Sök i Ratio Lex

Angående ändring i förordningen om jordbrukets kreditkassor, m. m

1934-02-01 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:93, Angående ändring i förordningen om jordbrukets kreditkassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 03.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i förordningen

om jordbrukets kreditkassor, m. m.; given Stockholms

slott den 1 februari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

ått bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Harn Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chef en för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

I skrivelse den 13 december 1933 bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan

hemställt om vissa ändringar i de bestämmelser, som reglera

eller beröra jordbrukets kreditkasserörelse. över framställningen hava

yttranden inhämtats av statskontoret, lantbruksstyrelsen, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,

generalpoststyrelsen, riksförsäkringsanstalten, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,

Örebro, Gävleborgs och Jämtlands län, fullmäktige för riksbanken, fullmäktige

för riksgäldskontoret, svenska bankföreningen och svenska sparbanksföreningen.

Överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat yttrande

•Bil äng till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 93—94.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

från allmänna ombudet för Mälarprovinsernas centralkassa och länsstyrelsen

i Östergötlands län yttrande från styrelsen för länets centralkassa»

länsstyrelsen i Kristianstads län yttrande från allmänna ombudet för Södra

Sveriges centralkassa, länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrande från allmänna

ombudet för länets centralkassa, länsstyrelsen i Örebro län yttrande

från allmänna ombudet för Mellersta Sveriges centralkassa och

länsstyrelsen i Jämtlands län yttrande fi''ån länets hushållningssällskap»

förvaltningsutskott.

Jordbrukets kreditkasserörelse är i huvudsak reglerad genom dels förordningen

den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets kreditkassor med däri

genom förordningen den 3 juni 1932 (nr 166) vidtagen ändring, dels ock

förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för

jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än

jordbrukskassor. Den kreditorganisation, som sålunda reglerats, består

av jordbrukskassor såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit,

utgörande sammanslutningar med hänsyn till verksamhetsområdet av minst

10 jordbrukskassor, samt såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,

Svenska jordbrukskreditkassan. Angående organisationens närmare

uppgifter m. m. må hänvisas till propositionen nr 14/1934. Här må

ytterligare erinras örn följande.

Till medlem i jordbrukskassa får icke antagas annan än i Sverige bosatt

svensk undersåte eller här i landet registrerat aktiebolag, som har till

ändamål att idka jordbruk. Medlems insats får icke understiga 5 kronor

för varje andel, som medlem äger i kassan. Antalet andelar, varmed medlem

får vara delaktig i kassan, är på visst sätt begränsat uppåt.

Den personliga ansvarigheten får i jordbrukskassas stadgar icke bestämmas

lägre än till 50 kronor för varje andel. Medlemmarna i kassan

skola vid behov vara underkastade uttaxering i viss omfattning. Från

kassans årsvinst skall efter vissa närmare angivna grunder avsättning göras

till reservfond.

Beträffande jordbrukskassas anslutning till centralkassa gäller, att jordbrukskassa,

som ingår i centralkassa, skall för varje fullt tal av 20 i jordbrukskassan

tecknade andelar teckna en insats å 50 öre i centralkassan.

Insats skall inbetalas kontant och tillföres oavkortad en särskild fond,

benämnd centralkassans säkerhetsfond, till vilken jämväl såsom regel centralkassans

hela årsvinst, sedan avdrag skett för täckande av möjligen

förefintlig brist från föregående år, skall föras.

Jordbrukskassa ansvarar för centralkassans förbindelser med 50 kronor

för varje i jordbrukskassan tecknad andel. Centralkassas kreditgivning

får icke äga rum till andra än medlemmar, och jordbrukskassa får icke

beredas kredit till högre belopp än som motsvarar det sammanlagda lånemaximum,

som gäller för kassans medlemmar. Utan hinder härav kan

dock jordbrukskassa i vissa fall erhålla lån mot säkerhet av inteckning i

jordbruksfastighet, i den mån inteckningens kapitalvärde ligger inom c/10

av fastighetens jordbruksvärde enligt gällande taxering.

I motsats till jordbrukskassa äger centralkassa driva inlåning från allmänheten.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning

å sparkasseräkning, depositionsräkning och kapitalräkning samt av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 93.

