Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt, m. m

1935-05-17 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:245, Angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

1

Nr 245.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt,

m. m.; given Stockholms slott den 17 ma) 1935.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och

utrikesdepartementsärenden för den 10 maj 1935 och över finansärenden för

denna dag samt med överlämnande av ett den 14 maj 1935 undertecknat avtal

mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt, med till avtalet börande slutprotokoll, vill Kungl. Maj :t härmed

föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;

dels ock antaga härvid fogade förslag till förordning örn ändring i vissa

delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt

för gåva.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sami. Nr 245.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 2k5.

Avtal mellan Konungariket Sverige

och Tyska riket för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande arvsskatt.

Konungariket Sverige och Tyska riket

hava, föranledda av önskan att

undvika dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt, avslutit följande avtal.

För detta ändamål hava till fullmäktige

utsett:

Hans Majit Konungen av Sverige:

Sveriges Minister i Berlin

E. af Wirsén,

Tyske Rikskanslern:

Ministerialdirektören i tyska utrikesministeriet
Richard

Meyer och

Ministerialdirektören i tyska riksfinansministeriet
Professor

Dr. Otto Hedding,

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i

god och behörig form, överenskommit

örn följande bestämmelser:

Artikel 1.

(1) Å fast egendom, som efterlämnats

av medborgare i en av de båda staterna,

jämte tillbehör till egendomen,

utgår arvsskatt allenast i den stat, i

vilken den fasta egendomen är belägen.

(2) Rättigheter, å vilka allmän lags

bestämmelser angående fast egendom

äga tillämpning, ävensom nyttjanderätter

till fast egendom skola anses

likställda med fast egendom.

(3) Frågan, huruvida en förmögenhetstillgång

[enligt (1) eller (2)]

är att anse som fast egendom, bedömes

enligt lagstiftningen i den stat,

där tillgången finnes. Vad som skall

Abkommen zwischen dem Deutschen

Reich und dem Königreich Schweden

zur Yermeidung der Doppelbesteueruug

auf dem Gebiete der

Erbschaftsteuern.

Das Deutsche Reich und das Königreich

Schweden haben, von dem Wunsche

geleitet, auf dem Gebiete der Erbschaftsteuern

die Doppelbesteuerung

zu vermeiden, das nachstehende Abkommen

abgeschlossen.

Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmächtigten

ernannt:

Der Deutsche Reichskanzler:

den Ministerialdirektor im Auswärtigen

Arnt,

Richard Meyer, und

den Ministerialdirektor im Reichsfinanzministerium,

Professor Dr. Otto Hedding,

Seine Majestät der König von Schweden:
den

Schwedischen Gesandten in Berlin,

E. af Wirsén,

die, nachdem sie ihre Vollmachten

gepruft und in guter und gehöriger

Form befunden haben, liber folgende

Bestimmungen ubereingekommen sind:

Artikel 1.

(1) Unbewegliches Nachlassvermögen

eines Angehörigen eines der heiden

Staaten einschliesslich Zubehör ist den

Erbschaftsteuern nur in dem Staate

unterworfen, in dem das unbewegliche

Vermögen begt.

(2) Berechtigungen, auf welche die

Vorschriften des burgerlichen Rechts

tiber Grundstiicke Anwendung findén,

sowie Nutzungsrechte an unbeweglichem

Vermögen sind dem unbeweglichen

Vermögen gleich zu achten.

(3) Flir die Frage, ob ein Vermögensgegenstand

[Absatz (1) und (2)]

als unbeweglich anzusehen ist, sind die

Gesetze des Staates massgebend, in

dem der Gegenstand begt. Was als

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-45.

3

förstås med tillbehör avgöres enligt

rätten i den stat, i vilken den fasta

egendomen är belägen.

Artikel 2.

