Sök i Ratio Lex

Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

1934-01-26 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1934:95, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

1

Nr 95.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående pension åt vissa

i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott den

26 januari 1934.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—39:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 januari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Wigforss, anmäler frågor örn pension åt

■vissa i statens tjänst anställda personer och anför därvid:

De pensioner eller understöd, som av riksdagen i särskilda fall beviljats

till anställningshavare i statens tjänst, vilka vid sin avgång ur tjänsten

icke varit författningsenligt berättigade till pension, hava, där ej anställ

ningshavaren tillhört något av statens affärsdrivande verk — i vilket

fall pensionen eller understödet plägat utgå från detta verks medel —

i regel anvisats å allmänna indragningsstaten. I årets statsverksproposition

(elfte huvudtiteln, punkten 33) har emellertid förslag framlagts

därom, att ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, di
Bihang

lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 95.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

verse föremål, skall uteslutas ur riksstateu och att de utgifter av pensionskaraktär,

vilka hittills anvisats å allmänna indragningsstaten, från

och med nästkommande budgetår skola bestridas från ett nyuppfört ordinarie

förslagsanslag till »diverse pensioner och understöd m. m.» I samband

härmed har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen förklara, att pensioner,

understöd, livräntor och liknande förmåner, vilka av riksdagen anvisats

å allmänna indragningsstaten, skola från och med den 1 juli 1934

bestridas från nyssnämnda anslag till diverse pensioner och understöd

m. m.

Den sålunda föreslagna omläggningen hör tydligen beaktas vid framläggande

för årets riksdag av förslag om pensioner, vilka enligt hittillsvarande

praxis skolat anvisas å allmänna indragningsstaten. Där anställningshavarens

avgång ur tjänst förutsättes komma att äga rum tidigast

med den 1 juli 1934, föreslår jag i anslutning härtill i det följande pensionens

anvisande från anslaget till diverse pensioner och understöd m. mI

de fall åter, där vederbörande avgått eller förutsättes komma att avgå

ur tjänst före den 1 juli 1934, hemställer jag örn pensionens beviljande å

allmänna indragningsstaten. Därest riksdagen lämnar nyssberörda, i statsverkspropositionen

begärda förklaring, kommer, utan hinder av denna formulering,

pensionen att från och med den 1 juli 1934 eller, där avgång äger

rum först efter denna dag, från tidpunkten för pensionens tillträde avföras

å det nya anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Jag övergår härefter till de särskilda fall, i villia jag nu förordar avlåtande

till riksdagen av framställning örn pension.

F örsvarsdepartementet.

l:o.

Förre renhållningsarbetaren vid Göta artilleriregemente Johan Herinan

Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 16 augusti 1879 och således uppnått en levnadsålder

av 54 år;

att han varit anställd såsom renhållningsarbetare vid Göta artilleriregemente

från april månad 1920 till och med den 9 oktober 1933 eller omkring

13 V? år; >''

att han vid sistnämnda tidpunkt blivit uppsagd från sin anställning

till följd av omläggning och modernisering av latrinrenhållningen i regementets

kasern;

att han före år 1920 varit grovarbetare och i sådan egenskap vid några

tillfällen arbetat för regementets räkning;

att hans avlöningsförmåner under åren 1928—1932 utgjort i medeltal

omkring 2,400 kronor för år;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

3

samt att han enligt av vederbörande regementsläkare dea 29 maj 1933

utfärdat läkarintyg under de senare åren haft ofta återkommande tarmblödningar,

på grund varav han lede av rätt stark kraftnedsättning och

endast kunde utföra lättare arbeten, och att han för framtiden antagligen

bomme att bliva urståndsätta att utföra sådant arbete, varmed han ku ml 9

försörja sig.

Chefen för Göta artilleriregemente Ilar gjort framställning om utverkande

av gratifikation eller pension åt Andersson.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har hemställt, att pension

måtte beredas Andersson, och därvid anfört, bland annat, följande:

Enär under de senare åren av Kungl. Majit och riksdagen i allmänhet

tillämpats den principen, att befattningshavare av här ifrågavarande slag

icke borde tillerkännas pension i sådana fall, där vederbörandes anställning

i statens tjänst haft kortare varaktighet än 15 år, funne departementet

det vara tveksamt, huruvida pension borde beredas Andersson, vilkens

anställning i statens tjänst omfattade en tid av allenast 13 1U år.

Departementet ville emellertid erinra därom, att arbetaren A. Oison Åkerman,

vilken närmast före Andersson innehaft anställning såsom renhållningsarbetare

vid Göta artilleriregemente med samma göromål som denne,

genom beslut vid 1921 års riksdag (riksd. skr. nr 322, p. 10) efter allenast

12 års anställning i kronans tjänst tillerkänts en årlig pension från

allmänna indragningsstaten till belopp av 350 kronor. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till Anderssons i hög grad försvagade hälsotillstånd

ansåge departementet sig böra tillstyrka utverkande åt honom av

årligt understöd, vilket skäligen icke borde bestämmas till lägre belopp

än det, som tillerkänts nyssnämnde arbetaren Akerman.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande:

När Andersson nödgats lämna sin anställning på grund av vidtagna

förenklingar av renhållningsarbetet, hade han innehaft anställning i States

tjänst under allenast 13 hela år. Enligt statskontorets mening syntes

det endast i sällsynta undantagsfall, då alldeles särskilda omständigheter

förelåge, böra ifrågakomma, att pension beviljades åt personer med

så kort anställningstid. Då några sådana skäl icke kunde sägas föreligga

i detta fall, ville det synas, som örn ett bifall till förevarande framställning

skulle kunna föranleda konsekvenser av ganska betänklig art. Med

hänsyn till att riksdagen, såsom arméförvaltningens intendentsdepartement

erinrat, år 1921 beviljat pension i ett likartat fall ansåge sig statskontoret

dock icke böra direkt motsätta sig, att framställning örn pension

åt Andersson gjordes till riksdagen.

Därest pension över huvud taget ansåges böra beredas Andersson, ansåge

sig statskontoret böra framhålla, att det pensionsbelopp å 350 kronor,

som av 1921 års riksdag beviljats renhållningsarbetare!! Åkerman,

motsvarade en nyreglerad pension å 732 kronor. Ett så högt belopp syntes

dock ej böra utgå i förevarande fall, utan pensionen syntes böra beräknas

till 480 kronor.

Genom beslut den 29 december 1933 har Kungl. Majit medgivit, att

till Andersson finge, räknat från och med november 1933, från lantför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

svarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 25 kronor vid

värjo månads utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt honom

blivit slutligt prövad, med skyldighet för honom att, i den mån pension

kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit

det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån

för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske

genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt

belöpande dyrtidstillägg.

Då Andersson kan åberopa allenast omkring 13 Va års anställning i statstjänst,

måste tvekan råda, huruvida pension i detta fall bör beredas. Med

hänsyn till föreliggande omständigheter vill jag dock icke motsätta mig

medgivande av sådan förmån. Handlingarna i ärendet utvisa, att Andersson,

även örn icke omläggning av renhållningen vid regementet mellankommit

och föranlett hans entledigande, sannolikt måst inom kort avskedas

på grund av sjukdom. Ett årligt understöd lärer därför i detta

fall kunna betraktas såsom förtidspension på grund av sjukdom, och ett

beslut härom synes knappast behöva medföra av statskontoret befarade

betänkliga konsekvenser.

Vad storleken av pensionen beträffar vill jag för egen del förorda ett

något högre belopp än statskontoret ifrågasatt, förslagsvis 600 kronor. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre renhållningsarbetaren vid Göta artilleri

regemente Johan Herman Andersson må, räknat från

och med den 1 november 1933, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 600 kronor, varvid skall iakttagas den

honom genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 december

1933 ålagda återbetalningsskyldigheten.

2:o.

Skomakeriarbetaren vid skånska kavalleriregementets intendenturverkstäder

Olof Andersson Boklund. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Boklund är född den 18 augusti 1872 och således uppnått en levnadsålder

av 61 år;

att han sedan den 15 augusti 1905 eller drygt 28 år varit anställd såsom

skomakeriarbetare, först vid skånska husarregementets och sedermera

vid skånska kavalleriregementets intendentur verkstäder;

att hans arbetsinkomst under åren 1928—1932 uppgått till i medeltal

omkring 2,700 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

samt att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom är varaktigt nedsatt

och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den för fullt arbetsför

person normala arbetsförmågan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95. 5

Chefen för skånska kavalleriregementet har gjort framställning om pension

åt Boklund.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som tillstyrkt pension, har

med hänsyn bland annat till Boklunds anställningstid ansett pensionsbeloppet

skäligen böra bestämmas till 960 kronor.

Statskontoret bar biträtt vad intendentsdepartementet föreslagit.

Jag tillstyrker pension åt Boklund. Pensionsbeloppet synes emellertid

med ledning av hittillsvarande praxis icke böra bestämmas till högre belopp

än 900 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetare!! vid skånska kavalleriregementets

intendenturverkstäder Olof Andersson Boklund

må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 900 kronor.

3:o.

Förre förrådsarbetaren vid Stockholms örlogsvarv Axel Emil Cronholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Cronholm är född den 3 maj 1868 och alltså nära 66 år gammal;

att han antogs såsom timlönare vid Stockholms örlogsvarv den 26 augusti

1918 och där tjänstgjort såsom arbetare vid allmänna materialförrådet,

från vilken anställning han vid fyllda 65 år avgått den 3 maj 1933;

att han sålunda vid denna tidpunkt innehade en tjänstetid av omkring

14 år 8 månader;

att hans kon trakterade avlöning vid anställningens upphörande utgjorde

omkring 2,880 kronor för år;

samt att han enligt läkarintyg är på grund av sjukdom för framtiden

arbetsoduglig.

Varvschef en vid Stockholms örlogsvarv har hos marinförvaltningen

gjort framställning örn utverkande av pension åt Cronholm.

Marinförvaltningen har anfört, bland annat, följande:

Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130) vore daglönare vid

marinen berättigad till pension från flottans pensionskassa under förutsättning,

bland annat, att han uppnått 65 levnadsår och innehade 25

tjänstår. Då Cronholm ej innehade det föreskrivna antalet tjänstår, kunde

pension ej beredas honom genom flottans pensionskassa.

I proposition ur 29 till 1922 års riksdag hade Kungl. Majit efter framställning

av marinförvaltningen föreslagit riksdagen bevilja pension med

reducerade belopp åt vissa f. d. daglönare å varvet i Stockholm, vilka visserligen

uppnått 65 levnadsår men icke hade 25 tjänstår. Åt en arbetare,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

vilken innehade en anställningstid av cirka 15 år, hade föreslagits en årlig

pension å 350 kronor, och riksdagen hade bifallit denna framställning

(riksd. skr. nr 302/1922). Med hänsyn till att Cronholms tjänstetid icke upp

ginge till fullt 15 år syntes det kunna ifrågasättas, huruvida pension

borde beredas honom. Emellertid ville marinförvaltningen i detta sammanhang

erinra örn 1928 års riksdags skrivelse nr 352, p. 21, varigenom

tvätterskan vid Svea ingenjörkår Kristina Matilda Andersson medgivits

årlig pension efter en anställningstid av 14 år 9 månader. Med hänsyn

härtill samt jämväl till det förhållandet, att Cronholm på grund av sjukdom

vore för framtiden arbetsoduglig, funne marinförvaltningen det med

rättvisa och billighet överensstämmande, att Cronholm i likhet med förut

nämnda arbetare tillerkändes en årlig pension till oreglerat belopp av 350

kronor, vilket motsvarades av nyreglerad pension å 624 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt

örn beredande av pension åt Cronholm med ett belopp av 624 kronor

för år från och med månaden näst efter den, varunder han erhållit avsked

från sin anställning.

Statskontoret har anfört, att det syntes synnerligen tveksamt, huruvida

pension av statsmedel borde beredas Cronholm, som först vid 50 års ålder

erhållit anställning i statens tjänst och vid sin avgång bomme att innehava

en tjänstetid av allenast ej fullt 15 år. Med hänsyn emellertid till

de av marinförvaltningen åberopade precedensfallen ville statskontoret

dock icke motsätta sig bifall till framställningen. Mot det av marinförvaltningen

föreslagna pensionsbeloppet hade statskontoret intet att erinra.

Även jag anser mig, ehuru icke utan tvekan, kunna förorda, att pension

berndes Cronholm. Då storleken av det av marinförvaltningen föreslagna

pensionsbeloppet icke givit mig anledning till erinran, får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre förrådsarbetare!! vid Stockholms örlogsvarv

Axel Emil Cronholm må, räknat från och med den 1

juni 1933, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 624

kronor.

4:o.

Maskinisten vid Jämtlands fältjägarregemente Jonas Flemström. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Flemström är född den 30 oktober 1863 och sålunda 70 år gammal:

att lian varit anställd såsom maskinist vid Jämtlands fältjägarregemente

sedan den 1 december 1910 eller alltså under något mer än 23 år;

samt att han under de senaste fem åren vid regementet haft en kontant

avlöning av 2,958 kronor för år, varå dyrtidstillägg utgått, saint härjämte

åtnjutit portion in natura.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Chefen för Jämtlands fältjägarregemente har gjort framställning örn

utverkande av pension åt Flemström.

Arméförvaltningens civila departement har tillstyrkt pension åt Flemström

samt — under åberopande bland annat att Kungl. Majit och riksdagen

år 1931 (prop. nr 50, p. 5; riksd. skr. nr 202, p. 20) beviljat maskinisten

vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg E. T. Ödmark,

vilken varit anställd i statens tjänst omkring 30 år, en årlig pension av

1,224 kronor — föreslagit, att pensionen åt Flemström måtte bestämmas

till 1,080 kronor för år.

Statskontoret bar anfört följande:

Goda skäl syntes statskontoret föreligga för utverkande av någon pension

av statsmedel åt Flemström, när han vid framskriden ålder och efter

23-årig anställning inom kort nödgades lämna sin tjänst. Det av arméförvaltningens

civila departement föreslagna pensionsbeloppet, 1,080 kronor,

syntes statskontoret vid jämförelse med vad i allmänhet tidigare plägat

i pension beviljas arbetarpersonal i förmansställning böra något reduceras

och lämpligen bestämmas till 1,020 kronor.

