Sök i Ratio Lex

Angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

1935-04-01 · 196 sidor, varav 190 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 190 av 196 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:227, Angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms slott den

5 april 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1933

(nr 391) angående mjölkavgift;

2) förordning angående slaktdjursavgift;

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni

1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;

4) förordning örn veteavgift;

5) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni

1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 227.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni

1933 (nr 391) angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, dels att till 3 § förordningen den 26 juni 1933 afgående

mjölkavgift skall fogas ett nytt moment av följande lydelse, dels

ock att 8 § förordningen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs:

3 §.

6. Då särskilda omständigheter därtill föranleda må enligt de föreskrifter,

Kungl. Maj:t meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.

8

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning

ankommer på en av Kungl. Majit tillsatt nämnd.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

3

Förslag

till

förordning angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur

och slakteriprodukter skall, där Kungl. Majit så förordnar, viss avgift

(slaktdjursavgift) upptagas för

a) kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen den 11 maj 1934 (nr

140) angående köttbesiktning och slakthus; samt

b) kött, som godkänts vid besiktning enligt av Kungl. Majit meddelade

föreskrifter och härrör av djur, slaktat i enskild, på av Kungl. Majit fastställda

villkor under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (kontrollslakteri).

2 $.

Slaktdjursavgift skall utgå för hel kropp eller del därav med belopp,

som Kungl. Majit bestämmer, under iakttagande att avgiften högst må

utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur som efter nedslaktningen

väger minst 150 kilogram (storboskap) och häst tre kronor, svin

två kronor samt övriga i förenämnda lag avsedda djur en krona.

Kungl. Majit äger från avgiftsskyldigheten medgiva undantag, där så

med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt.

3 §.

Uppbörd av slaktdjursavgift, som utgår enligt 1 § a), skall omhänderhavas

av det samhälle, genom vars försorg köttbesiktningen ägt rum.

Finnes för samhället fastställd taxa, varom stadgas i 8 § 1 mom. förenämnda

lag, skall den för uppbörden av avgifter enligt berörda taxa tilllämpade

ordning iakttagas jämväl i fråga örn uppbärandet av slaktdjursavgift.

4 §.

För erläggande av slaktdjursavgift, som skall utgå enligt 1 § b), ansvarar

slakteriinrättningens innehavare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

5 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av slaktdjursavgift, skola enligt

av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter användas för det i 1 § angivna

ändamål.

6*.

Handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning

ankommer på en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd.

7 %.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för slaktdjursavgifts erläggande

och indrivande så ock i avseende å förordningens tillämpning i

övrigt meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 och gäller till och med

den 30 juni 1937.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 227.

5

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni

1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 14 juni 1933 örn skatt

å oljekakor och vissa slag av fodermjöl1 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §.

Skatten utgår med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av varans

nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

1 Senaste lydelse se 1934:177.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition nr 227.

Förslag

till

förordning om veteavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

För svenskt eller utländskt vete, som användes för tillverkning inom

riket av mjöl eller gryn, skall, där Kungl. Majit så förordnar, enligt bestämmelserna

i denna förordning erläggas viss avgift (veteavgift).

2 §.

1 mom. Där annat ej följer av stadgandet i 2 morn., skall veteavgift ej

utgå för sådant vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn

för tillgodoseende av odlarens husbehov.

Såsom mjöl eller gryn till husbehov må ej räknas annan vara än sådan,

som förbrukas i odlarens eget hushåll eller av personer, som han eljest

har i sin kost eller som av honom åtnjuta gratial eller födoråd eller vilka

äro i odlarens tjänst anställda i och för hans jordbruk och i vilkas avlöningsförmåner

ingår tilldelning av vete eller mjöl eller gryn därav.

2 mom. Därest mjöl eller gryn, vid vars tillverkning använts vete, för

vilket jämlikt stadgandet i 1 mom. veteavgift ej utgått, sedermera avyttras

eller av odlaren eljest användes för annat ändamål än eget husbehov,

skall veteavgift erläggas för det vete, varav den avyttrade eller

på nyss angivet sätt använda varan tillverkats.

3 *.

Veteavgiften utgår med det belopp, högst 3 öre för varje kilogram av

varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Veteavgift, som erlägges

jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., skall dock utgå efter nettovikten avyttrat

eller använt mjöl eller gryn med belopp, som med 50 procent överstiger

vid tiden för försäljningen eller användningen utgående veteavgift.

4 i

Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom

riket använda vete för tillverkning av mjöl eller gryn, därom göra skrift
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227. 7

lig anmälan till en av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, på vilken handläggning

av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning skall

ankomma. Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkningen bedrives vid

tiden för ikraftträdandet av förordnandet, fullgöras inom 15 dagar fran

nämnda tidpunkt och i annat fall inom femton dagar från tillverkningens

början.

5 §.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att inom åtta dagar efter utgången

av varje kalendermånad, varunder förordnande jämlikt 1 § varit

gällande, till den i 4 § omförmälda nämnden avlämna en på tro och heder

nvgiven deklaration enligt av nämnden fastställt formulär rörande den

mängd vete, som under månaden eller den del därav, varunder förordnandet

gällt, av honom använts för tillverkning av mjöl eller gryn. Därvid

skall särskilt angivas, i vad mån tillverkningen skett under sådana

omständigheter att avgiftsfrihet enligt 2 § 1 mom. skall åtnjutas.

Nämnden äger, där så med hänsyn till tillverkningens ringa omfattning

•eller eljest finnes lämpligt, medgiva, att deklaration, som i första stycket

sägs, må tillsvidare avgivas för kalenderkvartal i stället för månadsvis.

För det fall, som avses i 2 § 2 morn., åligger det den, som avyttrat eller

använt varan, att sist inom femton dagar därefter till nämnden avlämna

en på tro och heder avgiven deklaration rörande den avyttrade eller använda

varans myckenhet jämte, i förekommande fall, uppgift å den, till

vilken avyttringen skett.

Skyldighet att avlämna deklaration för annan än enskild person åligger

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud eller, där fråga

är om oskiftat dödsbo, boutredningsman, testamentsexekutör eller annan,

som har egendomen i sin vård.

6 §.

För veteavgiftens erläggande ansvarar tillverkare, som i 4 § avses, eller,

örn avgiftsskyldighet inträder jämlikt stadgandet i 2 § 2 morn., den

som avyttrat eller använt varan.

7 §.

För handhavande av kontrollen att veteavgiften behörigen utgöres

äger den i 4 § omförmälda nämnden utse kontrollanter att, mot ersättning

som bestämmes av nämnden, biträda vid kontrollen. Närmare bestämmelser

angående kontrollants befogenheter och åligganden meddelas

av nämnden.

Det åligger tillverkare, som i 4 § avses, att föra särskild bok över inköp,

tillverkning och inneliggande lager enligt av nämnden fastställt formulär.

Finner nämnden, att erforderliga uppgifter för kontrollens utövande

kunna anses framgå av bok, som tillverkaren i och för sin rörelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

förer, äger nämnden medgiva, att i denna förordning föreskriven bokföring

må genom förande av dylik bok anses belt eller delvis fullgjord.

Tillverkaren skall tillhandahålla sina handelsböcker ävensom sådan särskild

bok, som i andra stycket sägs, för kontrollant och ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som nämnden beträffande bokföring eller eljest

för erhållande av en betryggande kontroll över veteavgiftens behöriga

utgörande meddelar, samt de anvisningar, som kontrollant i enlighet

med nämndens anvisningar kan lämna.

Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt

denna förordning inflyta.

8 §.

Medel, som inflyta enligt denna förordning, skola enligt de föreskrifter

Kungl. Maj:t meddelar användas till täckande av kostnader i samband

med åtgärder för jordbruksnäringens stödjande.

9 S.

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må

ej verkställas av annan än den i 4 § omförmälda nämnden eller jämlikt

t § utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som

i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration

icke vara för någon tillgänglig utan att den, som avgivit deklarationen,

medgivit dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt

Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet

eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit uppdrager utförandet

av sådan bearbetning.

10 §.

Försummar någon den i 4 § föreskrivna anmälningsskyldigheten eller

bryter någon mot bestämmelserna i 7 § andra eller tredje stycket, straffes

med dagsböter. 11

11 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,

bote från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må den

i 4 § omförmälda nämnden förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

12 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,

som är ägnad att leda till frihet från veteavgift eller för låg sådan avgift,

bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet

undandragits eller kunnat komma att undandragas, dock minst

tjugufem kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men bar

den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet, bote högst två gånger det belopp, som genom det oriktiga

förfarandet undandraga eller kunnat komma att undandragas, dock

minst tjugufem kronor.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

att utgiva den veteavgift, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, inträder

icke, därest den uppgiftspliktige, innan tiden för avgiftens inbetalande

gått till ända, av egen drift rättat den oriktiga uppgiften.

13 %.

Den, som på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning

avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, må

ej i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver, yppa vare sig innehållet

i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom han därvid

fått kännedom. Den häremot bryter straffes, där han ej är underkastad

ansvar såsom för tjänstefel, med dagsböter, dock ej under fem.

Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning av

deklarationer, som i 9 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige underkastad ansvar såsom för tjänstefel.

14 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol.

Förseelse, som i 10, 11 eller 12 § avses, är icke föremål för allmänt åtal,

med mindre den av den i 4 § omförmälda nämnden till sådant åtal angives.

Förseelse, varom i 13 § sägs, må endast efter målsägandes angivelse av

allmän åklagare åtalas.

15 $.

Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

16 $.

Närmare föreskrifter beträffande ordningen för veteavgiftens erläg*

gande och indrivning så ock i avseende å denna förordnings tillämpning

i övrigt meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Delina förordning tråder i kraft den 1 september 1935, då förordningen

den 30 juni 1934 (nr 427) om veteavgift skall upphöra att gcälla. Beträffande

veteavgift, som belöper å tiden före den nya förordningens ikraftträdande,

skola dock de äldre bestämmelserna alltjämt äga tillämpning

med den ändring som följer därav, att vad i förordningen den 30 juni

1934 sägs örn statens spannmålsnämnd i stället skall hava avseende å den

i 4 § av den nya förordningen omförmälda nämnden.

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni

1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 örn tillverkning

av potatismjöl, vilken förordning gäller till och med den 30 september

1935, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1937.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning meri chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Do ingripanden från statens sida i prisstödjande syfte, som skett under

senare år på jordbrukets område, beröra flertalet av jordbrukets viktigaste

saluprodukter, såsom mjölk och mejeriprodukter, slaktdjur, kött

och fläsk, ägg, spannmål, potatis och sockerbetor. Giltighetstiden för åtskilliga

av de bestämmelser, som reglera ifrågavarande ingripanden, utlöper

under innevarande år. Frågan örn åtgärder till stödjande av priserna

å jordbrukets alster bör därför nu upptagas till förnyat övervägande.

Förslag föreligga från skilda håll till lösning av de förevarande

spörsmålen. Jag torde i det följande få lämna en översikt över

de hittills vidtagna åtgärder, som här närmast äro av intresse, samt de

förslag till ytterligare åtgärder eller till ändring i gällande bestämmelser

i ämnet, som framställts.

1. Mjölkregleringen.

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, vilken

trätt i kraft den 1 juli 1933 och gäller till och med den 30 juni 1937,

skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, för åstadkommande av förbättrade

avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter upptagas viss

avgift å mjölk och grädde (mjölkavgift). Förordnande örn upptagande

av dylik avgift får ej meddelas, med mindre framställning därom blivit

gjord av mejerisammanslutning, som representerar minst 60 procent av

den totala årliga invägda mjölkmängden vid rikets samtliga mejerier enligt

den senaste tillgängliga officiella mejeristatistiken och denna framställning

biträtts av minst s/s av sammanslutningens medlemmar, företrädande

sammanlagt minst 3/* av den totala årliga invägda mjölkmängden

vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna. Mjölkavgift skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

utgå å inom riket saluförd mjölk oell grädde ävensom, i den mån Kungl.

Majit så förordnar, å mjölk, som kommer till användning för beredande

hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu. Avgiften kan utgöra

för mjölk högst 3 öre för kilogram. För grädde skall avgiften utgå med

för varje kilogram mjölk, som åtgått för gräddens beredande, det för

mjölk fastställda avgiftsbeloppet. Avgiften skall erläggas, såvitt fråga

är örn avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri

eller mjölkhandlare, av den, som sålunda från mjölkproducenten mottagit

varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkprodueenten.

Kungl. Majit äger från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där

så finnes skäligt med hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden.

Inflytande avgiftsmedel skola enligt av Kungl. Majit meddelade

föreskrifter användas för förut angivna ändamål. På en särskild av

Kungl. Majit tillsatt nämnd statens mjölknämnd ankommer att handlägga

frågor i avseende å förordningens tillämpning.

Genom kungörelse den 26 juni 1933 (nr 393) med tillämpningsföreskrifter

till förordningen angående mjölkavgift hava givits bestämmelser angående,

bland annat, grunderna för avgiftens utgörande, ordningen för

dess fastställande, erläggande och indrivning samt beträffande restitution,

avkortning och avskrivning av mjölkavgift ävensom rörande kontrollen

över avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning. Enligt

sagda kungörelse skola uppbörd av mjölkavgift och förvaltning av inflytande

avgiftsmedel, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar, under

kontroll av statens mjölknämnd omhänderhavas av den mejerisammanslutpå

vars framställning förordnande örn avgiftens upptagande meddelats.

Till grund för avgiftsskyldigheten skall ligga av den avgiftsskyldige

avlämnad deklaration rörande de förhållanden, som äro av betydelse

för beräknande av avgiften. Finner mjölknämnden, som utövar kontroll

jämväl över att mjölkavgift behörigen utgöres, att den avgiftsskyldige i

avlämnad deklaration meddelat felaktiga uppgifter eller underlåter avgiftsskyldig

att inom föreskriven tid erlägga den avgift, som enligt deklarationens

innehåll skall utgå, äger mjölknämnden fastställa de myckenheter,

för vilka avgift skall erläggas, samt avgiftens belopp. Försummar

avgiftsskyldig att erlägga mjölkavgift, som skall utgå på grund av

ett sålunda meddelat beslut, må på framställning av mjölknämnden för

avgiftens uttagande utmätning äga rum. Saknar den avgiftsskyldige utmätningsbara

tillgångar må efter beslut av mjölknämnden avkortning

av mjölkavgift äga rum. Sedan avkortning skett, skola åtgärder för avgiftens

indrivning icke vidare äga rum.

På framställning av svenska mejeriernas riksförening u. p. a. meddelades

genom kungörelse den 30 juni 1933 (nr 442) beslut örn upptagande

av mjölkavgift dels för mjölk och grädde, som salufördes inom riket under

tiden 1 juli 1933—30 juni 1934, dels ock för mjölk, som under samma

tid kom till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör el
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227. 13

ler ost för avsalu, därest producenten för sådant ändamål av egen produktion

eller eljest använde minst 2,000 kilogram mjölk i månaden. Avgiften

fastställdes att tillsvidare under angivna tid utgå med 2 öre för

kilogram mjölk eller till mjölk omräknad grädde. Ilen skulle uppbäras

av riksföreningen. Vissa undantag från avgiftsplikt föreskrevs samtidigt.

— Efter framställning av riksföreningen bär Kungl. Majit genom

kungörelse den 30 juni 1934 (nr 374) meddelat beslut örn fortsatt upptagande

för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift med samma belopp

och enligt enahanda grunder som de i förenämnda kungörelse den

30 juni 1933 (nr 442) stadgade. I fråga örn undantagen från avgiftsplikt

hava dock föreskrivits vissa ändringar.

Angående användningen av de medel, som inflöto genom upptagande

för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift, förordnades genom kungörelse

den 15 augusti 1933 (nr 500), att medlen skulle förvaltas av riksföreningen

samt, sedan därmed enligt Kungl. Majlis bestämmande gäldats

kostnaderna för uppbörd, förvaltning och kontroll, däri inbegripna

kostnaderna för statens mjölknämnds verksamhet, användas för dels utlämnande

av pristillägg å smör, ost, kondenserad mjölk, torrmjölk och

grädde, som beretts inom riket och härifrån utförts, dels utbetalande av

prisutjämningsbidrag för inom riket producerad mjölk eller grädde, varå

mjölkavgift utgått och som använts för beredande av smör, ost eller annan

mejeriprodukt, dels ock bestridande enligt Kungl. Majits förordnande

av kostnaderna för andra åtgärder, som vidtoges i syfte att åstadkomma

förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter. Pristillägg,

motsvarande i huvudsak skillnaden mellan export- och hemmamarknadspris

för saltat runmärkt smör av medelkvalitet, skulle utbetalas

till den, för vars räkning varan hos tullverket anmälts till utförsel ur

riket. Prisutjämningsbidrag tilldelades den, hos vilken mjölken eller

grädden kommit till användning för beredande av ifrågavarande mejeriprodukt,

Dylikt bidrag skulle utbetalas för kalendermånad. För sådan

utbetalning hade riket indelats i sju prisutjämningsdistrikt, å vilka av

de inflytande avgiftsmedlen viss del (prisutjämningsmedlen) skulle fördelas

i förhållande till de myckenheter mjölk och till mjölk omräknad

grädde, varå mjölkavgift inom de olika distrikten för månaden utginge.

— I huvudsak samma bestämmelser hava genom kungörelse den 30 juni

1934 (nr 375) meddelats rörande användningen av medel, som inflyta genom

upptagande för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift. I fråga

örn grunderna för bestämmande av prisutjämningsbidragens storlek gäller

dock numera den regeln, att prisutjämningsmedlen skola månadsvis

fördelas på de sju prisutjämningsdistrikten sålunda, att vartdera av de

båda nordligaste distrikten först erhåller ett särskilt belopp, varefter

återstoden delas mellan samtliga distrikt i förhållande till de myckenheter

mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika

distrikten för månaden utgår. Det särskilda beloppet utgår med hälften

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majda proposition nr 227.

av vad å distriktet enligt sist angivna grund belöper av de under månaden

utlämnade pristilläggens sammanlagda belopp.

Som ett led i mjölkregleringen är jämväl att betrakta den under senare

år genomförda regleringen av importen av mjölk oell mejeriprodukter.

Genom förordningen den 10 februari 1933 (nr 29) med bestämmelser

örn införselmonopol å mjölk och mejeriprodukter, vilken förordning i viss

del ändrats genom förordning den 26 juni 1933 (ur 392) och vilken ursprungligen

gällde till och med juni 1934 men genom förordning den 30

juni 1934 (nr 376) förlängts att gälla till och med den 30 juni 1937, har

Kungl. Maj:t förklarats berättigad att, där så finnes erforderligt för vinnande

av det med upptagande av mjölkavgift avsedda syftet, förordna,

att mjölk, grädde, smör och ost eller någon av nämnda varor icke få till

riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit eller

av Kungl. Majit utsedd myndighet lämnar tillstånd till införsel. — Med

stöd härav förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 20 oktober

1933 (nr 575), som trädde i kraft den 1 november 1933 och gällde tills

vidare till och med den 30 juni 1934, att nyssnämnda varor icke finge

till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken statens mjölknämnd

lämnat tillstånd till införsel. Tillika förklarades, att dylikt

tillstånd ej finge vägras beträffande vara av sådant slag, som icke eller

endast i ringa omfattning vore föremål för tillverkning inom landet.

Detsamma skulle jämväl gälla i avseende å annan vara, såframt vederbörande

förbunde sig att för den myckenhet, som infördes, till svenska

mejeriernas riksförening erlägga viss avgift, huvudsakligen motsvarande

det vid export av varan utgående pristillägget. Vad på grund av sådan

förbindelse inbetalades till riksföreningen skulle månadsvis tillföras de

medel, som inflöte genom upptagande av mjölkavgift, och användas enligt

de beträffande dessa medel gällande grunder. — För tiden från och

med 1 juli 1934 tillsvidare till och med 30 juni 1935 gälla motsvarande bestämmelser

enligt kungörelse den 30 juni 1934 (nr 377).

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare

nämnas de vid 1933 och 1934 års riksdagar beslutade anordningarna med

upptagande av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt å importerat

eller inom riket tillverkat kli ävensom accis å margarin. I överensstämmelse

med riksdagens beslut stadgades genom förordning den 14

juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, att

för följande slag av kraftfoder, som införas till riket eller som inom riket

tillverkas för försäljning, nämligen oljekakor, mjöl erhållet genom

krossning av oljekakor och mjöl framställt vid extraktion av

råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor, skulle erläggas

skatt med 2 öre för varje kilogram av varans nettovikt. Förordningen

trädde enligt kungörelse den 14 juni 1933 (nr 330) i kraft

den 15 juni 1933. Efter beslut vid 1934 års riksdag har emellertid genom

förordning den 24 maj 1934 (nr 177), bland annat, den ändringen vidta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

15

gita i förordningen den 14 juni 1933 (nr 329), att det föreskrivits, att skatten

skall utgå med det belopp, högst 6 öre för varje kilogram av varans

nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Med stöd bärav bar genom

kungörelse den 31 maj 1934 (nr 190) förordnats, att skattens belopp skall

från oell med den 1 juni 1934 utgöra 3 öre för varje kilogram av varans

nettovikt. Genom kungörelse den 20 juni 1933 (nr 488) angående restitution

av skatt å oljekakor oell vissa slag av fodermjöl havn vidare meddelats

särskilda bestämmelser i de hänseenden, som av rubriken till sistnämnda

kungörelse framgår. — I förordning den 24 maj 1934 (nr 172) örn

skatt å kli bar stadgats, att för kli, som införes till riket eller som erhålles

vid tillverkning inom riket av mjöl eller gryn. av vete, skall, där

Kungl. Majit så förordnar, erläggas skatt. Skatten utgår med det belopp,

högst 6 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl.

Majit bestämmer. Kungl. Majit äger medgiva visst undantag från skattskyldighet

beträffande kli, som erhålles vid tillverkning inom riket av

mjöl eller gryn av vete för odlares husbehov. Enligt kungörelse den 24

maj 1934 (nr 173) utgår skatt å kli från och med den 1 juni 1934 med »

öre för varje kilogram av varans nettovikt. —- Vad margarinaceisen beträffar

innefattas de grundläggande föreskrifterna i ämnet i en förordning

den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis å margarin. Enligt denna förordning,

som trädde i kraft den 1 juli 1933 och avsåg tiden till och med juni 1934,

skulle, där Kungl. Majit så förordnade, för margarin, som inom riket

tillverkades för försäljning, utgå accis med för varje kilogram av varans

nettovikt det belopp, lägst 10 och högst 50 öre, som Kungl. Majit bestämde.

Med stöd av berörda stadgande förordnade Kungl. Majit genom

kungörelse den 20 juli 1933 (nr 484), vilket förordnande trädde i kraft den

24 i samma månad, om uttagande tillsvidare av accis å margarin, som

levererades intill utgången av år 1933, med 20 öre för kilogram. Samtidigt

föreskrev Kungl. Majit, jämlikt bemyndigande av riksdagen, genom

särskild kungörelse (nr 485), att tullen å margarin, förut 15 kronor

för 100 kilogram, skulle från och med den 24 juli 1933 tillsvidare intill

årets slut utgöra 35 kronor för 100 kilogram. Genom kungörelser den 15

december 1933 (nr 647 och 648) utsträcktes ifrågavarande förordnanden

örn upptagande av margarinaccis och örn tull å margarin att avse tiden

intill utgången av juni 1934. Efter beslut vid 1934 års riksdag bär

genom förordning den 30 juni 1934 (nr 383) Kungl. Majits befogenhet att

förordna örn erläggande av accis enligt bestämmelserna i förenämnda förordning

den 26 juni 1933 (nr 405) utsträckts att avse margarin, som levererats

intill den 1 juli 1935. Tillika bemyndigades vid nämnda riksdag

Kungl. Majit att för tid under budgetåret 1934/1935, varunder margarinaccis

utgår, förordna örn motsvarande höjning av tullen å margarin.

Med stöd härav utfärdades kungörelser den 30 juni 1934 (nr 384 och 385)

örn förlängd giltighet av förordnandena om upptagande av accis å margarin

och örn tull å samma vara. Genom kungörelser den 24 juli 1934 (nr

457 och 458) bestämdes vidare, att margarinaceisen samt tullen å marga
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

rin skulle för tiden frun oell med den 1 augusti 1934 till oell med utgången

nv samma år höjas till 30 öre för kilogram respektive 45 kronor för 100 kilogram.

Förordnandena enligt sistnämnda båda kungörelser hava genom

kungörelser den 21 december 1934 (nr 610 och 611) erhållit förlängd giltighet

för tiden intill utgången av juni 1935.

Körande förvaltningen och redovisningen av de medel, som inflyta genom

skatten å oljekakor m. m. och genom accisen å margarin, föreskrev

Kungl. Maj:t genom brev till statskontoret den 30 juni 1933, att medlen

skulle redovisas under särskilda inkomsttitlar samt över ett å nionde huvudtiteln

upptaget extra förslagsanslag tillföras en särskild fond, statens

mjölkregleringsfond, vilken skulle förvaltas av statskontoret och från vilken

utgifter för mjölkregleringen skulle bestridas. Vid 1934 års riksdag

beslöts emellertid att samtliga avgifter, vilka helt eller huvudsakligen

vore avsedda för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, skulle

ingå i en gemensam fond, jordbrukets prisregleringsfond. Enligt av

Kungl. Majit i brev till statskontoret den 24 maj 1934 meddelade bestämmelser

skulle till sagda fond dels ingå de medel, som till och med den 30

juni 1934 influtit i skatt å till riket infört kli enligt förordningen den 24

maj 1934 (nr 172) örn skatt å kli, dels ock överföras å statens mjölkregleringsfond

den 30 juni 1934 förefintlig behållning. Vidare skall fonden

tillföras belopp motsvarande bland annat de medel, vilka efter den 30

juni 1934 inflyta enligt förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å

oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt förordningen den 26 juni 1933

(nr 405) örn accis å margarin ävensom i skatt å till riket infört kli.

I anföranden till statsrådsprotokollet den 2 juni 1933, då beslut fattades

örn propositioner till riksdagen med förslag till omförmälda förordningar

örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt accis å

margarin, gjorde chefen för finansdepartementet vissa uttalanden rörande

därigenom inflytande medels användning. I fråga örn skatten å

oljekakor och fodermjöl (prop. nr 265) framhölls sålunda, att de inflytande

medlen borde komma till användning för den del av mjölkregleringen,

som åsyftade en prisutjämning mellan konsumtionsmjölken och

produktmjölken. Vad margarinaccisen beträffar (prop. nr 264) uttalades,

att sistberörda medel borde användas för stödjande av smörexporten genom

pristillägg å exportsmör, då den årliga exportkvantiteten överstege

15,000 ton. I den mån intäkterna av accisen ej komme att sålunda finna

användning, borde de i stället nyttjas för något ändamål, som främjade

de breda konsumentlagrens intressen. Dessa departementschefens uttalanden

föranledde ej någon erinran från riksdagens sida. I brev till statskontoret

den 30 juni 1933 meddelade ock Kungl. Maj :t föreskrifter rörande

användningen av ifrågavarande avgiftsmedel i huvudsaklig anslutning

till vad sålunda uttalats.

I anförande till statsrådsprotokollet den 16 mars 1934, då beslut fattades

om avlåtande till riksdagen av proposition (nr 257) angående vissa

åtgärder till jordbrukets stödjande, gjorde jämväl jag vissa uttalanden

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 227.

rörande användningen av omförmälda skatte- och accismedel. Jag framhöll

sålanda, att av de medel, vilka milote genom kraltloderskatten,

borde viss del, omkring 10 procent, enligt närmare bestämmande av

Kungl. Majit användas för stödjande av äggproduktionen samt återstoden

tillföras mjölkregleriugen. Vad kliskatten anginge, borde de medel,

som härrörde av skatt å importerat kli, fördelas på enahanda

sätt som gällde i fråga örn kraftfoderskatten. För att underlätta anpassningen

allteftersom förhållandena utvecklade sig, borde dock Kungl.

Majit äga rätt att, örn så skulle befinnas ändamålsenligt, avvika från vad

sålunda uttalats rörande ifrågavarande medels fördelning. Beträffande

inargarinaceisen vore det med hänsyn till de svårigheter, som i fortsättningen

kunde resa sig mot mjölkregleringens planmässiga genomförande,

rimligt att något större anslag av margarinaccismedel än det, som enligt

dittills tillämpade grunder kunde utgå, bomme mjölkregleringen till

godo. Kungl. Majit borde därför efter den 30 juni 1934 vara berättigad

att av inflytande margarinaccismedel taga i anspråk vad som erfordrades

för ^anordnande av hälften av förekommande pristillägg å allt smör,

som exporterades. Härigenom skulle bland annat vinnas, att mjölkproducen

terna er höllö större intresse av att exempelvis genom ökad egen

förbrukning av smör nedbringa exportöverskottet. Kungl. Majit borde

vidare för täckande enligt vissa angivna grunder av kostnader för utdelning

av mjöl till nödlidande — såväl i då föreliggande fall som i händelse

av framtida behov — äga taga i anspråk högst 1,000,000 kronor av

margarinaccismedel. Skulle anledning därtill föreligga borde sålunda

avsett bemyndigande gälla även utdelning av nötkött. Dessa uttalanden

föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I brev till statskontoret den 30 juni 1934 har Kungl. Majit meddelat föreskrifter

rörande användningen av jordbrukets prisregleringsfonds medel

i den mån de motsvaras av influten accis å margarin eller av influten

skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl eller å till riket infört

kli. Av sagda medel, i den mån de motsvaras av influten accis å margarin,

äger svenska mejeriernas riksförening för vecka utfå halva beloppet

av vad. som jämlikt förut omförmälda kungörelse den 30 juni

1934 (nr 375) angående användningen av de medel, som inflyta genom

upptagande för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935 av mjölkavgift, erfordras

för utlämnande av pristillägg å under veckan exporterat smör. Vidare

har föreskrivits, att av den del av de i jordbrukets prisregleringsfond

ingående medel, vilken motsvaras av influten skatt å oljekakor och vissa

slag av fodermjöl eller å till riket infört kli, skola, sedan därav guldi!»

den kostnad för kontroll över skattens utgörande, som enligt meddelade

bestämmelser skall bestridas av ifrågavarande skattemedel, 90 procent

kvartalsvis av statskontoret överlämnas till riksföreningen för att av

denna jämte i omförmälda kungörelse den 30 juni 1934 (nr 375) avsedda

prisutjämningsmedel fördelas och amandas efter där givna bestämmelser.

fallang lill riksdagens protokoll lillis. 1 sami. Mr 297.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Ändringsförslag och yttranden däröver.

Pen 16 mars 1934 beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sju utredningsmän för att, enligt i statsrådsprotokollet

för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa utredning och

avgiva förslag rörande frågan örn avsättningen av smör och andra fettämnen

av inhemskt ursprung. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade

jag den 19 mars 1934 såsom utredningsmän statssekreteraren C. E. A.

Mannerfelt, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare

E. B. Andersson i Fältenborg, J. F. Gustafson i Domö och K. E. H.

von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare J. A. L. Persson

i Tidaholm, affärschefen för konsumtionsföreningen Örebro u. p. a. C. F.

Cederlund och direktören i margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag

K. K. Stamsö.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen smör- och margarinkommittén,

hava den 14 november 1934 avlämnat betänkande med förslag

angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung

(stat. off. utred. 1934: 43).

Efter att hava lämnat en redogörelse på grundval av införskaffade

uppgifter eller eljest förefintligt statistiskt material för läget under senare

år å marknaden för smör med flera fettämnen samt oljekakor inom

och utom Sverige anför kommittén vissa allmänna synpunkter på frågan

örn avsättningen av mjölk och mejeriprodukter. Kommittén framhåller

därvid bland annat följande.

Ehuru kommittén funnit nödigt att ägna uppmärksamhet åt frågan örn

jordbruksproduktionens och särskilt den svenska mjölkproduktionens utveckling,

hade kommittén likväl ansett sig böra i överensstämmelse med

direktiven för utredningsarbetet i främsta rummet behandla smörfrågan

och vad därmed sammanhängde som en ren avsättningsfråga. Det hade

sålunda för kommittén närmast gällt att, för den händelse de ännu

öppna exportmarknaderna komme att åtminstone delvis stängas, söka

skaffa avsättning för landets produktion av smör med utgångspunkt från

en mjölkproduktion av nuvarande storlek. Ehuru smörfrågan stöde i förgrunden,

borde uppmärksamhet ägnas även åt frågan örn avsättningen av

andra mejeriprodukter och mjölk.

I fråga örn det pris, som producenterna borde få påräkna vid smörets

avsättning, hade kommittén ansett sig sakna anledning att under nyss

angivna förutsättning örn produktionens storlek ifrågasätta ändring i vad

som, i anslutning till statsmakternas behandling 1933 och 1934 av mjölkregleringsfrågan,

vore gällande. Den omständigheten, att kommittén räknat

med ett bibehållande tillsvidare av ett produktmjölkpris, baserat på

ett smörpris fritt mejeri av 2 kronor 30 öre för kilogram, innebure emellertid

icke, att kommittén ansåge, att något visst smörpris eller mjölkpris

borde garanteras. Därest exempelvis produktionen av mejerismör

fortsatte att öka, kunde det bliva omöjligt att uppehålla nyss avsedda

pris, vilket även kunde bliva fallet, örn särskilda svårigheter att finna

avsättning för smörproduktionen uppstode.

Med hänsyn till det dåliga utbyte, som för närvarande erhölles av vår

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 227.

smörexpoit samt de ovissa framtidsutsikterna för denna, borde noga övervägas,

örn man i fortsättningen skulle inrikta sig på att fullt ut tillvarataga

de exportmöjligheter, som stöde till buds. Detta spörsmål vore enhgt

kommitténs mening i praktiken en avvägnings- och bedömningsfråga,

på vilken något generellt svar knappast kunde på förhand lämnas. Tillses

borde sålunda, att nödig kontakt uppehölles med en inarbetad exportmarknad,

men samtidigt torde, under rådande förhållanden och inför utsikterna

av allt mera försvårad export, särskild vikt fästas vid främjandet

av avsättningen å den inhemska marknaden. Man borde alltså söka

att så snart som möjligt ernå ökad förbrukning inom landet av smör

liksom av andra mejeriprodukter samt — vilket kommittén funne vara

av stor vikt — av konsumtionsmjölk.

Kommittén erinrade även örn, att för avsättningen av mjölk och mejeriprodukter

frågan örn varornas kvalitet vore av stor betydelse. Då

denna fråga vöre föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga,

hade kommittén emellertid ansett sig icke böra närmare ingå på

detta spörsmål utan ville blott understryka kvalitetsfrågans stora betydelse

icke minst för smörexporten.

Kommittén har framlagt åtskilliga förslag för att främja avsättningen

av mjölk och mejeriprodukter samt uppnå bättre jämvikt mellan mjölkproduktionen

i Sverige och den inhemska förbrukningen av nyssnämnda

varor. Körande motiveringen för de olika förslagen får jag hänvisa till

vad i sagda betänkande å sid. 90—139 anföres. Vad kommittén uttalat

och föreslagit beträffande positiva åtgärder har av kommittén sammanfattats

i huvudsak sålunda.

1. För främjande i allmänhet av avsättningen inom riket av mjölk,

smör och andra mejeriprodukter vill kommittén

a) förorda fortsatt kraftig propaganda för ökad användning av, i

främsta rummet, konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost; börande

mjölkavgiftsmedel även i fortsättningen efter Kungl. Maj:ts beslut

anvisas för bedrivande genom föreningen mjölkpropagandan och

svenska mejeriernas riksförening u. p. a. av dylik reklamverksamhet;

b) fästa uppmärksamheten på frågan örn storleken av olika mellanhandskostnader

vid försäljning av konsumtionsmjölk och -grädde samt

understryka angelägenheten, icke minst ur avsättningssynpunkt, av att

priserna å sagda varor ej hållas för höga; och förutsätter kommittén, att

mejeriorganisationen upptager dessa frågor till ingående och allvarligt

övervägande;

c) uttala, att frågan örn mjölkleverantörernas återtagande från mejeri

av smör (och ost) bör, åtminstone tillsvidare, liksom nu ordnas genom

vederbörande organisationers egna åtgöranden; och förutsätter kommittén,

att lantbrukarnas egna organ, särskilt mejeriorganisationen, fortsätta

med att f>å frivillighetens och övertygelsens väg göra vad de kunna

för att främja dylikt återtagande;

d) förorda, att de i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 juni 1934 (nr 373)

givna bestämmelser i syfte att de myndigheter, vilka verkställa upphandling

för statens behov, upphandla smör i stället för margarin måtte i sinom

tid förlänas förlängd giltighet, samt att bestämmelserna, i avseende

å marinen, få den verkan, att den nuvarande margarinförbrukningen där

upphör och ersättes med smör.

2. I syfte att, särskilt beträffande stekning, bakning m. fl. hushålls
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ändamål, främja en konsnmtionsövergång från margarin till smör ifrågasätter

kommittén tillverkning och utsläppande i marknaden till billigt,

pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör). Så snart som möjligt

böra omfattande praktiska försök härom igångsättas, och föreslås, att

Kungl. Majit måtte, på sätt i betänkandet angivits, till en början ställa

ett belopp av förslagsvis 100,000 kronor till svenska mejeriernas riksförenings

förfogande för tillverkning och utsläppande i handeln inom

vissa orter av dylikt stek- och bagerismör, varjämte Kungl. Majit torde

böra föreskriva, att bestämmelserna i margarinförordningen den 30 juni

1932 (nr 355) ej skola hava tillämpning å sålunda tillverkad vara, därest

den säljes i emballage eller annan förpackning, som godkänts av statens

mjölknämnd. Statens mjölknämnd torde samtidigt böra anbefallas att,

efter riksföreningens hörande, inkomma snarast möjligt med redogörelse

för erhållna resultat i förevarande hänseende samt det förslag, vartill förhållandena

må föranleda. Vid upprättande av sådant förslag torde böra

beaktas, vad kommittén närmare angivit i ämnet. Erhålles tillfredsställande

resultat av försöken, böra dessa utvidgas att avse en mera omfattande

tillverkning av stek- och bagerismör och dettas utsläppande till

lämpligt pris å hemmamarknaden.

3. Därest nied hänsyn till förhållandena å exportmarknaderna hinder

eller avsevärda svårigheter skulle uppstå för större årlig utförsel avsvenskt

smör än ungefär 13,000 å 14,000 ton eller örn tydlig tendens till

utveckling i sådan riktning förmärkes eller därest eljest särskilda skäl

föreligga för beredande av ökad avsättning inom landet av smör, böra

åtgärder vidtagas för att minska spänningen mellan minuthandelspriserna

å smör samt å margarin m. fl. dylika ersättningsmedel. För dylikt

ändamål torde Kungl. Majit böra av 1935 års riksdag begära 1) antagande

från och med den 1 juli 1935, då den nu gällande förordningen om

accis å margarin utlöper, av en förordning örn accis å margarin samt

vissa andra fettvaror i huvudsaklig överensstämmelse med av kommittén

upprättat förslag, samt 2) följande bemyndigande för Kungl. Majit att

meddela förordnanden örn tulltaxering, nämligen! I den mån förordnande

örn uttagande av accis enligt nyssnämnda förordning av Kungl. Majit

meddelas, äger Kungl. Majit för tid, varunder sådan accis utgår, förordna

dels örn motsvarande höjning av tullen å av accisförordnandet berörd vara,

därest denna utgöres av margarin, bönsyster, fettemulsion eller matolja,

dels ock, därest varan är hänförlig till s. k. annat ersättningsmedel för

smör eller flott, att den skall tulltaxeras såsom konstister, för så vitt ej

styrkes, att varan är avsedd att användas för annat ändamål än som dylikt

ersättningsmedel. Ehuru enligt förslaget till förordning accisen kan

bestämmas upp till 60 öre för kilogram, har kommittén — med utgångspunkt

i nyss antytt läge från ett minutpris för de vanligaste margarinsorterna

av 1 krona 50 öre för kilogram — räknat med, att margarinaceisen

höjes till 50 öre för kilogram. De enligt förordningen inflytande aceismedlen

jämte i det följande omförmälda licensavgifter å margarinråvaror

böra, enligt av kommittén i betänkandet närmare angiven regel, fördelas

till användning för två olika ändamål, nämligen dels såsom tillskott till

mjölkregleringen och dels för vidtagande av vissa sociala kompensationsåtgärder

till fromma för de mindre bemedlade, som mest kännbart drabbas

av den ytterligare fördyringen av margarinet. Beträffande sänkniagen

av smörpriset har kommittén hållit för antagligt, att för ernående av

den önskade ökade smöravsättningen följande minutpris för kilogram

skulle behöva tillämpas, nämligen 2 kronor för stek- och bagerismör samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 227.

2 kronor 50 öre för runmärkt mejerismör. Kommittén kar, med hänsyn

tagen till den väntade ökade smöravsättningen å hemmamarknaden samt

storleken av inflytande avgifts- och accismedel av skilda slag, räknat

med samt funnit önskvärt, att producenterna av mjölk för beredande av

smör och andra mejeriprodukter, för så vitt ej påtaglig stegring i den

nuvarande smörproduktionen eller särskilda förhållanden i övrigt annat

betinga, i fortsättningen ej komma att erhålla sämre betalning för produktmjölken

än vad hittills i stort sett utgått, och därvid har bortsetts

från de belopp, som tillföras mjölkregleringen genom kraftfoderskatten.

4. Kommittén föreslår, att den del av inflytande accismedel för margarin

m. m., vilken enligt förut åsyftad grund skall användas för sociala

kompensationsåtgärder, jämte licensmedlen för margarinråvaror, må disponeras

enligt i huvudsak de bestämmelser, som i det föregående närmare

angivits rörande förbilligande i vissa fall av konsumtionsmjölk. Av

ifrågavarande belopp, uppskattat till sammanlagt ungefär 9,000,000 kronor

per år, torde dock Kungl. Maj:t böra få fritt använda intill 1,000,000

kronor per år för vidtagande, i den mån så finnes lämpligt, av sådana

andra sociala åtgärder, som kunna vara av vikt för ett förbilligande av

de viktigaste livsmedlen för de mindre bemedlade och för vilka åtgärders

vidtagande andra medel ej finnas tillgängliga. — Förslaget under 4 torde

— liksom förslaget under 3 — böra till sina huvuddrag underställas

riksdagen samt träda i kraft från och med den dag efter den 30

juni 1935, då margarinaccisen höjes över nuvarande belopp av 30 öre för

kilogram.

®. Vidare föreslår kommittén — i syfte huvudsakligen att gynna

svensk produktion framför import och få inhemska fettämnen tillvaratagna

— att en importreglering införes dels beträffande margarin, konstister

och fettemulsion, därvid regleringen synes böra i huvudsak så tilllämpas,

att någon införsel av nämnda varor ej medgives, dels ock i avseende

å råvaror för margarinindustrien. Införsel av berörda varor torda

få ske allenast efter särskilt tillstånd, därvid enligt Kungl. Majtts bestämmande

en licensavgift av högst 7 öre för kilogram må kunna uttagas

samt särskilda villkor för tillstånds åtnjutande föreskrivas.

6. Enligt kommitténs mening bör ett aktgivande ske på problemet

om förhindrande av överproduktion av svenska jordbruksprodukter, varvid

närmast är fråga örn mjölk- och smörproduktionen. Det synes angeläget,

att ytterligare åtgärder vidtagas för begränsning om möjligt av

förbrukningen av oljekakor och liknande kraftfoder. För att det allmänna

må kunna hava sin hand över importen härav vill kommittén

förorda, att de bestämmelser angående tillstånd till införsel av vissa utländska

fodermedel, vilka enligt kungörelsen nr 660/1933 gälla beträffande

havre och majs m. m„ jämväl hilva tillämpliga å oljekakor och liknande

kreatursfoder. Dessutom har kommittén ansett erforderligt föreslå,

att maximibeloppet för skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl

skall höjas från 6 till 8 öre för kilogram.

7. I avseende å 1''ettemulsioner Ilar kommittén förordat accisbcläggning

oell importreglering. Därjämte vill kommittén ifrågasätta ett övervägande

av frågan, huruvida ej bestämmelserna i margarinförordningen

om fettemulsioner borde, på lämpligt sätt jämkade, förlänas utsträckt

giltighet, i syfte att vissa av fettemulsion beredda produkter (exempelvis

glass och glassmassa, framställda ur konstfett) bleve underkastade kon

troll vid tillverkningen samt i handeln så märkta, att deras egenskap av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

konstprodukter tydligt framträdde; oell torde i samband därmed böra

overvagas, i vad mån accis och höjd tull böra utgå även å dylika beredda

Mot kommitténs förslag örn utsläppande av ett s. k. stek- och

bagerismör, framställt genom uppblandning av smör med ister eller

annat fettämne, samt införande av importreglering för margarinindustriens

råvaror har reservation anmälts av herr Stamsö, som under hänvisning

till ett av honom avgivet särskilt yttrande hemställt, att kommitténs

förslag i nämnda båda hänseenden icke måtte föranleda någon åtgärd.

Berörda yttrande finnes intaget i förenämnda betänkande å sid.

Med anledning av att smör- och margarinkommittén ifrågasatt anvisande

av visst belopp för omedelbart igångsättande av försök med tillverkning

av isterblandat smör och dettas utsläppande i marknaden har

KungL Maj;! genom beslut den 23 november 1934 uppdragit åt statens

mjölknämnd att i samråd med svenska mejeriernas riksförening eller

representanter för föreningen samt med anlitande i erforderlig utsträckning

av experter och annan sakkunskap dels låta verkställa undersökning

i syfte att få framställd en smörvara av för ändamålet lämplig

beskaffenhet, dels ock uppgöra förslag till fullständig plan jämte kostnadsberäkning

för försöksverksamhet i avseende å tillverkning och försäljning

av varan. Efter framställning av mjölknämnden har Kungl.

Majit vidare genom beslut den 25 januari 1935 av mjölkavgiftsmedel anvisat

ett belopp av högst 10,000 kronor för utförande av laboratorieförsök

vid centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet försöksmejeri

i Stockholm för utrönande av möjligheten att genom blandning

av smörfett och annat inhemskt fett åstadkomma en produkt, som

vore ägnad att i viss utsträckning ersätta margarin i dess olika användningsformer.

Försöken skola ske under ledning av föreståndaren vid

centralanstaltens avdelning för mejerihantering.

Över smör- och margarinkommitténs betänkande och förslag hava yttranden

avgivits av kommerskollegium efter hörande av samtliga handelskamrar

i riket, Sveriges kemiska industrikontor, margarinfabrikernas

försäljningsaktiebolag, aktiebolaget Beymersholms livsmedel och nya

margarinaktiebolaget Svea, marinförvaltningen, lantbruksstyrelsen efter

hörande av styrelserna för svenska smörprovningarna och för svenska

mejerikonsulentföreningen samt vissa läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

riksräkenskapsverket, statens mjölknämnd efter hörande av svenska mejeriernas

riksförening u. p. a., statens slakterinämnd efter hörande av

Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län efter hörande av kommunala myndigheter inom ve
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

derbörande län, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, föreningen mjölkpropagandan,

kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

bageriidkareförening, svenska livsmedelsarbetareförbundet, margarinaktiebolaget

Alba med flera, margarinaktiebolaget Scania med flera,

örebro kexfabrik och Göteborgs kexfabrik gemensamt samt spannmålsfirman

Sven Hylander & Co. i Göteborg. Vid avgivande av förenämnda

yttranden hava lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, statens mjölknämnd,

samtliga nyss angivna sex länsstyrelser och Sveriges allmänna

lantbrukssällskap haft att taga i övervägande avskrift av telegram till

jordbruksdepartementet från ett antal jordbrukare i Gävletrakten, vari

hemställes att gällande mjölkavgiftsförordning snarast avskaffas eller

underkastas revision. I en den 9 mars 1934 till jordbruksdepartementet inkommen

skrivelse har vidare riksförbundet landsbygdens folk framlagt

vissa synpunkter på frågan örn fortsatt stöd åt mejerihanteringen.

Det av socialstyrelsen avgivna yttrandet innefattar utredning rörande

familjehushållens konsumtion av smör och andra fettämnen samt priserna

därå under åren 1914—1933 ävensom rörande de verkningar, som de

föreslagna åtgärderna kunna väntas få för konsumenthushållen, särskilt

mindre bemedlade och barnrika familjer. Av sagda utredning inhämtas

bland annat följande.

I familjehushållens förbrukning av mjölk, grädde, smör och margarin

hade under de senaste 20 åren skett betydande förändringar, vilket framginge

av följande på grundval av socialstyrelsens budgetundersökningar

för åren 1914, 1920, 1923 och 1933 sammanställda uppgifter. Dessa angåve

årsförbrukningen för ett s. k. normalhushåll bestående av 3.3 konsumtionsenheter

eller en familj örn man, hustru och 2 å 3 barn.

Årsförbrukning för normalhushåll.

Oskummad

Industriarbetar- och lägre mjölk

tjänstemannahushåll: liter

i städer:

1914 ................................. 662

1923 ................................. 839

1933 ................................. 743

å industriorter:

1923 ................................. 1,009

1933 ................................ 836

Mindre bemedlades hushåll å

landet:

statare:

1920 ................................. 961

1933 ............................. 1,043

daglönare:

1920 ................................. 795

1933 ................................ 787

Medelklasshushåll:

956

Skummad

Grädde

Smör

Margarin

mjölk

liter

liter

kg

kg

213

31.7

19.2

60

20.5

36.6

21.1

26

24.9

38.6

36.0

67

4.o

31.7

26.7

25

11.7

35.6

40.9

406

2.0

20.8

7.6

157

5.6

15.2

36.8

330

3.8

30.7

8.0

120

5.6

31.0

39.0

15

22. f.

46.2

22.t

1923

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Som allmänt omdöme rörande konsumtionsutvecklingen efter kriget

av ifrågavarande livsmedel ansåge styrelsen det kunde sagås, att den totala

mjölkförbrukningen såväl bland industriarbetar-, lägre tjänstemanna-

och medelklasshushåll i städer och industriorter liksom även

bland lantarbetarhushåll visat en osedvanligt likriktad tendens till

minskning. Smörförbrukningen hade bland städernas och industriorternas

mindre bemedlade befolkning något ökats, medan förbrukningen

inom medelklassen under de senaste 10 åren vore oförändrad. Inom lantarbetarhushållen

syntes smörförbrukningen däremot varit tämligen oförändrad

och i varje fall icke visat tendens till stegring. Margarinförbrukningen

uppvisade en exceptionellt kraftig ökning i såväl städer sorn

industriorter och särskilt bland lantarbetarhushållen, men jämväl medelklasslamiljerna

visade en utpräglad tendens till ökad konsumtion av

margarin.

Orsakerna till de påvisade förändringarna i hushållens konsumtionsvanor

från tiden före och efter kriget vore flera. I första hand

vöre den icke obetydliga stegringen av reallönerna och den därmed följande

höjningen av familjernas levnadsstandard med åtföljande omläggning

i dietvanorna av betydelse och i detta sammanhang värd beaktande.

I andra hand hade givetvis prisbildningen på livsmedelsmarknaden

spelat en icke obetydlig roll. Till följd av den lätthet, med vilken olika

livsmedel kunde ersätta varandra i kosthållet, och med hänsyn till konsumenternas

strävan att vid prisförändringar i allt väsentligt söka bibehålla

totalutgiften för livsmedelskontot oförändrad, komme efterfrågan

å de olika slagen av livsmedel att bliva mycket priskänslig.

För att närmare belysa huru de av kommittén föreslagna åtgärderna

skulle komma att påverka konsumenthushållen, hade styrelsen på grundval

av 1933 års husliållskostnadsundersökning verkställt en specialundersökning

i syfte att klarlägga de nu rådande konsumtionsvanorna

inom olika familjetyper med särskild hänsyn tagen till de barnrika familjerna.

De i den preliminära bearbetningen medtagna 700 hushållen,

avseende städer och industriorter, lindo grupperats efter välstånd samt

antalet barn i olika åldrar.

Av undersökningen kundo utläsas, att förbrukningen av oskummad

mjölk per år och hushåll ökades såväl med hänsyn till ökat barnantal

som stigande ålder hos hamén. Med stigande välstånd visade denna förbrukning

i familjer utan barn samt familjer med småbarn i åldern 0—7

år tendens att öka, medan snarare det motsatta vore fallet i familjer

med äldre barn, där det äldsta barnet vore 15 år och däröver. I familjer

med barn i skolåldern (7—14 år) vore sambandet mellan välståndet och

konsumtionens storlek oklart. I barnlösa familjer belöpto sig förbrukningen

till 494 liter per år och hushåll, i familjer med 1 barn till SOS

liter per år och hushåll, i familjer med 2 eller 3 barn till 837 liter och i

familjer med 4 och flera barn till 1,224 liter. Förbrukningen vore således

närmare 1 A gång större i de barnrikaste familjerna än i de barnlösa.

Sattes dessa torbrukningssiffror i relation till det med ökat barnantal

stigande konsumtionsbehovet funne man, att familjernas förbrukning av

oskummad mjölk per konsumtionsenhet tenderade att minska med ökat

barnantal. I familjer utan barn, med 1, 2 eller 3 samt 4 och flera barn

belöpte sig nämligen förbrukningen per konsumtionsenhet till respektive

258, 246, 237 och 217 liter. Jämväl med stigande ålder hos barnet eller

barnen minskade förbrukningen per konsumtionsenhet. Som ersättnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

25

vala för deri dyrare oskummade mjölken användes i de barnrika och fattiga

familjerna skummad mjölk i stor utsträckning.

Förbrukningen av grädde minskade räknat såväl per hushåll som per

konsumtionsenhet med ökat barnantal men ökade däremot med stigande

välstånd. I de barnlösa familjerna konsumerades per konsumtionsenhet

närmare 11 liter, i familjer med 1 barn 9.o liter, i familjer med 2 eller 3

barn samt 4 och flera barn respektive 6.4 och 2.4 liter. Gräddförbrukningen

syntes stå i ett omvänt förhållande till de inköpta mängderna av

oskummad mjölk.

Smör- och margarinförbrukningen ökade per familj räknat, när barnantalet

stege. I de barnlösa familjerna belöpte sig förbrukningen av smör

och margarin till respektive 32.o och 20.x kilogram och i familjer med 4

och flera barn till respektive 48.i och 73.7 kilogram. Med förbättrad ekonomisk

ställning ökade smörförbrukningen men minskade förbrukningen

av margarin. De fattiga, barnrika familjerna vore de största margarinkonsumenterna.

Sattes de föidxrukade mängderna av matfett i relation

till konsumtionsbehovet inom de olika familjetyperna, funne man, att

förbrukningen av smör per konsumtionsenhet minskade med stigande

barnantal, medan förbrukningen av margarin ökade. Med stigande välstånd

ökade smörförbrukningen men minskade margarinförbrukningen

per konsumtionsenhet. Det framginge vidare, att ett tydligt substitutionsförhållande

mellan smör och margarin vore rådande. Den sammanlagda

förbrukningen av smör och margarin inom olika familjetyper samt

margarinets anpart av totalförbrukningen belystes närmare av följande

tablå.

Förbrukningen av matfett (kilogram) per Uonsumtionsenhet inom olika familjetyper.

Smör och margarin Därav i %

kg per kons. enhet margarin

Familjer utan barn ...................................................... 27.2 ®°*6

» med 1 barn................................................. 25.3 40.7

* »2 eller 3 barn ...... .................................. 22.5 48.o

» » 4 och liera barn ....................................... 21.o 60.6

Övriga hushåll........................................ 22.0____________åO.o

Samtliga hushåll 23.0 48.7.

Inom en och samma välståndsgrupp syntes totalförbrukningen av matfett

per konsumtionsenhet vara relativt konstant oavsett familjetyp.

Budgetmässigt intoge jämväl hushållens kostnad för matfett en relativt

oförändrad anpart av matvarukontot. En prisstegring på margarin till

följd av ökad accis bleve därför med hänsyn till hushållens strävan att

bibehålla en viss given totalförbrukning av matfett till oförändrad kostnad,

ett mycket tvivelaktigt medel för att åstadkomma en höjning av

smörkonsumtionen. Skulle nämligen hushållen efter de föreslagna förändringarna

i priset på margarin och smör bibehålla sin nuvarande totalförbrukning

av matfett till oförändrad kostnad i budgeten, torde detta

leda till en ökad förbrukning av margarin och en minskad smörlorbrukning.

Skulle den nuvarande relationen mellan hushållens förbrukning av

smör och margarin däremot bibehållas eller smörförbrukningen öka på

margarinets bekostnad, måste detta leda till antingen en försämrad försörjning

av hushållen med matfett, under förutsättning att utgifterna

hölles inom hushållsbudgotens nuvarande kostnadsram, eller ökade ut
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

gifter för matfett, varvid kostnadsökningen med största sannolikhet

kompenserades genom en minskad förbrukning av övriga livsmedel eller

en förskjutning i förbrukningen mot billigare livsmedel.

Vad därefter angår övriga inkomna yttranden och skrivelser, hava i

flera av dessa framställts erinringar mot smör- och margarinkommitténs

allmänna uppläggning av de spörsmål, som kommittén haft att överväga.

Den omständigheten, att kommittén i första rummet behandlat smörfrågan

och vad därmed sammanhänger som en ren avsättningsfråga samt

icke ansett sig böra ingå på något bedömande av skäligheten ur producentsynpunkt

av det nu tillämpade smörpriset, har sålunda påtalats från

flera håll. Man har därvid framhållit, att orsaken till rådande avsättningssvårigheter

för mjölk och mejeriprodukter främst vore en under inverkan

av det fasta prisläget för smör uppkommen alltför stark stegring

i mjölkproduktionen. Denna utveckling hade vidare i hög grad underlättats

av den omfattande importen av fodermedel av olika slag.

Lantbruksstyrelsen anser, att man vid bedömande av denna import ej borde

taga i betraktande endast användningen av oljekakor och därmed jämförliga

fodermedel utan jämväl importen av majs med flera fodermedel

för utfodring av andra djur än nötkreatur, då därigenom utnyttjande av

hemmaproducerat kraftfoder för mjölkproduktion möjliggjordes. Lantbruksstyrelsen

anför vidare i förevarande hänseende följande.

Av vissa av lantbruksstyrelsen gjorda beräkningar framginge, att den

mängd foder, som importerades, mer än väl täckte produktionen av landets

exportöverskott av animaliska produkter. Mot en produktion av

animaliska produkter medelst importerat foder vore intet att erinra,

därest produktionen i och för sig själv vore lönande eller av särskilda skäl

ur allmän synpunkt önskvärd. Att däremot under andra förhållanden

upprätthålla en dylik produktion syntes irrationellt och vore förlustbringande.

Det kunde väl anses ändamålsenligt att under de särförhållanden,

som vore rådande, genom ekonomiska uppoffringar upprätthålla

den för en skälig prissättning erforderliga balansen mellan tillgång och

efterfrågan såvitt anginge alster av det egna landets odling. Däremot

syntes det, som örn dessa reglerande åtgärder borde inskränkas härtill, så

mycket hellre som produktionen medelst importerat foder utan större

svårighet kunde drivas upp till sådan omfattning, att den omöjliggjorde

varje slag av prisreglering.

Trots det nu sagda syntes under förhandenvarande omständigheter pro- 4

duktion för möjliggörande av viss export alltjämt böra upprätthållas.

Lantbruksstyrelsen syftade därvid på de kontingenter av hävdvunna exportvaror,

som tillkomme eller kunde förväntas tillkomma Sverige och

som kunde vara ekonomiskt fördelaktiga eller kunde fyllas med jämförelsevis

små ekonomiska uppoffringar, detta med hänsyn till önskvärdheten

av ett bibehållande för framtiden av gamla handelsförbindelser.

Dessa kontingenter beräknades till cirka 14,000 ton smör, 14,000 ton fläsk

och 3,000 ton ägg. Även örn sådana åtgärder vidtoges, att brödsädsodlingen

återfördes till ur allmän synpunkt lämplig omfattning, torde under

sådana förhållanden rum finnas för den foderimport, som eventuellt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 227.

kunde befinnas vara av nöden. En viss om också mindre import av äggvitehaltigt

foder antingen i form av direkta fodermedel eller såsom råvara

för inhemsk oljeproduktion finge nämligen ur produktionssynpunkt

anses väl behövlig. Vissa hemmaproducerade fodermedel, särskilt sådana,

som utvunnes i samband med produktion av fabriksväxter, såsom

sockerbetor och potatis, krävde för ett fullt utnyttjande något tillskott

av äggvita, som svårligen läte sig producera hemma. Den enda enligt

lantbruksstyrelsens förmenande framkomliga vägen att hålla importen

av fodermedel inom lämpliga gränser utan att direkt skada produktionen

vore därför att genom lämpligt avvägda ekonomiska anordningar sörja

för, att importfodret finge ett sådant prisläge, att det endast utnyttjades,

där detta vore fullt ekonomiskt försvarligt. Genom sådana ågärder

komme antagligen cn produktionsminskning till stånd, utan att åtminstone

huvuddelen av det svenska jordbrukets utövare därigenom vållades

ekonomisk olägenhet. Det vore nämligen ingalunda så, att den högre,

med inköpta fodermedel bedrivna produktionen medförde större ekonomiskt

nettoutbyte än den något lägre utan dylika inköp.

Orsaken till den starka produktionsökningen i fråga örn mjölk ansåge

lantbruksstyrelsen sålunda måste sökas uti en trots den vidgade svenska

foderodlingen bibehållen eller ökad foderimport. Orsaken till denna utveckling

vore å sin sida närmast att söka uti formen för de åtgärder, som

från det allmännas sida vidtagits till stödjande av mjölkproduktionen, i

det att detta stöd givit anledning till jämförelsevis fasta prislägen. Fasta

priser utgjorde, åtminstone där de vore något så när tillfredsställande,

alltid en viss fara för produktionen genom deras rent psykologiska lockelse

till ökande av densamma. Denna fara bleve större, ju högre prisläget

vore. Medvetandet örn att en produktionsökning icke såsom under

fria former, där tillgång och efterfrågan reglerade priset, medförde risk

för ändrat prisläge, inbjöde på ett alldeles särskilt sätt till att utnyttja

denna förmenta fördel.

Statens mjölknämnd har beträffande grunderna för mjölkprisets stödjande

framhållit bland annat följande.

Det hittills tillämpade systemet för mjölkproduktionens stödjande i

Sverige syntes i stort sett hava så till vida fyllt sitt syfte, som det åstadkommit,

att jordbrukarna erhållit ett jämförelsevis tillfredsställande

mjölkpris. Detta hade dock ej kunnat ske utan betydande tillskott från

det allmänna. Under den senare delen av 1934 beräknades sålunda hava

utbetalats i pristillägg å exporterade mejeriprodukter cirka 12,000,000

kronor, varav hälften bestritts av mjölkavgiftsmedel och återstoden av

medel från margarinaccisen. De stora kostnaderna för uppehållande

av den svenska smörexporten berodde emellertid i betydande grad på

det svenska smörets bristfälliga kvalitet samt ojämnhet i exportens omfattning

under olika tider. Såsom mjölknämnden tidigare haft anledning

framhålla, hade förhållandena i dessa hänseenden under den gångna

hösten varit synnerligen otillfredsställande. Enligt vad nämnden inhämtat,

vore en skärpning i fordringarna å exportsmörets kvalitet att

förvänta inom den närmaste framtiden. Huruvida denna vore tillräcklig

kunde givetvis ej bedömas förrän efter någon tids erfarenhet. Ej heller

kunde ännu överblickas, i vad mån svenska mejeriernas riksförenings

Övertagande av de företag, som tidigare handhaft smörexporten, kunde

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 227.

komma att förbättra avsättningsförhållandena för svenskt smör utornlands.

I varje fall påginge på olika håll ett intensivt arbete på att söka

åstadkomma ett förbättrat utbyte av vår export av mejeriprodukter,

träget å vara exportmarknader för smör vore ock för närvarande väser t

ligt gynnsammare än vad det varit sedan något år tillbaka. Under sådana

omständigheter syntes — oaktat avsättningsförhållandena utomlands

givetvis alltjämt vore otillfredsställande och synnerligen osäkra _

med hänsyn till angelägenheten av att uppehålla kontakten med en upparbetad

exportmarknad tillräcklig anledning icke föreligga att nu inrikta

sig på en minskning av exporten.

Den nuvarande mjölkregleringen vore så till vida förenad med brister

som genom densamma priset å mjölk i allt väsentligt förlorat sitt reglerande

inflytande å mjölkproduktionen. Ett dylikt förhållande torde vis

serligen vara i viss mån ofrånkomligt vid varje åtgärd för prisets stödjande

men syntes i fråga örn mjölkregleringen framträda onödigt starkt.

JLn ansvällning av produktionen medförde sålunda ingen ändring av

smörpriset utan åstadkomme endast, att kostnaderna för exporten och

darmed även bidraget till dessa kostnaders bestridande från mjölkavgiftsmedlen

ökades och därmed prisutjämningsbidraget — och på så sätt

aven mjölkpriset — något minskades. För att mjölkpriset skulle återfå

sitt reglerande inflytande å produktionen, syntes det nödvändigt, att rilisnotermgen

å runmärkt smör icke såsom hittills fastlåstes vid viss höjd

oberoende av produktionens storlek. Nämnden ansåge sig vidare böra

angelägenheten av att bidraget från margarinaecismedlen till

mjölkregleringen bestämdes till ett visst belopp, oberoende av kostnaderna

för exporten. Därest dessa ökades på grund av stigande produktion,

borde ökningen helt drabba mjölkproducenterna.

Att smörproduktionens avsättningssvårigheter till stor del även är ett

kvalitetsproolem betonas likaledes av, bland andra, styrelsen för Icoopci

aliva förbundet, som till närmare utveckling av sin mening i detta hänseende

anför följande.

De klagomål, som då och. då kommit till synes i fråga örn det svenska

smörets kvalitet, kunde icke avvisas. Utlandsmarknadens värdering

gåve här ett vittnesbörd, som man icke kunde bortse från. Den nedvärdeiing

av det svenska smöret på Englandsmarknaden, som under senare

år skett, vöre en ytterst allvarlig sak och måste ägnas betydligt större

uppmärksamhet än vad hittills syntes hava varit fallet. Före kriget vore

spänningen mellan det svenska och danska smörets pris på Englandsmarknaden

knappast större än 3 öre per kilogram och ofta mindre. Det

finska smörpriset läge däremot ofta 10 öre lägre än det svenska. Under

efterkrigstiden hade förhållandena varit förändrade. Frisspänningen

mellan det svenska och det danska smöret hade ökats, och det finska

smöret hade ryckt upp i ett högre prisläge än det svenska. Under dc senaste

tvenne åren hade förhållandena ytterligare utvecklats i för Sverige

ogynnsam riktning, och vid åtminstone ett par tillfällen, juni och

juli 1934, hade det svenska smöret sjunkit till och med under smöret från

Nya Zeeland.

För att rättelse skulle kunna vinnas, vore det enligt styrelsens mening

nödvändigt, att exportorganisationen finge ett direkt intresse av att det

svenska smöret betalades bra av importörerna. Det borde vara en enkel

sak att ordna så, att när det svenska smöret på Englandsmarknaden sål
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ris proposition nr 227.

des under den. danska noteringen, förlusten icke skulle få flyttas över

på de svenska konsumenterna utan med inrymmande av en skälig tolerans

(t. ex. förkrigsprisspänningen 3 öre per kilogram) bårås av mejerierna.

Om man icke på detta eller i princip jämförligt sätt gjorde exportorganisationen

direkt intresserad för exportens ekonomi, vore det enligt

styrelsens mening ofrånkomligt, att man, för den tid exportstödet bestode,

gäve plats i exportorganisationens förvaltning jämväl för kommersiellt

insiktsfulla representanter för de folkgrupper, som betalade exportstödet.

Kommerskollegium liksom flertalet hörda organisationer på handelns

och industriens område understryka särskilt betydelsen av att mjölkpriset

anpassades efter det allmänna marknadsläget. I sådant hänseende framhåller

kollegium bland annat följande.

Själva utgångspunkten för kommitténs vittutseende reglerings- och

avsättningsprogram hade varit, att producenterna ej skulle behöva räkna

med någon minskning i erhållna produktpris. Som något betänkligt

måste tvivelsutan framstå, att någon utredning ej förelåge örn vare sig

smörprisets lämpliga avvägning med hänsyn till produktionskostnaderna

eller det för hela mjölkavsättningsfrågans bedömande så viktiga

spörsmålet örn möjligheterna till mjölkproduktionens begränsning eller

rättare återförande till dess tidigare, mera normala omfattning. I själva

verket finge det pris, producenterna erhölle för sina mejeriprodukter, betraktas

som den avgörande regulatorn på landets mjölk- och smörproduktion.

Att med ledning av uppgivna produktionskostnader bedöma

det skäliga priset på jordbrukets produkter vöre visserligen en vansklig

sak. Nuvarande mjölk- och smörpris syntes dock även på jordbrukshåll

betraktas som för producenterna i stort sett mycket tillfredsställande.

Kollegium ansåge sig emellertid böra hävda den meningen, att hjälpen

mot uppkommande avsättningssvårigheter måste på detta område liksom

över allt eljest i längden sökas i en anpassning av varans pris efter

allmänna marknadsläget och varans kvalitet. I stället för att söka utfinna

nya former till statsingripanden på jordbrukets område borde från

statsmakternas sida eftersträvas att successivt avskaffa de hittillsvarande,

vilka i fortsättningen liksom hittills måste draga med sig stora förluster

för det allmänna och dessutom medförde konstlade förhållanden på

livsmedelsförsörjningens område och olägenheter för näringslivet, enkannerligen

för landets allmänna exportkraft.

Enligt Sveriges kemiska industrikontors mening borde främst upptagas

till behandling frågan örn åtgärder för begränsning av den alltmera

ökade smörproduktionen. I första hand borde härvid uppmärksammas

de möjligheter, som stöde till buds för åstadkommande av en dylik begränsning

genom höjning av accisen å oljekakor och liknande fodermedel.

Denna höjning borde göras kraftigare än den kommittén föreslagit.

Enligt industrikontorets mening borde den på oljekakor och liknande fodermedel

grundado mjölk- oell smörproduktionen principiellt jämställas

med margarintillverkningen såsom konkurrent till den på inhemska fodermedel

grundade mjölk- och smörproduktionen. Handelskammaren i

Sundsvall anser sig böra fastslå, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag komme att leda till ökad skattebelastning för konsumenterna. Sär
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

.skilt gällde detta, enligt handelskammarens mening, Norrland, som genom

redan genomförda åtgärder vore hårt beskattat till förmån för sydligare delar

av landet. Mot ett fortsättande av en dylik politik måste handelskammaren

inlägga en bestämd gensaga. Handelskammaren insåge till fullo, att

avsättningen av vår ladugårdsskötsel produktion vore en för landet mycket

betydelsefull angelägenhet, men det syntes dock handelskammaren,

som om smörproduktionen numera överskridit sina naturliga gränser

och tagit en riktning, som, därest den ytterligare finge utvecklas, lätt nog

kunde äventyra hela regleringen och sluta med ett ödesdigert bakslag för

producenterna själva. Svenska livsmedelsarbetareförbundet förklarar sig

principiellt ogilla flertalet av de förslag, smör- och margarinkommittén

framlagt. Men då förhållandena i vårt land så utvecklat sig, att jordhrukshanteringen

krävde ett samhälleligt ingripande i syfte att ekonomiskt

skydda och stödja en stor samhällsgrupp, som därav hade sin utkomst,

ville förbundet ändock tillstyrka, att åtgärder i åsyftad riktning

företoges. Förbundet ansåge sig dock böra uttala, att i händelse de planerade

åtgärderna komme att innebära inskränkningar av produktionen

inom margarinfabrikerna och en sådan inskränkning medförde arbetslöshet,

de därav drabbade enligt förbundets mening borde hållas skadeslösa.

Enär deras minskade utkomstmöjligheter i detta fall föranleddes av statens

egna åtgöranden, borde hjälpen till de arbetslösa icke få karaktär av nödhjälp,

utan deras underhåll få en socialt mera försvarlig karaktär.

Mot de av smör- och margarinkommittén gjorda uttalandena angående

åtgärder för främjande av avsättningen i allmänhet inom riket av mjölk,

smör och andra mejeriprodukter hava som regel invändningar icke framförts

i de inkomna yttrandena. Flertalet av de hörda ämbetsverken och

organisationerna hava tillstyrkt vad kommittén förordat eller föreslagit.

Av de i anslutning härtill gjorda uttalandena må följande framhållas.

Beträffande kommitténs förordande av propaganda för ökad användning

av konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost framhåller

svenska mejeriernas riksförening, bland annat, att reklamverksamheten

borde i minst samma utsträckning som hittills inriktas på åstadkommande

av ökad smöravsättning inom landet. Redan med hänsyn till margarin

syntes en dylik verksamhet icke böra eftersättas. Populariseringen

av konsumtionsmjölken vore till väsentlig del en kvalitetsfråga. Denna

ömtåliga vara salufördes dessvärre ofta i så föga tilltalande skick, att

allmänhetens köplust därigenom motverkades. Under de primitiva förhållanden,

varunder mjölkhandeln flerstädes arbetade, vore därför ingen

konsumtionsökning att vänta; först genom att mjölkförsäljningen överallt,

där så kunde ske, sammanfördes till välrustade anläggningar, vilka

kunde övervaka mjölkens beskaffenhet vid leveransen och genom lämplig

behandling trygga köparna i fråga örn dess hygieniska beskaffenhet och

hållbarhet, vore den första förutsättningen given för en påtaglig ökning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

31

av förbrukningen. Riksföreningens underorganisationer hade sin uppmärksamhet

inriktad på denna fråga; i och med att organisationerna erhölle

ökad anslutning, kunde därför ock en förbättring av kvaliteten förväntas.

