Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:225, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 225.

1

Sr 225.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms slätt den

30 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den. 30 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Engberg, Ekman,

Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet vissa frågor örn

ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade

tulltaxan och i vissa senare utfärdade författningar med tillägg till

tulltaxan samt anför därvid följande:

Fyrverkeriarbeten. Fyrverkeriarbeten äro i gällande tulltaxa upptaga

na under nr 289 med tull av 200 kronor för 100 kilogram. Härtill kommer

en tilläggstull av 300 kronor för 100 kilogram enligt förordningen den 21

april 1933 (nr 168) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa. Enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 225.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

2 Kungl. Martts proposition nr 225.

anmärkningar vid förenämnda tulltaxenr och i förordningen utgår dock

icke tull elior tilkiggstull för fyrverkeriarbeten, avsedda att användas

vid livräddningsstationerna.

I en den 26 januari 1935 dagtecknad skrift har Aktiebolaget Aerotransport

hemställt, att den för nyssnämnda slag av fyrverkeriarbeten stadgade

tullfriheten matte utsträckas att gälla jämväl beträffande fyrverkeriarbeten,

avsedda att användas vid luftfartygs landning i händelse av

nöd.

I ett, efter remiss, den 4 februari 1935 avgivet gemensamt utlåtande

hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen tillstyrkt bifall till

framställningen.

Tilläggstullen å fyrverkeriarbeten tillkom efter beslut av 1933 års riksdag.

Såsom framgår av bevillningsutskottets betänkande nr 27 var syftet

med densamma att åvägabringa en ökad tullbeskattning endast beträffande

sådana fyrverkeriarbeten, vilka kunde anses lyxbetonade eller

mer eller mindre umbärliga. I överensstämmelse härmed undantogos

från tilläggstull fyrverkeriarbeten, avsedda att användas vid livräddningsstationerna,

varjämte dessa artiklar i samband därmed fritogos

jämväl från den i tulltaxan stadgade tullen. Då de skäl, som föranlett

tullfrihet för sistnämnda slag av fyrverkeriarbeten, med samma styrka

göra sig gällande även i fråga örn den för flygtrafiken avsedda nödsignalmaterielen,

vill jag förorda, att anmärkningen vid tulltaxenr 289 samt motsvarande

anmärkning i förordningen örn tilläggstull ändras sålunda, att

där stadgad tullfrihet kommer att åtnjutas jämväl för fyrverkeriarbeten,

avsedda att användas för avgivande av nödsignal vid luftfart.

Mattor, innehållande jute. Gällande tulltaxa upptager under nr 472

mattor, helt eller delvis av jute, utan inblandning av silke, ull eller andra

djurhår eller kokostågor, med tull av 40 kronor för 100 kilogram.

I skrivelse den 14 november 1934 har generaltullstyrelsen föreslagit en

höjning av tullen för vissa slag av mattor, innehållande jute, samt till

stöd därför anfört i huvudsak följande:

Under senare år hade förekommit en rätt betydande införsel av plyschartade

bomullsmattor med bottenväv delvis av jute eller med en obetydlig

inblandning av detta spånadsämne i floret. I de fall, som här avsåges,

saknade jutegarnet nämnvärd betydelse för varans utseende och beskaffenhet

i övrigt. Enligt ordalagen i rubriken till tulltaxenr 472 skulle

mattorna dock tulltaxeras såsom jutemattor, för vilka tullen utgjorde endast

40 kronor för 100 kilogram. Bomullsmattor vore eljest hänförliga till tulltaxenr

473 med tull av 100 kronor för 100 kilogram. Styrelsen hade redan

i ett den 2 april 1932 till 1928 års tullkommitté avgivet utlåtande med förslag

till vissa ändringar i tulltaxan framhållit, att en komplettering av

de nuvarande tullbestämmelserna för nämnda varuslag enligt styrelsens

mening vore erforderlig. Någon sådan komplettering hade dock icke

kommit till stånd. Den brist i tulltaxan, varom nu vore fråga, gjorde sig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 225.

3

emellertid alltjämt med styrka gällande, varför styrelsen, ansett sig böra

ånyo framlägga förslag i ämnet. Den önskvärda ändringen syntes lämpligen

kunna vinnas på det sätt, att till tulltaxenr 472 fogades en anmärkning

av innehåll, att till sagda nummer icke skola hänföras plyschartade

mattor, i vilka jute ingår endast i bottenvävnaden eller eljest till obetydlig

del.

Kommerskollegium, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den

22 januari 1935, har för sin del tillstyrkt bifall till framställningen.

Då några sakliga skäl icke torde kunna åberopas för bibehållande av Departementsden

nuvarande lägre tullbeskattningen av sådana plyschartado mattor, eh«f‘ni

vilka förekommer allenast en obetydlig inblandning av jute, biträder jag

generaltullstyrelsens förslag.

Klädespersedlar av stampad yllefilt. I förenämnda skrivelse den 14

november 1934 har generaltullstyrelsen framlagt förslag till ändring av

tulltaxan i syfte att åvägabringa en enhetlig tullbeskattning av klädespersedlar,

tillverkade av stampad yllefilt, och persedlar av yllevävnad.

Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

I tulltaxenr 604 upptagas kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt

nämnda, av stampad filt med en tull av 160 kronor för 100 kilogram. Vid

tiden för tillkomsten av nämnda tullsats utgjordes de sömnadsarbeten,

som förfärdigades av stampad filt, företrädesvis av smärre handarbeten,

för vilka ovan angivna tull befanns lämplig. Tullen å stampad yllefilt

av sedvanlig beskaffenhet utgår med 90 kronor för 100 kilogram. Man

hade vid denna tidpunkt ingen nämnvärd erfarenhet av att klädespersedlar

syddes av sådant material.

Numera förekommer emellertid en icke obetydlig införsel av damkappor,

tillverkade av stampad yllefilt och försedda med foder av halvsiden.

Dylika kappor draga enligt gällande bestämmelser en tull av 1 krona

60 öre per kilogram, under det att tullen och tilläggstullen å kappor med

övertyg av yllevävnad, vägande högst 500 gram per kvm, och foder av

hel- eller halvsiden tillhopa uppgå till 10 kronor 91 öre per kilogram.

