Med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
1935-02-15 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:143, Med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
1
Nr 143.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående skatt å vissa för drivande av automobil använda
brännoljor; given Stockholms slott den 15 februari 1935.j
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande
av automobil använda brännoljor.
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 1935
1 sami
Nr U3.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Förslag
till
förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.
Härigenom förordnas som följer:
1 $.
För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt vad
nedan stadgas, erläggas skatt av sju öre för liter.
Med automobil förstås i denna förordning fordon, som enligt motorfordonsförordningen
den 20 juni 1930 (nr 284) är att anse såsom automobil.
2 §.
Envar, som har för avsikt att använda brännolja för drivande av automobil,
vilken enligt vad stadgas i motor fordonsförordningen har sin hemort
här i riket, åligger att, innan så sker, örn förhållandet göra anmälan till
länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort vid den tidpunkt,
då förbrukningen är avsedd att äga rum. Är automobilen i automobilregister
inskriven, skall anmälan tillika innehålla uppgift örn automobilens
registreringsnummer.
3 $.
Det åligger länsstyrelse att övervaka, att envar, som skall verkställa anmälan
enligt 2 §, fullgör denna skyldighet.
Länsstyrelsen utfärdar bevis örn verkställd anmälan. Sådant bevis bör
medföras under färd med automobilen för att på tillsägelse av polisman
för denne uppvisas.
4 §.
Envar, som använder brännolja för drivande av automobil, åligger att
inom åtta dagar efter utgången av varje kalenderhalvår avgiva deklaration
angående den myckenhet sådan olja, som för nämnda ändamål under halvåret
förbrukats. Är automobil, för vars drivande förbrukats brännolja, inskriven
i automobilregister, skall tillika angivas automobilens registreringsnummer.
Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt avlämnas i Stockholm
till Överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten, stadsstyrelsen
eller kommunalborgmästaren samt på landet till landsfiskalen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 3
Deklaration skall avgivas till myndigheten i den ort, där automobilen
har sin hemort.
Det åligger i andra stycket omförmälda myndigheter att övervaka, att
deklarationer inkomma från samtliga uppgiftsskyldiga samt att avlämnade
deklarationer äro fullständiga och riktiga. Den, som icke avgivit deklaration
men kan antagas vara uppgiftspliktig eller som avgivit ofullständig
deklaration, må föreläggas att inom viss tid inkomma med deklaration eller
erforderliga uppgifter.
5 §.
Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skola av de i 4 § omförmälda
myndigheter, utom för Stockholm, senast den 15 i månaden näst efter utgången
av det kalenderhalvår deklarationen avser, översändas till länsstyrelsen.
0 §.
Det åligger länsstyrelse att granska inkomna deklarationer och i särskild
längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgifter eljest
inkommit, samt fastställa de myckenheter av brännolja, för vilka skatt skall
erläggas, ävensom därå belöpande skatt. I fall, där den under kalenderhalvåret
för drivande av automobil förbrukade brännoljan icke uppgår till
femtio liter, påföres dock ej skatt.
Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen infordra felande uppgifter.
Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt att granskning
av den uppgiftsskyldiges bokföring verkställes eller att undersökning av dennes
inneliggande lager av brännoljor äger rum, bör länsstyrelsen föranstalta örn
sådan granskning eller undersökning, och äger länsstyrelsen därvid i mån
av behov anlita biträde av sakkunnig.
Det åligger uppgiftsskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse
eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till upplagslokal samt att för
granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar.
Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan
kostnad för granskning eller undersökning, som i denna paragraf sägs, bestridas
av medel, som enligt denna förordning inflyta.
7 §.
Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med
allmänna posten översändas utdrag av längden, så vitt honom angår, tilllika
med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad
den skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens beslut
eller eljest söka befrielse från påförd skatt.
8 §.
Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning
avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
avlämna deklaration eller infordrad upplysning, oell kar därav föranletts,
att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,
skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande
undandragits.
9 §.
1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,
må besvär anföras hos kammarrätten.
Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd
skatt, åligger att inom tre månader efter det skatten blivit honom avfordrad,
ingiva eller på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända
besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om
den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må
icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits
eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till
prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade
besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.
2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade
beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,
översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar
med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.
10 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej ske av annan än myndighet, som i 4 § sägs, av länsstyrelse eller av
länsstyrelse enligt 6 § förordnad person. Deklarationerna skola tillhandahållas
dem, som i och för sin befattning böra erhålla del därav. I övrigt
må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit
deklarationen, medgivit’ dennas offentliggörande; dock må deklarationer på
sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet
eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet
av sådan bearbetning.
11
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration
enligt denna förordning, bote från och med tjugofem till och med trehundra
kronor; och må länsstyrelsen förelägga uppgiftspliktig, som underlåtit
att inkomma med erforderlig uppgift, lämpligt vite.
12 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som
är ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skatt, bote högst fem
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandraga eller
kunnat komma att undandragas, dock minst tjugofem kronor.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits eller kunnat komma att undandragas,
dock minst tjugofem kronor.’
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke, därest
den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till ända, av
egen drift rättat den oriktiga uppgiften.
13 $.
Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna
förordning avses, erhållit del av deklaration eller uppgiftsskyldigs bokföring,
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet
av sådan deklaration eller uppgiftsskyldigs affärsförhållande, varom han
därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar
såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse
som nu sagts, straffes med dagsböter, dock ej under fem.
Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av
deklarationer, som i 10 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom
tjänsten yppa något av deklarationens innehall. Vid överträdelse härav
vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.
14 §.
Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt
11 $.
Åtal för förseelse, som i 12 eller 13 § omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän domstol.
Förseelse, som omförmäles i 12 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,
varom i 13 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande
angives till sådant åtal.
15 $.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
16
Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,
så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning
må kunna erfordras, meddelas av Kungl. Majit.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
17 %.
Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående
fördelning av de jämlikt förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit
influtna skattemedel.
18 §.
Örn och i vad mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för
drivande av automobil, som för tillfälligt brukande i riket införts från
utlandet, bestämmes av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, därvid iakttages, att
den, som har för avsikt att förbruka brännolja för drivande av automobil
efter det denna förordning trätt i kraft men innan anmälan, varom i förordningen
stadgas, under sagda år kan ske, skall före den 1 januari 1937
därom hava verkställt sådan anmälan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet a Stockholms slott
den 15 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss: 2 I
Alltsedan bensinskattens införande hava försök gjorts att såsom drivmedel
för motorfordon ersätta bensin med vissa andra billigare oljor, vilka
icke drabbades av nämnda skatt.
Vid tidigare företagna undersökningar för utrönande av, i vilken omfattning
dylika oljor användes för automobildrift, har emellertid visat sig, att
förbrukningen av skattefria brännoljor för autcmobildrift i allt fall icke
vunnit sådan utbredning att bensinskattens effektivitet kunde anses äventyrad.
Det har därför hitintills icke ansetts påkallat att vidtaga särskilda
åtgärder i syfte att bruket av ifrågavarande brännoljor för automobildrift
bleve föremål för beskattning. I proposition till 1933 års riksdag (nr 172)
angående fortsatt skattefrihet för motorsprit samt vissa ändringar i bensinskatteförordningen
anförde departementschefen rörande nu föreliggande beskattningsfråga
följande:
Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen komme att
medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvarande icke
skattepliktiga motorbränslen. Enär skattefria motorbränslen, råolja, fotogen
och bensol, för närvarande funne användning huvudsakligen för andra ändamål
än för automobildrift, torde en skatt, lagd å all förekommande import
och inhemsk produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba förbrukningen
av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet av
motorfordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution
åt förbrukning för annat ändamål än automobildrift torde, åtminstone vad
råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med hänsyn till det
stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt fall skulle komma
i åtnjutande av restitution. .... ...
Ville man med särskild skatt träffa förbrukningen for automobildrift jämväl
av nu ifrågavarande bränslen, torde man i stället bliva hänvisad till att
cenora särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet, som
förbrukades i motorfordonstrafiken. För närvarande torde dock, med hänsyn
till den rådande jämförelsevis ringa förbrukningen av dessa bränslen för
au angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgäider
icke vara av behovet påkallade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Kungl. Marits proposition nr 143.
™ finansdepartementet under sistlidet år inkomna meddelanden kava
emellertid hantytt på att skattefria brännoljor såsom drivmedel för automobiler
under senare tid fått ökad användning. Frågan om beskattning av
dylika brannoljor har därför inom finansdepartementet upptagits till förnyad
behandling. Viss utredning har verkställts. Resultatet av denna utredning
har sammanfattats i en promemoria angående ifrågasatt beskattning
av vissa tor drivande av automobil använda brännoljor, vilken promemoria
innefattade förslag örn skatt å dylika oljor, över promemorian jämte tillhörande
författningsutkast hava yttranden infordrats från länsstyrelserna,
generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket jämte vissa av ärendet berörda
sammanslutningar.
I fråga örn vilka olika slag av brännoljor, som komme till användning
för automobildrift, deras olika användningssätt för nämnda ändamål, storleken
av den minskning i bensinskatten, som uppkomme på grund av bruket
av dylika oljor, samt örn sagda beskattningsfrågas behandling i vissa främmande
lander innehöll promemorian följande:
»Olika slag av skattefria brännoljor.
?räl?°ljor’ som närmast komma till användning såsom
drivmedel för automobiler utgöras av vissa medeltunga och tyngre fraktioner
av bergolja, nämligen dels motorbrännolja eller råolja, under vilken
enammng inbegripes gas- eller solarolja och dieselbrännolja, dels ock brännarp11,
Emellertid kunna i praktiken användbara gränser ofta icke dragas
mellan forenamnda, såsom motorbränslen nyttjade och en del närstående
oljor, vilka tågås i anspråk för ett flertal andra ändamål. Vissa motorbrannoljor
(solaroljor) kunna sålunda icke utan ingående analys skiljas från
tunn pannbrannolja och tvattolja för gaser; motorfotogen kan ej heller utan
dylik analys skiljas från lysfotogen.
De slag av oljor, som för närvarande användas såsom drivmedel för motorP~°n
?en,1<:k(; t.ra,fffs fällande bestämmelser örn skatt å bensin, redobrannni?
delffltatlStikxenJd1els under stat- nr 441 (motorbrännolja och pann
SÄbÄS
r stat nr 442 l,otogen; ävensom andra
Storleken av importen under åren 1930-1933 samt under januari-oktober
arén 1933 och 1934 av oljor hänförliga till förenämnda två nummer i
handelsstatistiken ävensom av bensin (stat. nr 439) framgår av följande
sammanställning:
A r
Stat. nr 441: motor- och pannbrannolja,
oraffinerade
|Stat. nr 442 : fotogen
i ävensom andra raffi- | nerade brännoljor
Stat. nr 439:
bensin
t 0 II
kr./kg
toll
kr./kg
1,000 liter
kr./lit.
