Sök i Ratio Lex

Angående förändring av professuren i paleontologi och historisk geologi vid universitetet i Uppsala m. m

1935-02-22 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:142, Angående förändring av professuren i paleontologi och historisk geologi vid universitetet i Uppsala m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring av

professuren i paleontologi och historisk geologi vid universitetet

i Uppsala m. m.; given Stockholms slott den

22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Erman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför efter gemensam

beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet:

Den 29 september 1933 utnämndes professorn och avdelningsföreståndaren

vid naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning E. IL O. Stensjö

att från och med den 1 oktober 1933 vara professor i paleontologi och

historisk geologi vid universitetet i Uppsala. I samband härmed anbefalldes

universitetsberedningen att verkställa utredning beträffande frågan örn

samarbete mellan naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning och

institutionen för paleontologi och historisk geologi vid nämnda universitet

Bibang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 142. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

samt till Kungl. Maj:t inkomma med av utredningen föranlett förslag i

ämnet.

Sedermera föreskrev Kungl. Majit genom beslut den 27 oktober 1933, att

med åtgärder för återbesättande av befattningen såsom professor och föreståndare

för naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning skulle

anstå tills vidare till den 1 maj 1934, varjämte Stensiö förordnades att —

med befrielse från undervisningen och examinationen vid professuren i paleontologi

och historisk geologi vid universitetet i Uppsala — räknat från

och med den 12 oktober 1933, tills vidare till dess omförmälda befattning

vid naturhistoriska riksmuseet blivit med ordinarie innehavare besatt och

denne tillträtt tjänsten, såsom vikarie uppehålla sistnämnda befattning.

Genom särskilda Kungl. Majlis beslut, senast den 26 oktober 1934, har

härefter föreskrivits, att med åtgärder för återbesättande av befattningen

som professor och föreståndare för riksmuseets paleozoologiska avdelning

skulle anstå till den 1 juli 1935.

Universitetsberedningen.

Med skrivelse den 6 september 1934 har universitetsberedningen till åtlydnad

av Kungl. Majits givna uppdrag överlämnat utredning och förslag

beträffande samarbete mellan naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska

avdelning och paleontologiska institutionen i Uppsala m. m.

Sedan ärendet varit föremål för yttranden av vederbörande myndigheter,

tillåter jag mig nu anmäla detsamma för Kungl. Majit i syfte att förslag

i ämnet måtte föreläggas 1935 års riksdag.

I sin skrivelse anmäler universitetsberedningen inledningsvis, att beredningen

för fullgörande av det meddelade uppdraget besett såväl den paleozoologiska

avdelningens vid riksmuseet som den paleontologiska institutionens

i Uppsala lokalutrymmen och apparatutrustning ävensom haft överläggningar

i ämnet med representanter för vetenskapsakademin, med matematisk-naturvetenskapliga

sektionen i Uppsala, med den geologiska vetenskapens

företrädare vid universitetet i Lund och Stockholms högskola samt

med chefen för Sveriges geologiska undersökning. Vidare har professorn

Stensiö på begäran av beredningen utarbetat och till beredningen överlämnat

promemorior, innefattande dels redogörelser för lokalutrymmen, instrumentutrustning

och personal m. m. vid nyssnämnda avdelning och institution,

dels redogörelser för huvudriktningarna inom paleontologin och de

arbetsmetoder, varav denna vetenskap begagnar sig, samt för den betydelse,

som de naturvetenskapliga centralmuseerna hava för den vetenskapliga

forskningen, dels ock alternativa förslag till ordnande av forskningsarbetet

och undervisningen i paleontologi.

Beträffande utredningens omfattning har beredningen vidare i detta sammanhang

anfört, att det visat sig nödigt att för det uppställda spörsmålets

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 142.

besvarande i viss utsträckning upptaga till granskning hela frågan om den

lämpligaste organisationen av den akademiska undervisningen i de geologiska

disciplinerna. Härigenom bar utredningen kommit att omfatta även

åtskilliga områden, som icke direkt innefattats i det åt beredningen lämnade

uppdraget.

Såsom utgångspunkt vid bedömandet av de föreliggande spörsmålen har

universitetsberedningen härefter i sin framställning under särskilda avsnitt

i korthet berört de olika geologiska vetenskapsgrenarna, de akademiska lärarbefattningarna

i ämnet samt de statliga institutioner, vilka förutom universiteten

bedriva geologisk forskning. Vidare har beredningen redogjort för

tillkomsten av paleontologiprofessuren och den paleontologiska institutionen

i Uppsala samt för personal, anslag, lokalutrymmen och apparatutrustning

vid såväl sagda institution som vid riksmuseets paleozoologiska avdelning.

Ytterligare har beredningen undersökt frågan örn de naturvetenskapliga centralmuseernas

betydelse ävensom möjligheterna till samarbete mellan centralmuseum

och universitet och därvid särskilt mellan nu ifrågavarande

avdelning och institution. I samband härmed har beredningen även upptagit

frågan om utsträckande av samarbetet till att omfatta även Lunds

universitet och Stockholms högskola ävensom spörsmålet om ordnande av

undervisningen på hela det geologiska ämnesområdet.

Vid min redogörelse för beredningens utredning vill jag följa den sålunda

tillämpade systematiken.

A. Inledning.

1. Geologin och dess underavdelningar.

Universitetsberedningen lämnar härom en översikt av följande innehåll:

Med geologi förstode man vetenskapen om jordens byggnad, tillkomst

och historia.

Geologin vore under benämningen »geologi med mineralogi» examensämne

inom den filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

De viktigaste av geologins underavdelningar vore följande:

1. Mineralogi, som behandlade i jordskorpan självständigt uppträdande

grundämnen och kemiska föreningar.

2. Kristallografi, som behandlade de former i vilka mineralerna uppträda.

Denna vetenskapsgren överginge mer och mer till en rent fysikalisk kemisk

vetenskap (kristallfysik, kristallkemi).

3. Petrografi, som behandlade bergarterna (= aggregat av ett eller flera

mineral) och deras bildningsförhållanden.

4. Allmän geologi (dynamisk geologi), som behandlade de geologiska processerna

och de vid dem verkande naturkrafterna (vulkanism, bergskedjebildning,

inverkan av luft, vatten och is).

5. Historisk geologi (formationslära, stratigrafi), som behandlade jordklotets

utvecklingshistoria: lagerserierna och deras innehåll, geografiska förändringar

etc.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

6. Kvartärgeologi (en relativt självständig del av den historiska geologin),

som behandlade den sista av de geologiska perioderna: nedisningen, de lösa

jordlagren etc.

7. Paleontolog i, som behandlade de olika geologiska tidevarvens djur- och

växtvärld. Denna vetenskapsgren överginge mer och mer till en rent biologisk

vetenskap (paleozoologi och paleobotanik).

Beträffande speciellt huvudriktningarna inom paleontologin och denna

vetenskaps arbetsmetoder har beredningen åberopat en av professor Stensiö

utarbetad promemoria av i huvudsak följande innehåll:

Paleontologin som egentlig vetenskap ginge icke längre tillbaka än ungefärligen

till 1700-talets slut.

Redan från början vore paleontologin uppdelad i tvenne huvudriktningar,

en stratigrafisk och en biologisk.

Den stratigrajiska riktningen anslöte sig nära till geologin och vore i själva

verket en hjälpvetenskap till denna. Fossilen tjänade som hjälpmedel för

åldersbestämning, parallellisering och karakterisering av sediment eller sedimentkomplex.

En närmare undersökning av deras byggnad vore ej erforderlig

utan endast ett mera ytligt studium, som nödtorftigt möjliggjorde

bestämning till släkte och art. Biologisk utbildning vore visserligen av betydelse

för denna riktnings målsmän men saknades trots detta ofta. På

grund av sin bristande kontakt med biologin hade denna riktning i viss

mån stagnerat i sin utveckling. Från biologisk synpunkt vore de arbeten,

som publicerades av denna riktnings målsmän, av ringa betydelse.

Den biologiska riktningen sysselsatte sig uteslutande med de fossila organismerna,

och dess uppgift vore att klargöra dessa organismers byggnad,

levnadsomständigheter och släktskap med andra former, både fossila och

recenta. Denna riktning vore således rent biologisk och följaktligen, när

det gällde fossila växter, en gren av botaniken, när det gällde fossila djur,

en gren av zoologin. En grundlig skolning i botanik respektive zoologi

vore därför ofrånkomlig för de forskare, som ägnade sig åt densamma, men

även utbildning i geologi vore givetvis av stor betydelse. Genom beaktande

av den moderna biologins framsteg och genom tillämpande av modern teknik

hade riktningen ifråga under senaste decennierna erhållit ett starkt

uppsving och befunne sig alltjämt i hastig utveckling. Framför allt vore

detta förhållandet i vårt land, där den genom professorerna Nathorsts och

Wimans betydelsefulla verksamhet tillkämpat sig en någorlunda trygg ställning.

Beträffande relationerna mellan de båda riktningarna torde följande förtjäna

framhållas. Båda riktningarna vore behövliga. Den stratigrafiska

borde för att få nya utvecklingsimpulser, söka närmare kontakt med den

biologiska; örn den underläte detta, komme den alltjämt att stå kvar på en

ståndpunkt, som ifråga örn bearbetning av fossil vore för länge sedan övergiven

av den biologiska riktningen. Det vore för övrigt från vetenskaplig

synpunkt en stor fördel, om fossilbearbetningarna i regel utfördes av forskare

med biologisk skolning, i stället för vad som nu ofta vore fallet av

stratigrafer utan närmare kännedom örn de nutida representanterna för de

fossila grupper med vilka de sysslade. A andra sidan vore det icke lämpligt,

att biologiskt inriktade paleontologer utan speciell geologisk skolning befattade

sig med specialbehandling av rent geologiska problem. Hur fjärran

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition Nr 142.

de båda riktningarna numera stöde från varandra belystes bäst av ett

exempel: en modern paleobotanist av den biologiska riktningen arbetade i

huvudsak med de fossila växternas anatomiska strukturer, en modern paleozoolog

av den biologiska riktningen med de fossila djurens hårda och mjuka

anatomi (ben, nerver, blodkärl, muskler) och med histologi, medan en stratigraf

däremot numera ofta sysslade med bergartsstrukturer och de allmänna

geologiska förhållandena, under vilka sediment avlagrats. Den biologiska riktningens

systematiska arbeten och resultat vore i regel direkt användbara

för stratigrafin, medan däremot den stratigrafiska riktningens paleontologiska

arbeten i många fall vore alltför undermåliga för att kunna godtagas av

den biologiska riktningen. Det vore i själva verket den omständigheten,

att den stratigrafiska riktningens paleontologiska arbeten ofta stöde på en

så låg nivå vetenskapligt, som åstadkommit att paleontolog^ länge varit

praktiskt taget belt negligerad av jämförande anatomin både inom botanik

och zoologi.

Den biologiska riktningen hade som teoretisk ofta haft en hård strid för

sin existens. Överallt där en professur burit benämningen »Geologi och

paleontolog!» hade så gott som alltid paleontologin blivit liktydig med

stratigrafisk paleontologi, under det den biologiska paleontologin uteslutits.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att historisk geologi i praktiken

är detsamma som stratigrafisk paleontologi, d. v. s. geologi, som sysslade

med de olika geologiska perioderna, deras sediment och karaktärer ur floristisk

och faunistisk synpunkt.

Av det nu anförda torde framgå att stratigrafisk och biologisk paleontologi

stöde längre ifrån varandra, än vad man efter benämningen skulle

kunna förmoda. De utvecklades numera också båda i sådan riktning, att

de snarare ginge isär från varandra än motsatsen.

2. Akademiska lärarbefattningar på det geologiska

ämnesområdet.

Härom har universitetsberedningen anfört följande:

a) Universitetet i Uppsala.

Vid detta universitet funnes två professurer, den ena i geologi med petrografi

och mineralogi, vars innehavare undervisade — förutom i petrografi

och mineralogi — även i allmän geologi och de kristalliniska bergarternas

speciella geologi, och den andra i paleontologi och historisk geologi. För tillkomsten

av den senare professuren lämnade beredningen här nedan en särskild

redogörelse.

b) Universitetet i Lund.

