Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till skyddande av de allmänna intressena vid utnyttjandet av Bolidens gruv aktiebolag tillhöriga grive fyndigheter

1935-01-15 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:220, Angående åtgärder till skyddande av de allmänna intressena vid utnyttjandet av Bolidens gruv aktiebolag tillhöriga grive fyndigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till skyddande

av de allmänna intressena vid utnyttjandet av Bolidens

gruv aktiebolag tillhöriga grive fyndigheter; given Stockholms

slott den 22 mars 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, lämna riksdagen tillfälle

att avgiva yttrande angående de av föredragande departementschefen

förordade åtgärderna till skyddande av de allmänna intressena vid

utnyttjandet av Bolidens gruvaktiebolag tillhöriga gruvfyndigheter.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 22 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström. Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom beslut den 2 mars 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt en nämnd, bestående

av överståthållaren T. Nothin, tillika ordförande, numera landshövdingen

F. Hamrin och numera statssekreteraren N. Quensel, att verkställa

utredning och upptaga förhandlingar rörande åtgärder till skyddande

av de allmänna intressena vid utnyttjandet av Bolidens gruvaktiebolag

tillhöriga gruvfyndigheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 220.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. May.ts proposition nr 220.

I skrivelse den 24 januari 1935 har nämnden redogjort lör det huvudsakliga

förloppet av de förhandlingar, som nämnden fört, och de resultat,

som därigenom uppnåtts. Denna skrivelse jämte vissa därvid fogade handlingar

torde få fogas som bilaga till dagens statsrådsprotokoll.

I nämndens skrivelse har även intagits mitt anförande till statsrådsprotokollet

vid nämndens tillkallande. Jag erinrade däri bland annat, att

framlidne ingenjören Ivar Kreuger lämnat samtliga A-aktier i bolaget

och en huvuddel av B-aktierna såsom pant till Skandinaviska kreditaktiebolaget

men att såväl lagligheten av denna pantförskrivning som frågan

örn äganderätten till aktieposten då val* föremål för rättstvist. I samband

med den realisering av aktieposten, som inom den närmaste framtiden

kunde bliva aktuell, syntes mig vissa betydelsefulla allmänna intressen

påkalla uppmärksamhet. Jag framhöll vidare, att såvitt då var

känt vore förekomsten av guldmalm i de av gruvbolaget exploaterade fälten

så begränsad, att vid dåvarande brytning malmtillgångarna kunde

beräknas vara utnyttjade inom en ej alltför avlägsen tidpunkt, ävensom

att i händelse av driftens nedläggande särskilda åtgärder från statsmakternas

sida syntes kunna bliva behövliga för tillvaratagande av de anställdas

och kommunernas intressen.

Rörande det närmare innehållet av nämndens berörda skrivelse och de

därvid fogade handlingarna torde jag få hänvisa till bilagan. Emellertid

vill jag sammanfattningsvis lämna följande redogörelse härför.

Nämnden erinrar, att utgångsläget såtillvida i viss mån förändrats, att

den ifrågavarande aktieposten numera med äganderätt förvärvats av

Skandinaviska kreditaktiebolaget, som enligt vad nämnden inhämtat icke

hade för avsikt att under rådande allmänna ränteläge avyttra aktierna.

Nämnden hade således haft fördelen att, under förhandlingarnas senare

skede, kunna föra dessa med banken såsom ensam representant för aktieägarintresset.

Beträffande gruvbolagets verksamhet anmärkes, att bolaget driver dels

gruvrörelse inom Bolidens gruvfält i Skellefteå landskommun och dels

malmförädling vid Rönnskärs smältverk inom Skellefteå stads område

samt att bolaget dessutom äger, delvis gemensamt med staten, en del gruvfyndigheter

inom Västerbottens bergslag, innehållande svavelkis, koppar

m. m. Omkring Bolidens gruvfält hade uppvuxit Bolidens samhälle,

med omkring 2,000 invånare.

Enligt undersökningar, som på föranstaltande av nämnden skett till

utrönande av de guldförande malmtillgångarna i Boliden, skulle dessa

vid ingången av år 1934 kunna uppskattas till i runt tal 6 miljoner ton.

Med en beräknad brytningsintensitet av cirka 400,000 ton malm per år

skulle således fyndigheten vara utbruten på en tid av 15 år från nyssnämnda

tidpunkt. Visserligen funnes även andra fyndigheter, innehållande

exempelvis koppar- och svavelförande malm, men varken på denna;

omständighet eller på de ovissa utsikterna till några nya mera betydande

fynd av guldförande malm syntes med skäl kunna grundas någon

förhoppning örn längre livslängd för gruvan.

Beträffande smältverket vid Rönnskär rådde i förevarande hänseende

ett annat förhållande. Detta vore nämligen redan i stånd att, förutom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

den guldhål tiga malmen från Boliden, mottaga koppar- och svavelkismalmer

från de övriga fyndigheterna inom distriktet och torde även

kunna kompletteras med anläggningar för utvinnande av zink och bly,

vilka metaller inginge i åtskilliga av de övriga fyndigheterna, såväl gruvbolagets

som statens. Anledning saknades, med hänsyn till dessa omständigheter,

att antaga att Rönnskärsverket icke skulle kunna bestå under

en vida längre framtid än gruvdriften vid Boliden.

. De av nämnden bedrivna förhandlingarna lia i huvudsak förts efter två

linjer. Sålunda har å ena sidan undersökts möjligheten att ernå det avsedda

syftet, de allmänna intressenas tillvaratagande, genom att tillförsäkra

staten ett avgörande inflytande på bolagets ledning i form av förvärv

av ifrågavarande aktiepost eller någon mera betydande del därav.

A andra sidan har prövats utvägen att utan dylikt statligt delägarskap

i bolaget vinna skydd för nämnda intressen.

På angivna skäl och med hänsyn till en av banken gjord utfästelse

av innebörd att ifrågavarande aktiepost eller del därav icke kommer att

avhändas banken utan att statsmakterna beretts tillfälle till de åtgärder,

som kunna befinnas önskvärda, har nämnden ansett sig icke böra vidare

ingå på frågan örn ett förvärv av aktier i bolaget utan i stället inriktat

sig på att fa till stånd en utfästelse från bolagets sida örn vidtagande

av sådana åtgärder, som för syftemålet, de allmänna intressenas tillvaratagande,

kunde anses betryggande.

De resultat, vartill förhandlingarna slutligen fört, ha sammanförts i ett

erbjudande från bankens sida, innefattat i en vid nämndens skrivelse fogad

skrivelse av den 15 januari 1935, enligt vilket banken såsom ägare

av aktier, medförande majoriteten av röstetalet för samtliga aktier i gruvbolaget,

skall verka för att bolaget till Kungl. Maj:t avgiver en förbindelse

av angivet innehåll.

Förbindelsen är. till sin innebörd ett åtagande från bolagets sida att

iakttaga vissa däri intagna bestämmelser så länge allt guld, som produceras

ur malm, bruten i Bolidengruvan, kan av bolaget inom landet försäljas

till världsmarknadspris eller ock bolaget medgives rätt till utförsel

nr riket av sådant guld samt bolaget icke heller i övrigt genom offentlig

myndighets åtgärd i nu ifrågavarande hänseenden underkastas särskild

inskränkning eller tunga och Kungl. Maj:t icke genom särskilt beslut befriat

bolaget från dess åtagna förpliktelser.

Förbindelsens .materiella innehåll avser (1) att skapa viss garanti mot

ett alltför hastigt slutförande av brytningen i Bolidengruvan, (2) att

skydda vissa sociala intressen i fall av nedläggande eller väsentlig inskränkning

av driften vid gruvan samt (3) att bereda underlag för en

överenskommelse, som möjliggör ett rationellt utnyttjande av de gruvlyndigheter

som ägas av staten och bolaget gemensamt.

(1) I förstnämnda avseende lia förhandlingarna utmynnat i att den 81

december 1947 gtfdtagits såsom beräknad tidpunkt för brytningens avslu1an.

de.

förinnan bygger på denna förutsättning. I händelse av uppkommande

särskilda förhållanden tänkes dock en ökning av brytningen kunna ske;

fråga härom skall prövas av en skiljenämnd, bestående av tro personer,

varav fullmäktige i riksbanken utse en, bolaget en och de sålunda utsedda

den tredje. I avsikt att i görligaste mån trygga gruvsamhällets

bestånd har även upptagits ett stadgande, att bolaget skall fortsättningsvis

bedriva prospekteringsverksamhet i minst ungefärligen samma utsträckning

som hittills. Jämväl i detta avseende skulle undantag kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 220.

medgivas av en skiljenämnd. Av dennas ledamöter skulle kommerskollegium

utse en, bolaget en och de sålunda utsedda den tredje.

(2) Vad härefter angår skyddandet av vissa sociala intressen i fall av

nedläggande eller väsentlig inskränkning av driften i gruvan innehåller

förbindelsen att bolaget förpliktar sig att avsätta en fond för dessa intressens

tillgodoseende. Fonden skall förvaltas av bankens notariatavdelning

i Stockholm. Sedan bolaget hos Kungl. Majit anmält eller Kungl.

Majit eljest funnit, att brytningen i Bolidengruvan annat än tillfälligtvis

nedlagts eller väsentligen inskränkts, äger Kungl. Majit att, därest örn

ständigheterna prövas påkalla det, besluta, att en nämnd skall tillsättas,

bestående av tre personer, av vilka en utses av Kungl. Majit, en av bolaget

och en av de sålunda utsedda. De i fonden inneliggande tillgång

arna skola omedelbart vid anfordran ställas till nämndens förfogande.

Enligt instruktion för nämnden, vilken instruktion som bilaga ingår

i förbindelsen, skall nämnden fungera såsom styrelse för fonden, oell skola

fondens medel, i den mån nämnden så finner påkallat, användas dels för

understöd åt arbetare och förmän, som bliva arbetslösa, dels för ersättning

åt enskilda för värdeminskning av nu befintliga byggnader i Bolk

dens samhälle och dels för bidrag till kommuner, vilkas ekonomi blir

oskäligt betungad. Därvid skola dessa tre sociala ändamål ha företräde

till tilldelning ur tillgängliga medel efter den ordning, vari de nu nämnts.

I den mån medlen ej tågås i anspråk för dessa ändamål, bestämmer nämnden

till vilket allmännyttigt ändamål, helst inom av bolagets verksamhet

berört område, de skola anslås.

Med stöd av ungefärliga uppskattningar av medelsbehovet för berörda

tre ändamål har fondens storlek bestämts till 3 miljoner kronor. Avsättningarna

skola ske på sådant sätt att detta belopp uppnåtts vid 1937 års

slut. Den behållna årliga avkastningen skall därefter tillkomma bolaget

till dess fonden behöver tagas i anspråk. Medger skiljenämnd ökning

av brytningstakten, på sätt nyss nämnts, skall samtidigt bestämmas den

ökning av fonden, som i anledning härav kan anses betingad. Därest en

allmän förändring inom landet i byggnadsvärden, lönestandard eller

levnadskostnader äger rum, skall fondens efter nuvarande läge beräknade

kapitalbelopp regleras i enlighet härmed. Avgörande härutinnan träffas

av en skiljenämnd, av vilkens ledamöter Kungl. Majit utser en, bolaget

en och de sålunda utsedda den tredje.

(3) Beträffande slutligen utnyttjandet av sådana fyndigheter, som äges

av bolaget och staten gemensamt, förklarar sig bolaget enligt förbindelsen

i princip berett till samarbete, därvid bolaget utgår ifrån att kost

naderna för undersökningar skola bårås av staten och bolaget i förhållande

till deras andelar.

Jämväl de hygieniska och skyddstekniska förhållandena vid smältverket

i Rönnskär ha varit föremål för nämndens uppmärksamhet med hänsyn

till det förhållandet, att vid driften på denna plats årligen utfås,

såsom biprodukt av malmen, ej mindre än cirka 50,000 ton arsenik, som

i stor utsträckning lagras för framtiden. Efter särskilda hänvändelser

till socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten har

nämnden emellertid, på grund av de från ämbetsverken inkonma upplysningarna,

vunnit den uppfattningen, att skyddsanordningarna mot för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 220.

5

giftningsfara i sammanhang med arsenikens transport och lagring måste

anses tillfredsställande.

Nämndens skrivelse utmynnar i att nämnden tillstyrker godtagande

från statens sida av bankens i dess skrivelse av den 15 januari 1935 gjorda

erbjudande att såsom ägare av aktier, medförande majoriteten av röstetalet

för samtliga aktier i gruvbolaget, verka för att sistnämnda bolag

till Kungl. Maj:t avgiver en förklaring av det innehåll som i skrivelsen

angives.

Över nämndens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen i Västerbottens

län och fullmäktige i riksbanken. Kommerskollegium bar överlämnat

yttrande från bergmästaren i norra bergmästardistriktet, varjämte länsstyrelsen

vid sitt utlåtande fogat yttranden från kommunalfullmäktige

i Skellefteå socken och drätselkammaren i Skellefteå stad.

Statskontoret bar anfört följande:

Det av Bolidennämnden framlagda förslaget synes innebära en sådan

lösning av föreliggande ekonomiska och sociala problem, att det allmännas

intressen bliva behörigen tillgodosedda. Därigenom skulle skapas

viss garanti för att de arbetare och förmän vid gruvbolaget, som vid gruvdriftens

nedläggande skulle komma att bliva arbetslösa, erhålla visst understöd

under den tid, som torde åtgå för att de skola kunna anskaffa

annat arbete, liksom ock att ersättning beredes enskilda för värdeminskning

av deni tillhöriga byggnader i Bolidens samhälle, vilken föranledes

av gruvdriftens nedläggande. I viss utsträckning skulle dessutom de olägenheter,

som kunde förväntas uppstå för Skellefteå landskommun, inom

vilken Bolidens gruvfält är beläget, elimineras genom särskilt kapitaltillskott.

Givet är, att de beräkningar, som ligga till grund för nämndens

förslag, väsentligen undandraga sig statskontorets bedömande. Det förefaller

emellertid ämbetsverket, som örn de fonderingar, vilka gruvbolaget

åtagit sig att göra, och de villkor, under vilka dessa ske, äro att anse som

tillfredsställande. Statskontoret finner sig följaktligen böra tillstyrka det

framlagda förslaget i dess huvudsakliga delar.

Statskontoret har emellertid velat beträffande förslagets detaljer göra

några påpekanden.

