Angående nedskrivning av statslån till anläggning av Skövde— Axvalls järnväg m. m
1935-02-22 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:128, Angående nedskrivning av statslån till anläggning av Skövde— Axvalls järnväg m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 128.
1
Nr 128.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning
av statslån till anläggning av Skövde—
Axvalls järnväg m. m.; given Stockholms slott den
22 februari 1935.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 22 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hanssor ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
Till prövning föreligger fråga örn reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten.
Den 22 december 1898 beviljade Kungl. Maj:! Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag
koncession å järnväg örn 0.891 meters spårvidd från Skövde till
Axvalls station å linjen Skara—Stenstorp av Lidköping—Skara—Stenstorps
järnväg och fastställde därvid plan för järnvägsanläggningens utförande. DärBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 128. 479 85 1
2
Kungl. Majus proposition nr 128.
efter fastställde Kungl. Majit den 31 maj 1901 kostnadsberäkning för ifrågavarande
järnvägsanläggning att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för
sökt statslån, sluta å 739,500 kronor samt beviljade nämnda bolag för utförande
av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järn vägslånefonden av 369,000
kronor. För detta lån stadgades bland annat följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent å
ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra
avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år
från ls^ftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 31 december
1903, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och
skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits,
inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig
ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjorts,
så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så
länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits,
blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 31
december 1906 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen
obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;
och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, till dess
försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest
till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle
bolaget därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen
inbetalt. Järnvägsanläggningen Skövde—Axvall med alla därtill
hörande byggnader och materiel ävensom ali bolagets övriga egendom skulle
utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning, och staten skulle till
säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med
förmånsrätt framför varje annan fordran.
Sedan lånebeloppet utbetalts till bolaget, nedsattes genom Kungl. Maj:ts
beslut den 12 maj 1905 till följd av viss ändring i planen för järnvägen statslånet
med 5,500 kronor, vilket belopp av bolaget sedermera återbetalts till riksgäldskontoret.
Statslånet uppgick alltså därefter till 363,500 kronor.
Järnvägen Skövde—Axvall, som har en längd av 20.8 kilometer, öppnades
för allmän trafik år 1904. Järnvägsdriften lämnade emellertid icke sådant
överskott, att bolaget kunde verkställa någon inbetalning å statslånet, till följd
varav bolagets skuld till staten successivt ökades så, att den vid utgången av
år 1926 uppgick till ett belopp av 931,574 kronor 40 öre.
I proposition, nr 94, till 1927 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
till reglering av bolagets skuldförhållande till staten, vilket förslag blev av
riksdagen (skrivelse nr 97) bifallet. Statsmakternas beslut innebar låneskuldens
uppdelning i två lån, av vilka det ena, motsvarande det ursprungliga
lånets kapitalbelopp jämte två års ränta därå eller tillhopa 396,000 kronor,
skulle förräntas och amorteras, medan beträffande det andra lånet, å 535,574
kronor 40 öre, årlig avskrivning skulle ske på sätt i det följande närmare angles.
Villkoren för det nya lånet å 396,000 kronor innefattade följande betalnings-
och säkerhetsföreskrifter:
Annuiteten beräknas till 5 procent å lånebeloppet av vilken annuitet först
gottgöres ränta efter 4Vs procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör
Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.
3
avbetalning därå. Annuiteten skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången
dén 31 december 1927 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet
blivit till fullo betalt. Därest till betalning förfallet belopp icke erlägges i
föreskriven ordning, skall bolaget därå gälda 5 procent ränta, intill dess samma
belopp behörigen inbetalts. Till säkerhet för sin fordrans utbekommande skall
staten erhålla inteckning i bolagets järnväg från Skövde till Axvall med förmånsrätt
framför varje annan fordran. (Härtill kommer garantiförbindelse av
Skövde stad, varom i det följande förmäles.) Utdelning till aktieägarna i bolaget
må ej verkställas, örn bolagets ställning är sådan, att inbetalningen av
närmast förfallande annuitet å statslånet därigenom omöjliggöres eller försenas.
Utdelning må ej heller verkställas, förrän skälig avsättning till förnyelsefond
ägt rum.
Beträffande det andra lånet å 535,574 kronor 40 öre jämte ränta därå enligt
vad i det följande sägs skulle för varje tidsperiod av ett år avskrivas ett belopp
av 37,000 kronor med följande villkor och bestämmelser:
Bolaget skall till riksgäldskontoret avlämna av drätselkammaren i Skövde
utfärdad, i enlighet med stadsfullmäktiges i nämnda stad beslut den 23 november
1926 avfattad garantiförbindelse för behörigt erläggande av annuiteterna
å det nya statslånet å 396,000 kronor. Så snart dylik annuitet för ett år erlagts,
skall nyssnämnda årliga avskrivning av 37,000 kronor äga rum. Varje avskrivning
skall avse i första hand upplupen ränta efter fem procent å då kvarstående
belopp av den del av 535,574 kronor 40 öre, som ej utgör anståndsränta
å det ursprungliga statslånet, eller 511,783 kronor 13 öre, samt till återstående
del sistnämnda skuldbelopp. Sedan omförmälda belopp, 511,783 kronor
13 öre, jämte ränta därå på sätt nyss sagts avskrivits, skall återstoden av förenämnda
535,574 kronor 40 öre eller 23,791 kronor 27 öre, motsvarande anståndsränta
å det ursprungliga statslånet, avskrivas.
Nyssnämnda, av Skövde stad den 8 juni 1927 till riksgäldskontoret lämnade
borgensförbindelse för förutnämnda lån å 396,000 kronor innefattade förbehåll
örn rätt för staden att, därest omständigheterna därtill skulle föranleda, efter
ett års förutgången uppsägning, som dock ej finge ske förrän tidigast vid slutet
av 1931, vara från denna förbindelse frigjord. I enlighet med stadsfullmäktiges
den 15 december 1932 fattade beslut uppsades garantiförbindelsen den 30 i
samma månad till upphörande med utgången av år 1933.
Skövde stad, som är ägare till aktiemajoriteten i järnvägsbolaget, har erlagt
låneannuiteterna för åren 1932 och 1933. Sedan den 31 december 1934 föreskriven
annuitet å nyssnämnda lån erlagts av bolaget, häftade detsamma vid
senaste årsskifte i skuld till staten på sätt framgår av följande, av riksgäldskontoret
meddelade sammanställning:
Lån nr 1:
Kapital .................
Lån nr 2, bestående av:
Ränta ..................
överränta ..............
Anståndsränta ...........
Summa kronor 804,038: 56
303,955: 36
98,864: 37 402,819: 73
........23,791:27 426,611: —
Kronor
377,427: 56
4
Kungl. Majus proposition nr 12S.
I samband med nyssnämnda beslut örn uppsägning av stadens garantiförbindelse
beslöto stadsfullmäktige i Skövde att uppdraga åt fem delegerade att
deltaga i förhandlingar mellan bolaget och representanter för riksgäldskontoret
angående reglering av järnvägsbolagets skuld till statsverket på sådant sätt,
att det för framtiden bleve utsikt för bolaget att kunna fullgöra sina förbindelser.
Dessa förhandlingar, i vilka såsom representanter för riksgäldskontoret deltogo
riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen S.
