Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt

1935-01-09 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:18, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 18.

1

Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om

rikets mynt; given Stockholms slott den 9 januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 3ö maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 12 och 14 lagen den 30 maj 1873 örn rikets

mynt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ 6.

Av silver — —- — I.45 gram.

Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,

präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.

Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla tvåtusen tvåhundrafemtio

gram fint silver. De skola utmyntas av en legering av niohundra

viktdelar silver och etthundra viktdelar koppar. Varje myntstycke

skall alltså väga 25 gram.

Av kopparnickel---fyratusen tioörestycken.

§ 12.

De efter---belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till

statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga

högre belopp än femtio kronor i 5-kronestycken, tjugu kronor i 2- och 1- kronestycken, fem kronor i mindre silvermynt eller kopparnickelmynt,

en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 14.

Tjugukronestycken och---skola äga. Femkronestycket av guld

upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor,

när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för

rikets räkning är präglat, men till alla andra, när det förlorat mer än

sex tiondedels procent av nyssnämnda vikt.

Skiljemynt upphör---blivit otydlig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av §§ 6 och 12 se 1920:309 och av § 14 se 1881 : 35.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IS.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I skrivelse den 8 november 1934 har mynt- och justeringsverket hemställt,

att till hugfästande av Sveriges riksdags 500-årsminne måtte präglas

ett särskilt mynt av silver å fem kronor, avsett att under år 1935

utsläppas i rörelsen till ett antal av omkring en miljon stycken.

Till stöd för framställningen har verket anfört följande:

Under nästkommande år går Sveriges folk att fira 500-årsminnet av

Engelbrekt Engelbrektssons befrielseverk och därmed även den svenska

riksdagens 500-åriga tillvaro.

Mynt- och justeringsverket har då ansett önskvärt, att till hugfästande

av detta minne finge präglas ett särskilt mynt — på sätt vid tidigare

tillfällen i liknande fall ägt rum — avsett att under år 1935 utsläppas

i rörelsen.

De närmast föregående tillfällen, då särskilda mynt präglats för att hugfästa

märkliga tilldragelser, voro år 1897 till minne av Konung Oscar II :s

tjugufemårsjubileum, år 1907 till minne av Konung Oscar II :s och Drottning

Sofias guldbröllop, år 1921 till minne av Gustaf Vasas befrielseverk

samt år 1932 till hugfästande av trehundraårsminnet av Gustaf II Adolfs

död vid Lutzen. Vid samtliga dessa tillfällen präglades ett särskilt minnesmynt

av silver å två kronor i upplagor av omkring 250,000 stycken

mynt.

Emellertid har verket tänkt sig, att vid detta tillfälle ett mynt av

högre valör borde komma till utförande, dels för att göra detsamma unikt

och därigenom mera begärligt, dels ock för att kunna få konstaterat, huruvida

det kan befinnas önskvärt att även framdeles införa ett dylikt

skiljemynt i vår mynttillverkning.

Verket har härvid ansett sig böra föreslå ett mynt å fem kronor med

en diameter av 36 mm och en bruttovikt av 25 gram. Om finhalten bestämdes

till 900 tusendelar silver, skulle finvikten i myntet sålunda komma

att uppgå till 22.5 gram. Remedierna beträffande såväl vikt som

finhalt torde lämpligen kunna fastställas till de för tvåkronestycken nu

gällande, jämlikt § 8 i myntlagen.

Enligt vår nu gällande myntlag har åt våra silverskiljemynt givits

en finvikt, som till värde så nära som möjligt överensstämmer med cte

olika myntens valörer i serien.

Skulle nu ett tilltänkt femkronesmynt inrangeras i myntserien efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 18.

denna princip, skulle emellertid ett sådant mynt bliva alldeles för stort

och klumpigt, enär det då med en halt av 900 tusendelar skulle behöva

givas en diameter av 42 å 43 mm och en bruttovikt av 33.33 gram, således

större än den gamla riksdalern och betydligt tyngre.

