderna

för denna reklamverksamhet skola i en utsträckning, vida överstigande

vad som kan betingas av statens järnvägars direkta nytta därav, bestridas

av detta affärsföretag.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget innebär i princip följande.

Statens järnvägar skulle helt befrias från bestyret med utländsk turistreklam.

Yad beträffar statens järnvägars kostnader härför skulle dessa begränsas

till vad som skäligen svarade mot det värde, som denna verksamhet kunde

anses äga för statens järnvägars affärsverksamhet. Turistreklam i utlandet

skulle helt anförtros åt det för dylik verksamhet bildade och redan under

en följd av år verksamma svenska trafikförbundet, som alltså skulle hava att

från statens järnvägar liksom från andra företag, för vilka verksamheten vore

till gagn, uppbära bidrag till rörelsens bedrivande. I den mån dessa bidrag

ej vore tillräckliga för reklamverksamhetens upprätthållande i ungefärligen

samma omfattning som hittills, skulle de ytterligare erforderliga medlen med

hänsyn till verksamhetens allmänna betydelse för landet utgå i form av

statsbidrag å den allmänna budgeten. Den principiella ståndpunkt, som de

sakkunniga sålunda intagit, synes vara riktig, och jag biträder alltså den

uppfattning, vartill de sakkunniga härutinnan kommit. Från järnvägsstyrelsen

har emellertid meddelats mig, att statens järnvägar liksom varje

annan stor järnvägsförvaltning fortfarande måste i viss utsträckning göra

speciell reklam i utlandet för sitt företag, vilken reklam ej lämpligen kunde

överlåtas till trafikförbundet. En dylik mera speciell reklamverksamhet

torde statens järnvägar böra medgivas att själv utöva; örn kostnaderna

härför kommer jag att yttra mig i det följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle trafikförbundet endast övertaga den

direkta reklamverksamheten från statens järnvägar jämte därmed förenade

kostnader, under det att statens järnvägar — som förutsatts fortfarande

skola bedriva resebyråverksamhet i utlandet — alltjämt skulle bestrida även

sådana lokal-, personal- och administrationskostnader m. m. för resebyråerna,

som föranleddes därav att dessa fortfarande skulle tjänstgöra som reklamcentraler.

Emot en sådan kostnadsfördelning har järnvägsstyrelsen ställt

sig avvisande; trafikförbundet har också i senare avgivet yttrande förklarat

sig berett att jämväl övertaga sistberörda kostnader, därest härför erforderliga

medel ställdes till förfogande. Rent budgetmässigt framstår det givetvis

såsom önskemål, såväl att man i möjligaste mån klarlägger, vilka belopp

staten utgiver för turistreklam, som ock att dessa belopp bliva hänförda till

riktiga utgiftstitlar. Dessa synpunkter hava, såsom den lämnade redogörelsen

utvisar, även framkommit vid den behandling, riksdagen tidigare ägnat

hithörande spörsmål. Järnvägsstyrelsens förslag beträffande fördelningen av

kostnaderna lärer därför böra läggas till grund för beslut i ämnet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Kostnaderna för statens järnvägars utländska persontrafikreklam hava, såsom

av det föregående framgår, från att år 1932 — det år då förändringen

av den svenska valutans värde i förhållande till de utländska först helt

gjorde sig märkbar — hava uppgått till 333,300 kronor, minskats för år 1933

till 331,700 kronor, varav 49,000 kronor av lotterimedel för New Yorkbyrån,

och enligt den för år 1934 fastställda staten till 267,300 kronor. Kostnads

minskningen har möjliggjorts främst genom det med svenska Amerikalinjen

träffade avtalet om dennas övertagande av resebyrån i New York mot viss

ersättning. Med den betydelse, som utländsk turistpropaganda onekligen

bör tillmätas, torde det för innevarande kalenderår sålunda fastställda beloppet

böra tagas till huvudsaklig utgångspunkt, då det nu gäller att beräkna

statens bidrag till denna propaganda.