Norrman, avsågo i huvudsak två alternativ, nämligen antingen att banan, med
bibehållande av viss del av statslånet, genom fusion med Lidköping—Skara—
Stenstorps järnväg bleve inlemmad i det smalspåriga järnvägsnät, som direkt
eller genom dotterbolag äges av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag,
eller att Skövde stad iklädde sig borgen för ett reducerat statslån. Förhandlingarna
resulterade i en preliminär överenskommelse enligt det senare alternativet,
vilken staden för sin del godtog och fullmäktige i riksgäldskontoret
icke ville motsätta sig. Sedan ärendet därefter remitterats till 1932 års järnvägsekonomiutredning,
hava nya förhandlingar upptagits med slutligt resultat,
att staden samt Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag och Lidköping—
Skårås—Stenstorps järnvägsaktiebolag godtagit en överenskommelse i anslutning
till det förstnämnda alternativet. Den följande redogörelsen anser jag mig
böra begränsa till vad som är av direkt betydelse för ett ståndpunktstagande
till förevarande spörsmål.
De förutnämnda representanterna för riksgäldskontoret hava i en till fullmäktige
i riksgäldskontoret avgiven, den 3 februari 1934 dagtecknad promemoria
redogjort för en av dem verkställd utredning om järnvägsbolagets ekonomiska
utveckling och läge samt diskuterat ifrågavarande båda alternativ till
reglering av bolagets skuldförhållande till staten. Av promemorian torde här
få återgivas följande.
De enligt 1927 års skuldreglering förfallna annuiteterna å statslånet hade
för åren 1927—1931 fullgjorts av bolagets egna medel; 1932 och 1933 års
annuiteter å vardera 19,800 kronor hade däremot, då bolagets rörelse gått med
förlust, jämlikt gjord utfästelse försträckts av Skövde stad.
Av en i promemorian intagen sammanställning framginge, att bolagets verksamhet
från år 1927 lämnat år för år försämrade affärsresultat. Från och med
år 1930 hade avsättningar till förnyelsefond ej kunnat verkställas. För sagda
år hade driftöverskottet, 17,645 kronor, något överstigit de å statslånet nr 1
upplöpande räntorna, men för år 1931 hade motsatsen varit fallet, och 1932
års inkomster hade ej ens räckt till bestridande av driftkostnaderna, varför ren
driftförlust å 5,181 kronor uppkommit.
Från år 1927 till år 1932 hade inkomsterna minskats med 47,100 kronor till
105,400 kronor. Av minskningen folie 22,600 kronor på persontrafik och 30,400
kronor på godstrafik; övriga inkomster hade ökats med 5,900 kronor.
Inkomstminskningen i persontrafik hade huvudsakligen berott på tillkomsten
av linjetrafik med omnibus längs järnvägen. Denna bedreves numera av
ett järnvägen närstående företag, Billingens trafikaktiebolag. Å sträckan
Skövde—Axvall tillämpades samma biljettpris för järnvägen och omnibustrafiken,
varvid resande med tur- och returbiljett finge använda tåg eller
5
Kungl. Majus proposition nr 128.
omnibus. Trafikbolaget hade ursprungligen ett aktiekapital av 40,000 kronor,
varav 20,000 kronor tecknats av järnvägen, 10,000 kronor av Skövde
stad och 10,000 kronor av enskilda. År 1933 hade staden tecknat nya
aktier för 25,000 kronor och härigenom förvärvat aktiemajoritet i företaget.
Bolagets verksamhet, som tidigare gått med förlust, hade för åren
1931 och 1932 lämnat mindre vinster örn 1,204 respektive 1,519 kronor. Utdelning
å aktierna hade hittills ej ägt rum. Den av örnnibustrafiben förorsakade
nedgången i järnvägens inkomster hade sålunda ej motvägts av någon inkomst
å järnvägens i trafikbolaget insatta kapital.
Nedgången i järnvägens godstrafikinkomster berodde på ökad konkurrens
från lastbilstrafikens sida och på minskad kalktillverkning vid banan.
En väsentlig del av järnvägens kvarvarande godstrafik utgjordes av kalktransporter
från Gullhögens kalkbruk invid Skövde. Järnvägen tillkommande
andel för dessa transporter, som vore av växlingsrörelses natur, utgjorde emellertid
ej mer än 40 öre per ton.
I godstrafik dominerade samtrafiken, i det att lokaltrafiken nästan helt
överflyttats till lastbilar. Järnvägen hade rätt att utöver vanlig samtrafiksfrakt
uttaga 15 öre per 100 kg. i banavgifter, ehuru nedsättningar måst medgivas
i sådan omfattning, att banavgifter knappast uttoges för annat gods än
styckegods, men förekomsten av överförings- och banavgifter såväl vid järnvägen
själv som vid den i Axvall anslutande Lidköping—Skara—Stenstorps
järnväg och andra väster därom anslutande smalspåriga banor hade avskurit
Skövde stad och vid Skövde—Axvalls järnväg belägna kalkbruk från deras
naturliga avsättningsområden västerut eller föranlett, att trafiken överförts
till lastbilar.
Bolagets driftsutgifter hade under senare år icke undergått större ändringar.
Ifrågavarande utgifter hade från år 1927 till år 1932 minskats med sammanlagt
11,000 kronor till 110,600 kronor.
Att större besparingar icke uppnåtts berodde på att driften redan tidigare
varit synnerligen billigt skött.
Tidigare banmästarebefattning hade numera indragits. Personalens avlöningsförmåner
utginge enligt för bangrupp Y gällande grunder, de lägsta vid
enskilda järnvägar förekommande. De allmänna förvaltningskostnaderna uppgänga
till ett totalt belopp av endast omkring 5,200 kronor. I verkstaden, som
vore relativt väl utrustad med tidsenliga maskiner, arbetade 4 man, vilka emellertid
även användes i linjetjänst. I förvaltningsbidrag erlades årligen för
Skövde station 7,248 kronor och för Axvalls station 3,972 kronor. Av dessa
uppgifter framginge att sådana utgifter, som vid fusion med annan järnväg
kunde bortfalla eller reduceras, vore av relativt liten storleksordning.
Under år 1933 hade visserligen inkomsterna något ökats, men större möjligheter
till vinnande av en mera avsevärd förbättring av affärsresultaten syntes
ej föreligga, därest järnvägen skulle framgent trafikeras som särskilt företag.
Vid godssamtrafiksvägarnas omläggning i samband med genomförandet år
1931 av ny samtrafikstaxa hade järnvägen fått sin genomgående godssamtrafik
reducerad, varvid inkomstminskningen dock beräknats till endast omkring 2,600
kronor per år. Så länge nuvarande, trafiken fördyrande överförings- och banavgifter
bestode, syntes man icke kunna räkna med någon utveckling av järnvägens
godstrafik.
Av järnvägens persontrafikinkomst komme, sedan konkurrerande omnibusstrafik
inrättats, större delen på samtrafik med Skara och där bortom belägna
orter. Man vore härvid beroende av tidtabells- och andra åtgärder, som
Västergötlands järnvägar kunde vara villiga vidtaga. En förbättring av tidtabellen
och insättande av en genomgående motorvagn å linjen Lidköping—
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
Skara—Skövde skulle härvid tydligen vara ägnade att i hög grad förbättra
persontrafiken och tillföra Skövde flera resande.
Ytterligare driftkostnadsbesparingar av mera avsevärd omfattning syntes
ej kunna genomföras vid tillämpning av nuvarande driftsformer. Däremot
skulle motorvagnsdrift kunna tänkas vara till ekonomisk fördel. Vid enbart
Skövde—Axvalls 21 kilometer långa järnväg saknades dock tillräcklig användning
för motorvagn.
