Sök i Ratio Lex

Angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

1935-03-15 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:221, Angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till främjande

av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer; given Stockholms slott den 15 mars

1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan örn anslag till statliga

och kommunala beredskapsarbeten (femte huvudtiteln, punkt 21) meddelade

jag, att — efter vad jag inhämtat — de av mig jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 6 oktober 1933 tillkallade sakkunniga för utredning rörande

omfattningen och beskaffenheten av städernas och stadsliknande samhällens

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sami. Nr 221. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 221.

slumbostadsbestånd ävensom rörande åtgärder, ägnade att undanröja missförhållanden

i sådant hänseende -—- bostadssociala utredningen — hade för avsikt

att under den närmaste tiden framlägga förslag rörande dels statlig stödverksamhet

för uppförande i städer och stadsliknande samhällen genom kommuners

eller stiftelsers medverkan av bostadshus, avsedda för mindre bemedlade, barnrika

familjer, dels ock årliga bidrag till hyreskostnaderna för sådana familjer.

Jag uttalade, att det syntes mig sannolikt, att detta ärende skulle kunna

föreligga färdigberett i sådan tid, att förslag kunde föreläggas årets riksdag.

Tillika förklarade jag, att i nu förevarande sammanhang anslag torde böra

beräknas för sistberörda ändamål, medan anslagsbehovet för stödverksamheten

lämpligen borde tillgodoses i annan ordning. Frågan örn beräknande av anslag

för stödverksamheten upptogs därpå till behandling vid min anmälan av de

under socialdepartementets handläggning hörande ärendena angående utgifter

för kapitalökning under budgetåret 1935/1936. Enligt min därvid (punkten

3) gjorda hemställan skulle de för ändamålet erforderliga medlen utgå ur

en särskild lånefond för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.

I överensstämmelse med vad jag hemställt föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att i avbidan på särskild proposition i ämnet dels såsom kapital för lånefonden

för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer beräkna

ett reservationsanslag av 30,000,000 kronor dels ock till främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret 1935/1936

beräkna ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Sedan bostadssociala utredningen numera avgivit betänkande med förslag

rörande lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer (statens offentliga utredningar

1935: 2), samt förslaget varit föremål för yttranden av myndigheter och sammanslutningar,

får jag ånyo anmäla detta ärende. Innan jag närmare ingår på

de spörsmål, vartill förslaget ger anledning, torde en redogörelse böra lämnas

för det uppdrag, som givits bostadssociala utredningen. Angående statliga

åtgärder i bostadsfrågan under senare tider tillåter jag mig hänvisa till den

framställning härutinnan, som givits i bostadssociala utredningens betänkande

(kap. 3).

Bostadssociala utredningens uppdrag.

Då jag den 6 oktober 1933 efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anhöll örn Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla de

sakkunniga, anförde jag bland annat följande:

På skilda håll verkställda undersökningar hade givit vid handen, att en icke

ringa del av de i städer och stadsliknande samhällen befintliga bostäderna

vore av så underhaltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder

för familjer med minderåriga barn, icke kunde ur allmänt hygieniska

synpunkter försvaras. Med fog torde man sålunda flerstädes kunna tala örn

verkliga slumbostäder. Det hade vidare gjorts sannolikt, att trångboddheten

på många håll även i lägenheter, som i och för sig ej vore undermåliga, vore

så stor, att allvarlig fara förefunnes för den psykiska och fysiska hälsan hos

dem, som där levde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

3

Dessa missförhållanden förtjänade allvarlig uppmärksamhet från det allmännas

sida. Det syntes därför önskvärt, att en utredning komme till stånd

rörande de åtgärder, som erfordrades för deras undanröjande.

De undersökningar, som hittills företagits, tydde på att många i hög grad

underhaltiga bostäder beboddes av personer, som icke vore nödgade därtill på

grund av fattigdom. Utredningen borde giva klarhet örn i vad mån det vore

möjligt att genom en mera effektiv bostadsinspektion föranleda sådana personer

att söka sig till andra lägenheter.

Ett stort antal familjer, som här komme i fråga, befunne sig emellertid i sådant

ekonomiskt läge, att de icke kunde betala kostnaderna för lämpligare

bostäder. Att åstadkomma en förändring till det bättre torde därför icke vara

möjligt, med mindre ett saneringsarbete beträffande slumbostadsbeståndet subventionerades.

Utredningen borde i sådant syfte bl. a. avse möjligheten att

ersätta utdömda lägenheter genom igångsättandet av nybyggnadsverksamhet.

Härvid borde icke blott en undersökning av ifrågavarande byggnadsverksamhets

organisation — genom rent kommunala organ, genom halvkommunala

bolag eller föreningar, genom de kooperativa bostadsföretagen eller enskilda

företagare — och det lämpligaste sättet för dess finansiering, den lämpligaste

bostadstypen o. s. v. verkställas. Jämväl borde utredas frågan örn en

subventionerad bostadsproduktions verkningar å den allmänna hyres- och

bostadsmarknaden samt de åtgärder, vilka kunde vidtagas i syfte att förebygga

en ogynnsam inverkan på denna marknad.

I den mån det under utredningens gång visade sig behövligt borde uppmärksamhet

ägnas åt bostadslagstiftningen och bostadsövervakningen. Den sistnämnda

hade hittills icke kunnat göras i önskvärd grad effektiv, detta, i vad

nu vore i fråga, framför allt beroende på bristande möjligheter att hänvisa

familjer, vilka på grund av ekonomiskt betryck bebodde underhaltiga bostäder,

till sådana, som tillgodosåge rimliga hygieniska krav.

Det allmänna hade under senare år anslagit betydande belopp till bekämpande

av arbetslösheten. Tyvärr måste det förutsättas, att stora insatser från

samhällets sida måste krävas även under nästa budgetår. Det vore av största

vikt, att de allmänna medel, som ansloges, komme till en så samhällsnyttig användning

som möjligt. Härvid borde en systematiskt genomförd förbättring

av det bostadsbestånd, som icke motsvarade samhällshygienens krav, träda i

förgrunden bland samhällsnyttiga arbetsföretag. Då det sålunda vore önskvärt,

att åtgärder vidtoges redan under nästa budgetår, torde den av mig förordade

utredningen lämpligen böra ske i två etapper, den första avseende jämförelsevis

omedelbara åtgärder, som toge sikte på den värsta bostadsnödens

avhjälpande, och den andra avseende en planmässig bostadspolitik på längre

sikt.

Bostadssociala utredningen hade sålunda i första hand att utarbeta förslag

till vissa omedelbara åtgärder, vilka lämpligen redan under budgetåret 1934/

1935 kunde vidtagas till förbättring av det bostadsbestånd, som icke motsvarade

samhällshygienens krav, och vilka på samma gång kunde innebära

tillskapandet av samhällsnyttiga arbetsföretag, lämpliga att infoga som ett

led i statsmakternas arbetslöshetspolit.ik under rådande depression. Vid behandlingen

av 1934 års statsverksproposition uttalade jag, att det vore min

förhoppning, att bostadssociala utredningen skulle kunna framlägga preliminära

förslag i utredningens syfte inom cn jämförelsevis kort tid, samt att

avsikten vore att förelägga 1934 års riksdag dylika förslag, därest de efter

prövning syntes komma att tjäna sitt syfte. På min hemställan beslöt Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Majit även föreslå riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna

medel för ändamålet för budgetåret 1934/1935.

Den 19 februari 1934 avlämnade bostadssociala utredningen en promemoria

angående vissa omedelbara åtgärder för förbättring av slumbostadsbeståndet

i städer och stadsliknande samhällen m. m., över vilken promemoria yttranden

därefter inhämtades från myndigheter och sammanslutningar.

Vid granskningen av promemorian och de däröver avgivna yttrandena fann

jag emellertid, att förslag i ämnet icke lämpligen borde föreläggas 1934 års

riksdag, och beslöt Kungl. Maj :t på min hemställan tillkännage riksdagen, att

proposition angående anslag till förevarande ändamål icke komme att avlåtas

till riksdagen (Kungl. Maj:ts skrivelse nr 236).

Bostadssociala utredningens nu föreliggande förslag.

Förslagets allmänna grunder.

De sakkunniga ha funnit, att bostadsproblemet i våra städer till huvudsaklig

del är ett trångboddhetsproblem och att detta i övervägande grad betingas

därav, att lägenheter örn ett rum och kök användas som familjebostad. Vidare

ha de sakkunniga kunnat fastslå, att trångboddhetsproblemet väsentligen är ett

barnproblem, och detta icke endast i den meningen att den faktiskt bestående

trångboddheten i mycket hög grad sammanhänger med förekomsten av

barn, enkannerligen flera än två, utan även i den meningen att sänkningar

i boendetätheten på senare tid till stor del äro att hänföra till barnantalets

kraftiga begränsning. De skadeverkningar på den fysiska och psykiska hälsan,

som kunna åstadkommas genom otillfredsställande bostadsförhållanden, skulle

även i särskilt hög grad gå ut över barnen. Trångboddheten reser därför enligt

de sakkunnigas mening främst ett familje- och barnavårdsproblem: genom

åtgärder mot trångboddheten kan man tillförsäkra barnen en hygieniskt

och moraliskt sundare hemmiljö samt, i den mån åtgärderna äro av ekonomisk

innebörd, i högre grad göra det möjligt för föräldrar att sätta barn

till världen utan risk att dessas uppväxtvillkor i här förevarande avseende

skola bli alltför undermåliga.

Med dessa utgångspunkter ha de sakkunniga ansett, att åtgärder för bostadsförhållandenas

förbättring i främsta rummet borde avse mindre bemedlade,

barnrika familjer. Hjälp åt dessa skulle beredas genom att ställa till förfogande

sunda och tillräckligt rymliga bostäder mot reducerad hyra. Bostäderna

skulle rymma minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp

och anskaffas genom nybyggnad eller inköp av äldre, för ändamålet lämpliga

fastigheter. Fastighetsförvaltande organ skulle vara kommunerna eller under

dessas förmedling erkända allmännyttiga bostadsföretag. Mellan Kungl.

Majit och de byggande och fastighetsförvaltande kommunerna och allmännyttiga

bostadsföretagen skulle finnas ett centralt organ.

De sakkunniga ha vidare ansett, att en förbättring av bostadsförhållandena

i städer och stadsliknande samhällen förutsatte en omfattande nybyggnadsverksamhet.

En analys av nu pågående och för framtiden beräkneliga för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

5

skjutningar i befolkningens ålders- och civilståndsfördelning gåve vid handen,

att med största sannolikhet antalet familjer och därmed även behovet av familjebostäder

komme att tillväxa mycket starkt under följande decennium, varför

ett betydande nettotillskott till lägenhetsbeståndet bleve behövligt. Åtgärder,

som syftade till bostadsförhållandenas varaktiga förbättring, måste därför gå

ut på att stimulera nybyggnadsverksamheten. Härigenom skulle även bättre

betingelser erhållas för ingripanden genom bostadsinspektionen mot kvalitativt

undermåliga bostäder, vilkas utdömning hitintills i hög grad hämmats

av bristen på ersättningsbostäder i överkomligt hyresläge.

Det genom statens ekonomiska medverkan möjliggjorda hyresförbilligandet

för mindre bemedlade, barnrika familjer skulle enligt de sakkunnigas förslag

åstadkommas först därigenom att staten lämnade lån till självkostnadsränta

— bostadsanskaffningslån — från lägst 50 till högst 95 % av fastighetens

byggnads- respektive inköpsvärde, exklusive tomtvärdet, varvid förutsättes,

att kommunen ställer tomt till förfogande utan kostnad samt i mån av behov

sörjer för finansieringen av den del av byggnads- eller inköpskostnaden, som

ligger över det av staten beviljade lånet. Genom dessa åtgärder, som bortsett

från ett visst risktagande icke skulle innebära egentlig subvention från statens

sida, ha hyrorna — standardhyrorna — beräknats kunna sättas i en nivå,

som med 10—30 % understiger hyrorna för motsvarande nybyggda lägenheter

i den allmänna marknaden. Därefter skulle den egentliga statssubventionen

utgå som årliga bidrag till fastighetsförvaltande kommun eller allmännyttigt

bostadsföretag. Dessa bidrag, familjebidrag, skulle användas att täcka avdrag

från standardhyrorna, vilka avdrag skulle vara anpassade efter de olika

familjernas på visst sätt definierade behov av hyresförbilligande. Familjebidrag

skulle under vissa villkor kunna utgå även för fastigheter, för vilkas

byggande eller inköp bostadsanskaffningslån ej erhållits. I fråga örn differentieringen

av hyresavdragen ha de sakkunniga efter hänvisning till erfarenheter

från olika länder anfört bland annat följande:

I praktiken kan tänkas differentiering efter enbart inkomst och efter

enbart barnantal eller någon kombination därav. En differentiering enbart

efter inkomst är ur socialpolitisk synpunkt skäligen ofullkomlig, då den icke

på ett rättvisande sätt tar hänsyn till det verkliga hjälpbehovet. Vid given

inkomst stiger nämligen hjälpbehovet med barnantalet. Olägenheterna av praktisk

art av en sådan differentiering efter enbart inkomst äro därjämte mycket

stora. Den torde förutsätta en fortlöpande individuell prövning och ett

närgånget granskande av familjernas privata ekonomi. Den ställer dessutom

utomordentligt stora krav på förvaltningen och behandlingen av hyresgästerna.

Förändring av hyran vid förändring i inkomsten kan verka som en bestraffning

av skötsamheten. Vidare kan det vid ett sådant system vara svårt

att klart draga gränsen mellan den bostadssubventionering, som staten åtager

sig, och arbetslöshetshjälpens, fattigvårdens och andra sociala hjälpinstitutioners

förpliktelser. Detta i synnerhet örn hyran för vinnande av största möjliga

hjälpeffekt skulle smidigt, t. ex. år till år, anpassa sig efter även mera

tillfälliga växlingar i familjens ekonomi. De sakkunniga vilja här erinra om

sitt tidigare gjorda uttalande rörande önskvärdheten av att denna bostadsförsörjningshjälp

till barnrika familjer icke minst av befolkningspolitiska skäl

hålles möjligast fri från fattigvårds- och välgörenhetssynpunkter. Känslan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

av förpliktelsen att betala hyra kan även tänkas menligt påverkas av dylik

efter inkomsten växlande anpassning av hyran. — De här anförda praktiska

olägenheterna av en differentiering enbart efter inkomst vidlåda även en

kombinerad differentiering efter inkomst och barnantal.