3

anslutna jordbrukskassor oell deras medlemmar dessutom å checkräkning.

Beträffande depositions- och kapitalräkning har Kungl. Majit genom särskilda

beslut förordnat, att en och samma insättares sammanlagda tillgodohavande

å sistnämnda båda slag av räkningar icke får annorledes än genom

å kapitalräkning upplupen räntas läggande till å sådan räkning innestående

kapital ökas utöver 15,000 kronor. — Centralkassas inlåning å bankmässiga

räkningar får emellertid icke överskrida ett belopp, motsvarande två

gånger den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna

sammanlagt hava för centralkassans förbindelser. Centralkassa skall

vara skyldig redovisa viss kassareserv i vissa närmare angivna värdehandlingar

eller fordringar.

Utöver vad som framgår av det nyss anförda är centralkassas för jordbrukskredit

möjlighet till inlåning begränsad dels genom bestämmelserna

i 58 § i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet, 59 §

i lagen av samma dag (nr 252) örn kommunalstyrelse i stad och 54 § i lagen

av nämnda dag (nr 259) örn församlingsstyrelse, enligt vilka kommuns

eller församlings penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära

förestående utbetalningar, skola för kommunens och församlingens räkning

insättas hos bank eller å postgirokonto, dels ock på grund av stadgandena

i lagen den 27 juni 1924 (nr 320) örn förmynderskap och därmed

sammanhängande författningar, enligt vilka hinder föreligga för insättande

i centralkassa av förmyndarmedel.

Till säkerhet för vissa av centralkassas förbindelser är enligt riksdagens

beslut ställd särskild statsgarauti. I detta hänseende må hänvisas till

kungörelsen den 18 juni 1915 (nr 235) angående överlämnande till Sveriges

riksbank av svenska statens obligationer såsom pant för centralkassas

för jordbrukskredit förbindelser, kungörelsen den 29 juni 1928 (nr 296) angående

ytterligare överlämnande av dylika obligationer och kungörelsen

den 12 september 1930 (nr 336) angående samma obligationer. — Statsgarantien

är ställd i form av deposition hos riksbanken av svenska statens obligationer

till belopp av högst 20 procent av centralkassans upplåning med undantag

av kassans skuld till Svenska jordbrukskreditkassan. Obligationernas

belopp får icke i något fall överstiga 500,000 kronor eller understiga

100,000 kronor för varje centralkassa. De deponerade obligationerna skola

av riksbanken innehavas såsom en för samtliga centralkassans förbindelser

med undantag av kassans skuld till Svenska jordbrukskreditkassan

avsedd gemensam pant för ett belopp motsvarande högst 20 procent av kassans

upplåning enligt senaste upprättade bokslut dock lägst för 100,000

kronor med rätt för kassans fordringsägare att, i enlighet med vad nyss

angivits samt under följande villkor, använda panten till täckande av

sina fordringar, i den mån kassans egna tillgångar, de belopp inberäknade,

som på grund av medlemmarnas i kassan ansvarighet för dess förbindelser

kunna frän dem uttaxeras, därtill visa sig otillräckliga. Såsom villkor

för ifrågavarande pants användande gäller, att behovet av pantens

tillgripande skall styrkas genom intyg av det ombud, som förordnats för

tillsyn över kassans verksamhet, att medgivande till pantens användning

skall lämnas av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

därvid tillika skola meddelas erforderliga föreskrifter angående sättet för

pantens tillgodogörande och för därigenom influtna medels fördelning mellan

fordringsägarna, att riksgäldskontoret ofördröjligen underrättas, då

dylikt medgivande lämnats, samt att obligationerna därvid tillika i första

hand skola liembjudas riksgäldskontoret för inlösen.