Av det anförda syntes framgå att Skövde—Axvalls järnväg numera saknade
affärsvärde och, trafikerad som självständigt företag, icke kunde väntas
bliva ett bärigt företag. Såsom förbindelseled mellan Skövde och det smalspariga
västgötanätet hade järnvägen en mera allmän betydelse, som förstärktes
därav, att snälltagen a statsbanan alltid stannade i Skövde, som därför vore
en lämplig övergångsstation för resande från Lidköping och Skara m. fl. orter.
Därest järnvägen sammanslötes med Västergötland—Göteborgs järnvägars nät
och i samband härmed persontågsförbindelserna bleve förbättrade och taxan i
godstrafik reducerad genom borttagande eller minskning av överförings- och
banavgifter, syntes järnvägen böra vinna en starkt ökad betydelse såväl ur
trafiksynpunkt som ock för Skövde stad. Järnvägens möjligheter till avkastning
skulle även härvid förbättras.
Utredningsmännen övergå härefter till en granskning av järnvägens sakvärde
och anföra härom:
Staten vore numera bolagets ende större fordringsägare. Skövde stads fordran
hade uppkommit på grund av inbetalningar å statslånet. Utom järnvägen med
därtill hörande tillgångar ägde bolaget även vissa mindre fastigheter och vissa
till parivärde upptagna aktier i Billingens trafikaktiebolag. De senare saknade
emellertid egentligt affärsvärde, då trafikbolaget dittills ej lämnat utdelning.
På anmodan av fullmäktige i riksgäldskontoret hade överste Hj. Fogelmarck
verkställt en den 27 februari 1933 dagtecknad beräkning av det sannolika värdet
av Skövde—Axvalls järnväg under förutsättning, att trafiken å densamma
måste nedläggas och järnvägsegendomen därefter realiseras. Beräkningen, som
inneslöte även utanför ^själva järnvägsfastigheten liggande gårdar och fastigheter,
hade resulterat i ett totalt värde av 113,000 kronor.
Utredningsmännen övergå härefter till skuldregleringsfrågan och anföra
härom bland annat:
Det hade synts uppenbart, att väsentliga fördelar borde kunna uppnås vid
järnvägens sammanslutning med det järnvägsnät, som direkt eller genom dotterbolag
ägdes av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag. Vid samråd
härom i Skövde, därvid verkställande direktören för Västergötland—Göteborgs
järnvägsaktiebolag närvarit, hade denne visserligen visat intresse för järnvägens
införlivande med det smalspåriga västgötanätet, men de villkor, som uppställts
beträffande statslånet, hade för staten varit avgjort sämre än de, som syntes
kunna erhållas av Skövde stad. Vid sådant förhållande hade utredningsmännen,
efter att hava framlagt frågans läge för herrar deputerade i riksgäldskontoret,
funnit sig böra söka slutföra förhandlingarna med Skövde stads delegerade
på basis av järnvägens bibehållande som särskilt företag.
Berörda förhandlingar hade resulterat i en överenskommelse att för respektive
uppdragsgivare framlägga förslag till uppgörelse enligt vissa grunder, som
sedermera skulle närmare utformas. Det slutredigerade förslaget innebure i
huvudsak, att av järnvägsbolagets den 31 december 1933 beräknade kapital - och ränteskuld, 822,789 kronor 27 öre, skulle, räknat från och med den 1 januari
1934, bildas två nya lån, ett, nr 1, å 113,000 kronor och ett, nr 2, å 137,000
kronor, samt återstående del. 572,789 kronor 27 öre, avskrivas. Beträffande lån
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
nr 1 skulle annuitet å 5 procent, varav i1/a procent ränta, erläggas första gången
den 31 december 1934 oell sedermera samma dag varje år, intill dess lånet
blivit till fullo betalt. Beträffande lån nr 2 skulle tills vidare ränta icke debiteras
oell annuitet, 5 procent, icke erläggas, med rätt för fullmäktige i riksgäldskontoret
att framdeles debitera ränta och påfordra erläggande av annuitet
å berörda lån eller del därav, örn och i den mån fullmäktige efter företagen
prövning funne bolagets ekonomiska ställning medgiva annuiteternas fullgörande
av bolagets egna medel. Därest bolaget försattes i konkurs eller trädde
i likvidation eller bolagets järnväg försåldes, skulle de delar av ifrågavarande
lån, som då återstode oguldna, anses vara genast förfallna till betalning. Till
säkerhet för utbekommande av statens fordran skulle riksgäldskontoret erhålla
inteckningar i bolagets järnväg Skövde—Axvall med förmånsrätt framför varje
annan fordran. Till ytterligare säkerhet för förräntning och återbetalning av
lån nr 1 å 113,000 kronor skulle bolaget till riksgäldskontoret avlämna borgen
av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Sådan
borgen skulle lämnas av Skövde stad. Statsverket skulle berättigas inlösa
järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel för en summa av 250,000 kronor,
ökad med de belopp, som framdeles kunde komma att bindas i järnvägens
fasta anläggningar och rullande materiel, men minskad med behöriga avdrag
på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.
Ur långivarens synpunkt innebure förslaget i jämförelse med 1927 års uppgörelse
en betydande försämring. Denna betingades emellertid av den minskning
i trafik och inkomster, som inträtt, huvudsakligen på grund av bilkonkurrensens
tillväxt. Det syntes få befaras, att staden, därest den tecknade ny
borgensförbindelse och härmed bleve järnvägens faktiske ägare, komme att
åsamkas utgifter icke blott för annuiteter å statslånet utan även för järnvägens
vidmakthållande. Under angivna förhållanden hade utredningsmannen
funnit skäligt, att en borgensförbindelse av Skövde stad begränsades till ett
mot järnvägens realisationsvärde svarande belopp, eller 113,000 kronor. Härvid
skulle dock krävas definitiv uppgörelse och ej, såsom år 1927, uppgörelse
för viss begränsad tid. . ion
På sätt förfarits vid vissa andra regleringar av statslån ur järnvägslanefonden
skulle enligt det framlagda förslaget till det lån, för vilket borgensförbindelse
lämnades, fogas ett andra, tills vidare ränte- och amorteringsfritt lån med
säkerhet endast i järnvägsanläggningen. Storleken av detta andra lån hade angivits
till 137,000 kronor. Det syntes emellertid mindre sannolikt, att annuiteter
å detta lån skulle kunna framdeles debiteras och erläggas.
På framställning av verkställande direktören i Västergötland—Göteborgs
järnvägsaktiebolag hade emellertid, innan nyssnämnda förslag till uppgörelse
blivit slutligt utformat, förhandlingar återupptagits örn Skövde—Axvalls järnvägs
fusion med det smalspåriga västgötanätet. Med tillmötesgående i vissa
defar av yrkanden, som ställts av delegerade för Skövde stad. hade därvid
framkommit förslag till fusion mellan Bidköping Skara Stenstorps och
Skövde—Axvalls järnvägar enligt i promemorian angivna grunder.
Enligt detta förslag skulle vid fusion med Lidköping—Skara—Stenstorps
järnväg staten erhålla säkerhet genom inteckning i Skövde—Axvalls järnväg
samt borgen av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag för ett belopp
av 142,000 kronor, motsvarande järnvägens realisationsvärde med tillägg av
visst beräknat värde för järnvägens aktieinnehav i Billingens trafikaktiebolag
och inneliggande förråd. Återstoden av statslånet skulle avskrivas. Örn således
staten enligt detta alternativ skulle erhålla säkerhet för ett något större
belopp än enligt en uppgörelse med Skövde stad, sa vöre a andra sidan att
beakta, dels att statens fordran å Skövde—Axvalls järnväg skulle begränsas
till endast nyssnämnda lån och dels att en borgensförbindelse av Västergötland
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
—Göteborgs järnvägsaktiebolag, även med beaktande av bolagets relativt tillfredsställande
ekonomiska ställning, ju icke erbjöde samma fulla säkerhet som
en borgensförbindelse av Skövde stad. Ur statens ekonomiska synpunkt syntes
statslånet enligt de grunder, om vilka preliminär uppgörelso
träffats med delegerade för Skövde stad, få anses ungefär likvärdig med en
reglering av statslånet enligt vid fusion med Lidköping—Skara—Stenstorps
järnväg erbjudna villkor.