I överenskommelsen stadgas, att den fond, som för tillgodoseende av

ovannämnda allmänna intressen skulle komma att bildas och vilken avses

att förvaltas av Skandinaviska kreditaktiebolagets notariatavdelning

i Stockholm, skall placeras i sådana tillgångar, som Stockholms förmyndarkammare

godkänner för placering av omyndigas medel. Notariatavdelningen

skulle årligen föro februari månads utgång till statskontoret

insända förteckning över de värdehandlingar, som inncligga vid nästföregående

års slut. Statskontoret utgår från att syftet med denna bestämmelse

är, att ämbetsverket skall bliva i tillfälle att granska, att värdehandlingarna

fylla angivna villkor. Skulle erinran i detta avseende

vara att framställa, lärer det ankomma på ämbetsverket att göra anmälan

därom till Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till att förhållandena vid tidpunkten för brytningens upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

hörande i Boliden kunna vara väsentligt annorlunda än för närvarande,

vill statskontoret understryka angelägenheten av att enligt § 2 av det

som bilaga A upptagna instruktionsförslaget möjlighet står öppen att

disponera de avsatta fondmedlen utan iakttagandét av alltför snäva gränser.

Måhända kunna vid en tidpunkt, då medlen skola tagas i anspråk;

finnas sådana ändamål att tillgodose, som kunna anses vara lika behjärtansvärda

som de i nämnda paragraf direkt angivna.

Socialstyrelsen, som ansett sig icke böra ingå på ett bedömande

av de i det remitterade betänkandet avhandlade frågorna av finansiell

innebörd i vidare mån än dessa stå i direkt samband med spörsmålens

sociala sidor, har anfört följande:

linder senare år har vid flera tillfällen förekommit, att utkomstmöjligheterna

i en ort i väsentlig mån varit baserade på ett enda företag och

att dessa, temporärt eller mera definitivt, utsinat på grund av att företaget

nedlagts eller i samband med fusioner och koncentrationsåtgärder

flyttat från orten. Erfarenheten visar nogsamt, att man här ställts inför

allvarliga sociala problem, lika smärtsamma för den enskilde som svårlösta

och kostsamma för det allmänna. Vanligen hava uppkomsten och

utvecklingen av dylika brydsamma situationer ej kunnat med större grad

av visshet förutses längre tid i förväg, något som varit ägnat att väsentligen

öka svårigheterna.

Storleken av malmtillgångarna vid Bolidens gruvfält äro väl kända och

man kan redan nu, nära lialvtannat decennium i förväg, med osedvanlig

exakthet fastställa tidpunkten, då fyndigheterna äro tömda, liksom ock

konstatera, hurusom ett plötsligt uppvuxet, nu blomstrande samhälle, då

sannolikt måste vara definitivt dömt att förintas samt huru orten därvid

lärer komma att återtaga den ödebygdskaraktär med ringa utkomstmöjligheter,

vilken den ägde före igångsättandet av fyndigheternas bearbetning.

Ur social synpunkt är det ägnat hälsas med synnerlig tillfredsställelse,

att man utnyttjat denna kännedom örn framtidsutsikterna för att

i god tid överväga de komplicerade problem, som, enligt vad man med

visshet kan förutse, komma att inställa sig vid driftens upphörande, och

för att träffa förberedelser för erforderliga sociala åtgärder. En lycklig

omständighet är också, att fyndigheterna erbjuda en god ekonomisk basis

för sådana förberedelser.

De överväganden och förslag till uppgörelser, som avhandlas i remitterade

betänkandet, äro enligt socialstyrelsens mening välbetänkta och styrelsen

får i det stora liela uttala sin anslutning till dem. Här må allenast

framföras några allmänna synpunkter, som torde böra anläggas på frågan.

Örn man tager hänsyn till de säregna förhållanden, som föreligga vid

Boliden, torde rättvisa och billighet komma att fordra, att den enskilde i

en hel del fall i mån av behov erhåller skäligt understöd vid driftens upphörande,

liksom det också i princip synes rimligt och riktigt, att de större

eller mindre sociala kostnader i olika hänseenden, vilka driftsnedläggelsen

ofrånkomligen torde komma att föranleda, icke drabba det allmänna

utan bestridas av de bolag, som utnyttjat den enastående naturtillgången.

Ett hjälpsystem för ändamålet bör emellertid lika självfallet icke vara

av beskaffenhet, att det självt motverkar sitt humanitära och sociala syfte.

Faran härför är ingalunda utesluten just i förevarande fall; hjälpverksamheten

skulle mycket lätt kunna tänkas leda därhän, att man med densamma

lockade invånarna att, till skada för sig själva och för det allmänna,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 220.

•dröja sig kvar, ja till och med, att man med förhoppningar om gottgörelee

lockade nya skaror till orten under driftens senaste skede.

Till förebyggande av en sådan givetvis icke önskvärd verkan av ett

hjälpsystem synes man principiellt böra undvika att konstituera någon rätt

för den enskilde att komma i åtnjutande av understöd. I betänkandet

angivas vissa understödsbelopp; med dessa torde nämnden allenast ha

åsyftat att erhålla en grund för sina enligt sakens natur ytterst approximativa

och vaga beräkningar örn medelsbehovet, men i en framtid kunde

de lätt framdragas såsom grund och norm för vissa ersättningsanspråk.

Det synes därför böra klart och otvetydigt hävdas, att hjälpverksamheten

principiellt måste grundas på en individuell fri prövning ur trenne synpunkter,

nämligen behovs-, skälighets- samt lämplighetssynpunkter. Olika

sådana beröras i det följande.

De sociala problem, som komma att inställa sig vid gruvdriftens avbrytande,

äro givetvis främst att bedöma ur arbetsmarknadssynpunkt; man

har att emotse ett omfattande arbetslöslietsspörsmål.

Hur arbetsmarknadsläget i vårt land kan gestalta sig vid utgången av år

.1947 kan ju icke förutses och än mindre kan den då aktuella konjunkturkurvans

läge nu bedömas. Helt uteslutet är ej, särskilt i betraktande av kända

befolkningsföreteelser, att man då har att räkna med en mera allmän brist

på arbetskraft. Man kan också tänka sig, att konjunkturkurvan just då

befinner sig i ett sådant gynnsamt läge, att arbetsmarknaden relativt lätt

absorberar ett tillskott av ledigbliven arbetskraft. Ej heller är det uteslutet,

att bolaget — tack vare bland annat det planerade samarbetet med staten

i fråga örn utnyttjande av dess gruvfyndigheter i orten — skall kunna

där upptaga och bedriva andra gruvföretag. Givetvis borde man söka dit

överföra arbetskraft från Bolidenanläggningarna.

Erfarenheterna från perioden efter världskriget mana emellertid till synnerlig

försiktighet i bedömandet av framtidsutsikterna. På arbetsmarknaden

finnes ytterst sällan något direkt påvisbart större tomrum, där samlade

kontingenter av arbetskraft låta sig inpassa.

Försök från det allmännas sida att motverka vid en utplacering av sådana

kontingenter torde alltid röna stort motstånd från befolkningen i den

ort, som skulle mottaga dessa. Man torde därför vid utplaceringen väsentligen

få lita sig till den enskildes egna ansträngningar, givetvis under

medverkan i de enskilda fallen av den offentliga arbetsförmedlingen.

Det synes därför synnerligen angeläget, att individens egna ansträng

ningar att själv skaffa sig arbete på annat håll icke försvagas. En av

förutsättningarna för understöd bör därför vara, att vederbörande alltid

klart ådagalagt sin villighet och sitt aktiva intresse för att själv skaffa

sig utkomst.

Särskilt i de fall, där vederbörande på grund av ålder, sjuklighet eller

dylikt har ringa utsikt att på andra håll åter vinna fotfäste på öppna

marknaden och där prövningen av frågan örn understöd ofta i övervägande

mån måste ske ur behovssynpunkt, torde man i regel böra undvika engångsersättningar,

som relativt hastigt kunde förbrukas. Erfarenheterna

bland annat från tobaksmonopolets införande visa, att dylika farhågor ej

äro ogrundade. Även då bereddes arbetare, som på grund av monopolets

införande förlorade sina möjligheter till utkomst genom arbete inom facket,

kapitaliserade engångsersättningar, som emellertid ofta förbrukades,

vilket i sin tur framtvingade nya ekonomiska eftergifter frän statsverket.

Vid prövning av understöd åt fullgod arbetskraft torde man särskilt

böra hålla i minnet, att lönenivå och lönestandard i den Boliden omgivan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

de lands- och skogsbygden äro relativt låga samt arbetsvillkoren ganska

hårda. De torde ej alltid komma att utöva starkare lockelse på arbetskraften

vid Boliden. Man kunde då befara — och man bär härvid att räkna

med allmänmänskliga svagheter — att dessa uppsköte det smärtsamma,

som merendels ligger i uppbrottet från en mångårig boplats, och i det

längsta dröjde sig kvar och med tillhjälp av understöden sökte hanka sig

fram på ovissa diversearbeten i bygden. Efter hand som understöden

sinade ut komme dessa invånare att sakna tryggat uppehälle samt sannolikt

falla kommunen till last.

Även örn man på sätt här förordas aldrig så starkt understryker, att någon

rätt till understöd icke föreligger, lärer man ej kunna förebygga, att

förhoppningar örn sådant understöd under verksamhetens senare skede

komme att utöva icke ringa inflytande på individens göranden och låtanden.

Helt naturligt vill den enskilde ej gärna frivilligt avstå från sina förmenta

eller verkliga utsikter till understöd, synnerligast örn han på grund

av långvarig anställning eller eljest anser sina förhoppningar välgrundade.

Förmodligen komma förhållandena att medgiva en viss successiv evakuering

av Bolidensamhället redan ganska läng tid före den definitiva driftsnedläggelsen.

Men förhoppningar av här antydd art skulle givetvis utgöra

ett starkt motiv för den enskilde att hålla sig kvar. I dylika fall synas

lämplighetsskäl böra tagas i betraktande vid prövningen av understödsfrågan.

Sålunda kunde det sannolikt vara ändamålsenligt att mot

periodens senare skede erbjuda sadan arbetskraft, som kunde undvaras

och som hade goda utsikter att slå sig fram på andra håll, smärre engångsbidrag,

som kunde främja deras strävan i sådan riktning. Antagligen

skulle man mången gång föredraga ett dylikt mindre men säkert till buds

stående engångsbidrag i förskott samt lämna orten, hellre än att man avvaktade

ett framtida, måhända större men ovisst understöd. Ett mindre

engångsbelopp i förening med eget sparat kapital — varom mera nedan —•

liirer för övrigt ej .sällan kunna sätta den duglige i tillfälle att starta en

ny verksamhet, som skänker honom utkomst.

I betänkandet meddelas vissa upplysningar örn invånarantalet i Bolidens

samhälle samt örn antalet av ortens invånare, som ha direkt anställning

hos bolaget. Vidare nämnes, att ett antal personer, bosatta i

samhällets omedelbara närhet, för sin försörjning liro beroende av bolagets

verksamhet. Uppgifterna medgiva ej något närmare bedömande av

antalet invånare, vilka äro medlemmar av anstiilldas familjer. Styrelsen

utgår emellertid ifrån, att en icke alltför ringa del av invånarantalet utgöres

av sådana, som utan att vara anställda i bolaget eller tillhöra dessas

familjer, indirekt skaffa sig utkomst i samhället under dess säregna,

hastiga uppblomstring, exempelvis såsom hantverkare, handelsidkare eller

chaufförer.

Vid anläggande av skällghetssynpunkter på understödsfrågan riktas

blicken helt naturligt i första hand mot bolagets egna anställda; anställningstidens

långvarighet lärer främst böra tagas i betraktande. De åter,

som efter sitt eget fria skön begivit sig till orten för att där såsom egna

yrkesutövare söka sig utkomst, kunna ju därvid icke lia letts av några förhoppningar

örn understöd vid en av alla känd framtida evakuering. Men

å andra sidan kan ej förbises, att dylika yrkesutövare fylla en i många

fall nära nog ofrånkomlig funktion i ett samhälle av Bolidens storlek.

Vare härmed hur som helst, så framstår det dock såsom ett faktum, att

dessa fria yrkesutövare vid driftens nedläggande komma att stå inför

samma problem, som bolagets egna anställda, nämligen att söka sig till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 220.

9

baka på arbetsmarknaden i andra orter. Bestridas ina ej, att dylika fria

yrkesutövare i första hand ha att själva draga försorg härom, och ej heller,

att de på arbetsmarknaden eller inom näringslivet ofta representera

ett förhållandevis rörligt element. Styrelsen vill med det anförda allenast

hava fäst uppmärksamheten på en viss sida av det framtida evakueringsproblemet

samt uttala önskvärdheten av, att denna behörigen beaktas,

så att man i görligaste mån förebygger, att den kan komma att föranleda

socialt betingade kostnader för det allmänna.

Den emotsedda situationen förtjänar vidare beaktande ur en speciell

synpunkt, nämligen den bostadspolitiska. Samhället kommer, så vitt nu

kan bedömas, ju att praktiskt taget övergivas under loppet av en relativt

kort period. Denna situation är icke ägnad att uppmuntra till nödigt

underhåll av bostadsbeståndet under verksamhetsperiodens senare skede.

Men samtidigt mäste ju förhindras, att bostadsbeståndet får förfalla och

samhället under en lång övergångsperiod får tyna samman till ett kåksamhälle.

Farhågor i sådan riktning gälla måhända ej så mycket de av

bolaget uppförda bostäderna som fastmera dem, som befinna sig i annan

enskild ägo. Av synnerlig vikt är också, att alla privatpersoner, som besitta.

egna bostadshus, vid periodens slut hava avvecklat sina krediter för

dessa; man torde eljest ha att räkna med att starka röster komma att höjas

för det allmännas mellankomst till avvecklingen av resterande fastighetskrediter.

Styrelsen vågar ej förorda en så rigorös bestämmelse, som att

nian hädanefter helt enkelt förbjöde uppförandet av bostäder genom andra

än bolaget; önskvärt är dock att man i görligaste mån söker förhindra allt,

som kunde betraktas såsom egnahemsbyggande i orten.

Enligt förslaget skall viss ersättning kunna komma att utgå till enskilda

för värdeminskning av dem tillhöriga nu befintliga byggnader. För

byggnader, som hädanefter kunna komma att uppföras, skulle alltså ingen

ersättning kunna ifrågakomma. Bestämmelsen jävar dock ej nyss berörda

farhågor. Man finge, alla dylika regler till trots, räkna med det faktiska

tryck, som beträffande nyuppförda lius komme att utövas av kreditgivarna

och de i trångmål stadda ägarna.