Även jag förordar, att pension utverkas åt Flemström. Beträffande

storleken av pensionen ansluter jag mig till statskontorets förslag örn pensionsbeloppets

bestämmande till 1,020 kronor. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid Jämtlands fältjägarregemente

Jonas Flemström må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,020 kronor.

5:o.

Skrädderiarbetaren vid Upplands regementes skrädderiverkstad Frans

Oscar Gustafsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gustafsson är född den 24 december 1862 och alltså 71 år gammal;

att han alltsedan den 1 augusti 1914 eller således under en tid av över

19 år varit anställd såsom skrädderiarbetare vid Upplands regementes

skrädderi verkstad;

samt att hans avlöning under de fem senaste åren utgjort — inberäknat

dyrtidstillägg — i medeltal omkring 3,150 kronor för år.

Chefen för Upplands regemente bar gjort framställning örn beredande

av pension åt Gustafsson.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har tillstyrkt pension åt

Gustafsson till belopp av 792 kronor för år.

Statskontoret har biträtt intendentsdepartementets förslag.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 95.

att skrädderiarbetaren vid Upplands regementes

skrädderiverkstad Prans Oscar Gustafsson må från

och med månaden näst efter den, varunder han avgår

ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 792 kronor.

6:o.

Förra timlönarna vid Stockholms örlogsvarv Karl Hallberg och Frans

Gustaf Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Hallberg,

att han är född den 15 februari 1865 och alltså nära 69 år gammal;

att han varit anställd vid Stockholms örlogsvarv under tiden 2 mars

1909—28 februari 1933 eller sålunda under 24 år;

samt att han i egenskap av maskinuppsättare vid varvets ingenjördepartement

haft en timpenning av 1 krona 26 öre;

beträffande Johansson,

att han är född den 31 oktober 1868 och således 65 år gammal; *

att han varit anställd vid Stockholms örlogsvarv under tiden 15 maj 1918

—31 oktober 1933 eller alltså omkring 15 år 5 månader;

samt att han tjänstgjort vid varvets ingenjördepartement som diktare

mot en timpenning av 1 krona 22 öre.

Enligt införskaffade upplysningar har Hallbergs inkomst under åren

1930—1932 utgjort respektive 3,705, 4,042 och 3,443 kronor. Johanssons

årsinkomst har under sagda år uppgått till respektive 3,760, 3,870 och 3,764

kronor.

Varvschef en vid Stockholms örlogsvarv har hos marinförvaltningen

hemställt örn utverkande av pension åt Hallberg och Johansson.

Marinförvaltningen har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (nr 130) vore daglönare berättigad

till pension under förutsättning, bland annat, att han innehade

25 tjänstår. Då Hallberg och Johansson vid tjänstetidens slut ej innehade

det föreskrivna antalet tjänstår, kunde de icke erhålla pension genom

flottans pensionskassa. Därest Hallberg kvarstått i tjänst till och

med den dag, då han innehade 25 tjänstår eller den 2 mars 1934, hade han

varit berättigad till pension enligt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr

645) angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare

med 500 kronor jämte pensionstillägg å 180 kronor samt pensionsförhöjning

å 136 kronor eller tillhopa 816 kronor.

Efter framställning av marinförvaltningen hade Kungl. Maj:t i proposition

nr 29 föreslagit 1922 års riksdag medgiva, att vissa f. d. daglönare

å varvet i Stockholm, vilka visserligen uppnått 65 levnadsår men

icke räknade 25 tjänstår, måtte tilldelas pension med reducerade belopp.

At en arbetare, vilken innehade en anställningstid av över 23 år, samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl, Maj:ts proposition nr 95.

åt en annan arbetare, som hade en anställningstid av 15 år, hade riksdagen

på Kungl. Majlis förslag medgivit en årlig pension av 450 kronor

respektive 350 kronor (riksd. skr. nr 302).

Marinförvaltningen funne det med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Hallberg och Johansson, i likhet med nyssnämnda daglönare,

tillerkändes pension, den förre med 450 kronor och den senare med 350

kronor. Nämnda belopp motsvarades av nyreglerade pensioner å 756

kronor respektive 624 kronor.

Marinförvaltningen har sålunda hemställt, att till en var av Hallberg

och Johansson måtte från och med månaden näst efter den, varunder de

erhållit avsked från sina anställningar vid Stockholms örlogsvarvs ingenjördepartement,

under deras återstående livstid utgå en årlig pension

å allmänna indragningsstaten till Hallberg med 756 kronor och till

Johansson med 624 kronor.

Statskontoret har, under åberopande av tidigare likartade fall, tillstyrkt

framställningen örn pension åt Hallberg i överensstämmelse med

vad marinförvaltningen härutinnan föreslagit.

Vad angår frågan örn pension åt Johansson, har statskontoret ansett

det kunna ifrågasättas, huruvida pension bör beredas honom, då han

först vid jämförelsevis framskriden ålder — 50 år — anställts i statens

tjänst och vid sin avgång ur tjänsten kunde räkna en tjänstetid av allenast

15 år 8 månader. Med hänsyn emellertid till det av marinförvaltningen

åberopade precedensfallet ansåge sig statskontoret icke böra motsätta

sig, att åt Johansson utverkades pension av statsmedel till det av

marinförvaltningen föreslagna beloppet eller 624 kronor.

Genom beslut den 28 juli 1933 har Kungl. Maj:t, efter därom av Hallberg

gjord framställning, medgivit, att till Hallberg finge, räknat från

och med mars 1933, från sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas

understöd med 60 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan

örn beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet

för honom att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl

för tid, varunder han uppburit det sålunda medgivna understödet,

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till betalning

förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Genom beslut den 29 december 1933 bär Kungl. Majit medgivit motsvarande

pensionsförskott med 50 kronor för månad åt Johansson.

Mot vad myndigheterna i förevarande ärenden föreslagit har jag ej annat

att erinra än att pensionsbeloppet för Hallberg skäligen synes böra

höjas till 792 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit mätte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 95.

att en var av förra timlönarna vid Stockholms örlogsvarv

Karl Hallberg och Frans Gustaf Johansson

må från och med månaden näst efter den, varunder han

erhållit avsked från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension, Hallberg med 792 kronor och Johansson

med 624 kronor, varvid skall iakttagas den Hallberg

och Johansson genom Kungl. Marits beslut den 28

juli och den 29 december 1933 ålagda återbetalningsskyldigheten.

7 :o.

Kvarnmästaren vid arméns intendenturförråd i Boden Gustaf Holmqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holmqvist är född den 22 juni 1873 och sålunda den 22 juni innevarande

år uppnår 61 års ålder;

att han sedan den 15 augusti 1918 eller drygt 15 år varit anställd såsom

kvarnmästare och avdelningschef vid arméns intendenturförråds i Boden

kvarnavdelning;

att arméförvaltningens intendentsdepartement i enlighet med förslag av

chefen för intendenturförrådet beslutat, att den av Holmqvist innehavda

befattningen skall indragas från och med den 1 juli 1934, i samband varmed

Holmqvist blivit uppsagd från sin anställning från och med sistnämnda

dag;

samt att Holmqvist är anställd mot kontrakt med rätt till årlig avlöning

av 5,304 kronor (motsvarande avlöning enligt 4:e lönegraden, 12:e löneklassen,

ortsgrupp G, i den i avlöningsreglementet den 20 maj 1927, nr 170, intagna

löneplanen för civilmilitär personal m. fl.) jämte kallortstillägg och

dyrtidstillägg.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har, med anledning av en av

chefen för arméns intendenturförråd i Boden hos departementet gjord

framställning, hemställt örn utverkande av pension åt Holmqvist till belopp

av 1,500 kronor för år och därvid beträffande pensionsbeloppets storlek

anfört, bland annat, följande:

I betraktande därav, att Holmqvist, vilken vid avgången från sin anställning

den 1 juli 1934 komme att innehava en anställningstid i statens

tjänst av omkring 16 år, mot sin egen önskan tvingades lämna sin befattning

till följd av densammas indragning och att någon annan anställning

i kronans tjänst icke syntes kunna beredas honom, ävensom med hänsyn

till storleken av de avlöningsförmåner, han av kronan uppburit, holle departementet

före, att pensionsbeloppet skäligen borde bestämmas till 1,500

kronor. I detta sammanhang tilläte sig departementet erinra örn att jämlikt

föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunell. Maj:ts proposition nr 95.

tidspension oell avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen Holmqvist skulle, därest han vid avgången ur tjänst

uppnått en tjänstetid av 20 år och nämnda kungörelse i övrigt varit å

honom tillämplig, hava tillerkänts en årlig förtidspension av 1,910 kronor

(inberäknat pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280,

2,160 kronor).

Statskontoret har biträtt intendentsdepartementets förslag.

Het synes även mig skäligt, att pension utverkas åt Holmqvist. Med

hänsyn till att Holmqvist — vilken den 1 juli 1984 kommer att hava uppnått

61 års ålder — vid avgången ur tjänst kan åberopa en anställningstid

av allenast bortåt 16 år, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka det av

ämbetsverken ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,500 kronor. För egen del

vill jag såsom i förevarande fall skälig pension föreslå ett belopp av

1,356 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kvarnmästaren vid arméns intendenturförråd i

Boden Gustaf Holmqvist må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning

vid intendenturförrådet, dock tidigast från och med

den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1,356 kronor.

8:o.

Förmannen vid Norrbottens regementes sadelmakeriverkstad Oskar

Emil Johansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson är född den 17 juli 1873 och således uppnått en levnadsålder

av 60 år;

att han sedan den 9 juni 1908 eller alltså under mer än 25 år varit

anställd såsom förman vid Norrbottens regementes sadelmakeriverkstad;

att han under åren 1928—1932 uppburit en avlöning av i medeltal omkring

3,260 kronor för år, å vilken avlöning dyrtidstillägg ej utgått;

samt att hans arbetsförmåga numera på grund av sjukdom är varaktigt

nedsatt och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den

för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Chefen för Norrbottens regemente har gjort framställning om beredande

av pension åt Johansson.

Kommendanten i Bodens fästning har tillstyrkt regementschefens framställning.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som likaledes tillstyrkt pension,

har ansett pensionsbeloppet höra bestämmas till 1,116 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Statskontoret har —- under erinran att Kungl. Maj:t och riksdagen år

1931 (prop. nr 181, p. 3; riksd. skr. nr 202, p. 46) medgivit, att till 60-årige

förrådsförmannen vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg J. A.

Johansson, vilken efter en anställningstid av 26 år erhållit avsked på

grund av sjukdom, finge utgå en årlig pension av 1,152 kronor — förklarat

sig icke vilja ifrågasätta ändring i intendentsdepartementets förslag.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid Norrbottens regementes sadelmakeri

ver kstad Oskar Emil Johansson må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,116 kronor.

9:o.

For t if i k at ion s a i-b e ta ren Sven Johan Karlsson. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Karlsson är född den 3 mars 1873 och alltså nära 61 år gammal;

att han dels tillhört marinen såsom stamanställd under åren 1890—1894

och dels från år 1895 haft anställning vid fortifikationsförvaltningen i

Karlskrona såsom grovarbetare, vilken anställning han fortfarande innehar;
att

hans sammanlagda tjänstetid alltså uppgår till 44 år;

att han enligt läkarintyg lider av åderförkalkning och högt blodtryck

och på grund härav har väsentligt nedsatt arbetsförmåga;

samt att hans arbetsinkomst under åren 1930—1932 utgjort i medeltal

omkring 2,000 kronor för år, varå dyrtidstillägg ej utgått.

Befälhavande amiralen i Karlskrona har hos marinförvaltningen gjort

framställning örn utverkande av pension åt Karlsson.

Marinförvaltningen har — med erinran att arbetare vid fortifikationsförvaltningen

plägat av riksdagen beviljas pensioner, avpassade efter de

grunder, som innefattas i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående

pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning — hemställt, att åt Karlsson

måtte utverkas pension till belopp av 996 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till detta förslag.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

13

att fortifikationsarbetare!! Sven Johan Karlsson må

från och med månaden näst efter den, varunder han

avgår från sin anställning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 996 kronor.

10: o.

Arbetaren vid Bodens tygstation Fritiof Laestadius. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Laestadius är född den 24 mars 1866 och således uppnått en ålder

av 67 år;

att han sedan den 5 mars 1919 varit anställd såsom arbetare vid Bodens

tygstation med tjänstgöring såsom föreståndare för målarverkstaden

därstädes;

att han beräknas komma att lämna sin anställning vid utgången av

mars månad innevarande år, vid vilken tidpunkt han således kan räkna

en anställningstid av omkring 15 år;

att hans inkomst vid tygstationen under åren 1930—1932 uppgått till

i medeltal 3,710 kronor för år, inberäknat dyrtidstillägg;

samt att han, innan han anställdes vid tygstationen, icke utfört arbete

i statens tjänst.

Tygmästaren vid Bodens tygstation har hos arméförvaltningens artilleridepartement

anhållit örn utverkande av pension åt Laestadius och

därvid anfört, bland annat, följande:

Anledningen till att Laestadius år 1919 anställts vid tygstationen,

ehuru han då uppnått en ålder av i det närmaste 53 år, hade varit svårigheten

att anskaffa en fullgod föreståndare för målarverkstaden. Han

hade trots sin ålder hittills fått kvarstå i tjänst dels med hänsyn till sin

hitintills goda arbetsförmåga, dels ock för att han skulle kunna uppnå

15 tjänstår, som syntes erfordras för erhållande av pension.

Arméförvaltningens artilleridepartement har hemställt om beredande

av pension åt Laestadius till belopp av 792 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till artilleridepartementets förslag och

därvid anfört följande:

Enär Laestadius, då han anställts i statens tjänst, varit inemot 53 år

år gammal och vid beräknad avgång ur tjänst kunde räkna allenast 15

tjänstår, kunde det visserligen förefalla i någon mån tveksamt, huruvida

tillräckliga skäl förelåge för beredande av pension av statsmedel

åt Laestadius. I betraktande av vad tygmästaren vid Bodens tygstation

anfört rörande omständigheterna vid Laestadius’ anställande ville

statskontoret dock icke motsätta sig förslaget örn hans pensionerande.

Vid sådant förhållande och då med hänsyn till Laestadius’ anställning

såsom verkstadsföreståndare någon erinran icke syntes kunna göras mot

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 95.

det föreslagna pensionsbeloppet, 792 kronor, tillstyrkte statskontoret, att

åtgärd vidtoges i enlighet med artilleridepartementets förslag.