Genom den utländska turisttrafiken bliva årligen stora belopp tillförda

landet. Dessa komma, såsom naturligt är, i första hand till största delen

enskilda företag till godo. Endast en mindre del, enligt de sakkunnigas

beräkningar omkring en sjättedel, innebär en direkt inkomst för statens

järnvägar. Ehuru det allmänna givetvis har större både omedelbart och

medelbart gagn av turisttrafiken än vad detta relationstal angiver, är det

dock uppenbart, att på statsverket för närvarande vilar betydligt större

andel av reklamkostnaderna än som kan vara förenligt med en ur intressesynpunkt

verkställd fördelning. Det är min förhoppning, att det skall visa

sig möjligt att bland dem, vilka draga direkta eller indirekta fördelar av turisttrafiken,

åstadkomma ett växande intresse för ifrågavarande reklamverksamhet

och att från sådant håll skall erhållas ett mot vunna fördelar bättre

svarande bidrag till denna verksamhet än vad för närvarande är fallet. Att

kraftigt verka i sådan riktning bör bliva en av uppgifterna för ett omorganiserat

trafikförbund. Målet bör alltså vara att, samtidigt som turistpropagandan

vidmakthålles i sin nuvarande omfattning eller i mån av sig företeende

behov utvidgas, det bidrag av statsmedel, som för närvarande

måste utgå för verksamhetens behöriga uppehållande, efter hand skall kunna

minskas till att motsvara vad det allmänna ur skilda synpunkter rimligen

bör lämna till ifrågavarande ändamål.

Enligt det förslag, jag med de i det föregående angivna utgångspunkterna

skisserat, skulle ur statlig ekonomisk synpunkt en omläggning av ifrågavarande

reklamverksamhets finansiering för närvarande väsentligen innebära

vissa bokföringsmässiga överflyttningar från statens järnvägars driftkostnadsstat

till skattebudgeten. Såsom i det följande närmare utvecklas,

kommer jag härutöver att föreslå vissa förändringar i trafikförbundets

organisation.

Med denna principiella inställning kan jag alltså icke förorda den av

föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige gjorda hemställan, att ett

belopp av 5,000 kronor måtte reserveras för den av föreningen bedrivna

utländska turistpropagandan. Givetvis bör den allmänna upplysnings- och

reklamverksamheten taga sikte även på den publik, som kan förväntas vilja

besöka vårt land för de möjligheter det erbjuder till vintersport, men att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 80. 39

på förhand stycka lipp statsunderstödet för vissa bestämda specialändamål

kan icke vara lämpligt.

Jag övergår nu till frågan örn det närmare utformandet av en efter i det

föregående angivna riktlinjer anlagd reklam verksamhet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle reklamverksamheten i utlandet främst

bedrivas genom i statens järnvägars regi bibehållna resebyråer, under det

att den centrala ledningen i hemlandet skulle omhänderhavas av svenska

trafikförbundet.

Yad då först den till utlandet förlagda verksamheten beträffar, hava genom

de av mig i det föregående omförmälda, under sista delen av år 1933 meddelade

besluten betydande förändringar skett i de förutsättningar, som förelågo

vid avlåtandet av de sakkunnigas förslag. Resebyrån i Paris har nedlagts

och ersatts med en reklamcentral. New Yorkbyrån har mot viss ersättning,

50,000 kronor för år, övertagits av svenska Amerikalinjen. Däremot

har den tidigare sovplatscentralen i Köpenhamn numera förvandlats

till resebyrå. I fortsättningen har man således att räkna med resebyråer i

Berlin, London och Köpenhamn i stället för, såsom vid avlåtandet av de

sakkunnigas förslag, i Berlin, Paris, London och New York. I anslutning

till de sakkunnigas principiella inställning förordar jag, att statens järnvägars

nu befintliga resebyråer — i Berlin, London och Köpenhamn —

bibehållas i nuvarande form, således både såsom resebyråer i egentlig bemärkelse

och som reklamcentraler. Prågan örn New Yorkbyråns fortsatta

verksamhet lärer genom Kungl. Maj:ts tidigare omförmälda beslut hava fått

en i varje fall för den närmare framtiden tillfredsställande lösning.

Beträffande resebyråernas organisation innebar de sakkunnigas förslag, att

personaluppsättningen och resebyråernas drift enhetligt skulle handhavas

av statens järnvägar men att personalen vid utövandet av propagandaarbetet

skulle vara underställd ledning och tillsyn av ett omorganiserat trafikförbund.

Mot en dylik organisationsform hava vissa betänkligheter framkommit.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande den 31 december 1927 uttalat, att den

icke kunde avstå från rätten att på vanligt sätt antaga och placera statens

järnvägars befattningshavare men att styrelsen vid tillsättning av resebyråföreståndare

och andra ifrågakommande tjänstemän ville iakttaga, att de

valdes med hänsyn till behövliga kvalifikationer även för reklamarbetets

bedrivande och att härvid i möjligaste mån hänsyn komme att tagas till önskemål

från förbundets sida. Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda uttalat har

trafikförbundet i sitt yttrande den 21 januari 1929 förklarat sig icke hava

något att erinra. Den lösning, varom järnvägsstyrelsen och förbundet sålunda

enats, synes mig godtagbar, och förordar jag alltså densamma.