(1) Av medborgare i en av de båda

staterna efterlämnad egendom, nedlagd

i företag för handel, industri eller annan

näringsverksamhet av vad slag det

vara må, företag för sjöfart och luftfart

inbegripna, behandlas på följande

sätt:

a) Har företaget fast driftställe endast

i en av de båda staterna, utgår

arvsskatt å egendomen blott i denna

stat.

b) Har företaget fast driftställe i

envar av de båda staterna, utgår i vardera

staten arvsskatt å egendomen, i

den mån denna hänför sig till det i

samma stat belägna fasta driftstället.

(2) Fast egendom, vilken tillhör företag

som angives i (1) här ovan, behandlas

enligt artikel 1.

Artikel 3.

(1) För egendom, som medborgare

i en av de båda staterna efterlämnat

och varå artiklarna 1 och 2 ej äga tilllämpning,

gälla följande bestämmelser:
a)

Har den avlidne vid sin död varit

bosatt blott i en av de båda staterna,

utgår arvsskatt å egendomen allenast

i denna stat.

b) Har den avlidne vid sin död varit

bosatt i båda statérna, utgår arvsskatt

å egendomen blott i den stat,

i vilken enligt samstämmig uppfattning

hos de högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna den avlidne haft

centrum för sina intressen. Kan enighet

rörande centrum för intressena icke

vinnas, anses den avlidne hava varit

bosatt blott i den stat, i vilken han vid

sin död varit medborgare; har den avlidne

vid sin död varit medborgare i

båda staterna, skall det ankomma på

de högsta finansmyndigheterna i de

Zubehör anzusehen ist, richtet sich

nach dem Rechte des Staates, in dem

sich das unbewegliche Vermögen befindet.

Artikel 2.

(1) Nachlassvermögen eines Angehörigen

eines der heiden Staaten aus

Unternehmen von Handel, Industrie

oder sonstigem Gewerbe jeder Art einschliesslich

der Unternehmen der Seeschiffahrt

und der Luftfahrt wird wie

folgt behandelt:

a) Hat das Unternehmen nur in

einem der heiden Staaten eine Betriebsstätte,

so ist das Vermögen den Erbschaftsteuern

nur in diesem Stååt unterworfen.

b) Hat das Unternehmen in jedem

der heiden Staaten eine Betriebsstätte,

so ist das Vermögen in jedem Stååt

insoweit dessen Erbschaftsteuern unterworfen,

als es der in diesem Stååt

belegenen Betriebsstätte gewidmet ist.

(2) Unbewegliches Vermögen, das

zu einem Unternehmen der in Absatz

(1) genannten Art gehört, wird nach

Artikel 1 behandelt.

Artikel 3.

(1) Flir das nicht nach Artikel 1

oder 2 zu behandelnde Nachlassvermögen

eines Angehörigen eines der heiden

Staaten gelten folgende Bestimmungen:
a)

Hat der Erblasser zur Zeit seines

Todes seinen Wohnsitz nur in einem

der heiden Staaten gehabt, so unterliegt

dieses Vermögen den Erbschaftsteuern

nur in diesem Staate.

b) Hat der Erblasser zur Zeit seines

Todes in jedem der heiden Staaten

einen Wohnsitz gehabt, so unterliegt

dieses Vermögen den Erbschaftsteuern

nur in dem Staate, in welchem der Erblasser

nach der iibereinstimmenden

Auffassung der ebersten Finanzbehörden

der heiden Staaten den Mittelpunkt

seiner Interessen gehabt hat. Ist eine

Einigung liber den Mittelpunkt der Interessen

nicht zu erzielen, so wird ein

Wohnsitz nur in dem Staate angenommen,

dem der Erblasser zur Zeit seines

Todes angehört hat; hat der Erblasser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-k5.

båda staterna att från fall till fall

träffa särskilda överenskommelser.

c) I alla övriga fall utgår arvsskatt

å ifrågavarande egendom allenast i den

stat, i vilken den avlidne vid sin död

varit medborgare, och skall föreskriften

ib), sista punkten, senare delen,

äga motsvarande tillämpning.

(2) En person anses enligt detta avtal

bosatt där, varest han innehar bostad

under omständigheter, av vilka

kan slutas till avsikt att därstädes behålla

en bostad.