I förberörda skrivelse bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan

hemställt,

1. att centralkassornas rätt till inlåning å bankmässiga räkningar måtte

böjas från ett belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som de till

centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans

förbindelser, till ett belopp motsvarande tre gånger denna ansvarighet;
2.

att centralkassorna medgivas rätt att från en och samme insättare

å kapitalräkning och depositionsräkning mottaga upp till 30,000 kronor

i stället för 15,000 kronor;

3. att centralkassorna medgivas rätt att mottaga omyndigas medel;

4. att centralkassorna erhålla rätt att mottaga medel till förräntning

jämväl från kommuner, samfälligbeter och andra dylika institutioner;

5. att bestämmelserna örn statsgarantien för centralkassas förbindelser

måtte ändras sålunda, att garantien kommer att gälla 20 procent av inlåningen

utan maximering av garantibeloppet;

6. att centralkassornas utlåningsrätt till ekonomiska föreningar måtte

böjas från 1/io av medlemmarnas sammanlagda lånemaximum till */* av

samma lånemaximum;

7. att ekonomisk förening måtte beredas möjlighet att mot tecknande av

andel i centralkassa erhålla primärlån till högst e/io av gällande taxeringsvärde

å föreningen tillhörig fastighet;

8. att andra till centralkassa anslutna ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

må äga en röst, dock att det högsta sammanlagda antalet

röster, som kan tillkomina sådana ekonomiska föreningar vid centralkassas

föreningsstämma, icke får överstiga V» av det samfällda röstetalet

vid stämman; och

9. att jordbrukskassa måtte befrias från skyldigheten att annonsera om

utträdande medlemmar.

Härjämte bar styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan i sin framställning

uttalat, att styrelsen anser, att möjlighet bör beredas även för

aktiebolag och enkla bolag att vinna anslutning till och kredit bos jordbrukskasserörelsen.

Av de i ifrågavarande framställning gjorda yrkandena kommer jag att

nu uppehålla mig endast vid de under punkterna 1 och 5 upptagna.

I framställningen har styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan såsom

stöd för sin hemställan örn utvidgad inlåningsrätt anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

5

Till följd av begränsningen i inlåningsrätten hade det saknats förutsättningar

för en organiserad verksamhet i egentlig mening för inlåningsrörelsens

utveckling, enär en del centralkassor utan någon propaganda för

inlåningen ändå uppnått eller närmat sig det medgivna maximum för

denna. På grund av den begränsade inlåningsrätten bleve upplåningen

allt för stor i förhållande till de penningmedel, som kunde anskaffas inlåningsvägen,

och detta verkade särskilt ogynnsamt under tider, som de

nuvarande, då inlåningsräntan vore högst väsentligt lägre än upplåningsräntan.

Det torde också kunna anses som ekonomiskt riktigt, att jordbrukskasserörelsen

genom egna ansträngningar och arbete själv sökte sörja

för sitt kapitalbehov genom direkta förbindelser med spararna. Öinge

sparmedlen onödiga omvägar, följde därav, att de bleve dyrare i sista

hand för låntagarna.

De år 1930 antagna bestämmelserna angående jordbrukskreditkasserörelsen

byggde i huvudsak på ett av jordbruksutredningen den 22 januari

1930 avgivet betänkande (st. off. utr. 1930: 2). Jordbruksutredningen föreslog

däri såsom maximum för centralkassornas inlåning ett belopp, motsvarande

fem gånger jordbrukskassornas ansvarighet för centralkassornas

förbindelser. Beträffande statsgarantien föreslogs, att något maximum

för densamma icke måtte fastställas. I propositionen till riksdagen

angående jordbrukets kreditkassor (nr 268) föreslogs emellertid i nu förevarande

hänseende de bestämmelser, som för närvarande äro gällande.

Framställningen har i dess helhet eller beträffande punkterna 1 och 5

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i följande yttranden, nämligen av

riksgäldsfullmäktige, med reservation dock av två fullmäktige, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Gävleborgs

län samt allmänna ombudet i Mälarprovinsernas centralkassa och

Södra Sveriges centralkassa ävensom styrelsen för Östergötlands centralkassa.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har tillstyrkt förslaget örn höjning

av inlåningsrätten för centralkassorna men avstyrkt förslaget örn borttagande

av maximum för garantibeloppet. Övriga hörda myndigheter och

korporationer hava avstyrkt framställningen eller i allt fall ställt sig

avvisande mot bifall till densamma för närvarande. Dr innehållet i yttrandena

torde här böra återgivas allenast följande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört: Enligt uppgift, som ställts