Ett så otympligt mynt skulle säkerligen aldrig bliva begärligt, och

någon anledning att bibehålla relationen i nuvarande serie av silverskiljemynt

synes ej heller erforderlig, enär dessa mynt ju ej utgöra någon

värdemätare.

Då man har anledning förmoda, att ett mynt sådant som det föreslagna

komme att i mycket stor utsträckning bliva ett verkligt minnesmynt

och sålunda undandragas den allmänna rörelsen, bör ett eventuellt

femkronesmynt utsläppas i ej alltför begränsad upplaga, örn detsamma

även skall kunna fylla den avsedda uppgiften att bliva ett kurserande

mynt. En upplaga å 1,000,000 stycken torde sålunda få anses lämplig.

Färdigställandet av en dylik myntpost å 5,000,000 kronor torde med nuvarande

silverpris kunna beräknas draga en kostnad av sammanlagt

högst 1,600,000 kronor, och skulle sålunda präglingen av det föreslagna

minnesmyntet komma att tillföra statsverket en inkomst av minst 3,400,000

kronor.

Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att de flesta stater ansett

med sin fördel förenligt att använda silvermynt av ungefärligen

motsvarande valör i stället för sedlar, på grund av den avsevärt högre

livslängden hos silvermynten, vilken för ett femkronesmynt torde kunna

beräknas till minst 75 år. Det synes verket angeläget, att en undersökning

verkställes, huruvida det icke även i vårt land skulle medföra betydande

fördelar att övergå till femkronor i silver.

Det är från den dubbla synpunkten att myntet dels skall utgöra ett

värdigt firande av en för Sveriges statsliv grundläggande institution och

samtidigt ett praktiskt prov på, huru femkronesmynt skulle komma att

mottagas av svenska folket, som verkets förslag bör ses.

Ett bifall till framställande av det föreslagna femkronesmyntet kommer

att nödvändiggöra dels vidtagande av vissa ändringar i lagen örn

rikets mynt dels ock — då minnesmyntet är färdigt att utsläppas i rörelsen

— utfärdande av en kungörelse angående myntets diameter, prägel

och inskrift m. m.

Mynt- och justeringsverket har samtidigt avlämnat förslag till erforderliga

ändringar i myntlagen. Förslaget innebär dels införande i § 6

av mynttecken å fem kronor i uppräkningen av de mynttecken av silver,

som enligt lagen skola präglas, jämte närmare bestämmelser örn sådant

myntteckens beskaffenhet och dels vissa därav påkallade ändringar i §§

12 och 14.1

Över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken

och av kommittén för riksdagens 500-årsminne. I förstnämnda yttrande

har jämväl beaktats ett av enskild person i skrivelse till Konungen

den 19 november 1934 framställt förslag örn prägling till riksdagens 500- årsminne av ett mynt av silver å fyra kronor, benämnt ^specie».

Fullmäktige i riksbanken lia i sitt yttrande anfört bland annat:

I likhet med myntdirektören anse fullmäktige önskvärt, att, såsom vid

tidigare tillfällen i liknande fall ägt rum, till hugfästande av Sveriges

1 Senaste lydelsen av angivna lagrum se not sid. 2.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

riksdags 500-årsminne ett särskilt mjmt präglas, avsett att under år 1935

utsläppas i rörelsen.

Myntverket har tänkt sig, att nian nu skulle frångå den hittills använda

2-kronetypen och göra ett försök nied ett mynt å fem kronor med

en diameter av 36 mm och en vikt av 25 gram.

Det finnes enligt fullmäktiges mening icke några utsikter, att det föreslagna

myntet å 5 kronor i någon större utsträckning skulle komma

ut i rörelsen och det torde vara uppenbart, att praktiska skäl icke föreligga

att ersätta eller komplettera riksbankens sedlar å fem kronor med

ett nytt skiljemynt av samma valör.