Åtföljdes denna rationalisering dessutom av en planmässig

reklam och propaganda, kunde, såsom riksföreningen hade anledning förvänta,

en väsentlig och bestående ökning av mjölkkonsumtionen påräknas.

Föreningen mjölkpropagandan understryker på det kraftigaste kommitténs

uppfattning örn betydelsen av fortsatt propaganda för ökad avsättning

av i främsta rummet konsumtionsmjölk samt dessutom av smör

och ost. I samband härmed anför föreningen följande.

Den verksamhet i skolorna med lektioner, föredrag, pristävlingar, film

m. m., som av föreningen regelbundet bedreves och årligen träffade minst

50,000 skolbarn inom städer och samhällen, medförde enligt alla vittnesbörd

ett gott och bestående resultat, ehuru definitiva verkningar kunde

avläsas först i den mån respektive skolbarnsgenerationer bildat egna hushåll.

Erfarenheten visade dock, att man genom barnen i stor utsträckning

nådde mödrarna och därför erhölle en viss omedelbar konsumtionsökning,

som berättigade denna verksamhet i skolorna att placeras bland

de åtgärder, som hade avgörande betydelse för avsättningen av det nu

existerande överskottet av mjölk.

Skolköksundervisningen erbjöde vidare betydande möjligheter för förändring

av den allmänna uppfattningen av smörets värde i hushållet.

Såväl i skolköksseminarierna som i skolköken vid skolor av olika slag

och vid särskilt anordnade matlagningskurser hade margarinets likvärdighet

med smöret och dess användbarhet såväl i matlagningen som på

bordet framhållits mycket starkt. I vid undervisningen använda läroböcker

hade man till och med gått så långt, att man framhållit en hygienisk

överlägsenhet hos margarinet gentemot smör, vilken angåves hava

sin grund i den margarinfabrikationen åvilande kontrollen. Vid den

praktiska undervisningen i matlagning hade likaledes margarinet dominerat.

På ett flertal platser verkställda undersökningar gåve vid handen,

att i vid skolköken förekommande matlagning margarinet utgjorde 80—

90 procent av använda fettämnen. Vid hänvändelse till statens skolköksinspektris

i hithörande frågor hade bekräftats, att man i denna av staten

drivna eller kontrollerade skolköksundervisning vore konsekvent inriktad

på att framhålla margarinet — ett enligt föreningens mening anmärkningsvärt

förhållande, som syntes stå i direkt strid mot andemeningen

i av regering och riksdag givna direktiv. Ej ens en förmedling

av smör till billigare pris att användas i skolkökens matlagning kunde

enligt skolköksinspektrisens mening komma ifråga.

Det vore givet, att en dylik ensidig inriktning av den undervisning,

som en mycket stor del av blivande husmödrar erhölle, komme att utgöra

ett bestående hinder mot en rättvis uppskattning av smörets förtjänster.

Enär propagandan •— med all rätt — i betänkandet tillskreves stor betydelse

för ökning av smörets avsättning, talade också kraftiga skäl för

ett undanröjande av det hinder för densamma, som otvivelaktigt läge i

nämnda förhållanden inom skolköksundervisningen. Då statsbidrag utginge

till denna undervisning, förelåge goda skäl, att Kungl. Majit utfärdade

bestämda direktiv, att smöret i undervisningen gåves den plats,

vartill dess karaktär av rent inhemsk produkt och dess näringsfysiologiska,

värde berättigade detsamma.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

I fråga om kommitténs uttalanden rörande utbyte av margarin mot

smör vid upphandling genom statlig myndighet har kommerskollegium

framhållit, att det borde övervägas, örn ej den prisfördyring, som härigenom

uppkomme, skäligen borde i lämplig utsträckning bestridas av accismedel.

Marinförvaltningen har i fråga örn kommitténs förslag i denna

del anfört bland annat följande.

Ämbetsverket funne det vara olämpligt, att möjlighet undanrycktes att

vid extra måltider, som utöver den ordinarie förplägnaden utspisades vid

helger och speciella tillfällen och som betalades av portionsförbättringsmedel

— medel som uppkommit av besparade portioner — låta utspisa

margarin. Det vore även lämpligt, att möjlighet att använda margarin

för viss matlagning alltjämt bibehölles.

Beträffande statlig upphandling av margarin för tillgodoseende av personalens

enskilda behov kunde visserligen utfärdas förbud mot att de s. k.

proviantbodarna finge uttaga och försälja margarin, men ansåge ämbetsverket,

att en dylik åtgärd skulle innebära ett oskäligt intrång på personalens

författningsenliga rättighet att för eget bruk uttaga proviantartiklar

från marinens förråd. Ej heller syntes ett dylikt förbud ägnat

att medföra den eftersträvade större smörförbrukningen, alldenstund personalen

i händelse dylikt förbud utfärdades med säkerhet komme att tillgodose

sitt privata behov genom upphandling av margarin i allmänna

marknaden.

Vad angår kommitténs framhållande av angelägenheten att ägna uppmärksamhet

åt frågan örn storleken av distributionskostnaderna vid försäljning

av mjölk och grädde samt örn lämpligheten av att priserna å

dessa produkter ej hållas för höga har Sveriges allmänna lantbrukssällskap

framhållit, att kommitténs kraftiga understrykande av denna sak

kunde giva anledning till felaktiga föreställningar rörande de föreliggande

förhållandena. Sällskapet anför därefter, bland annat, följande.

En sänkning av distributionskostnaderna kunde endast ske så småningom

och i tämligen små etapper. Möjligheterna härför vore väsentligen

beroende utav, att mejeriorganisationerna erhållit nöjaktig anslutning

och fasthet, så att de kunde övervinna det mycket kraftiga motstånd, som

städse gjorde sig gällande från återförsäljares sida emot en sänkning av

mellanhandsmarginalen. Ett fortsatt arbete för jordbrukarnas anslut

ning till organisationerna utgjorde därför en viktig förutsättning för

uppnående av mera betydande resultat i nu berörda avseende. Man kunde

icke heller begära, att jordbrukarna skulle avstå varje påtaglig vinst

utav en genomförd kostnadssänkning, då själva drivkraften för dylika

åtgärders vidtagande i så fall borttoges.

Kommittén syntes med sitt uttalande även hava avsett, att mjölkpriset

i åtskilliga fall skulle kunna sänkas, även om någon sänkning av distributionskostnaderna

icke ägde rum. Det läge i sakens natur, att en sänkning

av mjölkpriset helt allmänt sett vore önskvärd ur konsumenternas

synpunkt samt att den skulle verka i konsumtionsstegrande riktning.

Därvid uppställde sig emellertid å andra sidan spörsmålet, huruvida

mjölkpriset kunde sägas vara för högt för konsumenterna samt örn jord

brukarna vid prissänkningen skulle uppnå en sådan ökad försäljning,

att denna gåve nödig kompensation. Intetdera vore fallet. Mjölken ut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

gjorde i vårt land ett i förhållande till sitt näringsvärde relativt billigt

födoämne. Vid en jämförelse med prisen i några andra länder ställde

sig icke heller de svenska prisen i någon ofördelaktig dager. Sålunda vore

mjölkpriset i Oslo 28 öre (27 cre i svenskt mynt), i Köpenhamn 26 öre (23)

och Berlin 22 pfennig (35), medan det i Stockholm vore 24 öre och i medeltal

för 49 svenska orter 21 öre. Även från konsumenthåll hade vid

mångå tillfällen erkänts, att priset ej vore för högt. Att mjölkkonsumtionen

icke vore större torde icke heller för det stora flertalet konsumenter

bero på för högt mjölkpris utan hade sin grund i andra orsaker. Det

beklagliga och av kommittén berörda missförhållandet, att stora grupper

av konsumenter samtidigt icke ansåge sig hava råd att använda mjölk

annat än i liten omfattning, avhjälptes näppeligen genom mindre prissänkningar

utan härför skulle krävas betydligt kraftigare prisreduceringar.

Emellertid kunde icke mjölkpriset i sin helhet inställas efter

dessa konsumenters ekonomiska belägenhet.

Svenska mejeriernas riksförening har uttalat, att en sänkning av mellanhandskostnaderna

visserligen borde eftersträvas, men att man vid bedömande

av dessas skälighet måste taga i betraktande dels att en rationell

behandling av mjölken droge en viss kostnad, dels ock att återförsäljarens

avance ej kunde eller borde nedpressas så långt, att intresset av att

försälja varan slappades. ^Riksföreningens underorganisationer hade alltifrån

sin tillblivelse haft sin uppmärksamhet riktad även på denna fråga.

De hade emellertid ofta stött på ett synnerligen kraftigt motstånd från

distributörernas sida, med påföljd, att de i en del fall måst tills vidare

avstå från fortsatta försök. Så länge anslutningen till organisationerna

icke blivit helt genomförd, kunde det befaras, att deras strävanden att

nedbringa distributionskostnaderna icke inom avsevärd tidrymd komme

att medföra något bestående resultat.

Styrelsen för kooperativa förbundet anser, att det för vårt lands befolkning

vore av största vikt, att mjölk bibehölles som en stor konsumtionsvara.

Då styrelsen vore övertygad örn att mjölkavgiften å konsumtionsmjölk,

2 öre för kilogram, vore till skada för såväl producenter som konsumenter,

ville styrelsen föreslå, att avgiften bortfölle, varigenom det

pris å konsumtionsmjölk, som konsumenterna hade att erlägga, kunde

minskas med 2 öre för kilogram utan att priset till jordbrukarna sänktes.

Till närmare utveckling av denna sin mening framhåller styrelsen

bland annat följande.

Det vore en allmänt erkänd sak, att mjölk vore ett utomordentligt näringsmedel,

som man på grund av dess för folkhälsan viktiga egenskaper

gärna önskade skulle komma till den allra vidsträcktaste användning.

Mjölkkonsumtionen vore emellertid ytterst ojämn inom olika folkklasser.

Vid en ökning av inkomsten inträdde en stark stegring av mjölkkonsumtionen.

Men det vore uppenbart, att vid ett förbilligande av

mjölkpriset en likartad effekt uppnåddes. Styrelsen erinrade, att i Helsingfors

en liter mjölk enligt uppgift kostade 1 mark 70 penny i butik,

medan priset i Köpenhamn för en liter mjölk, då mjölken levererades i

hemmen, vore 28 öre och 23 öre för lös mjölk. Det låga priset i HelsingBihang

lill riksdagens protokoll 19,15. 1 sami. Nr 227. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kanyl. Maj:ts proposition nr 227.

fors medgåve en mycket flög konsumtion. Sålunda beräknades medelkonsumtionen

per invånare i Helsingfors till 1 liter per dag. Däremot

syntes det höga köpenhamnska priset verka starkt inskränkande på efterfrågan,

i det att i Köpenhamn medelkonsumtionen beräknades utgöra 0.4

liter per invånare och dag.

Styrelsen funne sig i detta sammanhang böra påtala den tydliga tendens

till monopolistisk reglering av mjölkhandeln, som under senare tid

framträtt i landets ojämförligt största konsumtionscentrum Stockholm,

där producenternas organisation samt företrädare för den enskilda handeln

i samråd beslutat på sådant sätt söka reglera förhållandena, att det

skulle ankomma på beslut av ett av dessa intressen upprättat gemensamt

organ, huruvida nya mjölkaffärer skulle få öppnas i Stockholm eller icke.

Konsumtionsföreningen Stockholm hade också anmodats deltaga i detta organ

men helt naturligt avböjt, då det icke vore förenligt med konsumenternas

intresse, att en sådan monopolinstans skapades. Det vore styrelsens

uppfattning, att en dylik monopolistisk reglering av mjölkdistributionen

icke heller vore till producenternas förmån. Den enklaste eftertanke

borde nämligen giva vid handen, att användningen av en sådan

vara som mjölk endast kunde vinna på örn varan tillhandahölles konsumenterna

lätt och bekvämt, och i stället för att begränsa mjölkavsättningen

borde man, och detta vore ett gemensamt producent- och konsumentintresse,

överväga, huru man på ett ur ekonomiska och sanitära synpunkter

riktigt sätt skulle kunna ytterligare underlätta tillhandahållandet

av mjölk.

För att vinna en ökning av mjölkkonsumtionen kunde olika medel rekommenderas,

och det vore givetvis alltid av betydelse, att en förnuftig

och planmässig propaganda för ökad mjölkkonsumtion i fortsättningen

bedreves. Av ännu större betydelse vore emellertid prisfrågan. Om mjölkpriset

vore högt eller ytterligare stegrades, kunde man icke med den mest

skickliga propaganda förhindra, att konsumtionen vore låg eller ginge

tillbaka. Faran av en utveckling i konsumtionssänkande riktning måste

starkt understrykas, ty det vore icke säkert, att den inskränkning i mjölkkonsumtionen,

som ett relativt högt pris ovillkorligen medförde, bortfölle

genom en senare företagen prisnedsättning. Nya konsumtionsvanor grundlädes

nämligen, och det vore dessvärre att befara, att, sedan konsumenterna

vant sig vid en kosthållning, vari mjölken spelade mindre roll, de

kanske för framtiden fasthölle vid denna. Ville man således förhindra

en sänkt mjölkkonsumtion, vilken kunde, som förut framhållits, leda till

en relativ avvänjning från mjölkförbrukning, borde man se sig om efter

alla möjliga medel för att, jämsides med den fortsatta upplysningsverksamheten

örn mjölkens betydelse, förbilliga mjölken för förbrukarna. Ur

denna synpunkt vore det mycket välbetänkt att överväga, huruvida icke

mjölkavgiftssystemet borde avvecklas. Därmed skulle, utan att producenterna

av konsumtionsmjölk finge lägre nettopris, en rätt betydande

sänkning av mjölkpriset, i regel 2 öre per liter, kunna inträda, varigenom

efterfrågan efter allt att döma borde komma att växa.

Enligt styrelsens mening funnes starka skäl, som talade för att man

utan längre dröjsmål borde vidtaga en förändring i detta stycke. Vi befunne

oss nu i en ekonomisk återhämtningsperiod; och av de erfarenheter,

som vunnits inom den kooperativa rörelsen, vore det fullt klart, att

den under de svåraste krismånaderna starkt nedpressade konsumtionen

nu befunne sig i ökning. Visserligen kunde det förefalla, som örn det i

en sådan situation vore obehövligt att bekymra sig om mjölkprisets höjd,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

JCungl. Maj:ts proposition nr 227.

eftersom vid en förbättring i köpkraften mjölkkonsumtionen automatiskt

borde komma att stiga. I någon mån torde väl detta också bliva fallet.

Men det vore mycket betänkligt, örn man hängåve sig åt en dylik passivitet

i fråga örn mjölkprisutvecklingen. Den allmänna erfarenheten inom

kooperationen tydde på, att det just vore under den på de ekonomiska

kriserna följande konsumtionsåterhämtningen, som de starkaste mera

permanenta förskjutningarna i konsumtionsinriktningen ägde rum. Säkerligen

skulle ett genomfört systematiskt studium av konsumtionsvanorna

visa, att långtidsförändringarna i konsumtionen sammanfölle med

de större eller mindre förändringar, som näringslivet uppvisade efter

varje genomgången allmän depression. Den kraftiga stegringen i förbrukningen

av frukt, som utgjorde ett av de märkligaste kännetecknen

på konsumtionens förändringar under 1920-talet och som tog sin början

samtidigt med återhämtningen efter den föregående ekonomiska krisen,

vore ett typiskt exempel på de processer, varom här vore fråga, och ett

närmare studium av detta hade en del att betyda även vid övervägandena

örn den svenska mjölkkonsumtionens framtid. Enligt styrelsens mening

vore det för grundläggandet av nya, mera önskvärda konsumtionsvanor

i fråga örn mjölk av mycket stor betydelse, örn en prissänkning av

mjölk kunde genomföras i en nära framtid, innan konsumenterna övergått

till sådana vanor beträffande hushållningen, att mjölken ytterligare

trängdes tillbaka.

Därest mjölkavgiften, på sätt styrelsen ifrågasatt, slopades, uppstode

emellertid brist i det exportstöd, som nu utginge. Den närmast till hands

liggande åtgärden vore då att taga i anspråk de 50 öre för kilogram i

margarinaccis, som enligt nu gällande förordning kunde uttagas.

Frågan örn mjölkavgiftens fortsatta utgörande har jämväl berörts i åtskilliga

andra yttranden. Sålunda hava lantbruksstyrelsen och styrelsen

för svenska mejerikonsulentföreningen tillstyrkt, att mjölkavgiften skulle

upphöra att utgå och priset å konsumtionsmjölk i stället sänkas. Kommerskollegium

har förklarat sig anse förslaget att slopa mjölkavgiften

för att på så sätt förbilliga konsumtionsmjölken värt allt beaktande. Statens

mjölknämnd har framhållit att, även örn vissa skäl talade för en

omläggning av mjölkavgiftssystemet därhän, att avgiften å konsumtionsmjölk

slopades, ansåge sig nämnden i nuvarande läge och i avsaknad av

närmare utredning rörande verkningarna i olika hänseenden av en dylik

omläggning ej kunna framlägga något förslag i frågan. Sveriges allmänna

lantbrukssällskap liksom även Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava ansett att mjölkavgiften borde bibehållas,

och riksförbundet landsbygdens folk har uttalat sig för en höjning

av avgiftsbeloppet till 3 öre för kilogram.

Till närmare utveckling av sin mening har lantbruksstyrelsen anfört

bland annat följande.

Av lantbruksstyrelsens tidigare inställning till de frågor, som sammanhängde

med mjölkavgifterna, framginge, att styrelsen funnit statens åtgärder

till mjölkproduktionens främjande huvudsakligen böra inriktas

på åtgärder i syfte såväl att avlasta den svenska smörmarknaden, helst

i förbindelse med åtgärder till stävjande av en i allt för hög grad ökad

mjölkproduktion, som ock att möjliggöra den balans mellan tillgång och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

efterfrågan på smör, som utgjorde en nödvändig förutsättning för en

önskvärd automatisk prissättning inom landet å denna vara. I den mån

uttagande genom statliga bestämmelser av mjölkavgifter för detta ändamål

visat sig nödvändigt, bade lantbruksstyrelsen ansett sig böra tillstyrka

en sådan åtgärd trots sin betänksamhet i fråga örn sådana avgifter.

Mot uttagande genom statliga åtgärder av mjölkavgifter att använ

das till nivellering av mjölkprisen hade lantbruksstyrelsen däremot funnit

vissa principiella skäl tala. En viss utjämning av mjölkprisen syntes

visserligen jämväl enligt lantbruksstyrelsens förmenande av praktiska

skäl och under vissa förutsättningar vara berättigad. Emellertid

torde staten örn möjligt böra undvika att ingripa vid prissättningen inom

landet, varigenom staten åtoge sig ett ansvar och en garanti, som lätt

torde leda till kanske oförutsedda och mindre gynnsamma konsekvenser.

Åtgärder av denna art borde fastmera helt och oberoende av det allmänna

åvägabringas genom producenternas och deras organisationers försorg.

Då det nuvarande systemet torde få anses hava fyllt sin uppgift, nämligen

att medverka till genomförande av mjölkproducenternas organisation

i sådan omfattning, att denna själv utan statens direkta medverkan

borde kunna taga hand örn den inrikes handeln med mjölk och mjölkprodukter

och i skälig grad påverka prissättningen å dessa varor, samt

systemet i övrigt måste anses medföra nog så betänkliga olägenheter,

syntes det lantbruksstyrelsen, som örn tiden nu vore inne att överväga

en ändring och i samband därmed en nedskrivning eller rent av avskrivning

av de genom statliga åtgärder uttagna mjölkavgifterna.

Behövliga prisregleringsåtgärder i fråga örn smör borde vara genomförbara

utan upptagande av någon mjölkavgift. Samtliga mjölkproducenters

andel i kostnaden härför skulle i stället utgå i form av förhöjda

foderpriser, en form som dels vore jämförelsevis mindre kännbar och som

därjämte innebure den fördelen, att den åtminstone tillsynes vore frivillig,

då den, som ur sin synpunkt funne sådant vara lämpligt, kunde undvika

att köpa avgiftsbelagt foder. Mjölknämndens verksamhet syntes,

därest en sådan förändring bleve genomförd, såvitt styrelsen kunde bedöma,

i hög grad kunna förenklas. Nämndens uppgift skulle i fråga örn

de prisreglerande åtgärderna bliva att inom den ram, som Kungl. Majit

funne skälig, med anlitande av vad som stöde till förfogande av foderavgiftsmedel

och inkomster genom margarinbeskattningen, verka för avsättning

av förefintligt producentöverskott av smör och i samband därmed

för upprätthållande av ett skäligt smörpris. Skäligheten av detta

pris borde det då åligga nämnden att bedöma, som därvid givetvis hade

att taga hänsyn till produktionens storlek. Under sådana förhållanden

syntes det också naturligt, att de växlingar i prisläget på smör, som närmast

förekommit i samband med ökad eller minskad produktion vid olika

årstider eller andra förhållanden, återspeglades i det svenska smörpriset.

Lantbruksstyrelsen förutsatte nämligen, att de prisreglerande åtgärderna

i fråga om exportsmöret icke skulle gå ut på att garantera ett visst

pris för allt exportsmör utan avsåge att lämna exporten ett visst stöd. Åtgärder

av denna art funne lantbruksstyrelsen alldeles särskilt naturliga

i fråga örn smör, sedan all smörexport och större delen av smörhandeln

vöre samlad i en hand, nämligen svenska mejeriernas riksförenings. På

detta sätt skulle prisbildningen vinna större frihet och exportören finge

ett givet ekonomiskt intresse av att upprätthålla exporten av endast härför

fullt lämpligt smör i syfte att ernå högsta möjliga pris.

De av lantbruksstyrelsen sålunda omnämnda åtgärderna syntes, om

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Ma):ts proposition nr 227.

de rätt handhades och med förstående utnyttjades av producenterna,

kunna lända produktionen till lika stort gagn som det nuvarande systemet

och samtidigt medföra en naturlig anpassning av produktionen efter

avsättningsmöjligheterna. Därest det allmännas medverkan på detta område

skulle befinnas böra avvecklas, vilket väl finge anses önskvärt,

kunde således detta ske, utan att produktionen tillskyndades allt för stora

olägenheter, vilket givetvis skulle vara fallet, därest vid en eventuel! avveckling

balans icke förefunnes mellan tillgång och efterfrågan å ifrågavarande

produkter.

Statens mjölknämnd har berört frågan örn mjölkavgiftens slopande närmast

ur synpunkten av den belastning, som avgiften innebure för mjölkproducenterna,

samt i detta hänseende framhållit följande.

Det med mjölkregleringen förbundna avgiftssystemet mötte alltjämt

i sin praktiska tillämpning vissa svårigheter, örn ock dessa på sina håll

i hög grad överdrivits. I åtskilliga fall verkade avgiftssystemet otvivelaktigt

hårt. Särskilt gällde detta beträffande mindre bemedlade producenter,

som försålde mjölk direkt för konsumtion. Mjölknämnden hade

visserligen under övervägande att föreslå ändringar i gällande bestämmelser,

vilka möjliggjorde befrielse i ömmande fall från erläggande av

mjölkavgift, men självfallet kunde dylika åtgärder icke i alla fall giva

ett fullt tillfredsställande resultat. Därest mjölkavgiftssystemet omlades

till det av 1933-års mjölkutredning på sin tid omhandlade system A, vilket

innebure, att avgiften å konsumtionsmjölk skulle slopas, kunde emellertid

avsevärda lättnader vinnas, enär i så fall endast mejerierna, vilka

vore affärsdrivande företag, bleve avgiftsskyldiga. Förbindelsen mellan

de olika mejeriföretagen och deras riksorganisation skulle bliva obruten.

Visserligen kunde förväntas, att borttagande av avgift å konsumtionsmjölk

flerstädes finge till följd en sänkning av konsumtionsmjölkpriset,

men i den mån medel för utlämnande av prisutjämningsbidrag i motsvarande

utsträckning kunde tillföras mjölkregleringen från annat håll,

skulle detta sakna betydelse för jordbrukarna. Även örn sålunda vissa skäl

talade för en omläggning av mjölkavgiftssystemet i antydd riktning, hade

mjölknämnden i nuvarande läge och i avsaknad av närmare utredning

rörande verkningarna i olika hänseenden av en dylik omläggning ej kunnat

framställa något förslag i frågan.

Som motivering för sitt yrkande örn höjning av mjölkavgiften har riksförbundet

landsbygdens folk anfört i huvudsak följande.

Det statliga stödet såväl för jordbruksnäringen som för andra näringar

borde i möjligaste mån hava provisorisk karaktär och vara så lagt, att

näringen själv eller dess organisationer snarast möjligt kunde övertaga

omsorgen örn näringens ekonomiska bärkraft. Av denna anledning borde

man icke vid planläggning av statliga stödåtgärder så gott som uteslutande

taga hänsyn till att åstadkomma de för ögonblicket mest effektiva

åtgärderna, utan tillbörlig vikt borde tillmätas förutsättningarna att utan

skadliga biverkningar kunna avveckla vidtagna statliga stödåtgärder.

Dessa synpunkter hade icke beaktats av dem, vilka påyrkat de nuvarande

mjölkavgifternas slopande. Skäligheten av ett visst merpris å konsumtionsmjölk

över produktmjölkens värde plus frakt- och distributionskostnad

vore ostridig. En rimlig prisdifferens mellan konsumtions- och

produktmjölk kunde emellertid upprätthållas endast under förutsättning,

att ett utjämningsförfarande tillämpades, statligt eller ordnat av mejeri
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

organisationen. Det nuvarande läget för mejeriorganisationen visade

tydligt, att 2 öre i utjämningsavgift vore under minimum i fråga örn balans

mellan produkt- och konsumtionsmjölkleverantörernas intressen. Överallt

där ett stabilt läge uppnåtts, hade organisationen utöver den statliga

utjämningen ordnat en privat sådan å i genomsnitt cirka 1 öre. Trots

den stora tilldelningen till produktmjölken i Norrland visade mejeriorganisationens

läge därstädes, att utjämningen vore mycket för liten. Ett

borttagande eller en minskning av nuvarande mjölkavgifter skulle därför,

örn ej samtidigt konsumtionsmjölkpriserna sänktes, bereda mejeriorganisationen

hart när oöverstigliga svårigheter och i hög grad hindra

den hjälp till självhjälp, jordbrukarna hoppats på, att de statliga stödåtgärderna

skulle vara. Det mest effektiva statliga stöd mejeriorganisationen

kunde få under sitt uppbyggnadsarbete vore en höjning av mjölkavgiften

till 3 öre. Därigenom bleve möjligt, att organisationsarbetet

bleve färdigt inom överskådlig tid och de statliga stödåtgärderna relativt

snabbt kunde avvecklas. Situationen vore på flera platser sådan, att till

och med en allmän mjölkavgift å 3 öre ej vore tillräcklig, utan starka

skäl talade för, att i vissa fall en lokal avgift av upp till ytterligare 2

öre vore önskvärd för att få fram fullt ordnade förhållanden.

I fråga örn smör- och margarinkommitténs förslag att genom omfattande

praktiska försök utröna möjligheten att främja en konsumtionsövergång

från margarin till smör genom tillverkning och utsläppande i

marknaden till billigt pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör)

framföras i de flesta inkomna yttranden starka betänkligheter. Lantbruksstyrelsen

samt styrelserna för svenska smörprovningarna och svenska

mejerikonsulentföreningen ävensom Östergötlands läns hushållningssällskap

och föreningen mjölkpropagandan anse sig böra avstyrka förslaget.

Liknande ståndpunkt intages av kommerskollegium. Sveriges kemiska

industrikontor, flertalet kandelskamrar i riket, kooperativa förbundet,

svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges bageriidkareförening, margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag

med flera. Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska mejeriernas

riksförening samt vissa hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hysa stora betänkligheter mot förslaget i denna del men tillstyrka dock

att de av kommittén förordade försöken utföras.

Som motivering för sitt avstyrkande framhåller lantbruksstyrelsen

bland annat följande.

För att möjliggöra den sålunda ifrågasatta blandningens salubjudande

under benämning smör — vilket torde hava ansetts utgöra en nödvändig

förutsättning för att varan skulle kunna vinna någon avsättning i konkurrensen

med annat margarin — hade kommittén föreslagit, att dylik

blandning skulle undantagas från vissa i margarinförordningen den 30

juni 1932 (nr 355) meddelade bestämmelser. En bland de viktigaste av

denna förordnings bestämmelser vore, att alla smörliknande varor, som

salubjödes utan att vara oblandad produkt av komjölk, skulle betecknas

såsom margarin och under inga förhållanden finge åsättas benämning,

som direkt hänsyftade på smör. Härigenom hade man velat säkerställa

en sträng åtskillnad mellan smör och den mångfald smörersättningar,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

med eller utan smörinblandning, som fördes i marknaden. Genom den nu

föreslagna åtgärden skulle således margarinförordningens kanske viktigaste

bestämmelser sättas ur kraft och gränsen mellan smör och margarin

utjämnas, vilket statsmakterna allt hitintills vakat över icke skulle

ske. Kommitténs förslag kunde visserligen synas innebära ett botemedel

för stunden men kunde med tämlig säkerhet förväntas komma att för

framtiden vålla sjufalt värre svårigheter genom att gränsen mellan smör

och margarin utjämnades och det senares möjlighet att uttränga det förra

å marknaden ökades.

En direkt olägenhet syntes åtgärden medföra, nämligen ur synpunkten

av landets fettproduktion och fettförsörjning, betraktad såsom sig borde

som en enhet. Enligt kommitténs beräkning skulle cirka 3 miljoner kilogram

flott åtgå för nämnda inblandning. Landets överskott av ister och flott

nppginge emellertid högt räknat icke till mer än 0.5 miljoner kilogram. I

medeltal för åren 1929—1933 uppginge nettoexporten av ister och flott

nämligen till i runt tal 435,000 kilogram. Inblandning i föreslagen omfattning

skulle således nödvändiggöra en import av minst 2.5 miljoner kilogram

ister eller flott, en åtgärd, som lantbruksstyrelsen knappast kunde

finna rationell under en tid, då alla ansträngningar borde vara inriktade

på att säkerställa avsättningen av landets egen animaliska produktion och

att så vitt möjligt förhindra, att denna avsättning försvårades genom import

av animaliska produkter.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap framhåller, att den föreslagna åtgärden

att i marknaden, tillsvidare försöksvis, utsläppa en blandning av

smör och isterflott kräver en omsorgsfull och noggrann prövning, innan

beslut fattas örn dess realiserande i större omfattning samt anför i anslutning

härtill vidare.

Ifråga örn marknadsförandet av denna smörtyp hyste sällskapet i viss

mån samma betänkligheter, som från mejerihåll framförts mot tvångsinblandning

av smör i margarin, och sällskapet förmenade, att smöret bäst

hävdade sin ställning i konkurrensen med margarin genom att endast säljas

som oblandad kvalitetsprodukt, därvid skillnaden mellan smör och margarin

klart upprätthölles. Sällskapet hyste å andra sidan förståelse för de

motiv, som föranlett kommittén att framlägga detta förslag. Kunde man

på denna väg uppnå en ökad smörförbrukning, utan att den övriga smörförsäljningen

i högre grad skadades, så syntes den väl motiverad, inte blott

i syfte att därigenom lösa avsättningsfrågan utan även därför, att man

genom dylik kvalitetsuppdelning och prisdifferentiering kunde tillgodose

inhemsk konsumtion till viss del med en billig vara, då motsvarande smörkvantitet

nu i stället måste exporteras för relativt lågt pris. Sällskapet

ansåge sålunda önskvärt, att frågan närmare undersöktes.

Givetvis vore det, såsom också kommittén framhölle, omöjligt att med

säkerhet bedöma den nya smörtypens verkningar i förbrukningshänseende,

innan större erfarenhet vunnits. Dock syntes man få hysa betydande tvivel

beträffande lämpligheten och möjligheten att i så hög grad, som kommittén

syntes göra, bygga den ökade inhemska smöravsättningen vid tn

tvungen nedskärning av exporten på denna oprövade åtgärd. Icke minst

vore det förenat med stora svårigheter att under en helt kort tid vinna

marknad för en ny produkt i så stor omfattning, som kommittén förutsatt,

nämligen för 17,500 ton per år. Det vore också fara för, att nämnda smörtyp

i allt för hög grad skulle vinna marknad på det rena smörets bekost
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

nåd, emedan den för att kunna uttränga margarinet finge försäljas till förhållandevis

lågt pris. Örn så bleve fallet, komme det ekonomiska resultatet

för smöriörsäljningen i sin kelhet att bliva väsentligt ogynnsammare, än

kommittén kalkylerat med.

Svenska mejeriernas riksförening kar i förevarande fråga uttalat sig sålunda.

Ehuru riksföreningen vöre tveksam, huruvida det ur olika synpunkter

kunde vara lämpligt och riktigt att söka marknadsföra stek- och bagerismöret,

ville riksföreningen dock med hänsyn till nödvändigheten att

prova alla tankbara utvägar förklara, att riksföreningen skulle göra vad i

dess förmåga stöde för att undersöka och utreda dessa frågor.

Riksföreningens principiella inställning vore emellertid, att smörets konkurrenskraft

i längden bäst säkerställdes genom att det — med tillbörligt

skydd för förväxling med margarinet — finge vinna ökad avsättning företrädesvis

tack vare sin kvalitet. Därest blandningsprodukten vore av relativt

god kvalitet, främst på så sätt, att istersmaken icke alls eller blott i

synnerligen obetydlig grad framträdde, syntes man under förutsättning

att det av kommittén förordade priset, 2 kronor för kilogram, kunde tillämpas,

kunna räkna med, att prisbilligheten skulle leda till konsumtionsövergång

möjligen från margarinet men jämväl och i kanske högre grad från

det förstklassiga smöret. Särskilt syntes det kunna befaras, att bagerier,

restauranter och dylika avnämare skulle övergå till användandet av

blandningsprodukten i stället för smör, i den mån denna vara tidigare begagnats.

Det torde emellertid i dylikt fall även kunna befaras, att man

inom hushållen komme att övergå till denna vara från det rena smöret.

Um denna Övergånge sin tur skulle kompenseras av en konsumtionsförändrmg

från margarin till stek- och bagerismör, vore ovisst. Skulle blandningsprodukten

åter bliva sådan, att istersmaken mera tydligt framträdde

syntes det kunna befaras, att i första hand hushållen, där större hänsyn

toges till smaken hos ingredienserna, och i andra hand bagerier och restauranter

komme att möjligen med bibehållande av sin tidigare smörkonsumtion

fortsätta att begagna margarinet. I sådant fall skulle någon som helst

vinst ur smöravsättningssynpunkt icke följa med hela förfarandet.

Tillhandahållande av stek- och bagerismör syntes av kommittén hava

tänkts som en nödfallsåtgärd. Fråga vore emellertid, om en dylik blandningsprodukt

icke komme att bibehålla sin marknad på det rena smörets

bekostnad även efter det de skäl upphört att gälla, som föranlett dess införande,

eller, örn en dylik blandning då kunde förhindras på lagstiftningens

väg, att allmänheten erhållit vana vid blandningsprodukter och därför

skulle öka sin margarinkonsumtion.

Statms mjölknämnd erinrar örn att Kungl. Maj:t genom förenämnda beslut

den 23 november 1934 uppdragit åt nämnden att, bland annat, uppgöra

förslag till plan för försöksverksamhet i avseende å tillverkning och försäljning

av ifrågavarande produkt samt anför därefter bland annat följande.

''

Dågan närmast gällde vöre att möjliggöra för jordbrukarna att tillhandahålla

en produkt, vari inginge jämförelsevis mycket smör och vilken

med framgång kunde ifråga örn såväl pris som användning konkurrera

med margarin utan att i för stor utsträckning inkräkta på den normala avsättningen

av smör. Förhållandet vore för närvarande sådant, att marga
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

rin användes för vissa ändamål, för vilka smör icke med samma fördel

kunde begagnas. Det syntes därför icke lämpligt att, såsom kommittén

avsåge, försöken inriktades uteslutande på att erhålla en för hushål Isändamål

lämplig produkt. Försöken borde på grund härav icke strängt

begränsas till att avse en blandning av smör och ister, utan skulle kunua

omfatta även andra blandningsprodukter. Sålunda syntes hinder ej böra

möta mot att försök gjordes med blandningar av smör och andra inhemska

fettämnen. Vid sådant förhållande borde dock övervägas örn ej, för den

händelse försöken lämnade tillfredsställande resultat, blandningsprodukten

borde givas annan benämning än stek- och bagerismör, exempelvis,

»svenskt stek- och bagerifett» eller »svenskt matfett». Det syntes vidare

av vikt, att en sträng gräns uppdroges mellan å ena sidan sagda blaudningsprodukt

och å andra sidan såväl smör som margarin. En dylik

gränsdragning syntes möjlig och torde även av kommittén hava avsetts.

Enligt förslaget skulle nämligen särskilda bestämmelser meddelas för tillverkning

med mera av stek- och bagerismör. Något hinder för att tillverkningen

av ifrågavarande mellanprodukt koncentrerades till vissa bestämda

anläggningar förelåge givetvis ej. Med en sådan anordning borde de farhågor,

som med hänsyn till vår smörexport framförts mot utsläppande i

marknaden av ett isterblandat smör, förlora sin betydelse.

Kommerskollegium utvecklar sin ståndpunkt i förevarande fråga på följande

sätt.

Gentemot förslaget örn ökning av smöravsättningen genom igångsättning

av en större tillverkning och försäljning av smör, sammanältat med ister

— vartill efter vad som framginge av gjorda utredningar i huvudsak importerat

ister måste komma till användning — kunde vägande erinringar

framställas. Den framförda tanken på tillverkning av detta »stek- och

bagerismör» innebure främst ett principiellt underkännande av den betydelse

margarinindustrien innehaft och alltjämt innehade för landets förseende

med ett genom moderna tekniska metoder åstadkommet och för landets

försörjning viktigt livsmedel. I första hand kunde dock »stek- och

bagerismöret» befaras bliva en allvarlig konkurrent till det s. k. lantsmöret,

som alltjämt försåldes i den öppna marknaden, låt vara i en mindre

utsträckning än tidigare. De jordbrukare, som avyttrade dylikt smör, vore

emellertid i regel i hög grad beroende av, att deras utkomstmöjligheter ej

i detta hänseende försvårades. Att vidtaga en åtgärd, som i stället för att

underlätta skulle försvåra avsättningsmöjligheterna för de svagast ställda

yrkesutövarna, syntes mindre lämpligt.

Den kontroll över livsmedelshandeln, som från samhällets sida utövades,

hade varit inriktad på att förebygga utbud av vara under oriktig beteckning.

I detta hänseende erinrades örn bestämmelserna i 20 § av gällande

margarinförordning av den 30 juni 1932, enligt vilka margarin m. fl.

fettämnen ej finge utbjudas under benämning, vari inginge något av orden

smör, grädde, mjölk o. s. v. Örn smör tidigare saluförts isterblandat,

hade detta betraktats som livsmedelsförfalskning, straffbar enligt olika

lagbud (strafflagen 22 kap., 13 §, hälsovårdsstadgan 10 2 mom. och

förordningen 1917: nr 420 angående vilseledande varubeteckning å

mjölk, smör, margarin o. s. v.). Den av kommittén ifrågasatta smöroch

isterblandningen skulle enligt förslaget saluföras såsom »stek- och

bagerismör». Även örn försäljningen i detta fall skulle ske under särskild

uppgift å förpackningen om varans sammansättning, måste det

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

dock anses olämpligt att på detta sätt legalisera en benämning, som använd

som beteckning å en liknande blandningsprodukt hittills betraktats

som direkt vilseledande. Erinras kunde i övrigt, att medan den i

tekniskt avseende högtstående margarinindustrien vore underställd en ingående

statlig kontroll och tillsyn, skulle det nya »stek- och bagerismöret»,

som i väsentlig utsträckning förutsattes bliva föremål för tillverkning

vid vanliga mejerier, icke vara underkastat dylik tillverkningskontroll

och även i övrigt vara undantaget margarinlagens bestämmelser.

De sakkunniga syntes utgå från, att''det nya »stek- och bagerismöret» i

konkurrens- och prishänseende närmast skulle hava att räkna med de billigaste

margarinmärkena, »enär de dyrare margarinsorterna torde bliva

praktiskt taget utträngda». Kollegium tilläte sig starkt betvivla bärigheten

av detta uttalande. De bästa margarinsorterna funne som bekant i

stor utsträckning sin användning som ersättning för bordssmör, under det

att den nya smörblandningen skulle avsiktligt på sätt och vis »denatureras»

för förhindrande åtminstone i huvudsak av en sådan användning.

Det finge därför anses i hög grad tvivel underkastat, örn införandet av en

dylik smörblandning över huvud taget skulle kunna fylla det syfte, som

därmed av de sakkunniga åsyftats.

_ I likhet med så gott som samtliga av kollegium hörda näringskorporationer

måste kollegium bestämt avstyrka den lösning av frågan att komma

till rätta med ett eventuellt uppkommande —- låt vara även temporärt

— smöröverskott, som skulle bestå i framställning på föreslaget sätt

av ett s. k. »stek- och bagerismör».

Beträffande smör- och margarinkommitténs förslag att, för den händelse

särskilda skäl skulle föreligga för beredande av ökad avsättning inom

landet av smör, åtgärder borde vidtagas för att minska spänningen mellan

minuthandélspriserna å smör samt å margarin med flera ersättningsmedel

för smör hava visserligen från flera håll betänkligheter framförts

med hänsyn till den ökade belastning av margarinkonsumenterna, som

förslaget innebure, men man har i flertalet yttranden icke ansett sig böra

avstyrka åtgärder i dylik riktning.

Lantbruksstyrelsen angiver sin ståndpunkt i förevarande fråga sålunda.

Att margarinförbrukningen under den senare tiden varit stadd i stark

stegring, framginge med all tydlighet av vad kommittén anfört. Orsaken

härtill torde närmast vara att söka uti de av kristiden förorsakade,

åtminstone tillsynes abnorma prisförhållanden, som jämväl efter införandet

av nu gällande margarinaccis gjort margarin relativt avsevärt billigare

än smör. Jämförde man spänningen mellan prislägena för de två i

detta sammanhang betydelsefullaste födomedlen — smör och margarin —

före kristiden och nu, sådan denna spänning kommit till uttryck i socialstyrelsens

detaljprisstatistik, framträdde följande resultat:

. Margarin Bordssmör Prisskillnad

Ar kronor per kronor per kronor per

kg kg

1913............................................................ 1.86 2.36 1.01

1934........................................................... 1.41 2.76 1.34.

En höjning av margarinpriset med cirka 30 öre per kilogram skulle

sålunda endast medverka till att återställa den spänning emellan de båda

varornas pris, som tidigare förefunnits och möjligen kunde antagas hava

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

fortfarande förelegat vid fullt fri och normal prisutveckling. Den belastning,

som de särskilda avgifter, som pålagts margarintillverkningen

i samband med nuvarande regleringsåtgärder, medförde för konsumenterna,

syntes ej heller kvinna anses oskälig, åtminstone icke i högre grad än

andra åtgärder, som måste vidtagas i syfte att frigöra det inre prisläget

från ett abnormt världsprisläge för lantbruksprodukter och dymedelst

möjliggöra ett ur ekonomisk synpunkt drägligt liv för den svenska modernäringens

utövare. Därest åtgärder av denna art befunnes nödvändiga

för att förhindra, att prisreglering i fråga örn smör omöjliggjordes på

grund av allmänhetens förbrukning av margarin i stället för smör, syntes

det lantbruksstyrelsen, som örn hänsynen till konsumenternas intressen

icke borde få stå hindrande i vägen för dylika åtgärder. För margarinindustrien

syntes knappast heller prisreglerande åtgärder i fråga örn

margarin i syfte att återställa den tidigare relationen mellan prislägena

för margarin och smör kunna anses oskäliga, under förutsättning att —

såsom också kommittén föreslagit — de särskilt med margarin konkurrerande

övriga fettämnena jämväl belastades med motsvarande fördyrande

avgifter.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde finna, bleve genom en förhöjning av

beskattningen utav margarin med intill 30 öre per kilogram, i vilket fall

totalbeskattningen kunde uppgå till högst 60 öre per kilogram, denna icke

högre än som krävdes för ett återställande av prisspänningen mellan smör

och margarin till vad denna var före kriget och således till vad som kunde

förväntas återställa en lämplig balans i fråga örn förbrukningen av

dessa båda varor. Detta resonemang hänförde sig till det nuvarande

prisläget på smör. Skulle avsikten vara att nedbringa detta prisläge,

torde hela denna beskattning givetvis icke ur förevarande synpunkt behöva

uttagas. Huruvida ett nedbringande av smörpriset vore önskvärt,

syntes lantbruksstyrelsen mycket tveksamt. Ett smörpris i parti av 2

kronor 30 öre per kilogram eller däromkring, syntes under nuvarande

förhållanden icke vara högt. Svårt vore också att förstå, huru med ett

lägre prisläge för smör skulle kunna förenas ett bibehållande av prisläget

för produktmjölken utan en allt för omfattande utjämningsapparat.

Eedan för upprätthållande av det nuvarande produktmjölkpriset

torde ett nog så vidlyftigt utjämningsförfarande i prisutjämningshänseende

mellan konsumtionsmjölken och produktmjölken vara erforderligt.

Skulle, såsom lantbruksstyrelsen ansett sig böra ifrågasätta, omsorgen

örn bibehållande och ökande av förbrukningen utav konsumtionsmjölk

kräva någon sänkning av prisläget utav denna vara, bleve tydligen

ett sådant utjämningsförfarande än mindre effektivt med hänsyn till produktmjölken.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför:

Sällskapet delade till fullo kommitténs uppfattning örn betydelsen av

minskad prisskillnad mellan smör och margarin för uppnående av en ökad

smörförbrukning, men betraktade det såsom mycket tvivelaktigt, att den

beräknade försäljningen av stek- oell bagerismör kunde uppnås vid hållande

av de angivna priserna. Örn så icke bleve fallet, bleve en prissänkning

nödvändig, men därigenom ernåddes tydligen en mindre totalinkomst

och ett lägre genomsnittspris på den inhemska smörförsäljningen

än som beräknats, och resultatet bleve sålunda ogynnsamt för jordbruket.

Det borde vidare påpekas, att en väg också vore att, i stället för för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.-ts proposition nr 227.

säljning av två olika smörsorter till väsentligt skilda priser, endast eller

huvudsakligen sälja mejerismöret som oblandad vara och för detta hålla

ungefär det genomsnittspris, man beräknat uppnå genom hela den inhemska

försäljningen av de båda smörtyperna. Härigenom skulle tydligen

priset å rent mejerismör mera närmas till margarinpriset och konsumtionen

av sådant smör därför kraftigare stimuleras. Ännu mera

skulle så bli fallet, därest därjämte margarinpriset kunde, i fall av behov.

höjas över 1 krona 50 öre per kilogram, något som kommittén också tänkt

sig kunna ske. Det vore mycket möjligt, att denna metod kunde visa

sig verksam för ernående av den eftersträvade ökningen av den inhemska

smörförbrukningen. Icke minst skulle vid nämnda prissättning

återtagningen av smör från mjölkleverantörernas sida starkare stimuleras.

Därest förslaget örn utsläppande av stek- och bagerismör icke visade

sig framkomligt, torde, såvitt kunde bedömas, här antydda tillvägagångssätt

i första hand böra komma till genomförande.

Då sällskapet ställde sig ganska skeptiskt till de av kommittén gjorda

beräkningarna beträffande det ekonomiska resultatet av smörförsäljnmgen,

ville det slutligen framhålla vikten av att jordbruket vid ett försämrat

försäljningsresultat på annat sätt kompenserades, exempelvis genom

större bidrag från margarinaceismedlen till mjölkregleringen.

Svenska mejeriernas riksförening utlåter sig i denna punkt sålunda.

Det vöre givetvis omöjligt att redan nu kunna uttala sig, örn den angivna

prisutjämningen kunde tänkas leda till det åsyftade resultatet,

ökad användning av smör, främst beroende på den ovisshet, som rådde i

fråga örn marknadsförandet av stek- och bagerismöret. Det syntes

emellertid, som om den förordade prisskillnaden under alla förhållanden

bleve så stor, att det knappast vore antagligt, att den erforderliga övergången

till stek- och bagerismör kunde väntas i den betydande utsträckning,

_ som kommittén räknat med eller 17,500,000 kilogram. Det syntes

nämligen med avseende å de befolkningslager, som skulle övergå från

margarinförbrukningen till användande av smör, liksom ock med avseende

å de opersonliga avnämarna bagerier, restauranter m. fl. med skäl

kunna antagas, att den berörda prisskillnaden vore för stor för att de

endast och allenast på grund av önskan att använda smör skulle avstå

från margarinet. Vad anförts gällde såväl skillnaden i pris mellan smör

och margarin som ock prisskillnaden mellan stek- och bagerismör samt

de båda nyssnämnda varorna.

Statens mjölknämnd anför beträffande den föreslagna prisutjämningen

följande.

Mjölknämnden hade ej något att erinra mot att smörpriset jämkades

nedåt, därest så visade sig nödvändigt. Däremot kunde nämnden ej dela

kommitténs uppfattning, att ersättning för halva prissänkningen herde

beredas jordbrukarna av margarinaceismedlen. Av förut anförda skäl

ansåge mjölknämnden, att även i den situation, som skulle föreligga, då

en dylik sänkning bleve nödvändig, tillskottet från margarinaceismedlen

borde vara på förhand bestämt till ett visst belopp, oberoende av kostnaderna

för smörets avsättning. I vad förslaget avsåge den ifrågasatta

höjningen av margarinaccisen, vore det givet, att detsamma måste väcka

betänkligheter. Margarinet vore alltjämt ett mycket viktigt födoämne

för de mindre bemedlade, även örn en viss utjämning under senare år

otvivelaktigt skett, så att många i ekonomiskt hänseende gynnsamt si
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

tuerade numera använde icke obetydliga mängder margarin, samtidigt

som smörförbrukningen bos de mindre bemedlade tilltagit. Med hänsyn

till den stora betydelsen, icke minst ur social synpunkt, av att mjölkproduktionen

kunde ernå en något så när tillfredsställande avsättning, finge

emellertid mjölknämnden tillstyrka, att bemyndigande lämnades Kungl.

Majit att, örn så erfordrades, höja margarinaccisen till det av kommittén

föreslagna maximibeloppet.

Ur yttrande från kommerskollegium och de genom detta ämbetsverk

hörda sammanslutningarna må beträffande prisutjämningsfrågan återgivas

följande. Kommerskollegium, som förordat att överskottet av smör

undanskaffades genom inblandning i margarin, anser, därest denna utväg

anlitades, att en ytterligare höjning av margarinaccisen kunde för närvarande

undvikas. Liknande ståndpunkt intages av, bland andra, Sveriges

kemiska industrikontor och Stockholms handelskammare. Gotlands handelskammare

anser däremot de föreslagna åtgärderna till åstadkommande

av minskad spänning mellan minuthandelspriserna å smör och margarin

vara välbetänkta. Även Smålands och Blekinge handelskammare

anser den föreslagna vägen vara den naturliga i förevarande fall. Skånes

handelskammare har likaledes mindre att invända mot kommitténs

förslag på denna punkt. Göteborgs handelskammare betecknar det fördyrande

av nödvändiga livsmedel, särskilt av det slag, som bleve en följd

av förslagets genomförande, såsom mindre tilltalande. Handelskammaren

i Borås finner den föreslagna höjningen ägnad att ingiva de allvarligaste

betänkligheter Handelskammaren i Örebro ställer sig likaledes

ytterst betänksam mot en höjning av accisen. Handelskammaren i

Gävle intager en bestämt avvisande ståndpunkt mot den ifrågasatta fördyringen

av margarin vare sig genom ökad accis eller andra åtgärder.

Sistnämnda handelskammare framhåller, att det under inga förhållanden

borde få förekomma, att betydande uppoffringar krävdes av de kanske

minst bärkraftiga befolkningsskikten för att åt en låt vara stor och mäktig

producentgrupp trygga avsättningen av deras produkter till ett pris,

vars skälighet icke påvisats. Den enda troliga möjligheten av en höjd

accis skulle vara, att den enskildes hela fettkonsumtion begränsades. Handelskammaren

i Sundsvall anser, att Norrland redan blivit hårt beskattat

till förmån för sydligare delar av landet. Mot fortsättande av en dylik

politik måste handelskammaren inlägga en bestämd gensaga.

Styrelsen för kooperativa förbundet har i fråga örn den föreslagna prisutjämningen

anfört följande.

Styrelsen utgingo från den uppfattning, varåt även kommittén givit

uttryck, att i händelse inskränkning i avsättningen på Englandsmarknaden

kommo till stånd, priset å till England exporterat smör kommc att

stiga. Direkta anslag i nuvarande utsträckning erfordrades säkerligen

ej för att stödja denna del av exporten, men troligen krävdes åtminstone

för någon tid ett visst stöd. Det vore emellertid lämpligt, att detta stöd

kunde lämnas i den formen, att av allmänna medel förskotterades erforderligt

belopp, vilket finge stå till förfogande intill dess ett överpris å

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

exporterat smör erhölles eller av accismedel å margarin medel kunde finnas

disponibla.

Örn sålunda exportstödet skulle kunna ordnas på det sätt här ifrågasatts,

krävdes å andra sidan så mycket kraftigare åtgärder för att öka

fettvarukonsumtionen inom landet. Detta kunde ske endast genom en

sänkning av prisen, och denna sänkning måste gå ut över smöret, örn smöret

skulle vinna marknaden. Visserligen skulle en höjning av margarinpriset

väl innebära en minskning av margarinkonsumtionen, men den

skulle sannolikt icke medföra en motsvarande ökning av smörkonsumtionen,

därest ej smöret sänktes minst lika mycket som margarinet höjts.

Det voro mycket lätt att genom oklok prispolitik återföra fettkonsumtionen

till den ringa omfattning den ägde före kriget. Om smöret vore

dubbelt så dyrt som margarinet, borde man nog räkna med, att endast

omkring hälften av den tidigare margarinkonsumtionen resulterade i smörkonsumtion.

Den sammanlagda fettkonsumtionen komme vid en sådan

politik att gå tillbaka, vilket icke kunde vara önskvärt.

För att skaffa plats för de ytterligare cirka 10,000 ton smör, som skulle

konsumeras på den inhemska marknaden efter en importspärr i England,

krävdes en reducering av smörpriset oell en höjning av margarinpriset.

Under den förutsättningen, att England reglerade importen, gällde det

att behålla den nuvarande konsumtionen av cirka 89,000 ton smör och

margarin tillsammans. För närvarande konsumerades i landet cirka

36.000 ton smör och 53,000 ton margarin. Skulle ytterligare 10,000 ton smör

konsumeras inom landet, måste man antaga, att konsumtionen av margagarin

minskades. Eäknade man med att under de mest ogynnsamma förhållanden

en accis av 50 öre per kilogram krävdes och hela beloppet finge

tagas i anspråk till smörframställarna, skulle detta innebära, att margarinet,

utöver sitt verkliga pris, belastades med 50 öre per kilogram, då

däremot smöret komme att kunna säljas till 50 öre lägre pris, frånsett

försäljningskostnaderna, än det, som producenterna erkölle. För närvarande

betalade konsumenterna i runt tal 167 miljoner kronor för smör och

margarin. Härav folie på margarinet nära 70 miljoner kronor och på

smöret cirka 97 miljoner kronor. Skulle 10,000 ton flyttas över från margarin-

till smörkonsumtionen och smörpriset bibehållas oförändrat, under

det att margarinpriset ökades med vad som tillkomma i accis, skulle på

smöret komma ungefär 124 miljoner kronor och på margarinet 65 miljoner

kronor, tillsammans omkring 189 miljoner kronor, en ökning i utgifterna

för konsumenterna av cirka 23 miljoner kronor, som man ej med

säkerhet kunde påräkna att konsumenterna ville eller kunde betala.

Man borde också räkna med, att margarinpriserna, frånsett accisen, komme

att stiga, ty redan nu hade råvarupriserna ökat. För att få plats med

89.000 ton smör och margarin torde man få räkna med att smörpriset

sänktes med 50 öre per kilogram.

Det syntes styrelsen som örn det, under förutsättning att våra stora

exportindustrier vore sysselsatta i nuvarande omfattning och alltså levnadsstandarden

kunde bevaras, icke skulle möta svårigheter att genom en

lämplig prispolitik säkerställa avsättningen av den ifrågavarande smörmängden.

Utginge man därvid från att producenterna-mejerierna skulle

erhålla ett garanterat pris av 2 kronor 30 öre per kilogram runmärkt smör

och margarinaccisen finge användas endast till en sänkning av smörpriset,

skulle man kunna räkna med ett pris av 2 kronor 20 öre i detalj för

smöret, vilket säkerligen vore en så kraftig sänkning, att smörkonsumtionen

komme att upptaga de efter importregleringen i England cirka 10,000

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ton, varom fråga vöre. Ersättningen från margarin- till smörkonsumenterna

borde maximeras till den föreslagna accisen örn 50 öre per kilogram

försålt margarin. Örn den inhemska smörproduktionen ökades ytterligare

och avsättning för smöret ej kunde åstadkommas till det ifrågasatta priset,

borde den då ofrånkomliga prissänkningen drabba smörproducenterna.

På annat sätt kunde man knappast reglera produktionen, såvida man

ville undvika alltför betungande kostnader. Det vore givet, att örn knapphet

på smör uppstode, så att priset av denna anledning måste höjas, ersättningen

från margarinet borde minskas. Säkerligen vore det välbetänkt,

att smörproducenterna hade intresse av prisbildningen även inom

ramen av ett partipris mellan 1 krona 80 öre och 2 kronor 30 öre för smöret.

Detta borde kunna åstadkommas genom att smörproducenterna vid

ett partipris av 1 krona 80 öre erhölle 50 öre i margarinaccis och vid en

ökning av partipriset på smör med 1 öre erhölle en reducering av 0.8 öre i

accismedel. Det syntes styrelsen, att en sådan anordning skulle innebära

så avsevärda fördelar, att den förtjänade att närmare övervägas.

Mot den av smör- och margarinkommittén föreslagna utvidgningen av

margarinaccisens giltighetsområde att avse även fettemulsioner och andra

ersättningsmedel för smör och flott än margarin hava i princip invändningar

gjorts endast ifråga örn förstnämnda varor samt matolja.

Statens mjölknämnd yppar viss tvekan rörande lämpligheten av den

ifrågasatta utvidgningen men förklarar sig icke vilja motsätta sig att

som beredskapsåtgärd Kungl. Majit erhåller bemyndigande vidtaga dylik

utvidgning. Kommerskollegium finner icke tillräckliga skäl föreligga

för den föreslagna utvidgningen av margarinaccisens giltighetsområde

till att omfatta fettemulsioner enbart på grund av en befarad, framtida

ökad konkurrens från här ifrågavarande produkter med smör och

mjölk — en farhåga som i och för sig måste anses i vissa avseenden

ganska svagt grundad. Liknande ståndpunkt intages av kontrollstyrelsen.

Föreningen mjölkpropagandan anser däremot det böra övervägas,

örn de föreslagna avgifterna för fettemulsioner vore tillräckliga för att

skydda gräddens användning. Margarinaktiebolaget Scania med flera

tillverkare av fettemulsioner hava i skrivelse den 24 november 1934 hemställt,

att accis å fettemulsioner icke skulle utgå eller, därest detta icke

kunde bifallas, att accisen icke sattes högre än som med hänsyn till fetthalien

i fettemulsioner och margarin svarade mot margarinaccisen. I

skrivelsen påpekas, att intet land hittills belagt fettemulsioner med accis.

Då vidare den sterila fettemulsionens fetthalt vanligen läge närmare 10

än 15 procent, vilken senare procentsats med hänsyn till fabrikationsmetoderna

icke kunde överskridas, vore den högsta accis, som vid en margarinaccis

av 50 öre kunde motiveras, ej mer än 9 öre för kilogram. Beträffande

den färska fettemulsionen, vars fetthalt aldrig överstege 35 procent,

borde accisen utgå maximalt med 20 öre. I en senare skrivelse den 18

december 1934 hava samma tillverkare hemställt om en ny utredning rörande

beläggande av fettemulsioner med accis samt örn anvisande av

25,000 kronor för en undersökning av avsättningsmöjligheterna för ifråga
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

varande produkter å den internationella marknaden. I sistberörda skrivelse

framhålles, bland annat, att framställningen av fettemulsioner sedan

1931 stadigt minskats och under 1934 icke komme att överstiga 200 ton.

Tillverkningen av fettemulsioner saknade därför betydelse för avsättningen

av mejeriprodukter. Vidare påpekades, att framställningen av margarinost,

som innehölle cirka 30 procent fett och varav under 1932 omsattes

något under 300 ton, icke belagts med accis. Aktiebolaget Reymersholms

livsmedel har vidare framhållit det enligt dess mening oberättigade

i att accisbelägga matoljor av kronoljans typ.

I detta sammanhang må även nämnas, att lantbruksstyrelsen i sitt yttrande

framhåller, att det borde hava undersökts, örn ej beskattningen av

margarin kunde ske genom påläggande av importavgifter å råvarorna i

stället för accis å färdigprodukter. Statens mjölknämnd har även haft

denna fråga under övervägande men ansett den i praktiken icke genomförbar.

Beträffande smör- och margarinkommitténs förslag att medel, som inflyta

genom upptagande av accis å margarin, skulle till viss del tillföras

mjölkregleringen har man i allmänhet, där man ingått på denna fråga,

ej haft något att invända. Ifråga örn kommitténs förslag att använda

margarinaccismedel för utlämnande av konsumtionsmjölk till nedsatt pris

ställer man sig däremot i regel avvisande. Lantbruksstyrelsen, styrelsen

för svenska mejerikonsulentföreningen, föreningen mjölkpropagandan,

Östergötlands läns, Gävleborgs läns och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt statens mjölknämnd avstyrka sålunda bestämt

kommitténs förslag i sistberörda del. Mjölknämnden utvecklar sin

mening på följande sätt.

Kommitténs förslag i denna del vore i flera hänseenden ägnat att ingiva

stora betänkligheter. Förutom de betydande praktiska svårigheter, som

vore förbundna med en sådan anordning som den av kommittén ifrågasatta

och vilka föranlett kommittén att avvisa kortransonering av margarin,

talade enligt nämndens mening principiella skäl mot anordningen.

Visserligen kunde det förefalla rimligt, att när åtgärder vidtoges från statens

sida. vilka vore ägnade att verka prisstegrande å viktiga livsmedel,

även borde tillses, att de befolkningslager, som vore förbrukare av dessa

livsmedel och samtidigt befunne sig i en minst lika bekymmersam ekonomisk

ställning som de, vilka genom åtgärderna bleve hjälpta, hereddes

kompensation på ett eller annat sätt. Men syftet med statens ingripande

till jordbrukets stöd under senare år hade endast varit att åstadkomma

ett bevarande av priserna å skälig nivå. Vidare kunde erinras om, att

vårt tullsystem, i vad avsåge nödvändighetsvaror, medförde en allmän

levnadskostijadsökning, utan att några särskilda kompensationer ansetts

därav betingade. Därest sådana likväl skulle befinnas erforderliga till

följd av margarinets fördyring, borde de lämnas med utgångspunkt från

prisläget å livsmedel i allmänhet och icke med hänsyn allenast till viss

vara. Att för varje produkt, varå priset till följd av statens ingripande

höjdes, genomföra kompensation i form av prisnedsättningar till vissa be
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 227.

49

folkningslager skulle keit visst åstadkomma ett virrvarr i den inhemska

prisbildningen. Därest sålunda till följd av den allmänna fördyring av

livsmedlen, som genom de olika jordbruksregleringarna kommit till stånd,

de mindre bemedlade befolkningslagren ansåges böra beredas särskilda

förmåner, syntes detta böra ske i första hand genom stärkande av deras

köpkraft. Att sammankoppla denna fråga med genomförandet av de nu

ifrågavarande regleringsåtgärderna syntes icke böra ifrågakomma.

En avvisande ståndpunkt till kommitténs förslag i förevarande del intages

även av kommerskollegium och flertalet hörda näringsorganisationer.

Styrelsen för kooperativa förbundet avstyrker likaledes bestämt, att

margarinaccisen tages i anspråk för utlämnande av konsumtionsmjölk till

nedsatt pris och anser att accisen icke skall få användas till annat än stödjande

av smörpriset. Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska

mejeriernas riksförening tillstyrka däremot åtgärder i det föreslagna

syftet.

Av de hörda länsstyrelserna anser sig länsstyrelsen i Västmanlands län

icke kunna tillstyrka kommitténs förslag i förevarande del. Länsstyrelsen

i Östergötlands län ansluter sig till den uppfattning, som gjorts gällande

av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Därutöver

framhåller länsstyrelsen att, därest särskilt organ ansåges böra tillsättas

för distribution av mjölk till nedsatt pris åt behövande, detta organ bolde

erhålla en sådan sammansättning eller dess verksamhet eljest så regleras,

att det särskilda organet kunde tillgodogöra sig den kännedom rörande

ortsförhållandena, över vilken fattigvårdsstyrelse och arbetslöshetskommitté

samt andra redan befintliga, på närliggande område verksamma

kommunala organ förfogade. Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder förslaget

men anser verksamheten för medlens fördelning böra omhänderhavas

av redan befintliga kommuuala organ, närmast arbetslöshetskommittéerna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar, att ehuru principiellt

sett vägande skäl torde kunna anföras mot förslaget i förevarande

del, anser sig länsstyrelsen likväl med hänsyn till nödvändigheten av att

skapa kompensation för förhöjt margarinpris ej böra avstyrka de föreslagna

åtgärderna. Länsstyrelsen i Norrbottens län framför åtskilliga betänkligheter

mot förslaget utan att dock taga bestämd ståndpunkt i frågan.

Sistnämnda länsstyrelse framhåller sålunda, att det ofta skulle

stöta på betydande svårigheter att på ett rättvist sätt utvälja dem, som

borde komma i åtnjutande av den ifrågasatta förmånen. Själva organisationen

och bokföringen komme att draga avsevärda kostnader, låt vara

att dessa i flertalet av kommunerna inom detta län torde komma att åtminstone

delvis ersättas av statsmedel. Länsstyrelsen ville för sin del

ifrågasätta att, därest det föreslagna utlämnandet av den förbilligade

mjölken komme till stånd, bestyret härmed uppdroges åt vederbörande

kommuns fattigvårdsstyrelse eller särskild inom styrelsen tillsatt kommitté.

Fattigvårdsstyrelserna ägde ju de största förutsättningarna att

llihang till riksdagens protokoll 1935. 1 santI. .Vr ''>‘27.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

bedöma, vilka av kommunernas invånare, som vore att anse såsom minst

bemedlade. Slutligen måste befaras, att vissa svårigheter ur kontrollsynpunkt

torde uppstå vid verksamhetens bedrivande å alla de platser, där

mejeri eller annat mjölkförsäljningsställe icke funnes. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län uttalar likaledes vissa betänkligheter mot förslaget

i förevarande del. I samband härmed framhåller länsstyrelsen, att

den utökning av konsumtionen, som icke kunde uppnås genom en allmän

sänkning av mjölkpriset, borde i stället åstadkommas därigenom, att staten

dels ställde mjölk till förfogande för skolbarn i vissa distrikt, där fattigdom

och arbetslöshet rådde, dels med gratismjölk underlättade arbetet

för sådana företag som »barnbespisning» för mindre bemedlade barn i skolorna.

De undersökningar, som inom Göteborgs och Bohus län verkställts

angående skolbarnens dietförhållanden, hade givit vid handen, att 49 procent

av barnen hade en otillfredsställande mjölkkonsumtion, d. v. s.

drucke ingen eller högst 2 glas mjölk örn dagen. Särskilt otillfredsställande

vore förhållandena häruti i vissa skärgårdssamliällen (fiskare- och

stenhuggaresamhällen).

Av de olika kommunala myndigheter, som hörts, hava magistraterna i

Västerås, Köping och Arboga, drätselkamrarna i Örnsköldsvik, Härnösand,

Skänninge, Norrköping, Vadstena, Västerås, Köping och Arboga,

stadsfullmäktige i Härnösand, Malmö, Ystad och Lysekil, municipalfullmäktige

i Höganäs, municipalnämnderna i Alby, Åtvidaberg och Boxholm,

kommunalfullmäktige i Skönsmon, Jukkasjärvi och Södra Vram samt

kommunalnämnden i Gällivare avstyrkt förslaget i förevarande del. Drätselkamrarna

i Linköping och Sundsvall, fattigvårdsstyrelsen i Norrköping,

stadsfullmäktige i Landskrona, Trälleberg, Eslöv och Uddevalla,

kommunalfullmäktige i Ekeby, Norra Vram och Svedala samt hälsovårdsnämnden

i Göteborg hava framfört vissa erinringar mot förslagets detaljer

men i övrigt förklarat sig ej hava något att invända mot förslaget.

Drätselkamrarna i Boden och Mjölby, stadsfullmäktige i Haparanda, Piteå,

Lund och Kungälv, municipalfullmäktige i Bjuv, Kävlinge, Lomma och

Hvellinge, kommunalfullmäktige i Nätra, Tygelsjö och Partille samt kommunalnämnderna

i Skön. Arlöv, Nederkalix, Jokkmokk och Bisinge hava

biträtt förslaget.

Beträffande redovisningen av medel, som inflyta genom upptagande av

margarinaccis, framhåller riksräkenskapsverket, att det ur budgettekniska

synpunkter vore riktigast, att accismedlen även framdeles i sin helhet hänfördes

till en av den allmänna budgeten oberoende specialbudget. En

dylik anordning syntes ock bäst ansluta sig till den allmänna förutsättning,

från vilken kommittén vid utarbetandet av sina förslag angående de

inflytande accismedlens disposition utgått, nämligen att inkomstmedlen

skulle användas för särskilda utgiftsändamål. Under förutsättning att

inkomsterna å den föreslagna utvidgade inkomsttiteln »Accis å margarin

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

51

med liera fettämnen in. m.» i sin helhet hänfördes till den till jordbrukets

prisregleringsfond anknutna specialbudgeten, skulle för vinnande av kommitténs

syften allenast erfordras, att redovisningen av de till nämnda

fond inflytande accismedlen och av dessa medel anvisade utgifter i räkenskaperna

för fonden uppdelades på två undertitlar, den ena avseende

till mjölkregleringen anvisade medel och den andra till de föreslagna sociala

kompensationsåtgärderna reserverade medel. Vid en sålunda anordnad

redovisning av accismedlen skulle de till förbilligande av konsumtionsmjölken

för behövande konsumenter vid varje tidpunkt tillgängliga

accismedlen framgå direkt ur bokföringen av jordbrukets prisregleringsfond.

En särskild fördel med det av riksräkenskapsverket här förordade

sättet för accismedlens redovisning vöre, att detsamma skulle kunna

utan budgettekniska omläggningar tillämpas jämväl vid andra former

av sociala kompensationsåtgärder än den av kommittén föreslagna.

Den av smör- och margarinkommittén föreslagna impartregleringen beträffande

margarin, konstister och fettemulsion samt råvara)'' för margarinindustrien

har rönt starka invändningar från i främsta rummet de

ämbetsverk och organisationer, som företräda industriens och handelns

synpunkter.

Kommerskollegium avstyrker sålunda bestämt kommitténs förslag i

denna del samt anför för utveckling av sin mening bland annat följande.

Ett ytterligare utbyggande av statliga kristidsorganisationer under en

konjunkturutveckling, som snarare kunde anses påkalla en avveckling av

de redan existerande, måste i och för sig betraktas såsom föga lämplig.

För en eventuellt nödig begränsning och reglering på annat sätt av margarintillverkningen

vore importregleringen icke heller erforderlig, då en

sådan reglering torde vara genomförbar genom frivillig överenskommelse

eventuellt under medverkan av andra påtryckningsåtgärder. Den ifrågasatta

importregleringen kunde också befaras medföra handelspolitiska svårigheter

av icke önskvärd art.

Ej heller införande av särskilt tullskydd för den inhemska oljetillverkningen

ansåge sig kollegium kunna förorda. Genomförandet av ett tullskydd

för ifrågavarande råvaror för margarinindustrien under förhandenvarande

förhållanden skulle nämligen komma att i huvudsak ensidigt

gynna en av de större margarintillverkarna -— utan att denne för övrigt

därom ens gjort något yrkande eller framställning — på de övrigas bekostnad.

Kollegium förbehölle sig dock att få återkomma till den föreliggande

frågan, därest förhållandena på fett- och oljemarknaden liksom

ifråga örn margarinindustrien framdeles skulle därtill föranleda.

Denna kommerskollegii ståndpunkt delas av flertalet hörda näringsorganisationer.

Sålunda framhåller Sveriges kemiska industrikontor, att

den föreslagna importregleringen för margarinindustriens råvaror skulle

kunna innebära ett det mest allvarliga hot mot flertalet margarinfabrikanter.

