Sök i Ratio Lex

Angående nedskrivning av statslån till anläggning av Skövde— Axvalls järnväg m. m

1935-02-22 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:128, Angående nedskrivning av statslån till anläggning av Skövde— Axvalls järnväg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning

av statslån till anläggning av Skövde—

Axvalls järnväg m. m.; given Stockholms slott den

22 februari 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hanssor ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till prövning föreligger fråga örn reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten.

Den 22 december 1898 beviljade Kungl. Maj:! Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag

koncession å järnväg örn 0.891 meters spårvidd från Skövde till

Axvalls station å linjen Skara—Stenstorp av Lidköping—Skara—Stenstorps

järnväg och fastställde därvid plan för järnvägsanläggningens utförande. DärBihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 128. 479 85 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 128.

efter fastställde Kungl. Majit den 31 maj 1901 kostnadsberäkning för ifrågavarande

järnvägsanläggning att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för

sökt statslån, sluta å 739,500 kronor samt beviljade nämnda bolag för utförande

av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järn vägslånefonden av 369,000

kronor. För detta lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent å

ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra

avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år

från ls^ftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 31 december

1903, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och

skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits,

inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig

ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjorts,

så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så

länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits,

blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 31

december 1906 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen

obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;

och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, till dess

försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest

till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle

bolaget därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen

inbetalt. Järnvägsanläggningen Skövde—Axvall med alla därtill

hörande byggnader och materiel ävensom ali bolagets övriga egendom skulle

utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning, och staten skulle till

säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med

förmånsrätt framför varje annan fordran.

Sedan lånebeloppet utbetalts till bolaget, nedsattes genom Kungl. Maj:ts

beslut den 12 maj 1905 till följd av viss ändring i planen för järnvägen statslånet

med 5,500 kronor, vilket belopp av bolaget sedermera återbetalts till riksgäldskontoret.

Statslånet uppgick alltså därefter till 363,500 kronor.

Järnvägen Skövde—Axvall, som har en längd av 20.8 kilometer, öppnades

för allmän trafik år 1904. Järnvägsdriften lämnade emellertid icke sådant

överskott, att bolaget kunde verkställa någon inbetalning å statslånet, till följd

varav bolagets skuld till staten successivt ökades så, att den vid utgången av

år 1926 uppgick till ett belopp av 931,574 kronor 40 öre.

I proposition, nr 94, till 1927 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

till reglering av bolagets skuldförhållande till staten, vilket förslag blev av

riksdagen (skrivelse nr 97) bifallet. Statsmakternas beslut innebar låneskuldens

uppdelning i två lån, av vilka det ena, motsvarande det ursprungliga

lånets kapitalbelopp jämte två års ränta därå eller tillhopa 396,000 kronor,

skulle förräntas och amorteras, medan beträffande det andra lånet, å 535,574

kronor 40 öre, årlig avskrivning skulle ske på sätt i det följande närmare angles.

Villkoren för det nya lånet å 396,000 kronor innefattade följande betalnings-

och säkerhetsföreskrifter:

Annuiteten beräknas till 5 procent å lånebeloppet av vilken annuitet först

gottgöres ränta efter 4Vs procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.

3

avbetalning därå. Annuiteten skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången

dén 31 december 1927 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet

blivit till fullo betalt. Därest till betalning förfallet belopp icke erlägges i

föreskriven ordning, skall bolaget därå gälda 5 procent ränta, intill dess samma

belopp behörigen inbetalts. Till säkerhet för sin fordrans utbekommande skall

staten erhålla inteckning i bolagets järnväg från Skövde till Axvall med förmånsrätt

framför varje annan fordran. (Härtill kommer garantiförbindelse av

Skövde stad, varom i det följande förmäles.) Utdelning till aktieägarna i bolaget

må ej verkställas, örn bolagets ställning är sådan, att inbetalningen av

närmast förfallande annuitet å statslånet därigenom omöjliggöres eller försenas.

Utdelning må ej heller verkställas, förrän skälig avsättning till förnyelsefond

ägt rum.

Beträffande det andra lånet å 535,574 kronor 40 öre jämte ränta därå enligt

vad i det följande sägs skulle för varje tidsperiod av ett år avskrivas ett belopp

av 37,000 kronor med följande villkor och bestämmelser:

Bolaget skall till riksgäldskontoret avlämna av drätselkammaren i Skövde

utfärdad, i enlighet med stadsfullmäktiges i nämnda stad beslut den 23 november

1926 avfattad garantiförbindelse för behörigt erläggande av annuiteterna

å det nya statslånet å 396,000 kronor. Så snart dylik annuitet för ett år erlagts,

skall nyssnämnda årliga avskrivning av 37,000 kronor äga rum. Varje avskrivning

skall avse i första hand upplupen ränta efter fem procent å då kvarstående

belopp av den del av 535,574 kronor 40 öre, som ej utgör anståndsränta

å det ursprungliga statslånet, eller 511,783 kronor 13 öre, samt till återstående

del sistnämnda skuldbelopp. Sedan omförmälda belopp, 511,783 kronor

13 öre, jämte ränta därå på sätt nyss sagts avskrivits, skall återstoden av förenämnda

535,574 kronor 40 öre eller 23,791 kronor 27 öre, motsvarande anståndsränta

å det ursprungliga statslånet, avskrivas.

Nyssnämnda, av Skövde stad den 8 juni 1927 till riksgäldskontoret lämnade

borgensförbindelse för förutnämnda lån å 396,000 kronor innefattade förbehåll

örn rätt för staden att, därest omständigheterna därtill skulle föranleda, efter

ett års förutgången uppsägning, som dock ej finge ske förrän tidigast vid slutet

av 1931, vara från denna förbindelse frigjord. I enlighet med stadsfullmäktiges

den 15 december 1932 fattade beslut uppsades garantiförbindelsen den 30 i

samma månad till upphörande med utgången av år 1933.

Skövde stad, som är ägare till aktiemajoriteten i järnvägsbolaget, har erlagt

låneannuiteterna för åren 1932 och 1933. Sedan den 31 december 1934 föreskriven

annuitet å nyssnämnda lån erlagts av bolaget, häftade detsamma vid

senaste årsskifte i skuld till staten på sätt framgår av följande, av riksgäldskontoret

meddelade sammanställning:

Lån nr 1:

Kapital .................

Lån nr 2, bestående av:

Ränta ..................

överränta ..............

Anståndsränta ...........

Summa kronor 804,038: 56

303,955: 36

98,864: 37 402,819: 73

........23,791:27 426,611: —

Kronor

377,427: 56

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 12S.

I samband med nyssnämnda beslut örn uppsägning av stadens garantiförbindelse

beslöto stadsfullmäktige i Skövde att uppdraga åt fem delegerade att

deltaga i förhandlingar mellan bolaget och representanter för riksgäldskontoret

angående reglering av järnvägsbolagets skuld till statsverket på sådant sätt,

att det för framtiden bleve utsikt för bolaget att kunna fullgöra sina förbindelser.

Dessa förhandlingar, i vilka såsom representanter för riksgäldskontoret deltogo

riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen S.