Myntverket angiver i sin framställning, att en utmyntning av 1,000,000

5-kronorsmynt skulle tillföra statsverket en »vinst av minst 3,400,000

kronor».

Det må vara, att beräkningen utfaller sålunda ur myntverkets synpunkt,

då det ju icke är brukligt att såsom statsverkets skuld upptaga

värdet av utelöpande skiljemynt, i motsats till vad som sker i fråga örn

utelöpande sedlar. Så snart myntverket levererat ett färdigställt myntparti

till riksbanken resp. allmänheten, anser myntverket sig kunna

fastställa en vinst. Men helt annorlunda ställer sig saken för statsverket.

De utsläppta mynten skola en gång åter inlösas av myntverket.

Endast i fråga örn mynt. som definitivt försvinna ur rörelsen — och antalet

sådana mynt kan icke beräknas — uppstår en verklig vinst.

Totalkostnaden för å ena sidan 5-kronorsmynt och å andra sidan 5- kronorssedlar ställer sig ifråga örn sådana mynt eller sedlar, som cirkulera

i rörelsen och slutligen inlösas, något högre för mynten. Beträffande

sådana mynt eller sedlar, som definitivt försvinna ur rörelsen utan

att återinlösas, blir vinsten avsevärt större för sedlarna än för mynten.

Viss historisk hänsyn kan åberopas för ett förnyande av den gamla

svenska silverdalern, sedermera kallad riksdaler specie eller blott specie,

då man finner, att detta mynt med i stort sett oförändrat silverinnehåll

bibehållits under så lång tid som från år 1535 till år 1871 eller under

336 år. Då man torde få räkna med att ett dylikt mynt å 4 kronor, särskilt

örn det skulle erhålla benämningen specie, skulle komma att präglas

till storlek och vikt närmast liknande de gamla speciemynten, vilka hade

en vikt av cirka 30 gram, är det tydligt, att icke heller detta mynt kan

bliva lämpligt för den allmänna rörelsen.

Ender åberopande av vad ovan anförts, få fullmäktige avstyrka införandet

i vårt myntsystem av ett nytt mynt å 5 kronor eller å 4 kronor.

Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna det lämpligt att till

hugfästande av riksdagens 500-årsminne låta prägla ett begränsat antal,

exempelvis 250.000 stycken, minnesmynt å antingen 5 kronor eller 4

kronor, hava fullmäktige icke något att däremot erinra.

Skulle Eders Kungl. Majit däremot finna det lämpligare att, i överensstämmelse

med vad som ägt rum vid liknande tillfällen under de senaste

40 åren, fasthålla vid ett minnesmynt å 2 kronor, vilja fullmäktige, då

vid de senaste tillfällena det visat sig, att ett större antal mynt än det

tillgängliga kunnat placeras hos allmänheten, ifrågasätta, huruvida icke

upplagans storlek borde höjas från 250,000 till 500,000 mynt.

Kommittén för riksdagens 500-årsminne har tillstyrkt mynt- och justeringsverkets

förslag under uttalande av, att kommittén funne förslaget

tilltalande och att, då firandet av 500-årsminnet bomme att vara förenat

s. 6 Kontrollera mot PDF

Dep ar t emeritschefen.

6 Kungl. Majlis proposition nr 18.

med kostnader, förslaget även vore lämpligt med hänsyn till att detsamma

tillförde statsverket extra inkomster.