till fullmäktiges förfogande, hade centralkassornas sammanlagda inlåning

vid 1933 års utgång uppgått till inalles 11,878,320 kronor, under det att

beloppet av jordbrukskassornas sammanlagda ansvarighet för centralkassornas

förbindelser utgjort 9,799,600 kronor, medgivande alltså en total

inlåning inemot 20 miljoner kronor. Då emellertid enligt vad i framställningen

meddelats en del centralkassor redan uppnått eller närmade sig

den medgivna inlåningsgränsen och det ju för jordbrukskasserörelsen vore

av stor vikt, att den alltmer kunde tillfredsställa sitt utlåningsbehov genom

ökad inlåning, ansåge fullmäktige goda skäl föreligga för bifall till

framställningen örn höjning av inlåningsrätten. Skulle förslaget biiallas,

torde emellertid en ändring i nu gällande bestämmelser angående statsga
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 93.

rantien bliva nödvändig. I detta hänseende kunde fullmäktige meddela, att

tre av do åtta centralkassorna redan utnyttjat hela garantibeloppet. Att

ändra bestämmelserna på sätt som föreslagits kunde fullmäktige dock

icke tillstyrka. En begränsning uppåt av garantibeloppet borde alltjämt

vara stadgad. Mot en höjning av det nämnda maximibelopp till exempelvis

750,000 kronor vore från fullmäktiges sida intet att erinra.

Allmänna ombudet för Södra Sveriges centralkassa har uttalat, att den

föreslagna ändringen av statsgarantiens innehåll för nämnda centralkassa

skulle vara av särskilt stor betydelse, enär kassans inlåning å bankmässiga

räkningar vid 1933 års utgång uppgått till omkring 2,500,000 kronor

samt statsgarantiens nu gällande maximibelopp därmed tillfullo utnyttjats,

vilket förhållande skulle kunna menligt inverka på blivande inlåning.

Då det med hänsyn särskilt till nuvarande ränteläge måste anses

vara av synnerligen stor betydelse för centralkassorna att vinna ökad inlåning

och detta genom förslaget kunde ske utan minskning av säkerheten

för insättarnas medel, vöre förslaget i hög grad förtjänt av bifall.

Statskontoret har såsom grund för sitt avstyrkande av förhöjning av

inlåningsmaximum anfört: Visserligen vore såsom Svenska jordbruks
kreditkassan

framhållit upplåningsräntan för närvarande väsentligt högre

än inlåningsräntan, vilket givetvis medförde vissa olägenheter för centralkassornas

förseende med för deras verksamhet erforderligt kapital, men

denna omständighet, som för övrigt torde sammanhänga med nuvarande

säregna ränteförhållanden och som sannolikt vore av övergående natur,

syntes så mycket mindre få anses avgörande, som det fastställda inlåningsmaximum

närmast torde hava tillkommit som ett skydd för insättarnas

intressen. Att märka vore även, att svårigheterna i avseende å kapitalanskaffningen

i betydande mån borde hava blivit avhjälpta därigenom,

att riksdagen år 1933 (skr. nr 138) besluta, att från riksgäldskontoret

skulle till Svenska jordbrukskreditkassan överlämnas svenska statens

fyraprocent obligationer till ett nominellt belopp av 5,000,000 kronor med

rätt för kassan att pantförskriva desamma för lån i riksbanken. Enligt

vad statskontoret inhämtat, hade ock obligationerna ifråga till ett belopp

överstigande 4 000,000 kronor belånats i nämnda bank till en räntefot motsvarande

bankens växeldiskonto. Inom ramen härför hade alltså möjlighet

öppnats för Svenska jordbrukskreditkassan att på fördelaktiga villkor

tillhandahålla vederbörande centralkassor erforderligt rörelsekapital.

Länsstyrelsen i Malmöhus lä/n har beträffande borttagandet av maximum

för statsgarantien framhållit, att, örn förslaget bifolles, centralkassorna

komme att intaga en synnerligen gynnad ställning i förhållande

till andra penninginrättningar. Örn kassorna därtill finge föra en självständig

räntepolitik, kunde det inträffa, att en dylik statsgaranti bleve

till skada för det allmänna. Enligt länsstyrelsens mening hade länets

centralkassa icke något behov av ökad statsgaranti.