I Lund funnes på här ifrågavarande ämnesområde endast en professur,

vilken benämndes professur i geologi och mineralogi. Dessutom funnes en

biträdande lärarbefattning i geologi och mineralogi, vars innehavare avlönades

med ett årligt arvode av 8,200 kronor och förordnades av kanslern

för ett år i sänder. Do till ämnesgruppen hörande vetenskapsgrenarna

uppdelades mellan professorn och den biträdande läraren på sådant- sätt att

den ene av dem representerade historisk geologi och paleontologi samt den

andre mineralogi och petrografi, varjämte övriga delar av ämnesgruppen av

professorn fördelades mellan de bada lärarna. Hittills hade professorn före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

trätt ämnesgruppen historisk geologi och paleontologi. Enligt vad beredningen

inhämtat, hade kanslern för rikets universitet genom beslut den 19

juni 1934 föreskrivit, att nyutnämnde professorn i ämnet A. Hådding,

vilken förut i egenskap av biträdande lärare omhänderhaft mineralogin och

petrografin, skulle även efter professorsutnämningen tillsvidare företräda

sistnämnda vetenskapsgrenar.

c) Stockholms högskola.

Vid Stockholms högskola funnes två geologiprofessurer, den ena i mineralogi

och petrografi, vars innehavare även svarade för undervisningen i de

kristalliniska bergarternas speciella geologi, samt den andra i allmän och

historisk geologi.

3. Statliga institutioner (utom universiteten) vid vilka

geologisk vetenskaplig forskning bedrives.

Universitetsberedningen meddelar härom:

a) Naturhistoriska riksmuseet.

Tre av de åtta avdelningarna vid naturhistoriska riksmuseet omfattade

samlingar, vilka vore av intresse för dem, som bedreve akademiska studier

i geologi, nämligen:

mineralogiska avdelningen med de mineralogiska och petrografiska samlingarna,

paleobotaniska och arkegoniatavdelningen med samlingar av, bland annat,

fossila växter, samt

paleozoologiska avdelningen med samlingarna av fossila djur.

Föreståndaren för en avdelning, vilken hade titeln professor och utnämndes

av Kungl. Maj:t efter förslag av vetenskapsakademien, tillsattes antingen

genom kallelse eller efter ansökning. Vid förslags uppgörande skulle hänsyn

tagas såväl till vetenskaplig förtjänst på det speciella område, avdelningen

omfattade, som ock till sökandes egenskaper såsom institutionsföreståndare.

Då tillsättning skedde efter ansökning, skulle yttrande angående

de sökandes vetenskapliga kompetens inhämtas av minst två sakkunniga.

Avdelningsföreståndare svarade för att avdelningens samlingar väl vårdades

och, så vitt möjligt, inom rimlig tid vetenskapligt undersöktes och

ordnades. Han borde noga tillse, att arbetet å avdelningen följde vetenskapens

framsteg, samt genom insamling, inköp och byte föröka dess samlingar.

Föreståndare vore vidare skyldig att inom det område, hans avdelning

omfattade, driva vetenskaplig forskning och offentliggöra dess resultat

samt även i övrigt bidraga till spridande av kunskap inom sagda forskningsområde.

Han borde även på allt sätt stå dem till tjänst, vilka i studiesyfte

önskade begagna avdelningens samlingar, meddela vetenskaplig handledning

åt yngre forskare på avdelningen samt i övrigt vidtaga sådana

åtgärder, som kunde vara behövliga för underlättande av deras arbeten.

b) Sveriges geologiska undersökning.

Sveriges geologiska undersökning hade till uppgift, att, med iakttagande

av vetenskapens fordringar och med särskilt fäst avseende på berg- och

jordarternas betydelse i ekonomiskt hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom

om landets allmänna geognostiska beskaffenhet samt att tillhandagå stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

institutioner med praktisk-geologiska utredningar, som av dem begärdes.

Resultaten av sin verksamhet skulle undersökningen göra för allmänheten

tillgängliga dels genom geologiska kartor med tillhörande beskrivningar,

dels genom avhandlingar och uppsatser, som behandlade såväl ur praktisk

synpunkt viktiga som rent vetenskapliga specialfrågor, dels ock genom att

i ett offentligt museum sammanföra och ordna föremål, belysande företrädesvis

Sveriges geologi, såväl den allmänna som den tillämpade.

Geologiska undersökningen vöre inrymd i samma byggnadskomplex som

naturhistoriska riksmuseet. . .. ,

Undersökningens museum, vars lokaler vore jämförelsevis rymliga, bestode

av skådesamling, huvudsamling och dublettsamling. Arbetsplatser

kunde beredas endast åt ämbetsverkets egna befattningshavare, lill samlingarna

hörande material kunde utlånas till vetenskapliga institutioner och

enskilda forskare.

B. Nuvarande organisation.

1. Tillkomsten av paleontologiprofessuren och den paleontologiska

institutionen i Uppsala.

Genom beslut av 1910 års riksdag inrättades vid universitetet i Uppsala

för docenten Carl Wiman en personlig professur i paleontolog! med den

undervisnings- och examinationsskyldighet, som skulle bestämmas av Kungl.

Maj:t. Wimans undervisningsskyldighet bestämdes sedermera att omfatta

paleontolog! och historisk geologi.

Till utredning beträffande tillkomsten av denna professur har nu universitetsberedningen

åberopat en av professorn i mineralogi och geologi vid

universitetet i Uppsala A. G. Högbom verkställd utredning, vilken legat till

grund för universitetsmyndigheternas initiativ till inrättandet av professuren.

Högbom anförde däri bland annat följande:

Vid upprepade tillfällen hade från sakkunnigt håll blivit påpekat, att den

enda nu förefintliga professuren vid universitetet i Uppsala i de mineralogisk-geologiska

disciplinerna hade en alltför stor omfattning. Denna olägenhet

bleve med vetenskapens hastigt fortgående utveckling och differentiering

allt mera kännbar, såsom bland annat torde inses därav, att i alla

kulturländer av större utsträckning och mera omväxlande geologi ämnesgruppen

delats på två eller flera professurer. En sådan delning kunde

tänkas göras på flera olika sätt och borde rätta sig efter de särskilda ländemas

säregna naturbeskaffenhet. Vid en mera tillfällig eller provisorisk

utbrytning av någon disciplin ur gruppen kunde man i första rummet böra

taga hänsyn till de personliga krafter, som vore disponibla. I föreliggande

fall ställde det sig emellertid så förmånligt, att båda synpunkterna bleve

tillgodosedda. Paleontologin, som i Wiman hade en så förtjänt representant,

vore utan tvivel den vetenskap, som med största fördel kunde avskiljas

från den geologiska professuren, detta dels emedan den med denna stöde

i det minst nära sambandet, dels emedan samma professurs innehavare

både för närvarande hade och troligen framgent komme att ha tyngdpunkten

av sin vetenskapliga utbildning och undervisning förlagd till de

mera på fysik och kemi baserade forskningsområdena. Geologin med mi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

neralogin hade såsom universitetsämne på det sista årtiondet fått en allt

mera ökad betydelse. Dels hade det för dem, som studerade geografi på

grund av geografins växande betydelse såsom skolämne blivit regel att de

även idkade studier i geologi, dels hade det för åtskilliga nya riktningar

inom den botaniska och zoologiska forskningen blivit ett behov att anknyta

studium i botanik och zoologi till geologi i mycket större utsträckning än

förut varit fallet. Aven i kombination med de fysisk-kemiska vetenskaperna

medtoges nu geologi mera än förr. Detta gjorde, att antalet studerande i

detta amne nu vore 5 ä 6 gånger större än det varit för blott ett eller ett

pär årtionden sedan. Att upprätthålla undervisningen med en enda professur

bleve under dessa förhållanden så mycket svårare, som de olika

studieriktningarna krävde var sin undervisning. Man kunde icke rimligtvis

undervisa botanister och zoologer, som studerade geologin huvudsakligen

för att få en inblick i jordens utvecklingshistoria, medelst samma kurser i

e grundläggande ämnena kristallografi, mineralogi och petrografi, som

ägnade sig för dem, som med grundligare kemiska och fysiska förkunskaper

studerade geologi i syfte att för praktiska eller teoretiska ändamål utbilda

sig såsom geologer. Omvänt kunde man icke av dessa senare fordra

samma utförliga kurser i jordens och organismernas utvecklingshistoria som

av den förra gruppen. Med en personell professur i paleontologi syntes

bora förenas undervisningsskyldighet i historisk geologi, en del av examensämn.

et Seol°gi-mineralogi, som nu på grund av nödvändigheten av underst11111/’

1 börsta, rummet i de grundläggande grenarna mineralogi, petrografi

och dynamisk geologi allt för litet kunnat upptagas till behandling i föreläsningar

och övrig undervisning. Det torde av det anförda framgå att

inrättandet av en professur för Wiman skulle, utom det att därmed gåves

ett erkännande åt hans vetenskapliga förtjänster och att därmed befordrades

en vetenskap, som i vårt land ej förut vore särskilt representerad vid universiteten,

även vunnes en väl behövlig förstärkning i lärarkrafterna inom

6D ämnesgrupp, som måste erkännas vara i behov därav.

I en vid Högboms utredning fogad skrift, undertecknad av åtskilliga representanter

för geologi, paleontologi och zoologi, anfördes vidare rörande

paleontologins betydelse:

Ehuru paleontologin i viss mån vore hemlös vid de svenska högskolorna

vöre den dock en vetenskap av vittgående betydelse. För geologin vöre

ty? ,en grundläggande hjälpvetenskap, utan vilken jordens historia för alltid

forbleve ett outredbart kaos, och stor vore dess betydelse för de biologiska

vetenskaperna, vilka paleontologin förskaffat ett av de viktigaste stöden för

den moderna utvecklingsläran. Genom den intima förbindelsen med den

stratigrahska geologm bomme paleontologin i beröring med det praktiska

livet t ex. vid utredandet av lagringsförhållandena inom de bildningar

som förde kol och annat fossilt bränsle, t. ex. alunskiffer. Genom att direkt

belysa djur- och växtlivets gradvis försiggångna utveckling erbjödeden

paleontologiska vetenskapen å andra sidan ett betydande teoretiskt bildmngsvärde.

Särskilt i vårt land förelåge för den paleontologiska vetenskapen

en uppgift av synnerlig vikt. I våra vitt utbredda kambrisk-siluriska

lager förekomme nämligen talrika lämningar av jordens äldsta hittills

med säkerhet påvisade djurformer, vilka därtill ofta ''vore ovanligt väl bevarade.

*

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Genom beslut av 1922 års riksdag förändrades härefter den av Wiman

innehavda personliga professuren i paleontologi till en ordinarie professur

i paleontologi och historisk geologi. Riksdagen beslöt tillika, att den ordinarie

professuren i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet skulle

benämnas professur i geologi med petrografi och mineralogi.

Den paleontologiska institutionen, som från och med år 1921 åtnjutit

eget materielanslag, ställdes år 1924 genom beslut av kanslern under egen

prefekt.

Slutligen beviljade 1929 års riksdag medel för uppförande av en byggnad

för den paleontologiska institutionen vilken byggnad blev i huvudsak

färdig under år 1931.

2. Personal, anslag, lokalutrymmen och apparatutrustning vid

den paleontologiska institutionen i Uppsala och riksmuseets

paleozoologiska avdelning.

I detta hänseende har universitetsberedningen lämnat en redogörelse av

följande innehåll:

a) Paleontologiska institutionen i Uppsala.

Såsom befattningshavare vid denna institution vore i staten upptagna

dels en amanuens med ett arvode av 1,800 kronor, dels ock en vaktmästare,

placerad i lönegraden B 7.

