Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor

1935-02-15 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:143, Med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor; given Stockholms slott den 15 februari 1935.j

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande

av automobil använda brännoljor.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935

1 sami

Nr U3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Förslag

till

förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt vad

nedan stadgas, erläggas skatt av sju öre för liter.

Med automobil förstås i denna förordning fordon, som enligt motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284) är att anse såsom automobil.

2 §.

Envar, som har för avsikt att använda brännolja för drivande av automobil,

vilken enligt vad stadgas i motor fordonsförordningen har sin hemort

här i riket, åligger att, innan så sker, örn förhållandet göra anmälan till

länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort vid den tidpunkt,

då förbrukningen är avsedd att äga rum. Är automobilen i automobilregister

inskriven, skall anmälan tillika innehålla uppgift örn automobilens

registreringsnummer.

3 $.

Det åligger länsstyrelse att övervaka, att envar, som skall verkställa anmälan

enligt 2 §, fullgör denna skyldighet.

Länsstyrelsen utfärdar bevis örn verkställd anmälan. Sådant bevis bör

medföras under färd med automobilen för att på tillsägelse av polisman

för denne uppvisas.

4 §.

Envar, som använder brännolja för drivande av automobil, åligger att

inom åtta dagar efter utgången av varje kalenderhalvår avgiva deklaration

angående den myckenhet sådan olja, som för nämnda ändamål under halvåret

förbrukats. Är automobil, för vars drivande förbrukats brännolja, inskriven

i automobilregister, skall tillika angivas automobilens registreringsnummer.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete samt avlämnas i Stockholm

till Överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten, stadsstyrelsen

eller kommunalborgmästaren samt på landet till landsfiskalen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 3

Deklaration skall avgivas till myndigheten i den ort, där automobilen

har sin hemort.

Det åligger i andra stycket omförmälda myndigheter att övervaka, att

deklarationer inkomma från samtliga uppgiftsskyldiga samt att avlämnade

deklarationer äro fullständiga och riktiga. Den, som icke avgivit deklaration

men kan antagas vara uppgiftspliktig eller som avgivit ofullständig

deklaration, må föreläggas att inom viss tid inkomma med deklaration eller

erforderliga uppgifter.

5 §.

Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skola av de i 4 § omförmälda

myndigheter, utom för Stockholm, senast den 15 i månaden näst efter utgången

av det kalenderhalvår deklarationen avser, översändas till länsstyrelsen.

0 §.

Det åligger länsstyrelse att granska inkomna deklarationer och i särskild

längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för vilka uppgifter eljest

inkommit, samt fastställa de myckenheter av brännolja, för vilka skatt skall

erläggas, ävensom därå belöpande skatt. I fall, där den under kalenderhalvåret

för drivande av automobil förbrukade brännoljan icke uppgår till

femtio liter, påföres dock ej skatt.

Där så finnes erforderligt, må länsstyrelsen infordra felande uppgifter.

Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt att granskning

av den uppgiftsskyldiges bokföring verkställes eller att undersökning av dennes

inneliggande lager av brännoljor äger rum, bör länsstyrelsen föranstalta örn

sådan granskning eller undersökning, och äger länsstyrelsen därvid i mån

av behov anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger uppgiftsskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse

eller av länsstyrelse förordnad person tillträde till upplagslokal samt att för

granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelsen och skall jämte annan

kostnad för granskning eller undersökning, som i denna paragraf sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta.

7 §.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, så vitt honom angår, tilllika

med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad

den skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

8 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

avlämna deklaration eller infordrad upplysning, oell kar därav föranletts,

att skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp,

skall skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

undandragits.

9 §.

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt förfarit oriktigt,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd

skatt, åligger att inom tre månader efter det skatten blivit honom avfordrad,

ingiva eller på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända

besvären till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om

den tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må

icke den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits

eller avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till

prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade

besvärstiden. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart

överlämnas till länsstyrelsen för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

10 §.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej ske av annan än myndighet, som i 4 § sägs, av länsstyrelse eller av

länsstyrelse enligt 6 § förordnad person. Deklarationerna skola tillhandahållas

dem, som i och för sin befattning böra erhålla del därav. I övrigt

må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit

deklarationen, medgivit’ dennas offentliggörande; dock må deklarationer på

sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet

eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet

av sådan bearbetning.

11

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration

enligt denna förordning, bote från och med tjugofem till och med trehundra

kronor; och må länsstyrelsen förelägga uppgiftspliktig, som underlåtit

att inkomma med erforderlig uppgift, lämpligt vite.

12 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som

är ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skatt, bote högst fem

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandraga eller

kunnat komma att undandragas, dock minst tjugofem kronor.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har

den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom

den oriktiga uppgiften undandragits eller kunnat komma att undandragas,

dock minst tjugofem kronor.’

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder icke, därest

den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande gått till ända, av

egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

13 $.

Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna

förordning avses, erhållit del av deklaration eller uppgiftsskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet

av sådan deklaration eller uppgiftsskyldigs affärsförhållande, varom han

därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse

som nu sagts, straffes med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 10 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehall. Vid överträdelse härav

vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt

11 $.

Åtal för förseelse, som i 12 eller 13 § omförmäles, skall anhängiggöras

vid allmän domstol.

Förseelse, som omförmäles i 12 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,

varom i 13 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande

angives till sådant åtal.

15 $.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

16

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses,

så ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning

må kunna erfordras, meddelas av Kungl. Majit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

17 %.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående

fördelning av de jämlikt förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit

influtna skattemedel.

18 §.

Örn och i vad mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för

drivande av automobil, som för tillfälligt brukande i riket införts från

utlandet, bestämmes av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, därvid iakttages, att

den, som har för avsikt att förbruka brännolja för drivande av automobil

efter det denna förordning trätt i kraft men innan anmälan, varom i förordningen

stadgas, under sagda år kan ske, skall före den 1 januari 1937

därom hava verkställt sådan anmälan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet a Stockholms slott

den 15 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss: 2 I

Alltsedan bensinskattens införande hava försök gjorts att såsom drivmedel

för motorfordon ersätta bensin med vissa andra billigare oljor, vilka

icke drabbades av nämnda skatt.

Vid tidigare företagna undersökningar för utrönande av, i vilken omfattning

dylika oljor användes för automobildrift, har emellertid visat sig, att

förbrukningen av skattefria brännoljor för autcmobildrift i allt fall icke

vunnit sådan utbredning att bensinskattens effektivitet kunde anses äventyrad.

Det har därför hitintills icke ansetts påkallat att vidtaga särskilda

åtgärder i syfte att bruket av ifrågavarande brännoljor för automobildrift

bleve föremål för beskattning. I proposition till 1933 års riksdag (nr 172)

angående fortsatt skattefrihet för motorsprit samt vissa ändringar i bensinskatteförordningen

anförde departementschefen rörande nu föreliggande beskattningsfråga

följande:

Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen komme att

medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvarande icke

skattepliktiga motorbränslen. Enär skattefria motorbränslen, råolja, fotogen

och bensol, för närvarande funne användning huvudsakligen för andra ändamål

än för automobildrift, torde en skatt, lagd å all förekommande import

och inhemsk produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba förbrukningen

av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet av

motorfordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution

åt förbrukning för annat ändamål än automobildrift torde, åtminstone vad

råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med hänsyn till det

stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt fall skulle komma

i åtnjutande av restitution. .... ...

Ville man med särskild skatt träffa förbrukningen for automobildrift jämväl

av nu ifrågavarande bränslen, torde man i stället bliva hänvisad till att

cenora särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet, som

förbrukades i motorfordonstrafiken. För närvarande torde dock, med hänsyn

till den rådande jämförelsevis ringa förbrukningen av dessa bränslen för

au angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgäider

icke vara av behovet påkallade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Marits proposition nr 143.

™ finansdepartementet under sistlidet år inkomna meddelanden kava

emellertid hantytt på att skattefria brännoljor såsom drivmedel för automobiler

under senare tid fått ökad användning. Frågan om beskattning av

dylika brannoljor har därför inom finansdepartementet upptagits till förnyad

behandling. Viss utredning har verkställts. Resultatet av denna utredning

har sammanfattats i en promemoria angående ifrågasatt beskattning

av vissa tor drivande av automobil använda brännoljor, vilken promemoria

innefattade förslag örn skatt å dylika oljor, över promemorian jämte tillhörande

författningsutkast hava yttranden infordrats från länsstyrelserna,

generaltullstyrelsen och riksräkenskapsverket jämte vissa av ärendet berörda

sammanslutningar.

I fråga örn vilka olika slag av brännoljor, som komme till användning

för automobildrift, deras olika användningssätt för nämnda ändamål, storleken

av den minskning i bensinskatten, som uppkomme på grund av bruket

av dylika oljor, samt örn sagda beskattningsfrågas behandling i vissa främmande

lander innehöll promemorian följande:

»Olika slag av skattefria brännoljor.

?räl?°ljor’ som närmast komma till användning såsom

drivmedel för automobiler utgöras av vissa medeltunga och tyngre fraktioner

av bergolja, nämligen dels motorbrännolja eller råolja, under vilken

enammng inbegripes gas- eller solarolja och dieselbrännolja, dels ock brännarp11,

Emellertid kunna i praktiken användbara gränser ofta icke dragas

mellan forenamnda, såsom motorbränslen nyttjade och en del närstående

oljor, vilka tågås i anspråk för ett flertal andra ändamål. Vissa motorbrannoljor

(solaroljor) kunna sålunda icke utan ingående analys skiljas från

tunn pannbrannolja och tvattolja för gaser; motorfotogen kan ej heller utan

dylik analys skiljas från lysfotogen.

De slag av oljor, som för närvarande användas såsom drivmedel för motorP~°n

?en,1<:k(; t.ra,fffs fällande bestämmelser örn skatt å bensin, redobrannni?

delffltatlStikxenJd1els under stat- nr 441 (motorbrännolja och pann
SÄbÄS

r stat nr 442 l,otogen; ävensom andra

Storleken av importen under åren 1930-1933 samt under januari-oktober

arén 1933 och 1934 av oljor hänförliga till förenämnda två nummer i

handelsstatistiken ävensom av bensin (stat. nr 439) framgår av följande

sammanställning:

A r

Stat. nr 441: motor- och pannbrannolja,

oraffinerade

|Stat. nr 442 : fotogen

i ävensom andra raffi- | nerade brännoljor

Stat. nr 439:

bensin

t 0 II

kr./kg

toll

kr./kg

1,000 liter

kr./lit.

116,040

0.0 G

79,060

0.11

411,903

0.11

169,916

0.0 5

76,242

0.0 7

431,218

0.07

223,731

0.0 5

78,047

0.09

454,164

0.0 8

251,755

O.oa

92,773

0.0 7

448,675

0.0 7

219,596

77,099

369,378

208,930

75,784

403,171

1930

1931

1932

1933

1933

(jan uari — oktober)

1931

(januari —oktober)

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl, Martts proposition nr 143.