116,040
0.0 G
79,060
0.11
411,903
0.11
169,916
0.0 5
76,242
0.0 7
431,218
0.07
223,731
0.0 5
78,047
0.09
454,164
0.0 8
251,755
O.oa
92,773
0.0 7
448,675
0.0 7
219,596
77,099
369,378
208,930
75,784
403,171
1930
1931
1932
1933
1933
(jan uari — oktober)
1931
(januari —oktober)
9
Kungl, Martts proposition nr 143.
Den här redovisade importökningen av motorbninnoljor får anses anmärkningsvärt
stor. Sålunda var införseln av dylika oljor år 1933 mer än dubbelt
så stor som under år 1930. För fotogen och andra raffinerade brännoljor
samt för bensin visar sammanställningen jämväl en viss örn ock mindre
importstegring. Några säkra slutsatser i avseende å den nuvarande användningen
av motorbrännolja och fotogen för automobildrift kunna emellertid
icke dragas av de anförda importsiffrorna. Ökningen av importen av brännoljor
torde främst hava sin grund däri, att dylika oljor under senare år
erhållit vidgad användning för fartygsdrift samt för uppvärmning av värmeledningspannor,
industriugnar m. m. Vissa slag av brännoljor hänförliga
till stat. nr 441 och 442 hava dock jämväl funnit användning såsom drivmedel
för motorfordon.
Användning av brännolja som auto mobilmotorbränsle.
Brännoljor användas för närvarande såsom drivmedel för motorfordon
enligt i huvudsak fyra olika system. Dessa äro:
1) Råolja användes för drift av diesel- och diesel-liknande motorer (högtrycksmotorer).
2) Råolja användes för drift av Hesselman-motorer (lågtrycksmotorer).
3) Råolja och fotogen användes för drift av vanliga automobilmotorer,
därvid dessa förses med särskilda förgasaranordningar (s. k. fotogenförgasare).
4) Blandningar av bensin och fotogen eller liknande oljor användas för
drift av vanliga automobilmotorer, i vissa fall utan förändring av motorernas
förgasaranordningar.
Dieselmotorer och dieselliknande motorer hava sedan flera år varit föremål
för utprovning för automobildrift, särskilt i England och Tyskland.
Dieselmotorns användning för omnibussar och tyngre lastvagnar synes ha
lämnat försöksstadiet och utvecklingen på detta område kan komma att
försiggå relativt hastigt. För Sveriges del hava dock dieselmotorer för
automobildrift ännu icke fått någon praktisk betydelse. Endast ett antal
provvagnar med dieselmotorer har hit införts. Även örn sålunda framförandet
av motorfordon med dieselmotorer för Sveriges vidkommande icke
kan anses för närvarande äga aktuellt intresse, kan dock, med hänsyn till
de i utlandet uppnådda resultaten på detta område, en ändring härutinnan
inträda.
Tillverkningen i Sverige av omnibussar och lastautomobiler försedda med
Hesselman-motor tog sin början år 1932, och har därefter successivt ökats.
Såsom ett bevis på att de med denna motor verkställda proven visat tillfredsställande
resultat må framhållas, att AB. Stockholms Spårvägar, som
för närvarande har 18 omnibussar med Hesselman-motor i drift, beslutat
att ytterligare ett 50-tal av bolagets omnibussar successivt under den närmaste
tiden skall förses med sådan motor. Hesselman-motorerna äro emellertid
dyrare i anskaffningskostnad än de vanligen förekommande bensinmotorerna
— merkostnaden torde kunna uppskattas till cirka 3,000 kronor
per styck. Hesselman-motorerna anses ock fordra mera noggrann skötsel
än de vanliga bensinmotorerna. Nu anförda omständigheter kunna förväntas
i viss mån motverka en mera allmän övergång inom motortrafiken
från bensinmotor till den råoljedrivna Hesselman-motorn. Automobildrift
med Hesselman-motor torde bliva lönande endast vid mera regelbunden
körning i större omfattning, främst i omnibuss- och lastbilstrafik.
Antalet registrerade motorfordon, försedda med råoljemotorer, utgör för
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
närvarande enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter 225 stycken, varav
81 stycken personomnibussar och 144 stycken lastautomobiler. Se tabell L
För att möjliggöra användande av svårflyktigt bränsle (fotogen och råolja)
i vanliga automobilmotorer finnas flera olika slag av förgasaranordningar.
Gemensamt för dessa är, att en blandning av bränsle och luft genom
uppvärmning bringas i ångform innan bränslet inkommer i motorcylindrarna.
Start och uppvärmningskörning av motorerna måste vid användande
av förgasaraggregat ske medelst lättflyktigt bränsle, bensin eller
bentyl. Dylika motorer erfordra sålanda dubbelt bränslesystem. Kungl.
Automobilklubbens tekniska kommitté har under år 1934 verkställt prov
beträffande vissa typer av nu nämnda förgasaraggregat, och har kommittén
såsom slutomdöme med anledning av proven avgivit följande uttalande:
Av provningsresultaten framgår, att anordningar för användning i förgasarmotorer
av svårflyktiga bränslen finnas utexperimenterade, som möjliggöra
en driftsäker och med nuvarande bränslepriser billig drift. Samtidigt
uppstå emellertid vissa olägenheter, nämligen minskning i motorns dragkraft
och bilens maximihastighet, ökning av smörjoljans utspädning och
förorenande. Provningarna hava givit vid handen, att för en i längden
tillfredsställande drift av motorn är någon anordning till motverkande av
smörjoljans utspädning nödvändig, och att den provade, härför avsedda anordningen,
fungerat tillfredsställande.’
Enligt uppgift från länsstyrelserna utgör det för närvarande förefintliga
antalet motorfordon med fotogenförgasaraggregat 239 stycken, därav 30
omnibussar, 175 lastautomobiler och 34 andra automobiler. Se tabell I.
Kostnaden för inmonterande av förgasaraggregat torde uppgå till omkring
500 kronor.
Antalet fotogendrivna motorfordon torde tidigare varit högre. En återgång
till bensindrift lärer emellertid lia ägt rum. Anledningen härtill torde
vara att söka i den omständigheten att vissa mindre goda förgasaranordningar
skadat motorerna. Sedan emellertid numera fullt tillfredsställande
förgasaranordningar anses förefinnas, torde man böra räkna med att fotogendriften
får ökad användning inom automobiltrafiken.
Det förekommer vidare, att såsom drivmedel för motorfordon användas
blandningar av bensin och fotogen eller fotogenliknande oljor. Dessa blandningar
kunna, särskilt under den varma årstiden, nyttjas utan att någon
förändring vidtages i avseende å motorn.
Tillförlitliga uppgifter föreligga icke örn i vilken omfattning dylika
blandningar komma till användning för automobildrift.
För erhållande av ett mera kompressionsfast bränsle än bensin, användes
i Sverige huvudsakligen inblandning av motorsprit i bensin. Undertid,
då brist på motorsprit förelegat, har även bensol kommit till användning.
Dä bensol i regel betingar högre pris än motorsprit och tillika har den
olägenheten att vara sotbildande, har bensol emellertid för närvarande icke
någon större användning för automobildrift. Anledning synes därför icke
föreligga att vidtaga ändring i nu gällande skattefrihet för bensol.
Uppskattning av minskningen i bensinskatten på grund av råolja
och fotogen.
I det föregående har nämnts, att enligt från länsstyrelserna inhämtade
uppgifter antalet med råoljemotorer respektive fotogenförgasaraggregat försedda
motorfordon för närvarande utgör:
11
Kungl. May.ts proposition nr 143.
Med
råoljemotor
Personomnibussar .................................... 81
Lastautomobiler ..................................... 144
Andra automobiler —
Summa 225
För en beräkning av den minskning i bensinskatten, som uppkommer
genom trafik med förenämnda antal med brännoljor drivna fordon, torde
kunna antagas, att den genomsnittliga årliga körningen oell bränsleförbrukningen
vid bensin- eller bentyldrift utgör för omnibussar 4,000 mil respektive
3.5 liter per mil samt för lastautomobiler och andra automobiler 3,000
mil respektive 3 liter per mil. Med denna utgångspunkt erhålles en åilig
bränsleförbrukning av bensin eller bentyl för omnibussar av 14,000 liter
och för lastautomobiler och andra automobiler av 9,000 liter, allt per fordon.
På grundval av dessa siffror torde den kvantitet bensin och bentyl,
som i stället för tungflyktig brännolja skulle hava kommit till användning
såsom drivmedel för förenämnda lil stycken personomnibussar (81 med
råoljemotor och 30 med förgasaraggregat) och 353 stycken andra automobiler
(144 med råoljemotor och 209 med förgasaraggregat), kunna beräknas
till 4,275,000 liter per år. — Härvid har räknats med att 20 procent av
bränsleförbrukningen å fordon med fotogenförgasare utgöres av bensin eller
bentyl. — Å förenämnda kvantitet belöpande bensinskatt skulle utgjort
427,5u0 kronor, därest såsom drivmedel använts enbart bensin, och 320,000
kronor, därest bentyl (75 procent bensin och 25 procent sprit) kommit till användning.
Den årliga minskning av bensinskattemedlen, som uppkommer
på grund av nyttjandet av tyngre brännoljor, torde sålunda kunna antagas
för närvarande icke understiga 350,000 kronor per år.
Till belysande av vilka konsekvenser i avseende å statens inkomst av
bensinskatten, som en mera allmän övergång till automobildrift med
råolja och andra för närvarande skattefria oljor skulle medföra enbart för
den av AB. Stockholms Spårvägar bedrivna omnibusstrafiken, må följande
framhållas. Enligt utredning av den utav Stockholms stads stadskollegium
tillsatta spårvägskommittén tillryggalades år 1933 inom Stockholm 890,000
mil med bensindrivna omnibussar. Det för dessa vagnar använda bränslet
består av 65 % bensin och 35 % motorsprit. Då bensinförbrukningen per
mil torde kunna uppskattas till omkring 3 liter, skulle en fullständig övergång
till drift med för närvarande skattefria brännoljor enbart för det vid
Stockholms spårvägar förbrukade automobilmotorbränslet betyda en årlig
minskning av bensinskatten med omkring 267,000 kronor. Å de 18 stycken
omnibussar med Hesselman-motor, som för närvarande finnas i drift vid
AB. Stockholms Spårvägar, kan beräknas belöpa en årlig minskning i bensinskattemedlen
med omkring 27,000 kronor. ^
Beskattningsfrågor för råolja m. m. i vissa främmande länder.
Spörsmålet rörande beskattning av brännoljor använda för drift av motorfordon
har varit föremål för åtgärder i vissa främmande länder. Härom
må meddelas följande uppgifter. .....
Norge. Bensinskatten utgår med 10 öre per liter, vilken skatt Damval
gäller för blandningar av petroleum och andra brännoljor i blandning med
bensin, för så vitt blandningen kan användas såsom motorbränsle, lör automobiler,
som helt eller till huvudsaklig del använda icke skattepliktigt
Med
förgasaraggregat
30
175
34
239
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
bränsle, utgår den årliga fordonsskatten per 100 kilogram av fordonens
tjänstevikt med följande belopp:
för vagnar med luftringar 6 kronor,
* » » andra gummiringar 8 kronor. 1
För bensindrivna fordon utgår skatten med hälften av förenämnda belopp.