Norrman, avsågo i huvudsak två alternativ, nämligen antingen att banan, med

bibehållande av viss del av statslånet, genom fusion med Lidköping—Skara—

Stenstorps järnväg bleve inlemmad i det smalspåriga järnvägsnät, som direkt

eller genom dotterbolag äges av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag,

eller att Skövde stad iklädde sig borgen för ett reducerat statslån. Förhandlingarna

resulterade i en preliminär överenskommelse enligt det senare alternativet,

vilken staden för sin del godtog och fullmäktige i riksgäldskontoret

icke ville motsätta sig. Sedan ärendet därefter remitterats till 1932 års järnvägsekonomiutredning,

hava nya förhandlingar upptagits med slutligt resultat,

att staden samt Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag och Lidköping—

Skårås—Stenstorps järnvägsaktiebolag godtagit en överenskommelse i anslutning

till det förstnämnda alternativet. Den följande redogörelsen anser jag mig

böra begränsa till vad som är av direkt betydelse för ett ståndpunktstagande

till förevarande spörsmål.

De förutnämnda representanterna för riksgäldskontoret hava i en till fullmäktige

i riksgäldskontoret avgiven, den 3 februari 1934 dagtecknad promemoria

redogjort för en av dem verkställd utredning om järnvägsbolagets ekonomiska

utveckling och läge samt diskuterat ifrågavarande båda alternativ till

reglering av bolagets skuldförhållande till staten. Av promemorian torde här

få återgivas följande.

De enligt 1927 års skuldreglering förfallna annuiteterna å statslånet hade

för åren 1927—1931 fullgjorts av bolagets egna medel; 1932 och 1933 års

annuiteter å vardera 19,800 kronor hade däremot, då bolagets rörelse gått med

förlust, jämlikt gjord utfästelse försträckts av Skövde stad.

Av en i promemorian intagen sammanställning framginge, att bolagets verksamhet

från år 1927 lämnat år för år försämrade affärsresultat. Från och med

år 1930 hade avsättningar till förnyelsefond ej kunnat verkställas. För sagda

år hade driftöverskottet, 17,645 kronor, något överstigit de å statslånet nr 1

upplöpande räntorna, men för år 1931 hade motsatsen varit fallet, och 1932

års inkomster hade ej ens räckt till bestridande av driftkostnaderna, varför ren

driftförlust å 5,181 kronor uppkommit.

Från år 1927 till år 1932 hade inkomsterna minskats med 47,100 kronor till

105,400 kronor. Av minskningen folie 22,600 kronor på persontrafik och 30,400

kronor på godstrafik; övriga inkomster hade ökats med 5,900 kronor.

Inkomstminskningen i persontrafik hade huvudsakligen berott på tillkomsten

av linjetrafik med omnibus längs järnvägen. Denna bedreves numera av

ett järnvägen närstående företag, Billingens trafikaktiebolag. Å sträckan

Skövde—Axvall tillämpades samma biljettpris för järnvägen och omnibustrafiken,

varvid resande med tur- och returbiljett finge använda tåg eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 128.

omnibus. Trafikbolaget hade ursprungligen ett aktiekapital av 40,000 kronor,

varav 20,000 kronor tecknats av järnvägen, 10,000 kronor av Skövde

stad och 10,000 kronor av enskilda. År 1933 hade staden tecknat nya

aktier för 25,000 kronor och härigenom förvärvat aktiemajoritet i företaget.

Bolagets verksamhet, som tidigare gått med förlust, hade för åren

1931 och 1932 lämnat mindre vinster örn 1,204 respektive 1,519 kronor. Utdelning

å aktierna hade hittills ej ägt rum. Den av örnnibustrafiben förorsakade

nedgången i järnvägens inkomster hade sålunda ej motvägts av någon inkomst

å järnvägens i trafikbolaget insatta kapital.

Nedgången i järnvägens godstrafikinkomster berodde på ökad konkurrens

från lastbilstrafikens sida och på minskad kalktillverkning vid banan.

En väsentlig del av järnvägens kvarvarande godstrafik utgjordes av kalktransporter

från Gullhögens kalkbruk invid Skövde. Järnvägen tillkommande

andel för dessa transporter, som vore av växlingsrörelses natur, utgjorde emellertid

ej mer än 40 öre per ton.

I godstrafik dominerade samtrafiken, i det att lokaltrafiken nästan helt

överflyttats till lastbilar. Järnvägen hade rätt att utöver vanlig samtrafiksfrakt

uttaga 15 öre per 100 kg. i banavgifter, ehuru nedsättningar måst medgivas

i sådan omfattning, att banavgifter knappast uttoges för annat gods än

styckegods, men förekomsten av överförings- och banavgifter såväl vid järnvägen

själv som vid den i Axvall anslutande Lidköping—Skara—Stenstorps

järnväg och andra väster därom anslutande smalspåriga banor hade avskurit

Skövde stad och vid Skövde—Axvalls järnväg belägna kalkbruk från deras

naturliga avsättningsområden västerut eller föranlett, att trafiken överförts

till lastbilar.

Bolagets driftsutgifter hade under senare år icke undergått större ändringar.

Ifrågavarande utgifter hade från år 1927 till år 1932 minskats med sammanlagt

11,000 kronor till 110,600 kronor.

Att större besparingar icke uppnåtts berodde på att driften redan tidigare

varit synnerligen billigt skött.

Tidigare banmästarebefattning hade numera indragits. Personalens avlöningsförmåner

utginge enligt för bangrupp Y gällande grunder, de lägsta vid

enskilda järnvägar förekommande. De allmänna förvaltningskostnaderna uppgänga

till ett totalt belopp av endast omkring 5,200 kronor. I verkstaden, som

vore relativt väl utrustad med tidsenliga maskiner, arbetade 4 man, vilka emellertid

även användes i linjetjänst. I förvaltningsbidrag erlades årligen för

Skövde station 7,248 kronor och för Axvalls station 3,972 kronor. Av dessa

uppgifter framginge att sådana utgifter, som vid fusion med annan järnväg

kunde bortfalla eller reduceras, vore av relativt liten storleksordning.

Under år 1933 hade visserligen inkomsterna något ökats, men större möjligheter

till vinnande av en mera avsevärd förbättring av affärsresultaten syntes

ej föreligga, därest järnvägen skulle framgent trafikeras som särskilt företag.

Vid godssamtrafiksvägarnas omläggning i samband med genomförandet år

1931 av ny samtrafikstaxa hade järnvägen fått sin genomgående godssamtrafik

reducerad, varvid inkomstminskningen dock beräknats till endast omkring 2,600

kronor per år. Så länge nuvarande, trafiken fördyrande överförings- och banavgifter

bestode, syntes man icke kunna räkna med någon utveckling av järnvägens

godstrafik.

Av järnvägens persontrafikinkomst komme, sedan konkurrerande omnibusstrafik

inrättats, större delen på samtrafik med Skara och där bortom belägna

orter. Man vore härvid beroende av tidtabells- och andra åtgärder, som

Västergötlands järnvägar kunde vara villiga vidtaga. En förbättring av tidtabellen

och insättande av en genomgående motorvagn å linjen Lidköping—

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Skara—Skövde skulle härvid tydligen vara ägnade att i hög grad förbättra

persontrafiken och tillföra Skövde flera resande.

Ytterligare driftkostnadsbesparingar av mera avsevärd omfattning syntes

ej kunna genomföras vid tillämpning av nuvarande driftsformer. Däremot

skulle motorvagnsdrift kunna tänkas vara till ekonomisk fördel. Vid enbart

Skövde—Axvalls 21 kilometer långa järnväg saknades dock tillräcklig användning

för motorvagn.

Av det anförda syntes framgå att Skövde—Axvalls järnväg numera saknade

affärsvärde och, trafikerad som självständigt företag, icke kunde väntas

bliva ett bärigt företag. Såsom förbindelseled mellan Skövde och det smalspariga

västgötanätet hade järnvägen en mera allmän betydelse, som förstärktes

därav, att snälltagen a statsbanan alltid stannade i Skövde, som därför vore

en lämplig övergångsstation för resande från Lidköping och Skara m. fl. orter.

