Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i grunderna för statsbidrag till erkända sjukkassor

1935-03-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:191, Angående viss ändring i grunderna för statsbidrag till erkända sjukkassor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl Majus proposition nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss

ändring i grunderna för statsbidrag till erkända

sjukkassor; given Stockholms slott den 8 mars 1935.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majda

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 mars 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler fråga om viss ändring i

grunderna för statsbidrag till erkända sjukkassor samt anför därvid:

I 22 § första stycket förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända

sjukkassor stadgas bland annat:

»Sjukvårdsersättning skall utgivas vid varje sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver vård av läkare, samt, där ej nedan annorlunda sägs, motsvara

två tredjedelar av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvård, kostnaBihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 191. 58i 86

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

derna för läkares resa häri inräknade, uppgått; dock att, där utgifterna för

vården överstigit det belopp, vartill desamma bort uppgå enligt av Konungen

fastställd taxa för sådan vård, som kan meddelas av envar legitimerad läkare,

ersättningen för dessa utgifter skall motsvara två tredjedelar av sistnämnda

belopp.»

Sjukvårdsersättning i denna omfattning är således obligatorisk för erkänd

sjukkassa. Dock må, enligt sista stycket i nämnda paragraf, kassan erhålla

tillsynsmyndighetens tillstånd att bidraga till sina medlemmars sjukvård i

vidare omfattning. Tillstånd att ersätta större andel av utgifter till läkarvård

än två tredjedelar må dock ej lämnas med mindre särskild anledning därtill

föreligger.

På grund av en särskild övergångsbestämmelse skola emellertid stadgandena

örn sjukkassas skyldighet att utgiva sjukhjälp i form av sjukvårdsersättning

träda i kraft först den 1 januari 1938.

Enligt § 5 kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt

sjukkassor utgår för understöd, som av erkänd sjukkassa meddelats i form av

ersättning för medlems utgifter till läkarvård, läkemedel och andra av läkare

föreskrivna sjukvårdande åtgärder, under förutsättning att understödet motsvarat

i fråga örn läkarvård högst två tredjedelar och i övrigt högst hälften av

kostnaderna för ändamålet, statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften av det

utgivna understödet. Tillsynsmyndigheten äger under vissa omständigheter

medgiva, att sjukvårdsbidrag må utgå ändå att sådan begränsning av understödet

ej iakttagits, och utgår bidraget i dylikt fall med en tredjedel av det

utgivna understödet.

Sjukvårdsbidraget är vidare begränsat till visst belopp, i allmänhet tre kronor,

per år och medlem.

I en den 5 februari 1935 inkommen underdånig framställning har svenska

sjukkasseförbundet hemställt bland annat örn sådan ändring av 22 § första

stycket sjukkasseförordningen, att i läkarvård, som erkänd sjukkassa äger meddela,

måtte innefattas jämväl ersättning för undersökning och vård å poliklinik

vid sjukhus, drivet av staten, landsting eller kommun, där den sjuke är bosatt.

Till stöd för framställningen har förbundet anfört i huvudsak följande:

Av gällande bestämmelser följde att erkänd sjukkassa icke kunde lämna

högre ersättning för t. ex. röntgenundersökning och kvävgasbehandling än som

enligt den av Kungl. Maj:t fastställda taxan utginge för vanlig rådfrågning.

Då emellertid båda dessa undersöknings- och behandlingsmetoder numera vore

oumbärliga hjälpmedel för läkaren och ej funnes upptagna i nu gällande taxa,

kunde alltså den medlem, som av sin läkare tillråddes röntgenundersökning å

t. ex. länslasarett, icke erhålla annan ersättning än som utginge för andra läkarbesöket

enligt taxan. Det vore ganska naturligt, att detta förhållande bland

sjukkassornas medlemmar och målsmän förefölle ganska egendomligt och att

man hade svårt att förstå, att detta kunnat vara lagstiftarnas mening. Att

medlems rätt till ersättning för en undersökning, som skedde på poliklinik vid

sjukhus, drivet av staten, landsting eller kommun, inskränktes på detta sätt,

hade väckt misstämning och missräkning. För medlem, som vore tillförsäkrad

ersättning för sjukhusvård å allmän sal å ovan karakteriserad vårdanstalt, borde

även denna rätt föra med sig, att hail eller hon också finge ersättning för be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 191.

3

handling, som meddelades å sjukhusets poliklinik, änskönt denna vård vore sådan,

att den icke »kunde meddelas av envar legitimerad läkare».

över framställningen har infordrats yttrande från socialstyrelsen, som anfört

i huvudsak följande:

En utvidgning av sjukkassornas sjukvårdsersättning till den omfattning,

framställningen avsåge, skulle gå längre än vad som förutsatts i tidigare förslag

och skulle säkert utgöra ett avsteg från den princip, som fastslogs 1931.