Enligt uppgift linnas i Norge registrerade endast ett fåtal vagnar, som
använda annat bränsle än bensin.
. Danmark. Bensinskatten utgår med 7 öre per liter, vartill kommer en
tilläggsskatt av 6 öre, således tillhopa 13 öre per liter. Fordonsskatten utgår
efter stigande skala allt efter fordonens vikt. För lastautomobiler med
en tjänstevikt intill 1,450 kilogram utgår avgiften sålunda med 13 kronor
för 100 kilogram, medan för vagnar, vägande över 3,500 kilogram, skatten
utgör 30 kronor för 100 kilogram.
För fordon, som begagna annan drivkraft än bensin, trä eller träkol, utgår
dubbel fordonsskatt. Höjning av sagda avgift är emellertid ifrågasatt.
I den sakkunnigutredning, som i detta hänseende föreligger, föreslås sålunda
att fordonsskatten för automobiler, som bruka annat bränsle än bensin, trä
eller träkol, måtte höjas till 4 eventuellt 5 gånger den för hensindrivna
fordon utgående skatten.
Belgien. Motorfordon, som väga under 2,000 kilogram, beskattas efter
antalet hästkrafter å motorn. För fordon av högre vikt utgår skatten efter
fordonens vikt. Motorfordon, som drivas med råolja, beläggas med dubbelt
så hög skatt, som bensindrivna fordon.»
Beträffande de olika sätt, som kunde ifrågakomma för anordnande av
skatt å brännoljor använda för automobildrift, samt örn storleken av en
dylik skatt, anfördes i promemorian:
»Olika sätt för skattens uttagande.
Vid övervägande av det mest ändamålsenliga sättet för genomförande aven
beskattning å tyngre brännoljor, i den mån dessa komma till användning
såsom drivmedel för motorfordon, synas nedan angivna fyra alternativ
kunna komma under omprövning.
1. Beskattningen anordnas efter i huvudsak samma regler, som gälla folden
nuvarande bensinskatten.
2. Skatten beräknas med ledning av å automobilerna anbragta väglängdmätare.
3. Skatten uttages i form av höjd fordonsskatt å sådana automobiler, för
vilkas drivande användes brännolja.
4. Beskattningen grundas på deklaration angående förbrukning av brännolja
för automobildrift.
En huvudprincip för automobilbeskattningen i Sverige har varit, att
skatten skall utgöra kompensation för vägslitningen, medan man däremot
i möjligaste man sökt undvika att skatt uttages för i och för sig skattepliktiga
varuslag, som komma till användning inom andra områden än
motortrafiken. Automobilgummiringsskatten utgår visserligen för i stort
sett alla slag av gummiringar, men befrielse från eller restitution av skatten
kan medgivas för ringar, som ej komma till användning å vägslitande förut!
proposition till 1935 års storting föreslås att fordonsskatten för nämnda slag av automobiler
skall för budgetaret 7 1935 30/e 1936 utgöra för vagnar med luftringar 10 kronor
och för vagnar med andra gummiringar 15 kronor för varje 100 kilogram av fordonens
tjänstevikt.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
don. — I fråga om bensinskatten gäller, att restitution av skatt medgives
i åtskilliga fall, då bevisning om att varan förbrukats för annat ändamål
än automobildrift förebringas.
Enär den sålunda angivna principen för den nuvarande beskattningen på
detta område torde böra bibehållas, synes bedömandet av de förut nämnda
beskattningsalternativen främst böra ske ur synpunkten av möjligheten att
så anordna beskattningen av nu ifrågavarande brännoljor att skatt endast
drabbar förbrukningen av dylika oljor i den mån de användas såsom drivmedel
för motorfordon.
1. Beskattningen anordnas efter i huvudsak samma regler, som gälla
för den nuvarande bensinskatten.
Den beskattningsform, som kommer till användning beträffande bensin,
nämligen att praktiskt taget all till riket införd respektive inom landet tillverkad
bensin belägges med skatt och att restitution sedermera beviljas i
den mån tillfredsställande bevisning förebringas därom att varan skall användas
för annat ändamål än för drivande av motorfordon, är en ur statsverkets
synpunkt effektiv form av beskattning. För bensinens vidkommande
har detta förfaringssätt icke heller orsakat några mera betydande olägenheter.
De kvantiteter av denna vara, som förbrukas för icke skattepliktiga ändamål,
äro relativt obetydliga. De av tullverket år 1933 debiterade bensinskattemedlen
utgjorde sålunda 44.9 millioner kronor, och endast 0.8 millioner
kronor, eller icke fullt 2 % av hela debiterade beloppet återbetalades i form
av restitution. Beträffande råolja, fotogen och andra brännoljor råder ett
motsatt förhållande. Endast en ringa del av förbrukningen av dessa varuslag
tinner nämligen användning för automobildrift.
Den år 1932 importerade kvantiteten motor- och pannbrännolja samt fotogen
har enligt verkställd beräkning ansetts kunna på följande sätt fördelas å
nedan angivna användningsområden. I
Förbrukningsområde
Motor- o. ''pann- brännoljor
Fotogen
ton
ton
Hushållsförbrukning (belysning m. m.)
.......... —
43,000
Jordbruket ................................................................
3,000
20,000
Handelsflottan
.............. 100,000
—
Fiskeflottan.................................................................
20,000
6,000
Industrien .................................................................
............... 30,000
1,800
Uppvärmning.............................................................
.............. 40,000
—
Diverse ....................................................................
............... 31,000
7,200
224,000
78,000.
I industristatistiken för år 1932 redovisas såsom drivkraft inom industrien
887 stycken oljemotorer. Antalet oljedrivna traktorer inom jordbruket kan
enligt inhämtade upplysningar uppskattas till omkring 8,000 stycken. Endast
inom industrien och jordbruket, representerande cirka 18 % av den totala
förbrukningen av råolja samt lys- och brännfotogen, kan sålunda antalet
förbrukningsställen, där råolja och brännfotogen användas såsom drivkraft,
uppskattas till omkring 9,000.
Den årliga förbrukningen av brännoljor för drift av motorfordon torde
kunna uppskattas till omkring 3,000 ton. Med hänsyn till att konsumtionen
av dylik olja för drivande av motorfordon sålunda utgör en förhållandevis
liten andel av den totala konsumtionen av dessa varuslag, torde det icke
vara lämpligt att anordna en beskattning av denna förbrukning efter samma
grunder som gälla i fråga om bensinskatten. Härtill kommer, att det stora
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
antalet förbrukare av dylika oljor för andra ändamål än för drivande av
motorfordon skulle medföra, att ett restitutionsförfarande knappast vore praktiskt
genomförbart.
2. Skatten beräknas med ledning av å automobilerna anbragta väglängdmätare.
Frågan örn införande av obligatoriska väglängdmätare å automobiler i
syfte att erhålla en grundval för automobil beskattningen har tidigare varit
föremål för övervägande. Ett sådant system skulle onekligen innebära fördelar
med hänsyn till skattens rättvisa uttagande. Det bör emellertid icke
förbises, att detsamma ur vissa andra synpunkter skulle medföra olägenheter.
Vare sig staten eller automobilägaren skulle bekosta väglängdmätarna,
föranledde anskaffandet av dylika mätare en icke obetydlig kostnad.
Vidare komme såväl skatteuppbörden som kontrollen att bliva av invecklad
beskaffenhet. Systemet med väglängdmätare skulle tillika möta vissa praktiska
svårigheter beträffande de fordon, som äro försedda med fotogen förgasare
och begagna än bensin, än fotogen eller fotogenblandningar. Även
örn bränslekomsumtionen å sådana automobiler, som äro försedda med motorer,
vilka äro särskilt konstruerade för användande av råolja, måhända
med viss fördel skulle kunna fastställas genom särskilda väglängdmätare,
synes det dock icke lämpligt att enbart för denna jämförelsevis fåtaliga
grupp av motorfordon beräkna skatten å det använda drivmedlet med ledning
av dylika mätare.
3. Skatten uttages i form av höjd fordonsskatt å sådana automobiler,
för vilkas drivande användes brännolja.
Såsom förut angivits tillämpas i Danmark, Norge och Belgien den regel,
att skatt å annat drivmedel för motorfordon än bensin, motorsprit och träkolsgas
uttages i form av förhöjd fordonsskatt. Det torde emellertid vara
uppenbart, att stora vanskligheter möta att anordna en för såväl staten
som den enskilde tillfredsställande motorbränslebeskattning, därest skatten
endast skall grundas på fordonens vikt. De på bränsleförbrukningen i
främsta rummet inverkande faktorerna, nämligen den tillryggalagda vägsträckan
och bränsleförbrukningen per vägenhet, måste nämligen i dylikt
fall uppskattas. Företagandet av en sådan uppskattning möter dock stora
svårigheter, enär såväl den årliga körningen som bränsleåtgången växlar
avsevärt icke blott för olika slag av fordon (omnibussar, lastautomobiler
och personautomobiler) utan jämväl för olika vagnar inom en var av nu
nämnda kategorier. En skattesats, beräknad efter en genomsnittlig våglängd
per år och genomsnittlig bränsleförbrukning per vägenhet, komme
sålunda att medföra orättvisor i beskattningshänseende. Den vagnägare,
som hade tillfälle att utnyttja sin vagn i större utsträckning än det beräknade
genomsnittet, finge sålunda erlägga lägre skatt än som rätteligen
bort belöpa å honom, under det att den, som av en eller annan anledning
icke varit i tillfälle att utnyttja sitt fordon i den omfattning, som motsvarade
det beräknade genomsnittet, komme att få betala högre skatt än
som rätteligen bort utgå. Det kan visserligen antagas, att åtminstone den
relativt dyrbara råoljemotorn i regel endast anskaffas av sådana vagnägare
som hava tillfälle att väl utnyttja vagnarnas kapacitet. Olika omständigheter
kunna dock omintetgöra dylika antaganden. Därest det tillägg till
fordonsskatten, som skulle utgå för fordon drivna med brännolja, sattes så
högt, att det i största möjliga utsträckning skulle kompensera bensinskatten,
torde det knappast kunna undvikas att medgiva skattebefrielse i sådana
fall, då fordonen på grund av reparation eller eljest under någon längre
tid icke kunnat utnyttjas. Likaså torde under motsvarande förhållanden
skattelindring böra medgivas för omnibussföretagens reservvagnar, vilka i
regel endast i mindre omfattning gå i trafik.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
På grund av nu anförda omständigheter kan man genom en tilläggsskatt
till fordonsskatten icke ernå en beskattning av drivmedlet, som kan anses
ur såväl statens som vagnägarnas synpunkt fullt tillfredsställande. Fordonsskatten
torde däremot vara användbar, därest man såsom provisorium tills
vidare endast vill införa en något skärpt beskattning för motorfordon, som
drivas med annat oljebränsle än sådant, som drabbas av den nu gällande
bensinskatten, utan att tillika det kravet uppställes att skatten skall så
anordnas, att den kommer att vid olika utnyttjande av fordonen utgå i
förhållande till förbrukningen av dylikt bränsle.