Den här redovisade importökningen av motorbninnoljor får anses anmärkningsvärt

stor. Sålunda var införseln av dylika oljor år 1933 mer än dubbelt

så stor som under år 1930. För fotogen och andra raffinerade brännoljor

samt för bensin visar sammanställningen jämväl en viss örn ock mindre

importstegring. Några säkra slutsatser i avseende å den nuvarande användningen

av motorbrännolja och fotogen för automobildrift kunna emellertid

icke dragas av de anförda importsiffrorna. Ökningen av importen av brännoljor

torde främst hava sin grund däri, att dylika oljor under senare år

erhållit vidgad användning för fartygsdrift samt för uppvärmning av värmeledningspannor,

industriugnar m. m. Vissa slag av brännoljor hänförliga

till stat. nr 441 och 442 hava dock jämväl funnit användning såsom drivmedel

för motorfordon.

Användning av brännolja som auto mobilmotorbränsle.

Brännoljor användas för närvarande såsom drivmedel för motorfordon

enligt i huvudsak fyra olika system. Dessa äro:

1) Råolja användes för drift av diesel- och diesel-liknande motorer (högtrycksmotorer).

2) Råolja användes för drift av Hesselman-motorer (lågtrycksmotorer).

3) Råolja och fotogen användes för drift av vanliga automobilmotorer,

därvid dessa förses med särskilda förgasaranordningar (s. k. fotogenförgasare).

4) Blandningar av bensin och fotogen eller liknande oljor användas för

drift av vanliga automobilmotorer, i vissa fall utan förändring av motorernas

förgasaranordningar.

Dieselmotorer och dieselliknande motorer hava sedan flera år varit föremål

för utprovning för automobildrift, särskilt i England och Tyskland.

Dieselmotorns användning för omnibussar och tyngre lastvagnar synes ha

lämnat försöksstadiet och utvecklingen på detta område kan komma att

försiggå relativt hastigt. För Sveriges del hava dock dieselmotorer för

automobildrift ännu icke fått någon praktisk betydelse. Endast ett antal

provvagnar med dieselmotorer har hit införts. Även örn sålunda framförandet

av motorfordon med dieselmotorer för Sveriges vidkommande icke

kan anses för närvarande äga aktuellt intresse, kan dock, med hänsyn till

de i utlandet uppnådda resultaten på detta område, en ändring härutinnan

inträda.

Tillverkningen i Sverige av omnibussar och lastautomobiler försedda med

Hesselman-motor tog sin början år 1932, och har därefter successivt ökats.

Såsom ett bevis på att de med denna motor verkställda proven visat tillfredsställande

resultat må framhållas, att AB. Stockholms Spårvägar, som

för närvarande har 18 omnibussar med Hesselman-motor i drift, beslutat

att ytterligare ett 50-tal av bolagets omnibussar successivt under den närmaste

tiden skall förses med sådan motor. Hesselman-motorerna äro emellertid

dyrare i anskaffningskostnad än de vanligen förekommande bensinmotorerna

— merkostnaden torde kunna uppskattas till cirka 3,000 kronor

per styck. Hesselman-motorerna anses ock fordra mera noggrann skötsel

än de vanliga bensinmotorerna. Nu anförda omständigheter kunna förväntas

i viss mån motverka en mera allmän övergång inom motortrafiken

från bensinmotor till den råoljedrivna Hesselman-motorn. Automobildrift

med Hesselman-motor torde bliva lönande endast vid mera regelbunden

körning i större omfattning, främst i omnibuss- och lastbilstrafik.

Antalet registrerade motorfordon, försedda med råoljemotorer, utgör för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

närvarande enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter 225 stycken, varav

81 stycken personomnibussar och 144 stycken lastautomobiler. Se tabell L

För att möjliggöra användande av svårflyktigt bränsle (fotogen och råolja)

i vanliga automobilmotorer finnas flera olika slag av förgasaranordningar.

Gemensamt för dessa är, att en blandning av bränsle och luft genom

uppvärmning bringas i ångform innan bränslet inkommer i motorcylindrarna.

Start och uppvärmningskörning av motorerna måste vid användande

av förgasaraggregat ske medelst lättflyktigt bränsle, bensin eller

bentyl. Dylika motorer erfordra sålanda dubbelt bränslesystem. Kungl.

Automobilklubbens tekniska kommitté har under år 1934 verkställt prov

beträffande vissa typer av nu nämnda förgasaraggregat, och har kommittén

såsom slutomdöme med anledning av proven avgivit följande uttalande:

Av provningsresultaten framgår, att anordningar för användning i förgasarmotorer

av svårflyktiga bränslen finnas utexperimenterade, som möjliggöra

en driftsäker och med nuvarande bränslepriser billig drift. Samtidigt

uppstå emellertid vissa olägenheter, nämligen minskning i motorns dragkraft

och bilens maximihastighet, ökning av smörjoljans utspädning och

förorenande. Provningarna hava givit vid handen, att för en i längden

tillfredsställande drift av motorn är någon anordning till motverkande av

smörjoljans utspädning nödvändig, och att den provade, härför avsedda anordningen,

fungerat tillfredsställande.’

Enligt uppgift från länsstyrelserna utgör det för närvarande förefintliga

antalet motorfordon med fotogenförgasaraggregat 239 stycken, därav 30

omnibussar, 175 lastautomobiler och 34 andra automobiler. Se tabell I.

Kostnaden för inmonterande av förgasaraggregat torde uppgå till omkring

500 kronor.

Antalet fotogendrivna motorfordon torde tidigare varit högre. En återgång

till bensindrift lärer emellertid lia ägt rum. Anledningen härtill torde

vara att söka i den omständigheten att vissa mindre goda förgasaranordningar

skadat motorerna. Sedan emellertid numera fullt tillfredsställande

förgasaranordningar anses förefinnas, torde man böra räkna med att fotogendriften

får ökad användning inom automobiltrafiken.

Det förekommer vidare, att såsom drivmedel för motorfordon användas

blandningar av bensin och fotogen eller fotogenliknande oljor. Dessa blandningar

kunna, särskilt under den varma årstiden, nyttjas utan att någon

förändring vidtages i avseende å motorn.

Tillförlitliga uppgifter föreligga icke örn i vilken omfattning dylika

blandningar komma till användning för automobildrift.

För erhållande av ett mera kompressionsfast bränsle än bensin, användes

i Sverige huvudsakligen inblandning av motorsprit i bensin. Undertid,

då brist på motorsprit förelegat, har även bensol kommit till användning.

Dä bensol i regel betingar högre pris än motorsprit och tillika har den

olägenheten att vara sotbildande, har bensol emellertid för närvarande icke

någon större användning för automobildrift. Anledning synes därför icke

föreligga att vidtaga ändring i nu gällande skattefrihet för bensol.

Uppskattning av minskningen i bensinskatten på grund av råolja

och fotogen.

I det föregående har nämnts, att enligt från länsstyrelserna inhämtade

uppgifter antalet med råoljemotorer respektive fotogenförgasaraggregat försedda

motorfordon för närvarande utgör:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 143.

Med

råoljemotor

Personomnibussar .................................... 81

Lastautomobiler ..................................... 144

Andra automobiler —

Summa 225

För en beräkning av den minskning i bensinskatten, som uppkommer

genom trafik med förenämnda antal med brännoljor drivna fordon, torde

kunna antagas, att den genomsnittliga årliga körningen oell bränsleförbrukningen

vid bensin- eller bentyldrift utgör för omnibussar 4,000 mil respektive

3.5 liter per mil samt för lastautomobiler och andra automobiler 3,000

mil respektive 3 liter per mil. Med denna utgångspunkt erhålles en åilig

bränsleförbrukning av bensin eller bentyl för omnibussar av 14,000 liter

och för lastautomobiler och andra automobiler av 9,000 liter, allt per fordon.

På grundval av dessa siffror torde den kvantitet bensin och bentyl,

som i stället för tungflyktig brännolja skulle hava kommit till användning

såsom drivmedel för förenämnda lil stycken personomnibussar (81 med

råoljemotor och 30 med förgasaraggregat) och 353 stycken andra automobiler

(144 med råoljemotor och 209 med förgasaraggregat), kunna beräknas

till 4,275,000 liter per år. — Härvid har räknats med att 20 procent av

bränsleförbrukningen å fordon med fotogenförgasare utgöres av bensin eller

bentyl. — Å förenämnda kvantitet belöpande bensinskatt skulle utgjort

427,5u0 kronor, därest såsom drivmedel använts enbart bensin, och 320,000

kronor, därest bentyl (75 procent bensin och 25 procent sprit) kommit till användning.

Den årliga minskning av bensinskattemedlen, som uppkommer

på grund av nyttjandet av tyngre brännoljor, torde sålunda kunna antagas

för närvarande icke understiga 350,000 kronor per år.

Till belysande av vilka konsekvenser i avseende å statens inkomst av

bensinskatten, som en mera allmän övergång till automobildrift med

råolja och andra för närvarande skattefria oljor skulle medföra enbart för

den av AB. Stockholms Spårvägar bedrivna omnibusstrafiken, må följande

framhållas. Enligt utredning av den utav Stockholms stads stadskollegium

tillsatta spårvägskommittén tillryggalades år 1933 inom Stockholm 890,000

mil med bensindrivna omnibussar. Det för dessa vagnar använda bränslet

består av 65 % bensin och 35 % motorsprit. Då bensinförbrukningen per

mil torde kunna uppskattas till omkring 3 liter, skulle en fullständig övergång

till drift med för närvarande skattefria brännoljor enbart för det vid

Stockholms spårvägar förbrukade automobilmotorbränslet betyda en årlig

minskning av bensinskatten med omkring 267,000 kronor. Å de 18 stycken

omnibussar med Hesselman-motor, som för närvarande finnas i drift vid

AB. Stockholms Spårvägar, kan beräknas belöpa en årlig minskning i bensinskattemedlen

med omkring 27,000 kronor. ^

Beskattningsfrågor för råolja m. m. i vissa främmande länder.

Spörsmålet rörande beskattning av brännoljor använda för drift av motorfordon

har varit föremål för åtgärder i vissa främmande länder. Härom

må meddelas följande uppgifter. .....

Norge. Bensinskatten utgår med 10 öre per liter, vilken skatt Damval

gäller för blandningar av petroleum och andra brännoljor i blandning med

bensin, för så vitt blandningen kan användas såsom motorbränsle, lör automobiler,

som helt eller till huvudsaklig del använda icke skattepliktigt

Med

förgasaraggregat

30

175

34

239

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

bränsle, utgår den årliga fordonsskatten per 100 kilogram av fordonens

tjänstevikt med följande belopp:

för vagnar med luftringar 6 kronor,

* » » andra gummiringar 8 kronor. 1

För bensindrivna fordon utgår skatten med hälften av förenämnda belopp.

Enligt uppgift linnas i Norge registrerade endast ett fåtal vagnar, som

använda annat bränsle än bensin.