Man måste ställa sig tveksam inför tanken att nu slopa grundsatsen örn att

sjukkassornas obligatoriska läkarvårdsersättning skulle gälla allenast för så

att säga den normala läkarvård, som allmänt lämnades i den öppna sjukvården,

och istället ålägga kassorna att meddela all slags sjukvårdsersättning.

Sjukvårdsförsäkringen vore i den omfattning sjukkasseförordningen stadgade

ännu icke genomförd inom alla sjukkasseområden. Härtill komme svårigheterna

att utan erfarenhet på området på förhand bedöma de ekonomiska konsekvenserna

för sjukkassorna ej mindre än för statsverket av en dylik utvidgning. -—

Annorlunda ställde sig emellertid saken, om uppgiften begränsades till . att

underlätta för sjukkassorna att frivilligt genomföra den ifrågasatta fördjupningen

av sjukvårdsförsäkringen. I sådant hänseende ville styrelsen framhålla,

att enligt gällande regler intet hinder funnes för sjukkassa, som så önskade, att

med tillsynsmyndighetens tillstånd genom stadgarna utfästa sådan vård och

undersökning, som avsåges i förbundets framställning, ävensom att härför erhålla

bidrag av statsmedel. Denna möjlighet vore dock begränsad dels så till

vida, att sjukkassan i fråga örn sådan vård, som icke vore att betrakta som

läkarvård, ägde bidraga med högst halva kostnaden, dels ock genom att maximum

för sjukvårdsbidraget genom utvidgningen kunde komma att överskridas.

Kostnaderna för sjukvårdsersättning hade emellertid, styrelsen veterligt, icke

inom något centralsjukkassedistrikt uppgått till maximum utan i regel stannat

betydligt under detta. Bestämmelsen att för andra sjukvårdande åtgärder än

läkarvård statsbidrag ej finge beräknas med mindre ersättningen från kassan

utgivits med högst hälften av kostnaden torde däremot utgöra, ett bestämt hinder

för ett mera allmänt utvidgande av sjukvårdsförsäkringen i den.i framställningen

framförda riktningen. Ville man främja en utveckling på frivillighetens

väg i denna riktning syntes den närmaste utvägen vara att upphäva den skillnad

i anseende till rätten till statsbidrag, som för närvarande rådde mellan å

ena sidan läkarvård och å andra sidan andra av läkare föreskrivna sjukvårdande

åtgärder, och sålunda medgiva rätt till statsbidrag för dylikt understöd även

när understödet av kassan utgivits med högst två tredjedelar av kostnaden. Styrelsen,

som för sin del funne en utvidgning av sjukvårdsförsäkringen. i den i

framställningen angivna riktningen önskvärd, hemställde att Kungl. Maj:t täcktes

hos riksdagen föreslå sådan ändring i § 5 första stycket kungörelsen angående

statsbidrag åt sjukkassor, att statsbidrag (sjuk.vårdsbidrag) finge^ utgå

för av erkänd sjukkassa meddelade, av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder

efter de grunder som enligt samma stycke gällde ifråga om ersättning i

form av läkarvård.

Medicinalstyrelsen, till vilken handlingarna i ärendet därefter remitterats,

har i infordrat utlåtande anfört:

Medicinalstyrelsen delade helt socialstyrelsens tveksamhet inför förslaget att

nu slopa grundsatsen örn att sjukkassornas läkarvårdsersättning »skulle gälla

allenast för så att säga den normala läkarvård, som allmänt lämnades i den öppna

sjukvården, och i stället ålägga kassorna att meddela allt slags sjukvårdsersättning».

Medicinalstyrelsen ansåge sig därför böra avstyrka förslaget att tvångsvis

genomföra en så långt gående utvidgning av de erkända sjukkassornas verk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements•

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

samhet. Däremot ansage sig styrelsen kunna biträda av socialstyrelsen föreslagen

ändring i § 5 första stycket kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor,

varvid medicinalstyrelsen givetvis icke ansett sig ha möjlighet att bedöma

en eventuell ändrings betydelse ur ren kostnadssynpunkt för det allmänna.

I en den 15 februari 1935 inkommen underdånig framställning har socialstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte med ändring av § 4 första stycket

i förutnämnda kungörelse förordna, att där avsett statsbidrag (sjukdagsbidrag)

skulle utgå även för dag, för vilken sjukhjälp i den omfattning, som i stycket

avsåges, utgivits i enlighet med bestämmelserna i lagen om sjukkassor ävensom

besluta, att sagda ändring skulle gälla från och med den dag, kungörelsen trätt

i kraft. I framställningen har styrelsen uttalat såsom sin uppfattning, att den

föreslagna ändringen i själva verket endast innebure ett förtydligande av redan

gällande bestämmelser samt att den i varje fall överensstämde med de av 1931

års riksdag godkända grunderna för statsbidrag åt sjukkassor, varför Kungl.

Majit torde äga behörighet att utan riksdagens hörande meddela det ifrågasatta

förordnandet.