För övrigt frågar man sig, om ej reglerna i sin föreslagna form kunde

bereda svängrum för mindre tilltalande spekulationer, nämligen på så

sätt att enskilda mot periodens slut för en spottstyver uppköpte redan nu

befintliga hus, för vilka ersättning kunde påräknas. Måhända kunde

ifrågasättas, örn ersättning borde utgå, där byggnaden bytt ägare exempelvis

efter ingången av år 1945.

Vid prövningen av förekommande understödsfrågor ur behovssynpunkt

möter man ett problem, som ju för övrigt ingalunda är specifikt för det

föreliggande fallet, nämligen att understödet ur behovssynpunkt skulle

beskäras, i samma mån som vederbörande i förtänksamhet sparat för framliden

och därigenom själv sörjt för sin utkomst. Utan tvivel erbjuda de

nuvarande förhållandevis goda utkomstmöjligheterna i orten tillfälle till

sparande och det synes högeligen önskvärt, att icke sparviljan slappas

genom förhoppningar örn framtida understöd, synnerligast örn man räknade

med att den mindre förtänksamme kunde ur behovssynpunkt

påräkna någon förtur till understöd. Spörsmålet iir svårlöst men

man frågar sig, örn man icke kunde stimulera den enskilde till att

genom sparsamhet själv sörja för sin framtid. Vöre det alldeles otänkbart,

att man redan på ett tidigt stadium organiserade ett planmässigt

sparande, vilket man. med anlitande av understödsmedlen, stödde med

proportionella bidrag i någon form?

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Givetvis är det önskvärt, att man i görligaste mån söker förebygga alla

verkliga sociala missförhållanden vid gruvdriftens upphörande. Vidare

må erkännas, att förhållandena i föreliggande fall äro av mycket säregen

natur. Men där befintliga befolkningsgrupper torde för närvarande i det

stora hela få anses intaga en mycket gynnad ställning. Man kan därför

ställa det kravet, att de icke för framtiden skola ensidigt ty sig till

den hjälp, som kan komma att beredas, utan att de också på här senast

angivet sätt eller annorledes själva i görligaste mån skola draga försorg

örn sig. Och man bör ej vid utformandet av planen för en blivande hjälpverksamhet,

under alltför starkt framhävande av den gynnsamma ekonomiska

situationen, helt bortse från att man löper risk att skapa ett

precedensfall i fråga örn understöd vid driftnedläggelse, vars konsekvenser

det allmänna, enkannerligen staten, och enskilda ej mäktade bära.

Beträffande de i betänkandet avhandlade kommunalekonomiska spörsmål,

som sammanhängde därmed, att kommunen å ena sidan för närvarande

hade att tillgodose vissa behov, som sedan bomme att bortfalla, och å

andra sidan tillsvidare hade att räkna med ett mycket brett skatteunderlag,

som framdeles komme att väsentligt krympa samman, anför socialstyrelsen

följande:

Den redan tillämpade principen att snarast möjligt och senast i god

tid före 1947 års utgång amortera av kommunal upplåning, som kan hava

ägt rum för tillgodoseende av Bolidensamhällets behov, synes i allo välbetänkt.

Måhända kunde ifrågasättas, örn icke en viss begränsad kommunal

fondbildning i förevarande säregna situation kunde medgivas för tillgodoseende

av så att säga oförutsedda kommunala utgifter, vilka ej torde

kunna helt undvikas i samband med evakueringen. I allt fall bör väl stå

klart, att icke kommunen — genom att undandraga sig fullföljandet av

sin i utsikt ställda politik — skulle kunna förskaffa sig någon delaktighet

i fonden.

Slutligen framhåller socialstyrelsen, att de av styrelsen berörda synpunkterna

allenast framförts diskussionsvis utan något yrkande i särskild

riktning. Förhållandena kunde ju ändras högst väsentligt under den

period, varom här vore fråga; en synpunkt kunde komma att få verklig

aktuell vikt, en annan åter sjunka tillbaka eller helt förlora praktisk

betydelse. Det syntes därför angeläget, att man icke genom förhandsbestämmelser

alltför snävt bunde den föreslagna nämnden utan att man

åt densamma bevarade stor handlingsfrihet att efter sig framdeles företeende

omständigheter träffa de dispositioner, som prövades ändamålsenliga.

Kommerskollegium har anfört:

Bolidens gruvaktiebolag bedriver visserligen för närvarande gruvbrytning

i industriell skala endast vid Boliden men har utsträckt sin malmletningsverksamhet

dels inom Västerbottens län ända upp emot norska

gränsen, dels åt norr inom Norrbottens län och dels åt söder åtminstone

ned i Västmanlands län. Inom Norrbottens, Västerbottens, Gävleborgs

och Kopparbergs län innehar bolaget tillsammans mera än 200 utmål och

dessutom ett betydande antal inmutningar inom dessa och andra län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

11

1 en del av utmålen inom Norrbottens och Västerbottens län är Kronan

medintressent, i flertalet fall såsom jordägare.

I vilken utsträckning dessa utmålslagda fyndigheter kunna komma att

visa sig vara tillräckligt givande för att bliva föremål för verklig gruvdrift

kan avgöras först efter omfattande undersökningsarbeten i varje

särskilt fall, och deras betydelse för smältverket på Könnskär är dessutom

i hög grad beroende på läget och därav härrörande fraktkostnader. Enligt

av bergmästaren lämnad uppgift bedriver bolaget för närvarande undersökningsarbeten

och provbrytning i Laver inom Älvsby socken och i

Kristineberg inom Lycksele socken.

Att malmen från åtskilliga av dessa fyndigheter bör med fördel kunna

bearbetas på Könnskär finner kollegium sannolikt, och kollegium delar

därför den av nämnden uttalade uppfattningen, att Rönnskärsverket bör

kunna bestå under en vida länge framtid än gruvdriften vid Boliden.

För samhället vid Boliden kan man tänka sig att några av de närmast

belägna malmfälten såsom Åkulla och Renström kunna bliva av en viss

betydelse, då brytningen i Bolidengruvan måste minskas. Dessa äro nämligen

ej belägna längre bort än att man borde kunna låta manskapet

bo kvar vid Boliden och transportera det till och från dessa gruvor vid

arbetstidens början och slut även örn förhållandet givetvis bleve mindre

bekvämt än det nuvarande.

Då, såvitt man nu kan bedöma, underlaget för det betydande samhälle,

som vuxit upp vid Bolidengruvan, icke kommer att äga bestånd mera än

en starkt begränsad tid, finner kollegium det välbetänkt, att anstalter vidtagas

för underlättande av den i sinom tid nödvändiga avvecklingen.

Kollegium och Sveriges geologiska undersökning hava i gemensam underdånig

framställning den 17 oktober 1934 angående undersökningsarbeten

vid Rackejaur i viss mån uttalat sig för att staten borde bliva direkt

intresserad i bolaget, då därigenom uppgörelse lättare torde kunna nås

örn överlåtelse till bolaget av de malmprodukter, som komma att utvinnas

ur staten tillhöriga gruvor eller gruvdelar. Vad som därefter inträffat,

har icke föranlett kollegium att ändra uppfattning härom. För

den mera socialt betonade frågan örn åtgärder för tillgodoseende av samhället

vid Boliden kan måhända den nu anvisade vägen vara fullt ut lika

god, och denna torde enligt vad som framgår av betänkandet vara den

enda nu framkomliga.

Den av Boliden-nämnden förordade förbindelsen avser att

1) skapa viss garanti mot ett alltför hastigt slutförande av brytningen

i Bolidengruvan;

2) skydda vissa sociala intressen i fall av nedläggande eller väsentlig

inskränkning av driften vid gruvan samt

3) bereda underlag för en överenskommelse, som möjliggör ett rationellt

utnyttjande av de gruvfyndigheter, som ägas av staten och bolaget gemensamt.

Ur förbindelsens § 2 bär bergmästaren förordat borttagande av bestämmelsen

att kvarvarande malmtillgångar skola vara brytvärda »på

grund av guldhalten». Bergmästaren synes hava utgått från att guldproduktionen

skulle hållas konstant, då han talar örn att, i den händelse

man fortfarande skulle koncentrera sig till de guldrikare partierna, man

ej behövde lia så stor årsproduktion. Då syftemålet bär är att skapa

garanti för en kontinuerlig drift, anser sig kollegium ej kunna biträda

bergmästarens förslag. Huru guldpriset i framtiden kommer att ändras,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

torde ingen nu kunna avgöra, men guldnoteringen har från år 1931 varit

i stort sett ganska jämnt stigande, och skulle en omkastning häri synas

sannolik, kan ju en jämkning erhållas genom anlitande av den förutsedda

skiljenämnden.

Mot vad i § 1 stadgas örn de sociala intressenas tillgodoseende har kollegium

ingenting att erinra. För att underlätta beräkningen av den i

§ 2 b) i instruktionen för nämnden oinförmälda ersättningen för byggnader

bordo redan vid överenskommelsens träffande upprättas en karta med

erforderlig beskrivning, upptagande jämväl byggnadsvärden och tid för

uppförandet, över de byggnader, som kunna komma i betraktande vid ersättningens

utmätande, såvida icke sådana handlingar redan förefinnas.

Bestämmelserna i § 3 om fortsatt prospekteringsverksamliet äro hållna

i så allmänna ordalag, att deras verkliga innebörd är rätt svår att bedöma.

Att börja med kan någon bestämd gräns mellan prospekteringsarbeten

och förberedande gruvarbeten knappast uppdragas. Örn det första

malmletningsarbetet ger lovande resultat, kan fortsättningen närmast bestå

i jordrymning och diamantborrning samt därefter smärre försöksschakt,

som måhända kunna utgöra del i den första gruvanläggningen.

Gränsdragningen blir då beroende på den subjektiva inställningen och

kan icke göras på förhand. Kollegium finner det knappast lämpligt, att

en dylik allmän prospekteringsskyldigliet ålägges bolaget. Som redan

tidigare anförts har bolaget utsträckt denna sin verksamhet både åt norr,

väster och söder så långt, att resultaten i ytterområdena kunna få endast

ringa betydelse för smältverket på Rönnskär och alls ingen för gruvan

och samhället vid Boliden, vilkas bestånd kollegium fattat som det centrala

syftet nied den nu verkställda undersökningen. I likhet med bergmästaren

anser kollegium att de undersökningsarbeten, som det i nu förevarande

sammanhang kunde vara skäl att föreskriva, skulle koncentreras

till Boliden och närmaste trakten däromkring. Tid efter annan uppfinnas

nya metoder för påvisande av malmfyndigheter, vilka måhända kunna

bliva av betydelse för Boliden oell föranleda förnyade undersökningar.

Det i den föreslagna förbindelsen gjorda uttalandet angående formerna

för undersökning och kommersiell exploatering av sådana fyndigheter,

i vilka såväl staten som bolaget äger del, kan icke anses innebära något

åtagande från bolagets sida, som underlättar åstadkommande av överenskommelser

i detta avseende, utöver allmänt gällande rättsregler.

För den händelse bolaget brister i fullgörandet av gjorda åtaganden

synes, så som förbindelsen nu är formulerad, icke någon annan påföljd

kunna inträda än att förutsättningen, det vill säga rätten till fri guldhandel,

från statens sida upphäves.

Då det kan vara ovisst, huruvida lagen örn skiljemän är tillämplig på

i förbindelsen reglerande förhållanden, kan det måhända vara lämpligt

att redan från början fastslå huru den tredje skiljemannen skall utses,

därest de två av parterna utsedda skiljemännen icke kunna ena sig om

detta val.

I ingressen till den förbindelse, som är avsedd att avgivas av bolaget,

talas endast örn guld, framställt av malm från Boliden. Inom flera av

de i trakten belägna fyndigheterna har malmen en liten guldhalt, varför

man har att räkna med, att då dessa börja bearbetas på allvar, någon

del av det vid verket i Rönnskär framställda guldet icke härstammar

från Boliden. Att särskilja dessa guldkvantiteter är icke möjligt, då malmerna

bearbetas blandade med varandra. En beräkning på grund av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

malmernas analyser kan nog utföras, men avsikten tiar väl varit att allt

vid Rönnskär framställt guld skulle behandlas lika.

Bolagets prestation, att för sociala ändamål avsätta 3 miljoner kronor

mot att staten bereder bolaget förmånen att trots gällande exportförbud

å guld (S. F. S. nr 326/1931) få utan inskränkning förfoga över guldet,

torde kunna jämföras med i andra länder, som frångått guldmyntfoten,

införd extra beskattning. Enligt föreliggande uppgifter från England

(Department of overseas trade) beräknades Sydafrikanska unionen under

budgetåret 1933—1934 få en inkomst av 6 miljoner pund sterling genom

dylik extra beskattning av guldgruvorna. Detta belopp motsvarar ungefär

8 procent av guldproduktionens bruttovärde, och en avsättning av i

medeltal cirka O.25 miljoner kronor årligen vid Boliden utgör ungefär

samma procentsats av bruttovärdet av det därstädes under ett ar framställda

guldet.

Slutligen anför kommerskollegium, att då den överenskommelse mellan

staten och bolaget, som skulle manifesteras genom den avsedda förklaringen

från bolaget, helt visst skulle bidraga till att giva bolagets verksamhet

lugn och stadga, ansåge sig kollegium kunna för sin del förorda

godkännande av nämndens förslag med de smärre ändringar i förklaringen,

som påkallades av vad kollegium anfört.

Såsom nämnts lia vid länsstyrelsens i Västerbottens län utlåtande fogats

yttranden av kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun och

drätselkammaren i Skellefteå stad.

Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun anföra

i huvudsak följande:

Även örn de av Skandinaviska kreditaktiebolaget gjorda utfästelserna

i stort sett måste anses tillfredsställande, kunde fullmäktige icke underlåta

att giva uttryck för vissa allvarliga farhågor..

Inom några år hade genom gruvfyndigheten i Boliden skapats ett samhälle

örn nära 3,000 invånare, nämligen Bolidens-Bjurlidens och Strömfors

gruvsamhälle, vars existens huvudsakligen vore beroende på gruvdriften

därstädes. Inom överskådlig framtid skulle dessa invånare, när

gruvan uttömts, komma att sakna utkomstmöjligheter.