Såsom förslaget vore uppbyggt, funnes ingen garanti mot, att

dessas verksamhet genom Kungl. Maj:ts ingripande icke skulle kunna helt

äventyras. Särskilt betänkligt bleve förslaget därigenom, att inskränk
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning icke skulle komma att drabba de margarinfabrikanter, vilka arbetade

i anslutning till förefintliga anläggningar för tillverkning av vegetabiliska

oljor ur importerade råvaror. Då dessa råvaror icke folie under

importregleringen, kunde ifrågavarande margarinfabriker t. o. m. öka sin

tillverkning, samtidigt som produktionen vid övriga fabriker måste begränsas

eller nedläggas. Möjligheten för dessa margarinfabriker att vanför

sig eller gemensamt uppföra egna oljefabrikör vore närmast en chimär,

då landets behov redan tillgodosåges av de två oljefabrikerna, som

för närvarande funnes. Importregleringen vore vidare icke ett effektivt

medel för ernåendet av en begränsning av tillverkningen ens vid de margarinfabriker,

som för närvarande köpte oljorna i utlandet. Industrikontoret

ansåge sig under alla omständigheter förutsätta en genomgripande

omarbetning av lagförslaget. Vad först auginge ister och talg hade några

avsättningssvårigheter ej gjort sig gällande, varför någon importreglering

å dessa produkter ej vore erforderlig. En sådan hade ej heller av tillverkarna

ifrågasatts för margarin, enär den nuvarande tullen syntes tillräcklig

för att utländskt margarin skulle i huvudsak utestängas från den inhemska

marknaden. Importen av annat matfett, avsett för direkt bruk

såsom kokosfett och matoljor, vore ej heller av sådan betydelse, att en

importreglering vore nödvändig. Ej heller beträffande de vegetabiliska

oljorna kunde importreglering anses motiverad. En dylik skulle medföra

mycket svåra olägenheter. Bland annat skulle kvalitetsfrågan, vilken

för margarinindustrien vore av väsentlig betydelse, medföra oerhörda

svårigheter. Överhuvud vore kommitténs förslag i denna del synnerligen

svårt att bedöma till sina konsekvenser.

Även lantbruksstyrelsen ställer sig avvisande mot den föreslagna importregleringen.

Statens mjölknämnd anser däremot, att det kunde bliva

erforderligt, därest exportmöjligheterna skulle begränsas på sätt kommittén

förutsatt, att importen av samtliga fettämnen underkastades reglering.

I vad mån denna möjlighet borde utnyttjas genom begränsning av

importen berodde givetvis, enligt nämndens mening, på den framtida utvecklingen

av fettämnesmarknaden.

Styrelsen för kooperativa förbundet utlåter sig beträffande kommitténs

förslag i förevarande del sålunda.

Vid upprepade tillfällen hade förslag varit uppe att genom statsingripanden

framtvinga ett igångsättande av den tidigare helt nedlagda oljetillverkningen

inom landet. Styrelsen för kooperativa förbundet, som

beretts tillfälle att yttra sig örn dessa förslag, hade alltid framhållit, att

det enligt styrelsens mening vore möjligt att i v^t land driva oljetillverkning

utan att ifrågasatt tullskydd behövde inforas. Hösten 1932 förvärvade

förbundet oljefabriken i Karlshamn, och sedan tillverkning nu pågått

där under ett par års tid, kunde styrelsen med stöd av vunna erfarenheter

bekräfta riktigheten av de tidigare gjorda uttalandena till statsmakterna.

Det kunde icke fördöljas, att läget i hög grad förändrats under den tid

förbundet drivit fabriken, till följd av den strängt restriktiva handelspoli
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majlis proposition nr 227.

tiken i olika länder. De vid utländska intressen bundna margarinfabrikerna

i landet hade icke köpt något från Karlshamnsfabriken. Fabriken

hade dock varit i stånd att i konkurrens med utlandet till såp- och tvålindustrien

i Sverige avsätta så betydande partier, att dessa leveranser

jämte exporten och förbrukningen inom jordbruks- oell konsumentkooperationen

kunnat bära upp industrien. Bibehölles dessa förutsättningar

något så när oförändrade, vore importreglering obehövlig såsom underlag

för den inhemska oljeindustrien. Skulle exporten helt stängas eller de

svenska statsmakterna genom ingripanden, som ogynnsamt påverkade oljeindustrien,

skapa en förändrad situation, kunde naturligtvis läget även

på denna punkt bliva ett helt annat.

Vid bedömandet av denna fråga utifrån den situation, som nu rådde,

kunde styrelsen med stöd av erfarenheterna från Karlshamnsfabriken uttala

den meningen, att det för närvarande vore ekonomiskt möjligt för den

enskilda margarinindustrien att täcka sina behov av råvaror från inhemsk

fabrik. Det enda hinder, som för närvarande funnes, vöre det beroende av

den utländska oljeindustrien, vari en stor del av de svenska margarinfabrikerna

befunne sig. Om detta beroende icke funnes, skulle det förvisso

vara självklart, att den nedlagda fabriken i Kalmar bomme i drift, vilket

också vore ett allmänt intresse.

Ifråga örn förslagets detaljer har generaltullstyrelsen framfört vissa

erinringar. Styrelsen framhåller följande.

Enligt förslaget skulle kungörelsen örn importreglering omfatta bland annat

vegetabiliska feta oljor, växtfett och andra vegetabiliska fettämnen med

undantag av linolja, rov- och rapsolja, även blåsta, andra liknande blåsta

oljor samt rov- och rapsoljesyror. Kakaosmör, som vore särskilt upptaget

under tulltaxenr 128 (stat. nr 297) och utgjoi*de en betydande importartikel,

skulle sålunda efter ordalydelsen komma att beröras av importregleringen.

Varan funnes emellertid icke nämnd i den i betiinkandet intagna

förteckningen å varor, som .skulle bliva underkastade importreglering,

varför viss tvekan kunde råda angående författningens innebörd i nu

ifrågavarande punkt.

Från importregleringen borde undantagas, förutom av smör- och margarinkommittén

angivna varor, jämväl linoljesyra. Vidare kunde ifrågasättas,

huruvida icke från importregleringen och den därmed förenado

licensgivningen borde undantagas vissa till tulltaxenr 112—113 (stat. nr

2G2—273) hänförliga oljor och feifer, exempelvis bomolja och ricinolja,

vilka icke användes vare sig som ersättningsmedel för smör eller flott eller

som råvara för margarinindustrien.

Enligt kommitténs förslag finge vara, som där avsåges. icke införas till

riket utan tillstånd av en av Kungl. Majit tillsatt särskild nämnd. Styrelsen

ifrågasatte, huruvida icke åt denna nämnd jämväl borde kunna

uppdragas att meddela tillstånd att. disponera å provianteringsfrilager

upplagd vara.

Sveriges kemiska i minstrikan I or anmärker, ali enligt förslaget Kungl.

Majit skulle äga befogenhet att utan riksdagens hörande uttaga licensavgift

även å sådana fettämnen, som användas för tekniskt, bruk, ehuru av

motiveringen franninge, att detta icke vore avsikten. Beträffande irnportregleringsnämndens

arbetsutskott framhålles önskemålet, att personvalet

ingåve fullt förtroende. Klagoriitt borde medgivos. Industrikon
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts proposition nr 227.

toret anmärker slutligen, att ehuru regleringen enligt förslaget endast

skulle omfatta fettämnen, alltså föreningar mellan olika fettsyror och glycerin,

undantag likväl särskilt stadgades beträffande rov- och rapsoljesyror,

vilka icke kunde betraktas som fettämnen. Som ett förbiseende

finge väl betraktas, att undantag ej gjorts för den dessa syror närstående

linoljesyran, som i tulltaxan vöre upptagen i samband med nämnda syror.

Industrikontoret giver slutligen uttryck åt den åsikten, att syftet med

importregleringen skulle kunna vinnas på ett enklare sätt genom att belägga

de fettämnen, som kunde framställas inom landet, med tullavgift

och i särskild anmärkning i tulltaxan fastställa, att för varor, som användas

för tekniskt bruk, skulle tull icke utgå.

Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag erinrar örn att enligt kommitténs

förslag licensavgift skulle utkrävas endast för margarinindustriens

råvaror, medan tvättmedelsindustriens oljor skulle fritt få införas.

Det kunde emellertid, enligt bolagets mening, ifrågasättas, örn det ej bleve

svårt att skilja mellan dessa råvaror. Vissa oljor, t. ex. kokosolja och sojaolja,

användes i raffinerat skick av margarinfabrikerna och i oraffinerat

skick av tvål- och såpfabrikerna. En oraffinerad olja, som inkommit utan

licensavgift, kunde således raffineras och därefter användas för tillverkning

av margarin. Om licensavgift ej skulle utgå för tvättmedelsindustriens

råvaror, måste dessa fabriker underkastas viss kontroll, detta så

mycket mera som det förekomme fall, då margarin- samt tvål- och såptillverkning

bedreves under samma regim. Bolaget ansåge sig även böra

påpeka en annan olägenhet, som de föreslagna bestämmelserna skulle förorsaka.

När margarinfabrikerna raffinerade oljor, uppstode som avfallsprodukt

fettsyror, som avyttrades till tekniska fabriker. När fabrikerna

betalat licensavgift för de importerade oraffinerade oljorna, hade de därmed

också fått betala sådan avgift för däri ingående fettsyror, medan deras

kunder kunde införa sådana från utlandet tullfritt och utan avgift.

Vad angår den av smör- och margarinkommittén ifrågasatta regleringen

av importen av oljekakor och liknande kraftfoder samt höjningen av

skatten å samma varor, synes man i stort sett vara ense örn önskvärdheten

av, att åtgärder vidtagas för begränsning av användningen av berörda

fodermedel. Rörande det sätt, varpå detta skall ernås, äro meningarna

mera delade. Flertalet av dem, som yttrat sig i denna fråga, synas dock

finna en importreglering såväl obehövlig som olämplig och anse, att de

åsyftade verkningarna skulle ernås genom allenast en lämpligt avvägd

skatt.

Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda, efter att hava erinrat örn kommitténs

förslag i förevarande del, bland annat följande.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde bedöma, borde åtgärder av detta slag

utgöra det primära och bärande för ett tillrättaläggande av det nu iråkade

läget. En minskad utfodring med kraftfoder sänkte omedelbart mjölk
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

produktionen. Här förelåge således en möjlighet till åstadkommande av

omedelbar effekt. Det syntes dock, som örn försiktigheten bjödo, att Kungl.

Majit erhölle befogenhet att uttaga ännu något högre skatt å kraftfoder

av olika slag, förslagsvis intill 10 öre. Till och med en så hög avgift komme

icke att utgöra ett absolut hinder för lantmän, som för sin produktion

av mjölk eller annat verkligen behövde importfoder, att utnyttja detta.

Örn en skatt av 10 öre per kilogram uttoges, skullo priset per foderenhet

för de vanligast vid mjölkproduktionen använda foderkakorna stiga med

cirka 6 öre eller till 19 och 20 öre per foderenhet. Då man även vid rena

produktmejerier kunde räkna med ett mjölkpris av cirka 9 öre per kilogram

och — såsom kommittén i sitt betänkande anfört — en foderenhet

kraftfoder beräknades lämna 2.5—3 kilogram mjölk, skulle det genom

mjölken utvunna värdet av en foderenhet uppgå till 22.5 å 27 öre.

Redan ur denna synpunkt skulle sålunda en utfodring med foderkakor

till nämnda pris, därest dessa utnyttjades endast såsom produktionsfoder,

vara ekonomiskt försvarlig. För mjölkproducenter, som ägde riklig tillgång

på hemmaproducerat äggvitefattigt foder och för vilka svårigheten

att genom egen produktion sörja för det nödvändiga äggvitetillskottet således

vore jämförelsevis stor, innebure utnyttjandet av jämväl relativt

dyra äggviterika foderkakor den beaktansvärda fördelen, att det hemmaproducerade

fodret genom dem gjordes fullvärdigt såsom produktionsmedel

och sålunda kunde omsättas till högre pris. Det höga priset å kraftfoder

kunde däremot beräknas verka avskräckande på de producenter —

troligen den övervägande delen — som hade möjlighet att jämväl utan

större inköp ordna sin utfodringsfråga.

Det borde erinras, att de jordbrukare, som särskilt kunde tänkas vara i

större behov av att trots höjda priser inköpa oljekakor eller annat äggviterikt

foder, framför allt hörde hemma i Sydsverige. Dessa jordbrukare

kunde emellertid av allt att döma lättast bära den produktionskostnadsförhöjning,

som kraftfoderskatten kunde komma att medföra. Resultaten

av de sammanställningar av räkenskaper, som å lantbrukssällskapets

driftsbyrå verkställts för räkenskapsåret 1933—1934 talade för, att så vore

förhållandet. Enligt dessa resultat hade de undersökta sydsvenska jordbruken

under nämnda år förräntat i dem nedlagt kapital med i genomsnitt

över 5 procent. Undersökta jordbruk inom denna del av landet visade

nämligen en förräntnirigsprocent vid en storlek intill 50 hektar av

4.8 procent och över 50 hektar av 5.4 procent. Den bästa hälften av de förstnämnda

jordbruken visade en förräntning av 6.7 procent oell den bästa

hälften av de sistnämnda en förräntning av 6.9 procent. De mellansvenska

jordbruken visade en avsevärt sämre förräntning, i det att medelförräntningen

för samtliga undersökta jordbruk endast uppginge till 2.7 procent.

Att märka vore, att de undersökta boksluten avsåge 1933 års skörd. "Bättre

skörd år 1934, särskilt inom Mellansverige, ävensom det förhållandet,

att mjölkregleringen icke torde hava nått full effekt under hela bokföringsåret

1933—1934, talade för, att bokföringsåret 1934—1935 komme att

visa ett än gynnsammare resultat. Tinder sådana förhållanden syntes hänsynen

till de jordbruk, som fortfarande vore hänvisade till inköp av kraftfoder,

icke böra få stå hindrande i vägen för de produktionskostnadshöjande

åtgärder, som i produktionsbegränsande syfte kunde befinnas nödvändiga.

Stockholms läns och stenis hush alin i n gssällskaps och Ö ster g ö Hanäs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott anse. att en nedskärning av fo
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

dermedelsimporten under miva rande förhållanden vore av grundläggande

betydelse för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för

mjölk och mejeriprodukter. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

biträder kommitténs ifrågavarande förslag men framhåller,

att den ökade kraftfoderskatten komme att framför allt drabba det skånska

jordbruket, som icke i samma utsträckning som jordbruket i andra landsdelar

kunde undvara proteinrikt kraftfoder i sina på industriavfall baserade

foderstater. Då på grund härav produktionskostnaderna i Skåne bleve

ökade, vore det dubbelt viktigt, att leverantörernas mjölkpris därstädes

icke försämrades vare sig absolut eller i förhållande till samma pris i andra

landsdelar.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller

följande.

Angående beskattningen av oljekakorna, som i princip måste anses riktig

i ifrågavarande sammanhang, läge saken något annorlunda till för

Norrland, åtminstone övre Norrland, än det övriga Sverige. De många

statliga åtgärder, som vidtagits för jordbrukets upphjälpande, hade i

mångå fall icke blott varit det norrländska jordbruket till liten eller blott

indirekt nytta utan i vissa fall till skada. Beskattningen av oljekakorna

komme att verka på samma skadliga sätt. I södra och mellersta delarna av

vårt land kunde jordbrukarna i ersättning för foderkakor odla äggviterik

•spannmål, såsom ärter, vicker och bönor. Klimatet i övre Norrland lade

hinder i vägen för dylik odling. Det vöre därför fara värt, att bristen på

äggvita i fodret för kreaturen i övre Norrland genom alltför dyr sådan

i kakorna komme att medföra icke blott en hämning av produktionen,

såsom avsetts, utan även en så dyr mjölkproduktion för jordbrukarna.

och en så dålig kondition pä djuren, att jordbrukets svårigheter

i övre Norrland därigenom ytterligare förvärrades. För Norrbottens

län för övrigt, som ifråga örn mjölkproduktion och mejeriprodukter i

hög grad utgjorde ett underskottsområde, vore denna skatt mera till skada

äu gagn. Då genom industriens tillbakagång jordbruksnäringen numera

snart sagt lämnade de enda utkomstmöjligheterna för den ständigt tillväxande

befolkningen inom området, vore det av största vikt, att dennas

möjlighet till folkförsörjning ej försämrades. Statsmakterna hade tidigare

i andra liknande avseenden erkänt, att övre Norrlands jordbruksintressen

icke vore fullt sammanfallande med övriga Sveriges, i det att statsmakterna

lämnat kompensation åt övre Norrland för fodersädsskatten och

även mildrat verkningarna av mjölkregleringen för övre Norrland. Förvaltningsutskottet

ville därför föreslå, att kompensation även lämnades

för kraftfoderskatten genom densammas nedsättande för foderkakor till

denna landsända.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap utlåter sig i förevarande fråga salunda.

Den av kommittén berörda regleringen av kraftfoderförbrukningen

måste betraktas från olika sidor. Det finge sålunda icke förbises, att våra

hemmaodlade fodermedel i regel behövde kompletteras med äggviterikt

kraftfoder, för att man skulle kunna erhålla ett lämpligt foder till mjölkande

kor och för att de inhemska foderskördarna skulle kunna rationellt

utnyttjas. De importerade kraftfodermedlen kunde visserligen till icke

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majlis proposition nr 227.

ringa del ersättas genom ökad inhemsk odling av äggviterika fodermedel,

men för närvarande vore tillgången av sådana otillräcklig oell en utökning

av denna odling toge tid för sitt genomförande. Emellertid hade de senaste

årens låga priser å utländska kraftfodermedel i förening med den

förbättring av mjölkprisen, som åstadkommits, uppenbarligen lett till en

ökad användning av nämnda kraftfodermedel, vilket väsentligt bidragit

till den ökning av mjölkproduktionen, som kunde konstateras. En minskad

användning av de utländska kraftfoderinedlen skulle därför bidraga till

en viss begränsning av mjölkproduktionen oell sålunda även minska svårigheterna

för avsättningen. Då de statliga åtgärderna under nu rådande

förhållanden torde böra åsyfta att i främsta rummet stödja en på svensk

foderodling och sålunda med anlitande av svensk arbetskraft uppehållen

mjölkproduktion, vore det riktigt, att en minskad användning av utländska

kraftfodermedel eftersträvades, samt att i stället inhemsk odling av

äggviterika fodermedel befrämjades. Enär sistnämnda odling sålunda

skulle komma att kräva ökade arealer, vilka måste vinnas på andra

grödors bekostnad, exempelvis brödsäd, främjades härmed även en bättre

avvägning av hela vår jordbruksproduktion. En höjning av prisen å oljekakor

och liknande fodermedel verkade i nu angivna riktning.

Åsyftade åtgärder borde anlitas med viss varsamhet, såväl med hänsyn

till att en produktionsomliiggning krävde tid för sitt genomförande som

också på grund av att ett oavvisligt behov av importerade fodermedel

förelåge och torde komma att förefinnas även framgent, särskilt i vissa

trakter. Det vore sällskapets uppfattning, att redan gällande bestämmelser

om kraftfoderskatt möjliggjorde en sådan prishöjning, som för ändamålet

kunde erfordras. Som emellertid den av kommittén föreslagna höjningen

av kraftfoderskatten närmast avsåge att angiva det maximibelopp,

sorn skulle kunna uttagas, ville sällskapet icke motsätta sig detta förslag.

Stålens mjölknämnd understryker, att nackdelarna av att sambandet

mellan mjölkpris oell mjölkproduktion upphört, komme helt naturligt icke

att framträda så starkt under normala förhållanden, då foderpriserna

holle sig å en med hänsyn till prisläget å mjölk och animalier över huvud

rimlig nivå. Helt annorlunda hade förhållandena varit under de senaste

åren, då foderpriserna i den internationella handeln varit nere å en nivå

lägre än tillförne. Den accis å oljekakor, som infördes 1933 för att minska

användningen därav och på så sätt dämpa mjölkproduktionen, hade därför

icke fått de verkningar, som avsetts. Ur denna synpunkt vore kommitténs

förslag örn reglering av importen av oljekakor och visst annat kreatursfoder

samt örn höjd accis att förorda. Ehuru mjölknämnden sålunda tillstyrkte,

att detsamma genomfördes, ansåge sig nämnden böra framhålla,

att viss försiktighet vid importregleringens handhavande borde iakttagas.

En alltför ensidig foderstat medförde nämligen risk för en sänkning av

kvaliteten hos mjölken som råvara vid smörframställning.

Kommerskollegium uttalar rörande förevarande fråga, bland annat,

följande.

Kollegium anslöte sig i princip lill de sakkunnigas förslag, i vad det avsåge

en höjning av priset på importerade eller av importerade råvaror beredda

foderkakor och andra slag av kreatursfoder genom en förhöjd och

allmän fodermedelsskatt (accis) på dylika produkter. En sadan skatt bor
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

de i så fall även omfatta vetekli. Det kunde i själva verket knappast anses

ur allmän ekonomisk synpunkt försvarligt att på sätt skedde över lag

subventionera en i och för sig oekonomisk ökning av smörproduktionen

för export, vilken vore i väsentlig mån baserad på importerat foder till ett

totalvärde ungefär motsvarande den exporterade varans. Endast i de

fall, där tillgången till andra fodermedel — t. ex. betavfall eller andra

fabriksprodukter —- för att kunna fullt ekonomiskt utnyttjas behövde ett

tillskott av kväverika foderämnen — liksom möjligen på vissa trakter,

där den lokala efterfrågan på konsumtionsmjölk erfordrade särskilt tillskott

av kraftfoder — syntes en mera utsträckt användning av importerad

vara ekonomiskt befogad; men i sådana fall torde mjölkproduktionen även

kunna skäligen bära den prisökning, som en ökad fodermedelsskatt skulle

medföra.

Kollegium ansåge. sig dock böra avstyrka införandet av en mera utsträckt

importreglering i samband med licensgivning för import av här

ifrågavarande varuslag. Det avsedda syftet kunde lika väl och enklare

ernås genom en allmän höjning av accis å importerade eller inom landet

tillverkade kraftfoder av anförda slag. Mot den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av maximibeloppet för skatten till 8 öre per kilogram

hade kollegium intet att erinra.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller, att den på oljekakor och

liknande fodermedel grundade mjölk- och smörproduktionen borde principiellt

jämställas med margarintillverkningen såsom konkurrent till den

på inhemska fodermedel grundade mjölk- och smörproduktionen. När det

gällde att skydda det inhemska jordbruket borde alltså detta skydd rimligtvis

belasta båda de därmed konkurrerande formerna av fettproduktion.

Den belastning, som nu åvilade margarinindustrien i form av en accis av

30 öre per kilogram, motsvarade en tull å margarinindustriens råvaror av

i det närmaste 100 procent av värdet, och i konsekvens härmed borde enligt

industrikontorets mening accisen å oljekakor m. m. höjas vida kraftigare

än kommittén föreslagit. En dylik höjning skulle medföra en betydande

minskning i smörproduktionen samtidigt som ökad avsättning

beteddes för kväverika inhemska fodermedel. Stockholms handelskammare

uttalar, att även örn det vore möjligt att genom på dylikt sätt åstadkommen

stegring av produktionskostnaden ernå en viss begränsning av

smörproduktionen, kunde dock denna regleringsmöjlighet — särskilt på

lång sikt — icke förväntas bliva tillräcklig. Genom den rationella beteskulturen

hade nämligen ett fullgott ersättningsmedel erhållits för de importerade

kraftfodermedlen. En höjning av oljekaksskatten med åtföljande

minskning av importen av denna vara borde bedömas jämväl ur

handelspolitiska synpunkter. I samma mån som vår import sjönke från

de länder, varifrån vi plägat hämta våra oljekakor, i samma män minskades

vår exportindustris möjligheter på dessa marknader, varigenom arbetstillfällena

inom landet bleve färre. Det vore av vikt, att frågan örn

höjning av skatten å oljekakor bleve bedömd med hänsyn till alla de intressen,

som därav berördes. Smålands och Blekinge handelskammare anser,

att tillräckliga skäl icke föreligga för reglering av importen av olje
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 227.

kakor med mera. Örn en minskning i smör- och mjölkproduktionen behövdes,

syntes detta i stället kunna ske genom accis respektive tull

på oljekakor m. m. Fodermedelsimport ansåges för närvarande vara

nödvändig, örn kvaliteten på smör skulle kunna bibehållas och höjas. Huruvida

en minskning av mjölkproduktionen kunde anses under nuvarande

förhållanden lämplig, vore handelskammaren icke i stånd att bedöma.

Skånes handelskammare avstyrker bestämt den föreslagna importregleringen

av kraftfoder, då bärande skäl för en sådan åtgärd enligt

handelskammarens uppfattning icke förebragts. Ett minskat utbud på

kraftfoder uppnåddes utan svårighet genom accis på oljekakor o. dyl.

Härtill komme, att fodermedelsimporten i viss utsträckning ännu så länge

vöre absolut nödvändig, örn smörkvaliteten ej skulle försämras, och att

vinsten av dess nedskärande till sitt oundgängliga minimum enligt sakkunnig

beräkning skulle bliva relativt obetydlig. Göteborgs handelskammare

anser, att även örn en höjning av accisen å foderkakor skulle medföra

ökade produktionskostnader för viss mjölkproduktion och därvid

även en begränsning av denna produktion, effekten av den föreslagna åtgärden

dock bleve skäligen obetydlig, då endast en ringa del av hela fodermängden

skulle träffas av prisförhöjningen. Man borde emellertid vid bedömandet

av åtgärdens lämplighet icke bortse fran den skadliga inverkan,

som en begränsning av tillgången av äggviterikt foder utövade på

mjölkproduktionen och på kvaliteten av det framställda smöret. Inom

landet producerades ej tillräckliga mängder äggviterikt foder och en omläggning

av lantbruket i syfte att öka denna produktion skulle taga lång

tid i anspråk, örn den överhuvudtaget ekonomiskt läte sig genomföra

inom stora och viktiga delar av våra lantbruksdistrikt. Handelskammaren

ville därför bestämt tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna

utvägen för minskandet av mjölkproduktionen användes med största varsamhet

och att, innan åtgärder i föreslaget syfte vidtoges, en undersökning

verkställdes angående den kvantitet av äggviterika fodermedel, som

det vore behövligt att importera för att tillgodose landets oundgängliga

behov av äggviterikt foder.

Styrelsen för kooperativa förbundet anser det icke tilltalande att genom

fördyring av fodret söka påverka mjölkproduktionen, vars ökning

väsentligen betingas av andra omständigheter, men kan dock med hänsyn

till de föreliggande omständigheterna icke avstyrka kommitténs förslag

i denna del.

Vad slutligen angår det av smör- och margarinkommittén ifrågasatta

övervägandet av frågan, huruvida ej bestäjmnelserna i margarinförordningen

borde i visst hänseende förlänas utsträckt tillämpning, har lantbruksstyrelsen

hänvisat till ett den 5 januari 1935 av styrelsen avgivet

utlåtande i anledning av viss framställning örn utfärdande av bestäm
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

meisel- angående tillverkning och försäljning av glassprodukter. I sagda

utlåtande anföres bland annat följande.

Ur mjölkproduktionens synpunkt syntes det önskvärt, att sådana bestämmelser

utfärdades för handeln med glass, att tillverkningen av fetthaltig

glass såvitt möjligt baserades på mjölk eller mjölkprodukter. Dylika

föreskrifter vore av betydelse dels för att stödja det inhemska smöriettet

i konkurrensen med det importerade konstfettet, dels emedan en

reglering av produktionen och handeln med glass syntes kunna medföra

on oväsentlig avsättningsmöjlighet för smörfett.

För tillgodoseende av anförda önskemål ansåge sig lantbruksstyrelsen

böra förorda, att varubeteckningcn glass finge åsättas helt eller delvis

frusen vara, som icke innehölle annat fett än mjölkfett. För att undvika

illojal konkurrens mellan tillverkare av glass, som innehölle mjölkfett,

syntes vidare viss minimifetthalt böra föreskrivas för dylik glass. Det

syntes därvid lämpligt, att fetthaltsgränsen fastställdes till 10 procentGenom

dessa bestämmelser ansåge lantbruksstyrelsen, att för ifrågavarande

ändamål avsedd ökad avsättning av mjölkfett på den inhemska

marknaden borde kunna uppnås.

Därest föreskrift meddelades, att fettet i glass skulle utgöras av minst

10 procent mjölkfett, torde dylik glass närmast vara att betrakta såsom

en mejeriprodukt. Vid sådant förhållande syntes särskilda föreskrifter

beträffande fabrikationen icke nu böra utfärdas, då dylika icke funnes

i fråga om övriga mejeriprodukter. Enligt vad lantbruksstyrelsen hade

sig bekant hade emellertid 1933 års mjölk- och mejeriutredning fått i

uppdrag att utforma förslag till hygieniska föreskrifter för mejerier. Örn

dylika komme att utfärdas, torde böra övervägas, örn dessa lämpligen

borde gälla även för glasstillverkningen.

Sådan frusen, till förtäring avsedd vara, vari inginge annat lett än

mjölkfett, tillverkad av fettemulsion eller av massa, vari främmande fett

emulgerats, borde enligt lantbruksstyrelsen förmenande hänföras till

fettemulsion. För sådan frusen vara borde alltså gälla vad i margarinförordningen

vore stadgat örn tillverkning av och handel med fettemulsion.

Därest detta icke skulle anses utan vidare vara klart av ordalydelsen

i nu gällande bestämmelser, borde dessa enligt lantbruksstyrelsen»

förmenande kompletteras i detta avseende.

Föreningen mjölkpropagandan framhåller i sitt förevarande yttrande

behovet av att vissa av fettemulsion beredda produkter, exempelvis glass

och glassmassa, bleve underkastade kontroll vid tillverkningen samt i

handeln så märkta, att deras egenskap av konstprodukt tydligt framträdde.

Därjämte ville föreningen föreslå, att namnet glass eller andra

namn, vari ordet glass inginge som del, förbjödes för sådana produkter,

sorn innehölle annat fett än mjölkfett. Detta skulle skapa ökat förtroende

för glass och verksamt bidraga till ökad konsumtion av mjölkfett.

Svenska mejeriernas riksförening anför, att vad kommittén förordat

i fråga örn reglering av tillverkningen av fettemulsioner icke föranledde

någon erinran från riksföreningens sida. Härutöver syntes emellertid

böra gälla vad till stärkande av smörets konkurrenskraft hade föreskrivits

eller komme att föreskrivas i fråga örn margarin. Dessa åtgärder

voro särskilt betydelsefulla med hänsyn till den ökade glassfabrikationen

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kint yl. Majds proposition ur 227.

inom landet, något som riksföreningen redan haft tillfälle att framhålla

i skrivelse till lantbruksstyrelsen, däri riksföreningen förordat, att benämningen

glass reserverades för vara, vid vars tillverkning annat fettämne

än mjölkfett icke använts. Det syntes riksföreningen överhuvud

mycket betydelsefullt, att åtgärder vidtoges för att förhindra fortsatt utbredning

av fettemulsionstillverkningen och förbrukningen därav.

Samtidigt med att sålunda erinringar i olika hänseenden gjorts mot

vad smör- och margarinkommittén föreslagit, hava i flera av de inkomna

yttrandena framförts vissa andra förslag till åtgärder för främjande av

avsättningen av mjölk och mejeriprodukter inom landet. Såsom framgår

av det av smör- och margarinkommittén avgivna betänkandet har

frågan örn en skärpning av margar mlagstiftningen i vissa hänseenden

varit föremål för övervägande inom kommittén men icke föranlett något

förslag från kommitténs sida.

Såväl svenska mejeriernas riksförening som i viss utsträckning även

Sveriges allmänna lantbrukssällskap och föreningen mjölkpropagandan

påyrka emellertid åtgärder i dylik riktning. Riksföreningen framhåller

i sitt yttrande bland annat följande.

Riksföreningen ansåge sig icke helt kunna instämma uti kommitténs

uttalande, att frågan örn särskild färg å margarin till förhindrande av

att smör och margarin förväxlades, icke skulle hava någon avgörande betydelse

för ett omedelbart lösande av spörsmålet örn ökad smöravsättning.

Den omständigheten, att margarinet kunnat erhålla en så betydande efterfrågan,

finge säkerligen till viss del tillskrivas, att konsumenten för

ett billigare pris kunnat förvärva en vara, som till det yttre icke i något

avseende skilde sig ifrån smöret. Det syntes därför sannolikt, att den

konkurrenskraft, som margarinet på angivna sätt erhållit, skulle försvagas,

därest margarinet icke vidare finge utnyttja sin yttre likhet med

smöret. Med behjärtande av vad kommittén uttalat om önskvärdheten

av att margarinet icke erhölle ett osmakligt utseende, ifrågasatte riksföreningen

därför, huruvida det icke kunde föreskrivas, att för margarinet

icke finge användas annan färg än den, som vöre väsentligt ljusare

än den ljusaste färgen å smör. Därmed skulle menige man icke

behöva förväxla smör och margarin samtidigt som det måste antagas, att

någon »social åtskillnad» icke skulle uppstå, då vid användning till exempel

till smörgås färgskillnaden icke torde framträda särskilt bjärt men

skillnaden dock före användandet skulle tydligt framträda.

Riksföreningen ansåge sig icke heller kunna biträda kommitténs uttalande

i avstyrkande riktning i fråga om skyldighet för restaurant^1

och andra näringsställen att genom i lokalerna tydligt synliga anslag

angiva, att margarin serverades. En sådan föreskrift skulle nämligen, efter

allt att döma, vara av väsentlig betydelse, då säkerligen ett stort antal

av dessa förbrukare omedelbart skulle upphöra med att servera margarin.

Någon anledning att av sociala skäl motsätta sig samma förslag

torde så mycket mindre finnas, som det å ena sidan pa goda grundel

kunde antagas, att de nämnda förbrukarna gärna och helst läte sina

avnämare sväva i den uppfattningen, att de allenast seivcradc smör och

det å andra sidan torde kunna beräknas, att den prisföihöjning, som genom

angivna utbyte skulle genomföras, bleve mycket måttlig.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Vidare hade inom riksföreningen det förslag framförts, att margarin

icke skulle få saluföras, örn det blandats med smör. Genom ett sådant

förbud skulle nämligen margarinets på smöret vunna konkurrenskraft

ytterligare minskas. Angivna uppslag torde vara förtjänt av att vinna

särskilt beaktande. ''Det syntes nämligen vara ställt utom tvekan, att

konsumtionen av det smörblandade margarinet till väsentlig del påverkades

av att detsamma på grund av inblandning av smör ansåges vara

av särskilt god kvalitet. Då konsumenterna utan att ordet smör förekomma,

genom särskilda benämningar bibragtes den uppfattningen, att

smör inblandats men icke finge kännedom örn blandningsprocenten, hade

konsumtionen kunnat dragas till margarinet under antagandet, att smörinblandningen

vore mycket väsentlig. Därest inblandning icke vidare

finge äga rum, torde det kunna förutses, att konsumenterna av detta margarin

överginge till rent smör. Däremot vore det mindre antagligt, att

konsumtionen vände sig till margarinet. Konsumtionen av smör skulle

på detta sätt kunna ökas med en förhållandevis ganska väsentlig kvantitet.

Statens mjölknämnd har i sitt yttrande behandlat även frågan örn införande

av en skillnad i färg mellan smör och margarin och därvid anfört

följande.

Med åtgärder i dylik riktning skulle närmast åsyftas att skapa säkerhet

för, att icke endast köparen utan jämväl förbrukaren av en viss vara

bleve i stånd att avgöra, huruvida den utgjorde smör eller margarin. Betydelsen

av sådana åtgärder borde dock enligt mjölknämndens mening

icke överskattas. En bestämmelse örn färgskillnad, i vad nvsåge margarin

för matlagning, bakning och dylikt, komme med all sannolikhet icke

i någon mån att påverka förbrukningen. Endast i fråga örn det margarin,

som användes för bordsändamål och vilket torde utgöra den mindre

delen av margarinkonsumtionen, skulle bestämmelsen kunna utöva inflytande.

Införandet av en skillnad i färg å smör och margarin skulle

därför i alldeles särskilt hög grad träffa de i inkomsthänseende sämst

ställda befolkningsgrupperna, vilka använde margarin för bordsändamål.

En dylik åtgärd framstode sålunda som synnerligen betänklig och

syntes särskilt i nuvarande situation, då en tillfredsställande avsättning

av mjölkproduktionen vore i så hög grad beroende av samtliga befolkningsgruppers

medverkan, icke vara att tillråda.

Vissa av de hörda jordbrukaresammanslutningarna hava även framhållit,

att avsättningsförhållandena för den svenska mjölkproduktionen

kunde komma att försämras väsentligt mer än vad man förutsatt samt

att i dylikt läge det bleve nödvändigt att allvarligt överväga möjligheten

av en ytterligare begränsning eller fullständig avveckling av den nuvarande

margarintillverkningen. Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott förmenar, att en väg, som i sådant fall kunde beträdas,

vore att svenska mejeriernas riksförening inköpte samtliga margarinfabriker

inom landet och genom statliga åtgärder erliölle skydd mot

import av margarin, råmaterialerna härför ävensom mot annat matfett

av utländskt ursprung. Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

vill ifrågasätta, örn någon annan möjlighet att tillfredsställande

ordna fettförsörjningen förelåge, än att hela denna gren av livs
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

medelsproduktionen lades under en gemensam, av lämplig jordbrukareorganisation

handhavd ledning, varigenom alla konfliktämnen rörande

produktionen skulle avlägsnas. För åstadkommande av en sådan centralisering

av fettproduktionen krävdes, att staten inlöste margarinfabrikerna

och överläte driften förslagsvis till svenska mejeriernas riksförening

att av denna handhavas enligt av riksdagen meddelade direktiv.

Kommerskollegium samt flertalet hörda organisationer på industriens

och handelns område liksom även svenska livsmedelsarbetareförbundet

anse däremot såsom en framkomlig väg för undanskaffande av förefintligt

smöröverskott å den inhemska marknaden att överenskommelse träffas

eller föreskrift meddelas örn skyldighet för margarinfabrikerna att

inblanda viss myckenhet smör i det tillverkade margarinet. Samtidigt

skulle även tillverkningen av margarin begränsas. Kommerskollegium

utvecklar sin mening sålunda.

En nära till hands liggande utväg att — åtminstone partiellt och temporärt

— avlyfta det tryck på den inhemska smörmarknaden, som ett dylikt,

tillfölje av befarade handelspolitiska restriktioner i utlandet hastigt

uppkommande smöröverskott kunde komma att- utöva, skulle ligga i genomförandet

av en viss stadgad inblandning av smör i margarin. För

att en dylik åtgärd skulle kunna hava avsedd verkan, torde den dock böra

förutsätta en samtidig begränsning av tillverkningskvantiteten (smörblandad)

margarin till ungefärligen samma omfattning, som representerades

av den nuvarande inhemska margarinfabrikationen.

Beträffande den procentsats av smör, som skulle föreskrivas för inblandning

i tillverkat margarin, torde densamma böra regleras efter förhandenvarande

förhållanden på smörmarknaden och närmast på så sätt, att

en av uppkommande importrestriktioner i utlandet orsakad minskning i

smörexporten kunde i erforderlig grad kompenseras. Inblandningsprocenten

torde med hänsyn härtill böra bestämmas av Kungl. Majit för viss

tid, efter förslag av statens mjölknämnd eller lantbruksstyrelsen.

Tvångsinblandning av smör måste under alla förhållanden medföra en

fördyring av margarinet och komme sålunda att verka i samma riktning

som den ifrågasatta, höjda margarinaccisen. Prisförhöjningen bleve uppenbarligen

beroende dels på den fastställda procentsatsen för smörinblandningen,

dels på det pris, till vilket smöret skulle av mejerierna tillhandahållas,

och varom närmare avtal borde träffas i samband med den

förutsatta begränsningen av margarinfabrikationen. För att ej den

inhemska margarinfabrikationens ställning i konkurrensen med importerat

margarin skulle äventyras, vore jämväl en efter de ändrade förhållandena

avpassad förhöjning av margarintullen erforderlig. Såsom framginge

av de utav de sakkunniga anförda beräkningarna, skulle den erforderliga

tull förhöjningen under olika förhållanden behöva uppgå till

från 20 till 65 öre per kilogram utöver nu gällande tullsats (f. n. 35 öre

per kilogram). Det måste anses önskvärt, att tullförhöjningen begränsades

till högst 30 öre per kilogram, och att smörpris och inblandningsprocent

reglerades i enlighet härmed.

Gentemot den sålunda ifrågasatta inblandningen kunde visserligen anföras

det fördyrande av ett viktigt födoämne, som därigenom skulle åstadkommas.

Å andra sidan torde väl emellertid det smörblandade marga
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj: Is proposition nr 227.

rinet i värde såsom näringsmedel få anses åtskilligt överlägset oblandad

vara. Och i varje fall behövde icke fördyringen bliva större än den, som

skulle bliva en följd av en sådan förhöjning av margarinaccisen jämte

införande av föreslagna importlicensavgifter på vissa av margarinindustriens

råvaror, som av de sakkunniga i annat samband föreslagits.

Jag vill även i detta sammanhang anmäla, att statens mjölknämnd

med skrivelse den 15 februari 1935 efter hörande av svenska mejeriernas

liksförening överlämnat förslag till ändring i bestämmelserna angående

indrivning och efterskänkande av mjölkavgift. Förslaget innebär,

att Kungl. Majit skulle äga meddela föreskrifter angående efterskänkande

av mjölkavgift. I anslutning härtill skulle mjölknämnden i

tillämpningsföreskrifterna till mjölkavgiftsförordningen medgivas befogenhet

att besluta örn dylikt efterskänkande ej endast, som nu är

fallet, när den avgiftsskyldige saknar utmätningsbara tillgångar utan

jämväl när den avgiftsskyldiges förmåga att erlägga avgift är väsentligen

nedsatt på grund av tyngande underhållsskyldighet, sjukdom eller

annan liknande ömmande omständighet samt han dessutom ej innehar

lös egendom till högre värde än sammanlagt 3,000 kronor. Fråga örn efter

skänkande av mjölkavgift i andra fall än de nu nämnda skulle bero på

prövning av Kungl. Majit.

Som motivering till förslaget har mjölknämnden anfört, bland annat

följande.

Enligt gällande bestämmelser angående mjölkavgift skulle avgifterna

erläggas kalendermånadsvis eller i fråga örn avgiftsskyldiga mjölkproducenter

för en period av två månader. Med nuvarande avgiftssats

kunde avgiften för avgiftsskyldiga producenter beräknas motsvara minst

10 procent av den bruttoinkomst, som tillfördes producenten genom mjölkens

försäljning. Under sådana förhållanden vore det givet, att i många

fall, därest ej särskilda anordningar genomfördes vid skattebeloppets indrivning,

stora svårigheter kunde föreligga för de avgiftsskyldiga att

göra rätt för sig. Därest genom försummelse att fullgöra avgiftsskyldigheten

i rätt tid en anhopning av avgifterna skedde, ökades givetvis

svårigheterna avsevärt. Det vore emellertid önskvärt, att mjölkregleringen,

varigenom avsåges att hjälpa samtliga jordbrukare, icke hade

till följd en större påfrestning av ekonomien hos de sämst ställda jordbrukarna,

än vad som kunde anses ofrånkomligt.

Hithörande bestämmelser i gällande författningar vore dels 3 § 5 mom.

i förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, dels ock

12 och 14 §§ kungörelsen samma dag (nr 393) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning. I förstnämnda författningsrum stadgades, att

Kungl. Majit ägde från avgiftsskyldighet medgiva undantag, där så med

hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden funnes skäligt. De

fall, då dylika generella undantag från avgiftsskyldighet medgivits, funnes

angivna i 2 § kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 442) örn upptagande för

tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 av mjölkavgift samt i vissa av Kungl. Majit

meddelade särskilda beslut. Enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 374)

om upptagande av dylik avgift fram till den 1 juli 1935 hade nämnda undantag

i allt väsentligt erhållit fortsatt giltighet. Undantagen hade i

samtliga fall föranletts av, att försäljningen av ifrågavarande mjölk an
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

setts röna jämförelsevis ringa inflytande av mjölkregleringen. Hänsyn

till de avgiftsskyldiga kade sålunda icke inverkat. Detta hade däremot

otvivelaktigt varit fallet keträffande föreskrifterna i 14 § i tillämpningskungörelsen,

enligt vilken paragraf avkortning måtte efter keslut av

mjölknämnden äga rum, då den avgiftsskyldige kefunnits sakna utmätningskara

tillgångar. Denna kestämmelse innekure, att, därest genom

utmätning utrönts eller ock genom utmätningsmans intyg styrkts, att den

avgiftsskyldige saknade utmätningskara tillgångar, mjölknämnden ägde

efterskänka mjölkavgift, som eljest skolat erläggas.

Det ville emellertid förefalla, som örn den anordningen korde träffas,

att åt Kungl. Majit medgåves en generell rätt att förordna örn efterskänkande

av mjölkavgift. Något principiellt kinder för riksdagen att åt

Kungl. Majit lämna ett dylikt kemyndigande syntes med känsyn till

mjölkavgiftens speciella karaktär knappast föreligga. Erinras kunde vidare

örn, att enligt 24 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet efterskänkande

av oguldna kommunalutskylder finge, då fråga ej vore örn antagande

av ackord, av kommunalstämman keslutas där, efter prövning av

varje särskilt fall, verkligt ömmande omständigketer kefunnits föreligga.

Därest Kungl. Majit erkölle dylikt kemyndigande, korde åt mjölknämnden

uppdragas att förordna örn efterskänkande av avgift ej endast

såsom nu, när den avgiftsskyldige saknade utmätningskara tillgångar,

utan även då särskilda omständigketer, såsom tyngande underkållsskyldigket,

sjukligket, nedsatt arketsförmåga eller dylikt förelåge, samt dessutom

sammanlagda värdet utav av den avgiftsskyldige inneliavd lös

egendom icke överstege ett visst kelopp. Att känsyn kär ej korde tagas

till innekavd fast egendom kerodde på, att denna kunde vara i större eller

mindre grad intecknad. Beloppet ifråga syntes lämpligen kunna kestämmas

till 3,000 kronor.

Därest kestämmelser av angivna innekörd meddelades, torde de för

mjölknämndens vidkommande komma att i kuvudsak tillämpas sålunda.

Erlades ej mjölkavgift inom fastslagen tid efter det statens mjölknämnd

fastställt avgiftens kelopp, skulle keslutet därom översändas till

vederkörande utmätningsman för indrivning, varvid ett intygsformulär

skulle kifogas, avfattat i överensstämmelse med reglerna för efterskänkande.

Därest vederkörande avgiftsskyldige ej frivilligt erlade avgiften,

kade utmätningsmannen att verkställa sedvanlig uppskattning av den avgiftsskyldiges

egendom samt, därest vid denna värdering erkållet kelopp

understege fastställt maximum, ifylla formuläret, varvid kan även skulle

angiva den eller de särskilda omständigketer, som borde kunna medföra

efterskänkande, samt därefter återsända kandlingarna till nämnden. På

grundval av sålunda erkållet material kade mjölknämnden att taga ståndpunkt

till frågan örn avgifternas efterskänkande. Ansåge nämnden efterskänkande

icke köra ske, borde kandlingarna återsändas till utmätningsmannen

för verkställigket i vanlig ordning.

Resultatet av hittillsvarande mjölkreglering.

Till närmare belysning av marknadsläget för mjölk och mejeriprodukter

samt verkningarna i olika hänseenden av den genomförda marknadsregleringen

för mjölk under 1934 meddelas i det följande åtskilliga siffersammanställningar,

vilka i kuvudsak utgöra en komplettering av mot
11

ilang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 227.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

svarande tabeller i det av smör- och margarinkommittén avgivna betänkandet.

Utöver i berörda sammanställningar anförda uppgifter kan nämnas,

att, enligt från svenska mejeriernas riksförening inhämtade uppgifter,

till mjölkregleringen för år 1934 i avgifter influtit tillhopa 68,490,026

kronor, varav 4,864,583 kronor belöpa å kraftfoder- och kliskatten, 11,218,691

kronor å margarinaccisen, 52,396,096 kronor å mjölkavgiften samt 10,656

kronor å importavgifter å mjölk och mejeriprodukter. Av de influtna

medlen hava 26,791,107 kronor använts för stödjande av exporten av mejeriprodukter.

I prisutjämningsbidrag hava utbetalats 38,631,495 kronor.

Av återstoden hava 588,307 kronor använts för bestridande av kostnaderna

för uppbörd av mjölkavgifter och avgiftsmedlens förvaltning

samt därmed förenad kontroll. För bestridande av sådana kostnader,

som avses i 2 § mom. c i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 375), hava

använts 342,210 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

67

Tillverkning och försäljning av smör och ost samt försäljning av margarin,

månadsvis, under tiden 1 Juli 1933—28 februari 1935.

År och månad

S m

ö r

0

8 t

Försälj- ning av

margarin

ton

Tillverk-

ning

ton

Export

ton

Leveran- törer- nas åter- tagning

ton

Total

inhemsk

försälj-

ning

ton

Tillverk-

ning

ton

Försälj-

ning

ton

1933.

Juli.............................

5,055

1,595

3,463

1,849

2,990

3,690

Augusti ........................

5,579

1,830

3,629

2,260

3,149

4,385

September.....................

5,156

2,017

3,146

2,073

2,607

4,396

Oktober.......................

4,727

1,902

2,912

1,636

2,302

4,432

November.....................

4,454

1,659

2,760

1,716

2,124

4,615

December .....................

4,709

1,605

3,060

2,251

1,823

4,374

Summa

29,680

10,608

18,970

11,785

14,995

25,892

1934.

Januari ........................

5,055

2,090

•

3,038

2,913

2,338

4,152

Februari........................

4,421

1,833

•

2,598

2,584

2,401

4,030

Mars ...........................

4,777

1,740

551

3,164

2,807

2,600

4,660

April ..........................

4,877

1,700

504

3,057

2,855

2,406

4,253

Maj..............................

5,536

1,793

591

3,622

3,249

2,443

4,291

Juni..............................

6,080

2,555

626

3,346

3,152

2,614

4,241

Juli..............................

5,642

2,262

642

3,579

2,290

2,943

4,687

Augusti ........................

5,810

2,132

684

3,630

2,505

3,089

3,989

September.....................

5,513

2,074

656

3,332

2,433

2,652

4,365

Oktober........................

5,224

1,949

638

3,415

2,090

2,834

4,905

November .....................

4,664

1,508

572

3,204

1,876

2,538

4,712

December .....................

4,911

1 534

633

3,446

2,349

1,965

4,545

Summa

62,510

23,170

6,097

39,431

31,103

30,823

52,830

1935.

Januari ........................

5,208

1,901

547

3,231

2,949

2,384

4,249

Februari........................

4,663

1,691

522

2,966

2,696

2,488

4,269

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Utförsel av smör samt exportpriser, veckovis, under nedan angiven tid.

Vecka

Export

ton

Medel-

netto-

export-

pria

öre/kg

1933.

30/6 6V.........

378

137

V* -“/».........

327

144

14/t -20/r.........

362

138

al/7 "/» .........

370

140

!8/7 8/S .........

370

147

‘/s —1#/>.........

390

143

u/s I7/e.........

371

153

18/e a4/s .........

402

143

''Vs —51/e.........

508

141

v»-v».........

493

162

Bl» -Hh.........

404

178

16/« -21/e.........

537

161

SS/9 —28/9.........

444

164

!8/« —fi/io.........

487

157

e/io-12/l0 ......

459

169

1S/lO—19/l0 .....

407

190

20/io—96/io ......

405

181

s,/io- */u ......

396

185

•lil—‘lil ......

422

184

•‘lil—''‘lil ......

385

187

"lil—“lil ......

372

183

“lil-“lil ......

366

179

v»-’/» ......

398

171

‘lil—"lil ......

405

172

"lil—“lil .....

329

175

“In—“lii ......

303

162

1934.

39/it—33—4/i ...

399

143

6/i -nh.........

500

125

•Vi -18/i.........

501

129

l‘l l-“ll.........

466

126

2811 -lh.........

461

106

Vecka

Export

ton

Medel
netto
export
pris
öre/kg
-

Vecka

Export

ton

Medel- netto- exp ort- pris

öre/kg

9I/S — 8/9 ......

542

118

V»—13/» ......

440

116

14/9 -2% ......

480

116

JI/»-”/s ......

472

118

28/9 - 4/l0......

509

116

6/io-u/io ......

453

127

"In—“Ilo......

461

139

19/io-*6/i» ......

422

160

“ho— 1lil ......

375

173

•lil—8lil......

355

173

9/u-l5/n ......

346

170

"lii—“lii ......

351

158

“lii-“lii ......

347

155

•°/n— 6lii ......

387

163

7/ia—ls/i2 ......

396

170

14/l3-20/l2......

310

169

•l/n-“ln ......

302

167

1935.

,8/i»—34—8/i...

337

166

*/i —l0/i ......

374

160

ll/i—"h ......

492

161

18/x —24/i ......

409

159

a8/i —3l/i ......

477

161

*/»-''/» ......

398

164

8/s-I4/> ......

402

158

"h —,ll* ......

479

149

“Il—“Il ......

411

152

V s — 7» ......

416

143

8/s-u/s ......

412

144

,6/s—al/s ......

383

139

v

•/«—,6/>- 16/»—a2/s’7—

VsV»—

7* ■

9/s-16/s
16/s-,

7«-

J3/3-*9/8-

8°/s- 7*-

13/4-10/*..

50/4—■"/t..

*V«- ■/«•■

4/6-l0/6- n/5—1T/s.,

1S/6-

26/6-S1/6-

l/6 ''/«•

8/s—u/e.

18/e—a1/8-

”/«-”/•■■

29/e— 6A
•/i-"/»-
X3/7-10/7.

”/i- ''/•- Va—''/»-

10/8 —1B/S
l7/a—”/s
-

508

480

447

388

445

414

374

348

359

394

404

410

410

404

384

365

465

543

575

584

628

673

565

580

433

353

456

532

481

468

99

104

109

117

93

100

lil

lil

103

102

99

99

100

99

107

111

102

102

100

98

95

90

89

91

115

133

114

112

124

120

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227. 69

Prisutjämningsbidrag lör olika distrikt och månader under tiden 1 juli 1933

28 februari 1935

(öre för kilogram).

År och månad

i

Stock-

holms

distrikt

Smålands

distrikt

Skånes

distrikt

Västra

Sveriges

distrikt

Värmland

—Dalar- nas

distrikt

Mellersta

Norrlands

distrikt

Norr-

bottens

distrikt

i

1933 |

Juli -...i.........................

2.17

1.08

1.75

1.81

2.72

3.10

2.84

Augusti ...........j............

2.23

1.78

1.79

1.90

2.89

4.48

4.38

September..................

2.78

2.02

1.99

2.17

3.21

4.08

4.22

Oktober...........i............

2.82

2.05

1.96

2.25

3.86

4.64

7.70

November........;■............

2.5 7

1.88

1.77

2.02

3.19

3.54

3.87

December ........-............

2.32

1.78

1.67

1.90

3.34

3.50

3.42

1934

Januari ........................

2.08

1.65

1.55

1.72

2.68

2.57

2.6 7

Februari........................

2.13

1.65

1.55

1.77

2.85

2.89

2.87

Mars ..............>............

2.08

1.59

1.48

1.74

2.84

2.84

3.05

April ...........................

2.05

1.60

1.53

1.76

2.74

2.69

2.79

Maj..............................

2.12

1.62

1.57

1.74

2.70

2.87

3.oo

Juni ..............:■............

2.11

1.69

1.70

1.77

2.65

3.18

3.28

Juli..............................

2.3 8

1.81

1.82

1.95

3.02

5.3 6

4.7 3

Augusti ........................

2.47

1.87

1.85

1.93

2.95

7.29

8.45

September.....................

2.52

1.91

1.88

1.98

2.80

5.83

5.97

Oktober........................

2.89

2.08

1.99

2.19

3.28

• 5.39

9.65

November........>............

3.07

2.23

2.08

2.36

4.25

5.52

7.29

December ........-............

3.20

2.3 7

2.2 7

2.54

4.65

5.13

6.08

1935

Januari ........................

3.oo

2.29

2.16

2.44

3.64

3.90

4.54

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Smörnoteringar i Manchester, m&nadsmedeltal, under tiden 1 Juli 1933—

28 februari 1935

(öre för kilogram).

År och månad

Svenskt

Danskt

Finskt

Nyzee-

ländskt

smör

Pris å svenskt smör

eller lägre (—

högre (+)

I än

smör

smör

smör

Danskt

Finskt

Nyzee-

ländskt

1933

Juli..............................

168.1

185.3

179.6

156.6

— 17.2

— 11.5

+ 11.5

Augusti ........................

173.8

202.4

192.9

173.8

— 28.6

— 19.1

± o

September.....................

190.9

225.3

217.7

200.6

— 34.4

— 26.8

— 9.6

Oktober........................

194.8

217.7

206.2

192.9

— 22.9

— 11.4

+ 1.9

November.....................

198.6

231.0

206.3

168.0

— 32.4

— 7.6

+ 30.6

December ....................

192.9

217.7

192.9

141.3

— 24.8

± o

+ 51.6

Medeltal

183.1

201.6

190.6

161.2

— 18.4

— 7.5

+ 21.9

1934

Januari ........................

157.6

177.7

160.5

133.1

— 20.2

— 3.0

+ 24.4

Februari........................

142.8

178.3

150.4

137.4

— 35.5

— 7.6

+ 5.4

Mars ...........................

148.9

178.5

154.6

143.2

— 29.6

— 5.7

+ 5.7

April ...........................

148.0

163.3

151.8

142.3

— 15.8

— 3.8

+ 5.7

Maj..............................

150.6

165.6

157.6

148.7

—15.0

— 6.9

+ 1.9

Juni ...........................

148.0

166.8

155.3

153.6

— 18.8

— 7.3

— 5.6

Juli..............................

142.5

170.6

153.3

148.4

— 28.1

— 10.8

— 5.9

Augusti ........................

163.2

206.6

188.9

156.7

— 43.4

— 25.7

+ 6.5

September.....................

152.9

206.5

188.0

147.2

— 53.6

— 35.1

+ 5.7

Oktober........................

172.0

216.3

197.8

136.3

— 44.3

— 25.8

+ 35.7

November.....................

208.1

234.7

218.1

147.8

— 26.6

— 10.1

+ 60.3

December .....................

209.1

239.0

210.4

142.8

— 29.9

- 1.4

+ 66.8

Medeltal

162.0

192.0

173.9

144.8

— 30.0

— 11.9

+ 17.3

1935

Januari .......................

207.3

228.8

207.o

162.7

— 21.6

+ 0.2

+ 44.5

Februari........................

202.1

227.4

204.9

176.0

— 25.3

— 2.8

+ 25.5

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

71

2. Slaktdjursregleringen.

Gällande bestämmelser.

För åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur

och slakteriprodukter skall jämlikt förordningen den 26 juni 1933

(nr 387) angående slaktdjursavgift, där Kungl. Majit så förordnar, viss

avgift, slaktdjursavgift, upptagas för kött av nötkreatur, får, get, svin

eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå,

offentligt slakthus eller enskild under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning.

Avgiftens belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande

att den högst får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur

som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram (storboskap)

och häst 3 kronor, svin 2 kronor och övriga ifrågavarande djur 1 krona.

Enligt förordning den 24 maj 1934 (nr 179) äger Kungl. Majit från avgiftsskyldighet

medgiva undantag, där så med hänsyn till särskilda förhållanden

finnes skäligt. Frågor avseende tillämpningen av förordningen angående

slaktdjursavgift handläggas av statens slakterinämnd.

Enligt kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 496) har förordningen angående

slaktdjursavgift trätt i kraft den 21 augusti 1933. Den gäller till

och med den 30 juni 1935. Närmare bestämmelser beträffande ordningen

för slaktdjursavgifts erläggande och indrivande ävensom i avseende å

förordningens tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelsen den 15

augusti 193å (nr 497). Genom ytterligare en kungörelse samma dag (nr

499) förordnades örn upptagande av slaktdjursavgift för nötkreatur och

svin under tiden 21 augusti 1933^30 juni 1934 med för större nötkreatur

— varmed skulle avses sådant nötkreatur, som efter nedslaktningen vägde

minst 150 kilogram eller, örn avgiften uppbures före slakten, vars levande

vikt utgjorde minst 300 kilogram — 3 kronor, för annat nötkreatur 1

krona och för svin 50 öre. Motsvarade de vid besiktningstillfället godkända

delarna av djuret ej mer än högst halv kropp, skulle avgiften utgå

med allenast hälften av förenämnda belopp. Sedermera har genom

kungörelse den 30 juni 1934 (nr 372) förordnats örn upptagande för tiden

1 juli—31 december 1934 av slaktdjursavgift allenast för kött av svin med

50 öre för hel svinkropp eller del därav, dock att avgiften för högst halv

kropp skulle utgöra 25 öre. Från och nied 1935 års ingång upptages ej

längre slaktdjursavgift.

I anledning av den kontingentering, som ägt rum i fråga örn baconimporten

till Storbritannien och Norra Irland, hava vidare bestämmelser

meddelats rörande exporten av saltat fläsk till nyssnämnda område. Dylika

bestämmelser meddelades första gången genom kungörelse den 18 november

1932 (ur 507). Däri föreskrevs, att importen till Storbritannien

och Norra Irland av saltat fläsk från Sverige under tiden 28 november

1932—22 januari 1933 endast finge ske med tillstånd av lantbruksstyrelsen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

eller, efter dess bemyndigande, av svenska exportslakteriernas förening

u. p. a. Utförseln skulle, räknat för tiden 23 november 1932—22 januari

1933, vara begränsad till en kvantitet av 1,960,000 kilogram i månaden.

Giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser har sedermera förlängts

från tid till annan, därvid dock utförselkvantitetens storlek växlat. Nuvarande

bestämmelser i ämnet innefattas i en kungörelse den 26 juni 1933

(nr 385), som trätt i kraft den 27 i samma månad. Enligt sistnämnda kungörelse

åligger det lantbruksstyrelsen att tillse, att utförseltillstånd ej

lämnas i större myckenhet än som av Kungl. Majit i särskild ordning

bestämmes samt att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt

skäliga grunder och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel

åstadkommes.

Genom beslut den 29 september 1933 har Kungl. Majit anbefallt lantbruksstyrelsen

att bemyndiga svenska exportslakteriernas förening att

meddela tillstånd till utförsel, varom här är fråga, under villkor bland

annat att föreningen åtoge sig att svara för att utförseln uppginge till

den av Kungl. Majit bestämda myckenheten. Berörda villkor betingades

av att brittiska regeringen uppställt det kravet, att varje land, som medgåves

att införa fläsk till de brittiska öarna, skulle ansvara för att den

medgivna importkvantiteten också bleve levererad.

De myckenheter fläsk, som för närvarande må utföras från Sverige till

Storbritannien och Norra Irland, uppgå enligt Kungl. Majlis beslut den

15 februari 1935 till för tiden 1 januari—30 april 1935 4,485,§07 kilogram

brutto samt för varje tvåveckorsperiod under månaderna februari—april

524,967 kilogram brutto.

Genom beslut den 23 februari 1934 har Kungl. Majit vidare meddelat

vissa bestämmelser till utjämning av spänningen mellan fläskpriserna å

exportmarknaden och å hemmamarknaden. Enligt berörda beslut åligger

det slakterinämnden att, efter förslag av svenska exportslakteriernas

förening, från och med den 1 mars 1934 för vecka (noteringsvecka) senast

före utgången av påföljande vecka fastställa dels ett medelnettoexportpris

å kilogram bacon levererat fritt slakteri och dels ett medelpartipris

i Sverige å kilogram hacon levererat fritt slakteri. Medelnettoexportpriset

skall fastställas på grundval av i London och Manchester under noteringsveckan

satta noteringar å svenskt bacon av medelkvalitet med avdrag

enligt av slakterinämnden efter hörande av föreningen bestämda

grunder av merkostnaderna för varans transport till och försäljning i Storbritannien.

Medelpartipriset i Sverige skall fastställas på grundval av de

toppnoteringar å fläsk av klass I, härrörande av svin med en slaktvikt

av mellan 50 och 70 kilogram, som under noterings veckan gälla vid de offentliga

slakthusen i Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö, med

tillägg av merkostnaden för beredning av fläsk till bacon. Den, som för

tiden från och med den 1 mars 1934 erhåller tillstånd till utförsel, varom

här är fråga, åligger, bland annat, att, örn medelnettoexportpriset efter

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

avdrag av 10 öre för någon vecka överstiger medelpartipriset för samma

vecka, för vart kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon

inom fjorton dagar efter noteringsveckans utgång i den ordning slakterinämnden

bestämmer till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande

skillnaden mellan å ena sidan medelnettoexportpriset med sagda avdrag

och å andra sidan medelpartipriset. Därest medelnettoexportpriset för

någon vecka understiger medelpartipriset, skall exportören äga att för

kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon utbekomma ett

belopp, motsvarande skillnaden mellan nämnda priser.

Som ett led i de prisstödjando åtgärderna på slaktdjursproduktionens

område ingår jämväl reglering av införseln av slaktdjur samt kött och

fläsk. Genom beslut vid 1934 års riksdag medgavs Kungl. Majit att i enlighet

med vissa riktlinjer vidtaga åtgärder i sådant syfte (R. skr. nr 259).

Till kött skulle därvid enligt av riksdagen gjort uttalande räknas jämväl

kött av fjäderfä. Med stöd av sagda beslut har Kungl. Majit genom kungörelse

den 19 oktober 1934 (nr 499), vilken trätt i kraft den 22 oktober

1934 och gäller tillsvidare till och med den 30 juni 1936, förordnat att levande

nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst,

fläsk, s. k. torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget, samt konserver

av dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd

av statens slakterinämnd. Nämnden äger föreskriva att för tillstånd,

som nyss sagts, skall utgå licensavgift enligt grunder, som Kungl. Majit

i särskild ordning bestämmer. Genom brev likaledes den 19 oktober 1934

till statens slakterinämnd har Kungl. Majit meddelat särskilda föreskrifter

i avseende å kungörelsens tillämpning. Licensavgift må sålunda utgå

för kött eller fläsk eller konserver därav med högst 50 öre för kilogram

samt för levande slaktdjur med högst samma belopp för kilogram slaktvikt,

därvid omräkning till slaktvikt må ske enligt av slakterinämnden

bestämda grunder. Slakterinämnden har under iakttagande härav att så

bestämma licensavgiftens belopp, att slaktdjursproducenterna beräknas

erhålla ett för dem nöjaktigt pris utan att kött- och fläskpriserna bliva

för konsumenterna oskäliga. Samtidigt bör eftersträvas möjligast stabila

priser.

I detta sammanhang må jämväl erinras örn den införselavgift, som uttages

i samband med import av vissa fodervaror. Enligt förordningen

den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och majs jämte vissa

andra fodermedel skall, i den mån Kungl. Majit så förordnar, sådan avgift

erläggas för följande varor, som införas till riket, nämligen havre,

majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor, maniokaoch

arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning eller på

annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter av vete,

råg eller annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med annat ämne

äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder

och sockerschnitzel. Därjämte må Kungl. Majit förordna, att

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

införselavgift skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor

av visst slag, vilka införas till riket. Införselavgift utgår med det belopp,

högst 6 öre för kilogram, som Kungl. Majit bestämmer. Införselavgiften

skall erläggas till tullverket i den ordning, som örn tull är föreskriven.

Enligt kungörelse den 18 maj 1934 (nr 154) utgår införselavgift å förenämnda

varor från och med den 22 maj 1934 med 3 öre för varje kilogram

av varans nettovikt.

De genom upptagande av slaktdjursavgift och förenämnda särskilda avgift

å bacon, som exporterats till Storbritannien och Norra Irland, inflytande

medlen, skulle enligt tidigare meddelade bestämmelser ingå i en

särskild fond, statens slaktdjursfond, vilken förvaltades av statskontoret,

och användes enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. I dessa bestämmelser

har genom inrättande av jordbrukets prisregleringsfond vidtagits

viss ändring. Genom beslut den 24 maj 1934 föreskrevs sålunda, att

till jordbrukets prisregleringsfond skulle dels ingå de medel, som till och

med den 30 juni 1934 inflöte enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153)

örn införselavgift å havre och majs och vissa andra fodermedel, dels ock

överföras å statens slaktdjursfond den 30 juni 1934 befintlig behållning.

Vidare skall prisregleringsfonden tillföras ett belopp, motsvarande summan

av de medel, vilka efter den 30 juni 1934 inflyta i slaktdjursavgift

eller i införselavgift å havre och majs och vissa andra fodermedel eller i

form av särskilda avgifter vid import eller export av kött och fläsk.

Beträffande nu ifrågavarande medels användning gjorde jag vissa uttalanden

till statsrådsprotokollet den 16 mars 1934, då beslut fattades örn

förenämnda proposition nr 257 angående vissa åtgärder till jordbrukets

stödjande. Vad som inflöte i slaktdjursavgift samt i avgifter vid export

eller import av slaktdjur samt kött och fläsk skulle sålunda användas

till stöd för kött- och fläskproduktionen. Av de genom införselavgifter

å havre och majs samt därmed jämställda fodermedel inflytande

medlen borde däremot endast omkring 90 procent användas för nämnda

ändamål och 10 procent för äggproduktionens stödjande. Det förutsattes

dock, att, örn så skulle befinnas ändamålsenligt, Kungl. Majit skulle äga

rätt avvika från den sålunda givna fördelningsregeln beträffande medlen

från införselavgiften. Dessa uttalanden föranledde ej någon erinran

från riksdagens sida. I sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets,

av riksdagen godkända utlåtande nr 1 anfördes emellertid bland annat

att, därest inköp av foderhavre till Norrland för utfodring av hästar under

den tid de användes för skogskörsler skedde från andra delar av landet,

utskottet förutsatte att Kungl. Majit komme att, i den mån detta läte

sig genomföra utan allt för stora kostnader, använda medel, som influtit

genom berörda införselavgift å fodermedel, i prisutjämnande syfte. I

anslutning till berörda uttalande har Kungl. Majit genom kungörelse den

19 oktober 1934 (nr 501) förordnat örn statsbidrag för fraktlindring vid

transport av foderhavre till vissa delar av Norrland samt av Kopparbergs

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition nr 227.

och Värmlands län samt bestämt, att de utbetalade statsbidragen skola

avföras å jordbrukets prisregleringsfond, i första hand å de medel, som

komma att inflyta till fonden enligt omförmälda förordning den 18 maj

1934 (nr 153). För användningen av sistberörda liksom övriga till jordbrukets

prisregleringsfond börande medel till olika ändamål redogöres

närmare i ett senare sammanhang.

Beträffande dispositionen av de medel, som enligt sålunda gjorda uttalanden

kunna användas för slaktdjursmarknadens stödjande, har Kungl.

Majit genom särskilda beslut meddelat vissa föreskrifter.

I brev den 30 juni 1934 till statskontoret förordnade sålunda Kungl.

Majit, att statens slakterinämnd skulle äga att av jordbrukets prisregleringsfond

använda ej mindre ett belopp av högst 600,000 kronor för att

genom export eller destruktion av mindervärdiga djur under tiden till och

med den 31 december 1934 åstadkomma skälig avlastning å den inhemska

marknaden för nötkreatur eller kött därav, varvid skulle iakttagas, att

nämnden icke ägde utan Kungl. Majits tillstånd för angivna ändamål utgiva

mer än som motsvarade 25 öre för kilogram av djurets levande vikt

jämte ett fraktbidrag av högst 20 kronor för djur, un även ett belopp av

högst 1.000,000 kronor såsom bidrag vid export under tiden 1 juli—30 september

1934 av levande svin samt berett eller oberett fläsk, vilket bidrag

finge i genomsnitt för sagda tid utgå med högst 50 öre för kilogram slaktad

vikt, varvid omräkning till slaktad vikt i förekommande fall skulle

ske enligt av slakterinämnden fastställda grunder. I brev den 28

september 1934 medgav Kungl. Majit dels att förenämnda till statens

slakterinämnds förfogande ställda belopp av 1,000,000 kronor finge under

tiden 1 oktober—31 december 1934 användas för enahanda ändamål och

på samma villkor, som föreskrivits i Kungl. Majits nyssberörda beslut

den 30 juni 1934, dels att medlen finge, efter slakterinämndens beprövande,

jämväl användas för utbetalande av bidrag vid infrysning eller nedsmältning

av fläsk under tiden räknat från och med den 1 september till

och med den 31 december 1934, varvid skulle iakttagas, att bidraget finge

uppgå till högst 50 öre för kilogram slaktad vikt, {fels ock att av medlen

finge förskottsvis och med återbetalningsskyldighet enligt statens slakterinämnds

bestämmande utbetalas ett belopp av högst 60 öre för kilogram

slaktad vikt av fläsk, som bomme att infrysas under tiden räknat från

och med den 1 september till och med den 31 december 1934. Vidare har

Kungl. Majit genom brev den 21 december 1934 till statskontoret medgivit,

bland annat, att statens slakterinämnd skall äga att under iakttagande

av i förenämnda båda brev angivna villkor av jordbrukets prisregleringsfond

använda ej mindre ett belopp av högst 600,000 kronor för

att genom export eller destruktion av mindervärdiga djur under tiden 1

januari—30 juni 1935 åstadkomma skälig avlastning å den inhemska

marknaden för nötkreatur eller kött därav, än även ett belopp av högst

1,000,000 kronor såsom bidrag vid export under tiden 1 januari—30 juni

1935 av levande svin och fläsk eller vid infrysning eller nedsmältning av

fläsk under nämnda tid.