Därest järnvägen sammanslötes med Västergötland—Göteborgs järnvägars nät

och i samband härmed persontågsförbindelserna bleve förbättrade och taxan i

godstrafik reducerad genom borttagande eller minskning av överförings- och

banavgifter, syntes järnvägen böra vinna en starkt ökad betydelse såväl ur

trafiksynpunkt som ock för Skövde stad. Järnvägens möjligheter till avkastning

skulle även härvid förbättras.

Utredningsmännen övergå härefter till en granskning av järnvägens sakvärde

och anföra härom:

Staten vore numera bolagets ende större fordringsägare. Skövde stads fordran

hade uppkommit på grund av inbetalningar å statslånet. Utom järnvägen med

därtill hörande tillgångar ägde bolaget även vissa mindre fastigheter och vissa

till parivärde upptagna aktier i Billingens trafikaktiebolag. De senare saknade

emellertid egentligt affärsvärde, då trafikbolaget dittills ej lämnat utdelning.

På anmodan av fullmäktige i riksgäldskontoret hade överste Hj. Fogelmarck

verkställt en den 27 februari 1933 dagtecknad beräkning av det sannolika värdet

av Skövde—Axvalls järnväg under förutsättning, att trafiken å densamma

måste nedläggas och järnvägsegendomen därefter realiseras. Beräkningen, som

inneslöte även utanför ^själva järnvägsfastigheten liggande gårdar och fastigheter,

hade resulterat i ett totalt värde av 113,000 kronor.

Utredningsmännen övergå härefter till skuldregleringsfrågan och anföra

härom bland annat:

Det hade synts uppenbart, att väsentliga fördelar borde kunna uppnås vid

järnvägens sammanslutning med det järnvägsnät, som direkt eller genom dotterbolag

ägdes av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag. Vid samråd

härom i Skövde, därvid verkställande direktören för Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag närvarit, hade denne visserligen visat intresse för järnvägens

införlivande med det smalspåriga västgötanätet, men de villkor, som uppställts

beträffande statslånet, hade för staten varit avgjort sämre än de, som syntes

kunna erhållas av Skövde stad. Vid sådant förhållande hade utredningsmännen,

efter att hava framlagt frågans läge för herrar deputerade i riksgäldskontoret,

funnit sig böra söka slutföra förhandlingarna med Skövde stads delegerade

på basis av järnvägens bibehållande som särskilt företag.

Berörda förhandlingar hade resulterat i en överenskommelse att för respektive

uppdragsgivare framlägga förslag till uppgörelse enligt vissa grunder, som

sedermera skulle närmare utformas. Det slutredigerade förslaget innebure i

huvudsak, att av järnvägsbolagets den 31 december 1933 beräknade kapital - och ränteskuld, 822,789 kronor 27 öre, skulle, räknat från och med den 1 januari

1934, bildas två nya lån, ett, nr 1, å 113,000 kronor och ett, nr 2, å 137,000

kronor, samt återstående del. 572,789 kronor 27 öre, avskrivas. Beträffande lån

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

nr 1 skulle annuitet å 5 procent, varav i1/a procent ränta, erläggas första gången

den 31 december 1934 oell sedermera samma dag varje år, intill dess lånet

blivit till fullo betalt. Beträffande lån nr 2 skulle tills vidare ränta icke debiteras

oell annuitet, 5 procent, icke erläggas, med rätt för fullmäktige i riksgäldskontoret

att framdeles debitera ränta och påfordra erläggande av annuitet

å berörda lån eller del därav, örn och i den mån fullmäktige efter företagen

prövning funne bolagets ekonomiska ställning medgiva annuiteternas fullgörande

av bolagets egna medel. Därest bolaget försattes i konkurs eller trädde

i likvidation eller bolagets järnväg försåldes, skulle de delar av ifrågavarande

lån, som då återstode oguldna, anses vara genast förfallna till betalning. Till

säkerhet för utbekommande av statens fordran skulle riksgäldskontoret erhålla

inteckningar i bolagets järnväg Skövde—Axvall med förmånsrätt framför varje

annan fordran. Till ytterligare säkerhet för förräntning och återbetalning av

lån nr 1 å 113,000 kronor skulle bolaget till riksgäldskontoret avlämna borgen

av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Sådan

borgen skulle lämnas av Skövde stad. Statsverket skulle berättigas inlösa

järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel för en summa av 250,000 kronor,

ökad med de belopp, som framdeles kunde komma att bindas i järnvägens

fasta anläggningar och rullande materiel, men minskad med behöriga avdrag

på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Ur långivarens synpunkt innebure förslaget i jämförelse med 1927 års uppgörelse

en betydande försämring. Denna betingades emellertid av den minskning

i trafik och inkomster, som inträtt, huvudsakligen på grund av bilkonkurrensens

tillväxt. Det syntes få befaras, att staden, därest den tecknade ny

borgensförbindelse och härmed bleve järnvägens faktiske ägare, komme att

åsamkas utgifter icke blott för annuiteter å statslånet utan även för järnvägens

vidmakthållande. Under angivna förhållanden hade utredningsmannen

funnit skäligt, att en borgensförbindelse av Skövde stad begränsades till ett

mot järnvägens realisationsvärde svarande belopp, eller 113,000 kronor. Härvid

skulle dock krävas definitiv uppgörelse och ej, såsom år 1927, uppgörelse

för viss begränsad tid. . ion

På sätt förfarits vid vissa andra regleringar av statslån ur järnvägslanefonden

skulle enligt det framlagda förslaget till det lån, för vilket borgensförbindelse

lämnades, fogas ett andra, tills vidare ränte- och amorteringsfritt lån med

säkerhet endast i järnvägsanläggningen. Storleken av detta andra lån hade angivits

till 137,000 kronor. Det syntes emellertid mindre sannolikt, att annuiteter

å detta lån skulle kunna framdeles debiteras och erläggas.

På framställning av verkställande direktören i Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag hade emellertid, innan nyssnämnda förslag till uppgörelse

blivit slutligt utformat, förhandlingar återupptagits örn Skövde—Axvalls järnvägs

fusion med det smalspåriga västgötanätet. Med tillmötesgående i vissa

defar av yrkanden, som ställts av delegerade för Skövde stad. hade därvid

framkommit förslag till fusion mellan Bidköping Skara Stenstorps och

Skövde—Axvalls järnvägar enligt i promemorian angivna grunder.

Enligt detta förslag skulle vid fusion med Lidköping—Skara—Stenstorps

järnväg staten erhålla säkerhet genom inteckning i Skövde—Axvalls järnväg

samt borgen av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag för ett belopp

av 142,000 kronor, motsvarande järnvägens realisationsvärde med tillägg av

visst beräknat värde för järnvägens aktieinnehav i Billingens trafikaktiebolag

och inneliggande förråd. Återstoden av statslånet skulle avskrivas. Örn således

staten enligt detta alternativ skulle erhålla säkerhet för ett något större

belopp än enligt en uppgörelse med Skövde stad, sa vöre a andra sidan att

beakta, dels att statens fordran å Skövde—Axvalls järnväg skulle begränsas

till endast nyssnämnda lån och dels att en borgensförbindelse av Västergötland

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

—Göteborgs järnvägsaktiebolag, även med beaktande av bolagets relativt tillfredsställande

ekonomiska ställning, ju icke erbjöde samma fulla säkerhet som

en borgensförbindelse av Skövde stad. Ur statens ekonomiska synpunkt syntes

statslånet enligt de grunder, om vilka preliminär uppgörelso

träffats med delegerade för Skövde stad, få anses ungefär likvärdig med en

reglering av statslånet enligt vid fusion med Lidköping—Skara—Stenstorps

järnväg erbjudna villkor.