De beräkningar, som legat till grund för bestämmandet av den föreslagna

fondens kapital, förefölle fullmäktige alltför optimistiska.

Uppgiften att gruvbolaget för närvarande erlade en kommunalskatt av

300,000 kronor vore riktig i vad anginge skatten för år 1934. T. o. m. år

1933 hade emellertid kommunalskatten från bolaget icke utgått med tillnärmelsevis

det belopp, som skulle motsvara kommunens omkostnader i

Bolidens gruvsamhälle för skolväsendet, hälsovård, polisväsendet och

vägbyggnader. Sistnämnda utgiftspost ankomme visserligen på vägdistriktet,

men då kommunens andel i kostnaderna för vägar inom vågdistriktet

uppginge till cirka a/3, borde även denna utgiftspost medtagas i

beräkningen.

Fullmäktige betvivlade, att kommunalskatteinkomsterna under alla förhållanden

skulle vara fullt tillräckliga för att alla de anläggningar, som

utfördes för Bolidensamhället, skulle kunna amorteras med dessa medel.

Då kommunen undvikit att upptaga lån, hade den kommunala utdebiteringen

måst hållas jämförelsevis hög. linder perioden 1927—1934 hade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

den utgjort högst 12 kronor 50 öre per skattekrona. För närvarande utgjorde

den 8 kronor 85 öre per skattekrona. Ökat skatteunderlag kunde

väl minska den kommunala utdebiteringen, men denna lättnad gynnade

mest de största skattebetalarna, däribland Bolidens gruvaktiebolag.

Kommunalfullmäktige skulle för sin del vara villiga att medverka till

mildrande av de svårigheter, som säkerligen komme att drabba kommunen,

när Bolidengruvan vore uttömd, genom att upplägga en skatteregleringsfond.

Möjlighet härtill vore dock på grund av nu gällande författningsbestämmelser

utesluten.

Kommunalfullmäktige förutsåge, att flertalet av gruvarbetarna år 1947

skulle vara så gamla och orkeslösa, att de ej kunde erhålla annan arbetsanställning,

och att de därför under sin återstående livstid skulle komma

att anlita hemortskommunen för sin försörjning, därest ej någon överenskommelse

örn pensionering av arbetarna kunde träffas mellan gruvberget

och anställda arbetare.

Fullmäktige ansåge nämndens beräkning av ersättningssumman för

värdeminskning av byggnader ej vara hållbar, då ersättningar borde utgå

ej blott för byggnader i Boliden utan även för byggnader i Strömfors

och Bjurliden.

Beträffande nämndens beräkning av bidraget till kommunen framhåller

fullmäktige, att denna beräkning vore hållbar endast under förutsättning

att gruvbolaget under minst två tredjedelar av den angivna exploateringstiden

utvisade sådan vinst, att ett skattebelopp av 300,000 kronor

årligen kunde erhållas, samt att kommunen erhölle möjlighet till fondavsättning.

Det engångsbelopp av 500 kronor per person för 900 personer, vilket

föreslagits skola utgå såsom ersättning till kommunen, vore icke tillfyllest,

då detta belopp måhända årligen, en följd av år framåt, måste utgå

till ökad fattigvårdskostnad.

Visserligen hade ett belopp av 400,000 kronor, utöver de särskilt under

punkterna a, 1) och c beräknade beloppen, reserverats, men även detta

försloge icke långt, därest i framtiden nämndens optimistiska beräkningar

och förutsättningar visade sig icke hållbara.

Enligt kommunalfullmäktiges mening vore det önskvärt att räntan av

fondens kapital avsattes till fonden, så att denna bättre kunde räcka forätt

avhjälpa de svårigheter, som i olika avseenden med säkerhet komme

att uppstå.

Det syntes vidare kommunalfullmäktige befogat att fullmäktige finge

utse den tredje ledamoten i den nämnd, som skulle komma att omhänderhava

och fördela fonden.

Drätsel k ammaren i Skellefteå stad anför i sitt, på stadsfullmäktiges

uppdrag avgivna, yttrande bland annat följande:

Det förefölle drätselkammaren sannolikt, att ännu större prestationer

kunnat utvinnas av bolaget, örn rätt för staten ej funnits att frånträda

överenskommelsen.

Liksom kommunerna och enskilda finge vidkännas betydande ekonomiska

uppoffringar i syfte att verkningarna av driftsnedläggelsen skulle

bliva minsta möjliga, borde staten även till en del påtaga sig att avhjälpa

svårigheterna, då utom kommunerna även staten genom gruvbolagets

verksamhet erhölle betydande inkomster i form av skatter, och detta utan

att direkt behöva vidkännas några utgifter. Även om det kunde anses

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 220.

att den avsatta fonden vöre för liten för sitt ändamål, skulle det ingiva

en viss känsla av trygghet för enskilda och kommuner, örn staten i delta

sammanhang åtminstone svarade för den del av fonden, som bolaget ägde

återfå vid ett hävande före den 31 december 1947 av överenskommelsen.

Ett sådant hävande syntes enbart kunna ske för att tillgodose något statens

intresse. Staden hade så långt det varit möjligt inriktat sig på att

helt möta den situation som skulle uppstå, när genom upphörandet av

gruvdriften i Boliden nedgång i skatteunderlaget skulle inträffa, men de

åtgärder, som redan i detta avseende vidtagits, hade säkerligen icke kunnat

ske, örn icke stadens ekonomi före gruvbolagets tillkomst varit god

och andra resurser varit att tillgå.

Staden stöde icke fullt så gynnsamt ställd gent emot landskommunen,

som framginge av nämndens utredning. Bolidens gruvaktiebolag hade i

Boliden skapat och planlagt ett samhälle med gator och parker, vattenoch

avloppsledningar och gatubelysning m. m. utan kostnader för kommunen

beträffande såväl anläggningar som underhåll m. m., då staden däremot

i dessa avseenden fått och finge vidkännas betydande utgifter, som

stöde i direkt samband med bolagets verksamhet. Såvitt drätselkammaren

hade sig bekant, inskränkte sig landskommunens direkta kostnader

för Bolidens samhälle till byggandet av skolhus och kostnader för polisväsende

och hälsovård m. m. Detta förhållande hade möjliggjort, att

landskommunen redan omedelbart efter det att skatteunderlaget väsentligt

ökat kunnat sänka sin uttaxering, då staden däremot alltjämt hade

att motse dryga utgifter för den fortsatta utvecklingen.

Drätselkammaren framhåller även, att vissa arbeten vid smältverket

å Rönnskär visat sig vara och kanske, trots vidtagande av de noggrannaste

försiktighetsåtgärder, alltjämt bomme att bliva till viss grad hälsovådliga.

Möjligheterna för arbetarnas säkerställande genom t. ex. pensionering

borde undersökas.

Det kunde tänkas att gruvdriftens nedläggande ej blott skulle äga betydelse

för arbetena vid Boliden utan jämväl kunde återverka på smältverksarbetena

och att arbetslöshet även kunde uppstå för inom staden

boende arbetare och förmän, ävensom för det flertal arbetare, som ännu

hade sitt hemvist inom landskommunen men arbetade på Rönnskär. Jämväl

vid smältverket anställda arbetare och förmän borde tillerkännas understöd.

Sådan ersättning skulle indirekt utgöra en lättnad i kommunens

ekonomi.

Beträffande bestämmelsen örn ersättning till enskilda för värdeminskning

av dem tillhöriga byggnader biträder drätselkammaren nämndens

åsikt att uppförandet av nya byggnader borde ske på vederbörandes risk

men anser att en nedsättning av det av nämnden föreslagna beloppet till

sådan ersättning örn 950,000 kronor skulle kunna göras till förmån för

respektive kommuner.

Örn såväl fastighetsägaren som kommunen amorterat sina anläggningar

vid tiden för gruvans nedläggande, kvarstode för kommunen helt visst

årligen väsentliga utgifter, innan det hela kunnat avvecklas. Av denna

anledning borde frågan örn vem som i första hand skulle erhålla ersättning,

enskilda fastighetsägare eller kommunerna, bliva föremål för särskild

prövning av den tillsatta nämnden.

Drätselkammaren uttalar sammanfattningsvis såsom sin mening:

1) att understöd till arbetare och förmän icke enbart bör omfatta vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

bolagets anläggningar i Boliden anställda utan jämväl vid smältverket i

Rönnskär anställda;

2) att bidrag till kommunen även kan tillkomma Skellefteå stad och

att därlor i instruktionen för nämnden, som fungerar som styrelse för

den avsatta fonden, i stället för vederbörande kommun angives Skellefteå

landskommun och Skellefteå stad;

3) att frågan örn vem som i första liand skall erhålla ersättning, enskilda

fastighetsägare eller kommunerna, skall bliva föremål för särskild

prövning av den tillsatta nämnden;

4) att det vore önskvärt att möjligheterna för arbetarnas säkerställande

genom t. ex. pensionering undersökas;

5) att staten bör utfästa sig att tillskjuta det belopp till fonden, som

gör att den under alla förhållanden står till förfogande till sitt maximibelopp.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför följande:

Då statens utsikter att bliva delägare och få medbestämmanderätt i

gruvföretaget numera synas vara långt mindre än tidigare, när preliminära

avtal därom förelegat men på grund av statsmakternas betänksam

het förfallit, är det av väsentlig betydelse för den bygd, vars naturtillgångar

exploateras, att de i föreliggande avtalsförslag berörda förhållan

dena bliva reglerade. Länsstyrelsen finner en sådan överenskommelse

mellan staten och innehavaren av aktiemajoriteten i Bolidens gruvaktie

bolag erkännansvärd.

De ekonomiska frågor, som uppstå vid ett nedläggande av gruvdriften,

beröra emellertid icke allenast arbetspersonalen, fastighetsägarna inom

gruvområdet och de båda kommunerna. Även de väghållningsskyldigas

intressen äro härav nära berörda, men i ännu högre grad landstingets.

Ett flertal nya vägar hava på grund av gruvdriften anlagts och flera

komma att anläggas. Inom Norsjö och Malå socknar utför staten ensam

anläggningen av två malmvägar, men inom nu ifrågavarande trakt utföras

vägbyggnaderna av vägdistriktet med sedvanligt statsbidrag. Nyligen

har en utvidgning av lasarettet i Skellefteå fullbordats, men då denna

på grund av gruvrörelsen visat sig otillräcklig planeras en ytterligare utbyggnad.

I sistnämnda fall får landstinget vidkännas betydande kostnader

både för nybyggnader och drift. Visserligen kan invändas att så

väl landstinget som de väghållningsskyldiga, liksom de båda berörda

kommunerna, uppbära avsevärda skattebelopp, men denna förmån åtnjuter

även staten, utan att staten torde hava några nämnvärda utgifter ut

över andelen i vägbyggnaderna. Det blir följaktligen orten, d. v. s. kommunerna,

väghållningsdistriktet och landstinget samt de enskilda, främst

de vid gruvföretaget anställda, vilka få bära de ekonomiska bördor, som

otvivelaktigt komma att följa av ett inom närmare eller fjärmare tid in

träffande nedläggande av ifrågavarande gruvdrift. Länsstyrelsen finner

det på grund härav billigt och rättvist att avtalet innefattar bestämmelse

även därom, att bidrag bör utgå jämväl till landstinget och väghållningsdistriktet.

Det angives i instruktionen, att bidrag skall utgå till vederbörande kommun,

därest i anledning av nedläggandet eller inskränkningen av brytningen

i Bolidengruvan kommunens ekonomi skulle bliva »oskäligt be

tungad». Detta uttryck giver länsstyrelsen anledning uttala den förhopp

ningen, att avtalet måtte så avfattas, att godtycke och stridigheter i gör
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ligaste mån förebyggas genom bestämmelser, som ej kunna föranleda så

skiftande tolkningar som det citerade.

De av Skellefteå stads drätselkammare framställda anspråken på möjlighet

till ersättning ur den blivande fonden finner länsstyrelsen i viss

mån motiverade. Såvitt nu kan bedömas lärer det väl få anses uppenbart,

att det inom stadens område belägna smältverket kommer att drivas även

sedan Bolidengruvan är tömd. Uteslutet är emellertid ej att en minskning

av rörelsen i samband därmed kail uppstå, vilken vållar att en del arbetare

kunna bliva utan sysselsättning. Då det ej avses att i sådant fall ersättning

utgår till arbetare, som blivit arbetslösa, kan staden sålunda

drabbas av utgifter på grund, av avvecklingen och bör fördenskull ej uteslutas

från möjlighet till gottgörelse. Att sådan ersättning dock i första

hand bör utgå till landskommunen, inom vars område naturtillgångarna

äro belägna, synes naturligt.

Avtalsförslaget innefattar föreskriften, att i elen mån fondens medel ej

tagas i anspråk för avsett ändamål, bestämmer den tillsatta nämnden »till

vilket allmännyttigt ändamål, helst inom av bolagets verksamhet berört

■område, de skola anslås». Mot en bestämmelse av denna innebörd måste

länsstyrelsen göra en bestämd gensaga. Dessa medel, som kommit från

■orten och avsatts för att förskona bygden från framtida tunga bördor till

följd av exploateringen böra, i den mån överskott uppkommer, användas

till allmännyttiga ändamål inom orten. Länsstyrelsen finner det för sin

tiel icke rimligt, att ett dylikt överskott skulle ens till någon del kunna

av en nämnd utnyttjas för allmännyttiga ändamål i andra delar av

landet.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen något beröra frågan örn den

nämnd, som vid viss tidpunkt skall tillsättas för omhändertagande av

fonden. Denna nämnd skall bestå av tre personer, av vilka en utses av

Kungl. Majit, en av bolaget och en av de sålunda utsedda. I lagen örn

skiljemän förutses det fall att de båda skiljemännen ej kunna enas örn,

vilken skiljeman som skall av dem tillkallas, och stadgas, huru i sådant

fall skall förfaras. Dylika fall hava ej sällan inträffat, och tänkbart är,

att de av Kungl. Majit och bolaget utsedda skiljemännen ej heller kunna

enas utan att de intressen, varom fråga är, bliva i viss mån därpå lidande.