Differentiering efter enbart barnantal ger ett betydligt enklare och mera

lättgripligt kriterium. En sådan differentiering erbjuder icke heller några

större administrativa svårigheter. Det viktigaste är emellertid, att en differentiering

efter barnantal också i väsentlig mån är en differentiering efter hyresbetalningsförmåga,

örn man håller sig till den inkomstkategori, som från detta

förslags synpunkt kan komma i fråga. Hos flerbarnsfamiljerna, som framför

andra under nuvarande förhållanden äro trångbodda, inkräkta kostnaderna

för barnen på möjligheterna att betala hyra: behovet av offentligt stöd

växer progressivt med barnantalet. En väl avvägd differentiering av hyran

efter barnantal kan avsevärt underlätta för de barnrika familjerna åtkomsten

av bostäder, som lämpa sig för deras behov, och helt eller delvis undanröja

den olägenhet, som ofta visat sig i verkligheten, nämligen att de barnrika familjerna

just till följd av sin barnrikedom icke haft råd att hyra de bostäder,

som varit avsedda för dem.

Det har sålunda synts de sakkunniga lämpligast att låta hyresdifferentieringen

bestämmas av barnantalet och låta inkomsten spela in endast genom

fastställandet, på sätt som finnes lämpligt efter förhållandena på varje särskild

ort, av vissa övre inkomststreck, olika för olika familjestorlekar och dyrorter.

Tre barn skulle vara det minsta antal, som skulle berättiga till hyresavdrag.

Vid urvalet av hyresgäster skulle företräde principiellt ges åt en

mindre bemedlad familj framför en mera bemedlad under dessa inkomststreck.

Hyresavdragen skulle bestämmas till 30 % för familj med 3 barn, 40 % för

familj med 4 barn och 50 % för familj med 5 eller flera barn.

Antalet av de familjer med 3 eller flera barn, som för närvarande äro såväl

trångbodda som mindre bemedlade, skulle enligt den av de sakkunniga föranstaltade

bostadsstatistiska undersökningen utgöra drygt 20,000 i rikets samtliga

städer och stadsliknande samhällen, örn som mindre bemedlad räknas familj

med mindre än 1,000 kronors inkomst per personenhet (= 1 vuxen eller

2 barn) i dyrortsgrupp G. Dessa familjer skulle med hänsyn till barnantal

fördela sig på sådant sätt, att de för att icke vara trångbodda till omkring

60 % kräva 2 rum och kök och till omkring 40 % minst 3 rum och kök. Enligt

verkställda beräkningar över nuvarande byggnadskostnader skulle dylika lägenheter

kunna uppföras för en genomsnittlig kostnad av c:a 9,000 resp. 11,000

kronor. Därest för alla nu trångbodda, mindre bemedlade flerbarnsfamiljer

nybyggdes lägenheter, tillräckliga för familjernas behov, skulle med nuvarande

byggnadskostnader det totala byggnadsvärdet utgöra omkring 200 miljoner kronor.

Härav skulle högst 45 % finansieras genom statskredit eller 90 miljoner kronor.

Enligt de sakkunnigas beräkningar är barnfrekvensen inom de familjer,

som här äro att räkna med, sådan, att enligt de föreslagna procentavdragen den

genomsnittliga årliga hyresrabatten skulle utgöra c:a 37 %. Det samlade årliga

subventionsbeloppet skulle således uppgå till något under 51/2 miljoner kronor,

när hela det antagna byggnadsprogrammet genomförts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

7

Förslagets närmare utformning.

Såsom nämnts har bostadssociala utredningen föreslagit, att för beredande

av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer av statsmedel

skola kunna utgå bostadsanskaffningslån och familjebidrag eller ock enbart

dylika bidrag. Dessa lån och bidrag skola kunna beviljas såväl kommun som

under förmedling av denna allmännyttigt bostadsföretag. De närmare bestämmelser

i ämnet, som ansetts erforderliga, ha av bostadssociala utredningen

sammanförts i ett författningsförslag, vilket torde få fogas som bilaga till

detta protokoll.

Tillämplighetsområdet för den bostadsförsörjande verksamheten skall vara

städer, köpingar och andra samhällen, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande.

Beslut örn beviljande av lån och bidrag skola meddelas av det centrala organet.

Vid beviljande av lån och bidrag skall förtursrätt ges åt sådana kommuner,

som genom välordnad bostadsinspektion och åtgärder för undanröjande av undermåliga

bostäder visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas förbättring

å orten.

Bostadsanskaffningslån skall kunna beviljas såväl för uppförande av ny

fastighet som för inköp och förbättring av äldre sådan. Lånesumman må utgöra

högst 45 % av fastighetens värde, därvid — med hänsyn till kommunens

skyldighet att svara för tomtmarken — värdet å tomten skall vara franräknat

Innehar bostadsföretag tomten allenast med tomträtt, skall lånet utgå med

högst 45 % av värdet å tomträtten och vad därtill lagligen hör. Värdet å fastigheten

efter avdrag för tomtvärdet eller å tomträtten och vad därtill lagligen

hör skall fastställas av det centrala organet.

För bostadsanskaffningslån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning

i fastigheten eller, där tomten innehaves allenast med tomträtt, i tomträtten.

Inteckningen skall ligga mellan lägst 50 och högst 95 % av värdet å

fastigheten efter avdrag för tomtvärdet eller å tomträtten och vad därtill lagligen

hör.

Bostadsanskaffningslån skall utbetalas genom det centrala organets försorg.

Räntan å bostadsanskaffningslån har bestämts till 3 %, vilken ränta antagits

motsvara statens nuvarande självkostnadsränta. Därest förändrade förhållanden

skulle inträda å kapitalmarknaden, har därav betingad ändring ansetts

böra ske i räntesatsen. Sådan ändring skulle dock blott avse lån, som därefter

tillkomma.

Från dag, som bestämmes av det centrala organet, skall bostadsanskaffningslån

utgöra amorteringslån. Lån skall vara slutamorterat på 40 ar i fråga örn

nybyggnad av sten och på 30 år i fråga örn nybyggnad av trä. Beträffande

äldre fastighet skall amorteringstiden bestämmas av det centrala organet med

hänsyn till fastighetens ålder och tillstånd, dock längst till 20 ar.

Bostadsföretag må beviljas bostadsanskaffningslån endast på villkor, att

kommunen förbinder sig att dels, i den mån så erfordras, tillhandahålla företaget

den del av fastighetskapitalet, som ligger över det genom lån av statsmedel

erhållna, utan rätt att å sålunda tillskjutet kapitalbelopp åtnjuta ränta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 221.

och amortering i vidare mån än som av det centrala organet prövas skälig,

dels fritt ställa tomt till förfogande eller på annat sätt utan kostnad för

företaget svara för den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tomtens värde,

dels ock ersätta företaget den förlust, som kan uppkomma genom försummad

betalning av hyror i fastigheten.

Familjebidrag må beviljas kommun eller bostadsföretag för att såsom hyresavdrag

tillkomma vederbörande familjer. Bidraget skall utgå under det antal

år, inom vilket bostadsanskaffningslån för fastigheten skall vara slutamorterat.

Har sådant lån ej erhållits, skall bidraget utgå för den tid, som av det

centrala organet prövas skälig, dock högst under 10 år. Emellertid skall det

centrala organet, när särskilda skäl därtill föreligga, äga besluta, att familjebidrag

skall utgå jämväl för tid utöver vad nu sagts. Sådant beslut får dock

avse en tid av högst 10 år varje gång.

Beloppet av familjebidrag skall preliminärt fastställas varje år före hyrestidens

ingång och skall därvid beräknas till summan av de för fastigheten bestämda

hyresavdragen. Slutlig avräkning skall sedan göras inom en månad

från hyresårets utgång. Härvid skall redovisning ske för de av kommunen

eller bostadsföretaget faktiskt gjorda hyresavdragen, varefter skillnaden mellan

dessa och det preliminärt bestämda bidraget skall regleras genom tillskott

eller återbetalning av skillnadsbeloppet.

Som allmännyttigt bostadsföretag för här avsett syfte skall av det centrala

organet kunna erkännas redan bestående eller för ändamålet nybildade bolag,

föreningar och stiftelser. Villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag

skola vara:

att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke får överstiga vad

som av det centrala organet prövas skäligt;

att övriga ekonomiska fördelar för delägare, ledare och anställda utöver

rimlig ersättning för utfört arbete stadgeenligt äro uteslutna;

att företaget förbinder sig att ej utan det centrala organets tillstånd avhända

sig eller med inteckning belasta fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån

åtnjutes;

att vid upplösning av företaget delägare stadgeenligt må erhålla endast

det ursprungligen tillskjutna nominella kapitalet, med avdrag av tidigare kapitalåterbetalning,

jämte uppskjuten utdelning;

att företaget för förvaltning av fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån

och familjebidrag åtnjutas, underkastar sig kommunal kontroll och av

kommunen godkänd revision jämte statlig inspektion; samt

att företaget underkastar sig de bestämmelser, som meddelats för det fall,

att erkännande återkallats.

I fråga örn stiftelse skola dock rörande nu angivna villkor jämkningar kunna

beviljas efter det centrala organets prövning.

Skulle det centrala organet finna, att bostadsföretag icke längre uppfyller

nyss angivna villkor eller eljest icke är lämpligt att vidare utöva ifrågavarande

verksamhet, skall erkännandet kunna återkallas. Återkallas erkännande, skall

utbetalning av familjebidrag omedelbart upphöra. Vidare skall företaget,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 221.

9

därest det för fastigheten erhållit bostadsanskaffningslån, vara skyldigt att

efter det centrala organets prövning antingen återbetala av lånet återstående

belopp eller ock till kommunen eller annat erkänt allmännyttigt bostadsföretag,

som anvisas av det centrala organet, överlåta fastigheten ävensom, där

reservfond som i det följande stadgats finnes, denna mot övertagande blott av

de skulder, som avse fastigheten, samt det ursprungligen tillskjutna nominella

kapitalet, med avdrag av tidigare kapitalåterbetalning, jämte uppskjuten

utdelning. I den mån närmare föreskrifter erfordras för avveckling av mellanhavandet

i överensstämmelse med vad nu sagts, skall det ankomma å det

centrala organet att meddela sådana. De särskilda svårigheter, som kunna

uppkomma i samband med avvecklingen, ha främst ansetts gälla inteckningsförhållandena.

Dessa ha synts böra efter det centrala organets anvisning

ordnas i anpassning till skuldöverlåtelsen.

Beträffande de fastigheter, för vilka bostadsanskaffningslån och familjebidrag

kunna utgå, skall fastighet, som nybygges för bostadsförsörjning, innehålla

lägenheter örn minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp.

Undantag härifrån får beviljas endast för enstaka butiksutrymmen samt för

sådana mindre lägenheter, som kunna vara nödvändiga av hänsyn till effektiv

planlösning. Äldre fastighet, som inredes för ifrågavarande ändamål, skall övervägande

innehålla lägenheter örn minst två rum och kök. Såväl ny som

äldre fastighet skall ha nära tillgång till lekplats för barn. Ny fastighet bör

tillika, då fråga är örn större flerfamiljhus, vara försedd med motsvarande anordning

inomhus (lekstuga o. d.). Äldre fastighet skall vidare vara så belägen,

att fastigheten icke inom beräknad användningstid kan komma att beröras

av stadsplanemässiga saneringsarbeten, samt vara i sådant skick, att den

utan större ombyggnad kan under avsevärd tidrymd bereda försvarliga bostadsmöjligheter

för flerbarnsfamiljer, varjämte äldre fastighet skall kunna

förvärvas till pris, som prövas skäligt av det centrala organet. Beträffande

själva fastighetstypen ha däremot bestämda regler ej givits. Ävgörandet härutinnan

har ansetts i sista hand böra ankomma å det centrala organet.

Familjer, för vilka familjebidrag kunna utgå, skola vara mindre bemedlade

familjer med tre eller flera hemmavarande barn i beroende ställning. Någon

närmare bestämning av begreppet mindre bemedlad har ej ansetts böra meddelas

(jfr ovan sid. 6). Med familj skall avses man och hustru med barn

eller annan vuxen person, som försörjer minderåriga anhöriga. För att anses

som man och hustru skall ej erfordras, att vederbörande äro förenade genom

vigsel. Till barn skola räknas även adoptiv- och fosterbarn. Som barn i beroende

ställning skall anses hemmavarande barn, som ej fyllt 16 år, dock må

jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest är utan arbetsförtjänst,

efter prövning av kommunen eller bostadsföretaget medräknas. I

vad mån sådana barn skola medräknas, som på grund av skolgång e. d. äro

hemmavarande endast en del av året, har ansetts böra avgöras efter prövning av

det fastighetsförvaltande organet.

Vid antagande av hyresgäster har förordats, att under i övrigt lika förhållanden

företräde ges åt familj med flera barn, lägre inkomst och sämre förut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 221.

varande bostad än annan familj. Då bostadsföretag förvaltar fastighet av här

ifrågavarande slag, har antagandet av hyresgäster ansetts böra tillkomma företaget

efter förslag av kommunen.