Skillnaden i tullavgift blir sålunda betydande, allt efter som plagget tillverkas

med övertyg av vävnad eller av stampad filt. Den låga tullsatsen

i senare fallet är desto mera anmärkningsvärd, som tullen å fodret

utgår med 20, 15 eller 10 kronor per kilogram.

Vid en mindre noggrann undersökning kan svårligen avgöras, huruvida

övertyget utgöres av stampad yllefilt eller av yllevävnad, varför materialets

mindervärdiga beskaffenhet ofta torde undgå köparens uppmärksamhet.

Ur konsumtionssynpunkt synes det därför vara till fördel, örn

importen av klädespersedlar, tillverkade av stampad filt, hämmades genom

tillämpning av samma tull, som utgår för persedlar av yllevävnad.

En enhetlig tullbeskattning av kläder, framställda av dessa båda materialier,

synes även ur produktionssynpunkt motiverad.

I anslutning till vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen föreslagit,

att till tulltaxenr 604 måtte fogas en anmärkning av innehåll, att

klädespersedlar av stampad yllefilt skola tulltaxeras enligt vad för klädespersedlar

av yllevävnader, hänförliga till tulltaxenr 483—485, är stadgat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Kommerskollegium Ilar i infordrat utlåtande tillstyrkt genomförande

av berörda förslag.

Med hänsyn till vad generaltullstyrelsen anfört finner jag en höjning

av tullen å klädespersedlar av stampad yllefilt motiverad. Mot det av

styrelsen i sådant syfte framlagda förslaget till ändring av tulltaxan har

jag icke något att erinra.

Hattar av strumpstolsarbete. Hattar av strumpstolsarbete äro i gällande

tulltaxa undantagna från tillämpningen av de vid tulltaxenr 626

—632 (statistiskt nr 1190—1203) för hattar fastställda tullsatserna per

stycke och skola sålunda i tullhänseende likställas med andra persedlar

av nämnda material, i regel tulltaxenr 557 (statistiskt nr 1102 eller 1104),

med tull av 175 kronor för 100 kilogram.

Generaltullstyrelsen har i förutberörda framställning den 14 november

1934 föreslagit sådan omläggning beträffande tulltaxeringen av ifrågavarande

artiklar, att huvudbonader av strumpstolsgods bomme att tulltaxeras

efter samma grunder, som tillämpas för huvudbonader av annat

material. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Förutnämnda undantagsbestämmelse ansågs vid dess tillkomst vara

motiverad ur olika synpunkter. Strumpstolsgods utgjorde nämligen icke

något typiskt hattmaterial, varför tveksamhet alltid kunde råda angående

lämpligheten av att tulltaxera en av sådant material tillverkad vara

såsom hatt. I handeln förekommande huvudbonader av strumpstolsgods

hade även mera sällan karaktär av hattar. För tulltaxeringen vore det

därför i regel en fördel, örn åtskillnad icke behövde göras mellan hattar

och mössor av nämnda material.

Enligt den moderiktning, som numera är rådande, tillverkas emellertid

hattar i mycket stor utsträckning av strumpstolsgods, och en väsentlig

del av den import, som förekommer, utgöres av dylika hattar. Materialet

i dessa huvudbonader har emellertid efter själva stickningsproceduren

ofta underkastats en efterbehandling, bestående av Tuggning och filtning,

varigenom varans karaktär av strumpstolsarbete till viss del gått

förlorad. Med hänsyn härtill hava dylika huvudbonader av hattyp, tillverkade

av ruggat och filtat strumpstolsgods, ansetts böra tulltaxeras

enligt de bestämmelser, som gälla för filthattar, och denna tulltaxeringspraxis

har även, i anledning av anförda besvär, gillats av Kungl. Majit i

regeringsrätten.

Emellertid har det visat sig vara förenat med stora svårigheter att i

särskilda fall avgöra, huruvida materialet undergått sådan behandling,

att varan enligt ovan angivna riktlinjer för tulltaxeringen rätteligen

bör betraktas såsom hatt. Den önskvärda likformigheten i tulltaxeringen

har därför svårligen kunnat upprätthållas. Detta har haft till följd,

att affärsmännen ofta sväva i osäkerhet angående den tull, som kommer

att drabba en inköpt vara, vilket varit desto mera olägligt, som skillnaden

kunnat uppgå till avsevärda belopp.

I anslutning till det anförda har generaltullstyrelsen föreslagit, att orden

»eller strumpstolsarbete» måtte utgå ur överrubriken till tulltaxenr

626—632.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 225. 5

Kommerskollegium Ilar i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava

något att erinra mot förslagets genomförande.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att den ifrågasatta omläggningen,

ur tullteknisk synpunkt skulle vara till obestridlig fördel. På grund härav

biträder jag gener altullstyrelsens förslag.

Vissa arbeten av sten. Skivor och plattor av marmor åtnjuta tullfrihet,

örn de äro opolerade (tulltaxenr 655), men äro belagda med

en tull av 10 kronor för 100 kilogram, örn de äro polerade (tulltaxenr

656). För ej särskilt nämnda opolerade och oslipade arbeten av sandsten

eller kalksten utgår tull med 1 krona för 100 kilogram (tulltaxenr

658), varemot dylika arbeten av andra mjuka stenåker, hänförliga till

tulltaxenr 659 (statistiskt nr 1239) äro tullfria.

I en i december 1933 inkommen skrift hava Nya marmorbruks aktiebolaget

och Gropptorps marmor aktiebolag hemställt, att oslipade och

opolerade skivor och plattor av marmor, kalksten och andra liknande

stenåker måtte beläggas med en tull av 5 kronor för 100 kilogram samt

att slipade men icke polerade skivor och plattor av marmor måtte i tullhänseende

likställas med polerade. Till stöd härför har i huvudsak framhållits,

att det föreslagna tullskyddet i avsevärd mån skulle bidraga till

ökad förbrukning av inhemsk vara samt att det vore förenat med ytterligt

stora svårigheter att avgöra, huruvida arbeten av sten undergått polering

eller endast slipning.

Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

efter remiss, den 24 februari 1934 avgivit gemensamt utlåtande. Kommerskollegium

har däri anfört, bland annat, att av de kostnader för framställning

av visst slag av marmorplattor vid ett svenskt företag, som

meddelats kollegium, ej framginge, att de från utlandet importerade sågade

men ej ytterligare bearbetade marmorplattorna med nuvarande

tullfrihet skulle erbjuda någon i prishänseende verkligt besvärande konkurrens.