Efterföljande tabeller utvisa storleken av det tillägg till fordonsskatten,
som vid vissa angivna årliga körlängder med automobiler drivna med
brännolja skulle erfordras för full kompensation av nu gällande bensinskatt.
Storleken av tillägget är angiven såsom en multipel, utvisande det antal
gånger fordonsskatten i dylikt fall borde höjas. Beräkningarna äro gjorda
under förutsättning att fordonen förses med råoljemotorer. Örn fotogenförgasaraggregat
användes, bör multipeln bliva något lägre på grund därav
att bensin användes för start och uppvärmning av motorn.
Tjänstevikt
Bränsleför- brukning
per mil
liter
Bensinskatt per år
Fordons-
skatt
kronor
Erforderlig multipel av
fordonsskatten för full
kompensation av ben- sinskatten
vid bensin- drift
vid ben- tyldrift
vid bensin- drift
vid ben- tyldrift
Omnibussar.
a) under antagen årlig körning av 3,000 mil
4,205
3.0
900
675
518
2.7
2.8
4,800
2.8
840
630
588
2.4
2.1
5,650
3.4
1,020
765
714
2.4
2.1
b) under antagen årlig körning av 5,000 mil.
_
—
1,500
1,125
518
3.9
3.2
—
—
1,400
1,050
588
3.4
2.8
—
—
1,700
1,275
714
3.4
2.8
c) under antagen årlig körning av 6,000 mil.
_
_
1,800
1,350
518
4.5
3.6
—
—
1,680
1,260
588
3.8
3.1
—
—
2,040
1,530
714
3.8
3.1
d) Stockholms
spårvägars omnibusstrafik:
under antagen årlig körning av 5,000 mil
6,000
4.5
2,250
1,688
756
4.o
3.2
1
under antagen
årlig körning av 6,000 mil.
-
-
2,700
2,025
756
4.6
3.7
Lastvagnar.
a) under antagen
årlig körning av 2,000 mil.
2,500
2.5
500
375
266
2.o
I 2.4
3,100
2.8
560
420
350
2.6
2.2
b) under antagen körning
av 3,000 mil.
_
750
563
266
3.8
3.1
—
840
630
350
3.4
2.8
16
Kungl. Majlis proposition nr 143.
Enligt de i tabellen angivna exemplen växlar koefficienten för höjning
av fordonsskatten vid råoljedrift, därest full kompensation för bensinskatten
skulle ernås, för omnibussar mellan 2.4 — 4.6, örn bensinskatten beräknas å
hela bränsleförbrukningen, och mellan 2.1-3.7, örn lättbentyl (75 % bensin
och 25 % motorsprit) kommer till användning. För lastautomobiler utgöra
motsvarande siffror 2.6—3.8 och 2.2 —3.i.
Bifogade tabell II utvisar skattebelastningen å vissa slag av fordon för
det fall att skatt å förbrukad råolja uttages såsom tilläggsskatt till fordonsskatten
och till storleken bestämmes lika med denna skatt.
4. Beskattningen grundas på deklaration angående förbrukning av
brännolja för automobildrift.
Vill man vid lösandet av förevarande beskattningsspörsmål vidmakthålla
den principen att skatt bör drabba de oljor, varom är fråga, endast i den
mån de finna användning såsom drivmedel för motorfordon men tillika i
den omfattning så är fallet, lärer allenast det alternativ återstå, enligt
vilket skatten grundas å deklaration angående förbrukning av dylika oljor
för drivande av motorfordon.
Ett deklarationsförfarande såsom grundval för beskattningen av för närvarande
icke skattepliktiga oljebränslen för automobildrift, har sina största
nackdelar däri, att, i den mån kontrollen icke kan göras effektiv, viss risk
får anses föreligga, att de uppgifter förbrukare skulle ha att avgiva i fråga
örn förbrukningen av dylikt bränsle icke bleve tillförlitliga.
Användandet av brännoljor för drivande av automobiler är emellertid
för närvarande huvudsakligen begränsat till yrkesmässig trafik med omnibussar
och större lastautomobiler. Jämlikt bokföringslagen av den 31 maj
1929 åligger med vissa undantag bokföringsskyldighet envar, som yrkesmässigt
driver verksamhet för befordran mot avgift av personer, gods eller
meddelanden. Möjlighet till utövande av viss kontroll över deklarationernas
riktighet föreligger sålunda åtminstone i fråga örn de större förbrukarna.
Da vidare ett anordnande av beskattningen på grundval av deklaration örn
för automobildrift förbrukad brännolja förutsätter anmälan till vederbörande
länsstyrelse om användande av dylikt bränsle såsom drivmedel för automobil,
bör tillika en viss kontroll — örn ock ej rörande förbrukningens kvantitet
— kunna utövas av vederbörande polismyndigheter.
Storleken av den skatt, som bör utgå å oljebränsle för automobildrift,
synes böra göras beroende av i vad mån tendensen att övergå till användande
av dylikt bränsle inom automobiltrafiken anses böra uppmuntras
eller ej.
_ Bruttopriserna i Stockholm för bensin, råolja och motorfotogen hava uppgivits
för närvarande utgöra:
för bensin och bentyl inklusive bensinskatt 27 öre per liter
» råolja (i fat) .............................................. 11 » » »
» motorfotogen............................................ 12 » » »
__ Å nämnda priser lämnas dock vissa rabatter och torde priserna till större
förbrukare i Stockholm för närvarande kunna beräknas uppgå till:
för bensin, inklusive bensinskatt 20 —22 öre per liter
Skattens storlek.
» råolja ..........
» motorfotogen
7.5— 9.3 » »
9 » »
»
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.
Bränsleförbrukningen i en Hesselman-motor är per volym räknat 20—30
procent lägre än i en bensindriven motor. Benna omständighet motverkas
emellertid därav, att anskaffnings- och underhållskostnaderna för Hesselman-motorerna
ställa sig högre än för bensindrivna motorer. Anskaffningsvärdet
för en Hesselman-motor kan sålunda beräknas ligga omkring 3,000
kronor högre än anskaffningsvärdet å bensindriven automobilmotor av motsvarande
kvalitet och egenskaper. Merkostnaden per år i form av amortering,
ränta och något högre underhållskostnad för Hesselman-motorer
varierar allt efter den årliga körningens längd. Med utgångspunkt från
att anskaffningskostnaden bör vara amorterad efter en total körsträcka av
omkring 20,000 mil har sagda merkostnad per år uppskattats till nedan
angivna belopp:
vid årlig körning av 2,000 mil....................... 400 kronor
» » » » 3,000 » ........................ 600 »
» » » » 4,000 » eller däröver 800 » .
För att en Hesselman-motor skall kunna anses begärlig erfordras sålunda,
att densamma medför en besparing i driftkostnaderna med förenämnda
belopp och därutöver med så stor summa att övergång till denna motortyp
kan anses innefatta en verklig ekonomisk vinst.
Bilagda tabell II utvisar den nuvarande skattebelastningen för olika fordonstyper
och olika årlig körning vid drift med bensin och med bentyl samt
vid drift med råolja, i sistnämnda fall vid en skatt av 5, 6, 7 resp. 8 öre
per liter. I tabellen har vidare företagits en uppskattning av de besparingar
å bränslekontot, som kunna beräknas för närvarande uppkomma vid trafik
med personomnibussar och vissa lastautomobiler försedda med Hesselmanmotorer.
Den kvantitativa bränslebesparingen vid drift med råolja har beräknats
till 20 procent av den vid drift med bensin förbrukade mängden. För
Stockholms spårvägars omnibusstrafik uppgår sagda besparing i stadstrafik
till omkring 25 procent. I kalkylerna över bränslekostnaderna har räknats med
ett bensinpris av 22 öre och ett råoljepris av 9 öre per liter. I regel torde
dock spänningen i priset mellan bensin och råolja vara större (råoljans pris
torde i genomsnitt utgöra cirka l/s av bensinpriset). De i tabellen framkomna
siffrorna över kostnadsbesparingen torde därför böra betraktas såsom minimi
siffror. Att siffrorna böra så anses bestyrkes därav att enligt den tidigare
omnämnda Spårvägskommitténs utredning försöken med Hesselmanmotorer
vid AB. Stockholms Spårvägar visat, att totalkostnaderna för omnibussar
försedda med dylika motorer i jämförelse med bensindrivna omnibussar
nedbringas nied omkring 3,500 kronor per styck vid en inedelutnyttning
av 5,000 mil per år. Enligt de i tabell II verkställda beräkningarna
skulle motsvarande besparing utgöra i medeltal allenast 2,863 kronor.
Vid avvägandet av den skattesats, som bör åsättas nu ifrågavarande
brännoljor, torde böra tillses att användandet av dylika oljor såsom drivmedel
för motorfordon fortfarande kommer att innefatta en ekonomisk fördel.
Med hänsyn härtill och med beaktande tillika att bruket av dylikt
drivmedel torde innefatta visst ytterligare besvär vid jämförelse med bruket
av bensin och bentyl, synes skatten tills vidare ej böra sättas högre än 7
öre per liter.
I det föregående har den kvantitet bensin eller bentyl, som motsvarar
den nuvarande förbrukningen av brännoljor för automobildrift, uppskattats
till 4,275,000 liter. Därest hänsyn foges till den kvantitativa bränslebesparingen
— beräknad till 20 procent — som i jämförelse med bensin- eller
bentyldrift uppkommer vid användningen av de med råoljemotorer försedda
Bihang lill riksdagens protokoll 1035. 1 saini. Nr Vill. 2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
fordonen (81 personomnibussar och 144 stycken lastautomobiler), skulle förbrukningen
av brännoljor för automobildrift för närvarande uppgå till omkring
3,790,000 liter. En skatt efter 7 öre per liter skulle enligt de sålunda
gjorda beräkningarna tillföra statsverket ett belopp av omkring 265,000 kronor.
Skatten synes icke böra anknytas till den nuvarande bensinskatten utan
torde böra få karaktär av särskild skatt å vissa för närvarande icke skattepliktiga,
såsom motorbränslen använda brännoljor.
Deklaration rörande förbrukning för automobildrift av dylika oljor ävensom
uppbörd av å sådan förbrukning belöpande skatt, torde böra ske kvartalsvis.
Debitering och uppbörd av skatten bör åligga länsstyrelserna.»
De i promemorian omförmälda tabellerna I och II torde få fogas som bilagor
till dagens statsrådsprotokoll.
Vid promemorian fanns fogat bl. a. utkast till förordning angående skatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.