Såsom bidrag för bestridande av kostnaderna för av Sveriges slakteriförbund

eller under dess ledning bedrivet organisationsarbete har Kungl.

Majit genom tre särskilda beslut, nämligen den 1 februari 1934, den 13

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

april 1934 och den 25 januari 1935 anvisat tillhopa 250,000 kronor att under

kontroll av statens slakterinämnd användas enligt vissa grunder.

Slutligen må även erinras om att Kungl. Majit den 20 juni 1934 medgivit

statens slakterinämnd att av jordbrukets prisregleringsfond använda ett

belopp av intill 50,000 kronor för bestridande av kostnaderna för vissa

försök att ersätta det importerade torrsaltade amerikanska fläsket med

inhemskt sådant.

Resultatet av hittillsvarande slaktdjursreglering.

Till belysning av slaktdjursproduktionens storlek samt verkningarna i

vissa hänseenden av regleringen av slaktdjursmarknaden må meddelas

följande siffersammanställningar.

Vid offentliga slakthus, slakterier och köttbesiktningsbyråer besiktigade

djur, m. m. för månad under tiden juli 1D33—januari 1935.

År och månad

Besiktigade hela kroppar av

Betäckta

suggo r

Tjänstbara galtar

Storboskap

Kalv

Svin

Antal

Index

Antal

Index

1933

Juli...................................

*

23,519

100

5,002

100

Augusti ..............................

21,417

91

5,028

101

September...........................

21,818

51,989

105,950

22,622

96

5,055

101

Oktober..............................

22,334

52,588

114,434

23,985

102

5,011

100

November...........................

21,653

52,699

131,959

28,358

121

4,991

100

December ...........................

18,945

57,451

134,006

25,022

106

4,961

99

1934

Januari ..............................

21,382

50,585

109,083

23,186

99

4,795

96

Februari..............................

19,876

46,190

106,923

19,861

84

4,760

95

Mars —.............................

21,714

57,708

121,288

20,120

86

4,712

94

April .................................

20,021

54,347

122,674

25,046

106

4,731

95

Maj ...................%................

20,553

62,338

125,372

25,232

107

4,737

95

Juni .................................

18,144

57,323

107,576

21,463

91

4,713

94

Juli....................................

19,177

57,968

110,012

16,649

71

4,698

94

Augusti .............................

22,842

54,597

105,828

15,721

67

4,638

93

September...........................

20,821

48,795

111,170

17,436

74

4,611

92

Oktober..............................

24,644

54,246

115,588

21,297

91

4,675

93

November...........................

22,548

62,884

121,430

25,904

ilo

4,575

91

December ...........................

18,962

54,661

132,804

23,971

102

4,529

91

1935

Januari ..............................

22,540

52,178

117,622

20,792

88

4,471

89

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227. 77

Sveriges export av nedan angivna varor januari 1933—december 1934.

Månad

Nötkreatur

st.

Nötkött

kg

Fläsk till Storbritan- nien, kg

Fläsk till andra

länder, kg

1933

1934

1933

1934

1933

1934

1933

1934

Januari.....................

1

976

3,489

3,686

878,731

1,234,813

4,475

283,180

Februari .................

1

913

3,741

3,629

1,201,231

1,057,336

1,150

264,522

Mars ........................

49

946

4,348

4,600

2,252,997

1,334,049

—

809,136

April........................

134

847

6,862

3,736

2,264,642

1,281,636

—

439,612

Maj...........................

102

703

1,315

3,365

1,802,304

1,337,503

—

936,849

Juni ........................

315

529

3,380

1,493

1,950,962

1,367,822

—

705,505

Juli ........................

226

170

2,933

223

1,980,010

1,210,067

—

214,775

Augusti.....................

162

87

2,804

1,478

1,746,747

1,369,004

—

19,173

September..................

228

230

2,994

4,407

1,936,517

1,367,935

—

13,316

Oktober.....................

1,056

342

3,932

3,266

1,456,158

1,110,232

11,943

16,805

November..................

1,752

579

4,439

4,767

1,596,417

1,232,715

45,178

2,838

December.................

1,434

610

4,517

3,803

1,369,331

1,636,053

144,246

27,073

Partipriser å nötkött samt fläsk åren 1933 och 1934 1

(öre för kilogram).

Månad

19 3 3

19 3 4

Nötkött

Fläsk

klass I

Nötkött

Fläsk

klass I

klass I

klass lil

klass I

klass III

Januari..............................

74

38

89

79

43

73

Februari ...........................

72

38

88

80

46

67

Mars.................................

71

39

87

81

52

69

April.................................

72

41

89

88

60

79

Maj .................................

73

42

95

90

62

74

Juni .................................

72

41

93

94

68

72

Juli .................................

72

43

90

93

68

73

Augusti ...........................

76

45

83

97

70

86

September ........................

76

46

77

97

69

90

Oktober ...........................

75

43

72

97

65

87

November .......................

76

39

72

95

60

91

December ........................

77

40

68

95

58

94

1 Uppgifterna äro hämtade ur tidskriften »Sociala meddelanden».

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

3. Äggregleringen.

Gällande bestämmelser.

Sedan 1934 års riksdag i anledning av proposition nr 117 bemyndigat

Kungl. Majit att vidtaga åtgärder för reglering under tiden till och med

den 30 juni 1935 av införseln av ägg och, därest så funnes erforderligt,

av äggula och flytande äggvita (K. skr. nr 47), utfärdades kungörelse angående

reglering av införseln av ägg den 23 februari 1934 (nr 24), vilken

kungörelse trädde i kraft den 1 mars 1934 och gäller till och med den 30

juni 1935. Härigenom har förordnats, att ägg ej få införas till riket utan

tillstånd av lantbruksstyrelsen eller den lantbruksstyrelsen bemyndigar

att meddela tillstånd till sådan införsel. Lantbruksstyrelsen har vidare

berättigats föreskriva, att för tillstånd, som nyss sagts, skall utgå licensavgift

enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild ordning bestämmer.

Genom kungörelse den 5 oktober 1934 (nr 490) har vidare förordnats, att

vad i förstnämnda kungörelse stadgas jämväl skall äga tillämpning efter

den 15 oktober 1934 ifråga örn äggula och flytande äggvita, dock att vad

sålunda förordnats icke skall hava avseende å äggula uteslutande avsedd

för beredning av läder. I avseende å berörda bestämmelsers tillämpning

har Kungl. Majit den 23 februari 1934 förordnat, bland annat, att licensavgift

må utgå med högst 30 öre för kilogram ägg. Tillika har stadgats,

att lantbruksstyrelsen under iakttagande härav skall så bestämma licensavgiftens

belopp, att äggproducenterna beräknas erhålla ett för dem

nöjaktigt pris utan att äggpriset blir för konsumenterna oskäligt, ävensom

att ett i möjligaste mån stabilt pris skall eftersträvas. Licensavgift

skall av den, vilken önskar tillstånd till införsel, inbetalas å statsverkets

giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

Genom beslut den 5 april 1934 har lantbruksstyrelsen i anslutning till

i förenämnda proposition gjorda uttalanden bemyndigat Sveriges äggintressenters

förening u. p. a. att från och med den 15 april 1934 till och

med den 30 juni 1935 meddela tillstånd att till riket införa ägg under

villkor, att ärenden rörande dylikt tillstånd handläggas av ett särskilt

arbetsutskott inom styrelsen bestående av ordföranden och den av Kungl.

Majit utsedde ledamoten i styrelsen jämte tvenne av styrelsens övriga

ledamöter.

Enligt kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) angående reglering av utförseln

av hönsägg, vilken trätt i kraft den 14 maj 1934, gäller vidare, att

utförsel av hönsägg icke må äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen

eller, efter lantbruksstyrelsens bemyndigande, av Sveriges äggintressenters

förening. Det åligger därvid lantbruksstyrelsen tillse, att där utförseln

avser land, som infört kontingentering för införsel av hönsägg,

utförseltillstånd ej lämnas för större myckenhet än som av Kungl. Majit

i särskild ordning bestämmes samt att utförselkvantiteten fördelas mel
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 227.

lan exportörerna enligt skäliga grunder och på sådant sätt att en möjligast

jämn utförsel åstadkommes.

I samband med sistnämnda kungörelse har Kungl. Majit vidare i brev

till statskontoret den 4 maj 1934 meddelat vissa närmare bestämmelser angående

reglering av utförseln av ägg.

Lantbruksstyrelsen har sålunda bemyndigats att, i den mån så prövas

erforderligt för främjande av avsättningen av hönsägg, till den, som erhållit

tillstånd till utförsel av viss kvantitet ägg, utbetala ett med hänsyn

till prisläget å exportmarknaden, jämfört med prisläget å den inhemska

marknaden, av styrelsen bestämt pristillägg, högst 30 öre för varje

kilogram under tiden för tillståndets giltighet exporterade ägg. Beloppet

av det pristillägg för kilogram ägg, som sålunda skall utgå, fastställes

särskilt för varje exportmarknad och varje gång för viss tidsperiod.

Vidare har Kungl. Majit föreskrivit, att den som erhåller utförseltillstånd

skall vara skyldig att, därest för någon vecka ett av lantbruksstyrelsen

beräknat medelnettoexportpris för ägg överstiger ett av styrelsen

beräknat medelpartipris för ägg i Sverige, för vart kilogram under veckan

exporterade ägg inom fjorton dagar efter veckans utgång å statsverkets

giroräkning för statskontorets räkning i riksbanken inbetala ett av

styrelsen fastställt belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan

medelnettoexportpriset efter avdrag av exportkostnader och skälig handelsvinst

samt å andra sidan medelpartipriset.

Därest jämlikt nämnda kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) Sveriges

äggintressenters förening bemyndigas meddela utförseltillstånd må uppdraget

i sådant hänseende omfatta de åligganden, som enligt vad nyss

nämnts ankomma på lantbruksstyrelsen. Inom föreningen skall nämnda

uppdrag med däri innefattade åligganden överlämnas åt ett inom föreningens

styrelse utsett utskott, bestående av de två av Kungl. Majit utsedda

ledamöterna i styrelsen jämte två av styrelsen själv valda ledamöter.

På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela de ytterligare bestämmel*

ser rörande här ifrågavarande exportreglerings anordnande och genomförande,

som prövas erforderliga, häri inbegripet fastställande av grunder

för beräknande av förenämnda medelnettoexportpris och medelpartipris.

Med stöd av förenämnda kungörelse den 4 maj 1934 (nr 139) har lantbruksstyrelsen

genom beslut den 14 i samma månad bemyndigat Sveriges

äggintressenters förening att med iakttagande av de föreskrifter och

villkor, som äro meddelade i nämnda kungörelse och Kungl. Maj:ts

omförmälda brev, från och med den 14 maj 1934 tillsvidare medgiva tillstånd

till utförsel av hönsägg (utförseltillstånd), och skall det föreningen

sålunda givna uppdraget jämväl omfatta de åligganden i övrigt, som enligt

samma brev ankomma på lantbruksstyrelsen vid ifrågavarande

exportreglering. Arbetsutskottet inom föreningen har i anledning härav

vecka för vecka fastställt det pristillägg, som exportör må åtnjuta vid

export av hönsägg.

Enligt tidigare omförmälda uttalanden vid behandlingen av frågan örn

vissa åtgärder för jordbrukets stödjande vid fjolårets riksdag skulle för

åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för ägg få

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

användas av jordbrukets prisregleringsfond ett belopp, svarande mot 10

procent av inflytande införselavgifter å havre och majs jämte vissa andra

därmed jämställda fodermedel ävensom 10 procent av uppburen skatt å

importerat kli samt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Därjämte

skulle för samma ändamål få disponeras de särskilda avgifter, som ingöte

vid import eller export av ägg. Sistherörda avgifter redovisas av

statskontoret under en gemensam titel »Äggavgifter» samt ingå i jordbrukets

prisregleringsfond. Genom särskilda beslut den 4 maj, den 6 juli

och den 28 september 1934 samt den 25 januari 1935 har Kungl. Majit

hittills ställt 600,000 kronor till förenämnda förenings förfogande för utbetalande

av pristillägg enligt angivna grunder.

Resultatet av hittillsvarande äggreglering.

Till närmare belysning av marknadsläget för ägg under senaste åren

samt verkningarna av den genomförda regleringen av äggexporten meddelas

följande siffersammanställningar.

Äggpriser i Sverige åren 1933—1935

(öre för kilogram).

Månad

Äggnoteringen1

Partipris i Stockholm2

Detaljpris i riket3

1933

1934

1935

1933

1934

1935

1933

1934

1935

Januari...........................

98.0

103.2

115.6

137 l

139.0

146.0

137

144

154

Februari .......................

98.5

80.6

lil.»

157.5

123.1

150.0

148

131

156

Mars..............................

62.5

60. o

121.9

100.3

127

lil

April..............................

53.6

64.8

95.0

102.0

104

106

Maj ..............................

62.5

59.0

96.1

89.0

99

94

Juni ..............................

55.0

71.0

85.s

99.6

96

104

Juli ..............................

57.6

69.6

88.6

98.3

96

105

Augusti...........................

93.0

100.5

126.6

136.3

122

128

September .....................

108.0

111.6

142.8

141.0

140

145

Oktober ........................

118.4

138.4

150.2

176.3

160

182

November .....................

149.0

178.0

189.6

221.9

202

226

December........................

127.0

149.0

171.4

186.3

182

198

1 Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering.

2 Priset avser nyvärpta ägg, bästa kvalitet.

3 Priserna hava beräknats på grundval av ur tidskriften Sociala meddelanden hämtade

uppgifter.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227. 81

Utförsel av ägg samt därvid av Sveriges äggintressenters förening utbetalade

pristillägg m. m. under nedan angivna tider.

Tid,

varunder ut- förseln

ägt runi

Pristilläggets

storlek per kg.

Samman

lagd

utförsel-

kvantitet

kg-

Summa

ut-

betalade

pris-

tillägg

kr.

Tid,

varunder ut- förseln

ägt rum

Pristilläggets

storlek per kg.

Samman-

lagd

utförsel-

kvantitet

kg.

Summa

ut-

betalade

pris-

tillägg

kr.

för

medlem

för icke

medlem

för

medlem

för icke- medlem

1

2

8

4

5

1

2

8

4

5

1934

1934

16/6 -19/S

20

15

4,836

909

”/»»—"/io

20

15

6,450

1,133

*> -!6/6

20

15

35,980

5,668

w/io- 7»

20

15

4,446

814

S8/« - */«

20

15

34,911

5,727

l/n—"lii

15

10

1,669

213

‘/e -‘7e

25

20

64,038

13,303

11 ju—17u

10

5

3,187

239

”/• —"/«

25

20

58,759

12,710

19/n-4 57n

10

5

1,642

92

,9/« -s7«

30

25

106,971

28,174

,6/u— 7n

-

—

343

—

s7e - lh

25

20

116,496

25,401

‘lis— 9lis

—

2,207

—

71 - 7*

25

20

124,791

27,346

10/u—16/l*

20

18

6,983

1,323

77 -uh

25

20

66,773

14,845

"lis—“lis

20

18

10,554

1,944

“/» -”/t

25

20

57,691

12,627

>7n—M/1.

30

28

20,967

6,005

>77 *77

25

20

63,451

13,594

,0h - 78

23

18

88,334

17,820

1935

78 —”/a

23

18

94,852

18,665

8,/u 34— 7i

30

28

44,847

12,915

x7s -‘78

15

10

90,055

10,631

7i —,8/»

30

28

95,911

27,685

278 —29/8

15

10

43,366

5,200

''7i —J7i

30

28

57,985

16,801

*7» - 7»

20

15

45,568

7,873

*Vi —a7i

30

28

49,283

14,424

7» - 7»

30

25

119,329

31,702

27> - 7*

30

28

46,830

14,542

10/9 -,6/9

25

20

76,593

16,594

7» —‘V»

30

28

12,362

3,638

"/» -,8/9

25

20

57,130

12,343

u/j —"Is

30

28

9,588

2,837

=7» — S0/9

30

25

85,889

23,312

18/a

25

23

7,289

1,784

t Vi»- 7<o

30

25

44,996

12,021

-6 *h- - 8/s

oO

28

1,381

407

7i»-17io

25

20

14,178

3,161

7» -I0 * * 3

—

—

819

—

l7io—27io

20

15

4,925

840

“/a -''''/a

—

—

969

—

4. Spannmålsregleringen.

Gällande bestämmelser.

I avsikt att säkerställa att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete

och råg, som ej åtginge för andra ändamål än den inhemska brödsäds
förbrukningen,

bleve såsom brödsäd använd, utfärdades den 13 juni 1930

(nr 249) förordning om användande av svenskt vete och svensk råg vid

framställning av mjöl m. m., den s. k. inmalningsförordningen. Förord
ningen

trädde enligt kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) i kraft den 1

Bihang till riksdagens protokoll 19.15. 1 sami. Nr 227.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majda proposition nr 227.

september samma år. Den 14 augusti 1930 utfärdades jämväl kungörelse (nr

331) med tillämpningsföreskrifter till förordningen. Enligt förordningen

åligger det envar, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete

eller utländsk råg, att vid framställning av vetemjöl och rågmjöl tillika

använda svenskt vete och svensk råg i sådan omfattning, att det svenska

vetet respektive den svenska rågen i genomsnitt under varje fastställd

förmalningsperiod uppgår till viss procent av allt det vete respektive all

den råg, som under perioden förmales vid kvarnen (inmalningsprocent). Vid

framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet

uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).

Vidare stadgas i förordningen såsom allmän regel, att den, som till

riket inför vetemjöl, skall vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av

svenskt vete så, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt svara mot

gällande inmalningsprocent och ej för någon del av partiet understiger

stadgad minimiprocent, samt att vad sålunda föreskrivits skall, såvitt angår

inblandning intill gällande inmalningsprocent, äga motsvarande

tillämpning i fråga örn rågmjöl. Fastställande av förmalningsperiod

samt av inmalnings- och minimiprocent ankommer enligt förordningen

på Kungl. Maj:t efter förslag av statens spannmålsnämnd. Inmalningsprocenternas

höjd sedan inmalningsförordningens tillkomst framgår av

följande tablå.

T i d

Inmalnings- procent för

T i d

Inmalnings- procent för

1 vete

råg

1 vete

råg

1930 september—oktober ...

60

70

1932 juli—augusti...............

60

30

november—december- • •

75

85

1—16 september.........

80

90

1931 januari—februari.........

80

95

17 september—15 oktober

85

97

mars—juli..................

85

95

16 oktober—december. •.

90

97

augusti—september ...

80

95

1933 januari—maj..............

95

97

oktober—november ...

70

60

juni—december ........

98

98

december ..................

60

40

1934 januari—maj ............

98

98

1932 januari —maj ............

60

40

juni—december .........

100

98

juni ........................

50

30

1935 januari—april ............

100

98

I syfte att ytterligare stödja brödsädsodlingen träffades den 24 april 1931

mellan staten och en av kvarnföretag bildad ekonomisk förening, svenska

spannmålsföreningen u. p. a., avtal därom, att föreningen under juni

och juli vartdera av åren 1931 och 1932 skulle till vissa av Kungl. Majit

bestämda priser inlösa de myckenheter kvarnduglig svensk brödsäd, som

iå ännu icke förbrukats. I gengäld tillförsäkrades föreningen och dess 1

1 Minimiprocenten för vete har som regel legat 15 enheter under inmalningsprocenten.

Kvarnar, tillhörande Svenska spannmålsföreningen, åtnjuta enligt särskilt avtal en inmalningsprocent

för vete, som med 10 enheter understiger den eljest fastställda.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

83

medlemmar av staten vissa förmåner. Avtalet har 1932, 1933 och 1934 förlängts

på ett år för varje gång, därvid samtidigt en del ändringar i de

ursprungliga villkoren företagits. Nu gällande för tiden till och med den

31 december 1935 överenskomna bestämmelser innebära i huvudsak följande.

Staten tillförsäkrar föreningen, att annan än föreningen ej skall äga

laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till riket införa vete eller

råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt

av vete eller råg, eller gryn av vete. Föreningen äger dock ej rätt

att för egen räkning driva handel med utländsk spannmål eller därav

framställt mjöl eller gryn. Från den föreningen tillförsäkrade ensamrätten

till införsel har gjorts undantag för vissa angivna särskilda fall. Föreningen

får ej heller vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn

av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att, örn statens spannmålsnämnd

därtill lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import i den mån den

kan antagas ske i spekulativt syfte. Föreningen skall under tiden

juni—juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad), kvarnduglig, samt, vid

normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet och som hembjudes föreningen

före den 1 juni det år, inköpet skall äga rum. Inköpen skola ske till

det för hela riket enhetliga pris, som för spannmål av normalkvalitet bestämmes

av Kungl. Majit. Priset för spannmål av annan kvalitet skall,

med utgångspunkt från det av Kungl. Majit bestämda priset, regleras

enligt särskilda mellan spannmålsnämnden och föreningens styrelse överenskomna

bestämmelser och prisregleringsskalor. Till ifrågavarande

pris skall göras ett tillägg av 1 öre för varje fulla 100 kilogram för var

dag, som leveransen till föreningen i enlighet med köpeavtalet äger rum

senare än den 1 juni. Då spannmålsnämnden så fordrar, åligger det föreningen

att, efter anvisningar av nämnden och i av nämnden angiven

omfattning, även under annan tid än juni och juli företaga inköp av

svenskt vete och svensk råg. Föreningens försäljning av svensk brödspannmål

skall ske till pris, icke understigande marknadspriset, där ej

Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda förordnar. Till täckande av

sina kostnader samt förluster vid utövandet av verksamheten äger föreningen

att av importör av brödspannmål samt mjöl och gryn därav uppbära

gottgörelse med belopp, ställt i relation till mängden av den spannmål,

det mjöl eller det gryn, som införes. Dennas storlek bestämmes av

föreningens styrelse, därvid dock bland annat gäller den föreskriften, att

för fastställande av visst högre gottgörelsebelopp fordras, att sex ledamöter

äro ense örn beslutet och detta godkännes av Kungl. Majit. Vid

export skall den erlagda gottgörelsen under vissa förutsättningar restitueras.

T anslutning till bestämmelserna i kontraktet har den 29 maj 1931 (nr

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Marits proposition nr 227.

119) utfärdats förordning, enligt vilken vete, råg, spannmålsblandning,

vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av vete

icke få införas till riket av annan än staten eller den, åt vilken Kungl.

Majit överlåter rätt till sådan införsel. Vidare har i anledning av samma

kontrakt spannmålsnämnden, efter överenskommelse med spannmålsföreningens

styrelse, den 21 augusti 1934, utfärdat bestämmelser angående

kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor vid föreningens inköp av

vete och rag (Sv. förf.-saml. 470/1934). I dessa bestämmelser hava vissa

ändringar vidtagits den 22 januari 1935 (Sv. för.-saml. 10/1935).

Beträffande inlösningspriset bestämdes till en början, att priset vid

kustkvarn skulle med 50 öre för 100 kilogram vete eller råg överstiga priset

vid inlandskvarn. Efter det att inlösningspriset för 1931 års skörd fastställts

till lika belopp för samtliga kvarnar, återinfördes beträffande 1932

års skörd bestämmelsen örn olika priser vid kustkvarnar och inlandskvarnar.

Sedermera har dock ett enhetligt pris varit gällande. Inlösningsprisernas

belopp under olika år framgår av följande tabell.

Skördeår

Inlösnings-

år

Inlösnin^spris i kronor per deciton

Inlandskvarn

Kustkvarn

vete

råg

vete

råg

1930 ...........................

1931

20. oo

17.00

20.50

17.50

1931 ..........................

1932

18.50

16.00

18.50

16.50

1932 ..........................

1933

19.00

17.50

19.50

IS.oo

1933 ..........................

1934

19.oo

18.00

19.oo

18.00

1934 ..........................

1935

19.oo

17.00

19.oo

17.oo

Ifråga örn inlösningspriset för vete år 1935 är att märka, att detsamma

visserligen av Kungl. Maj :t bestämts till 19 kronor för deci ton, men att

därifrån avgår ett belopp, motsvarande utgående s. k. veteavgift. Dylik avgift

skall, enligt förordningen den 30 juni 1934 (nr 427) örn veteavgift, där

Kungl. Majit så förordnar erläggas för svenskt vete, som användes för

tillverkning inom riket av mjöl eller gryn. Veteavgift utgår ej för sådant

vete, varav mot tull eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodoseende

av odlarens husbehov. Vid beräknande av den vetemängd, för vilken

frihet från avgift sålunda må åtnjutas, skall årsförbrukningen för

person av mjöl och gryn sammanlagt anses uppgå till en myckenhet högst

motsvarande 75 kilogram vete. Avyttras mjöl eller gryn, vid vars tillverkning

använts vete, för vilket veteavgift sålunda ej utgått, skall dock

jämväl för sådant vete veteavgift erläggas. Veteavgiften utgår med det

belopp, högst 2 öre för varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl.

Majit bestämmer. Kontrollen över veteavgiftens behöriga utgörande

handhaves av spannmålsnämnden, som likaledes jämlikt kungörelse den

30 juni 1934 (nr 428) med tillämpningsföreskrifter till sagda förordning örn
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

85

händerhar uppbörden av avgiften. Med stöd av sålunda meddelade bestämmelser

bar Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1934 (nr 429) förordnat,

att veteavgift skall för tiden 1 september 1934—31 augusti 1935 utgå

med ett belopp av 1 öre för kilogram av varans nettovikt. Inflytande avgiftsmedel

skola tillföras fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

Till sagda fond föres jämväl dels vad som inflyter jämlikt

förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) örn skatt å kli i form av skatt å

inom riket tillverkat kli, dels ock vad som influtit enligt förordningen

den 18 maj 1934 (nr 155) örn särskild avgift för viss utländsk havre och

majs. Tillförseln av avgifterna till ifrågavarande fond redovisas över

riksstaten, där de upptagas såsom särskild inkomstpost under Uppbörd i

statens verksamhet. Intäkterna av de avgifter, varom fråga är, hava

för innevarande budgetår beräknats till 8,000,000 kronor, vilket belopp

jämväl anvisats under nionde huvudtiteln som extra förslagsanslag för avsättning

till omförmälda fond.

Till främjande av brödsädsodlingen hava vidare meddelats vissa bestämmelser

angående utförselbevis för råg och vete. Nu gällande stadganden

i ämnet innehållas i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) och

kungörelsen den 24 maj 1928 (nr 153) med tillämpningsföreskrifter till

nämnda förordning. Ifrågavarande författningar avse enligt sin lydelse

allenast tiden till och med den 31 juli 1931 men hava förlänats fortsatt

giltighet, först till och med den 31 juli 1933 och därefter, genom förordningen

den 9 juni 1933 (nr 301) och kungörelsen samma dag (nr 302), tillsvidare

till och med den 31 juli 1935. Innebörden av bestämmelserna är

följande.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan. hinder

av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver

och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg

eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget

minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses

marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln,

med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av

sådan vara till enahanda myckenhet. Innehavare av utförselbevis är berättigad

att, inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt

rum, mot bevisets återställande a n t i ng e n utan tullavgifts erläggande

införa omalen eller malen råg eller omalet eller malet vete till så stor

myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika

med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet, eller, i den mån varor,

som nu sagts, under de sex kalendermånader, som förflutit närmast före

den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt rum, införts till

myckenhet, att den därav influtna tullavgiften med avdrag av två procent

beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma

sagda belopp med avdrag av två procent. Utförselbevis skall återställas

eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas till tullverket, därest den vara,

för vilken beviset utfärdats, återinföres och tullfrihet för varan därvid

ifrågasättes.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

I syfte att främja en jämn reglering av saluutbuden å brödsädsmarknaden

hava slutligen från statens sida vidtagits åtgärder för att befordra

tillkomsten av spannmålslagerhus och underlätta för lagerhusföreningarna

att företaga inköp av spannmål och erlägga betalning för varan

redan vid tidigare tidpunkt än då tillfälle är inne att föra ut densamma

i marknaden. Sålunda beslöt 1930 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t

(prop. nr 108; R. skr. nr 376) inrättande av två särskilda fonder, benämnda

den ena spannmålslagerhusfonden och den andra spannmålskreditfonden.

Spannmålslager hus fonden avsågs skola lämna tillgång till lån

för uppförande, inrättande, inköp eller ombyggnad av spannmålslagerhus

eller magasin för torkning av spannmål ävensom för anskaffande av

spannmålstorkar och rensningsmaskiner. Till denna fond överfördes

utlämnade lån från en år 1924 tillkommen fond med samma namn, vars

tillgångar emellertid under budgetåret 1929/1930 uttömts. Gällande allmänna

villkor och bestämmelser för lån från spannmålslagerhusfonden äro

meddelade i kungörelsen den 12 september 1930 (nr 342) med däri genom

kungörelserna nr 364/1932 och 263/1933 gjorda ändringar. Såsom kapitalökning

till spannmålslagerhusfonden hava för budgetåren 1930/1931—

1934/1935 anvisats tillhopa 5,350,000 kronor. För nästkommande budgetår

har Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1935 års riksdag under utgifter

för kapitalökning, statens utlåningsfonder, hemställt örn ytterligare

anslag till fonden med 1,000,000 kronor. Nämnas må att alltsedan

1933 tillika kan till ekonomisk förening, som tilldelas lån från spannmålslagerhusfonden,

utgå bidrag av statsmedel utan återbetalningsskyldighet.

Kungörelser i ämnet hava meddelats den 2 juni 1933 (nr 265) och den 24 maj

1934 (nr 197). Innevarande års riksdag har för budgetåret 1935/1936 för

ändamålet anvisat 300,000 kronor (IX H. T. 1935 p. 99; R. skr. nr 9).

Från spannmålskreditfonden kan lämnas lån för underlättande

av inköp av vete eller råg, som för förvaring i avvaktan på lämpligt

försäljningstillfälle upplägges i lagerhus eller annan lagerlokal. Bestämmelser

och villkor angående lån från fonden äro meddelade i kungörelsen

den 12 september 1930 (nr 343), ändrad genom kungörelserna 365/

1932 och 264/1933.

Spannmålskreditfonden förvaltas av riksbanken. Lån utlämnas i form

av kassakreditiv på viss tid, högst ett år. Låntagare äro ekonomiska föreningar

av jordbrukare eller av sammanslutningar av jordbrukare. Beträffande

föreningarnas beskaffenhet i övrigt gälla särskilda regler, från

vilka Kungl. Majit emellertid för särskilt fall kan medgiva undantag.

Lån kan beviljas till belopp, motsvarande högst 8/io av belåningsvärdet

å den spannmål, varom fråga är. Olika lånevillkor gälla för å ena sidan

det fall att den låntagande föreningen äger uppköpa spannmål allenast

av sina medlemmar och för inköpt spannmål skall erlägga betalning sålunda,

att slutlikvid sker först vid utgången av löpande konsumtionsår

och göres beroende av genomsnittspriset av föreningens samtliga försäljningar

av vete och råg under året; samt å andra sidan det fall att

föreningen äger uppköpa spannmål jämväl av andra än föreningsmedlem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

mar eller erlägga betalning för inköpt spannmål efter annan grund an

nyss sagts. För erhållande av lån i förstnämnda fall fordras allenast att

spannmålen skall vara upplagd i lagerhus eller annan lagerlokal, som mnehaves

eller står under betryggande kontroll av läntagare^,samt att låntagaren

äger förfoga över spannmålen. För det senare fallet fordras daremot

att spannmålen pantförskrives såsom säkerhet för länet.

Kanta utgår efter den räntefot fullmäktige i riksbanken, med hänsyn

till kostnaderna för statens upplåning, för varje konsumtions^ bestämma.

Särskild kreditivavgift utgår ej. Räntan är för närvarande 4 /, pro
Spannmålens

belåningsvärde skall, där ej Kungl. Majit annorlunda

förordnar, fastställas av riksbanken. Genom beslut _ den 28 augusti lJd4

har Kungl. Majit för följande tider fastställt belåningsvärdet salunda

1 september—30 november 1934 ......

1 december 1934—28 februari 1935

1 mars—31 maj 1935..........................

svenskt vete

17: —

17: 5 0

17: 7 5

svensk råg

16: - 16: 50

16: 75.

Såsom kapitalökning till spannmålskreditfonden hava anvisats tillhopa

4,500,000 kronor.

Även till stöd för den inhemska fodersädsodlingen hava under senare

år ingripande åtgärder vidtagits. Som redan nämnts, uttages införselavgift

å havre och majs samt vissa andra fodermedel, varjämte importerat

eller inom landet tillverkat kraftfoder i viss utsträckning belagts

med skatt eller accis. Genom kungörelsen den 21 december 1933

(nr 660), vilken trädde i kraft den 23 december 1933 och ursprungligen

gällde till och med den 30 april 1934 men förlänats förlängd giltighet,

senast genom kungörelsen den 15 mars 1935 (nr 58), till och med den

30 juni 1935, har införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel

reglerats. Enligt sagda kungörelse den 21 december 1933 få

berörda varor ej införas till riket utan tillstånd av statens spannmålsnämud.

Som villkor för dylik införsel äger Kungl. Majit jämlikt förordningen

den 24 maj 1934 (nr 180), då så erfordras för tryggande av en

tillfredsställande avsättning av svensk spannmål, föreskriva, att viss myckenhet

svenskt vete eller svensk råg skall visas hava genom färgning elier

annorledes blivit denaturerad för foderändamål. Enligt samma förordning

må svenskt vete eller svensk råg, som i nyssnämnd ordning eller

eljest enligt Kungl. Maj:ts bestämmande denaturerats för foderändamål,

icke användas för tillverkning av mjöl eller gryn för mänmskofoda eller

för utsäde. Genom kungörelse den 27 juni 1934 (nr 343), vilken tratt i

kraft den 1 juli 1934, har ock Kungl. Majit föreskrivit, att tillstånd till införsel

av majs och därav för foderändamål framställda produkter ej får

meddelas med mindre sökanden visar, antingen att han låtit på satt och

i den ordning, som statens spannmålsnämnd bestämmer, verkställa denaturering

av svenskt vete eller svensk råg till myckenhet, motsvarande

viss procent (regleringsprocent) av den sammanlagda mängden av dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

®a“nmäl<i“'' dels °<* vara, han önskar intora

till riket, eller ock att lian i av nämnden godkänd ordning i ena
anda.

utsträckning inköpt denaturerad spannmål, som nyss sagts

Reg ermgsprocenten, vilken fastställes av Kungl. Maj* för viss tid på

förslag av spannmalsnamnden, är från och med den 1 april 1935 90 I fråga

örn denaturering, som nyss nämnts, hava föreskrifter meddelats i kungörel
rannmål

äT/ ““ ?“ 181) ™Sa best™lser angående denaturerfd

spannmål ävensom i en av spannmålsnämnden den 31 maj 1934 utfärdad

av vete °°h r4s för

havre, som mfores till riket, ej får utlämnas frän tullverket med mindre

havren fargats med eosmlösning enligt av lantbruksstyrelsen meddelade

Undantag har likväl medgivits beträffande havre,

mSl Tin“estaVHare r gry?tvarn ,Sr tillverkning av gryn eller

„..J '' . 1 stödjande av den svenska havreodlingen har vidare genom

hav°re -dSen ? 1933 (nr 234) angående användande ar svensk

som d t SlYU'' 0ch mjoltlllverklling m. m. stadgats skyldighet för den,

som dnver kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställ
“vseddl

I;a7egryn’ka^emjöl, havremust och övriga produkter av havre,

avsedda bil mannmkofoda, använda svensk havre i sådan omfattning,

„ -n ’ "T KungL Maj:t fastställer- (tillverkningsperiod) upp
under11

^ ™ KunSk Majit bestämd procent av all den havre, varav

under perioden nämnda .produkter framställas vid kvarnen (tillverkmngsprocent).

I anslutning till denna förordning har genom kungörelse

den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av införseln av havre" yn

och havremjöl meddelats förbud mot införsel till riket av sådana valör

utan tillstånd av Kungl. Majit. Giltighetstiden för nämnda kungöse

var enligt dess lydelse begränsad till den 1 november 1933 men har

sedermera formngts, senast till och med den 30 juni 1935. Omförmälda tillverkningsprocent

beträffande havre har fastställts att utgöra för tiden 1

C-20 sePtember 1933 40 procent, för tiden 21 september 1933-30 apxil

1934 80 procent, for tiden 1 maj—30 september 1934 70 procent, för tiden 1

S°bQen ~31 d6Cember 1934 85 Procent samt för tiden 1 januari-30 april

1935 90 procent.

I anslutning till av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet

hjort uttalande i dess av 1934 års riksdag godkända utlåtande nr 1 hava

vidare som redan erinrats bestämmelser meddelats för att underlätta tillförseln

av billig havre för utfodring av hästar, som användas för skogsborg

or. Genom kungörelse den 19 oktober 1934 (nr 501), vilken trätt i

fa en 22 oktober !934 och gäller till och med den 30 juni 1935, har

salunda föreskrivits, att statsbidrag skall i viss utsträckning utgå för

sandmngar av för foderändamål avsedd inhemsk havre, som transporte
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227. 89

ras till vissa delar av Norrland saint av Kopparbergs och Värmlands län.

Statsbidraget utgår med skillnaden mellan å ena sidan den erlagda frakten

inklusive vissa avgifter och å andra sidan en frakt, beräknad för

sandningens verkliga vikt, avrundad till närmast högre 100-tal kilogram,

efter en avgift av 50 öre per 100 kilogram. I intet fall må dock statsbidraget

uppgå till högre belopp än 2 kronor 50 öre för 100 kilogram av

sändningens verkliga vikt.

Ändringsförslag och yttranden däröver.

Den 24 maj 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla dels högst fyra utredningsmän för att, enligt i

offentliggjort statsrådsprotokoll för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa

utredning och avgiva förslag rörande prjsreglerande åtgärder på

brödsäds odlingens område, dels ock ytterligare högst åtta personer att,

på kallelse av utredningsmännen, i egenskap av sakkunniga med dem

deltaga i överläggningar i ämnet.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag såsom utredningsmän den

24 maj 1934 landshövdingen Walter Murray, tillika ordförande, statssekreteraren

C. E. A. Mannerfelt, vice ordförande, ledamoten av riksdagens andra

kammare C. W. M. Andersson i Igelboda och byrådirektören N. A. E.

Malmfors, tillika sekreterare. Därjämte tillkallades såsom sakkunniga att

med utredningsmännen deltaga i överläggningar i ämnet dels den 24 maj

1934 domänintendenten J. A. von Bergen, verkställande direktören i

aktiebolaget Saltsjökvarn Hj. Carlborn, ledamoten av riksdagens andra

kammare O. L. Carlström i Södergården, verkställande direktören i

svenska lantmännens riksförbund G. Forsman, stadsmäklaren A. V. Jonsson,

Stockholm, och agronomen H. T. Sylvan, Svalöv, dels ock den 30

juni 1934 disponenten vid kooperativa förbundet Emil Hamring samt dåvarande

ordföranden i svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening

grosshandlaren Gunnar Laveson. Vidare uppdrog Kungl. Majit den

15 juni 1934 åt sekreteraren hos statens spannmålsnämnd E. Carlsson att

såsom särskild utredningsman biträda vid förevarande utredning med

de utredningsuppdrag, vilka utredningens ordförande kunde finna lämpligt

åt honom anförtro.

De sålunda tillkallado utredningsmännen, vilka antagit benämningen

7934 års spannmålsutredning, hava med skrivelse den 5 januari 1935 avlämnat

betänkande med förslag angående åtgärder för spannmålsodlingens

stödjande (stat. off. utr. 1935:1). I skrivelsen framliålles, att utlåtandet

utformats efter överläggningar med de sakkunniga — i vilka

överläggningar även verkställande direktören i svenska spannmålsföreningen

Kuno Möller deltagit — och att dessa, i den mån ej annat framginge

av utlåtandet, i allt väsentligt biträtt förevarande förslag.

Efter att hava lämnat en redogörelse för utvecklingen och nuvarande

läget å spannmålsmarknaden inom och utom Sverige samt för organi
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

sationen av spannmålens avsättning i Sverige anföra utredningsmännen

vissa synpunkter på frågan örn fortsatta åtgärder till spannmålsodlingens

stödjande samt lämna i samband därmed en allmän motivering för

sitt förslag till omläggning av det nu tillämpade systemet för spannmålsmarknadens

reglering. Utredningen understryker därvid angelägenheten

av att samtliga åtgärder från statens sida i syfte att stödja priserna

ä jordbrukets produkter utformas med utgångspunkt från att jordbruksproduktionen

i avseende å kostnader oell lönsamhet måste betraktas som

en enhet samt framhåller därefter, bland annat, följande.

En ökning av det svenska jordbrukets produktion påginge sedan länge.

Denna utveckling vore resultatet dels av den enskilde jordbrukarens

egna strävanden att förbättra jordbrukets avkastning, dels av det allmännas

på skilda områden lämnade handräckning för jordbrukets utvidgning

och förbättring, exempelvis genom nyodlingsbidrag m. m., dels

slutligen av de åtgärder i prisstödjande riktning, som statsmakterna

under de senare åren vidtagit. Det finge anses som en livsbetingelse för

jordbruket liksom för varje annan näringsgren, att företagarna städse

eftersträvade att genom stegrad avkastning utvinna ökat utbyte av produktionsfaktorerna.

I den mån ökningen i jordbruksproduktionen utgjorde

resultat av enskildas dylika strävanden borde några hinder däremot

ej resas. Däremot manade onekligen den nuvarande situationen

till en viss återhållsamhet i fråga örn de produktionshefrämjande åtgärder,

åt vilka det allmänna lämnade sin medverkan. Någon anledning

att låta denna återhållsamhet bliva alltför stark eller att rent av utbyta

densamma mot anordningar i produktionsbegränsande syfte syntes dock

knappast föreligga. Man borde icke förbise, att växtodlingen som helhet

betraktad vid normalskörd i Sverige alltjämt vore otillräcklig för behovet,

örn man förutsatte, att detta behov företrädesvis skulle tillgodoses medelst

produkter av inhemskt ursprung. Vad slutligen anginge de direkt prisstödjande

åtgärderna vore det nödvändigt att, i den man så icke. redan

skett, giva dessa en form, som icke föranledde en ensidig inriktning, av

produktionen och på så sätt framkallade en alltför riklig tillförsel av vissa

jordbruksalster samtidigt med att knapphet vöre rådande beträffande

andra sådana.

Även örn den nuvarande jordbruksproduktionen icke kunde anses för

stor, hade dock inom några av dess grenar uppstått ett produktionsöverskott.

Sålunda beräknades de tre senaste årens skördar av vete och råg

lämna ett överskott av kvarngill vara å över 700,000 ton, varav cirka

170,000 ton kunde beräknas vara exporterade eller försålda till foder den

1 januari 1935. Ifrågavarande överskott utgjorde i främsta rummet resultatet

av tre på varandra följande sällsynt rika skördar. Att stödet

åt brödsädsodlingen under senare år bidragit till uppkomsten av överskottet

torde dock näppeligen kunna förnekas. Hedan fastställandet av

fasta inlösningspriser oberoende av prisläget å animalier måste i nuvarande

tider, då stor osäkerhet rörande den ekonomiska utvecklingen

rådde och priserna å animalierna vöre utsatta för starka påfrestningar,

verka stimulerande å brödsädsodlingen. Men härtill komme, att inlösningspriserna

varit gynnsamma i förhållande till fodermedlens realisationsvärde.

Statsmakterna hade ock under 1934 vidtagit åtgärder i

syfte att nedbringa marginalen. Omläggning av växtodlingen och ut
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

buden kunde dock ej ernås i tillräcklig omfattning utan att nian läte

brödsädspriserna fritt anpassa sig efter fodrets realisationsvärde. Denna

anpassning syntes böra ske med hänsynstagande till att animalieprodukternas

priser icke tillätes sjunka under sin hittillsvarande nivå utan

snarare något förbättrades. Med det anförda ville utredningen givetvis

icke hava sagt, att priserna ständigt skulle hållas vid samma nivå, utan

hade syftat på det genomsnittliga prisläget under ett år. Naturliga

fluktuationer upp och ner borde icke förhindras.

För det betydande antal jordbrukare, som icke sålde brödspannmål och

icke köpte foder för sin animaliska produktion, komme den förordade

prisutjämningen snarast att medföra fördelaktiga verkningar. För de

jordbrukare däremot, sorn bedreve brödsädsodling för avsalu, medförde

jämkningen i brödsädspriserna en viss försämring, vilken dock för flertalet

uppvägdes av en motsvarande förbättring till följd av det höjda

realisationsvärdet hos foderväxterna. Beträffande sådana brödsädsodlare,

vilka ensidigt inriktat sitt jordbruk på brödsädsodling, komme

åtgärden att verka till nackdel. Något hinder för dessa att omlägga sitt

jordbruk mot en av tidsförhållandena betingad, mera mångsidig produktion

förelåge dock icke i många fall. Vad slutligen anginge de jordbrukare,

vilka använde inköpt foder, komme höjningen av foderpriserna

att inverka ofördelaktigt, i den mån den icke motsvarades av höjning

i animalieprodukternas priser. Dessa ogynnsamma verkningar kunde

dock i viss män mildras genom att ifrågavarande jordbrukare så långt

möjligt fyllde sitt behov av foder från den egna jorden. Det finge för

övrigt anses ofrånkomligt att, i den mån förhållandena framtvunge

självförsörjning inom landet, de producenter, vilka inom sitt jordbruk

kunde tämligen omedelbart genomföra en däremot svarande omläggning,

till en början komme i en mera förmånlig ställning än de, vilka

baserat sitt jordbruk på en mer ensidig produktion.

För ernående av den eftersträvade jämvikten inom det svenska jordbruket

syntes det erforderligt, att förefintliga avsättningsmöjligheter

för samtliga slag av odlade växter i möjligaste mån förbehölles den inhemska

produktionen genom att importen reglerades, vilket genom statsmakternas

åtgöranden till stor del redan genomförts. Denna förmånsställning

för inhemska jordbruksprodukter finge dock ej sträcka sig

längre än kvalitetsförhållandena medgåve. Därest överskott å inhemsk

hrödsäd för användning till kvarnändamål skulle uppstå, kunde detta

lämpligen förbrukas som foder. En förutsättning härför vore dock, att

tillgången på inhemska foderväxter ej motsvarade behovet utan att utrymme.

funnes för avsättning av brödsäd som foder, något som — örn

man bortsåge från det uppsparade brödsädsöverskottet — för närvarande

vöre fallet. Importen av fodermedel måste då begränsas till vad som

kunde anses oundgängligen nödvändigt. Härigenom och genom i övrigt

föreslagna åtgärder borde balans kunna vinnas och bibehållas. Skulle

emellertid något enstaka år utrymme ej finnas för den samlade spannmålsskörden,

medförde detta, såvida ej särskilda åtgärder vidtoges för

foderöverskottets undanskaffande, sänkta brödsäds- och fodersädspriser

och småningom ökning i animalieproduktionen nied en därav framkallad

sänkning i animalieprodukternas priser eller ock stegrad export av produkterna

i fråga. Då, enligt vad förut anförts, en förutsättning för stödet

åt brödsädsodlingen vore att animalieprodukternas inhemska priser

kunde bibehållas å sin hittillsvarande nivå och snarast något förbätt
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition ni 227.

ras, borde, om möjligt, endast den sistnämnda åtgärden, export av överskottet,

komma i fråga. Exporten av animalier skedde emellertid för närvarande

med stora kostnader. Med hänsyn härtill horde det i antydda

situation övervägas, örn det ej vore lämpligare att, till förhindrande av

en oekonomisk ansvällning av den animaliska produktionen, viss myckenhet

spannmål undanskaffades ur en trängd marknad genom export

eller överlagring till kommande år.

Staten borde sålunda enligt utredningens mening giva lantmännen sitt

fortsatta stöd i avseende å prisbildningen främst genom att verka för

att foderpriserna och de därmed sammanhängande animalieprrserna hölles

uppe vid en skälig nivå. I nuvarande läge vore det dock nödvändigt,

att staten i någon form lämnade sin medverkan även för ernående

av en ändamålsenlig organisation av skördens avsättning. För närvarande

lämnades under statens hägn garanti för inlösen till vissa fastställda

priser av all kvarngill hrödspannmål, som funnes i lager den 1

juni. En dylik garanti läte sig emellertid icke förena med de riktlinjer

för återställande av jämvikten inom jordbruket, som utredningen i det

föregående uppdragit. Utredningen hade därför ansett, att garantien

måste bortfalla. Den medverkan, som från statens sida borde lämnas för

ernående av en bättre organisation av skördens avsättning, borde i huvudsak

åsyfta att giva den enskilda jordbrukaren och lantmännens organisationer

en starkare ställning vid spannmålens mai''knadsförande.

För uppnående av en i görligaste mån jämn, successivt stigande prisbildning

under konsumtionsåret borde marknaden, förutom genom bibehållet

inmalningstvång och reglering av importen, vid behov stödjas genom

köp av spannmål. Stödköpsverksamhet i viss omfattning skulle sålunda

anordnas. Vidare borde staten, på sätt redan nu skedde, stärka

jordbrukarnas ställning genom att underlätta deras belåning av spannmål.

I anslutning till vad spannmålsutredningen sålunda anfört framlägger

utredningen vissa förslag till statliga åtgärder för fortsatt stödjande

av spannmålsodlingen i Sverige, vilka förslag avses skola genomföras

från och med hösten 1935. Beträffande den närmare motiveringen för

de olika förslagen samt i anslutning härtill gjorda uttalanden får jag

hänvisa till vad i betänkandet anföres å sid. 76—98. Innebörden av utredningens

förslag och uttalanden torde i korthet kunna angivas sålunda.

1. Gällande inmalningsförordning bör med viss mindre jämkning bibehållas.

Importen av jordbruksprodukter av olika slag bör såsom hittills

vara underkastad reglering. Även örn skäl kunna anföras för att sammanföra

och förenkla bestämmelserna i ämnet, påyrkar utredningen ändring i

hithörande författningar endast i vad de avse brödsäd eller produkter därav.

Vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl av vete

eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd böra enligt

utredningen icke få införas till riket utan tillstånd av statens spannmålsnämnd.

Tillstånd till import av mjöl och gryn samt av mjöl beredda

produkter skall medgivas endast i undantagsfall eller örn synnerliga skäl

därtill äro. Tillstånd till införsel av omalet vete eller omalen råg skall

som regel icke medgivas annan än den, som ämnar använda den importerade

varan för förmälning till människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som

tidigare icke importerat utländsk spannmål, bör erhålla tillstånd till in
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

försel, endast örn synnerliga skäl därtill äro. Uttagande av särskild gottgörelse

å importerad spannmål skall upphöra, men Kungl. Majit bör äga

rätt att, om så belinnes erforderligt, förordna örn uttagande av införselavgift

å varor, som, enligt vad nyss sagts, böra vara underkastade importreglering.

Skatt å inhemskt kli skall upphöra att utgå, varjämte å

importerat kli i stället för skatt skall upptagas införselavgift jämlikt förordningen

den 18 maj 1934 (nr 153).

2. I syfte att förhindra starkare prisfall i tider med rikliga utbud rekommenderar

utredningen, att stödköp i lämplig omfattning vidtagas.

För att kunna säkerställa en någorlunda jämn prisbildning å den svenska

spannmålsmarknaden jämsides med att inmalningsprocenterna och därmed

mjölets kvalitet hållas i görligaste mån oförändrade, bör ett reservlager

av intill 70,000 ton brödsäd finnas disponibelt. Vid bedrivande

av stödköpsverksamheten, vilken bör ske under beaktande av förhållandena

å marknaden för såväl fodersäd som brödsäd, synes böra eftersträvas

ett i görligaste mån jämnt prisläge för landet i dess helhet med utgående

från ett prisläge å noteringsort under de tidigare höstmånaderna

av lägst 14 kronor för 100 kilogram vete samt 13 kronor för 100 kilogram

råg. Den stödköpta kvantiteten spannmål må, såvida Kungl. Majit ej annat

medgivit, vid varje tillfälle omfatta högst 150,000 ton. Vidare bör

under statens medverkan lagringsverksamheten underlättas genom lämnande

av lagringsersättning för lagerkällare tillhörig myckenhet vete eller

råg av fullgod, kvarngill beskaffenhet, som hos av stödköpsorganet

godkänd lagerkällare kvarligger vid ett konsumtionsårs utgång.

3. För handhavande av de åtgärder av organisatorisk och affärsmässig

art, som enligt utredningens förslag böra genomföras, erfordras ett

särskilt organ. Som sådant anser utredningen svenska spannmålsföreningen

u. p. a. ej lämplig utan för ändamålet bör bildas ett aktiebolag,

svenska spannmålsaktiebolaget, vilket skall hava till föremål att driva

handel med spannmål, främja lagring av spannmål samt driva annan

härmed förenlig rörelse. I särskilt avtal mellan staten och bolaget bör

bestämmas bolagets närmare uppgifter. Bland dessa skall enligt förslaget

ingå att enligt vad nyss sagts hålla reservlager samt i mån av behov

verkställa stödköp och bedriva lagringsverksamhet. Skulle bolaget finna

anledning antaga, att landets sammanlagda tillgångar av brödspannmål,

foderspannmål och andra fodervaror påtagligt överstege landets behov av

dessa varor, har bolagets styrelse att med utredning och förslag till åtgärder

för överskottets avlastande, göra anmälan om förhållandet. Bolagets

aktiekapital föreslås till 10,000,000 kronor. Aktierna skola utgöras

av stamaktier och preferensaktier, vilka sistnämnda skola utgivas till ett

belopp av 500,000 kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna

medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 5 procent

av aktiebeloppet. Stamaktie kan ägas endast av svenska staten och

preferensaktie av svenska staten, svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk

förening eller svensk undersåte. Har preferensaktie övergått till annan

än staten, skall aktien hembjudas staten till inlösen. Varje preferensaktie

medför 20 röster och varje stamaktie en röst. Bolagets styrelse skall

utgöras av fyra eller sex ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser halva

antalet, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Därest

Kungl. Majit så påfordrar, skall bolaget vara skyldigt att träda i likvidation,

därvid Kungl. Majit förordnar likvidator eller likvidatorer. Statens

spannmålsnämnd övar tillsyn därå, att bolagets verksamhet bedrives

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i överensstämmelse med föreskrifter, vilka finnas intagna i förenämnda

avtal med staten eller vilka Kungl. Majit i särskild ordning meddelar.

4. För genomförande av de föreslagna åtgärderna erfordras att medel

ställas till förfogande av staten. För tecknande av aktier i svenska

spannmålsaktiebolaget anser utredningen behövligt ett belopp av 10,000,00(1

kronor, vilket bör uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under utgifter

för kapitalökning fonden för statens aktier samt anvisas att utgå

av lånemedel. Fullmäktige i riksgäldskontoret böra bemyndigas att tillhandahålla

medel, i mån av behov, för inlösen av preferensaktier, som

hembjudas staten till inlösen. Såsom förlagskapital för sagda bolags

stödköpsverksamhet bör såsom lån tillhandahållas bolaget intill 10,000,000

kronor, varjämte ett lika stort belopp bör stå till Kungl. Maj:ts förfogande

för att efter särskild överenskommelse med bolaget tillföra detta

rörelsekapital för speciella mera extraordinära behov. I anslutning härtill

ifrågasätter utredningen, att å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under

utgifter för kapitalökning uppföres ett reservationsanslag av 20,000,000

kronor att utgå av lånemedel. Medel för täckande av eventuell förlust å

stödköpsverksamheten samt till bestridande av kostnader för lagringsersättningar

m. m. föreslår utredningen skola anskaffas genom en s. k.

veteavgift, vilken bör utgå med lika belopp, högst 2 öre för kilogram, för

såväl svenskt som utländskt vete, som förmales för tillverkning inom riket

av mjöl och gryn. Från avgiftsplikt undantages vete, varav mot tull

eller lön tillverkas mjöl eller gryn för tillgodoseende av odlarens husbehov.

Veteavgiften bör redovisas för sig samt ingå i jordbrukets prisregleringsfond

för att i första hand komma till användning för spannmålsodlingens

stödjande. Under budgetåret 1935/1936 beräknar utredningen,

att enligt de nya bestämmelserna, vilka föreslås träda i tillämpning den

1 september 1935, skola inflyta 6,500,000 kronor, vilket belopp bör anvisas

för sagda budgetår till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond.

Före den 1 september 1935 inflytande avgifter å omalet vete och skatt å

inom landet tillverkat kli böra ingå till fonden för mötande av förluster

å spannmålsregleringen, och föreslår utredningen därför, att till avsättning

till sagda fond för budgetåret 1935/1936 anvisas ett belopp av 1,500,000

kronor.

5. Beträffande svenska spannmålsföreningens verksamhet föreslår utredningen,

att det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet skall

upphöra att gälla med utgången av augusti 1935, samt att föreningens

fortsatta verksamhet regleras genom ett nytt avtal mellan staten och

föreningen. I sistnämnda avtal bör bestämmas, att av föreningen då

innehavda lager, i den mån Kungl. Majit så påfordrar, intill 70,000 ton

vete och/eller råg'' skola överlåtas till svenska spannmålsaktiebolaget mot

ett pris för deciton, fritt bolagets lagerlokaler, av 14 kronor för vete och

13 kronor för råg. I fråga örn spannmålsföreningens verksamhet i övrigt

efter den 31 augusti 1935 har utredningen ansett, att den del av föreningens

spannmål, som ej överlåtes till svenska spannmålsaktiebolaget, bör

genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga delar

av de bestämmelser om spannmåls vård, lagring och försäljning, vilka

äro intagna i nu gällande kontrakt mellan staten och föreningen. Vid

utförsäljningen skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största

möjliga ekonomiska utbyte för föreningen därigenom erliålles samt, å

andra sidan, att priserna inom landet å brödspannmål och fodervaror så

vitt möjligt ej genom utförsäljningen nedpressas. I sistnämnda syfte skall

utförsäljningen äga rum i samförstånd med styrelsen för svenska spann
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts -proposition nr 227.

målsaktiebolaget. För detta samarbete skall i övrigt gälla att, när föreningen

av sitt lager ^försäljer spannmål å den inhemska marknaden,

föreningen skall vara skyldig att, i den mån så av bolagets styrelse påfordras,

ur riket utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill

den myckenhet, som motsvaras av den inhemska försäljningen. Under

förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av Kungl.

Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl. Majit

godkännas, bör staten förbinda sig att, intill dess likvidationen avslutats,

kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster och dess

ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt omiörmälda kontrakt.

6. För underlättande av jordbrukarnas möjligheter att belåna spannmål

föreslås, att spannmålskreditfonden höjes till 6,000,000 kronor medelst

anvisande för budgetåret 1935/1936 av ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor samt att fonden i fortsättningen hålles vid erforderlig storlek.

Utredningen föreslår vidare sådan ändring av bestämmelserna för lån ur

fonden, att spannmålens värde härvid alltid skall bestämmas av Kungl.

Majit. Belåningsvärdet bör under första året, som den föreslagna omläggningen

av stödanordningen tillämpas, sättas till för vete lägst 14

kronor och för råg lägst 13 kronor för deciton. Utredningen uttalar den

förväntan, att varje långivare och särskilt jordbrukskassorna komme att

grunda sin belåning på de av Kungl. Majit sålunda fastställda belåningsvärdena.

Därest jordbrukskassorna skulle för sin verksamhet, i vad avser

belåning av spannmål, behöva mera rörelsemedel torde svenska statens

obligationer till ytterligare belopp av förslagsvis intill 10 miljoner

kronor deponeras som säkerhet för svenska jordbrukskreditkassans härför

erforderliga upplåning.

Över spannmålsutredningens betänkande hava yttranden avgivits av

kommerskollegium efter att hava hört samtliga handelskamrar i riket

samt svenska kvarnföreningen, av statskontoret, generaltullstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, statens spannmålsnämnd efter

att hava hört svenska spannmålsföreningen, statens slakterinämnd, statens

mjölknämnd, fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken,

styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan, svenska bankföreningen,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, föreningen Sveriges spannmålsintressenter,

svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening,

svenska lantmännens riksförbund, skånska spannmålsföreningarnas

samorganisation, Sveriges äggintressenters förening, Sveriges fjäderfäavelsförening,

svenska ägghandelsförbundet, kooperativa förbundet, Malmöhus

läns småbrukareförbund samt aktiebolaget örebro kexfabrik och

Göteborgs kexfabriksaktiebolag gemensamt.

I särskilda skrivelser hava Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

samt Göteborgs och Bohus läns fjäderfäavelsförening hemställt, att

sådana åtgärder måtte vidtagas, att billigt vete ställes till äggproducenternas

förfogande. Sveriges äggexportörers förening har i anledning av

denna hemställan likaledes ingivit en skrivelse i ämnet. Ytterligare har

Sveriges fjäderfäavelsförening i samband med yrkande örn bättre utnyttjande

av exporttilläggen för ägg hemställt om åtgärder för förbilligande

av äggproduktionens foderkostnader. Häröver har Sveriges ägg
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

intressenters förening avgivet infordrat yttrande. På uppdrag av ett

antal jordbrukare, samlade till möte i Skänninge den 23 februari 1935,

har vidare John E. G. Billing i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

bland annat påyrkat bibehållande av inlösningsförfarandet i dess

huvudprinciper. Vidare har godsägaren K. G. Hedmark i en likaledes

till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse den 6 januari 1935

framlagt vissa förslag angående spannmålsregleringen. Även Bälinge

lokalavdelning av riksförbundet landsbygdens folk har ingivit en skrivelse

i ärendet. Slutligen hava svenska livsmedelsarbetareförbundet och

svenska kvarnföreningen ingivit var sin skrivelse rörande den av kommittén

föreslagna veteavgiften.

I allmänhet tillstyrkes den av spannmålsutredningen förordade minskningen

av marginalen mellan priserna å brödsäd och priserna å fodersäd.

Flertalet av de hörda myndigheterna och enskilda organisationerna

anse att i sådant syfte en skärpning av importrestriktionerna för foder

bör vidtagas. Beträffande frågan, huru långt man därvid skall gå, äro

meningarna delade. Lantbruksstyrelsen anför härutinnan bland annat

följande.

Ur jordbrukets synpunkt kunde det icke anses tillfredsställande, att åtgärder

till stödjande av spannmålsmarknaden — brödsäds- och fodersädsmarknaden

— finge sådan utformning, att ett försämrat prisläge bleve

följden, något som åtminstone i fråga örn brödsäd skulle bereda jordbrukets

utövare sämre villkor än under tiden före kriget och sämre än det,

som vid 1934 års riksdag betecknades såsom skäligt eller 75 å 80 procent

av prislägena under åren 1925—1929.

Det syntes under sådana förhållanden, som örn riktigast vore, att helt

och fullt draga konsekvenserna av den jämväl av spannmålsutredningen

konstaterade nödvändigheten av ett sådant prisförhållande mellan brödsäd

och foder, att brödsädsöverskottet funne användning för foderändamål,

samt att därvid icke vidtoges åtgärder, som direkt syftade till ett

sänkande av brödsädsprisen, utan att åtgärderna inriktades på åstadkommande

av sådant prisläge för fodervaror, att den animaliska produktionen

av sig själv till nöjaktiga priser förbrukade dylikt överskott. Då

Sveriges totala vegetabila produktion icke fullt täckte landets eget behov

av jordbruksprodukter av olika slag, krävdes för reglering av prisläget

å fodermarknaden endast restriktioner i fråga örn importen av fodermedel.

Frågan angående spannmåls- och fodermarknadens reglerande måste

emellertid ses jämväl ur synpunkten av regleringens inverkan på den

animaliska produktionen. Med hänsyn till de statliga stödåtgärderna

för den animaliska produktionen syntes sålunda skärpta restriktioner i

fråga om foderimporten vara så gott som nödvändiga, varav följde höjda

foderpriser inom landet. Mycket tydde sålunda på, att regleringen av foderimporten

måste bliva det primära och centrala vid alla åtgärder från

det allmännas sida på förevarande område. Detta förhållande förenklade

också i hög grad läget och finge till följd, att det inre prisläget på

olika produkter anpassade sig efter förhållandena och att produktionen

leddes in på lämpliga banor. Prisläget inom landet såväl för brödsäd

som för foder komme också på detta sätt att i viss mån bliva beroende

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Martts proposition nr 227.

av tillgången inom landet, det vill säga av skörderesultaten, varemot ur

såväl producentens som konsumentens synpunkt föga vore att erinra.

I regel kade brödsäd betalats högre än som betingats av dess fodervärde.

Vid granskning av världsmarknadens prislägen efter år 1931

kunde med fog sägas, att det stora överskottet på brödsäd bragt brödsädsprisen

ned till fodersädsprisens nivå. Majspriset hade sålunda stått

ungefär lika med de icke särskilt privilegierade vetesorternas pris. Rågpriset

hade ofta ställt sig relativt lägre än majspriset, och havrepriset

syntes, örn man sage saken i stort, hava legat fullt så högt, som denna

varas fodervärde förestavat. Dessa förhållanden vore också en naturlig

följd av de ekonomiska lagarnas fria verkningar. Detta talade också för,

att en rationell och jämförelsevis riskfri väg att lösa motsvarande frågor

inom Sverige vore att lämna samma lagar fritt spelrum inom den gräns,

som skapades genom åtgärder till höjande av det allmänna prisläget för

jordbruksprodukter över världsmarknadens prisläge. Det gällde då att

se till, att alla åtgärder av nämnd art anpassades efter varandra. Detta

måste ske genom anlitande av erforderliga importavgifter enligt ett lämpligt

avvägt system.

Närmast syntes ligga till hands att grunda ett sådant system på de priser

å brödsäd, som kunde anses skäliga och lämpliga. Då emellertid den

animaliska produktionen bleve den faktor, som ytterst komme att avgöra

den inre prissättningen, varvid fodervärdet bleve avgörande, talade vid

ett närmare bedömande av frågan ännu starkare skäl för att som utgångspunkt

taga det foderprisläge, som ur den animaliska produktionens

synpunkt kunde befinnas erforderligt. Här förelåge också en viss utgångspunkt,

nämligen smör- och margarinkommitténs förenämnda förslag

örn en importavgift å foderkakor av högst 8 öre per kilogram, varav

6 öre tillsvidare skulle uttagas. Örn en importavgift av 6 öre respektive

8 öre per kilogram åsattes foderkakor, borde importavgifterna i relation

härtill, därest fodervärdet lades som grund, bliva följande, nämligen för

foderkakor 6 öre respektive 8 öre, för majs 5 öre respektive 6 öre samt

för havre, kli och därmed jämförliga fodervaror 4 öre respektive 5 öre.

Korn intoge en särställning såtillvida, att detta sädesslag redan vore belagt

med tull. Enligt gällande bestämmelser utginge samma importavgift

för korn som för majs och havre, varav följde, att korn redan så

hårt belastats, att varan knappast kunde bliva föremål för import.

Ett genomförande av de ifrågasatta regleringsåtgärderna i fråga örn

importerat foder syntes knappast kräva ytterligare medverkan från riksdagens

sida annat än beträffande dels den i samband med behandlingen

av spörsmålet örn mjölkproduktionen ifrågasatta befogenheten för Kungl.

Majit att i händelse av behov ytterligare höja importavgiften för foderkakor

och foderkaksmjöl, dels ock skatten å dessa varor. På ett par

punkter syntes det dock, som örn ett fullständigande av det utav riksdagen

lämnade medgivandet i fråga örn foderimportavgifter vöre önskvärt

eller kanske nödvändigt. Måhända på grund därav, att föreliggande

frågor hittills icke behandlats enhetligt, hade vissa fodermedel kommit

att lämnas utanför regleringen. Lantbruksstyrelsen åsyftade därvid särskilt

den grupp fodermedel, som i tullverkets varuförteckning hänfördes

till animaliska fodermedel och som omfattade bland annat köttmjöl och

fiskmjöl, samt luzernmjöl (liömjöl), vilken vara i samma varuförteckning

icke hänfördes till fodermedel utan till torkade växter. Dessa fodermedel,

som under vanliga förhållanden icke vore av större betydelse komme

antagligen vid förhöjt foderprisläge inom landet att i ökad omfattning

Bihang till riksdagens protokoll 193h. 1 sand. Nr 227. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts -proposition nr 227.

införas hit. Då dessa fodermedel kunde utnyttjas vid så gott som all

animalisk produktion, till och med vid mjölkproduktionen, syntes deras

ställande utanför regleringen, örn denna avsåges att vara allmän, kunna

vålla icke förutsedda konsekvenser. Animaliska fodermedel borde med

hänsyn till sitt fodervärde i regleringshänseende närmast jämställas med

foderkakor och luzernmjöl med havre och kli.

Även spannmålsnämnden tillstyrker, att importen av brödsäd och fodermedel

i största möjliga utsträckning begränsas. Nämnden anser emellertid,

att den av utredningen diskuterade prisnivån å brödsäd är väl låg

och förmenar att den bör höjas. Nämnden anför till närmare utveckling

av sin mening, bland annat, följande.

För sin del måste nämnden med all kraft understryka, att någon sänkning

av jordbrukets lönsamhet icke finge bliva följden utav att inlösningsgarantien

för brödsäden bortfölle. Den enda möjligheten att förebygga

en sänkning av jordbrukets lönsamhet, därest brödsädspriserna

icke längre garanterades, vore att söka upprätthålla tillräckligt höga foderpriser,

vilket därför måste bliva det centrala i jordbrukshjälpen, som

tillika borde kompletteras med åtgärder dels för att trygga priserna å

animalier, dels ock för att säkerställa avsättningen av brödsäden. För att

ernå önskat resultat vore det, som utredningen framhållit, nödvändigt

att genomföra en sträng importbegränsning av fodermedel och att dessutom

belägga det importerade fodret med tillräckligt höga men väl avvägda

importavgifter. Importbegränsningen måste omfatta även oljekakor

och liknande kreatursfoder. Då den inom vår mejerihantering ömtåliga

frågan örn smörets kvalitet förmenades sammanhänga med användningen

av vissa slag av oljekakor, borde man emellertid beträffande begränsningen

av här ifrågavarande import iakttaga en viss försiktighet.

För att erhålla balans inom vår växtodling syntes det ock nödvändigt,

att man även i vårt land i större utsträckning än hittills överginge till

produktion av äggvitefoder. Såvitt nämnden kunde finna, måste utvecklingen

gå i denna riktning.

Nämnden ansåge, att beträffande spannmålen det i genomsnitt för samtliga

orter noterade priset för fodersäd (i fodervärde motsvarande 1 kilogram

vete, råg eller korn) under de första höstmånaderna (september—

oktober) borde vara 14 å 15 kronor för deciton. Under förutsättning att

dessa priser icke underskredes, kunde även de brödsädspriser, odlarna

under senare åren genomsnittligt erhållit, utan allt för omfattande åtgärder

i normala fall upprätthållas. I annat fall vore det för övrigt

ogörligt att utan större ekonomiska risker för stödorganet och det allmänna

trygga den nuvarande genomsnittliga prisnivån å spannmålen,

vilken icke finge sänkas.

I detta sammanhang kunde nämnden icke undgå att beröra frågan, huruvida

de importreglerande åtgärderna vore tillräckliga för att upprätthålla

den önskade foderprisnivån inom landet. Nämnden vore därutinnan

av den uppfattningen, att detta åtminstone till en början och intill

dess jordbrukarna vunnit tilltro till de nya åtgärderna icke vore så alldeles

säkert. Bleve skördarna icke allt för rikliga, borde detta dock utan

för stora särskilda ingripanden i marknaden kunna lyckas, helst om jordbrukarna

och deras organisationer samarbetade med regleringsorganet

för att effektivt stödja priserna. I händelse av en stor skörd måste man

givetvis räkna med, att priserna icke i samma utsträckning skulle kunna

hävdas. I sådant läge borde man emellertid redan i början av konsum
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

tionsåret kunna vidtaga åtgärder för att avlasta den inhemska marknaden

ett mer tyngande överskott och därigenom stabilisera priserna. Att

den genomsnittliga prisnivån vid en riklig skörd icke kunde nå samma

höjd, som örn skörden bleve knapp, vore emellertid påtagligt. Som regel

gåve de rikliga skördarna det största ekonomiska utbytet för lantmännen.

Nämnden vore fullt medveten örn, att de höjda foderpriserna åtminstone

under en övergångsperiod bomme att medföra vissa svårigheter för

de jordbrukare, vilka i högre eller lägre grad vore hänvisade till användning

av inköpt foder. Av skäl, som utredningen framhållit, vore detta

emellertid en nödvändig konsekvens, örn priserna å jordbrukets produkter

över huvud skulle kunna hävdas och produktionen hållas inom lämpliga

gränser. Att man med avseende å såväl foderpriserna som fodermedelstillgången

emellertid vid regleringsåtgärdernas genomförande

borde iakttaga en viss varsamhet, hade nämnden tidigare framhållit.

Även Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser, att det under nuvarande

förhållanden måste i främsta rummet tillses, att de inhemska skördarna

funne användning inom landet och ej för utfodring ersattes av importerade

varor, för vilket ändamål en efter förhållandena anpassad reglering

av importen genom lämpligt avvägda importavgifter och, där så

befunnes erforderligt, direkt importreglering tydligen vore nödvändig.

Sällskapet anför vidare följande.