Lika med de hörda myndigheterna finner jag den i förbundets framställning

föreslagna utvidgningen av sjukvårdsförsäkringen icke för närvarande böra

tvångsvis genomföras, detta så mycket mindre som den övergångstid, under vilken

sjukkassorna befriats från den ovillkorliga skyldigheten att utgiva sjukvårdsersättning,

ännu icke tilländalupit. Jag kan därför icke förorda den föreslagna

ändringen i sjukkasseförordningen. Däremot finner jag, såsom även

myndigheterna gjort, det vara angeläget att såvitt möjligt underlätta en av

sjukkassorna på frivillighetens väg genomförd utvidgning av sjukvårdsförsäkringen.

Med en klok och försiktig tillämpning kan i många fall en sådan undersökning

eller behandling, varom här är fråga, ehuru i sig själv dyrbar, bidraga

till att minska sjukkassornas utgifter genom en förkortning av sjukdomstiden.

Och vidare vinnes även ökad erfarenhet till ledning vid en eventuell framtida

revision av ifrågavarande bestämmelser. De av förbundet närmast åsyftade behandlingsmetoderna,

röntgenundersökning och kvävgasbehandling, torde i vissa

fall vara att hänföra till läkarvård men i andra fall till »andra sjukvårdande åtgärder».

Det synes emellertid saknas anledning att i statsbidragsavseende behandla

dem på olika sätt. De skäl, som på sin tid föranlett strängare regler i

fråga örn statsbidrag till läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder än i fråga

örn läkarvård, torde äga betydligt större vikt beträffande läkemedlen än beträffande

de sjukvårdande åtgärderna.

På grund av vad sålunda anförts vill jag biträda det av socialstyrelsen framlagda

förslaget örn sådan ändring av § 5 kungörelsen angående statsbidrag åt

sjukkassor, att statsbidrag för ifrågavarande sjukvårdande åtgärder må utgå

under samma förutsättning som statsbidrag för läkarvård. Förslag till erforderlig

författning har utarbetats inom socialdepartementet och torde såsom

bilaga (Bilaga A) få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Den ökning av statsverkets utgifter, som skulle bliva en följd av den föreslagna

utvidgningen av rätten till statsbidrag, torde komma att röra sig örn ett

relativt blygsamt belopp, i varje fall under den första tiden. Innan de ändrade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

bestämmelserna kunna medföra någon ökning av statsbidragen, måste nämligen

sjukkassorna i allmänhet först vidtaga ändring av sina stadgar, vilket kräver

tid och säkerligen icke kommer att genomföras omedelbart för något större antal

sjukkassor. På grund härav torde ett antagande av förslaget icke nödvändiggöra

någon ökning av förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande,

vilket i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936 är upptaget till 8,120,000

kronor.

I fråga örn den av socialstyrelsen föreslagna ändringen i § 4 första stycket

av kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor ansluter jag mig till styrelsens

uppfattning, att denna kan vidtagas i administrativ väg, och torde jag

senare få återkomma till denna fråga. Förslaget örn en utvidgning av rätten

till statsbidrag för vissa sjukvårdande åtgärder innebär däremot en ursprungligen

icke avsedd användning av förutnämnda anslag, varför denna fråga synes

böra underställas riksdagens prövning. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statsbidrag (sjukvårdsbidrag) för understöd, som erkänd

sjukkassa utgivit i form av ersättning för medlems utgifter till

av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder, må utgå enligt

samma grunder som gälla i fråga örn statsbidrag för läkarvard.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Henry Rooth.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majli» proposition nr 191.

Bilaga A.

Förslag

till

ktmgöreise om ändrad lydelse ar § 5 kungörelsen den 26 juni

1931 (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor.

‘Härigenom förordnas, att § 5 kungörelsen den 26 juni 1931 angående statsbidrag

åt sjukkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

För understöd, som av erkänd sjukkassa, under tid då antagandet varit gällande,

jämlikt förordningen örn erkända sjukkassor meddelats i form av ersättning

för medlems utgifter till läkarvård, kostnaderna för läkares resa häri inräknade,

läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder, utgår,

under förutsättning att understödet från kassan motsvarat i fråga örn läkemedel

högst hälften och i övrigt högst två tredjedelar av kostnaderna för ändamålet,

statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften av det utgivna understödet.

Därest i visst fall med hänsyn till understödets art större svårigheter möta för

kassa att begränsa understödet på sätt nyss sagts eller därest annat särskilt skäl

därtill föranleder, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att sjukvårdsbidrag må

utgå, ändå att sådan begränsning av understödet ej iakttagits, och skall i dylikt

fall bidraget utgå med en tredjedel av det utgivna understödet.

Sjukvårdsbidrag må---motsvarande tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1935.

Stockholm 1935* K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1935:100 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående viss ändring i grunderna för statsbidrag till erkända sjukkassor. s. 3 i texten