De medel, som för budgetåret 1934/1935 stöde till institutionens förfogande

för anskaffande av materiel m. m., utgjorde tillhopa omkring 23,750

kronor, nämligen dels ett i staten för universitetet upptaget belopp å 1,750

kronor, dels en i anslaget till materiel för vissa institutioner m. m. ingående

post å 8,000 kronor, dels ock från anslaget till ytterligare medel till

materiel m. m. för vissa institutioner ett belopp, som förslagsvis syntes kunna

beräknas till omkring 14,000 kronor.

I fråga om institutionens lokalutrymmen och apparatutrustning hade professorn

Stensiö utarbetat en promemoria, till vilken beredningen tilläte sig

att i huvudsak hänvisa, ävensom till närslutna planritningar. Av promemorian

framginge, att institutionens utrymmen — såväl i fråga örn arbetsplatser

som laboratorier enligt Stensiös mening måste anses någorlunda motsvara

de anspråk, som skäligen kunde uppställas vid den tid, då institutionen

planlades, men att den paleontologiska vetenskapens hastiga utveckling

under det sista årtiondet och särskilt införandet för ungefär 7 år sedan av

en ny teknik (den sollaska slipmetoden) medfört krav på långt större instrumentell

utrustning än tidigare, vilket i sin tur medfört behov av ökade

arbetsutrymmen och rikligare tillgång på teknisk arbetskraft. Då härtill

komme, att antalet specialister i paleontologi under de senaste åren avsevärt

ökats, hade resultatet med nödvändighet blivit, att institutionen redan

nu vpre alldeles för trång. Härtill syntes även en annan omständighet

hava bidragit nämligen det påfallande stora utrymme, som anslagits åt

montrer av skådesamlingstyp, ett utrymme, som visserligen icke kunde

anses vara för rikligt tilltaget med hänsyn till de värdefulla samlingar, vilka

överlämnats till institutionen, men som knappast stöde i god relation till

institutionens storlek och den uppgift den som universitetsinstitution hade

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is proposition Nr 142.

att fylla. De mest kännbara bristerna vore: att specialistrummen vore alldeles

för få, att laboratorieutrymmena ej vore tillräckliga för den moderna

teknikens krav, att arbetsrummen och laboratorierna icke vore fullt inredda,

att det elektriska ledningsnätet vore för svagt, samt att skåputrymmet vore

otillräckligt. — Vad den instrumentella utrustningen beträffade, så vore denna

mycket ofullständig, och apparatur för slipning och förfärdigande av tunnsnitt

genom fossil saknades alldeles*

b) Paleozoologiska avdelningen vid naturhistoriska riksmuseet.

Ordinarie befattningshavare å denna avdelning vore, utom föreståndaren,

en assistent, placerad i lönegraden B 21, en preparator i B 10 och en vaktmästare

i B 5.

Dessutom funnes å avdelningen ett kvinnligt biträde, vars avlöning bestredes

med ett för ändamålet anvisat extra anslag å 2,670 kronor.

Med medel, som anskaffats på privat väg, avlönades extra ritare och

kvinnliga biträden.

Utgifterna för värme, lyse, vatten, renhållning, frakter etc. bestredes från

särskilda expensmedel, gemensamma för hela riksmuseet. För anskaffande

av materiel m. m. under budgetåret 1934/1935 torde till avdelningens förfogande

komma att stå tillhopa 5,470 kronor, därav från ordinarie materielanslaget

4,470 kronor och från ordinarie anslaget till ritningar och fotografier

1,000 kronor. Något förstärkningsanslag hade icke utgått under de sista åren.

Beträffande lokalutrymmen och apparatutrustning hänvisade beredningen

till en av Stensiö utarbetad promemoria ävensom till bilagda planritningar.

Av promemorian framginge, att lokalutrymmena vore tillräckliga och att

något reservutrymme funnes, att det elektriska ledningsnätet vore för svagt,

att skåputrymmet vore helt utnyttjat, att instrumentutrustningen vore jämförelsevis

fullständig och tillräcklig för föreståndaren och assistenten jämte

några få specialister, ehuru den icke försloge för alla de specialister, som

för närvarande önskade bedriva studier å avdelningen, samt att både den

mera fast anställda tekniska personalen och materielanslaget vore otillräckliga

redan för avdelningens eget behov (således med bortseende från specialisterna).

C. Förutsättningar för omorganisation m. m.

1. ‘De naturvetenskapliga centralmuseernas betydelse för det

vetenskapliga forskningsarbetet. Samarbete mellan centralmuseum

och universitetet.

Universitetsberedningen har anfört, att beredningen under sitt sysslande

med spörsmålet om det ifrågasatta samarbetet mellan paleozoologiska avdelningen

vid riksmuseet och paleoDtologiska institutionen i Uppsala haft anledning

ingå på den principiella frågan örn riksmuseets betydelse för det

vetenskapliga forskningsarbetet i landet och om möjligheten för och lämpligheten

av ett organiserat samarbete mellan sagda museum och våra akade

miska lärosäten. Under beredningens överläggningar med professor Stensiö

hade även detta ämne berörts, och Stensiö hade till närmare utveckling

av de av honom framförda synpunkterna till beredningen överlämnat en

promemoria, däri han anfört i huvudsak följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Under beteckningen museer rymdes i vår tid institutioner med uppgifter

av mycket skiftande art. Ett naturvetenskapligt centralmuseums största

kulturella betydelse läge emellertid på ett helt annat område an det, som

för den stora "allmänheten tedde sig som det väsentliga.

Beskådandet av de enskilda föremålen i ett naturvetenskapligt museum

trädde i betydelse helt tillbaka för summan av det vetande örn naturen,

dess formrikedom och dess problem, som kunde uppbyggas med hjälp av

det konkreta materialet. Huvudresultaten av detta arbete innehölles i de

vetenskapliga avhandlingar, som gåves ut från museet. Ett museum vöre

sålunda först och främst en anstalt för vetenskaplig forskning; dess uppgift

vore att utnyttja de stora samlingarna av naturföremål för att öka fonden

av mänskligt vetande. Överhuvudtaget kunde det icke nog starkt framhållas,

att hopandet av samlingar icke vore ett självändamål. Materialet

vore till för att tjäna särskilda vetenskapliga syften, varför även nyanskaffningen

av samlingar i stor utsträckning måste påverkas av de arbeten, som

bedreves vid institutionen. I princip vore det därför icke och borde icke

heller vara någon-väsentlig skillnad mellan det vetenskapliga arbetet vid ett

naturvetenskapligt museum och det, som bedreves vid t. ex. universitetens

motsvarande institutioner.

Örn det sålunda måste slås fast, att centralmuseernas största kulturella

betydelse läge i den vetenskapliga produktionen, innebure detta icke något

förringande av de stora uppgifter de jämväl hade i folkbildningens tjänst.

Men denna senare sida av deras verksamhet vore ett eget stort kapitel, som

folie utanför ramen för denna promemoria.

Senare tiders utveckling inom biologin och paleontologm har ökat centralmuseernas

betydelse för vetenskapen. Den allt starkare betonade inriktningen

på jämförande undersökningar av morfologisk och anatomisk art

skärpte ytterligare detta krav. Ju större mängd material, som kunde hopas

vid en institution och ju bättre dennas instrumentella utrustning kunde tillgodoses

desto gynnsammare bleve forskningsbetingelserna. Det vore emellertid

i längden otänkbart, att åtminstone ett mindre land skulle kunna uppehålla

ett flertal likartade museer på tillräckligt hög nivå och sålunda bekosta

en dubblering, kanske på flera platser, av såväl samlingar som instrumentuppsättning.

Huvudsaken vore att inom ett. kulturland varje vetenskaplig

specialitet någonstädes skulle äga tillgång till nödiga samlingar och

kunna bedrivas, så att inga luckor uppstode i den nationella kulturomspänningen.

Utvecklingen ginge också alldeles tydligt denna väg. De flesta

kulturländer ägde ett stort naturvetenskapligt museum av något slag, de

största stundom ett par.

För forskningens internationella samarbete hade dessa centralmuseer en

mycket stor betydelse. Materialets koncentrering till ett fåtal stora museer

underlättade i hög grad denna för vetenskapen oumbärliga internationella

åneverksamhet. .. ...

Framträdandet av nya vetenskapsgrenar och den av utvecklingen betingade

förskjutningen i de äldres relativa betydelse hade i alla länder börjat

framtvinga en viss arbetsfördelning mellan centralmuseerna och universiteten.

Vid centralmuseerna borde uppenbarligen de forskningsriktningar vara representerade,

som vore väsentligt beroende av ett stort material. Hit hörde

sådana discipliner som paleozoologi, paleobotanik och mineralogi forskningsgrenar

som därjämte icke alltid kunde förväntas vara företrädda av specialister

vid universiteten. Förhållandena inom de paloontologiska facken vore

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

särskilt belysande. Dessa vetenskapsgrenar behövde, förutom stora och dyrbara

samlingar, även en mycket kostsam instrumentuppsättning. Samtidigt

utgjorde dessa discipliner — liksom t. ex. fysiologi och ärftlighetslära —

i regel blott delar av examensämnen vid universiteten och vore icke representerade

genom särskilda lärarbefattningar vid läroverken. Det måste

därför möta betydande svårigheter att med bibehållande av rimliga proportioner

tillgodose de nödvändiga stora kraven vid varje universitet och högskola

för sig. Räddningen vore här uppenbarligen koncentration.

Fördelarna av en centralisation av de naturvetenskapliga samlingarna

finge emellertid icke köpas genom isolering från universiteten. Universiteten

behövde för sin undervisning och forskning tillgäng till centralmuseernas

material liksom till den speciella sakkunskap, som funnes representerad

där. Och för museerna vore det en livssak att stå i kontakt med den

studerande ungdomen, ty endast så kunde de sörja för tillförande av nya

arbetskrafter och få det livgivande tillskott, som ungdomlig entusiasm innebure.

Ett samarbete vore sålunda av nöden, och dylikt existerade också

mer eller mindre i alla länder. Men dess utformning måste i hög grad

bero av de skilda institutionernas förläggning och organisation.

Det enklaste sättet att utnyttja de stora museisamlingarna för universitetsundervisningen

vore att lägga dessa samlingar direkt under ett centralt

beläget universitet. Så hade skett i Berlin, där det stora Museum flir Naturkunde

ävensom det botaniska museet och trädgården i Dahlem själva

vore universitetsinstitutioner. På liknande sätt hade frågan lösts i Danmark.

Musée d Histoire Naturelle i Paris åter bildade med sina tjugo professurer

— bland annat även i sådana ämnen som fysik och kemi — så att säga

en hel fakultetssektion. Museet hade här fått övertaga en betydande del

av de uppgifter, som skulle tillkomma Sorbonne: förutom ett''museum i

vanlig mening vore det även en vetenskaplig läroanstalt av hög rang.

Det samarbete, som emellertid redan nu ofta bestode mellan universitet

och fristående centralmuseer, vore i allmänhet av spontan art och mer sällan

organiserat i fasta former. Sin största betydelse hade samarbetet givetvis

inom sådana speciella forskningsgrenar, som ej vore representerade vid universitet

eller åtminstone råkade ligga vid sidan av vederbörande professors

huvudsakliga läroområde, medan de vid centralmuseet företräddes av specialister

och egna institutioner. Utan tvivel kunde det i många fall redan

bestående samarbetet ytterligare utvecklas. De studerande valde som regel

för sina egna vetenskapliga arbeten ämnen, som föresloges av vederbörande

professor och examinator. De finge även impulser till dessa arbeten från

föreläsningar och laboratorieövningar. De forskningsriktningar, som ej vore

i mera speciell mening representerade bland lärarkåren vid ett universitet,

bleve följaktligen där lätt eftersatta i otillbörlig grad. Det förefölle, som om

det borde vara universitetens såväl förmån som plikt att genom samarbete

med centralmuseerna bjuda sina studerande ett mera rikhaltigt val av arbetsfält

än som eljest vore möjligt. I den mån så vore möjligt, borde

därför centralmuseerna och deras staber av vetenskapliga specialister infogas

i planen för universitetens verksamhet. Vetenskapsmännen vid centralmuseerna

kunde till exempel i någon form adjungeras som biträdande

lärare vid universiteten och i denna egenskap, örn så befunnes önskvärt,

hålla mindre föreläsningskurser eller leda övningar — allt naturligtvis blott

i sådana fall då deras specialområden ej redan vore representerade. För

att samarbetet skulle få större praktisk betydelse, vore det önskvärt att de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

adjungerade lärarna finge förrätta tentamina för högre examen inom sina

egna specialiteter och erhålla medbestämmanderätt vid bedömandet av de

avhandlingar, som utarbetats vid deras institutioner. . .