Då jag icke vill motsätta mig, att pension beredes Laestadius, och med

hänsyn till Laestadius’ ställning såsom verkstadsföreståndare även anser

mig kunna biträda ämbetsverkens förslag i fråga örn beräkningen av pensionsbeloppet,

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att arbetaren vid Bodens tygstation Fritiof Laestadius

må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning vid tygstationen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792

kronor.

ll:o.

M

Arbetaren vid Göta ingenjörkårs tygverkstäder Karl Allgust Leijon.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Leijon är född den 7 december 1867 och alltså 66 år gammal; 1

att han varit anställd vid Göta ingenjörkårs tygverkstäder sedan den

27 augusti 1914 eller mer än 19 år och därvid arbetat såsom förste man

i verkstädernas smidesavdelning;

att han under åren 1928—1932 haft en årsinkomst av i medeltal omkring

1,990 kronor, dyrtidstillägg oberäknat;

samt att han under åtskilliga år, innan han vann nämnda anställning

vid Göta ingenjörkårs tygverkstäder, innehaft smedja i Axvall och då

utfört smidesarbeten för där förlagda truppförband. o

Chefen för Göta ingenjörkår har gjort framställning örn beredande av

pension åt Leijon, som förutsattes komma att avgå tidigast den 30 juni

1934.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har framhållit att,

därest Leijon kvarstode i sin anställning till utgången av augusti månad

1934, han komme att vid avgång hava uppnått mer än 67 34 år samt

kunna tillgodoräkna sig en sammanlagd tjänstetid i statens tjänst av

20 år. Det arbete, Leijon tidigare i egen smedja utfört för statens räkning,

kunde ej tillgodoräknas såsom anställning i statens tjänst. Departementet

ansåge det billigt, att pension bereddes Leijon under hans

Efterstående livstid, och då Leijons anställning såsom förste man i tygL

verkstädernas smidesavdelning närmast syntes vara att jämställa med

förmanshefattning, finge departementet i anslutning till de grunder, som

härutinnan på senaste tid tillämpats i liknande fall, föreslå, att pernio
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

nen bestämdes till 804 kronor, att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med månaden näst efter den, vari Leijon entledigades från sin

anställning i statens tjänst, dock tidigast från och med september månad

1934/ ’

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till föreliggande omständigheter

goda skäl förefunnes för utverkande av någon pension åt Leijon.

Vad pensionsbeloppet beträffade, kunde det av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

föreslagna beloppet, 804 kronor, ingalunda anses

för högt tilltaget. Snarare skulle — med hänsyn till vad under senare

åren i liknande fall beviljats av riksdagen, exempelvis år 1928 åt tygarbetaren

J. G. Flod, 876 kronor för 19 tjänstår, och år 1932 åt förmannen

vid flottans station i Stockholm E. Norling, 852 kronor för 18 tjänstår

— det föreslagna beloppet betecknas såsom väl lågt för Leijon, vilken

innehade förmansställning och vid den av vederbörande kårchef beräknade

avgångstiden komme att innehava nära 20 tjänstår. För sin del

ville statskontoret ifrågasätta ett pensionsbelopp å 888 å 900 kronor.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Leijon kommer i åtnjutande

av pension efter det han lämnat sin anställning, vilket enligt vad

av utredningen framgår torde äga rum tidigast den 1 juli 1934. I fråga

örn pensionsbeloppet må framhållas, att, enligt vad inhämtade upplysningar

givit vid handen, Leijon icke varit anställd i egenskap av förman. Vid

sådant förhållande har jag i betraktande av Leijons anställningstid ansett

mig icke böra tillstyrka högre pension än det av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

föreslagna beloppet, 804 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Göta ingenjörkårs tygverkstäder

Karl August Leijon må från och med månaden näst

efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock

tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 804

kronor.

12 :o.

Förre skomakeriarbetare!! vid Älvsborgs regemente Johan Alfred Nyman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Nyman är född den 20 juli 1862 och alltså 71 år gammal;

att han från början av år 1915 till och med den 16 april 1933 eller omkring

18 år varit anställd såsom skomakeriarbetare vid Älvsborgs regemente;
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 95.

saint att hans avlöning under de senaste fem åren vid regementet utgjort

i medeltal omkring 2,600 kronor för år, dyrtidstillägg oberäknat.

Tillförordnade chefen för Älvsborgs regemente har hemställt örn utverkande

av pension åt Nyman.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har tillstyrkt, att Nyman

måtte tillerkännas en årlig pension av 744 kronor.

Statskontoret har förklarat sig anse skäligt, att någon pension bereddes

Nyman, som uppnått en levnadsålder av 70 år och innehade en tjänstetid

av 18 år. I fråga örn storleken av pensionen ville statskontoret erinra,

att enligt beslut av 1932 års riksdag pension beviljats envar av skomakeriarbetarna

O. E. Andersson och K. E. Lindersson till belopp av 792 kronor

för år efter en anställningstid av 17 respektive 20 år (riksd. skr. nr 227,

p. 16 och 29). Statskontoret funne rättvist, att jämväl Nymans pension

bestämdes till samma belopp.

Genom beslut den 19 maj 1933 har Kungl. Majit medgivit, att till Nyman

finge från och med månaden näst efter den, varunder han avgått från

sin anställning, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd

med 60 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan

örn beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet

för honom att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för

tid, varunder han uppburit det medgivna understödet, till nämnda anslag

återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning

skulle ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Ehuru Nyman vunnit statsanställning först vid 52 års ålder, vill jag

icke motsätta mig, att pension beredes honom med det av statskontoret

tillstyrkta beloppet. .Tåg hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förre skomakeriarbetare!! vid Älvsborgs regemente

Johan Alfred Nyman må, räknat från och med

den 1 maj 1933, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792

kronor, varvid skall iakttagas den honom genom

Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1933 ålagda återbetalningsskyldigheten.

13 :o.

Arbetaren vid Kronobergs regementes detachement» i Karlskrona skomaker

i verkstad Albert Kolin. Av handlingarna i ärendet inhämtas:

att Kolin är född den 2 oktober 1870 och alltså 63 år gammal;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

att han varit anställd såsom skomakeriarbetare vid förutvarande

Karlskrona grenadjärregementes skomakeriverkstad från och med den

1 april 1917 intill utgången av år 1927 samt vid Kronobergs regementes

detachements i Karlskrona skomakeriverkstad under tiden därefter;

att hans avlöning under de fem senaste åren utgjort i medeltal omkring

2,400 kronor för år;

samt att hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjukdom är varaktigt

nedsatt och för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den

för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Befälhavaren för Kronobergs regementes detachement i Karlskrona

har — med förmälan att Kolin kunde förväntas bliva entledigad från sin

anställning från och med den 2 oktober 1934, vilken dag Kolin uppnådde

64 års ålder — gjort framställning örn beredande av pension åt Rolin

från och med sistnämnda dag.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har med hänsyn till att

Rolins tjänstetid vid beräknad avgång ur tjänst uppginge till 17 J4 år

ansett pensionen böra bestämmas till 720 kronor för år.

Statskontoret har av skäl, som anförts under nästföregående punkt, ansett

pensionen böra bestämmas till 792 kronor.

Det synes även mig skäligt, att Kolin kommer i åtnjutande av pension

efter avgången ur tjänst. Beträffande storleken av pensionen anser

jag mig kunna förorda, att pensionsbeloppet, på sätt statskontoret

ifrågasatt, bestämmes till 792 kronor. Pensionen torde böra utgå från

och med månaden näst efter Rolins entledigande, dock tidigast från och

med den 1 juli 1934.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Kronobergs regementes detachements

i Karlskrona skomakeriverkstad Albert Rolin

må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår ur tjänst, dock tidigast från och med den

1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en

årlig pension av 792 kronor.

14 :o.

Maskinisten vid arméns intendenturförråds i Stockholm bageriavdelning

Gustaf Wilhelm Roman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Roman är född den 8 januari 1867 och således uppnått en levnadsålder

av 67 år;

Bihang till riksdagens protokoll 1934. i sami. Nr 95.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

att han år 1903 avlagt övermaskinistexamen vid navigationsskolan i

Stockholm;

att han innehaft anställning i statstjänst såsom maskinist under följande

tider, nämligen:

24 juli 1901—18 januari 1902 å lotsångaren Stockholm,

22 april—24 oktober 1906 vid Vaxholms kustartilleriregemente,

25 oktober 1906—16 april 1907 vid flottans varv,

17 april—31 december 1907 1 .. „ . , , , .

4 februari—31 oktober 1908 JVld Vaxholms kustartillenregemente,

2 december 1908—8 februari 1909 vid flottans varv och

från och med den 9 februari 1909 vid arméns intendenturförråds i Stockholm

bageriavdelning;

att således hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst uppgår

till något över 28 år;

samt att hans avlöning vid intendenturförrådet under åren 1928—1932

uppgått till i medeltal omkring 3,900 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat.

Chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm har hos arméförvaltningens

intendentsdepartement hemställt örn utverkande av pension

åt Roman och därvid framhållit, att vid bestämmandet av pensionsbeloppets

storlek vederbörlig hänsyn borde tagas till det ansvar, som

ålegat Roman vid skötseln och vården av intendenturförrådets bageriavdelnings

oell den därmed förenade magasinsavdelningens omfattande

maskinella utrustning.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har hemställt, att Roman

måtte komma i åtnjutande av pension till belopp av 1,176 kronor för år.

Statskontoret, som likaledes tillstyrkt pension åt Roman, har ansett

pensionen böra bestämmas till ett belopp av 1,104 kronor, motsvarande

vad som jämlikt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen vid en tjänstetid av 28 år tillkomme i § 3 av

sagda kungörelse under grupp III omförmäld personal (daglönare utom

förmän vid marinen, andra arbetare, eldare m. fl.). I

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension tillerkännes

Roman. Pensionen synes mig vid jämförelse med de pensionsbelopp,

som beviljats i tidigare liknande fall, skäligen böra bestämmas till

1,152 kronor för år. Jag vill med anledning av statskontorets uttalande

angående pensionsbeloppet erinra örn, att de grunder för beräkning av

förtidspension, som finnas angivna i förenämnda kungörelse den 15 januari

1926, av riksdagen ansetts icke böra tillämpas å fall som det förevarande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 95. 19

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid arméns intendenturförråds i

Stockholm bageriavdelning Gustaf Wilhelm Koman

må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,152 kronor.

15:o.

Föreståndaren för Norrbottens regementes skrädderiverkstad Gustaf

Alfred Zander. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Zander är född den 26 februari 1877 och således nära 57 år gammal;

att han från och med den 1 november 1894 till och med den 30 september

1907 varit anställd såsom skrädderiarbetare vid dåvarande Karlsborgs

artillerikår och Boden-Karlsborgs artilleriregemente samt sedan

den 1 oktober 1907 innehaft anställning såsom föreståndare för Norrbottens

regementes skrädderiverkstad;

att han således kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av sammanlagt

mer än 39 år;

att han under åren 1928—1932 uppburit en avlöning av i medeltal omkring

5,700 kronor för år, å vilken avlöning dyrtidstillägg ej utgått;

samt att hans arbetsförmåga numera på grund av sjukdom (sockersjuka,

förhöjt blodtryck, åderförkalkning m. m.) är varaktigt nedsatt och

för närvarande motsvarar högst en tredjedel av den för fullt arbetsför

person normala arbetsförmågan.

Chefen för Norrbottens regemente har gjort framställning örn beredande

av pension åt Zander.

Kommendanten i Bodens fästning har tillstyrkt regementschefens framställning.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som likaledes tillstyrkt pension,

har ansett pensionsbeloppet böra bestämmas till 1,452 kronor.

Statskontoret har biträtt intendentsdepartementets förslag.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Majit matte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Norrbottens regementes skrädderiverkstad

Gustaf Alfred Zander må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,452

kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 95

16:o.

Förra kokerskan vid Södermanlands regemente Anna Nikolina Ahlman,

född Ringius. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ahlman är född den 13 december 1868 och alltså 65 år gammal;

att hon under tiden 1 juli 1925—31 oktober 1933 eller drygt 8 år varit

anställd såsom kokerska vid Södermanlands regemente;

att hon dessförinnan under tiden 9 april 1920—15 december 1921 förestått

det provisoriska hushållet för personalen vid det då nyligen färdigställda

Strängnäs hospital samt under tiden 16 december 1921—10 augusti

1923 varit husmoder vid nämnda hospital och sålunda tjänstgjort därstädes

sammanlagt 3 år 4 månader;

att hon tidigare varit poststationsföreståndare i Skönvik från och

med den 1 januari 1891 till och med den 31 mars 1906 eller under 15 år

3 månader och i ersättning härför åtnjutit 380 kronor örn året under

anställningens första år och 600 kronor för år under de senaste åren;

att hennes tjänstgöring i sistnämnda egenskap uppgått till minst sex

timmar per söckendag;

att hon vid avgång från sin anställning vid regementet kunnat åberopa

en anställningstid i statens tjänst av sammanlagt 26 år 11 månader;

att hon vid regementet uppburit en kontant lön å 840 kronor örn året,

förutom dyrtidstillägg, samt därjämte åtnjutit förmånen av fri bostad,

bränsle och lyse samt kost;

samt att hon, som ingått äktenskap den 17 november 1906, enligt egen

uppgift tillsammans med en späd dotter lämnat sin make år 1911 i portugisiska

Ostafrika, enär barnet insjuknat i malaria, och sedan dess icke

erhållit något underhåll från mannen vare sig för sig själv eller för

barnet.

Ahlman har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Arméförvaltningens civila departement har tillstyrkt pension åt Ahlman

och föreslagit ett pensionsbelopp av 816 kronor.

Generalpoststyrelsen har vitsordat, att Åhlmans arbete såsom poststationsföreståndare

under den tid, hon innehaft sådan anställning, utgjort

hennes huvudsakliga sysselsättning, samt vidare anfört, bland annat, följande

:

Enligt gällande bestämmelser kunde poststationsföreståndare vid

avgång från tjänst av generalpoststyrelsen beviljas ålderdomsunderstöd

för sin återstående livstid. Stadganden rörande tilldelning av sådant

understöd hade ursprungligen meddelats genom Kungl. Maj:ts brev till

generalpoststyrelsen den 20 juni 1913, vari, bland annat, föreskrivits, att,

då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt anställd,

avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort minst 25 år,

finge, därest den avgångne befunnes vara i behov av understöd, till ho
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

norn utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp, dock högst vad som

motsvarade IU av det arvode, som till honom senast utgått från postverket.