Vid hy res sättning en skola i första hand efter förslag av kommunen eller

bostadsföretaget av det centrala organet standardhyror fastställas för de särskilda

lägenheterna. Standardhyrorna skola bestämmas på grundval av de

förhållanden, som ha avseende å fastighetens ekonomi, därvid såsom utgift

för kommuns del ej får medräknas kostnaden för förräntning och amortering

av tomt. Till klargörande av fastighetens ekonomiska förhållanden har det

ansetts böra åvila det fastighetsförvaltande organet att uppgöra en tablå över

fastighetens beräknade inkomster och utgifter. Denna tablå skulle godkännas

av det centrala organet, som jämväl skulle äga pröva beloppet av föreslagna

avskrivningar. De hyror, som skola erläggas, skola därpå bestämmas

genom att från standardhyrorna göras procentuella hyresavdrag, uppgående

till 30 % för familj med 3 barn, 40 % för familj med 4 barn samt 50 %

för familj med 5 eller flera barn. Beträffande av stiftelse ägd fastighet, i

vilken hyrorna till följd av donationsmedel väsentligt understiga de standardhyror,

som kunna erhållas i andra jämförliga fastigheter, skall det centrala

organet äga fastställa de ändrade procenttal för hyresavdragen, som med hänsyn

därtill kunna prövas befogade.

Hyreskontrakt skall löpa per år, räknat från den 1 april eller den 1 oktober,

med tre månaders uppsägningstid. Hyran skall erläggas månadsvis i

förskott.

Vid ökning av familjs barnantal skall därav föranledd höjning av hyresavdraget

inträda från och med nästföljande månad. Vid minskning av barnantalet

skall sänkningen av hyresavdraget inträda från och med ingången av

det hyresår, till vilket uppsägning kan ske.

Familj, som genom minskning av barnantalet icke längre är att anse som

flerbarnsfamilj, skall erlägga standardhyra eller ock, om annan mindre bemedlad

flerbarnsfamilj synes vara i större behov av lägenheten, uppsägas till avflyttning.

Familj, som genom förbättrad ekonomi icke längre är att anse som

mindre bemedlad, skall, därest förbättringen synes varaktig och avsevärd,

erlägga standardhyra eller ock uppsägas till avflyttning, om annan mindre

bemedlad flerbarnsfamilj synes vara i större behov av lägenheten. Höjning

av hyran till standardhyra skall inträda från och med det hyresår, till vilket

uppsägning kan ske.

Vart femte år skall det centrala organet taga under omprövning, huruvida de

allmänna pris- och hyresnivåernas förskjutning eller förändring i den allmänna

hyresbetalningsförmågan eller andra omständigheter göra förändring i

standardhyrorna befogad, och där så befinnes vara fallet verkställa reglering

av standardhyrorna i enlighet därmed.

Skulle genom standardhyrornas höjning överskott uppstå för fastighet, för

vilken bostadsanskaffningslån erhållits, skall överskottet avsättas till en för

främjande av bostadsförsörjningen inom kommunen avsedd reservfond. När

denna vuxit till 10 % av fastighetsvärdet, skall ytterligare överskott årligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2SZ1.

11

inbetalas till statsverket, dock högst intill det belopp, som motsvarar statens

årliga bidrag till hyresavdrag inom fastigheten.

Skulle genom den allmänna hyresmarknadens utveckling sänkning av standardhyrorna

i fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån erhållits, bli nödvändig

i den omfattning, att förlust å fastigheten uppkommer för kommun

eller bostadsföretag, har frågan om anskaffande av medel till förlustens täckande

ansetts böra hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning.

Utöver nu anförda bestämmelser har bostadssociala utredningen ansett föreskrifter

böra lämnas örn den ordning, i vilken beslut örn beviljande av bostadsanskaffningslån

och familjebidrag skola meddelas, örn den ordning, i vilken

bostadsanskaffningslån skola utbetalas, samt örn det centrala organets verksamhet

i övrigt.

Yttranden över bostadssociala utredningens förslag.

I anledning av bostadssociala utredningens betänkande ha yttranden avgivits

av statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

fullmäktige i riksgäldskontoret, statens byggnadslånebyrå, statens inspektör

för fattigvård och barnavård, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna, stadskollegiema

i Stockholm och Göteborg, drätselkamrarna i vissa större och medelstora

städer samt styrelserna för svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska bostadskreditkassan, svenska bankföreningen, svenska

sparbanksföreningen, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Fredrika-Bremer-Förbundet

och Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

har gett sin anslutning till förslagets huvudprinciper. De enda myndigheter,

som kunna anses lia helt avstyrkt förslaget, äro statskontoret, länsstyrelserna

i örebro och Västerbottens län samt drätselkamrarna i Luleå och Umeå.

Bland de myndigheter, som i princip anslutit sig till förslaget, har flertalet

endast gjort anmärkningar i detaljfrågor. Mera väsentliga ändringsförslag ha

framställts bland annat av socialstyrelsen, styrelsen för svenska bankföreningen,

länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Hallands och Västmanlands

län samt vissa städer, såsom Stockholm, Malmö, Norrköping och Gävle.

I fråga om förslagets all manna grunder anföres i de tillstyrkande

yttrandena bland annat följande.

Medicinalstyrelsen: Trångboddheten torde i icke ringa mån ha

medverkat till den anmärkningsvärda nativitetsminskning, som vårt land numera

kan uppvisa. Medicinalstyrelsen finner det därför berättigat att tillmäta

sistnämnda omständighet avgörande betydelse vid ställningstagandet till

problemet. Bostadens betydelse ur familjesynpunkt och för de boendes hälsa

har därjämte på ett övertygande sätt framhållits i betänkandet och medicinalstyrelsen

har endast att understryka betydelsen av de fakta och argument,

som de sakkunniga i detta avseende framlagt.

Byggnadsstyrelsen instämmer till fullo med de sakkunniga i att

subventionen bör inriktas på frambringandet av de något större smålägenheterna

och att i regel ej mindre lägenheter än två rum och kök böra komma

i fråga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr221.

Statens byggnadslånebyrå: Främjandet av socialt tillfredsställande

bostadsstandard just åt de barnrika familjerna förtjänar det allmännas

stöd. — Ur befolkningsproblemets synpunkt måste starkt understrykas, att

bostadssociala åtgärder böra sikta mot att i hemmen skapa den trivsel, som

hör till betingelserna för livsmod och tro på framtiden.

Fattigvårds- och barnav årdsinspe k tören: Att stora svå
righeter

föreligga för barnrika familjer att erhålla lämplig bostad såväl i

fråga örn utrymme som hyreskostnad är ett förhållande, som länge varit känt

inom fattigvårdsarbetet. De utredningar härom, som förekomma i det av bostadssociala

utredningen avgivna betänkandet, bestyrka även denna uppfattning.

Åtgärder, som kunna medverka till förbättrade förhållanden på området,

äro därför att hälsa med tillfredsställelse.

Överståthållarämbetet framhåller, att de spörsmål, som i betänkandet

avhandlas, uppenbarligen äro av utomordentlig betydelse för samhället

ej blott ur rent bostadssociala utan även ur andra minst lika viktiga synpunkter,

av vilka de befolkningspolitiska äro särskilt framträdande. Det steg,

som tagits genom betänkandets framläggande, är därför ägnat att väcka synnerlig

tillfredsställelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Det torde vara klart, att

en effektiv förbättring av bostadsförsörjningen för sådana barnrika familjer,

för vilka trångboddheten är betingad av ekonomiskt nödläge, icke kan under

nu rådande ekonomiska förhållanden åstadkommas på annat sätt än genom

bistånd från det allmänna. Länsstyrelsen har därför intet att i princip erinra

mot det föreliggande förslaget, som synes lämpligt avvägt i fråga örn de grunder,

som skola gälla för lämnandet av detta bistånd.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Förslaget innebär så extraordinära

åtgärder, att de för blott några få år sedan knappast skulle kunna ifrågasättas.

De iakttagelser angående nativitetens nedgång, som senare undersökningar

meddelat, synas dock motivera långt gående förslag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Mot de principer, som framkommit

i det avgivna betänkandet, synes rättvisligen befogad erinran knappast

kunna framställas. Fastmera synas de enligt länsstyrelsens mening vara

ägnade att på ett lämpligt och rättvist sätt främja det med dem avsedda syftet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Uppenbarligen är det en i

hög grad angelägen uppgift att söka i möjligaste mån undanröja de olägenheter,

vilka framträda såsom en följd av bostadsbrist och dåliga bostäder.

Att . statsmakterna lämna sitt stöd till åtgärder i sådant syfte synes särskilt

motiverat i fråga örn de mindre bemedlade barnrika familjerna. Det vill sjönas,

som örn den föreslagna subventionen är på ett, såvitt länsstyrelsen kan

finna, tillräckligt fast och praktikabel sätt knuten till mindre bemedlade

barnrika familjers behov av förbättrade bostäder.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner förslaget att i främsta

rummet bereda hjälp åt mindre bemedlade barnrika familjer vara väl motiverat.

Att från de enskilda familjerna avlyfta en del av de med barnantalet

växande kostnaderna kan icke anses vara annat än till gagn för staten ur befolkningspolitisk

synpunkt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Erfarenheten

giver onekligen vid handen, att en undermålig eller för trång bostad kan för

de inneboende, särskilt de unga, medföra fs^siska skadeverkningar av allvarlig

art. Men även ur psykisk synpunkt kunna, såsom också utredningen framhållit,

otillfredsställande bostadsförhållanden lia en synnerligen ogynnsam inverkan

på de boendes personliga utveckling och deras moraliska livsföring.

Under sådana förhållanden framstår det som en angelägenhet av synnerlig

stor vikt, att, där bostadsförhållandena med hänsyn till den fysiska eller psy
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

13

läska hälsan visa sig otillfredsställande, strävandena inriktas på ett undanröjande

av dessa missförhållanden. Ett betydelsefullt led härutinnan måste

en ändamålsenlig bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

innebära. De riktlinjer, som bostadssociala utredningen uti det nu framlagda

förslaget i detta hänseende anvisat, synas i stort sett vara väl avvägda.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller bostadsförhållandenas

betydelse som en grundväsentlig betingelse för samhällelig trivsel och

socialt framåtskridande och den nytta, som förslaget i ett, örn än begränsat,

antal fall måste komma att medföra, men pekar samtidigt på de missförhållanden

på byggnadsmarknaden, som få sitt uttryck i de högt uppdrivna byggnadskostnaderna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser en särskild förtjänst hos

förslaget vara, att det i huvudsak avser beredande av bostäder genom nybyggnad

och icke trycker alltför hårt på utdömande redan nu av bostäder.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: De sakkunnigas inställ
ning

till ämnet synes länsstyrelsen lycklig och fruktbärande. Utifrån deras

till synes oangripbara utgångspunkter framstår ock det förordade systemet

med efter barnantalet differentierat hyresförbilligande för mindre bemedlade,

barnrika familjer som naturligt och ändamålsenligt.

Fastighetskontoret i Stockholm: Med hänsyn till de kom
munala

organens begränsade ekonomiska resurser och nödvändigheten att bedriva

en allsidig bostadspolitik har det hittills i regel icke varit möjligt för

kommunerna att i önskvärd utsträckning undanröja de svårigheter, som föreligga

för de mindre bemedlade och barnrika familjernas bostadsförsörjning.

Med hänsyn härtill måste det initiativ till stödåtgärder från statens sida, som

av de sakkunniga tagits, ur städernas synpunkt hälsas med stor tillfredsställelse.

Fattigvårdsdirektören i Stockholm: Förslagets syfte och

motivering rikta på ett verkningsfullt sätt uppmärksamheten på den för närvarande

otvivelaktigt främsta av de bostadssociala frågorna, nämligen frågan

örn avvecklingen av trångboddheten för de barnrika familjerna. Fattigvårdsdirektören

instämmer livligt i de välgrundade befolkningspolitiska och hälsovårdspolitiska

motiveringarna för samhällets kraftiga och snara ingripande

för att lösa eller mildra trånghoddhetsfrågan.

Styrelsen för svenska stadsförbundet: Vilka befolkningspolitiska

reformlinjer man än kan komma att följa, torde det icke kunna undvikas,

att det allmänna genom en subventionspolitik medverkar till ett ökat bostadsutrymme

åt vissa samhällskategorier.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund: Ett samhälleligt

ingripande i bostadsförsörjningen till fönmån för mindre bemedlade

barnrika familjer är synnerligen motiverat. Den form de sakkunniga ha stannat

för vid prövningen av olika metoder för samhälleligt ingripande förefaller

i stort sett tillfredsställande.

Styrelsen för svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet:

Det torde knappast förut i svensk officiell utredning med samma styrka

ha påvisats, huru skadliga verkningarna av dåliga bostadsförhållanden äro på

individernas psykiska hälsa, deras arbetsförmåga och moraliska utveckling. -—•

Förbundet behjärtar livligt angelägenheten av omfattande bostadssociala åtgärder.

Styrelsen för F redrika-Bremer-Förbundet ansluter sig helt till

bostadssociala utredningens uppfattning, att det är de barnrika familjerna,

som främst böra hjälpas. För visso åligger det alltid samhället att vårda

sig örn de mindre lyckligt lottade barnens bästa, och härtill kommer, att i

nuvarande befolkningspolitiska läge samhället har särskild anledning att be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

akta den risk för ytterligare utbredd barnbegränsning, som svårigheter för

familjer med barn att finna lämpliga bostäder kunna innebära.

Styrelsen för Sveriges husmodersföreningars riksförbund

framför som sin åsikt att en lösning av de mindre bemedlade barnrika familjernas

bostadsproblem ej torde vara möjlig att åstadkomma utan subvention samt

att de av de sakkunniga uttryckta allmänna principerna för en sådan bostadssubvention

synas i stort sett riktiga.

I de avstyrkande yttrandena anföres i fråga örn förslagets allmänna grunder

bland annat följande.

Statskontoret: Bland våra sociala problem intager bostadsfrågan en

central plats, och statskontoret vill icke bestrida att statsmakterna, i den mån

detta är förenligt med statsfinansiella hänsyn och andra synpunkter, böra söka

medverka till skapandet av gynnsammare förhållanden på detta område. Alldeles

särskilt torde därvid den del av nämnda problem, som avser mindre bemedlade

barnrika familjers bostadsförsörjning, böra ägnas positivt beaktande.