En anordning på sätt här antytts komme utan tvivel att befrämja en

önskvärd ökning i specialiseringen, som ej kunde åstadkommas med det

fixerade antalet universitetsprofessurer. Universiteten skulle överhuvudtaget

vinna en ökning i sin ämnesomspänning och en rikare nyansering, allt detta

för ringa kostnader, vilka för övrigt säkerligen skulle till väsentlig del

täckas genom de besparingar, som komme att möjliggöras just genom dylikt

samarbete.

Universitetsberedningen har i huvudsak givit sin anslutning åt de av

Stensiö i ovanberörda promemoria framförda synpunkterna och ansett det

vara synnerligen önskvärt, att ett ordnat samarbete kunde åvägabringas

mellan samtliga de institutioner i landet, som bedreve vetenskaplig forskning

på ett visst ämnesområde. Genom en lämplig arbetsfördelning dem

emellan skulle säkerligen, anför beredningen, inom den nuvarande kostnadsramen

kunna för de olika vetenskapliga specialgrenarna åstadkommas

gynnsammare yttre arbetsbetingelser — laboratorier, instrumentutrustning,

litteraturtillgång — än som för närvarande vore fallet. Särskilt läge det

nära till hands att söka åstadkomma dylikt samarbete med åtföljande arbetsfördelning

mellan universiteten å ena sidan och de stora centralmuseerna

å den andra. Ett visst samarbete hade här sedan gammalt ägt rum, enär

universitetslärarna och de studerande vid sina undersökningar ofta behövde

tillgång till studiematerial, som funnes förvarat i museerna. Något försök

att organisera detta samarbete hade dock knappast gjorts, utan det hade

ankommit på den enskilde vetenskapsmannen att inleda ett sådant. Givetvis

mötte det betydliga svårigheter att så anordna det önskvärda samarbetet,

att de olika institutionernas självständighet icke komme att lida alltför

kännbart intrång. — Det syntes därför lämpligt att framgå med en viss

försiktighet steg för steg och att göra det första försöket i den angivna

riktningen på ett område, där fördelarna av ett samarbete kunde förväntas

bliva påtagliga, icke minst i ekonomiskt hänseende. Just paleontologin och

särskilt paleozoologin torde utgöra ett dylikt lämpligt försöksobjekt.

2. Möjligheterna för samarbete mellan paleontologiska institutionen

i Uppsala och naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska

avdelning.

Beträffande denna fråga har beredningen anfört i huvudsak följande:

Vid behandlingen av detta spörsmål kunde man emellertid, såsom redan

förut antytts, icke undgå att komma in såväl på frågan örn utsträckande

av det ifrågasatta samarbetet till att omfatta även universitetet i Lund och

eventuellt Stockholms högskola som på problemet örn ordnandet av undervisningen

inom det geologiska ämnesområdet i dess helliot.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Då man skulle undersöka möjligheterna för ett samarbete mellan Uppsalainstitutionen

och riksmuseets paleozoologiska avdelning, måste man till en

början söka bilda sig en uppfattning av de båda institutionernas nuvarande

karaktär.

Vad'' då först beträffade Uppsala-institutionen, finge man hålla i minnet,

att vid den gamla geologiprofessurens delning avsikten varit, att hela det’

geologiska ämnesområdet — från mineralogin och kristallografin till paleontologin

skulle restfritt uppdelas mellan de båda nya professurerna, så

att professorn i paleontolog! och historisk geologi skulle svara för de delar

av området, som övervägande byggde på biologisk grundval, och professorn

i geologi med petrografi och mineralogi för de delar, som företrädesvis vilade

på kemisk-fysisk grund. Den så kallade paleontologiska institutionen i

Uppsala vore således icke en institution allenast för paleontolog!, ännu mindre

enbart för paleozoologi, utan den skulle vara en institution för vetenskapligt

arbete även inom stora delar av det rent geologiska forskningsområdet.

Faktiskt hade emellertid institutionen genom "den förste föreståndarens

forskarpersonligbet och speciella vetenskapliga inriktning fått en

övervägande paleozoologisk betoning, och denna betoning måste snarast

anses ha vunnit i styrka under den nye prefekten. — Vid sidan av de

samlingar, som vore mera direkt erforderliga för den akademiska undervisningen,

inrymde Uppsala-institutionen även en paleozoologisk skådesamling

samt avsevärda materialsamlingar av stor vetenskaplig betydelse från olika

delar av världen.

Vad därefter anginge den paleozoologiska avdelningen vid riksmuseet, så

omfattade denna utom en samling av dupletter — en skådesamling,

innehållande de för allmänheten mest instruktiva föremålen, och en huvudsamling,

som vore särskilt avsedd för vetenskaplig forskning. Vid den

paleozoologiska avdelningen borde enligt gällande instruktion idkas vetenskaplig

forskning samt meddelas undervisning och handledning åt yngre

forskare på det vetenskapsområde, som avdelningen företrädde. Då avdelningen

hade jämförelsevis goda lokalutrymmen och en för moderna paleontologiska

arbetsmetoder avpassad apparatutrustning, vartill någon motsvarighet

hittills icke funnits vid universiteten, hade ett stort antal av de studerande

vid universiteten, som på ett högre stadium velat specialisera sig på paleozoologi,

sökt sig till riksmuseet och där utarbetat sina licentiat- och doktorsavhandlingar.

På grund av den uppmärksamhet, som de av den paleozoologiska

avdelningens förutvarande föreståndare, professorn Stensiö, använda

undersökningsmetoderna och de med dessa metoder vunna resultaten

tilldragit sig från de utländska paleontologernas sida, hade ej så få yngre

utländska vetenskapsmän begärt arbetsplats för längre eller kortare tid å

sagda avdelning. Vidare hade fossilsamlingar, som hopbragts vid expeditioner

till främmande trakter, särskilt Spetsbergen och Grönland, i åtskilliga

fall överlämnats till Stensiö för vetenskaplig bearbetning. Man kunde därför

säga, att den paleozoologiska avdelningen under Stensiös ledning utvecklat

sig till ett forskningscentrum på ifrågavarande område av internationell

betydelse.

I detta sammanhang kunde anmärkas, att även de studerande, som önskade

specialisera sig på paleobotanik — dessa syntes vara relativt få i

jemförelse med paleozoologerna — plägade söka sig till riksmuseet, nämligen

dess paleobotaniska avdelning, för att där fortsätta och avsluta sina

studier.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

De alternativ till lösning av den föreliggande frågan vore att antingen

det internationellt betonade paleozoologiska forskningscentrum, som för närvarande

existerade vid riksmuseet, skulle förflyttas till Uppsala och man

där skulle söka tillgodose de efter en dylik förflyttning starkt ökade kraven

på i Uppsala tillgängliga arbetsplatser, instrumentutrustning och teknisk biträdeshjälp,

under det att det vetenskapliga arbetet å den paleozoologiska

avdelningen bedreves i minskad omfattning, huvudsakligen av den där anställda

personalen, eller nämnda forskningscentrum skulle kvarbliva å riksmuseet

och Uppsalaprofessuren i så måtto ändra karaktär, att dess speciellt

paleozoologiska betoning upphörde, eller man tilläventyrs skulle söka här i

landet uppehålla två jämställda, väl utrustade forskningshärdar för den

paleozoologiska vetenskapen.

Beredningen hade vid sin undersökning av det nyss angivna problemet

utgått ifrån, att man under alla omständigheter måste söka bereda den i

hastig utveckling varande moderna paleozoologin, inom vilken vetenskapsgren

Sverige för närvarande intoge en ledande ställning, goda arbetsmöjligheter,

och att man därför — inom de gränser, som den statsfinansiella

situationen utstakade — borde söka ställa de för denna forsknings bedrivande

oundgängligen nödiga medlen till förfogande. Härvid finge man dock

söka göra organisationen sådan, att den ofrånkomliga utgiftsökningen bleve

så liten som möjligt.

Beredningen hade vidare vid undersökningen beaktat, att för bedrivande

av paleozoologisk forskning efter de av Stensiö använda och av honom

förbättrade och utvecklade metoderna krävdes tillgång till rymliga arbetslokaler,

dyrbara instrument och väl kvalificerade tekniska biträden, varför

denna forskning vore förenad med förhållandevis stora kostnader.

I detta sammanhang hade beredningen slutligen haft att taga hänsyn till

den omständigheten, att, på grund av Stensiös ställning som den förnämste

representanten i vårt land för den moderna paleozoologin, spörsmålet örn

lämpligaste sättet att organisera det paleozoologiska forskningsarbetet kommit

att intimt sammanhänga med frågan om platsen för Stensiös framtida

verksamhet. Man måste nämligen säkerligen utgå ifrån, att flertalet av

de studerande, som ämnade specialisera sig på paleozoologi, komme att,

liksom hittills, även i framtiden söka sig till Stensiö för att av honom erhålla

handledning i sitt forskningsarbete. Örn man icke ville riskera att

försvåra och eventuellt hämma sagda forskningsarbete, finge man därför

försöka göra organisationen sådan, att det bleve möjligt för Stensiö att

fortfarande handleda specialisterna inom förevarande ämnesgren. Skulle

övervägande skäl — ekonomiska och organisatoriska — tala för att tyngdpunkten

för den paleozoologiska forskningen förlädes till riksmuseet, måste

man följaktligen undersöka, huruvida Stensiö kunde vara villig att mottaga

en förflyttning tillbaka till riksmuseet. En dylik förflyttning skulle underlättas

därav att Kungl. Majit medgivit att med åtgärder för återbesättande

av den efter Stensiö lediga avdelningsföreståndarbefattningen vid riksmuseet

finge anstå viss tid ävensom förordnat Stensiö att — med befrielse från

undervisningen och examinationen vid professuren i paleontolog! och historisk

geologi i Uppsala — såsom vikarie uppehålla nämnda befattning vid

riksmuseet, till dess samma befattning blivit besatt med ordinarie innehavare.

.,

På förfrågan hos Stensiö har denne såsom närmare framgar av en vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

beredningens yttrande fogad skrivelse under vissa förutsättningar förklarat

sig villig att underkasta sig dylik förflyttning.

Universitetsberedningen har härefter närmare undersökt de förut omförmälda

tre utvägarna för organiserande av den paleozoologiska forskningen.

En redogörelse för nämnda utvägar torde i detta sammanhang vara påkallad.

Jag återgiver därvid beredningens framställning, som är av följande lydelse:
a)

Fullständigt utrustade paleozoologiska forskningscentraler både i Uppsala

och vid riksmuseet.

Detta alternativ — det sista av de förut antydda — syntes vid ett första

betraktande vara det, som bäst skulle befrämja den paleozoologiska

vetenskapens utveckling. Ett genomförande av detsamma vore dock förenat

med högst betydande kostnader. Man måste nämligen i sådant fall

räkna med en så gott som fullständig dubblering av för paleozoologins behov

särskilt avpassade laboratorielokaler, verkstäder och instrument ävensom

av teknisk personal. Vidare måste man utgå ifrån, att professorn i paleontologi

och historisk geologi — örn han skulle vara en av ledarna för paleozoologiens

utveckling i landet — svårligen kunde svara för de stora inom den

rena geologin fallande områden, som formellt tillhörde hans professur. Det

bleve därför nödvändigt, att i Uppsala anställa ytterligare en lärarkraft i

geologi en biträdande lärare i historisk geologi och kvartärgeologi m. m.

samt att bereda denne lärare erforderliga arbetsutrymmen och nödig

arbetshjälp.