Men dessa intressen äro icke statens eller bolagets utan ortens. I varje

fall synes en bestämmelse vara erforderlig, huru den tredje ledamoten av

nämnden skall utses, örn de två nämndsledamöterna oj kunna enas. Kommunalnämnden

har framhållit, att Skellefteå socken borde bliva representerad

i denna nämnd. Detta förslag kan länsstyrelsen ej biträda. Länsstyrelsen

vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke, då det här är fråga

i första hand örn kommuners och enskildas inom länet intressen, nämnden

borde bestå av tre personer, vilka utses av vardera bolaget, länsstyrelsen

och Kungl, Majit, samt att den av Kungl. Majit utsedda ledamoten skall

vara ordförande. Inom orton skulle det te sig sympatiskt, örn denna icke

ställdes utanför allt inflytande vid fördelningen av dessa medel, som i sin

helhet härröra från orten.

Länsstyrelsen delar liksom de berörda kommunerna den av nämnden uttalade

meningen, att »det ansetts tillbörligt, att kommunerna under den

tid gruvdriften består, bereda sig att möta don situation, som uppstår vid

■dess nedläggande, genom en härefter anpassad ekonomisk politik». Länsstyrelsen

är emellertid tveksam, huruvida denna sunda kommunalpolitik,

som i detta län utövas i flertalet kommuner, bör belönas på det sätt

nämnden föreslagit, nämligen genom att kommunerna med hänsyn här
U

i lian q lill riksdagens protokoll 10:1.5. I sand. Nr 220. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

till först i sista liand böra komma i åtanke vid fördelningen av fondens

medel. Det lärer knappast vara ägnat att uppmuntra till en sund kommunalpolitik,

örn denna premieras på det sätt, att ju försiktigare en kommuns

ekonomiska politik är, desto mindre blir utsikten, att kommunen

skall få någon del av fonden, men desto större blir möjligheten för en

med förhållandena i orten sannolikt ganska främmande nämnd att tillgodose

allmännyttiga ändamål utan annat direktiv än att dessa »helst»

skola avse inom av bolagets verksamhet berört område.

Kommunalnämnden har erinrat örn, att möjlighet till uppläggandet av

en skatteregleringsfond på grund av nu gällande författningsbestämmelser

saknas. Länsstyrelsen vill i anledning härav framhålla önskvärdheten

av att Kungl. Majit måtte snarast möjligt vidtaga sådana åtgärder,

att ifrågavarande brist icke förhindrar kommunerna att åtminstone i sådant

fall som det förevarande avsätta medel för framtida behov.

Fullmäktige i riksbanken, som ansett sig böra begränsa sitt

yttrande till förslaget örn tillsättande av en skiljenämnd för bedömande

av möjlighet för bolaget till ökad malmbrytning m. m., förklara, att fullmäktige

för sin del icke hade något att erinra mot att, på sätt förslaget

innehölle, utse en ledamot av den ifrågasatta skiljenämnden.

De på Kungl. Majits initiativ verkställda undersökningarna och förda

förhandlingarna i denna fråga lia avsett att ernå skydd för de allmänna intressen,

som äro förknippade med utnyttjandet av gruvfyndigketerna i Boliden.

Dessa intressen framträda särskilt starkt på den grund att malmfyndigheterna

torde vara så begränsade, att do vid nuvarande brytning

med ganska hög grad av sannolikhet kunna beräknas vara uttömda viel

en jämförelsevis närliggande tidpunkt. Särskild uppmärksamhet påkallas

även av det förhållandet, att ett helt samhälle med omkring 2,000 invånare

på kort tid uppvuxit uteslutande i följd av exploateringen av dessa gruvfyndigheter.

Gentemot de rent privatekonomiska intressena framstår det

för det allmänna såsom en angelägenhet av största vikt att söka förebygga

de avsevärda sociala risker, som uppenbarligen äro förenade med denna

rörelses blivande avveckling.

Från dessa utgångspunkter har den av Kungl. Majit tillsatta nämnden

fört förhandlingar med det bankföretag, som numera är ägare av huvudmassan

av aktierna i Bolidens gruvaktiebolag. Efter dessa förhandlingar

bär nämnden förordat den lösningen av frågan, att från statens sida godtages

ett av banken gjort erbjudande att verka för att gruvbolaget till

Kungl. Majit avgiver en förklaring, varigenom bolaget gör vissa åtaganden

i berörda syfte. Huvudpunkterna häri äro, att brytningstakten regleras

— med 1947 års utgång såsom beräknad tidpunkt för brytningens

avslutande — och att bolaget inom de närmaste åren avsätter en fond å

3 miljoner kronor att vid nedläggandet eller väsentlig inskränkning av

rörelsen ställas till förfogande för en särskild nämnd, som skall äga att

bestämma ersättningar åt arbetare och förmän, vissa fastighetsägare samt

kommuner. Förbindelsen skulle efter dess godtagande av Kungl. Majit

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

19

gälla gentemot bolaget, såvida statsmakterna icke vidtaga åtgärder, som

förhindra bolaget att utnyttja gnidvärdeskillnaden, eller Kungl. Majit

befriar bolaget från dess förpliktelser.

Säkerligen kan man utgå ifrån att en förbindelse av detta slag

skall komma att lojalt uppfyllas, och i så fall torde de intressen, som här

äro i fråga, bliva väsentligen tillgodosedda. Jag anser mig därför böra

förorda den föreslagna lösningen av frågan. Vad i de avgivna yttrandena

anförts gentemot vissa särskilda bestämmelser i förbindelsen har icke föranlett

mig att upptaga nya förhandlingar med banken för genomförande

av ändringar i bankens erbjudande.

Med hänsyn dels till frågans vikt ur det allmännas synpunkt och dels

till de nyss antydda förutsättningarna för förbindelsens giltighet syneö

mig emellertid tillfälle böra beredas riksdagen att avgiva yttrande, innan

slutlig ståndpunkt från Kungl. Majits sida tages i frågan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte genom proposition lämna

riksdagen tillfälle att avgiva yttrande över de av mig

nu förordade åtgärderna till skyddande av de allmänna

intressena vid utnyttjandet av Bolidens gruv*

aktiebolag tillhöriga gruvfyndigheter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet!

R. Berrgström.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 220. (Bilaga.)

Bilaga.

Till Konungen.

Den 2 mars 1934 beslöt Eders Kungl. Maj:t att åt en nämnd, bestående

av tre personer, uppdraga att verkställa utredning och upptaga förhandlingar

rörande åtgärder till skyddande av de allmänna intressena vid utnyttjandet

av Bolidens gruvaktiebolag tillhöriga gruvfyndigheter samt

förordnade oss undertecknade till ledamöter av nämnden ävensom undertecknad

Nothin att tillika vara dess ordförande.

Till statsrådsprotokollet ovannämnda den 2 mars 1934 anförde statsrådet

och chefen för finansdepartementet bland annat:

»De guldförande malmfyndigheter, som sedan ett antal år exploateras

inom Västerbottens län, ägas som bekant av Bolidens gruvaktiebolag. Bolagets

aktiekapital uppgår till sammanlagt 42 miljoner kronor, därav

A-aktier 4.2 miljoner kronor och B-aktier 37.8 miljoner kronor. Varje

aktie av serien A berättigar till etthundra röster och varje aktie av serien

B till en röst. Samtliga A-aktier ävensom B-aktier till ett nominellt belopp

av 35,175,650 kronor hava av framlidne ingenjören Ivar Kreuger överlämnats

såsom pant till Skandinaviska kreditaktiebolaget för vissa bankens

fordringar hos Kreuger. Frågan örn lagligheten av denna pantförskrivning

är för närvarande föremål för rättstvist. Jämväl frågan örn

äganderätten till aktieposten är tvistig, i det att aktiebolaget Kreuger &

Tolls konkursbo till vederbörande domstol instämt Kreugers urarvakonkursbo

med påstående örn bättre rätt till aktierna.

Av det anförda framgår, att frågan örn en föryttring av ifrågavarande

aktiepost — vars ägare uppenbarligen helt kan bestämma över ledningen

av företaget — inom den närmaste framtiden torde bliva aktuell. I samband

med den sålunda förestående realiseringen av denna värdefulla tillgång

i Kreuger & Tolls konkursbo eller Kreugers urarvakonkursbo synas

vissa betydelsefulla allmänna intressen påkalla uppmärksamhet.

Det låter sig ej förneka, att ifrågavarande bolag i vissa avseenden från

det allmännas synpunkt intager en särställning bland svenska industriföretag.

Såvitt nu är känt, är förekomsten av guldmalm i de av bolaget

exploaterade fälten så begränsad, att vid nuvarande brytning malmtillgångarna

kunna beräknas vara utnyttjade inom en ej alltför avlägsen tidpunkt.

Härtill kommer, att med nuvarande höga guldpris och osäkerheten

rörande prisutvecklingen beträffande guld det tydligen ur privatekouomisk

synpunkt torde kunna framstå såsom angeläget att snarast

möjligt slutföra exploateringen av ifrågavarande malmtillgångar. Ur det

allmännas synpunkt uppkomma emellertid, icke minst vid en forcering av

brytningen och den utökning av organisationen, som därav måste bliva

en följd, åtskilliga frågor av allvarlig innebörd. I sådant avseende må

här endast erinras örn de problem, som vid upphörande av driften uppstå

såväl för den hos företaget anställda personalen som för de kommuner,

inom vilka rörelsen bedrives. Särskilda åtgärder från statsmakternas sida

för tillvaratagande av de anställdas och kommunernas intressen synas

kunna bliva behövliga.

Under nu angivna omständigheter anser jag det påkallat, att utredning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 220. (Bilaga.)

verkställes i syfte att utröna på vad sätt berörda allmänna intressen böra

tillvaratagas i samband med den förestående realiseringen av bär ifrågavarande

aktieinnehav. Vid denna utredning bör ej bortses från möjligheten,

att staten i någon form inträder såsom delägare i bolaget.)

Förhållandena vid tidpunkten för uppdragets överlämnande hava sedermera

såtillvida undergått förändring, som den av chefen för finansdepartementet

omförmälda aktiepost, vilken i fråga örn såväl panträtt

som äganderätt var föremål för rättstvist, numera med äganderätt förvärvats

av den tidigare panthavaren, Skandinaviska kreditaktiebolaget.

Enligt vad nämnden inhämtat har banken för närvarande icke för avsikt

att under rådande allmänna ränteläge avyttra aktierna. Ehuru utgångsläget

för nämndens uppdrag sålunda i viss män förändrats, återstår doek

uppgiften, d. v. s. tillvaratagandet av de allmänna intressen, som äro förbundna

med gruvaktiebolaget och dess verksamhet. Nämnden har vid

fullföljandet av denna uppgift haft fördelen att, under förhandlingarnas

senare skede, kunna föra dessa med Skandinaviska kreditaktiebolaget såsom

ensam representant för aktieägareintresset.

Bolidens gruvaktiebolag driver dels gruvrörelse inom Bolidens gruvfält

i Skellefteå landskommun och dels malmförädling vid Rönnskärs

smältverk inom Skellefteå stads område. Därjämte äger bolaget, delvis

gemensamt med staten, en del gruvfyndigheter inom Västerbottens bergslag,

innehållande svavelkis, koppar m. m.

Omkring Bolidens gruvfält har, alltsedan gruvdriften där tog sin början,

uppvuxit Bolidens samhälle. Detta samhälle har för närvarande omkring

2,000 invånare, vartill kommer ett antal personer, bosatta i samhällets

omedelbara närhet, vilka äro till sin försörjning beroende av bolagets

verksamhet. Av ortens invånare innehar ett antal av omkring 570 direkt

anställning hos bolaget.

Enligt de undersökningar, som på föranstaltande av nämnden skett till

utrönande av de guldförande malmtillgångarna i Boliden, skulle dessa vid

ingången av år 1934 kunna uppskattas till i runt tal 6 miljoner ton. Med

en beräknad brytningsintensitet av cirka 400,000 ton malm per år skulle

således fyndigheten vara utbruten på en tid av 15 år från nyssnämnda tidpunkt.

Visserligen finnas även andra fyndigheter, innehållande exempelvis

koppar- och svavelförande malm, men varken pä denna omständighet

eller på de ovissa utsikterna till några nya mera betydande fynd av

guldförande malm torde med skäl kunna grundas någon förhoppning om

längre livslängd för gruvan.

Beträffande smältverket vid Rönnskär råder i förevarande hänseende

ett annat förhållande. Detta är nämligen redan i stånd att, förutom den

guldhaltiga malmen från Boliden, mottaga koppar- och svavelkismalmer

från de övriga fyndigheterna inom distriktet oell torde även kunna kompletteras

med anläggningar för utvinnande av zink och bly, vilka metaller

ingå i åtskilliga av de övriga fyndigheterna, såväl Bolidenbolagets som

statens. Anledning saknas, med hänsyn till dessa omständigheter, att antaga

att Rönnskärverket icke skall kunna bestå under en vida längre

framtid än gruvdriften vid Boliden.

Till utrönande av verkningarna i ekonomiskt hänseende leir vederbörande

kommuner av ett nedläggande av driften vid Boliden inom den tid,

som enligt det ovan sagda kan anses sannolik härför, har nämnden anmodat

dels drätselkammaren i Skellefteå och dels kommunalnämnden i Skellefteå

landskommun att till nämnden inkomma med sina synpunkter på

ifrågavarande ekonomiska problem.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

Drätselkammaren har i skrivelse till nämnden den 29 maj 1934 — efter

att hara framhållit att ett brådstörtat nedläggande av driften vid smältverket

i Rönnskär icke, såsom i fråga om gruvan, vore att befara —■ anfört,

att det dock i fortsättningen icke kunde förväntas att staden skulle tillföras

så stort skatteunderlag från bolagets verksamhet som under den tid

brytningen i gruvan påginge. De anläggningar och byggnader, som staden

på grund av smältverkets tillkomst och därav föranledd folkökning

och utveckling i olika avseenden låtit bekosta, hade finansierats dels

utan upplåning och dels medelst sådan med relativt kort amorteringstid,

allt med tillbörlig hänsyn till framtida nedgång i skatteunderlaget. Emellertid

vore särskilda åtgärder av nöden för att möta den väntade situationen.

Med hänsyn härtill vore drätselkammaren enig örn att under de

närmaste åren icke sänka uttaxeringen, ehuru skatteunderlaget på ett

storartat sätt ökat, utan i stället söka genom extra amorteringar av lån

förbättra möjligheterna för framtida finansiering.