Som en grundväsentlig anmärkning mot förslaget vill statskontoret emellertid

framhålla, att detsamma med varandra sammankopplar tvenne skilda problem,

nämligen dels frågan örn själva bostadsanskaffningen, dels frågan om en

efter vissa grunder reglerad hyresgästsubventionering, vilken närmast faller

inom den sociala hjälpverksamhetens ram. Denna sammankoppling medför å

ena sidan att ett konstlat samband åvägabringas mellan de båda frågorna, vilka

med större fördel behandlas var för sig från sina särskilda utgångspunkter,

samt å andra sidan att de föreslagna åtgärderna brytas ut ur sitt naturliga

sammanhang med andra likartade frågor på respektive områden.

Yad angår de ifrågasatta familjebidragens finansiering kan statskontoret

icke underlåta att fästa uppmärksamheten vid att med den konstruktion, som

givits åt de sakkunnigas förslag, medelsbehovet till täckande av dessa bidrag

— vilka givetvis skola bestridas av andra statsinkomster än lånemedel — kommer

att förete bilden av en stigande aritmetisk serie, då bidragen, vilka äro avsedda

att under följande år alltjämt utgå även för de tidigare subventionerade

bostadsföretagen, för varje nytt år under vilket bostadssubventionen fortsätter

komma att ökas med ytterligare ett årsbelopp. Här är alltså fråga örn ett

typiskt fall av automatiskt starkt stigande anslagsbehov. Statskontoret anser

därför, att ur statsfinansiell synpunkt mycket starka betänkligheter möta

mot ifrågavarande bidrag.

Länsstyrelsen i örebro län: Med det föreliggande förslaget

framlägges ett mycket omfattande program för sanering av bostadsbeståndet

i städer och stadsliknande samhällen ävensom för hyressubvention åt mindre bemedlade

barnrika familjer. Ehuru verkningarna av detta programs genomförande

icke kunna för närvarande klart överblickas, kan man dock redan nu förutse, att

dess realiserande, åtminstone i den utsträckning, som enligt förslaget avsetts,

skulle kunna medföra betänkliga konsekvenser för fastighetsmarknaden och

fastighetskrediten.

Drätselkammaren i Luleå: Den sociala hjälpverksamhet, som

staden tidigare bedrivit för anskaffandet av billiga bostäder, har varit av sådan

art, att de ekonomiska uppoffringar, som gjorts, avskräcka från ytterligare kapitalinvesteringar

av detta slag, så mycket mer som det knappast synes troligt,

att den föreslagna understödsverksamheten kommer de familjer tillgodo, som

kunna lämna ett önskvärt befolkningstillskott.

I de yttranden, som utan att vara avstyrkande dock innehålla väsentliga

erinringar mot förslagets allmänna grunder, framhålles bland annat följande.

Socialstyrelsen : Bostadspolitiken lärer tillhöra socialpolitikens ständiga

följeslagare och främjas näppeligen genom övergående, till synes nog så

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

15

radikala åtgärder. Den mest radikala egenskap, som bör utmärka bostadspolitiken,

är enligt styrelsens mening ihärdigheten, det systematiska arbetet på

lång sikt, som ej får göras till en tillfällig och övergående modesak och där

man erkänner det faktum, att bostadsfrågan alltid också måste vara en ekonomiskt-praktisk

fråga samt att de mindre bemedlades bostadsförhållanden aldrig

inom överskådlig tid komma att bli sådana, att icke deras ytterligare förbättrande

ter sig socialt önskvärt.

Även örn statens utgifter för beredande av hyresavdrag kunna begränsas, på

sätt de sakkunniga beräknat, samt låneräntan sättes i sådan relation till statens

egen upplåningsränta, att någon löpande förlust av ränteskillnad ej behöver

ifrågakomma, är programmet dock byggt på principen örn tillsvidare stigande

årliga statsutgifter, för vilka staten, även sedan dessa utgifter till äventyrs

nått ett jämviktsläge, bundit sig under ytterligare en lång följd av år framåt.

Denna princip är betänklig, i och med att man sålunda i själva verket kastar

bördorna av hjälpsystemet väsentligen på framtiden.

Frågan bör även bedömas direkt ur bostadspolitisk synpunkt. Den årliga

stegringen tillsvidare av statsutgifterna och statsmakternas faktiska bundenhet

vid dessa under en lång följd av år även efter uppnådd jämvikt torde efter

hand ej kunna undgå att ingiva statsfinansiella betänkligheter, som komma att

resa svårigheter för verksamhetens fortsatta upprätthållande. En sådan konsekvens

står i uppenbar motsättning till den av styrelsen ovan hävdade grundsatsen,

att bostadspolitiken bör arbeta på lång sikt. En redan vidtagen åtgärd

bör så vitt möjligt bekostas omedelbart, så att den icke framdeles kommer

att utgöra en tyngande ekonomisk motvikt mot de andra, nya åtgärder,

som då prövas erforderliga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha vid granskningen av

förslaget icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att betänkandet, på

samma gång det så starkt framhåller de rent sociala motiven, icke i jämförlig

mån kunnat angiva de ekonomiska samt uppdraga gränslinjerna dem emellan.

I varje fall måste en klarare bild ges över de uppoffringar, som staten skulle

komma att åtaga sig vid ett eventuellt genomförande av förslaget. Skulle

statsmakterna igångsätta bostadssubventionsverksamhet i enlighet med de av

utredningen uppdragna linjerna, syntes det angeläget, att statens åtgärder på

detta och närliggande områden samordnades och bedreves efter i möjligaste

mån enhetliga principer.

Styrelsen för svenska bankföreningen: Styrelsen, som med stort

intresse tagit del av de i betänkandet framlagda upplysningarna och de slutsatser,

vartill desamma givit anledning, håller emellertid före, att vägande invändningar

göra sig gällande mot den metod för den föreliggande frågans angripande,

som av utredningen förordas. Det av utredningen planlagda systemet

synes vara onödigt stelt och komplicerat och dessutom ägnat att utsätta

bostadsproduktionens utveckling för alla de vådor, vilka statliga ingripanden

av ekonomisk natur ej minst på detta känsliga produktionsområde enligt erfarenheten

pläga föra med sig.

Enligt styrelsens mening borde en mera rationell och enklare lösning av problemet

i av utredningen avsedd riktning kunna åstadkommas enbart genom ett

system för utanordnande av hyresbidrag från det allmänna för sådana barnrika

familjer, som hade behov av rymligare och lämpligare bostäder än familjernas

ekonomiska ställning medgåve. Självfallet finge sådana bidrag i ingen

mån givas karaktär av fattigvård i detta ords tekniska mening. Bidraget borde

genom vederbörande kommuns försorg utbetalas till hyresvärden, sedan det

konstaterats, att de föreskrivna förutsättningarna vore för handen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det tveksamt, örn

under nu rådande konjunktur bör från det allmännas sida igångsättas en så

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

vittomfattande och kostsam aktion för ökande av bostadsproduktionen i städerna

samt höjande av vanorna och anspråken i bostadshänseende. Däremot

kan det knappast råda mer än en mening om att något bör göras för åstadkommande

av hyreslindring åt mindre bemedlade barnrika familjer i städer med

höga bostadshyror.

Länsstyrelsen i Hallands län finner sig kunna i princip förorda

förslaget örn familjebidrag, ehuru det synes behöva i viktiga avseenden

omarbetas, men anmäler allvarliga betänkligheter mot förslaget örn bostadsanskaffningslån.

Det synes ej för syftemålets ernående erforderligt, att staten

nu går in för ett dylikt system. Den enskilda byggnadsverksamheten företer

nämligen för närvarande en livlighet, som nästan är oroande. Den torde ej behöva

någon sådan extra stimulans, som bostadsanskaffningslånen skulle innebära.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att de framlagda

förslagen äro för omständliga och att kommunerna böra lämnas större frihet

i fråga örn såväl bebyggelsens ordnande som handhavandet av hyresnedsättningen.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de huvudsakliga anmärkningarna

rörande förslagets närmare utformning.

Vad angår tillämplighetsområdet för de föreslagna åtgärderna har från

några håll påyrkats, att municipalsamhälle och varje annan tätare befolkad

ort på landet jämställdes med städer, oavsett örn där hälsovårdsstadgans 1 kap.

vore gällande.

Beträffande förslaget örn förtursrätt vid beviljande av lån och bidrag åt sådana

kommuner, som genom välordnad bostadsinspektion och åtgärder för undanröjande

av undermåliga lägenheter visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas

förbättrig å orten, har från flera myndigheters och sammanslutningars

sida gjorts gällande, att en dylik regel vore mindre lämplig, då den

skulle missgynna i synnerhet mindre kommuner, där intresset för saken, måhända

främst av ekonomiska hänsyn, ännu icke kommit till uttryck i positiva

åtgärder. I stället borde fordras, såsom föreslagits bland annat av länsstyrelsen

i Uppsala län, ett åtagande av kommun att för framtiden ordna

bostadsövervakningen enligt de förskrifter, det centrala organet meddelade.

I fråga örn bostadsanskaffningslånen ha anmärkningar i olika hänseenden

framställts.

Från några håll, såsom av styrelsen för svenska bankföreningen,

ha farhågor anförts för att den genom dessa lån stimulerade byggnadsverksamheten

skulle kunna på ett menligt sätt skapa konkurrens på byggnads- och

fastighetsmarknaden.

Styrelsen för svenska bostadskreditkassan, som även delar de

nämnda farhågorna, framhåller emellertid, att förslaget åsyftar att fylla-ett

alldeles speciellt bostadsbehov, som hittills i stor utsträckning tillgodosetts genom

utnyttjande av undermåliga bostäder. Det rör sig med andra ord här örn en

efterfrågan på bostäder, som icke i nämnvärd mån kunnat göra sig gällande i

konkurrensen örn den fria marknadens lägenheter. Under sådana förhållanden

reduceras givetvis riskerna för kreditgivarna i nämnda marknad.

Statens byggnadslånebyrå håller före att spörsmålet örn åtgärdernas

inverkan på den fria bostadsmarknaden löses därigenom, att det centrala

organ, som skall handhava låneverksamheten,. ständigt tillser, att nybyggnads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

17

verksamheten för de barnrika familjerna vid varje tidpunkt sprides ut över största

möjliga antal orter i landet, och icke koncentreras endast till enstaka städer

och samhällen.

Förslagets angivande av belopp och belåningsgränser för bostadsanskaffningslånen

har å några håll väckt betänkligheter. Sålunda yttrar socialstyrelsen:

De sakkunniga lia förordat den osedvanligt höga belånings
gränsen

av 95 procent. I betraktande av att man i förevarande sammanhang

i viss mån lärer vara principiellt nödsakad att bortse från strängt ekonomiska

synpunkter, synes en hög belåningsgräns böra kunna godtagas. Att

märka är emellertid, att den ur låntagarens synpunkt stora förmånen av

en hög belåningsgräns, i vad rör statslånet, till väsentlig del är allenast ett

sken. Örn tomten representerar 15 procent av fastighetsvärdet och denna upplåtes

gratis av kommunen och kommunen vidare har att svara för ett toppbelopp,

5 procent av byggnadens värde, kommer statslånet i själva verket att

ligga inom allenast 80.75 procent av fastighetsvärdet. Belåningsgränsen är

visserligen ganska hög, men dock icke på långt när så hög, som den angivna

95 procentgränsen — av byggnadens värde — ger anledning förmoda. I själva

verket fyller staten ett kreditbehov, som med allenast 5.75 procent av fastighetsvärdet

överskrider gränsen för den belåning, som är författningsenligt

medgiven svenska bostadskreditkassan. Men man har ej begränsat statslånet

till att täcka det svårfinansierade tertiära kreditbehovet, utan låtit statslånet

kunna omfatta även sådan sekundärkredit, som nu på goda villkor kan erhållas

bland annat, under statens mellankomst, hos bostadskreditkassan, samt till dels

också den lätt finansierade primärkrediten.

Statskontoret uttalar härutinnan: Då kommunen skall vara skyldig

att kostnadsfritt ställa tomtmarken till förfogande, skulle lån mellan lägst

50 och högst 95 % av värdet å fastigheten efter avdrag för tomtvärdet —

under förutsättning att tomtmarkens värde belöper sig exempelvis till 15

procent av fastighetsvärdet — innebära, att bostadsanskaffningslånet komme

att ligga inom cirka 80 procent av sistnämnda värde. Då lånet skulle få

utgå med intill 45 procent av fastighetsvärdet, framgår härav, att ifrågavarande

nya kreditgivning skulle gripa ej blott över hela området av vad som

gemenligen innefattas under begreppet sekundär kreditgivning utan därutöver

ett stycke in på området för primärkrediten.

Styrelsen för svenska sparbanksföreningen ifrågasätter, örn

icke sparbankerna kunde medverka vid finansieringen av bostadsanskaffningslånen

med statsgaranti. För sparbankerna, som huvudsakligast förvalta de

mindre bemedlades sparkapital, torde tillgodoseendet av bostadsbehovet inom

ifrågavarande befolkningsgrupper vara en näraliggande uppgift.

Beträffande inteckningssäkerhet för bostadsanskaffningslån anföres av

drätselkammaren i Södertälje: Det torde icke vara erforderligt

eller ens principiellt riktigt, att kommun för av densamma erhållet bostadsanskaffningslån

skulle ställa säkerhet genom inteckning. Genom sådan säkerhet

skulle ju staten som borgenär intaga en gynnad ställning i förhållande till

övriga kommunens borgenärer.

^ Åtskilliga myndigheter anse, att bestämd räntesats för bostadsanskaffningslån

ej bör utsättas i författningen. I stället bör ett uttryck för statens självkostnadsränta

utfinnas. Tvenne riksgälds fullmäktige uttala

att statens självkostnadsränta för fast upplåning bör bliva normerande.