Enligt detta utkast skulle för sådan petroleumprodukt (brännolja), som
användes för drivande av automobil, och för vilken icke utginge skatt enligt
1 § förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit, erläggas
skatt av 7 öre för liter. Det skulle åligga envar, som för drivande av
automobil förbrukade brännolja, att därom göra anmälan till länsstyrelsen
i det län, där automobilen vore registrerad. Envar som förbrukade brännolja
för drivande av automobil skulle vidare åligga att inom åtta dagar
efter utgången av varje kalenderkvartal på heder och samvete avgiva deklaration
angående av honom för dylikt ändamål förbrukad mängd olja.
Deklaration skulle avgivas i Stockholm till Överståthållarämbetet, i övriga
städer till magistraten, stadsstyrelsen eller kommunalborgmästaren samt på
landet till landsfiskalen. Det skulle än vidare åligga nu nämnda myndigheter
att övervaka, att deklaration inkomme från samtliga uppgiftsskyldiga
samt att avlämnade deklarationer vore fullständiga och riktiga.
Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skulle senast den 15 i månaden
näst efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen avsåge, översändas
till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle därefter granska inkomna deklarationer,
i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för
vilka uppgifter eljest inkommit, samt fastställa den myckenhet brännolja
för vilken skatt skulle erläggas ävensom därå belöpande skatt. Till envar
skattskyldig skulle, så snart ske kunde, i rekommenderat brev med allmänna
posten översändas utdrag av längden, såvitt honom anginge, tillika med
underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande. För underlåtenhet
att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration stadgades böter
fr. o. m. 25 t. o. m. 300 kronor. Vidare stadgades straff för oriktig uppgift
i deklaration jämte vissa andra förseelser.
Av de i ärendet hörda myndigheterna hava 18 länsstyrelser samt riksräkenskapsverket
och generaltullstyrelsen icke haft något att erinra mot
att brännolja använd för automobildrift bleve föremål för beskattning.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Generaltullstyrelsen Ilar ansett det kunna ifrågasättas huruvida icke den
tillämnade beskattningen borde utsträckas till att omfatta över liuvud de
slag av flytande motorbränslen, som ej vore underkastade beskattning enligt
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.
Fyra länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala län, Västmanlands
län, Örebro län och Norrbottens län hava, ehuru de icke motsatt sig
förslaget, givit uttryck åt viss tvekan huruvida dylik beskattning nu borde
införas. Två länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Älvsborgs län och
Stockholms län, hava förklarat, att frågan örn dylik beskattning nu borde
införas undandroge sig dess bedömande. Endast länsstyrelsen i Södermanlands
län har uttalat, att dylik beskattning syntes för närvarande icke böra
införas.
Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört bl. a.: Med teknikens nuvarande
ståndpunkt torde de brännoljor det här gällde i huvudsak icke användas
för andra motorfordon än omnibussar och lastautomobiler. Så vitt
omnibussarna anginge vore de flesta företagen inom länet ekonomiskt
svaga. Åtskilliga av deni torde endast med stor svårighet kunna bekosta
amorteringen av fordonen. Å andra sidan vore dessa företag till stort gagn
såsom kommunikationsmedel för orter på avstånd från järnväg. Det måste
då anses önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas, som förbilligade driften, så
att omnibusskommunikationerna kunde uppehållas, eventuellt taxorna nedbringas.
Även beträffande lastautomobilerna torde gälla, att de under de
senare årens knappa tillgång på transporter varit svaga företag, i regel tillhöriga
personer, vilka antingen ensamma eller med tillhjälp av en chaufför
förvärvat sig ett mycket knappt levebröd. Behovet att nedbringa omkostnaderna
vore således även för dessa fordons ägare starkt, på samma
gång som nedsättning av taxorna komme allmänheten tillgodo. Då betydelsen
ur statslinansiell synpunkt av den ifrågasatta beskattningen vore
obetydlig, såsom bidrag till vägarnas underhåll och förbättring i jämförelse
med de nu utgående automobilskattemedlen av försvinnande betydelse, ifrågasatte
länsstyrelsen, huruvida tillräckliga skäl funnes att införa dylik beskattning
förr än användning av brännoljor nått större omfattning. I varje
fall borde en avsevärd marginal tillsvidare hållas mellan bensin- och brännoljeskatt,
men då bleve ju skattens avkastning ringa.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har anfört bl. a.: Vid bedöman
det
av förevarande beskattningsfråga syntes man böra i första hand taga
hänsyn till de fördelar, en allt mer ökad användning av brännoljor inom
automobiltrafiken kunde medföra. Då den föreslagna skatten beräknades
inbringa endast cirka 265,000 kronor och behållna inkomsten av bensinskatten
under budgetåret 1933—1934 uppgått till 45,175,161 kronor, torde
avgörande betydelse ej kunna tillmätas statsverkets krav på ersättning för
nedgång i bensinskatten på grund av att i vissa fall bensin som motorbränsle
ersattes med olja. Den förebragta utredningen utvisade, att automobildrift
med användning av råolja i Hesselman-motorer ej gåve nämnvärt
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
bättre ekonomiskt resultat än drift med bensinmotorer, därest beskattningen
av brännolja lades så, att statsverkets inkomster av skatt på motorbränsle
bleve oförändrade oaktat bensinförbrukningen nedginge oell oljeförbrukningen
ökade. Enligt länsstyrelsens åsikt tyngdes automobiltrafiken av en så
betydande skattebörda, att det måste anses önskvärt att densamma kunde
lättas. Avgörande för beskattningsfrågan borde vara de fördelar för landet
i dess helhet, vilka kunde uppnås genom ökad användning av olja som
drivmedel i automobiltrafiken. Av utredningen syntes framgå, att, även
örn man bortsåge från bensinskatten, olja och motorfotogen erhölles till
ett pris, som ej oväsentligt understege bensinpriset. Med hänsyn till
den stora omfattningen av bensinimporten och den bränslebesparing, som
vunnes genom Hesselman-motorerna, torde man kunna räkna med en betydande
minskning av utgifterna för inköp från utlandet av motorbränsle, därest
större delen av de för godsbefordran och omnibusstrafik avsedda automobilerna
bleve utrustade för drift med råolja eller motorfotogen. Härtill bomme
att råoljemotorerna tillverkades inom Sverige, vilket borde medföra ytterligare
vinst för landet i form av minskad import och ökad sysselsättning
för svensk arbetskraft. Med hänsyn till anförda förhållanden funne länsstyrelsen
det tveksamt örn det vore nödvändigt och lämpligt att nu införa
den föreslagna beskattningen. Länsstyrelsen ville dock ej motsätta sig förslaget,
då skillnaden i bränsleekonomi mellan en Hesselman-motor och en
bensinmotor för närvarande syntes vara mycket stor och antalet oljedrivna
automobiler kunde förutsättas vara i rask ökning. Skattens storlek och
formen för dess uttagande borde dock bestämmas på sådant sätt, att övergången
från motordrift med bensin till drift med olja ej i någon högre
grad försvårades. Det syntes dock nödvändigt att begränsa beskattningen
till att avse endast sådana fall, då automobil försetts med motor, förgasare
eller annan särskild anordning för oljedrift.
Länsstyrelsen i Örebro län har anfört bl. a.: Särskild uppmärksam
het
syntes böra fästas därvid att den inhemska industrien icke genom
den föreslagna skatten undandroges det stöd, varav den vore i behov. Förutsatt
att så skedde och örn det befunnes, att industrien kunde bära en
beskattning av ifrågavarande slag, syntes en försiktigt avvägd skatt å brännoljor
vara motiverad, i den mån användningen av brännoljor såsom drivmedel
för automobil toge sådan omfattning, att bensinskattens effektivitet
därigenom mera avsevärt minskades. Med hänsyn till den unga men redan
betydande svenska motorindustrien vore det angeläget, att övergången till
användande av oljebränsle för automobildrift uppmuntrades och stöddes
genom åtgärder, som gjorde det ekonomiskt fördelaktigt att använda dylikt
bränsle såsom drivmedel för motorfordon. Med hänsyn härtill ville länsstyrelsen
ifrågasätta örn icke, åtminstone under en övergångstid, till dess
utvecklingen på hithörande område kunde klarare bedömas, skattesatsen
borde nedsättas till 5 öre per liter.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört bl. a.: Länsstyrelsen funne up
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
penbart, att beskattning måste införas å ersättningsmedel för bensin, därest
sådana medel bomme till användning i större utsträckning. Det avgörande
för förslagets genomförande syntes vara, örn skatten verkligen kunde
inbringa så mycket som ställdes i utsikt. Detta berodde pa, örn sannolikhet
förelåge för, att användningen av brännoljor för motordrift över liuvud
taget bomme att stiga och särskilt örn en sådan ökning kunde tänkas inträffa
vid införande av den föreslagna beskattningen. Om den ekonomiska
lockelsen till brännoljors användning till huvudsaklig del bortfölle, vöre
att förutse antingen att användningen av oljorna i hög grad inskränktes
eller att skatten å dem måste betydligt reduceras. I båda fallen bleve resultatet
detsamma. Spörsmålet vore emellertid ett rent tekniskt, som undandroge
sig länsstyrelsens bedömande. Länsstyrelsen kunde därför varken
till- eller avstyrka förslaget.
Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört bl. a.: Ökningen av importen
av brännoljor använda för drivande av automobil syntes giva \ id handen,
att åtgärder i syfte att åstadkomma jämlikhet i beskattningen mellan dessa
brännoljor och bensin vore påkallade. Huruvida genomförande av dylik
beskattning lämpligen borde ske omedelbart eller eventuellt borde anstå
tills omfattningen av användandet av brännoljor såsom motorbränsle bättre
kunde överblickas, undandroge sig länsstyrelsens bedömande. Vissa skäl av
industriteknisk och social natur torde kunna åberopas till förmån för anståndstanken.
Av de i ärendet hörda enskilda sammanslutningarna hava Sveriges lasttrafikbilägares
riksförbund och Sveriges droskbilägares riksförbund tillstyrkt
förslaget. Det senare förbundet har i sitt yttrande anfört bl. a.: I
den allmänna konkurrensen örn uppdrag, som för varje dag stegrades, och
där prisfrågan oftast spelade en avgörande roll, hade ägarna till fordon
med billigare drivmedel en obestridlig förmånsställning. Dessa kunde åtaga
sig transporter till avsevärt lägre priser än de, som hade att räkna med
högre kostnader, och de kunde, örn utvecklingen finge fortgå ostörd, etablera
en konkurrens som kunde bli förödande.
Sveriges trafikbilägares riksförbund har framhållit, att den yrkesmässigt
bedrivna trafiken borde befrias från åtminstone mera betungande
skattepålagor. Enär vissa grupper inom den yrkesmässiga trafiken vid
skattefrihet å oljebränsle skulle komma att i viss mån premieras, ansåge
förbundet dock icke lämpligt att yrka avslag å den ifrågasätta beskattningen.