Artikel 4.

(1) Gäld, som häftar vid egendom

som avses i artikel 1 eller 2, eller för

vilken egendomen utgör säkerhet, avräknas

å värdet av denna egendom, övrig

gäld avräknas å värdet av egendom,

varå artikel 3 äger tillämpning.

(2) Skall i särskilt fall egendom av

sådant slag, som angives i artikel 1 eller

2, beskattas i envar av de båda staterna,

skall den gäld, vilken häftar vid

egendom, som skall beskattas i den ena

staten, eller för vilken denna egendom

utgör säkerhet, i första hand avräknas

å värdet av samma egendom. Härvid

uppkommande överskott av gäld avräknas

å värdet av övrig egendom, som

skall beskattas i denna stat. Finnes i

denna stat ingen annan egendom att

beskatta eller kvarstår även efter denna

avräkning ett överskott av gäld, avräknas

överskottet å värdet av den

egendom, som skall beskattas i den

andra staten.

(3) Uppkommer vid avräkning jämlikt

(1) andra punkten överskott av

gäld, äga föreskrifterna i (2) andra

och tredje punkterna motsvarande tilllämpning.

Artikel 5.

örn kvarlåtenskap eller förvärv i

anledning av dödsfall är föremål för

zur Zeit seines Todes heiden Staaten

angehört, so bleibt besondere Vereinbarung

der ebersten Finanzbehörden

der heiden Staaten von Fall zu Fall

vorbehalten.

c) In allen iibrigen Fällen unterliegt

dieses Yermögen den Erbschaftsteuern

nur in dem Staate, dem der Erblasser

zur Zeit seines Todes angehört hat;

die Bestimmung unter b) Satz 2 Halbsatz

2 findet entsprechende Anwendung.

(2) Einen Wohnsitz im Sinne dieses

Abkommens hat jemand da, wo er eine

Wohnung unter Umständen inne hat,

die auf die Absicht der Beibehaltung

einer solchen schliessen lassen.

Artikel 4.

(1) Schuldén, die in wirtschaftlicher

Beziehung zu dem in Artikel 1

oder 2 bezeichneten Yermögen stehen

oder darauf sichergestellt sind, werden

auf dieses Vermögen angerechnet.

Sonstige Schuldén werden auf das nach

Artikel 3 zu behandelnde Vermögen

angerechnet.

(2) Ist im Einzelfall Vermögen der

in Artikel 1 oder 2 genannten Art in

jedem der heiden Staaten zu versteuern,

so sind Schuldén, die in wirtschaftlicher

Beziehung zu dem in dem einen Stååt

zu versteuernden Vermögen dieser Art

stehen oder darauf sichergestellt sind,

zunächst auf dieses Vermögen anzurechnen.

Ein hierbei nicht gedeckter

Rest wird auf das tibrige in diesem

Stååt zu versteuernde Vermögen angerechnet.

Ist in diesem Stååt kein anderes

Vermögen zu versteuern oder ergibt

sich bei der Anrechnung wieder

eine tlberschuldung, so ist der tlberschuss

an Schuldén auf das in dem

anderen Stååt zu versteuernde Vermögen

anzurechnen.

(3) Ergibt sich bei Anwendung des

Absatzes (1) Satz 2 eine Uberschuldung,

so gelten die Vorschriften des

Absatzes (2) Satz 2 und 3 entsprechend.

Artikel 5.

Wenn Nachlass oder Erwerb von

Todes wegen der Besteuerung zum Teil

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 845.

5

beskattning delvis i den ena och delvis

i den andra staten, äro de avtalslutande

staterna oförhindrade att till grund

för beräkning av skattesatsen lägga

värdet av hela kvarlåtenskapen eller

bela förvärvet.

Artikel 6.

Till undvikande av dubbelbeskattning

i fall, som icke regleras i detta

avtal, eller som uppstå vid tillämpning

av avtalet, så ock i fall, då svårighet

eller tvivelsmål uppkommer vid avtalets

tolkning och tillämpning, kunna

de högsta finansmyndigheterna i de

båda avtalslutande staterna träffa särskilda

överenskommelser.