De villkor i fråga örn kommunernas ekonomiska medverkan, som i förslaget

uppställts, anses av vissa myndigheter och sammanslutningar innebära för stora

uppoffringar från kommunernas sida.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saini. Nr 281.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Beträffande kravet att kommun skall ställa tomt fritt till förfogande anför

sålunda styrelsen för svenska stadsförbundet: Tomtkostnaden

torde i de större städerna, där subventionen sannolikt är mest nödvändig, bliva

betydande, i åtskilliga fall säkerligen representerande en tiondel av de sammanlagda

kostnaderna. Man måste med hänsyn därtill finna det mindre välbetänkt

att på föreslaget sätt skärpa kravet på tomtens läge (och följaktligen

dess värde) genom att fordra nära tillgång till lekplats för barn. Ju flera

restriktioner, som uppställas med avseende å tomt eller äldre fastighet, desto

svårare, och i vissa fall dyrare, torde det bliva för städerna att ställa tomt

eller fastighet till förfogande.

Fastighetskontoret i Stockholm anser däremot intet i princip

vara att erinra däremot, att kommunen vid nyproduktion av här avsedd

art skall kostnadsfritt ställa tomtmark till förfogande. Vidare yttrar fastighetskontoret:

Det ifrågavarande villkoret avser emellertid också att kommu
nen

jämväl vid allmännyttigt bostadsföretags förvärv av äldre fastighet skall

påtaga sig den mot tomtvärdet svarande delen av fastighetskostnaden. Med

hänsyn till att i fråga om äldre fastigheter tomtvärdet ofta utgör en mycket

betydande del av totala fastighetsvärdet och det icke kan anses rimligt att

kommunen i sådana fall skall belastas med häremot svarande kostnad, får

kontoret förorda sådan modifiering av detta stadgande, att kommunens åtagande

i berörda hänseende begränsas till att avse högst en viss skälig procentuell

andel av totala fastighetskostnaden.

I fråga om villkoret att kommunen skall, i den mån så erfordras, tillhandahålla

den del av fastighetskapitalet, som ligger över det genom lån av statsmedel

erhållna, utan rätt att å sålunda tillskjutet kapitalbelopp åtnjuta ränta

och amortering i vidare mån än som av det centrala organet prövas skälig,

yttrar fastighetskontoret i Stockholm bl. a. följande:

Enligt förslaget skall förräntning och amortering av kommunens insatskapital

av 5 % endast ifrågakomma, i den mån det för verksamhetens övervakande

tillsatta statliga centralorganet finner sådant skäligt. Någon anledning

att frånkänna kommunen rätt att själv i dessa hänseenden bestämma över det

av dem insatta kapitalet synes ej föreligga, helst som det statliga organet enligt

förslaget tillerkännes vidsträckta befogenheter att i olika hänseenden tillse

att respektive bostadsföretags verksamhet tillgodoser det avsedda syftet.

Drätselkammaren i Halmstad finner det opraktiskt, att man

skall behöva handskas med tre olika lån, dels ett primärlån upp till 50 %,

placerat i öppna marknaden, dels ett anskaffningslån upp till 95 % och dels ett

tredje lån på återstående 5 °/°. I varje fall förefaller det lämpligt, att kommunen

beredes tillfälle upptaga sistnämnda lån hos det centrala organet på

samma villkor, som gälla för anskaffningslånet.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen att kommun skall ersätta bostadsföretag

den förlust, som kan uppkomma genom försummad betalning av hyror

i fastigheten, ha erinringar från flera håll framställts.

Statskontoret vill fästa uppmärksamheten på att i praktiken detta

åtagande innebär, att kommunen tillförbindes att —• givetvis med den begränsning,

som föranledes av de påräkneliga familjebidragen —■ garantera avkastningen

å det i fastigheten investerade kapitalet, såväl statslånet som eventuellt

förekommande enskilda lånemedel. Orimligheten härav framstår så mycket

klarare, om man betänker, att —• i normalfallet, då ett allmännyttigt bostadsföretag

skulle stå för fastigheten -—- kommunen ej själv skulle få bestämma

rörande utväljandet av hyresgästerna, samt att det under alla omständigheter

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

19

lärer kunna förutsättas, att det av sociala skäl skulle visa sig'' förenat nied

svårighet för kommunen att med tvångsmedel avhysa en barnrik familj, som

tredskar med hyresbetalningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anse bestämmelsen, att den

förmedlande kommunen endast skall ersätta den förlust, som kan uopkomma

genom försummad betalning av hyror, knappast tillfredsställande. I det

tänkta fallet att fastigheten i större eller mindre utsträckning förblir outhyrd

finnes ingen kommunal plikt att ersätta förlusten. Då emellertid den av sociala

skäl betingade bostadsproduktionen torde vara ett framträdande kommunalt

intresse att tillgodose, anse fullmäktige det vara angeläget att även

här en justering av statens och kommuns förlustrisk kommer till stånd. Fullmäktige

vilja förorda, att det uttryckligt bestämmes, att kommunen ytterst

står i ansvar för de av staten lånfångna medlen icke blott när kommunen själv

står som låntagare utan jämväl när allmännyttigt bostadsföretag ombesörjer

byggnadsverksamheten.

Statens byggnadslånebyrå finner bestämmelsen vara av den

art, att den motverkar syftet att bostadssubventioneringen hålles möjligast fri

från fattigvårds- och välgörenhetssynpunkter.

Styrelsen för svenska stadsförbundet yttrar: En primär förutsättning

för kommunens ansvar för hyresbeloppen synes vara ett avgörande

inflytande på hyresgästernas utväljande. De sakkunnigas erinran, att hyrorna

i motsvarande grad eljest måste betalas av fattigvården, har visserligen

något fog för sig. Betalas hyrorna av fattigvården, har kommunen dock

regressrätt. — Att utsträcka ansvaret för oguldna hyror även till butikslägenheterna

i huset synes föga påkallat.

Styrelsen för svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

tillmäter stor betydelse, att man vid förslagets genomförande vidtager

sådana anordningar, att hyresgästerna förmås att, såvitt möjligt är, erlägga

de fastställda hyrorna och att de allmännyttiga bostadsföretagen, där

dessa äro hyresvärdar, få intresse av att söka indriva hyrorna. Stadgas det

endast, såsom i förslaget, att kommun skall förbinda sig att ersätta bostadsföretag

den förlust, som kan uppkomma genom försummad betalning av hyror

i fastigheter, kunna ledsamma följder uppstå. Enligt förbundets mening är

det helt enkelt nödvändigt att finna sådana former för bostadshjälpen åt de

mindre bemedlade barnrika familjerna, att hyresbetalningen i största möjliga

mån säkerställes. Mycket beror i varje fall på valet av de — helst socialt

utbildade — krafter, vilka som vicevärdar böra ställas i spetsen för bostadsfastigheterna.

Beträffande familjebidragen ha flera myndigheter och sammanslutningar

uttryckt önskemålet, att bidragen ej måtte knytas till enbart lägenheter i av

kommuner eller allmännyttiga bostadsföretag ägda fastigheter utan även till

speciella lägenheter av för ändamålet lämplig beskaffenhet i av enskilda ägda

fastigheter. Det huvudsakliga motivet härför har varit att undvika att barnrika

familjer i alltför hög grad sammanföras i vissa fastigheter, som därigenom

skulle kunna få en olämplig särprägel.

Sålunda understryker bland andra styrelsen för svenska stadsförbundet

vikten av att familjebidragen icke få för snävt knytas till den ena

eller andra formen av kommunens insatser.

Borgarråden i Stockholm för fastighets- och socialrotlarna

framhålla angelägenheten av att bestämmelserna rörande familjebidragen

så utformas, att desamma må kunna komma icke blott i uthyrda utan

jämväl i med tomträtt eller äganderätt innehavda bostäder boende familjer till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

godo, i den mån dylika familjer och bostäder uppfylla de för statshjälpens utgående

föreskrivna villkoren.

Fastighetskontoret i Stockholm yttrar sig till förmån för att

familjebidrag även medgivas beträffande lägenheter i enskilda fastigheter, förutsatt

att dispositionsrätten till desamma kan i erforderlig mån tryggas. På

sådant sätt borde möjlighet kunna skapas att för ändamålet utnyttja en hel

del av de omoderna lägenheter av större och medelstor typ, vilka för närvarande

på grund av ringa efterfrågan stå outnyttjade. Genom träffande av

hyresavtal på längre sikt, exempelvis 10 år, borde dispositionsrätten till dylika

lägenheter kunna av det allmänna, representerat av kommun eller allmännyttigt

bostadsföretag, förvärvas på förmånliga villkor.

Drätselkammaren i Malmö anser att olägenheterna av att sammanföra

barnrika familjer i särskilda byggnader kunna undvikas, örn vederbörande

kommun berättigades att, sedan byggnader med hjälp av bostadsanskaffningslån

tillkommit, efter eget beprövande placera de barnrika familjer,

vilkas bostadsförhållanden det gällde att förbättra, antingen i lägenheter

i dessa byggnader eller i lägenheter, som därmed vore likartade, i andra byggnader.

Därvid skulle sammanlagda antalet av de familjer, till vilkas hyresavgifter

familjebidrag skulle utgå, icke få överstiga antalet lägenheter i de

med bostadsanskaffningslån uppförda byggnaderna.

Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar, att familjebidraget i beskattningsavseende

kommer att betraktas som inkomst; ville man undvika detta

bör uttrycklig föreskrift meddelas.

Rörande de allmännyttiga bostadsföretag, som vid sidan av kommuner enligt

förslaget skulle kunna vara organ för byggande och fastighetsförvaltning,

ha uttalanden i olika hänseenden gjorts.

Styrelsen för svenska stadsförbundet yttrar sålunda: Med hänsyn

till de väsentliga insatser, kommunerna skulle göra för tillkomsten av subventionshusen,

synes deras inflytande på företagens utväljande och ledning

måhända väl snävt utmätt. Så skulle t. ex. det statliga centralorganet kunna

taga initiativ till erkännandets återkallande. Men örn kommunen, efter rapport

av sina ombud i styrelse och revision, skulle önska bryta samarbetet, skulle

möjligheterna därtill vara beroende av initiativ från det statliga organet. På

detta organ skulle också ankomma att bestämma, att fastigheten, till vilken

tomt och kontanta medel dock tillskjutits av kommunen, skulle överlåtas på

annat allmännyttigt bolag, utan att kommunens medgivande därtill förutsättes.

Man torde kunna utgå ifrån, att ett alltför starkt inflytande åt centrala

statsorganet på kommunens förhållande till de allmännyttiga bostadsföretagen

stimulerar kommunerna att själva taga hand örn verksamheten, en utveckling

således i strid med den av de sakkunniga önskade.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att i stället för förbindelse

av bostadsföretag att ej utan centralorganets tillstånd avhända sig eller med

inteckning belasta fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån åtnjutes, borde

såsom villkor för erkännande fordras, att förbud i förevarande avseende

intagits i företagets stadgar.

Fastighetskontoret i Stockholm anför: I de sakkunnigas

förslag saknas stadganden huru förfaras skall, när familjebidragen upphöra

att utgå. Detta kan icke, i vad avser de allmännyttiga bostadsföretagen, anses

tillfredsställande med hänsyn till den kommunala kapitalinvesteringen i respektive

företag. I och med familjebidragens och hyresrabatternas upphörande

förlorar ju företaget till väsentlig del sin möjlighet att fylla det avsedda syftemålet,

och synes det med hänsyn härtill befogat, att kommunen i så fall tillerkännes

rätt att återfå det av densamma investerade kapitalet, lämpligen i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition nr 221.

21

form av befogenhet att inlösa fastigheten till dess dåvarande värde med frånräknande

av kommunens kapitalinvestering.

Jämväl de fastigheter, för villia hostadsanskaff ning slån och familjebidrag

kunna utgå, ha från skilda synpunkter varit föremål för diskussion.

Byggnadsstyrelsen, som instämmer i att subventionen bör inriktas

på frambringandet av de något större smålägenheterna, anser att statsbidragen

i första hand borde användas för att stödja försöksföretag med till uthyrning

avsedda enfamiljshus. Däremot kan styrelsen ej undgå att starkt ifrågasätta

lämpligheten av att äldre fastigheter skulle kunna inköpas med stöd av

statsbidrag.

Byggnadslånebyrån yttrar: Byggnaderna böra icke på något i

ögonen fallande sätt skilja sig från den omgivande bebyggelsen och framför allt

böra de icke anhopas på en enda plats i något visst kvarter eller i någon viss

stadsdel. Byrån ifrågasätter, huruvida ej denna synpunkt borde komma till

uttryck i själva författningstexten. — övervägas bör även lämpligheten av att

i författningen i stället för bestämmelsen om »lägenheter örn minst två rum

och kök eller likvärdig lägenhetstyp» införes det minimum kvadratmeter lägenheten

skall innehålla.

Styrelsen för svenska stadsförbundet finner intet att erinra

mot de sakkunnigas förslag angående minimum för lägenhetsstorleken. Frågan

om »moderna bekvämligheter» bör bedömas ur praktiska synpunkter utan

förutfattad mening och nödig hänsyn bör tagas till bekvämligheternas förbilligande

inverkan på levnadskostnaderna för de boende.

Fattigvårds- och barnavårdsinspektören förordar att socialt

kunniga vice värdinnor skola finnas för de bostadshus, där uthyrningsverksamhet

bedrives med statsbidrag. I samma riktning uttala sig styrelsen

för svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt

fattigvård sdirektören i Stockholm.

Överståthållarämbetet vill ej förneka fördelarna av att badrum

och varmvatten inredas i de nybyggda fastigheterna men framhåller, att huvudvikten

bör läggas därå, att tillräckligt rymliga bostäder beredas barnrika

familjer. Ur denna synpunkt torde äldre fastigheter, även örn de ej äro utrustade

med samma bekvämligheter som nyuppförda bostadshus, kunna vara

minst lika användbara som dessa senare. Äldre fastigheter kunna dessutom

ha fördelen att bereda bostäder på kortare avstånd från arbetsplatsen. Avgörandet

av fastighetstypema bör tillkomma kommunerna i stället för det centrala

organet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker den

synnerliga vikten av att vid det slutliga utformandet av statens bostadspolitiska

program all hänsyn tages till vad de sakkunniga anfört i fråga om lägenhetstyper

och lägenhetsutrustning vid nybyggnad för mindre bemedlade flerbarnsfamiljer.