. Danmark. Bensinskatten utgår med 7 öre per liter, vartill kommer en

tilläggsskatt av 6 öre, således tillhopa 13 öre per liter. Fordonsskatten utgår

efter stigande skala allt efter fordonens vikt. För lastautomobiler med

en tjänstevikt intill 1,450 kilogram utgår avgiften sålunda med 13 kronor

för 100 kilogram, medan för vagnar, vägande över 3,500 kilogram, skatten

utgör 30 kronor för 100 kilogram.

För fordon, som begagna annan drivkraft än bensin, trä eller träkol, utgår

dubbel fordonsskatt. Höjning av sagda avgift är emellertid ifrågasatt.

I den sakkunnigutredning, som i detta hänseende föreligger, föreslås sålunda

att fordonsskatten för automobiler, som bruka annat bränsle än bensin, trä

eller träkol, måtte höjas till 4 eventuellt 5 gånger den för hensindrivna

fordon utgående skatten.

Belgien. Motorfordon, som väga under 2,000 kilogram, beskattas efter

antalet hästkrafter å motorn. För fordon av högre vikt utgår skatten efter

fordonens vikt. Motorfordon, som drivas med råolja, beläggas med dubbelt

så hög skatt, som bensindrivna fordon.»

Beträffande de olika sätt, som kunde ifrågakomma för anordnande av

skatt å brännoljor använda för automobildrift, samt örn storleken av en

dylik skatt, anfördes i promemorian:

»Olika sätt för skattens uttagande.

Vid övervägande av det mest ändamålsenliga sättet för genomförande aven

beskattning å tyngre brännoljor, i den mån dessa komma till användning

såsom drivmedel för motorfordon, synas nedan angivna fyra alternativ

kunna komma under omprövning.

1. Beskattningen anordnas efter i huvudsak samma regler, som gälla folden

nuvarande bensinskatten.

2. Skatten beräknas med ledning av å automobilerna anbragta väglängdmätare.

3. Skatten uttages i form av höjd fordonsskatt å sådana automobiler, för

vilkas drivande användes brännolja.

4. Beskattningen grundas på deklaration angående förbrukning av brännolja

för automobildrift.

En huvudprincip för automobilbeskattningen i Sverige har varit, att

skatten skall utgöra kompensation för vägslitningen, medan man däremot

i möjligaste man sökt undvika att skatt uttages för i och för sig skattepliktiga

varuslag, som komma till användning inom andra områden än

motortrafiken. Automobilgummiringsskatten utgår visserligen för i stort

sett alla slag av gummiringar, men befrielse från eller restitution av skatten

kan medgivas för ringar, som ej komma till användning å vägslitande förut!

proposition till 1935 års storting föreslås att fordonsskatten för nämnda slag av automobiler

skall för budgetaret 7 1935 30/e 1936 utgöra för vagnar med luftringar 10 kronor

och för vagnar med andra gummiringar 15 kronor för varje 100 kilogram av fordonens

tjänstevikt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

don. — I fråga om bensinskatten gäller, att restitution av skatt medgives

i åtskilliga fall, då bevisning om att varan förbrukats för annat ändamål

än automobildrift förebringas.

Enär den sålunda angivna principen för den nuvarande beskattningen på

detta område torde böra bibehållas, synes bedömandet av de förut nämnda

beskattningsalternativen främst böra ske ur synpunkten av möjligheten att

så anordna beskattningen av nu ifrågavarande brännoljor att skatt endast

drabbar förbrukningen av dylika oljor i den mån de användas såsom drivmedel

för motorfordon.

1. Beskattningen anordnas efter i huvudsak samma regler, som gälla

för den nuvarande bensinskatten.

Den beskattningsform, som kommer till användning beträffande bensin,

nämligen att praktiskt taget all till riket införd respektive inom landet tillverkad

bensin belägges med skatt och att restitution sedermera beviljas i

den mån tillfredsställande bevisning förebringas därom att varan skall användas

för annat ändamål än för drivande av motorfordon, är en ur statsverkets

synpunkt effektiv form av beskattning. För bensinens vidkommande

har detta förfaringssätt icke heller orsakat några mera betydande olägenheter.

De kvantiteter av denna vara, som förbrukas för icke skattepliktiga ändamål,

äro relativt obetydliga. De av tullverket år 1933 debiterade bensinskattemedlen

utgjorde sålunda 44.9 millioner kronor, och endast 0.8 millioner

kronor, eller icke fullt 2 % av hela debiterade beloppet återbetalades i form

av restitution. Beträffande råolja, fotogen och andra brännoljor råder ett

motsatt förhållande. Endast en ringa del av förbrukningen av dessa varuslag

tinner nämligen användning för automobildrift.

Den år 1932 importerade kvantiteten motor- och pannbrännolja samt fotogen

har enligt verkställd beräkning ansetts kunna på följande sätt fördelas å

nedan angivna användningsområden. I

Förbrukningsområde

Motor- o. ''pann- brännoljor

Fotogen

ton

ton

Hushållsförbrukning (belysning m. m.)

.......... —

43,000

Jordbruket ................................................................

3,000

20,000

Handelsflottan

.............. 100,000

—

Fiskeflottan.................................................................

20,000

6,000

Industrien .................................................................

............... 30,000

1,800

Uppvärmning.............................................................

.............. 40,000

—

Diverse ....................................................................

............... 31,000

7,200

224,000

78,000.

I industristatistiken för år 1932 redovisas såsom drivkraft inom industrien

887 stycken oljemotorer. Antalet oljedrivna traktorer inom jordbruket kan

enligt inhämtade upplysningar uppskattas till omkring 8,000 stycken. Endast

inom industrien och jordbruket, representerande cirka 18 % av den totala

förbrukningen av råolja samt lys- och brännfotogen, kan sålunda antalet

förbrukningsställen, där råolja och brännfotogen användas såsom drivkraft,

uppskattas till omkring 9,000.

Den årliga förbrukningen av brännoljor för drift av motorfordon torde

kunna uppskattas till omkring 3,000 ton. Med hänsyn till att konsumtionen

av dylik olja för drivande av motorfordon sålunda utgör en förhållandevis

liten andel av den totala konsumtionen av dessa varuslag, torde det icke

vara lämpligt att anordna en beskattning av denna förbrukning efter samma

grunder som gälla i fråga om bensinskatten. Härtill kommer, att det stora

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

antalet förbrukare av dylika oljor för andra ändamål än för drivande av

motorfordon skulle medföra, att ett restitutionsförfarande knappast vore praktiskt

genomförbart.

2. Skatten beräknas med ledning av å automobilerna anbragta väglängdmätare.

Frågan örn införande av obligatoriska väglängdmätare å automobiler i

syfte att erhålla en grundval för automobil beskattningen har tidigare varit

föremål för övervägande. Ett sådant system skulle onekligen innebära fördelar

med hänsyn till skattens rättvisa uttagande. Det bör emellertid icke

förbises, att detsamma ur vissa andra synpunkter skulle medföra olägenheter.

Vare sig staten eller automobilägaren skulle bekosta väglängdmätarna,

föranledde anskaffandet av dylika mätare en icke obetydlig kostnad.

Vidare komme såväl skatteuppbörden som kontrollen att bliva av invecklad

beskaffenhet. Systemet med väglängdmätare skulle tillika möta vissa praktiska

svårigheter beträffande de fordon, som äro försedda med fotogen förgasare

och begagna än bensin, än fotogen eller fotogenblandningar. Även

örn bränslekomsumtionen å sådana automobiler, som äro försedda med motorer,

vilka äro särskilt konstruerade för användande av råolja, måhända

med viss fördel skulle kunna fastställas genom särskilda väglängdmätare,

synes det dock icke lämpligt att enbart för denna jämförelsevis fåtaliga

grupp av motorfordon beräkna skatten å det använda drivmedlet med ledning

av dylika mätare.

3. Skatten uttages i form av höjd fordonsskatt å sådana automobiler,

för vilkas drivande användes brännolja.

Såsom förut angivits tillämpas i Danmark, Norge och Belgien den regel,

att skatt å annat drivmedel för motorfordon än bensin, motorsprit och träkolsgas

uttages i form av förhöjd fordonsskatt. Det torde emellertid vara

uppenbart, att stora vanskligheter möta att anordna en för såväl staten

som den enskilde tillfredsställande motorbränslebeskattning, därest skatten

endast skall grundas på fordonens vikt. De på bränsleförbrukningen i

främsta rummet inverkande faktorerna, nämligen den tillryggalagda vägsträckan

och bränsleförbrukningen per vägenhet, måste nämligen i dylikt

fall uppskattas. Företagandet av en sådan uppskattning möter dock stora

svårigheter, enär såväl den årliga körningen som bränsleåtgången växlar

avsevärt icke blott för olika slag av fordon (omnibussar, lastautomobiler

och personautomobiler) utan jämväl för olika vagnar inom en var av nu

nämnda kategorier. En skattesats, beräknad efter en genomsnittlig våglängd

per år och genomsnittlig bränsleförbrukning per vägenhet, komme

sålunda att medföra orättvisor i beskattningshänseende. Den vagnägare,

som hade tillfälle att utnyttja sin vagn i större utsträckning än det beräknade

genomsnittet, finge sålunda erlägga lägre skatt än som rätteligen

bort belöpa å honom, under det att den, som av en eller annan anledning

icke varit i tillfälle att utnyttja sitt fordon i den omfattning, som motsvarade

det beräknade genomsnittet, komme att få betala högre skatt än

som rätteligen bort utgå. Det kan visserligen antagas, att åtminstone den

relativt dyrbara råoljemotorn i regel endast anskaffas av sådana vagnägare

som hava tillfälle att väl utnyttja vagnarnas kapacitet. Olika omständigheter

kunna dock omintetgöra dylika antaganden. Därest det tillägg till

fordonsskatten, som skulle utgå för fordon drivna med brännolja, sattes så

högt, att det i största möjliga utsträckning skulle kompensera bensinskatten,

torde det knappast kunna undvikas att medgiva skattebefrielse i sådana

fall, då fordonen på grund av reparation eller eljest under någon längre

tid icke kunnat utnyttjas. Likaså torde under motsvarande förhållanden

skattelindring böra medgivas för omnibussföretagens reservvagnar, vilka i

regel endast i mindre omfattning gå i trafik.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

På grund av nu anförda omständigheter kan man genom en tilläggsskatt

till fordonsskatten icke ernå en beskattning av drivmedlet, som kan anses

ur såväl statens som vagnägarnas synpunkt fullt tillfredsställande. Fordonsskatten

torde däremot vara användbar, därest man såsom provisorium tills

vidare endast vill införa en något skärpt beskattning för motorfordon, som

drivas med annat oljebränsle än sådant, som drabbas av den nu gällande

bensinskatten, utan att tillika det kravet uppställes att skatten skall så

anordnas, att den kommer att vid olika utnyttjande av fordonen utgå i

förhållande till förbrukningen av dylikt bränsle.