Ur mera allmän synpunkt syntes emellertid en fusion erbjuda många och
beaktansvärda fördelar. Sålunda hade ställts i utsikt såväl förbättrade tågiorbmdelser
som betydande taxesänkningar. Driftkostnaderna skulle vid
gemensam drift kunna reduceras. Personalen skulle få en tryggare ställning
och större utsikt till befordring. Utredningsmännen delade icke heller vissa 1
Skövde hysta farhågor för att järnvägens och Skövde stads intressen skulle
efter genomförandet av en fusion bliva tillbakasätta. Ur allmän kommunikationssynpunkt
skulle visserligen vara fördelaktigast, om det flertal järnvägar,
vilka ägdes av olika dotterbolag till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
oeb härvid även Skövde—Axvalls järnväg, bleve sammanslutna med
huvud banan till en ekonomisk enhet, men då detta av vissa ekonomiska skäl
icke ansages realiserbart, så måste dock anses som en fördel, örn Skövde_
Axvalls järnväg kunde helt sammanslas med åtminstone sin närmaste grannbana,
Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg. Härvid skulle även uppnås
vissa fördelar, som följde av gemensam skötsel av Västergötland—Göteborgs
järnvägs hela hannat. Det av direktören för sistnämnda järnväg uppställda
kravet på förvärv vid en fusion av vissa Billingens trafikaktiebolag tillhöriga
omnibuslmjer, som dreves i konkurrens med järnvägen, funne utredningsmännen
av förhållandena påkallat.
I betraktande av anförda omständigheter skulle utredningsmännen icke
tvekat att ur statens synpunkt tillstyrka den ifrågasatta regleringen av statslånet
i förbindelse med Skövde—Axvalls järnvägs försäljning till Lidköping—
Skara Stenstorps järnväg, därest överenskommelse mellan sagda järnväg och
Skövde stad kunnat träffas. _ Stadsfullmäktige i Skövde hade emellertid den
25 januari 1934 för sin del biträtt det mellan stadens delegerade och riksgäldskontorets
utredningsmän uppgjorda förslaget till reglering av Skövde—Axvalls
järnvägsaktiebolags statslån.
Med beklagande att en enligt utredningsmännens uppfattning för såväl staten
som ortsintressena tillfredsställande och ur allmän kommunikationssynpunkt
synnerligen lämplig lösning av förevarande fråga icke kunnat vinnas i
enlighet med det av Västergötland—Göteborgs järnvägar gjorda erbjudandet,
framlade utredningsmännen till riksgäldsfullmäktiges prövning det av Skövde
stad antagna förslaget till reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten, vilket förslag i betraktande av föreliggande förhallanden
syntes utredningsmännen tillfredsställande ur de synpunkter, som
riksgäldskontoret främst hade att anlägga, örn det än ur allmän kommunikationssynpunkt
syntes mindre tilltalande. I
I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 3 februari 1934 hemställde Skövde
stads drätselkammare med stöd av stadsfullmäktiges beslut den 25 januari
samma ar, att förutnämnda, mellan representanter för riksgäldskontoret och
staden överenskomna förslag till reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten matte föreläggas riksdagen genom proposition.
Kungl. Majus proposition nr 128.
9
Efter det att Skara stads drätselkammare i en till departementschefen ställd
skrift förordat fusion mellan järnvägarna Skövde—Axvall och Lidköping—
Skara—Stenstorp, avgåvo fullmäktige i riksgäldskontoret den 17 februari 1934
yttrande i ärendet och anförde i huvudsak följande:
Det hade enligt fullmäktiges mening varit synnerligen önskvärt, örn förutnämnda
fusion kunnat genomföras. Då det kunde antagas, att förfallande
annuitet å statslånet ej komme att erläggas, därest ej en förnyad reglering
komme till stånd, och möjligheterna för en framtida uppgörelse örn statslånet
ej med någon säkerhet kunde bedömas, syntes det ur de synpunkter, fullmäktige
hade att företräda såsom förvaltare av de från allmänna järnvägslånefonden utlämnade
statslånen, ligga närmast att överväga, huruvida ej den möjlighet för
staten att återfå åtminstone en del av dess utestående fordran hos järnvägsbolaget,
som förelåge efter stadsfullmäktiges beslut den 25 januari 1934, borde tillvaratagas.
Med hänsyn härtill ville fullmäktige ej motsätta sig en uppgörelse
i enlighet med överenskommelsen med staden. Fullmäktige förutsatte därvid,
att möjlighet framdeles skulle yppa sig att till fromma för kommunikationsintresset
i orten genomföra en fusion, som kunde tillgodose de ifrågavarande
parternas berättigade krav.
Sedan 1932 års järnvägsekonomiutredning anmodats att avgiva utlåtande i
ärendet, upptog denna förnyade förhandlingar med Skövde stad och Västergötland—Göteborgs
järnvägsaktiebolag beträffande fusionsförslaget. Dessa
förhandlingar gåvo emellertid intet positivt resultat, varom anmälan gjordes
i skrivelse den 12 oktober 1934. Emellertid upptogos ånyo förhandlingar
på basis av fusionstanken, och i skrivelse den 4 februari 1935 har järnvägsekonomiutredningen
framlagt förslag till förevarande spörsmåls lösning efter
fusionslinjen, vilket förslag, såsom förut nämnts, godkänts av stadsfullmäktige
i Skövde, Västergötland—Göteborgs jämvägsaktiebolag och Lidköping—Skara
—Stenstorps järnvägsaktiebolag.
I nämnda skrivelse den 12 oktober 1934 anförde 1932 års järnvägsekonomiutredning,
bland annat, följande:
Sedan staden uppsagt garantiförbindelsen för lån nr 1 till upphörande med
utgången av år 1933, hade fördelen ur statens synpunkt med den år 1927 företagna
skuldregleringen bortfallit. Enligt gängse affärspraxis borde i den uppkomna
situationen bolagets skuld till staten vara förfallen till omedelbar betalning
eller ock bolaget vara skyldigt att för densamma ställa annan godtagbar
säkerhet. I varje fall måste uppgörelsen av år 1927 anses förfallen, för så vida
icke annuiteterna å det till 396,000 kronor nedskrivna statslånet fullgjordes i
vederbörlig ordning. Ett uteblivande av sådana annuiteter medförde givetvis
likaledes, att den i samma uppgörelse medgivna förmånen av årlig avskrivning
av 37,000 kronor å den återstående kapital- och ränteskulden omedelbart upphörde.
Av den redogörelse och motivering, som lämnats av riksgäldskontorets förhandlingsmän,
ävensom av det utlåtande, som fullmäktige i riksgäldskontoret
i ärendet avgivit, framginge tydligt, att såväl förhandlingsmännen som fullmäktige
ansåge övervägande skäl tala för en lösning enligt fusionslinjen.
För egen del anslöte sig järnvägsekonomiutredningen helt till meningen, att en
lösning av frågan enligt fusionsalternativet innebure påtagliga fördelar framför
en nedskrivning av statslåneskulden i enlighet med i det andra förslaget angivna
10
Kungl. Majus proposition nr 128.
riktlinjer. Beträffande åter sistnämnda från Skövde stads sida förordade förslag
hade utredningen däremot efter ingående prövning kommit till den uppfattningen,
att detsamma icke kunde förordas som grund för en eventuell skuldreglering.