Ett visst samarbete måste givetvis förutsättas komma att äga rum mellan

de båda nära varandra liggande paleozoologiska forskningscentralerna i Uppsala

och Stockholm, men det vöre knappast troligt, att härigenom någon

nämnvärd besparing kunde åstadkommas. Största möjligheterna till en besparing

— vilken dock näppeligen ens under dylik förutsättning kunde

bliva mera avsevärd — skulle otvivelaktigt vara för banden, om ledningen

för de bada institutionerna gjordes gemensam, d. v. s. örn det nuvarande

provisoriet med .Stensiö som gemensam chef förlängdes på obestämd tid.

En sådan situation måste dock bliva ohållbar redan av den anledningen,

att det torde överstiga mänsklig förmåga att på ett tillfredsställande sätt

under en längre tid sköta två så krävande befattningar, som det här vore

fråga om.

Den utgiftsökning, som skulle bliva en konsekvens av ett genomförande

av detta alternativ, hade beräknats av Stensiö och framginge av en tabellarisk

sammanställning här nedan.

b) Ilen paleozoologiska forskningen koncentreras till Uppsala.

Detta alternativ innebure, att man koncentrerade den paleozoologiska

forskningen till Uppsala och sökte att där åt densamma tillhandahålla tillräckliga

lokalutrymmen samt nödig instrumentutrustning och teknisk biträdeshjälp.

\ id riksmuseets paleozoologiska avdelning skulle vetenskapligt

arbete i huvudsak bedrivas endast av den därstädes anställda personalen.

Ett genomförande av detta alternativ behövde ej medföra någon utgiftsökning

vid riksmuseet, men kostnaderna i Uppsala kunde beräknas bliva

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 142.

större än enligt det första alternativet, vilket franninge av Stenshs tabellariska

sammanställning här nedan.

c) Ben paleozoologiska forskningen koncentreras till riksmuseet.

Detta alternativ innebure, att den paleozoologiska forskningen jämte undervisningen

på licentiatstadiet i paleozoologi koncentrerades till riksmuseets

paleozoologiska avdelning, under det att professuren i paleontologi och

historisk geologi i Uppsala ombildades till en uteslutande geologisk professur.

Genom en dylik lösning av problemet syntes det bliva möjligt att på en

gång tillgodose den unga livskraftiga, rent biologiskt inriktade paleozoologins

behov och på ett rationellt sätt ordna undervisningen på hela det geologiska

ämnesområdet. De geologiska disciplinerna skulle komma att vid vartdera

universitetet ävensom vid Stockholms högskola företrädas av 2 lärare,

den ene huvudsakligen i petrografi och mineralogi, den andre huvudsakligen

i historisk geologi och kvartärgeologi. För kandidat- och magisterexamina

avpassad undervisning i paleozoologi — dylik undervisning vore av intresse

icke endast för dem, som studerade geologi, utan även för dem, som bedreve

biologiska studier — skulle, om vid vederbörande lärosäte icke funnes

stipendierad docent i ämnet eller annan lämplig lärarkraft, meddelas av

särskilt anställd speciallärare, lämpligen vederbörande avdelningsföreståndare

vid riksmuseet eller någon dennes vetenskapliga medhjälpare. De filosofie

kandidater och magistrar, vilka tänkte specialisera sig på paleozoologi,

skulle förlägga sina undersökningar till riksmuseet.

Den årliga utgiftsökning, som detta alternativ medförde, har beräknats

av Stensiö enligt nedanstående uppställning.

Universitetsberedningen har härefter sökt väga mot varandra de fördelar

och olägenheter, som kunna anses vara förknippade med ett vart av de tre

utvägarna. Härom har beredningen anfört följande:

Vad först kostnaden beträffade, så skulle enligt Stensiös beräkningar —

med behörigt tillgodoseende av den akademiska undervisningen och den

vetenskapliga forskningen inom här ifrågavarande ämnesområde — såväl

den årliga merkostnaden som engångskostnaden bliva ungefär densamma

för alternativen a) och b), under det att vid alternativ c) årliga merkostnaden

ställde sig något lägre än vid de båda första alternativen och engångskostnaden

endast uppginge till omkring Vs av motsvarande kostnad

vid alternativen a) och b). De av Stensiö beräknade beloppen — särskilt

gällde detta engångskostnaderna — vore, såsom han själv framhold, skäligen

osäkra. Sannolikt kunde de, åtminstone i fråga om de två första alternativen,

något reduceras. Kalkylerna gåve dock oförtydbart vid handen, att

ett vart av alternativen a) och b) komme att ställa sig betydligt dyrare än

alternativ c). De särskilda kostnadsbeloppen enligt Stensiös beräkningar

framginge av efterföljande tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 142.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Alt. a)

Alt. b)

Alt. c)

Paleontologiska institutionen i Uppsala.

Årlig merkostnad............

30,630

374,000

34,730

400,000

6,600

(alt. 700) i

45,000 1

|

Engångskostnad...............

Riksmuseets paleozoologiska avdelning.

Årlig merkostnad..........

6,100

14,000

25,600

22,700

Engångskostnad...............

—

Ärlig merkostnad för båda institutionerna

36,730

34,730

32,200

Engångskostnad » » »

388,000

400,000

(alt. 26,300)

67,700

Beträffande de särskilda poster, som inginge i ovannämnda belopp, samt

den närmare motiveringen för dem hänvisade beredningen till handlingarna.

Beredningen har vidare betraktat de olika alternativen ur principiella synpunkter

och därvid anfört:

Om således från kostnadssynpunkt alternativ c) ägde avgjort företräde

framför alternativen a) och b), kunde saken förefalla mera tveksam, då man

anlade ett principiellt betraktelsesätt. Från principiell synpunkt skulle nämligen

mot alternativ c) kunna anföras, att det i vårt land, där den vetenskapliga

forskningen hittills huvudsakligen haft sin hemvist vid de akademiska

lärosätena, måste anses olämpligt, kanske till och med för det vetenskapliga

livet i viss mån riskabelt, att avstå från den enda akademiska lärostol,

som vore speciellt inriktad på modern, biologiskt betonad paleontologi.

Universitetsberedningen uppskattade till fullo det argument, som sålunda

framförts, men beredningen hade under sitt arbete med hithörande problem

icke kunnat undgå att komma till den övertygelsen, att vi på grund av

vetenskapens ständigt fortgående specialisering och den av utvecklingen betingade

förskjutningen i de olika vetenskapsgrenarnas relativa betydelse

numera hunnit därhän, att det syntes nödvändigt att söka dels åstadkomma

en bättre arbetsfördelning mellan de akademiska lärosätena inbördes, dels

ock få till stånd en uppdelning av arbetsfältet mellan sagda lärosäten å ena

sidan och landets övriga anstalter för vetenskaplig forskning å den andra.

Vilka vetenskapsgrenar, som vore så specialiserade, att de lämpligen borde

koncentreras till en enda institution, och huruvida koncentreringen borde

ske till den ena eller andra platsen — allt detta vore frågor, på vilka beredningen

i detta sammanhang ej kunde närmare gå in. Beredningen ville

endast framhålla, att det syntes, som om starka skäl skulle tala för att den

paleozoologiska forskningen borde koncentreras till en plats, lämpligen riksmuseet.

Beredningen hänvisade i detta hänseende till de av Stensjö i ämnet

gjorda uttalandena och ville särskilt understryka, att arbetsmöjligheterna för

modern paleozoologisk forskning efter allt att döma komme att ställa sig

avsevärt förmånligare efter en dylik koncentrering. I likhet med Stensjö

förutsatte härvid beredningen, att vid de akademiska lärosätena särskild

undervisning av mera elementär beskaffenhet meddelades rörande den mo
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142. 19

(lema paleozoologins arbetsmetoder och de viktigaste resultaten av dess

undersökningar.

Då enligt universitetsberedningens uppfattning starka skäl, särskilt av

ekonomisk natur, talade till förmån för alternativ c), hade beredningen ansett

sig böra undersöka, huru sagda alternativ skulle i detalj kunna närmare

utformas.

Vad här förut sagts angående fördelarna av att koncentrera den paleozoologiska

forskningen till riksmuseet gällde i huvudsak även örn paleobotaniken.

Jämväl i detta ämne hade, såsom förut meddelats, de vetenskapliga

specialundersökningarna hittills i allmänhet ägt rum å riksmuseet.

Då antalet av dem, som specialiserade sig på paleobotanik vore betydligt

mindre än antalet paleozoologer, hade det emellertid icke synts nödvändigt

att redan i nu förevarande sammanhang söka på denna punkt åstadkomma

ett fast organiserat samarbete mellan universiteten och riksmuseet. Skulle

det planerade samarbetet beträffande paleozoologin leda till gynnsamt resultat

torde samarbetet småningom böra utsträckas till att avse även paleobotaniken.

D. Universitetsberedningens förslag.

Universitetsberedningen har härefter övergått till att framlägga förslag

till de anordningar, som lämpligen böra vidtagas vid ett genomförande av

alternativ c). Därvid erinrar beredningen inledningsvis, att själva utgångspunkten

för en lösning av det föreliggande problemet enligt de i sagda

alternativ uppdragna linjerna utgjordes av den av Stensiö till beredningen

avgivna förklaringen, att han under vissa angivna förutsättningar vore villig

att låta förflytta sig tillbaka till sin gamla befattning som föreståndare för

riksmuseets paleozoologiska avdelning samt att efter förflyttningen gent emot

universiteten åtaga sig vissa skyldigheter i fråga örn undervisningen och

examinationen i paleontologi, särskilt paleozoologi.

Därest sålunda Stensiö förflyttades, borde enligt beredningen följande åtgärder

vidtagas:

Den 1 juli 1935 borde Stensiö förflyttas tillbaka till riksmuseet såsom föreståndare

för paleozoologiska avdelningen därstädes.

De studerande vid universiteten, som önskade i filosofie licentiatexamen

specialisera sig på paleozoologi eller som ärnade utarbeta doktorsavhandling

i sagda ämne, skulle i mån av utrymme erhålla arbetsplats å den paleozoologiska

avdelningen och därstädes av Stensiö få nödig handledning.

Stensiö skulle erhålla ett generellt förordnande att, så länge han vore

föreståndare för den paleozoologiska avdelningen, vid behov, efter anmodan

av vederbörande sektion vid universiteten i Uppsala och Lund, i filosofie

licentiatexamen examinera sådana studerande, som specialiserat sig på paleozoologi.

Då sektionen skulle bedöma disputationsprov i paleozoologiskt

ämne, ägde den med sig adjungera Stensiö.

Vid vartdera universitetet borde anordnas — som regel vart annat år —

en för filosofie kandidat- och magisterexamina avsedd kortare undervisningskurs

i paleozoologi. Örn lämplig kursledare ej funnes att tillgå vid universitetet,

skulle på begäran av sektionen kursen hållas av Stensiö eller en hans

assistent.

Då Stensiö förklarat sig villig att, efter överenskommelse med Stockholms

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

högskola, handleda och examinera de studerande vid högskolan, som specialiserat

sig på paleozoologi, samt deltaga i bedömandet av dessa studerandes

disputationsprov, förefunnes enligt beredningens uppfattning möjlighet

att utsträcka det planerade samarbetet mellan riksmuseet och universiteten

till att omfatta även högskolan.

Såsom särskild ersättning åt Stensie för hans åtagande att vid universiteten

i förut angiven omfattning svara för undervisning och examination i

paleozoologi borde i överensstämmelse med Stensiös egen begäran anvisas

ett belopp av 1,060 kronor motsvarande skillnaden mellan den en universitetsprofessor

tillkommande avlöningen, inberäknat ålderstillägg 13,000 kronor,

och den lön, som högst utginge till avdelningsföreståndare vid riksmuseet

eller 11,940 kronor. Vidare borde Stensjö tillförsäkras en pensionsförhöjning

å 504 kronor, utgörande skillnaden mellan vanlig professorspension,

7,500 kronor, och den pension, som tillkomme en befattningshavare i lönegraden

B 30. Slutligen borde Stensjö erhålla ersättning enligt allmänna

resereglementet för sina i och för examination eller bedömande av doktorsdisputationer

företagna resor till Uppsala och Lund.