Ur mera allmän synpunkt syntes emellertid en fusion erbjuda många och

beaktansvärda fördelar. Sålunda hade ställts i utsikt såväl förbättrade tågiorbmdelser

som betydande taxesänkningar. Driftkostnaderna skulle vid

gemensam drift kunna reduceras. Personalen skulle få en tryggare ställning

och större utsikt till befordring. Utredningsmännen delade icke heller vissa 1

Skövde hysta farhågor för att järnvägens och Skövde stads intressen skulle

efter genomförandet av en fusion bliva tillbakasätta. Ur allmän kommunikationssynpunkt

skulle visserligen vara fördelaktigast, om det flertal järnvägar,

vilka ägdes av olika dotterbolag till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

oeb härvid även Skövde—Axvalls järnväg, bleve sammanslutna med

huvud banan till en ekonomisk enhet, men då detta av vissa ekonomiska skäl

icke ansages realiserbart, så måste dock anses som en fördel, örn Skövde_

Axvalls järnväg kunde helt sammanslas med åtminstone sin närmaste grannbana,

Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg. Härvid skulle även uppnås

vissa fördelar, som följde av gemensam skötsel av Västergötland—Göteborgs

järnvägs hela hannat. Det av direktören för sistnämnda järnväg uppställda

kravet på förvärv vid en fusion av vissa Billingens trafikaktiebolag tillhöriga

omnibuslmjer, som dreves i konkurrens med järnvägen, funne utredningsmännen

av förhållandena påkallat.

I betraktande av anförda omständigheter skulle utredningsmännen icke

tvekat att ur statens synpunkt tillstyrka den ifrågasatta regleringen av statslånet

i förbindelse med Skövde—Axvalls järnvägs försäljning till Lidköping—

Skara Stenstorps järnväg, därest överenskommelse mellan sagda järnväg och

Skövde stad kunnat träffas. _ Stadsfullmäktige i Skövde hade emellertid den

25 januari 1934 för sin del biträtt det mellan stadens delegerade och riksgäldskontorets

utredningsmän uppgjorda förslaget till reglering av Skövde—Axvalls

järnvägsaktiebolags statslån.

Med beklagande att en enligt utredningsmännens uppfattning för såväl staten

som ortsintressena tillfredsställande och ur allmän kommunikationssynpunkt

synnerligen lämplig lösning av förevarande fråga icke kunnat vinnas i

enlighet med det av Västergötland—Göteborgs järnvägar gjorda erbjudandet,

framlade utredningsmännen till riksgäldsfullmäktiges prövning det av Skövde

stad antagna förslaget till reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten, vilket förslag i betraktande av föreliggande förhallanden

syntes utredningsmännen tillfredsställande ur de synpunkter, som

riksgäldskontoret främst hade att anlägga, örn det än ur allmän kommunikationssynpunkt

syntes mindre tilltalande. I

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 3 februari 1934 hemställde Skövde

stads drätselkammare med stöd av stadsfullmäktiges beslut den 25 januari

samma ar, att förutnämnda, mellan representanter för riksgäldskontoret och

staden överenskomna förslag till reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten matte föreläggas riksdagen genom proposition.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 128.

9

Efter det att Skara stads drätselkammare i en till departementschefen ställd

skrift förordat fusion mellan järnvägarna Skövde—Axvall och Lidköping—

Skara—Stenstorp, avgåvo fullmäktige i riksgäldskontoret den 17 februari 1934

yttrande i ärendet och anförde i huvudsak följande:

Det hade enligt fullmäktiges mening varit synnerligen önskvärt, örn förutnämnda

fusion kunnat genomföras. Då det kunde antagas, att förfallande

annuitet å statslånet ej komme att erläggas, därest ej en förnyad reglering

komme till stånd, och möjligheterna för en framtida uppgörelse örn statslånet

ej med någon säkerhet kunde bedömas, syntes det ur de synpunkter, fullmäktige

hade att företräda såsom förvaltare av de från allmänna järnvägslånefonden utlämnade

statslånen, ligga närmast att överväga, huruvida ej den möjlighet för

staten att återfå åtminstone en del av dess utestående fordran hos järnvägsbolaget,

som förelåge efter stadsfullmäktiges beslut den 25 januari 1934, borde tillvaratagas.

Med hänsyn härtill ville fullmäktige ej motsätta sig en uppgörelse

i enlighet med överenskommelsen med staden. Fullmäktige förutsatte därvid,

att möjlighet framdeles skulle yppa sig att till fromma för kommunikationsintresset

i orten genomföra en fusion, som kunde tillgodose de ifrågavarande

parternas berättigade krav.

Sedan 1932 års järnvägsekonomiutredning anmodats att avgiva utlåtande i

ärendet, upptog denna förnyade förhandlingar med Skövde stad och Västergötland—Göteborgs

järnvägsaktiebolag beträffande fusionsförslaget. Dessa

förhandlingar gåvo emellertid intet positivt resultat, varom anmälan gjordes

i skrivelse den 12 oktober 1934. Emellertid upptogos ånyo förhandlingar

på basis av fusionstanken, och i skrivelse den 4 februari 1935 har järnvägsekonomiutredningen

framlagt förslag till förevarande spörsmåls lösning efter

fusionslinjen, vilket förslag, såsom förut nämnts, godkänts av stadsfullmäktige

i Skövde, Västergötland—Göteborgs jämvägsaktiebolag och Lidköping—Skara

—Stenstorps järnvägsaktiebolag.

I nämnda skrivelse den 12 oktober 1934 anförde 1932 års järnvägsekonomiutredning,

bland annat, följande:

Sedan staden uppsagt garantiförbindelsen för lån nr 1 till upphörande med

utgången av år 1933, hade fördelen ur statens synpunkt med den år 1927 företagna

skuldregleringen bortfallit. Enligt gängse affärspraxis borde i den uppkomna

situationen bolagets skuld till staten vara förfallen till omedelbar betalning

eller ock bolaget vara skyldigt att för densamma ställa annan godtagbar

säkerhet. I varje fall måste uppgörelsen av år 1927 anses förfallen, för så vida

icke annuiteterna å det till 396,000 kronor nedskrivna statslånet fullgjordes i

vederbörlig ordning. Ett uteblivande av sådana annuiteter medförde givetvis

likaledes, att den i samma uppgörelse medgivna förmånen av årlig avskrivning

av 37,000 kronor å den återstående kapital- och ränteskulden omedelbart upphörde.

Av den redogörelse och motivering, som lämnats av riksgäldskontorets förhandlingsmän,

ävensom av det utlåtande, som fullmäktige i riksgäldskontoret

i ärendet avgivit, framginge tydligt, att såväl förhandlingsmännen som fullmäktige

ansåge övervägande skäl tala för en lösning enligt fusionslinjen.

För egen del anslöte sig järnvägsekonomiutredningen helt till meningen, att en

lösning av frågan enligt fusionsalternativet innebure påtagliga fördelar framför

en nedskrivning av statslåneskulden i enlighet med i det andra förslaget angivna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 128.

riktlinjer. Beträffande åter sistnämnda från Skövde stads sida förordade förslag

hade utredningen däremot efter ingående prövning kommit till den uppfattningen,

att detsamma icke kunde förordas som grund för en eventuell skuldreglering.