Kommunalnämnden har i skrivelse den 27 maj 1934 anfört, att kommunen

ännu icke hunnit vidtaga eller planera några definitiva åtgärder till

förebyggande av verkningarna av ett snart inträffande nedläggande av

driften vid Bolidengruvan. Kommunalnämnden ansåge emellertid, att

vissa möjligheter förelåge att undvika den hotande krisen. Sålunda borde

största sparsamhet iakttagas i fråga örn kommunala nyanläggningar och

fortsatt skuldsättning sålunda undvikas. Vidare borde, medan kommunen

ännu kunde påräkna ett högt skatteunderlag, tillses att genom uppsägning

och förtidsamortering av nu löpande lån såväl den kyrkliga som den

borgerliga kommunen bleve skuldfri. Slutligen borde, i den mån de ekonomiska

omständigheterna och gällande författningar sådant medgåve, åtgärder

vidtagas för fonderingar för kommande behov.

De av nämnden bedrivna förhandlingarna hava i huvudsak förts efter

två linjer. Sålunda har å ena sidan undersökts möjligheten att ernå det

avsedda syftet, de allmänna intressenas tillvaratagande, genom att tillförsäkra

staten ett avgörande inflytande på bolagets ledning i form av

förvärv av ifrågavarande aktiepost eller någon mera betydande del därav.

Å andra sidan har prövats utvägen att utan dylikt statligt delägarskap i

bolaget vinna skydd för nyssnämnda intressen.

Sedan chefen för finansdepartementet på hemställan av nämnden den 22

mars 1934 förordnat direktören G. Wallin och direktören J. G. Åkerlindh

att enligt av nämnden meddelade anvisningar biträda vid undersökningen

rörande Bolidens gruvaktiebolag, verkställde Wallin och Åkerlindh på

anmodan av nämnden en värdering av bolaget tillhörande fyndigheter och

anläggningar. Beträffande denna värdering torde här endast behöva

framhållas, att värderingsmännen därvid utgått dels från det aktuella

guldpriset av 4,200 kronor per kilogram och dels från det normala guldpriset,

2,4S0 kronor per kilogram, och att värdet av bolagets sammanlagda

egendom med den förra beräkningsgrunden överskjuter samma egendoms

värde enligt det lägre guldpriset med omkring 100 procent av sistnämnda

värde.

Vid förhandlingarna om en optionsrätt för staten till en aktiepost i bolaget

— större eller mindre -— har Skandinaviska kreditaktiebolaget förklarat,

att för att en sådan rätt skulle kunna lämnas måste förutsättas,

att aktiernas verkliga värde redan nu kunde konstateras, något som emellertid

icke läte sig göra. såsom syntes framgå av bland annat nu pågående

undersökningar. Därtill komma, att det för närvarande syntes ställa

sig svårt för banken att för köpeskillingen finna en placering, vars för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 220. (bilaga.) 23

räntning motsvarade den avkastning, banken kunde påräkna pa sitt aktieinnehav.

Redan av den ovan åsyftade värderingen framgår, på sätt redan arn

tytts, svårigheten att bestämma ett skäligt värde på aktierna. Det nuvarande

ränteläget medför ökad vansklighet att även vid en viss avkastning

bestämma dennas kapitaliserade värde. De nu angivna faktorerna —

vartill kommer en hos aktiernas ägare naturlig förhoppning att i förevarande

sammanhang räkna med möjligheter till nya betydande fynd av

guldförande malm — synas medföra, att ett värde å aktierna, som kan

läggas till grund för ett inköp från statens sida, ej för närvarande står att

fastställa. Emellertid har Skandinaviska kreditaktiebolaget i skrivelse

den 15 januari 1935 förklarat, till bekräftelse av under förhandlingarna

lämnat medgivande, att banken icke skall inleda förhandling örn eller

träffa åtgärd för avhändande av de på sin tid av Ivar Kreuger till banken

pantsatta och av banken övertagna 787,513 aktierna i Bolidens gruvaktiebolag

eller någon del därav utan att dessförinnan underrättelse meddelas

chefen för finansdepartementet, ävensom att definitivt avhändande

från bankens sida icke skall utan Kungl. Maj:ts medgivande ske förrän

två månader eller, örn riksdagen icke då varit samlad, tre månader förflutit

efter det sådan underrättelse lämnats. Denna utfästelse åsyftar

uppenbarligen att sätta statsmakterna i tillfälle att, därest så skulle befinnas

önskvärt, vidtaga åtgärder för att, genom förvärv av aktier eller

eljest, tillgodose det allmännas intresse i samband med en föryttring av

aktier i bolaget.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter och utfästelse har nämnden

ansett sig icke böra vidare ingå på frågan örn ett förvärv av aktier

i bolaget utan i stället inriktat sig på att få till stånd en utfästelse från

bolagets sida om vidtagande av sådana åtgärder, som för syftemålet, de

allmänna intressenas tillvaratagande, kunde anses betryggande.

Nämnden har låtit sig angeläget vara att söka förbereda en överenskommelse,

som skall kunna av staten men ej av bolaget frånträdas, i det den

borde innebära en utfästelse från bolagets sida att uppfylla vissa villkor,

som avsåge att på ett ändamålsenligt sätt skydda allmänna och berättigade

enskilda intressen. Nämnden har därvid utgått från, att staten icke

skulle vid förhandlingarna förutsätta, att bolaget skulle sättas i sämre

läge än andra industriföretag, utan allenast inom ramen för vad som är

förenligt med vederbörligt hänsynstagande från bolagets sida tillvarataga

ett berättigat allmänt intresse.

De resultat, vartill de efter denna linje bedrivna förhandlingarna slutligen

fört, hava sammanförts i ett erbjudande från bankens sida, innefattat

i ovannämnda skrivelse den 15 januari 1935, enligt vilket banken

såsom ägare av aktier, medförande majoriteten av röstetalet för samtliga

aktier i Bolidens gruvaktiebolag, skall verka för att bolaget till Kungl.

Maj:t avgiver en förbindelse av i skrivelsen angivet innehåll. Ifrågavarande

skrivelse närslutes såsom bilaga.

Ovannämnda förbindelse är till sin innebörd ett åtagande från bolagets

sida att iakttaga vissa däri intagna bestämmelser så länge allt guld, som

produceras ur malm, bruten i Bolidengruvan, kan av bolaget inom landet

försäljas till världsmarknadspris eller ock bolaget medgives rätt till

utförsel ur riket av sådant guld samt bolaget icke heller i övrigt genom

offentlig myndighets åtgärd i nu ifrågavarande hänseenden underkastas

särskild inskränkning eller tunga och Kungl. Majit icke genom särskilt

beslut befriat bolaget från dess åtagna förpliktelser. De sålunda upp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

ställda förutsättningarna för giltigheten av bolagets åtagande åsyfta blot*

sådana omständigheter, som för bolaget möjliggöra att utnyttja guldvärdeslcillnaden.

Såsom synes blir denna förbindelse, sedan den av Kungl.

Majit godtagits, ouppsägbar från bolagets sida under de ovan angivna förutsättningarna.

Skulle dessa förutsättningar brista, exempelvis därigenom

att staten ej längre vill medgiva bolaget rätt att utnyttja guldvärdeskillnaden,

blir följden därav att bolaget för framtiden blir löst från

sina åtaganden och att, på sätt av texten till lörbindelsen närmare framgår,

viss del av till säkerställande av allmänna intressen gjorda fonderingar

skall gå åter till bolaget.

Förbindelsens materiella innehåll avser dels att skapa viss garanti mot

ett alltför hastigt slutförande av brytningen i Bolidengruvan, dels att

skydda vissa sociala intressen i fall av nedläggande eller väsentlig inskränkning

av driften vid gruvan, dels ock att bereda underlag för en

överenskommelse, som möjliggör ett rationellt utnyttjande av de gruvfyndigheter

som ägas av staten och bolaget gemensamt.

För att sålunda i det allmännas intresse tillförsäkra driften vid gruvan

viss livslängd förbinder sig bolaget att icke utan Kungl. Majlis medgivande

under något år verkställa brytning i Bolidengruvan av storm

malmkvantitet än att enligt vid varje tid kända förhållanden beräknas

återstå på grund av sin guldhalt brytvärda malmtillgångar i gruvan i sådan

myckenhet, att desamma, därest brytningen fortsättes med samma

kvantitet malm per år, beräknas icke vara siutbrutna förrän den 31 december

1947.

Under förhandlingarna bar nämnden tidigare hävdat den uppfattningen,

att brytningen borde fördelas på en längre följd av år än den sålunda

angivna. Med hänsyn till de vanskligheter som — på sätt bär nedan

närmare beröres — en lång brytningstid på grund av guldprisets ovisshet

alltid måste medföra för bolaget, bar nämnden emellertid stannat för att

för sin del godtaga nyssnämnda datum, den 31 december 1947, som beräknad

tidpunkt för brytningens avslutande. Nämnden vill härtill framhålla,

att under alla omständigheter huvudvikten ur det allmännas synpunkt

torde böra läggas på de bestämmelser, som åsyfta undanröjande av olägenheterna

vid gruvdriftens nedläggande och till vilka nämnden senare

återkommer.

Det uppställda förbudet för bolaget att utnyttja gruvfyndigheten annat

än i viss till tiden bestämd ordning kan under vissa förhållanden medföra

högst avsevärt ekonomiskt avbräck för bolaget. Så kan t. ex. uppkomsten

av en till visshet gränsande sannolikhet för guldprisets fallande inom en

ej avlägsen framtid medföra, att det skulle vara av stor betydelse för bolaget

att kunna hastigt öka brytningen och avyttra det därvid utvunna

guldet. I förbindelsen är med hänsyn till sådana fall inryckt det förbehållet,

att, därest sådant på grund av uppkommände särskilda förhållanden

kan vara av stort intresse för bolaget, bolaget skall vara berättigat

att öka brytningen under förutsättning att dylika förhållanden konstateras

föreligga av en skiljenämnd, bestående av tre personer, varav fullmäktige

i riksbanken utse en, bolaget en och de sålunda utsedda den

tredje.

I detta sammanhang må nämnas, att bolaget medgiver Kungl. Majit att,

örn Kungl. Majit så för gott finner, genom gruvsakkunnig person följa

brytningen i Bolidengruvan för tillseende att bestämmelserna örn den

takt, i vilken brytningen flir ske, iakttagas av bolaget.

En annan bestämmelse, som tillkommit i avsikt att i görligaste mån

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mcij:ts proposition nr 220. (bilaga.)

trygga gruvsamhällets bestånd, är den som berör prospekteringsverksamheten.

Härutinnan stadgas, att bolaget skall fortsättningsvis bedriva prospekteringsverksamhet

i minst ungefärligen samma utsträckning som hittills.

Uppenbart är, att ur förevarande synpunkt det allmännas intresse

knyter sig allenast till prospekteringsverksamheten i orten. Att utfästelsen

ej uttryckligen hänför sig till de lokala undersökningarna är motiverat

därav att vissa förhållanden — exempelvis önskvärdheten av att på

annan ort nedlägga ett omfattande arbete av ifrågavarande slag — kunna

tänkas böra få för ett enstaka år föranleda någon ojämnhet i intensiteten

av undersökningarna rörande gruvfältet vid Boliden. Då nu ifrågavarande

åtagande från bolagets sida tydligen ej bör föranleda, att prospekteringsverksamheten

utsträckes utöver vad som med hänsyn till framtida

förhållanden kan anses skäligt, har i förbindelsen gjorts det förbehållet,

att, därest bolaget skulle finna åtagandet olämpligt eller betungande, frågan,

huruvida och i vilken utsträckning bolaget skall vara skyldigt bedriva

prospekteringsverksamhet, skall avgöras av en skiljenämnd, bestående

av tre personer, varav kommerskollegium utser en, bolaget en och de

sålunda utsedda den tredje.

De sociala intressen, vilka ansetts påkalla särskilda åtgärder i fall av

nedläggande eller väsentlig inskränkning av driften vid gruvan, representeras

av behovet av ekonomiskt bistånd åt de vid bolagets anläggningar i

Boliden anställda arbetare och förmän, som bliva arbetslösa, vidare av det

skäliga i att bereda enskilda ersättning för förluster på grund av värdeminskning

av dem tillhöriga, nu befintliga byggnader i Bolidens samhälle,

samt slutligen av behovet av ersättning för vederbörande kommuner,

Skellefteå stad och Skellefteå landskommun, därest i anledning av nedläggandet

eller inskränkningen av brytningen i Bolidengruvan kommunernas

ekonomi skulle bliva oskäligt betungad.

Enligt förbindelsen förpliktar bolaget sig att avsätta en fond för de

ovannämnda intressenas tillgodoseende. Denna fond skall förvaltas av

Skandinaviska kreditaktiebolagets notariatavdelning i Stockholm, som

mottager medlen för vederbörandes räkning. Fondens medel skola placeras

i sådana tillgångar, som Stockholms förmyndarkammare godkänner

för placering av omyndigas medel. Notariatavdelningen skall årligen

före februari månads utgång till statskontoret insända förteckning över

den 31 december nästföregående år inneliggande värdehandlingar. Sedan

bolaget bos Kungl. Majit anmält eller Kungl. Majit eljest funnit, att

brytningen i Bolidengruvan annat än tillfälligtvis nedlagts eller väsentligen

inskränkts, äger Kungl. Majit att, därest omständigheterna prövas

påkalla det, besluta, att en nämnd skall tillsättas, bestående av tre personer,

av vilka en utses av Kungl. Majit, en av bolaget och en av de sålunda

utsedda. De i fonden inneliggande tillgångarna skola omedelbart

vid anfordran ställas till nämndens förfogande.

Enligt instruktion för nämnden, vilken instruktion som bilaga ingår i

förbindelsen, skall nämnden fungera såsom styrelse för fonden, och skola

fondens medel, i den mån nämnden så finner påkallat, användas för de

ovan omförmälda sociala ändamålen, nämligen understöd åt arbetare och

förmän, ersättning åt enskilda för värdeminskning av byggnader, och bidrag

till kommunerna. Därvid skola nyssnämnda sociala ändamål hava

företräde till tilldelning ur tillgängliga medel efter den ordning, vari

de nu nämnts. I den mån medlen ej tagas i anspråk för ovannämnda ändamål,

bestämmer nämnden till vilket allmännyttigt ändamål, helst inom

av bolagets verksamhet berört område, de skola anslås.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

Med hänsyn till att de arbetare och förmän, som bliva arbetslösa, representera

de av driftnedläggelsen mest direkt drabbade, har deras hjälpbehov

ansetts böra träda i förgrunden vid bestämmandet av den ordning,

vari de sociala ändamålen skola tillgodoses. Det har ansetts tillbörligt,

att kommunerna under den tid gruvdriften vid Boliden består bereda sig

att möta den situation, som uppstår vid dess nedläggande, genom en härefter

anpassad ekonomisk politik. Att kommunerna själva dela denna uppfattning

och även synas vara inne på en riktig väg i detta hänseende framgår

av drätselkammarens och kommunalnämndens ovannämnda skrivelser.