Det måste nämligen anses vara av särskild betydelse, att en av

det allmänna stödd nyproduktion av bostäder för att tjäna barnrika familjers

bostadsbehov från början gives en god standard såväl i fråga örn storleken av

lägenhetstyperna som i fråga örn desammas konstruktion, rumsdifferentiering,

förvaringsutrymmen samt sanitetsteknisk och hygienisk utrustning. Härvid

bör givetvis all onödig byggnadslyx undvikas. Men då å andra sidan av den

allmänna utvecklingen på övriga områden av samhällslivet med säkerhet torde

kunna slutas, att jämväl på bostadsområdet kraven komma att avsevärt stegras,

synes det angeläget, att den statsunderstödda bostadsproduktionen ordnas på

sådant sätt, att garanti vinnes för att de på denna väg nytillskapade bostäderna

icke allenast för tillfället avhjälpa trångboddhetens missförhållanden

utan att de under relativt lång tid kunna beräknas motsvara skäliga krav.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Ytterligare skäl för angelägenheten av att nyproduktionen av bostäder i förevarande

avseenden sker efter fullt rationella och moderna principer torde

kunna hämtas av erfarenheten från den rent privata byggnadsverksamheten,

att en klok och förståndig samt väl genomtänkt planlösning av en nybyggnad,

även örn byggnadskostnaderna härigenom skulle komma att ställa sig något

dyrare, i längden dock blir billigast.

Fastighetskontoret i Stockholm förordar att det äldre fastighetsbeståndet

tages i anspråk för ifrågavarande ändamål i större utsträckning

än de sakkunniga avsett samt att de villkor, som skola garantera fullvärdighet

hos de i äldre fastigheter inredda familjebostäderna, icke göras för

snäva. Obligatoriska krav beträffande hustyper och lägenhetsutrustning böra

ej uppställas. — Beträffande lämpligheten av att producera småstugor för

uthyrning ställer sig fastighetskontoret i hög grad tveksamt men vill dock

ifrågasätta möjligheten av att här försöka en medelväg i så måtto, att i vissa

fall, beträffande barnrika familjer, där förutsättningarna för erhållande av

småstuga i vanlig ordning ej förelåge, förvärvet av småstuga finge komma

till stånd först efter vissa år, varvid densamma under mellantiden av vederbörande

blott innehades på arrende.

Stadskamreraren och drätselkammarens arkitekt i

Götebo r g anse att hänsyn i första hand bör tagas till de väsentliga utrymmesbehoven

och bekvämligheterna, men att sådana bekvämligheter som

badrum och varmvatten ej böra göras obligatoriska. Hänsyn till lokala vanor

och behov bör även tagas.

Med avseende å de familjer, för vilka familjebidrag kunna utgå, ha av’

åtskilliga myndigheter och organisationer påpekats lämpligheten av vissa

restriktioner rörande fosterbarn i syfte att motverka missbruk samt rörande

rätten att hysa inneboende.

Frågan orri definitionen av »mindre bemedlad», som i de sakkunnigas motivering

och i författningsförslaget lämnats öppen, har i flera yttranden tagits

upp i anslutning till de statistiska inkomststreck, som de sakkunniga använt

i kostnadsöverslaget. Tvenne ledamöter i styrelsen för bostads

kreditkassan finna dessa inkomststreck olämpligt låga. Fastighetskontoret

och fattigvårdsdirektören i Stockholm

uttala sig i liknande riktning.

Fastighetskontoret tillägger: Att de sakkunniga ansett sig nödsakade att

draga inkomstgränsen så snävt har givetvis sin orsak i finansiella hänsyn.

Emellertid reduceras härigenom otvivelaktigt, vad Stockholm beträffar, den

avsedda subventionen väsentligen till att avse de av samhället understödda.

Denna begränsning av hjälpen måste givetvis anses mycket beklaglig, särskilt

med tanke på det befolkningspolitiska syftet med subventionsåtgärderna.

Stadskamreraren och drätselkammarens arkitekt i

Göteborg anse däremot, att de inkomststreck, varmed de sakkunniga i kostnadsöverslaget

räknat, blivit satta väl högt. Denna mening biträdes dock ej

av drätselkammarens hostadskommitté.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att familjer som stadigvarande

uppbära fatt! g värd sun ders töd ej böra komma i fråga. Fattigvårds-

och barnavårdsinspektören håller före att vid antagande

av hyresgäster hänsyn ej bör tagas till den hyressökandes hemortsrätt,

medan länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att endast

familjer med hemortsrätt i kommunen i fattigvårdshänseende böra ifrågakomma.

Flera myndigheter och sammanslutningar framhäva önskvärdheten av

att vid urvalet hänsyn tages till skötsamhet samt vilja till självförsörjning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

23

I fråga om hyressättningen Ilar det fran några hall framhållits, att fastställandet

av standardhyrorna borde tillkomma kommunerna i stället för det

centrala organet. Vidare har det i flera yttranden ansetts obefogat att upphöra

med graderingen av hyresavdragen vid 5 barn.

Medicinalstyrelsen påpekar, att med de bestämmelser, de sakkunniga

föreslagit rörande höjning och sänkning av hyresavdrag vid. ökning

respektive minskning av barnantal, möjlighet till ^otillbörligt ekonomiskt utnyttjande

av fosterbarn föreligger, i det familj far större hyresavdrag fran

närmast följande månad till hyresårets slut, även örn fosterbarnet behalles

endast en kortare tid.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atp lemårsperioden

för omprövning av standardhyrorna icke bör vara ovillkorlig, eftersom

katastrofer kunna inträffa under tiden, vilka nödvändiggöra en reglering.

Det centrala organet bör därför äga befogenhet, eventuellt efter Kungl.

Maj :ts medgivande, att där särskilda omständigheter det påfordra, även under

pågående femårsperiod verkställa reglering.

Drätselkammaren i Södertälje finner förslagets procenttal tor

reservfonden allt för lågt med hänsyn till de säkerligen betydande underhallskostnader,

som utöver löpande sådana kunna beräknas uppsta efter längre tid

(10—15 år).

Beträffande det centrala organet betonar medicinalstyrelsen^vikten

av att hygienisk sakkunskap är där representerad, byggnadslån ebyrån

vikten av medverkan av byggnads- och stadsplanemässig sakkunskap,

övriga myndigheter, som yttrat sig i fragan, anse i allmänhet, att det centrala

organet ej bör göras för omfattande och kostsamt.

Bostadssociala utredningens betonande av att i vart land bostadsproblemet

för stadsbefolkningens del i främsta rummet är ett trångboddhetsproblem och

att trångboddheten i hög grad sammanhänger med förekomsten av flera barn

i familjehushållen synes mig vara en riktigt vald utgångspunkt. Att frågans

lösning under nuvarande ekonomiska förhallanden förutsätter ekonomiskt

stöd från det allmänna är även uppenbart och har knappast förnekats av

någon av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet.

Av väsentlig vikt för bedömandet av den lämpliga utformningen av ett bostadspolitiskt

program är det av utredningen påvisade förhållandet, att antalet

familjehushåll befinner sig i en fortsättande stark tillväxt, vilken kräver

ett ökat lägenhetsbestånd. Ett effektivt motarbetande på längre sikt av

trångboddheten har därför som första förutsättning en omfattande nyproduktion

av bostäder, vilken även ur arbetsanskaffningssynpunkt ter sig som önskvärd.

Ur bostadssociala synpunkter framstår det som angeläget att det genom

nyproduktion åstadkomna tillskottet i lägenhetsbeståndet tillföres marknaden

till lägsta möjliga hyrespriser och att bland annat statens resurser som förmedlare

av billig kredit utnyttjas för detta ändamål. De bostadspolitiska åtgärder,

som vidtagas till hjälp för trångbodda, mindre bemedlade familjer, böra

därför i huvudsak knytas till nyproduktion, finansierad med stöd av det

allmänna.

De erinringar, som framställts mot förslagets allmänna grunder, synas mig

Departe
ments
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

till en del bottna i missuppfattningar av vad som med detsamma avses. Anmärkningen

att förslaget med varandra sammankopplar tvenne skilda problem,

nämligen dels fragan örn bostadsanskaffnmgen, dels frågan örn en efter vissa

grunder reglerad hyres subvention framstår som mindre befogad, då man besinnar,

att vid nästan varje annan till bostadsproduktion knuten form för

subvention — och behovet därav måste vara utgångspunkten — dessa båda

frågor lösas i ett sammanhang och utan möjlighet att anpassa det årliga

subventionsbeloppet till med tiden växlande behov. Det nu föreliggande förslaget

avser just att avgränsa själva produktions- och finansieringsfrågan från

fragan örn den arliga subventionen i syfte att möjliggöra en dylik anpassning

av den senare. Anmärkningen att medelsbehovet skulle komma att förete

bildén av en stigande aritmetisk serie, varför man här skulle stå inför ett

typiskt fall av automatiskt stigande anslagsbehov, är berättigad endast under

förutsättning att antalet barn i de subventionerade bostäderna skulle komma

att stiga efter en aritmetisk serie; i övrigt är givetvis stegringen begränsad

genom omfattningen av de nya anslag, som för ändamålet kunna komma att

anvisas. Anordningen med efter antalet barn upp till 16 år varierande hyressubvention

innesluter tvärtom möjlighet till en automatisk avveckling av subventionen,

i den mån denna icke genom nya anslag fullföljes.

Farhågorna att en genom bostadsanskaffningslån stimulerad bostadsproduktion

skulle kunna skapa en skadlig konkurrens på byggnadsmarknaden och verka

desorganiserande pa fastighetsmarknaden synas mig överdrivna. Det gäller

nämligen här icke endast att påverka bostadstillgången utan även att

aktualisera ett latent bostadsbehov, som tidigare icke i högre grad kunnat

göra sig effektivt gällande. Därtill måste man, som nämnts, räkna med ett

betydligt växande lägenhetsbehov. I övrigt lärer det ankomma på kommunerna,

som närmast ha att taga initiativ till eller medverka vid här ifrågavarande

bostadsbyggnadsföretag, att beakta läget på orten, så att krisartade

situationer undvikas.

I fråga örn tillämplighetsområdet för de föreslagna åtgärderna anser jag

det lämpligt att angiva detta till städer och stadsliknande samhällen. Genom

en sådan gränsdragning erhåller det centrala organet möjlighet att pröva behovet

även beträffande andra samhällen med sammanträngd befolkning än dem,

för vilka hälsovårdsstadgans 1 kap. är gällande.

Den av de sakkunniga föreslagna förtursrätten vid beviljande av lån och

arliga bidrag för sådana kommuner, som genom välordnad bostadsinspektion

och åtgärder för undanröjande av undermåliga lägenheter visat verksamt intresse

för bostadsförhållandenas förbättring å orten, bör utvidgas till att avse

även sådana kommuner, som åtaga sig att för framtiden ordna bostadsövervakningen

på sätt, som finnes lämpligt efter ortens förhållanden.

Vad angår de av utredningen föreslagna bostadsanskaffningslånen vill jag

till en början erinra, att den anmärkningen, att dessa skulle gripa ett stycke in

pa området för primärkrediten, icke synes mig hållbar. De angivna beloppen

och belåningsgränserna avse nämligen enligt motiveringen för förslaget allenast

att bestämma lånebeloppets maximum, vilket givetvis kan underskridas,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

25

då primärkredit till lägsta ränta kan erhållas på den allmänna marknaden till

högre gräns än 50 % av fastighetsvärdet, exklusive tomtvärdet.

Det i yttrandena framkomna förslaget att sparbanker skulle kunna medverka

till finansieringen av bostadsanskaffningslånen med statsgaranti synes beaktansvärt.

Dock bör enligt min mening det av de sakkunniga förordade finansieringssättet

prövas i oförändrat skick och nya finansieringsmetoder tillgripas

först i mån av vunnen erfarenhet.

[Vad angår den ränta, som skall gäldas å bostadsanskaffningslånen, biträder

jag utredningens förslag, i vad det innebär att räntan skall motsvara statens

självkostnad för lånen och att den vid lånens beviljande fastställda räntan

därefter skall oförändrad gälla under hela lånetiden. Räntefoten torde — i

likhet med vad som i propositionen nr 187 till årets riksdag föreslagits angående

räntan å lån ur statens sekundärlånefond för jordbrukare — böra för varje

budgetår, beträffande de lån, som därunder beviljas, fastställas av Kungl.

Majit och dess beräknande synes böra ske med hänsyn tagen till medelräntan

under nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer.

Emellertid torde — på grund av statens utgifter för de med lånerörelsen förenade

förvaltningskostnaderna -— utlåningsräntan böra överstiga sagda medelränta

med en kvarts procent. Örn omständigheterna därtill föranleda, torde

hinder icke böra möta för Kungl. Maj :t att fastställa en ännu något högre

räntefot. Anledning lärer dock icke föreligga att under de första åren av

låneverksamheten, till dess erfarenhet rörande densamma vunnits, tillämpa

annan räntesats än den enligt angivna grunder lägsta möjliga. Skulle förhållandena

gestalta sig sålunda, att en sänkning av räntan finnes påkallad, torde,

på samma sätt som beträffande utlåningsräntan vid andra statens utlåningsfonder,

frågan få underställas riksdagen.

Beträffande de med bostadsanskaffningslån och familjebidrag enligt förslaget

förknippade villkoren örn ekonomisk medverkan från kommunerna och

påpekandena i flera yttranden, att standardhyrornas låga nivå till huvudsaklig

del vore att tillskriva kommunernas insatser, vill jag framhålla, att den

egentliga statssubventionen enligt förslagets konstruktion ligger i familjebidragen,

under det att bostadsanskaffningslånen endast avse att underlätta finansieringen

utan egentlig subvention från statens sida. Det är därför icke

riktigt att jämföra statens och kommunernas insatser endast i vad angår bostadsanskaffningslånen.

Dessa måste tillsammans med familjebidragen ses som

ett helt.