Tillgängligt siffermaterial syntes icke heller tyda på, att Sveriges

andel i råvaruförsörjningen skulle minskas utan snarare tvärtom.

Kollegium funne därför icke tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka den

föreslagna tullen å oslipade och opolerade skivor och plattor av marmor,

kalksten och andra liknande stenarter. Däremot ansåge kollegium, att

slipade skivor och plattor av marmor lämpligen borde åsättas samma

tull, som utginge för polerade skivor och plattor. Härutinnan har kollegium

anfört följande:

De tillgängliga statistiska uppgifterna lämna icke någon ledning för

bedömandet, vilken verkan den ändringen, att slipade skivor och plattor

av marmor beläggas med samma tull som de polerade, nämligen 10 kronor

för 100 kilogram, skulle medföra. Enligt av sakkunniga år 1927 avgivet

betänkande med förslag till förordning med tulltaxa (statens offentliga

utredningar 1927:20, s. 349) hade företagen utredning givit vid han
-

orp artementschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 225.

deli, att de marmorskivor, som införas till riket, i regel äro oslipade.

Sakkunniga funno denna tullfråga icke vara av någon större betydelse

och ansågo sig icke böra framlägga något förslag i ämnet, dels av nämnda

anledning och dels på grund av svårigheterna att överblicka konsekvenserna

av en ändring. Då emellertid de sakkunniga funnit den gällande

avvägningen av tullsatserna obestridligen giva anledning till vissa

erinringar, ansågs frågan böra upptagas till förnyad behandling i samband

med en blivande allmän revision av tulltaxan.

Sökandena uppgiva i nu föreliggande framställning, att den huvudsakliga

importen av arbeten av sten utgöres av opolerade, i regel endast

sågade skivor och plattor av marmor. Enligt denna uppgift skulle sålunda

situationen för närvarande, vad beträffar införseln av slipade men

icke polerade plattor, vara ungefär densamma som då nyssnämnda sakkunniga

företogo sin utredning.

En tulländring enligt sökandenas hemställan torde sålunda kunna tillmätas

en rätt begränsad nytta för den ifrågavarande inhemska förädlingsindustrien.

Å andra sidan skulle en sådan ändring icke vålla importhandeln

och förbrukarna av de färdiga fabrikaten större olägenheter.

Tulltekniska skäl tala här uppenbarligen för en ändring. Slipning av

plattorna måste nämligen föregå poleringen, och det möter i vissa fall

vid tulltaxeringen svårigheter att avgöra, huruvida polering i egentlig

mening föreligger, särskilt som poleringen ibland lär åstadkommas endast

genom anbringandet av ett lämpligt anstrykningsmedel.

I anslutning till vad sålunda förordats har generaltullstyrelsen avgivit

förslag till erforderlig ändring i tulltaxan.

Vidare hava aktiebolaget Grythytte skifferverk samt Glava skifferberg,

bröderna Källback, Glava, uti en den 9 februari 1934 inkommen

skrift hemställt dels örn sådan ändring av tulltaxenr 653, att tullen å

takskiffer höjdes från nuvarande 1 krona till 5 kronor för 100 kilogram

och att ur berörda tulltaxenr uteslötes »för tekniskt bruk avsedda artiklar

av sten, ej särskilt nämnda», varigenom artiklarna ifråga komme att

tulltaxeras enligt de rubriker, till vilka andra liknande arbeten av sten

hänfördes, dels ock att opolerade och oslipade arbeten av skiffer, hän1

örliga till tulltaxenr 659 (statistiskt nr 1239) och sålunda för närvarande

tullfria, måtte beläggas med en tull av 5 kronor för 100 kilogram. Till

stöd för denna framställning har — särskilt i vad avser sistberörda artiklar

— anförts i huvudsak följande:

Opolerade och oslipade arbeten av skiffer inkomme för närvarande i betydande

kvantiteter. Av statistiken framginge visserligen, att importen

av hithörande artiklar avsevärt gått tillbaka de senaste åren. Detta

hade emellertid sin grund i ändrad tullpraxis. Trots nedgången redovisades

för vart och ett av åren 1931 och 1932 en import av varor, hänförliga

till statistiskt nr 1239, av närmare 400 ton med ett värde av omkring

60,000 kronor.1 Sökandena — vilka vore de enda företag i Sverige, som

bearbetade svensk skiffer i industriell skala — hade genom rationalisering

av driften sökt sänka sina tillverkningskostnader. De hade likväl

icke lyckats effektivt möta den utländska konkurrensen på området och

1 1933: 62 ton och 10,205 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 225.

sage sig nu tvungna att, därest de icke bereddes förhöjt tullskydd, allvarligt

överväga eventualiteten att helt nedlägga sin tillverkning, varvid

närmare ett hundratal man skulle bliva utan arbete.

Över sistberörda framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 6 mars 1934 gemensamt avgivit infordrat utlåtande,

däri kommerskollegium på anförda skäl avstyrkt framställningen i vad

den avser ändring av tulltaxenr 653. I fråga örn opolerade och oslipade

arbeten av skiffer, nu fallande under statistiskt nr 1239, har kommerskollegium

däremot funnit skäl tala för ett tillmötesgående av framställningen

i viss utsträckning. Härom har huvudsakligen anförts följande:

De stenarter utom skiffer, som vanligen kunde komma i fråga, torde

vara marmor, alabaster och annan gipssten, serpentin och täljsten. Beträffande

marmor och täljsten funnes svenska råvaruförekomster, med

vilkas produkter de importerade artiklarna åtminstone i vissa fall kunde

antagas konkurrera. För dessa artiklar kunde således i viss mån samma

synpunkter anläggas som i fråga örn sådana av skiffer. Emellertid torde

knappast skäl förefinnas att bereda här ifrågavarande slag av artiklar

av andra mjuka stenarter än skiffer, marmor och täljsten någon särställning.

För tekniskt bruk avsedda artiklar, ej särskilt nämnda, vore redan

tullbelagda, vadan importen under ifrågavarande statistiska nummer

knappast torde röra sig örn nödvändighetsvaror, särskilt som opolerade

skivor och plattor av marmor (statistiskt nr 1228) vore tullfria.

