Sök i Ratio Lex

Angående rätt för vattenr ätt sing enjör erna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placering i löneklass få tillgodoräkna viss tjänstgöring

1934-02-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:84, Angående rätt för vattenr ätt sing enjör erna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placering i löneklass få tillgodoräkna viss tjänstgöring

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående rätt för vattenr

ätt sing enjör erna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén

och K. J. Elfström att för placering i löneklass få

tillgodoräkna viss tjänstgöring; given Stockholms slott

den 1 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

Den från och med år 1933 genomförda förändrade organisationen av vattendomstolarna

— varigenom dessa domstolar överfördes från extra till ordinarie

stat — innebar beträffande vattenrättsingenjörsbefattningarna, att dessa

till skillnad från vad dessförinnan varit förhållandet organiserades såsom

självständiga tjänster. Befattningarna placerades därvid i lönegraden B 30,

innefattande löneklasserna 30—33. Några bestämmelser om särskild lönetur

för vattenrättsingenjör, vilken kom att övergå från den gamla till den nya

organisationen, blevo emellertid icke meddelade.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 84.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 8Jf.

Den 23 december 1932 utnämnde och förordnade Kungl. Majit dåvarande

distriktschef en inom väg- och vattenbyggnadsväsendet Lars Erik Wedberg

samt dåvarande lantbruksingenjörerna Seth Leonard Canutus Aspegrén och

Karl Johan Elfström att från och med den 1 januari 1933 vara vattenrättsingenjörer,

Wedberg vid Norrbygdens samt Aspegrén och Elfström vid österbygdens,

Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar. Vid tillträdet

av sistnämnda tjänster hade en var av Wedberg och Aspegrén —- av vilka

den förre varit distriktschef från och med den 24 december 1908 till och med

den 30 juni 1930, då han i anseende till vägväsendets omorganisation överfördes

å indragningsstat, och den senare lantbruksingenjör sedan år 1915 —

innehaft oavbrutet förordnande å vattenrättsingenjörsbefattning från och med

den 1 januari 1919, varjämte Elfström, som blev ordinarie lantbruksingenjör

år 1913, oavbrutet under åren 1919—1923 och 1926—1932 på förordnande

uppehållit vattenrättsingenjörsbefattning.

I skrivelse till statskontoret den 26 januari 1933 anhöll vattenöverdomstolen

-— som i första hand hade att pröva och avgöra frågan örn vattenrättsingenjörs

placering i löneklass -—- örn statskontorets yttrande huruvida envar av Wedberg,

Aspegrén och Elfström kunde för uppflyttning i högre löneklass inom

lönegraden B 30 tillgodoräkna någon del av den tid, han före den 1 januari

1933 uppehållit befattning såsom vattenrättsingenjör, eller örn han annorledes

genom placering i löneklass kunde komma i åtnjutande av någon förmån i

anledning av berörda tjänstgöring. Tillika hemställde vattenöverdomstolen

om statskontorets utlåtande över en av Elfström till vattenöverdomstolen den

14 januari 1933 ingiven, till Kungl. Majit ställd ansökning, däri denne under

åberopande av sin förutvarande samtidiga tjänstgöring såsom vattenrätts- och

lantbruksingenjör anhållit att bliva förklarad berättigad till placering i 33 :e

löneklassen.

I yttrande till vattenöverdomstolen den 11 mars 1933 tillkännagav statskontoret

såsom sin uppfattning, att Wedberg, Aspegrén och Elfström allenast

genom beslut av Kungl. Majit eller av Kungl. Majit och riksdagen kunde förklaras

berättigade till placering i högre löneklass än den lägsta inom lönegraden

B 30. Statskontorets yttrande är av i huvudsak följande lydelse:

Enär några särskilda bestämmelser örn lönetur icke blivit meddelade i samband

med genomförandet vid 1932 års riksdag av den nya organisationen av

vattendomstolarna, torde vid sådant förhållande i fråga örn placering i löneklass

av här ifrågavarande befattningshavare bestämmelserna i allmänna avlöningsreglementet

den 6 juni 1925 (nr 270) böra vinna tillämpning. Då

samtliga tidigare innehaft annan ordinarie befattning i statens tjänst, vore

de jämlikt 12 § 1 mom. fjärde stycket berörda reglemente berättigade att för

uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna den tid utöver tre år, varunder

de före den 1 januari 1933 såsom ordinarie tjänstemän inom de närmaste nio

åren dessförinnan på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som

i avseende å arbetets art och omfattning funnes svara mot, vara jämförbar

med eller högre än de av dem nu innehavda vattenrättsingenjörsbefattningar.