Det synes ligga i sakens natur, att ifråga örn utformandet av denna reklamverksamhet

i utlandet en viss rörelsefrihet bör lämnas. Utöver vad i

det föregående angivits synas därför åtminstone för närvarande närmare

riktlinjer för denna verksamhet icke behöva uppdragas. Det torde räcka med

att föreskrift meddelas därom att — såsom redan i det föregående antytts

— verksamheten bör bedrivas åtminstone i ungefär samma omfattning som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj: ta proposition nr 80.

med motsvarande medelstillgång hittills varit fallet. Med den organisation

av trafikförbundet, som jag i det följande föreslår, torde man ock Lava

grundad anledning antaga, att verksamheten skall utövas på ett effektivt

och i övrigt tillfredsställande sätt.

Jag övergår nu till frågan örn ordnandet av det centrala organet i hemlandet,

svenska trafikförbundet.

Såsom åtskilliga av de i ärendet hörda myndigheterna framhållit, synes de

sakkunnigas förslag härutinnan innebära, att trafikförbundet bleve väl mycket

i detalj bundet i sin verksamhet. Huvudsaken lärer vara att staten — när

nu betydande medel skola ställas till förbundets förfogande för fullgörande

av en såsom allmännyttig erkänd verksamhet, som tidigare omhänderhafts

av statens egna organ — tillförsäkras tillräckligt inflytande på och kontroll

över dessa medels användning, och härvid synes man också i avvaktan på

närmare erfarenhet böra stanna. Statens intressen i förbundets verksamhet

synas lämpligen kunna tillgodoses genom en omorganisation av förbundets

styrelse och råd, syftande till att säkerställa effektiviteten av berörda verksamhet,

ävensom genom vissa förändringar beträffande revisionen av förbundets

räkenskaper.

I fråga örn styrelsen ansluter jag mig till det av de sakkunniga framlagda

förslaget, att denna bör vara förbundets högsta beslutande organ och således

övertaga de uppgifter, som enligt nuvarande organisation tillkomma styrelse

och råd. Styrelsen skulle sålunda hava bland annat att fastställa kostnadsstaten

och tillsätta de viktigaste befattningarna i centralorganisationen. Yad

rådet beträffar skulle detta enligt de sakkunnigas förslag hava att, utöver

sin rådgivande verksamhet, utse vissa styrelseledamöter och revisorer. Häremot

synes mig icke vara något att erinra. I fråga örn styrelsens sammansättning

ansluter jag mig till det av trafikförbundet i dess yttrande den 23

december 1927 framförda och av järnvägsstyrelsen biträdda förslaget, enligt

vilket styrelsen bör utgöras av nio personer, tre utsedda av Kungl. Majit,

en av järnvägsstyrelsen och fem av förbundets råd. Av de utav Kungl.

Majit utsedda ledamöterna bör en vara ordförande samt de båda övriga

närmast representera den ene utrikesdepartementets och den andre kommunikationsdepartementets

intresseområden, och skall en av de sistnämnda

tillika vara vice ordförande. För en var av styrelsens ledamöter med undantag

av ordföranden skall en suppleant utses; då vice ordföranden fungerar i

denna egenskap, bör givetvis suppleanten intaga hans ledamotsplats. Revision

bör i enlighet med de sakkunnigas förslag verkställas av en av Kungl. Majit

utsedd och en eller två av förbundet valda revisorer. Tillika lärer böra föreskrivas,

att förbundet skall vara underkastat den granskning från riksdagens

revisorers sida rörande användningen av till förbundets förfogande ställt

statsbidrag, varom Kungl. Majit må förordna.

Föreningens för skidlöpningens främjande hemställan, att föreningen skulle

erhålla rätt att utse en av medlemmarna i förbundets styrelse, kan jag alltså

icke tillstyrka. Jag vill emellertid framhålla, att det självfallet bör ligga i

trafikförbundets eget intresse att söka sörja för en allsidig kompetens i för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80. 41

bundets ledning och för samverkan mellan olika, med turistpropaganda

sysslande organ.

Med hänsyn till att av det statsbidrag, som skulle ställas till trafikförbundets

förfogande, största delen är avsedd att uppföras å budgeten, synes

en omläggning av förbundets räkenskapsår från kalenderår till budgetår

böra ske. Av skäl, som i det följande angives, torde den nya organisationen

icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1935, och första halvåret 1935

synes då lämpligen kunna betraktas som övergångsperiod.