Det måste enligt utredningens mening framstå såsom synnerligen anmärkningsvärt,
att, sedan staten så sent som år 1927 medgivit en reglering av
sin fordran hos Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag, järnvägens ägare, Skövde
stad, nu påfordrade en så utomordentlig ytterligare nedskrivning av skulden
till staten, som här vore i fråga. Därest staten skulle påtaga sig ytterligare
eftergivande av sin fordran på järnvägen, syntes det vara uppenbart, dels att
sådant eftergivande icke borde ifrågakomma utöver det värde, som järnvägen
vid en i alla hänseenden rationell drift kunde befinnas äga, dels att staten
icke heller borde göra nya uppoffringar utan att säkerhet vunnes för att järnvägens
drift ordnades på ett för samfärdseln i orten verkligen ändamålsenligt
sätt. Ur båda dessa synpunkter nödgades utredningen finna det av staden förordade
förslaget otillfredsställande.
Då enligt detta senare förslag för lån nr 2 å 137,000 kronor ej skulle gälla
annan säkerhet än inteckningar, liggande efter de för lån nr 1 hypotiserade
och alltså över järnvägsegendomens realisationsvärde, och då vidare någon förräntning
och amortering av lånebeloppet icke skulle behöva ifrågakomma annat
än örn och i den mån sådan kunde fullgöras med bolagets egna medel — vilken
förutsättning icke syntes komma att någonsin bliva uppfylld — syntes vid
en jämförelse ur statens fordringsägaresynpunkt mellan föreliggande alternativa
förslag sistnämnda lån å 137,000 kronor böra lämnas ur räkningen och frågan
bedömas med hänsyn endast till det lånebelopp å 113,000 kronor, för vilket
Skövde stad förklarat sig villig att ikläda sig borgen.
Örn också en av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag lämnad garanti
måhända icke kunde anses fullt lika betryggande som en av Skövde stad tecknad
borgen, finge å andra sidan tagas i beaktande, att det av nämnda bolag garanterade
statslånet, 142,000 kronor, med 29,000 kronor överstege det belopp, för
vilket staden åtagit sig att svara.
Ur allmän kommunikationssynpunkt vore det från stadens sida förordade
förslaget enligt utredningens mening oacceptabelt. Den endast 21 km. långa
järnvägen vore enligt förslaget avsedd att bibehållas som självständigt företag
med egen förvaltning och egen rullande materiel, med taxegränser respektive
övergångsavgifter i såväl Skövde som Axvall och med hög banavgift. Järnvägen
hade i Axvall ej någon naturlig transportgeografisk slutpunkt. Järn vägsgeografiskt
sett vore den en kort utgrening av det övriga smalspåriga järnvägssystemet
i Västergötland till en för detta naturligare anknytningspunkt till
statens järnvägar än Stenstorp. Den nuvarande isoleringen beredde förutsättningar
för andra transportmedel i en utsträckning sorn, vid en inpassning av
järnvägen i angränsande smalspåriga järn vägssystem med därav följande mera
rationella anordningar i olika hänseenden, icke skulle varit tänkbar, och medverkade
sålunda till en överdimensionering av transportapparaten, vars verkningar
bleve kännbara icke blott för Skövde—Axvalls järnväg utan tyvärr även
för. övriga järnvägar i orten och därmed för den kringliggande bygdens
näringsliv.
En sammanslagning mellan Skövde—Axvalls järnväg och Lidköping—
Skara—Stenstorps järnväg syntes ägnad att undanröja nyss angivna olägenheter,
i det den medförde såväl taxesänkningar som förbättrade tågförbindelser
samtidigt som den skapade förutsättningar för ett bättre driftresultat och ett
bibehållande av Skövde som en betydelsefull omstigningsstation mellan stambanan
och smalspårsnätet i Västergötland. Dessa uppenbara fördelar borde
vara beaktansvärda ej minst ur Skövde stads egna lokalbetonade synpunkter.
Att en sådan sammanslagning på de villkor, som utformats under de förda för
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
handlingarna, skulle innebära »ett underläggande av Skövde—Axvalls järnväg
under Västergötland—Göteborgs järnväg», såsom stadens delegerade i yttrande
till drätselkammaren och kammaren i yttrande till stadsfullmäktige karakteriserat
förslaget, eller med andra ord risk för ett tillbakasättande av stadens berättigade
intressen, syntes icke med fog kunna göras gällande. Ett vidmakthållande
och upparbetande av järnvägstrafiken på Skövde, varigenom jämväl
åstadkommes bästa möjliga förräntning å det övertagna statslånet, måste nämligen
vara en angelägenhet även för Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag
såsom ägare av järnvägen. Risken av att bibehålla järnvägen som
ett fristående kommunalt företag syntes vida mera påtaglig, då den koncern,
varav Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg utgjorde en del, hade möjlighet
och ur egen ekonomisk synpunkt i framtiden icke syntes kunna undgå att, folden
händelse Skövde—Axvalls järnväg icke tillhörde koncernen, inrätta sin tidtabell
på ett sätt, som icke vore ägnat att främja vare sig stadens handelsintressen
eller järnvägens räntabilitetsförhållanden.
På nu anförda grunder hade järnvägsekonomiutredningen kommit till den
uppfattningen, att en reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags skuldförhållanden
till staten, varmed följde järnvägens närmare anknytning till det
övriga i förvaltningshänseende till allra största delen enhetliga smalspåriga
järnvägsnätet i Västergötland, vore den enda som överhuvudtaget kunde ifrågakomma.
I fortsättningen redogjorde järnvägsekonomiutredningen för de förhandlingar,
som med utgående från utredningens uppfattning i saken fördes med
Skövde stad samt Västergötland—Göteborgs och Lidköping—Skara—Stenstorps
järnvägsaktiebolag. Av denna redogörelse framgår, bland annat, att staden motsatte
sig en överlåtelse av Billingens trafikaktiebolag i samband med den föreslagna
fusionen, vilket å andra sidan av järnvägsföretagen uppställts som oeftergivligt
villkor. Sammanfattningsvis anförde järnvägsekonomiutredningen därefter:
Under
de inför järnvägsekonomiutredningen förda förhandlingarna hade
betydelsefulla närmanden ägt rum mellan parterna. Medan Skövde, stad i förhandlingarnas
tidigare skede motsatt sig en uppgörelse, som skulle innebära en
fusion mellan Skövde—Axvalls och Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg,
vore staden dåmera villig att i samband med en reglering av statslåneskulden
avträda åtminstone järnvägen. Kvar stöde emellertid alltjämt motsättningen i
fråga örn de med järnvägen jämnlöpande omnibuslinjerna. Att dessa i praktiken
vore att anse som ett komplement till järnvägen framginge med all tydlighet
av den redogörelse, som av riksgäldskontorets förhandlingsmän lämnats. Det
kunde vid anförda förhållande icke vara riktigt att bryta denna ägare- och
intressegemenskap. Omnibusföretaget måste nämligen i realiteten anses utgöra
en integrerande del av järnvägen, även örn aktiemajoriteten i detsamma efter
den så sent som år 1933 verkställda nyteckningen numera innehades direkt av
Skövde stad. Utredningsmännen funne alltså den från järnvägsbolagens sida
hävdade meningen sakligt motiverad; en uppgörelse, avseende endast järnvägen
men ej de med denna jämnlöpande och i dennas intresse förvärvade omnibuslinjerna,
kunde ur köparens synpunkt icke vara tillfredsställande.