Även om tjänstgöringen som vattenrättsingenjör före den 1 januari 1933 i

avseende å arbetets art kunde anses likvärdig med vad som efter omorganisationen

ålåge vattenrättsingenjör, torde emellertid det i författningen uppställ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

3

ela kravet på att likvärdighet skulle förefinnas även beträffande arbetets omfattning

lägga hinder i vägen för tillgodoräkning enligt förberörda författningsrum

av nu nämnda tjänstgöring.

I femte stycket av berörda paragrafs första moment stadgades, att för samma

ändamål, som i fjärde stycket avsåges, och under iakttagande i tillämpliga

delar av där stadgade grunder Kungl. Majit ägde efter prövning i varje särskilt

fall tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens

tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning funnes svara mot,

vara jämförbart med eller av högre värde än det, han hade att i den erhållna

tjänsten utföra. Enligt dessa bestämmelser funnes alltså möjlighet för Kungl.

Maj :t att fatta beslut örn tillgodoräknande av den föregående tjänstgöringen

under förutsättning likväl, att denna kunde ur ovannämnda synpunkter anses

likvärdig med vad som numera ålåge vattenrättsingenjör. Fråga uppstode då,

huruvida här avsedda befattningshavare kunde anses hava i sin tidigare verksamhet

i statens tjänst utfört arbete av ovan angiven beskaffenhet. I avseende

härå ville statskontoret beträffande Aspegrén och Elfström, vilka före utnämningen

till vattenrättsingenjörer varit lantbruksingenjörer, framhålla, att

sistnämnda befattningar allenast blivit hänförda till lönegraden B 21. Med

hänsyn till att lantbruksingenjörer utöver avlöningen åtnjöte inkomst enligt

taxa torde de visserligen få anses vara jämställda med befattningshavare i

högre lönegrad än B 21, men även om deras inkomster enligt taxa i vissa

fall kunde uppgå till rätt avsevärda belopp, torde de dock ej kunna jämställas

med befattningshavare i lönegraden B 30. Till jämförelse härutinnan finge

anföras att enligt kungörelsen nr 242/1930 skulle för lantbruksingenjör tilllämpas

det pensionsunderlag, som gällde för befattningshavare i 26:e lönegraden.

I betraktande härav syntes Aspegrén och Elfström icke heller kunna anses

hava fyllt villkoren enligt förevarande författningsrum för tillgodoräkning

av deras föregående tjänstgöring.

Vidkommande därefter frågan om tillämpningen av nu nämnda författningsrum

å Wedberg, finge framhållas, att han av de senaste nio åren omedelbart

före den 1 januari 1933 tjänstgjort som distriktschef under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

under tiden */i 1924—80/fi 1930 eller alltså 6 år 6 månader,

samt att Kungl. Majit den 12 november 1923 medgivit, att dåvarande byråchefen

F. Enblom finge för uppflyttning i högre löneklass inom lönegraden

B 30 tillgodoräkna 6 år av sin tjänstgöring som sådan distriktschef. Visserligen

åberopades i berörda beslut särskilda i ärendet föreliggande omständigheter,

men även i förevarande fall måste dylika anses vara för handen i betraktande

särskilt av Wedbergs tidigare tjänstgöring som vattenrättsingenjör.

Statskontoret holle därför före, att Wedberg kunde av Kungl. Majit förklaras

berättigad att i löneturshänseende tillgodoräkna tiden */i 1924—30/6 1930

i vad den överstege tre år eller således 3 år 6 månader.

I betraktande av den omfattande tjänstgöring, jämväl Aspegrén och Elfström

fullgjort före tillträdandet av innehavande befattning, ansåge statskontoret

det vara med billighet överensstämmande, ott vid bestämmande av löneställningen

hänsyn åtminstone i någon mån toges till denna tjänstgöring. Ämbetsverket

ansåge sig därför böra framhålla, att Kungl. Majit i flera fall

(t. ex. den 3 september 1926 angående dåvarande byrådirektören A. G. M.