Härefter har jag att närmare yttra mig örn kostnaderna för den sålunda

ifrågasatta turistreklamverksamheten ävensom örn sättet för desammas bestridande.

Beträffande trafikförbundets egen budget, i vad den avser förbundets hittillsvarande

verksamhet, synes med här givna utgångspunkter anledning icke

föreligga att nu ifrågasätta ändring. De jämkningar härutinnan, som under

frågans beredning av de sakkunniga och i vissa yttranden ifrågasatts, torde

därför icke nu behöva komma under bedömande.

I det föregående har jag förordat, att det för innevarande kalenderår fastställda

beloppet av statens järnvägars kostnader för här ifrågavarande ändamål,

267,300 kronor, nu tages till huvudsaklig utgångspunkt vid beräknandet

av statens bidrag. I anslutning härtill synes ifrågavarande bidrag

lämpligen kunna bestämmas till ett avrundat belopp av 260,000 kronor.

Hela detta belopp torde emellertid icke böra överföras från statens järnvägars

driftkostnadsstat till skattebudgeten. I enlighet med vad i det

föregående anförts lära statens järnvägar alltjämt böra bestrida så stor del

av kostnaderna för reklamverksamheten, som kan anses svara mot de fördelar,

statens järnvägar som affärsföretag kunna beräknas få av denna verksamhet.

Storleken av denna andel kan givetvis endast approximativt uppskattas.

Med hänsyn till förhållandet mellan de inkomster, som kunna beräknas

tillföras å ena sidan landet i dess helhet och å andra sidan statens

järnvägar genom den utländska turisttrafiken, vill det förefalla skäligt, att

statens järnvägar för det närvarande bidraga till turistreklam- och upplysningsverksamheten

i utlandet med ett årligt belopp av 80,000 kronor, däri

inberäknade 15,000 kronor till bestridande av kostnaderna för den speciella

reklam i utlandet, som, på sätt förut nämnts, skulle fortfarande omhänderhavas

direkt av statens järnvägar. Återstoden av den förut angivna totalsumman,

d. v. s. (260,000 — 80,000) 180,000 kronor för helt år, skulle då uppföras

å budgeten.

Av den föregående redogörelsen framgår, att Kungl. Majit redan meddelat

beslut beträffande statens järnvägars utländska resebyråer och övriga persontrafikreklam

för hela år 1934. Vid sådant förhållande torde den nya organisationen

icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1935, och å budgeten

böra således nu endast upptagas medel för verksamheten för tiden 1 januari

—30 juni 1935. Järnvägsstyrelsen har meddelat, att större delen av den i

utlandet bedrivna persontrafikreklamen är koncentrerad till våren. Enligt vad

jag under hand inhämtat från styrelsen, kan man beräkna, att av det för

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 80. 28 ai 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

år 1934 för den utländska persontraiikreklamen till styrelsens förfogande

ställda beloppet av 267,300 kronor icke mindre än 180,300 kronor eller i

runt tal 67 procent komma att tagas i anspråk under första halvåret, under

det att återstoden, 87,000 kronor eller i runt tal 33 procent, skulle erfordras

under andra halvåret 1934. Det för ifrågavarande ändamål i förslaget till

riksstat för budgetåret 1934/1935 upptagna beloppet av 110,000 kronor,

avsett för tidsperioden 1 januari—30 juni 1935, svarar ungefärligen mot den

av järnvägsstyrelsen beräknade utgiftsfördelningen under innevarande kalenderår.

Här vill jag slutligen nämna, att jag under hand förhört mig hos trafikförbundets

ledning om dess ställning till en lösning av de föreliggande

spörsmålen på sätt jag nu angivit, och har därvid synts framgå såsom antagligt,

att förbundet skulle vara benäget att på angivna villkor åtaga sig

omförmälda vidgade uppgifter.

Eiksräkenskapsverket har i sitt utlåtande uttalat, att ett blivande riksstatsanslag

till förevarande ändamål borde uppföras under tionde huvudtiteln.

Ehuru visst fog icke saknas för denna uppfattning, synes i varje fall

tillsvidare anslaget kunna uppföras under sjätte huvudtiteln, på sätt i riksstatsförslaget

förutsatts. Anslaget torde lämpligen böra erhålla reservationsanslags

natur. På Kungl. Majit torde få ankomma att meddela de närmare

bestämmelser rörande anslagets användning, som kunna erfordras.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet för

budgetåret 1934/1935 under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra

reservationsanslag av ......................................... kronor 110,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. AK 1TU 1934:5 Andra hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5 s. 2 i texten
  2. SU 1934:6 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartemen s. 27 i texten