Enligt handelsstatistiken varierade årsmedeltalet av importvärdet under

statistiskt nr 1239 från lägst och undantagsvis 10 öre till högst omkring

20 öre för kilogram. Den begärda tullsatsen av fem kronor för 100 kilogram

skulle sålunda komma att uppgå till omkring 50 å 25 procent av

värdet. Kommerskollegium funne icke ett så högt tullskydd motiverat

men ansåge, att samtliga här ifrågavarande opolerado och oslipade artiklar

av mjuka stenarter lämpligen kunde beläggas med samma tullsats,

som nu gällde för sådana av sandsten och kalksten, d. v. s. en krona

för 100 kilogram, vilket skulle motsvara mellan 5 och 10 procent av varans

värde. Enligt vad kollegium inhämtat hade åtminstone en av sökandena

nyligen gått i författning örn modernisering av sina anläggningar,

och det föreföllo troligt, att den svenska skifferindustrien även

med ett tämligen måttligt skydd i många fall skulle kunna bliva konkurrenskraftig

gentemot utlandet.

I anslutning till kommerskollegii förslag ilar generaltullstyrelsen förordat,

att tulltaxenr 658 måtte ändras att i stället för opolerade och oslipade

arbeten av sandsten eller kalksten avse sådana arbeten av mjuka

stenarter.

Då den under statistiskt nr 1239 redovisade importen omfattar även

andra mjuka stenarter än skiffer, äro de uppgifter, som kunna hämtas

ur den officiella statistiken på denna punkt, icke av beskaffenhet att giva

någon tillförlitlig bild av införseln av skiffer. Med hänsyn härtill hava

förut lämnade uppgifter rörande införseln ansetts tillfyllest.

Mot vad ämbetsverken i anledning av förevarande framställningar Departements

föreslagit har jag icke något att erinra. Sålunda torde, bland annat av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tulltekniska skäl, slipade skivor och plattor av marmor böra åsättas

samma tull som utgår för polerade skivor och plattor, varjämte till statistiskt

nr 1239 hänförliga opolerade och oslipade arbeten av mjuka stenarter

(ur tulltaxnr 659) synas höra beredas samma tullskydd, som för

närvarande åtnjutes av till statistiskt nr 1231 (tulltaxenr 658) hänförliga

opolerade och oslipade arbeten av sandsten eller kalksten, nämligen 1

krona för 100 kilogram, vilken tullsats för övrigt gäller även beträffande

takskiffer samt för tekniskt bruk. avsedda artiklar av sten, ej särskilt

nämnda.

Det torde här böra omnämnas, att vid årets riksdag väckts motioner

(II. 91 och 92) i samma ämne, som avses i förevarande framställningar.

Bandpil n, överdraget med aluminium eller tenn. Band järn med en

tjocklek av mindre än 0.4 mm hänföres, därest det är överdraget med bly,

till tulltaxenr 758, som stadgar tullfrihet, men eljest till tulltaxenr 759,

som upptager en tull av 8 kronor för 100 kilogram.

Fråga bär nu uppkommit örn utsträckning av tullfriheten till att gälla

jämväl vissa slag av bandjärn med överdrag av aluminium eller tenn.

Vad först angår band järn, överdraget med aluminium,

har framställning örn tullfrihet gjorts av Max Sieverts Fabriks Aktiebolag,

Aktiebolaget Liljeholmens kabelfabrik, Fabriksaktiebolag^ Eris och

Bjurhagens Fabrikers Aktiebolag, vilka i en den 27 augusti 1934 dagtecknad

skrift anfört bland annat:

För bolagens tillverkning av s. k. kuhloledning hade tidigare använts

torblyade järnband, för vilka tullfrihet åtnjötes enligt tulltaxenr 758.

Numera tillverkades kuhloledning nästan uteslutande med mantel av alummiumpläterade

järnband. Dessa vore enligt tulltaxenr 759 belagda med

en tull av 8 kronor för 100 kilogram. För att kunna möta den utländska

konkurrensen vore det för de svenska kabelfabrikerna av stor vikt att

erhålla tullfrihet även för aluminiumpläterat järnband i likhet med vad

som medgivits, för förblyat järnband. Aluminiumpläterat järnband tillverkades

icke i Sverige, och på grund av den relativt obetydliga ornsättningen

vöre utsikterna för en fabrikation i vart land för närvarande

ringa.

Över denna framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

efter remiss, avgivit gemensamt utlåtande den 10 november 1934

samt därvid tillika överlämnat från fullmäktige i Jernkontoret infordrat

yttrande.

Fullmäktige i Jernkontoret hava anfört bland annat:

Kuhloledning utgöres av en med gummi isolerad ledningstråd, vilken

utvändigt försetts med ett skydd av tunt bandjärn, vanligen O.20 mm,

men stundom O.15 mm tjockt. Tidigare användes förblyat bandjärn för

detta ändamål, men har man numera såväl utomlands som inom landet

alltmera övergått till aluminiumpläterat bandjärn med hänsyn till att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 225.

9

entreprenörer, installatörer och konsumenter föredraga det sistnämnda

på grund av dess bättre egenskaper och utseende.

Kuhloledning hänföres till nr 1034 i tulltaxan med en tullsats av 10

kronor för 100 kilogram, vilket enligt uppgift motsvarar ett tullskydd å

försäljningspriset av cirka 6 procent ad valorem. Enligt inhämtade upplysningar

åtgår per 100 kilogram kuhloledning i genomsnitt 38 kilogram

aluminiumpläterat järnhand. Enär tullsatsen för sistnämnda vara utgör

8 kronor för 100 kilogram, fördyras kuhloledningen — under förutsättning

att tullskyddet för det aluminiumpläterade järnbandet helt

utnyttjas, vilket är sannolikt, enär någon fabrikation därav kittintills

icke förefunnits i Sverige — med 3 kronor 4 öre för 100 kilogram. Nettotullskyddet

eller det effektiva tullskyddet för kuhloledningen blir icke

högre än 6 kronor 96 öre (lO.oo — 3.04) eller ad valorem räknat cirka 4 procent.