Sandbergs placering i löneklass och den 15 juli 1932 angående placering i löneklass

av arkivarien K. A. F. Westman) medgivit beträffande befattningshavare

hos lantmäteristyrelsen, vilka tidigare varit ordinarie distriktslantmätare,

att samma hänsyn finge för uppflyttning i högre löneklass tagas till deras tidigare

anställningar, som örn distriktslantmätarebefattningarna hade varit reglerade

efter enahanda grunder som tillämpats i avlöningsreglementet den 6

juni 1925 (nr 270) och därvid varit hänförda till lönegraden B 24. Enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr £-4.

statskontorets mening syntes samma tillvägagångssätt kunna ifrågasättas för

beredande av en något förbättrad löneställning för Aspegrén och Elfström.

Som lantbruksingenjörer hade de visserligen allenast tillhört lönegraden

B 21, men, såsom ovan framhållits, torde de dock vara att hänföra till en högre

lönegrad. Med hänsyn till att de i pensionshänseende blivit jämställda med

befattningshavare i lönegraden B 26, torde man kunna antaga, att befattning

som lantbruksingenjör skulle vid löneregleringens genomförande år 1930 hava

placerats i sistnämnda lönegrad, därest ej viss del av deras avlöningsförmåner

blivit bestämd att utgå enligt taxa. Vidare finge framhållas, att bestämmelserna

i avlöningsreglementet skulle enligt meddelade övergångsbestämmelser

omedelbart efter deras trädande i kraft varda gällande för ordinarie tjänstemän

så som om de varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten

följd vid något av de verk, beträffande vilka berörda reglemente skulle

lända till efterrättelse. I betraktande av vad sålunda anförts syntes det vara

rimligt, att här avsedda befattningshavare erhölle samma löneställning i nu

innehavande befattningar, som om de den 31 december 1932 varit befattningshavare

i lönegraden B 26 och tillhört högsta löneklassen, den 29 :e, inom denna

lönegrad i minst tre år. Därest så varit förhållandet hade de jämlikt bestämmelserna

i 12 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet ägt att i löneturshänseende

tillgodoräkna tre år av den tid, de tillhört nyssnämnda löneklass. I

enlighet härmed skulle Aspegrén och Elfström erhålla avlöning enligt 31 :a

löneklassen från och med tillträdandet den 1 januari 1933 av innehavande befattningar

såsom vattenrättsingenjörer.

Såsom av det anförda framginge, torde det emellertid ankomma på Kungl.

Maj :t att fatta beslut om en sådan löneklassplacering. Att utöver vad sålunda

förordats tillerkänna ifrågavarande befattningshavare några ytterligare förmåner

i löneturshänseende torde med hänsyn till innehållet i gällande bestämmelser

icke vara möjligt utan riksdagens medverkan.

Med anledning av statskontorets yttrande underställde vattenöverdomstolen

i skrivelse den 4 april 1933 förevarande lönetursfråga Kungl. Maj:ts prövning.

Vattenöverdomstolen hemställde därvid, att Kungl. Maj:t med stöd av 12 §

1 mom. femte stycket avlöningsreglementet måtte förklara en var av Wedberg,

Aspegrén och Elfström berättigad att i lönetursavseende tillgodoräkna

sig den tid, med avdrag för tre år, då han efter den 1 januari 1924 förenat,

Wedberg med befattningen såsom distriktschef tjänstgöring såsom vattenrättsingenjör

samt Aspegrén och Elfström med befattningen såsom lantbruksingenjör

enahanda tjänstgöring, varjämte i fråga om Aspegrén och Elfström

den s. k. sneddningsregeln i 12 § 1 mom. första och andra styckena skulle tilllämpas.

Därjämte förordade vattenöverdomstolen, att Kungl. Maj :t, därest

denna hemställan funnes icke kunna med stöd av gällande bestämmelser i sin

helhet bifallas, måtte göra framställning i ärendet till riksdagen.

Till stöd för sin hemställan anförde vattenöverdomstolen i huvudsak följande:
Vattenöverdomstolen

anslöte sig till vad statskontoret yttrat därom, att

Aspegrén och Elfström kunde genom beslut av Kungl. Majit förklaras berättigade

att med tillämpning av sneddningsregeln tillgodoräkna sig tre tjänsteår.