Sveriges omnibussägares riksförbund har framhållit, att ur principiell
synpunkt bärande skäl icke kunde anföras emot brännoljebeskattning, men
— under hänvisning bl. a. till risken för den tekniska utvecklingens hämmande
_ ifrågasatt, örn en beskattning redan nu kunde anses vara av behovet
påkallad. Därest detta funnes vara fallet, har förbundet uttalat, att skatten
icke borde sättas högre än till 5 öre per liter och icke borde träda i kraft
förr än den 1 januari 1938. Med en dylik frist skulle de bilägare, som
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
ovetande om skattehotet skaffat råoljemotorer för automobildrift, medgivas
en skälig övergångstid.
Svenska teknolog förening en har under åberopande av ett yttrande av
föreningens automobil- och motortekniska kommitté hemställt, att med
frågan örn beskattning av de svårflyktiga bränslena måtte anstå till dess
den tekniska utvecklingen rörande dessa bränslens användande för automobildrift
vunnit nödig stadga.
Kommittén anförde i sitt yttrande bl. a.:
Utginge man från att en Hesselman-motors förbrukning av bränsle utgjorde
endast 75 procent av förbrukningen hos en motsvarande bensinmotor,
erhölles följande värdeminskning av importerat motorbränsle. Importpriset
utgjorde 1933 för bensin 7 öre per liter samt för motor- och pannbrännolja:
oraffinerad, 5 öre per kg. 1,000 liter bensin kostade alltså i import 70 kronor.
1,000 liter bensin motsvarade för en Hesselman-motor en förbrukning
av 750 Uter eller 650 kg. brännolja. Denna kvantitet kostade i import
32 kronor 50 öre.^ Totala reduktionen i importvärdet utgjorde alltså 37 kronor
50 öre eller över 50 procent. Vid användande av dieselmotorer vore den kvantitativa
besparingen ännu större. Dessa fakta måste beaktas vid bedömandet
av lämpligheten av beskattning av motorbrännolja. Den förbättring
av handelsbalansen, som uppstode genom att billig brännolja ersatte bensin,
bleve nämligen betydande. Det vore riktigt, att ett visst antal större omnibussar
och lastautomobiler utrustade med oljemotorer kunde bära den föreslagna
beskattningen av 7 öre per liter, men då användandet av dylika
motorer ofta medförde vissa olägenheter till följd av ökad tillsyn och
större underhållskostnader, i vissa fall kortare utnyttjningstid, fordrade
innehavare av oljedrivna vagnar i allmänhet större vinstmarginal än den,
som skulle uppstå vid den föreslagna beskattningen. Intresset att köpa
oljedrivna vagnar bleve därför i verkligheten säkert mindre än beräkningarna
i den remitterade promemorian utvisade. Örn, såsom med säkerhet
kunde väntas i händelse beskattningen infördes, användandet av oljemotorer
skulle inskränkas till endast ett mindre antal större omnibussar och lastautomobiler,
bomme betydelsen av användandet av ett billigare bränsle
icke att bliva stor för handelsbalansen.
I den mån ett ökat antal Ilesselman-motorer kunde tillverkas inom landet,
komrne tillverkningskostnaderna att nedbringas och konkurrenskraften såväl
vis å vis utländska konstruktioner avsedda för samma ändamål som vis å
vis bensinmotorer bomme att ökas. Utvecklingen ginge mot att introducera
oljedrift på mindre och mindre motorer, men för att denna utveckling
skulle bliva möjlig, måste anskaffningskostnaderna nedbringas; detta
förutsatte ökad produktion och betydande ytterligare utvecklingsarbete.
Örn den föreslagna skatten av 7 öre per liter infördes, bleve den tilltänkta
utvecklingen för nedbringandet av anskaffningskostnaderna och för mindre
motorer strypt.
De två svenska automobilfabrikerna, Scania Vabis oell Volvo, tillverkade
båda Hesselman-motorer och försäljning av lastautomobiler och omnibussar
försedda med dylika motorer utgjorde redan en beaktansvärd procent av
dessa firmors totala försäljning. Utländska automobil firmor hade ännu
icke lyckats åstadkomma någon nämnvärd försäljning av oljedrivna motorer
i Sverige. Detta vöre utan tvivel av största betydelse för förenämnda två
firmors försäljning i Sverige. Omnibuss- och lastautomobilägare insåge den
Kungl. May.ts proposition nr 143.
23
ekonomiska fördel, som erhölles genom att använda brännolja som drivmedel,
och vid inköp av nya vagnar vände de sig t första hand till de svenska
tillverkarna, som vore i stånd att leverera oljemotorer och kunde lämna
bättre service. . ... „ ,. , ,
En premiering av användandet av oljemotorer medförde alitsa en direkt
fördel för inhemska tillverkare i konkurrens med utländska bilfirmor. Det
borde särskilt framhållas, att arbetslösheten därvid motverkades.
De svenska automobilfirmorna hade jämväl en beaktansvärd export och
det faktum, att de vore i stånd att offerera oijedrivna vagnar, vöre tor
deni av stor betydelse på exportmarknaden. Tack vare Hesselman-motorn
hade dessa firmor öppnat helt nya exportmarknader. För att tili konkurrenskraftiga
priser och på ett tekniskt tillfredsställande satt kunna
sköta en exportmarknad, vore det emellertid nödvändigt, att en större
hemmarknad funnes. Detta gällde speciellt, när fråga vöre örn en produkt,
som ännu befunne sig på utvecklingsstadiet. Tekniska rön och erfarenhetei
ävensom utprovning av nya förbättringar och konstruktioner mäste ske nara
Hesselmanbolaget hade meddelat kommittén följande: Bolaget hade självt
unnlagt en tillverkning av bränslepumpar och bränslemunstycken för Hesselman-motorer
för såväl svenska som utländska licenstagare. rl''i 11 verkningen
av detaljerna vore förlagd till andra svenska firmor. Försäljningsvärdet
av Hesselmanbolagets nämnda produkter till såval svenska som utländska
licenstagare uppgick år 1933 till 338,000 kronor och ar 1934 till <05,,00 kronor
Dessa leveranser representerade uteslutande svenskt material och
svenskt arbete och betydde sysselsättning för ett stort antal arbetare. Hesse - manbolagets utländska licenstagare vore berättigade att sjelva övertaga tillverkningen
av förenämnda delar men till följd av den höga kvaliteten a
det svenska arbetet och den relativt stora produktion, som Hesselmanbolaget
redan hade genom att leverera till samtliga sina licenstagare, hade tillverkningen
koncentrerats till Sverige. I händelse den svenska konsumtionen
av bränslepumpar och bränslemunstycken icke utvecklades såsom
beräknats, komme Hesselmanbolagets konkurrenskraft även i utlandet att
försämras. Bolaget Robert Bosch i Stuttgart tillverkade pumpar användbar
för Hesselman-motorer och Boschs priser läge relativt lågt. Henna
konkurrens kunde Hesselmanbolaget i längden möta endast genom stadigt
ökad produktion. Från angivna siffror beträffande Hesselmanbolagets omsättning
och den utveckling, som hittills ägt rum, kunde väntas, att under
kommande år försäljningssummorna bleve mångdubbelt större an vad i det
föregående angivits. „ • j
Jämväl ur beredskapssynpunkt vore det — fortsatte kommittén vid
ett eventuellt krigstillfalle fördelaktigt, att ett stort antal motorer funnes
tillgängliga, vilka kunde arbeta med tyngre bränslen. Brännolja vöre betvdligt
billigare att lagra än bensin och kunde jämväl lagras under avsevärt
längre tid utan att kvaliteten försämrades. Härtill komme att i motsats
till bensin avdunstningsförluster ej uppstode. Bleve importen av flytande
bränslen avstängd, vore det önskvärt, att landets förråd av svarflyktiga
bränslen kunde i stor utsträckning komma till användning för automobildrift
så att i landet befintliga förråd av bensin kunde reserveras för flyget
och andra nödvändiga ändamål. I Sverige framställbara skifferoljor och
sulfitsprit kunde utan svårighet användas i Hesselman-motorer.
Det borde ock påpekas att fordon, som avsåges att drivas nied brännolja,
så gott som uteslutande tjänade allmännyttiga ändamål.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Kömmittén ville jämväl erinra om att flera av de förhållanden, som lett
till skattefrihet for motorsprit och skattelindring för kolgasdrivna vagnar,
agde tillämpning beträffande vagnar, som dreves med brännolja.
Kommittén har slutligen anfört, att den insåge det berättigade i att automobiler,
som dreves nied svårflyktiga bränslen, lämnade sitt bidrag till väghållningen
och att därför en beskattning vore berättigad. De av kommittén
framhållna synpunkterna ansåge kommittén emellertid av så stor betydelse,
att det enligt kommitténs åsikt vore synnerligen olyckligt, örn en beskattning
ledan nu trädde i kraft. Därigenom skulle den utveckling, som påginge,
strypas eller i varje fall avsevärt hindras.
Kungl. Automobilklubben har avstyrkt den ifrågasatta beskattningen och
till stöd härför anfört bland annat: Såväl den inhemska Hesselman-motorn
som utländska konstruktioner för drift med svårflyktiga bränslen befunne sig
på utvecklingsstadiet och det torde ännu vara för tidigt att avgöra vilka tekniska
resultat, som kunde nås med de olika motorerna. För närvarande
befintliga oljemotorer hade nämligen ännu ej nått en sådan utveckling att
de kunnat komma till användning annat än på ett fåtal större motorfordon.
Det vore då riktigt, att användningen av oljemotorn på bilområdet, som
för närvarande vore det viktigaste fältet för samlande av erfarenhet, ej nu
hindrades till men för utvecklingen på andra områden. De tekniska framstegen
ginge emellertid snabbt framåt och inom något eller några år borde
man med betydligt större noggrannhet kunna bedöma den ekonomiska och
tekniska användbarheten av existerande motortyper avsedda för drift med
svårflyktiga bränslen. Sagda utveckling bomme med säkerhet att betydligt
hämmas vad Sverige beträffade, örn beskattning av brännoljor för automobildrift
nu infördes.
I skrivelse, som den 11 februari 1935 inkommit till finansdepartementet,
har Hesselman Motor Corporation aktiebolag, på i huvudsak samma skäl,
som anförts i det av Svenska Teknologföreningens tekniska kommitté avgivna
yttrandet, uttalat sig emot att f. n. beskattning införes å brännoljor
använda för automobildrift. — Vidare har aktiebolaget Linkam den 13
februari 1935 inkommit med en skrift i samma syfte.
/ fråga om sättet för anordnande av den ifrågasatta beskattningen hava
såväl det övervägande flertalet av länsstyrelserna som de nämnda sammanslutningarna
av trafikbilägarna ej haft något att erinra mot att skatten
uttoges i form av avgift å brännolja, som förbrukas för drivande av automobil,
och grundades å deklaration av dylik förbrukning.