Till bestridande av kostnaden för de för lägre examina avsedda kurserna

i paleozoologi i Uppsala och Lund borde vidare under rubriken »Gemensamma

universitetsändamål» anvisas ett särskilt anslag å 2,000 kronor, vilket

skulle få disponeras av kanslern för rikets universitet. Iiölles dylik kurs

av Stensjö eller hans nedan omförmälda assistent, skulle ej särskilt arvode

för arbetet utgå utan endast en skälig, med hänsyn till förhållandena bestämd

ersättning för rese- och traktamentskostnader. Därest kursen hölles

av docent eller annan i universitetsstaden bosatt lärare, kunde dylik kursledare

få arvode från här ifrågavarande anslag.

För att biträda Stensie såväl vid handledningen av de specialister, vilka

arbetade å riksmuseet, som vid den mera elementära undervisningen vid

universiteten borde vid den paleozoologiska avdelningen anställas en i vetenskapligt

hänseende väl kvalificerad extra assistent.

Genom de nu ifrågasatta anordningarna skulle på en viss punkt ett intimt

samarbete komma till stånd mellan universiteten och riksmuseet. Detta

organiserade samarbete, som till en början skulle inskränka sig till det paleozoologiska

ämnesområdet och närmast vara anknutet till Stensiö personligen,

borde småningom kunna utvidgas t''ll att omfatta även andra avdelningar

vid riksmuseet och anknytas till vederbörande avdelningsföreståndare i denna

deras egenskap. Härmed skulle det första steget vara taget i riktning mot

att söka organisera ett samarbete mellan universiteten och de övriga institutioner

här i landet, som förfogade över i vetenskapligt hänseende högt

kvalificerade arbetskrafter, och vilka bedreve vetenskaplig forskning på de

ämnesområden, som folie inom gränserna för universitetens verksamhet.

I samband med den paleozoologiska forskningens koncentrering till riksmuseet

borde Uppsalaprofessuren i paleontolog; och historisk geologi omdanas

till en geologisk professur. Det geologiska ämnesområdet torde förslagsvis

kunna så uppdelas mellan de båda professorerna, att den ene svarade

för petrografin och mineralogin jämte därmed sammanhängande grenar av

ämnet, den andre för den historiska geologin och kvartärgeologin samt vad

därmed hade sammanhang. Den närmare regleringen av gränsen mellan

de båda professurerna skulle verkställas av kanslern efter förslag av sektionen.

Professurerna syntes kunna benämnas, den ena »professur i geologi, särskilt

petrografi och mineralogi» eller eventuellt »professur i geologi nied under
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

visnings- oell examinationsskyldighet i petrografi och mineralogi samt därmed

sammanhängande delar av ämnet», den andra »professur i geologi,

särskilt historisk geologi och kvartärgeologi» eller eventuellt »professur i geologi

med undervisnings- och examinationsskyldighet i historisk geologi och

kvartärgeologi samt därmed sammanhängande delar av ämnet».

För den dagliga vården av de i Uppsala befintliga paleontologiska samlingarna

borde en särskild amanuens med paleontolog^ utbildning anställas.

Även efter omläggningen av paleontologiundervisningen torde åtskilliga

paleontologer komma att vara sysselsatta med bearbetning av nyssnämnda

samlingar. För dessas räkning torde specialistrum å Uppsala-institutionen

böra stå till förfogande.

I det föregående har beredningen redogjort för de av Stensjö beräknade

kostnaderna vid ett genomförande av ovannämnda åtgärder. Beredningen

har nu ansett sig kunna i stort sett godtaga nämnda kalkyler, dock med

vissa ändringar.

Enligt beredningens mening kunna sagda kostnader beräknas på följande

sätt:

A) Uppsala.

Årlig kostnadsökning.

1) Arvode till amanuens för vård av de paleontologiska samlingarna

.......................................

2) Kvinnligt extra biträde (för preparering m. m.).......

kronor 1,800

» 2,400

Summa kronor 4,200

Materielanslaget till den paleontologiska institutionen, som särskilt med

hänsyn till de av Stensiö och hans lärjungar bedrivna undersökningarna

undergått en avsevärd förhöjning och för budgetåret 1934/1935 uppginge

till omkring 24,000 kronor, torde efter Stensiös förflyttning till Stockholm

och Uppsalaprofessurens omläggning kunna minskas förslagsvis med 7,000

kronor till 17,000 kronor.

Slutresultatet skulle således bliva en kostnadsminskning på 2,800 kronor.

Engångskostnader.

Såsom framginge av Stensiös redogörelse funnes i Uppsalainstitutionen

alldeles för få arbets- och laboratorierum. Detta

omdöme gällde enligt beredningens mening även under förutsättning,

att den av beredningen förordade omläggningen av

professuren komme till utförande. Det torde därför vara nödvändigt

att söka anordna ytterligare några dylika rum. Kostnaden

härför har av Stensiö beräknats till .............

För nödig komplettering av den instrumentutrustning, som

erfordrades även för geologiska undersökningar, torde i överensstämmelse

med Stensiös kalkyler böra beräknas.......

För viss omläggning av de elektriska ledningarna och utökning

av transformatorer torde böra beräknas..........

Att fönstren i arbetsvåningen behövde jämförelsevis snart

undergå ändring kunde ej bestridas. Kostnaden härför har

av Stensiö beräknats till 15,000 kronor. Detta arbete torde

dock i nödfall kunna anstå någon tid.................

kronor 32,000

13,000

> 4,000

Summa kronor 49,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition Nr 142.

B) Biksmuseets paleozoologiska avdelning.

Årlig kostnadsökning.

1) Arvode till extra assistent.....................kronor 6,000

2) Arvoden till 2 kvinnliga biträden i lönegraden B 7 » 6,600

3) Ökning av materielanslaget..................... » 12 000

4) Anslag till bevakning av svenska fossilfyndorter..... » ] ,000

Summa kronor 25,600

jEngångskostnader.

1) Komplettering av instrumentutrustningen...........kronor 17,700

2) Omläggning av elektriska ledningar............... » ö''000

Summa kronor 22,700

C) Gemensamma universitetsändamål.

Under denna rubrik torde böra upptagas följande nya anslag:

. 1) Ersättning till Stensiö för hans åtagande att vid universiteten

i viss omfattning svara för undervisning och examination

i paleozoologi................................kronor 1,060

2) Till anordnande av kurser i paleozoologi för lägre examina

i Uppsala och Lund............................. » g 000

Summa kronor 3,060

Sammandrag

Årlig kostnads- ökning, respek- tive kostnads- minskning.

Engångs-

kostnad.

Uppsala.........

Kronor

9 ann

Kronor

+ 49,000

Gemensamma universitetsändamål.

+ 3,060

+ 25,600

Riksmuseets paleozoologiska avdelning

+ 22,700

Summa kronor

+ 25,860

4- 71,700

£ Universitetsberedningens hemställan.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer nu universitetsberedningen,

att Kungl. Maj:t ville

dels utverka riksdagens medgivande, att de i staten för universitetet i

Uppsala upptagna professorsbefattningarna i »geologi med petrografi och

mineralogi» samt i »paleontologi och historisk geologi» omändras till professurer,

benämnda på sätt förut föreslagits;

dels hos riksdagen göra framställning örn de höjningar av årliga anslagen

till universitetet i Uppsala, till gemensamma universitetsändamål och till

naturhistoriska riksmuseet ävensom de engångsanslag, vilka beredningen

ansett sig böra förorda;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

dels utverka beslut av riksdagen om en pensionsförhöjning till professorn

Stensiö av förut angiven storlek;

dels ock, därest riksdagen beslutar i överensstämmelse med vad ovan

hemställts, utnämna och förordna Stensiö att från och med den 1 juli 1935

vara professor och föreståndare för naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska

avdelning.

Myndigheterna.

Över universitetsberedningens förslag hava yttranden avgivits av vederbörande

universitetsmyndigbeter i Uppsala och Lund samt den 3 november

1934 av statskontoret, den 8 november 1934 av byggnadsstyrelsen, den 14

november 1934 av vetenskapsakademien och den 13 december 1934 av kanslern

för rikets universitet.

Jag vill först redogöra för universitetsmyndigheternas uttalanden i ärendet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala har, under

åberopande av en av professorn H. Backlund förebragt utredning samt efter

att hava redogjort för paleontologiprofessurens tillkomst och därmed sammanhängande

förhållanden, anfört i huvudsak följande.

Sektionen funne det vara uppenbart, att endast extraordinära skäl borde

föranleda en förändring av den blott 12 år gamla professuren i paleontologi

och den tillhörande institutionen. Sektionen ansåge emellertid icke,

att sådana skäl förebragts genom universitetsberedningens utredning. Såsom

skäl för ett bibehållande av professuren och institutionen i dess nuvarande

omfattning och skick kunde däremot framhållas åtskilliga omständigheter.

1) Paleontologin borde med hänsyn till sin grundläggande betydelse både

tor den historiska geologin och för den botaniska och zoologiska systematiken

och härstamningsläran vara företrädd av en professur vid Uppsala

universitet. Universitetsberedningen hade utan tvivel gatt till överdrift i

betonandet av avståndet mellan paleontologin och den historiska geologin.

Det vore dessutom sektionens åsikt, att örn någon förändring i nu berörda

hänseenden skulle visa sig önskvärd, denna i första hand borde bestämmas

av de geologiska disciplinernas ställning inom universitetet och icke av den

nu föreliggande, mera tillfälliga kombinationen med riksmuseets intressen.

Enligt sektionens mening stöde bibehållandet av professuren i paleontolog!

och historisk geologi i ett organiskt samband med utvecklingen av de geologiska

disciplinerna vid Uppsala universitet och möjliggjorde likaså en självständig

lösning av den viktiga frågan örn den kvartärgeologiska forskningen

vid universitetet. .

2) Den paleontologiska institutionen vid Uppsala universitet skulle genom

universitetsberedningens förslag icke komma till den effektiva användning,

för vilken den ursprungligen planerats. Ett universitetsmuseum, som redan

vid sin start beräknats sakna utvecklingsmöjligheter och som saknade direkt

anknytning till vetenskaplig forskning, måste betecknas som en abnormitet.

Enligt av professor Backlund verkställd utredning innehölle institutionen

tillräckligt arbetsutrymme för en normal utveckling inom det ursprungliga

läroområdet, även vid relativt långt gående specialisering.

Det i universitetsberedningens alternativ c) framlagda ändringsförslaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

skulle enligt beredningens egna beräkningar bli förenat med betydande kostnadsökningar.

Härtill kotnme följande tvenne uppenbara olägenheter:

. 3) Innehavaren av den föreslagna nya professuren i »geologi med undervisnings-

och examinationsskyldighet i historisk geologi och kvartärgeologi»

skulle ha sin verksamhet inrymd i en institution, vilken saknade tillräckliga

utrymmen, anordningar och samlingar för en stor del av hans forskningsområden.

Denna omständighet skulle med all säkerhet medföra nya och

för visso berättigade krav på ökade anslag.

4) Den föreslagna nya professuren i »geologi med undervisnings- och examinationsskyldighet

i historisk geologi och kvartärgeologi» samt den äldre

professuren i dess nya form »geologi med undervisnings- och examinationsskyldighet

i petrografi och mineralogi» skulle ej, såsom fallet vore med

professurerna i deras hittillsvarande form, komplettera varandra, utan i stor

utsträckning röra sig på identiska forskningsområden, isynnerhet som under

»geologi» i bägge fallen måste underförstås »allmän geologi»; förslaget skulle

således tillskapa en partiell dubblering.

Sektionen ville slutligen erinra örn att:

5) Ett bibehållande av professuren i paleontologi och historisk geologi i

dess nuvarande omfattning skulle draga betydligt mindre engångsanslag och

årsanslag än det av universitetsberedningen förordade alternativet.