Emellertid syntes i detta fall starka skäl tala för en tillämpning jämväl av

12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet. Statskontoret hade funnit

vad däri stadgats icke vara tillämpligt på Aspegrén och Elfström, på den grund

att befattningen såsom lantbruksingenjör ej kunde jämställas med befattning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8h.

5

i lönegraden B 30. Detta argument syntes emellertid icke äga avgörande vikt.

Aspegrén och Elfström hade ju under den tidsperiod, varom fråga vore, varit

verksamma icke blott såsom lantbruksingenjörer utan tillika såsom vattenrättsingenjörer,

och Kungl. Majit syntes vid tillämpning av förevarande bestämmelse

böra beakta ali deras verksamhet i statens tjänst. Vid avlöningsreglementets

tillkomst torde icke hava uppmärksammats sådana kombinationer

av tjänster som den här ifrågavarande; spörsmålet om lönetursberäkningen

i fall av denna art vore åtminstone icke löst genom uttryckligt stadgande i

författningen. De grunder, på vilka denna vore byggd, syntes emellertid tala

för att frågan bedömdes med förenad hänsyn till båda de av vederbörande befattningshavare

innehavda tjänsterna. De mångskiftande och krävande förpliktelser,

som de i denna dubbla egenskap haft att fullgöra, borde enligt vattenöverdomstolens

mening anses i avseende å art och omfattning vara fullt jämförbara

med en ordinarie vattenrättsingenjörs åligganden. Även om man frånsåga

de inkomster Aspegrén och Elfström i egenskap av lantbruksingenjörer

åtnjutit enligt taxa och såsom vattenrättsingenjörer uppburit i form av

dagarvode, hade deras inkomster av de kombinerade tjänsterna uppgått

till högre belopp, än örn de varit placerade i löneklassen B 33. Det

borde i detta sammanhang erinras, att den kombination av tjänster, varom

här vore fråga, icke haft karaktären av en mer eller mindre extraordinär anordning

utan stått i bästa överensstämmelse med grunderna för vattendomstolarnas

förutvarande organisation. Ur rättsvårdens synpunkt hade det varit

en styrka, att även vattendomstolarnas tekniska ledamöter innehaft ordinarie

statstjänst vid sidan av förordnandet såsom vattenrättsingenjörer.

På grund av vad sålunda anförts torde Aspegrén och Elfström kunna jämlikt

12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet av Kungl. Majit förklaras

berättigade att i löneturshänseende tillgodoräkna sig den tid efter den 1

januari 1924, då de med befattningen såsom lantbruksingenjör förenat tjänstgöring

såsom vattenrättsingenjör, till den del nämnda tid överstege tre år.

Aspegrén skulle i enlighet härmed äga tillgodoräkna sig sex år och Elfström

fyra år. Vid bestämmande av Aspegrens och Elfströms löneklassplacering

torde sålunda Kungl. Majit kunna tillämpa ej mindre sneddningsregeln än

även regeln i 12 § 1 mom. femte stycket.

Vad härefter anginge Wedberg, hade statskontoret icke ifrågasatt tillämpning

av sneddningsregeln, och icke heller vattenöverdomstolen funne skäl till

hemställan i sådant hänseende. Däremot skulle enligt statskontorets mening

Wedberg jämlikt 12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet kunna av

Kungl. Maj :t förklaras berättigad att tillgodoräkna sig tiden från och med den

1 januari 1924 till och med den 30 juni 1930 i vad den överstege tre år eller

således tre år sex månader. Vattenöverdomstolen ansåge sig böra hänskjuta

till Kungl. Majis beprövande, huruvida den omständigheten att Wedberg i

egenskap av distriktschef från och med den 1 juli 1930 överförts till indragningsstat

skulle, såsom statskontorets yttrande inneburc, medföra, att han förlorat

rätten att i löneturshänseende tillgodoräkna sig tiden från och med sistnämnda

dag till 1932 års utgång. Väl talade nämnda stycke i avlöningsreglementet

om tid, varunder tjänstemän »i statens tjänst utfört arbete», men denna

avfattning torde snarare vittna därom att fall av förevarande art ej varit

särskilt beaktade vid stadgandets tillkomst än om en önskan att utesluta sådana

fall från stadgandets tillämpningsområde. Enligt vattenöverdomstolens

mening talade starka skäl för att Wedberg finge tillgodoräkna sig även ifrågavarande

tid av två och ett halvt år. Det kunde förtjäna nämnas, att Wedbergs

löneförmåner under denna tid, även frånsett dagarvoden, överstigit

vad som skulle hava tillkommit honom, om han varit placerad i löneklassen

B 33.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr <?4.