För en färdig vara måste detta tullskydd anses såsom mycket lågt.

Enligt inhämtade upplysningar är konkurrensen från utländska tillverkares

sida mycket hård. I trots härav täckes emellertid uppskattningsvis

cirka 70 procent av den inhemska förbrukningen av svensk tillverkning.

Fullmäktige hava vid en förfrågan hos de svenska tillverkarna av

kallvalsat bandjärn erfarit, att tvenne järnverk för närvarande hava

planer på att upptaga fabrikation av aluminiserat handjärn, delvis för

export. Under sådant förhållande anse sig fullmäktige icke kunna tillstyrka

bifall till den föreliggande framställningen. Ett borttagande av

tullen på det aluminiserade bandjärnet skulle nämligen betyda, att förutsättningarna

för en inhemsk fabrikation bleve avsevärt försämrade.

Tillverkningen av aluminiserat bandjärn skulle i så fall komma i ett

sämre läge än tillverkningen av vanligt bandjärn, som allt fortfarande

skulle vara tullskyddat med 8 kronor per 100 kilogram. Själva aluminiseringsprocessen

i utlandet skulle med andra ord premieras med samma

belopp, som den för aluminiserat bandjärn borttagna tullen uppgår till.

Rent principiellt sett måste det även vara oriktigt, att en vara, som undergått

en längre gående bearbetning, d. v. s. det aluminiumpläterade

bandjärnet, är tullfri, under det att utgångsmaterialet, det kallvalsade

bandjärnet, är tullbelagt.

Örn det aluminiserade bandjärnet blir tullfritt, skulle, såsom av ovanstående

framgår, tillverkningskostnaderna för kuhloledning minskas med

3 kronor 4 öre per 100 kilogram, under förutsättning att priset på det

aluminiserade bandjärnet nedgår med hela nuvarande tullens belopp, vilket

dock är ovisst. Även örn detta skulle bliva fallet, blir emellertid nedgången

i självkostnadspriset så ringa, att de svenska tillverkarna av

kuhloledning knappast torde erhålla någon verklig lättnad i konkurrenshänseende

gentemot den importerade varan. Det synes därför, enär tullskyddet

måste anses vara mycket lågt, vara mer motiverat att genom en

tullförhöjning för till tulltaxenr 1034 hänförlig kuhloledning skapa ett

bättre utgångsläge för de inhemska tillverkarna därav än att införa tullfrihet

för aluminiserat bandjärn, och detta så mycket mera som kuhloledning

är av annan karaktär än de övriga varuslag, bland annat starkströmskablar

och telefonkablar, som falla under berörda nr i tulltaxan.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava för egen del anfört i

huvudsak följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majrts proposition nr 225.

Tullfriheten för med bly överdraget bandjern bär tillkommit enligt beslut

av 1927 års riksdag, vilket beslut föranleddes av en då väckt motion.

I sitt utlåtande över motionen (utlåtande nr 9) framhöll bevillningsutskottet

å ena sidan den ringa betydelse, som ifrågavarande tullsats i vad

den. avsåge förblyat järn kunde äga för de svenska järnverken eller för

tullintäkterna, och å andra sidan olägenheten av den fördyring av ett

halvfabrikat, erforderligt för den inhemska kabelfabrikationen, som tullen

medförde. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan undantogs

därför ifrågavarande med bly överdragna bandjärn från tull.

Det vid 1927 års riksdag fattade beslutet avsåg att bringa en viss lättnad

åt den mycket svagt tullskyddade inhemska tillverkningen av kuhlotråd

genom att borttaga tullen å det vid denna tillverkning använda förblyade

bandjärnet. Sedan man numera vid fabrikationen i stället börjat använda

aluminiumpläterat band järn, synes en utsträckning av tullfriheten

jämväl till sådant järn böra betraktas allenast som en konsekvens av

nyssnämnda riksdagsbeslut. Någon svensk tillverkning av aluminiumöverdraget

bandjärn synes ej förekomma, även örn vissa planer -— enligt

uppgift av Jernkontoret — föreligga på igångsättande av dylik tillverkning,

delvis för export.

Den sammanlagda importen av platt, kallvalsat järn med en tjocklek

av mindre än 0.4 mm utgjorde år 1933 beträffande sådan vara, överdragen

med bly, 54,653 kilogram med ett värde av 24,602 kronor, medan importen

av annan sådan vara uppgick till 210,005 kilogram med värde

av 164,295 kronor. Huru stor del av den sistnämnda importkvantiteten,

som utgjordes av aluminiumpläterad vara, framgår ej av statistiken;

någon mera betydande post torde densamma dock knappast representera.

Ett borttagande av tullen å aluminiumpläterat bandjärn skulle uppenbarligen

innebära, att de förutsättningar, som för närvarande kunna

finnas för en tillverkning av denna vara inom landet, bleve försämrade.

Då kallvalsat bandjärn utan ytbetäckning är belagt med tull, kan det

ur den planerade inhemska tillverkningens intressesynpunkt även förefalla

mindre lämpligt att tullfrihet medgives för den mera förädlade —

aluminiumpläterade — varan. Dessa omständigheter tala för att syftet

med förevarande framställning, på sätt Jernkontoret ifrågasatt, lämpligen

borde tillgodoses genom en revidering av tullen å kuhlotråd, vilken

vara faller under tulltaxenr 1034. En sådan åtgärd synes vara desto

mera motiverad, som tullen vid sistnämnda nummer icke avpassats efter

behovet av tullskydd för den inhemska tillverkningen av kuhlotråd utan

fastmera med hänsyn till produktionen av grövre, blymantlade ledningskablar.

Ehuru vissa skäl kunna anföras mot den begärda tullfriheten, vilja

ämbetsverken, dels med hänsyn till att aluminiumpläterat, kallvalsat

bandjärn icke för närvarande är föremål för tillverkning inom landet,

dels i betraktande av att tullfrihet för denna vara ej torde komma att

i nämnvärd grad ofördelaktigt påverka tullintäkterna, i avvaktan på en

revidering av tullen å kuhlotråd tillstyrka framställningen.

Jag övergår härefter till frågan om tullfrihet för visst slag av handjärn,

överdraget med tenn.