Vid genomförande av dessa och andra åtgärder vore det, såsom utredningsmännen

framhållit, av vikt, att åtgärderna anpassades så, att ett

lämpligt avvägt stöd bereddes jordbruksproduktionen i sin helhet och så

att de icke föranledde en ensidig inriktning av produktionen. Sällskapet

ville emellertid som sin mening uttala, att ett uppehållande i stort

sett av de senaste årens prisnivå å brödspannmål med hänsyn till jordbrukets

produktionskostnader vore erforderligt. Det vore icke brödsädspriserna

i och för sig, som hade åstadkommit utökningen av brödsädsarealerna,

utan denna hade sin förnämsta orsak i den stora prisskillnaden,

som varit rådande mellan brödsäd''och fodersäd.

Sällskapet avsåge icke med detta uttalande, att brödsädspriserna varje

år skulle bibehållas å nuvarande nivå utan åsyftade härmed närmast,

att det nuvarande prisläget genomsnittligt borde upprätthållas, varvid

dock hänsyn toges till skördeutfallet under olika år. Efter god skörd

syntes sålunda en anpassning nedåt kunna komma ifråga, medan däremot

vid liten skörd en höjning av prisläget vore önskvärd. Strävan borde

enligt sällskapets mening vara att anpassa foderpriserna i lämpligt förhållande

härtill. Denna väg hade ju också redan beträtts genom de åtgärder,

som beslutades av förra årets riksdag och som bland annat åsyftade

en höjning av foderpriserna. I det yttrande, som sällskapet avgav

över i fjol föreliggande förslag, framhöll sällskapet, att en viss varsamhet

borde iakttagas vid genomförande av föreslagna prishöjningar. Efter

den övergångsperiod, som nu förekommit, kunde emellertid en viss

skärpning vidtagas. Att döma av nu föreliggande uppgifter syntes redan

i fjol genomförda prishöjningar hava medfört en visserligen ganska

liten minskning av brödsädsarealerna. Det syntes därför sannolikt, att

redan en tämligen obetydlig ytterligare stegring av fodersädspriserna

skulle åstadkomma nödig justering av brödsädsodlingen. I och för sig

skulle med hänsyn till skördemängderna vid normalskörd någon minskning

av brödsädsarealerna icke vara påkallad. Då en ökning av dc genomsnittliga

hektarskördarna emellertid ansetts sannolik, samt en mindro

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

odling underlättade avsättningens ordnande, borde dock en minskning

av brödsädsarealerna på detta sätt eftersträvas. Genom höjning av fodersädspriserna

borde dessutom kunna ernås en med hänsyn till avsättningsförhållandena

bättre avvägd fläskproduktion.

För ernående av en lämplig avvägning av växtproduktionen i sin helhet,

så att spannmålsodlingen ej finge för stor omfattning, vore det vidare

av vikt, att stödet åt övriga produktionsgrenar avvägdes på rätt

sätt, något som särskilt gällde mjölkproduktionen. Genom åtgärder för

mjölkprisernas uppehållande jämsides med nödig begränsning av kraftfoderimporten

torde en förskjutning från vall- och övrig foderväxtodling till

spannmålsodling förebyggas; snarare borde en ökning av vallodlingen

därigenom åstadkommas. Då utredningen framhållit, att animalieprodukternas

pris icke borde tillåtas sjunka under sin hittillsvarande nivå

utan snarare något förbättras, syntes detta därför framför allt böra ha

avseende på mjölken. — Fläskpriserna torde i främsta rummet bliva beroende

av produktionens storlek, och denna reglerades i sin tur av fodertillgången

och foderpriserna.

Kommerskollegium understryker det av utredningen gjorda uttalandet

örn angelägenheten av att samtliga åtgärder från statens sida i syfte att

stödja priserna å jordbrukets produkter utformas med utgångspunkt från

att jordbruksproduktionen i avseende å kostnader och lönsamhet betraktas

som en enhet samt anför därefter, bland annat, följande.

I betraktande av det utpräglade kristillstånd, som alltjämt rådde å

världsmarknaden i fråga örn jordbruksprodukter, finge det anses oundgängligt,

att den inhemska marknaden för dessa produkter i stor utsträckning

förbleve sluten, med ett prisläge, som i viss män gjordes oberoende

av och högre än världsmarknadens. Detta torde nämligen utgöra en nödvändig

förutsättning för en ekonomiskt möjlig jordbruksproduktion i vårt

land under förhandenvarande förhållanden och med upprätthållande av

en levnadsstandard för de inom jordbruksnäringen arbetande, jämförlig

med den som uppnåtts av andra befolkningsskikt och speciellt av de inom

industrien verksamma.

Men vid genomförandet av dylika produktionsreglerande, prisförhöjande

åtgärder borde eftersträvas en sådan inriktning av den totala produktionen,

att en export av produktionsöverskott till underpris i möjligaste

mån undvekes i andra fall, än där sådan export kunde anses betingad

av att även under abnorma prisförhållanden vidmakthålla förbindelserna

med en så att säga normal och önskvärd exportmarknad. En

export av brödsäd måste emellertid för Sveriges vidkommande anses icke

betingad av några naturliga förutsättningar. Den export av förhandenvarande

överskott, som hittills ägt rum, möjliggjordes av priser, som med

cirka 1/3 understege, vad som en avyttring inom landet av foderspannmål

beräknades kunna inbringa. Det ville synas, som örn en dylik dumpingexport

skulle vara ägnad att direkt gynna utlandet ifråga örn konkurrensbetingelserna

gentemot svensk export av animaliska produkter. I

de fall, där exporten ägde rum med anlitande av clearingförfarande gentemot

exportlandet, kunde den dessutom komma att innebära, att andra betalningsförpliktelser,

som ålåge detta land, undanskötes eller rent av eliminerades.

I betraktande härav syntes det önskvärt, att undanskaffandet

av det nu förhandenvarande lagringsöverskottet av brödspannmål kunde

ske genom dess användning till utfodringsändamål och utan export.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter förklarar sig inse, att en

viss begränsning av fodervaruimporten tillsvidare torde vara ofrånkomlig

men framhåller, att olägenheterna därav syntes i främsta rummet gå

ut över småbrukarna, vilka ägde mindre möjlighet att utan personliga

uppoffringar vidkännas minskning i animalieproduktionen. Föreningen

anför därefter följande.

Inskränkningen av fodermedelsimporten inginge numera emellertid som

integrerande del av det statliga stödsystemet. Inom föreningen hade

höjts röster, som påkallade en tillfällig hård åtstramning av fodervaruimporten

för fortast möjliga förbrukning av överskottslagren av brödsäd.

Undantag härifrån ansåge föreningen böra göras för de äggviterika

fodermedlen, eftersom en ekonomisk mjölkproduktion för de tekniskt

framskridna jordbrukens vidkommande förutsatte tillgång till oljekakor

eller därmed jämförligt foder. Till förebyggande av en sänkning av jordbrukets

produktionsekonomiska standard syntes därför en alltför verksam

begränsning av införseln och tillverkningen av äggvitehaltiga foderämnen

böra undvikas.

Statens mjölknämnd har anfört, att den ur de synpunkter, nämnden hade

att anlägga, ej funnit anledning att göra något uttalande i hithörande

frågor. Statens slakterinämnd har ur de speciella synpunkter, den har att

företräda, tillstyrkt åtgärder i överensstämmelse med utredningens förslag.

Ej heller Malmöhus läns småbrukareförbunds styrelse har under nuvarande

förhållanden haft något att erinra mot förslaget. Från de organisationer,

som företräda äggproduktionen, har däremot förslaget framkallat

vissa invändningar.

Sveriges äggintressenters förening understryker utredningens uttalande,

att animalieprodukternas priser icke böra tillåtas sjunka under sin

hittillsvarande nivå utan snarare något förbättras, samt framhåller, att

ifråga örn ägg det prisläge ännu icke uppnåtts, som i propositionen nr

257/1934 angivits såsom eftersträvansvärt. Äggintressentföreningen anför

därefter följande.

För äggproduktionen erfordrades bland annat vissa kvantiteter kli och

majs. Av spannmålsutredningen föresloges, att skatten å kli skulle upphöra

att utgå. Äggintressentföreningen ville med avseende härå framhålla

vikten av att, därest en sänkning av klipriset härigenom skulle föranledas,

denna sänkning tillvaratoges även till äggproduktionens fromma.

Föreningen finge vidare framhålla vikten av att det tillsåges, att skälig

andel av importerade kvantiteter majs förbehölles äggproducenterna.

Skulle en ytterligare fördyring av för äggproduktionen behövliga fodermedel

komma till stånd, syntes det erforderligt, att ett däremot svarande

ökat stöd gåves produktionen. Eventuellt påkallades för sådant ändamål

även starkare bistånd för uppehållandet av exporten. I sistnämnda avseende

kunde förhållandena tarva förhöjning av det statliga pristillägget

vid sådan export.

Sveriges tjäderfäavelsföraning erinrar om att, enligt utredningens förslag,

man måste räkna med under år med välbärgad skörd ett genomsnittspris

för fodervete av 15—IG öre för kilogram, vilket pris den svenska

äggproduktionen icke kunde betala. I stället för att exportera vete till

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

förlustbringande priser borde därför enligt föreningens mening åtgärder

vidtagas för att tillhandahålla äggproducenterna lämpliga kvantiteter

fodervete till ett pris av förslagsvis 11 öre per kilogram. Härigenom

skulle konsumtionen av fodervete avsevärt stegras vid äggproduktion och

nu ofrånkomliga förluster å äggproduktionen minskas. Föreningen framhåller

vidare, att vid normal äggproduktion inemot hälften av hönsens

foder beräknas bestå av havre i hel eller gröpad form. En fördyring av

havrepriset med 2 öre per foderenhet medförde en ökning av foderkostnaderna

med cirka 5 öre per kilogram ägg. Härtill komme att den på den

svenska marknaden vanliga kvaliteten av foderhavre i allmänhet icke lämpade

sig som hönsfoder på grund av sin höga skalhalt, utan vore hönsodlarna

hänvisade till att använda de bättre och sålunda dyrare kvaliteterna.

Ifråga örn den föreslagna införselavgiften å kli erinrar föreningen, att

de svenska äggproducenterna använde vetekli i stor utsträckning, oftast

utgjorde vetekliet 30 procent eller mera av torrfodret eller 1U av hela foderstaten,

varför införandet av importavgiften medförde avsevärd ökning

i produktionskostnaderna. Ett allmänt önskemål bland äggproducenterna

vore därför, att en sänkning av klipriset genomfördes. Beträffande majsen

framhåller föreningen, att denna vara kunde som fodermedel ersättas

med hemmaproducerat foder till samtliga våra husdjur utom hönsen. De

hemmaproducerade sädesslagen saknade det gula färgämne majsen innehölle,

vilket överginge till gulan och bidroge till att giva denna en vacker

färg. Såsom färgmedel för hönsäggets gula vore majsen under vintern

oersättlig. Genom de nuvarande restriktionsåtgärderna vid majsimporten

hade dels majsen stigit avsevärt i pris, för närvarande över 100

procent i förhållande till priset före importförbudet, dels hade tillgången

blivit så knapp, att majsen helt eller delvis fått uteslutas ur foderblandningar.

Detta hade också inverkat på äggens kvalitet, och hade berättigade

klagomål framförts på gulans färg från konsumenter både inom och

utom landet. Den mängd majs, som under föregående år importerats,

skulle, örn den enbart funnit användning som hönsfoder, hava räckt till för

behövlig inblandning i hönsfodret. Då emellertid endast otillräckliga

kvantiteter till priser, som icke stöde i rimligt förhållande till importpriset

jämte licensavgiften, varit tillgängliga för de svenska äggproducenterna,

syntes särskilda åtgärder från statsmakternas sida vara påkallade

för att få ovan anförda missförhållanden rättade. Rörande äggproduktionens

möjligheter att bära den föreslagna foderfördyringen anför därefter

föreningen följande.

Äggproduktionen kämpade med stora svårigheter redan före kraftfoderfördyringens

inträdande. Av statsmakterna uppställdes som ett mål

att söka bringa äggpriserna till 75 procent av 1929 års prisnivå. Det stöd,

som statsmakterna lämnat äggproduktionen i form av exporttillägg, vore

emellertid närmast avsett som kompensation för de fördyrade kraftfoderpriserna,

men hade prisförbättringarna på äggen icke hållit jämna

steg med kraftfoderfördyringen. Anledningen härtill vore, att vissa fodermedel

stigit mera än som beräknats vid exporttilläggets fastställande.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. May.ts proposition nr 227.

En fördyring av foderkostnaderna kunde endast neutraliseras genom

högre produktpriser, och av denna anledning syntes kravet på en höjning

av maximiexporttillägget vara ofrånkomligt. Dock borde märkas

att en höjning av äggpriset endast kunde ske till en viss gräns, vid vilken

en minskning av konsumtionen gjorde sig gällande. På grund av

de erfarenheter, som redan vunnits, syntes en höjning av maximiexporttillägget

till 50 öre vara behövlig för att genom export kunna åstadkomma

tillräcklig avlastning av den inhemska äggmarknaden.

Icke blott och bart äggpriser och foderpriser vore bestämmande för fjäder

fäskötselns räntabilitet, utan även priserna på slaktat fjäderfä av

olika slag hade stor inverkan. Under senare år hade priserna på gödda

utslagshöns varit så låga, att en vanlig gödning med havregröpe och potatis

oftast icke varit lönande. Orsakerna härtill vore säkert flera, men

periodvis hade importen av finska kycklingar och utslagshöns till låga

priser varit särskilt besvärande och verkat prisnedsättande. Vårt land

syntes i stort sett kunna bliva självförsörjande vad anginge slaktat fjäderfä.

Föreningen ville därför understryka behovet av att den svenska slaktfjäderfäproduktionen

skyddades antingen genom en tull på förslagsvis

50 öre per kilogram eller genom importreglering med licensavgift av 50

öre per kilogram.

I vårt land vore fjäderfäskötseln i betydande omfattning en binäring

till lantbruket och hade inom denna grupp av näringsidkare sin största

betydelse för småbruket och det mindre lantbruket. Särskilt vid småbruk

och egnahem hade den hittills spelat en mycket stor ekonomisk roll och

stundom varit den bärande produktionsgrenen. Ofta måste fjäderfäskötseln

bedrivas i sådan omfattning, att det foder, som producerats på den

egna jorden, icke räckte, utan betydande kvantiteter inköptes. Förutom

vid lantbruk bedreves hönsskötsel i betydande omfattning även av arbetare

och lägenhetsägare, varav många arbetslösa, vilka nedlagt sitt sparkapital

i driften och vore för sin utkomst mer eller mindre beroende av

fjäderfäskötselns räntabilitet. För de äggproducenter, vilka sålunda måste

helt eller delvis inköpa sitt foder, hade foderfördyringen blivit särskilt betungande,

då de hemmaproducerade fodermedlens försäljningsvärde i allmänhet

icke motsvarade deras realisationsvärde i animalieproduktionen

utan vore avsevärt högre.

De av Sveriges fjäderfäavelsförening framhållna synpunkterna understrykas

jämväl i det av Sveriges ägghandelsförbund avgivna yttrandet.

Förbundet framhåller sålunda vikten av att genom ökade medel till prisreglering

av äggexporten en förbättring av äggpriset åstadkommes samtidigt

med att hönsodlarna bereddes tillfälle erhålla erforderlig mängd

majs. I sistnämnda hänseende anför förbundet följande.

Den majsmängd hönsskötseln behövde, kunde i runt tal uppskattas till

20,000 ton, örn alla höns skulle hava en lämplig ranson. Den verkligen använda

kvantiteten läge vid ungefär halva denna kvantitet, och örn den

kvantiteten infördes och ställdes till äggproduktionens förfogande, kunde

detta icke på något kännbart sätt drabba den inhemska foderproduktionen.

Restes alltför stora svårigheter i äggproduktionens väg, så kunde

följden bliva äggproduktionens minskning, och äggproduktionen förbrukade

dock förhållandevis stora kvantiteter både fodersäd och vete.

Bristen i majsimportens nuvarande ordnande ansåge förbundet hava varit,

att inte behövliga mängder majs förbehållits äggproduktionen, utan

fått disponeras för andra ändamål, förmodligen svinuppfödning, där den

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

inte varit önskvärd. För närvarande vore det oerhört svårt och i många

fall omöjligt att anskaffa majs för hönsskötselns legitima behov. En äggcentral,

som tillverkade foder för sina medlemmars behov, hade efter fåfänga

försök att köpa tillräckligt med majs, måst minska majsinblandningen

till hälften. Örn detta varit absolut nödvändigt, hade ingenting varit

^tt säga därom, men då majsimport förekomme, hade något kunnat

göras för att den importerade majsen verkligen komme hönsskötseln till

handa.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller, att de av statsmakterna hittills vidtagna åtgärderna till förbättring

av äggproduktionens ekonomiska läge på grund av samtidigt

inträffande prisstegringar å kraftfoder icke medfört önskat resultat, och

anför därefter.

En förbättring av ifrågavarande verksamhets ekonomiska läge syntes

kunna åstadkommas antingen genom en höjning av produktpriset, i första

hand äggpriset, eller genom ett nedbringande av produktionskostnaderna,

i första hand utgifterna för foder. Då en mera avsevärd stegring av äggpriset

innebure vissa risker för en minskning i äggkonsumtionen och därmed

av producentens totalinkomster, vore den lämpligaste vägen att nedbringa

foderkostnaderna. De senaste årens stora inhemska veteskördar

hade medfört ett överskott på inhemskt vete, som måste avyttras bland

annat genom export. Det pris, som härvidlag uppnåddes, vore emellertid

mycket lågt och uppginge till allenast ungefär hälften av exempelvis

majspriset. Det syntes förvaltningsutskottet av såväl nationalekonomiska

skäl som med hänsyn till äggproduktionens ekonomiska ställning

under sådana förhållanden lämpligare, att en del av ifrågavarande överskott

toges i anspråk som fodermedel åt fjäderfän. Förvaltningsutskottet

ansåge sig sålunda böra föreslå, att vete av ifrågavarande slag måtte ställas

till äggproducenternas, i första hand småproducenternas förfogande,

till ett pris som örn än icke i nivå med exportpriset dock avsevärt understege

de priser, som äggproducenten för närvarande måste betala för

andra kraftfodermedel. För vinnande av nödig kontroll, att ifrågavarande

billigare vete verkligen användes för avsett ändamål, syntes emellertid

distributionen av detsamma böra handhavas av de till svenska ägghandelsförbundet

anslutna äggcentralerna, från vilka medlemmen finge

köpa vete i förhållande till den mängd ägg, han levererade till föreningen.

Härigenom torde jämväl en ökad anslutning från producenternas sida till

äggförsäljningsföreningarna vara att förvänta, en utveckling som syntes

förvaltningsutskottet i hög grad önskvärd bland annat ur den synpunkten,

att en önskvärd förbättring av äggens kvalitet härigenom kunde uppnås.

Vad därefter angår de av spannmålsutredningen föreslagna särskilda

åtgärderna, har man i de inkomna yttrandena i allmänhet ej haft något

att erinra mot vad utredningen förordat beträffande regleringen av importen

av brödsäd. Enighet synes i princip råda därom att inmalningstvånget

bör bibehållas, samt att i anslutning härtill importen av brödsäd

och mjöl samt produkter därav bör vara underkastad licenstvång. Spannmålsnämnden

har visserligen varit tveksam, huruvida importregleringen

borde avse käx, enär vissa kvaliteter därav regelbundet varit föremål för

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majlis proposition nr 227.

import, men ansett, att, örn man vid regleringens handhavande toge nödig

hänsyn härtill, hinder ej borde möta att genomföra den ifrågasatta utvidgningen

av regleringen. Generaltullstyrelsen har anmärkt på att utredningen

föreslagit, bland annat, att bröd icke skulle få införas till riket

utan tillstånd av statens spannmålsnämnd. Med en dylik bestämmelse

skulle, framhåller generaltullstyrelsen, jämväl dessertkäx, ej hänförliga

till konfektyrer, pepparkakor och andra slag av finare bakverk, likaledes ej

hänförliga till konfektyrer, samt hundbröd falla under importregleringen,

då dessa varuslag i gällande tulltaxa funnes upptagna under den gemensamma

rubriken bröd (stat. nr 304—307). För den händelse emellertid

statsmakterna ej avsåge, att med importregleringen drabba dessa slag av

bröd, syntes bestämmelsen böra givas annan, mera inskränkt formulering.

Styrelsen erinrade därjämte örn, att tullsatserna för varuslagen dessertkäx,

ej hänförliga till konfektyrer (stat. nr 304) och hundbröd (stat. nr 306)

vore bundna genom handelsöverenskommelsen med Storbritannien och

Norra Irland den 15 maj 1933. Beträffande frågan huruvida införselavgift

skulle uttagas å brödsäd och produkter därav, har lantbruksstyrelsen

anfört följande.

Vid övriga importregleringar i prisreglerande syfte å jordbrukets område

kunde införselavgifter uttagas enligt av Kungl. Majit fastställda

grunder. Detta syntes lantbruksstyrelsen vara ett betydelsefullt led i hela

stödsystemet. Importen av brödsädsspannmål för förmalningsändamål

komme väl av spannmålsnämnden att ransoneras inom de gränser, som

fastställd inmalning angåve. Det lägre utlandspriset medförde givetvis,

att rätten att använda utländsk spannmål i största möjliga utsträckning

skulle utnyttjas av alla kvarnar, jämväl sådana som hittills kanske knappast

använt utländsk vara. Detta gjorde, att det enligt lantbruksstyrelsen

förmenande vore klokt att i samband med importregleringen uttaga

en skälig införselavgift på spannmål. Ännu betydelsefullare syntes vara,

att en sådan avgift uttoges ifråga örn produkter av brödsäd, örn icke avsikten

vore att helt utestänga en sådan import. Det framginge visserligen

av betänkandet, att i fråga örn mjöl sådana direktiv vore avsedda att meddelas,

att denna vara endast i vissa undantagsfall bleve föremål för import.

Ifråga om makaroner, vermiceller och bröd, som enligt förslaget

skulle bliva inbegripna i regleringen, ävensom i fråga örn vissa andra produkter,

kunde ett fullständigt importförbud knappast upprätthållas. Att

tillåta en begränsad införsel av utländska produkter utan att tillse, att

importvaran i prishänseende icke komme att bliva särskilt gynnsamt

ställd, syntes kunna vålla betydande olägenheter och framför allt ägnat

att locka till särskilda ansträngningar för att erhålla importrätt. Säkert

syntes vara, att handhavandet av regleringen underlättades, örn den

kombinerades med skäliga, icke för lågt tilltagna införselavgifter. Den

inkomst, som eventuella avgifter kunde komma att bereda, torde om ej

för andra ändamål vara väl behövlig till minskande av statens förlust

å hittills vidtagna åtgärder till spannmålsmarknadens stödjande.

Även spannmålsnämnden framför i stort sett liknande synpunkter samt

uttalar i sådant hänseende följande.

Vad anginge utredningens förslag, att så länge inmalningsprocenterna

vore höga, någon importavgift å vete och råg svarande emot den nu utgå
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ende gottgörelsen icke skulle uttagas, utan att allt vete vid förmälning

skulle beläggas med veteavgift, bade nämnden ej heller någon direkt erinran

häremot. Nämnden ville dock understryka vikten utav, att härigenom

icke finge tillskapas en sådan relation mellan priserna å svensk och utländsk

brödsäd, att de kvarnar, som använde importerad brödsäd, bomme

i ett gynnat förhållande till andra kvarnar eller att desamma funne det

med sin fördel förenligt att i högre grad, än vad kvalitetsförhållandena

nödvändiggjorde, använda importerad brödsäd. Särskilt angeläget vore

det, att Kungl. Majit begagnade sig av rätten att belägga importerad

brödsäd med tillräckligt höga importavgifter, i händelse inmalningsprocenterna

av en eller annan anledning måste sänkas. I annat fall uppkomma

konkurrensförhållanden, som högst betydligt kunde rubba förutsättningarna

för spannmålsregleringens lugna handhavande.

Importregleringen av mjöl och gryn samt makaroner och vermiceller

borde enligt nämndens mening icke innebära ett helt utestängande av

dessa varor. Åtminstone vissa kvaliteter makaroner och gryn tillverkades

nämligen knappast inom landet. Dessutom kunde det ur kvalitetssynpunkt

vara utav en viss betydelse, att makaronifabrikerna kunde för sin

fabrikation hava tillgång till importerat mjöl. Vid import av mjöl, gryn

och makaroner borde emellertid beaktas det förhållandet, att även om

importerat vete icke vore belagt med någon införselavgift, sådant vete vid

förmälning till mjöl dock belastades med veteavgift. Örn införselavgift

under sådana förhållanden icke uttoges å makaroner och vermiceller samt

mjöl och gryn, bleve de inhemska kvarnarna och makaronifabrikerna urståndsätta

att framställa sina produkter till samma priser som importvarornas.

Nämnden förmenade därför, att vid import av här ifrågavarande

varor alltid skulle uttagas en införselavgift, vars belopp för kilogram

med minst 50 procent borde överstiga veteavgiftens belopp. Genom

införselavgifter å vete och råg samt produkter därav inflytande medel

borde avsättas till jordbrukets prisregleringsfond och i första rummet användas

för bestridande av med svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

förenade kostnader.

Beträffande förslaget att överflytta befogenheten att lämna införseltillstånd

för brödsäd och produkter därav å spannmålsnämnden framhåller

lantbruksstyrelsen, att utredningens förslag i denna del vore ägnat att

stärka importregleringen. Spannmålsnämnden anser sig i detta sammanhang

böra framföra vissa allmänna synpunkter i frågan örn importregleringens

handhavande och anför i detta hänseende följande.

Enligt utredningens förslag komme nämnden att handhava regleringen

av importen av såväl brödsäd som fodersäd och övriga fodervaror. För

närvarande hade de med en så omfattande importreglering förenade svårigheterna

såtillvida mindre aktualitet, som man nu kunde ersätta exempelvis

majs och havre m. fl. fodermedel med denaturerad brödsäd, som

utförsåldes till priser understigande marknadspriserna å vete och råg.

Sedan inlösningsförfarandet upphört att gälla samt brödsäds- och fodersädspriserna

därefter fritt finge anpassa sig efter varandra, vore det rätt

svårt att å den inhemska marknaden avsätta ett brödsädsöverskott utan

att pressa priserna. Emellertid komme importregleringen, även sedan

brödsädsöverskottet hunnit att undanskaffas, att framdeles ställa stora

krav på nämnden. Dels komme prisbildningen inom landet att bliva avhängig

av tillgången på importerade fodervaror och priserna å desamma,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 227.

107

dels vöre det icke alltid lätt att avväga, i vilken utsträckning import av

olika varor skulle tillåtas. I sistberörda hänseende spelade en inom landet

ojämn fördelning av tillgång och efterfrågan på brödsäd och fodervaror

en icke ringa roll.

I anslutning till vad senast sagts, hade inom nämnden diskuterats den

frågan, i vad mån man på ett eller annat sätt skulle kunna underlätta för

nämnden det synnerligen tidsödande och vanskliga detaljarbete, som en

på licensgivning grundad importreglering otvivelaktigt medförde. Därvid

hade nämnden beaktat det förhållandet, att efter hand som importen

allt mer begränsades, möjligheterna för importörerna att inköpa varorna

i större poster direkt från exportländerna alltmer beskures. Nämnden ansåge

därför att det, örn förhållandena skulle så påkalla, kunde vara välbetänkt

att i samarbete med de tidigare importörerna ordna fodermedelsimporten

på ett sådant sätt, att dessa inbördes finge handhava fördelningen

av de varor, som ansåges böra importeras. Huru detta i praktiken

skulle genomföras bleve väsentligen beroende av möjligheterna att träffa

en överenskommelse, som kunde anses väl avvägd och tillika rättvis i förhållande

till envar av hittillsvarande importörer.

I fråga örn de av utredningen föreslagna åtgärderna för ernående av

en bättre organisation av spannmålens, avsättning äro meningarna mera

delade. I flertalet yttranden framliålles visserligen som önskvärt, att det

nuvarande inlösningsförfarandet slopas, men Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

svenska lantmännens riksförbund, skånska spannmålsföreningarnas

samorganisation och svenska foderämnes- & spannmålsimportörernas

förening liksom även Gotlands handelskammare förorda dess bibehållande.

Till stöd för sitt yrkande att inlösningsförfarandet bör bibehållas anför

Sveriges allmänna lantbrukssällskap bland annat följande.

De av utredningen föreslagna åtgärderna kunde under år med liten och

medelstor skörd giva någorlunda tillfredsställande resultat, vad det gällde

uppehållande av en skälig prisnivå samt åstadkommande av en jämn

prisutveckling under året. Däremot syntes man hava anledning hysa

betänkligheter beträffande möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt

kontrollera prisbildningen under år med stor skörd, vilket dock framstode

såsom det allvarligaste problemet. Det förefölle, som örn det föreslagna

stödköpsorganet därvid icke skulle kunna följdriktigt påverka prisbildningen

med mindre dess ingripande bleve av ungefär motsvarande räckvidd

och konsekvenser som ett inlösningsförfarande.

Sällskapet hänvisade i detta sammanhang till den goda anpassning, som

innevarande säsong uppnåtts uti brödsädspriserna i förhållande till inlösningspriserna,

trots att skörden detta år varit större än någonsin. Detta

hade utan tvivel framförallt åstadkommits genom den omfattande lagring,

som, enligt vad senaste brödsädsinventeringen givit vid handen, ägt

rum hos jordbrukare, spannmålshandlare och föreningar. Därest inlösningsgarantien

borttoges, bortfölle även den trygghet, som nu förelåge för

lagring och belåning och det kunde befaras, att man återkomma till tidigare

rådande förhållanden, som karakteriserats utav att priserna under

den tidigare delen av säsongen pressats ned, enär å ena sidan jordbrukarna

i ovisshet om de priser, som framdeles kunde uppnås, visade en påtaglig

benägenhet att acceptera även förhållandevis mycket låga priser, me
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

dan å andra sidan handlare och kvarnar icke vore benägna att köpa i

större omfattning, förrän priserna kommit ned i en sådan nivå, att risk

för ytterligare prisfall syntes tämligen liten.

Sällskapet ansåge därför, att ett bibehållande av inlösningsförfarandet

vore att föredraga. Genom åtgärderna för foderprisernas böjande och en

anpassning av inlösningspriserna efter skördeutfallet under olika år borde

även på detta sätt marginalen mellan brödsädspris och fodersädspris

kunna utjämnas, så att en ensidig inriktning av produktionen förhindra''

des, samt vid stora skördar brödsäd i viss utsträckning kunde tagas i

anspråk för utfodring. Det vore sällskapets uppfattning att, vid en sådan

uppläggning av åtgärderna, de med det nuvarande systemet förenade

svårigheterna komme att avlägsnas. Sällskapet förutsatte, att åtgärderna

för reglering av foderimport och foderpriser vid ett bibehållet inlösningsförfarande

finge samma karaktär, som eljest skulle bliva fallet. Den

samlade spannmålsmängd, som stöde till förfogande för utfodring och

förmälning, borde därför bliva densamma, vare sig inlösningsförfarandet

funnes eller icke. Fördelen med inlösningsförfarandet vore emellertid

den, att man erbölle en mera fast grund för ordnande av lagring och belåning

samt därmed också för prisets uppehållande.

Örn emellertid det av utredningen föreslagna systemet skulle komma

till användning, vore det enligt sällskapets mening nödvändigt, att stödköpsorganet

ägde befogenhet att ingripa på marknaden i större omfattning

än utredningen syntes hava tänkt sig, särskilt genom stödköp. Tillräckligt

kapital måste för detta ändamål ställas till stödköpsorganets förfogande.

Svenska lantmännens riksförbund framhåller i frågan följande.

Riksförbundet ville rikta uppmärksamheten på de svårigheter, som

kunde uppkomma hösten 1935, därest inlösningsförfarandet då upphörde.

På grund av vad som nu vore känt rörande storleken av de för närvä,

rande befintliga förråden av brödsäd hos jordbrukare och deras föreningar,

handlande och kvarnar, hade man anledning antaga att, även örn eosineringen

och exporten av brödsäd under det närmaste halvåret väsentligt

utökades, avsevärda förråd komme att kvarligga i landet den 1 september

1935 och då i stor utsträckning upptoge de tillgängliga lagerutrymmena.

Detta komme att innebära en betydande påfrestning på marknaden och

försvåra situationen för det nya stödorganet, enär avsaknaden av inlösningsgaranti

säkerligen komme att medföra mycket stora utbud från jordbrukarna

redan på hösten. En dylik svår situation kunde visserligen

mildras genom en ytterligt forcerad export, men dels vore exportmöjligheterna

ganska begränsade, dels försigginge exporten på grund av världsmarknadsläget

till mycket låga och för statskassan betungande priser.

Det skulle för staten innebära mindre förluster, om det kvarliggande brödsädsöverskottet

användes för foderändamål under en längre tidsperiod till

inom landet gällande fodersädspriser, än örn man skulle nödgas exportera

detsamma under våren och sommaren till de rådande låga exportpriserna.

Här anförda synpunkter syntes riksförbundet vara så viktiga, att de utgjorde

ett starkt motiv för bibehållande under ytterligare någon tid av ett

modifierat inlösningsförfarande. Först när det nu befintliga hrödsädsöverskottet

undanskaffats i sådan utsträckning, att endast en för övergången

från gammal till ny skörd erforderlig reserv återstode. borde enligt

riksförbundets förmenande ett ersättande av inlösningsförfarandet

med andra prisstödjande åtgärder diskuteras.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 227.

109

Därest elen. av utredningen föreslagna stödanordningen likväl skulle

väljas, ville riksförbundet framhålla angelägenheten av, att det stödköpande

organet utrustades med tillräckligt kapital och tillräckliga befogenheter

för verksamhetens handhavande. Riksförbundet framhölle vidare

vikten av att staten jämväl i fortsättningen stödde jordbrukarnas

sammanslutningar i syfte att öka deras möjligheter att lagra spannmål

och sålunda i första hand använde sig av de av dem uppförda och iordningställda

lagringsutrymmena.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening anför i huvudsak

följande.

Föreningen vore ingalunda blind för inlösningsförfarandets avigsidor,

särskilt i dess ursprungliga skick. Emellertid hyste föreningen den uppfattningen,

att, sedan numera balans vore på god väg att åstadkommas i

bröd- och fodersädsprisernas inbördes förhållande, man icke behövde befara

några mera allvarliga konsekvenser av inlösningsförfarandets bibehållande

under en övergångstid av ett eller annat år. Därvid förutsattes

givetvis, att inlösningspriserna ej sattes så höga, att de förryckte

en sund prisrelation. Beaktade man, att en effektiv reglering av fodermedelsimporten

icke varit rådande i mera än ungefär ett halvt år, syntes

det föreningen ej tillräckligt motiverat att nu övergiva det vid förra årets

riksdag genomförda systemet, innan dess verkningar säkrare kunde överblickas.

Givetvis borde konstaterade brister i systemet avhjälpas, men

detta krävde icke en övergång till ett helt nytt system. För sin del vågade

föreningen också med stöd av redan vunnen erfarenhet uttala, att

man med en förnuftig reglering av brödsädspriserna i det allra närmaste

kunde begränsa förlustriskerna vid ett fortsatt inlösningsförfarande inom

ramen av, vad den av spannmålsregleringen föreslagna veteavgiften beräknades

inbringa. Än vidare hyste föreningen den uppfattningen, att

vid upprätthållandet av en naturlig prisrelation mellan foder- och brödsädspriser

ett inlösningsförfarande icke komme att utöva någon prisstimulerande

verkan på brödsädsodlingen, utan att fastmera en övergång

till ökad fodersädsodling tämligen snart skulle kunna åstadkommas.

Däremot holle föreningen före, att spannmålsutredningen underskattat

de svårigheter, som mötte vid anordnandet av ett stödköpsförfarande, samt

de ekonomiska risker, vilka vore förbundna härmed. Redan erfarenheten

från andra länder, som tidigare prövat detta system, bestyrkte en sådan

uppfattning. Vad särskilt förlustrisken beträffade, vore det tämligen

uppenbart, att, örn man verkligen skulle kunna upprätthålla en önskvärd

prisnivå, förlusterna på en stödköpsverksamhet icke kunde tänkas understiga

dem, som följde av ett inlösningsförfarande. Härtill komme, att en

stödköpsverksamhet införde nya osäkerhetsmoment i spannmålsmarknaden.

På grund härav försvårades i hög grad kvarnarnas och i all synnerhet

spannmålshandlarnas möjligheter att absorbera den spannmål, som

salufördes. Härigenom ställdes ökade krav på stödorganet, som lätt nog

kunde tvingas övertaga större delen av saluöverskottet, därest icke marknaden

skulle bryta tillsammans. Vidare torde den förskjutning i animalieproduktionens

förutsättningar inom olika delar av landet, som följde

av nödvändigheten att använda inhemsk brödsäd till foder, bliva mera

kännbar med ett stödköpssystem än med ett inlösningsförfarande, vilket

senare dock möjliggjorde tillämpandet av mera enhetliga foderpriser.

I valet mellan de två tänkbara utvägarna, inlösningsförfarande eller

stödköpsverksamhet, måste föreningen därför avgjort förorda ett bibe
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

hållande av det förra. Skulle likväl inlösningsgarantien icke anses böra

bibehållas, ville föreningen bestämt förorda, att regleringsorganet i första

hand genom slutandet av lagringsavtal sökte verka för en sund prisutveckling

och att organet först i andra hand genom egna inköp sökte påverka

marknaden. Med nuvarande rikliga tillgång på lämpliga lagringsutrymmen

torde det icke erbjuda någon svårighet, att i huvudsak gå

fram på den vägen. Föreningens medlemmar hade tidigare i samarbete

med svenska lantmännens riksförbund verksamt bidragit till lösningen

av den under förra året genomförda långtidslagringen av spannmål för

svenska spannmålsföreningens räkning, och föreningen vore fortfarande

beredd att medverka på detta område.

Även spannmålsnämnden har ingående övervägt att föreslå bibehållande

av inlösningsförfarandet, intill dess överskottet kunnat nedbringas

till sådan storlek, att det icke verkade tryckande å den inhemska marknaden,

men ansett sig böra släppa tanken härpå. Skälet härtill hade

främst varit önskvärdheten av att jordbruksstödet i görligaste mån gjordes

allsidigt, så att jämvikt ernåddes mellan jordbrukets olika produktionsgrenar.

Vidare finge man enligt nämndens mening icke bortse

från, att en fortsatt garanti för inlösning, även örn priserna något reducerades,

lätt kunde stimulera till brödsädsodling i för stor omfattning.

Dessutom vore det uppenbart, att man beträffande handeln med

brödsäd åstadkomme större frihet och naturligare anpassning efter olika

förhållanden, örn man icke bibehölle garantien. För jordbrukarna och

deras organisationer betydde detta, att de tvingades till större självverksamhet

än hittills, ehuru de alltjämt hade ett statligt stöd. Härigenom

skapades ett incitament för jordbrukarna att framdeles i högre

grad än hittills söka påverka prisbildningen å spannmålsmarknaden. I

viss mån avgörande för nämndens ställningstagande i denna fråga hade

dessutom varit den omständigheten, att i samband med inlösningsgarantiens

upphävande den denaturering av brödsäd till foder, som för närvarande

vore oundviklig, skulle kunna slopas. Det vore möjligt, att man

efter den 1 september 1935 ännu en tid måste fortsätta därmed, men då

det nu befintliga brödsädsöverskottet hunnit undanskaffas, borde denatureringsförfarandet

under alla omständigheter kunna upphöra. Att

nämnden fäste särskild vikt vid denna omständighet berodde icke allenast

på det förhållandet, att det förefunnes vissa svårigheter med avseende

å kontrollen över användningen av denaturerad brödsäd utan även

därpå, att kostnaderna för denatureringen, vilka icke vore så obetydliga,

vore helt bortkastade.

I fråga örn de riktlinjer för den av utredningen föreslagna stödköpsoch

lagringsverksamheten, sådana dessa angivits i det av utredningen

upprättade förslaget till avtal mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget,

gör spannmålsnämnden vissa erinringar. Nämnden anför i

sådant hänseende följande.

Tanken, att bolaget skulle hålla ett reservlager, vore enligt nämndens

mening fullt riktig. Att under alla omständigheter begränsa detta re
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

servlager till 70,000 ton, syntes nämnden dock knappast välbetänkt. Skulle

det under våren och sommaren ett år visa sig, att brödsädsskörden

kunde förväntas bliva mycket låg, kunde t. o. m. ett reservlager på 100,000

ton å 150,000 ton visa sig erforderligt, för att icke inmalningsprocenterna

skulle alltför mycket variera från det ena året till det andra och i

genomsnitt för flera år bliva lägre, än eljest med hänsyn till den förefintliga

tillgången på inhemsk brödsäd vore önskligt. Däremot menade

nämnden, att något praktiskt behov icke förelåge för bolaget att den 1

september 1935 från spannmålsföreningen övertaga något spannmålslager.

Vid den tidpunkten funnes mer än tillräckligt av spannmål av

gammal skörd. Örn densamma befunne sig i föreningens eller bolagets

ägo, spelade för dess disponerande ingen roll. Av stor betydelse kunde

det däremot vara, att bolaget under det första verksamhetsåret, innan

dess marknadsreglerande förmåga hunnit prövas, hade relativt stora inköpsmöjligheter.

Samtidigt vunnes härigenom, att föreningens och bolagets

affärer hölles helt isär. Slutligen undginge man på detta sätt

att i avtalet inrycka några bestämda priser, vilka lätt kunde komma att

verka normerande på marknadsutvecklingen.

Som komplettering till stödköpsförfarandet hade utredningen föreslagit,

att stödorganet skulle äga att efter bemyndigande av Kungl.

Majit träffa avtal med lagerkällare, att dessa mot viss ersättning skulle

lagra spannmål till ingången av ett nytt konsumtionsår. Nämnden förmenade,

att detta vore en välbetänkt anordning, då därigenom utbuden

av spannmål kunde beräknas komma att hållas tillbaka och stödorganets

egen verksamhet i viss mån inskränkas. Nämnden ville dock understryka

betydelsen utav, att bolaget vid träffandet av lagringsavtal gjorde

detta under sådana former, att icke eventuellt befintliga brödsädsöverskott

utan bolagets kontroll komme ut i marknaden och verkade pristryckande

å densamma. För bolagets verksamhet vore det nödvändigt,

att bolaget hade överskottet av spannmålen i en eller annan form i sin

hand.

Lantbruksstyrelsen anser nödvändigt, att inlösningsskyldigheten upphör

från och med 1935 års skörd. I fråga örn den föreslagna stödköpsoch

lagringsverksamheten anför styrelsen följande.

Lantbruksstyrelsen holle principiellt icke för troligt, att stödköpsverksamhet,

särskilt med hänsyn till den föreslagna starka begränsningen

därav, kunde få någon större direkt inverkan på spannmålsmarknadens

prisläge, åtminstone icke, försåvitt icke staten ville vara beredd att

för ändamålet påtaga sig ytterligare ekonomiska uppoffringar. Därest

de av styrelsen ifrågasatta skärpningarna i fråga örn importregleringarna

för fodermedel skulle vinna beaktande, syntes det troligt, att knappast

några stödköpsåtgärder alls skulle vara behövliga för åstadkommande

av ett tillfredsställande läge på spannmålsmarknaden som helhet betraktad.

Först därest fodermarknadens prisläge i samband med en stor

brödsädsskörd bleve sådant, att skälig hänsyn till brödsädsodlarens intressen

krävde ett frigörande av brödsädsprisen från de pris, som förestavades

av brödsädens värde som foder, kunde stödköpen få någon

egentlig betydelse. Under sådana förhållanden syntes dock don föreslagna

begränsningen i fråga örn stödköpens omfattning göra anordningen

mindre värdefull. Även örn lantbruksstyrelsen sålunda icke byste

större förväntningar om stödköpsverksamhetens betydelse, ansåge sig

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

styrelsen dock, då densamma möjligen kunde tänkas få ett visst psykologiskt

inflytande och knappast kunde medföra egentliga olägenheter,

annat än låt vara betydande risker för staten, icke böra avstyrka ett

försök i denna riktning.

I viss mån annorlunda ställde sig enligt lantbruksstyrelsens förmenande

förslaget örn garanti för vissa spannmålsodlare mot förlust på grund

av lagring. Detta förslag, som vore avsett att tjäna samma syfte som

stödköpen, kunde enligt lantbruksstyrelsens mening måhända medföra

icke avsedda konsekvenser. Därest vissa lagrare erhölle garanti mot

eventuella förluster på grund av lagringen, syntes det ligga nära till

bands förmoda, att lagring utan sådan garanti kunde komma att upphöra.

Förefintligheten av en garantimöjlighet syntes således kunna

motverka en sund utveckling av spannmålsmarknaden, därest icke sådan

garanti lämnades alla lagrare, vilket åter å sin sida skulle kunna

medföra mindre önskvärda konsekvenser för det allmänna. Då därtill

komme att ekonomiska uppgörelser angående lagring och än mera angående

förluster på lagring vore av den art, att en skälighetsprövning av

förlustens storlek innebure stora svårigheter, funne sig styrelsen icke

kunna tillstyrka bifall till utredningens förslag i detta avseende. Skulle

så mot förmodan visa sig erforderligt, vore det till synes bättre att utsträcka

stödköpsförfarandet.

Även kommerskollegium samt flertalet av de av kollegium hörda näringsorganisationerna

anse, att inlösningsförfarandet hör slopas samt

ansluta sig örn än på vissa håll med tvekan till förslaget örn ett stödköpsförfarande

i prisstahiliserande syfte. En avvikande ståndpunkt intages

av svenska kvarnföreningen, som visserligen anser ett fortsatt inlösningsförfarande

uteslutet men likväl icke vill förorda den föreslagna

stödköps- och lagringsverksamheten. Föreningen framhåller, att det

föreslagna stödköpsförfarandet vore osäkert samt lämnade rum för en

alltför stor möjlighet till ojämnhet och godtycke, på samma gång som

det måste medföra osäkerhet för jordbrukarna och i ännu högre grad

för spannmålsköpare, det vill säga kvarnar och spannmålshandlare. De

stödköpssystem, som prövats i andra länder, hade endast lämnat nedslående

resultat och förorsakat stödköpsorganet stora förluster. I stället

förordade kvarnföreningen införande av en importavgift eller förhöjd

tull på såväl spannmål som mjöl kombinerat med utförselbevis med bibehållande

av inmalningstvång för svensk brödsäd och importreglering

å fodervaror. Verkningarna av ett tullsystem vore kända — och härmed

vore importavgifter jämställda — och då därjämte sådan anordning vore

enklare att genomföra, syntes detta avgjort vara att föredraga framför

de av spannmålsutredningen föreslagna komplicerade anordningar, som

beskure handelns och industriens rörelsemöjligheter och uppammade en

produktion, för vilken icke kunde ernås en naturlig avsättning.

Även föreningen Sveriges spannmålsintressenter anser åtskilliga skäl

tala mot stödköpsförfarandet men medgiver, att den föreslagna anordningen

synes erbjuda de minsta riskerna för uppnående a.v det uppställda

stödsyftet. Föreningen framhåller, bland annat, följande.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Spannmålsmarknaden tillhörde de näringsområden, sora vore underkastade

en effektiv konkurrens och krävde individuell bedömning av priser

och marknadsförhållanden. Följaktligen kunde denna marknad icke

utan förlust undvara det personliga initiativet, verksamt inom ramen

av individens självansvar. Direkta statliga ingripanden i prissättning

och upphandling vore därför icke att tillråda. Därjämte syntes det föreningen

mindre lämpligt, att staten på basis av en konstlad köpkraft

etablerade konkurrens med en inhemsk industri rörande förvärv av de

råvaror, som bildade underlaget för industriens verksamhet. Ej heller

torde ett statligt företag undgå att i sin praktiska verksamhet hilda ett

besvärande irritationsmoment för övriga inom denna handelsgren arbetande

företag. Även örn bolaget sorgfälligt undveke att utnyttja sin

maktställning till företags obehöriga gagn eller skada, torde ovissheten

angående tidpunkt, art och omfång av bolagets visserligen tillfälliga

men alltid aktuella ingripanden i marknadsförloppet verka störande på

skördeupphandlingen och bereda näringsutövare olägenhetex-, som sammanhängde

med bolagets icke marknadsmässiga karaktär. Likaså förutsatte

bolagets prisdirigerande uppgift med nödvändighet en förvaltningsledning

av uppdriven och därför icke lättdisponerad kompetens.

Å andra sidan ville föreningen icke bestrida, att staten svårligen stöde

till svars med att lämna den svenska spannmålsmarknaden vind för våg,

sedan odlarna lockats till en överproduktion av brödsäd, som, örn staten

vore passiv, hotade att provocera häftiga prisfluktuationer, periodiska

prissammanbrott och nya odlingsrubbningar. Goda skäl talade för

nödvändigheten av, att staten vid övergivandet av inlösningspriserna

inmonterade i upphandlingen ett pris- och tillförselreglerande instrument,

som tillförsäkrade odlarna det erfordeidiga måttet av produktionstrygghet

jämsides med en odlingsbegränsning, som markerades av brödförsörjningens

behov.

Kooperativa förbundet uttalar att, ehuru verkningarna av den föreslagna

anordningen i flera avseenden vore svåra att förutse, det dock

förefölle, som örn den skulle vara att föredraga framför det nu tilllämpade

systemet. Det voro nämligen uppenbart, att det nuvarande inlösningsförfarandet

med den därtill knutna prisgarantien under rådande

förhållanden måste bidraga till en oavlåtlig ökning av spannmålsöverskottet.

Det syntes, som örn det av utredningen föreslagna stödköpsförfarandet

— baserat på en lägsta notering under de tidigare höstmånaderna

av minst 14 kronor per 100 kilogram vete samt 13 kronor

per 100 kilogram råg med stigande priser under konsumtionsårets fortgång

—• samtidigt som det beredde brödsädsodlingen erforderligt stöd,

borde kunna, örn det tillämpades med klokhet och varsamhet, leda till

en nödvändig bättre överensstämmelse mellan tillgång och efterfrågan

på brödsäd.

Beträffande konstruktionen och sammansättningen av det organ, som

skall handhava de föreslagna åtgärderna av organisatorisk och affärsmässig

art till spannmålsmai’knadens stödjande, äro meningarna i de

inkomna yttrandena likaledes delade. Statens spannmälsnämnd tillstyrker

utredningens förslag örn bildande av ett särskilt bolag enligt angiv
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 227-

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

na grunder för nämnda ändamål. Statskontoret förordar likaledes, att

ett särskilt bolag bildas för ändamålet. Även lantbruksstyrelsen anser

det icke lämpligt, att ifrågavarande arbetsuppgifter uppdroges åt svenska

spannmålsföreningen. Svenska foderämnes- och spann/målsimportörernas

förening kan däremot icke ansluta sig till utredningens förslag

i denna del. Föreningen framhåller, att väl vore det riktigt, att

.svenska spannmålsföreningen i sin nuvarande form utgjorde en kvarnsammanslutning,

låt vara med staten som ensam beslutande part i alla

avgörande frågor, men genom inlösning av kvarnarnas, av staten garanterade

andelar i spannmålsföreningen syntes en sådan omorganisation

av densamma kunna genomföras, som gjorde den skickad att även

i fortsättningen utgöra regleringsorgan. Den ifrågasatta anordningen

med tills vidare två organ, spannmålsföreningen för handhavandet av

avvecklingen av det nuvarande brödsädsöverskottet och spannmålsbolaget

för handhavandet av spannmålsregleringen i övrigt, syntes icke

blott onödigt invecklad utan rent av ägnad att medföra direkta olägenheter.

Sveriges spannmålsintressenters förening anser, att utredningen

icke med önskvärd tydlighet understrukit bolagets temporära karaktär.

Enligt föreningens förmenande borde bolaget betecknas och betraktas

som ett avvecklingsföretag, ägnat att under någorlunda mjuka former

förmedla övergången till en fri marknad. Denna synpunkt tillmätte föreningen

så mycket större betydelse som vissa tendenser inom odlingen

lydde på en i det längre loppet fortsatt produktionsökning, framför allt

av vete. En utveckling i sådan riktning försvårade statsmakternas lösgörande

från den direkta marknadsinterventionen ju längre beslutet

därom uppskötes. Med hänsyn till denna avvecklingssynpunkt vore bolagsformen

måhända mindre passande, men föreningen föreställde sig,

att svårigheter vore för handen för bildande av en ekonomisk förening

med staten som ensam ägare. Även de av kommerskollegium höi''da näringsorganisationerna

ställa sig tveksamma till eller motsätta sig bestämt

inrättandet av ett nytt organ —det föreslagna svenska spannmålsaktiebolaget,

vari staten skulle teckna hela aktiekapitalet och framdeles

bliva innehavare av minst 95 procent av aktierna — för omhänderhavandet

av den nya stödverksamheten. Det framhålles härvid särskilt,

hurusom bibehållandet, låt vara under en viss avvecklingstid, av svenska

spannmålsföreningen vid sidan av det nya statsägda bolaget måste vara

ägnat att skapa intressekollisioner mellan å ena sidan föreningen, som

måste sträva efter att för bästa pris realisera sitt spannmålslager, och ä

andra sidan bolaget, vars uppgift vore att genom uppköp stabilisera

spannmålspriserna vid lämplig höjd, och som dessutom jämväl bomme

att bedriva försäljning av spannmål. Vidare uttalas farhågor för att

det nya bolaget skulle komma att utgöra upprinnelsen till ett statens

spannmålsmonopol, en utveckling, som —- enligt vad som uttalas av

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Stockholms m. fl. liaudelskamrar — i fråga om ett så känsligt område

som spannmålshandeln skulle bliva av ödesdiger art.

För egen del anför kommerskollegium på denna punkt följande.

Det ville synas, som örn. den anförda kritiken mot den duplicering av

samtidigt verksamma förmedlare av den statliga understödsverksamheten,

som utredningens förslag innebure, skulle vara befogad. Utan att

närmare ingå på själva organisationsfrågan, som syntes kunna lösas,

antingen genom en ombildning av svenska spannmålsföreningen, vilken

i så fall enligt nya direktiv finge omhänderhava även den nya

stödköpsverksamheten, eller därigenom att det föreslagna svenska spannmålsaktiebolaget

finge i uppdrag att fortsätta avvecklingen av föreningens

verksamhet och realisationen av dess lager, ville kollegium förorda,

att endera av dessa utvägar valdes, till förekommande av eljest

tillsynes oundvikliga slitningar vid genomförandet av de delvis motsatta

uppgifterna. Närmast till bands syntes onekligen ligga en sådan omorganisation

av svenska spannmålsföreningen, att staten, åtminstone tills

vidare, övertoge andelarna i föreningen, varigenom sålunda det statliga

inflytandet över densamma bleve förhärskande och att samtidigt föreningens

styrelse tillfördes representanter för såväl jordbruket, spannmålshandeln

och kvarnindustrien som konsumentintresset.

I fråga örn bolagets konstruktion framföras vissa detaljanmärkningar.

Statskontoret ifrågasätter sålunda, huruvida icke — såsom fallet vore

med preferensaktierna i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet — hela

stocken av preferensaktier lämpligen borde ju förr dess hellre överlåtas

på enskilda händer. Givetvis förutsatte en dylik anordning, att preferensaktiernas

röstvärde bestämdes på sådant sätt, att icke det utslagsgivande

inflytandet på bolagets angelägenheter, som borde tillkomma staten,

äventyrades. A andra sidan syntes det — till säkerställande av att

en fyllig representation inom styrelsen bereddes åt de praktiska och affärsmässiga

synpunkterna —- böra förbehållas innehavarna av preferensaktierna

att utse halva antalet styrelseledamöter — dock icke ordförande

och vice ordförande — jämte suppleanter, vartill borde komma

den ene revisorn jämte suppleant för honom. Därest ytterligare allenast

en revisor ansåges böra tillsättas, syntes övervägande skäl tala för, att

denne utsåges av Kungl. Majit. Vidare ville statskontoret ifrågasätta,

huruvida icke — med hänsyn till rådande ränteläge, vari någon förändring

uppåt för närvarande icke kunde skönjas — det borde vara tillfyllest

att fastställa den årliga utdelningen å preferensaktie till högst 4

k \ V< procent. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ej framfört annan

erinran mot den föreslagna bolagsordningen för svenska spannmålsaktiebolaget

än att någon formell jämkning borde göras beträffande bestämmelsen

örn hembud till inlösen av staten av preferensaktie, utvisande

att hembudet gällde sådan preferensaktie, som ej ursprungligen

tillhört staten. Den föreslagna anordningen, att fullmäktige skulle erhålla

bemyndigande att tillhandahålla erforderliga medel för sådan inlösen,

syntes vara lämplig. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Marits proposition nr 227.

har icke övertygats om ändamålsenligheten av den föreslagna uppdelningen

av bolagets aktiekapital i stamaktier och preferensaktier, de sistnämnda

för möjliggörande av marknadsintressenas representation inom

bolaget. Denna ståndpunkt grundade föreningen på betydelsen av den

omständigheten, att bolagets självständighet gentemot de inom handeln

verksamma företagen omsorgsfullt vårdades och bevarades. Delägareskap

från deras sida, med vilka stödorganet samarbetade eller konkurrerade,

kort sagt, knöte affärsmässiga förbindelser, öppnade möjligheter

till icke avsedda sidoinflytelser vid handläggningen av det löpande

uppköps- och försäljningsarbetet. Det vore av oundgänglig vikt,

att det statliga företaget fungerade med ostridig oväld i betraktande av

de till upphandlingen knutna friktionsanledningarna, och bolaget borde

därför enligt föreningens uppfattning konstrueras som ett från de övriga

marknadsföretagen även formellt avskilt, fristående stödköpsinstitut,

oavsett örn dessa företag ägdes av jordbrukarna eller köpmännen eller

utgjordes av kvarnar.

Spannmålsutredningens förslag rörande anskaffningen av erforderliga

rörelsemedel för det nya stödorganets verksamhet har föranlett särskilda

uttalanden från flera håll. Såväl Sveriges allmänna lantbrukssällskap

som svenska lantmännens riksförbund anse sig, därest den föreslagna

anordningen genomföres, böra framhålla vikten av, att stödorganet utrustas

med befogenhet att ingripa å marknaden i större omfattning än

utredningen tänkt sig, samt att härför nödigt kapital ställes till förfogande.

Statens spannmålsnämnd påpekar, att örn priserna å vete och

råg enligt nämndens förslag bleve något högre, än vad utredningen som

minimum tänkt sig, de till förfogande stående penningmedlen icke försloge

till inköp av fullt de myckenheter spannmål, med vilka utredningen

räknat. Då nämnden emellertid förutsatt, att bolaget icke den

1 september 1935 skulle från föreningen övertaga något reservlager, förfogade

detsamma under sitt första verksamhetsår över ett så pass stort

rörelsekapital, att dess möjligheter till inköp av spannmål i allt fall borde

vara tillräckliga. Statskontoret har ej något att erinra mot att till

tecknande av aktier i bolaget å riksstaten för budgetåret 1935/1936 bland

utgifter för kapitalökning uppföres ett reservationsanslag å 10,000,000

kronor att utgå av lånemedel. Däremot kan ämbetsverket icke biträda

utredningens förslag, att, utöver ett förlagskapital för svenska spannmålsaktiebolaget

å 10,000,000 kronor, till Kungl. Maj:ts förfogande skulle

ställas ytterligare 10,000,000 kronor såsom rörelsekapital för åtgärder på

spannmålsmarknadens område. En väsentlig nedsättning av sistnämnda

belopp syntes ämbetsverket kunna företagas, utan att därigenom

skulle vedervågas tillgången på för här ifrågavarande ändamål erforderliga

rörelsemedel. Även fullmäktige i riksbanken framhålla önskvärdheten

av, att det förlagskapital, som staten utöver aktiekapita
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Marits projjosition nr 227.

117

let 10,000,000 kronor skall tillhandahålla bolaget, begränsas, förslagsvis

till 10,000,000 kronor. Beträffande formen för förlagskrediten och räntan

å densamma ifrågasätta fullmäktige, att man skulle förfara sålunda,

att det föreslagna beloppet ställdes till bolagets förfogande i svenska statens

förbindelser, vilka bolaget därefter ägde att själv belåna. Härigenom

skulle den ränta, som bolaget finge vidkännas, i viss mån anpassas

till läget på penningmarknaden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört bland annat följande.

Av den granskning fullmäktige ägnat ärendet hade det synts fullmäktige,

som örn den föreslagna omläggningen av statens medverkan vid

den svenska spannmålsskördens avsättning på den öppna marknaden

skulle genom det föreliggande förslaget väsentligen begränsa statens

förlustrisk. Huruvida det föreslagna nya organet för spannmålsskördens

avsättning, även i den mera begränsade omfattningen för dess verksamhet,

verkligen skulle kunna bedriva denna så, att vinst å densamma

finge beräknas, syntes emellertid fullmäktige vara tvivel underkastat.

Med hänsyn härtill förefölle det därför något tveksamt, huruvida statens

insatskapital borde utgå enbart av lånemedel. Avsteg från den av

statsmakterna såsom regel tillämpade principen, att anslag av lånemedel

endast borde ifrågakomma, när dessa medel med någon säkerhet

kunde beräknas giva den avkastning, som motsvarade ränteutgifterna å

det investerade kapitalet, borde helst icke ifrågakomma. Fullmäktige

hade visserligen vid ett par tillfällen, då sådana avsteg blivit föreslagna,

ej direkt velat motsätta sig dessa men bade då ansett sig böra starkt

framhålla, att endast mycket tungt vägande skäl, närmande sig ett nödläge,

därtill varit för fullmäktige bestämmande. Från denna sin utgångspunkt

ville fullmäktige i det nu föreliggande fallet icke heller avstyrka,

att lånemedel anvisades för den föreslagna aktiekapitalinvesteringen

i bolaget å 10,000,000 kronor, men skulle ansett riktigast, örn

någon del kunnat anvisas av andra medel. Därest kapitalförlust därför

skulle visa sig uppstå, borde denna snarast anmälas till ersättande av

sistnämnda medel.

Körande det övriga förlagskapitalet, som bolaget ansåges vara i behov

av och som genom två olika lånemedelsanslag å vardera 10,000,000 kronor

skulle genom fullmäktiges försorg ställas till förfogande, ville fullmäktige

ej göra annan erinran mot den föreslagna anordningen, än att

det borde fastslås, att räntan å utbekomna belopp beräknades oell av

bolaget gäldades efter den effektiva medelräntan å den av staten upptagna

fonderade statsskulden. Fullmäktige ansågo detta finansieringssätt

vara att föredraga framför avlämnande av statsobligationer i och

för dessas belåning i riksbanken, enär obligationerna ej kunde belånas

till fulla värdet, och fördenskull dylika måste utlämnas till större belopp

än den av riksdagen lämnade krediten.

Av riksgäldsfullmäktige har en minoritet av två ledamöter velat i

fråga om det förlagskapital, som skulle ställas till förfogande, uttala,

att det lämpligaste sättet att ordna svenska spannmålsaktiebolagets förlagskredit

vore att förfara på samma sätt, som skett vid två tillfällen,

då svenska jordbrukskreditkassan erhållit temporär kredit mot garanti

av svenska statens obligationer. Örn så skedde skulle krediten, vilken

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

vore avsedd att disponeras under en närmare bestämd begränsad tid,

nämligen under de tre budgetåren 1935/1936—1937/1938, därigenom kunna

ej oväsentligt förbilligas. Efter utgången av nämnda period borde,

om icke anledning härtill tidigare uppstått, frågan återupptagas rörande

svenska spannmålsaktiebolagets förlagskredits ordnande i framtiden.

Vid en sådan tidpunkt vore det jämväl lättare att överblicka, i vad mån

krediten med hänsyn till eventuella förluster borde anvisas av andra

medel än lånemedel.

Svenska bankföreningen framhåller, att det vore givet, att för en rörelse

av den omfattning, som av utredningen ifrågasattes, erfordrades ett

icke oansenligt kapital. Att utöver det aktiekapital å 10,000,000 kronor,

varmed det föreslagna bolaget skulle förses, statliga kreditiv å sammanlagt

20,000,000 kronor skulle behövas, syntes dock icke antagligt. Spannmål

vore en standardvara, som utgjorde ett väl användbart kreditunderlag.

Landets kreditinrättningar av alla slag hade penningöverskott, som

de mot nöjaktig säkerhet gärna placerade på billiga villkor. Därest

regleringsorganet, såsom vore självfallet, erhölle affärsmässig och vederhäftig

ledning, borde dess statliga penningförsörjning kunna begränsas.

I fråga örn utredningens förslag örn upptagande av veteavgift anför

styrelsen för kooperativa förbundet, att, örn veteavgiften användes uteslutande

för att under en längre period jämna ut prisfluktuationerna på

brödspannmål å den inhemska marknaden, kunde under förhandenvarande

förhållanden några mera vägande invändningar knappast göras

mot densamma och detta så mycket mindre, örn avgiften, så snart detta

vöre möjligt, sänktes. Skulle avgiften däremot utnyttjas även för andra

ändamål, hade man emellertid anledning att ställa sig mycket tveksam

till denna del av förslaget. Enligt styrelsens mening måste det nämligen

anses vara ändamålsenligt, att veteavgiften helt reserverades för

de kostnader, som direkt hörde samman med uppgiften att på den inhemska

marknaden effektuera det prisstöd och den prisutjämning, som

utredningens förslag syftade till, men däremot vore det enligt styrelsens

mening avgjort olämpligt och oriktigt att taga den i anspråk för undanskaffande

genom export av eventuellt spannmålsöverskott eller för ändamål

vid sidan av hrödsädsodlingen. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

ifrågasätter, örn icke den statliga stödköpsverksamheten borde

finansieras direkt av statsmedel. Den våldsamma nedgången av

mjölkonsumtionen utgjorde enligt föreningens mening en bestämd anvisning

örn olämpligheten av en fördyring av mjölet genom vetebeskattning.

Spannmålsnämnden har ingen erinran mot uttagande av en dylik

avgift på sätt utredningen ifrågasatt, ehuru enligt nämndens tidigare

uttalade mening stora kontrollsvårigheter måste bliva förbundna med

ett sådant förfarande.

Beträffande förslaget örn utvidgad avgiftsfrihet för vete, som förmales

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Majus proposition nr 227.

mot tull eller lön för odlares husbehov, framföras invändningar från ett

flertal håll. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening

avstyrker ej endast en dylik utvidgning utan även den nuvarande avgiftsfrihoten

för odlares tullförmalning och uttalar i anslutning härtill,

att en dylik avgiftsfrihet innehure en uppenbar orättvisa såväl mot handelskvarnarna

som mot konsumenterna. En liknande ståndpunkt intages

av kommerskollegium och så gott som alla de av detta ämbetsverk

hörda organisationerna. Kollegium framhåller, att veteavgiften

rättvisligen borde drabba även sådan spannmål, som mot tull eller lön

förmales för odlares räkning. Ett motsatt förfarande kunde, särskilt

vid förhöjd veteavgift, befaras medföra missbruk och underslev, varförutom

det även skulle innebära en orättvisa gentemot de kvarnar, som

komme i en i viss mån missgynnad ställning i förhållande till tullkvarnarna.

Även svenska livsmedélsarbetareförbundet uttalar betänkligheter

mot att undantag från utgivande av veteavgift medgåves beträffande tullförmalning.

Svenska spanntnålsföreningen anför i sitt yttrande på denna punkt

bland annat följande.

Föreningen hade vid upprepade tillfällen framfört betänkligheter mot

upptagande av den s. k. veteavgiften, som i själva verket vore en avgift

på förmalningen och som i sista hand genom mjölfördyring betalades

av konsumenterna. Veteavgiften avsåges även enligt spannmålsutredningens

förslag skola i fortsättningen utgå för att täcka genom stödåtgärderna

uppkomna förluster. Det vore en olägenhet, att veteavgiftens

storlek enligt förslaget ej inverkade på prisläget å brödsäd, då därigenom

odlarnas eget intresse att minska brödsädsöverskottet försvunne.

Men än mera anmärkningsvärt vore, att förslaget bibehölle den uppdelning

mellan handelsförmalning och tullförmalning till husbehov, varigenom

veteodlaren såsom konsument befriades från att deltaga i kostnaderna

för stödet åt brödsädsodlingen och varigenom således belastningen

å övriga konsumenter ytterligare ökades. Det förelåge knappast

skäl för att veteodlare-konsumenten skulle undslippa den pålaga, som

drabbade alla jordbrukare, vilka ej odlade vete, och alla övriga konsumenter

i landet. Vid en strävan att förenkla och förbättra stödåtgärderna

måste det vara felaktigt att införa sådana undantagsbestämmelser,

som icke blott av principiella skäl vore omotiverade utan även omöjliga

att i praktiken kontrollera, och vilka enligt statens spannmålsnämnds

tidigare uttalanden kunde vara ägnade att uppamma en liknande

moral, som under tidigare kristid framträdde.

Att, såsom Kungl. Majit gjort, bevilja befrielse från veteavgift vid

förmälning för ålderdomshems patienter, vore en överraskande tilllämpning

av gällande förordning, vilken endast medgåve befrielse för

odlarens husbehov. En sådan tolkning visade svårigheten att fastställa

vad som avsåges med odlare och talade även mot bibehållande av nämnda

undantagsbestämmelse. Föreningen kunde ej annat än finna såväl nu

gällande som än mera den föreslagna kontrollen beträffande förutnämnda

förhållanden bristfällig. Genom upphävande av begränsningen och för
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

svagande av kontrollen komme den avgiftsfria förmalningen att gå utöver

de gränser, som i förslaget avsåges.

Statens spannmålsnämnd framhåller, att nämnden funnit de av kvarnindustrien

framförda betänkligheterna beträffande avgiftsfrihet vid

förmälning mot tull eller lön rätt bärande, ehuru nämnden, sedan anordningen

numera i viss omfattning kommit i tillämpning, på av utredningen

angivna grunder icke ansåge sig böra avstyrka ifrågavarande

avgiftsfrihet. Nämnden delade dessutom den av styrelsen för svenska

spannmålsföreningen u. p. a. uttalade meningen, att avgiftsfriheten

borde hållas inom möjligast snäva gränser. Härmed åsyftade nämnden

icke någon begränsning av egentliga odlares avgiftsfria myckenhet,

men att avgiftsfrihet icke skulle tillkomma, anstalter av olika slag,

såsom ålderdomshem, skolor, pensionat m. fl. Det kunde icke nekas,

att kvarnindustrien genom spannmålsregleringen kommit att arbeta under

andra betingelser än tidigare, vilka bland annat framskapat helt nya

inbördes konkurrensförhållanden. Under sådana omständigheter vore

det rätt naturligt, att statsmakterna icke vidtoge åtgärder, som än ytterligare

skärpte ifrågavarande förhållande.

Emot denna punkt i nämndens utlåtande har avvikande mening anmälts

av ledamoten friherre Stiernstedt, som ansett, att veteavgiften,

vilken enligt förslaget i sista hand skulle få karaktären av en ren konsumentskatt,

borde på lika sätt träffa samtliga mjölkonsumenter. Ett

obegränsat och okontrollerat fritagande av en befolkningsgrupp från dylik

avgift måste enligt reservanten lätt nog leda till oärliga förfaranden,

ägnade att medföra en återgång till den s. k. kristidsmoralen. Genom

ett sådant system komme vidare de i tekniskt hänseende mindre väl

utrustade kvarnarna att gynnas på bekostnad av de företag, som vore

försedda med högvärdiga och dyrbara tekniska anordningar.

Vad slutligen angår den av utredningen föreslagna formen för avvecklingen

av svenska spannmåls}öreningens verksamhet hava från flera håll

framförts starka betänkligheter mot att efter den 1 september 1935 två

statliga organ skulle vara verksamma på spannmålsmarknaden. Såsom

framgår av vad förut anförts, intages denna ståndpunkt av kommerskollegium

jämte flertalet handelskamrar i riket. Till denna mening ansluter

sig även lantbruksstyrelsen, som i sådant hänseende framhållit

bland annat följande.

Den föreslagna anordningen, enligt vilken två statliga organ komme

att samtidigt uppträda såsom tävlande både på brödsädsmarknaden

och fodermarknaden syntes lantbruksstyrelsen knappast rationell eller

ägnad att bidraga till upprätthållande av ett för jordbruket skäligt och

med hänsyn till realisationen av spannmålsföreningens lager ur det allmännas

synpunkt önskvärt prisläge på förevarande områden. Såvitt

av betänkandet framginge, hade utredningen icke—åtminstone icke mera

ingående —- övervägt möjligheten av att det planerade aktiebolaget skulle

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

121

övertaga det lager, som hösten 1935 kunde befinnas i spannmålsföreningens

ägo. Mot en sådan anordning syntes formellt det förhållandet tala,

att staten åtagit sig absolut garanti för alla spannmålsföreningens förluster.

Föreningen borde därför ensam få handhava sin avveckling, så

att förlusterna bleve slutgiltigt fastslagna. Reellt sett syntes detta dock

knappast hava någon större betydelse. Visserligen skulle staten enligt

föreliggande förslag icke lämna någon formell garanti för det nya bolagets

affärsverksamhet. Då emellertid staten skulle tillhandahålla bolaget

såväl aktiekapital som i övrigt erforderligt rörelsekapital, bleve

staten bolagets enda egentliga ägare och finge hära den förlust, bolagets

verksamhet eventuellt kunde medföra. Staten finge också tillgodogöra

sig å verksamheten eventuellt uppkommet överskott. Utredningen hade

visserligen utgått från, att aktierna i bolaget skulle kunna förvärvas av

andra än staten, men utredningen syntes knappast förutsätta, att någon

skulle vilja engagera sig på detta område. I stort sett kunde därför statens

engagement i de båda förevarande företagen anses likvärdigt och

en överflyttning av en del utav det ena företagets verksamhet på det

andra ur statsekonomisk synpunkt betraktas såsom jämförelsevis betydelselös.