Vid behandlingen ^av frågan örn vattendomstolarnas omorganisation uttalades

allvarliga farhågor, att svårigheter skulle uppstå för en värdig rekrytering

av nu ifrågavarande tjänster, om dessa, såsom sedermera skedde, placerades

i lönegraden B 30 utan att erhålla rätt till dagarvoden eller andra sådana

förmåner. För dem, som tidigare tjänstgjort såsom vattenrättsingenjörer,

innebar denna lösning en avsevärd försämring i ekonomiskt hänseende.

Då Wedberg, Aspegrén och Elfström tjänstgjort i denna egenskap alltsedan

vattendomstolarna den 1 januari 1919 trädde i verksamhet — Wedberg och

Aspegrén oavbrutet och Elfström med ett avbrott om allenast två år — syntes

det icke stå i god överensstämmelse med eljest tillämpade principer, örn

de nu skulle i löneturshänseende behandlas såsom nybörjare eller i varje fall

få tillgodoräkna sig en mycket ringa del av sin långa tjänstetid. Icke blott

av billighetsskäl utan även av hänsyn till vikten att kunna vid dessa tjänster

binda dem, som på området förvärvat mångårig erfarenhet, hade det varit

önskvärt, att frågan örn lönetursberäkning för dem, som på förordnande uppehållit

tjänsterna, blivit i samband med vattendomstolarnas omorganisation på

ett fördelaktigt sätt löst genom särskilda bestämmelser. Då detta icke skett,

men likväl tre högt kvalificerade vattenrättsingenjörer ställt sig till förfogande,

syntes det ur flera synpunkter angeläget, att lönetursfrågan vunne en för

dem gynnsam lösning. Till den del detta befunnes icke kunna ske med stöd

av gällande bestämmelser, ansåge sig vattenöverdomstolen böra förorda att

framställning i ärendet gjordes tili riksdagen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgav, på grund av remiss, utlåtande

i ärendet den 28 april 1933. Däri anslöt sig lönenämnden till vad statskontoret

i ärendet anfört angående Kungl. Maj:ts befogenhet att med stöd av

12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet för ifrågavarande ändamål

tillgodoföra en var av Wedberg, Aspegrén och Elfström föregående tjänstgöring

samt förordade därutöver, att Kungl. Majit till riksdagen avläte proposition

med hemställan, att de måtte var för sig berättigas för löneklassplacering

från och med den 1 januari 1933 tillgodoräkna sig viss ytterligare

dylik tjänstgöring. I sistnämnda hänseende anförde lönenämnden:

Vattenöverdomstolen hade funnit starka skäl tala för att jämväl tiden den 1

juli 1930—den 31 december 1932, varunder Wedberg varit uppförd å indragningsstat,

finge tillgodoräknas honom för placering i löneklass. I avseende

härå ville lönenämnden såsom sin mening framhålla, att det knappast kunde

anses med billigheten förenligt, om Wedberg på grund av en utav statsmakterna

vidtagen organisationsförändring skulle nödgas lida inskränkning i den

möjlighet till löneuppflyttning, han eljest kunde hava innehaft, i all synnerhet

som Wedberg jämväl under den tid han varit uppförd å indragningsstat

innehaft förordnande som vattenrättsingenjör. Man syntes härvid ej heller

böra bortse från det förhållandet, att Wedberg under en avsevärt lång tid eller

alltsedan år 1908 varit ordinarie innehavare av distriktschefstjänst. Lönenämnden

måste sålunda i likhet med vattenöverdomstolen finna vägande skäl

föreligga för att Wedberg även tillgodofördes nyssnämnda tid av 2 år 6 månader.

Såsom bestämmelserna i 12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet

vore avfattade, torde emellertid vid det förhållandet, att Wedberg under

tiden den 1 juli 1930—den 31 december 1932 icke »utfört arbete» såsom distriktschef,

sagda tidsperiod knappast kunna utan riksdagens hörande tillgodoräknas

honom. I likhet med statskontoret holle lönenämnden före, att

hans därunder innehavda förordnande såsom vattenrättsingenjör icke kunde

i avseende å tjänstgöringens omfattning anses jämförbart med hans nuvarande

vattenrättsingenjörsbefattning och sålunda icke i och för sig grunda rätt till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8-4.