Efterföljande tabeller utvisa storleken av det tillägg till fordonsskatten,

som vid vissa angivna årliga körlängder med automobiler drivna med

brännolja skulle erfordras för full kompensation av nu gällande bensinskatt.

Storleken av tillägget är angiven såsom en multipel, utvisande det antal

gånger fordonsskatten i dylikt fall borde höjas. Beräkningarna äro gjorda

under förutsättning att fordonen förses med råoljemotorer. Örn fotogenförgasaraggregat

användes, bör multipeln bliva något lägre på grund därav

att bensin användes för start och uppvärmning av motorn.

Tjänstevikt

Bränsleför- brukning

per mil

liter

Bensinskatt per år

Fordons-

skatt

kronor

Erforderlig multipel av

fordonsskatten för full

kompensation av ben- sinskatten

vid bensin- drift

vid ben- tyldrift

vid bensin- drift

vid ben- tyldrift

Omnibussar.

a) under antagen årlig körning av 3,000 mil

4,205

3.0

900

675

518

2.7

2.8

4,800

2.8

840

630

588

2.4

2.1

5,650

3.4

1,020

765

714

2.4

2.1

b) under antagen årlig körning av 5,000 mil.

_

—

1,500

1,125

518

3.9

3.2

—

—

1,400

1,050

588

3.4

2.8

—

—

1,700

1,275

714

3.4

2.8

c) under antagen årlig körning av 6,000 mil.

_

_

1,800

1,350

518

4.5

3.6

—

—

1,680

1,260

588

3.8

3.1

—

—

2,040

1,530

714

3.8

3.1

d) Stockholms

spårvägars omnibusstrafik:

under antagen årlig körning av 5,000 mil

6,000

4.5

2,250

1,688

756

4.o

3.2

1

under antagen

årlig körning av 6,000 mil.

-

-

2,700

2,025

756

4.6

3.7

Lastvagnar.

a) under antagen

årlig körning av 2,000 mil.

2,500

2.5

500

375

266

2.o

I 2.4

3,100

2.8

560

420

350

2.6

2.2

b) under antagen körning

av 3,000 mil.

_

750

563

266

3.8

3.1

—

840

630

350

3.4

2.8

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 143.

Enligt de i tabellen angivna exemplen växlar koefficienten för höjning

av fordonsskatten vid råoljedrift, därest full kompensation för bensinskatten

skulle ernås, för omnibussar mellan 2.4 — 4.6, örn bensinskatten beräknas å

hela bränsleförbrukningen, och mellan 2.1-3.7, örn lättbentyl (75 % bensin

och 25 % motorsprit) kommer till användning. För lastautomobiler utgöra

motsvarande siffror 2.6—3.8 och 2.2 —3.i.

Bifogade tabell II utvisar skattebelastningen å vissa slag av fordon för

det fall att skatt å förbrukad råolja uttages såsom tilläggsskatt till fordonsskatten

och till storleken bestämmes lika med denna skatt.

4. Beskattningen grundas på deklaration angående förbrukning av

brännolja för automobildrift.

Vill man vid lösandet av förevarande beskattningsspörsmål vidmakthålla

den principen att skatt bör drabba de oljor, varom är fråga, endast i den

mån de finna användning såsom drivmedel för motorfordon men tillika i

den omfattning så är fallet, lärer allenast det alternativ återstå, enligt

vilket skatten grundas å deklaration angående förbrukning av dylika oljor

för drivande av motorfordon.

Ett deklarationsförfarande såsom grundval för beskattningen av för närvarande

icke skattepliktiga oljebränslen för automobildrift, har sina största

nackdelar däri, att, i den mån kontrollen icke kan göras effektiv, viss risk

får anses föreligga, att de uppgifter förbrukare skulle ha att avgiva i fråga

örn förbrukningen av dylikt bränsle icke bleve tillförlitliga.

Användandet av brännoljor för drivande av automobiler är emellertid

för närvarande huvudsakligen begränsat till yrkesmässig trafik med omnibussar

och större lastautomobiler. Jämlikt bokföringslagen av den 31 maj

1929 åligger med vissa undantag bokföringsskyldighet envar, som yrkesmässigt

driver verksamhet för befordran mot avgift av personer, gods eller

meddelanden. Möjlighet till utövande av viss kontroll över deklarationernas

riktighet föreligger sålunda åtminstone i fråga örn de större förbrukarna.

Da vidare ett anordnande av beskattningen på grundval av deklaration örn

för automobildrift förbrukad brännolja förutsätter anmälan till vederbörande

länsstyrelse om användande av dylikt bränsle såsom drivmedel för automobil,

bör tillika en viss kontroll — örn ock ej rörande förbrukningens kvantitet

— kunna utövas av vederbörande polismyndigheter.

Storleken av den skatt, som bör utgå å oljebränsle för automobildrift,

synes böra göras beroende av i vad mån tendensen att övergå till användande

av dylikt bränsle inom automobiltrafiken anses böra uppmuntras

eller ej.

_ Bruttopriserna i Stockholm för bensin, råolja och motorfotogen hava uppgivits

för närvarande utgöra:

för bensin och bentyl inklusive bensinskatt 27 öre per liter

» råolja (i fat) .............................................. 11 » » »

» motorfotogen............................................ 12 » » »

__ Å nämnda priser lämnas dock vissa rabatter och torde priserna till större

förbrukare i Stockholm för närvarande kunna beräknas uppgå till:

för bensin, inklusive bensinskatt 20 —22 öre per liter

Skattens storlek.

» råolja ..........

» motorfotogen

7.5— 9.3 » »

9 » »

»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143.

Bränsleförbrukningen i en Hesselman-motor är per volym räknat 20—30

procent lägre än i en bensindriven motor. Benna omständighet motverkas

emellertid därav, att anskaffnings- och underhållskostnaderna för Hesselman-motorerna

ställa sig högre än för bensindrivna motorer. Anskaffningsvärdet

för en Hesselman-motor kan sålunda beräknas ligga omkring 3,000

kronor högre än anskaffningsvärdet å bensindriven automobilmotor av motsvarande

kvalitet och egenskaper. Merkostnaden per år i form av amortering,

ränta och något högre underhållskostnad för Hesselman-motorer

varierar allt efter den årliga körningens längd. Med utgångspunkt från

att anskaffningskostnaden bör vara amorterad efter en total körsträcka av

omkring 20,000 mil har sagda merkostnad per år uppskattats till nedan

angivna belopp:

vid årlig körning av 2,000 mil....................... 400 kronor

» » » » 3,000 » ........................ 600 »

» » » » 4,000 » eller däröver 800 » .

För att en Hesselman-motor skall kunna anses begärlig erfordras sålunda,

att densamma medför en besparing i driftkostnaderna med förenämnda

belopp och därutöver med så stor summa att övergång till denna motortyp

kan anses innefatta en verklig ekonomisk vinst.

Bilagda tabell II utvisar den nuvarande skattebelastningen för olika fordonstyper

och olika årlig körning vid drift med bensin och med bentyl samt

vid drift med råolja, i sistnämnda fall vid en skatt av 5, 6, 7 resp. 8 öre

per liter. I tabellen har vidare företagits en uppskattning av de besparingar

å bränslekontot, som kunna beräknas för närvarande uppkomma vid trafik

med personomnibussar och vissa lastautomobiler försedda med Hesselmanmotorer.

Den kvantitativa bränslebesparingen vid drift med råolja har beräknats

till 20 procent av den vid drift med bensin förbrukade mängden. För

Stockholms spårvägars omnibusstrafik uppgår sagda besparing i stadstrafik

till omkring 25 procent. I kalkylerna över bränslekostnaderna har räknats med

ett bensinpris av 22 öre och ett råoljepris av 9 öre per liter. I regel torde

dock spänningen i priset mellan bensin och råolja vara större (råoljans pris

torde i genomsnitt utgöra cirka l/s av bensinpriset). De i tabellen framkomna

siffrorna över kostnadsbesparingen torde därför böra betraktas såsom minimi

siffror. Att siffrorna böra så anses bestyrkes därav att enligt den tidigare

omnämnda Spårvägskommitténs utredning försöken med Hesselmanmotorer

vid AB. Stockholms Spårvägar visat, att totalkostnaderna för omnibussar

försedda med dylika motorer i jämförelse med bensindrivna omnibussar

nedbringas nied omkring 3,500 kronor per styck vid en inedelutnyttning

av 5,000 mil per år. Enligt de i tabell II verkställda beräkningarna

skulle motsvarande besparing utgöra i medeltal allenast 2,863 kronor.

Vid avvägandet av den skattesats, som bör åsättas nu ifrågavarande

brännoljor, torde böra tillses att användandet av dylika oljor såsom drivmedel

för motorfordon fortfarande kommer att innefatta en ekonomisk fördel.

Med hänsyn härtill och med beaktande tillika att bruket av dylikt

drivmedel torde innefatta visst ytterligare besvär vid jämförelse med bruket

av bensin och bentyl, synes skatten tills vidare ej böra sättas högre än 7

öre per liter.

I det föregående har den kvantitet bensin eller bentyl, som motsvarar

den nuvarande förbrukningen av brännoljor för automobildrift, uppskattats

till 4,275,000 liter. Därest hänsyn foges till den kvantitativa bränslebesparingen

— beräknad till 20 procent — som i jämförelse med bensin- eller

bentyldrift uppkommer vid användningen av de med råoljemotorer försedda

Bihang lill riksdagens protokoll 1035. 1 saini. Nr Vill. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

fordonen (81 personomnibussar och 144 stycken lastautomobiler), skulle förbrukningen

av brännoljor för automobildrift för närvarande uppgå till omkring

3,790,000 liter. En skatt efter 7 öre per liter skulle enligt de sålunda

gjorda beräkningarna tillföra statsverket ett belopp av omkring 265,000 kronor.

Skatten synes icke böra anknytas till den nuvarande bensinskatten utan

torde böra få karaktär av särskild skatt å vissa för närvarande icke skattepliktiga,

såsom motorbränslen använda brännoljor.

Deklaration rörande förbrukning för automobildrift av dylika oljor ävensom

uppbörd av å sådan förbrukning belöpande skatt, torde böra ske kvartalsvis.

Debitering och uppbörd av skatten bör åligga länsstyrelserna.»

De i promemorian omförmälda tabellerna I och II torde få fogas som bilagor

till dagens statsrådsprotokoll.

Vid promemorian fanns fogat bl. a. utkast till förordning angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Enligt detta utkast skulle för sådan petroleumprodukt (brännolja), som

användes för drivande av automobil, och för vilken icke utginge skatt enligt

1 § förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit, erläggas

skatt av 7 öre för liter. Det skulle åligga envar, som för drivande av

automobil förbrukade brännolja, att därom göra anmälan till länsstyrelsen

i det län, där automobilen vore registrerad. Envar som förbrukade brännolja

för drivande av automobil skulle vidare åligga att inom åtta dagar

efter utgången av varje kalenderkvartal på heder och samvete avgiva deklaration

angående av honom för dylikt ändamål förbrukad mängd olja.