I de fall fråga enbart är örn familjebidrag skulle, såvitt förslaget utvisar,

några egentliga insatser från kommunernas sida ej påfordras. Detta kan enligt

min mening ej vara riktigt. Såsom förutsättning för beviljande av enbart

familjebidrag synes mig böra gälla, att fastigheten är genom kommunens försorg

eller eljest på ett betryggande sätt så finansierad, att standardhyrorna

kunna hållas på samma låga nivå, som skulle blivit fallet, därest bostadsanskaffningslån

jämväl beviljats och kommunen måst åtaga sig därmed förbundna

villkor om ekonomisk medverkan.

Med hänsyn till kommunernas stora intressen i bostadsfrågan förefaller det

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr Z21.

skäligt att de åtaga sig att i mån av behov bidraga till finansieringen av fastigheterna

med de översta 5 procenten och detta på villkor, som ej alltför starkt

belasta omkostnaderna. Att kommuner vid nybyggnad ställa tomt till förfogande

utan kostnad, har i allmänhet ansetts naturligt. Att begränsa kommunens

åtagande i avseende å tomtkostnaden, när det gäller äldre fastigheter, synes ej

böra ifrågakomma, då sådana fastigheter, för vilka tomtvärdet utgör en mycket

betydande del av hela fastighetsvärdet, i allmänhet torde vara äldre

fastigheter med ur kommersiell synpunkt fördelaktiga lägen, som i regel ej

lämpa sig för ifrågavarande ändamål.

I fråga örn förslaget att kommun skall ansvara för förluster i allmännyttiga

bostadsföretag på grund av försummad hyresbetalning, ha från många håll

uttalats farhågor, att därigenom missbruk av hyressubventionen skulle kunna

uppkomma och att kommunen skulle sakna möjlighet att avvärja detta. Dessa

farhågor synas mig överdrivna. I de flesta fall torde bostadsföretaget, ehuru

formellt fristående, komma att kunna betraktas blott som en kommunens förvaltningsform

för här avsett ändamål. Även när så icke är fallet böra kommunens

intressen kunna tillvaratagas genom lämplig uppgörelse med bostadsföretaget.

Dylik uppgörelse bör kunna innefatta såväl rätt för kommunen

att utöva avgörande inflytande vid urvalet av hyresgäster som ock skyldighet

för företaget att, när kommunen det påfordrar, till avflyttning uppsäga

hyresgäst, som försummat sin hyresbetalning, ävensom att å kommunen överlåta

fordran på ogulden hyra.

De förslag, som framförts i flera remissyttranden, att familjebidrag böra

kunna knytas icke endast till av kommunen och allmännyttiga bostadsföretag

ägda fastigheter utan även till strödda lägenheter i av enskilda ägda fastigheter,

till vilka lägenheter kommunen skulle skaffa sig mera varaktig dispositionsrätt,

äro ägnade att ur olika synpunkter väcka betänkligheter. Så synes

det mig uppenbart, att därigenom hyresnivån kan komma att konserveras.

Därtill kommer svårigheten att effektivt kontrollera lägenheternas lämplighet

och skötsel. Det i hög grad beaktansvärda syftet att undvika, att barnrika

familjer anhopas alltför mycket och att ifrågavarande fastigheter få en mindre

lycklig anstaltsprägel, torde kunna tillgodoses genom lämpligt valt och till

ändamålet anpassat byggnadssätt. När större flerfamiljshus byggas, böra

dessa icke, såsom de sakkunniga synas ha avsett, till övervägande delen utan

endast till exempelvis hälften disponeras av flerbarnsfamiljer, som åtnjuta familjebidrag.

Från något håll har påpekats, att de hyresavdrag, som föranledas av familjebidragen,

i beskattningsavseende kunna komma att betraktas såsom inkomst.

Med hänsyn härtill synes vid bestämmelsernas definitiva utformning böra tillses,

att en dylik eventualitet undvikes.

Vad angår de allmännyttiga bostadsföretagen, har från kommunalt håll

gjorts gällande, att kommunerna med hänsyn till de väsentliga insatser, som

från deras sida skulle ifrågakomma, tillerkänts alltför ringa inflytande å företagens

utväljande och ledning samt vid avgörande av frågor rörande återkallande

av meddelat erkännande. Härvid må till en början erinras örn att kom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

27

munernas medverkan i förevarande fall är helt beroende på kommunernas egen

prövning. Kommunerna kunna således för sin medverkan uppställa de villkor

och i övrigt träffa de anstalter, som de finna med sina intressen förenliga.

Härför lära särskilda bestämmelser ej vara erforderliga. Ävenledes torde

det utan särskild föreskrift vara uppenbart, att vid alla avgöranden, som träffas

av det centrala organet, väsentlig betydelse måste tillmätas den ståndpunkt,

som intages av vederbörande kommun.

De av de sakkunniga föreskrivna villkoren för erkännande av allmännyttigt

bostadsföretag synas mig i huvudsak väl avvägda. Dock torde, såsom

från något båll påyrkats, i stället för förbindelse av bostadsföretag att ej utan

det centrala organets tillstånd avhända sig eller med inteckning belasta fastighet,

för vilken bostadsanskaffningslån åtnjutes, krävas att föreskrift örn förbud

i sådant avseende intagits i företagets stadgar. Med den möjlighet till

jämkningar i de uppställda villkoren, förslaget öppnar i fråga örn stiftelse,

lärer på ett tillfredsställande sätt vara sörjt för att hinder ej uppkommer mot

erkännande för här avsett syfte av redan bestående stiftelser.

Lika med de sakkunniga anser jag, att erkännande bör kunna återkallas,

därest det centrala organet skulle finna, att bostadsföretag ej längre uppfyller

föreskrivna villkor eller eljest icke är lämpligt att vidare utöva ifrågavarande

verksamhet. Emellertid finner jag det sätt, de sakkunniga förordat för regleringen

av de rättsförhållanden, som uppkomma vid ett återkallande av meddelat

erkännande, i vissa avseenden böra undergå jämkningar. Att åt samtliga

dessa rättsförhållanden på förhand giva en bestämd reglering, torde ej

vara lämpligt eller ens möjligt. I stället synes åt det centrala organet böra

medgivas en tämligen vidsträckt befogenhet att i de särskilda fallen träffa de

avgöranden, som efter omständigheterna befinnas mest ändamålsenliga. Har

bostadsföretaget enbart'' åtnjutit familjebidrag, torde å det centrala organet

blott ankomma att avgöra, från vilken tid utbetalning av bidraget skall upphöra.

Denna tid lärer i regel böra bestämmas så, att den sammanfaller med

utgången av ett hyresår. Har bostadsföretaget för fastigheten erhållit bostadsanskaffningslån,

torde å det centrala organet i första hand böra ankomma att

i samråd med kommunen bestämma, huruvida fastigheten även i fortsättningen

skall användas för ifrågavarande ändamål. Befinnes detta lämpligt, bör

det centrala organet söka genomföra en överlåtelse av fastigheten från bostadsföretaget

till kommunen eller annat erkänt allmännyttigt bostadsföretag

på de villkor, som äro förenliga med de särskilda kontrahenternas berättigade

intressen. Att i regel svårigheter ej behöva möta för genomförandet av en

dylik överlåtelse, torde med skäl kunna antagas med hänsyn såväl till de villkor,

bostadsföretaget underkastat sig vid erkännandets meddelande, som till

det inflytande kommunen får förutsättas äga över bostadsföretaget. Sedan

i förevarande fall överlåtelse fullbordats, bör enligt det centrala organets förordnande

utbetalning av familjebidrag i stället ske till det nya fastighetsförvaltande

organet. Kan överlåtelse av fastigheten ej lämpligen komma till

stånd eller finner det centrala organet, att fastigheten ej vidare bör användas

för ifrågavarande ändamål, böra stat och kommun vara berättigade att återfå

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj :ts proposition nr 221.

sina insatser. Å det centrala organet bör det därför ankomma att träffa de

avgöranden, som erfordras för återbetalningen av ogulden del av bostadsanskaffningslånet

samt för upphörandet av vidare utbetalning av familjebidrag.

För kommunens del synas härvid emellertid särskilda bestämmelser ej vara av

nöden. Det torde nämligen böra förutsättas, att kommunen redan från början

träffat det avtal med bostadsföretaget, som kommunen för tillvaratagandet

av sin rätt i förevarande fall funnit lämpligt.

Från något håll har gjorts gällande, att bestämmelser borde meddelas örn

hur kommuns och bostadsföretags inbördes förhållanden skola avvecklas, när

tiden för företagets verksamhet normalt utlöper och verksamheten ej anses

böra fortsättas. Ej heller härutinnan synas mig emellertid av skäl jag nyss

åberopat några särskilda föreskrifter vara erforderliga.

Vad angår de fastigheter, för vilka bostadsanskaffningslån och familjebidrag

kunna utgå, ha anmärkningar ej riktats mot de sakkunnigas förslag om

fastställandet av tva rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp såsom minimum

för familjebostad i här ifrågavarande fall. Även för sådana lägenheter

i med bostadsanskaffningslån nybyggda flerfamiljsfastigheter, som icke skola

med familjebidrag uthyras till flerbarnsfamiljer, synes med hänsyn till de av

de sakkunniga anförda skälen för byggnadsverksamhetens inriktning på större

lägenhetstyper böra fastställas samma minimikrav. I fråga om valet av

hustyper och lägenhetsutrustning bör lämnas vidsträckt frihet för kommunerna

att anpassa detta till ortens förhållanden och behov, dock under iakttagande

av att icke uppenbart olämpliga hustyper användas och att utrustningen,

särskilt med hänsyn till de boendes levnadsomkostnader, gives en god

standard, vilket allt i sista hand bör tillkomma det centrala organet att pröva.

Lika med de sakkunniga anser jag att vid inköp av äldre fastigheter för

ifrågavarande ändamål relativt stränga krav på fastighetens belägenhet och

bostädernas beskaffenhet böra upprätthållas.

Det har av vissa myndigheter framförts önskemål, att familjebidrag även

skulle kunna utgå för småstugor, som sedermera kunna förvärvas av innehavaren

med äganderätt. Det syfte, man därmed velat tillgodose, är behjärtansvärt,

och det synes mig böra övervägas att lämna frihet för kommun att med

hjälp av bostadsanskaffningslån och familjebidrag ordna bebyggelse av småstugor

eller andra hus av egnahemstyp att upplåtas mot hyra, så länge familjebidragen

utgå, för att därefter överlåtas mot äganderätt på de villkor, kommunen

kan finna lämpliga.

I fråga örn de familjer, för vilka bidrag kunna utgå, har påpekats nödvändigheten

att förhindra att i de lägenheter, till vilka familjebidrag äro knutna,

olämpliga boendeförhållanden uppkomma genom tagandet av fosterbarn samt

inneboende. Till barn, som berättiga till hyresavdrag, böra enligt min mening

icke räknas fosterbarn, annat än i sådana av fastighetsförvaltningen

prövade fall, där på grund av släktskapsförhållande eller dylikt fosterbarnet

försörjes utan ersättning. I hyreskontrakten bör vid äventyr att medgivet

hyresavdrag eljest bortfaller införas förbud mot att utan fastighetsförvaltningens

tillstånd taga inneboende eller andra icke familjetillhöriga i lägenheten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 221.

29

Beträffande urvalet av hyresgäster anser jag i likhet med de sakkunniga,

att vissa inkomststreck icke böra fastställas i författningen. Jag vill tilllägga,

att det ur praktisk synpunkt torde vara olämpligt att draga inkomststrecken

så lågt, att hyresgästerna till någon större del komma att utgöras

av understödstagare. Sådana kunna å andra sidan icke helt uteslutas, lika

litet som familjer, som sakna hemortsrätt inom kommunen, men som av sitt

arbete äro där bundna. Den urvalsregel, som kommit till uttryck i de sakkunnigas

förslag, synes mig ägnad att motverka de sakkunnigas syfte att

undvika fattigvårds- och välgörenhetsprägel över de föreslagna åtgärderna.

Kommunens inflytande över urvalet av hyresgäster torde, såsom jag redan

i det föregående erinrat, kunna tillräckligt garanteras genom uppgörelse

mellan kommunen och bostadsföretaget.

I fråga örn hyressättningen finner jag lika med de sakkunniga, att standardhyrorna

böra fastställas av det centrala organet. Vidare synes mig anledning

ej föreligga att utsträcka graderingen av hyresavdragen efter barnantal längre

än de sakkunniga föreslagit. Farhågorna för otillbörligt utnyttjande av rätten

till hyresavdrag genom tillfälligt tagande av fosterbarn undanröjas, när

fosterbarn i regel ej inräknas i antalet av barn, som berättiga till hyresavdrag.

Omprövningen av standardhyrorna bör, när särskild anledning därtill föreligger,

kunna företagas även under pågående femårsperiod. Den reservfond

på högst 10 procent av fastighetsvärdet, som av de sakkunniga föreslagits,

synes väl njuggt beräknad. Efter min mening bör man lämpligen kunna medgiva

en sådan reservfond intill 20 procent av fastighetsvärdet.

Enighet synes praktiskt taget råda därom, att de uppgifter, som anförtrotts

det centrala organet, lämpligen kunna uppdragas åt statens byggnadslånebyrå.

Även jag delar denna mening. Den särskilda sakkunskap, som

med anledning av byråns nya uppgifter kan erfordras, torde kunna tillföras

densamma inom ramen för dess nuvarande organisation. De ökade kostnaderna

för byråns verksamhet lära, i anslutning till vad hittills skett, kunna

för nästa budgetår bestridas ur den fond, varur bostadsanskaffningslånen

skola utgå.

De föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1935.

Anslagsbehovet för de bostadsanskaffningslan, som kunna komma att utlämnas

under nästa budgetår, torde böra tillgodoses i den ordning och med

det belopp, som föreslagits vid frågans behandling i samband med årets statsverksproposition.

Vad angår anslag för familjebidrag, lärer med hänsyn till

de grunder, efter vilka dylika bidrag skola utgå, anslaget böra erhålla karaktären

av förslagsanslag; och torde på grund av den tid, som mäste antagas

åtgå, innan fastigheter hinna uppföras eller iordningställas för ändamålet, för

nästa budgetår ett anslag å 500,000 kronor vara tillfyllest.