Det måste enligt utredningens mening framstå såsom synnerligen anmärkningsvärt,

att, sedan staten så sent som år 1927 medgivit en reglering av

sin fordran hos Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag, järnvägens ägare, Skövde

stad, nu påfordrade en så utomordentlig ytterligare nedskrivning av skulden

till staten, som här vore i fråga. Därest staten skulle påtaga sig ytterligare

eftergivande av sin fordran på järnvägen, syntes det vara uppenbart, dels att

sådant eftergivande icke borde ifrågakomma utöver det värde, som järnvägen

vid en i alla hänseenden rationell drift kunde befinnas äga, dels att staten

icke heller borde göra nya uppoffringar utan att säkerhet vunnes för att järnvägens

drift ordnades på ett för samfärdseln i orten verkligen ändamålsenligt

sätt. Ur båda dessa synpunkter nödgades utredningen finna det av staden förordade

förslaget otillfredsställande.

Då enligt detta senare förslag för lån nr 2 å 137,000 kronor ej skulle gälla

annan säkerhet än inteckningar, liggande efter de för lån nr 1 hypotiserade

och alltså över järnvägsegendomens realisationsvärde, och då vidare någon förräntning

och amortering av lånebeloppet icke skulle behöva ifrågakomma annat

än örn och i den mån sådan kunde fullgöras med bolagets egna medel — vilken

förutsättning icke syntes komma att någonsin bliva uppfylld — syntes vid

en jämförelse ur statens fordringsägaresynpunkt mellan föreliggande alternativa

förslag sistnämnda lån å 137,000 kronor böra lämnas ur räkningen och frågan

bedömas med hänsyn endast till det lånebelopp å 113,000 kronor, för vilket

Skövde stad förklarat sig villig att ikläda sig borgen.

Örn också en av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag lämnad garanti

måhända icke kunde anses fullt lika betryggande som en av Skövde stad tecknad

borgen, finge å andra sidan tagas i beaktande, att det av nämnda bolag garanterade

statslånet, 142,000 kronor, med 29,000 kronor överstege det belopp, för

vilket staden åtagit sig att svara.

Ur allmän kommunikationssynpunkt vore det från stadens sida förordade

förslaget enligt utredningens mening oacceptabelt. Den endast 21 km. långa

järnvägen vore enligt förslaget avsedd att bibehållas som självständigt företag

med egen förvaltning och egen rullande materiel, med taxegränser respektive

övergångsavgifter i såväl Skövde som Axvall och med hög banavgift. Järnvägen

hade i Axvall ej någon naturlig transportgeografisk slutpunkt. Järn vägsgeografiskt

sett vore den en kort utgrening av det övriga smalspåriga järnvägssystemet

i Västergötland till en för detta naturligare anknytningspunkt till

statens järnvägar än Stenstorp. Den nuvarande isoleringen beredde förutsättningar

för andra transportmedel i en utsträckning sorn, vid en inpassning av

järnvägen i angränsande smalspåriga järn vägssystem med därav följande mera

rationella anordningar i olika hänseenden, icke skulle varit tänkbar, och medverkade

sålunda till en överdimensionering av transportapparaten, vars verkningar

bleve kännbara icke blott för Skövde—Axvalls järnväg utan tyvärr även

för. övriga järnvägar i orten och därmed för den kringliggande bygdens

näringsliv.

En sammanslagning mellan Skövde—Axvalls järnväg och Lidköping—

Skara—Stenstorps järnväg syntes ägnad att undanröja nyss angivna olägenheter,

i det den medförde såväl taxesänkningar som förbättrade tågförbindelser

samtidigt som den skapade förutsättningar för ett bättre driftresultat och ett

bibehållande av Skövde som en betydelsefull omstigningsstation mellan stambanan

och smalspårsnätet i Västergötland. Dessa uppenbara fördelar borde

vara beaktansvärda ej minst ur Skövde stads egna lokalbetonade synpunkter.

Att en sådan sammanslagning på de villkor, som utformats under de förda för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

handlingarna, skulle innebära »ett underläggande av Skövde—Axvalls järnväg

under Västergötland—Göteborgs järnväg», såsom stadens delegerade i yttrande

till drätselkammaren och kammaren i yttrande till stadsfullmäktige karakteriserat

förslaget, eller med andra ord risk för ett tillbakasättande av stadens berättigade

intressen, syntes icke med fog kunna göras gällande. Ett vidmakthållande

och upparbetande av järnvägstrafiken på Skövde, varigenom jämväl

åstadkommes bästa möjliga förräntning å det övertagna statslånet, måste nämligen

vara en angelägenhet även för Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag

såsom ägare av järnvägen. Risken av att bibehålla järnvägen som

ett fristående kommunalt företag syntes vida mera påtaglig, då den koncern,

varav Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg utgjorde en del, hade möjlighet

och ur egen ekonomisk synpunkt i framtiden icke syntes kunna undgå att, folden

händelse Skövde—Axvalls järnväg icke tillhörde koncernen, inrätta sin tidtabell

på ett sätt, som icke vore ägnat att främja vare sig stadens handelsintressen

eller järnvägens räntabilitetsförhållanden.

På nu anförda grunder hade järnvägsekonomiutredningen kommit till den

uppfattningen, att en reglering av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags skuldförhållanden

till staten, varmed följde järnvägens närmare anknytning till det

övriga i förvaltningshänseende till allra största delen enhetliga smalspåriga

järnvägsnätet i Västergötland, vore den enda som överhuvudtaget kunde ifrågakomma.

I fortsättningen redogjorde järnvägsekonomiutredningen för de förhandlingar,

som med utgående från utredningens uppfattning i saken fördes med

Skövde stad samt Västergötland—Göteborgs och Lidköping—Skara—Stenstorps

järnvägsaktiebolag. Av denna redogörelse framgår, bland annat, att staden motsatte

sig en överlåtelse av Billingens trafikaktiebolag i samband med den föreslagna

fusionen, vilket å andra sidan av järnvägsföretagen uppställts som oeftergivligt

villkor. Sammanfattningsvis anförde järnvägsekonomiutredningen därefter:
Under

de inför järnvägsekonomiutredningen förda förhandlingarna hade

betydelsefulla närmanden ägt rum mellan parterna. Medan Skövde, stad i förhandlingarnas

tidigare skede motsatt sig en uppgörelse, som skulle innebära en

fusion mellan Skövde—Axvalls och Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg,

vore staden dåmera villig att i samband med en reglering av statslåneskulden

avträda åtminstone järnvägen. Kvar stöde emellertid alltjämt motsättningen i

fråga örn de med järnvägen jämnlöpande omnibuslinjerna. Att dessa i praktiken

vore att anse som ett komplement till järnvägen framginge med all tydlighet

av den redogörelse, som av riksgäldskontorets förhandlingsmän lämnats. Det

kunde vid anförda förhållande icke vara riktigt att bryta denna ägare- och

intressegemenskap. Omnibusföretaget måste nämligen i realiteten anses utgöra

en integrerande del av järnvägen, även örn aktiemajoriteten i detsamma efter

den så sent som år 1933 verkställda nyteckningen numera innehades direkt av

Skövde stad. Utredningsmännen funne alltså den från järnvägsbolagens sida

hävdade meningen sakligt motiverad; en uppgörelse, avseende endast järnvägen

men ej de med denna jämnlöpande och i dennas intresse förvärvade omnibuslinjerna,

kunde ur köparens synpunkt icke vara tillfredsställande.