Deklaration skulle avgivas i Stockholm till Överståthållarämbetet, i övriga

städer till magistraten, stadsstyrelsen eller kommunalborgmästaren samt på

landet till landsfiskalen. Det skulle än vidare åligga nu nämnda myndigheter

att övervaka, att deklaration inkomme från samtliga uppgiftsskyldiga

samt att avlämnade deklarationer vore fullständiga och riktiga.

Inkomna deklarationer och övriga uppgifter skulle senast den 15 i månaden

näst efter utgången av det kalenderkvartal deklarationen avsåge, översändas

till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle därefter granska inkomna deklarationer,

i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration eller för

vilka uppgifter eljest inkommit, samt fastställa den myckenhet brännolja

för vilken skatt skulle erläggas ävensom därå belöpande skatt. Till envar

skattskyldig skulle, så snart ske kunde, i rekommenderat brev med allmänna

posten översändas utdrag av längden, såvitt honom anginge, tillika med

underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande. För underlåtenhet

att inom föreskriven tid avgiva anmälan eller deklaration stadgades böter

fr. o. m. 25 t. o. m. 300 kronor. Vidare stadgades straff för oriktig uppgift

i deklaration jämte vissa andra förseelser.

Av de i ärendet hörda myndigheterna hava 18 länsstyrelser samt riksräkenskapsverket

och generaltullstyrelsen icke haft något att erinra mot

att brännolja använd för automobildrift bleve föremål för beskattning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Generaltullstyrelsen Ilar ansett det kunna ifrågasättas huruvida icke den

tillämnade beskattningen borde utsträckas till att omfatta över liuvud de

slag av flytande motorbränslen, som ej vore underkastade beskattning enligt

förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Fyra länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala län, Västmanlands

län, Örebro län och Norrbottens län hava, ehuru de icke motsatt sig

förslaget, givit uttryck åt viss tvekan huruvida dylik beskattning nu borde

införas. Två länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Älvsborgs län och

Stockholms län, hava förklarat, att frågan örn dylik beskattning nu borde

införas undandroge sig dess bedömande. Endast länsstyrelsen i Södermanlands

län har uttalat, att dylik beskattning syntes för närvarande icke böra

införas.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört bl. a.: Med teknikens nuvarande

ståndpunkt torde de brännoljor det här gällde i huvudsak icke användas

för andra motorfordon än omnibussar och lastautomobiler. Så vitt

omnibussarna anginge vore de flesta företagen inom länet ekonomiskt

svaga. Åtskilliga av deni torde endast med stor svårighet kunna bekosta

amorteringen av fordonen. Å andra sidan vore dessa företag till stort gagn

såsom kommunikationsmedel för orter på avstånd från järnväg. Det måste

då anses önskvärt, att åtgärder kunde vidtagas, som förbilligade driften, så

att omnibusskommunikationerna kunde uppehållas, eventuellt taxorna nedbringas.

Även beträffande lastautomobilerna torde gälla, att de under de

senare årens knappa tillgång på transporter varit svaga företag, i regel tillhöriga

personer, vilka antingen ensamma eller med tillhjälp av en chaufför

förvärvat sig ett mycket knappt levebröd. Behovet att nedbringa omkostnaderna

vore således även för dessa fordons ägare starkt, på samma

gång som nedsättning av taxorna komme allmänheten tillgodo. Då betydelsen

ur statslinansiell synpunkt av den ifrågasatta beskattningen vore

obetydlig, såsom bidrag till vägarnas underhåll och förbättring i jämförelse

med de nu utgående automobilskattemedlen av försvinnande betydelse, ifrågasatte

länsstyrelsen, huruvida tillräckliga skäl funnes att införa dylik beskattning

förr än användning av brännoljor nått större omfattning. I varje

fall borde en avsevärd marginal tillsvidare hållas mellan bensin- och brännoljeskatt,

men då bleve ju skattens avkastning ringa.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har anfört bl. a.: Vid bedöman
det

av förevarande beskattningsfråga syntes man böra i första hand taga

hänsyn till de fördelar, en allt mer ökad användning av brännoljor inom

automobiltrafiken kunde medföra. Då den föreslagna skatten beräknades

inbringa endast cirka 265,000 kronor och behållna inkomsten av bensinskatten

under budgetåret 1933—1934 uppgått till 45,175,161 kronor, torde

avgörande betydelse ej kunna tillmätas statsverkets krav på ersättning för

nedgång i bensinskatten på grund av att i vissa fall bensin som motorbränsle

ersattes med olja. Den förebragta utredningen utvisade, att automobildrift

med användning av råolja i Hesselman-motorer ej gåve nämnvärt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

bättre ekonomiskt resultat än drift med bensinmotorer, därest beskattningen

av brännolja lades så, att statsverkets inkomster av skatt på motorbränsle

bleve oförändrade oaktat bensinförbrukningen nedginge oell oljeförbrukningen

ökade. Enligt länsstyrelsens åsikt tyngdes automobiltrafiken av en så

betydande skattebörda, att det måste anses önskvärt att densamma kunde

lättas. Avgörande för beskattningsfrågan borde vara de fördelar för landet

i dess helhet, vilka kunde uppnås genom ökad användning av olja som

drivmedel i automobiltrafiken. Av utredningen syntes framgå, att, även

örn man bortsåge från bensinskatten, olja och motorfotogen erhölles till

ett pris, som ej oväsentligt understege bensinpriset. Med hänsyn till

den stora omfattningen av bensinimporten och den bränslebesparing, som

vunnes genom Hesselman-motorerna, torde man kunna räkna med en betydande

minskning av utgifterna för inköp från utlandet av motorbränsle, därest

större delen av de för godsbefordran och omnibusstrafik avsedda automobilerna

bleve utrustade för drift med råolja eller motorfotogen. Härtill bomme

att råoljemotorerna tillverkades inom Sverige, vilket borde medföra ytterligare

vinst för landet i form av minskad import och ökad sysselsättning

för svensk arbetskraft. Med hänsyn till anförda förhållanden funne länsstyrelsen

det tveksamt örn det vore nödvändigt och lämpligt att nu införa

den föreslagna beskattningen. Länsstyrelsen ville dock ej motsätta sig förslaget,

då skillnaden i bränsleekonomi mellan en Hesselman-motor och en

bensinmotor för närvarande syntes vara mycket stor och antalet oljedrivna

automobiler kunde förutsättas vara i rask ökning. Skattens storlek och

formen för dess uttagande borde dock bestämmas på sådant sätt, att övergången

från motordrift med bensin till drift med olja ej i någon högre

grad försvårades. Det syntes dock nödvändigt att begränsa beskattningen

till att avse endast sådana fall, då automobil försetts med motor, förgasare

eller annan särskild anordning för oljedrift.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört bl. a.: Särskild uppmärksam
het

syntes böra fästas därvid att den inhemska industrien icke genom

den föreslagna skatten undandroges det stöd, varav den vore i behov. Förutsatt

att så skedde och örn det befunnes, att industrien kunde bära en

beskattning av ifrågavarande slag, syntes en försiktigt avvägd skatt å brännoljor

vara motiverad, i den mån användningen av brännoljor såsom drivmedel

för automobil toge sådan omfattning, att bensinskattens effektivitet

därigenom mera avsevärt minskades. Med hänsyn till den unga men redan

betydande svenska motorindustrien vore det angeläget, att övergången till

användande av oljebränsle för automobildrift uppmuntrades och stöddes

genom åtgärder, som gjorde det ekonomiskt fördelaktigt att använda dylikt

bränsle såsom drivmedel för motorfordon. Med hänsyn härtill ville länsstyrelsen

ifrågasätta örn icke, åtminstone under en övergångstid, till dess

utvecklingen på hithörande område kunde klarare bedömas, skattesatsen

borde nedsättas till 5 öre per liter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört bl. a.: Länsstyrelsen funne up
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

penbart, att beskattning måste införas å ersättningsmedel för bensin, därest

sådana medel bomme till användning i större utsträckning. Det avgörande

för förslagets genomförande syntes vara, örn skatten verkligen kunde

inbringa så mycket som ställdes i utsikt. Detta berodde pa, örn sannolikhet

förelåge för, att användningen av brännoljor för motordrift över liuvud

taget bomme att stiga och särskilt örn en sådan ökning kunde tänkas inträffa

vid införande av den föreslagna beskattningen. Om den ekonomiska

lockelsen till brännoljors användning till huvudsaklig del bortfölle, vöre

att förutse antingen att användningen av oljorna i hög grad inskränktes

eller att skatten å dem måste betydligt reduceras. I båda fallen bleve resultatet

detsamma. Spörsmålet vore emellertid ett rent tekniskt, som undandroge

sig länsstyrelsens bedömande. Länsstyrelsen kunde därför varken

till- eller avstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört bl. a.: Ökningen av importen

av brännoljor använda för drivande av automobil syntes giva \ id handen,

att åtgärder i syfte att åstadkomma jämlikhet i beskattningen mellan dessa

brännoljor och bensin vore påkallade. Huruvida genomförande av dylik

beskattning lämpligen borde ske omedelbart eller eventuellt borde anstå

tills omfattningen av användandet av brännoljor såsom motorbränsle bättre

kunde överblickas, undandroge sig länsstyrelsens bedömande. Vissa skäl av

industriteknisk och social natur torde kunna åberopas till förmån för anståndstanken.

Av de i ärendet hörda enskilda sammanslutningarna hava Sveriges lasttrafikbilägares

riksförbund och Sveriges droskbilägares riksförbund tillstyrkt

förslaget. Det senare förbundet har i sitt yttrande anfört bl. a.: I

den allmänna konkurrensen örn uppdrag, som för varje dag stegrades, och

där prisfrågan oftast spelade en avgörande roll, hade ägarna till fordon

med billigare drivmedel en obestridlig förmånsställning. Dessa kunde åtaga

sig transporter till avsevärt lägre priser än de, som hade att räkna med

högre kostnader, och de kunde, örn utvecklingen finge fortgå ostörd, etablera

en konkurrens som kunde bli förödande.

Sveriges trafikbilägares riksförbund har framhållit, att den yrkesmässigt

bedrivna trafiken borde befrias från åtminstone mera betungande

skattepålagor. Enär vissa grupper inom den yrkesmässiga trafiken vid

skattefrihet å oljebränsle skulle komma att i viss mån premieras, ansåge

förbundet dock icke lämpligt att yrka avslag å den ifrågasätta beskattningen.

Sveriges omnibussägares riksförbund har framhållit, att ur principiell

synpunkt bärande skäl icke kunde anföras emot brännoljebeskattning, men

— under hänvisning bl. a. till risken för den tekniska utvecklingens hämmande

_ ifrågasatt, örn en beskattning redan nu kunde anses vara av behovet

påkallad. Därest detta funnes vara fallet, har förbundet uttalat, att skatten

icke borde sättas högre än till 5 öre per liter och icke borde träda i kraft

förr än den 1 januari 1938. Med en dylik frist skulle de bilägare, som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

ovetande om skattehotet skaffat råoljemotorer för automobildrift, medgivas

en skälig övergångstid.