Artikel 7.

Såsom arvsskatter enligt detta avtal

anses:

beträffande Sverige

arvsskatten och de skatter, som i

framtiden kunna komma att utgå i

stället för denna skatt, samt

beträffande Tyska riket

arvsskatten, i den mån densamma avser

förvärv i anledning av dödsfall eller

disposition till vissa ändamål

(Zweckzuwendung) i anledning av

dödsfall, ävensom de skatter, som i

framtiden kunna komma att utgå i

stället för arvsskatten.

Artikel 8.

(1) Detta avtal, som är avfattat i

dubbla originalexemplar på svenska

och tyska språken, skall ratificeras, för

Sveriges del av Hans Majit Konungen

av Sverige med riksdagens samtycke.

Ratifikationshandlingarna skola snarast

möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft från och med

dagen efter utväxling av ratifikationshandlingarna

och tillämpas å alla fall,

i vilka arvlåtare eller testator avlidit

efter sistnämnda tidpunkt.

in dem einen, zum Teil in dem anderen

Stååt unterliegt, sind die vertragschliessenden

Staaten nicht gehindert,

der Berechnung des Steuersatzes den

Wert des gesamten Nachlasses oder

des gesamten Erwerbes zugrunde zu

legen.

Artikel 6.

Zur Beseitigung von Doppelbesteuerungen

in Fällen, die in diesem Abkommen

nicht geregelt sind oder die

sich auch bei Anwendung dieses Abkommens

ergeben, sowie auch in Fällen

von Schwierigkeiten oder Zweifeln bei

der Auslegung und Anwendung dieses

Abkommens können die ebersten

Finanzbehörden der heiden vertragschliessenden

Staaten besondere Vereinbarungen

treffen.

Artikel 7.

Erbschaftsteuern im Sinne dieses

Abkommens sind:

auf Seiten des Deutschen Reiches

die Erbschaftsteuer, soweit ihr Erwerbe

von Todes wegen oder Zweckzuwendungen

von Todes wegen unterliegen,

und die etwa kiinftig an deren

Stelle tretenden Steuern,

auf Seiten Schwedens

die Erbschaftsteuer und die etwa

kiinftig an deren Stelle tretenden

Steuern.

Artikel 8.

(1) Dieses Abkommen, ausgefertigt

in doppelter Urschrift in deutscher und

in schwedischer Sprache, soll ratifiziert

werden, und zwar schwedischerseits

von Seiner Majestät dem König

von Schweden mit Zustimmung des

Reichstags. Die Ratifikationsurkunden

sollen baldmöglichst in Stockholm

ausgetauscht werden. Das Abkommen

tritt mit dem Tage nach Austausch

der Ratifikationsurkunden in

Kraft und findet Anwendung auf alle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h5.

(2) Avtalet skall förbliva gällande,

så länge detsamma icke uppsäges av

någon av de avtalslutande staterna.

Uppsägning skall äga rum minst 8 månader

före ett kalenderårs utgång.

Har uppsägningstiden iakttagits, skall

avtalet icke tillämpas å fall, då arvlåtare

eller testator avlidit efter löpande

kalenderårs utgång; har uppsägningstiden

icke iakttagits, skall avtalet

icke tillämpas å fall, då frånfället

ägt rum efter nästföljande kalenderårs

utgång.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas fullmäktige undertecknat

detta avtal.

Berlin den 14 maj 1935.

E. af Wirsén.

R. Meyer.

Otto Hedding.

Slutprotokoll.

iVid undertecknandet av det denna

dag mellan Konungariket Sverige och

Tyska riket slutna avtalet för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt hava undertecknade

fullmäktige avgivit följande likalydande

förklaringar, som skola utgöra en

integrerande del av avtalet.

1. Det är överenskommet, att beträffande

fordringar med säkerhet i

hypotek envar av de båda staterna

skall förfara i enlighet med sin lagstiftning.