Det synes vara av intresse att här även erinra örn ett förslag örn prägling

av skiljemynt av silver å fem kronor, som för några år sedan framfördes

i vårt land. Förslaget framlades i en utredning i oktober 1919 av

myntcheferna i Sverige, Danmark och Norge angående revision av skiljemyntserien

för de tre rikena (prop. nr 399 år 1920). Som skäl anfördes

därvid bland annat, att de guldmynt å fem kronor, som man dittills haft

rätt att prägla, icke vunnit någon sympati hos allmänheten och icke präglades

i något annat land än Sverige ävensom att ett flertal andra länder

i Europa hade ett motsvarande större mynt. Sedan berörda utredning

varit föremål för yttranden — därvid förslaget i angivna del tillstyrkts

av fullmäktige i riksbanken men avstyrkts av svenska bankföreningens

styrelse — hölls i februari 1920 en ny myntkonferens mellan representanter

för de tre länderna, därvid i ifrågavarande punkt förekom följande

yttrande:

Det foreliggende Förslag om Montning af Femkroner er begrundet ikke

saa meget i nogen praktisk Träng till en saadan Mont i Samband elen

som paa onsket örn ved sautine Lejlisrheder at kunne prseve en »Mindemont»,

idet der udtaltes den Formening, att Monten maatte foreligge i

Form af et gangbart Pengestykke. for at man gennem Pengeinstitutionerne

kunde opnaa den enskede TTdbredelse i Befolkningen. Efter at Reprassentanterno

fra Bankerne nan Konferensen imidlertid havde udtalt

deres Förvisning om, at Pengeinstituterne, naar det gjaldt en almindelig

national Mindefest. vilde imodekomme vedkommende Regerings onske

ogsaa hvor det drejede sig örn en Medaille og ikke om et gangbart Pengestykke,

om at bistaa ved dens TTdbredelse i Befolkningen, blev Forslaget

örn Frågning af Femkroner frafaldet.

I överensstämmelse härmed kom förslaget icke till genomförande.

För egen del är jag beredd förorda sådana åtgärder, att ett femkronors

skiljemynt av silver kan utgivas i samband med högtidlighållandet

av riksdagens 500-årsminne. Gällande myntkonvention mellan Sverige,

Danmark och Norge torde i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241

icke utgöra hinder för prägling av ett sådant skiljemynt. Däremot måste

en sådan åtgärd föregås av vissa ändringar i myntlagen, vilken bland

annat innehåller bestämmelser angående de slag av skiljemynt, som skola

eller kunna präglas, samt angående den utsträckning, vari dessa skiljemynt

utgöra lagligt betalningsmedel. Förslag till sådana ändringar torde

nu höra föreläggas riksdagen.

Det erforderliga tillägget till § 6 myntlagen synes böra givas det innehåll,

att prägling av myntstycken å fem kronor göres beroende av Konungens

för varje gång meddelade beslut, liksom fallet nu är i fråga

1 Se prop. nr 11 år 1924.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Majda proposition nr 18.

Om prägling av myntstycken av kopparnickel eller av järn. Mynt- och

justeringsverkets törslag till ändring av § 6 innehåller vidare, att 100

stycken femkronors skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver

och att sådana mynt skola utmyntas av en legering av 900 viktdelar

silver och 100 viktdelar koppar samt således väga 25 gram. Häremot

har jag intet att erinra. Likaså ansluter jag mig till de föreslagna

ändringarna i §§ 12 och 14. Den förra paragrafen skulle enligt förslaget

komma att innehålla, att ifrågavarande skiljemynt liksom andra sådana

skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor

men att ingen annan är pliktig att i en betalning mottaga högre belopp

i femkronors skiljemynt än femtio kronor. Ändringen i § 14 är av redaktionell

natur. Andra ändringar i lagen torde icke erfordras.

Därest en lag av nu antytt innehåll kommer till stånd, torde jag framdeles

få förelägga Kungl. Majit förslag i fråga örn prägel, inskrift och

utseende i övrigt å de mynt, som avses skola präglas till riksdagsjubileet,

samt i fråga örn antalet sådana mynt.

Föredraganden hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet i

överensstämmelse med vad nu anförts utarbetat förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Kurt Björklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:17 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgörin a1 i texten
  2. BU 1935:3 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt. s. 1 i texten