Med rent eller blyhaltig! tenn överdragen järnplåt är särskilt nämnd

i tulltaxenr 777 (statistiskt nr 1416) oell åtnjuter tullfrihet. Denna gäller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

emellertid icke sådan plåt, som förekommer i mindre bredd, d. v. s. i form

av band. Såsom framgår av överrubriken till tulltaxenr 756—761 samt

anmärkningen efter tulltaxenr 761 skall nämligen kallvalsat eller kalldraget

plattjärn av högst 250 mm bredd hänföras antingen till något avnumren

756—759 eller, örn bredden icke överstiger 10 mm, till tråd.

Inom bleekvaruindustrien användas band av nämnda material med en

bredd av mer än 10 men ej mer än 250 mm och med mindre tjocklek än

0.4 mm. Dylika band bliva hänförliga till tulltaxenr 759 och draga salunda

en tull av 8 kronor för 100 kilogram.

I en till generaltullstyrelsen ställd skrift har Aktiebolaget Bleckvarufabriken

i Malmö hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att vinna

tullfrihet jämväl för band av nyssnämnda beskaffenhet. Såsom motivering

härför har bolaget anfört i huvudsak följande:

Då bestämmelserna i tulltaxan medförde, att band av bleckplåt bleve

belagda med tull, under det att bleckplåt i de vanliga dimensionerna —

50 X 70 cm — vore tullfri, förelåge en inadvertens, som i industriens intresse

borde undanröjas. Banden bomme nämligen till användning för

alldeles samma ändamål som plåten, och båda varuslagen hade i och för

sig samma värde såsom halvfabrikat inom bleekvaruindustrien. Emellertid

kunde banden erhållas i olika bredder, avpassade efter iden tillverkning,

som avsåges. Vid användandet av plåt uppstode mera a“\ fall

i fabrikationen, vilket vid export betingade ett mycket lågt pris i förhållande

till priset å den införda varan. Det vore därför ur nationalekonomisk

synpunkt av intresse, att banden korinne till användning i största

möjliga utsträckning. En tull av 8 kronor för 100 kilogram överstege

25 procent av varuvärdet och förhindrade import av det för industrien

erforderliga materialet i form av band.

Generaltullstyrelsen bär i sin förut omförmälda skrivelse den 34 november

1934 upptagit förevarande spörsmål till behandling och därvid

för egen del anfört, att styrelsen redan tidigare uppmärksammat det nu

påtalade förhållandet. Sålunda hade styrelsen i ett den 2 april 1932 till

1928 års tullkommitté avgivet yttrande framställt förslag därom, att tullfrihet

måtte medgivas för band av ifrågavarande beskaffenhet, vilka, såvitt

kunnat utrönas, hittills icke varit föremal för tillverkning inom landet.

Enligt vad styrelsen inhämtat hade sådana järnband, som infördes

för bleckkär Isindustriens behov, i regel icke större tjocklek än 0.:; mm.

Det framställda önskemålet örn tullfrihet ansåge styrelsen vid sådant förhållande

lämpligen kunna tillgodoses på det sätt, att förtenta järnband

med mindre tjocklek än 0.4 mm utbrötes ur tulltaxenr 759 och upptoges

i nr 758, som omfattade förbiyade band med tullfrihet.

Kommerskollegium har i infordrat utlåtande förklarat sig icke hava

något att erinra mot dea ifrågasatta tullfriheten.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen utgör alund niumpläterat

bandjärn ett viktigt material vid tillverkningen av kuhloledning. Såväl

fullmäktige i Jernkontoret som de i ärendet hörda ämbetsverken hava

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

uppgivit, att den inhemska tillverkningen av sådan ledningstråd för närvarande

åtnjuter ett mycket lågt tullskydd. Med hänsyn härtill torde

fog föreligga för beredande av lättnad i en eller annan form för de svenska

tillverkarna därav. I ärendet har uppgivits, att aluminiumpläterat

bandjärn för närvarande icke tillverkas inom landet men att planer föreligga

på upptagande av sådan tillverkning. Då ett borttagande av tullen

å det aluminiserade handjärnet skulle försämra betingelserna för en inhemsk

fabrikation, kan det — såsom även i yttrandena framhållits_gi
vetvis

ifrågasättas, huruvida icke den åsyftade lättnaden lämpligen borde

beredas genom en höjning av tullen å kuhloledning. Enär emellertid

utredning saknas för bedömande av den lämpliga storleken av en dylik

höjning, vill jag i likhet med ämbetsverken tillstyrka, att tullfrihet nu

genomföres för aluminiumpläterat bandjärn, varigenom den svenska tillverkningen

av kuhlotråd skulle i konkurrenshänseende erhålla en i någon

mån förbättrad ställning. Skulle en revidering av tullen å kuhlotråd

framdeles komma till stånd, torde spörsmålet örn ifrågavarande bandjärns

ställning i tullbeskattningshänseende i samband därmed få upptagas

till förnyat övervägande.

Mot den föreslagna tullfriheten för förtenta järnband, vilken vara enligt

uppgift icke är föremål för tillverkning inom landet, har jag icke något

att erinra.

De av mig sålunda tillstyrkta ändringarna, vilka ur statsfinansiell

synpunkt torde sakna nämnvärd betydelse, synas böra genomföras sålunda,

att i tulltaxenr 758 upptages jämväl plattjärn, överdraget med aluminium

eller tenn.

Väskor. Sedan vissa slag av väskor m. fl. artiklar belagts med tilläggstull

genom förordningarna den 21 mars 1933 (nr 88) och den 27 april 1934

(nr 92), utgör tullen för läderväskor, vägande per stycke högst 0.5 kilogram,

örn varan är försedd med sidenfoder, 10 kronor, eljest 7 kronor för

kilogram, under det att av nämnda materialier tillverkade väskor med en

vikt, överstigande 0.5 kilogram per stycke, draga en tull av endast 1 krona

50 öre för kilogram (tulltaxenr 1122—1123 och 1125).