Till fordringar med säkerhet i hypotek

hänföras icke obligationer, även örn

fast egendom utgör säkerhet för desamma.

Fälle, in denen der Erblasser nach

diesem Zeitpunkt verstorben ist.

(2) Dieses Abkommen soll so lange

in Geltung bleiben, als es nicht von

einem der vertragscbliessenden Staaten

gekundigt wird. Die Kundigung muss

mindestens 8 Monate vor Ablauf eines

Kalenderjahres bewirkt werden. Das

Abkommen verliert im Falle rechtzeitiger

Kundigung mit dem Ablauf des

laufenden Kalenderjahres, im Falle

nicht rechtzeitiger Kundigung mit dem

Ablauf des nächsten Kalenderjahres

seine Wirksamkeit fur alle Fälle, in

denen der Erblasser nach Ablauf des

Kalenderjahres verstorben ist.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten

heider Staaten dieses Abkommen

unterfertigt.

Berlin, den 14. Mai 1935.

R. Meyer.

Otto Hedding.

E. af Wirsén.

Schlussprotokoll.

Bei der Unterzeichnung des arn heutigen

Tage zwischen dem Deutschen

Reich und dem Königreich Schweden

abgeschlossenen Abkommens zur Vermeidung

der Doppelbesteuerung auf

dem Gebiete der Erbschaftsteuern haben

die unterzeichneten Bevollmächtigten

folgende ubereinstimmende Erklärungen

abgegeben, die einen integrierenden

Teil des Abkommens selbst

bilden sollen:

1. Es besteht Einverständnis dariiber,

dass hinsichtlich der hypothekarisch

gesicherten Forderungen jeder

der heiden Staaten nach seiner Gesetzgebung

verfahren wird.

Zu den hypothekarisch gesicherten

Forderungen gehören Obligationen

auch dann nicht, wenn sie auf unbeweglichem

Vermögen sichergestellt

sind.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

7

2. Det är överenskommet, att efterlämnad

egendom enligt artikel 1,

vilken icke är belägen i någon av de

båda staterna, samt efterlämnad egendom

enligt artikel 2, vilken icke hänför

sig till fast driftställe i någon av

de båda staterna, skall behandlas enligt

artikel 3.

3. Det är överenskommet, att såsom

egendom, nedlagd i företag för handel,

industri eller annan näringsverksamhet

enligt artikel 2 (1), skall anses

jämväl delägarskap i företag med

undantag för delaktighetsbevis i tyska

gruvföretag (Kuxe), aktier, andelsbevis

och andra värdepapper, samt andelar

i tyska bolag med begränsad ansvarighet.

4. Det är vidare överenskommet,

att för bestämmande av begreppet fast

driftställe i artikel 2(1) skola gälla föreskrifterna

i det den 25 april 1928 mellan

de avtalslutande staterna ingångna

avtalet angående utjämnande av den

in- och den utländska beskattningen,

särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter

(artikel 3 och slutprotokollet

punkt 6).

5. Det är överenskommet, att gäld

(artikel 4) skall avräknas å värdet av

fideikommiss, tyska arvgårdar (Erbhöfe)

och likartad egendom allenast i

den mån gälden häftar därvid eller

egendomen utgör säkerhet för densamma.

6. Det är överenskommet, att även

kvarlåtenskapsskatter höra till de skatter,

som i framtiden kunna komma att

utgå i stället för de i artikel 7 angivna,

för närvarande i båda staterna utgående

arvsskatterna, samt att gåvoskatter

icke innefattas i avtalet.

7. Genom detta avtal beröres icke

den rätt till skattefrihet, som i kraft

av folkrättens allmänna regler medgivits

eller framdeles må komma att medgivas

diplomatiska och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund

av sådan skattefrihet påförande av

2. Es besteht Einverständnis daruber,

dass Nachlassvermögen der in

Artikel 1 genannten Art, das in keinem

der heiden Staaten begt, und

Nachlassvermögen der in Artikel 2 genannten

Art, das nicht einer Betriebsstätte

in einem der heiden Staaten gewidmet

ist, nach Artikel 3 behandelt

vård.

3. Es besteht Einverständnis daruber,

dass wie Vermögen aus Unternehmen

von Handel, Industrie oder

sonstigem Gewerbe jeder Art im Sinne

des Artikel 2 Abs. (1) auch Beteiligungen

an einem gesellschaftlichen

Unternehrnen behandelt werden, mit

Ausnahme von Kuxen, Aktien, Anteilscheinen

und sonstigen Wertpapieren

sowie von Anteilen an Gesellschaften

mit beschränkter Haftung.

4. Es besteht ferner Einverständnis

daruber, dass fur den Begriff der

Betriebsstätte in Artikel 2 Abs. (1)

die Bestimmungen des arn 25. April

1928 zwischen den vertragschliessenden

Staaten abgeschlossenen Abkommens

zur Ausgleichung der in- und ausländischen

Besteuerung, insbesondere zur

Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der direkten Steuern

(Artikel 3, Schlussprotokoll Nr. 6)

massgebend sein sollen.

5. Es besteht Einverständnis daruber,

dass Schuldén (Artikel 4) auf

Fideikommisse, deutsche Erbhöfe und

sonstiges gebundenes Vermögen nur

insoweit angerechnet werden, als sie

darauf lasten oder sichergestellt sind.

6. Es besteht Einverständnis daruber,

dass zu den Steuern, die etwa

kunftig an Stelle der in Artikel 7 aufgefuhrten,

gegenwärtig in heiden Staaten

erhobenen Erbschaftsteuern treten,

auch Nachlassteuern gehören und

dass Schenkungssteuern nicht in das

Abkommen einbezogen sind.

7. Durch dieses Abkommen werden

die Befreiungen nicht beruhrt, die

kraft der allgemeinen Regeln des Völkerrechts

den diplomatischen und konsularischen

Beamten zugestanden worden

sind oder kunftig zugestanden

werden solhem Soweit auf Grund

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b5.

arvsskatt icke sker i anställningslandet,

förbehålles beskattningen hemlandet.

Berlin den 14 maj 1935.

E. af Wirsén.

R. Meyer.

Otto Hedding.

sölcher Befreiungen eine Heranziehung

zu Erbschaftsteuern im Empfangsstaat

nicht erfolgt, bleibt die Besteuerung

dem Entsendestaat vorbehalten.

Berlin, den 14. Mai 1935.

R. Meyer.

Otto Hedding.

E. af Wirsén.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £45.

9

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 11, 29, 39, 40, 42 och 56 §§ förordningen den

19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

11 §•

Såsom arvinges eller testamentstagares andel av behållningen i dödsbo efter

svensk medborgare i fall, då bouppteckning efter honom skall ingivas till

svensk domstol, anses vad å sådan andel finnes böra belöpa enligt lag, fideikommissbrev

och sådant den avlidnes testamente, som är intaget i bouppteckningen

eller i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogats vid densamma eller

ock före bouppteckningens inregistrering bevakats vid domstol, dock att, där

arvskifte jämlikt 16 § lägges till grund för arvsskattens bestämmande, den i

arvskiftet gjorda fördelningen länder till efterrättelse.

Andel av kvarlåtenskap efter utlänning eller efter svensk medborgare i fall,

då bouppteckning efter honom icke skall här i riket upprättas, ävensom andel,

av egendom, som i 3 § 2 mom. sägs, beräknas enligt deklaration och handling,

varigenom fördelning av kvarlåtenskapen eller egendomen kan hava blivit

verkställd.

29 §.

Skattskyldighet inträder

a) i fall —--laga kraft; samt

c) för egendom, som efterlämnats av utlänning eller av sadan svensk medborgare,

efter vilken bouppteckning icke skall här i riket upprättas, för egendom,

som på grund av testamente tillfaller någon vid annat tillfälle än förre

innehavarens dödsfall och för vilken skatt skall utgå jämlikt 3 § 2 morn.,

ävensom i fall, som i 27 § c) sägs, då arvinge eller testamentstagare äger tillträda

egendomen.