Sparbanksinspektionen har framhållit, att centralkassas upplåning i

förevarande hänseende borde likställas med dess inlåning. Ett sådant likställande

tillämpades vid såväl affärsbankerna som sparbankerna och syntes

även vara riktigt, då ifrågavarande bestämmelser vore avsedda att

trygga insättarna, men riskerna för dessa uppenbarligen ökades i och med

en utvidgning av upplåningen. Jordbrukskasserörelsens upplåning hade

stigit till högst avsevärda belopp. Med hänsyn därtill vore det icke möjligt

att föreskriva, att upplåningen i berörda hänseende skulle inräknas

i inlåningen utan att samtidigt fastställa ett högre maximum för summan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93. 7

av upplåning och inlåning än det, som nu gällde endast för inlåning. Huru

detta nya maximum borde normeras borde givetvis närmare utredas. Det

borde övervägas, örn ej detta maximum borde fastställas till ett belopp,

som motsvarade beloppet av jordbrukskassemedlemmarnas sammanlagda

lånemaximum, ökat med beloppet av vid varje tidpunkt utestående lån

mot sådan säkerhet, som omförmäldes i 50 § andra stycket i förordningen

örn jordbrukets kreditkassor. Dock syntes sistnämnda tilläggsbelopp aven

böra på lämpligt sätt begränsas. Med hänsyn till att jordbrukskassemedlemmarnas

länsrätt val i regel ej borde vara belt utnyttjad, syntes sannolikt,

att ett salunda fastställt maximum för upp- och inlåningen även

kunde anses täcka det behov av rörelsemedel, som uppstode på grund av

utlåning till ekonomiska föreningar och av andra orsaker. Det vore dock

möjligt, att ett sålunda beräknat maximum finge anses för högt. Det borde

nämligen framhållas, att säkerheten för centralkassas förbindelse till väsentlig

del utgjordes av jordbrukskassornas ansvarighet, som i sin tur

vore beroende av värdet av medlemmarnas personliga ansvar. Detta värde

kunde dock ej med någon säkerhet bedömas.

Fullmäktige i riksbanken hava framhållit, att förevarande framställning

avgivits nästan samtidigt med att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallats utredningsmän för att verkställa utredning rörande formerna

för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden. Denna utredning

syntes intimt beröra jordbrukskasseorganisationen, enär utredningsmännen

enligt direktiven hade att överväga bland annat, huruvida icke ett

särskilt finansinstitut borde tillskapas för stödverksamhet från statens

sida till förmån för jordbrukarna. Enligt fullmäktiges mening talade

starka skäl för att i avbidan på utredningens resultat tills vidare icke

vidtaga någon ändring av bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen.

Åt samma mening hava reservanterna bland riksgäldsfullmäktige, herrar

Hildebrand och A. Anderson, samt en reservant hos bank- och fondinspektionen,

herr Tamm, givit uttryck. Länsstyrelsen i örebro län anser,

att framställningen bör överlämnas till nyssberörda utredningsmän för

att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande.

Såsom från ett flertal håll påpekats torde de jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande

den 15 december 1933 tillkallade utredningsmännen för verkställande

av utredning och avgivande av förslag rörande formerna för en

reglering av jordbrukets kreditförhållanden komma att syssla med frågor,

som beröra jordbrukskasserörelsen. Att under sådana förhållanden nu

vidtaga så omfattande ändringar i de med avseende å jordbrukskreditkasseorganisationen

gällande bestämmelserna, som av styrelsen för Svenska

jordbrukskreditkassan föreslagits, synes mig icke lämpligt, utan bör

frågan härom, med undantag som följer av vad jag strax skall föreslå,

hänskjutas till nyssberörda utredning.

I framställningen har omnämnts, att en del centralkassor uppnått eller

närmat sig det för inlåning från allmänheten medgivna maximum, två

gånger den ansvarighet, som do till centralkassorna anslutna jordbrukskassorna

sammanlagt hava för centralkassornas förbindelser. Enligt vad

jag inhämtat från Svenska jordbrukskreditkassan är det Skaraborgs läns

centralkassa, som uppnått maximibeloppet för inlåningen från allmänhet

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ten å bankmässiga räkningar. Centralkassornas ställning

hänseende framgår närmare av följande uppställning.

Antalet andelar Två gånger jordbruks-

i förevarande

Inlåning per

Centralkassa

i jordbruks- kassorna

kassornas ansvarighet

Kronor

den *l/i* 1933

Kronor

Gävleborgs läns ............

........ 17,939

1,793,900

965,337

Malmöhus läns ............

........ 19,455

1,945,500

903,805

Mellersta Norrlands ....

........ 33,358

3,335,800

2,637,893

Mellersta Sveriges........

........ 11,537

1,153,700

189,679

Mälarprovinsernas........

........ 29,710

2,971.000

2,150,865

Skaraborgs läns ............

........ 13,731

1,373,100

1,373,100

Södra Sveriges ............

........ 44,799

4,479,900

2,534,993

Östergötlands ................

........ 27,300

2,730,000

1,315,285

Givet är, att det för centralkassorna är av betydelse att medelst inlåning

från allmänheten kunna fylla sitt kapitalbehov. Örn de bestämmelser,

som reglera kreditkasserörelsen, skulle lägga hinder i vägen därför,

torde detta komma att vara till men för rörelsen. Jag anser därför, att

det redan nu bör beredas centralkassorna möjlighet att fortsätta med sin

inlåning, även örn det nu gällande maximum har uppnåtts. En generell

höjning av maximum torde dock i frågans nuvarande läge ej böra ske,

utan bör det läggas i Kungl. Maj:ts hand att, där skäl därtill äro, medgiva

en höjning av maximum för inlåningen till tre gånger den ansvarighet,

som de till centralkassorna anslutna jordbrukskassorna sammanlagt

hava för centralkassornas förbindelser. I enlighet härmed bör till § 31 i

förordningen örn jordbrukets kreditkassor göras visst tillägg på sätt framgår

av bilaga till detta protokoll. Ifrågavarande ändring av^ § 31 torde

böra träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Därest dylik jämkning av bestämmelserna örn maximum för centralkassornas

inlåning kommer till stånd, torde även en höjning av det maximibelopp,

som gäller för de statsobligationer, vilka enligt medgivande av

riksdagen i skrivelser den 19 mars 1915 (nr 132), den 1 juni 1928 (nr 314)

och den 11 juni 1930 (nr 378) överlämnas såsom pant för envar centralkassas

samtliga förbindelser med undantag av kassans skuld till Svenska

jordbrukskreditkassan, böra ifrågakomma. Att märka är, att beträffande

tre centralkassor 20 procent av kassornas in- och upplåning, med undantag

av upplåningen från Svenska jordbrukskreditkassan, överstiga

maximibeloppet för de pantförskrivna obligationerna, 500,000 kronor. Att

såsom Svenska jordbrukskreditkassan hemställt helt borttaga bestämmelserna

örn ett maximibelopp för obligationerna lärer dock icke böra ifrågakomma.

Jag förordar fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag, att maximibeloppet

höjes till 750,000 kronor.

Vad beträffar förslaget örn höjning av det maximibelopp, som gäller

för mottagande från en och samme insättare av medel å depositions- och

kapitalräkning hos centralkassa, från 15,000 kronor till 30.000 kronor må

erinras, att det enligt § 29 i förordningen örn jordbrukets kreditkassor

tillkommer Kungl. Majit att besluta i förenämnda hänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93. &

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade

förslag till förordning angående ändrad lydelse

av § 31 förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets

kreditkassor;

2) besluta den ändring i gällande bestämmelser

angående överlämnandet till Sveriges riksbank av

svenska statens obligationer såsom pant för envar centralkassas

för jordbrukskredit förbindelser, att nuvarande

maximibeloppet för obligationerna höjes från

500,000 till 750,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Bihang (ill riksdagens protokoll 1S34. 1 sami. Nr 93—9U.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 93.

Bilaga.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 31 förordningen den

3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, att § 31 förordningen den 3 juli 1930 om jordbrukets

kreditkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 31.

Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar må icke överskrida ett

belopp, motsvarande två gånger den ansvarighet, som de till centralkassan

anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser,

Kungl. Majit dock obetaget att, där skäl därtill äro, medgiva,

att inlåningen må uppgå till ett belopp, motsvarande tre gånger nämnda

ansvarighet.

Denna förordning träder i kraft den--

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:346 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m. a1 i texten
  2. BU 1934:57 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående • ändring i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, m. m. s. 1 i texten