De av staden gjorda invändningarna mot en överlåtelse antingen av järnvägen
närmast berörande linjer eller alternativt av hela trafik företaget syntes å
andra sidan icke förtjäna nämnvärt avseende. Obestridligt vore detta hade
12
Kungl. Majus proposition nr 128.
även av stadens delegerade vitsordats — att berörda omnibusföretag på sin tid
tillkommit för att stödja järnvägen. Staden hävdade nu, att företaget från
denna sin ursprungliga huvuduppgift numera övergått till att hava sin största
betydelse för staden som handelscentrum, av vilken anledning staden icke
ansåge sig kunna avhända sig inflytandet över detsamma.
Den omständigheten, att omnibuslinjerna i fråga med åren fått ökad betydelse
för staden som sådan, syntes emellertid i och för sig icke utgöra något
skäl att frigöra desamma från järnvägen, så mycket mindre som det vore
påtagligt, att denna utveckling åtminstone delvis skett på bekostnad av järnvägen.
En eventuell överlåtelse borde alltså obetingat omfatta åtminstone de
järnvägen närmast berörande omnibuslinjerna Timmersdala—Varnhem_Skövde
och Skara—Varnhem—Falköping, varvid överenskommelsen givetvis finge utformas
på sådant sätt, att även stadens intressen i tillbörlig grad bleve tillgodosedda.
Vad anginge köpesumman vid Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägs förvärv
av omnibuslinjerna kunde framhållas, att utredningen, med beaktande av
från stadens delegerades sida framförda erinringar, föreslagit sådan modifiering
beträffande dennas likvidering i första hand med de tillsammans med Skövde—
Axvalls järnväg förvärvade aktierna i Billingens trafikaktiebolag, att dessa
aktier därvid skulle beräknas till den kurs, efter vilken de av Lidköping—
Skara Stenstorps järnväg förvärvats, i stället för som i det ursprungliga förslaget
med aktierna värderade till pari. Med den alternativt ifrågasatta lösningen,
enligt vilken Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg skulle övertaga
samtliga trafikaktiebolagets trafiktillstånd och tillgångar — en lösning, som
enligt utredningsmannens mening syntes vara att förorda och som jämväl de
delegerades flertal i sitt till stadsfullmäktige den 23 maj 1934 avgivna yttrande
i princip tillstyrkt — skulle man för övrigt undgå att behöva värdera och
använda de med köpet följande aktierna i trafikbolaget som betalningsmedel.
Mot att köpeskillingen för berörda omnibuslinjer — vare sig frågan gällde de
tvenne järnvägen närmast berörande eller ock hela trafikbolaget — bestämdes
på grundval av anskaffningsvärdet och med hänsyn beträffande materielen
fägen till värdeminskning syntes i och för sig intet vara att erinra, så mycket
mindre, som omnibusföretaget alltjämt vore avsett att bibehållas och bleve av
oförändrad betydelse för staden, även örn det överginge till ny ägare, och som
aktierna i detsamma hittills icke lämnat någon utdelning.
Med sin skrivelse den 4 februari 1935 har järnvägsekonomiutredningen överlämnat
det av huvudintressenterna godkända förslaget till överenskommelse om
fusion mellan Skövde—Axvalls och Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägar,
vilket förslag är av följande lydelse:
Mellan Skövde stad, här nedan kallad staden, och Skövde''—Axvalls järnvägsaktiebolag
(S. A. J.), a ena sidan, samt Lidköping—Skara—Stenstorps järnyägsaktiebolag
(L. S. S. J.) och Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag
(V. G. J.), här nedan kallade järnvägen, å andra sidan, träffas nedanstående
uppgörelse i avsikt att L. S. S. J. skall förvärva och i sig införliva järnvägen
Skövde—Axvall.
1. Järnvägen ansvarar för att tidtabellen för linjen Skövde—Skara kommer
att upptaga minst samma antal tåg som tidtabellen för år 1934, d. v. s. fyra
tåg i vardera riktningen, såvida persontrafiken å linjen Skara—Lidköping ej
nedlägges^ eller antalet tidtabellsenliga tåg å denna sträcka ej reduceras. I
trafiken å sträckan Skara—Skövde få ej större reduceringar vidtagas än i
trafiken å sträckan Skara—Lidköping.
Kungl. Majus proposition nr 128. 13
Tidtabellen skall härvid upptaga så goda förbindelser med västra stambanan
över Skövde, som låta sig praktiskt anordnas.
Järnvägen förklarar sig ämna snarast möjligt insätta snabbgående motorvagn
å sträckan Lidköping—Skövde.
2. Järnvägen förbinder sig att hos Kungl. Maj:t hemställa örn
dels införande av för L. S. S. J. och S. A. J. gemensam taxa, varvid överförings-
och banavgifter i Axvall de förra 8 å 12, de senare 15 öre, bortfalla,
dels sänkning av nu utgående banavgifter:
för Y. G. J. från 9 till 6 öre,
för L. S. S. J. från 12 till 10 öre.
Järnvägen medgiver, att Gullhögens bruk skall äga fa sina produkter
fraktade å Skövde—Axvalls järnväg enligt för närvarande gällande villkor,
dock med rätt för järnvägen att vidtaga höjning av avgifterna, därest dess omkostnader
för ifrågavarande transporter så påkalla.
3. Järnvägen övertager S. A. J:s förpliktelser gentemot den vid S. A. J.
anställda ordinarie linjepersonalen, lokmästaren och verkstadspersonalen samt
medgiver för sin del, att personalen vid tjänsteår sberäkning i avseende å förtursrätt
till bibehållen anställning må inordnas bland L. S. S. J:s personal, varvid
anställningsdata vid S. A. J. betraktas som motsvarande data vid L. S. S. J.
Järnvägen fritager sig dock från i denna punkt gjorda åtaganden, i den mån
skiljedomstolen mellan huvudorganisationerna kan komma att fatta beslut, som
hindra järnvägen att fullgöra detta åtagande.
4. Vid överlåtelsen å S. A. J :s bankräkning innestående belopp må, sedan
samtrafiksskulder och övriga löpande skulder för driften betalts, upplupen
annuitet å statslånet gäldats samt — i den mån förrådsvärdet understiger det
vid 1933 års utgång bokförda — skillnaden täckts med^ att motsvarande kontanta
medel överlämnas till L. S. S. J., tillfalla staden såsom ersättning för av
densamma erlagda annuiteter å statslånet. .
I samband med överlåtelsen avskriver Skövde stad sin fordran hos S. A. J.
5. Staden tillförsäkras rätt att som hittills nyttja den S. A. J. tillhöriga
mark, varå stadens vattenledning är anlagd, ävensom tillflödena, till ledningen
å sagda mark. Staden ansvarar för skada, som kan komma att vållas järnvägen
genom detta medgivande.
6. Staden överlämnar till L. S. S. J. samtliga i stadens ägo nu befintliga
...... st. aktier i S. A. J.
7. Drätselkammaren i Skövde äger utse ett ombud jämte en suppleant, som
skall äga rätt dels att i god tid erhålla underrättelse örn de frågor, som i styrelsen
för V. G. J. och L. S. S. J. förekomma berörande järnvägen Skövde—
Axvall, dels ock att närvara vid dessa styrelsers behandling av dylika frågor
och där framföra de synpunkter, vartill han finner omständigheterna böra
föranleda. . .
8. Staden överlåter till pari så stort antal av sina aktier i Billmgens traiik
aktiebolag
(B. T. A.), att staden och L. S. S. J. bliva ägare av lika många aktier
i nämnda bolag. . . , . .