39 §.

Inom tre---skattens bestämmande. Dessa fall äro:

l:o) då arvfallen eller testamenterad egendom utgöres av kvarlåtenskap

efter utlänning, eller efter svensk medborgare i fall, då bouppteckning efter

honom icke skall här i riket upprättas;

1 Senaste lydelse se beträffande 39 § SFS 1931: 263 och beträffande 56 § SFS 1933: 431.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

2:o) då egendom---tillämpning å Överståthållarämbetet för upp
bördsärenden.

40 §.

Deklaration skall---förre ägaren.

Deklaration skall avlämnas i tva exemplar och åtföljas av handlingar, som

innefatta upplysning örn de förhallanden, på vilka skattskyldigheten grundas.

Har bouppteckning efter utlänning enligt svensk lag upprättats härstädes,

skall vid deklaration över kvarlåtenskapen fogas bouppteckningen i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Bevis över---tillhandahållas skattskyldig.

42 §.

Skatt enligt denna förordning erlägges:

a) där beträffande kvarlåtenskap efter svensk medborgare bouppteckning

över egendomen upprättats, vid bouppteckningens inregistrering, med iakttagande

att, där dödsbo omfattar å flera orter befintlig egendom, däröver särskilda

bouppteckningar upprättats, skatten erlägges vid inregistreringen i den

ort, där den avlidne vid dödsfallet varit eller bort vara mantalsskriven;

b) där jämlikt---avlämnat densamma.

56 §.

Från tillämpningen---skedd uppsägning.

Slutes i annat fall än nu sagts avtal med främmande stat för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt eller skatt för gåva, äger Konungen

föreskriva utav avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna förordning

är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för avtalets tillämpning.

Har Konungen---sådan avgift.

Denna förordning träder i kraft i vad den avser ändring i 11, 29, 39, 40

och 42 §§ den dag Konungen bestämmer och i vad den avser ändring i 56 §

dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2b5.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj

1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Vid anmälan förut i dag av förslag till avtal mellan Sverige och Tyska

riket angående handräckning i beskattningsärenden har jag omnämnt, att i

slutprotokollet till det numera upphävda handels- och sjöfartsavtalet mellan

de båda staterna den 14 maj 1926 dessa förbundit sig att avsluta överenskommelser

angående, bland annat, undvikande av dubbelbeskattning, samt att på

grund därav förhandlingar förts mellan ombud för de båda staterna jämväl i

fråga om åtgärder för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt.

Tillika har jag omförmält, att dessa förhandlingar, vilka å svensk sida

förts av kammarrättsrådet juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna och kammarrättsrådet

O. J. Ekenberg, avslutats sommaren 1934, då enighet uppnåtts örn

ett prelimiärt förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Tyska riket

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt med tillhörande

slutprotokoll.

Sedan nämnda förslag av förhandlarna överlämnats till regeringarna, har av

de svenska förhandlarna i anledning av avtalsförslaget utarbetats förslag till

kungörelse örn tillämpning av avtalet, över förslagen till avtal med slutprotokoll

och till tillämpningskungörelse hava efter remiss yttranden avgivits av

samtliga hovrätter, kammarrätten, statskontoret, generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus

län. Mot avtalsförslagets principer har därvid icke någon erinran framställts.

Efter fortsatt skriftväxling mellan de svenska och tyska förhandlarna har

enighet uppnåtts örn en slutgiltig avfattning av förslaget till avtal med slutprotokoll,

vilket förslag överlämnats till regeringarna för godkännande. Det

sålunda nu föreliggande förslaget torde få fogas såsom bilaga till protokollet

i detta ärende1.