Sedermera hade genom brev den 28 juni 1918, bland annat, förordnats,

att utan hinder av föreskrifterna i brevet den 20 juni 1913 poststationsföreståndare

med kortare tjänstetid än 25 år finge undantagsvis, och

särskilt när vederbörande därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid

som poststationsföreståndare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket,

tilldelas understöd i enlighet med de i 1913 års brev stadgade

grunderna.

Åhlmans sammanlagda tjänstgöring hade icke omfattat så lång tid, att

understöd skulle kunna tilldelas henne i hennes egenskap av f. d. poststationsföreståndare.

Generalpoststyrelsen ifunne det emellertid billigt

och rättvist, att, då fråga nu gällde tilldelande av pension till Ahlman

för arbete i statens tjänst, hon finge räkna sig tillgodo den tid, hon

tjänstgjort såsom poststationsföreståndare. Från generalpoststyrelsens

sida vore intet att erinra mot det av arméförvaltningen föreslagna pensionsbeloppet.

Statskontoret har anfört att, då Ahlman kunde räkna en sammanlagd

tjänstetid av 26 år, någon pension billigtvis borde beredas henne, när

hon vid framskriden ålder och med nedsatta krafter nödgades lämna sin

anställning vid regementet. Vad det föreslagna pensionsbeloppet, 816 kronor,

beträffade, skulle det visserligen med hänsyn till den jämförelsevis

korta tid, varunder sökanden innehaft sin anställning vid regementet,

kunna ifrågasättas, huruvida icke beloppet borde i någon mån reduceras,

men statskontoret ville icke för sin del framställa något yrkande i sådant

syfte.

Genom beslut den 12 oktober 1933 har Kungl. Majit medgivit, att till

Ahlman finge från och med månaden näst efter den, varunder hon

avginge från sin anställning, från lantförsvarets anslag till extra utgifter

utbetalas understöd med 65 kronor vid varje månads utgång, intill

dess frågan örn beredande av pension åt henne blivit slutligt avgjord,

med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd

jämväl för tid, varunder hon uppburit det medgivna understödet,

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till

betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidst

ill ägg.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pension bör beredas Ahlman.

Då större delen av hennes arbete för statens räkning utförts för

mer än 25 år sedan, finner jag emellertid — i anslutning till den uppfattning

statskontoret antytt — det av arméförvaltningens civila departement

föreslagna pensionsbeloppet vara något för högt. .Tåg vill förorda,

att pensionsbeloppet begränsas till 756 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

att förra kokerskan vid Södermanlands regemente

Anna Nikolina Ahlman, född Ringius, må, räknat från

och med den 1 november 1933, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 756 kronor, varvid skall iakttagas den

benne genom Kungl. Majits beslut den 12 oktober 1933

ålagda återbetalningsskyldigheten.

Sömmerskan vid Hallands regementes skrädderiverkstad Anna Karolina

Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 29 oktober 1877 och således uppnått en levnadsålder

av 56 år;

att bon sedan den 9 december 1906 eller under 27 år varit anställd såsom

sömmerska vid Hallands regementes skrädderi verkstad;

att bennes avlöning vid regementet under åren 1928—1932, dyrtidstillägg

inberäknat, uppgått till i medeltal omkring 1,300 kronor för år;

samt att hon enligt ett av vederbörande tjänst förrättande regementsläkare

den 7 september 1933 utfärdat intyg är för framtiden oförmögen till

arbete på grund av kronisk led- och muskelreumatism med deformeringar

av multipla leder oell att hon enligt regementsläkarens förmenande med

största sannolikhet ådragit sig nämnda sjukdom under arbete i skrädderiverkstadens

lokaler, mot vilka vid hälsovårdsinspektioner flera gånger

riktats anmärkningar.

Andersson bär bos Kungl. Majit anhållit örn pension.

Chefen för Hallands regemente har tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som likaledes tillstyrkt pension,

bar ansett pensionsbeloppet böra fastställas till 696 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till intendentsdepartementets förslag. I

I likhet med myndigheterna anser jag pension böra tillerkännas Andersson.

Vad pensionens storlek beträffar vill jag för egen del förorda ett

något högre belopp än myndigheterna ifrågasatt, förslagsvis 768 kronor

för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att sömmerskan vid Hallands regementes skrädderiverkstad

Anna Karolina Andersson må från och med

månaden näst efter den, varunder bon lämnar sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 768 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 95.

18 :o.

23

Förra kokerskan vid livgrenadjärregementet Hedvig Wilhelmina Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 23 oktober 1869 och alltså 64 år gammal;

att hon varit anställd såsom kokerska dels vid förutvarande andra livgrenadjärregementet

den 1 oktober 1915—den 31 december 1927, dels vid

livgrenadjärregementet den 1 januari 1928—den 15 april 1933 eller under

sammanlagt omkring 17‘A år;

samt att hennes kontanta avlöningsförmåner, förutom dyrtidstillägg, under

de senaste åren uppgått till omkring 930 kronor om året, vartill kommit

fri bostad, fritt bränsle och lyse samt fria beklädnadspersedlar.

Chefen för livgrenadjärregementet har gjort framställning örn pension

åt Andersson.

Arméförvaltningens civila departement har tillstyrkt pension åt Andersson

med ett belopp av 660 kronor.

Statskontoret har icke funnit skäl till erinran mot detta förslag.

Genom beslut den 19 maj 1933 har Kungl. Majit medgivit, att till

Andersson finge från och med månaden näst efter den, varunder hon avgått

från sin anställning, från lantförsvarets anslag till extra utgifter

utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads utgång, intill dess

frågan örn beredande av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet

för henne att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl

för tid, varunder hon uppburit det medgivna understödet, till nämnda

anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken

återbetalning skulle ske genom överföring av till betalning förfallna

pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Med åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra kokerskan vid livgrenadjärregementet Hedvig

Wilhelmina Andersson må, räknat från och med

den 1 maj 1933, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

660 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom

Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1933 ålagda återbetalningsskyldigheten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. May.ts proposition nr 95.

19 :o.

Tillsyningsmannen vid skånska kavalleriregementets kasernetablissement

å Ljungbyhed Amanda Paulina Ekstrand, född Pålsson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Ekstrand är född den 26 februari 1869 och således den 26 februari

1934 uppnår en levnadsålder av 65 år;

att hon sedan den 15 april 1904 eller under mer än 29 år varit anställd

såsom tillsyningsman vid förutvarande skånska husarregementets, numera

skånska kavalleriregementets kasernetablissement å Ljungbyhed;

att hennes avlöning under de''fern senaste budgetåren uppgått till 414

kronor för år, dyrtidstillägg ej inberäknat, varjämte hon åtnjutit förmån

av hyresfri bostad;

samt att hon efter sin år 1907 avlidne man, vilken innehade befattning

såsom musikdistinktionskorpral vid förutvarande skånska husarregementet,

åtnjuter pension från arméns nya änke- och pupillkassa, vilken

pension för närvarande uppgår till 185 kronor för år jämte dvrtidstilllägg.

Chefen för skånska kavalleriregementet har gjort framställning örn beredande

av pension åt Ekstrand.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement, som tillT

styrkt pension, hava ansett pensionsbeloppet böra fastställas till 360

kronor och till stöd härför anfört, bland annat, följande:

Departementen finge beträffande storleken av pensionen åt Ekstrand

hänvisa till 1927 års riksdags beslut i fråga örn pension åt förre väktaren

vid Råbelövs kruthus P. Andersson och förre väktaren vid Ridö krutdepå

J. A. Norlin (prop. nr 135, p. 13 och 14; riksd. skr. nr 214, p. 38 och

39), 1928 års riksdags beslut rörande pension åt förre vaktmästaren vid

volontärskoleetablissementet i Ronneby S. J. Carlsson (prop. nr 138, p. 7;

riksd. skr. nr 352, p. 30) och 1931 års riksdags beslut i fråga örn pension

åt tillsyningsmannen vid Sannaheds övningsfält P. E. Eriksson (prop.

nr 153, p. 4; riksd. skr. nr 202, p. 42). Pensionerna åt nämnda anställningshavare

hade fastställts till sådana belopp, att pensionen jämte dyrtidstilllägg

ungefärligen motsvarat vad befattningshavarna uppburit i kontanta

avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat. Med tillämpning

av dessa grunder syntes pensionen åt Ekstrand böra bestämmas till 360

kronor för år.

Någon reduktion av pensionsbeloppet med hänsyn därtill att Ekstrand

upphure pension efter sin man ansåge sig departementen icke höra föreslå.

Riksdagen hade nämligen förut vid bestämmande av pensionsbelopp

för kvinnliga befattningshavare vid armén icke tagit hänsyn till

eventuellt utgående dylik pensionsförmån.

Statskontoret bär i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något

att erinra mot vad fortifikations- och civila departementen sålunda föreslagit.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Då jag ansett mig kunna tillstyrka ämbetsverkens förslag, hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen vid skånska kavalleriregementets

kasernetablissement å Ljungbyhed Amanda

Paulina Ekstrand, född Pålsson, må från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 360

kronor.

20:o.

Förestånderskan för Norrbottens regementes marketenterirörelse Hilda

Erika Grahn. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Grahn är född den 12 mars 1868 och således uppnått en levnadsålder

av 65 år;

att hon sedan den 1 oktober 1908 eller således under mer än 25 år varit

anställd såsom förestånderska för Norrbottens regementes marketenterirörelse;
samt

att hennes avlöning vid regementet under de fem senaste åren

uppgått till 1,095 kronor för år, utan rätt att därå uppbära dyrtidstillägg,

varjämte hon åtnjutit förmån av fri möblerad bostad örn två rum och kök

ävensom fri kost.

Chefen för Norrbottens regemente har gjort framställning örn beredande

av pension åt Grahn.

Kommendanten i Bodens fästning har tillstyrkt regementschefens framställning.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som likaledes tillstyrkt pension

åt Grahn, har ansett pensionsbeloppet böra bestämmas till 852 kronor.

Statskontoret har biträtt intendentsdepartementets förslag, därvid statskontoret

erinrat, att förestånderskan för Dalregementets marketenteri

Stina Nordqvist under i stort sett liknande omständigheter år 1931 tillerkänts

pension till belopp av 852 kronor (prop. nr 50, p. 11; riksd. skr. nr

202, p. 26).

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förestånderskan för Norrbottens regementes

marketenterirörelse Hilda Erika Grahn må från och

med månaden näst efter den, varunder lion lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 852 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

21 :o.

Sömmerskan vid arméns centrala beklädnadsverkstad Augusta Alfrida

Korsell. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Korsell är född den 6 juni 1872 och således uppnått en levnadsålder

av 61 år;

att hon varit anställd såsom sömmerska (tidvis avdelningsförestånderska)

vid arméns intendenturförråds i Stockholm sadelmakeriverkstad

under tiden 4 februari 1899—31 augusti 1931 samt vid arméns centrala

beklädnadsverkstad från sistnämnda dag;

att hon sålunda kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av omkring

35 år;

att hennes avlöningsförmåner under åren 1929—1932 utgjort i medeltal

omkring 2,100 kronor för år;

samt att hon enligt läkarintyg lider av magsjukdom och hjärtsvaghet,

vilka sjukdomar i avsevärd grad nedsätta hennes arbetsförmåga.

Chefen för arméns centrala beklädnadsverkstad har gjort framställning

örn beredande av pension åt Korsell.

Arméförvaltningens artilleridepartement har tillstyrkt pension åt

Korsell till belopp av 792 kronor för år.

Statskontoret har med hänsyn till Korsells långa tjänstetid ansett

pensionen böra bestämmas till 876 kronor för år.

Även jag tillstyrker, att pension utverkas åt Korsell. I fråga örn

beloppet av pensionen anser jag mig böra biträda statskontorets förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att sömmerskan vid arméns centrala beklädnadsverkstad

Augusta Alfrida Korsell må från och med

månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin

anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

876 kronor.

22 :o.

Förra diskerskan vid Svea artilleriregementes marketenteri Emma

Fredrika Norström. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Norström är född den 29 december 1860 och således uppnått en

levnadsålder av 73 år;

att hon varit anställd såsom diskerska vid Svea artilleriregementes

marketenteri från och med den 1 augusti 1917 till och med den 15 oktober

1932 eller alltså något över 15 år;

samt att hennes avlöning under de senaste anställningsåren utgjort omkring

1,400 kronor för år jämte förmån av fri kost.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

27

Regementsbefälhavaren vid Svea artilleriregemente har gjort framställning

om utverkande av pension åt Norström.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har tillstyrkt pension åt

Norström till belopp av 600 kronor.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande:

Då Norström först vid över 56 års ålder anställts vid Svea artilleriregementes

marketenteri och innehaft sin anställning endast omkring 15

år, syntes en viss tvekan kunna råda, huruvida tillräckliga skäl för beredande

av statspension kunde anses i detta fall föreligga.

Som Norström emellertid nu vore omkring 73 år gammal och hennes

arbetsförmåga på grund av sjukdom vore i avsevärd grad nedsatt, ansåge

dock statskontoret det vara med billighet överensstämmande, att

hon erhölle understöd av statsmedel under sin återstående livstid.

Mot det av intendentsdepartementet föreslagna pensionsbeloppet, 600

kronor, hade statskontoret intet att erinra.

Även jag anser mig, ehuru icke utan tvekan, kunna tillstyrka, att pension

beredes Norström, och jag vill icke heller motsätta mig, att pensionen

i enlighet med ämbetsverkens förslag bestämmes till 600 kronor. Då

regementsbefälliavarens framställning ingivits i juli 1933, synes pensionen

böra utgå från och med den 1 juli 1933. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra diskerskan vid Svea artilleriregementes

marketenteri Emma Fredrika Norström må, räknat

från och med den 1 juli 1933, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 600 kronor.

23 :o.