Under åberopande av det anförda får jag — med framhållande av att proposition

i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas, utan

hinder att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tiden redan gått till ända — hemställa, att Kungl. Maj :t matte föreslå

riksdagen att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:t$ proposition nr 221.

dels besluta inrättandet av en statlig utlåningsfond, benämnd

lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer;

dels medgiva, att lån ur nämnda fond må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som av mig förordats;
dels

såsom kapital för samma fond anvisa för budgetåret

1935/1936 bland Utgifter för kapitalökning under rubrik Statens

utlåningsfonder ett reservationsanslag av 30,000,000

kronor, att utgå av lånemedel;

dels ock till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer anvisa för budgetåret 1935/1936

under femte huvudtiteln ett förslagsanslag av 500,000 kronor

att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

av mig förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ekblom.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS 1.

31

Bilaga.

Bostadssociala utredningens utkast

till

förordning angående lån och årliga bidrag ay statsmedel för främjande

av viss bostadsförsörjning.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

För beredande av billiga hyresbostäder åt vissa familjer i stad, köping eller

annat samhälle, där 1 kap. hälsovårdsstadgan är gällande, kunna under de villkor,

här nedan stadgas, lån (bostadsanskaffningslån) och årliga bidrag (familjebidrag)

av statsmedel eller ock enbart dylika bidrag beviljas vederbörande

kommun eller under förmedling av denna sådant allmännyttigt bostadsföretag,

som omförmäles i 12 §.

2 §.

Beslut örn beviljande av bostadsanskaffningslån och familjebidrag meddelas

i den ordning och av det centrala organ Konungen bestämmer, varjämte

Konungen utfärdar de närmare föreskrifterna för detta organs verksamhet.

3 §.

Vid beviljande av bostadsanskaffningslån och familjebidrag gives förtursrätt

åt sådana kommuner, som genom välordnad bostadsinspektion och åtgärder

för undanröjande av undermåliga bostäder visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas

förbättring å orten.

Bostad sanskaffn ingslån.

4 §•

Bostadsanskaffningslån beviljas för uppförande av ny fastighet eller inköp

och förbättring av äldre sådan samt utgår med högst fyrtiofem procent av

värdet å fastigheten, sedan därifrån avräknats värdet å tomten.

Innehar bostadsföretag tomten allenast med tomträtt, skall länet utgå med

högst fyrtiofem procent av värdet å tomträtten och vad därtill lagligen hör.

Värdet å fastigheten efter avdrag för tomtvärdet eller å tomträtten och

vad därtill lagligen hör fastställes av det centrala organet.

5 §•

För bostadsanskaffningslån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av

inteckning i fastigheten eller, där tomten innehaves allenast med tomträtt,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

i tomträtten, liggande mellan lägst femtio och högst nittiofem procent av det

enligt 4 § sista stycket fastställda värdet å fastigheten efter avdrag för tomtvärdet

eller å tomträtten och vad därtill lagligen hör.

6§.

Bostadsanskaffningslån utbetalas genom det centrala organets försorg. Närmare

föreskrifter örn den ordning, i vilken utbetalandet skall ske, meddelas av

Konungen.

7 §.

Bostadsanskaffningslån löper med ränta av 3 procent.

8 §.

Från dag, som bestämmes av det centrala organet, skall bostadsanskaffningslån

utgöra amorteringslån.

Lan skall vara slutamorterat pa fyrtio ar i fråga örn nybyggnad av sten

och på trettio år i fråga örn nybyggnad av trä. Beträffande äldre fastighet

bestämmes amorteringstiden av det centrala organet med hänsyn till fastighetens

ålder och tillstånd, dock längst till tjugo år.

I fall, som omförmäles i 13 §, kan lån tidigare förfalla till betalning.

9 §•

Bostadsföretag må beviljas bostadsanskaffningslån endast på villkor, att

kommunen förbinder sig att dels, i den mån så erfordras, tillhandahålla företaget

den del av fastighetskapitalet, som ligger över det genom lån av statsmedel

erhallna, utan rätt att a salunda tillskjutet kapitalbelopp åtnjuta ränta

och amortering i vidare man än som av det centrala organet prövas skälig,

dels fritt ställa tomt till förfogande eller på annat sätt utan kostnad för

företaget svara för den del av fastighetskapitalet, som motsvarar tomtens

värde, dels ock ersätta företaget den förlust, som kan uppkomma genom försummad

betalning av hyror i fastigheten.

Familj ebidrag.

10 §.

Familjebidrag beviljas kommun eller bostadsföretag för att såsom hyresavdrag,

bestämda pa sätt i 18 § sägs, tillgodokomma de familjer, som omförmälas

i 16 §.

Familjebidrag utgår under det antal år, inom vilket bostadsanskaffningslån

för fastigheten enligt 8 § skall vara slutamorterat. Har sådant lån ej erhållits,

utgår bidraget för den tid, som av det centrala organet prövas skälig, dock

högst under tio år.

Det centrala organet må, när särskilda skäl därtill föreligga, besluta, att

familjebidrag skall utgå jämväl för tid utöver vad i andra stycket stadgas.

Sadant beslut ma dock avse en tid av högst tio år varje gång.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 33

I fall, som omförmäles i 13 §, kan utbetalning av familjebidrag upphöra

tidigare.

11 §•

Beloppet av familjebidrag fastställes preliminärt varje år före hyresårets

ingång och beräknas därvid till summan av de på sätt i 18 § sägs bestämda

hyresavdragen.

Sålunda fastställt bidrag utbetalas med en fjärdedel sista söckendagen före

varje kvartals början.

Inom en månad från hyresårets utgång göres slutlig avräkning. Härvid

sker redovisning för de av kommunen eller bostadsföretaget faktiskt gjorda

hyresavdragen, varefter skillnaden mellan dessa och det preliminärt bestämda

bidraget regleras genom tillskott eller återbetalning av skillnadens belopp.

Allmännyttiga bostadsföretag.

12 §.

Som allmännyttigt bostadsföretag för här avsett syfte kan av det centrala

organet erkännas redan bestående eller för ändamålet nybildade bolag, föreningar

och stiftelser.

Villkor för erkännande som allmännyttigt bostadsföretag äro:

att företagets utdelning på eget kapital stadgeenligt icke får överstiga vad

som av det centrala organet prövas skäligt;

att övriga ekonomiska fördelar för delägare, ledare och anställda utöver rimlig

ersättning för utfört arbete stadgeenligt äro uteslutna;

att företaget förbinder sig att ej utan det centrala organets tillstånd avhända

sig eller med inteckning belasta fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån

åtnjutes;

att vid upplösning av företaget delägare stadgeenligt må erhålla endast

det ursprungliga tillskjutna nominella kapitaleit, med avdrag av tidigare

kapitalåterbetalning, jämte uppskjuten utdelning;

att företaget för förvaltning av fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån

och familjebidrag åtnjutas, underkastar sig kommunal kontroll och av kommunen

godkänd revision jämte statlig inspektion; samt

att företaget underkastar sig de bestämmelser, som i 13 § omförmälas.

I fråga örn stiftelse^ må dock rörande nu angivna villkor jämkningar beviljas

efter det centrala organets prövning.

13 §.

Därest det centrala organet skulle finna, att bostadsföretag icke längre

uppfyller i 12 § stadgade villkor eller eljest icke är lämpligt att vidare utöva

ifrågavarande verksamhet, må erkännandet återkallas.

Återkallas erkännande, skall utbetalning av familjebidrag omedelbart upphöra.

Vidare skall företaget, därest det för fastigheten erhållit bostadsanBihang

till rilcsdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 221. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 221.

skaffningslån, vara skyldigt att efter det centrala organets prövning antingen

återbetala av lånet återstående belopp eller ock till kommunen eller annat erkänt

allmännyttigt bostadsföretag, som anvisas av det centrala organet, överlåta

fastigheten ävensom, där reservfond som omförmäles i 23 § finnes, denna

mot övertagande blott av de skulder, som avse fastigheten, samt det ursprungligen

tillskjutna nominella kapitalet, med avdrag av tidigare kapitalåterbetalning,

jämte uppskjuten utdelning.

I den mån närmare föreskrifter erfordras för avveckling av mellanhavandet

i överensstämmelse med vad som nu sagts, skola sådana meddelas av det centrala

organet.

Fastigheter, för vilka bostadsanskafftiingslån och familjebidrag

kunna utgå.

14 §.

Fastighet, som nybygges för bostadsförsörjning enligt denna förordning,

skall innehålla lägenheter örn minst två rum och kök eller likvärdig lägenlretstyp.

Undantag härifrån må beviljas endast för enstaka butiksutrymmen

samt för sådana mindre lägenheter, som kunna vara nödvändiga av hänsyn

till effektiv planlösning.

Fastighet, som avses i första stycket, skall hava nära tillgång till lekplats

för barn samt bör, då fråga är örn större flerfamiljshus, vara försedd med

motsvarande anordning inomhus (lekstuga o. d.).

15 §.

Äldre fastighet, som inredes för ifrågavarande ändamål, skall övervägande

innehålla lägenheter örn minst två rum och kök.

Vidare skall sådan fastighet

hava nära tillgång till lekplats för barn;

vara så belägen, att fastigheten icke inom beräknad användningstid kan

komma att beröras av stadsplanemässiga saneringsarbeten;

vara i sådant skick, att den utan större ombyggnad kan under avsevärd

tidrymd bereda försvarliga bostadsmöjligheter för flerbarnsfamiljer; samt

kunna förvärvas till pris, som prövas skäligt av det centrala organet.

Familjer, för vilka familjebidrag kunna utgå.

16 §.

Familjer, som i förevarande fall kunna komma i åtnjutande av hyresavdrag,

bestämda på sätt i 18 § sägs, äro mindre bemedlade familjer med tre eller

flera hemmavarande barn i beroende ställning.

Med familj avses i denna förordning man och hustru med barn eller annan

vuxen person, som försörjer minderåriga anhöriga. Till barn räknas även

adoptiv- och fosterbarn.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

35

Som barn i beroende ställning anses hemmavarande barn, som ej fyllt 16

år; dock må jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest

är utan arbetsförtjänst, efter prövning av kommunen eller bostadsföretaget,

medräknas.

17 %.

Vid antagande av hyresgäster bör under i övrigt lika förhållanden företräde

givas familj med flera barn, lägre inkomst och sämre förutvarande

bostad än annan familj.

Då bostadsföretag förvaltar fastighet av här ifrågavarande slag, bör antagandet

av hyresgäster göras av företaget efter förslag av kommunen.

Hyressättningen.

18 §.

På grundval av de förhållanden, som ha avseende å fastighetens ekonomi,

därvid såsom utgift för kommuns del ej må medräknas kostnaden för förräntning

och amortering av tomt, skola efter förslag av kommunen eller bostadsföretaget

av det centrala organet standardhyror fastställas för de särskilda

lägenheterna.

De hyror, som skola erläggas, bestämmas genom att från standardhyrorna

göras procentuella hyresavdrag, uppgående till

30 procent för familj med 3 barn,

40 » » » » 4 » samt

50 » > » » 5 eller flera barn.

Beträffande av stiftelse ägd fastighet, i vilken hyrorna till följd av donationsmedel

väsentligt understiga de standardhyror, som kunna erhållas i

andra jämförliga fastigheter, må det centrala organet fastställa de ändrade

procenttal för hyresavdragen, som med hänsyn därtill kunna prövas befogade.

19 §.

Hyreskontrakt skall löpa per år, räknat från den 1 april eller den 1 oktober,

med 3 månaders uppsägningstid. Hyran skall erläggas månadsvis i

förskott.

20 §.

Vid ökning av familjs barnantal skall därav föranledd ökning av hyresavdraget

inträda från och med nästföljande månad. Vid minskning av barnantalet

skall sänkningen av hyresavdraget inträda från och med ingången

av det hyresår, till vilket uppsägning kan ske.

21 §.

Familj, som genom minskning av barnantalet icke längre är att anse som

flerbarnsfamilj enligt 16 §, skall erlägga standardhyra eller ock, örn annan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

mindre bemedlad flerbarnsfamilj synes vara i större behov av lägenheten, uppsägas

till avflyttning.

Familj, som genom förbättrad ekonomi icke längre är att anse som mindre

bemedlad, skall, därest förbättringen synes varaktig och avsevärd, erlägga

standardhyra eller ock uppsägas till avflyttning, örn annan mindre bemedlad

flerbarnsfamilj synes vara i större behov av lägenheten.

Höjning av hyran till standardhyra inträder från och med det hyresår, till

vilket uppsägning kan ske.

22 §.

Vart femte år skall det centrala organet taga under omprövning, huruvida

de allmänna pris- och hyresnivåernas förskjutning eller förändring i den allmänna

hyresbetalningsförinågan eller andra omständigheter göra förändring

i standardhyrorna befogad, och där så befinnes vara fallet verkställa reglering

av standardhyrorna i enlighet därmed.

23 §.

Därest genom standardhyrornas höjning överskott skulle uppstå för fastighet,

för vilken bostadsanskaffningslån erhållits, skall överskottet avsättas till

en för främjande av bostadsförsörjningen inom kommunen avsedd reservfond.

När denna vuxit till 10 procent av fastighetsvärdet, skall ytterligare överskott

årligen inbetalas till statsverket, dock högst intill det belopp, som motsvarar

statens årliga bidrag till hyresavdrag inom fastigheten.

Därest genom den allmänna hyresmarknadens utveckling sänkning av standardhyrorna

i fastighet, för vilken bostadsanskaffningslån erhållits, skulle bliva

nödvändig i den omfattning, att förlust å fastigheten uppkommer för kommun

eller bostadsföretag, må frågan örn anskaffande av medel till förlustens

täckande hänskjutas till Konungens prövning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

351133

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:344 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. s. 5 i texten
  2. BevU 1935:60 Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag. s. 1 i texten
  3. SU 1935:144 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, jämte i ämnet v a1 i texten