Därest spannmålsaktiebolaget på här ifrågasatt sätt övertoge den slutliga

avvecklingen av spannmålsföreningens verksamhet, syntes däremot

vissa fördelar stå att vinna. Avsevärt större klarhet över statens engagement

på detta område skulle därigenom ernås. Administrationskostnaderna

för den genom statliga anordningar bedrivna verksamheten

skulle tillika kunna nedbringas. Den största vinsten av, att endast

ett organ handhade uppköp och försäljning för det allmännas räkning

av spannmål, vore emellertid, att denna verksamhet kunde bedrivas mera

ändamålsenligt. Särskilt syntes det, som örn avvecklingen av spannmålsföreningens

lager därigenom skulle kunna ske med minsta förlust för

staten, samtidigt som detta lager korume till användning, där det bäst

passade och mest gagnade det allmänna i stort sett.

Svenska lantmännens riksförbund understryker nödvändigheten av,

att avvecklingen skedde i mycket nära kontakt med det nya stödköpsorganet.

Angelägenheten härav vore så betydande, att riksförbundet

ville ifrågasätta, örn icke avvecklingen av överskottet helt borde överlåtas

till stödköpsorganet. Det måste dock därvid dragas klara gränser

mellan avvecklingen av det gamla systemet och det nya stödköpsorganets

verksamhet, så att icke det senare bleve belastat med förluster

från tidigare period och därigenom hämmat i sin verksamhet.

Körande avvecklingen i övrigt må nämnas, att fullmäktige i riksbanken

framhålla önskvärdheten av att en plan för avveckling av förlusterna

på svenska spannmålsföreningens verksamhet fastställes vid årets

riksdag. Fullmäktige i riksgäldskontoret betona nödvändigheten av en

kraftig amortering av den beräknade förlusten å den av spannmålsioreningen

omhänderhavda verksamheten. Från denna utgångspunkt

förofölle det av utredningen föreslagna beloppet av 1,500,000 kronor vara

alldeles för snävt beräknat. Svenska bankföreningen framhåller vidare

nödvändigheten av, att realisationen av förefintliga spannmålslager icke

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

betraktades såsom så att säga eu spannmålsregleringens enskilda angelägenhet

utan såsom en ekonomisk fråga, som hade intresse för landet

i sin helhet. Då denna synpunkt anlades på frågan, framstode det icke

såsom utan vidare gagneligt, att ifrågavarande spannmål exporterades

till Tyskland, oaktat detta land erbjöde en köpeskilling, som med någon

krona per deciton överstege den, vilken annorstädes skulle kunna uppnås.

Erlades betalningen över den svensk-tyska clearingen, kunde det

nämligen inträffa, att resultatet bleve sådant, att varje kronas minskning

av realisationsförlusten motsvarades av en avsevärt större förlust

för andra svenska fordringar på Tyskland.

Spannmålsnämnden har i sitt yttrande till behandling upptagit frågan

örn samarbete mellan olika statliga organ beträffande de olika jordbruksregleringarna

och i detta hänseende anfört följande.

I sitt utlåtande till Kungl. Majit den 18 december 1933 med förslag till

fortsatta åtgärder till hrödsädsodlingens stödjande hade nämnden ansett

sig böra beröra frågan örn de statliga stödåtgärdernas återverkan på

olika grenar av produktionen, därmed åsyftande önskvärdheten utav en

viss samverkan mellan de organ, som närmast omhänderhava de statliga

stödåtgärderna. Redan nu hade spannmålsnämnden det närmaste ansvaret

för importen av och därmed också i viss män prisbildningen å de

flesta fodervarorna. Jämlikt smör- oell margarinkommitténs förslag

skulle nämnden dessutom omhänderhava regleringen av importen av oljekakor

och visst annat kreatursfoder. Slutligen hade spannmålsutredningen

föreslagit, att i nämndens hand skulle läggas regleringen av importen

av brödsäd och vissa produkter därav. Härigenom komme nämnden

i praktiken icke endast att reglera tillgången på brödsäd och fodervaror

över huvud taget inom landet och därmed också i högre eller lägre

grad prisbildningen å desamma utan även att i följd härav påverka lönsamheten

och därmed också produktionsriktningen beträffande såväl den

animaliska som den vegetabiliska produktionen. En dylik vittomfattande

regleringsverksamhet bjöde i sig på utomordentliga svårigheter. Då härvid

hänsyn måste tagas till förhållanden inom andra grenar av jordbruksproduktionen

än växtodlingen, vore det tämligen klart, att nämnden

finge sig uppgifter förelagda, som i hög grad ingrepe på övriga

nämnders verksamhet. Ett samarbete med dessa statliga regleringsorgan

i en eller annan form bleve därför nödvändigt. I synnerhet gällde detta

beträffande statens slakteri- och mjölknämnder.

Sedan nämnden därefter erinrat örn de uttalanden i förevarande fråga,

som gjorts i propositionen nr 257 till 1934 års riksdag angående vissa åtgärder

till jordbrukets stödjande anför nämnden följande.

Enligt nämndens mening skulle en sammanslagning av de olika nämnderna

måhända icke vara den lämpligaste formen för att ernå den erforderliga

översikten och samverkan beträffande de statliga regleringsåtgärderna.

Man finge nämligen icke bortse därifrån, att envar av de

nu arbetande nämnderna hade sig förelagd arbetsuppgifter, som till sin

karaktär vore så olika ävensom erfordrade ingående sak- och personkännedom

å så vitt skilda områden, att desamma svårligen behärskades

av ett enda organ. Som nämnden antytt, syntes emellertid ett samarbete

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

mellan olika organ på något sätt ändock köra åvägabringas, vilket borde

ske enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Det torde näppeligen ankomma

på nämnden att härutinnan avgiva något förslag. Nämnden

hade endast velat framföra vissa synpunkter på frågan och uttala, att

spörsmålet vore av den vikt, att i någon form en organiserad samverkan

borde åvägabringas.

Med anledning av att gällande bestämmelser angående utförselbevis för

vete och råg utlöpa den 31 .juli 1935 har kommerskollegium på min anmodan

den 27 februari 1935 avgivit utlåtande rörande frågan örn tillämpning

av berörda system för tiden efter nämnda dag. Kollegium har samtidigt

överlämnat yttranden i ämnet från Stockholms handelskammare, Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, svenska kvarnföreningen, föreningen

Sveriges spannmåls!ntressenter samt svenska foderämnes- och

spannmålsimportörernas förening, vilka samtliga organisationer uttalat

sig för bibehållande tillsvidare av bestämmelserna örn utförselbevis.

För egen del har kommerskollegium anfört, bland annat, följande.

Praktiskt taget hela den export av råg och vete, som ägt rum sedan

systemet med utförselbevis senast förlängdes, hade skett mot utfärdande

av dylika bevis. Då emellertid den största exportören, svenska spannmålsföreningen,

enligt beslut av Kungl. Majit icke utnyttjat de utfärdade

utförselbevisen, hade tullverkets utgifter för restitution av tullmedel

på utförselbevis, enligt vad under hand upplysts från generaltullstyrelsen,

uppgått till allenast, för budgetåret 1933/1934 13,817 kronor och för tiden

juli—december 1934 5,434 kronor.

Såsom prisregulator hade systemet med utförselbevis, sedan gällande

spannmålsreglering infördes, praktiskt taget saknat betydelse. Enligt det

förslag till åtgärder för spannmålsodlingens stödjande, som framlagts av

1934 års spannmålsutredning, skulle den inhemska marknaden för jordbruksprodukter

tillsvidare i stort sett förbliva sluten med prisläge högre

än världsmarknadens. Bleve detta fallet, finge icke heller under den

närmaste framtiden utförselhevisen den vid införandet av desamma avsedda

betydelsen. Vid sådant förhållande kunde det synas omotiverat att

ytterligare förlänga giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser. Då

emellertid utförselbevisen hittills bibehållits under hela den tid gällande

spannmålsreglering tillämpats, trots att de, såsom nyss nämnts, saknat

praktisk betydelse, och då förliandenvaron av systemet med utförselbevis

otvivelaktigt bomme att underlätta avvecklingen av den statliga spannmålsregleringen

och återställandet av en fri spannmålsmarknad, funne

sig kollegium icke nu höra förorda slopande av nämnda system.

Kollegium tillstyrkte sålunda, att förordningen den 13 april 1928 angående

utförselhevis för råg och vete gåves fortsatt giltighet, förslagsvis

till utgången av juli månad 1937.

Vad angår spannmålsbelåningen framliålles i yttrandena från liera håll

såsom synnerligen angeläget för ernående av en tillfredsställande reglering

av brödsädsmarknaden, att belåningsmöjligheterna underlättas även

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i i ortsättningen. Sveriges allmänna lantbrukssällskap anser utredningens

förslag i detta hänseende icke vara betryggande. Spannmålsnäm/nden

har ej något att erinra mot utredningens förslag om ändrade bestämmelser

för lån ur spannmålskreditfonden ävensom ställande av garanti

för jordbrukskassornas lånerörelse, i vad avser belåning av spannmål.

Med anledning av att nämnden förordat en högre prisnivå för brödsäd,

än den utredningen tänkt sig, anser nämnden dock, att de ifrågasatta

belåningsvärdena borde höjas. Vidare understryker nämnden utredningens

uttalande angående önskvärdheten av, att räntefoten för lån från spann - målskreditfonden sänkes. Statskontoret erinrar, att staten såsom grundfond

för svenska jordbrukskreditkassan redan ställt till förfogande statsobligationer

till ett nominellt belopp av 25,000,000 kronor, samt framhåller

såsom sin mening, att ett utökande av denna statliga garanti med

hänsyn till här ifrågavarande belåning borde komma till stånd, endast

om och i den mån detta efter tillfyllestgörande utredning — vartill det

torde ankomma på jordbrukskreditkassan att taga initiativ — visade sig

oundgängligen behövligt. För närvarande funne sig alltså ämbetsverket

icke kunna tillstyrka åtgärd i sådant avseende.

Fullmäktige i riksbanken förklara sig icke hava något att erinra mot

den föreslagna bestämmelsen, att belåningsvärdena för spannmål, vid lån

från spannmålskreditfonden, skola fastställas av Kungl. Majit. Rörande

vad utredningen i övrigt ifrågasatt till underlättande av spannmålsbelåningen

anföra fullmäktige följande.

Utlåningen från spannmålskreditfonden utgjorde vid utgången av år

1934 icke mera än 453,000 kronor. Förklaringen till det ringa ianspråktagandet

av fonden vore sannolikt den relativt höga ränta, som debiterades

vid utlåning från densamma. I enlighet med föreskriften att ränta

skulle beräknas efter den räntefot, som fullmäktige med hänsyn till kostnaderna

för statens upplåning för varje konsumtionsår bestämde, hade

fullmäktige nämligen förlidet år beslutat — efter att från riksgäldskontoret

hava inhämtat, att räntan å spannmålskreditfonden för att motsvara

kostnaderna för statens upplåning borde oförändrad bibehållas vid 4.5

procent —- att räntan skulle utgå efter denna räntesats. Därest statsmakterna

ansåge, att spannmålskreditfonden borde fungera såsom ett utlåningsorgan,

som i sin mån skulle bereda affärsmässiga möjligheter för

belåning av spannmål och därigenom bidraga till att villkoren för lån

mot spannmål komme i överensstämmelse med det rådande läget på penningmarknaden,

syntes det riktigt, att räntan å lån från spannmålskreditfonden

icke fastställdes att motsvara medelkostnaden för statens totala

upplåning. Man kunde möjligen på den av fonden debiterade räntan

lägga följande synpunkter.

Fonden betraktades såsom av tillfällig karaktär, i det man utginge

från,, att spannmålsmarknaden småningom skulle komma till en mera

slutgiltig ordning utan bistånd av fonden. Man antoge, att fonden kunde

upphöra efter förloppet av exempelvis tre år. Den statliga upplåning,

som för. närvarande erfordrades för fondens räkning, kunde sålunda beräknas

icke behöva bliva av längre varaktighet än tre år. Kostnaden

för en dylik statlig upplåning komme givetvis att understiga marknads
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

125

räntan för spannmålslån. Sistnämnda ränta syntes böra vara normerande

för lån från fonden. Därjämte borde vederbörlig hänsyn tagas till

risk och förvaltningskostnader. Fullmäktige ville i detta sammanhang

erinra örn den risk, som bestode däri, att den spannmål, mot vilken lån

från spannmålskreditfonden lämnades, icke pantförskreves till långivaren.

Avskaffades inlösningssystemet, ökades risken ytterligare.

Inrättandet av det statliga uppköpsbolaget, svenska spannmålsaktiebolaget,

torde möjligen föranleda ett ökat behov att belåna spannmål, nämligen

för detta bolags räkning. Huruvida i övrigt ett ökat lånebehov

skulle inträda, syntes tvivelaktigt. Fullmäktige ville emellertid icke avstyrka,

att spannmålskreditfonden i enlighet nied förslaget höjdes till

6,000,000 kronor.

Jordbrukskreditkassorna omhänderhade en mycket betydande del av

utlåningen mot spannmål. Av de 15,000,000 kronor i obligationer, som

redan överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan, hade vid årsskiftet

1934/1935 för kassans upplåning disponerats endast omkring 5,500,000

kronor. Under sådana förhållanden syntes det fullmäktige för närvarande

icke påkallat att ställa ytterligare belopp i obligationer till jordbrukskreditkassans

förfogande. Det borde icke lämnas obeaktat, att ett

dylikt stöd ökade jordbrukskassornas expansionsmöjligheter avsevärt

även vad beträffade andra utlåningsgrenar än spannmålsbelåning. Fullmäktige

ville även erinra, att centralkassorna för jordbrukskredit åtnjöte

rediskonteringskredit i riksbanken, bland annat, för rediskontering av

växlar (4,325,000 kronor), för vilka vederbörande jordbrukskassa innehade

säkerhet i spannmål enligt 1924 års lag örn viss panträtt i spannmål.

I detta sammanhang borde nämnas, att jordbrukskassorna vid sin

spannmålsbelåning hittills hade tillämpat ett belåningsvärde av omkring

80 procent av spannmålens värde. I och med inlösningssystemets avskaffande

komme jordbrukskassorna sannolikt icke att underlåta taga under

övervägande, huruvida nämnda belåningsgräns finge anses för hög.

Ej heller fullmäktige i riksgäldskontoret hava något att erinra mot förslaget

att höja spannmålskreditfonden. Liknande ståndpunkt intages av

svenska jordbrukskreditkassan. Denna anser även utredningens förslag

om deponering av statsobligationer intill ett belopp av 10,000,000 kronor

såsom säkerhet för jordbrukskreditkassans för spannmålsbelåning erforderliga

upplåning lämpligt. Dylik deponering borde därför möjliggöras

såsom en beredskapsåtgärd för det fall, att kasseorganisationens kapitalbehov

för spannmålsbelåning skulle hastigt tillväxa och icke kunna nöjaktigt

tillgodoses på annat sätt. Styrelsen för svenska bankföreningen

framhåller, att, för den händelse av utredningen förordad anordning för

spannmålsmarknadens stödjande komme till stånd, goda förutsättningar

borde finnas för åstadkommande av spannmålens belåning i nödig omfattning.

Det borde emellertid bemärkas, att en följd av den statliga

prisgarantiens bortfallande kunde väntas bliva, att kreditgivarna komme

att kräva en något större marginal mellan lånebelopp och beräknat pantvärde

än som varit vanligt under rådande inlösningssystem.

Sedan berörda yttranden avgivits har inom jordbruksdepartementet utarbetats

en promemoria med förslag till ändrade grunder för statens med
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

verkan till spannmålsbelåning, vilken promemoria varit utremitterad för

yttranden till statskontoret, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i

riksgäldskontoret. I promemorian anföres i huvudsak följande.

Ur spannmålskreditfonden beviljade kreditiv utgjorde sammanlagt —

enligt 1934 års spannmålsutrednings betänkande sid. 83 — under budgetåret

1931/1932 840,000 kronor, under budgetåret 1932/1933 1,950,000 kronor

och under budgetåret 1933/1934 3,150,000 kronor. Innevarande budgetår

hade beviljats kreditiv å tillhopa 1,535,000 kronor (vid utgången av september

1934). Härå hade sedan verkställts inbetalningar, så att vid utgången

av februari 1935 utestode oguldet ett belopp av allenast 983,000

kronor, fördelat å tre föreningar.

Spannmålsbelåning hade vidare ägt rum dels i jordbrukskassor, dels

oek i banker. Jordbrukskassornas spannmålsbelåning åren 1931—1934 utgjorde

respektive 132,900 kronor, 1,398,240 kronor, 5,532,800 kronor och

4,651,900 kronor. Denna belåning hade uteslutande gällt enskilda jordbrukare

och hade skett mot panträtt i spannmålen enligt 1924 års lag örn

viss panträtt i spannmål. Indirekt torde jordbrukarna ytterligare hava

erhållit spannmålslån genom jordbrukskasserörelsen sålunda, att centralkassorna

lämnat jordbrukarnas ekonomiska andelsföreningar förlagskredit

mot växlar, varefter föreningarna i sin tur lämnat medlemmarna lån

mot säkerhet i spannmål, som därvid överlämnats till vederbörande förening.

Den sammanlagda spannmålsbelåningen (i spannmålskreditfonden, hos

jordbrukskassor och hos banker) hade under 1933, enligt spannmålsutredningen,

uppgått till 15,500,000 kronor, varav belöpte cirka 4,000,000 kronor

å spannmål hos föreningar och 11,500,000 kronor å spannmål hos

enskilda jordbrukare. En jämförelse med nyssnämnda siffror rörande

utlåningen fran spannmålskreditfonden visade, att lånen åt föreningarna

till övervägande del lämnats ur sagda fond. Blott cirka 900,000 kronor

torde hava av föreningarna lånats på annat håll. Då, såsom förut angivits,

jordbrukskassorna endast lånat åt enskilda jordbrukare, torde sistnämnda

belopp hava tillhandahållits föreningarna i bankerna.

Spannmålslån åt enskilda jordbrukare torde i allmänhet beviljas

mot säkerhet av panträtt i spannmålen antingen enligt 1924 års lag örn

viss panträtt i spannmål eller genom överlämnande av upplagsbevis eller

upplagspantbevis. Särskilt torde det panträttsinstitut, som skapats genom

1924 års lag, numera, sedan såväl låntagare som långivare övervunnit

sin i början skeptiska inställning till detsamma, tillämpas i stor utsträckning.

Jordbrukskassornas spannmålslån hade såsom nämnts lämnats

uteslutande mot dylik säkerhet. Vad bankerna beträffade torde

spannmålsbelåning därstädes jämväl i viss utsträckning äga rum mot den

säkerhet, som kunde erhållas genom att vederbörande bank finge förfoganderätt

över den lagerlokal, vari spannmålen förvarades. Föreningarnas

spannmålsbelåning annorstädes än i spannmålskreditfonden torde

ske på samma villkor som de enskilda jordbrukarnas. Visserligen kunde

Panträtt enligt 1924 års lag ej upplåtas av förening i annan spannmål än

sådan, som utvunnits i medlemmarnas jordbruksdrift. Möjligheten att

såsom säkerhet lämna upplagsbevis eller upplagspantbevis förefunnes

emellertid även för förening, som inköpte spannmål av andra än sina

medlemmar. För övrigt ägde dylik förening möjlighet att erhålla spannmålslån

i bank mot att banken finge förfoganderätt över lagerlokalen på

sätt förut nämnts.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 227.

127

Med den utveckling spanumålsbelåningen sålunda tagit syntes spannmålskreditfonden

icke längre hava så stor betydelse. Orsaken till att fonden

under sista året anlitats i förhållandevis ringa utsträckning vöre naturligtvis

dock främst den, att utlåningsräntan varit så relativt hög som

4 ‘/a procent, medan bankerna och jordbrukskassorna kunnat tillämpa en

räntesats av 3 ä 3 Va procent. Möjligheten att erhålla spannmålslån genom

statens medverkan torde eljest icke vara helt värdelös. Den spelade

i varje fall rollen av en reservutväg, som kunde vara bra att äga

tillgång till, därest andra vägar av någon anledning skulle stängas. Örn,

såsom spannmålsutredningen föreslagit, belåningsvärdena för den statliga

spannmålsbelåningen fastställdes av Kungl. Majit, erhölles vidare

härigenom tillfälle att skapa en belåningsnorm, som kunde få betydelse

även för belåningen hos övriga kreditgivare och hindra alltför låga värdesättningar.

Skulle emellertid, vartill skäl sålunda kunde förefinnas, staten fortsätta

att lämna sin medverkan till spannmålsbelåning, torde i anslutning till

vad förut anförts det vara angeläget, att låneräntan bragtes i bättre överensstämmelse

med räntan å spannmålslån hos övriga långivare än vad

för närvarande vore fallet. Det vore dock principiellt mindre tilltalande

att för lån ur spannmålskreditfolldén fastställa en annan ränteberäkning

än den som tillämpades i fråga örn statens övriga utlåningsfonder. Med

hänsyn härtill torde det böra övervägas att upphöra med utlåningen från

fonden och finna en form för statsunderstödd spannmålsbelåning, som

möjliggjorde räntans anpassande efter det allmänna marknadsläget.

Detta torde kunna ske sålunda att staten iklädde sig garanti för spannmålslån,

som utlämnades under vissa förutsättningar. Garantien kunde

lämnas antingen i form av en förbindelse, å statens vägnar utfärdad av

Kungl. Majit, eller genom tillhandahållande av statsobligationer. För

båda fallen fordrades riksdagens medgivande. Såsom exempel å förstnämnda

garantiform kunde hänvisas till Kungl. Majits proposition nr 66

till 1925 års riksdag angående garanti för ett obligationslån, avsett att

upptagas av Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening. Vad garanti

i form av statsobligationer beträffade hade sådan vid flera tillfällen

lämnats åt svenska jordbrukskreditkassan, senast enligt propositionen

nr 14 till 1934 års riksdag. I sistnämnda fall tillginge så, att från

riksgäldskontoret till jordbrukskreditkassan överlämnades svenska statens

obligationer till visst bestämt belopp, ouppsägbara från innehavarens

sida med rätt för kassan att i så måtto förfoga över obligationerna,

vilka fortfore att tillhöra staten, att de finge pantförskrivas såsom säkerhet

för lån hos riksbanken. Denna garantiform vore måhända här att

föredraga.

Såsom långivare mot nämnda stalsgaranti torde lämpligen riksbanken

böra anlitas. Härvid kunde tänkas antingen att riksbanken direkt utlämnade

spannmålslån, på samma sätt som den för närvarande ombesörjde

kreditgivningen från spannmålskreditfonden, eller också att riksbanken

lämnade lån till något centralorgan, exempelvis det föreslagna

svenska spannmålsaktiebolaget, som sedan finge vidarebefordra krediten

och alltså fungerade som någon slags låneförmedlare. Sistnämnda anordning

innebure möjligen så tillvida en fördel, att den ej lika i ögonen fallande

som den först omförmälda inkräktade på riksbanksfullmäktiges rätt

att besluta örn bankens utlåning. Å andra sidan syntes den emellertid

innebära en onödig omgång. Lämpligast torde därför vara att spannmålsbelåningen

ombesörjdes omedelbart av riksbanken. Såsom villkor för

<

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

att statens garanti skulle få tagas i anspråk torde böra fordras, att belåningen

skedde enligt i huvudsak samma grunder som de nu för spannmålskreditfonden

gällande.

Spannmålens belåningsvärde torde — i anslutning till vad spannmålsutredningen

föreslagit beträffande lån ur spannmålskreditfonden -— böra

fastställas av Kungl. Majit. I praktiken hade denna ordning i fråga örn

spannmålskreditfonden tillämpats alltsedan 1932.

Vad anginge den räntesats, som borde gälla för ifrågavarande lån. vore

att märka, att räntan å riksbankskredit i checkräkning på ett år mot säkerhet

av svenska statens obligationer för närvarande utgjorde 2 Va procent.

vartill bomme en avgift å hela kreditbeloppet — även den icke utnyttjade

delen därav — av Va procent. Emellertid torde räntan å spannmålslånen

icke böra beräknas uteslutande med hänsyn till den statliga garantien.

Det funnes nämligen ej anledning att i räntehänseende ställa

ifrågavarande lån i någon undantagsställning i förhållande till övriga

spannmålslån. Marknadsläget å spannmålslån horde sålunda vara utslagsgivande

för räntans storlek. Räntan borde från denna utgångspunkt

bestämmas av riksbanken.

Spannmålskreditfondens medel hade aldrig behövt tillfullo tagas i anspråk.

Visserligen vore det att vänta, att med den nya statliga anordningen

för spannmålsbelåning lånemöjligheterna kormne att flitigare utnyttjas

än vad fallet hittills varit. Å andra sidan framginge av det anförda,

att de vanliga kreditinstituten i stor utsträckning kunde tillgodose

lånebehovet. Det förefölle med hänsyn härtill, som skulle det vara

tillräckligt, örn den statliga garantien för riksbankens spannmålsbelåning

begränsades till ett belopp av 5,000,000 kronor. Kungl. Majit torde

sålunda böra föreslå riksdagen besluta, att från riksgäldskontoret skulle

till riksbanken såsom säkerhet för de spannmålslån, riksbanken enligt

förut angivna grunder beviljade, överlämnas svenska statens fyra procent

obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp

av 5,000,000 kronor.

Ur yttrandena över förenämnda promemoria må återgivas följande.

Statskontoret, som icke ansett sig hava anledning närmare ingå på

frågan örn lämpligheten av att utbyta den på spannmålskreditfonden

grundade verksamheten mot en av riksbanken direkt bedriven utlåning,

har emellertid gjort vissa uttalanden beträffande räntesatsen vid eventuell

fortsatt utlåning från spannmålskreditfonden. Statskontoret har

sålunda förklarat sig vilja fästa uppmärksamheten vid att beträffande

denna lånerörelse särskilda förhållanden så till vida förelåge, som fråga

vore örn en till sin natur kortfristig utlåning avseende högst ett år, medan

utlåningen från andra statliga lånefonder i regel vore av väsentligt

mer långfristig art. Under sådana omständigheter ansåge statskontoret

icke uteslutet, att — därest andra skäl skulle göra detta önskvärt — här

tillämpa en annan räntesättning, mer anslutande sig till det aktuella

läget på räntemarknaden, än som kunde vara riktigt och lämpligt beträffande

statens utlåningsrörelse i allmänhet. Därest det skulle befinnas

ändamålsenligt att bibehålla den nuvarande organisationen av den statliga

spannmålsbelåningen med anlitande av spannmålskreditfonden, förmenade

alltså statskontoret, att avgörande betänkligheter icke mötte att

sänka räntesatsen å lån från fonden i huvudsaklig överensstämmelse med

de synpunkter beträffande räntesättningen, som framförts i promemorian.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Jämväl fullmäktige i riksbanken hava, under framhållande av samma

synpunkter, som de nyss återgivna, funnit en efter den allmänna marknadsräntan

anpassad räntesättning i fråga örn lån från spannmålskreditfonden

icke behöva bliva föremål för principiella betänkligheter. Det

ändringsförslag, som innefattades i promemorian, funne fullmäktige med

hänsyn till riksbankens ställning vara av stor principiell betydelse. Örn

riksbanken icke handlade endast såsom förvaltare av en statlig fond utan

för egen räkning bedreve låneverksamheten, borde fullmäktige hava full

handlingsfrihet vid bestämmandet av utlåningens omfattning och lånevillkoren.

Med åberopande av det anförda ansåge fullmäktige, att spannmålsbelåningen

borde, såsom hittills, ske från en särskild statlig fond,

spannmålskreditfonden, vilken finansierades genom kortfristig upplåning

och för vilken räntan fastställdes efter antydda linjer.

Skulle den av fullmäktige föreslagna vägen av skäl, som fullmäktige

icke kunde överblicka, ej befinnas lämplig, vore fullmäktige beredda att

mot statsgaranti för tiden intill den 1 september 1936 lämna den i promemorian

ifrågasatta krediten på högst 5,000,000 kronor med rätt för

riksbanken att fastställa räntan efter marknadsläget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret: Då utlåningen ur spannmålskreditfonden

till sin natur vore kortfristig och av säsongmässig innebörd, torde

en lägre räntesats vara mera motiverad än den som fullmäktige beräknade

å de långfristiga lånefonderna. Det syntes fullmäktige som örn

en förändring av beräkningssättet för räntan å lån från spannmålskreditfonden

med bibehållande av dess nuvarande organisation skulle vara

den lämpligaste vägen för staten att jämväl i fortsättningen lämna

sin medverkan till spannmålsbelåningen. Det torde särskilt för kreditgivning

mot spannmål till föreningar och sammanslutningar av jordbrukare,

d. v. s. där det vore fråga örn krediter av större omfång, vara motiverat

att den tämligen nytillkomna fonden bibehölles. Fullmäktige finge

förty avstyrka den i promemorian föreslagna anordningen att ersätta den

hittillsvarande spannmålsbelåningen ur denna fond med en genom obligationer

statsgaranterad spannmålsbelåning i riksbanken.

Såsom en lämplig anordning ville fullmäktige därför för sin del föreslå,

att räntefoten å lån från spannmålskreditfonden hädanefter beräknades

med hänsyn tagen till medelräntan under nästföregående budgetår

för statens upplåning mot obligationer. För en utlåning av den kortfristiga

karaktär, varom här vore fråga, erhölles härigenom en i möjligaste

mån smidig anpassning av det rådande ränteläget på penningmarknaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

/ sami.

Nr 227.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Resultatet av hittillsvarande spannmålsreglering.

Följande sammanställningar tjäna att belysa läget å spannmålsmarknaden

under senare år.

Spannmålsodlingens utveckling åren 1914 samt 1927—1934.

År

Höstvete

hektar

Vårvete

hektar

Summa

vete

hektar

Höstråg

hektar

Vårråg

hektar

Summa

råg

hektar

Fodersäd

hektar

Balj-

växter

hektar

Summa

spannmål

hektar

1914

109,387

7,328

116,715

381,688

10,121

391,809

1,127,214

32,861

1,668,599

1927

195,011

31,805

226,816

267,852

8,152

276,004

1,049,056

27,442

1,579,318

1928

195,008

31,805

226,813

268,003

8,137

276,140

1,033,000

27,227

1,563,180

1929

194,867

37,413

232,280

246,773

9,266

256,039

1,064,147

27,470

1,579,936

1930

214,365

47,205

261,570

235,203

6,193

241,396

1,060,182

30,620

1,593,768

1931

215,191

61,135

276,326

200,411

6,835

207,246

1,037,015

31,516

1,552,103

1932

213,847

64,443

278,290

204,875

6,794

211,669

1,0J7,141

22,611

1,529,711 i

1933

239,619

83,815

323,434

215,380

5,650

221,030

999,847

28,981

1,573,292 1

1934

224,649

65,797

290,446

228,933

6,315

235,248

997,335

24,767

1,547,796

Spannmålsskörden i Sverige åren 1930—1934.

ir

Höst-

vete

ton

Vårvete

ton

Summa

vete

ton

Höstråg

ton

Vårråg

ton

Summa

råg

ton

Summa

vete o. råg

ton

Foder-

växter

ton

Balj-

växter

ton

Summa

spannmål

ton

1930

489,767

76,833

566,600

428,753

7,695

436,446

1,003,048

1,890,413

45,029

2,938,490

1931

3B7,558

96,015

463,573

275,485

7,641

283,126

746,699

1,710,826

44,027

2,501,552

1932

588,240

132,973

721,213

426,440

7,775

434,215

1,155,428

2,005,757

49,915

3,211,100

1933

639,725

155,074

794,799

452,667

7,804

460,471

1,255,270

1,809,709

40,984

3,105,963

1934

645,677

126,599

772,276

516,117

9,012

525,129

1,297,405

1,999,510

41,508

3,338,423

Arealuppgiiter enligt under senare år vidtagna brödsädsinventeringar i Svealand

och Götaland.

...

Ökning eller

1930

1931

1932

1933

1934

1935

minskning

från 1934

Höstvete hektar............

199,111

212,299

220.068

229,706

233,620

226,542

— 7,078

Vårvete » ...............

43,879

56,413

64,251

77,289

64,219

1 62,104

— 2,115

Summa vete hektar

242,990

268,712

264,319

306,995

297,839

288,646

— 9,193

Höstråg hektar ............

233,490

219,308

202,914

215,547

224,044

218,904

— 5,140

Vårråg » ..................

4,895

5,736

5,045

5,007

4,451

1 5,118

+ 667

Summa råg hektar

238,385

225,044

207,959

220,554

228,495

224,022

— 4,473

Summa vete o. råg hektar

481,375

493,756

492,278

527,549

526,334

512,668

— 13,666

Beräknad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sveriges import och export av spannmål åren 1911—1913 samt 1926—1935

(ton).

Å r

V e

t e

R

& S

H a

v r e

M a

j s

K

1 i

Oljekakor

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

Import

Export

1911-1913 .....................

181,198

227

81,433

180

87,885

33,993

57,806

1,191

64,081

19,585

165,391

1,130

1926-1930 .....................

225,781

45,387

75,154

12,098

41,285

10,340

137,951

294

54,430

8,536

140,155

8,121

1931 ..............................

122,327

299

29,653

188

69,225

1,385

353,055

573

80,906

1,592

176,961

8,978

1932 ............................

170,775

720

48,527

1,162

31,524

8,994

243,949

240

33.026

9,264

109,099

11,197

1933 ..............................

53,036

266

2,230

655

43,174

1,247

265,350

571

62,278

2,176

114,567

12,311

1934 ..............................

45,811

24,081

925

75,191

15,555

1,285

107,185

38,157

3,007

148,605

1934 januari ..................

4,011

5

25

—

4,045

110

21,274

6,447

—

15,687

februari .................

3,698

9

30

—

3,370

154

17,608

7,269

—

17,440

mars ....................

3,879

35

98

1

1,455

85

17,880

6,555

—

20,259

april .....................

4,830

47

lil

2

1,161

75

12,267

7,491

4

14,900

ma]... .................

3,806

13

191

—

2,589

18

9,132

5,476

10

9,944

juni........................

2,698

255

25

—

2,063

—

9,641

2,096

20

5,352

juli .......................

3,008

16,587

12

1,937

264

—

4,930

486

10

10,380

augusti ..................

2,936

3,355

3

16,919

49

336

3,117

757

10

16,598

september...............

4,490

3,469

7

10,978

46

453

2,929

497

143

9,504

oktober ..................

4,528

303

208

11,975

260

—

3,499

601

408

7,504

november ...............

4,264

4

100

9,733

—

50

3,939

179

521

9,294

december ...............

3,664

—

115

23,647

254

2

968

302

1,881

11,744

1935 januari ..................

3,937

4

—

159

7

433

1,939

294

1,951

15,658

februari ................

2,905

31

194

150

21

198

1,125

331

1,458

14,207

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Priser å spannmål i Sverige enligt Sveriges allmänna lantbrukssällskaps noteringar

(kronor för 100 kilogram).

Å r

V e

t e

Råg

Korn

H a

v r e

M a

i s

K

i

Jordnötskakor

Bom.-

frökako

Rapskakor

Soja-

mjöl

Ut-

ländskt

Svenskt

Svensk

Svenskt

foder-

Ut-

ländsk

Svensk

eif

svensk

hamn

medel-

note-

ring

eif

svensk

hamn

medel-

note-

ring

eif

svensk

hamn

medel-

note-

ring

medel-

note-

ring

eif

svensk

hamn

medel-

note-

ring

medel-

note-

ring

1909 — 1913

17.00

14.10

13.50

11.90

11.70

10.00

13.80

11.80

13.50

1925—1929

24.5 7

22.66

20.41

17.75

15.80

15.47

17.14

14.41

20.80

18.94

16.66

20.26

1930 .........

17.86

18.43

14.88

12.28

8.78

9.93

12.03

9.45

14.28

14.21

12.2 7

14.65

1931 .........

12.73

19.11

16.74

12.68

8.14

10.67

.

8.66

9.59

13.34

12.21

9.64

13.88

1932 ........

lo.io

17.40

15.7 6

11.93

10.07

10.48

8.5 7

9.92

10.14

14.26

15.63

12.27

10.33

14.87

1933 .........

13.49

17.28

15.78

10.90

8.46

9.52

7.85

9.09

7.42

9.28

11.69

14.41

12.89

7.88

10.59

13.94

1934 .........

12.95

16.97

15.69

12.71

8.2 5

11.83

9.18

13.01

8.36

11.76

11.49

15.21

13.47

8.60

12.6 8

14.7 1

1933 aug.

14.83

15.02

14.01

11.14

8.62

10.32

7.72

9.07

7.28

9.47

11.19

14.63

13.oo

7.98

11.41

14.6 2

sept.

14.46

15.47

13.99

10.95

8.81

9.89

7.68

8.90

7.72

9.29

11.46

14.48

12-87

8.04

11.84

14.2 7

okt.

12.87

15.83

14.22

11.09

8.42

9.97

7.40

8.72

7.54

9.21

11.31

14.56

12.88

7.92

11.40

14.05

nov.

11.49

16.20

14.62

11.18

8.3 6

9.99

7.78

8.79

7.85

9.22

11.04

14.40

12.64

7.61

11.43

13.91

dec.

12.04

16.13

14.54

11.15

7.47

10.10

7.50

9.22

8.81

9.74

11.44

14.50

12*66

8.20

11.53

14.22

1931 jan.

11.87

16.35

14.71

12.18

6.87

11.29

7.78

10.65

7.5 4

11.34

11.73

14.90

12.02

8.58

11.98

14.75

febr.

12.21

17.11

15.18

12.70

6.77

11.73

8 38

10.66

7.42

11.56

11.72

14.95

12.89

8.oi

12.07

14.60

mars

12.16

17.34

15.68

12.70

6.78

11.57

8.25

10.4 0

7.28

11.18

11.22

14.79

12.50

7.2 2

11.91

13.76

april

12.08

17.72

16.20

12.58

6.65

11.58

7.68

10.59

7.12

11.10

9.78

14.23

12.04

6.98

11.39

13.01

maj

12.25

18.01

16.58 ''

12.74

6.74

11.65

7.75

11.41

7.15

10.81

9.60

13-86

12.07

6.90

11.04

12.78

juni

13.03

19.15

18.15

13.19

7.67

11.78

8.3 7

12.89

7.68

11.74

10.08

14.27

12.99

7.67

12.04

14.09

juli

13.68

19.45

18.46

13.2 5

8.7 8

11.96

9.17

13.26

8.12

11.76

10.7 8

14.55

13.10

8.05

12.18

14.39

aug.

15.7 2

15.00

13.88

—

10.81

12.18

11.33

14.87

9.70

12.50

12.62

15.75

14.01

10.05

13.40

15.72

sept.

14.26

15.14

14.06

12.58

10.18

12.20

10.93

15.80

lO.oo

12.00

13.08

16.16

14.44

9.76

13.71

16.04

okt.

12.97

15.87

14.76

12.54

9.77

11.37

10.26

15.18

9.38

12.10

12.41

16.24

14.47

9.54

13.69

15.81

nov.

12.67

16.10

15.17

12.66

8.84

12.oo

9.9 6

15.34

9.3 8

12.20

12.12

16.85

14.95

9.60

13.75

15.77

dec.

12.52

16.43

15.55

12.7 9

9.08

12.17

10.50

15.6 5

9.55

12.34

42.74

16.46

15.28

9.75

13.86

15.80

1935 jan.

12.11

16.76

15.81

12.94

9.04

12.32

9.94

15.82

9.60

12.61

13.04

16.73

15.38

9.90

14.18

15.92

.0

9.18

40

.80

15.82

8.78

12.92

12.2 9

16.80

15.81

9.54

14.21

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

133

5. Regleringen av marknaden för andra vegetabiliska produkter

än spannmål.

Även beträffande åtskilliga andra vegetabiliska produkter än spannmål

har staten under senare år ingripit i prisreglerande syfte. Efter det

att staten under åren 1930 och 1931 stött sockerbetsodlingen genom direkt

subvention på så sätt, att ur för ändamålet å riksstaten uppfört extra

förslagsanslag under vissa villkor tillägg utbetalats å det betpris, som

sockerfabriksaktiebolagen hade att enligt kontrakt erlägga till betodlarna,

hava de statliga stödåtgärderna åt sockerbetsodlingen följande år

fått den formen, att sockerfabriksaktiebolagen medgivits ensamrätt till

import till riket av socker på vissa villkor samt mot att de förbundit sig

att vid inköp av sockerbetor tillämpa vissa priser och bestämmelser. Förslag

till åtgärder för sockerbetsodlingens uppehållande jämväl under innevarande

år har i proposition, nr 79, redan underställts riksdagen, som

bifallit propositionen (skr. nr 43).

Till främjande av avsättningen av potatis hava likaledes vissa statliga

ingripanden skett under senare år. Genom förordning den 26 juni 1933

(nr 389) har sålunda tillverkningen och avsättningen av potatismjöl blivit

föremål för en fullständig statlig reglering. Enligt sagda författning,

vilken trätt i kraft den 1 september 1933 och gäller till och med den 30 september

1935, må tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än

till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av Kungl. Majit

eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Majit

överlåtes. Närmare föreskrifter angående de villkor, under vilka tillstånd

må åtnjutas, meddelas av Kungl. Majit ävensom, enligt Kungl.

Majits bemyndigande och i samband med tillståndets lämnande, av den,

åt vilken rätten att lämna tillstånd må hava överlåtits. Tillsyn över efterlevnaden

av denna förordning utövas av en utav Kungl. Majit därtill

förordnad nämnd, statens potatismjölsnämnd.

I kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 514) har Kungl. Majit utfärdat tilllämpningsföreskrifter

till nyssnämnda förordning. Enligt dessa gäller

bland annat följande. Tillstånd att vid viss anläggning bedriva sådan

tillverkning, som avses i förordningen örn tillverkning av potatismjöl,

(tillverkningslicens) meddelas av statens potatismjölsnämnd. Tillverkningslicens

meddelas för tillverkningsår, som räknas från och med den 1

oktober till och med den 30 september nästföljande år. Den, som erhållit

tillverkningslicens, är skyldig att under den tid licensen avser i a) vid

tillverkningen uteslutande använda svensk potatis; b) vid inköp av potatis

och försäljning av potatisstärkelse tillämpa den prissättning, som

Kungl. Majit efter förslag av statens potatismjölsnämnd fastställer; c)

underkasta sig de föreskrifter i avseende å leveranser och inköp av potatis

samt tillverkning och försäljning av potatisstärkelse, som nämnden

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

må meddela; samt d) därest nämnden så påfordrar, tili av Kungl. Majit

efter förslag av nämnden fastställt pris helt eller delvis ställa årstillverkningen

av potatisstärkelse, inneliggande lager inbegripet, till förfogande

för nämnden, med undantag dock för vad som erfordras till husbehov

för tillverkaren och dennes potatisleverantörer; ägande nämnden därvid,

så vitt angår ny tillverkning, påkalla leverans av otorkad vara. Härjämte

hava stadgats vissa skyldigheter för licensinnehavare i fråga örn

bokföring, skyldighet att tillhandagå med upplysningar m. m.

Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Majit

genom beslut den 28 september 1934 för tillverkningsåret 1 oktober 1934—

30 september 1935 fastställt det pris, som innehavare av tillverkningslicens,

varom nyss sagts, skall i fråga örn potatis, som inköpes för framställning

av stärkelse och är av för fabriksändamål normal kvalitet

(frisk, samtagen och fri från grövre föroreningar), erlägga till leverantören,

till 13 öre per stärkelseprocent och hektoliter, fritt fabrik. Samtidigt

har Kungl. Majit bemyndigat statens potatismjölsnämnd att, i den mån så

erfordras, verkställa eller föranstalta örn prisreglering beträffande potatis

av annan kvalitet än nu nämnts.

I fråga örn försäljning av potatisstärkelse från producenterna och deras

sammanslutning, Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., reglerades

förhållandena under sistförflutna tillverkningsår genom ett den 12

oktober 1933 upprättat avtal mellan statens potatismjölsnämnd och sagda

förening örn inköp och försäljning av potatisstärkelse. I avtalet, som finnes

intaget i proposition nr 28/1934, föreskrevs, bland annat, att likvid för

inköpt potatisstärkelse finge vid behov av föreningen fullgöras genom

av föreningen accepterade växlar. Vidare hade potatismjölsnämnden enligt

avtalet under förutsättning av statsmakternas godkännande förbundit

sig att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka

beredde föreningen möjlighet att erhålla samma priser för den 1 oktober

1934 inneliggande lager av potatisstärkelse som de i avtalet bestämda,

dock med avdrag av 15,000 deciton. Dessutom hade nämnden åtagit sig

under nyss angivna förutsättning, och örn avtalet icke skulle förnyas, att

vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka beredde föreningen

möjlighet att erhålla ersättning för ränte- och lagringskostnader

enligt angivna grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse,

utom 15,000 deciton, under tre månader, räknat från och med

den 1 oktober 1934.

Ifrågavarande avtal godkände Kungl. Majit för sin del den 20 oktober

1933 under förbehåll dels att bestämmelsen örn likvid genom av föreningen

accepterade växlar ej hade avseende å utanför föreningen stående

tillverkare, dels att omförmälda av potatismjölsnämnden gjorda utfästelser

vunne riksdagens godkännande. Dylikt godkännande meddelades

även av riksdagen (skr. nr 28).

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Med skrivelse den 24 september 1934 har statens potatismjölsnämnd inkommit

med ett den 21 september 1934 mellan nämnden och förenämnda

förening upprättat avtal avseende inköp och försäljning av potatisstärkelse

under tillverkningsåret 1934/1935 samt hemställt att Kungl. Majit

måtte godkänna detsamma. Avtalet är av följande lydelse.

»Mellan statens potatismjölsnämnd, nedan kallad nämnden, oell Sveriges

stärkelseproducenters förening u. p. a., nedan kallad föreningen, har

i anslutning till föreningens stadgar följande avtal träffats i avseende å

inköp och försäljning av potatisstärkelse under tiden från och med den 1

oktober 1934 till och med den 30 september 1935.

§ 1.

Föreningen inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt

meddelade tillverkningslicenser å högst 160,000 deciton, med undantag för

vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer.

§ 2.

Nämnden ombesörjer, att all potatisstärkelse, som framställes av utom

föreningen stående tillverkare, med i 1 § angivna undantag, levereras till

föreningen, ägande föreningen därvid påfordra leverans av otorkad vara.

Föreningen förbinder sig att strängt kontrollera, att dess medlemmar leverera

hela sin tillverkning till föreningen.

§ 3.

För potatisstärkelse, som levereras av föreningsmedlem och uppfyller

av nämnden fastställda kvalitetsfordringar i fråga örn prima potatismjöl

enligt nämndens cirkulär nr 11 den 14 september 1934, betalar föreningen

ett pris av 26 kronor 25 öre per deciton brutto för netto i prima nya 111h

ounzes 75 X 117 centimeter jutesäckar fritt, efter föreningens val, fabrik,

banvagn å närmaste järnvägsstation, å kaj vid närmaste hamn med reguljär

ångbåtstrafik eller vid föreningens närmaste lagerlokal, dock att,

därest transportkostnaden direkt från fabrik till leveransplats skulle

överstiga 50 öre per deciton, föreningen betalar den överskjutande delen.

För potatisstärkelse, som uppfyller i nyssnämnda cirkulär angivna kvalitetsfordringar

för extra prima potatismjöl, betalar föreningen ett tillläggspris

av 50 öre per deciton.

För potatisstärkelse, som ej uppfyller kvalitetsfordringarna för prima

potatismjöl, häri inbegripet sekunda och gråstärkelse, regleras inköpsoch

försäljningspriset av föreningen i samråd med nämnden med hänsyn

till det allmänna marknadsläget för potatisstärkelse. Ifrågavarande

prisreglering bör så avvägas, att tillverkningens förbättring i kvalitetshänseende

därigenom främjas, samt skall ske enligt prisskala, som överenskommes

mellan nämnden och föreningen. Skulle enighet emellan

nämnden och föreningen ej vinnas örn prisskalan, skall denna underställas

Kungl. Majit för avgörande.

Vad i första stycket sagts örn leveransvillkoren för prima potatismjöl

skall gälla även vid leverans av övriga ovan nämnda kvaliteter, dock att

annat, ändamålsenligt emballage må användas för våt- och gråstärkelse.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

§ 4.

För prima våtstärkelse betalar föreningen ett pris av 24 kronor 75 öre

per 80 kilogram torrsubstans. Angående leveransvillkoren skall i övrigt

gälla vad i 3 § sagts med avseende å prima potatismjöl, dock att köparen

skall tillhandahålla ändamålsenligt emballage.

§ 5.

För potatisstärkelse, levererad av utom föreningen stående producenter,

som ej senast den 1 december 1934 blivit medlemmar i föreningen, betalar

föreningen ett pris, som med 1 krona per deciton understiger priset

för motsvarande, av föreningsmedlem tillverkad kvalitet. Angående leveransvillkoren

skall i tillämpliga delar gälla vad som sagts i 3 och 4 §§.

§ 6.

Föreningen må under den tid, tillverkningen pågår, påfordra, att tillverkare

av potatisstärkelse skall använda av föreningen tillhandahållna

bomullssäckar som emballage. Tillverkaren skall för dessa ej debiteras

högre pris än gällande dagspris för jutesäckar av i 3 § angivna kvalitet.

§ 7.

Inköpt potatisstärkelse övertages och likvideras av föreningen den 1

april 1935. För eventuellt utbetald förskottslikvid må föreningen debitera

tillverkaren ränta med högst 4 procent intill nämnda datum. Å likvider,

som efter den 1 april 1935 äro oguldna, erlägger föreningen ränta med 4

procent till betalningsdagen. Likviden må vid behov av föreningen fullgöras

genom av föreningen accepterade växlar. För stärkelsepartier, beträffande

vilka prompt leveransorder av föreningen ej lämnats senast

nämnda datum, utbetalar föreningen till tillverkaren lagringsersättning

med 5 öre per deciton och full kalendermånad, intill dess varan levererats.

Lagringstiden må, örn föreningen så påfordrar, sträcka sig till den

1 september 1935.

§ 8.

Vid försäljning av prima potatismjöl skall föreningen vara skyldig att

vid leverans i sådant emballage, som i 3 § sägs, tillämpa ett pris av 28

kronor och vid försäljning av extra prima potatismjöl ett pris av 28 kronor

50 öre per deciton under oktober 1934, varefter priset ökas med 15

öre per deciton och månad under tiden november 1934—mars 1935, så att

priset med sistnämnda månad blir för prima potatismjöl 28 kronor 75 öre

och för extra prima 29 kronor 25 öre per deciton, vilka priser skola tilllämpas

till och med september 1935. Angivna priser skola gälla vid försäljning

brutto för netto, fritt, efter föreningens val, banvagn, kaj eller

föreningen tillhörig lagerlokal, dock att föreningen för köpare, som under

tiden den 1 oktober 1934—30 september 1935 icke uttagit minst 1,000

deciton av nämnda kvaliteter tillsammantagna, må tillämpa ett pristilllägg

av högst 50 öre per deciton. Dessutom må för stärkelse, som uttages

i mindre partier än 25 deciton per gång, tillämpas ett pristillägg av 50

öre per deciton i expeditionskostnader. Örn på begäran av köpare leverans

sker i annat, dyrbarare emballage än vad här ovan sagts, eller köparen

överenskommer med föreningen örn leverans av varan fob, eif eller

franco, äger föreningen uttaga härav betingat pristillägg.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Majus proposition nr 227.

§ 9.

För prima potatismjöl, som av föreningen levereras för tillverkning av

glykos, skall föreningen tillsvidare tillämpa ett försäljningspris av 26 kronor

per deciton. Till tillverkare av glykos skall föreningen, därest tillverkaren

så påfordrar, under den tid tillverkningen av potatisstärkelse

pågår, leverera för glykostillverkningen erforderlig potatisstärkelse i

otorkat tillstånd. Vid dylik leverans skall för prima våtstärkelse av föreningen

tillämpas ett försäljningspris av 24 kronor 50 öre per 80 kilogram

torrsubstans. Leveransen bör i första hand fullgöras med våtstärkelse,

som tillverkats vid fabriker, som ej äro försedda med tillfredsställande

torkningsanordningar. Angående leveransvillkoren skall i tillämpliga

delar gälla vad som sagts i 3 och 4 §§.

För prima potatismjöl, som av föreningen levereras för tillverkning av

dextrin, skall föreningen tillsvidare tillämpa ett försäljningspris av 28

kronor 25 öre per deciton eif respektive dextrinfabrikers hemorter.

I den mån ytterligare avvikelser från det fastställda allmänna försäljningspriset

för potatisstärkelse skulle visa sig behövliga med hänsyn till

industriella tillverkningar, skall frågan härom upptagas till prövning

vid förhandlingar mellan nämnden och föreningen.

§ 10.

Under förutsättning av statsmakternas godkännande åtager sig nämnden

att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens sida, vilka bereda

föreningen möjlighet att erhålla minst 28 kronor per deciton för den

1 oktober 1935 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av

15,000 deciton. Dessutom åtager sig nämnden under nyss angivna förutsättning

och örn detta avtal icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta

örn åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet

att erhålla ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i 7 § angivna

grunder i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 15,000

deciton, under tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1935.

§ 11.

Föreningen förbinder sig att bedriva sin inköps- och försäljningsverksamhet

på ett lojalt sätt, så att, i vad på föreningen ankommer, enskildas

intressen icke obehörigen vare sig missgynnas eller gynnas.

§ 12.

Föreningen förbinder sig att tillsammans med nämnden utöva effektiv

kontroll över att av nämnden fastställda bestämmelser beträffande

den av medlemmarna tillverkade potatisstärkelsens kvalitet, behandling

och emballering noggrant iakttagas.

§ 13.

Föreningen skall samarbeta med nämnden, och föreningens verksamhet

skall stå under kontroll av nämnden, som skall äga tillgång till alla

föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen, att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter

örn verksamheten, nämnden finner erforderliga.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

§ 14.

Skulle tvist uppstå mellan nämnden oell föreningen rörande rätta tolkningen

eller tillämpningen av de i detta avtal intagna bestämmelser,

skall, med undantag, varom i 3 § förmäles, dylik tvist avgöras enligt

gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att ledamöterna

skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda utsedda

tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava såsom ordinarie

ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

§ 15.

Detta avtal skall under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande

gälla från och med den 1 oktober 1934 till och med den 30 september 1935.

Stockholm den 21 september 1934.

För Statens potatismjölsnämnd För Sveriges Stärkelseproducenters

förening u. p. a.

NILS ADLER. SWEN JÖNSSON. J. CLEMEDTSON».

/ A. LILIENBERG.

Genom beslut den 28 september 1934 har Kungl. Majit för sin del godkänt

avtalet, under förbehåll dock att bestämmelsen i 7 § örn likvid genom

av Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. accepterade växlar

ej har avseende å utanför föreningen stående tillverkare, samt att

den i § 10 av nämnden gjorda utfästelsen vinner riksdagens godkännande.

I en till jordbruksdepartementet den 11 december 1934 inkommen skrivelse

har statens potatismjölsnämnd vidare föreslagit, att fären amnda

förordning den 26 juni 1933 (nr 389) måtte tillämpas jämväl efter den

30 september 1935 utan tidsbegränsning, samt att åt nämnden skulle

uppdragas att tillsvidare under två år, räknat från den 1 oktober 1935,

handhava ifrågavarande regleringsverksamhet i enlighet med för närvarande

gällande bestämmelser.

I sin skrivelse erinrar potatismjölsnämnden inledningsvis, att den av

statsmakterna år 1933 genomförda regleringen av tillverkningen och försäljningen

av potatisstärkelse påkallades av den desorganisation, som

under åren närmast före regleringen framträtt å ifrågavarande område.

Gjorda försök att åstadkomma samverkan mellan stärkelseproducenterna

för stabilisering av marknadsförhållandena i fråga örn stärkelse hade

icke lett till åsyftat resultat, och som följd härav producerades stärkelse

under år med goda potatisskördar betydligt över landets behov samt

salufördes under konkurrens mellan olika tillverkare till så låga priser,

att den betalning, som kunde beredas råvaruleverantörerna, d. v. s.

potatisodlarna, icke stöde i rimligt förhållande till deras produktionskostnader.

Beträffande verkningarna av de vidtagna statsåtgärderna på området

framhåller nämnden, att resultatet av åtgärderna blivit, att produktionen

av potatisstärkelse avpassats efter förbrukningens storlek, att

garantier skapats för en god och jämn kvalitet å stärkelsen, att det till

odlarna utgående priset å för stärkelsetillverkning levererad potatis

fastställts å en nivå, som kunde anses bereda dem skälig ersättning för

odlingen i fråga, att odlare, som icke vore delägare i stärkelsefabriker,

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

säkerställts i fråga om möjligheterna till potatisleveranser i viss omfattning,

att det tillverkarna tillkommande priset å stärkelse fastställts

till enhetligt belopp, lämpat efter tillverkningskostnaderna, att stärkelsens

marknadsförande koncentrerats till ett för samtliga tillverkare gemensamt

försäljningsorgan, Sveriges stärkelseproducenters förening

u. p. a., samt att reglering genomförts beträffande nämnda förenings utförsäljningspris

å stärkelse samt olika andra förhållanden i samband

med föreningens verksamhet.

Körande frågan, örn den nuvarande statliga regleringen borde fortsätta

efter den 30 september 1935, anför nämnden i huvudsak följande.

Ett upphävande av regleringen utan att åtgärder på annan väg säkerställts,

vilka innebure trygghet för ordnade förhållanden på ifrågavarande

produktionsområde, skulle otvivelaktigt följas av en liknande desorganisation

som den tidigare rådande. Visserligen vore för närvarande

praktiskt taget samtliga tillverkare av potatisstärkelse anslutna till

Sveriges stärkelseproducenters förening, men att anslutningen fått angivna

omfattning berodde på särskilda med den statliga regleringen

sammanhängande åtgärder, och örn regleringen utan vidare upphörde,

skulle talrika tillverkare med säkerhet åter lämna föreningen. Såsom

ett tecken härtill kunde anföras, att trots det sannolikheten av regleringens

avskaffande nästa höst allmänt torde ansetts ringa, 2 stärkelsefabriker

samt enskilda delägare i 17 andra sådana fabriker med hänsyn

till sagda eventualitet anmält sitt utträde ur föreningen per den 30 september

1935. Föreningen skulle härmed förlora möjligheten att reglera

produktionen av och priset å potatisstärkelse. Vad priset å för stärkelsetillverkning

använd potatis beträffade, skulle den nuvarande föreningen,

även örn samtliga tillverkare vore medlemmar av densamma,

efter all sannolikhet icke vara i stånd att upprätthålla en ur odlarnas

synpunkt tillfredsställande ordning.

Nämnden hyste följaktligen den uppfattningen, att en reglering av

tillverkningen och försäljningen av potatisstärkelse i enlighet med förordningen

i ämnet den 26 juni 1933 även i fortsättningen vore av behovet

påkallad och att förordningen i fråga därför borde förnyas. Då det

vidare, så vitt nämnden kunde finna, saknades utsikt för att ordnade

förhållanden på ifrågavarande område skull© kunna säkerställas utan

medverkan från statens sida av den art, som avsåges i förordningen,

syntes det lämpligt, att denna erhölle fortsatt giltighet utan viss tidsbegränsning.

En annan fråga vore, huru arbetet med reglmungsåtgärderna.s genomförande

i fortsättningen borde organiseras. Vid regleringens införande

övervägdes som en möjlighet att anförtro åt lämplig sammanslutning

av stärkelseproducenter att meddela licenser för stärkelsetillverkning

och i övrigt handhava regleringsverksamheten. Det vöre nämndens mening,

att angivna väg borde i görligaste mån beträdas och att statens

åtgärder på området sålunda borde äga karaktären av en under offentlig

kontroll stående hjälp till självhjälp åt de av stärkelsehanteringen

beroende jordbrukarna. Frågan gällde då närmast, i vad mån den sammanslutning

av tillverkare, Sveriges stärkelseproducenters förening,

som skulle kunna ifrågakomma för regleringsverksamhetens handhavande,

ägde de härför erforderliga förutsättningarna. Härutinnan ville

nämnden framhålla, att föreningen bland annat på grund av att anslut
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ningen till densamma i avsevärd utsträckning åvägabragts genom de

statliga regleringsåtgärderna och att vissa ekonomiska tvisteämnen förelåge

inom föreningen icke ännu uppnått den inre sammanhållning, stadga

och allmänna auktoritet, som krävdes för att möta de påfrestningar

som otvivelaktigt bleve förenade med fastställandet av de olika medlemmarnas

tillverkning av stärkelse och inköpsskyldighet i fråga örn

potatis samt regleringens genomförande i övrigt. Nämnden ansåge därför

förhållandena påkalla, att regleringsverksamhetens organisation ännu

någon tid, exempelvis ett par år, bibehölles i huvudsak oförändrad

och att kungörelsen den 15 augusti 1933 (nr 514) med tillämpningsföreskrifter

till förordningen den 26 juni 1933 örn tillverkning av potatismjöl

ävensom Kungl. Maj :ts instruktion för nämnden den 15 augusti

1933 (nr 515) följaktligen förbleve gällande under ifrågavarande tid. Det

vöre nämndens avsikt att, därest nu föreslagna ordning beslutades, arbeta

för ett successivt överförande av vissa med regleringen förenade

göromål till föreningen och att efter förmåga söka medverka till en

sådan utveckling av föreningen, att denna i sinom tid kunde övertaga

regleringsverksamheten i dess helhet.

I detta sammanhang må ock erinras, att — i syfte att förhindra att

tillverkningen av glykos samt vissa andra stärkelseprodukter komme

att försvåras till följd av den genomförda regleringen av potatismjölstillverkningen

— genom förordning den 2 mars 1934 (nr 34), vilken trätt

i kraft den 5 mars 1934 och gäller till och med den 30 september 1935, föreskrivits,

att vid införsel av varor av följande slag skall, utöver enligt

tulltaxan utgående tull, utgå tilläggstull på sätt här sägs.

Statistiskt

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

nr

kronor

290

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap ... T

6: 50

620

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appretur- medel, innehållande dextrin, stärkelse, glykos,

växtslem o. dyl................................. T/E

5: —

Även för främjande av avsättningen av potatis för bränneriändamål

hava åtgärder från statsmakternas sida vidtagits. Efter beslut vid fjolårets

riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med förslag

till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926

angående tillverkning och beskattning av brännvin med mera samt enligt

i anslutning till sagda beslut utfärdade bestämmelser m. m. gäller

sålunda bland annat följande rörande användningen av potatis för bränneriändamål

samt avsättningen av sprit, som tillverkats av potatis.

Partihandlare enligt såväl rusdrycksförsäljningsförordningen som förordningen

angående handel med skattefri sprit skall endast aktiebolaget

vin- och spritcentralen vara. Spritcentralen må icke utan Kungl. Maj:ts

tillstånd till förtäringsändamål sälja annan inom riket tillverkad sprit

än sådan, som framställts av potatis och spannmål, med mindre under

samma år i stort sett motsvarande mängd sprit av sistnämnda slag

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 227.

141

jämte vid rening av sådan sprit uppkommande s. k. sekunda sprit användes

för försäljning jämlikt förordningen angående handel med

skattefri sprit. Enligt bestämmelse i brännvinstillverkningsförordningen

skall tillverkare av sprit ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

rörande användning och inköp av råämnen, vilka kunna meddelas av

Kungl. Maj:t eller av myndighet, som av Kungl. Majit därtill bemyndigas,

samt underkasta sig den tillsyn i föreskrifternas efterlevnad, varom

Kungl. Majit förordnat. Det har vidare meddelats föreskrifter av

innebörd dels att bränneri skall vara skyldigt att i viss omfattning

inköpa potatis från annan än den, som är ägare av, delägare i eller eljest

ekonomiskt intresserad i potatisbränneri eller stärkelsefabrik, dels ock

att användning av spannmål i potatisbränneri i regel icke må avse större

myckenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet.

Övervakning av bränneriernas råvaruinköp bar enligt Kungl. Majits

brev den 22 juni 1934 anförtrotts statens potatismjölsnämnd, som därvid

erhåller biträde av de vid kontroll över brännvinstillverkningen anställda

kontrolltjänstemännen. Vid spritcentralens inköp av sprit bestämmes

priset, där överenskommelse ej kan träffas, av en särskild prisnämnd.

Prissättningen skall grundas på framställningskostnaden i ett välskött

och medelstort bränneri av det slag, varom fråga är. I fråga örn det

pris, som tillverkare av brännvin bar att erlägga vid inköp av potatis

för brännvinstillverkning till leverantören, bar Kungl. Majit med stöd

av förenämnda bestämmelse i brännvinstillverkningsförordningen genom

beslut den 28 september 1934 föreskrivit, att, under förutsättning

att potatisen är av för sagda ändamål normal kvalitet (frisk, samtagen

och fri från grövre föroreningar), sagda pris skall för tillverkningsåret

1934/1935 utgöra 13 öre per hektoliter och stärkelseprocent, fritt fabrik.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 1 i anledning av Kungl.

Majits proposition nr 257 till fjolårets riksdag framhöll sammansatta bevillnings-

och jordbruksutskottet, att, därest en höjning av priset å matpotatis

å hemmamarknaden skulle kunna ernås, behov kunde uppkomma

av en reglering av importen av potatis. Utskottet förutsatte därför, att

Kungl. Majit bade sin uppmärksamhet riktad på denna fråga samt, i

mån av behov, vidtoge åtgärder till förebyggande av att importerad potatis

tillhandahölles till priser, som lade binder i vägen för en erforderlig

böjning av priset å inhemsk potatis.

Under erinran örn berörda utskottsuttalande har Sveriges allmänna

lantbrukssällskap i skrivelse den 20 november 1934 hemställt, att med det

snaraste åtgärder måtte vidtagas till förebyggande av pristryckande

försäljning utav utländsk potatis å den svenska marknaden. Till stöd

för sin framställning har lantbrukssällskapet anfört bland annat följande.

Potatispriserna i Stockholm, vilka i stort sett vore normerande för

matpotatispriserna över hela landet, hade under de senaste två a tre

åren varit synnerligen låga. Detta syntes icke i högre grad hava varit

beroende av import utan torde huvudsakligen hava sin grund uti förhållandevis

rikliga potatisskördar i förening med låga foderpriser i allmänhet

samt ogynnsamma förutsättningar för en lönsam fläskproduktion.

Under de första månaderna av säsongen (september—oktober) hade

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

prisläget också varit tryckt på grund av lantmännens benägenhet att,

såsom vanligt efter skörden, försälja i förhållandevis stor omfattning.

Med hänsyn till att årets potatisskörd emellertid blivit mindre än de

närmast föregående årens samt fodersädspriserna höjts väsentligt, hade

man dock trott sig kunna emotse en uppgång även i matpotatispriserna.

Tendenser till en sådan höjning hade även framträtt. Sålunda hade priset

i Stockholm kommit upp till cirka 5 kronor 50 öre per 100 kilogram

emot 5 kronor 18 öre motsvarande månad år 1933, en höjning med 6 procent.

Däremot vore priset alltjämt något lägre än priset 1932 och väsentligt

lägre än de föregående åren. En fortsatt höjning omöjliggjordes

emellertid genom införsel av potatis från Estland, vilken potatis

såldes till låga priser. Enligt erhållna uppgifter hade till Stockholm

under november månad redan införts estnisk potatis till en sammanlagd

myckenhet av minst 300 ton. Potatisimporten under år med medelskörd

eller därutöver hade under höstmånaderna varit liten och ej nått

upp till nyssnämnda kvantitet. Den större importen under november

och december 1931 hade sin naturliga förklaring i detta års svaga inhemska

skörd samt högre prisläge.

Fördelad över en längre tid skulle en import av 300 ton potatis ej betyda

så mycket, men då den anhopades under en kort period, som för

närvarande vore fallet, och inträffade vid en årstid, då den inhemska

marknadens behov väl tillgodosåges med svensk vara, så ökades de med

importen förbundna olägenheterna i hög grad. Den estniska potatisen

såldes enligt inhämtade uppgifter till priser av 4 kronor 50 öre ä 5 kronor

per 100 kilogram för större partier. Då stockholmspriset å inländsk potatis

under november legat vid cirka 5 kronor 50 öre per deciton, torde importen,

så länge den påginge, förhindra en eljest motiverad prishöjning. Skulle

den få större omfattning, vilket man icke kunde veta, kunde det befaras,

att priset på svensk potatis pressades ned. I detta sammanhang

ville sällskapet framhålla, att, enligt verkställda undersökningar, det

funnes mycket små utsikter för det dåvarande att genom export av

svensk potatis bereda motsvarande avsättning och lättnad för den inhemska

marknaden.

Till förenämnda framställningar har riksförbundet landsbygdens folk

i en till Kungl. Majit ingiven skrivelse den 24 november 1934 anslutit

sig. Framställningar i enahanda syfte hava vidare inkommit från

södra Sveriges potatisodlares förening. Carl Jönsson i Kyrkhult med

flera samt Kristianstads läns hushållningssällskaps och Blekinge läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

I anledning av förevarande framställningar hava lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium avgivit yttranden. Lantbruksstyrelsen framhåller

i sitt utlåtande över lantbrukssällskapets framställning, att, även örn

importen av matpotatis för det dåvarande icke spelade någon större roll,

det dock vore givet, att den kunde verka irriterande på den svenska marknaden.

Under sådana förhållanden och då den svenska produktionen av

matpotatis måste anses fullt tillräcklig för landets behov, ansåge sig

lantbruksstyrelsen, på vilken det icke torde ankomma att pröva frågan

ur handelspolitisk synpunkt, böra ur synpunkten av de intressen, styrelsen

hade att företräda, tillstyrka införande av importreglerande bestäm
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

143

melser för sådan potatis. Kommerskollegium finner sig däremot böra

bestämt avstyrka införande av en statlig reglering av potatisimporten

samt anför till stöd härför, bland annat, följande.

Av den i ärendet förebragta utredningen framginge, att import, närmast

av estnisk potatis, som förekommit under senare tid, varit av synnerligen

obetydlig omfattning. Under tiden intill den 26 november 1934

skulle sammanlagt lia importerats 778 ton, varav 448 ton under november

månad. Huvudsakligen torde den importerade varan hava vunnit avsättning

i Stockholm. Då förbrukningen av potatis i Stockholm uppskattades

till omkring 4,000 ton per månad, skulle alltså ifrågavarande

import under november månad uppgå till allenast omkring 10 procent

av hela månadsförbrukningen i Stockholm.

Enligt lantbrukssällskapets notering uppginge partipriset för välsorterad

potatis i slutet av september 1934 till 5 kronor per 100 kilogram;

från och med den 8 oktober noterades en stigning till 5 kronor 50 öre;

från och med den 19 oktober 5 kronor 75 öre samt från och med den 24

oktober åter 5 kronor 50 öre, vilket senare pris hållit sig över november

månad och in i december månad till den 12 december, då noteringen steg

till 5 kronor 60 öre, varefter den den 14 december ytterligare steg till

5 kronor 75 öre. Att döma av dessa siffror torde någon nämnvärd inverkan

på prisbildningen ej kunna sägas hava gjort sig gällande av den

import av potatis, som under nämnda tid ägt rum.

Kollegium hade ej varit i tillfälle att kontrollera de uppgifter, som i

de remitterade framställningarna förekomme örn priset på den härstädes

försålda potatis av estniskt ursprung. Lantbrukssällskapet uppgåve

emellertid, att priset hållit sig vid omkring 4 kronor 50 öre a 5

kronor per 100 kilogram. Då priset för prima svensk potatis samtidigt

uppgått till 5 kronor 50 öre och för sekunda potatis till 5 kronor, kunde

således någon »dumping» knappast anses föreligga. I detta sammanhang

anmärktes på en uppgift, som förekomme i framställningen från

riksförbundet landsbygdens folk, att importen i fråga ägde samband med

»abnorma valutaförhållanden hos grannländerna». Till belysning av

detta påståendes vederhäftighet nämndes, att estniska kronor i den fria

marknaden i Stockholm noterats högre än svenska kronor och att noteringen

för dagen vore svenska 108 kronor 50 öre för 100 estniska kronor.

Ur handelspolitisk synpunkt funne kollegium, att det vore synnerligen

beklagligt, örn en importreglering av potatis, avsedd att förhindra importen,

vidtoges. En sådan åtgärd skulle komma att ensidigt gå ut över

vissa estniska exportintressen och då vårt land hade ett betydande intresse

av att icke handelsomsättningen med Estland nedskures, måste allvarliga

betänkligheter mot det påyrkade importförbudet göra sig gällande.

Skulle det framdeles möjligen visa sig, att en verklig dumpingexport

skulle äga rum, torde i stället förhandlingar böra inledas med

estniska regeringen, i syfte att man å estnisk sida vidtoge åtgärder för

att icke störande inverka på den svenska prisnivån. Hittills syntes dock

anledning till en sådan åtgärd ej hava förekommit.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att E. J. Troedson med flera i

skrivelse den 29 december 1934 pa uppdrag av potatisodlare i södra Sverige

hemställt, bland annat, att importförbud eller importreglering

måtto genomföras, att avsättning måtte beredas för en del av årets pota
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

tisöverskott och isynnerhet den sämst hållbara potatisen genom tillverkning

av ytterligare sprit att upplagras för eventuell användning som motorsprit

samt eventuellt genom ytterligare tillverkning av potatismjöl,

att statens potatismjölsnämnd för beredande av utrymme för odlarintresset

måtte utökas med två medlemmar, varav en representant för

bränneriidkarna och en för potatismjölsintressenterna, och vilka dessutom

bägge vore potatisodlare, samt att potatismjölsnämnden i god tid

och senast den 1 april varje år måtte bekantgöra den ungefärliga kontingent

potatismjöl och potatissprit, som finge tillverkas varje kampanj.