De av staden gjorda invändningarna mot en överlåtelse antingen av järnvägen

närmast berörande linjer eller alternativt av hela trafik företaget syntes å

andra sidan icke förtjäna nämnvärt avseende. Obestridligt vore detta hade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 128.

även av stadens delegerade vitsordats — att berörda omnibusföretag på sin tid

tillkommit för att stödja järnvägen. Staden hävdade nu, att företaget från

denna sin ursprungliga huvuduppgift numera övergått till att hava sin största

betydelse för staden som handelscentrum, av vilken anledning staden icke

ansåge sig kunna avhända sig inflytandet över detsamma.

Den omständigheten, att omnibuslinjerna i fråga med åren fått ökad betydelse

för staden som sådan, syntes emellertid i och för sig icke utgöra något

skäl att frigöra desamma från järnvägen, så mycket mindre som det vore

påtagligt, att denna utveckling åtminstone delvis skett på bekostnad av järnvägen.

En eventuell överlåtelse borde alltså obetingat omfatta åtminstone de

järnvägen närmast berörande omnibuslinjerna Timmersdala—Varnhem_Skövde

och Skara—Varnhem—Falköping, varvid överenskommelsen givetvis finge utformas

på sådant sätt, att även stadens intressen i tillbörlig grad bleve tillgodosedda.

Vad anginge köpesumman vid Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägs förvärv

av omnibuslinjerna kunde framhållas, att utredningen, med beaktande av

från stadens delegerades sida framförda erinringar, föreslagit sådan modifiering

beträffande dennas likvidering i första hand med de tillsammans med Skövde—

Axvalls järnväg förvärvade aktierna i Billingens trafikaktiebolag, att dessa

aktier därvid skulle beräknas till den kurs, efter vilken de av Lidköping—

Skara Stenstorps järnväg förvärvats, i stället för som i det ursprungliga förslaget

med aktierna värderade till pari. Med den alternativt ifrågasatta lösningen,

enligt vilken Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg skulle övertaga

samtliga trafikaktiebolagets trafiktillstånd och tillgångar — en lösning, som

enligt utredningsmannens mening syntes vara att förorda och som jämväl de

delegerades flertal i sitt till stadsfullmäktige den 23 maj 1934 avgivna yttrande

i princip tillstyrkt — skulle man för övrigt undgå att behöva värdera och

använda de med köpet följande aktierna i trafikbolaget som betalningsmedel.

Mot att köpeskillingen för berörda omnibuslinjer — vare sig frågan gällde de

tvenne järnvägen närmast berörande eller ock hela trafikbolaget — bestämdes

på grundval av anskaffningsvärdet och med hänsyn beträffande materielen

fägen till värdeminskning syntes i och för sig intet vara att erinra, så mycket

mindre, som omnibusföretaget alltjämt vore avsett att bibehållas och bleve av

oförändrad betydelse för staden, även örn det överginge till ny ägare, och som

aktierna i detsamma hittills icke lämnat någon utdelning.

Med sin skrivelse den 4 februari 1935 har järnvägsekonomiutredningen överlämnat

det av huvudintressenterna godkända förslaget till överenskommelse om

fusion mellan Skövde—Axvalls och Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägar,

vilket förslag är av följande lydelse:

Mellan Skövde stad, här nedan kallad staden, och Skövde''—Axvalls järnvägsaktiebolag

(S. A. J.), a ena sidan, samt Lidköping—Skara—Stenstorps järnyägsaktiebolag

(L. S. S. J.) och Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag

(V. G. J.), här nedan kallade järnvägen, å andra sidan, träffas nedanstående

uppgörelse i avsikt att L. S. S. J. skall förvärva och i sig införliva järnvägen

Skövde—Axvall.

1. Järnvägen ansvarar för att tidtabellen för linjen Skövde—Skara kommer

att upptaga minst samma antal tåg som tidtabellen för år 1934, d. v. s. fyra

tåg i vardera riktningen, såvida persontrafiken å linjen Skara—Lidköping ej

nedlägges^ eller antalet tidtabellsenliga tåg å denna sträcka ej reduceras. I

trafiken å sträckan Skara—Skövde få ej större reduceringar vidtagas än i

trafiken å sträckan Skara—Lidköping.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 128. 13

Tidtabellen skall härvid upptaga så goda förbindelser med västra stambanan

över Skövde, som låta sig praktiskt anordnas.

Järnvägen förklarar sig ämna snarast möjligt insätta snabbgående motorvagn

å sträckan Lidköping—Skövde.

2. Järnvägen förbinder sig att hos Kungl. Maj:t hemställa örn

dels införande av för L. S. S. J. och S. A. J. gemensam taxa, varvid överförings-

och banavgifter i Axvall de förra 8 å 12, de senare 15 öre, bortfalla,

dels sänkning av nu utgående banavgifter:

för Y. G. J. från 9 till 6 öre,

för L. S. S. J. från 12 till 10 öre.

Järnvägen medgiver, att Gullhögens bruk skall äga fa sina produkter

fraktade å Skövde—Axvalls järnväg enligt för närvarande gällande villkor,

dock med rätt för järnvägen att vidtaga höjning av avgifterna, därest dess omkostnader

för ifrågavarande transporter så påkalla.

3. Järnvägen övertager S. A. J:s förpliktelser gentemot den vid S. A. J.

anställda ordinarie linjepersonalen, lokmästaren och verkstadspersonalen samt

medgiver för sin del, att personalen vid tjänsteår sberäkning i avseende å förtursrätt

till bibehållen anställning må inordnas bland L. S. S. J:s personal, varvid

anställningsdata vid S. A. J. betraktas som motsvarande data vid L. S. S. J.

Järnvägen fritager sig dock från i denna punkt gjorda åtaganden, i den mån

skiljedomstolen mellan huvudorganisationerna kan komma att fatta beslut, som

hindra järnvägen att fullgöra detta åtagande.

4. Vid överlåtelsen å S. A. J :s bankräkning innestående belopp må, sedan

samtrafiksskulder och övriga löpande skulder för driften betalts, upplupen

annuitet å statslånet gäldats samt — i den mån förrådsvärdet understiger det

vid 1933 års utgång bokförda — skillnaden täckts med^ att motsvarande kontanta

medel överlämnas till L. S. S. J., tillfalla staden såsom ersättning för av

densamma erlagda annuiteter å statslånet. .

I samband med överlåtelsen avskriver Skövde stad sin fordran hos S. A. J.

5. Staden tillförsäkras rätt att som hittills nyttja den S. A. J. tillhöriga

mark, varå stadens vattenledning är anlagd, ävensom tillflödena, till ledningen

å sagda mark. Staden ansvarar för skada, som kan komma att vållas järnvägen

genom detta medgivande.

6. Staden överlämnar till L. S. S. J. samtliga i stadens ägo nu befintliga

...... st. aktier i S. A. J.

7. Drätselkammaren i Skövde äger utse ett ombud jämte en suppleant, som

skall äga rätt dels att i god tid erhålla underrättelse örn de frågor, som i styrelsen

för V. G. J. och L. S. S. J. förekomma berörande järnvägen Skövde—

Axvall, dels ock att närvara vid dessa styrelsers behandling av dylika frågor

och där framföra de synpunkter, vartill han finner omständigheterna böra

föranleda. . .

8. Staden överlåter till pari så stort antal av sina aktier i Billmgens traiik
aktiebolag

(B. T. A.), att staden och L. S. S. J. bliva ägare av lika många aktier

i nämnda bolag. . . , . .