Tvätterskan vid arméns tvättanstalt i Stockholm Emma Kristina Svenson,

född Johanson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Svenson, som är änka, är född den 14 augusti 1869 och således uppnått

en levnadsålder av 64 år;

att hon varit anställd såsom tvätterska vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning

under tiden 1 mars 1906—1 maj 1927 samt vid arméns tvättanstalt

i Stockholm under tiden därefter;

att hon således kan åberopa en anställningstid i statens tjänst av sammanlagt

närmare 28 år;

samt att hennes avlöning vid tvättanstalten, inberäknat dyrtidstillägg,

under de fem senaste åren uppgått till i medeltal 1,985 kronor för år.

Chefen för arméns tvättanstalt i Stockholm har gjort framställning örn

utverkande av pension åt Svenson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som tillstyrkt pension, har

ansett pensionsbeloppet skäligen böra bestämmas till 708 kronor för år.

Statskontoret Ilar biträtt intendentsdepartementets förslag.^

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension utverkas åt

Svenson. Pensionen synes mig emellertid böra bestämmas till något

högre belopp än myndigheterna ifrågasatt, förslagsvis 792 kronor. Jag

hemställer sålimda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tvätterskan vid arméns tvättanstalt i Stockholm

Emma Kristina Svenson, född Johanson, må från och

med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning vid tvättanstalten, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 792 kronor.

Socialdepartementet.

24 :o.

Förste amanuensen hos riksförsäkringsanstalten Johan Wilhelm Sättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sånning är född den 14 mars 1888 och således 45 år gammal;

att han avlagt mogenhetsexamen år 1907, filosofie kandidatexamen år

1912 och filosofisk ämbetsexamen år 1914;

att han under vissa tider åren 1914—1917 tjänstgjort såsom lärare vid

olika statliga och enskilda läroanstalter;

att han den 5 juli 1918 antagits till extra tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten

och därefter, i enlighet med vad i det följande närmare

angives, tjänstgjort hos anstalten med full daglig tjänstgöringstid till den

15 juni 1931, från och med vilken dag han varit tjänstledig på grund av

sjukdom med undantag för tiden 12 oktober—6 november 1931, varunder

han åtnjutit semester;

att han efter två månaders provtjänstgöring av riksförsäkringsanstalten

förordnats att från och med den 5 september 1918 vara amanuens

med en avlöning av 3,000 kronor för år, vilken avlöning från och med

den 1 mars 1919 höjts till 3,200 kronor för år;

att han från och med den 1 januari 1922 varit förste amanuens samt

i sådan egenskap efter ikraftträdandet av kungörelsen den 26 juni 1925

(nr 356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

varit placerad i 18 :e lönegraden i löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän och senast åtnjutit avlöning enligt 20 :e löneklassen;

att Sånning, sedan ett vikariatsförordnande å en ordinarie aktuariebefattning

(B 21) i vederbörlig ordning kungjorts till ansökan ledigt, ge
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95.

nom anstaltens beslut den 28 februari 1930 förordnats att tills vidare

uppehålla berörda befattning;

att sistnämnda förordnande, för vars innehavare enligt Kungl. Maj:ts

brev den 20 december 1929 skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse

de bestämmelser, som gälla för befattningshavare, varom förmäles

i 33 § av nyssnämnda kungörelse den 26 juni 1925 (befattningshavare å

extra stat), upphört den 1 juli 1931, då befattningen besatts med ordinarie

innehavare;

att Sånning före den 1 mars 1930 på grund av särskilda förordnanden

uppehållit befattning i 21 :a eller motsvarande lönegrad under sammanlagt

omkring 6 år 5 månader;

samt att Sånning uppehållit befattning i lönegrad, motsvarande nuvarande

24:e lönegraden, under sammanlagt en månad.

Riksförsäkringsanstalten har, med anledning av en av Sånning hos

anstalten gjord ansökning, hemställt örn utverkande av pension åt Sånning,

därvid anstalten överlämnat ett av överläkaren vid S:t Görans

sjukhus medicinska avdelning docenten Folke Lindstedt den 20 oktober

1933 utfärdat intyg av innehåll, att Sånning, vilken vårdats å nämnda

sjukhus under tiden 14 juni—3 november 1931 för hjärnblödning med

förlamning av vänstra kroppshalvan, på grund av alltjämt kvarstående

ganska höggradiga förlamningssymptom i vänster arm och ben i

förening med högt blodtryck enligt Lindstedts förmenande sannolikt för

all framtid vore till arbete oförmögen.

För egen del har riksförsäkringsanstalten anfört följande:

Då Sånning, enligt vad det i ärendet företedda läkarintyget utvisade,

syntes vara för framtiden oförmögen till arbete, torde han efter utgången

av innevarande budgetår ej kunna bibehållas vid sin befattning

hos anstalten. Med hänsyn härtill och då han eljest syntes komma att

sakna nödiga existensmedel, funne anstalten det billigt, att han, såsom i

flera liknande fall tidigare ägt rum, för tiden efter entledigandet ur anstaltens

tjänst erhölle pension av statsmedel.

Riksförsäkringsanstalten ville särskilt framhålla, att Sånning städse

med skicklighet, nit och plikttrohet fullgjort sin tjänstgöring hos anstalten.

Att han trots detta icke erhållit ordinarie anställning hos anstalten,

måste tillskrivas den synnerligen ogynnsamma och inom statsförvaltningen

sannolikt enastående ställning, som riksförsäkringsanstalten intagit i

avseende å antalet befattningar å ordinarie stat. Vid tiden för Sånnings

insjuknande hade sålunda endast omkring 12 procent av anstaltens befattningshavare

varit uppförda å ordinarie stat. Det syntes anstalten, som

örn vid bestämmandet av pensionens belopp viss hänsyn horde tagas till

detta förhållande ävensom därtill, att Sånning vid sitt insjuknande på

grund av särskilda förordnanden uppehållit befattning i 21:a eller motsvarande

lönegrad mer än 7 Vs år. Det vikariatsförordnande tills vidare,

som han på grund av riksförsäkringsanstaltens beslut den 28 februari 1930

innehaft vid sitt insjuknande, hade enligt Kungl. Maj:ts föreskrift berättigat

honom till samma avlöning som befattningshavare i 21:a lönegraden

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

å extra stat. Därest ej sjukdomen lagt hinder i vägen, hade Sållning med

största sannolikhet för närvarande varit innehavare av aktuariehefattning

å extra stat.

Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 2,328 kronor för år

och därvid anfört följande:

Statskontoret ansåge billighetsskäl tala för att Sånning kornme i åtnjutande

av pension av statsmedel, när han på grund av sjukdom nödgades

lämna sin statsanställning. Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret

erinra, att, då befattningshavare i likhet med Sånning åtnjutit avlöning

enligt löneplanen i något av de nya avlöningsreglementena för icke-ordinarie

befattningshavare, pensionsbeloppet plägat avpassas med ledning av

1926 års pensionsutrednings den 29 mars 1927 avgivna förslag till peusionsunderlag

för i lönegrad placerad icke-ordinarie personal, varvid dock

en viss reduktion, vanligen 10 procent, vidtagits till följd därav, att vederbörande

icke erlagt avgifter för egen pensionering (jfr prop. nr 124/1930,

157/1932, p. 7 och 8, samt 237/1933, p. 3). För manlig icke-ordinarie befattningshavare

i 18 :e lönegraden, efter vilken Sånning åtnjutit avlöning,

skulle pensionsunderlaget enligt berörda förslag utgöra 3,444 kronor. Med

iakttagande av att sjukpensionen i ett fall sådant som det förevarande

syntes höra beräknas till 75 procent av pensionsunderlaget samt att det

sålunda framkomna beloppet syntes böra reduceras med en tiondel av den

anledning, att pensionsavgifter icke erlagts, erhölles ett pensionsbelopp

av 2,325 kronor, som borde avrundas till närmast högre med 12 jämnt delbara

tal eller till 2,328 kronor.

Även jag anser mig böra förorda, att pension beredes Sånning med belopp,

som föreslagits av statskontoret. Pensionen torde böra utgå från och

med dagen efter entledigandet, dock tidigast från och med den 1 juli 1934.

Då det icke synes belt uteslutet, att Sånning kan återvinna hälsa i sådan

grad, att lian kan bereda sig utkomst genom arbete, torde pensionen vidare

böra bestämmas att utgå endast så länge Kungl. Majit finner omständigheterna

därtill föranleda.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste amanuensen hos riksförsäkringsanstalten

Johan Wilhelm Sånning må från och med dagen näst

efter den, då han lämnar sin anställning bos anstalten,

dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

2,328 kronor, att utgå så länge Kungl. Majit prövar

omständigheterna därtill föranleda.

25:o.

Städerskan hos riksförsäkringsanstalten Ebba Anna Oktavia Ericson,

född Pettersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ericson är född den 15 september 1867 och alltså 66 år gammal;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95. 31

att Ilou sedan den 1 oktober 1906 eller mer än 27 år tjänstgjort som städerska

bos riksförsäkringsanstalten, största delen av tiden såsom första

städerska;

att hennes avlöningsförmåner, vilka med viss inskränkning innefattat

jämväl ersättning för materialier för städningsarbetet, sedan år 1915 utgjort:

under ett vart av åren 1915—1917 900 kronor, under år 1918 1,140

kronor, under år 1919 omkring 1,800 kronor, under ett vart av åren

1920—1923 omkring 1,380 kronor, under tiden 1 januari 1924—31 januari

1933 1,260 kronor för år samt under tiden därefter 1,140 kronor för år;

att dyrtidstillägg ej utgått å nämnda avlöningsbelopp;

samt att Ericsons dagliga arbetstid uppgått till inemot 4 timmar.

Enligt ett av ordföranden i Brännkyrka församlings kyrkofullmäktige

den 13 oktober 1933 utfärdat intyg åtnjuta makarna Ericson bostadsförmån

i en av dem ägd mindre fastighet. Bortsett härifrån syntes makarna

för- sin framtida utkomst vara helt beroende av den pension, som kunde

komma att beviljas hustrun, enär mannen Ericson, vilken är född år 1868,

på grund av sjukdom vore arbetsoförmögen.

Riksförsäkringsanstalten har, med förmälan att städerskan Ericson på

grund av sin ålder i en snar framtid torde komma att erhålla entledigande

från sin anställning hos anstalten, gjort framställning örn beredande

av pension åt Ericson.

Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 600 kronor för år

och därvid anfört följande:

. ‘Rf’ städerskan Ericson efter ett mer än 27-årigt väl vitsordat arbete

i nksförsäkringsanstaltens tjänst komme att inom snar framtid lämna

sin städerskesyssla, ansåge statskontoret skäligt, att någon årlig pension

av statsmedel utverkades åt henne. Beträffande pensionsbeloppet

ville statskontoret erinra, att 1933 års riksdag i anledning av Kungl.

Maj:ts i punkt 21 av propositionen nr 237 framlagda förslag beviljat årlig

pension av 600 kronor åt städerskan hos kammarkollegiet Helena

maria Carlqvist, vilken, kunde räkna 23 tjänstår. Ericsons större antal

tjänstår skulle visserligen motivera en något högre pension, men då

hennes dagliga tjänstgöring varit mindre omfattande än Carlqvists, syntes

jämväl för Ericson pensionen böra bestämmas till 600 kronor för år.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan hos riksförsäkringsanstalten Ebba

Anna Oktavia Ericson, född Pettersson, må från och

med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning hos anstalten, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstatcn uppbära en årlig

pension av 600 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. May.ts proposition nr 95*

26 :o.

Förre polismannen Erik August Eriksson. Av handlingarna i ärendet

inhämtas,

att Eriksson är född den 25 december 1869 och alltså 64 år gammal;

att han jämlikt förordnande av länsstyrelsen i Västernorrlands län

tjänstgjort såsom extra polisman inom Skönsmons municipalområde av

Sköns socken från och med den 9 november 1908 till och med utgången

av år 1931, vid vilken sistnämnda tidpunkt den nya polislagstiftningen

trädde i kraft för Sköns polisdistrikt;

att han vid tillsättande av de polismansbefattningar, vilka enligt den

nya ordningen skola finnas inom Sköns polisdistrikt, icke kunde erhålla

någon sådan befattning, emedan han redan uppnått en levnadsålder av

mer än 60 år;

att han under sin tjänstgöring helt avlönats av statsmedel;

samt att Erikssons avlöning vid avgången från polistjänsten utgjorde

2,700 kronor för år.

Eriksson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, bland annat, att, då

Eriksson under sin mer än 23-åriga polistjänstgöring på förtjänstfullt

sätt fullgjort sina olika åligganden, det vore rättvist och billigt, att Eriksson

av statsmedel bereddes skälig pension. Länsstyrelsen ville fördenskull

livligt förorda Erikssons ansökning.

Statskontoret har erinrat, att riksdagen i flera fall beviljat pensioner åt

polismän, som under längre tid tjänstgjort i distrikt, där polislagen icke

varit gällande (riksd. skr. nr 369/1930, p. 62 och 63). Det syntes rimligt, att

jämväl Eriksson, vars avlöning helt utgått av statsmedel, bomme i åtnjutande

av sådan förmån. Med hänsyn till att Eriksson innehade en tjänstetid

av allenast 23 år, funne statskontoret, att pensionen lämpligen borde

kunna begränsas till 1,200 kronor för år.

Att pension beredes Eriksson finner jag lika med myndigheterna billigt.

Ej heller har jag funnit skäl till erinran mot storleken av det av

statskontoret föreslagna pensionsbeloppet. Då Erikssons till Kungl. Maj :t

ställda pensionsansökning ingivits till länsstyrelsen i januari 1933, lärer

pensionen lämpligen böra utgå från och med ingången av år 1933.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre polismannen Erik August Eriksson må,

räknat från och med den 1 januari 1933, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 95.

33

Kommunikationsdepartementet.

27: o,

EL o. kontorsbiträdet hos byggnadsstyrelsen Hildur Fredrika Emelie

Diewenkorn. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Diewenkorn är född den 22 februari 1873 och alltså nära 61 år gammal;
att

hon varit anställd hos byggnadsstyrelsen från och med den 21 november

1919;

att hon, efter att hava åtnjutit avlöning enligt 2:a lönegraden av den

i 6 § av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) intagna löneplanen för

kvinnliga tjänstemän, efter ikraftträdandet av kungörelsen den 26 juni

1925 (nr 356) placerats i 4:e lönegraden i den enligt denna kungörelse gällande

löneplanen för extra ordinarie tjänstemän;

samt att byggnadsstyrelsen, som ansett Diewenkorn böra ersättas med

yngre arbetskraft, har för avsikt att entlediga henne från befattningen

med utgången av år 1934, då hon kan räkna 15 år i statstjänst.