Med anledning av denna framställning hava yttranden avgivits av,

bland andra, lantbruksstyrelsen, statens potatismjölsnämnd samt kommerskollegium

efter hörande av Sveriges kemiska industrikontor och

vissa handelskamrar.

I vad framställningen avser reglering av eller förhud mot import av

potatis tillstyrkes densamma av lantbruksstyrelsen men avstyrkes den

av kommerskollegium under åberopande i huvudsak av de skäl, som anförts

i ämbetsverkens utlåtanden i anledning av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps

förenämnda skrivelse. De av kommerskollegium hörda

näringsorganisationerna avstyrka likaledes framställningen i denna del.

Potatismjölsnämnden förklarar, att, även örn olägenheterna av potatisimporten

under innevarande år vore jämförelsevis ringa, nämnden likväl

vidhölle i princip sin tidigare framförda mening, att importen av potatis

utgjorde ett irritationsmoment för marknaden, vilket inverkade

störande på avsättningsförhållandena och prisbildningen för potatis

inom landet.

Beträffande frågan örn utvidgning av potatismjölsnämnden erinrar

nämnden i sitt yttrande, att bland nämndens ledamöter och suppleanter

redan inginge en brännvins- och en potatismjölstillverkare, vilka samtidigt

vore potatisodlare. Att utöka representantskapet inom. nämnden

för de intressen, det här gällde, ansåge nämnden icke vara av behovet

påkallat. Ifråga örn önskemålet, att nämnden i god tid och senast den

1 april varje år måtte bekantgöra tillverkningsmängden av brännvin och

potatismjöl för nästkommande kampanj, framhåller nämnden, att den

redan så långt sig göra låtit tillämpat ett dylikt förfarande. Nämnden

vore även beredd att framdeles vidtaga anstalter för ifrågavarande önskemåls

uppfyllande.

Följande tabeller belysa marknadsläget för potatis under senare år.

Skörd och import av potatis jämte motsvarande medelpriser under

olika skördeår.

*

Skördeår

Skörd

ton

Import

ton

Kr. per

100 kg.

Skördeår

Skörd

ton

Import

ton

Kr. per

100 kg.

1925/1926 ......

2,106,074

761

6.15

1930/1931 ......

1,758,903

14,593

5.12

1926/1927 ......

1,952,676

5,765

6.12

1931/1932 ......

1,481,895

5,117

5.98

1927/1928 ......

975,192

40,438

10.83

1932/1933 ......

2,133,649

453

4.35

1928/1929 ......

1,707,689

1,187

6.39

1933/1934 ......

1,977,498

624

4.3 6

1929/1930 ......

1,885,430

1,248

5.7 4

1934/1935 ......

1,942,411

4.69

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

145

Importen av potatis, partipriset i Stockholm samt medeltalet av detaljpriserna i

riket för samma vara under olika månader skörde&ren 1931/1932—1931/1933.

Månad

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

Im-

port

ton

Parti-

pris

kr./

100

kg-

Detalj-

pris

öre/

100

kg-

Im-

port

ton

Parti-

pris

kr./

100

kg.

Detalj- pris

öre /

100

kg-

Im-

port

ton

Parti- pris

kr./

100

kg.

Detalj- pris

öre /

100

kg.

Im-

port

ton

Parti-

pris

kr./

100

kg.

Detalj-

pris

öre/

100

kg.

Augusti......

38

10.0 7

960

—

7.12

880

_

6.71

700

_

6.09

680

September

30

7.14

940

1

6.06

860

1

4.87

760

—

4.90

820

Oktober......

76

6.98

880

98

5.67

780

179

5.1S

700

—

5.44

780

November •..

508

7.2 0

900

98

5.56

760

113

5.18

680

448

5.50

760

December ...

415

7.91

900

50

5.56

760

—

5.4 2

680

1

5.69

760

j Januari ......

755

8.68

920

—

5.90

740

1

5.95

700

2

6.6 5

760

Februari

200

8.89

940

—

6.00

740

—

5.90

700

—

6.98

800

Mars .........

408

9.oo

940

—

5.94

740

—

5.70

680

i April .........

182

8.74

960

—

5.61

720

—

5.50

680

Maj............

1,273

8.16

960

102

5.47

720

245

5.28

680

| Juni .........

1,018

7.54

940

104

5.77

700

84

5.48

680

1 Juli............

214

11.04

920

—

10.31

700

—

10.83

660

5,117

453

Medeltal ...

8.47

940

6.35

760

6.oo

700

6. Jordbrukets prisregleringsfond.

I årets statsverksproposition har under nionde huvudtiteln, punkt 103,

till Avsättning för prisreglering på jordbrukets område m. m. beräknats

för budgetåret 1935/1936 ett förslagsanslag av 35,500,000 kronor. Anslaget

motsvarar de å riksstaten för innevarande budgetår uppförda extra

förslagsanslagen å 20,000,000 kronor för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond

och å 8,000,000 kronor för avsättning till fonden för mötande

av förluster å spannmålsregleringen. Beträffande sistnämnda fond

hänvisar jag till den redogörelse, som lämnats i det föregående under avdelningen

örn spannmålsregleringen. Jämväl jordbrukets prisregleringsfond

har redan tidigare berörts. För att underlätta översikten över de

bestämmelser, som gälla angående denna fond, torde jag emellertid här

få sammanfattningsvis ytterligare anföra följande.

Till jordbrukets prisregleringsfond skola ingå sådana förut omförmälda

avgifter, vilka helt eller delvis äro avsedda för prisreglerande åtgärder.

Fonden förvaltas av statskontoret. Tillförseln av ifrågavarande

avgifter redovisas över riksstaten. Intäkterna av avgifterna hava beBiltang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 227.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

räknats för budgetåret 1934/1935 till 20,000,000 kronor, därav margarinaecismedel

9,500,000 kronor. Sistnämnda belopp är å riksstaten redovisat

under särskild inkomsttitel. Övriga avgifter, 10,500,000 kronor, redovisas

under gemensam titel »Avgifter för prisreglering på jordbrukets

område».

I brev till statskontoret den 24 maj 1934 har Kungl. Majit föreskrivit,

att till jordbrukets prisregleringsfond skulle överföras den 30 juni 1934

förefintlig behållning i statens mjölkregleringsfond och i statens slaktdjursfond

ävensom vid nämnda tidpunkt redovisad behållning av dels

licensavgifter å ägg enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående

reglering av införseln av ägg, dels ock avgifter vid export av

ägg enligt Kungl. Majits brev den 4 maj 1934. Vidare skola över anslaget

för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond till sagda fond föras

belopp, motsvarande de medel, vilka inflyta dels enligt förordningen

den 26 juni 1933 (nr 405) örn accis å margarin dels enligt förordningen

den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl,

dels enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) angående slaktdjursavgift,

dels enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift

å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, dels i skatt å

till riket infört kli enligt förordningen den 24 maj 1934 (nr 172) örn skatt å

kli, dels ock i form av särskilda avgifter vid export och import av kött,

fläsk och ägg. Fondens tillgångar skola redovisas på sådant sätt, att

därav tydligt framgår storleken av beloppen var för sig av de medel,

vilka skola tillföras fonden, eller mot vilka fonden tillförda belopp svara.

De fonden sålunda tillförda medlen skola enligt föreskrifter, som

Kungl. Majit meddelar, användas, förutom till bestridande av kostnaderna

för utövande av kontroll enligt förordningar den 14 juni 1933 (nr

329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt den 26 juni

1933 (nr 405) örn accis å margarin, till täckande av kostnader i samband

med åtgärder till jordbrukets stödjande. Till mjölkregleringen skola enligt

Kungl. Majits brev den 30 juni 1934 användas dels av medel, som influtit

i accis å margarin, halva beloppet av vad som erfordras för utlämnande

av pristillägg å exporterat smör, dels ock 90 procent av vad som

influtit i skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl samt å infört kli

efter avdrag av vad som åtgår för täckande av kostnaderna för kontroll.

Av margarinaccismedlen må därjämte visst belopp — för budgetåret

1934/1935 1,000,000 kronor — enligt Kungl. Majits bestämmande användas

för möjliggörande av utdelning av livsmedel till hjälpbehövande

(19351 prop. nr 66; R. skr. nr 45). Erforderliga föreskrifter i övrigt rörande

fondens användning hava meddelats i samband med de olika beslut,

varigenom medel av Kungl. Majit anvisats för skilda ändamål. Som

allmän regel har härvid tillämpats, att till stödjande av slaktdjursmarknaden

skall användas intill ett belopp, motsvarande dels vad som inflyter

i slaktdjursavgift samt i form av särskilda avgifter vid import eller

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 227

export av kött och fläsk, dels ock 90 procent av vad som inflyter i införselavgift

å havre och majs jämte vissa andra fodermedel. För stödjande

av äggmarknaden skall användas intill ett belopp, motsvarande dels vad

som inflyter i form av särskilda avgifter vid import eller export av ägg,

dels ock 10 procent av vad som inflyter i skatt å oljekakor och. vissa slag

av fodermjöl samt å infört kli ävensom i införselavgift å havre och majs

jämte vissa andra fodermedel. Kostnaderna för åstadkommande av

fraktlindring vid transport av foderhavre till vissa delar av Norrland samt

Kopparbergs och Värmlands län enligt kungörelsen den 19 oktober 1934

(nr 501) skola täckas i första hand av de medel, som inflyta i införselavgift

å havre och majs jämte vissa andra fodermedel.

Fondens användning för skilda ändamål framgår i övrigt närmare av

följande sammanställning angivande dels beloppen av de olika till fonden

inflytande medlen dels ock de belopp, som utgått ur fonden.

Behållning den 30 juni 1934.

Margarinaccismedel .............................. kr. 634,357:71

Slaktdjursavgilt................................ » 483,686:90

Exportavgift å bacon ............................................. » 508,896:12

Äggavgift............................................................... » 1:80

Införselavgift å havre och majs .............................. » 368,606:9 7

Skatt å infört kli................. » 51,440:22

Skatt å oljekakor................................:.................. » 1,832,558:25

kr.

3,879,547: 9 7

Under tiden 1 Juli 1934—28 februari 1935 influtna medel.

Margarinaccismedel................................

Slaktdjursavgift (inkl. införselavgift å kött)

Exportavgift å bacon .............................

Äggavgift ...........................................

Införselavgift å havre och majs ..............

Skatt å infört kli...................................

Skatt å oljekakor..................................

kr. 9,974,589: 80

» 537,044: 7 o

» 1,977,118:64

» 13,094: 74

» 520,000: —

» 15,000: —

* 4,286,932:48 kr 17,323,780:86

Summa kr. 21,203,328: 88

Under tiden 1 juli 1934—28 februari 1935 förbrukade medel.

Till mjölkregleringen:

Av margarinaccismedel .................. kr. 7,660,348: 99

» skatt å infört kli ..................... » 63,000: —

» skatt å oljekakor ..................... » 4,102,731: 01

Till slaktdjursregleringen:

Av slaktdjursavgift ........................ kr. 116,685: 36

» exportavgift å bacon.................. » 849,455:4 6

» införselavgift å havre och majs ■■■ » 349,948:54

Till äggregleringen:

Av äggavgift ................................. kr. —

» införselavgift å havre och majs ... » 86,500: —

» skatt å infört kli ..................... » 7,000: —

» skatt å oljekakor ................... » 306,500: —

kr. 11,826,080: —

1,316,089: 8 6

400,000: —

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Departe
mentschefen.

Till fraktlindring vid transport av havre:

Av införselavgift å havre och majs...........................

kr.

352,186: 11

Till vissa andra ändamål:

Av margarinaccismedel .................. kr. 18,600: —

» skatt å oljekakor ..................... » 1,600: —

»

20,100: —

kr. 13,914,436:17

Behållning den 28 februari 1035.

Margarinaccismedel................................................

kr.

2,930,098: 52

Slaktdjursavgift (inkl. införselavgift å kött) ...............

»

904,046: 24

Exportavgift å bacon .............................................

y>

1,636,559: 80

Äggavgift...............................................................

>

13,096:51

Införselavgift å havre och majs .............................

»

99,972: 32

Skatt å infört kli..................................................

»

—3,559: 7 8

Skatt å oljekakor...................................................

»

1,708,659: 7 2

Summa

kr. 7,288,872:86

kr. 21,203,328: 8*

Innan jag ingår på de åtgärder i prisstödjande syfte på jordbruket»

område, som enligt min mening böra i fortsättningen vidtagas, anser jag

mig böra anföra vissa allmänna synpunkter på frågan. Jag vill då först

erinra örn att de avsättningssvårigheter, som för närvarande göra

sig gällande i Sverige ifråga örn jordbrukets alster av olika slag, äro

av internationell karaktär och sammanhänga med den allmänna

ekonomiska kris, som är rådande i världen. Under senare år av statsmakterna

vidtagna åtgärder till förbättrande av priserna i vårt land å jordbruksprodukter

hava därför i första hand inriktats på att söka frigöra

den inhemska marknaden från beroende av en mer eller mindre desorganiserad

världsmarknad. På grund av att krisläget å jordbruksnäringens

skilda områden utvecklats gradvis hava de statliga ingripandena i stor utsträckning

skett utan inbördes sammanhang. Den härigenom rubbade

jämvikten mellan jordbruksnäringens olika grenar sökte man återställa

genom de under 1934 vidtagna åtgärderna. Dessa åtgärder avsågo att med

utgångspunkt från gällande priser å brödsäd och smör uppnå samma förhållande

mellan priserna å hithörande produkter, som var rådande, innan

jordbrukskrisen på allvar gjorde sitt ''inträde i vårt land. Såvitt nu kan

bedömas har detta syfte i stort sett uppnåtts. Priserna för brödspannmål,

mejeriprodukter samt nötkreatur för slakt ligga för närvarande mellan

20 och 25 procent under medelpriserna åren 1925—1929. För svensk fodersäd

och oljekakor är motsvarande procenttal omkring 20. För fläsk,

ägg och potatis är visserligen prisläget jämfört med priserna å förenämnda

produkter tämligen ogynnsamt men en avsevärd förbättring ar

detsamma har dock ägt rum sedan motsvarande tid föregående år. Utvecklingen

belyses närmare av en inom jordbruksdepartementet utarbetad

sammanställning rörande priserna å vissa viktigare jordbruksprodukter,

vilken torde få såsom bilaga A fogas till statsrådsprotokollet.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

De hittills vidtagna åtgärderna bygga i allt väsentligt på den principen,

att, oberoende i stort sett av produktionens omfattning, utbudet å den inhemska

marknaden under statens medverkan regleras så att jämvikt

mellan utbud och efterfrågan uppnås vid ett såsom skäligt ansett prisläge.

Genom en dylik anordning kan stödet åt jordbruksnäringen lätt

anpassas efter de skiftande förhållandena utomlands utan att några svårare

rubbningar i produktion och konsumtion inom landet behöva ske.

Som en åtgärd för att övervinna tillfälliga avsättningssvårigheter torde

därför föga vara att invända mot densamma. Men den medför den nackdelen,

att produktionen frigöres från beroendet av efterfrågan inom landet

på de olika varuslagen och att på så sätt ansvaret för produktionens

ändamålsenliga inriktning övervältras å det allmänna. I längden torde

anordningen därför, örn den skall fylla sin uppgift, leda till att starka

band måste läggas på den enskilde producentens och konsumentens handlingsfrihet.

Med hänsyn härtill synes det mig angeläget, att de nu vidtagna

stödanordningarna så omläggas eller jämkas, att de främja eller i

varje fall icke motverka en så småningom skeende anpassning av jordbruksproduktionen

efter de ändrade avsättningsförhållandena. Prissättningen

bör sålunda återfå sitt vägledande inflytande på produktionsinriktningen

och de åtgärder, som innebära ett fastlåsande av priserna oberoende

av produktionens storlek och förefintliga avsättningsmöjligheter,

så småningom avvecklas. Statens prisstödjande verksamhet på ifrågavarande

område synes i fortsättningen böra i huvudsak inriktas på att

underlätta en mjuk övergång till de nya produktionsbetingelserna samt

medverka till att förefintliga avsättningsmöjligheter för svenska jordbruksprodukter

tillvaratagas.

Utomlands äro avsättningsmöjligheterna för närvarande mycket begränsade.

Den export från Sverige av jordbruksprodukter som för närvarande

försiggår, med undantag av utförseln av bacon till Storbritannien

samt vissa mindre betydelsefulla varor, sker med stora uppoffringar. Med

hänsyn härtill skulle i nuvarande läge måhända en viss återhållsamhet

ifråga örn exportbefrämjande åtgärder på hithörande område vara

tillrådlig. Emellertid äro förhållandena inom den internationella handeln

med jordbrukets alster av flera skäl synnerligen ovissa. Det får därför

icke anses uteslutet, att läget inom en ej alltför avlägsen framtid kan

bliva sådant, att utförsel i viss begränsad omfattning blir lönande. På

grund därav anser jag det önskvärt, att kontakt alltjämt bevaras med

våra exportmarknader på området. Särskilt gäller detta beträffande sådana

marknader, varest svenska jordbruksalster sedan gammalt äro inarbetade.

Alldeles oavsett storleken av den export av hithörande varor,

som således kan finnas böra ske, är det givetvis ett allmänt intresse av

stor vikt, att exporten lämnar så gynnsamt resultat som möjligt. I nuvarande

situation synes det mig icke kunna undgås, att staten utövar viss

tillsyn över det sätt, varpå utförseln av jordbruksprodukter bedrives.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Majlis proposition nr 227.

För att avsättningsmöjligheterna inom landet för den svenska jordbruksproduktionen

skola kunna på ändamålsenligt sätt tillvaratagas erfordras,

att importen av motsvarande utländska alster regleras. Så har

ock redan i viss mån skett genom att flertalet färdigprodukter på jordbrukets

område underkastats importreglering. I viss mån därmed jämförlig

torde vara den reglering av margarintillverkningen, som skett genom uttagande

av accis å margarin. Denna synes nämligen kunna likställas med

en importavgift, vilken i prisreglerande syfte pålagts den färdiga varan

i stället för de importerade råvarorna. Jämväl ifråga örn flertalet imr

porterade eller av importerade råämnen tillverkade fodermedel har tillförseln

begränsats. I den mån avsättningsmöjligheterna för svenska jordbruksprodukter

ytterligare försämras, torde en skärpning av ifrågavarande

regleringar måhända bliva nödvändig. Självfallet bör därvid hänsyn

tagas till samtliga återverkningar av en sådan åtgärd på avsättningsmöjligheterna

för den samlade svenska jordbruksproduktionen. Jag vill

särskilt framhålla vikten av att de följder i handelspolitiskt avseende,

som åtgärder i nu angiven riktning kunna hava, noga beaktas. I fråga

örn fodermedelsimporten tillkommer vidare som en betydelsefull omständighet

att tagas i betraktande, att de importerade fodermedlen i avsevärd

omfattning användas som tillskottsfoder för att möjliggöra ett rationellt

användande av den inhemska fodertillgången. Ihågkommas bör vidare,

att ett stort antal jordbrukare i små omständigheter och utan möjlighet

att omställa sitt jordbruk mot ökad foderproduktion hava sin huvudsakliga

utkomst av en på inköpt foder baserad animalieproduktion.

Strävandena att främja den svenska jordbruksproduktionens avsättninginom

landet torde böra inriktas främst på att öka förbrukningen av de

animaliska produkterna. Det synes mig nämligen vara av vikt, att de åtgärder,

som i detta hänseende vidtagas, anpassas efter den allmänna utvecklingen

ifråga örn befolkningens livsmedelsförsörjning, vilken synes

gå i riktning mot ökad förbrukning av animalier och minskad konsumtion

av cerealier. Ett annat skäl för att huvudvikten bör läggas på att öka

förbrukningen av förstnämnda varor är att det svenska jordbruket till

den ojämförligt större delen är inställt på animalieproduktion. Som ett

ytterligare skäl kan framhållas, att animalieproduktionen kräver större

areal för produktionsenhet än vegetabilieproduktionen, varför fara för

överproduktion inom jordbruket minskas genom en stegring i animalieförbrukningen.

Möjligheterna att öka avsättningen av animaliska produkter inom landet

synas också vara större. För närvarande är förbrukningen därav

i Sverige per befolkningsenbet väsentligt lägre än i åtskilliga andra

länder. Särskilt å landsbygden är levnadsstandarden i detta hänseende

jämförelsevis låg. Jag vill även erinra örn den skillnad, som beträffande

konsumtionen av animalier inom den icke jordbruksidkande befolkningen

råder mellan bushåll av olika välståndsgrader. Att en allmän förbättring

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. May.ts proposition nr 227.

av köpkraften kos de i inkomsthänseende sämst ställda befolkningsgrupperna

skulle i hög grad underlätta en utveckling i önskvärd riktning torde

vara ställt utom varje tvivel. Åt samma håll komme även att verka

minskning av distributionskostnaderna för jordbrukets alster. Ehuru

jag utgår fran att jordbrukarna själva genom sina organisationer göra

vad på dem ankomma till förhindrande av att livsmedelspriserna å olika

orter hållas uppe på en, med hänsyn till rådande förhållanden, för högnivå,

torde statsmakterna i nuvarande läge icke kunna undvika att öva

viss tillsyn därå. För att öka förbrukningen hos befolkningens bredare

lager skulle även kunna ifrågasättas, örn ej en allmän prisdifferentiering

å jordbrukets alster efter konsumenternas köpkraft vore till fördel. Av såväl

praktiska som principiella skäl anser jag likväl, att åtgärder i dylikt

syfte från det allmännas sida böra örn möjligt undvikas. Detta hindrar

ej att i mindre omfattning och under vissa särskilda förhållanden utlämnande

av jordbruksprodukter till nedsatt pris kan vara ändamålsenligt

och tillrådligt.

Även örn med anlitande av nu angivna utvägar åtgärder vidtagas för beredande

av ökat utrymme inom Sverige av jordbruksprodukter kan likväl

läget bliva sådant, att den svenska jordbruksproduktionen ej finner avsättning

till tillfredsställande priser. En allmän sänkning av prisnivån

för jordbrukets alster skulle innebära, att näringen som helhet betraktad

bleve mindre lönande. Från olika håll har emellertid framhållits, att därigenom

produktionen skulle avtaga och på så sätt jämvikt uppnås mellan

tillgång och efterfrågan. En minskning i jordbruksproduktionen på grund

av försämrad lönsamhet torde dock förutsätta en överflyttning av personer,

vilka för närvarande hava sin utkomst av jordbruket, till andra näringsgrenar.

I nuvarande läge med sysselsättningssvårigketer inom såväl

industri som handel synes en dylik utveckling icke böra eftersträvas. Ej

heller lärer man kunna vänta, att jordbrukarna vid sänkta produktpriser

komma att frivilligt begränsa produktionen, enär jordbruket liksom flertalet

andra näringar är förbundet med betydande fasta kostnader, varför

näringens lönsamhet vid förminskad produktion ytterligare försämras. I

varje fall torde kunna befaras, att en sänkning av priserna å jordbrukets

produkter komme att hava till följd, att jordbrukarnas levnadsstandard

sänktes. Då denna redan nu är ifråga örn flertalet personer, som äro sysselsatta

inom jordbruket, jämförelsevis låg, är en sådan utveckling icke

önskvärd. Finnas omständigheterna likväl göra en prissänkning nödvändig,

torde det med hänsyn till det nu sagda förtjäna övervägas att, på sätt

redan i viss mån skett beträffande mjölkproduktionen, under en övergångstid

lämna direkta tillskott till producenterna i form av pristillägg i

den mån medel härför finnas tillgängliga. Därigenom blir det även möjligt

att göra övergången till do ändrade produktionsbetingelserna i olika

delar av vårt land mjukare.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

I anslutning till av mig sålunda anförda allmänna synpunkter vill jag

förorda, att nu tillämpade grunder för mjölkregleringen i stort sett oförändrade

bibehållas. Mjölkpriset bör följaktligen alltjämt stödjas genom

uppehållande av export av smör och andra mejeriprodukter i nödig omfattning

samt genom att särskilt tillskott lämnas produktmjölken i form

av prisutjämningsbidrag. För erhållande av medel till bestridande av

med en dylik anordning förenade kostnader bör liksom hittills mjölkavgift

uppbäras. Jag förutsätter sålunda, att svenska mejeriernas riksförening

kommer att i sinom tid göra framställning örn upptagande av dylik

avgift även för tiden efter den 30 juni 1935. Likaså böra de medel,

vilka inflyta genom uttagande av skatt å oljekakor och annat därmed

jämförligt foder i den utsträckning, som jag i det följande kommer att

närmare angiva, tillföras mjölkregleringen. För tryggande av avsättningen

av smör å den inhemska marknaden bör vidare accis å margarin

uppbäras jämväl efter den 30 juni 1935, då giltighetstiden för nu gällande

förordnande örn margarinaccis utlöper. Chefen för finansdepartementet

framlägger denna dag förslag i sistberörda ämne.

I vissa hänseenden torde dock det nuvarande mjölkregleringssystemet

böra omläggas eller jämkas. Från flera håll har gjorts gällande, att de

nuvarande grunderna för regleringen medföra, att intresset hos mjölkproducenterna

och tillverkarna av smör och andra mejeriprodukter av att

varornas kvalitet hålles uppe försvagas. Man har därvid särskilt pekat

på den stora marginal, som tidvis under de senaste åren förelegat mellan

priset för danskt smör och priset för svenskt smör å den brittiska marknaden.

Givetvis är det av största vikt, att kvaliteten hos de svenska jordbruksprodukterna

icke försämras. I syfte att medverka till förbättrande

av mjölkens hygieniska beskaffenhet har ock statens mjölknämnd med

stöd av lämnat bemyndigande meddelat föreskrifter angående skyldighet

för mejerier, som önska komma i åtnjutande av prisutjämningsbidrag, att

tillämpa kvalitetsbetalning för mottagen mjölk. Föreskrifterna äro avsedda

att träda i kraft den 1 juli 1935. Vidare tillämpas från och med

den 1 januari 1935 vid betalning av runmärkt smör för export ur kvalitetssynpunkt

väsentligt strängare regler än tidigare. Förslag örn skärpning

av den utav svenska smörprovningarna handhavda exportkontrollen

av smör är ock föremål för närmare utredning inom jordbruksdepartementet.

Även örn sålunda åtgärder redan vidtagits eller äro under förberedande

för vinnande av en förbättrad kvalitet hos exportsmöret, är det

likväl av betydelse, att jordbrukarna, som numera genom sina organisationer

handhava smörexporten, själva bliva i största möjliga utsträckning

ekonomiskt intresserade av att densamma ordnas på bästa sätt. Jag

anser därför, att i fortsättningen den ordningen för bestridande av kostnaderna

för smörexporten bör tillämpas, att sagda kostnader efter den 30

juni 1935 gäldas företrädesvis av medel, som inflyta genom upptagande

av mjölbavgift samt skatt å kraftfoder.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Genom margarinaccisen inflytande medel böra däremot användas

i första hand för att främja förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter

inom landet. För att stimulera producenternas och deras organisationers

intresse av att mjölkproduktionens och därmed även smörexportens

storlek hålles inom rimliga gränser samt att avsättningen av

konsuintionsmjölk och mejeriprodukter å den inhemska marknaden ordnas

ändamålsenligt synes stödet åt mjölkproduktionen medelst margarinaccisen

böra vara oberoende av produktionens växlingar. Accisens höjd

synes normalt böra så avvägas, att försäljningen av margarin hindras

att till följd av prisstödet åt smöret svälla ut. I överensstämmelse med vad

nyss anförts torde inflytande accismedel efter den 30 juni 1935, på sätt

bland andra kooperativa förbundet ifrågasatt, böra oavkortade tillföras

mjölkregleringen och användas för att möjliggöra en allmän sänkning

av priserna å konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter. Såvitt nu

kan bedömas, torde behållningen av margarinaccismedlen sistnämnda dag

komma att överstiga 3,000,000 kronor. Det synes lämpligt, att viss del

därav användes på sätt förut skett för utlämnande i särskilda fall till

hjälpbehövande av inhemska jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl,

gratis eller till nedsatt pris. Därest ej riksdagen förklarar sig hava något

att invända, torde Kungl. Majit sålunda böra äga att under budgetåret

1935/1936 för angivna ändamål av margarinaccismedel använda intill ett

belopp av 1,000,000 kronor.

Bestämmandet av nyssnämnda prissänkning för mjölk eller mejeriprodukter

anser jag böra ske med utgångspunkt från att mjölkproducenterna

under nästa regleringsperiod (1 juli 1935—30 juni 1936), under förutsättning

att produktionen av smör icke stiger, erhålla i stort sett samma

pris å produktmjölken, som de fått i genomsnitt under 1934. Under sistsagda

år tillfördes mjölkregleringen av margarinaccismedlen ett belopp

av 11,200,000 kronor. Medelnettoexportpriset för året var 116 öre för kilogram

smör. Produktionen av mejerismör var cirka 62,000 ton och exporten

av samma vara uppgick till 23,000 ton. Vid en margarinaccis av 30

öre för kilogram kan beräknas för närvarande inflyta i accismedel över

15,000,000 kronor. Därest detta belopp skulle oavkortat tillföras mjölkregleringen

komme bidraget till denna från margarinaccisen att ökas

med 3,800,000 kronor. Alltsedan slutet av oktober 1934 med undantag för

de senaste veckorna har emellertid medelnettoexportpriset för smör överstigit

150 öre för kilogram. För den hittills gångna delen av innevarande

regleringsperiod har det varit i genomsnitt cirka 135 öre för kilogram.

Därest man utgår från att medelnettoexportpriset i genomsnitt under

kommande regleringsperiod kommer att uppgå till sistnämnda belopp,

skulle kostnaderna för exporten vid likaledes oförändrad exportkvantitet

minskas med över 4,300,000 kronor. Med angivna utgångspunkter skulle

sålunda i dylikt fall (3,800.000 + 4,300,000=) 8.100.000 kronor kunna an

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

vändas för genomförande av en prissänkning för konsumtionsmjölk eller

för mejeriprodukter.

Det synes böra tillkomma Kungl. Majit att avgöra, huruvida prissänkningen

skall avse konsumtionsmjölk eller smör och andra mejeriprodukter,

i samband med att mjölkavgiftens belopp bestämmes för nästa regleringsperiod.

Förslag i ämnet torde böra framläggas av svenska mejeriernas

riksförening i dess framställning örn upptagande av mjölkavgift för

sagda tid. Jag vill dock redan här angiva vissa synpunkter, vilka torde

beaktas vid frågans bedömande.

En sänkning av konsumtionsmjölkpriset är lätt att genomföra, nämligen

genom att minska mjölkavgiftens belopp. Man torde nämligen kunna

förvänta, att örn så sker konsumtionsmjölkpriset i regel kommer att nedgå

med motsvarande belopp. Verkningarna för mjölkregleringen av en

sänkning av mjölkavgiften med ett öre skulle bliva, att de medel, som

komme att stå till förfogande för utjämning mellan priserna å konsumtionsmjölk

och priserna å produktmjölk, minskades med 8,000,000 kronor.

I den mån detta belopp motsvarades av ökat bidrag från margarinaccismedlen

skulle emellertid dessa verkningar upphävas, och sålunda utbytet

av landets ladugårdsskötsel bliva oförändrat. Givetvis förutsättes

därvid, att det ökade bidraget från margarinaccismedlen fördelas å de

olika prisutjämningsdistrikten enligt samma grunder som de medel, vilka

inflyta i form av mjölkavgift å konsumtionsmjölk.

Skulle i stället prissänkningen genomföras för smör och övriga mejeriprodukter,

har man att räkna med att en nedgång i smörpriset å hemmamarknaden

med 15 öre för kilogram samt i ostpriset med motsvarande

belopp skulle innebära en inkomstminskning för mejerierna av nära

8,000,000 kronor för år. Därest detta belopp tillföres mejerierna i form

av höjda prisutjämningsbidrag å produktmjölken eller av särskilt pristillägg

å försålt smör och försåld ost, skulle verkningarna för mejerierna

av prissänkningen upphävas. Vid ett genomsnittligt exportpris av 135

öre för kilogram skulle sålunda priset kunna sänkas å runmärkt smör fritt

mejeri till 215 öre för kilogram och å ost i paritet härmed samt jordbrukarna

ändock erhålla samma betalning för den levererade mjölken som

under 1934. En dylik prissänkning skulle emellertid återverka även å

priset för lantsmör och lantost. Försäljningen därav torde enligt tillgängliga

uppgifter kunna beräknas till minst 5,000 å 6,000 ton, fördelade

på omkring 40,000 producenter. Dessa äro framför allt att söka bland de

mindre och i inkomsthänseende sämst situerade jordbrukarna i de delar

av landet, som ifråga örn avsättningsmöjligheter erbjuda de ogynnsammaste

betingelserna. Redan för närvarande åtnjuta tillverkare av lantsmör

och lantost i landets nordligare och mellersta delar, varest prisutjämningsbidraget

som regel överstiger mjölkavgiftens belopp, icke samma förmåner

av mjölkregleringen som övriga mjölkproducenter. Då vidare mejerihanteringen

ej är så utvecklad, att jordbrukarna överallt äga möjlig
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårds proposition nr 227.

155

het leverera mjölk till mejeri, synes det mig innebära en uppenbar orättvisa

att icke bereda tillverkarna av lantsmör och lantost kompensation

för prissänkningen å smör och ost. Örn en sådan kommer till stånd, anser

jag det nödvändigt, att nu berörda jordbrukare erhålla möjlighet att komma

i åtnjutande av antingen hela prisutjämningsbidraget efter avdrag av

mjölkavgiftens belopp eller så stor del av bidraget, som motsvarar prissänkningen.

I fråga örn villkoren för erhållande av dylikt pristillägg

för mjölk, som hos producent använts för beredande av smör och ost

för avsalu, synas följande grunder kunna tänkas bliva tillämpliga.

Tillägget bör — i likhet med vad som på sin tid gällde för erhållande av

prisutjämningsbidrag från genom lokala mjölkavgifter inflytande medel

— utgå endast till mjölkproducent, av vilken ej skäligen kan fordras, att

han levererar mjölken till mejeri. Därjämte synes även böra krävas, att

smöret av producenten försäljes till mejeri eller återförsäljare av smör,

som av riksföreningen anvisats. Önskar dylik producent komma i åtnjutande

av pristillägg, skall han göra anmälan härom hos riksföreningen,

som efter undersökning i första hand avgör, örn angivna förutsättning är

för handen, samt, örn så är fallet, bestämmer till vem eller vilka smöret

skall levereras. I fall av tvist bör det ankomma på den statliga nämnd,

som handlägger hithörande ärenden, att träffa avgörande i frågan. Mjölkproducent,

som finnes berättigad till pristillägg, skall av riksföreningen

införas i ett särskilt register. Samtidigt med att vederbörande mjölkproducent

underrättas örn att han införts i registret skall meddelande lämnas

örn det mejeri eller den återförsäljare av smör, till vilken leverans

skall ske för att prisutjämningsbidrag skall utgå. För erhållande av

prisutjämningsbidrag har sådan producent att för månad eller den längre

tid, som omförmälda nämnd må bestämma, till riksföreningen insända

ansökan innefattande uppgift rörande de förhållanden, som äro av betydelse

för beräknande av honom tillkommande prisutjämningsbidrag. Vid

dylik ansökan skall fogas intyg av vederbörande köpare angående mot;

tagna myckenheter smör.

Vilken väg, som än må väljas för prissänkningens genomförande, måste

dennas storlek avgöras med utgångspunkt från gjorda antaganden rörande

den framtida prisutvecklingen å exportmarknaderna för smör. Denna

är emellertid, såsom tidigare framhållits, oviss. Därest exportpriset

skulle gestalta sig väsentligt gynnsammare än vad som förutsatts, skulle

den betalning, som mejerileverantörerna erhålla för sin mjölk, komma

att öka. Med hänsyn till faran av att därigenom en ökning i mjölkproduktionen

uppmuntras, vilken kan leda till att hela mjölkregleringer.s

bestånd äventyras, torde det vara lämpligt att en viss begränsning uppåt

ifråga örn produktmjölkpriset göres. På samma sätt kan det för den händelse

att exportpriset skulle utveckla sig i ogynnsammare riktning än

man räknat med befinnas lämpligt att öka produktmjölkpriset. En dylik

reglering av sistnämnda pris kan visserligen ske genom att priserna å

mejeriprodukterna ändras, men ofta förekommande ändringar i detalj
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Majda proposition nr 227.

priserna för sagda varor äro av flera skäl icke önskvärda. En lämpligare

anordning synes vara, att i tider, då exportpriset för smör är jämförelsevis

gynnsamt, avgiftsmedel i viss -utsträckning avsättas till en fond

för att användas, då priset är lågt. Ett sådant förfarande kan ock vara

lämpligt ur synpunkten av att producenternas mjölkpris bör ändras i den

mån produktionskostnaderna för mjölken variera. Det synes sålunda

skäligt, att under sommaren och hösten, då sagda kostnader äro jämförelsevis

låga och mjölkmängden stor, produktmjölkpriset hålles lägre än

under vintern. Örn en dylik fondbildning finnes böra ske, är det givetvis

av största betydelse, att en noggrann plan för avsättning av medel

till densamma samt för användning av däri ingående medel uppgöres.

Frågan härom torde böra upptagas till övervägande i samband med att

plan för mjölkavgiftsmedlens användning under kommande regleringsperiod

av Kungl. Maj:t fastställes.

I bestämmelserna rörande upptagande av mjölkavgift har statens mjölknämnd

ifrågasatt vissa ändringar i syfte att möjliggöra efterskänkande

av dylik avgift i ömmande fall. Jag finner mig kunna biträda mjölknämndens

förslag i detta hänseende. Den ändring i mjölkavgiftsförordningen,

som härför erfordras, torde kunna ske sålunda, att till 3 § av

förordningen fogas ett sjätte moment av innehåll att, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, mjölkavgift må enligt föreskrifter, som

Kungl. Maj:t äger meddela, efterskänkas. Berörda föreskrifter torde,

därest detta förslag bifalles, böra upptagas i tillämpningskungörelsen till

förordningen. Efterskänkandet torde få avse jämväl avgift, som belöper

å tiden före ändringens ikraftträdande.

Som jag tidigare framhållit, anser jag det vara angeläget, att avsättningen

av mjölk och mejeriprodukter inom landet i möjligaste mån underlättas.

Smör- och margarinkommittén har framlagt förslag örn vissa

allmänna åtgärder i sådant syfte. Vad kommittén därvid anfört synes

mig värt beaktande, önskvärt är sålunda alltjämt, att de myndigheter,

som verkställa upphandling för statens behov, utbyta margarin mot smör.

I sinom tid torde nu gällande bestämmelser i detta ämne böra erhålla

förlängd giltighet. Angeläget är vidare, att jordbrukarnas egna organ

göra vad på dem må ankomma för att på frivillighetens och övertygelsens

väg främja mjölkleverantörernas återtagande av smör och ost. I detta

sammanhang anser jag mig böra påpeka, att åtskilliga mejerier vid återtagning

av smör tillämpa ett högre pris än gällande riksnotering å runmärkt

smör. Kungl. Majit torde emellertid i samband med fastställande

av plan för mjölkavgiftsmedlens användning för nästkommande regleringsperiod

böra taga under övervägande örn ej som villkor för erhållande

av prisutjämningsbidrag bör föreskrivas, att mejeri gentemot leverantörer

vid återtagning av smör för eget eller anställdas behov icke tilllämpar

högre pris än riksnoteringen. Som jag redan framhållit, är det

nämligen av största betydelse för vinnande av erforderlig avsättning

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

inom landet, att priserna å hithörande produkter ej hållas högre än som

oundgängligen fordras. I detta hänseende har från flera håll påtalats,

att detaljpriset för konsumtionsmjölk hålles för högt. En sänkning av

detta komme, såsom redan anförts, att ske i den mån mjölkavgiften minskades.

Av vikt synes vidare vara att distributionskostnaderna för mjölk

nedbringas. För ernående av nu angivna syfte synes det lämpligt att som

villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag kräves, att vederbörande

mejeri vid försäljning av mjölk ej tillämpar högre pris än som med

hänsyn till förhållandena i orten må befinnas skäligt. En dylik bestämmelse

motsvarar den. som för närvarande finnes intagen i 5 § kungörelsen

den 30 juni 1934 (nr 375) örn skyldighet för svenska mejeriernas riksförening

att under vissa villkor tillhandahålla smör till ett pris, svarande mot

svensk riksnotering å runmärkt smör jämte skäligt tillägg därå.

Den nuvarande anordningen för mjölkprisets stödjande bygger, som redan

antytts, på att avsättningsmöjligheterna utomlands ej beskäras. Örn

så skulle ske genom att begränsning av smörimporten till våra exportmarknader

sker eller exporten av smör från Sverige eljest i väsentlig

grad försvåras, torde det vara nödvändigt att staten ingriper och ytterligare

stöder mjölkproduktionen. Därvid synes i första hand böra ifrågakomma

att skärpa de åtgärder, som redan under nuvarande förhållanden

vidtagits eller i det föregående föreslagits till genomförande i syfte att

trygga den inhemska förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter. Smöroch

margarinkommittén har uttalat sig för att i en dylik situation strävandena

borde inriktas på att ytterligare minska spänningen mellan minuthandelspriserna

å smör och å margarin genom höjning av margarinaccisen

samt sänkning av smörpriset. Jag finner det emellertid tveksamt,

huruvida med den av kommittén föreslagna minskningen i berörda spänning

den avsedda ökningen av smörförbrukningen inom Sverige skall

kunna ernås. Att ifråga örn margarinaccisen gå utöver det för närvarande

gällande högsta accisbeloppet av 50 öre för kilogram synes mig icke böra

ifrågakomma. Det torde därför vara nödvändigt, att sänkningen av smörpriset

göres större än vad kommittén ifrågasatt. Jag anser det även rimligt,

att producenterna i ett dylikt läge få vidkännas en mindre jämkning

nedåt i produktmjölkprisot. Att den enskilde jordbrukaren erhåller den

varning mot fortsatt stegring i mjölkproduktionen, som en prissänkning

innebär, synes mig särskilt motiverat för den händelse avsättningssvårig

heterna för mjölk och mejeriprodukter skulle pa angivet sätt skärpas.

För att söka begränsa prissänkningen så långt möjligt och samtidigt undvika

att margarinet onödigtvis fördyras förordar jag emellertid, att de

medel, som inflyta genom sagda accis även i den situation, varom fråga

är, oavkortade tillföras mjölkregleringen för att enligt förut angivna

grunder möjliggöra en nedsättning av smörpriset.

Huru långt man därvid behöver gå är givetvis vanskligt att på förhand

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

bedöma. Det synes mig emellertid, som örn vid en böjning av margarin - accisen till 50 öre för kilogram en sänkning av priset å runmärkt smör

fritt mejeri till exempelvis 2 kronor för kilogram, vilket motsvarar ett

pris i detaljhandeln av högst 2 kronor 40 öre — för annat mejerismör och

lantsmör samt för av mejerileverantörerna återtaget smör bleve priset

väsentligt lägre — skulle medföra en dVsevärd ökning av smörkonsumtionen.

Genomföres en dylik prisutjämning, torde man kunna räkna med

att det margarin, som nu vid en accis av 30 öre för kilogram betingar ett

pris i detaljhandeln av mellan 1 krona 50 öre och 1 krona 90 öre för kilogram,

av vilket margarin för närvarande säljas cirka 15,000 ton årligen,

komme att till större delen försvinna och ersättas av smör och billigare

margarin. I åtskilliga hushåll, varest konsumeras smör och billigt margarin,

skulle vidare smörförbrukningen säkerligen avsevärt utvidgas.

Beaktas bör nämligen, att enligt av socialstyrelsen utförda levnadskostnadsundersökningar,

avseende huvudsakligen arbetar- och lägre tjänstemannahushåll

i städer och industriorter, den årliga genomsnittsförbrukningen

av smör och av margarin även hos de barnrikaste familjerna (minst

4 barn) står i sådant inbördes förhållande, att för denna familjetyp en

prisutjämning enligt vad nyss anförts icke komme att innebära någon ökning

av livsmedelsutgifterna. Förde mindre inkomsttagarna å landsbygden

torde likaledes prisutjämningen medföra vissa fördelar, örn man, på sätt

jag tidigare förordat, bereder mejerileverantörerna och deras anställda

möjlighet erhålla smör för husbehov till mejeripriser. Därest i samband

med prisutjämningen en livlig reklam och propaganda för smör igångsattes,

finnas enligt min mening goda utsikter för att vid en minskning av

spänningen mellan smörpriset och margarinpriset på sätt nu ifrågasatts

konsumtionen av smör komme att ökas, så att överskottet av smörproduktionen

under förutsättning att denna förbleve oförändrad nedginge till

den kvantitet, som Sverige med all sannolikhet jämväl efter 1935 har möjlighet

att exportera. Jämsides därmed torde margarinförbrukningen

komma att minskas. Med hänsyn till att prisutjämningen endast för ett

jämförelsevis begränsat antal hushåll skulle medföra ökning i utgifterna

för den samlade fettkonsumtionen torde man kunna räkna med att denna

minskning ej komme att avsevärt överstiga ökningen i smörkonsumtionen.

Detta skulle innebära, att margarinproduktionen återfördes till

den omfattning, som den hade omkring år 1927. Det synes mig som örn

i betraktande av nu rådande läge några befogade invändningar mot en

sådan åtgärd icke skulle kunna riktas från margarinindustriens och därmed

förbundna intressens sida.

Ifrågavarande prissänkning å smör torde böra så genomföras, att mejerier,

som producera smör, samt tillverkare av lantsmör erhålla kompensation

för prissänkningen i form av pristillägg eller höjt prisutjämningsbidrag.

Något hinder ur principiell synpunkt för att priserna å ost

skulle kunna bibehållas å sin hittillsvarande nivå, trots att smörpriset

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

sänkes, synes ej föreligga, och på grund därav skulle pristillägget eller

höjningen av prisutjämningsbidraget ej behöva utgå å ostmjölken. Den

besparing i prisutjämningsmedlen, som härigenom skulle uppstå vid den

ifrågasatta sänkningen i smörpriset, torde beräknas till mellan 3,500,000

och 4,000,000 kronor, vilket belopp skulle kunna användas för ytterligare

reducering av smörpriset eller som ersättning för en eventuell sänkning

av mjölkavgiften. Vissa psykologiska skäl tala emellertid mot en dylik

differentiering av prisutjämningsbidraget. Även åtskilliga praktiska svårigheter

möta densamma. Jag anser mig därför icke kunna nu taga någon

bestämd ståndpunkt till frågan utan anser, att densamma bör ytterligare

övervägas samt, för den händelse angivna situation skulle uppstå,

av Kungl. Majit avgöras i samband med att plan för prisutjämningsmedlen

då fastställes.

Rörande verkningarna av en prisutjämning i enlighet med det anförda

hava inom jordbruksdepartementet verkställts vissa beräkningar, vilka

torde få fogas som bilaga B vid statsrådsprotokollet. Beträffande resultatet

av dessa beräkningar, vid vilka förutsatts att pristillägg utlämnas å

såväl smörmjölk som ostmjölk, torde här böra framhållas följande.

Därest importen av smör till våra viktigaste exportmarknader begränsas,

torde man kunna räkna med att smörpriset därstädes stiger. Förutsätter

man att medelnettoexportpriset blir 150 öre för kilogram, skulle

med en mjölkavgift av 1 öre för kilogram och ett smörpris inom landet

fritt mejeri av 200 öre för kilogram produktmjölkpriset komma att ligga

endast cirka O.i öre för kilogram under dess nivå i medeltal under hela

1934. I anslutning till vad jag tidigare anfört finner jag en dylik prissänkning

rimlig för den händelse berörda svårigheter för vår smörexport

skulle uppstå.

Utgår man i stället från en mjölkavgift av 2 öre för kilogram, skulle

mjölkregleringen i avgiftsmedel tillföras cirka 8,000,000 kronor mer än i

nyssberörda fall. Användes detta belopp till en ytterligare nedsättning

av smörpriset, kunde detta sänkas till ungefär 188 öre för kilogram. Jordbrukarna

skulle likväl erhålla en med hänsyn till omständigheterna rimlig

betalning för mjölken.

Som jag redan anfört, anser jag goda utsikter finnas för att den inhemska

smörförbrukningen skulle ökas i önskad omfattning, därest smörpriset

sänkes med 30 öre och margarinaccisen höjes med 20 öre för kilogram

räknat. Någon säkerhet för att så skulle ske föreligger dock givetvis ej.

Härtill kommer, att ökningen i smörkonsumtionen torde framträda endast

så småningom, medan det kan befinnas nödigt att genomföra en

plötslig minskning av den svenska smörexporten. Ur denna synpunkt är

det nödvändigt, att möjligheter föreligga att på annan väg än genom en

allmän stegring i smörförbrukningen undanskaffa ett tillfälligt överskott

av jämförelsevis ringa omfattning. Enklast skulle detta otvivelaktigt

ske genom att smöröverskottet inblandades i margarinet.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. May.ts proposition nr 227.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn Kungl. Maj: ts i propositionen

nr 257 till fjolårets riksdag gjorda hemställan örn bemyndigande för

Kungl. Majit att, därest så funnes erforderligt för beredande av avsättning

av i Sverige framställt smör, för tiden till och med den 30 juni 1935

förordna om inblandning av smör i margarin. Riksdagen ansåg sig

emellertid icke kunna lämna det äskade bemyndigandet. I sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr

1 anfördes, att enligt utskottets mening måste med hänsyn till de utomlands

vunna erfarenheterna starka betänkligheter hysas mot införande

av en provisorisk tvångsinblandning, helst det syntes sannolikt, att en

dylik blandningsprodukt i stor utsträckning skulle bibehålla sin marknad

på smörets bekostnad även efter det lagstiftningen upphört att gälla. På

grund härav ansåg utskottet, att ett definitivt ställningstagande till frågan

borde ske först efter det den åt smör- och margarinkommittén uppdragna

utredningen slutförts. I avbidan härpå ville icke utskottet tillstyrka,

att det begärda bemyndigandet lämnades.

Några avgörande skäl mot tvångsinblandning av smör i margarin såsom

en mera tillfällig åtgärd för att komplettera andra på längre sikt

verkande åtgärder till främjande av smöravsättningen inom landet hava,

såvitt jag kunnat finna, icke förebragts. Smör- och margarinkommittén

har ock framhållit, att skäl kunna anföras till förmån för inblandning

av smör i margarin, särskilt då fråga vore örn skyndsamt och tillfälligt

undanskaffande av visst ej alltför stort överskott av smör. Motståndet

mot en åtgärd i angiven riktning synes hava sin rot främst i farhågan

att genom ett dylikt inblandningstvång gränsen mellan smör och margarin

komme att utsuddas. Jag vill emellertid erinra därom, att margarintillverkarna

redan nu hava möjlighet att inblanda smör i margarin.

Detta sker även i viss omfattning, men försäljningen av smörhlandat

margarin, vari regelmässigt ingå cirka 20 procent smör, befinner sig sedan

åtskilliga år i stadig tillbakagång. Därest Kungl. Majits befogenhet

att förordna örn tvångsinblandning av smör i margarin blir beroende av

framställning av svenska mejeriernas riksförening samt befogenheten

begränsas till att avse en inblandning av högst 10 procent smör, synes

varje anledning saknas att från jordbrukarbåll motsätta sig en sådan

anordning. Däremot kunna onekligen från konsumenternas sida vissa

erinringar riktas mot densamma, då den medför en icke obetydlig ytterligare

fördyring av margarinet. Storleken av denna blir emellertid beroende

av det pris, till vilket margarinfabrikanterna kunna inköpa smöret.

I betraktande av att inblandningen skall vara en tillfällig och övergående

åtgärd, anser jag, att särskild nedsättning av smörpriset vid

ifrågavarande inköp icke bör ifrågakomma. Den fördyring av margarinet,

som under sådana omständigheter skulle föranledas av smörinblandningen

torde enligt uppgift vid ett smörpris av omkring 2 kronor

kunna beräknas till cirka 2 öre för kilogram och enhet av inblandnings
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. May.ts proposition nr 227.

procenten. Med hänsyn härtill förtjänar övervägas, att för den händelse

inblandningstvång finnes böra föreskrivas, margarinaccisen hålles något

under maximum, exempelvis sålunda att accisbeloppet för kilogram räknat

fastställes till 50 öre minskat med ett öre för var enhet av inblandningsprocenten.

Jag anser följaktligen, att Kungl. Maj:t bör erhålla

riksdagens bemyndigande att örn så befinnes nödvändigt för beredande

av avsättning av i Sverige tillverkat smör, med beaktande av vad

nyss anförts rörande margarinaccisens höjd, efter framställning av

svenska mejeriernas riksförening för tiden till och med den 30 juni 1936

förordna, att i margarin, som inom riket saluhålles, skall finnas inblandat

smör till högst 10 procent av blandningens vikt, ävensom meddela de

bestämmelser och vidtaga de åtgärder i övrigt, som i detta sammanhang

kunna föranledas.

Någon varaktig lösning av frågan angående undanskaffande av förefintligt

produktionsöverskott av smör innebär dock icke tvångsinblandningen.

Ej heller den i det föregående förordade höjningen av margarinaccisen

för den händelse avsättningssvårigheterna för smör och andra

mejeriprodukter skulle skärpas kan anses utgöra någon slutgiltig lösning

av problemet. Med hänsyn till läget utomlands torde man vara ej

blott berättigad utan jämväl skyldig att räkna med att någon mera avsevärd

förbättring i avsättningsförhållandena utanför Sverige icke kommer

att inträda inom överskådlig tid. Samtidigt torde av allt att döma

— på grund av, bland annat, strävandena från de enskilda jordbrukarnas

sida att förbättra sin ställning genom att utvinna ökad avkastning

från jordbruket — mjölkproduktionen komma att stiga. Vid sådant förhållande

synes det angeläget att taga under övervägande örn och på vad

sätt de inhemska jordbruksprodukterna skulle kunna finna ökad avsättning

genom tillgodoseende medelst dylika produkter av landets behov

av billigt matfett.

Smör- och margarinkommittén har föreslagit, att undersökning borde

ske rörande möjligheten att till nedsatt pris saluföra ett med inhemskt

isterflott uppblandat smör s. k. stek- och bagerismör. Mot detta förslag

hava framkommit starka invändningar i skilda hänseenden. Även örn

man kan hysa vissa betänkligheter mot möjligheterna att på denna väg

kunna åstadkomma ett billigt matfett av inhemska råvaror, torde det

dock icke få anses uteslutet, att vägen kan visa sig framkomlig. I varje

fall torde försök i sådant syfte kunna lämna värdefulla bidrag till problemets

lösning. Genom beslut den 25 januari 1935 har ock Kungl. Maj:t

som nämnts anvisat 10,000 kronor för bestridande av kostnaderna för

vissa laboratoriemässiga försök med tillverkning av ifrågavarande blandningsprodukt.

Därjämte har statens mjölknämnd erhållit i uppdrag att

framlägga en plan för försöksverksamhetens fortsatta bedrivande. Resultaten

av dessa försök torde böra avvaktas, innan frågan örn utsläppande

av ett isterblandat smör upptages till slutgiltigt bedömande. Jag

Bihang till riksdagens protokoll 19:15. 1 sami. Nr 227.

I l

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

förutsätter emellertid att Kungl. Majit är oförhindrad på grund av bestämmelsen

i 36 § margarinförordningen att under försökstiden undantaga

dylik blandningsprodukt från i förordningen meddelade föreskrifter.

Därest läget skulle bliva sådant att, i enlighet med vad jag tidigare

anfört, accisen å margarin måste höjas till 50 öre för kilogram, föreligger

otvivelaktigt fara för att förbrukningen av andra ersättningsmedel

för smör och flott ökas. Jag anser därför, att Kungl. Majit bör äga befogenhet

att förordna örn accis jämväl å sådana andra ersättningsmedel.

Till dessa bör räknas även matolja. Givet är, att denna befogenhet bör

tagas i anspråk endast örn användningen av ifrågavarande ersättningsmedel

visar tendens att öka. I likhet med smör- och margarinkommittén

finner jag starka skäl tala för att även fettemulsioner, örn Kungl.

Majit så prövar nödigt, beläggas med accis. Chefen för finansdepartementet

framlägger denna dag närmare förslag i dessa hänseenden i samband

med förut omförmälda förslag örn utgörande av margarinaccis för

tiden efter den 30 juni 1935.

En böjning av accisen upp till 50 öre för kilogram skulle, vid nuvarande

råvarupriser medföra, att priset för kilogram å de vanligaste förekommande

margarinsorterna bragtes upp till 1 krona 50 öre, vilket synes

tillräckligt för att den eftersträvade jämvikten mellan förbrukningen

av smör och av margarin skall kunna åstadkommas. Emellertid är det

icke uteslutet, att priserna å margarinindustriens råvaror komma att

nedgå. Visserligen lärer tendensen för närvarande vara den motsatta,

men förhållandena äro numera icke minst med hänsyn till valutaförhållandena

mycket ovissa. Försämras avsättningsmöjligheterna för smör å

den internationella marknaden, kan sålunda ett prisfall å växtfetter av

olika slag befaras. För att för den händelse priserna å margarinindustriens

råvaror skulle mera avsevärt sjunka under sin nuvarande prisnivå

möjliggöra oförändrat stöd åt det inhemska smörpriset samt förhindra

osund spekulation i det högre prisläget inom Sverige anser jag,

att Kungl. Majit bör äga befogenhet att förordna örn reglering av importen

av margarin och liknande konstfetter samt av råvaror för margarinindustrien.

Bemyndigande härtill, avseende samma tid som den för

mjölkavgiftsförordningens giltighet bestämda, eller till den 1 juli 1937,

torde böra äskas av riksdagen. Regleringen synes höra anordnas i huvudsak

enligt de grunder, som smör- och margarinkommittén angivit,

varvid jämväl torde beaktas vissa av generaltullstyrelsen och Sveriges

kemiska industrikontor framförda erinringar. Import av färdiga fettämnesprodukter,

såsom margarin, fettemulsioner m. m., hör sålunda icke

medgivas annat än i undantagsfall. I fråga örn margarinråvaror torde

höra tillses, att endast fabriker, som äro i drift vid regleringens införande,

erhålla tillstånd till införsel. Dylika tillstånd skola lämnas av en

särskild nämnd. Självfallet äger den som är missnöjd med nämndens beslut

att hos Kungl. Majit göra den framställning, vartill omständighe
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Marits proposition nr 227.

terna föranleda. Då syftet med importregleringen närmast bör vara, förutom

att hindra onödig införsel av färdiga fettämnen, att säkerställa bibehållande

av margarinpriset vid 1 krona 50 öre utan att margarinfabrikanterna

tillföras oskäliga fördelar därav, torde det vara nödvändigt för

utjämnande av prisskillnaden inom och utom Sverige, att särskild licensavgift

uppbäres vid meddelande av införseltillstånd. Av samma skäl

torde det även vara nödvändigt att under importregleringen och avgiftsbeläggningen

indraga jämväl de produkter, varav margarinråvaror inom

Sverige framställas. Däremot bör avgift icke uttagas å feta oljor, som

användas för annat ändamål än tillverkning av margarin m. m. Licensavgiftens

belopp torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t att gälla tillsvidare

och bör givetvis ändras så snart prisläget utomlands därtill föranleder.

I likhet med vad som gäller beträffande övriga importregleringar

på jordbrukets område torde någon högsta gräns för licensavgiften

icke böra av riksdagen fastställas. Genom licensavgiften inflytande

medel torde böra användas enligt för användning av margarinaccismedlen

gällande regler.

Vad slutligen angår den av smör- och margarinkommittén väckta frågan

örn viss ändring av bestämmelserna i gällande margarinförordning

i vad avser fettemulsioner, får jag anmäla, att lantbruksstyrelsen i anledning

av en framställning av vissa fabrikanter av glass inkommit med

förslag till föreskrifter rörande tillverkning av sist sagda vara. Beredningen

av detta ärende är emellertid ännu icke avslutad. Ställningstagandet

till den av smör- och margarinkommittén väckta frågan torde i

avvaktan på prövningen av nämnda förslag, varmed den synes äga ett

visst samband, få tillsvidare anstå.

Beträffande de prisreglerande åtgärder, som må erfordras i fråga örn

övriga animaliska produkter, vill jag erinra örn att de under det gångna

året vidtagna ingripandena för stödjande av den inhemska köttmarknaden

i stort sett medfört avsett resultat. Anledning att ifrågasätta ändring

av grunderna för stödanordningarna på detta område synes därför

icke föreligga. Jag utgår därvid ifrån, att det av föregående års riksdag

åt Kungl. Majit lämnade medgivandet att vidtaga åtgärder för reglering

av införseln till riket av kött och fläsk, däri inbegripet kött av fjäderfä,

gäller tillsvidare jämväl i fortsättningen.

Medel för nämnda stödanordningar hava hittills erhållits genom upptagande

av slaktdjursavgift samt införselavgift å havre och majs med

flera fodermedel. Förordningen den 26 juni 1933 (nr 387) angående slaktdjursavgift

upphör emellertid att gälla den 30 juni 1935. Då i fortsättningen

de medel, som inflyta genom upptagande av förenämnda införselavgift,

enligt vad jag i det följande närmare kommer att utveckla sannolikt

komma att bliva synnerligen begränsade samt erforderliga för

andra ändamål än stödjande av köttmarknaden, anser jag lämpligt, att

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

befogenheten att uttaga slaktdjursavgift blir gällande under ytterligare

två år till och med den 30 juni 1937. På grund av att lagen den 10 oktober

1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus den 1 januari

1935 ersatts av en ny lag i ämnet den 11 maj 1934 (nr 140), erfordras

vidare, att de nuvarande bestämmelserna örn slaktdjursavgift i formellt

hänseende underkastas vissa jämkningar. Ny förordning angående slaktdjursavgift

torde sålunda böra utfärdas.

Läget å den inhemska fläskmarknaden har, såsom redan framhållits,

under det gångna året icke varit tillfredsställande. Orsaken härtill har

helt visst varit en i förhållande till avsättningsmöjligheterna alltför stor

produktion. Svinuppfödningen under tidigare år har i stor utsträckning

haft karaktären av en ren förädlingsproduktion baserad på billigt importerat

foder. Den under föregående år genomförda regleringen av majsimporten

med därav framkallad stegring i priserna å svinfodret har dock

otvivelaktigt redan lett till en märkbar inskränkning av svinuppfödningen.

Den förbättring i prisläget, som inträdde i slutet av 1934, tyder

härpå. Uppgifterna angående antalet betäckta suggor giva även vid handen,

att utvecklingen gått i sådan riktning. Man torde därför kunna förvänta,

att fläskproduktionen inom en ej alltför avlägsen framtid skall

hava anpassat sig efter föreliggande avsättningsmöjligheter.

De statliga åtgärderna för fläskmarknadens stödjande synas därför

även i fortsättningen böra i första hand inriktas på att åstadkomma jämvikt

inom produktionen. Detta sker å ena sidan genom reglering av fodertillförseln

och å andra sidan genom utjämning av exportpriser och

hemmamarknadspriser. De medel, som influtit eller komma att inflyta

i form av avgift å exporterat bacon, torde tillsvidare vara tillräckliga för

bestridande av kostnaderna för åtgärderna till fläskmarknadens stödjande.

Därest giltighetstiden för förordningen angående slaktdjursavgift

förlänges, beredes ock på denna väg Kungl. Maj:t möjlighet att, i mån av

behov, anskaffa erforderliga medel.

Ej heller i fråga örn grunderna för åtgärderna till stödjande av äggmarknaden,

vilka bygga på en reglering av importen och exporten av

ägg, synes anledning att vidtaga ändring föreligga. Kungl. Majit torde

sålunda böra erhålla riksdagens bemyndigande att vidtaga reglering i huvudsak

enligt nu gällande bestämmelser av införseln av ägg samt äggula

och flytande äggvita jämväl för tiden efter den 30 juni 1935 till och med

den 30 juni 1937.

Beträffande det från vissa håll framförda förslaget örn att det belopp,

vartill pristillägget vid export högst må uppgå, borde höjas från för närvarande

30 öre till 50 öre för kilogram, äger Kungl. Majit befogenhet att

utan riksdagens hörande genomföra en dylik höjning. Frågan örn lämpligheten

härav är emellertid beroende av ett flertal olika omständigheter.

Bland annat inverkar storleken av de medel, som stå till förfogande för

äggmarknadens stödjande. Till sistberörda spörsmål återkommer jag i

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

samband med frågan örn jordbrukets prisregleringsfond samt användningen

av däri ingående medel.

För ernående av den inre jämvikt inom animalieproduktionen, som utgör

en förutsättning för att den skall kunna anpassas efter 1''örhandenvarande

avsättningsmöjligheter, är en reglering av tillförseln av importerade

eller av importerade varor tillverkade fodermedel nödvändig. Till

förhindrande av en utvidgad användning av dylikt foder måste priset

därå hållas uppe å en nivå svarande mot prisläget för animalieprodukterna.

Örn man går därutöver och ytterligare begränsar tillförseln av

utländska eller därmed jämställda fodermedel, åstadkommes ett direkt

skydd för odlarna av fodersäd för avsalu till nackdel för, bland andra,

dem som i sin animalieproduktion använda köpt foder. Vissa skäl kunna

visserligen tala för åtgärder i dylikt syfte, men av orsaker, som jag tidigare

anfört, anser jag, att man härvid bör framgå med stor varsamhet.

Tillförseln av oljekakor har emellertid under senaste åren avsevärt utvidgats.

Trots att priset därå för närvarande är omkring 2 öre högre

för kilogram än vid motsvarande tid föregående år, synes införseln hålla

sig vid i stort sett oförändrad omfattning. Under beaktande härav har

ock Kungl. Majit förut denna dag i anledning av framställning av statens

spannmålsnämnd beslutat, att skatten å oljekakor samt vissa slag av

fodermjöl — med undantag likväl av linfrökakor och linfrömjöl — skall

höjas till 5 öre för kilogram. Någon höjning av importavgifterna å övriga

fodermedel synes däremot för närvarande knappast erforderlig. Jag erinrar,

att beträffande det viktigaste av dessa, nämligen majs, gäller såsom

villkor för import skyldighet för importören att inköpa viss mängd

eosinerad brödsäd.

Läget å den internationella fodermedelsmarknaden är synnerligen

ovisst. Den prisstegring, som ägt rum under senare hälften av 1934,

torde sannoiikt böra betraktas som rent tillfällig och orsakad av de

ogynnsamma foderskördarna i Europa under nämnda år. För den händelse

priserna å den internationella oljekaksmarknaden skulle sjunka,

kunna verkningarna av den nu företagna höjningen komma att helt eller

delvis upphöra. Med hänsyn härtill anser jag det lämpligt att på sätt

smör- och margarinkommittén föreslagit gällande förordning angående

skatt å oljekakor samt vissa slag av fodermjöl ändras därhän, att Kungl.

Majit erhåller befogenhet att höja skattebeloppet — nu maximerat till

6 öre för kilogram — till 8 öre för kilogram.

Som av den förut lämnade redogörelsen framgår är införseln av havre

och majs samt kli m. m. föremål för importreglering. Införsolavgift uttages

därjämte å havre och majs samt vissa andra fodermedel. Genom

beslut förut denna dag har Kungl. Majit i anledning av vad lantbruksstyrelsen

härutinnan anfört i sitt yttrande över spannmålsutredningens

betänkande förordnat, att jämväl för kreatursfoder av animaliskt avfall

samt luzernmjöl, som till riket införas, skall jämlikt bestämmelserna i för
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ordningen den 18 maj 1934 (nr 153) erläggas införselavgift med 3 öre för

varje kilogram av varans nettovikt. I anledning av att jag i det följande

kommer att föreslå, att skatt å kli ej skall uttagas efter den 31 augusti

1935, förordar jag, i anslutning till vad spannmålsutredningen anfört, att

införselavgift efter sagda dag upptages å kli enligt bestämmelserna i

nyssnämnda förordning. Med stöd av denna äger Kungl. Maj:t att härom

fatta beslut. Smör- och margarinkommittén har även föreslagit, att bestämmelserna

i kungörelsen angående reglering av införseln av havre

och majs med mera skulle bliva tillämpliga å oljekakor och liknande

kreatursfoder. Ehuru jag anser, att användningen av dylikt foder bör

regleras i första hand genom en lämpligt avvägd skatt eller införselavgift,

vill jag ej bestrida, att läget kan bliva sådant, att jämväl importreglering

för foder av detta slag bör införas. Därest sådan situation

skulle inträffa torde kunna förutsättas, att Kungl. Majit vidtager erforderliga

åtgärder.

Jag vill ock i detta sammanhang erinra örn att priset å havre inom

landet stödes förutom genom reglering av havreimporten och införselavgift

genom föreskrift örn användande i viss utsträckning av svensk

havre vid tillverkning av havregryn och andra till människoföda avsedda

produkter av havre. Bestämmelserna härom torde jämväl i fortsättningen

böra vinna tillämpning. I övrigt torde något ingripande från statens sida

till fodermarknadens stödjande som regel icke böra ske. Att genom stödköp

av fodersäd medverka till fodermarknadens stabilisering anser jag

sålunda icke lämpligt. Dylika åtgärder torde näppeligen kunna vidtagas

utan att jämvikten mellan priserna å olika fodermedel störes och härigenom

den inre balansen inom animalieproduktionen rubbas. Härtill

kommer att sådana ingripanden i hög grad äro ägnade att försvåra den

naturliga anpassningen av foderväxtodlingen efter de ändrade avsättningsförhållandena.

Ehuru den allmänna höjning av foderprisnivån, som genom de vidtagna

åtgärderna åstadkommits, får anses hava i stort sett haft gynnsamma

verkningar i avseende å jordbruksproduktionen i dess helhet, har

den dock för vissa animalieproducenter medfört svårigheter. Från de

organisationer, som företräda äggproduktionens område, hava framförts

yrkanden örn vidtagande av sådana anordningar att hönsodlarnas behov

av billigt foder skulle kunna tillgodoses. Även örn jag anser det ligga

ett visst berättigande i dessa yrkanden, måste jag hysa stora betänkligheter

mot vidtagande av åtgärder i angivet syfte på grund av därmed

förenade konsekvenser ur såväl principiella som framför allt praktiska

synpunkter. Jag finner mig därför icke nu kunna framlägga något förslag

i ämnet.

För att jämvikt skall inträda och bibehållas inom växtodlingen synes

det nödvändigt, att priserna å brödsäd anpassas efter prisläget för ani
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

maliska produkter. Jag delar i detta hänseende helt 1934 års spannmålsutrednings

mening. Åstadkommes ett högre prisläge för brödspannmål,

leder detta ofrånkomligt till en ökning i brödsädsodlingen med därav

föranledd överproduktion. Detta förhållande bör beaktas vid utformandet

av de statliga stödåtgärderna på brödsädsodlingens område.

Som ett medel att tillvarataga förefintliga avsättningsmöjligheter för

brödsäd torde inmalningstvånget böra bibehållas. Den jämkning i bestämmelserna

härom, som spannmålsutredningen föreslagit, finner jag

mig kunna biträda. Förslag till härav föranledd författningsändring

torde få framdeles underställas Kungl. Maj:t. För att hindra störningar

å den inhemska brödsädsmarknaden till följd av import utifrån bör införseln

av brödsäd samt produkter därav bliva föremål för fortsatt

reglering. Import av vete, råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg

ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete samt makaroner och vermiceller

bör icke få ske utan särskilt tillstånd. Spannmålsutredningen har

föreslagit, att även importen av bröd skall regleras. Med anledning av

vad generaltullstyrelsen anfört anser jag emellertid, att för närvarande

endast sådant bröd, som avses under rubriken »andra slag» nr 307 i statistisk

varuförteckning, bör bliva föremål för importreglering. Utanför

denna skulle sålunda åtminstone till en början falla såväl dessertkäx

och pepparkakor samt andra slag av finare bakverk som hundbröd.

Beträffande de grunder, efter vilka regleringen bör handhavas, delar jag

i stort sett utredningens uppfattning. Endast i undantagsfall eller, örn

synnerliga skäl därtill föreligga på grund av kvalitetsförhållanden eller

eljest, bör import av de av regleringen berörda varorna, medgivas.

I fråga örn omalen brödspannmål bör införseltillstånd ej beviljas annan

än den, som ämnar använda den importerade varan för förmälning till

människoföda vid egen kvarn. Kvarn, som tidigare icke importerat utländsk

spannmål, bör dock endast örn särskilda skäl äro för handen erhålla

dylikt tillstånd. Utredningen har vidare föreslagit, att Kungl.

Majit skulle erhålla bemyndigande att förordna örn uttagande av införselavgift

å varor, som enligt vad nyss sagts skulle vara föremål för importreglering.