Skövde stad förbinder sig att till pari inköpa de i enskild ago befintliga
aktier i B. T. A., som före den 1 oktober 1935 hembjudas staden, och att av
dessa till L. S. S. J., likaledes till pari, överlata det antal, som. kräves för att
L. S. S. J. och staden vid varje tillfälle skola äga lika antal aktier.
Staden och järnvägen förbinda sig vidare medverka till, att sådan ändring
vidtages i bolagsordningen för B. T. A., att en ledamot av styrelsen kommer
att tillsättas av länsstyrelsen i Skaraborgs län samt att styrelsen skall bestå av
ytterligare 4 ledamöter, därav två utses i enlighet med förslag av stadens
drätselkammare och två efter förslag av järnvägen.
Parterna äro eniga örn att sättet för trafikens ordnande och omtanget av
14
Kungl. Majus proposition nr 128.
^afilam a B. T . A:s linjer och a järnvägen Skövde—Axvall skall grundas därå,
att företagen inbördes icke skola konkurrera, I den mån så kan ske utan ekonomisk
skada för B. T. A. eller järnvägen, skall alltså trafikeringen ske på sätt
som i trafikanternas intresse och efter trafikens behov är bäst.
1 följd härav bör det nuvarande antalet järnvägsförbindelser Skövde—Skara
och det nuvarande antalet bussturer icke minskas, därest icke så föranledes av
ovanstaende allmänna regler.
9. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal avgöras av
skiljeman enligt vid tillfället gällande lag därom.
o 10; Penna Överenskommelse är träffad under förutsättning att innevarande
ars riksdag med bifall till därom av Kungl. Majit framlagd proposition beslutar,
att därest U S. S. J. iorvarvar järnvägen Skövde—Axvall och L. S. S. J med
proprieborgen av V. Gr. J. åtager sig betalningsskyldighet för 142,000 kronor av
fe. A J skuld till staten, den överskjutande delen av skulden helt avskrives
samt att skulden a 142,000 kronor får gäldas med en årlig annuitet av 5 1
därav 4V2 % skall utgöra ränta,
Därest en skuldreglering i överensstämmelse med vad ovan är sagt icke
skulle komma till stånd, må järnvägen kunna påfordra, att denna överensKommelse
näves.
I anslutning till vad salunda överenskommits anför 1932 års järn vägsekonomiutredning:
t-
PGnJf.ålun<^a amagna överenskommelsen skilde sig från det under 1934 års
örhandlmgar utformade förslaget i sak endast i den punkt, som avsåge
Biliingens trafikaktiebolag. Skövde stad hade tidigare motsatt sig att i samband
med en överlåtelse av Skövde—Axvalls järnväg till Lidköping—Skara—
Stenstorps jarnvägsaktiebolag, avstå från sitt bestämmande inflytande över
^^bnsföretaget, varemot fran köparens sida uppställts som ett oeftergivligt
villkor, att aktiemajoriteten i omnibusföretaget skulle förvärvas av sistnämnda
järnvägsbolag. Denna motsättning hade nu utjämnats på det sättet, att Skövde
stad, 1 samband med överlåtelsen av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags tillgångar,
till pari överläte jämväl så stort antal av sina egna aktier i omnibusföretaget,
att Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag med inräknmg
av den aktiepost i omnibusbolaget, som automatiskt följde med förvärvet
av järnvägsbolagets tillgångar, bleve ägare av lika många aktier i nämnda företag
som staden. Då av aktierna i trafikbolaget för närvarande 350 stycken
ägdes av staden och 200 av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag samt 100
innehades av enskilda personer, innebure nyssnämnda bestämmelse, att staden
av sm aktiepost i omnibusbolaget överläte 75 aktier. I den mån enskilda aktieägare
ville överlåta sina aktier, hade staden därjämte förbundit sig att inlösa
dffa till pari samt till samma pris avstå så många därav, som erfordrades för
att Lidköping—Skard—Stenstorps järnvägsaktiebolag och staden vid varje tilllälle
skulle vara innehavare av lika antal aktier i omnibusbolaget. För att
tifitörsäkra köparen erforderligt inflytande beträffande trafikbolagets förvaltning
och skötsel hade parterna förbundit sig medverka till sådan ändring i ordningen
för trafikbolaget, att en ledamot av styrelsen — vilken vore avsedd att
fungera som ordförande -— komme att tillsättas av vederbörande länsstyrelse
samt att av övriga fyra ledamöter två utsåges i enlighet med förslag av drätselkammaren
i Skövde och tva efter förslag av Lidköping—Skara—Stenstorps
järnvägsaktiebolag. Slutligen hade i samma syfte intagits en deklaration av
innehåll, att trafikanordningarna å järnvägen och de denna berörande busslinjerna
skulle ordnas pa sätt, som i möjligaste mån anslöte sig till nuvarande
15
Kungl. Majus proposition nr 128.
förhållanden och endast toge sikte på vad som i trafikanternas intresse och efter
trafikens behov befunnes vara häst.
Parterna hade sålunda, slutar utredningen, enats om att biträda en uppgörelse
i enlighet med de riktlinjer, som järnvägsekonomiutredningen i förenämnda
utlåtande ur det allmännas intresse och synpunkter ansett böra uppställas
som en förutsättning för en ytterligare nedskrivning av Skövde—Axvalls
järnvägsaktiebolags statslåneskuld, nämligen att Skövde—Axvalls järnväg i
samband därmed införlivades med det angränsande smalspåriga järnvägsnätet i
Västergötland, och att detta skedde på villkor, som tillförsäkrade köparen betryggande
inflytande jämväl över den inom trafikområdet bedrivna omnibustrafiken.
Under hänvisning till innehållet i punkt 10 i den av parterna antagna
överenskommelsen och under åberopande i övrigt av vad i utlåtandet den 12
oktober 1934 i ärendet anförts hemställer järnvägsekonomiutredningen, att
Kungl. Maj :t ville avlåta proposition till den nu församlade riksdagen med förslag,
att Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags skuld till staten må regleras på
sådant sätt, att Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag utfärdar ny,
med första hypotek i Skövde—Axvalls järnväg och borgensförbindelse av
Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag försedd skuldförbindelse å
142,000 kronor, att gäldas med årliga annuiteter av 5 procent, därav 4''Za procent
skola utgöra ränta, samt att den del av förenämnda statslåneskuld, som överstiger
142,000 kronor, avskrives.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 15 februari 1935 avgivit yttrande
över järnvägsekonomiutredningens sålunda framlagda förslag och instämt i utredningens
hemställan. Skuldregleringen syntes fullmäktige böra gälla från
och med den 1 januari 1935 och annuiteten å det till 142,000 kronor nedskrivna
statslånet erläggas första gången den 31 december 1935 och sedan samma dag
varje år till dess lånet slutbetalts.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 18 februari 1935 likaledes
tillstyrkt järnvägsekonomiutredningens förslag.
Till belysande av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning
torde få meddelas följande uppgifter för de senaste åren:
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
Drifträkning.
1930
kr.
1931
kr.
1932
kr.
1933
kr.
Januari—
november
Inkomster:
Persontrafik.................
Posttransportör ...........
Poststationsskötsel...
Godstrafik..................
Extra ..........................
Diverse .................
1933
kr.
1934
kr.
63,584
1,115
65,788
9,684
3,208
64.465
1,243
1,566
48,794
11,045
1,903
55,900
1,247
1,566
34,011
11,136
3,067
52,234
1,243
1,566
47,885
10,096
3,197
47,059
1,137
1,485
46,868
9,406
1,302
47,845
1,136
1,430
46,624
11,890
1,453
Summa
143,379
129,016
106,927
116,221
107,257
110,378
Utgifter:
Admin. avdeln...........