Svenska teknolog förening en har under åberopande av ett yttrande av

föreningens automobil- och motortekniska kommitté hemställt, att med

frågan örn beskattning av de svårflyktiga bränslena måtte anstå till dess

den tekniska utvecklingen rörande dessa bränslens användande för automobildrift

vunnit nödig stadga.

Kommittén anförde i sitt yttrande bl. a.:

Utginge man från att en Hesselman-motors förbrukning av bränsle utgjorde

endast 75 procent av förbrukningen hos en motsvarande bensinmotor,

erhölles följande värdeminskning av importerat motorbränsle. Importpriset

utgjorde 1933 för bensin 7 öre per liter samt för motor- och pannbrännolja:

oraffinerad, 5 öre per kg. 1,000 liter bensin kostade alltså i import 70 kronor.

1,000 liter bensin motsvarade för en Hesselman-motor en förbrukning

av 750 Uter eller 650 kg. brännolja. Denna kvantitet kostade i import

32 kronor 50 öre.^ Totala reduktionen i importvärdet utgjorde alltså 37 kronor

50 öre eller över 50 procent. Vid användande av dieselmotorer vore den kvantitativa

besparingen ännu större. Dessa fakta måste beaktas vid bedömandet

av lämpligheten av beskattning av motorbrännolja. Den förbättring

av handelsbalansen, som uppstode genom att billig brännolja ersatte bensin,

bleve nämligen betydande. Det vore riktigt, att ett visst antal större omnibussar

och lastautomobiler utrustade med oljemotorer kunde bära den föreslagna

beskattningen av 7 öre per liter, men då användandet av dylika

motorer ofta medförde vissa olägenheter till följd av ökad tillsyn och

större underhållskostnader, i vissa fall kortare utnyttjningstid, fordrade

innehavare av oljedrivna vagnar i allmänhet större vinstmarginal än den,

som skulle uppstå vid den föreslagna beskattningen. Intresset att köpa

oljedrivna vagnar bleve därför i verkligheten säkert mindre än beräkningarna

i den remitterade promemorian utvisade. Örn, såsom med säkerhet

kunde väntas i händelse beskattningen infördes, användandet av oljemotorer

skulle inskränkas till endast ett mindre antal större omnibussar och lastautomobiler,

bomme betydelsen av användandet av ett billigare bränsle

icke att bliva stor för handelsbalansen.

I den mån ett ökat antal Ilesselman-motorer kunde tillverkas inom landet,

komrne tillverkningskostnaderna att nedbringas och konkurrenskraften såväl

vis å vis utländska konstruktioner avsedda för samma ändamål som vis å

vis bensinmotorer bomme att ökas. Utvecklingen ginge mot att introducera

oljedrift på mindre och mindre motorer, men för att denna utveckling

skulle bliva möjlig, måste anskaffningskostnaderna nedbringas; detta

förutsatte ökad produktion och betydande ytterligare utvecklingsarbete.

Örn den föreslagna skatten av 7 öre per liter infördes, bleve den tilltänkta

utvecklingen för nedbringandet av anskaffningskostnaderna och för mindre

motorer strypt.

De två svenska automobilfabrikerna, Scania Vabis oell Volvo, tillverkade

båda Hesselman-motorer och försäljning av lastautomobiler och omnibussar

försedda med dylika motorer utgjorde redan en beaktansvärd procent av

dessa firmors totala försäljning. Utländska automobil firmor hade ännu

icke lyckats åstadkomma någon nämnvärd försäljning av oljedrivna motorer

i Sverige. Detta vöre utan tvivel av största betydelse för förenämnda två

firmors försäljning i Sverige. Omnibuss- och lastautomobilägare insåge den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 143.

23

ekonomiska fördel, som erhölles genom att använda brännolja som drivmedel,

och vid inköp av nya vagnar vände de sig t första hand till de svenska

tillverkarna, som vore i stånd att leverera oljemotorer och kunde lämna

bättre service. . ... „ ,. , ,

En premiering av användandet av oljemotorer medförde alitsa en direkt

fördel för inhemska tillverkare i konkurrens med utländska bilfirmor. Det

borde särskilt framhållas, att arbetslösheten därvid motverkades.

De svenska automobilfirmorna hade jämväl en beaktansvärd export och

det faktum, att de vore i stånd att offerera oijedrivna vagnar, vöre tor

deni av stor betydelse på exportmarknaden. Tack vare Hesselman-motorn

hade dessa firmor öppnat helt nya exportmarknader. För att tili konkurrenskraftiga

priser och på ett tekniskt tillfredsställande satt kunna

sköta en exportmarknad, vore det emellertid nödvändigt, att en större

hemmarknad funnes. Detta gällde speciellt, när fråga vöre örn en produkt,

som ännu befunne sig på utvecklingsstadiet. Tekniska rön och erfarenhetei

ävensom utprovning av nya förbättringar och konstruktioner mäste ske nara

Hesselmanbolaget hade meddelat kommittén följande: Bolaget hade självt

unnlagt en tillverkning av bränslepumpar och bränslemunstycken för Hesselman-motorer

för såväl svenska som utländska licenstagare. rl''i 11 verkningen

av detaljerna vore förlagd till andra svenska firmor. Försäljningsvärdet

av Hesselmanbolagets nämnda produkter till såval svenska som utländska

licenstagare uppgick år 1933 till 338,000 kronor och ar 1934 till <05,,00 kronor

Dessa leveranser representerade uteslutande svenskt material och

svenskt arbete och betydde sysselsättning för ett stort antal arbetare. Hesse - manbolagets utländska licenstagare vore berättigade att sjelva övertaga tillverkningen

av förenämnda delar men till följd av den höga kvaliteten a

det svenska arbetet och den relativt stora produktion, som Hesselmanbolaget

redan hade genom att leverera till samtliga sina licenstagare, hade tillverkningen

koncentrerats till Sverige. I händelse den svenska konsumtionen

av bränslepumpar och bränslemunstycken icke utvecklades såsom

beräknats, komme Hesselmanbolagets konkurrenskraft även i utlandet att

försämras. Bolaget Robert Bosch i Stuttgart tillverkade pumpar användbar

för Hesselman-motorer och Boschs priser läge relativt lågt. Henna

konkurrens kunde Hesselmanbolaget i längden möta endast genom stadigt

ökad produktion. Från angivna siffror beträffande Hesselmanbolagets omsättning

och den utveckling, som hittills ägt rum, kunde väntas, att under

kommande år försäljningssummorna bleve mångdubbelt större an vad i det

föregående angivits. „ • j

Jämväl ur beredskapssynpunkt vore det — fortsatte kommittén vid

ett eventuellt krigstillfalle fördelaktigt, att ett stort antal motorer funnes

tillgängliga, vilka kunde arbeta med tyngre bränslen. Brännolja vöre betvdligt

billigare att lagra än bensin och kunde jämväl lagras under avsevärt

längre tid utan att kvaliteten försämrades. Härtill komme att i motsats

till bensin avdunstningsförluster ej uppstode. Bleve importen av flytande

bränslen avstängd, vore det önskvärt, att landets förråd av svarflyktiga

bränslen kunde i stor utsträckning komma till användning för automobildrift

så att i landet befintliga förråd av bensin kunde reserveras för flyget

och andra nödvändiga ändamål. I Sverige framställbara skifferoljor och

sulfitsprit kunde utan svårighet användas i Hesselman-motorer.

Det borde ock påpekas att fordon, som avsåges att drivas nied brännolja,

så gott som uteslutande tjänade allmännyttiga ändamål.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Kömmittén ville jämväl erinra om att flera av de förhållanden, som lett

till skattefrihet for motorsprit och skattelindring för kolgasdrivna vagnar,

agde tillämpning beträffande vagnar, som dreves med brännolja.

Kommittén har slutligen anfört, att den insåge det berättigade i att automobiler,

som dreves nied svårflyktiga bränslen, lämnade sitt bidrag till väghållningen

och att därför en beskattning vore berättigad. De av kommittén

framhållna synpunkterna ansåge kommittén emellertid av så stor betydelse,

att det enligt kommitténs åsikt vore synnerligen olyckligt, örn en beskattning

ledan nu trädde i kraft. Därigenom skulle den utveckling, som påginge,

strypas eller i varje fall avsevärt hindras.

Kungl. Automobilklubben har avstyrkt den ifrågasatta beskattningen och

till stöd härför anfört bland annat: Såväl den inhemska Hesselman-motorn

som utländska konstruktioner för drift med svårflyktiga bränslen befunne sig

på utvecklingsstadiet och det torde ännu vara för tidigt att avgöra vilka tekniska

resultat, som kunde nås med de olika motorerna. För närvarande

befintliga oljemotorer hade nämligen ännu ej nått en sådan utveckling att

de kunnat komma till användning annat än på ett fåtal större motorfordon.

Det vore då riktigt, att användningen av oljemotorn på bilområdet, som

för närvarande vore det viktigaste fältet för samlande av erfarenhet, ej nu

hindrades till men för utvecklingen på andra områden. De tekniska framstegen

ginge emellertid snabbt framåt och inom något eller några år borde

man med betydligt större noggrannhet kunna bedöma den ekonomiska och

tekniska användbarheten av existerande motortyper avsedda för drift med

svårflyktiga bränslen. Sagda utveckling bomme med säkerhet att betydligt

hämmas vad Sverige beträffade, örn beskattning av brännoljor för automobildrift

nu infördes.

I skrivelse, som den 11 februari 1935 inkommit till finansdepartementet,

har Hesselman Motor Corporation aktiebolag, på i huvudsak samma skäl,

som anförts i det av Svenska Teknologföreningens tekniska kommitté avgivna

yttrandet, uttalat sig emot att f. n. beskattning införes å brännoljor

använda för automobildrift. — Vidare har aktiebolaget Linkam den 13

februari 1935 inkommit med en skrift i samma syfte.

/ fråga om sättet för anordnande av den ifrågasatta beskattningen hava

såväl det övervägande flertalet av länsstyrelserna som de nämnda sammanslutningarna

av trafikbilägarna ej haft något att erinra mot att skatten

uttoges i form av avgift å brännolja, som förbrukas för drivande av automobil,

och grundades å deklaration av dylik förbrukning.