I likhet med spannmålsnämnden och lantbruksstyrelsen

anser jag det nödvändigt att omedelbart taga ett dylikt bemyndigande

i anspråk i fråga örn mjöl och gryn samt därav beredda produkter, för

vilka tillstånd till införsel erhålles. Intäkterna torde, på sätt jag senare

kommer att närmare angiva, böra användas för mötande av förluster

å spannmålsregleringen. Kungl. Majit torde sålunda böra erhålla

riksdagens bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1937 förordna

örn reglering av importen av vete och råg samt därav beredda produkter

i enlighet med av mig nu förordade riktlinjer, avseende jämväl

rätt att uttaga införselavgift å samma varor till belopp och enligt grunder,

som Kungl. Majit äger bestämma.

För att underlätta den inhemska skördens avsättning har staten under

s. 168 Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Majlis proposition nr 227.

de senaste åren iklätt sig garanti för inlösen till vissa fastställda priser

av all kvarnduglig spannmål, som finnes kvar den 1 juni varje år.

Spannmålsutredningen har föreslagit, att detta inlösningsförfarande

skulle slopas från och med innevarande års skörd. I stället skulle skapas

ett organ med uppgift bland annat att vid behov stödja marknaden

genom stödköp och främjande av lagringsverksamhet. Mot en dylik omläggning

har emellertid från såväl jordbrukare som spannmålshandlare

framförts invändningar, varvid man särskilt betonat svårigheterna att

genom enbart stödköp säkerställa en tillfredsställande avsättning av

hrödspannmålen så länge nu förefintliga överskottslager tryckte marknaden.

Även från kvarnhåll har avvisats tanken på att genom stödköp

i större omfattning stödja den inhemska spannmålsmarknaden. Ehuru

jag anser det synnerligen önskvärt, att den nuvarande anordningen med

fasta inlösningspriser kunde slopas, har jag dock icke kunnat undgå att

finna de skäl bärande, vilka framförts som stöd för yrkandet att densamma

i nuvarande läge bibehålies. Det betydande överskott av brödsäd,

som föreligger, medför att, därest marknaden lämnas fri vid nästa skördeårs

ingång, fara för sammanbrott kan uppstå. På grund av det samband,

som råder mellan jordbrukets olika grenar, skulle ett dylikt sammanbrott

utöva mycket skadliga verkningar även på andra av jordbrukets

produktionsområden. Det synes mig därför icke kunna undvikas, att staten

under nästa skördeår utövar en kraftig marknadsstödjande verksamhet

i fråga örn brödspannmålen. Den ur organisatorisk synpunkt enklaste

och mest effektiva formen för en sådan verksamhet torde otvivelaktigt

vara, att garanti lämnas för att för det överskott, som finnes vid konsumtionsårets

slut, erhålles ett med hänsyn till förhållandena rimligt pris.

Nackdelarna av en dylik anordning torde väsentligen ligga däld, att den

framlockar ett större överskott vid skördeårets slut på grund av att genom

den fasta prisgarantien uppmuntras en ökning i hrödsädsodlingen

samt en minskning i utfodringen av brödsäd. I vad mån ett inlösningsförfarande

medför sådana verkningar är emellertid i väsentlig grad beroende

på de inlösningspriser, som fastställas. Örn dessa icke sättas

högre än vad brödsädspriserna skulle hava varit, därest fri anpassning

efter läget å fodermarknaden fått ske, torde man kunna förvänta att

berörda nackdelar av förfarandet i det närmaste försvinna.

Jag anser därför, att inlösningsförfarandet bör bibehållas i fråga örn

1935 års skörd, men att man därvid bör sänka inlösningspriserna, så att

brödsädsprisernas anpassning efter fodersädspriserna icke förhindras.

Beträffande den sänkning av inlösningspriserna, som sålunda bör ske,

vill jag erinra örn att spannmålsutredningen, utgående från sin allmänna

uppfattning örn balans mellan priserna å brödsäd och å fodersäd, ansett,

att höstpriserna borde vara för vete lägst 14 kronor och för råg lägst 13

kronor för deciton räknat. Det vill emellertid synas, som örn dessa priser

vore väl låga. Jag anser det med hänsyn till bland annat läget å den

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

169

inhemska fodermarknaden rimligt att utgå från att priset för kvarndugligt

vete av normalkvalitet under de tidigare höstmånaderna 1935

ej bör ligga nämnvärt under fjolårspriset samt att priset för råg hör

vara i förhållande därtill. Att gå högre i fråga örn priserna å brödsäd

anser jag icke böra ifrågakomma, då detta skulle innebära, att brödsädspriserna

icke anpassades efter rådande prisläge för animalieprodukter.

Följden härav bleve säkerligen, att utfodringen av brödsäd under kommande

år skulle hållas tillbaka och att på grund därav mängden brödsäd,

som hembjödes till inlösen den 1 juni 1936, komme att kraftigt ökas

med därav föranledda ytterligare förluster för statsverket. Kostnaderna

för spannmålens lagring m. m. hos spannmålshandlare för tiden 15 september—1

juni har av spannmålsutredningen angivits till omkring 2

kronor för deciton. Enligt vad jag inhämtat torde man emellertid numera

på grund av, bland annat, förbättrade lagringsmetoder kunna räkna

med en väsentligt lägre lagringskostnad. Utgående från att ett vetepris

i början av september 1935 av 14 kronor 75 öre för deciton bör eftersträvas

samt att kostnaden för spannmålens lagring under tiden fram

till den 1 juli 1936 icke överstiger 1 krona 75 öre för deciton anser jag,

att inlösningspriset för vete bör bestämmas till 16 kronor 50 öre för deciton.

I anslutning härtill torde inlösningspriset för råg böra fastställas

till 15 kronor 50 öre för deciton. Detta innebär visserligen en sänkning

av de beträffande 1934 års skörd tillämpade inlösningspriserna med 1

krona 50 öre för deciton, men denna sänkning betingas i allt väsentligt

av billigare lagringskostnader. Höstpriserna komme sålunda att i stort

bliva desamma som under tidigare år.

Ehuru jag sålunda anser, att inlösningsförfarandet bör bibehållas, biträder

jag spannmålsutredningens förslag örn inrättande av ett särskilt

organ för att från och med nästa skördeårs början följa utvecklingen å

spannmålsmarknaden samt handhava de statliga åtgärder av organisatorisk

och affärsmässig art, som kunna ifrågakomma. För denna uppgift

synes svenska spannmålsföreningen icke vara lämplig. Det nya

regleringsorganet torde, på sätt utredningen föreslagit, böra erhålla formen

av aktiebolag, förslagsvis benämnt svenska spannmålsaktiebolaget.

Bolaget bör åtminstone i början vara av helt statlig karaktär. I den mån

anledning framdeles kan uppkomma att medgiva enskilda intressen inflytande

å bolagets verksamhet, torde en ombildning av detsamma i önskad

riktning lätt kunna ske. Någon orsak att, såsom spannmålsutredningen

föreslagit, redan vid bolagets bildande utsläppa preferensaktier synes

därför ej föreligga. Vid dylikt förhållande erfordras icke av spannmålsutredningen

föreslagna bestämmelser i bolagsordningen örn att Kungl.

Maj: t skall äga utse ledamöter i styrelsen eller att fullmäktige i riksgäldskontoret

skall utse en revisor. I likhet med spannmålsnämnden anser

jag vidare anledning saknas för bolaget att under de första verksamhetsåren,

då betydande överskott av kvarnduglig brödsäd torde finnas,

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. May.ts proposition nr 227.

upplägga s. k. reservlager. Med hänsyn härtill torde ock bolagets aktiekapital

kunna väsentligt nedsättas. Jag anser, att detsamma bör bestämmas

till 5,000,000 kronor. I övrigt torde den av spannmålsutredningen

föreslagna bolagsordningen kunna godtagas. Bolagets verksamhet bör

sålunda hava till föremål — förutom att verkställa inlösen av spannmål,

som hembjudes till bolaget — att driva handel med och lagra spannmål,

främja lagring av spannmål samt utöva annan därmed förenlig verksamhet.

Bolagets närmare uppgifter torde böra bestämmas i särskilt avtal

mellan staten och bolaget. Inom jordbruksdepartementet utarbetade förslag

till bolagsordning ävensom till avtal, som nyss nämnts, torde få såsom

bilaga C och bilaga D fogas till statsrådsprotokollet. Vid uppgörande

av avtalsförslaget hava bestämmelserna i nu gällande kontrakt mellan

staten och svenska spannmålsföreningen i tillämpliga delar tagits till

utgångspunkt. Bolaget skall sålunda vara skyldigt dels att till vissa

fastställda priser inköpa hembjuden kvarnduglig brödsäd, dels ock att,

örn anledning därtill föreligger, företaga stödköp av sådan spannmål.

Inlöst eller eljest inköpt spannmål skall bolaget söka i första hand försälja

till förmälning till gällande marknadspriser. Därest försäljningen

sker efter den 1 juni böra de av bolaget tillämpade priserna icke understiga

inlösningspriserna med tillägg av kostnaderna för spannmålens

lagring m. m. Sistnämnda kostnader hava beräknats till under tiden

1 juni—15 augusti ett öre örn dagen samt därefter ett halvt öre örn dagen,

allt per 100 kilogram. I den mån möjlighet icke föreligger att försälja

spannmålen till förmälning torde den kunna efter denaturering avyttras

som foder i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser.

önskvärt vore givetvis att denaturering av den för foder avsedda

spannmålen kunde undvikas på grund av de med sådan behandling förenade

kostnaderna. Därest foderpriserna hållas uppe genom åstramning

av foderimporten och inlösningspriset bestämmes på sätt jag förordat,

torde ock möjlighet komma att föreligga att i viss utsträckning sälja den

inköpta spannmålen för foderändamål utan att denaturering av densamma

erfordras.

Då svenska spannmålsaktiebolaget skall träda i verksamhet vid nästa

skördeårs ingång, är det nödvändigt, att medel därvid finnas tillgängliga

för teckning av aktier i bolaget. Enligt vad nyss förordats skulle härför

erfordras 5,000,000 kronor. Sagda belopp torde som reservationsanslag

böra uppföras å riksstaten för budgetåret 1935/1936 under utgifter för

kapitalökning, fonden för statens aktier. Anslaget synes böra anvisas

att utgå av lånemedel. Då medel för denna utgift icke beräknats i statsverkspropositionen,

torde den i riksstatsförslaget upptagna inkomsttiteln

»övriga lånemedel» böra höjas med nämnda belopp.

För bolagets verksamhet torde erfordras att bolaget beredes tillgång

till nödiga rörelsemedel. Detta torde lämpligast böra ske på så sätt,

att statsobligationer tillhandahållas bolaget såsom säkerhet för bolagets

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. May.ts proposition nr 227.

upplåning. Räknar man med ett överskott av högst 150,000 ton spannmål

för skördeåret 1935/1936, skulle för inlösen av detsamma erfordras

eirka 25,000,000 kronor. Då statens obligationer löpande med en ränta

av 4 procent för närvarande belånas i riksbanken till 80 procent av deras

nominella belopp, erfordras för att bolaget skall kunna upplåna förstnämnda

belopp, att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas tillhandahålla

dylika obligationer till ett sammanlagt belopp av högst

30,000,000 kronor för att enligt beslut av Kungl. Majit, i mån av behov,

ställas till bolagets förfogande.

Vid avyttring av den inlösta spannmålen samt vid bolagets verksamhet

i övrigt torde man i nuvarande läge icke kunna undgå att räkna

med vissa förluster. Utgår man från ett inlösningspris av 16 kronor 50

öre för vete och 15 kronor 50 öre för råg samt förutsätter man, att den inlösta

spannmålen realiseras till ett pris av 14 respektive 13 kronor för

deciton, skulle vid en inlöst myckenhet spannmål av 150,000 ton förlusten

på grund av prisfallet uppgå till 3,750,000 kronor. Den inlösta spannmålen

medför vidare vissa lagrings- och räntekostnader, vilka torde kunna

uppskattas till omkring 80 öre för deciton eller tillhopa 1,200,000 kronor.

Skall spannmålen denatureras, stiga kostnaderna med ytterligare cirka

1,500,000 kronor. Tillhopa skulle sålunda utgifterna för spannmålens inlösen

och försäljning uppgå till cirka 6,500,000 kronor.

Därest man på sätt spannmålsutredningen ifrågasatt utgår från att

svenska spannmålsaktiebolagets räkenskaper böra avslutas vid utgången

av skördeåret den 31 augusti, vid vilken tidpunkt värdet av inneliggande

lager av brödsäd bör vara nedskrivet till 14 kronor för deciton vete och

13 kronor för deciton råg, synes man under nyss gjorda förutsättning rörande

storleken av 1935 års skördeöverskott av brödsäd kunna räkna med

att för bolagets första verksamhetsår skulle redovisas en förlust av omkring

4,000,000 kronor. Under påföljande verksamhetsår torde däremot

förlusterna komma att stiga till förut anförda siffror.

I likhet med spannmålsutredningen anser jag, att förlusterna vid spannmålsregleringen

jämväl i fortsättningen böra så långt möjligt täckas

genom uttagande av en avgift å till människoföda förmalt vete. I första

band böra de genom avgiften inflytande medlen tagas i anspråk för bestridande

av kostnaderna för regleringen under det skördeår, som avgift

upptages, men hinder bör ej möta att blivande avgiftsmedel i den

män de därtill förslå användas för täckande även av hittills uppkomna

förluster. Avgiften synes böra utgå med lika belopp för inhemskt och utländskt

vete. Som jag tidigare framhållit anser jag, att skatt å kli ej

längre skall upptagas. Veteavgiftens belopp torde böra maximeras till

3 öre för kilogram samt inom denna ram bestämmas av Kungl. Majit

med utgångspunkt från skillnaden mellan nu gällande inlösningspris för

vete och det inlösningspris, som Kungl. Majit med hänsyn till skördens

storlek och under beaktande av angelägenheten av att brödsädspriserna

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Kungl. Martts proposition nr 227.

anpassas efter foderpriserna finner sig böra fastställa. För konsumtionsåret

1935/1936 synes sålunda avgiften i anslutning till vad jag tidigare

förordat angående inlösningsprisets höjd böra bestämmas till 2.5 öre för

kilogram. Enligt av spannmålsutredningen anförd beräkning skulle nu

utgående veteavgift å 1 öre, kliskatten å 3 öre och gottgörelsen å importspannmål

å 5 öre, allt för kilogram, sammantagna motsvara ungefär

2.i öre för kilogram förmalt vete. Därest i fortsättningen, åtminstone till

en början, införselavgift ej upptages å importerad brödspannmål skulle

det nyss föreslagna avgiftsbeloppet motsvara en höjning med 0.4 öre för

kilogram. Samtidigt skulle emellertid kvarnarnas inköpspriser under

konsumtionsårets senare del sänkas, varför för kvarnindustrien som helhet

betraktad en minskning i produktionskostnaderna torde inträda.

Beträffande de bestämmelser, som i övrigt skulle gälla i fråga örn uttagande

av veteavgift, kan jag i allt väsentligt ansluta mig till spannmålsutredningens

förslag härutinnan. Jag anser sålunda, att från avgiftsplikt

bör vara undantagen all förmälning, som sker mot tull eller

lön för odlares husbehov. Övervägande skäl tala enligt min mening för

att avgift uttages endast å vara, som saluföres och för vilken de prisstödjande

åtgärderna sålunda äro av betydelse. Visserligen kommer, såsom

bland andra spannmålsutredningen framhållit, genom ett dylikt undantag

handelskvarnarna att drabbas hårdare än andra kvarnföretag, men

denna omständighet synes ej böra vara utslagsgivande. Jag vill ock erinra,

att enligt av spannmålsutredningen anförda uppgifter rörande mjölproduktionen

i Sverige handelsförmalningen av vete under senare år

varit icke obetydligt större än tidigare, trots att förbrukningen av vetemjöl

minskats avsevärt. De svenska handelskvarnarna hava sålunda

en icke ringa förmån av spannmålsregleringen därigenom, att mjölimporten

praktiskt taget upphört. Jag förordar, att bestämmelserna örn utgörande

av veteavgift ändras i anslutning till vad nu anförts. Med hänsyn

till ändringarnas, särskilt i redaktionellt hänseende, tämligen omfattande

art, synes det lämpligt, att den nuvarande förordningen örn veteavgift

upphäves och en ny förordning i ämnet utfärdas i dess ställe.

Genom att avgift ej uttages å råg, kommer priset å rågmjöl att väsentligt

sänkas i jämförelse med priset å vetemjöl. Då förbrukningen

av rågmjöl är avsevärt större i hushåll tillhörande de lägre välståndsgraderna

än i hushåll tillhörande de högre välståndsgraderna, medan i fråga

örn vetemjöl förbrukningen är mera likartad, torde ur konsumentsynpunkt

ej något vara att erinra mot en dylik anordning. Den vidgade spänningen

mellan vetemjöls- och rågmjölspriserna kan visserligen medföra

en viss förskjutning mot ökad användning av rågmjöl. Med hänsyn till

nuvarande läge synes emellertid en ökning av rågmjölsförbrukningen

önskvärd. På grund av att råg är väsentligt sämre lämpat för foder än

vete samt därjämte erbjuder större svårigheter att lagra, är det angeläget,

att skördeöverskottet av kvarnduglig råg nedbringas så långt, som

möjligt.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

173

I fråga om avvecklingen av svenska spannmålsföreningens verksamhet

kan jag i allt väsentligt biträda spannmålsutredningens förslag. Jag

anser sålunda, att föreningen bör vid sidan av det nya stödorganet avsluta

sitt övertagande av överskottet från 1934 års brödsädsskörd samt

ombesörja realiserandet av den 1 september 1935 kvarvarande lager av

brödspannmål. Därest på sätt spannmålsutredningen ifrågasatt lagrens

realiserande sker i samförstånd och nära samarbete med svenska spannmålsaktiebolaget

torde de från vissa håll framförda betänkligheterna mot

en uppdelning av regleringsverksamheten på två organ avsevärt försvagas.

Jag anser även lämpligt, att personalen i de båda organen i viss

utsträckning är gemensam. Ej heller har jag något att erinra mot att

som villkor för att föreningen skall äga sälja spannmål å den inhemska

marknaden det kravet uppställes, att föreningen efter den 1 september

1935 inköper motsvarande myckenhet svensk spannmål. Det synes mig

vidare önskvärt, att föreningens avveckling kan bedrivas så skyndsamt

som möjligt och torde för detta ändamål hinder ej böra möta mot att

spannmålsaktiebolaget medverkar vid spannmålslagrens realisation genom

deras delvisa övertagande. Villkoren för dylikt övertagande torde

böra bestämmas av Kungl. Majit.

Föreningens avvecklingsverksamhet synes böra regleras genom ett särskilt

avtal mellan staten och föreningen. I detta torde även böra föreskrivas,

att nu gällande kontrakt skall upphöra att gälla redan den 31

augusti 1935. Kvarnrepresentanterna i spannmålsföreningens styrelse,

vilkas sammanlagda röstetal å föreningssammanträde utgör avgjord majoritet,

hava anslutit sig till en dylik anordning. Under förutsättning

att föreningen träder i likvidation å tid, som Kungl. Majit godkänner,

torde staten böra, på sätt spannmålsutredningen föreslagit, förbinda

sig att intill dess likvidationen avslutats, kvarbliva vid den utfästelse

att svara för föreningens förluster och ekonomiska förpliktelser,

som staten åtagit sig enligt gällande kontrakt. Förslag till avtal av nu

angivet innehåll torde få såsom bilaga E fogas till statsrådsprotokollet.

Med den ståndpunkt jag sålunda intagit till frågan örn prisstödjande

åtgärder på spannmålsodlingens område synes mig anledning saknas att

förlänga giltighetstiden för förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående

utförselbevis för råg och vete, vilken utlöper den 31 juli 1935.1 Förutom

att bestämmelserna i sagda förordning för närvarande på sätt kommerskollegium

framhållit sakna praktisk betydelse, äro de icke förenliga

med de riktlinjer för ernående av jämvikt inom jordbruket, som jag i det

föregående ansett mig böra förorda. Därest utförsel av brödsäd i större

omfattning skulle komma till stånd med tillhjälp av utförselbevis, måste

detta medföra, att den inhemska prisnivån för brödsäd och därmed även

för fodersäd hålles uppe över vad som svarar mot prisläget för animalieprodukterna.

Härigenom skulle jämvikten inom jordbruksproduktionen

1 .Imf. Sv. Torf. sarai. 1933* 301.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

i betänklig grad rubbas. Mot bibehållande av utförselbevisen talar vidare

den omständigheten, att de kunna fylla sitt ändamål att stabilisera

den inhemska spannmålsmarknaden endast under förutsättning, att ett

jämförelsevis stabilt prisläge är rådande även utomlands, något som icke

kan förväntas bliva förhållandet under de närmaste åren.

Förlusterna av spannmåls!öreningens verksamhet hava av spannmålsutredningen

angivits till över 70,000,000 kronor. Enligt de beräkningar,

som därvid legat till grund, skulle av sagda belopp hänföra sig cirka

28.000. 000 kronor till tiden före den 1 november 1934, 35,000,000 kronor till

tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 samt över 7,000,000 kronor

till tiden efter sistnämnda dag. Därvid har förutsatts, att av det spannmålslager,

som den 1 september 1935 beräknats finnas hos spannmålsföreningen

eller 220,000 ton, svenska spannmålsaktiebolaget skulle övertaga

35,000 ton vete och lika mycket råg till ett pris av 14 kronor respektive

13 kronor för deciton. Givetvis är varje beräkning rörande förluster,

som komma att uppstå vid spannmålsföreningens avveckling efter

den 1 september 1935, ytterst osäker, då den är beroende av ett flertal

för närvarande ovissa förhållanden, såsom storleken av 1935 års skörd,

möjligheterna för export m. m. Såvitt man kan bedöma, torde emellertid

ifrågavarande förluster komma att bliva väsentligt större än de, som

spannmålsutredningen angivit. Enligt en av sekreteraren i statens spannmålsnämnd

på mitt uppdrag verkställd beräkning, vilken torde få fogas

såsom bilaga F vid statsrådsprotokollet, torde desamma komma att uppgå

till 82,000,000 kronor. Behållningen av fonden för mötande av förluster å

spannmålsregleringen den 30 juni 1935 torde enligt vad spannmålsutredningen

uppgivit kunna beräknas till 6,500,000 kronor, varför sålunda av

ifrågavarande förluster skulle återstå att täcka ett belopp av cirka

75.000. 000 kronor.

Beträffande sättet och ordningen för täckande av dessa förluster får

jag efter samråd med chefen för finansdepartementet anföra följande.

Det torde icke kunna ifrågasättas att omedelbart och på en gång med verkliga

inkomster bereda täckning för de 75,000,000 kronor, vartill förlusterna

nyss uppskattats. En amortering under viss kortare tidsperiod synes

vara den enda framkomliga vägen. För de extra-ordinära lån till

i affärsmässig mening icke räntabla ändamål, som de senaste åren upptagits

för bekämpande av den ekonomiska krisen, har en amorteringsplan

uppgjorts, enligt vilken dessa lån skulle vara återbetalda senast

under budgetåret 1940/1941. Det synes önskvärt att icke heller för här

åsyftade lån till spannmålsregleringen räkna med senare återbetalningstid.

Den nämnda summan av 75,000,000 kronor skulle i så fall amorteras

på en tid av sex år, räknat från den 1 juli 1935. För budgetåret 1935/1936

skulle sålunda erfordras att ett belopp av 12,500,000 kronor kunde ställas till

förfogande för ändamålet. I veteavgift och skatt å inom riket tillverkat

kli kan, enligt spannmålsutredningen, under tiden 1 juli—31 augusti 1935

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

175

beräknas inflyta 1,500,000 kronor. Utgår man från att veteavgiften i enlighet

med vad jag tidigare anfört för tiden 1 september 1935—31 augusti

1936 bestämmes till 2 kronor 50 för deciton, kunna intäkterna därav under

budgetåret 1935/1936 beräknas till cirka 8,000,000 kronor. Till de införselavgifter

å av vete och råg beredda produkter, som må inflyta under

sagda budgetår, torde i detta sammanhang hänsyn ej böra tagas. För

läckande av förluster, uppkomna genom svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet under dess första verksamhetsår, erfordras enligt vad förut

anförts 4,000,000 kronor, av vilket belopp hälften torde få anses belöpa

å budgetåret 1935/1936. För att användas till täckande av spannmålsföreningens

förluster skulle sålunda av veteavgiftsmedel finnas tillgängliga

ungefär (1,500,000 + 8,000,000 — 2,000,000=) 7,500,000 kronor. Det skulle

följaktligen erfordras, att för budgetåret 1935/1936 ett belopp av

(12,500,000 — 7,500,000=) 5,000,000 kronor anskaffas på annat sätt. Enligt

vad jag inhämtat synes för nämnda belopp täckning kunna beredas inom

ramen av nu beräkneliga inkomster för nästa budgetår. Härom kommer

chefen för finansdepartementet att senare i samband med en förnyad inkomstberäkning

framlägga förslag.

I såväl spannmålsutredningens betänkande som åtskilliga däröver avgivna

utlåtanden har understrukits vikten av att frågan örn spannmålshelåningen

ordnas på ett från jordbrukarnas synpunkt tillfredsställande sätt.

Av den tidigare redogörelsen framgår, att spannmålskreditfonden icke i

förevarande hänseende fått den betydelse, som därmed varit avsedd. Orsaken

är uppenbarligen att söka i det för utlåning från fonden gällande räntestadgandet,

enligt vilket räntan skall bestämmas med hänsyn till kostnaderna

för statens upplåning. Härav följer att vid utlåning från spannmålskreditfonden

för närvarande tillämpas en räntesats av 4 ''/2 procent,

medan marknadsräntan för spannmålslån är avsevärt lägre. Nämnda

räntesats överensstämmer med den, som ligger till grund för bedömande

av förräntningskravet beträffande statens övriga utlåningsfonder.

För att undvika en rubbning i sistberörda förhållande ifrågasattes i

förut omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbetade promemoria

med förslag till ändrade grunder för statens medverkan till spannmålsbelåningen,

att utlåningen från spannmålskreditfonden skulle upphöra och

ersättas med en statsgaranterad spannmålsbelåning direkt i riksbanken,

därvid räntan skulle kunna anpassas efter marknadsläget. Emellertid

vill det synas som örn en dylik omläggning av systemet icke skulle vara

nödvändig. Av skäl, vilka framhållits i de över promemorian avgivna

yttrandena från såväl statskontoret som fullmäktige i riksbanken och

riksgäldskontoret, torde avgörande betänkligheter icke behöva hysas mot

en annan ränteberäkning beträffande spannmålskreditfondens kortfristiga

utlåning än den som gäller i fråga örn de statliga utlåningsfonderna

i allmänhet. Jag vill med hänsyn härtill icke motsätta mig, att bestäm
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 227.

melserna angående utlåning från spannmålskreditfonden i förevarande

avseende ändras. Berörda ändring torde givas det innehåll, att räntesatsen

från och med nästa konsumtionsår får av fullmäktige i riksbanken

bestämmas efter marknadsläget å spannmålslån, därvid emellertid,

i anslutning till vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört, naturligtvis

förutsättes, att räntan icke kommer att understiga medelräntan under

nästföregående budgetår för statens upplåning mot obligationer. Vidare

torde i fråga örn spannmålens belåningsvärde, med bifall till vad spannmålsutredningen

härutinnan föreslagit, den ändringen böra vidtagas i

nu gällande bestämmelse, att sagda värde alltid skall fastställas av Kungl.

Majit. Någon kapitalökning till spannmålskreditfonden finner jag däremot

icke för närvarande erforderlig.

Med hänsyn till angelägenheten av att jordbrukskassornas möjligheter

till spannmålsbelåning säkerställas tillstyrker jag ytterligare i detta sammanhang,

att statens garanti för svenska jordbrukskreditkassans upplåning

i så måtto ökas, att, i anslutning till vad redan vid tidigare tillfällen

skett, till kassan överlämnas svenska statens fyra procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av

5,000,000 kronor för pantförskrivning såsom säkerhet för lån bos riksbanken.

Anordningen synes, på samma sätt som i de föregående fallen, böra

bliva av allenast tillfällig natur. Obligationerna, vilka skola fortfara att

tillböra staten, torde sålunda böra återställas till riksgäldskontoret senast

den 30 juni 1940.

För främjande av avsättningen av potatis bar alltsedan den 1 oktober

1933 tillverkningen och avsättningen av potatismjöl varit föremål för reglering.

Avsättningen av potatismjölet för tiden 1 oktober 1934—30 september

1935 bar ordnats genom ett mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. träffat avtal, för vilket tidigare redogjorts. Vid

godkännande av sagda avtal bar Kungl. Majit, såsom framgår av den

lämnade redogörelsen, gjort förbehåll örn att den i § 10 av nämnden gjorda

utfästelsen vinner riksdagens godkännande. Denna utfästelse har föreningen

önskat erhålla till skydd mot de risker, som äro förbundna med

föreningens i avtalet gjorda åtagande att till reglerade priser inköpa den

till 160,000 deciton uppgående årstillverkningen. De åsyftade riskerna sammanhänga

med att de prisreglerande åtgärderna, i likhet med själva avtalet,

tills vidare begränsats till det tillverkningsår, som går till ända den

30 september 1935. Vid avtalets godkännande har Kungl. Majit förklarat

sig vilja till riksdagen avlåta framställning örn utfästelsens godkännande.

Denna framställning torde nu böra göras.

Vidare vill jag erinra örn att potatismjölsnämnden i anledning av att

förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn tillverkning av potatismjöl gäller

endast till och med den 30 september 1935 hemställt, bland annat, att

sagda förordning måtte förlängas att gälla jämväl efter sistnämnda dag

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

under obegränsad tid framåt. Då även enligt min mening fortsatt reglering

av tillverkningen och försäljningen av potatisstärkelse i enlighet med

hittills tillämpade grunder är av behovet påkallad, tillstyrker jag, att förslag

örn förlängning av giltighetstiden för nyssnämnda förordning avlåtes

till riksdagen. Då flertalet övriga författningar, innehållande de grundläggande

bestämmelserna för statens ingripanden i prisstödjande syfte

på jordbrukets område gälla eller enligt vad jag tidigare förordat skulle

komma att gälla till och med den 30 juni 1937 synes det mig lämpligt att

också nu ifrågavarande bestämmelser förlänas allenast begränsad giltighetstid.

Med hänsyn till att tillverkningsåret i fråga örn potatismjöl beräknas

per den 30 september, torde förordningen örn tillverkning av

potatismjöl böra förlängas för tiden till och med den 30 september 1937.

På så sätt skulle vid 1937 års riksdag frågan örn fortsatt stöd åt jordbrukets

olika näringsgrenar kunna upptagas i ett sammanhang.

I samband med att bestämmelserna i nyssnämnda förordning förlängas

synas jämväl de genom förordningen den 2 mars 1934 (nr 34) införda

tilläggstullarna å druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap ävensom å

dextrin och stärkelseklister med mera böra erhålla förlängd giltighet till

och med den 30 september 1937. Förslag örn inhämtande av erforderligt

bemyndigande för Kungl. Maj:t i sådant hänseende torde senare i dag

komma att framläggas av chefen för handelsdepartementet.

För att säkerställa avsättningen av potatis i önskvärd omfattning har

vidare framförts krav örn ökad användning av potatis för tillverkning av

potatismjöl och för bränneriändamål samt örn införande av importreglering

för potatis. Till dessa frågor torde Kungl. Maj:t i detta sammanhang

böra taga ställning endast i vad avser spörsmålet örn reglering av potatisimporten.

Jag vill då erinra, att Kungl. Majit jämlikt av sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottet gjort uttalande i det av 1934 års riksdag

godkända utlåtandet nr 1 torde äga befogenhet att utan riksdagens

hörande vidtaga erforderliga åtgärder i dylikt syfte. Införseln av potatis

har emellertid under senare år varit ytterst obetydlig. Över huvud är det

endast under höst- samt vårmånaderna som någon import numera förekommer.

Priset å matpotatis bestämmes därför i allt väsentligt av skördens

storlek samt marknadsläget för foder. Som en följd av de höjda foderpriserna

äro ock priserna å potatis för närvarande ej obetydligt högre

än vid motsvarande tid föregående år. Med hänsyn härtill samt under

beaktande av angelägenheten att de handelspolitiska förbindelserna icke

i onödan störas har jag hittills ansett anledning icke föreligga att föreslå

genomförande av importreglering för potatis. För den händelse det skulle

visa sig, att på grirnd av införseln av potatis det inhemska prisläget å

samma vara skulle i märkbar utsträckning försämras, torde emellertid

Kungl. Majit böra taga under övervägande, huruvida icke genom reglering

av potatisimporten eller på annat sätt en sådan anordning kunde träffas,

att importens pristryckande inverkan försvunne.

Bihang tili riksdagens prolokoll 19,15. 1 sami. Nr 227.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde de i överensstämmelse

med 1934 års riksdags beslut inrättade båda fonderna: jordbrukets

prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen,

alltjämt böra bestå. Sedan nu tillstyrkta förslag genomförts

skulle till jordbrukets prisregleringsfond komma att ingå dels accis å margarin,

dels skatt å oljekaka- oell vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjuisavgift,

dels införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel,

dels ock slutligen särskilda införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött

och fläsk samt ägg. Till fonden för mötande av förluster å spcmnmålsregleringen

skulle ingå dels vad som inflyter i form av veteavgift, dels ock

införselavgift å vete och råg samt därav beredda produkter. Tillförseln

av ifrågavarande avgifter bör i fortsättningen liksom hittills redovisas

över riksstaten. Intäkterna av avgifterna hava i det genom innevarande

års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget beräknats till sammanlagt

35,500,000 kronor. Med hänsyn till svårigheterna att vid tiden

för statsverkspropositionen avlåtande beräkna huru stör del av sagda belopp,

som borde användas till täckande av förlust å spannmålsregleringen,

och hur stor del därav, som borde avses för andra med regleringsåtgärderna

sammanhängande utgifter, upptogs å riksstatsförslagets utgiftssida

ett mot samtliga de beräknade inkomsterna svarande belopp såsom ett

enda anslag för avsättning för prisreglering på jordbrukets område. Om

emellertid avgiftsmedlen på sätt nu föreslagits fördelas på de olika fonderna,

torde medelsanvisningen för ändamålet liksom under innevarande

budgetår böra ske över två särskilda anslag.

Av nu utgående veteavgift jämte kliskatt kunna såsom redan nämnts

för tiden 1 juli—31 augusti 1935 beräknas inflyta cirka 1,500,000 kronor. Intäkterna

av vad som efter sistnämnda dag inflyter i form av veteavgift

och införselavgift å vete och råg samt därav beredda produkter hava för

budgetåret 1935/1936 beräknats till 8,000,000 kronor. Fonden för mötande

av förluster å spannmålsregleringen skulle sålunda för sagda budgetår

tillföras ett sammanlagt belopp av 9,500,000 kronor. Ett häremot svarande

belopp torde alltså böra anvisas såsom förslagsanslag under nionde

huvudtiteln för »Avsättning till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen».

Vad beträffar de avgifter, som skola ingå i jordbrukets prisregleringsfond,

torde intäkterna av margarinaccisen för budgetåret 1935/1936 böra beräknas

till 15,000,000 kronor. I oljekaksskatt har i årets statsverksproposition

beräknats inflyta cirka 7,000,000 kronor. Intäkterna av införselavgift å

havre och majs samt vissa andra fodermedel skulle såtillvida komma att

något ökas. som enligt vad jag föreslagit dylik avgift skulle utgå jämväl

å bland annat kli, men med hänsyn till den av mig förordade begränsningen

av importen av berörda fodermedel synes man dock icke våga att

räkna med att av sagda avgifter kommer att inflyta större belopp än

1,000,000 kronor. Antagas övriga hithörande avgifter komma att utgöra

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Majda proposition nr 227.

likaledes 1,000,000 kronor, skulle sålunda till prisregleringsfonden ingå

tillhopa cirka 24,000,000 kronor. Å riksstatens utgiftssida torde alltså böra

under nionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag å nämnda belopp, benämnt

»Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond».

Användningen av till prisregleringsfonden hörande medel bör ske enligt

Kungl. Maurts närmare bestämmande. I anslutning till vad jag tidigare

anfört, synes därvid böra i huvudsak gälla, att margarinaccismedlen

tillföras mjölkregleringen, samt att slaktdjursavgiften tillföres slaktdjursregleringen.

Medel, vilka inflyta genom uttagande av särskild införsel- eller

utförselavgift, torde likaledes i första hand böra användas för stödjande

av priset å den vara, varå avgiften utgår. Beträffande oljekaksskatten

synes den hittills tillämpade regeln vid fördelning av de inflytande medlen

med 90 procent till mjölkregleringen och 10 procent till äggproduktiouens

stödjande böra bibehållas. Medel, vilka inflyta på grund av införselavgiften

å havre och majs med flera fodermedel, torde böra i första

hand användas för bestridande av kostnaderna för åtgärder, som föranletts

av den genom avgiftens uttagande förorsakade fördyringen av fodermedlen

inom landet. Därest nuvarande anordning med utlämnande

av fraktbidrag vid transport av havre till Norrland med flera delar

av landet bibehålies, böra sålunda kostnaderna härför i fortsättningen

liksom hittills bestridas av genom sagda införselavgift inflytande

medel. Med hänsyn till att behov av ökade medel till äggprisets stödjande

synes föreligga, vill jag i övrigt förorda den jämkningen i fråga örn grunderna

för användningen av ifrågavarande medel, att dessa, i den mån de

ej utgå för nyss angivet ändamål, böra användas till stödjande, i mån av

behov, av äggproduktionen, Kungl. Majit dock obetaget att, därest anledning

därtill skulle föreligga, vidtaga annan disposition av medlen. Genom

en dylik anordning torde bidragen till mjölkregleringen och slaktdjursregleringen

komma att något minskas. Medel i tillräcklig omfattning

torde dock stå till förfogande för genomförande av erforderliga prisstödjande

åtgärder på sistberörda båda områden.

Till spörsmålet örn formen för redovisning å riksstatens inkomstsida av

ifrågavarande intäkter torde chefen för finansdepartementet i annat

sammanhang återkomma.

Det förvaltningsmässiga handhavandet av de olika prisreglerande åtgärder,

som vidtagits beträffande flertalet av jordbrukets viktigare saluprodukter,

ankommer för närvarande på ett antal statliga nämnder, en

var för sitt område, samt, vad äggregleringen beträffar, en intressentförening

under lantbruksstyrelsens omedelbara överinseende. I samband med

att beslut fattades om avlåtande av propositionen till fjolårets riksdag angående

vissa åtgärder till jordbrukets stödjande uttalade jag till statsrådsprotokollet,

att genom en centralisering av alla dessa uppgifter till ett

enda organ skulle helt visst överblicken över hela regleringsområdet främ
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

jas och möjligheterna att anpassa de olika åtgärderna under hänsyfta*

gande till deras verkningar även utanför deras egentliga område ökas,

men att å andra sidan anordningen med flera organ torde i långt större

grad möjliggöra en specialiserad och fackmässig behandling av de olika

frågorna. Uppbyggandet av ett enda organ syntes mig vara en så pass

invecklad uppgift, att jag för det dåvarande icke ansåge mig beredd att

taga ståndpunkt därtill. Jag uttalade även, att i fortsättningen uppmärksamhet

borde riktas på denna fråga och att, därest regleringarna funnes

böra fortsätta jämväl under kommande år, frågan borde upptagas till förnyat

övervägande i avsikt att eventuellt underställa 1935 års riksdag förslag

i ämnet.

Frågan örn ett närmare samarbete mellan regleringsorganen har ock,

såsom av det förut anförda framgår, behandlats av statens spannmålsnämnd,

som visserligen ansett att en sammanslagning av de olika nämnderna

måhända icke vore lämplig men att likväl samarbete mellan dem

borde åvägabringas enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

Genom de i det föregående förordade omläggningarna av åtgärderna till

jordbrukets stödjande framträder otvivelaktigt behovet av ett enhetligt

statligt regleringsorgan starkare än tidigare. I och med att de statliga

ingripandena i prisstödjande syfte på jordbrukets skilda områden samfnanföras

i en mera planmässig medverkan från statens sida vid ordnande

äv jordbruksproduktionens avsättning blir det nödvändigt för varje särskilt

organ att äga överblick över läget inom jordbruksnäringen i dess

helhet för att kunna bedöma verkningarna av de åtgärder, vilkas handhavande

ankommer på organet. Likaledes bör varje organ vara i stånd

att nära följa de övriga regleringsorganens åtgöranden. Sambandet mellan

jordbrukets skilda produktionsgrenar påkallar även att enhetliga synpunkter

anläggas vid de olika stödåtgärdernas utformning i deras detaljer

samt vid deras tillämpning i praktiken. Även örn sålunda behovet av

större enhetlighet nu torde göra sig starkare gällande än tidigare, får

dock icke förbises vikten av att många av de frågor, som skola handläggas

av de skilda organen, erhålla en i möjligaste mån specialiserad och

fackmässig behandling samt att vid tillämpningen av meddelade bestämmelser

hänsyn tages till de olika förhallanden, som åtminstone i viss omfattning

råda på jordbrukets skilda verksamhetsområden.

Utgår man från nu anförda synpunkter vill det synas, som örn det förvaltningsmässiga

handhavandet av jordbruksregleringarna borde ordnas

på i huvudsak följande sätt. Spannmålsnämnden, mjölknämnden och

slakterinämnden sammanslås till en enda nämnd, statens jordbruksnämnd,

på vilken skall ankomma att handlägga de frågor, som enligt nu gällande

bestämmelser handläggas av förenämnda tre nämnder. Sockernämnden

torde med hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter böra fortbestå

som särskilt organ. Detsamma synes böra gälla i fråga örn potatismjölsnämnden.

Frågor, vilka röra avsättningen i allmänhet av potatis,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 227.

181

böra dock handhavas av jordbruksnämnden, som därvid, i mån av behov,

bör samråda med potatismjölsnämnden. Antalet ledamöter i jordbrukar

nämnden torde böra utgöra högst sju, företrädande erforderlig sakkunskap

på jordbrukets, handelns och den på jordbrukets alster uppbyggda

industriens område. I den mån behov därtill skulle föreligga torde nämnden

böra äga befogenhet anlita personer med särskild fackkunskap på

visst område. Nämnden bör utrustas med erforderligt kansli. Ordföranden

i nämnden torde helt böra ägna sig åt skötseln av med uppdraget

förenade arbetsuppgifter. Löpande ärenden torde i regel kunna avgöras

av ordföranden ensam.

En viktig uppgift för nämnden skall givetvis vara att följa förhållandena

utomlands på hithörande område samt vid behov medverka till att

förefintliga avsättningsmöjligheter därstädes för svenska jordbruksprodukter

tillvaratagas. Det synes därför lämpligt, att handläggningen av

åtskilliga frågor rörande exporten av jordbruksprodukter, vilken för närvarande

sker i lantbruksstyrelsen, överflyttas till jordbruksnämnden. Jag

tänker därvid närmast på frågor rörande regleringen av exporten av ägg,

av saltat fläsk till Storbritannien samt av slaktdjur till Tyskland. Jämväl

andra liknande arbetsuppgifter torde böra uppdragas åt ifrågavarande

nämnd. På denna skulle vidare ankomma att handhava överinseendet

av den av svenska äggintressenters förening bedrivna verksamheten.

Kostnaderna för nämndens verksamhet synas under nästkommande

budgetår böra bestridas av medel, vilka inflyta till jordbrukets prisregleringsfond,

enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. Vid dylikt förhållande

torde det i årets statsverksproposition under nionde huvudtiteln,

punkt 100, för budgetåret 1935/1936 äskade förslagsanslaget till Spannmålsregleringen:

Statens spannmålsnämnd å 58,000 kronor icke vara behövligt.

På Kungl. Majit torde böra ankomma att meddela de närmare

bestämmelser rörande nämndens verksamhet, som befinnas erforderliga. I

I anslutning till vad i det föregående anförts hava inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till dels förordning örn ändring i vissa

delar av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift, dels

förordning angående slaktdjursavgift, dels förordning angående ändrad

lydelse av 2 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor

och vissa slag av fodermjöl, dels förordning örn veteavgift, dels ock förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr

389) örn tillverkning av potatismjöl.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas,

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdaken

i allmänhet stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte — med ändring i så måtto av Kungl. Majits i årets statsverkspro
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. May.ts proposition nr 227.

position gjorda förslag, att det under nionde huvudtiteln, punkten 100,

upptagna anslaget till Spannmålsregleringen: Statens spannmålsnämnd

icke äskas anvisat — föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,

dels ock

1) bemyndiga Kungl. Majit att, örn så finnes erforderligt

för beredande av avsättning av i Sverige

framställt smör, för tiden till och med den 30 juni

1936 efter framställning av svenska mejeriernas riksförening

u. p. a. förordna örn inblandning av smör i

margarin intill 10 procent av blandningens vikt;

2) medgiva, att Kungl. Majit må, örn så befinnes

nödigt för stödjande av priset å smör, vidtaga åtgärder

för reglering för tiden till och med den 30 juni

1937 av införseln av margarin, konstister och fettemulsion

samt av råvaror för margarinindustrien

och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet med av

mig i de''t föregående angivna riktlinjer;

3) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder

för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937

i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser

av införseln till riket av ägg m. m.;

4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder

för reglering för tiden till och med den 30 juni 1937

av införseln till'' riket av vete och råg samt därav

framställda produkter i enlighet med av mig i det

föregående angivna riktlinjer;

5) godkänna i § 10 av avtal den 21 september 1934

mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a. av nämnden gjord

utfästelse;

6) bemyndiga Kungl. Majit

a) att träffa avtal med svenska spannmålsaktiebolaget

i huvudsaklig överensstämmelse med det vid

statsrådsprotokollet såsom bilaga fogade förslaget

härutinnan;

b) att träffa avtal med svenska spannmålsföreningen

u. p. a. angående hävande av mellan svenska staten

och föreningen gällande kontrakt m. m. i huvudsaklig

överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet

såsom bilaga fogade förslaget till sådant avtal;

7) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

efter beslut av Kungl. Majit i mån av behov tillhan
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. May.ts proposition nr 221.

dahålla svenska spannmålsaktiebolaget svenska statens

fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av 30,000,000

kronor, för att av bolaget pantförskrivas såsom säkerhet

för lån i riksbanken;

8) godkänna av mig tillstyrkta ändringar i gällande

allmänna villkor och bestämmelser för lån från

spannmålskreditf onden;

9) besluta, att från riksgäldskontoret skola till svenska

jordbrukskreditkassan överlämnas svenska statens

fyra procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av 5,000,000

kronor med rätt för kassan att i så måtto förfoga

över obligationerna, vilka fortfara att tillhöra staten,

att de må pantförskrivas såsom säkerhet för lån

hos riksbanken och med skyldighet för kassan att vidtaga

åtgärder i ändamål att obligationerna varda till

riksgäldskontoret återställda senast den 30 juni 1940;

10) anvisa för budgetåret 1935/1936:

a) till tecknande av aktier i svenska spannmålsaktiebolaget,

under utgifter för kapitalökning, fonden

för statens aktier, ett reservationsanslag av 5,000,000

kronor, att utgå av lånemedel;

b) till avsättning till fonden för mötande av förluster

å spannmålsregleringen, under nionde huvudtiteln,

ett förslagsanslag av 9,500,000 kronor;

c) till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond,

under nionde huvudtiteln, ett förslagsanslag av

24,000,000 kronor;

11) höja den i förslaget till riksstat för budgetåret

1935/1936 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomsttiteln

»övriga lånemedel» med 5,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Begenten bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Bilaga A.

Priser å olika Jordbruksprodukter i Sverige under nedan angivna år och månader.

Å r

Kons.

mjölk1

Smör1 2

Kor

kl. I3

Kor

kl. lil3

Tjurar

kl. I3

Svin

kl. 18

Ägg4

Svenskt

vete 6

Pota- tis 8

Vit fo- der- i

havre 7

Majs 7

Jord-

nöts-

kakor7

Öre för kilo- gram :

1925/29 ......

22

305

64

40

68

110

158

22.66

lO.io

15.47

17.14

20.80

1930 .........

21

231

58

36

66

95

124

18.48

7.27

9.93

12.03

14.2 8

1931 .........

21

200

48

29

50

69

105

19.11

8.65

10.67

8.65

13.84

1932 .........

20

182

37

21

35

60

96

17.40

7.67

10.48

9.92

15.63

1933 .........

20

199

35

19

34

58

90

17.28

6 08

9.52

9.09

14.41

1934 .........

21

230

46

29

48

56

99

16.97

6.02

11.83

13.01

15.21

1934 jan. ...

21

230

39

20

40

51

103

16.86

5.95

11.29

10.65

14.9 0

febr.. • •

21

230

39

22

39

48

80

17.11

5.90

11.78

10.66

14.9 5

mars---

21

230

41

26

41

48

60

17.84

5.70

11.57

10.40

14.7 9

april • • •

21

230

45

30

46

55

65

17.72

5.50

11.58

10.69

14.28

maj - -

21

230

45

31

47

51

59

I8.01

5.28

11.65

11.41

13.86

juni ...

21

230

47

32

49

50

71

19.1»

5.4 8

11.78

12.89

14.27

juli

21

230

48

32

49

50

69

19.46

10.88

11.96

13.26

14.55

aug.

21

230

51

35

53

62

100

15.oo

6.09

12.13

14.87

15.7 5

sept....

21

230

51

33

53

65

lil

15.14

4.90

12.20

15.30

16.16

okt. ••

21

230

51

32

55

61

138

15.b7

5.44

11.87

15.13

16.24

nov. ...

21

230

49

30

54

63

178

16.10

5.5 0

12.00

15.34

16.35

dec. ...

21

230

49

29

53

66

149

16.48

5.69

12.17

15.6 5

16.46

1935 jan. ...

21

230

51

30

56

74

116

16.76

6.65

12.82

15.82

16-73

febr. ...

21

230

51

31

56

69

lil

16.94

6.98

12.4 0

15.82

16.80

% av medel- priserna åren

1925/29:

1930 ........

96

76

91

90

97

86

79

81

72

64

70

69

1931 .........

95

66

75

73

74

54

67

84

85

69

50

64

1932 .........

92

60

58

53

51

55

61

77

76

68

58

75

1933 .........

92

65

55

48

50

53

57

76

60

62

53

69

1934 .........

95

75

72

73

71

51

63

75

60

76

76

73

1934 jan.

95

75

61

50

59

46

65

72

59

73

62

72

febr. •••

95

75

61

55

57

44

51

76

58

76

62

72

mars • -

95

75

64

65

60

44

38

77

56

75

61

71

april •••

95

75

70

75

68

50

41

78

54

75

62

68

maj --•

95

75

70

78

69

46

37

79

52

75

67

67

juni ...

95

75

73

80

72

45

45

85

54

76

75

69

juli ...

95

75

75

80

72

45

44

86

107

77

77

70

aug. ...

95

75

80

88

78

56

64

66

60

78

87

76

sept....

95

75

80

83

78

59

71

67

49

79

89

78

okt. ...

95

75

80

80

81

55

88

70

54

77

88

78

nov. ...

95

75

77

75

79

57

113

71

54

78

89

79

dec. ...

95

75

77

73

78

60

94

73

56

79

91

79

1935 jan. ...

95

75

80

75

82

67

73

74

66

80

92

80

febr. ...

95

75

80

78

82

63

71

75

69

80

92

81

1 Medelpris för 49 orter. — 2 liunmärkt smör enligt svensk smörprisstatistik samt, från och

med år 1933, svensk riksnotering. — 3 Medelpriser i öre för kilogram levande vikt i Stockholm,

Malmö och Göteborg enligt noteringar vid dervarande slakthus. — ‘Svensk äggnotering. — 3 Svensk

spannmålsnotering. — 6 Sveriges allmänna lantbrukssällskaps notering för matpotatis i Stockholm.

2 Sveriges allmänna lantbruksällskaps noteringar.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

185

Bilaga B.

Sammanställning utvisande verkningarna vid mjölkregleringen

under olika förutsättningar.

1. Enligt från svenska mejeriernas riksförening u. p. a. meddelade uppgifter

har myckenheten avgiftspliktig produktmjölk under 1934 varit

1.850.000 ton, varav 940,000 ton hänföra sig till första halvåret. Myckenheten

avgiftspliktig konsumtionsmjölk har under samma tider utgjort

800.000 ton respektive 390,000 ton. I inargarinaccismedel och kraftfoderskatt

hava under 1934 tillförts mjölkregleringen 11,200,000 kronor respektive

4,800,000 kronor. För första halvåret 1934 hava motsvarande belopp

uppgått till 5,300,000 kronor respektive 1,900,000 kronor. Kostnaderna

för upphörd, förvaltning, kontroll med mera hava för 1934 varit cirka

1,000,000 kronor. Kostnaderna för export av smör samt andra mejeriprodukter

under 1934 hava utgjort 26,800,000 kronor, varav 14,900,000 kronor

belöpa å första halvåret, Med ledning av dessa uppgifter kan beräknas,

att produktmjölkens pris i genomsnitt under hela året 1934 utgjort 9.o öre

och i genomsnitt under första halvåret 1934 9.7 öre för kilogram. Produktmjölkpriset

har därvid ansetts vara lika med mjölkens smörvärde med

tillägg av dels skillnaden mellan prisutjämningsbidraget och mjölkavgiftens

belopp, dels skillnaden mellan skummjölkens värde och mejerikostnaderna,

vilken sistnämnda skillnad antagits till 0.5 öre för kilogram

mjölk.

2. Utgår man från att margarinaccisen höjes till 50 öre och smorpriset

fritt mejeri sänkes till 200 öre för kilogram samt räknar med att därigenom

den inhemska smörkonsumtionen så småningom kommer att ökas

med 9,000 ton, skulle exporten vid oförändrad produktion nedgå med motsvarande

kvantitet till 14,000 ton. Margarinförbrukningen kan samtidigt

antagas minskad till 42,000 ton. I margarinaccis skulle sålunda inflyta

21,000,000 kronor. Kraftfoderskatten beräknas giva samma belopp

som under 1934 eller 4,800,000 kronor för år. Utgår man från att

mjölkavgiften utgör 1 öre för kilogram, kan därigenom beräknas inflyta

26,500,000 kronor. Tillhopa skulle sålunda i avgifter och skatter till

mjölkregleringen inflyta 52,300,000 kronor. I pristillägg å mjölk, som användes

för tillverkning av smör och ost för avsalu, såsom kompensation

för prissänkningen kan vid en antagen försäljning av 5,000 ton lantsmör

beräknas åtgå 23,700,000 kronor. Kostnaderna för upphörd och förvaltning

med mera antagas vara oförändrade eller 1,000,000 kronor. Med ledning

härav kan beräknas att produktmjölkpriset i genomsnitt för riket skulle

vid olika exportpriser gestalta sig på följande sätt.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

Medelnettoexportpris för smör.........

130

140

150

160

170

180

Kostnad för exporten.....................

9.8

8.4

7.0

5.6

4.2

2.8

Prisutjämningsmedel .....................

17.8

19.2

20.6

22.0

23.4

24.8

Riksnotering..................................

200

200

200

200

200

200

Pristillägg å produktmjölk .............

1.2

1.2

1.2

1.2

1.2

1.2

Prisutjämningsbidrag......................

1.0

1.0

l.l

1*2

1.8

l.s

Produktmjölkpris .........................

9.7

9.7

9.8

9.»

lO.o

lO.o

3. Utgår man från att mjölkavgiften utgör 2 öre för kilogram skulle

mjölkregleringen i avgiftsmedel tillföras ytterligare cirka 8,000,000 kronor

i jämförelse med vad som angivits under punkt 2. Därest detta belopp

användes för nedsättning av priserna å smör och ost, skulle riksnoteringen

kunna sänkas med ytterligare cirka 12 öre och jordbrukarna likväl

erhålla samma mjölkpris som enligt punkt 2.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

187

Bilaga. C.

Förslag

till

bolagsordning för svenska spannmålsaktiebolaget.

1 §.

Detta bolag, vars firma är »Svenska spannmålsaktiebolaget» är grundat

på aktier enligt bestämmelserna i lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag.

2 $.

Bolagets verksamhet har till föremål att driva handel med och lagra

spannmål, främja lagring av spannmål samt utöva annan härmed förenlig

rörelse.

3 §.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

4 %.

Bolagets aktiekapital skall utgöra 5,000,000 kronor.

5 §.

Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas till

viss man.

6 %.

1. Bolagets styrelse består av fyra eller sex ledamöter med lika antal

suppleanter för dem.

2. Såväl ledamöter som suppleanter utses å bolagsstämma för ett år i

sänder. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den

tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den

återstående tiden.

3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta ärendenas

behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter

det påkalla.

4. Styrelsen är beslutför, när fyra ledamöter, äro tillstädes.

Vid lika röstetal äger ordföranden vid sammanträdet utslagsröst.

5. Vid styrelsens sammanträden skall förås protokoll, varav avskrift

omedelbart efter justeringen tillställes revisorerna.

6. Ersättningar till styrelseledamöterna och styrelsesuppleanterna bestämmas

av Kungl. Majit.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj-.ts proposition nr 227.

7 *.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller

suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan

än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

8 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola

å bolagsstämma årligen för tiden från en ordinarie bolagsstämma till och

med nästa ordinarie bolagsstämma utses två revisorer jämte två suppleanter

för dem.

9 §.

Bolagets räkenskaper skola den 31 augusti varje år i fullständigt bokslut

sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 november samma

år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen

avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning

för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de

utsedda revisorerna, vilka senast den 1 december böra över granskningen

avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes

eller avstyrkes.

10 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före

december månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret

tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning hänskjutas till stämmans

avgörande, skola å stämman följande ärenden förekomma till behandling,

nämligen:

1» Fastställande av balansräkning;

2. Frågor örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revisorernas

utlåtande avser;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,

samt, därest vinstutdelning beslutes, när den får lyftas av aktieägarna;

4. Bestämmande av ersättningar åt styrelseledamöter och styrelsesuppleanter

samt åt revisorerna;

5. Bestämmande av antalet styrelseledamöter;

6. Val av styrelseledamöter och suppleanter; samt

7. Val av revisorer och suppleanter. 11

11 §.

Å bolagsstämmor må aktieägare rösta för fulla antalet aktier, som han

äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

189

12 §.

Kallelse till bolagsstämma skall ske genom rekommenderat brev med allmänna

posten minst fjorton dagar före ordinarie och minst sju dagar före

extra bolagsstämma. På enahanda sätt delgivas andra meddelanden till

aktieägarna.

Skall, enligt vad i första stycket stadgats, viss tid beräknas från dagen

för delgivning, skall delgivningen anses hava ägt rum å andra dagen efter

den, då meddelandet blivit i rekommenderat brev med posten avsänt till

vederbörande aktieägare.

13 §.

Därest Kungl. Majit så påfordrar, är bolaget skyldigt att upphöra med

sin verksamhet och träda i likvidation å tid, som Kungl. Majit bestämmer,

därvid Kungl. Majit förordnar likvidator eller likvidatorer.

14 §.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Majlis tillstånd.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Majlis proposition nr 227.

Bilaga D.

Förslag

till

avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget.

Mellan svenska staten och svenska spannmålsaktiebolaget, nedan benämnt

bolaget, är följande överenskommelse träffad.

1 §.

Bolaget förbinder sig att till minst de priser, som i 3 § stadgas, värja

år, detta avtal gäller, under tiden från och med den 1 juni till och med

den 31 juli inköpa all inom landet odlad, salubjuden spannmål av vete och

råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig samt, vid

normal skötsel, lagringsduglig beskaffenhet, och som hembjudes bolaget före

den 1 juni det år, inköpet skall äga rum.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av bolagets styrelse,

därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan säljarens samtycke

får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen för inköpet, samt att

leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år, inköpet sker. Där tillgängliga

lagerutrymmen ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande

under ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden,

äger bolagets styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden.

Spannmålen skall utan annan kostnad för bolaget än i detta avtal sägs

levereras till uppsamlingsställen, som bolagets styrelse anvisar. Bolaget

skall söka fördela leveranserna så rättvist som möjligt samt med hänsyn

till att fraktkostnaderna i görligaste mån inskränkas. Vid fördelningen

skall gälla, att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det

av följande elva områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,

nämligen: 1) Stockholms stad och län, 2) Östergötlands län, 3) Kalmar

län, 4) Gotlands län, 5) Blekinge län, 6) Kristianstads och Malmöhus län,

7) Hallands län, 8) Göteborgs och Bohus län, 9) Skaraborgs län, 10) örebro

län samt 11) Västmanlands län. Bolaget äger dock kräva leveransens fullgörande

varhelst bolaget sa önskar, därest bolaget gäldar den härav föranledda

merfrakten, därvid såsom merfrakt skall räknas den ökning i

transportkostnaden, kostnad för erforderlig inlastning dock ej medräknad,

som uppkomme vid fortsatt transport i hela fartyg, pråmar eller järnvägsvagnar

från den inom vederbörande uppsamlingsområde belägna hamnplats

eller gränsjärnvägsstation, över vilken varan på billigaste sätt kan fraktas

till bestämmelseorten.

Oavsett vad ovan stadgats äger säljaren påfordra, att bolaget erlägger

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. May.ts proposition nr 227.

betalning för inköpt spannmål före utgången av augusti månad det år, in

köpet sker, mot att säljaren åtager sig att därefter för bolagets räkning

lagra spannmålen på av bolaget föreskrivna villkor. Har överenskommelse

i sådant hänseende träffats, skall köpet i och med betalningens erläggande

anses å ömse sidor fullgjort; dock skola beträffande dylik spannmål bestämmelserna

i tredje stycket alltjämt äga tillämpning.

2 $.

Det åligger bolaget att, i den mån statens jordbruksnämnd påfordrar,,

före den 1 juni det år, detta avtal upphör att gälla, även under annan tid

än den i 1 § omförmälda företaga inköp av svenskt vete och svensk råg av

den i sagda paragraf angivna beskaffenhet. Sådana inköp skola ske, där

priset är lägst, såvitt detta med hänsyn till spannmålens kvalitet och förhållanden

i övrigt kan anses skäligt.

3 §.

1 mom. Vid bolagets inköp under tiden 1 juni—31 juli skall för fullgod

(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål av normal kvalitet betalas fritt

anvisat uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit för

vete respektive råg av nämnda kvalitet finner skäligt bestämma.

Till ovan angivna pris skall för varje fulla 100 kilogram för var dag,

leveransen i enlighet med köpeavtalet äger rum senare än den 1 juni göras

ett tillägg av, under tiden till och med den 15 augusti ett öre samt under

tid därefter ett halvt öre.

2 mom. Närmare bestämmelser angående kvalitetsfordringar samt prisregleringsskalor

för olika kvaliteter av spannmål meddelas av statens

jordbruksnämnd.

3 mom. Från de enligt 1 och 2 mom. stadgade priser skall avdrag ske

med 50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten

med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten

kan anses ursäktlig.

4 mom. Vid inköp enligt 2 § skola de i 2 mom. omförmälda bestämmelser

och prisregleringsskalor tillämpas.

4 §.

Bolagets försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på grund av

stadgandet i 1 § eller i annan ordning, ma icke ske till pris, understigande

det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall under tiden 1 juni 15 augusti,

intill dess ny skörd kommer i marknaden, anses utgöra minst det pris, som

bolaget jämlikt 3 § skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål

för leverans vid den tid, bolagets leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Utan hinder av vad ovan stadgats äger Kungl. Majit att, i den omfatt
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

ning som på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt, med för

bolaget förpliktande verkan annorlunda förordna.

5 §.

För bestridande av kostnaderna för bolagets verksamhet äger bolaget av

staten uppbära ersättning, som Kungl. Majit bestämmer. Ersättningen bör

utgå med visst belopp för räkenskapsår samt bestämmas så att skälig förräntning

av bolagets aktiekapital möjliggöres.

Som säkerhet för bolagets upplåning av erforderliga rörelsemedel förbinder

sig staten vidare att i mån av behov och på villkor, som Kungl.

Maj:t bestämmer, tillhandahålla bolaget svenska statens fyra procent obligationer

till nominellt belopp av 30,000,000 kronor.

6 §.

Finner bolagets styrelse anledning antaga, att landets sammanlagda tillgångar

av brödspannmål, foderspannmål och andra fodervaror påtagligt

överstiga landets behov av dessa varor, bar styrelsen att hos Kungl. Majit

göra anmälan om förhållandet.

Det åligger bolaget

att bedriva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så, att icke enskilt intresse

obehörigen gynnas eller skadas;

att vid försäljning av jämlikt 1 § eller i annan ordning inköpt spannmål

i den mån ej annat följer av vad ovan stadgats tillämpa sådan prissättning

ävensom bedriva sin verksamhet över huvud taget på sådant sätt, att konsumenterna

icke få vidkännas obehörig fördyring av varorna, på samma

gång som åt bolaget beredes skälig inkomst;

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnaderna, å

alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på

det mest rationella och effektiva sätt.

8 §.

Statens jordbruksnämnd, varmed bolaget bör samarbeta, äger öva tillsyn

därå, att bolagets verksamhet bedrives i överensstämmelse med de föreskrifter,

som finnas intagna i detta avtal eller vilka Kungl. Majit i särskild

ordning meddelar. Bolagets handlingar och räkenskaper skola vara

tillgängliga för nämnden, som även eljest är berättigad att erhålla de upplysningar

örn bolagets rörelse, nämnden finner skäl påkalla.

Bolaget är skyldigt underkasta sig den granskning från riksdagens revisorers

sida, som Kungl. Majit må föreskriva.

9 $.

Detta avtal träder i kraft den 1 september 1935 och gäller till och med

den 31 december 1936.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 227.

198

Bilaga E.

Förslag

till

avtal mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen

u. p. a. angående hävande av dem emellan gällande kontrakt m. m.

Mellan svenska staten och svenska spannmålsföreningen u. p. a., nedan

benämnd föreningen, är följande överenskommelse träffad.

1 i

Det mellan staten och föreningen ingångna kontraktet, sådant detsamma

lyder enligt överenskommelser den 24 april 1931, den 20 maj 1932, dén

27 maj 1933 och den 24 maj 1934, skall upphöra att gälla med utgången

av augusti 1935.

2 §.

Föreningen är skyldig att, i den mån Kungl. Majit så påfordrar och på

de villkor Kungl. Maj:t föreskriver, efter den 31 augusti 1935 till svenska

spannmålsaktiebolaget överlåta av föreningen innehavda lager av vete och

råg. Den del av föreningens spannmål, som ej överlåtes till bolaget, skall

genom föreningens försorg utförsäljas under iakttagande i tillämpliga

delar av de bestämmelser om spannmålsvård, lagring och försäljning,

vilka äro intagna i det i 1 § omförmälda kontraktet. Vid utförsäljningen

skall tillika beaktas vikten av, å ena sidan, att största möjliga ekonomiska

utbyte för föreningen därigenom erhålles samt, å andra sidan, att priserna

inom landet å brödspannmål och fodervaror så vitt möjligt ej genom utförsäljningen

nedpressas. I sistnämnda syfte skall utförsäljningen äga

rum i samförstånd med styrelsen för svenska spannmålsaktiebolaget. För

detta samarbete skall i övrigt gälla att, när föreningen av sitt lager

utförsäljer spannmål å den inhemska marknaden, föreningen skall vara

skyldig att, i den mån så av statens spannmålsnämnd påfordras, ur riket

utföra efter den 31 augusti 1935 inköpt spannmål intill den myckenhet,

som motsvaras av den inhemska försäljningen.

3 $.

Under förutsättning, att föreningen träder i likvidation å tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, samt därvid utser likvidatorer, som av Kungl.

Majit godkännas, förbinder sig staten att, intill dess likvidationen avslutats,

kvarbliva vid den utfästelse att svara för föreningens förluster

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 227. 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

och dess ekonomiska förpliktelser, vilken staten åtagit sig enligt 14 $

tredje stycket av det i 1 § omförmälda kontraktet. Statens sålunda gjorda

förbindelse skall även omfatta de förluster, som må uppstå intill likvida-- tionen avslutats, i den mån de ej äro av den ait, som avses i tredje punkten

av nyss sagda stycke. Såsom dylik förlust må, bland annat, räknas återbetalning

jämlikt 12 § andra stycket1 av föreningens stadgar av gottgörelsebelopp,

som föreningsmedlem erlagt å spannmål, som han styrker

sig äga vid utgången av augusti 1935.

4 $.

Bestämmelserna i § 10 av det i 1 § här ovan omförmälda kontraktet

mellan staten och föreningen skola i fortsättningen äga motsvarande

tillämpning.

Av detta avtal äro två likalydande exemplar upprättade, av vilka vardera

palten tagit ett.

1 Bestämmelsen i sagda 12 § andra stycket är likalydande med stadgandet i 13 § mom.

1 andra stycket av stadgarna i dessas tidigare i propositionen nr 257/1934 å sid. 123—129

återgivna skick.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 237.

195

Bilaga. F

P. M.

angående svenska spannmålsföreningens u. p. a. beräknade

förluster.

Resultatet av 1935 års brödsädsinventering synes giva vid handen, att det

totala brödsädsöverskott, som spannmålsföreningen innevarande sommar

kommer att få omhändertaga, med minst 50,000 ton överstiger de myckenheter,

varmed räknas i den vid 1934 års spannmålsutrednings betänkande

fogade promemorian. Vidare synes det som skulle denaturerad brödsäd för

foderändamål icke komma att förbrukas i den i promemorian förutsatta

omfattningen. Uppskattningsvis torde under tiden 1 november 1934—31

augusti 1935 komma att denatureras allenast omkring 120,000 ton brödsäd.

Slutligen har man vid exportförsäljningarna närmast till följd av utförsäljning

av vete från Frankrike, icke kunnat uppnå högre nettopriser än

högst 7 kronor för deciton.

Dessa omständigheter torde nödvändiggöra en revidering av i förenämnda

promemoria intagna beräkningar över spannmålsföreningens förluster under

tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 enligt vad nedanstående sammanställning

utvisar.

Utgifter.

Kronor

Lager 1 november 1934:

190.000 ton å kr. 155 ................................................................ 29,450,000

[nköp av spannmål före 1 juni 1935:

Till fyllande av långtidslagren 40,000 ton

För denaturering ................................... 105,000 »

» export ................................................ 105,000 »

Summa 250,000 ton å kr. 170 42,500,000

Inlösen 1 juni—31 augusti 1935:

150.000 ton å kr. 175 26,250,000

Lagringskostnader:

Lagret 1 november: 190,000 ton tiden 1 november 1934—31

augusti 1935 — 300 dagar å 10 öre per ton och dag 5,700,000

Inköpt spannmål:

250,000 ton inköpta successivt tiden 1 november

1934—31 maj 1935 = 210 dagar d. v. s. 105

dagars lagring å 10 öre per dag och ton 2,625,000

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Kronor

Inlöst och tidigare inköpt spannmål:

400,000 ton tiden 1 juni—31 augusti 1935 = 90

dagar å 10 öre per dag och ton ....................... 3,600,000

Allmänna omkostnader........................................................................

11,925,000

1,500,000

Summa kronor 111,625,000

Inkomster.

Försäljning:

Export 150,000 ton å kr, 70 .................................... 10,500,000

Foderspannmål 120,000 ton å kr. 120 .................... 14,400,000

Kvarnspannmål 20,000 ton å kr. 180 ................... 3,600,000

Lager 31 augusti 1935:

300,000 ton å kr. 135 ...................................................................

Återförda lagringskostnader:

Exporterad spannmål 150,000 ton successivt försålda under

tiden 1 november 1934—31 augusti 1935 = 300 dagar d. v. s.

150 dagars lagring å 10 öre per dag och ton .... 2,250,000

Foderspannmål 120,000 ton enligt samma beräkningsgrund

som ovan............................................... 1,800,000

Kvarnspannmål................................................................ —

Förlust den 1 november 1934—31 augusti 1935............................

28.500.000

40.500.000

4,050,000

38,575,000

Summa kronor 111,625,000.

Med ett spannmålslager nedskrivet till i genomsnitt 13 kronor 50 öre för

deciton bliva föreningens förluster under tiden 1 november 1934—31 augusti

1935 sålunda i runt tal 39 miljoner kronor. Med utgångspunkt från den

av spannmålsutredningen angivna förlusten å cirka 28 miljoner kronor för

föreningens verksamhet för tiden intill den 1 november 1934 skulle de totala

förlusterna den 1 september 1935 utgöra 67 miljoner kronor i runt tal.

En del av spannmålslagret kommer givetvis att avsättas till kvarnändamål

och bör då tilldelas ett högre värde. För att icke räkna allt för optimistiskt

bör man nog beträffande resten av lagret ifrågasätta, att detsamma

får exporteras och utfodras. Genomsnittligt synes det, som bör man ej åsätta

detta lager större genomsnittligt värde än 9 kronor för deciton, örn man

skall taga hänsyn till lagringskostnader och svinn m. m. Detta ökar förlusterna

med 13.5 miljoner kronor. Skall hänsyn dessutom tagas till administrationskostnader

m. m., torde detta belopp böra sättas till 15 miljoner

kronor och de totala förlusterna, innan föreningens affärer hunnit helt avvecklas,

till i runt tal 82 miljoner kronor.

Stockholm den 1 april 1935.

Erik Carlsson

sekreterare.

351018. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1935:68 Bevillningsutskottets betänkande Nr 68 s. 5 i texten
  2. JoU 1935:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Majits i statsverkspropositionen gjorda framställning angående nionde huvudtitelns anslag till extra utgifter m. m. Ilo. Extra u s. 1 i texten
  3. BevJoU 1935:1 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till s. 1 i texten
  4. BevJoU 1935:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 2 mars 1934 med ytterligare tillägg ti s. 2 i texten