Beredningens förslag att ett vidsträcktare samarbete borde organiseras mellan

universiteten och de övriga institutioner, som förfogade över i vetenskapligt

hänseende högt kvalificerade arbetskrafter inom ämnesgrupper hörande

till universitetens verksamhet, ansåge sektionen värdefullt. Dock torde

behovet och organisationen av dylikt samarbete ävensom arbetskrafternas

kvalifikationer i varje särskilt fall böra underställas sektionens prövning.

Ett samarbete med riksmuseet, som sektionen ansåge kunna bliva av värde,

komme givetvis att medföra vissa kostnader. För gäldande av dessa vöre

det av beredningen till gemensamma universitetsändamål föreslagna beloppet^

av 2,000 kronor starkt motiverat.

Aven oavsett undervisningens krav hade ett vetenskapligt samarbete mellan

universitetet och riksmuseet, i detta fall närmast dess paleozoologiska

avdelning, enligt sektionens mening stor betydelse.

På grund av vad sålunda anförts har sektionen dels avstyrkt förslaget

att de i staten för universitetet i Uppsala upptagna professorsbefattningarna

i »geologi med petrografi och mineralogi» samt i »paleontologi och historisk

geologi» omändras till professurer med annat namn och innehåll, dels tillstyrkt

universitetsberedningens framställning örn ett anslag av 2,000 kronor

för gemensamma universitetsändamål.

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Uppsala har instämt i

sektionens yttrande.

Matematisk naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Lund har — med

instämmande av det större akademiska konsistoriet därstädes — tillstyrkt universitetsberedningens

förslag, dock med framhållande av att professorsbefattningarna

i geologi vid Uppsala universitet borde benämnas, den ena

professur i geologi med undervisnings- och examinationsskyldighet i mine
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

ralogi och petrografi samt därmed sammanhängande delar av ämnet och

den andra professur i geologi med undervisnings- och examinationsskyklighet

i historisk geologi och därmed sammanhängande delar av ämnet. Tilllika

har sektionen meddelat, att särskild undervisning i paleozoologi hitintills

icke visat sig vara av behovet påkallad vid Lunds universitet.

Kanslern bär i sitt utlåtande anfört följande:

Den tankegång, som läge bakom universitetsberedningens ståndpunkt, torde

kunna uttryckas på följande sätt:

De jämförelsevis begränsade medel, som i vårt land kunde ställas till

förfogande för vetenskaplig forskning och undervisning, måste användas på

ett så effektivt sätt som möjligt. Detta torde icke kunna ske utan en viss

arbetsfördelning och ett organiserat samarbete mellan olika vetenskapliga

forskningshärdar. Denna arbetsfördelning och detta samarbete krävde stundom

vissa uppoffringar från den ena eller andra sidan.

Den av beredningen föreslagna omorganisationen innebure nu, att universitetet

i Uppsala skulle avstå från möjligheten att bland sina ordinarie lärare

lökna en representant för den rent biologiska paleontologin, mot det

att universitetet dels erhölle vissa garantier för att universitetets lärjungar

kunde erhålla mera elementär undervisning på sagda område vid universitetet

och därefter vid behov specialutbildning vid riksmuseet, dels ock finge

de viktiga delar av det geologiska ämnesområdet, som utgjordes av den

allmänna geologin och kvartärgeologin, bättre tillgodosedda an vad för närvarande

vore fallet.

Då kanslern såsom universitetsberedningens ordförande givit sin anslutning

åt beredningens förslag, hade anledningen härtill varit, att kanslern

som utgått ifrån, att universitetet i Uppsala icke torde kunna inom den

närmaste framtiden påräkna en tredje lärarbefattning inom det geologiska

ämnesområdet — kommit till den övertygelsen, att förslagets antagande

skulle lända till nytta såväl för den vid universitetet bedrivna forskningen

och undervisningen på sagda ämnesområde och med detta sammanhängande

discipliner, som ock för den rent biologiskt betonade paleontologiska forskningen

i hela landet, samt att de fördelar, som förslagets genomförande

skulle skänka, avgjort övervägde de med förslaget förknippade olägenheterna.

Vad som anförts i Uppsala-sektionens skrivelse med därtill hörande biläger

hade icke givit kanslern anledning frångå universitetsberedningens

förslag.

I sitt utlåtande har vidare vetenskapsakademien, efter att hava hört sina

ledamöter, professorn J. G. Andersson och överdirektören A. Gavelin, anfört

i huvudsak följande:

Såsom målsman för naturhistoriska riksmuseet hade akademien i första

hand att taga i betraktande de konsekvenser, universitetsberedningens förslag

skulle få för museets paleozoologiska avdelning.

Akademien ansåge, att det skulle vara enbart lyckligt såväl för museets

nämnda avdelning som för den vetenskapliga forskningen inom det paleozoologiska

området, örn för framtiden professor Stensjö finge såsom föreståndare

för avdelningen med tillräckliga ekonomiska resurser lortsätta sina

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

banbrytande forskningar inom paleozoologin med tillhjälp av den goda och

förstklassiga instrumentutrustning, han vid riksmuseet lyckats förskaffa,

med den stab av medarbetare, som där arbetade under hans ledning, och

med de resurser i avseende på material, över vilka riksmuseet förfogade.

Akademien erinrade vidare, att det enligt instruktionen ålåge avdelningsföreståndare

vid museet att i mån av utrymme handleda unga forskare

inom respektive områden. Denna föreskrift hade icke varit någon död bokstav

utan ett stort antal såväl licentiatarbeten som doktorsavhandlingar

hade utarbetats på museets olika avdelningar. Det läge i sakens natur, att

detta förhållande komme att ännu mera accentueras, sedan Stensiös lärare

och föregångare, professor Wiman nu avgått från ledningen av den paleontologiska

institutionen i Uppsala. Under dessa förhållanden funne akademien,

att den form av samarbete, som beredningen föreslagit, måste bliva

av stor betydelse för utvecklingen av den paleozoologiska forskningen.

Akademien funne det vara riktigt, att Stensiös vetenskapliga kapacitet

vid behov ställdes till förfogande för examination i licentiatexamen och för

bedömande av doktorsavhandlingar vid universiteten. En sådan anordning

förefölle desto mera ändamålsenlig, som med all sannolikhet kunde förutses,

att såväl de flesta licentiatavhandlingar som doktorsarbeten inom ämnet

hädanefter komme att utarbetas under hans personliga ledning.

Beträffande slutligen omändringen av professuren i paleontolog! och historisk

geologi vid universitetet i Uppsala ville akademien icke tillstyrka ett förslag

härom, med mindre universitetet självt förklarat sig önska en sådan förändring.

Med åberopande av vad sålunda anförts har vetenskapsakademien förordat

beredningens förslag örn samarbete mellan paleozoologiska avdelningen

vid naturhistoriska riksmuseet. Vidare har akademien tillstyrkt vad universitetsberedningen

föreslagit ifråga örn engångsanslag och höjt årsanslag till

riksmuseets paleozoologiska avdelning samt örn ersättning till Stensiö för

fullgörande av de åligganden, som kunde komma att påvila honom vid

universiteten. Däremot har akademien för närvarande icke ansett sig kunna

tillstyrka den föreslagna omändringen av professuren i paleontologi och

historisk geologi vid Uppsala universitet. Akademiens beslut i sistnämnda

avseende fattades med 15 röster mot 14, vilka avgåvos till förmån för universitetsberedningens

förslag.

Statskontoret har med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

ansett sig icke böra motsätta sig, att Stensiö vid ett genomförande av universitetsberedningens

förslag tillerkändes lönetillägg med 1,060 kronor samt

bibeholles vid det pensionsunderlag å 7,500 kronor, som vore gällande för

honom i egenskap av professor vid universitetet i Uppsala.

Slutligen har byggnadsstyrelsen yttrat sig beträffande de av beredningen

förordade engångsanslagen till inredningsarbeten. Styrelsen har därvid anfört

i huvudsak följande:

Inredningsarbetena inom den paleontologiska institutionen avsåge anordnandet

av ytterligare arbets- och laboratorieutrymmen. Utredningen beträffande

dessa arbeten vore preliminär, och enligt vad Stensiö meddelat

borde, därest Stensiö förflyttades, den blivande föreståndaren för institutionen

få göra sina önskemål gällande. Styrelsen ansåge sig förty icke nu

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

böra göra något uttalande utan förutsatte, att styrelsen, när en närmare utredning

i detta avseende verkställts, bleve satt i tillfälle att yttra sig över

densamma. .

Vad beträffade riksmuseets paleozoologisTca avdelning hade universitetsberedningen

upptagit ett belopp av 5,000 kronor för omläggning av det numera

ganska eldfarliga elektriska ledningssystemet inom dessa lokaler.

Byggnadsstyrelsen hade intet att erinra och finge tillika meddela, att styrelsen

icke disponerade medel för dessa arbeten, varför särskilt anslag vore

erforderligt.

Departementschefen.

Från den omfattande utredning, som förebragts i ärendet, vill jag sammanfattningsvis

framhålla några omständigheter, vilka synas vara av särskild

vikt vid bedömandet av de föreliggande frågorna.

Inom det geologiska ämnesområdet finnas för närvarande vid universitetet

i Uppsala två professurer, den ena omfattande geologi med petrografi och

mineralogi samt den andra paleontologi och historisk geologi. Naturhistoriska

riksmuseet har vidare en paleobotanisk och arkegoniatavdelning samt

en paleozoologisk avdelning, vardera med en professor såsom föreståndare.

Av den utav professor Stensiö i ärendet lämnade utredningen framgår,

att paleontolog^ kan, allt efter den speciella inriktning ämnesrepresentanten

giver åt sitt ämne, antingen ansluta sig till geologin eller ock bliva en uteslutande

eller åtminstone huvudsakligen biologiskt orienterad, relativt självständig

disciplin.

Om man betraktar förhållandena vid universitetet i Uppsala — där sålunda

två professorer i geologi äro verksamma, varav en i paleontologi och

historisk geologi — skulle sistnämnda professurs inriktning på den ensidigt

biologiskt orienterade paleontologin medföra, att de geologiska delarna av

de båda professurernas totala ämnesområde bleve otillräckligt representerade.

Därest sålunda såväl den rena geologins som den exklusivt biologiskt

orienterade paleontologins intressen var för sig skola tillfredsställande tillgodoses

vid universitetet, skulle en utökning av de nuvarande lärarkrafterna

i dessa ämnen vid universitetet vara erforderlig.

I och för sig vöre givetvis icke något att erinra mot en sådan utveckling,

särskilt örn man beaktar de betydande geologiska arbetsuppgifter, som förefinnas

i vårt land. Jag saknar dock nu anledning att ingå härpå.

Så som förhållandena för närvarande gestalta sig, torde man emellertid

hava att söka uppnå en organisation av undervisningen och det vetenskapliga

forskningsarbetet på ifrågavarande ämnesområde, som utan större kostnadsökningar

giver tillfredsställande utbyte och som bygger på grundsatsen

om samarbete mellan riksmuseet och universitetet.

Universitetsberedningens förslag innebär ett genomtänkt och omsorgsfullt

utarbetat förslag i denna riktning. Under erinran att paleontologin icke utgör

examensämne har beredningen gjort gällande, att det vetenskapliga arbetet och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition Nr 142.

de högre studierna i detta ämne med en rent biologisk inriktning böra hava

sin tyngdpunkt förlagd till en enda institution i landet. För denna uppgift

har det naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning av beredningen

ansetts på grund av de föreliggande omständigheterna mest lämpad. Bliver

sålunda riksmuseet centralpunkten för studierna i denna del av ämnet, skulle

därmed möjliggöras en omorganisation av de båda geologiprofessurerna i

Uppsala. Samtidigt skulle samarbete inledas mellan riksmuseets paleozoologiska

avdelning och universiteten. Vid universitetet i Uppsala skulle

liksom vid Lunds universitet — där undervisning meddelas inom det geologiska

ämnesområdet av en professor och en biträdande lärare i geologi och

mineralogi — såvitt möjligt givas en kurs i paleozoologi för filosofie kandidatoch

magisterexamina. På anmodan av vederbörande fakultetssektion skulle

denna kurs hållas av föreståndaren för den paleozoologiska avdelningen vid

riksmuseet eller någon hans assistent, därest lämplig kursledare icke skulle

finnas i universitetsstaden. För dem, som önska att i filosofie licentiatexamen

specialisera sig på paleozoologi eller som ämna utarbeta doktorsavhandling

i ämnet, skulle härefter de vidare studierna kunna förläggas till

riksmuseet under avdelningsföreståndarens ledning. Denne skulle tillika vara

förpliktad att pa anmodan av vederbörande sektion i filosofie licentiatexamen

examinera studerande i paleozoologi samt deltaga i bedömandet av

disputationsprov i ämnet.