Två länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Västmanlands län och Hallands
län, hava förordat, att den tilltänkta beskattningen måtte uttagas i
form av ökad skatt å motorfordon. Länsstyrelsen i Västmanlands län har
härom anfört bland annat:
Det i promemorian förordade deklarationsförfarandet syntes visserligen
medföra en rättvisare fördelning av skattebördan. I verkligheten torde
emellertid denna fördel vara endast skenbar. Deklarationerna torde i mycket
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
stor utsträckning bliva ofullständiga och felaktiga. Alla de lastbils- oell
omnibussägare, vilka ej vore bokföringspliktiga, torde i regel ej komma att
föra sådana anteckningar att de ägde någorlunda säker kännedom örn kvantiteten
av förbrukade brännol.jor. Detsamma kunde väntas bliva fallet jämväl
i fråga om ett betydande antal bokföringspliktiga företagare. . Länsstyrelsen
hade genom de bokföringsgranskningar för skatteändamål, vilka verkställts
inom länet, kommit till den uppfattningen att innehavare av mindre
rörelser relativt sällan ägde tillräcklig förståelse för betydelsen av en ordnad
bokföring. Härtill komme att skyldigheten att i räkenskaperna skilja
mellan olika slag av motorbränsle ej förefunnes. Man torde även få räkna
med ett visst antal avsiktligt oriktiga uppgifter. Kontrollen över deklarationerna
kunde ej väntas bliva effektiv. Anmärkningar mot lämnade uppgifter
torde i huvudsak få grundas på den uppfattning landsfiskaler och
andra, vilka skulle granska uppgifterna, kunde bilda sig rörande bränsleåtgången
på grundval av sin kännedom örn den utsträckning, i vilken automobilerna
utnyttjats. Bokföringsgranskning torde ej alltid giva tillförlitligt
besked och kunde på grund av därmed förenade kostnader och tidsspillan
endast undantagsvis företagas. Länsstyrelsen förordade, därför att
skatten beräknades och uttoges på sätt för närvarande skedde i fråga örn
fordonsskatten samt bestämdes till samma belopp som denna. En dylik
beskattning kunde visserligen verka ojämnt, då hänsyn ej kunde tagas till
att alla skattskyldiga ej förbrukade lika stor myckenhet brännolja. Detta
torde dock ej annat än i ett fåtal fall kunna medföra någon större betydelse
för de skattskyldiga. Därest så ansåges nödigt, torde möjlighet kunna beredas
de skattskyldiga att erhålla nedsättning i eller befrielse från brännoljeskatten,
örn det visades att automobil under längre tid ej använts.
Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att ett uttagande av brännoljeskatt
i form av höjd fordonsskatt, med vissa efter förhållandena lämpade
modifikationer, innebure betryggande garanti för en så vitt möjligt rättvis
beskattning. Frågorna örn grunden för beskattningen och sättet för dess
uttagande syntes därför böra göras till föremål för förnyat övervägande.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ställt sig betänksam till en skatteform,
som byggde på deklarationer av förbrukaren.
Vissa anmärkningar lia framställts mot det föreslagna sättet för anordnandet
av deklarationsförfarandet. Särskilt lia farhågor uttalats för att
den föreslagna kontrollen över föreskrifternas efterlevnad icke skulle visa
sig tillräcklig.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har salunda ansett, att större
uppmärksamhet bort ägnas åt att anmälan örn förbrukning icke uraktlätes
och att de i avgiven deklaration lämnade uppgifterna vore riktiga. Väl
kunde, enligt länsstyrelsens mening, vissa garantier finnas för att förbrukare
av brännoljor till fordon i yrkesmässig trafik icke underläte att göra
föreskriven anmälan, med hänsyn såväl till risk för indragning av trafiktillstånd
som till den föreskrivna årsbesiktningen, då installation för användning
av brännolja möjligen kunde undersökas. Däremot saknades garanti
särskilt för alla privata motorfordon, å vilka efter första besiktningen in
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
stallation kunde göras t. ex. av förgasaraggregat utan att sådant bleve upptäckt.
I allt fall torde blandning av bensin och brännolja kunna användas
utan att sådant bleve känt. Länsstyrelsernas övervakning av anmälningsskyldigheten
torde sålunda svårligen kunna göras effektiv. För att i detta
avseende en bättre ordning måtte skapas tänkte sig länsstyrelsen — förutom
föreslaget bötesstraff — väsentligt skärpt beskattning å den kvantitet brännolja,
som förbrukats före anmälan, förslagsvis fem gånger det belopp, som eljest
bort utgå. Den länsstyrelsen åliggande granskningen av inkomna deklarationer
torde vinna ökad effektivitet, därest skyldighet stadgades för envar,
som idkade handel med eldfarlig olja, att efter anmaning av länsstyrelsen
lämna uppgift beträffande namngiven person örn den kvantitet brännolja,
som till honom försålts, samt den tid, då leverans skett.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört bland annat: En svaghet i det
föreslagna systemet att grunda skatten å deklaration av förbrukad olja vore,
att fullt nöjaktig kontroll av de i deklaration lämnade uppgifterna svårligen
kunde åstadkommas. Även örn en viss risk därutinnan förelåge, vore
detta system dock att föredraga framför de övriga i promemorian omnämnda.
Det syntes länsstyrelsen kunna ifrågasättas huruvida icke såsom förebyggande
åtgärd mot falskdeklaration eller underlåtenhet att avgiva deklaration
straff minimum för dylika förseelser borde höjas till åtminstone 50 kronor.
Överståthållarämbetet har anfört bland annat: Med den jämförelsevis
ringa omfattning användningen av råolje- och fotogenmotorer samt förgasare
ännu hade, i Stockholm huvudsakligen koncentrerad till ett enda företag,
torde det icke möta egentlig svårighet att utöva kontroll över deklarationsuppgifternas
riktighet. Förhållandet bleve ett annat, örn användningen
bomme att omfatta ett större antal ägare av lastautomobiler, vilka vanligen
icke förde sådana räkenskaper eller anteckningar att dessa vore ägnade att
bilda underlag för en nöjaktig kontroll. Ej heller torde man kunna räkna
med att åläggande av uppgiftsplikt för leverantörer av brännolja innebure
någon betryggande kontroll. Skattens storlek i förhållande till priset å
brännolja medförde nämligen stark frestelse att för undgående av en sådan
kontroll inköpa partier även av annan leverantör än den, med vilken rabattavtal
träffats. Överståthållarämbetet ansåge, att straffet för underlåtenhet
att verkställa anmälan örn förbrukning av brännolja för automobildrift
kunde höjas till dagsböter.
Riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Gotlands län, Malmöhus län,
Älvsborgs län, Värmlands län och Norrbottens län hava ansett tillfyllest,
därest deklarationer avgåves och uppbörd av skatt ägde rum halvårsvis.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har än vidare ansett, att med
hänsyn till att bestyr med debitering, uppbörd, indrivning och redovisning
av skatt icke borde avse bagatellbelopp, skattefrihet borde stadgas för förbrukad
kvantitet av intill förslagsvis 50 liter; deklarationsskyldigheten
borde däremot vara obegränsad.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Såsom framgår av den verkställda utredningen, kan frågan örn använ- ^Departe-^
dandet av svårflyktiga bränslen såsom drivmedel för motorer anses lia lärn- men 80 8
nät experimentstadiet. Brännolja användes för närvarande för drivande av
dieselmotorer, för drivande av Hesselman-motorer samt för drivande av
vanliga automobilmotorer, därvid dessa förses med särskild förgasaranordning,
s. k. fotogenförgasare. Slutligen användes blandning av bensin och
brännolja såsom drivmedel för motorer.
För vårt lands vidkommande har Hesselman-motorn fått förhållandevis
betydande användning för drivande av personomnibussar och lastautomobiler.
Beträffande nämnda två slag av fordon försiggår en utveckling mot
en allt mer ökad användning av Hesselman-motorn. Enär denna motor för
drift fordrar mindre mängd drivmedel än de vanliga au to mobilmotorerna
och då den för sagda ändamål nyttjade brännoljan tillika är billigare än bensin
och motorsprit, kunna med nämnda motor försedda fordon bedriva trafik
med lägre omkostnader än de bensindrivna fordonen, detta trots att Hesselman-motorn
betingar högre anskaffningskostnad än de vanliga automobilmotorerna.
Det kan emellertid icke vara med billighet förenligt att, medan den
bensindrivna motorfordonstrafiken har att bära en förhållandevis tung beskattning
av drivmedlet, man genom vidmakthållandet av skattefrihet för
svårflyktiga motorbränslen i konkurrenshänseende bereder de för drift med
sådant bränsle inrättade fordonen en gynnad ställning.
Skattefrihet å brännolja använd för drivande av automobil kan vara försvarlig
under en kortare övergångstid till dess utvecklingen beträffande
användningen av brännolja för motordrift något sa när stabiliserats. Uppenbart
torde emellertid vara, att ju längre tid den brännoljedrivna motortrafiken
får utvecklas under skattefrihetens hägn, desto svårare kommer det
att bliva att genomföra den beskattning av brännoljorna, örn vars riktighet
i princip någon meningsskiljaktighet knappast råder.
Den verkställda utredningen har enligt min mening ådagalagt, att en
beskattning av brännolja använd för drivande av automobil icke behöver
bliva oskäligt betungande för den yrkesmässigt bedriva omnibuss- och lastautom
obiltrafiken.
Svenska teknologföreningen har framhållit bland annat, att utvecklingen
ginge mot att introducera brännoljedrift å mindre och mindre motorer.
Det kan ifrågasättas, örn beträffande personautomobiler brännoljedrift kan
med framgång upptaga tävlan med bensindrift. I den mån naturliga förutsättningar
finnas för brännoljedrift vid personautomobiltrafiken, bör emellertid
dylik drift kunna komma till stånd jämväl vid en måttlig beskattning
av brännoljan.
Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att brännolja använd för dri\ande
av motorfordon göres till föremål för beskattning.
För att emellertid underlätta den inhemska industriens för tillverkning av
brännoljedrivna motorer ytterligare utveckling och i syfte tillika att bereda
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
lättnad för sådana fordonsägare, som redan anskaffat motorfordon inrättade
för brännoljedrift och måhända kalkylerat räntabiliteten av driften på
grundval av skattefrihet för drivmedlet, förordar jag, att den ifrågavarande
beskattningen skall träda i kraft först den 1 januari 1937.
Att jag ändock anser mig böra redan för innevarande års riksdag framlägga
förslag i ämnet, beror därpå att jag, av hänsyn till såväl den inhemska
motor- och automobilindustrien som den yrkesmässigt bedrivna automobiltrafiken,
finner angeläget, att klarhet tidigast möjligt vinnes angående vilka
betingelser i beskattningshänseende den brännoljedrivna automobiltrafiken
har att räkna med.
Jag förordar att skatten tillsvidare bestämmes att utgå med 7 öre per
liter. Vid en dylik skattesats synes, efter avdrag av skälig kostnad för
amortering och underhåll, likväl, under förutsättning av skälig utnyttjning
av fordonen, uppkomma så stor besparing vid brännoljedrift jämfört med
bensindrift, att brännoljedrift fortfarande kommer att innefatta en verklig
ekonomisk fördel.