7

löneklassuppflyttning inom 30 :e lönegraden. Lönenämnden finge därför förorda,

att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande, att Wedberg

finge för löneklassplacering från och med den 1 januari 1933 i sin nu innehavande

befattning tillgodoräkna sig en tid av sex år.

Även i fråga örn Aspegrén och Elfström finge framhållas, att de under ett

flertal år ägnat sin arbetskraft åt vattendomstolarnas tjänst. Lönenämnden

funné fördenskull vissa billighetsskäl tala för att denna deras tjänstgöring i

viss mån tillgodoräknades dem vid löneklassplaceringen från och med den 1

januari 1933. Nämnden ville därför föreslå, att jämväl i fråga örn Aspegrén

och Elfström riksdagens medgivande utverkades, att envar av dem finge för

löneklassplacering från och med den 1 januari 1933 i nu innevarande befattning

såsom vattenrättsingenjör tillgodoföras en tid av sex år.

Vid bifall till vad nämnden sålunda beträffande Wedberg, Aspegrén och

Elfström förordat skulle ifrågavarande befattningshavare bliva, räknat från

och med den 1 januari 1933, berättigade till placering i 32 :a löneklassen.

Ifrågavarande ärende anmäldes inför Kungl. Majit den 12 maj 1933, därvid

Kungl. Majit fann de föreliggande framställningarna för det dåvarande icke

föranleda annan åtgärd än att Kungl. Maj :t —- på sätt de i ärendet hörda myndigheterna

förordat — med stöd av 12 § 1 mom. femte stycket avlöningsreglementet

den 6 juni 1925 (nr 270) dels medgav, att Wedberg ägde för placering

och uppflyttning i löneklass inom lönegraden B 30 tillgodoräkna sig tre år sex

månader av sin tjänstgöring såsom distriktschef under tiden den 1 januari 1924

—den 30 juni 1930, dels ock förklarade Aspegrén och Elfström berättigade att

för enahanda ändamål åtnjuta samma ställning i löneturshänseende, som örn

de den 31 december 1932 varit innehavare av befattning i lönegraden B 26 och

tillhört 29 :e löneklassen inom denna lönegrad i minst tre år. På grund av

detta Kungl. Majits beslut hava en var av Wedberg, Aspegrén och Elfström

sedan den 1 januari 1933 varit i åtnjutande av lön enligt 31 :a löneklassen.

Härigenom lära de dock icke hava erhållit en placering i lönehänseende, som

med hänsyn till deras föregående långvariga och väl vitsordade tjänstgöring

såsom vattenrättsingenjörer ■— även med beaktande av att denna icke haft heltidstjänstgörings

karaktär — kan anses överensstämmande med rättvisa och

billighet. Vad härutinnan anförts av de myndigheter, som uttalat sig i ärendet,

finner jag mig kunna i allo biträda. Jag kan därför inskränka mig till

att hänvisa till deras yttranden. Beträffande de tider som böra i löneturshänseende

tillgodoföras vederbörande, anser jag efter prövning av olika på frågan

inverkande omständigheter övervägande skäl tala för den av lönenämnden

intagna ståndpunkten, enligt vilken en var av ifrågavarande befattningshavare

i sådant hänseende skulle tillgodoföras sex år, däri dock inräknade

de tider örn tre år sex månader respektive tre år som genom Kungl. Majits beslut

den 12 maj 1933 redan tillgodoräknats Wedberg respektive Aspegrén

och Elfström.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén

och K. J. Elfström må för placering och uppflyttning i

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 84,

löneklass från och med den 1 januari 1933 inom vederbörlig

lönegrad (B 30), av den tid före nämnda dag varunder de

tjänstgjort i sådan egenskap, tillgodoräknas — utöver vad som

medgivits genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1933 — ytterligare

Wedberg två år sex månader samt en var av Aspegrén

och Elfström tre år.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

340331

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, 8. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström a s. 4 i texten
  2. SU 1934:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående rätt för vattenr dusing enförerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placer s. 6 i texten