Byggnadsstyrelsen har gjort framställning örn utverkande av pension

åt Diewenkorn. Pensionsbeloppet har styrelsen därvid, med utgångspunkt

från det för ordinarie kvinnliga befattningshavare i 4:e lönegraden gällande

pensionsunderlaget å 1,476 kronor, beräknat i förhållande till antalet

tjänstår samt med reduktion med Vio i anledning av att pensionsavgifter

icke erlagts. Enligt denna beräkning skulle pensionen uppgå till 672

kronor.

Statskontoret har anfört, bland annat, följande:

Oaktat Diewenkorn vid avgången från sin befattning med utgången

av år 1934 allenast kunde räkna sig tillgodo 15 år i statens tjänst, ansåge

sig statskontoret, vid det förhållande att riksdagen vid flera tillfällen

beviljat pension åt befattningshavare med icke längre anställningstid,

kunna tillstyrka, att pension utverkades åt henne. Beträffande pensionens

storlek ville statskontoret — med erinran örn 1933 års riksdags beslut

angående pension åt e. o. konservatorsbiträdet hos vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien Elsa Lovisa Öberg — i överensstämmelse med

de beräkningsgrunder, som i detta och tidigare likartade fall tillämpats

(1926 års pensionsutrednings betänkande den 29 mars 1927 angående ny

civil pensionslag), föreslå ett belopp av 624 kronor (1,404 —140 = 1,264;

“/ao X 1,264 = 632, av jämnat till 624).

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. kontorsbiträdet hos byggnadsstyrelsen Hildur

Fredrika Emelie Diewenkorn må från och med

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 95.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

dagen näst efter den, då lion efter den 21 november

1934 avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 624 kronor.

28:o.

Järnvägsarbetaren Johan From. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att From är född den 18 april 1858 och således uppnått en levnadsålder

av 75 år;

att han under nedannämnda tider varit anställd såsom arbetare, tidvis

förman, vid statens järnvägsbyggnader, nämligen under åren 1891—1894

(med undantag av tiden 23—31 december 1893), under år 1909, under tiden

21 maj—10 november 1910, 8 maj 1911—22 oktober 1912, 1 maj 1920—6 oktober

1930 och 22 juni 1931—31 mars 1932, varjämte han haft anställning i

statens järnvägars tjänst såsom nattvakt från och med den 9 maj 1933;

att han under tiden 1 juni 1895—31 december 1898 innehaft anställning

såsom arbetare vid byggandet av den s. k. militärvägen Ruskträsk—Glommersträsk;
att

han således vid utgången av år 1933 kunde åberopa en anställningstid

i statens tjänst av sammanlagt omkring 22 år 4 månader, varav anställning

vid statens järnvägsbyggnader under omkring 18 år 9 månader;

samt att From, som sedan den 26 oktober 1933 varit tjänstledig mot åtnjutande

av sjukavlöning, under tiden närmast dessförinnan haft en inkomst

av 185 kronor för månad.

From har hos Kungl. Majit anhållit örn pension.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Även örn From medgåves rätt att i pensionshänseende tillgodoräkna sig

den tid, varunder han varit anställd vid militärvägen Ruskträsk—Glommersträsk,

understege hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst

avsevärt den minimitid av 25 år, som erfordrades för rätt till pension

jämlikt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering

av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. Under sådana förhållanden syntes From

icke kunna ifrågakomma till erhållande av pension.

Ej heller förutsättningarna för tilldelande av gratifikation åt From

jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 18 december 1925 angående bemyndigande

för järnvägsstyrelsen att bevilja gratifikationer åt vissa anställningshavare

vid statens järnvägar vore helt uppfyllda, enär styrelsen ägde bevilja

sådan gratifikation allenast åt anställningshavare, som under minst

20 år tjänstgjort vid statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen ville emellertid

icke motsätta sig, att From det oaktat bereddes gratifikation.

Statskontoret har anfört följande:

På av järnvägsstyrelsen anförda skäl ansåge statskontoret sig böra avstyrka

framställningen i fråga örn pension åt From. Ehuru From icke

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

35

uppfyllde förutsättningarna för erhållande av gratifikation enligt Kungl.

Majits brev den 18 december 1925, ville statskontoret emellertid med hänsyn

till i ärendet förekomna omständigheter, ej minst det förhållandet,

att From utöver anställningen vid statens järnvägsbyggnader under omkring

3 Vs år innehaft anställning vid byggandet av militärvägen Ruskträsk—Glommersträsk,

i likhet med järnvägsstyrelsen ej motsätta sig, att

gratifikation bereddes honom.

Enär From — låt vara i spridda tjänstgöringsperioder — under en tid

av över 22 år utfört arbete i statens tjänst, anser jag skäligt, att han kommer

i åtnjutande av årlig pension av statsmedel. Pensionsbeloppet synes

böra bestämmas till 504 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att järnvägsarbetaren Johan From må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning

hos statens järnvägar, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 504 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

29: o.

Konsulenten hos skolöverstyrelsen Ingeborg Maria Walin. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Walin är född den 17 september 1868 och alltså 65 år gammal;

att hon tjänstgjort i egenskap av e. o. lärarinna vid statens normalskola

för flickor i Stockholm läsåren 1889—1891;

att hon på offentligt uppdrag och med understöd av statsmedel bedrivit

studier i utlandet läsåret 1891—1892;

att hon därefter varit anställd såsom föreståndarinna för högre lärarinneseminariets

hushållsskola läsåren 1892—1919;

att hon jämsides med sistnämnda anställning från och med vårterminen

1914 tjänstgjort som läroverks- och folkskolöverstyrelsens inspektris och

sakkunnig för undervisning i hushållsgöromål, varjämte hon varit ecklesiastikdepartementets

inspektris för statsunderstödda yrkesskolor för husmoder

suthildnin g i städer, köpingar m. m. under år 1918 samt medlem av

folkhushållningskommissionen under tiden maj 1918—juni 1919;

att hon alltsedan den 1 juli 1919 tjänstgjort såsom konsulent och särskild

föredragande i skolöverstyrelsen för ärenden angående husligt arbete,

i vilken egenskap hon fortfarande är förordnad för tiden till och

med den 30 juni 1934;

att konsulentarvodet före år 1922 utgjorde 5,000 kronor, varå utgick

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 95.

tillfällig löneförbättring med 900 kronor samt dyrtidstillägg enligt de

grunder, som gällde för befattningshavare vid oreglerade verk;

att arvodet från och med år 1922 varit fastställt till 6,000 kronor, varå

utgått dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för nyreglerade verk;

samt att Walin från och med sistnämnda år åtnjutit personligt tillägg,

motsvarande den inkomstminskning, som hon fått vidkännas genom övergången

till ny lönereglering med därav följande ändrade beräkningsgrunder

för dyrtidstillägg, för vilket ändamål å riksstaten för ett vart av budgetåren

1932/1933 och 1933/1934 anvisats ett extra förslagsanslag å 900 kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 17 maj 1933 — med erinran att

Walin vid tiden för skrivelsens avlåtande kunde räkna en anställningstid

i statens tjänst av mer än 43 år — gjort framställning örn pension åt

Walin. Skolöverstyrelsen har därvid anfört, bland annat, att örn pensionen

för Walin skulle utmätas efter samma grunder, som genom civila

pensionslagen vore fastställda med avseende å ordinarie innehavare av

civil tjänst, pensionen borde utgöra två tredjedelar av 6,900 kronor, d. v. s.

4,600 kronor, överstyrelsen har emellertid med stöd av en utförlig motivering

— för en närmare kännedom örn denna nödgas jag hänvisa till

handlingarna i ärendet — funnit skäl tala för beviljande av högre pensionsbelopp.

Överstyrelsen har erinrat om att i samband med konsulentbefattningens

inrättande ifrågasatts, att för ärenden rörande husligt arbete

skulle tillskapas en befattning såsom ledamot av överstyrelsen. Detta

önskemål hade icke blivit realiserat, men de göromål, som konsulenten

haft sig anförtrodda inom överstyrelsen, hade såväl till art som till omfattning

varit i huvudsak jämförliga med dem, som åvilade överstyrelsens

ledamöter. Vid ett senare tillfälle hade överstyrelsen föreslagit konsulentbefattningens

ombildande till en ordinarie ledamotsbefattning. Då

sådan ombildning icke skett, vore det uppenbarligen nu omöjligt att för

befattningens innehavare ifrågasätta pension med samma belopp, som

tillkomme ledamot. Det syntes dock icke rimligt att beräkna pensionen

för konsulenten Walin med utgångspunkt från de avlöningsförmåner, hon

ägde uppbära. Under här berörda förhållanden och med hänsyn till konsulenten

Walins betydelsefulla ställning som inspektör och särskild föredragande

förelåge enligt överstyrelsens mening goda skäl för att i pensionshänseende

likställa henne med kvinnlig befattningshavare med lön

i 28:e lönegraden av avlöningsreglementet för vissa tjänstemän inom

civilförvaltningen. För sådan befattningshavare vore pensionsunderlaget

6,036 kronor. I de fall, då vederbörande icke erlagt några pensionsavgifter,

såsom förhållandet varit beträffande konsulenten Walin, brukade

emellertid pensionen något reduceras. Med hänsyn till den jämförelsevis

ringa avlöning, konsulenten uppburit, syntes det kunna sättas i fråga, örn

en dylik nedskärning här vöre skälig, men överstyrelsen ville likväl före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 95.

37

slå, att det tilltänkta pensionsunderlaget minskades med 10 procent. Det

belopp, som i enlighet härmed skulle utgå, utgjorde, efter vederbörlig

avrundning till närmast lägre med tolv jämnt delbara krontal, 5,424 kronor.

Fastställdes pensionen för konsulenten Walin till 5,424 kronor, syntes

icke med fog kunna göras gällande, att pensionsbeloppet blivit för

högt beräknat.

Statskontoret har ansett goda skäl föreligga för att åt Walin bereda

pension av statsmedel. Enligt de grunder, som vanligen plägade komma

i tillämpning vid avpassande av pensionsbelopp i likartade fall, skulle

pensionen för Walin bliva 4,140 kronor (I 2/a X 6,900 — Vio X 4,600). Skolöverstyrelsen

hade emellertid föreslagit ett icke oväsentligt högre belopp,

nämligen 5,424 kronor. Med hänsyn till konsekvenserna måste det anses

i viss mån betänkligt att frångå eljest tillämpade pensioneringsgrunder;

och även örn skolöverstyrelsen kunde anses hava anfört goda skäl för att

bereda något högre pension åt Walin än den, som eljest skulle kunna föreslås,

syntes dock enligt statskontorets mening ett högre pensionsbelopp

än 4,800 kronor i detta fall icke böra komma i fråga.

I likhet med myndigheterna anser jag pension böra beredas konsulenten

Walin, då hon efter långvarig och synnerligen väl vitsordad verksamhet i

statens tjänst lämnar sin befattning hos skolöverstyrelsen. Vad pensionsbeloppets

storlek beträffar, har jag beaktat de särskilda omständigheter,

som av skolöverstyrelsen åberopats till stöd för ett högre pensionsbelopp

än som med iakttagande av vanliga pensioneringsgrunder kan förordas.

Jag har emellertid icke funnit tillräcklig anledning föreligga att tillstyrka

högre pension än det av statskontoret i första hand föreslagna beloppet,

4,140 kronor.

Då, såsom förut nämnts, Walins förordnande såsom konsulent och särskild

föredragande utlöper den 30 juni 1934, torde pensionen böra bestämmas

att utgå tidigast från och med den 1 juli 1934.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att konsulenten hos skolöverstyrelsen Ingeborg Maria

Walin må från och med dagen näst efter den, då

hon frånträder konsulentförordnandet, dock tidigast

från och med den 1 juli 1934, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 4,140 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

30: o.

Amanuensen hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Agda

Christina Reuterskiöld. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Reuterskiöld är född den 23 maj 1874 och alltså nära 60 år gammal;

att hon erhöll anställning vid det under vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

inseende ställda antikvariskt-topografiska arkivet den 1

maj 1902, vilken anställning hon alltjämt innehar;

att hon under åren 1902 och 1903 haft ungefär halvtidstjänstgöring samt

från och med år 1904 heltidstjänstgöring;

samt att hennes avlöning utgått under tiden den 1 januari 1922—30 juni

1925 enligt 6:e lönegraden i då gällande löneplan för extra ordinarie kvinnliga

tjänstemän samt sedan den 1 juli 1925 enligt Ilie lönegraden i den

löneplan, som finnes intagen under 6 § i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr

356) med avlöningshestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien hav gjort framställning

örn utverkande av pension åt Reuterskiöld fran och med hudgetåret

1934/1935, då hon med avseende å levnadsålder och tjänstår uppfyllde de

förutsättningar, som eljest regelmässigt krävdes för att komma i åtnjutande

av pension.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Statskontoret hade intet att erinra mot beredande av pension åt Reuterskiöld,

då hon med utgången av juni 1934 vid uppnådda 60 levnadsår och

efter en tjänstetid av över 30 år avginge från sin befattning hos vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien. I överensstämmelse med vad i

tidigare likartade fall ägt rum syntes till ledning vid beräknandet av pensionen

kunna tagas de grunder för pensionering av icke-ordinarie befattningshavare,

som föreslagits i det av 1926 års pensionsutredning den 29

mars 1927 avgivna betänkandet angående ny civil pensionslag m. m. Vid

tillämpning härav skulle tjänstepensionsunderlaget utgöra 2,040 kronor.

Efter sedvanlig reducering med Vio, med hänsyn till att pensionsavgifter

icke erlagts, skulle pensionen för Reuterskiöld, som vid avgången från sin

befattning å avsedd tidpunkt uppfyllde villkoren för hel pension, komma

att uppgå till 1,836 kronor, vilket belopp statskontoret ansåge sig kunna

tillstyrka.

Med biträdande av statskontorets förslag får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att amanuensen hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

Agda Christina Reuterskiöld må

från och med dagen näst efter den, då hon lämnar sin

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

anställning hos akademien, dock tidigast från och med

den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1,836 kronor.