Universitetsberedningens förslag innebär, såsom jag nyss antytt, att, därest

sålunda den vetenskapliga forskningen och högre undervisningen i paleozoologi

i huvudsak förläggas till riksmuseet, en ombildning skulle komma

till stånd av den nuvarande professuren i paleontolog! och historisk geologi

vid universitetet i Uppsala till en geologiskt orienterad professur med tyngdpunkten

förlagd till historisk geologi och kvartärgeologi. Den närmare regleringen

av gränsen mellan de båda geologiprofessurerna vid universitetet

skulle verkställas av kanslern efter förslag av sektionen.

Från Uppsala universitets sida lia invändningar framförts mot beredningens

förslag. Dessa invändningar gälla framför allt ombildningen av professuren

i paleontolog! och historisk geologi på sätt beredningen förordat.

Det synes mig emellertid påtagligt, att beredningens förslag innebär en av

förhållandena betingad rationalisering på detta område. Den nuvarande

institutionen i Uppsala bör icke utrustas såsom en parallellinstitution till

riksmuseets paleozoologiska avdelning. Härmed är ingalunda sagt, att paleontologin

skall vara utestängd från Uppsala universitet. I begreppet historisk

geologi ingår i viss utsträckning även paleontolog!. Uppenbart är ock att,

liksom hittills varit fallet, vetenskapliga forskningar även i den ensidigt

biologiskt orienterade paleontologin kunna äga rum på Uppsalainstitutionen,

i den mån icke härför kräves sådan dyrbarare instrumentell utrustning, som

där saknas. Vidare skulle enligt beredningens förslag, vartill jag ansluter

mig, särskilda anordningar i sinom tid träffas för viss undervisning i sist
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

nämnda ämnesområde. Omregleringen av professuren i Uppsala är över

huvud icke avsedd medföra att för framtiden snäva gränser dragas kring de

ämnesområden, som höra till professuren. Genom den vetenskapliga forskningens

utveckling kan förhållandet mellan olika vetenskapsområden undergå

förskjutningar, som medföra att hittillsvarande gränsområden få en central

betydelse. Detta förhållande bör beaktas även vid professurens tillsättande.

Det är angeläget att icke den ena eller andra delen av professurens område

tillerkännes sådant företräde, att den mest kvalificerade sökanden utestänges

på grund av den speciella inriktningen av hans forskningar. Skulle en ny

innehavare av professuren stå jämförelsevis främmande för någon del av

professurens område, kunna anordningar övervägas, varigenom antingen en

jämkning sker beträffande den undervisningsskyldighet, som åligger de båda

geologiprofessorerna, eller ock docent eller annan yngre forskare övertager

visst undervisningsområde.

En förutsättning för att omorganisationen skall kunna genomföras från och

med nästkommande budgetår är givetvis, att professor Stensiö, som är innehavare

av omförmälda professur i paleontolog! och historisk geologi i Uppsala,

överflyttas som professor och föreståndare för paleozoologiska avdelningen

vid naturhistoriska riksmuseet, vilken sistnämnda professur Stensiö för närvarande

uppehåller på förordnande. Härtill har Stensiö under vissa förutsättningar

förklarat sig villig.

Beträffande omorganisationen i övrigt och därmed sammanhängande förhållanden

torde jag få anföra följande, därvid jag utgår ifrån att Stensiö

den 1 juli 1935 överflyttas till riksmuseet.

Professurerna i geologi vid Uppsala universitet böra, såsom nyss framhållits,

erhålla benämningar, som bättre svara mot respektive professurs

ämnesområde. Den nuvarande professuren i geologi med petrografi och

mineralogi synes mig i överensstämmelse med beredningens förslag böra benämnas

professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Med genomförandet

av denna ändring torde dock få anstå tills vidare. Beträffande den

av Stensiö innehavda professuren synes mig densamma böra fran och med

den 1 juli 1935 ombildas till en professur i geologi, särskilt historisk geologi.

Såsom i yttrande från matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund framhållits,

ingår i historisk geologi även kvartärgeologi, varför ett särskilt framhållande

av detta område i professurens titel ej synes påkallat. För övrigt

angiver benämningen, att professuren skall vara geologiskt inriktad. Den

nuvarande institutionen i Uppsala, som ej avsetts såsom en exklusivt paleozoologisk

institution utan uppförts med hänsyn till prolessurens hela hittillsvarande

område, torde lämpa sig väl såsom institution för den ändrade

professuren, ehuru givetvis den blivande ytterligare utrustningen av institutionen

bör ske med hänsyn till professurens ändrade omfattning. Kungl.

Majit torde få utfärda de författningsändringar och föreskrifter i övrigt,

som kunna föranledas av den ändrade organisationen och av det planerade

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition Nr 142.

samarbetet mellan universiteten och riksmuseet, varjämte kanslern bör äga

att meddela närmare bestämmelser i den mån så erfordras angående fördelning

av undervisning och examination mellan professorerna i geologi vid

Uppsala universitet.

Som ovan berörts skulle det hädanefter åligga föreståndaren för den

palezoologiska avdelningen vid riksmuseet att efter anmodan åtaga sig viss

undervisning och examination vid universiteten samt bedömning av doktorsavhandlingar.

Mot förslaget att såsom ersättning härför professor Stensiö

skulle tillerkännas en lönefyllnad å 1,060 kronor för år, motsvarande skillnaden

mellan en universitetsprofessors lön — som ju Stensiö för närvarande

uppbär — och den lön, som högst utgår till avdelningsföreståndare

vid riksmuseet, har jag icke någon erinran. Vid resor, som företagas för

fullgörande av oinförmälda uppgifter, torde ersättning få utgå enligt allmänna

resereglementet. Kostnaderna härför synas mig kunna tills vidare bestridas

ur det i riksstatsförslaget uppförda förslagsanslaget till Naturhistoriska riksmuseet:

Omkostnader.

Enligt universitetsberedningen borde till bestridande av kostnaderna för

de för lägre examina avsedda kurserna i paleozoologi i Uppsala och Lund

anvisas ett särskilt anslag å 2,000 kronor. Ur detta anslag skulle, därest

kursen hålles av annan än avdelningsföreståndaren eller hans assistent, utgå

skäligt arvode. Universitetsberedningen har vidare föreslagit vissa andra

ändringar i nu utgående arliga anslag till Uppsala universitet och naturhistoriska

riksmuseet ävensom beviljande av vissa engångsanslag. Beträffande

därvid först universitetet har beredningen ifrågasatt ändring i nu utgående

anslag till den paleontologiska institutionen på grund av å ena sidan ökat

behov av arbetskrafter samt å den andra minskade materielkostnader. Jag

finner mig emellertid icke nu böra förorda några ändringar i de anslagsbelopp,

som för ifrågavarande ändamål uppförts i det för riksdagen framlagda

riksstatsförslaget. Innan erfarenhet vunnits om den nya organisationens behov,

torde kostnaderna för den beräknade ökningen av arbetshjälpen få bestridas

ur institutionens anslag till materiel. I likhet med byggnadsstyrelsen

anser jag vidare, att framkomna förslag örn ytterligare inrednings- och installationsarbeten

i den nya institutionsbyggnaden böra prövas först sedan

den ombildade professorsbefattningen blivit tillsatt med ordinarie innehavare.

Vad slutligen den väckta frågan om ökade och nya anslag till paleozoologiska

avdelningen vid riksmuseet beträffar torde den böra prövas först i

samband med behandlingen av riksmuseets blivande anslagsäskanden i

övrigt.

Vad jag ovan förordat innebär ändringar av do under vissa punkter av

1935 års åttonde huvudtitel framlagda förslagen. En ombildning av den

nuvarande professuren i paleontologi och historisk geologi vid Uppsala

universitet föranleder sålunda, att i avlöningsstaten för professorer m. fl.

under punkten 68 nämnda i anmärkning 1. under filosofiska fakultetens

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

matematisk-naturvetenskapliga sektion uppförda professur utbytes mot en

professur i geologi, särskilt historisk geologi. Vidare bör omförmälda årliga

lönetillägg å 1,060 kronor till professor Stensiö för åliggandet att vid universiteten

svara för viss undervisning oell examination beräknas under den

i förslaget till avlöningsstat för naturhistoriska riksmuseet (punkt 26 av ovannämnda

huvudtitel) uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t. Denna anslagspost, som i nämnda förslag

beräknats till 1,600 kronor, bör sålunda uppföras med 2,660 kronor.

För vinnande av avrundning av museets avlöningsanslag bör ytterligare den

i avlöningsstaten uppförda delposten till avlöningsförhöjningar m. m. höjas

med 40 kronor till 1,880 kronor. Anslaget till avlöningar vid riksmuseet

skulle vid bifall härtill komma att höjas från 235,000 kronor med 1,100

kronor till 236,100 kronor. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat

torde täckning för den ovan ifrågasatta anslagsökningen kunna beredas

å riksstatsförslaget.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande Stensiös avlöning

torde, såsom också Stensiö själv förutsatt, åtgärd böra vidtagas för

att tillförsäkra honom rätt att bibehållas vid den pensionsförmån, som för

närvarande tillkommer honom i egenskap av universitetsprofessor. Denna

fråga torde komma att upptagas till behandling av chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t — med ändring därutinnan av sina under punkterna 26 och 68 i

åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1935 års riksdag framlagda

förslag — måtte föreslå riksdagen

att — under förutsättning att professorn i paleontologi och

historisk geologi vid universitetet i Uppsala E. H. O. Stensiö

varder utnämnd och förordnad att från och med den 1

juli 1935 vara professor och föreståndare för naturhistoriska

riksmuseets paleozoologiska avdelning — dels besluta, att i

avlöningsstater för nämnda universitet under A. Avlöningsstat

för professorer m. fl. i stället för nyssberörda professur

i paleontologi och historisk geologi uppföra en professorsbefattning

i geologi, särskilt historisk geologi, med avlöning

lika med vad som tillkommer universitetsprofessor;

dels godkänna följande avlöningsstat för naturhistoriska

riksmuseet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1935/1936:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...................

kronor 197,,500

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition Nr 142.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Lönetillägg till pro
fessor

E. Stensiö. . kronor 1,060

b. Övriga arvoden och

särskilda ersättningar

......... » 1,600 kronor 2,660

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a.

Grundavlöningar

m. m..........kronor 28,360

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis

........ > 1,880 s 30,240

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie personal, förslagsvis..... »_5,700

Summa förslagsanslag kronor 236,100

dels ock till Naturhistoriska riksmuseet: Avlöningar för

budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 236,100.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm 1935, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

350609

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts dels under riksstatens åttonde huvudtitel, punkterna 66— 106, dels ock i proposition, nr 142, gjorda framst s. 1 i texten
  2. Rskr. 1935:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts dels under riksstatens åttonde huvudtitel, punkterna 26— 30, dels ock i proposition, nr 142, gjorda framstä s. 1 i texten
  3. SU 1935:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts dels under riksstatens åttonde huvudtitel, punkterna 66—106, dels ock i proposition, nr 142, gjorda framställningar angåe s. 2 i texten
  4. SU 1935:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts dels under riksstatens åttonde huvudtitel, ''punkterna 26—30, dels ock i proposition, nr 142, gjorda framställningar angå s. 65 i texten