Det är med hänsyn till vad sålunda framhållits som det ansetts vara på sin

plats att kommunerna först i sista hand böra komma i åtanke vid fördelningen

av fondens medel. Vad beträffar Skellefteå stad, som endast indirekt

— genom den inverkan nedläggandet av gruvdriften vid Boliden

kan komma att utöva på rörelsen vid Rönnskär — beröres av gruvdriftens

upphörande, synes det visserligen icke böra vara uteslutet att bidrag skall

kunna utgå jämväl till denna kommun, men med hänsyn till vad ovan anförts

angående Rönnskärsverkets utsikter till fortsatt bestånd och vad drätselkammaren

upplyst angående stadens möjligheter att förebygga framtida

ekonomiska svårigheter torde vid beräknandet av det kommunala

bidragsbeliovet i stort sett kunna bortses från stadskommunen.

Beträffande storleken av fonden stadgas, att bolaget skall till fonden

överlämna dels inom fjorton dagar efter avgivandet av förbindelsen ett

belopp av 1,000,000 kronor, dels vid slutet av år 1935 ett belopp, som tillika

med det till fondens kapital — enligt särskilda bestämmelser, varom

nämnden torde få hänvisa till texten i förbindelsen — av dess nettoavkastning

för året avsatta belopp sammanlagt utgör 1,000,000 kronor och

dels vid slutet av vart och ett av åren 1936 och 1937 ett belopp, som tillika

med fondens till dess kapital lagda nettoavkastning för året sammanlagt

utgör 500,000 kronor. Större avsättning under visst år får medföra motsvarande

minskning i framtida likvider från bolaget till fonden. Då till

fonden sammanlagt överlämnats oell avsatts vederbörligt belopp, äger

bolaget uppbära den behållna årliga avkastningen av fonden, intill dess

nämnden påfordrar medlens tillhandahållande.

Det belopp, vartill fondens kapital blivit bestämt, har av nämnden beräknats

efter följande grunder:

a) Uppenbart är att de arbetare oell förmän, som vid gruvdriftens nedläggande

kunna erhålla försörjning i annat arbete, ej böra ifrågakomma

till utdelning av fondens medel. Tydligt är även. att behovet i övrigt

varierar efter vederhörandes ålder, grad av arbetsförhet m. m. Örn tilldelningen

till denna grupp av hjälpbehövande sker, på sätt nämnden för

sin del anser som regel bör vara fallet, icke i form av engångsbelopp utan

genom årliga utbetalningar, bör densamma upphöra så snart vederbörande

kan bereda sig full försörjning och i övrigt nedsättas med hänsyn till

den mindre arbetsförtjänst som kan stå honom till buds. Ehuru sålunda

åtskilliga ovissa faktorer inverka på bedömandet av det för ändamålet erforderliga

beloppet har nämnden utgått ifrån att ett belopp, utgörande

hälften av en genomsnittlig årslön av 3.000 kronor för 200 beräknade arbetslösa

under en tid av i genomsnitt fyra år, bör vara tillfyllest. Detta

belopp utgör 1,200.000 kronor.

b) De av enskilda uppförda byggnaderna i Bolidens samhälle beräknas,

enligt av Bolidens gruvaktiebolag meddelade uppgifter, för närvarande

hava ett värde av omkring 1,900.000 kronor. Ersättning för byggnadsvärde

synes vid gruvdriftens nedläggande böra utgå allenast såvitt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

rörer nu förefintliga byggnader, varemot uppförandet av nya sådana synes

böra ske på vederbörandes egen risk. Om man än bör räkna med att

de byggnader, varom enligt det anförda nu är fråga, vid tidpunkten för

driftens upphörande bliva för sina ägare helt värdelösa, bör dock härvid

tagas i betraktande, att vid denna tid en avsevärd amortering av byggnadsvärdet

måste anses hava ägt rum. Med utgångspunkt från en skälig

amorteringstid för byggnadsvärdena i deras helhet av trettio år och med

hänsyn till att åtskilliga av ifrågavarande byggnader uppförts för flera

år sedan torde det vid den beräknade tidpunkten för driftnedläggelsen

återstående sammanlagda byggnadsvärdet böra uppskattas till högst

hälften av det nuvarande. Försiktigheten torde emellertid bjuda, att det

sålunda erhållna maximivärdet lägges till grund för beräkningen av det

för nu ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet. Detta belopp har i

enlighet med vad sålunda anförts av nämnden beräknats till 950,000

kronor.

c) I fråga örn de bidrag, som kunna ifrågakomma till vederbörande

kommuner, vill nämnden till en början erinra örn vad ovan anförts om

utsikterna till att Skellefteå stad oj skall visa sig bliva i behov av sådant

bidrag. I skatt till Skellefteå landskommun, vari Bolidengruvan är belägen,

erlägger bolaget för närvarande cirka 300,000 kronor. Under de närmaste

åren, då relativt guldrik malm brytes, torde årsvinsterna icke bliva lägre

än hittills, varför minst samma kommunalskatt under dessa år är att påräkna.

Under den efterföljande framtiden, då bolagets vinster antagligen

bliva lägre, sjunka givetvis ifrågavarande kommunalskatter. Påtagligt

är emellertid, att dessa under alla omständigheter betydliga skatteinkomster

böra vara fullt tillräckliga för att kommunen skall kunna med dem

amortera alla de anläggningar, som utföras för Bolidensamhället. Det

torde därför icke föreligga behov av att reservera särskilda medel för ytterligare

amortering av dessa, sedan gruvrörelsen nedlagts. Det bidrag

till kommunen, som kunde anses erforderligt för att mildra följderna av

gruvdriftens nedläggande, synes kunna upptagas till 500 kronor per person

för 900 personer, motsvarande hälften av det nuvarande invånarantalet,

sedan därifrån frånräknats de 200 arbetare och förmän, som beräknas

erhålla understöd enligt mom. a).

Bidraget till kommunen bör alltså beräknas till 450,000 kronor.

Det belopp, vartill fonden enligt ovan angivna beräkningar borde uppgå,

utgör 2,600,000 kronor. Då det emellertid kan tänkas, att särskilt den

under a) beräknade summan kan behöva överskridas dels på grund av att

antalet arbetslösa kan bli något högre än som antagits och dels emedan

understödet kan behöva väsentligen ökas till sådana arbetsanställda, som

på grund av ålder eller försvagad hälsa hava svårighet att erhålla annan

anställning, har såsom säkerhetsmarginal tillagts ett belopp av ytterligare

400,000 kronor, varigenom tillräcklig trygghet synes uppnås även

för tillgodoseendet av de under b) och c) angivna ändamålen.

Emellertid är för visst fall förutsett, att fondens enligt de sålunda

gjorda beräkningarna bestämda kapitalbelopp kan komma att visa sig

otillräckligt. Det ligger niimligen i sakens natur, att, därest gruvbrytningen

skulle, på sätt enligt vad ovan anförts under vissa förhållanden

kan komma att ske, slutföras inom en kortare tidrymd jin den beräknade,

de sociala olägenheterna vid dess upphörande kunna komma att skärpas

och att i följd däirav behovet av medel för deras avhjälpande ökas. Med

hänsyn härtill stadgas, att den förut omförmälda skiljeniimnd, som har

gtt konstatera förefintligheten av sådana förhållanden, som berättiga bo
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

laget att öka brytningen, tillika äger bestämma örn och i vilken utsträckning

de avsättningar, som bolaget har att verkställa till fonden, skola

ökas i anledning av beräknad skärpning av de sociala olägenheterna.

I förbindelsen återfinnas vissa bestämmelser, som äro avsedda att utgöra

en garanti för att realvärdet av fondens tillgångar skall hållas vid

makt. Detta värde kan tänkas påverkas av olika faktorer, exempelvis av

en räntestegring med dess inflytande på kapitalvärdet av vissa värdehandlingar

ävensom av förändringar i penningvärdet. Ifrågavarande bestämmelser

reglera hithörande fall ur synpunkten av det allmännas intresse,

varvid emellertid som skäligt är bolaget tillförsäkras reciprocitet.

Sålunda stadgas till en början, att, därest under tiden efter den 31 december

1937 till den tidpunkt, då förutsättningarna för nämndens övertagande

av fonden äro för handen, värdet av de hos notariatavdelningen

befintliga tillgångarna skulle hava nedgått under det belopp, fonden enligt

givna bestämmelser skolat utgöra, bolaget är pliktigt att till notariatavdelningen

för fondens räkning inbetala vad däri brister, ävensom att,

därest, då nämnden övertager fonden, värdet av då inneliggande tillgångar

är större än det belopp, fonden enligt de givna bestämmelserna skolat

utgöra, bolaget äger utbekomma överskottet.

Vidare innehåller förbindelsen bestämmelse om att, därest före den tidpunkt,

då nämnden äger övertaga fonden, en allmän förändring inom

landet i byggnadsvärden, lönestandard eller levnadskostnader ägt rum,

fondens kapitalbelopp skall regleras i enlighet med sålunda inträdda förändrade

förhållanden. Anses på grund av denna bestämmelse ökning av

fondens kapitalbelopp böra ifrågakomma, må prövning härav av Kungl.

Maj:t påkallas, varvid skiljenämnd för frågans avgörande skall tillsättas,

bestående av tre personer, varav Kungl. Majit utser en, bolaget en och de

sålunda utsedda den tredje. Skiljenämnden skall äga föreskriva skyldighet

för bolaget att för tiden till dess nämnden äger övertaga fonden

årligen till fonden överlämna belopp, avpassade efter den ökning i fondens

kapital, vartill skiljenämnden finner de förändrade förhållandena

skäligen böra föranleda.

Örn däremot nedsättning av fondens ursprungliga eller dess enligt nyss

anförda bestämmelse förhöjda belopp skulle ifrågasättas, äger bolaget påkalla

tillsättande av en skiljenämnd enligt i nästföregående stycke angivna

grunder för prövning av frågan härom. Nedsättning i fondens ursprungliga

kapitalbelopp må dock icke ske förrän omedelbart före den

tidpunkt, då nämnden äger övertaga fonden.

Då tänkbart är, att bolaget, innan slutlig exploatering av Bolidengruvan

ägt rum, avyttrar denna, har utverkats att bolaget förbinder sig

att icke försälja gruvan utan att därvid tillförbinda sin köpare att iakttaga

samma förpliktelser, som köparen sålunda åtagit sig.

För den händelse förbindelsen upphör på grund av förbehållet för dess

giltighet skola fondens medel överlämnas till bolaget, i den mån tillgångarnas

värde överstiger så stor del av det kapitalbelopp, vartill fonden

slutligen bort uppgå, som motsvarar förhållandet mellan den tid förbindelsen

gällt och en tidrymd av tretton år.

I avseende å undersökning och eventuell kommersiell exploatering av

sådana fyndigheter, i vilka såväl staten som bolaget äger del, synes ett

samarbete mellan staten och bolaget böra äga rum. och bolaget förklarar

sig enligt förbindelsen för sin del i princip vara berett till sådant samarbete.

Beträffande kostnaderna för undersökningar av dylika fyndigheter

utgår nämnden i likhet med bolaget därvid ifrån, att kostnaderna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

»kola bäras av staten oell bolaget i förhållande till deras andelar i fyndigheterna.

I fråga om exploateringen torde i varje särskilt fall överenskommelse

örn formen för samarbetet böra träffas, och synes det därvid

ligga närmast till hands, att avtal ingås, varigenom bolaget arrenderar

statens andel i fyndigheterna. Vilka fyndigheter, som skola anses lämpliga

att göra till föremål för undersökning eller exploatering, ävensom

vid vilken tidpunkt undersökning eller exploatering skall igångsättas,

torde icke i förväg kunna bestämmas utan synes böra bliva beroende på

prövning i varje särskilt fall.

De hygieniska och skyddstekniska förhållandena vid smältverket i

Rönnskär hava i visst avseende varit föremål för nämndens särskilda

uppmärksamhet. Vid driften på denna plats utfås nämligen årligen, såsom

biprodukt av malmen, ej mindre än cirka 50,000 ton arsenik, som i stor

utsträckning lagras för framtiden. Efter särskilda hänvändelser till socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten har nämnden

emellertid, på grund av de från ämbetsverken inkomna upplysningarna,

vunnit den uppfattningen, att skyddsanordningarna mot förgiftningsfara

i sammanhang med arsenikens transport och lagring måste anses

tillfredsställande.

Sedan nämnden sålunda redogjort för det huvudsakliga förloppet av de

förda förhandlingarna och de resultat, som därigenom uppnåtts, får nämnden,

som härmed torde hava slutfört det åt densamma anförtrodda uppdraget,

i underdånighet tillstyrka godtagande från statens sida av Skandinaviska

kreditaktiebolagets i dess närslutna skrivelse av den 15 januari

1935 gjorda erbjudande att såsom ägare av aktier, medförande majoriteten

av röstetalet för samtliga aktier i Bolidens gruvaktiebolag, verka för

att sistnämnda bolag till Eders Kungl. Maj:t avgiver en förklaring av det

innehåll som i skrivelsen angives.

Stockholm den 24 januari 1935.

Underdånigst

TORSTEN NOTHIN.

FELIX HAMRIN.

N. QUENSEL.

Bilaga lill Bolidennämndens

skrivelse till Konungen den 24

januari 1935.

Skandinaviska Kreditaktiebolaget.

Herr Ordföranden i Bolidennämnden, överståthållaren T. Nothin,

Slottsbacken 4, Stockholm. I

I anslutning till förda förhandlingar får Skandinaviska Kreditaktiebolaget

härmed i fråga örn de skäl, på grund av vilka banken icke anser

sig kunna lämna en optionsrätt till aktierna i Bolidens Gruvaktiebolag,

meddela följande.

För att banken skulle hava möjlighet att lämna option å aktiernas förvärv

måste förutsättas, att aktiernas verkliga värde redan nu kunde konstateras.

Detta låter sig icke göra, vilket synes framgå, bl. a., av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

pågående undersökningar. Därtill kommer, att det under nu rådande

förhållanden 6ynes ställa sig svårt för banken att för köpeskillingen finna

en placering, vars förräntning motsvarade den avkastning, banken kan

påräkna på sitt aktieinnehav.