Skövde stad förbinder sig att till pari inköpa de i enskild ago befintliga

aktier i B. T. A., som före den 1 oktober 1935 hembjudas staden, och att av

dessa till L. S. S. J., likaledes till pari, överlata det antal, som. kräves för att

L. S. S. J. och staden vid varje tillfälle skola äga lika antal aktier.

Staden och järnvägen förbinda sig vidare medverka till, att sådan ändring

vidtages i bolagsordningen för B. T. A., att en ledamot av styrelsen kommer

att tillsättas av länsstyrelsen i Skaraborgs län samt att styrelsen skall bestå av

ytterligare 4 ledamöter, därav två utses i enlighet med förslag av stadens

drätselkammare och två efter förslag av järnvägen.

Parterna äro eniga örn att sättet för trafikens ordnande och omtanget av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 128.

^afilam a B. T . A:s linjer och a järnvägen Skövde—Axvall skall grundas därå,

att företagen inbördes icke skola konkurrera, I den mån så kan ske utan ekonomisk

skada för B. T. A. eller järnvägen, skall alltså trafikeringen ske på sätt

som i trafikanternas intresse och efter trafikens behov är bäst.

1 följd härav bör det nuvarande antalet järnvägsförbindelser Skövde—Skara

och det nuvarande antalet bussturer icke minskas, därest icke så föranledes av

ovanstaende allmänna regler.

9. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal avgöras av

skiljeman enligt vid tillfället gällande lag därom.

o 10; Penna Överenskommelse är träffad under förutsättning att innevarande

ars riksdag med bifall till därom av Kungl. Majit framlagd proposition beslutar,

att därest U S. S. J. iorvarvar järnvägen Skövde—Axvall och L. S. S. J med

proprieborgen av V. Gr. J. åtager sig betalningsskyldighet för 142,000 kronor av

fe. A J skuld till staten, den överskjutande delen av skulden helt avskrives

samt att skulden a 142,000 kronor får gäldas med en årlig annuitet av 5 1

därav 4V2 % skall utgöra ränta,

Därest en skuldreglering i överensstämmelse med vad ovan är sagt icke

skulle komma till stånd, må järnvägen kunna påfordra, att denna överensKommelse

näves.

I anslutning till vad salunda överenskommits anför 1932 års järn vägsekonomiutredning:
t-

PGnJf.ålun<^a amagna överenskommelsen skilde sig från det under 1934 års

örhandlmgar utformade förslaget i sak endast i den punkt, som avsåge

Biliingens trafikaktiebolag. Skövde stad hade tidigare motsatt sig att i samband

med en överlåtelse av Skövde—Axvalls järnväg till Lidköping—Skara—

Stenstorps jarnvägsaktiebolag, avstå från sitt bestämmande inflytande över

^^bnsföretaget, varemot fran köparens sida uppställts som ett oeftergivligt

villkor, att aktiemajoriteten i omnibusföretaget skulle förvärvas av sistnämnda

järnvägsbolag. Denna motsättning hade nu utjämnats på det sättet, att Skövde

stad, 1 samband med överlåtelsen av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags tillgångar,

till pari överläte jämväl så stort antal av sina egna aktier i omnibusföretaget,

att Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag med inräknmg

av den aktiepost i omnibusbolaget, som automatiskt följde med förvärvet

av järnvägsbolagets tillgångar, bleve ägare av lika många aktier i nämnda företag

som staden. Då av aktierna i trafikbolaget för närvarande 350 stycken

ägdes av staden och 200 av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag samt 100

innehades av enskilda personer, innebure nyssnämnda bestämmelse, att staden

av sm aktiepost i omnibusbolaget överläte 75 aktier. I den mån enskilda aktieägare

ville överlåta sina aktier, hade staden därjämte förbundit sig att inlösa

dffa till pari samt till samma pris avstå så många därav, som erfordrades för

att Lidköping—Skard—Stenstorps järnvägsaktiebolag och staden vid varje tilllälle

skulle vara innehavare av lika antal aktier i omnibusbolaget. För att

tifitörsäkra köparen erforderligt inflytande beträffande trafikbolagets förvaltning

och skötsel hade parterna förbundit sig medverka till sådan ändring i ordningen

för trafikbolaget, att en ledamot av styrelsen — vilken vore avsedd att

fungera som ordförande -— komme att tillsättas av vederbörande länsstyrelse

samt att av övriga fyra ledamöter två utsåges i enlighet med förslag av drätselkammaren

i Skövde och tva efter förslag av Lidköping—Skara—Stenstorps

järnvägsaktiebolag. Slutligen hade i samma syfte intagits en deklaration av

innehåll, att trafikanordningarna å järnvägen och de denna berörande busslinjerna

skulle ordnas pa sätt, som i möjligaste mån anslöte sig till nuvarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 128.

förhållanden och endast toge sikte på vad som i trafikanternas intresse och efter

trafikens behov befunnes vara häst.

Parterna hade sålunda, slutar utredningen, enats om att biträda en uppgörelse

i enlighet med de riktlinjer, som järnvägsekonomiutredningen i förenämnda

utlåtande ur det allmännas intresse och synpunkter ansett böra uppställas

som en förutsättning för en ytterligare nedskrivning av Skövde—Axvalls

järnvägsaktiebolags statslåneskuld, nämligen att Skövde—Axvalls järnväg i

samband därmed införlivades med det angränsande smalspåriga järnvägsnätet i

Västergötland, och att detta skedde på villkor, som tillförsäkrade köparen betryggande

inflytande jämväl över den inom trafikområdet bedrivna omnibustrafiken.

Under hänvisning till innehållet i punkt 10 i den av parterna antagna

överenskommelsen och under åberopande i övrigt av vad i utlåtandet den 12

oktober 1934 i ärendet anförts hemställer järnvägsekonomiutredningen, att

Kungl. Maj :t ville avlåta proposition till den nu församlade riksdagen med förslag,

att Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags skuld till staten må regleras på

sådant sätt, att Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag utfärdar ny,

med första hypotek i Skövde—Axvalls järnväg och borgensförbindelse av

Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag försedd skuldförbindelse å

142,000 kronor, att gäldas med årliga annuiteter av 5 procent, därav 4''Za procent

skola utgöra ränta, samt att den del av förenämnda statslåneskuld, som överstiger

142,000 kronor, avskrives.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 15 februari 1935 avgivit yttrande

över järnvägsekonomiutredningens sålunda framlagda förslag och instämt i utredningens

hemställan. Skuldregleringen syntes fullmäktige böra gälla från

och med den 1 januari 1935 och annuiteten å det till 142,000 kronor nedskrivna

statslånet erläggas första gången den 31 december 1935 och sedan samma dag

varje år till dess lånet slutbetalts.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 18 februari 1935 likaledes

tillstyrkt järnvägsekonomiutredningens förslag.

Till belysande av Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning

torde få meddelas följande uppgifter för de senaste åren:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Drifträkning.

1930

kr.

1931

kr.

1932

kr.

1933

kr.

Januari—

november

Inkomster:

Persontrafik.................

Posttransportör ...........

Poststationsskötsel...

Godstrafik..................

Extra ..........................

Diverse .................

1933

kr.

1934

kr.

63,584

1,115

65,788

9,684

3,208

64.465

1,243

1,566

48,794

11,045

1,903

55,900

1,247

1,566

34,011

11,136

3,067

52,234

1,243

1,566

47,885

10,096

3,197

47,059

1,137

1,485

46,868

9,406

1,302

47,845

1,136

1,430

46,624

11,890

1,453

Summa

143,379

129,016

106,927

116,221

107,257

110,378

Utgifter:

Admin. avdeln...........