Beträffande den av mig förordade tidpunkten för beskattningens ikraftträdande
den 1 januari 1931 — vill jag framhålla att en längre övergångstid
knappast skulle varit lämplig, örn den icke förenats med skyldighet
att erlägga en lägre skatt än t öre per liter under hela övergångstiden,
alitsa fran lämplig tidpunkt innevarande år. Den av mig föreslagna lösningen,
innefattande en fullständig skattefrihet under en mera begränsad
tid, har emellertid synts mig vara att föredraga.
Generaltullstyrelsen har ifrågasatt, att den tilltänkta beskattningen borde
omfatta över huvud de slag av flytande motorbränslen, som icke äro underkastade
beskattning enligt förordningen örn särskild skatt å bensin och
motorsprit. Enligt min uppfattning böra emellertid flytande bränslen,
använda för drivande av motorfordon, bliva föremål för särskild beskattning
allenast i den mån deras användning för sagda ändamål nått större
omfattning. Enär detta för närvarande icke kan anses vara fallet beträffande
andra flytande bränslen, som ej falla under förenämnda förordning,
än sådana som äro att hänföra till petroleumprodukter, förordar jag, att
den nu ifrågasatta beskattningen skall omfatta allenast bränslen av sist
angiven beskaffenhet.
Då användandet av brännolja för drivande av motorfordon för närvarande
kan anses begränsat till automobiltrafiken, torde tillika skatten
tillsvidare böra omfatta allenast brännolja använd för drivande av automobil
och salunda icke drabba sådan olja använd för drivande av annat motorfordon
än automobil.
I fråga örn sättet för anordnande av beskattningen finner jag, på sätt i
den remitterade promemorian föreslagits, skatten böra uttagas i form av
avgift å brännolja, som förbrukas för drivande av automobil, och böra
grundas å deklaration av förbrukaren örn myckenheten sådan förbrukning.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Jag har härvid icke förbisett, att anmärkningar kunna riktas mot att
grunda en dylik beskattning å deklaration av förbrukaren. Emellertid finnes
enligt min uppfattning icke någon annan form för anordnandet av
denna beskattning, som tillfredsställer de anspråk man i vårt land ställer i
det avseendet, att ett skattesystem skall verka rättvist.
Det av riksräkenskapsverket och ett antal länsstyrelser framförda förslaget
örn att deklarationer skola avgivas och uppbörd av skatt skall äga
rum för kalenderhalvår i stället för kvartalsvis, såsom i promemorian föreslagits,
anser jag mig böra förorda.
Vidare förordar jag, i anslutning till ett av en länsstyrelse framfört förslag,
att skattskyldighet skall inträda först, där förbrukning av brännolja
under den tid avgiven deklaration avser, uppgår till 50 liter.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma huruvida och i vad
mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för drivande av automobil,
som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts.
En länsstyrelse har ifrågasatt att, i syfte att åstadkomma en mera effektiv
kontroll beträffande förbrukningen för nu berört ändamål av brännolja,
ålägga den, som driver handel med eldfarlig olja, att efter anmaning av
länsstyrelse lämna uppgift beträffande namngiven förbrukare örn den kvantitet
brännolja, som till honom försålts, samt örn tid, då leverans skett.
Med hänsyn till de förhållanden, under vilka bandel med motorbränslen
bedrives, torde dylik uppgiftsskyldighet icke skäligen böra föreskrivas.
Departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag till förordning
angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
31
Kungl. May.ts proposition nr 143.
Tabell I. Sammanställning av länsstyrelsernas uppgifter rörande antalet registrerade
motorfordon, vilka drivas med råoljemotorer eller sådana förgasarmotorer,
för vilkas drift icke användes bensin, motorsprit eller träkolsgas utan s. k. svårflyktiga
bränslen (huvudsakligen fotogen).
Personomnibussar
Lastautomobiler
Andra automobiler
''
Län
med
råolje-
motorer
med
fotogen-
förgasare
med
råd je- motorer
med
fotogen-
förgasare
med
råolje-
motorer
med
fotogen-
förgasare
Summa
Överståthållarämbetet
18
6
1
_
25
Stockholms län ............
5
8
5
4
—
—
22
Uppsala län .................
2
4
—
1 20
—
—
26
Södermanlands län2......
1
1
6
2
—
—
10
Östergötlands län.........
2
4
9
51
—
—
66 j
Jönköpings län ............
6
~
8
10
—
—
24 j
Kronobergs län............
—
—
3
—
—
—
3
Kalmar län..................
6
42
3
(person-
vagnar)
51
Gotlands län ...............
—
1
1
7
—
—
9
Blekinge län ...............
2
—
—
~
—
—
2
Kristianstads län .........
—
—
4
—
—
—
4 !
Malmöhus län ............
2
3
9
—
—
8 30
44
Hallands län ...............
—
—
—
2
—
—
2
I Göteborgs och Bohus län
9
—
5
—
—
—
14
j Älvsborgs län...............
2
—
12
—
—
—
14
j Skaraborgs län ............
—
3
13
20
—
—
36
| Värmlands län ............
—
—
5
1
(brandvagn)
6
j Örebro län..................
—
4
8
16
—
—
28
Västmanlands län.........
1
1
4
—
—
—
6
Kopparbergs län .........
8
1
11
—
—
—
20
Gävleborgs län ............
9
—
15
—
—
—
24
Västernorrlands län......
7
—
3
—
—
—
10
Jämtlands län ............
2
—
8
—
—
—
10
Västerbottens län .........
4
—
1
—
—
—
5
Norrbottens län............
1
—
2
—
—
—
3
1
81
30
144
175
| —
34
464
1 Ytterligare ett 50-tal fotogenförgasare torde ha kontrakterats för leverans inom länet.
! Inom länet finnas dessutom 13 omnibussar, vilka såsom drivmedel använda en blandning
av 65—75 procent fotogen jämte bensin. Dylik bränsleblandning användes även för
drift av ett 30-tal lastautomobiler inom länet.
8 Utgöras av automobiler av olika slag.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
”Tabell II. Bränslekonto för vissa motorfordon vid drift med bensin eller bentyl
gällande bensinskatt i jämförelse med alternativa
(Bränsleförbrukningen vid råoljedrift Ilar uppskattats till 20 % lägre än vid bensin- eller
förbrukare av 22 öre och ett
1
Bränslekonto vid drift
med
Besparing i
Vagntyp samt beräknad årlig körning
bensin eller
bentyl
kr.
”
råolja
kr.
bränslekonto
vid råoljedrift
kr.
Personomnibnssar.
Omnibussar med en tjänstevikt av 4,300 resp
5,700 kg.; bränsleförbrukning vid bensin- eller
bentyldrift 2.5 resp. 3.4 liter per mil:
3,000 mil: tj.-vikt 4,300 kg.........................
1,650
540
1,110
tj.-vikt 5,700 kg.........................
2,240
730
1,510
5,000 mil: tj-vikt 4,300 kg.........................
2,750
900
1,850
tj.-vikt 5,700 kg.........................
3,740
1,215
2,525
6,000 mil: tj.-vikt 4,300 kg.........................
3,300
1,080
2,220
tj.-vikt 5,700 kg.........................
4,490
1,460
3,030
I medeltal
3,027
987
2,040
; Stockholms spårvägars omnibussar; tjänstevikt
6,000 kg.:
i stadstrafik; bränsleförbrukning 5.3 liter per
mil:
5,000 mil ..........................................
6,050
1,980
4,070
i förortstrafik; bränsieförbruknning 4.4 liter
per mil:
5,000 mil ..........................................
4.840
1,584
3,256
I medeltal
5,445
1,782
3,663
Lastautomobiler.
Lastautomobiler med en tjänstevikt av 2,500 resp.
3,100 kg.; bränsleförbrukning vid bensin- eller
bentyldrift 2.5 resp. 2.8 liter per mil:
2,000 mil: tj.-vikt 2,500 kg.........................
1,100
360
740
tj.-vikt 3,100 kg.........................
1,232
403
829 i
3,000 mil: tj.-vikt 2,500 kg.........................
1,650
540
1,110
tj.-vikt 3,100 kg.........................
1.848
605
1,243
4,000 mil: tj.-vikt 2,500 kg.........................
2,200
720
1,480
tj.-vikt 3,100 kg.........................
2,464
807
1,657 |
I medeltal
1,749
572
1,176
S. k. långfärdslastautomobil (3 axl.) tjänstevikt
5,000 kg.; bränsleförbrukning vid bensin- eller
bentyldrift 4.6 liter per mil:
3,000 mil ................................................
2,970
972
1,998
5,000 mil ................................................
4.950
1,620
3,330
I medeltal
3,960 |
1,296
2,664
De högre arliga amorterings- och underhållskostnaderna för en råoljemotor i jämförelse
För AB. Stockholms Spårvägars omnibussar användes en bränsleblandning av 65 pro
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 38
respektive tungflyktig brännolja (r&olla) ävensom bränslebeskattning med nu
färsing till beskattning av tungflyktiga brännoljor.
bentyldritt. Beräkningarna rörande bränslekontot äro grundade på ett bensinpris Ull större
råoljepris av 9 öre per Uter.)
Besparing }
efter avdrag
av amort. och !
underhåll1 ;
kr.
Bensinskatt vid drift
med
Skattebelastning vid
e n
skatt å
råolja
V
en tilläggs-
bensin j
kr.
bentyl (25 %
motorsprit,
75 % bensin)
kr.
5 öre per
liter
kr.
6 öre per
liter
kr. j
7 öre per j
liter
kr.
8 öre per
liter
kr.
avgift lika
med fordons- skatten
kr.
.
510 i
750
1
563
300
360 j
:
420 !
480 |
518
910
1,020
765
408 !
490
572
652
714
1,050
1,250
938
500
600
700
800
518
! 1,725
1,700
1,275
680
816
952 1
1,088
714
I 1 ''420
1,500
1,125
600
720 i
840 i
960 !
518
2,230
2,040
1,530
816
979
1,142 I
1.305 |
714
; 1,307
1
1,377
1,033
550
661
771
881 !
616
j 3,270
X
X
1—4
1,100
1,320
1,540
1,760
j
756
*
2,456
* 1,430
880
1,056
1,232
1.408
756
2,863
1,609
990
1,188
1,386
1,584
756
1
340
500
375
200
240
280
320
266
429
560
420
224
269
314
358
350
510
750
563
300
360
420
480
266
643
840
630
336
403
470
537
350
680
1,000
750
400
480
560
640
266
857
1.120
840
448
538
627
717
350
576
795
596
318
381
.
445
508
308
1,398
1,350
1,013
540
| 648
756
864
616
2,530
2.250
1,688
900
1,080
1.260
1,440
1,964
1,800
1,550
720
864
980
1 1,120
616
nied bensinmotorer hava uppskattats till: vid årlig körning av 2,000 mil 400 kr.
> ♦ » » 3.000 » 600 »
» » > 4,000 » eller däröver 800 kr.
cent bensin och 35 procent sprit.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1 sami. Nr 143.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ined förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljo a1 i texten
- BevU 1935:31 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. s. 1 i texten