8,996
29,689
34,975
52,069
8,706
29,326
34,550
45,338
8,171
27.561
29,554
46,815
9,229
23,313
31,967
46,539
7,036
25,123
27,744
43,209
7,647
26,032
26,683
44.215
Banavdelningen ..........
Trafikavdelningen ........
Maskinavdelningen........
Summa
Överskott (+) eller underskott (—) ...
125,729
+ 17,650
117,919
+ 11,097
112,101
- 5,174
111,048
+ 5,173
103,112
+ 4,145
104,577
+ 5,801
Vinst- och förlusträkning.
1931
1932
1933
1931
1932
1933
Inkomster:
Driftöverskott......
Avskrivn. (genom riks- gäldskontoret) å
statslån..................
I anspråk tagna medel
Från föregående år ba- lanserad förlust ......
Årets förlust .............
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
11,097
37,000
2,075
271,376
37,000
262,731
7,257
5,173
37,000
269,988
Utgifter:
Från föregående år ba- lanserad förlust ......
Driftunderskott .....
Avsättning till för- nyelsefond.............
Kantor ..............
Skatter .....................
Vinst för året ............
271,376
12,075
39,444
8
8,645
262,731
5,174
2 _
39,076
7
269,988
2 _
39,327
6
2,840
Summa
321,548
306,988
312,161
Summa
321,548
306,988
312,161
Balansräkningar per sl/is 1932 och 3Via 1933.
Sl/i2 1932
31/ia 1933
S1/i3 1932
S1/i2 1933
Tillgångar:
kr.
kr.
kr.
kr.
Skulder:
Bana och byggnader........
900,388
900,388
Statslån...............
840,660
19,921
517,500
31,009
822,789
40,662
517,5dO
31,009
Rullande materiel ............
Inventarier .....................
Anläggn. för div. rörelse- grenar .....................
Aktier i Billingens trafik- aktiebolag ....................
Kassa och bankräkningar.
Förråd .......
Övriga rörelsemedel ........
Förluster .......................
161.987
14,808
5,800
20,000
16,570
14,602
4,947
269.988
161,987
14,784
5,800
20,000
26.655
12.655
2,543
267,148
Svävande skulder (huvud- sakligen till Skövde stad)
Aktiekapital.....................
Förnyelsefond..............
Summa tillgångar
1,409,090
1,411,960
Summa
skulder
1,409,090
1,411,960
1 Inom linjen 16,509 kronor.
a » » 18,584 » .
Kungl. Majus proposition nr 128.
17
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår Ilar Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag,
oaktat den vid 1927 års riksdag beslutade skuldregleringen icke
mäktat erlägga de åren 1932 och 1933 förfallna annuiteterna. Dessa hava
i stället inbetalats av Skövde stad, som lämnat garantiförbindelse för lånets
återbetalning med rätt till uppsägning av densamma. Då denna garantiförbindelse
numera, sedan den av staden uppsagts, saknar giltighet, synas möjligheterna
att utfå kommande annuiteter å statslånet vara ringa, särskilt i betraktande
av järnvägens trafikförhållanden, den balanserade förlusten och den
bristande avsättningen till förnyelsefond.
I detta läge hava i huvudsak två vägar till sanering av järnvägens ekonomi
varit föremål för förhandlingar. Enligt det ena alternativet skulle järnvägen
fortbestå såsom särskilt företag, statens fordran nedskrivas till 250,000 kronor
— varav emellertid endast 113,000 kronor skulle förräntas och amorteras, medan
å återstoden annuitet skulle erläggas först när bolagets ekonomiska ställning
gjorde det möjligt — samt Skövde stad teckna borgen för lånet å 113,000 kronor
jämte ränta. Enligt det andra alternativet skulle järnvägen övergå till Lidköping—Skara—Stenstorps
järnvägsaktiebolag, som i samband därmed skulle
påtaga sig ett statslån av 142,000 kronor, vartill alltså statens fordran på
grund av ifrågavarande statslån skulle nedskrivas. För detta statslån å 142,000
kronor skulle Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag teckna borgen, och
lånet skulle i vanlig ordning förräntas och amorteras. I båda fallen skulle staten
erhålla ytterligare säkerhet genom inteckning i järnvägen. Beträffande den
med det senare alternativet sammanhängande frågan örn viss omnibustrafik,
vilket spörsmål icke är av beskaffenhet att påkalla beslut från statsmakternas
sida, torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen.
Numera föreligger enighet mellan huvudintressenterna örn det senare alternativet,
vilket jämväl tillstyrkts av järnvägsekonomiutredningen, fullmäktige
i riksgäldskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Redan med hänsyn till angelägenheten av att återfå så stor del som möjligt
av det till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag utlämnade statslånet finner
även jag det sist nämnda alternativet vara att föredraga. Även örn enligt det
förstnämnda alternativet formellt ett totalbelopp av 250,000 kronor skulle
kvarstå såsom statslån, synes det icke föreligga skäl till antagande, att staten
genom denna anordning skulle kunna återfå mer än det av Skövde stad garanterade
beloppet av 113,000 kronor jämte ränta. Enligt det andra alternativet
synes däremot ett belopp av 142,000 kronor jämte ränta kunna förväntas bliva
återbetalat. Men även från andra synpunkter torde sistnämnda alternativ böra
vinna statsmakternas stöd. Det järnvägsgeografiska läget av den smalspåriga,
endast 21 kilometer långa järnvägen Skövde—Axvall giver vid handen, att
banan utgör ett naturligt komplement till de övriga smalspåriga västgötabanorna
och att den, särskilt under nuvarande förhållanden, svårligen torde
kunna bestå såsom särskild trafikenhet. De allmänna skälen för senare tiders
fusionssträvanden beträffande järnvägar synas i förevarande fall hava sin fulla
tillämpning.
Departements
chefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 128.
479 35 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
För mili del vill jag alltså tillstyrka, att ifrågavarande statslån nedskrives
till 142,000 kronor, under förutsättning att överenskommelse örn Skövde—
Axvalls järnvägs överlåtande till Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag
kommer till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det i det
föregående återgivna, av huvudintressenterna biträdda förslaget. Beträffande
statslånet å 142,000 kronor, för vilket nämnda bolag skulle lämna skuldförbindelse
med borgen av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag och säkerhet
i övrigt av inteckning med bästa förmånsrätt i den såsom särskild järnvägsfastighet
bestående järnvägen Skövde—Axvall, torde utöver de i sagda överenskommelse
stadgade vanliga återbetalnings villkoren — annuitet 5 procent varav
ränta åVs procent ■— böra fastställas i huvudsak de villkor och bestämmelser,
som eljest pläga föreskrivas vid regleringar av järnvägarnas statslån. Skuldregleringen
torde böra räknas från och med den 1 januari 1935 och annuitet erläggas
varje 31 december, med början innevarande år, till dess lånet blivit slutbetalat.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att statens fordran hos Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag
på grund av statslån för anläggning av järnvägen Skövde—Axvall
må avskrivas till den del, densamma överstiger 142,000 kronor,
samt att sistnämnda belopp må såsom nytt lån övertagas av Lidköping—Skara—Stenstorps
järnvägsaktiebolag, allt under förutsättning
och villkor, som av mig i det föregående angivits.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:202 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn vidgat giltighetsområde för lagen örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappm a1 i texten
- BU 1935:41 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av statslån till anläggning av Skövde—Axvalls järnväg m. m. s. 1 i texten