31:o.

Förra städerskan vid Lunds universitets gymnastikinrättning Anna Vilhelmina

Albrektsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Albrektsson är född den 9 april 1867 och således uppnått en levnadsålder

av 66 år;

att hon under tiden från och med den 1 maj 1917 till och med den 31

december 1932 eller således under 15 år 8 månader varit anställd såsom

städerska vid Lunds universitets gymnastikinrättning;

att hennes avlöningsförmåner utgjort kontant lön å 600 kronor för år

jämte dyrtidstillägg, vilket under år 1932 utgått med 174 kronor, varav

108 kronor personligt dyrtidstillägg, ävensom fri bostad örn ett rum och

kokvrå samt lyse och vedbrand, vilka naturaförmåner uppskattats till ett

årligt värde av 400 kronor;

att hon årligen haft en extra inkomst å 200 kronor från Lunds universitets

gymnastik- och idrottsförening;

att hon varit fullt upptagen av sitt arbete vid universitetet;

att hon av universitetskanslern genom beslut den 5 april 1933 tillerkänts

ett tillfälligt understöd å 150 kronor ur Lunds universitets reservfond;

samt att hon från livförsäkringsaktiebolaget Thule åtnjuter en årlig livränta

å 703 kronor.

Större akademiska konsistoriet i Lund har hos universitetskanslern hemställt

örn utverkande av pension åt Albrektsson till belopp av 350 kronor

för år.

Universitetskanslern har hos Kungl. Maj:t anhållit, att pension till skäligt

belopp måtte beredas Albrektsson.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande:

Oaktat Albrektsson under allenast omkring 15 1L år innehaft sin städerskebefattning,

ansåge sig dock statskontoret, med hänsyn därtill, att riksdagen

vid olika tillfällen beviljat pension åt städerskor med lika kort anställningstid,

böra tillstyrka, att pension jämväl i detta fall utverkades.

Det av större akademiska konsistoriet i sådant avseende föreslagna beloppet,

350 kronor, finge visserligen anses jämförelsevis lågt, då det gällde

pension för fullgjort arbete. Med hänsyn emellertid till Albrektssons

korta anställningstid ansåge sig statskontoret dock icke böra ifrågasätta

någon förhöjning. Pensionen syntes skäligen böra få åtnjutas från och

med den 1 januari 1933 samt böra utgå från allmänna indragningsstaten.

Även jag anser mig kunna förorda, att pension beredes Albrektsson.

Mot det föreslagna pensionsbeloppet, 350 kronor för år, har jag icke an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

nan erinran att göra än att detsamma för vinnande av delbarhet med tolv

synes böra jämkas till 360 kronor. Pensionen torde böra utgå från och

med den 1 januari 1934. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid Lunds universitets gymnastikinrättning

Anna Vilhelmina Albrektsson må, räknat

från och med den 1 januari 1934, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 360 kronor.

32 :o.

Städerskan vid Lunds universitets anatomisk-histologiska institution

Kerstin Guldstrand, född Jönsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Guldstrand, som är änka, är född den 1 november 1863 och således

uppnått en levnadsålder av 70 år;

att hon sedan den 1 juli 1904 eller således under mer än 29 år varit anställd

såsom städerska vid Lunds universitets anatomisk-histologiska institutions

histologiska avdelning;

att hon i sistnämnda egenskap haft att förrätta, förutom städningsbestyret,

även vissa vaktmästargöromål;

att hennes arbetstid under terminerna omfattat minst 6—8 timmar örn

dagen;

att hennes avlöningsförmåner utgjort kontant lön å 450 kronor för år

jämte dyrtidstillägg enligt de vid nyreglerad avlöning gällande grunderna

ävensom fri bostad örn två rum och kök samt vedbrand, lyse och trädgård,

vilka naturaförmåner uppskattats till ett årligt värde av 450 kronor;

samt att hon tidigare haft någon inkomst genom städning och dylikt åt

amanuenser, vilka bott i institutionsbyggnaden, men eljest icke utfört något

förvärvsarbete vid sidan örn förenämnda anställning.

Större akademiska konsistoriet i Lund har hos universitetskanslern hemställt

örn utverkande av pension åt Guldstrand till belopp av 600 kronor

för år, motsvarande 2/3 av sammanlagda värdet av Guldstrands avlöningsförmåner.

Universitetskanslern har hos Kungl. Majit gjort framställning örn pension

åt Guldstrand till skäligt belopp.

Statskontoret har tillstyrkt pension åt Guldstrand till belopp av 600 kronor

för år.

Lika med myndigheterna anser jag, att Guldstrand bör komma i åtnjutande

av pension. På grund härav och då jag icke vill motsätta mig, att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

pensionsbeloppet, på sätt föreslagits, bestämmes till 600 kronor, får jag

hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid Lunds universitets anatomiskhistologiska

institution Kerstin Guldstrand, född Jönsson,

må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 600 kronor.

33:o.

Eldaren och maskinisten vid högre allmänna läroverket å Östermalm i

Stockholm Johan Herman Fredrikson. Av handlingarna i ärendet framgår,

att Fredrikson är född den 13 juli 1878 och alltså uppnått en ålder av

55 år;

att han alltsedan den 1 augusti 1905 varit anställd såsom eldare och

maskinist vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm;

att han sedan den 1 augusti 1933 åtnjutit tjänstledighet på grund av

sjukdom;

att han enligt ett den 13 oktober 1933 utfärdat läkarintyg på grund av

sviter av stora blodproppar i hela vänstra benet och ljumsken ävensom

hjärtsvaghet troligen för all framtid kommer att förbliva oförmögen att

utföra sitt arbete vid läroverket;

samt att hans löneförmåner under åren 1923—1932 utgjort dels kontant

lön, uppgående till i medeltal omkring 3,250 kronor för år, dyrtidstillägg

inberäknat, dels ock fri bostad om två rum och kök jämte värme och lyse.

Rektorn vid högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm har

gjort framställning örn pension åt Fredrikson och därvid framhållit,

bland annat, att då Fredrikson sannolikt ådragit sig sin sjukdom i tjänsten

eller åtminstone genom tjänstgöringen förvärrat den, det syntes billigt,

att han örn möjligt erhölle oavkortad pension.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Fredriksons eldar- och maskinistbefattning vore att hänföra till den

pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen i år 1911 avgivet förslag till

läroverksvaktmästares pensionering föreslagits för förste vaktmästare vid

högre allmänna läroverk. Full pension hade åt dylika befattningshavare

under senare år av riksdagen beviljats med 1,554 kronor eller det belopp,

vartill av riksdagen tidigare till vaktmästare av samma pensionsklass med

en levnadsålder av omkring 65 år och en tjänstålder av minst 30 år beviljade

pensioner, 1,100 kronor, uppginge vid omräkning till nyreglerad

pension. Fredrikson hade visserligen icke uppnått 65 års ålder. På grund

av hans sjukdom vore det emellertid synnerligen önskvärt, att åt honom

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

beviljades förtidspension, vilken borde beräknas till ett efter antalet tjänstår

reducerat belopp.

Skolöverstyrelsen har förutsatt, att Fredrikson skulle entledigas från

och nied den 1 augusti 1934, då han varit sjukledig ett år. Med denna utgångspunkt

har överstyrelsen hemställt, att åt Fredrikson måtte utverkas

pension till belopp av 1,524 kronor, motsvarande ™Uo av hel pension.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att

erinra emot skolöverstyrelsens förslag.

I anslutning till ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att eldaren och maskinisten vid högre allmänna läroverket

å Östermalm i Stockholm Johan Herman Fredrikson

må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin befattning, dock tidigast

från och med den 1 augusti 1934, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,524 kronor.

34: o.

Vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i Enköping Engelbert

Eriksson. Av handlingarna i ärendet framgår,

att Eriksson är född den 7 november 1874 och således uppnått en levnadsålder

av 59 år;

att han sedan den 1 juli 1912 varit anställd såsom vaktmästare och eldare

vid samrealskolan i Enköping, från vilken befattning han beräknas

komma att avgå den 30 juni 1934;

att han sedan den 22 juni 1932 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom;
att

hans löneförmåner de senaste fem åren under tid, varunder han icke

åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom, utgjort dels kontant lön, uppgående

till i medeltal omkring 2,700 kronor för år, dyrtidstillägg inberäknat,

dels ock fri bostad jämte lyse och vedbrand, vilka naturaförmåner beräknats

till ett årligt värde av 600 kronor;

samt att han under sin sjukledighet fått vidkännas visst avdrag å avlöningen.

Av två av docenten medicine doktor Nils Silfverskiöld den 30 september

1932 och den 10 juni 1933 utfärdade läkarintyg inhämtas, att Eriksson,

som år 1919 ådragit sig skada i höger knä genom olycksfall i arbetet, i juni

1932 opererats för åkomma i samma knä (chondromalacia patelke); att

sistnämnda åkomma enligt Silfverskiölds förmenande sannolikt uppkom
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 95.

43

mit av oell grundlagts genom omförmälda olycksfall; att det skadade knäet

efter operationen vore fullt rörligt men att efter operationen tillstött svår

dubbelsidig blodpropp, på grund varav Erikssons bägge ben numera avsevärt

svullnade vid gående; att Erikssons bägge knän företedde måttlig

deformerande ledgångsinflammation; att Eriksson tillika lede av höggradig

neuros, kronisk biåskatarr och förhöjt blodtryck; samt att Eriksson

för framtiden måste anses vara ur stånd att sköta sin befattning.

Rektorn vid samrealskolan i Enköping Ilar hos skolöverstyrelsen hemställt

örn utverkande av pension åt Eriksson samt därvid anhållit, att vid

pensionsfrågans behandling avseende måtte fästas vid det förhållandet, att

Eriksson i tjänsten ådragit sig den kroppsskada, som numera gjorde honom

oförmögen till arbete.

Skolöverstyrelsen har avgivit utlåtande av i huvudsak följande innehåll:

Den av Eriksson innehavda vaktmästarhefattningen vore att hänföra

till den pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen i år 1911 avgivet förslag

till läroverksvaktmästares pensionering föreslagits för vaktmästare

vid de flesta samrealskolor. Full pension hade åt dylika befattningshavare

under senare år av riksdagen beviljats med 1,320 kronor eller det belopp,

vartill av riksdagen tidigare till vaktmästare av samma pensionsklass med

en levnadsålder av omkring 65 år och en tjänstålder av minst 30 år beviljade

pensioner, 880 kronor, uppginge vid omräkning till nyreglerad

pension.

Eriksson hade visserligen icke uppnått nyssnämnda vare sig levnadsålder

eller tjänstålder, men riksdagen hade tidigare beviljat pension till

sådana vaktmästare, som i förtid avgått på grund av sjukdom. Det vore

synnerligen önskvärt, att förtidspension kunde beviljas Eriksson. Med

tillämpning av civila pensionslagens regler örn sjukpension borde pensionsbeloppet

beräknas till 75 procent av hel pension.

X anslutning härtill har skolöverstyrelsen hemställt, att åt Eriksson

måtte utverkas pension till belopp av 1,068 kronor (= 75 % X 880, omräknat

till nyreglerad pension).

Statskontoret har funnit skolöverstyrelsens framställning icke föranleda

annan erinran än att pensionen syntes böra bestämmas till 996 kronor, motsvarande

i avjämnat tal 75 procent av det i skolöverstyrelsens utlåtande

omförmälda nyreglerade pensionsbeloppet å 1,320 kronor.

Riksförsäkringsanstalten har avgivit utlåtande beträffande frågan, huruvida

den knäåkomma, för vilken Eriksson år 1932 opererats, orsakats av

omförmälda olycksfall i arbete. Anstalten har därvid uttalat, att anstalten

icke funne ådagalagt, att nämnda knäåkomma föranletts av olycksfallet.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att pension beredes Eriksson.

Beträffande grunderna för pensionsbeloppets beräkning ansluter jag

mig till statskontorets förslag. Pensionen lärer böra utgå tidigast från

och med den 1 juli 1934.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. May.ts proposition nr 95.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren och eldaren vid samrealskolan i

Enköping Engelbert Eriksson må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

dock tidigast från och med den 1 juli 1934,

under sin återstående livstid från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 996 kronor.

35: o.

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Uppsala Johan Emil

Lindroth. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindroth är född den 26 januari 1872 och alltså uppnått en ålder av

62 år;

att han varit anställd såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket

i Uppsala alltsedan den 1 april 1896, d. v. s. under mer än 37 år, men att

han sedan den 1 oktober 1932 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom

och enligt läkarbetyg måste för framtiden anses vara till följd av sjukdomen

oförmögen att sköta vaktmästarbefattningen;

att hans årliga avlöningsförmåner senast utgjort grundlön och ålderstillägg

örn tillhopa 2,200 kronor jämte därå utgående dyrtidstillägg, extra

lönetillägg å 480 kronor samt fri bostad, vedbrand och lyse, vilka naturaförmåner

uppskattats till 1,000 kronor;

samt att han före tillträdandet av vaktmästarbefattningen under en tid

av något över fem år innehaft anställning vid Upplands regemente.

Lindroth har i en till Kungl. Majit ställd skrift anhållit att komma i

åtnjutande av pension.

Rektorn ävensom lokalsly reisen vid högre allmänna läroverket i Uppsala

hava tillstyrkt den av Lindroth gjorda ansökningen.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att Lindroths vaktmästarbefattning

vore att hänföra till den pensionsklass, som av läroverksöverstyrelsen i år

1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering föreslagits

för förste vaktmästare vid högre allmänna läroverk. Full pension hade

åt dylika befattningshavare under senare år av riksdagen beviljats med

1,584 kronor vid en levnadsålder av omkring 65 år och en tjänstålder av

minst 30 år. Då Lindroth på grund av sjukdom vore oförmögen till fortsatt

tjänstgöring, borde samma pension beviljas honom utan hinder av

att han ej uppnått 65 års ålder.

Skolöverstyrelsen har alltså hemställt, att pension till belopp av 1,584

kronor för år måtte utverkas åt Lindroth, att utgå från och med månaden

näst efter den, varunder Lindroth avginge från sin ifrågavarande

befattning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

45

Statskontoret har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag.

I likhet med ämbetsverken anser jag, att pension hör beviljas Lindroth

till belopp av 1,584 kronor för år. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i

Uppsala Johan Emil Lindroth må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,584

kronor.

Jordbruksdepartementet.

36:o.

Förre läkaren vid Strömsholms hingstdepå Nils Fredrik Netzel. Av

handlingarna i ärendet inhämtas,

att Netzel är född den 27 september 1869 och alltså 64 år gammal;

att han avlade medicine licentiatexamen år 1908;

att han under tiden 1 oktober 1896—31 mars 1897 tjänstgjort såsom underläkare

vid allmänna garnisonssjukhuset;

att han antagits till fältläkarstipendiat av andra klassen den 28 april

1897 och till läkarstipendiat vid flottan den 27 april 1898, från vilken senare

befattning han entledigats den 19 april 1905;

att, sedan Netzel enligt medicinalstyrelsens förordnande tjänstgjort såsom

extra distriktsläkare i olika läkardistrikt ävensom vid åtskilliga tillfällen

uppehållit läkarbefattningen vid Strömsholms hingstdepå och vid

den till Strömsholms slott förlagda ridskolan, han den 28 februari 1910 förordnats

att tills vidare vara läkare vid hingstdepån, med vilken befattning

jämlikt föreskrift i reglementet för ridskolan varit förenad befattningen

såsom läkare vid skolan;

att läkarbefattningen vid hingstdepån sedermera enligt beslut av 1923

års riksdag uppförts å övergångsstat;

att Netzel jämlikt Kungl. Maj:ts beslut entledigats från förordnandet

såsom läkare vid Strömsholms hingstdepå med utgången av september

1933, vid vilken tidpunkt jämväl den för hingstdepån och ridskolan gemensamt

anordnade läkarvården upphört;

att Netzel emellertid därefter förordnats att från och med den 1 oktober

1933 tills vidare till och med den 30 september 1934 fortfarande upprätthålla

läkarvården vid ridskolan;

att hans avlöningsförmåner vid hingstdepån utgjort arvode till belopp

av 700 kronor för år ävensom fri bostad med trädgård och fritt bränsle,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

vilka naturaförmåner värderats till 1,125 kronor för år, varjämte kan under

senare år åtnjutit tillfällig löneförbättring med 175 kronor örn året;

att ersättningen från ridskolan utgjort sammanlagt omkring 1,130 kronor

för år, varav arvode 930 kronor och honorar för närvaro vid vissa ridskolans

övningar omkring 200 kronor;

att han åtnjutit dyrtidstillägg å sammanlagda beloppet av den från

hingstdepån och ridskolan utgående kontanta avlöningen;

samt att han bestritt befattning såsom läkare vid Utnäslöts remontdepå

från år 1910 till år 1926, då befattningen indrogs.

I anledning av tilltänkt indragning av läkarbefattningen vid Strömsholms

hingstdepå och den därmed förenade befattningen såsom läkare vid

ridskolan föreslog Kungl. Majit i proposition nr 225, p. 4, till 1930 års

riksdag, att — under förutsättning att omförmälda befattningar indroges

— Netzel måtte från och med dagen, då beslutet örn indragningen trädde i

tillämpning, under sin återstående livstid äga från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 2,400 kronor. Riksdagen (skr. nr 369,

p. 91) fann på anförda skäl för sin del med den ifrågasatta indragningen

böra anstå, intill dess Netzel till följd av ålder eller av annan anledning

befunnes icke längre kunna lämpligen bibehållas i tjänstutövning, och

fann i anledning härav icke skäl bifalla Kungl. Majlis förslag. På grund

av denna ståndpunkt ingick riksdagen icke i prövning av det begärda pensionsbeloppets

storlek. I

I skrivelse den 24 november 1932 till chefen för jordbruksdepartementet

hemställde stuteriöverstyrelsen, att läkarvården vid Strömsholms hingstdepå

måtte varda tillgodosedd på ett sätt, som medförde mindre kostnader

för stuteriväsendet än för det dåvarande.

I utlåtande den 10 december 1932 i sistberörda ärende anförde statskontoret

— under framhållande att ifrågavarande av Netzel innehavda läkarbefattningar

icke vore av beskaffenhet att medföra rätt till pension — bland

annat följande:

Därest Kungl. Majit skulle finna skäl vidtaga ändrade anordningar beträffande

läkarvården vid Strömsholms hingstdepå och Strömsholms ridskola

och i sammanhang med sådan ändring Netzel entledigades från sin

anställning vid dessa institutioner, kunde det icke anses annat än billigt,

att någon pension av statsmedel bereddes Netzel, när han vid framskriden

ålder nödgades lämna nämnda anställning, vilken alltsedan år 1910 utgjort

hans egentliga verksamhet och berett honom levebröd. Med hänsyn

till de arvoden och förmåner i övrigt, som Netzel åtnjöte såsom tjänsteläkare,

samt i ärendet eljest föreliggande omständigheter syntes ett pensionsbelopp

i detta fall av 2,400 kronor kunna anses skäligt.

Efter det skrifter i ämnet ingivits av försvarsverkens civila personals

förbund samt utlåtanden avgivits dels av stuteriöverstyrelsen, dels ock

av medicinalstyrelsen — jag hänvisar beträffande innehållet till handlin
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Martts proposition nr 95. 47

garna i ärendet — meddelade Kungl. Majit den 5 maj 1933 förberörda

beslut örn upphävande av Netzels förordnande såsom läkare vid Strömsholms

hingstdepå samt örn upphörande av den för hingstdepån och ridskolan

gemensamma läkarvården.

Jag har ansett mig böra förorda, att Netzel kommer i åtnjutande av

pension på grund av sin anställning såsom läkare vid Strömsholms hingstdepå

och ridskolan. Med hänsyn till Netzels tjänstetid och avlöningsförmåner

samt övriga i ärendet föreliggande omständigheter finner jag mig

dock icke kunna tillstyrka, att pensionen bestämmes till högre belopp än

1,800 kronor för år. Då, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,

Netzel efter frånträdandet den 1 oktober 1933 av förordnandet såsom

läkare vid hingstdepån förordnats att intill den 1 oktober 1934 fortfarande

upprätthålla läkarbefattningen vid ridskolan — varvid arvodet bestämts

till samma belopp, som förut utgått vid denna befattning — vill jag föreslå,

att Netzel berättigas att från och med den 1 oktober 1933, intill dess

han frånträtt jämväl anställningen vid ridskolan, av det föreslagna pensionsbeloppet

åtnjuta allenast två tredjedelar eller alltså 1,200 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre läkaren vid Strömsholms hingstdepå Nils

Fredrik Netzel må åtnjuta årlig pension, att utgå för

tiden från och med den 1 oktober 1933 intill utgången

av den månad, varunder hans förordnande såsom läkare

vid ridskolan å Strömsholm upphör, med 1,200

kronor samt för tiden därefter under hans återstående

livstid med 1,800 kronor; skolande Netzel sålunda tillkommande

pension bestridas för tiden till och med den

30 juni 1934 å allmänna indragningsstaten samt från

och med den 1 juli 1934 från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m.

37: o.

Förra städerskan vid lantbrukshögskolan Kristina (Kerstin) Georgina

Edberg, född Nilsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Edberg, som är änka, är född den 23 april 1875 och således uppnått

en levnadsålder av 58 år;

att hon varit anställd såsom städerska vid Ultuna lantbruksinstitut

från år 1909 intill utgången av oktober 1932 samt vid lantbrukshögskolan

under tiden 1 november 1932—31 augusti 1933;

att förenämnda anställning, vilken krävt en daglig arbetstid av omkring

6 timmar, utgjort Edbergs huvudsakliga sysselsättning;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

att mannen Edberg, som avlidit i maj 1933, innehaft anställning såsom

kusk vid Ultuna lantbruksinstitut och på grund av denna anställning

jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1925 tillerkänts en årlig

pension å 400 kronor;

att änkefru Edberg under senare år åtnjutit kontant lön, uppgående till

i medeltal omkring 675 kronor örn året, varå dyrtidstillägg ej utgått;

att makarna Edberg och, efter mannens död, änkefru Edberg åtnjutit

fri bostad örn ett rum och kök jämte vedbrand, vilken förmån uppskattats

till ett årligt värde av omkring 225 kronor;

samt att änkefru Edberg enligt för henne utfärdade läkarintyg på

grund av sjukdom (blodtrycksförhöjning, neurasteni och allmän kraftnedsättning)

är och sannolikt för all framtid kommer att förbliva oförmögen

att genom arbete försörja sig.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har, med anledning av en av Edberg

hos styrelsen gjord ansökning, hemställt örn utverkande av pension åt

Edberg till högsta möjliga belopp.

Statskontoret har föreslagit ett pensionsbelopp av 504 kronor för år och

därvid anfört, bland annat, följande:

Statskontoret ansåge skäligt, att understöd av statsmedel utverkades åt

Edberg, då hon på grund av sjukdom nödgats lämna sin städerskebefattning,

vilken hon innehaft i 24 år. Då hennes avlidne man varit anställd

såsom kusk vid Ultuna lantbruksinstitut under en tid av 42 år, syntes

hon hava kunnat komma i åtnjutande av änkepension å 384 kronor, därest

hon gjort framställning därom. På grund härav och vad av handlingarna

i ärendet i övrigt framginge syntes i detta fall sådana förhållanden

vara förhanden, som föranlett 1932 års riksdag att på därom av Kungl.

Majit gjord framställning (prop. nr 233, p. 2; riksd. skr. nr 227, p. 33)

bevilja städerskan Emelie Augusta Andersson en årlig pension av 504

kronor.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid lantbrukshögskolan Kristina

(Kerstin) Georgina Edberg, född Nilsson, må,

räknat från och med den 1 september 1933, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Handelsdepartementet.

38 :o.

Arbetsförmannen vid lotsverket Gustaf Albert Carlsson. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Carlsson är född den 15 juli 1868 och alltså 65 år gammal;

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

att han alltsedan år 1884 eller således under omkring 50 år varit anställd

i lotsverkets tjänst;

att han under sin anställning vid lotsverket till en början biträtt såsom

murare vid nybyggnads- och reparationsarbeten vid lotsverkets olika

anläggningar;

att han under de senaste 25 åren tjänstgjort under fyringenjör eller

byggmästare hos lotsstyrelsen såsom självständig arbetsledare för arbeten

av nyssnämnda slag;

att arbetssäsongen — bortsett från åren 1916—1920, under vilka år Carlsson

haft fortlöpande arbete för lotsverkets räkning — i allmänhet årligen

omfattat månaderna april—november;

samt att Carlsson under åren 1915—1932 från lotsverket åtnjutit en inkomst

av i medeltal omkring 3,350 kronor för år.

Carlsson bar bos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Lotsstyrelsen har hemställt, att pension till belopp av 1,116 kronor för

är måtte beviljas Carlsson.

Statskontoret bar biträtt lotsstyrelsens förslag.

I likhet med ämbetsverken anser jag, att Carlsson bör komma i åtnjutande

av pension efter avgången från sin anställning i lotsverkets tjänst.

Med hänsyn till Carlssons osedvanligt långa anställningstid och övriga

i ärendet upplysta omständigheter synes mig pensionen böra bestämmas

till något högre belopp än lotsstyrelsen ifrågasatt, förslagsvis till 1,260

kronor, motsvarande vad som plägar tillerkännas yrkesutbildade förmän

med anställningstid av 35 år eller däröver.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetsförmannen vid lotsverket Gustaf Albert

Carlsson må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning vid lotsverket,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

39 io.

Förre arbetaren vid lotsverkets huvudförråd Oskar Ludvig Strömberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Strömberg är lödd den 5 september 1886 och således 47 år gammal;

att han under tiden 27 mars 1917—10 februari 1933 eller nära 16 år varit

anställd såsom båtbygget1!- och snickeriarbetare vid lotsverkets huvudförBihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 95.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

råd vid Rosenvik å Djurgården i Stockholm, dock att han sedan den 11

november 1931 åtnjutit ledighet på grund av sjukdom;

att hans inkomst vid lotsverket före nyssnämnda den 11 november 1931

uppgått till i medeltal omkring 3,400 kronor för år;

att Strömberg från och med sistnämnda dag intill dess han lämnade sin

anställning vid lotsverket åtnjutit sjukavlöning med fyra kronor för söckendag

;

samt att Strömbergs arbetsförmåga på grund av hjärtsjukdom är varaktigt

nedsatt och motsvarar högst en tredjedel av den för fullt arbetsför

person normala arbetsförmågan.

Genom beslut den 17 mars 1933 har Kungl. Majit, i anledning av en av

lotsstyrelsen hos Kungl. Maj:t därom gjord framställning, tillerkänt Strömberg

en gratifikation å 600 kronor, att utgå av det å omkostnadsstaten för

lots- och fyrinrättningen upptagna förslagsanslaget till extra utgifter.

Strömberg har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av

årlig pension.

Lotsstyrelsen har, under åberopande av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut

den 17 mars 1933 angående gratifikation åt Strömberg, hemställt örn

avslag å den av Strömberg gjorda ansökningen örn pension.

Statskontoret har, likaledes under hänvisning till Kungl. Maj:ts nyssnämnda

beslut, hemställt, att ansökningen icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt vad av utredningen i ärendet framgår har Strömberg på grund

av sjukdom nödgats i förtid lämna den anställning vid lotsverket, vilken

han innehaft under mer än 15 år. Med hänsyn härtill och då Strömberg

synes vara ur stånd att för framtiden bereda sig utkomst genom arbete,

anser jag det skäligt, att Strömberg kommer i åtnjutande av pension av

statsmedel. Pensionen synes mig höra bestämmas till ett belopp av 720

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder Strömberg

entledigats, dock med skyldighet för Strömberg att vidkännas avdrag

med beloppet av den gratifikation, som tillerkänts honom genom

Kungl. Maj:ts beslut den 17 mars 1933.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid lotsverkets huvudförråd

Oskar Ludvig Strömberg må, räknat från och med den

1 mars 1933, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720

kronor; dock med skyldighet för Strömberg att vidkännas

avdrag med beloppet av den gratifikation, som

tilldelats honom genom Kungl. Maj:ts beslut den 17

mars 1933.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95.

51

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o—39:o hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämma, bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1934:20 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande punkten 46 av bankoutskottets utlåtande nr 12, i anledning av framställningar angående pe s. 1 i texten
  2. BU 1934:12 Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer. Bankoutskottet få s. 1 i texten