Samtidigt bekräftar banken härmed, att banken icke skall inleda förhandling

örn eller träffa åtgärd för avhändande av de på sin tid av Ivar

Kreuger till banken pantsatta och av banken övertagna 787,513 aktierna

i Bolidens Gruvaktiebolag eller någon del därav utan att dessförinnan

underrättelse meddelats Chefen för Kungl. Finansdepartementet. Definitivt

avbändande från bankens sida må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande

ske förrän två månader, eller, örn Riksdagen icke då varit samlad, tre

månader förflutit efter det sådan underrättelse lämnats.

Med hänsyn till att för exploatering av gruvfyndigheten i Boliden dels

krävts stora anläggningar och dels många personer bosatt sig i Bolidens

samhälle, men å andra sidan på grund av malmtillgångens begränsning

Bolidens Gruvaktiebolags drift vid gruvan kan komma att upphöra inom

en relativt kort tidsperiod, har från statens sida framhållits, att sådana

åtgärder borde vidtagas, att de sociala olägenheter, som kunde uppstå vid

brytningens upphörande, i största möjliga mån begränsades. Dessutom

hava under hand ifrågasatts vissa andra åtaganden från bolagets sida.

Med hänsyn härtill och i anslutning till de förda förhandlingarna erbjuder

sig banken härmed såsom ägare av aktier, medförande majoriteten

av röstetalet för samtliga aktier i Bolidens Gruvaktiebolag, nedan kallat

bolaget, att verka för att bolaget till Kungl. Maj:t avgiver en förklaring

av följande innehåll.

»Så länge allt guld, som produceras ur malm, bruten i Bolidengruvan,

utgörande utmålen Boliden N:ris 11, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20. 21, 22, 23,

kan av bolaget inom landet försäljas till världsmarknadspris eller ock bolaget

medgives fri utförsel ur riket av sådant guld samt bolaget icke

heller i övrigt genom offentlig myndighets åtgärd i nu ifrågavarande

hänseende underkastas särskild inskränkning eller tunga och Kungl.

Maj:t icke genom särskilt beslut befriat bolaget från dess förpliktelser

enligt nedanstående, förbinder sig bolaget att iakttaga följande bestäm-''

meisel1.

§ 1.

1. Bolaget skall till nedan angivna fond överlämna dels inom fjorton

dagar efter avgivandet av denna förbindelse ett belopp av En million

(1,000,000) kronor, dels vid slutet av år 1935 ett belopp, som tillika med

fondens enligt vad nedan under mom. 3 säges till dess kapital lagda nettoavkastning

för året sammanlagt utgör En million (1,000,000) kronor, och

dels vid slutet av vart och ett av åren 1936 och 1937 ett belopp, som tillika

med fondens på sätt nyss sagts till dess kapital lagda nettoavkastning

för året sammanlagt utgör Femhundratusen (500,000) kronor. Har bolaget

under något år till fonden överlämnat större belopp, än som enligt

nyss givna bestämmelse erfordrats, må motsvarande minskning i framtida

likvider från bolaget till fonden äga rum.

2. Medlen skola av bolaget för förvaltning överlämnas till Skandinaviska

Kreditaktiebolagets notariatavdelning i Stockholm, som mottager

medlen för vederbörandes räkning att hållas till förfogande för den nedan

i mom. 6 omförmälda nämnden.

3. Vad som av fondens årliga avkastning återstår, sedan därur guldits

till notariatavdelningen utgående ersättning för förvaltningen samt fou
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majlis jyroposition nr 220. (Bilaga.)

dens under året förfallna skatter, skall genom notariatavdelningens försorg

avsättas till fondens kapital, till dess detta uppgår till det belopp,

som angives i mom. 1 med de modifikationer, som enligt mom. 9 eller § 2

kunna ifrågakomma.

4. Då till fonden sammanlagt överlämnats oell avsatts vederbörligt belopp,

äger bolaget uppbära den behållna årliga avkastningen av fonden,

intill dess nämnden enligt mom. 6 andra stycket påfordrar medlens tillhandahållande.

5. Fondens medel skola placeras i sådana tillgångar, som Stockholms

Förmyndarkammare godkänner för placering av omyndigs medel; och har

notariatavdelningen att tillse, att vid placering eller på bolagets begäran

verkställd omplacering denna bestämmelse iakttages. Notariatavdelningen

skall årligen före februari månads utgång till Kungl. Statskontoret insända

förteckning över den 31 december nästföregående år inneliggande

värdehandlingar.

Därest under tiden efter den 31 december 1937 till den nedan i mom. 6

första stycket avsedda tidpunkten värdet av de hos notariatavdelningen

befintliga tillgångarna skulle hava nedgått under det belopp, fonden enligt

givna bestämmelser skolat utgöra, är bolaget pliktigt att till notariatavdelningen

för fondens räkning inbetala, vad däri brister. Är vid den

tidpunkt, som i mom. 6 första stycket avses, värdet av då inneliggande

tillgångar större än det belopp, fonden enligt givna bestämmelser skolat

utgöra, äger bolaget utbekomma överskottet.

6. Sedan bolaget hos Kungl. Majit anmält eller Kungl. Majit eljest funnit,

att brytningen i Bolidengruvan annat än tillfälligtvis nedlagts eller

väsentligen inskränkts, äger Kungl. Majit att, därest omständigheterna

prövas påkalla detta, besluta, att en nämnd skall tillsättas, bestående av

tre personer, av vilka en utses av Kungl. Majit, en av bolaget och en av

de sålunda utsedda.

De enligt ovanstående bestämmelser hos Skandinaviska Kreditaktiebolagets

notariatavdelning i Stockholm inneliggande tillgångarna skola

omedelbart vid anfordran ställas till nämndens förfogande.

7. Medlen äro avsedda att, i den mån nämnden så finner påkallat, användas

för vissa sociala eller allmännyttiga ändamål i enlighet med de

grunder, som angivas i härvid fogade instruktion för nämnden (Bilaga A).

8. Nämndens ledamöter skola äga av fondens medel uppbära skäligt

arvode enligt bestämmande av Kungl. Majit. Jämväl övriga kostnader för

nämndens verksamhet skola bestridas av fondens medel.

9. Vid fastställande av fondens kapitalbelopp bär behovet av medel för

ifrågavarande sociala ändamål beräknats med hänsyn till nu gällande

byggnadsvärden, löner och levnadskostnader.

Därest före den tidpunkt, som i mom. 6 första stycket avses, en allmän

förändring inom landet i byggnadsvärden, lönestandard eller levnadskostnader

ägt rum, skall fondens kapitalbelopp regleras i enlighet med sålunda

inträdda förändrade förhållanden. Anses på grund av denna bestämmelse

ökning av fondens kapitalbelopp böra ifrågakomma, må prövning

härav av Kungl. Majit påkallas, varvid skiljenämnd för frågans avgörande

skall tillsättas, bestående av tre personer, varav Kungl. Majit utser

en, bolaget en och de sålunda utsedda den tredje. Skiljenämnden skall

äga föreskriva skyldighet för bolaget att för tiden till den i mom. G första

stycket avsedda tidpunkten årligen till fonden överlämna belopp, avpassade

efter den ökning i fondens kapital, vartill skiljenämnden finner de

förändrade förhållandena skäligen böra föranleda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

Om däremot nedsättning av fondens ursprungliga eller dess enligt nyss

i*ivna bestämmelse förhöjda belopp skulle ifrågasättas, äger bolaget påkalla

tillsättande av en skiljenämnd enligt i nästföregående stycke givna

grunder för prövning av frågan härom. Nedsättning i fondens ursprungliga

kapitalbelopp må dock icke ske förrän omedelbart före den tidpunkt,

som i mom. 6 första stycket avses.

§ 2.

Bolaget skall icke utan Kungl. Maj:ts medgivande under något år

"verkställa brytning i Bolidengruvan av större malmkvantitet än att enligt

vid varje tid kända förhållanden beräknas återstå på grund av guldhalten

brytvärda malmtillgångar i gruvan till sådan myckenhet, att desamma,

därest brytningen fortsättes med samma kvantitet malm per år,

beräknas icke vara siutbrutna förrän den 31 december 1947. Skulle bolaget

under något år hava brutit mindre kvantitet malm än som på grund av

då kända förhållanden enligt nu angivna grunder kunnat ske, skall sålunda

obruten kvantitet icke medräknas vid därefter skeende beräkning

av kvarvarande malm för fastställande av tillåten brytningskvantitet,

men skall bolaget, när det så finner lämpligt, äga öka brytningen med sålunda

obruten malmkvantitet.

Bolaget skall vara berättigat att härutöver öka brytningen, därest sådant

på grund av uppkommande särskilda förhållanden kan vara av

stort intresse för bolaget, under förutsättning att dylika förhållanden

konstateras föreligga av en skiljenämnd, bestående av tre personer, varav

Fullmäktige i Sveriges Riksbank utse en, bolaget en och de sålunda utsedda

den tredje. Kostnaderna för skiljenämndens arbete skola betalas

av bolaget.

Skiljenämnden äger därvid bestämma örn och i vilken utsträckning de

avsättningar, som bolaget, enligt vad ovan under § 1 mom. 1 sagts, har att

verkställa till viss fond, skola ökas i anledning därav, att de sociala olägenheter,

vilka beräknats uppkomma vid brytningens upphörande eller

väsentliga inskränkande, kunna anses bliva skärpta på grund av brytningens

tidigare upphörande eller inskränkande.

Bolaget medgiver Kungl. Maj:t att, örn Kungl. Majit så för gott finner,

genom gruvsakkunnig person följa brytningen i Bolidengruvan för tillseende

av att i denna paragraf givna bestämmelser iakttagas av bolaget.

§ 3.

Bolaget skall fortsättningsvis bedriva prospekteringsverksamket i minst

ungefärligen samma utsträckning som hittills. Skulle bolaget finna sådant

olämpligt eller betungande, skall frågan örn huruvida och i vilken utsträckning

bolaget skall vara skyldigt bedriva sådan verksamhet avgöras

av en skiljenämnd, bestående av tre personer, varav Kommerskollegium

utser en, bolaget en och de sålunda utsedda den tredje.

§ 4.

Bolaget förbinder sig att icke försälja Bolidengruvan utan att därvid

tillförbinda köparen att dels iakttaga bolagets förpliktelser enligt denna

förbindelse och dels vid eventuell vidareförsäljning tillförbinda sin köpare

att iakttaga samma förpliktelser, som köparen sålunda åtagit sig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

§ 5.

Upphör förestående förbindelse på grund av det i ingressen gjorda

förbehållet att gälla före den tidpunkt, som ovan under § 1 mom. 6 första

stycket avses, skall Skandinaviska Kreditaktiebolagets notariatavdelning

i Stockholm överlämna de deponerade medlen till bolaget, i den mån tillgångarnas

värde må överstiga så stor del av det kapitalbelopp, vartill fonden

enligt i § 1 mom. 1 och 9 samt § 2 givna bestämmelser bort slutligen

uppgå, som motsvarar förhållandet mellan den tid förbindelsen gällt och

en tidrymd av tretton år.

I avseende å undersökning och eventuell kommersiell exploatering av

sådana fyndigheter, i vilka såväl staten som bolaget äger del, synes det

bolaget påtagligt, att ett samarbete mellan staten och bolaget bör äga

rum, och bolaget förklarar sig härmed för sin del i princip vara berett till

sådant samarbete. Beträffande kostnaderna för undersökningar av dylika

fyndigheter utgår bolaget därvid ifrån, att kostnaderna skola bäras av

staten och bolaget i förhållande till deras andelar i fyndigheterna. I fråga

örn exploateringen torde i varje särskilt fall överenskommelse örn formen

för samarbetet böra träffas. Vilka fyndigheter, som skola anses

lämpliga att göra till föremål för undersökning eller exploatering, ävensom

vid vilken tidpunkt undersökning eller exploatering skall igångsättas,

torde icke i förväg kunna bestämmas utan synes böra bliva beroende på

prövning i varje särskilt fall.»

I anledning av att fråga framförts rörande behovet av särskilda föreskrifter

beträffande behandlingen av i fyndigheten förekommande arsenik,

tillåta vi oss hänvisa till att, enligt vad bolagets styrelse meddelat,

representanter för Yrkesinspektionen, Medicinalstyrelsen och Riksförsäkringsanstalten

haft tillfälle övertyga sig örn att produktionen och förvaringen

av arseniken handhaves utan att medföra några sanitära vådor.

Särskilda föreskrifter lära därför vara överflödiga.

Stockholm den 15 januari 1935.

SKANDINAVISKA KREDITAKTIEBOLAGET.

E. C:SON HERSLOW. GUSTAF RABE.

Bilaga A (till Skandinaviska

kreditaktiebolagets skrivelse den

15 januari 1935.)

Instruktion för nämnden.

§ 1.

Nämnden har att fungera såsom styrelse för den fond, som avsatts av

Bolidens Gruvaktiebolag i enlighet med av bolaget till Kungl. Majit avgiven

förbindelse av den

§ 2.

Fondens medel skola, i den mån nämnden så finner påkallat, användas

för vissa sociala ändamål, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 220- (Bilaga.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 220. (Bilaga.)

a) understöd till de vid bolagets anläggningar i Boliden anställda arbetare

och förmän, som i anledning av nedläggandet eller inskränkningen

av brytningen i Bolidengruvan bliva arbetslösa;

b) ersättning till enskilda för värdeminskning av dem tillhöriga nu befintliga

byggnader i Bolidens samhälle, föranledd av nedläggandet eller

inskränkningen av brytningen i Bolidengruvan;

c) bidrag till vederbörande kommun, därest i anledning av nedläggandet

eller inskränkningen av brytningen i Bolidengruvan kommunens ekonomi

skulle bliva oskäligt betungad.

De ovan under a—c upptagna olika grupperna av sociala ändamål skola

hava företräde till tilldelning ur tillgängliga medel efter den ordning, i

vilken de här upptagits.

I den mån medlen ej tagas i anspråk för ovannämnda ändamål, bestämmer

nämnden, till vilket allmännyttigt ändamål, helst inom av bolagets

verksamhet berört område, de skola anslås.

8Ö0878. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Akliebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:195 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av två fartyg för minsvepningsändamål. s. 1 i texten
  2. SU 1935:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skyddande av de allmänna intressena vid utnyttjandet av Bolidens gruvaktiebolag tillhö s. 3 i texten
  3. Rskr. 1935:20 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under »Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor» gjorda framställninga s. 2 i texten