I sin förut omförmälda framställning den 14 november 1934 har generultullstyi

elsen förordat en höjning av viktgränsen i överrubriken till tulltaxenr

1121—1124 samt i tulltaxenr 1125 från nuvarande 0.5 kilogram till

O.s kilogram. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Den betydande skillnaden i tull mellan de båda viktgrupperna — 8

kronor 50 öre eller 5 kronor 50 öre för kilogram — har, enligt vad erfarenheten

visat, inneburit en stark lockelse för vederbörande att söka avpassa

vikten av väskorna så, att den lägre tullen blir tillämplig. Åtgärder

i detta syfte underlättas vad damväskor beträffar därigenom, att dessa

enligt nu radande moderiktning hava jämförelsevis stora dimensioner och

understundom äro tillverkade av kraftigt material. Då vikten likväl icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

13

uppgått till 0.5 kilogram, Ilar man i många fall sökt med konstlade medel nå

upp över nämnda viktgräns. I väskorna pläga sålunda ofta förekomma

plattor av metall, smärre sandpåsar eller ett antal pappskivor, allt anbragt

innanför fodret för att såvitt möjligt undgå uppmärksamhet. Prov

å sådana väskor hava företetts för sakkunniga, som därvid förklarat,

att de tyngande tillsatserna icke kunna anses hava annat syfte än att

höja vikten så att varan kommer att undgå den högre tullen. Uppenbart

är också, att förtyngningen måste vara till olägenhet vid väskornas begagnande.

Förtyngningen har i några fall ansetts innebära en så tydlig

avsikt att undandraga varan stadgad tullavgift, att åtal med åberopande

av bestämmelserna i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig

varuinförsel anställts mot vederbörande importör. I tre dylika mål föreligga

även av rådhusrätter meddelade utslag, i vilka varorna förklarats

förverkade.

Vid utrönande av styckevikten å väskor i oell för fastställande av tullsatsen

bruka icke inberäknas förtyngande ämnen av ovan angivna slag,

som. ej kunna anses ingå såsom egentligt material i varan. Såsom visst

stöd för denna praxis torde kunna åberopas den föreskrift, som finnes

intagen i tulltaxan såsom en anmärkning till ifrågavarande nummer,

nämligen att vid fastställandet av väskors vikt lös inredning ej skall inräknas

i vikten. Denna princip för viktberäkningen torde ock få anses

motiverad ur den synpunkten, att effektiviteten av gällande tullsatser

eljest skulle äventyras och sådana affärsmän, som lojalt erlägga den högre

tullen, skulle komma i en ogynnsam ställning. Däremot har man ansett

sig böra under alla förhållande inberäkna handtag, beslag och dylika för

tillverkningen erforderliga delar och tillbehör, således även örn deras

ovanliga vikt kunnat giva anledning antaga, att de utvalts i syfte att

väskans vikt skulle överstiga 0.r> kilogram.

En ändring av gällande bestämmelser synes emellertid påkallad. Dels

kunna de förtyngande ämnena vara svåra att upptäcka, varigenom likformigheten

i varornas bedömande äventyras, dels torde vissa tillverkare

i tanke att befordra köparnas intressen på eget initiativ förse väskorna

med ovan angivna förtyngningsmaterial, vilket kan leda till att mottagaren

råkar ut för obehag och blir förlustig sin vara.

Beträffande frågan, vilka åtgärder lämpligen böra vidtagas till förekommande

av nämnda olägenheter, erbjuda sig enligt generaltullstyrelsens

mening olika möjligheter. Styrelsen anför härom följande:

Då de skäl, vilka på sin tid föranledde beslut örn cu tilläggstull av 5

kronor per kilogram för varor, hänförliga till tulltaxenr 1123, fortfarande

torde äga giltighet, vill styrelsen icke ifrågasätta borttagande eller nedsättning

av denna tilläggstull. Å andra sidan skulle en i utjämnande

syfte vidtagen generell höjning av tullen vid tulltaxenr 1125 träffa en

stor del väskor, för vilkas tillverkning icke påyrkats något ökat tullskydd,

och synes därför icke nu böra ifrågakomma. En annan utväg vöre

en utbrytning ur nämnda taxenummer av »handväskor för damer» — den

artikel, beträffande vilken föreliggande spörsmål har aktualitet — med

en höjd tullsats, exempelvis till 4 kronor per kilogram, varigenom cn

minskning skulle inträda i spänningen mellan tullsatserna för dylika

väskor av större respektive mindre vikt per stycke. Emellertid torde ett

i tulltaxan infört begrepp »handväskor för damer» eller liknande kunna

ingiva betänkligheter med hänsyn till dess tulltekniska avgränsning, var
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

för styrelsen funnit sig icke böra i första hand förorda en sådan ändring

i tulltaxan.

En annan lösning, som synes innebära minsta möjliga ändring såväl i

tulltaxerubrikernas avfattning som i tullskyddshänseende, är att höja

viktgränsen för den högre tullens tillämpning. Man lär nämligen kunna

räkna med, att vikten av ifrågavarande väskor icke lämpligen kan ökas

i allt för hög grad. Olika meningar kunna härvid uppenbarligen råda

angående huru stor höjning av viktgränsen, som bör företagas för uppnående

av det syfte, som avses. Hedan vid en höjning till 0.8 kilogram

synes man emellertid i betraktande av de med förtyngningen förenade

olägenheterna kunna förvänta, att frestelse att på konstlad väg höja

väskornas normala vikt icke skall förefinnas. Visserligen skulle en sådan

ändring medföra en höjning av tullen för väskor, vägande 0.5—0.8

kilogram per stycke, men då väskor i dessa viktlägen icke torde utgöra

mera gängse handelsartiklar, har styrelsen efter överläggningar med

sakkunniga funnit sig böra i första rummet förorda den ändring, att viktgränsen

i överrubriken till tulltaxenr 1121—1124 samt i tulltaxenr 1125

höjes till 0.8 kilogram.

Generaltullstyrelsen har tillika överlämnat en till styrelsen inkommen

skrift, däri Aktiebolaget Nordiska Kompaniet jämte ytterligare tretton

företag eller personer, vilka bedriva handel med väskor i Stockholm, framfört

sina synpunkter på den föreliggande frågan. I skriften vitsordas,

att ett borttagande av den nuvarande viktgränsen vid 0.5 kilogram måste

anses ofrånkomligt för åstadkommande av enklare och sundare förhållanden

på hithörande område. Den erforderliga ändringen bör emellertid

enligt dessa väskhandlares uppfattning genomföras sålunda, att en

enhetlig tullsats av 400 kronor för 100 kilogram åsättes till tulltaxnr

1122, 1123 och 1125 hänförliga artiklar.