8,996

29,689

34,975

52,069

8,706

29,326

34,550

45,338

8,171

27.561

29,554

46,815

9,229

23,313

31,967

46,539

7,036

25,123

27,744

43,209

7,647

26,032

26,683

44.215

Banavdelningen ..........

Trafikavdelningen ........

Maskinavdelningen........

Summa

Överskott (+) eller underskott (—) ...

125,729

+ 17,650

117,919

+ 11,097

112,101

- 5,174

111,048

+ 5,173

103,112

+ 4,145

104,577

+ 5,801

Vinst- och förlusträkning.

1931

1932

1933

1931

1932

1933

Inkomster:

Driftöverskott......

Avskrivn. (genom riks- gäldskontoret) å

statslån..................

I anspråk tagna medel

Från föregående år ba- lanserad förlust ......

Årets förlust .............

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

11,097

37,000

2,075

271,376

37,000

262,731

7,257

5,173

37,000

269,988

Utgifter:

Från föregående år ba- lanserad förlust ......

Driftunderskott .....

Avsättning till för- nyelsefond.............

Kantor ..............

Skatter .....................

Vinst för året ............

271,376

12,075

39,444

8

8,645

262,731

5,174

2 _

39,076

7

269,988

2 _

39,327

6

2,840

Summa

321,548

306,988

312,161

Summa

321,548

306,988

312,161

Balansräkningar per sl/is 1932 och 3Via 1933.

Sl/i2 1932

31/ia 1933

S1/i3 1932

S1/i2 1933

Tillgångar:

kr.

kr.

kr.

kr.

Skulder:

Bana och byggnader........

900,388

900,388

Statslån...............

840,660

19,921

517,500

31,009

822,789

40,662

517,5dO

31,009

Rullande materiel ............

Inventarier .....................

Anläggn. för div. rörelse- grenar .....................

Aktier i Billingens trafik- aktiebolag ....................

Kassa och bankräkningar.

Förråd .......

Övriga rörelsemedel ........

Förluster .......................

161.987

14,808

5,800

20,000

16,570

14,602

4,947

269.988

161,987

14,784

5,800

20,000

26.655

12.655

2,543

267,148

Svävande skulder (huvud- sakligen till Skövde stad)

Aktiekapital.....................

Förnyelsefond..............

Summa tillgångar

1,409,090

1,411,960

Summa

skulder

1,409,090

1,411,960

1 Inom linjen 16,509 kronor.

a » » 18,584 » .

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 128.

17

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår Ilar Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag,

oaktat den vid 1927 års riksdag beslutade skuldregleringen icke

mäktat erlägga de åren 1932 och 1933 förfallna annuiteterna. Dessa hava

i stället inbetalats av Skövde stad, som lämnat garantiförbindelse för lånets

återbetalning med rätt till uppsägning av densamma. Då denna garantiförbindelse

numera, sedan den av staden uppsagts, saknar giltighet, synas möjligheterna

att utfå kommande annuiteter å statslånet vara ringa, särskilt i betraktande

av järnvägens trafikförhållanden, den balanserade förlusten och den

bristande avsättningen till förnyelsefond.

I detta läge hava i huvudsak två vägar till sanering av järnvägens ekonomi

varit föremål för förhandlingar. Enligt det ena alternativet skulle järnvägen

fortbestå såsom särskilt företag, statens fordran nedskrivas till 250,000 kronor

— varav emellertid endast 113,000 kronor skulle förräntas och amorteras, medan

å återstoden annuitet skulle erläggas först när bolagets ekonomiska ställning

gjorde det möjligt — samt Skövde stad teckna borgen för lånet å 113,000 kronor

jämte ränta. Enligt det andra alternativet skulle järnvägen övergå till Lidköping—Skara—Stenstorps

järnvägsaktiebolag, som i samband därmed skulle

påtaga sig ett statslån av 142,000 kronor, vartill alltså statens fordran på

grund av ifrågavarande statslån skulle nedskrivas. För detta statslån å 142,000

kronor skulle Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag teckna borgen, och

lånet skulle i vanlig ordning förräntas och amorteras. I båda fallen skulle staten

erhålla ytterligare säkerhet genom inteckning i järnvägen. Beträffande den

med det senare alternativet sammanhängande frågan örn viss omnibustrafik,

vilket spörsmål icke är av beskaffenhet att påkalla beslut från statsmakternas

sida, torde jag få hänvisa till den förut lämnade redogörelsen.

Numera föreligger enighet mellan huvudintressenterna örn det senare alternativet,

vilket jämväl tillstyrkts av järnvägsekonomiutredningen, fullmäktige

i riksgäldskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Redan med hänsyn till angelägenheten av att återfå så stor del som möjligt

av det till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag utlämnade statslånet finner

även jag det sist nämnda alternativet vara att föredraga. Även örn enligt det

förstnämnda alternativet formellt ett totalbelopp av 250,000 kronor skulle

kvarstå såsom statslån, synes det icke föreligga skäl till antagande, att staten

genom denna anordning skulle kunna återfå mer än det av Skövde stad garanterade

beloppet av 113,000 kronor jämte ränta. Enligt det andra alternativet

synes däremot ett belopp av 142,000 kronor jämte ränta kunna förväntas bliva

återbetalat. Men även från andra synpunkter torde sistnämnda alternativ böra

vinna statsmakternas stöd. Det järnvägsgeografiska läget av den smalspåriga,

endast 21 kilometer långa järnvägen Skövde—Axvall giver vid handen, att

banan utgör ett naturligt komplement till de övriga smalspåriga västgötabanorna

och att den, särskilt under nuvarande förhållanden, svårligen torde

kunna bestå såsom särskild trafikenhet. De allmänna skälen för senare tiders

fusionssträvanden beträffande järnvägar synas i förevarande fall hava sin fulla

tillämpning.

Departements
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 128.

479 35 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

För mili del vill jag alltså tillstyrka, att ifrågavarande statslån nedskrives

till 142,000 kronor, under förutsättning att överenskommelse örn Skövde—

Axvalls järnvägs överlåtande till Lidköping—Skara—Stenstorps järnvägsaktiebolag

kommer till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det i det

föregående återgivna, av huvudintressenterna biträdda förslaget. Beträffande

statslånet å 142,000 kronor, för vilket nämnda bolag skulle lämna skuldförbindelse

med borgen av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag och säkerhet

i övrigt av inteckning med bästa förmånsrätt i den såsom särskild järnvägsfastighet

bestående järnvägen Skövde—Axvall, torde utöver de i sagda överenskommelse

stadgade vanliga återbetalnings villkoren — annuitet 5 procent varav

ränta åVs procent ■— böra fastställas i huvudsak de villkor och bestämmelser,

som eljest pläga föreskrivas vid regleringar av järnvägarnas statslån. Skuldregleringen

torde böra räknas från och med den 1 januari 1935 och annuitet erläggas

varje 31 december, med början innevarande år, till dess lånet blivit slutbetalat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens fordran hos Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag

på grund av statslån för anläggning av järnvägen Skövde—Axvall

må avskrivas till den del, densamma överstiger 142,000 kronor,

samt att sistnämnda belopp må såsom nytt lån övertagas av Lidköping—Skara—Stenstorps

järnvägsaktiebolag, allt under förutsättning

och villkor, som av mig i det föregående angivits.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:202 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion örn vidgat giltighetsområde för lagen örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappm a1 i texten
  2. BU 1935:41 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av statslån till anläggning av Skövde—Axvalls järnväg m. m. s. 1 i texten