Två länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Västmanlands län och Hallands

län, hava förordat, att den tilltänkta beskattningen måtte uttagas i

form av ökad skatt å motorfordon. Länsstyrelsen i Västmanlands län har

härom anfört bland annat:

Det i promemorian förordade deklarationsförfarandet syntes visserligen

medföra en rättvisare fördelning av skattebördan. I verkligheten torde

emellertid denna fördel vara endast skenbar. Deklarationerna torde i mycket

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

stor utsträckning bliva ofullständiga och felaktiga. Alla de lastbils- oell

omnibussägare, vilka ej vore bokföringspliktiga, torde i regel ej komma att

föra sådana anteckningar att de ägde någorlunda säker kännedom örn kvantiteten

av förbrukade brännol.jor. Detsamma kunde väntas bliva fallet jämväl

i fråga om ett betydande antal bokföringspliktiga företagare. . Länsstyrelsen

hade genom de bokföringsgranskningar för skatteändamål, vilka verkställts

inom länet, kommit till den uppfattningen att innehavare av mindre

rörelser relativt sällan ägde tillräcklig förståelse för betydelsen av en ordnad

bokföring. Härtill komme att skyldigheten att i räkenskaperna skilja

mellan olika slag av motorbränsle ej förefunnes. Man torde även få räkna

med ett visst antal avsiktligt oriktiga uppgifter. Kontrollen över deklarationerna

kunde ej väntas bliva effektiv. Anmärkningar mot lämnade uppgifter

torde i huvudsak få grundas på den uppfattning landsfiskaler och

andra, vilka skulle granska uppgifterna, kunde bilda sig rörande bränsleåtgången

på grundval av sin kännedom örn den utsträckning, i vilken automobilerna

utnyttjats. Bokföringsgranskning torde ej alltid giva tillförlitligt

besked och kunde på grund av därmed förenade kostnader och tidsspillan

endast undantagsvis företagas. Länsstyrelsen förordade, därför att

skatten beräknades och uttoges på sätt för närvarande skedde i fråga örn

fordonsskatten samt bestämdes till samma belopp som denna. En dylik

beskattning kunde visserligen verka ojämnt, då hänsyn ej kunde tagas till

att alla skattskyldiga ej förbrukade lika stor myckenhet brännolja. Detta

torde dock ej annat än i ett fåtal fall kunna medföra någon större betydelse

för de skattskyldiga. Därest så ansåges nödigt, torde möjlighet kunna beredas

de skattskyldiga att erhålla nedsättning i eller befrielse från brännoljeskatten,

örn det visades att automobil under längre tid ej använts.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att ett uttagande av brännoljeskatt

i form av höjd fordonsskatt, med vissa efter förhållandena lämpade

modifikationer, innebure betryggande garanti för en så vitt möjligt rättvis

beskattning. Frågorna örn grunden för beskattningen och sättet för dess

uttagande syntes därför böra göras till föremål för förnyat övervägande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ställt sig betänksam till en skatteform,

som byggde på deklarationer av förbrukaren.

Vissa anmärkningar lia framställts mot det föreslagna sättet för anordnandet

av deklarationsförfarandet. Särskilt lia farhågor uttalats för att

den föreslagna kontrollen över föreskrifternas efterlevnad icke skulle visa

sig tillräcklig.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har salunda ansett, att större

uppmärksamhet bort ägnas åt att anmälan örn förbrukning icke uraktlätes

och att de i avgiven deklaration lämnade uppgifterna vore riktiga. Väl

kunde, enligt länsstyrelsens mening, vissa garantier finnas för att förbrukare

av brännoljor till fordon i yrkesmässig trafik icke underläte att göra

föreskriven anmälan, med hänsyn såväl till risk för indragning av trafiktillstånd

som till den föreskrivna årsbesiktningen, då installation för användning

av brännolja möjligen kunde undersökas. Däremot saknades garanti

särskilt för alla privata motorfordon, å vilka efter första besiktningen in
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

stallation kunde göras t. ex. av förgasaraggregat utan att sådant bleve upptäckt.

I allt fall torde blandning av bensin och brännolja kunna användas

utan att sådant bleve känt. Länsstyrelsernas övervakning av anmälningsskyldigheten

torde sålunda svårligen kunna göras effektiv. För att i detta

avseende en bättre ordning måtte skapas tänkte sig länsstyrelsen — förutom

föreslaget bötesstraff — väsentligt skärpt beskattning å den kvantitet brännolja,

som förbrukats före anmälan, förslagsvis fem gånger det belopp, som eljest

bort utgå. Den länsstyrelsen åliggande granskningen av inkomna deklarationer

torde vinna ökad effektivitet, därest skyldighet stadgades för envar,

som idkade handel med eldfarlig olja, att efter anmaning av länsstyrelsen

lämna uppgift beträffande namngiven person örn den kvantitet brännolja,

som till honom försålts, samt den tid, då leverans skett.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört bland annat: En svaghet i det

föreslagna systemet att grunda skatten å deklaration av förbrukad olja vore,

att fullt nöjaktig kontroll av de i deklaration lämnade uppgifterna svårligen

kunde åstadkommas. Även örn en viss risk därutinnan förelåge, vore

detta system dock att föredraga framför de övriga i promemorian omnämnda.

Det syntes länsstyrelsen kunna ifrågasättas huruvida icke såsom förebyggande

åtgärd mot falskdeklaration eller underlåtenhet att avgiva deklaration

straff minimum för dylika förseelser borde höjas till åtminstone 50 kronor.

Överståthållarämbetet har anfört bland annat: Med den jämförelsevis

ringa omfattning användningen av råolje- och fotogenmotorer samt förgasare

ännu hade, i Stockholm huvudsakligen koncentrerad till ett enda företag,

torde det icke möta egentlig svårighet att utöva kontroll över deklarationsuppgifternas

riktighet. Förhållandet bleve ett annat, örn användningen

bomme att omfatta ett större antal ägare av lastautomobiler, vilka vanligen

icke förde sådana räkenskaper eller anteckningar att dessa vore ägnade att

bilda underlag för en nöjaktig kontroll. Ej heller torde man kunna räkna

med att åläggande av uppgiftsplikt för leverantörer av brännolja innebure

någon betryggande kontroll. Skattens storlek i förhållande till priset å

brännolja medförde nämligen stark frestelse att för undgående av en sådan

kontroll inköpa partier även av annan leverantör än den, med vilken rabattavtal

träffats. Överståthållarämbetet ansåge, att straffet för underlåtenhet

att verkställa anmälan örn förbrukning av brännolja för automobildrift

kunde höjas till dagsböter.

Riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Gotlands län, Malmöhus län,

Älvsborgs län, Värmlands län och Norrbottens län hava ansett tillfyllest,

därest deklarationer avgåves och uppbörd av skatt ägde rum halvårsvis.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har än vidare ansett, att med

hänsyn till att bestyr med debitering, uppbörd, indrivning och redovisning

av skatt icke borde avse bagatellbelopp, skattefrihet borde stadgas för förbrukad

kvantitet av intill förslagsvis 50 liter; deklarationsskyldigheten

borde däremot vara obegränsad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Såsom framgår av den verkställda utredningen, kan frågan örn använ- ^Departe-^

dandet av svårflyktiga bränslen såsom drivmedel för motorer anses lia lärn- men 80 8

nät experimentstadiet. Brännolja användes för närvarande för drivande av

dieselmotorer, för drivande av Hesselman-motorer samt för drivande av

vanliga automobilmotorer, därvid dessa förses med särskild förgasaranordning,

s. k. fotogenförgasare. Slutligen användes blandning av bensin och

brännolja såsom drivmedel för motorer.

För vårt lands vidkommande har Hesselman-motorn fått förhållandevis

betydande användning för drivande av personomnibussar och lastautomobiler.

Beträffande nämnda två slag av fordon försiggår en utveckling mot

en allt mer ökad användning av Hesselman-motorn. Enär denna motor för

drift fordrar mindre mängd drivmedel än de vanliga au to mobilmotorerna

och då den för sagda ändamål nyttjade brännoljan tillika är billigare än bensin

och motorsprit, kunna med nämnda motor försedda fordon bedriva trafik

med lägre omkostnader än de bensindrivna fordonen, detta trots att Hesselman-motorn

betingar högre anskaffningskostnad än de vanliga automobilmotorerna.

Det kan emellertid icke vara med billighet förenligt att, medan den

bensindrivna motorfordonstrafiken har att bära en förhållandevis tung beskattning

av drivmedlet, man genom vidmakthållandet av skattefrihet för

svårflyktiga motorbränslen i konkurrenshänseende bereder de för drift med

sådant bränsle inrättade fordonen en gynnad ställning.

Skattefrihet å brännolja använd för drivande av automobil kan vara försvarlig

under en kortare övergångstid till dess utvecklingen beträffande

användningen av brännolja för motordrift något sa när stabiliserats. Uppenbart

torde emellertid vara, att ju längre tid den brännoljedrivna motortrafiken

får utvecklas under skattefrihetens hägn, desto svårare kommer det

att bliva att genomföra den beskattning av brännoljorna, örn vars riktighet

i princip någon meningsskiljaktighet knappast råder.

Den verkställda utredningen har enligt min mening ådagalagt, att en

beskattning av brännolja använd för drivande av automobil icke behöver

bliva oskäligt betungande för den yrkesmässigt bedriva omnibuss- och lastautom

obiltrafiken.

Svenska teknologföreningen har framhållit bland annat, att utvecklingen

ginge mot att introducera brännoljedrift å mindre och mindre motorer.

Det kan ifrågasättas, örn beträffande personautomobiler brännoljedrift kan

med framgång upptaga tävlan med bensindrift. I den mån naturliga förutsättningar

finnas för brännoljedrift vid personautomobiltrafiken, bör emellertid

dylik drift kunna komma till stånd jämväl vid en måttlig beskattning

av brännoljan.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att brännolja använd för dri\ande

av motorfordon göres till föremål för beskattning.

För att emellertid underlätta den inhemska industriens för tillverkning av

brännoljedrivna motorer ytterligare utveckling och i syfte tillika att bereda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

lättnad för sådana fordonsägare, som redan anskaffat motorfordon inrättade

för brännoljedrift och måhända kalkylerat räntabiliteten av driften på

grundval av skattefrihet för drivmedlet, förordar jag, att den ifrågavarande

beskattningen skall träda i kraft först den 1 januari 1937.

Att jag ändock anser mig böra redan för innevarande års riksdag framlägga

förslag i ämnet, beror därpå att jag, av hänsyn till såväl den inhemska

motor- och automobilindustrien som den yrkesmässigt bedrivna automobiltrafiken,

finner angeläget, att klarhet tidigast möjligt vinnes angående vilka

betingelser i beskattningshänseende den brännoljedrivna automobiltrafiken

har att räkna med.

Jag förordar att skatten tillsvidare bestämmes att utgå med 7 öre per

liter. Vid en dylik skattesats synes, efter avdrag av skälig kostnad för

amortering och underhåll, likväl, under förutsättning av skälig utnyttjning

av fordonen, uppkomma så stor besparing vid brännoljedrift jämfört med

bensindrift, att brännoljedrift fortfarande kommer att innefatta en verklig

ekonomisk fördel.