Kommerskollegium har i infordrat utlåtande anfört, att som skäl för

yrkandet örn en sammanslagning av tulltaxerubrikerna för väskor onekligen

kunde framhållas den förenkling av tulltaxeringen, som skulle följa

därav. En uppdelning av olika varuartiklar alltefter som silke inginge

i desamma eller icke förefunnes emellertid även beträffande andra varuslag,

såsom kläder, skodon och hattar. Att nu ensamt för väskorna genomföra

en omläggning av tulltaxan ansåge sig kollegium ej böra förorda

i vidare utsträckning än av generaltullstyrelsen föreslagits.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har genom införandet av

tilläggstull å vissa slag av väskor, vägande högst 0.5 kilogram, uppkommit

en avsevärd spänning mellan tullsatserna för dylika väskor, å ena,

samt tyngre väskor, å andra sidan. I fråga örn damväskor har detta förhållande

visat sig leda till en tendens att på konstlad väg höja väskornas

normala vikt för att därigenom få den lägre tullen för tyngre väskor tilllämplig.

I likhet med generaltullstyrelsen anser jag åtgärder böra vidtagas

i syfte att förebygga dylika försök att undandraga varorna stad
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition nr 225.

gad tullavgift. Icke minst av hänsyn till den lojala handeln synes en

ändring av hithörande bestämmelser påkallad.

Vad angår sättet för ändringens genomförande ansluter jag mig till

generaltullstyrelsens förslag. Att för vinnande av här ifrågavarande

syfte vidtaga en så genomgripande åtgärd, som den av representanterna

för väskhandeln förordade omläggningen av tullbeskattningen skulle innebära,

synes varken lämpligt eller möjligt. Skulle en revidering av tullsatserna

för väskor ur andra synpunkter befinnas önskvärd, lärer en sädan

icke kunna komma till stånd utan en mera ingående utredning i

ämnet.

I händelse tulltaxan ändras på sätt generaltullstyrelsen föreslagit, bör

motsvarande ändring ske i förordningarna den 21 mars 1933 (nr 88) och

den 27 april 1934 (nr 92), varjämte rubriken för väskor i förstnämnda

förordning i samband därmed torde böra jämväl i övrigt bringas i överensstämmelse

med motsvarande rubrik i tulltaxan i dess nuvarande lydelse.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade nya bestämmelserna

torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid

tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade

tulltaxan:

x

Tull

för 100 kg

kronor

289

Fyrverkeriarbeten---— — — — — — — —

Anni. För fyrverkeriarbeten, avsedda att användas vid livrädd- ningsstationerna eller för avgivande av nödsignal vid luft- fart, skall tull icke utgå.

Mattor, ej särskilt nämnda:

andra slag, även försedda med sömnadsarbete eller

fransar:

472

Anin. Till detta nummer skola icke hänföras plysch- artade mattor, i vilka jute ingår endast i bottenväv- naden eller eljest till obetydlig del.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

. Kungl. Majlis proposition nr 225.

604

626

655

656

658

758

1121

1125

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda:

andra slag:

Anm. Klädespersedlar av stampad yllefilt tulltaxeras efter

vad för klädespersedlar av yllevävnader, hänförliga till

nr 483—485, är stadgat.

Hattar, ej av pälsverk, även halvfärdiga:

Arbeten av sten:

skivor och plattor av marmor:

opolerade och oslipade ...................................

polerade eller slipade.................................... N

andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna

arbeten av konstgjord alabaster:

andra slag:

opolerade och oslipade:

av mjuka stenåker........................... N

Kallvalsat eller kalldraget järn samt järn, som genom

annan behandling än kallvalsning eller kalldragning

bibragts en blank yta \ över 10 mm i

största dimension av tvärsektion:

platt, med en tjocklek av:

mindre än 0.4 mm:

överdraget med aluminium, bly eller tenn

Väskor, vägande per stycke högst 0.8 kg, och necessärer,

med eller utan inredning eller tillbehör,

samt portföljer, plånböcker och portmonnäer; ävensom

delar av läder eller skinn till väskor och övriga

i denna rubrik upptagna artiklar:

Väskor, vägande per stycke mer än 0.8 kg, med eller

utan inredning eller tillbehör.......................... E ;

Anm. lill nr 1121—1125. Vid fastställandet----i vikten.!

Tull

för 100 kg

kronor

fria

10: —

1: —

fritt

150: —

Angående tulltaxeringen av järn, som bibragts en blank yta, se anm. 1 till Avd. XV A.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 17

dels besluta, att förordningen den 21 april 1933 (nr

168) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall

i nedan angivna del erhålla ändrad lydelse på sätt av

det följande framgår:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

kronor

1

289

631

Fyrverkeriarbeten — — —---— —

Anm. För fyrverkeriarbeten, avsedda att användas

vid livräddningsstationerna eller för avgivande av

nödsignal vid luftfart, skall tilläggstull icke utgå.

dels besluta att förordningen den 21 mars 1933 (nr

88) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall

i nedan angivna del erhålla ändrad lydelse på sätt av

det föjande framgår:

Tulltaxe-

Statistiskt

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

nr

nr

kronor

1121

2049

Väskor, vägande per stycke högst 0.8 kg, och

necessärer, med eller utan inredning eller

tillbehör, samt portföljer, plånböcker och

portmonnäer; ävensom delar av läder eller

skinn till väskor och övriga i denna rubrik

upptagna artiklar:

dels besluta att förordningen den 27 april 1934 (nr

92) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall

i nedan angivna del erhålla ändrad lydelse på sätt av

det följande framgår:

Hiliana lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 225.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstul)

för 100 kg

kronor

Väskor, vägande per stycke högst 0.8 kg, och

necessärer, med eller utan inredning eller

tillbehör, samt portföljer, plånböcker och

portmonnäer; ävensom delar av läder eller

skinn till väskor och övriga i denna rubrik

upptagna artiklar:

1123

2051

dels ock förklara, att de i det föregående omförmäl- da ändringarna skola träda i kraft å dag, som Kungl.

Maj:t bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

360798. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:233 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 225 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. a1 i texten
  2. BevU 1935:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 225 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten