Sök i Ratio Lex

Angående bidrag av statsmedel till gäldande av förra kamreraren vid Ruda—Finsjö— Oskarshamns och Ruda—Älghults järnväg saktiebolag Maria Wikströms avgifter till enskilda järnvägarnas pensionskassa

1935-02-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:106, Angående bidrag av statsmedel till gäldande av förra kamreraren vid Ruda—Finsjö— Oskarshamns och Ruda—Älghults järnväg saktiebolag Maria Wikströms avgifter till enskilda järnvägarnas pensionskassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

1

Nr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag av statsmedel

till gäldande av förra kamreraren vid Ruda—Finsjö—

Oskarshamns och Ruda—Älghults järnväg saktiebolag Maria

Wikströms avgifter till enskilda järnvägarnas pensionskassa;

given Stockholms slott den 15 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inf är Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga örn bidrag

av statsmedel för bevarande av förra kamreraren vid Ruda—Finsjö

—Oskarshamns järnvägsaktiebolag och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag

Maria Wijkströms, född Örnmark, pensionsrätt i enskilda järnvägarnas

pensionskassa.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 106.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wijkström, som är änka, är född den 17 december 1877 och alltså

57 år gammal;

att hon erhållit anställning såsom kamrer och kassör vid Ruda—Finsjö

—Oskarshamns järnvägsaktiebolag år 1908 och vid Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag

år 1919, vilka anställningar hon innehaft intill dess nämnda

bolag i november 1931 försatts i konkurs;

att exekutiv auktion å bolagen tillhöriga Oskarshamn—Ruda och Ruda

—Älghults järnvägar förrättats den 10 maj 1932, därvid järnvägarna inropats

av riksgäldskontoret;

att järnvägarna sedermera enligt bemyndigande av riksdagen försålts

till Östra Smålands järnvägsaktiebolag med tillträde den 16 juli 1932;

att änkefru Wijkström, som allt intill tiden för konkursernas avslutande

i december 1932 biträtt konkursförvaltningarna med kamrerargöromål,

därefter icke kunnat erhålla fortsatt anställning;

att hon under de senare åren av sin anställning åtnjutit en avlöning av

3,000 kronor för år, för vilket belopp hon jämväl är delägare i enskilda

järnvägarnas pensionskassa;

att pensionsavgifter för änkefru Wijkström erlagts till nämnda kassa

med sammanlagt 539 kronor 52 öre för år, varav bolagen betalt 23 kronor

55 öre och hon själv 21 kronor 41 öre månatligen;

att änkefru Wijkström, under förutsättning att föreskrivna avgifter

till kassan erläggas, enligt reglementet för kassan är berättigad att vid

uppnådd ålder av 63 år eller, under vissa villkor, vid tidigare inträdd

arbetsoförmåga komma i åtnjutande av pension till belopp av 2,100 kronor

för år;

att änkefru Wijkström har två söner, av vilka den ene, som är gift,

är ingenjör och sedan år 1933 anställd såsom icke-ordinarie tjänsteman

hos marinförvaltningen med en avlöning av omkring 5,900 kronor för år,

under det att den andre sonen, vilken är ogift, efter avlagd filosofie licentiatexamen

nyligen vunnit anställning såsom lärare;

samt att sönerna, av vilka den yngre har avsevärda studieskulder,

icke torde vara i stånd att helt draga försorg örn moderns uppehälle eller

att bestrida hennes avgifter till enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I skrivelse den 2 februari 1933 gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret

framställning hos Kungl. Maj:t i syfte att understöd av statsmedel måtte

beredas åt, bland andra, änkefru Wijkström. I nämnda skrivelse anförde

fullmäktige, såvitt angår änkefru Wijkström, i huvudsak följande:

Vid inköp å exekutiv auktion eller eljest av enskilda järnvägar för statens

räkning torde under tidigare år hela den vid sådana järnvägar anställda

personalen utan undantag hava övertagits av statens järnvägar

respektive det enskilda företag, till vilket vederbörande järnväg efter

statsförvärvet blivit försåld. Under de senaste åren hade emellertid vid

statsförvärv av enskilda järnvägar och dessas övertagande av statens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

- Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

järnvägar i fråga om personalen tillämpats mera restriktiva bestämmelser

av innebörd, att icke-ordinarie personal och sådan, som blivit ordinarie

under viss kortare tid före statsförvärvet, ej garanterats fortsatt

anställning, varemot all äldre ordinarie personal erhållit sådan anställning

eller förtidspensionerats, varjämte statens järnvägar åtagit sig erläggande

av de pensionsavgifter, som det ålåge såväl de anställda som

järnvägsförvaltningarna att inbetala. Oskarshamn—Ruda och Ruda

—Älghults järnvägar hade visserligen efter statsförvärvet ej övertagits

av statens järnvägar utan försålts till annat enskilt järnvägsföretag.

Enligt fullmäktiges uppfattning vore det emellertid obilligt, örn dessa

förhållanden skulle föranleda till att änkefru Wijkström, som den nye

ägaren ej kunnat bereda anställning, skulle lämnas utan pension eller

understöd. Fullmäktige ansåge sig därför böra föreslå, att staten trädde

emellan genom att bevilja visst understöd. För egen del funne fullmäktige

skäligt, att understöd av statsmedel bereddes änkefru Wijkström

dels genom tillerkännande åt henne av pension till belopp av 2,100

kronor för år, dels ock genom årlig inbetalning till enskilda järnvägarnas

pensionskassa av 539 kronor 52 öre för vidmakthållande av hennes

pensionsrätt hos kassan. Understödet syntes böra utgå till den tidpunkt,

då rätt till pension från nämnda kassa för henne inträdde.

I utlåtande den 24 februari 1933 över omförmälda framställning anförde

järnvägsstyrelsen bland annat:

Då ifrågavarande anställningshavare, såvitt handlingarna utmärkte,

aldrig innehaft anställning i statens tjänst, syntes det innebära ett med

hänsyn till konsekvenserna synnerligen betänkligt frångående av hittills

tillämpade principer, örn pension eller annat understöd av statsmedel

skulle beviljas. Visserligen hade sådan personal vid f. d. Härnösand—

Sollefteå järnväg, som ej bibehållits i statens järnvägars tjänst, förtidspensionerats,

men härvid vore att märka — förutom att vederbörande

dock någon tid varit anställda hos statens järnvägar — att sagda pensionering

grundade sig på statens järnvägars kontrciktsenliga skyldigheter,

sådana de fastställts i avtalet örn statens inlösen av banan. I

själva verket vore här alltså fråga örn en del av det pris, staten jämlikt

det frivilliga avtalet haft att gälda för banan.

Helt annorlunda ställde sig givetvis saken då, såsom i nu förevarande

fall, understöd ifrågasattes för personal vid järnvägar, som staten nödgats

endast för skyddande av sina fordringar förvärva i exekutiv ordning.

Mot dessa personer hade ju staten inga särskilda vare sig juridiska

eller moraliska förpliktelser i berörda hänseende, då det icke kunnat beredas

dem fortsatt anställning. Staten intoge nämligen i detta fall ingen

annan ställning än vilken som helst kreditgivare i motsvarande situation.

Det syntes för övrigt föreligga så mycket mindre skid för beviljande

av understöd i förevarande fall som den ifrågavarande banan icke dreves

av staten.

Styrelsen kunde alltså för sin del icke tillstyrka statsunderstöd.

Därest emellertid de principiella betänkligheter, varåt styrelsen givit

uttryck, icke skulle tillmätas avgörande betydelse, syntes det styrelsen,

att i varje fall understöd borde utgå allenast för det fall, att trängande

behov kunde anses vara förhanden, och blott med därav betingat belopp.

Beträffande Wijkström syntes det styrelsen, att, därest hon skulle befinnas

vara i behov av understöd, högre sådant dock ej borde ifrågakomma

än att hon efter erläggande av henne åvilande pensionsavgifter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

heide kvar till livsuppehälle ett belopp, motsvarande vad som plägade

tillerkännas. änkor efter vissa befattningshavare med ungefär liknande

tjänsteställning vid statens järnvägar.

Statskontoret anförde i utlåtande den 31 mars 1933 bland annat:

Såsom förutsättning för beviljande av pension eller understöd av statsmedel

hade plägat fordras, att vederbörande varit anställd i statens

tjänst. Så vore emellertid ej fallet beträffande nu ifrågavarande befattningshavare.

Ett avsteg från berörda princip i detta fall syntes statskontoret

så mycket betänkligare som det med hänsyn till de enskilda järnvägarnas

alltmera försämrade ekonomiska ställning syntes vara ganska

sannolikt, att staten inom den närmaste framtiden såge sig nödsakad att

på liknande sätt övertaga ytterligare ett antal dylika järnvägar. Statskontoret

kunde för sin del icke finna skäl föreligga för statsverket, som

lidit betydande kapitalförluster å utlämnade lån till de enskilda järnvägarna,

att ataga sig ytterligare utgifter för understöd åt personal, som

under sådana omständigheter, som i detta fall vore för handen, blivit

överflödig.

Därest emellertid Kungl. Majit skulle finna omständigheterna i förevarande

fall böra föranleda beviljande av något understöd av statsmedel,

ansåge statskontoret, att dylikt understöd borde utgå med högst det belopp,

som _ vederbörande befattningshavare hade att erlägga i pensionsavgifter

till de enskilda järnvägarnas pensionskassa, och detta allenast

i fall, då trängande behov kunde anses föreligga.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret erfarit, att ärendet ej komme att

föranleda proposition till 1933 års riksdag, återkallade fullmäktige i skrivelse

den 18 maj 1933 den hos Kungl. Majit gjorda framställningen.

Hos Kungl. Majit har därefter änkefru Wijkström i en den 1 november

1933 dagtecknad skrift hemställt, att bistånd måtte beredas henne i

enlighet med riksgäldsfullmäktiges i förenämnda skrivelse den 2 februari

1933 framlagda förslag. Till stöd för ansökningen har änkefru Wijkström

anfört, bland annat, att hon trots att hennes hälsotillstånd icke

lade hinder i vägen för förvärvsarbete icke lyckats vinna någon ny anställning

samt att hon på grund härav och då hon saknade egna medel

till sitt uppehälle befunne sig i bekymmersamma ekonomiska förhållanden.

I utlåtande den 27 februari 1934 över sistnämnda ansökning har järnvägsstyrelsen,

under åberopande av sitt den 24 februari 1933 avgivna utlåtande,

anfört följande:

Styrelsen finner sig alltjämt vara på grund av principiella betänkligheter

förhindrad tillstyrka, att understöd av statsmedel beredes sökanden.

Därest emellertid Kungl. Majit skulle finna omständigheterna i förevarande

fall böra föranleda beviljande av dylik förmån, anser styrelsen,

att understödets belopp bör bestämmas antingen i enlighet med statskontorets

i dess utlåtande den 31 mars 1933 under nyss angivna förutsättning

framställda förslag i ämnet eller, örn detta skulle befinnas alltför

snävt, efter de grunder, som i styrelsens tidigare utlåtande föreslagits

såsom skäliga i förevarande fall.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Statskontoret har i utlåtande den 3 mars 1934 anfört följande:

Statskontoret finner icke anledning frånträda sin tidigare uttalade

principiella ståndpunkt i föreliggande understödsfråga. Statskontoret

vidhåller även den uppfattning, åt vilken ämbetsverket förut givit uttryck,

nämligen att understöd av statsmedel i varje fall icke bör ifrågakomma

i vidare mån än att detsamma motsvarar de avgifter, sökanden

har att erlägga till enskilda järnvägarnas pensionskassa, intill dess rätt

till pension från kassan kan medgivas henne.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret beretts tillfälle att avgiva yttrande

över änkefru Wikströms nu förevarande ansökning, hava fullmäktige

i skrivelse den 21 juni 1934 anfört, att fullmäktige ansåge sig

kunna vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att särskilda omständigheter

syntes tala för, att bistånd bereddes änkefru Wijkström dels genom

tillerkännande åt henne av pension till ett belopp av 2,100 kronor för år,

dels ock genom årlig inbetalning till enskilda järnvägarnas pensionskassa

av 539 kronor 52 öre för vidmakthållandet av hennes pensionsrätt hos kassan.

Då änkefru Wijkström icke varit anställd i statens tjänst, synes det

mig ur principiell synpunkt i hög grad tveksamt, huruvida understöd

från statens sida hör lämnas henne. Jag vill emellertid erinra, att 1933

och 1934 års riksdagar bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret att i

ett likartat fall, avseende förre lokomotivmästaren vid Varberg—Ätrans

järnväg Anton Larsson, bestrida för delaktighet i enskilda järnvägarnas

pensionskassa stadgade avgifter. Även örn de förhållanden, som åberopats

i det föreliggande ärendet, ej synas vara lika ömmande som de omständigheter,

vilka förelågo beträffande Larsson, vill jag dock icke motsätta

mig, att den gjorda framställningen såtillvida tillmötesgås, att

statsverket lämnar ett bidrag till bestridande av sökandens avgifter till

enskilda järnvägarnas pensionskassa för att möjliggöra för henne att

bevara sin pensionsrätt i kassan. Detta bidrag torde emellertid böra begränsas

till att motsvara hälften av de erforderliga avgifterna. Ett bifall

härtill skulle innebära, att staten skulle erlägga ungefärligen den del

av avgifterna, som tidigare bestritts av de enskilda järnvägsbolagen.

Enligt vad jag inhämtat har sökanden, i avbidan på prövningen

av frågan örn understöd av statsmedel, erhållit anstånd med erläggande

av avgifter, belöpande å tiden efter den 30 juni 1932. Även till de sålunda

redan förfallna avgifterna torde staten böra bidraga i den utsträckning

nyss angivits. Såsom villkor för det ifrågasatta bidraget bör gälla, att

återstående delen av avgifterna erlägges av sökanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

från förslagsanslaget till riksgäldskontoret: övriga

Bihang till riksdagens protokoll 19.15. 1 saini. Nr 106

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

omkostnader bestrida hälften av de för förra kamreraren

vid Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag

och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag Maria

Wikströms, född Örnmark, delaktighet i enskilda

järnvägarnas pensionskassa stadgade avgifterna till

kassan, i vad dessa avse tiden från och med den 1

juli 1932 intill dess rätt till pension från kassan må

tillkomma Wijkström; dock under villkor att återstående

delen av samma avgifter erlägges av Wijkström.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

360489. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:110 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för överläkare vid statsunderstödda vanföreanst s. 1 i texten
  2. BU 1935:17 Bankoutskottets utlåtande Nr 17 s. 12 i texten