Beträffande den av mig förordade tidpunkten för beskattningens ikraftträdande

den 1 januari 1931 — vill jag framhålla att en längre övergångstid

knappast skulle varit lämplig, örn den icke förenats med skyldighet

att erlägga en lägre skatt än t öre per liter under hela övergångstiden,

alitsa fran lämplig tidpunkt innevarande år. Den av mig föreslagna lösningen,

innefattande en fullständig skattefrihet under en mera begränsad

tid, har emellertid synts mig vara att föredraga.

Generaltullstyrelsen har ifrågasatt, att den tilltänkta beskattningen borde

omfatta över huvud de slag av flytande motorbränslen, som icke äro underkastade

beskattning enligt förordningen örn särskild skatt å bensin och

motorsprit. Enligt min uppfattning böra emellertid flytande bränslen,

använda för drivande av motorfordon, bliva föremål för särskild beskattning

allenast i den mån deras användning för sagda ändamål nått större

omfattning. Enär detta för närvarande icke kan anses vara fallet beträffande

andra flytande bränslen, som ej falla under förenämnda förordning,

än sådana som äro att hänföra till petroleumprodukter, förordar jag, att

den nu ifrågasatta beskattningen skall omfatta allenast bränslen av sist

angiven beskaffenhet.

Då användandet av brännolja för drivande av motorfordon för närvarande

kan anses begränsat till automobiltrafiken, torde tillika skatten

tillsvidare böra omfatta allenast brännolja använd för drivande av automobil

och salunda icke drabba sådan olja använd för drivande av annat motorfordon

än automobil.

I fråga örn sättet för anordnande av beskattningen finner jag, på sätt i

den remitterade promemorian föreslagits, skatten böra uttagas i form av

avgift å brännolja, som förbrukas för drivande av automobil, och böra

grundas å deklaration av förbrukaren örn myckenheten sådan förbrukning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

Jag har härvid icke förbisett, att anmärkningar kunna riktas mot att

grunda en dylik beskattning å deklaration av förbrukaren. Emellertid finnes

enligt min uppfattning icke någon annan form för anordnandet av

denna beskattning, som tillfredsställer de anspråk man i vårt land ställer i

det avseendet, att ett skattesystem skall verka rättvist.

Det av riksräkenskapsverket och ett antal länsstyrelser framförda förslaget

örn att deklarationer skola avgivas och uppbörd av skatt skall äga

rum för kalenderhalvår i stället för kvartalsvis, såsom i promemorian föreslagits,

anser jag mig böra förorda.

Vidare förordar jag, i anslutning till ett av en länsstyrelse framfört förslag,

att skattskyldighet skall inträda först, där förbrukning av brännolja

under den tid avgiven deklaration avser, uppgår till 50 liter.

Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma huruvida och i vad

mån skatt skall utgå för brännolja, vilken användes för drivande av automobil,

som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts.

En länsstyrelse har ifrågasatt att, i syfte att åstadkomma en mera effektiv

kontroll beträffande förbrukningen för nu berört ändamål av brännolja,

ålägga den, som driver handel med eldfarlig olja, att efter anmaning av

länsstyrelse lämna uppgift beträffande namngiven förbrukare örn den kvantitet

brännolja, som till honom försålts, samt örn tid, då leverans skett.

Med hänsyn till de förhållanden, under vilka bandel med motorbränslen

bedrives, torde dylik uppgiftsskyldighet icke skäligen böra föreskrivas.

Departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag till förordning

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition nr 143.

Tabell I. Sammanställning av länsstyrelsernas uppgifter rörande antalet registrerade

motorfordon, vilka drivas med råoljemotorer eller sådana förgasarmotorer,

för vilkas drift icke användes bensin, motorsprit eller träkolsgas utan s. k. svårflyktiga

bränslen (huvudsakligen fotogen).

Personomnibussar

Lastautomobiler

Andra automobiler

''

Län

med

råolje-

motorer

med

fotogen-

förgasare

med

råd je- motorer

med

fotogen-

förgasare

med

råolje-

motorer

med

fotogen-

förgasare

Summa

Överståthållarämbetet

18

6

1

_

25

Stockholms län ............

5

8

5

4

—

—

22

Uppsala län .................

2

4

—

1 20

—

—

26

Södermanlands län2......

1

1

6

2

—

—

10

Östergötlands län.........

2

4

9

51

—

—

66 j

Jönköpings län ............

6

~

8

10

—

—

24 j

Kronobergs län............

—

—

3

—

—

—

3

Kalmar län..................

6

42

3

(person-

vagnar)

51

Gotlands län ...............

—

1

1

7

—

—

9

Blekinge län ...............

2

—

—

~

—

—

2

Kristianstads län .........

—

—

4

—

—

—

4 !

Malmöhus län ............

2

3

9

—

—

8 30

44

Hallands län ...............

—

—

—

2

—

—

2

I Göteborgs och Bohus län

9

—

5

—

—

—

14

j Älvsborgs län...............

2

—

12

—

—

—

14

j Skaraborgs län ............

—

3

13

20

—

—

36

| Värmlands län ............

—

—

5

1

(brandvagn)

6

j Örebro län..................

—

4

8

16

—

—

28

Västmanlands län.........

1

1

4

—

—

—

6

Kopparbergs län .........

8

1

11

—

—

—

20

Gävleborgs län ............

9

—

15

—

—

—

24

Västernorrlands län......

7

—

3

—

—

—

10

Jämtlands län ............

2

—

8

—

—

—

10

Västerbottens län .........

4

—

1

—

—

—

5

Norrbottens län............

1

—

2

—

—

—

3

1

81

30

144

175

| —

34

464

1 Ytterligare ett 50-tal fotogenförgasare torde ha kontrakterats för leverans inom länet.

! Inom länet finnas dessutom 13 omnibussar, vilka såsom drivmedel använda en blandning

av 65—75 procent fotogen jämte bensin. Dylik bränsleblandning användes även för

drift av ett 30-tal lastautomobiler inom länet.

8 Utgöras av automobiler av olika slag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

”Tabell II. Bränslekonto för vissa motorfordon vid drift med bensin eller bentyl

gällande bensinskatt i jämförelse med alternativa

(Bränsleförbrukningen vid råoljedrift Ilar uppskattats till 20 % lägre än vid bensin- eller

förbrukare av 22 öre och ett

1

Bränslekonto vid drift

med

Besparing i

Vagntyp samt beräknad årlig körning

bensin eller

bentyl

kr.

”

råolja

kr.

bränslekonto

vid råoljedrift

kr.

Personomnibnssar.

Omnibussar med en tjänstevikt av 4,300 resp

5,700 kg.; bränsleförbrukning vid bensin- eller

bentyldrift 2.5 resp. 3.4 liter per mil:

3,000 mil: tj.-vikt 4,300 kg.........................

1,650

540

1,110

tj.-vikt 5,700 kg.........................

2,240

730

1,510

5,000 mil: tj-vikt 4,300 kg.........................

2,750

900

1,850

tj.-vikt 5,700 kg.........................

3,740

1,215

2,525

6,000 mil: tj.-vikt 4,300 kg.........................

3,300

1,080

2,220

tj.-vikt 5,700 kg.........................

4,490

1,460

3,030

I medeltal

3,027

987

2,040

; Stockholms spårvägars omnibussar; tjänstevikt

6,000 kg.:

i stadstrafik; bränsleförbrukning 5.3 liter per

mil:

5,000 mil ..........................................

6,050

1,980

4,070

i förortstrafik; bränsieförbruknning 4.4 liter

per mil:

5,000 mil ..........................................

4.840

1,584

3,256

I medeltal

5,445

1,782

3,663

Lastautomobiler.

Lastautomobiler med en tjänstevikt av 2,500 resp.

3,100 kg.; bränsleförbrukning vid bensin- eller

bentyldrift 2.5 resp. 2.8 liter per mil:

2,000 mil: tj.-vikt 2,500 kg.........................

1,100

360

740

tj.-vikt 3,100 kg.........................

1,232

403

829 i

3,000 mil: tj.-vikt 2,500 kg.........................

1,650

540

1,110

tj.-vikt 3,100 kg.........................

1.848

605

1,243

4,000 mil: tj.-vikt 2,500 kg.........................

2,200

720

1,480

tj.-vikt 3,100 kg.........................

2,464

807

1,657 |

I medeltal

1,749

572

1,176

S. k. långfärdslastautomobil (3 axl.) tjänstevikt

5,000 kg.; bränsleförbrukning vid bensin- eller

bentyldrift 4.6 liter per mil:

3,000 mil ................................................

2,970

972

1,998

5,000 mil ................................................

4.950

1,620

3,330

I medeltal

3,960 |

1,296

2,664

De högre arliga amorterings- och underhållskostnaderna för en råoljemotor i jämförelse

För AB. Stockholms Spårvägars omnibussar användes en bränsleblandning av 65 pro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 38

respektive tungflyktig brännolja (r&olla) ävensom bränslebeskattning med nu

färsing till beskattning av tungflyktiga brännoljor.

bentyldritt. Beräkningarna rörande bränslekontot äro grundade på ett bensinpris Ull större

råoljepris av 9 öre per Uter.)

Besparing }

efter avdrag

av amort. och !

underhåll1 ;

kr.

Bensinskatt vid drift

med

Skattebelastning vid

e n

skatt å

råolja

V

en tilläggs-

bensin j

kr.

bentyl (25 %

motorsprit,

75 % bensin)

kr.

5 öre per

liter

kr.

6 öre per

liter

kr. j

7 öre per j

liter

kr.

8 öre per

liter

kr.

avgift lika

med fordons- skatten

kr.

.

510 i

750

1

563

300

360 j

:

420 !

480 |

518

910

1,020

765

408 !

490

572

652

714

1,050

1,250

938

500

600

700

800

518

! 1,725

1,700

1,275

680

816

952 1

1,088

714

I 1 ''420

1,500

1,125

600

720 i

840 i

960 !

518

2,230

2,040

1,530

816

979

1,142 I

1.305 |

714

; 1,307

1

1,377

1,033

550

661

771

881 !

616

j 3,270

X

X

1—4

1,100

1,320

1,540

1,760

j

756

*

2,456

* 1,430

880

1,056

1,232

1.408

756

2,863

1,609

990

1,188

1,386

1,584

756

1

340

500

375

200

240

280

320

266

429

560

420

224

269

314

358

350

510

750

563

300

360

420

480

266

643

840

630

336

403

470

537

350

680

1,000

750

400

480

560

640

266

857

1.120

840

448

538

627

717

350

576

795

596

318

381

.

445

508

308

1,398

1,350

1,013

540

| 648

756

864

616

2,530

2.250

1,688

900

1,080

1.260

1,440

1,964

1,800

1,550

720

864

980

1 1,120

616

nied bensinmotorer hava uppskattats till: vid årlig körning av 2,000 mil 400 kr.

> ♦ » » 3.000 » 600 »

» » > 4,000 » eller däröver 800 kr.

cent bensin och 35 procent sprit.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1 sami. Nr 143.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ined förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljo a1 i texten
  2. BevU 1935:31 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. s. 1 i texten