Innan jag övergår att redogöra för principerna i det föreslagna avtalet, får

1 Denna bilaga är, frånsett ombudens namn i avtalets ingress samt underskrifterna, lika lydande

med dea vid propositionen fogade avtalstexten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 845.

jag erinra, att Sverige, som för undvikande av dubbelbeskattning av inkomst

och förmögenhet slutit avtal med flera främmande stater, ännu icke ingått

något dylikt avtal såvitt avser arvsskatt. Däremot föreligga särskilda överenskommelser

av sistnämnda slag mellan åtskilliga främmande länder, såsom

mellan Tyskland, å ena sidan, samt Österrike, Tjeckoslovakien, Ungern

och Schweiz, å andra sidan, samt mellan Österrike och Tjeckoslovakien, Österrike

och Ungern, Ungern och Polen så ock mellan Polen och Tjeckoslovakien.

Inom Nationernas förbund har av en expertkommitté för beskattningsärenden

frågan om åtgärder för undvikande av dubbelbeskattning av arv och testamente

varit föremål för utredning, och ett modellförslag till bilaterala konventioner

i ämnet har utarbetats.

Vid utformning av de nationella skattesystemen har just beträffande arvsskatten

gränserna för skattskyldigheten ofta så uppdragits, att dubbelbeskattning

uppkommit. Detta förhållande, som sammanhänger med att staterna

ej gärna vilja lata de stundom mycket avsevärda beskattningsföremål,

kvarlatenskap efter avlidna representerar, undgå beskattning på grund

av mer eller mindre tillfälliga förhållanden, framträder tydligt redan

vid en granskning av de svenska bestämmelserna örn vad som i princip

skall utgöra föremål för arvsskatt. Enligt 3 § 1 mom. 1) förordningen

den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva skall skatt

på grund av arv eller testamente (arvsskatt) utgå för egendom, som efterlämnats

av svensk medborgare (vare sig han vid dödsfallet varit bosatt i

Sverige eller ej) samt för egendom, som efterlämnats av utlänning, vilken vid

dödsfallet varit här i riket bosatt. Vidare skall enligt 2) av samma moment

arvsskatt utgå för viss, närmare omförmäld egendom, som efterlämnats av

annan avliden utlänning än i 1) sägs. Till sådan egendom räknas bl. a.

fast egendom i Sverige, lös egendom, som är att hänföra till anläggnings- eller

driftkapital för här i riket bedriven förvärvsverksamhet, samt svenska aktier

och föreningsandelar. Utgår man från att även främmande stater tillämpa

liknande regler vid bestämmande av skattskyldighetens omfattning, skall, så

snart en sådan stats medborgare varit bosatt i en annan stat och avlidit där,

kvarlåtenskapen i sin helhet av båda staterna beläggas med arvsskatt. Har

arvlåtaren efterlämnat exempelvis fast egendom i en tredje stat, blir denna,

örn samma beskattningsregler som i Sverige gälla i den staten, tillika där beskattad,

varigenom tredubbel beskattning uppstår. Därest en främmande stat

■—■ såsom förhållandet är med Tyskland — hänför skattskyldigheten jämväl

till arvinges eller testamentstagares nationalitet och domicil, kan jämväl av

ett sådant förhållande föranledas dubbelbeskattning. Av dylik anledning kan

samma egendom bliva underkastad beskattning i t. o. m. mera än tre stater.

För Sveriges vidkommande mildras de för de skattskyldiga obilliga konsekvenserna

av lagstiftningens ståndpunkt i någon mån genom bestämmelserna

i 30 och 56 §§ arvsskatteförordningen. I 30 § stadgas, att därest skatt enligt

förordningen skall utgå för egendom, som efterlämnats utom riket, och

arvsskatt för egendomen därstädes erlagts, det ankommer på Konungen att,

efter ansökan, medgiva motsvarande nedsättning i den skatt, som på samma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hb.

13

egendom här belöper. Enligt 56 § äger vidare Konungen under förutsättning

av ömsesidighet medgiva undantag för medborgare i visst annat land fran

tillämpningen av vad i förordningen stadgas örn skattskyldighet för egendom,

som efterlämnats av utlänning. I båda lagrummen har föreskrivits,

att nedsättning eller undantag icke får ske i fråga örn skatt för egendom,

som avses i 3 § 1 mom. 2) av förordningen. På grund av stadgandet i 30 §

har skattebefrielse i ganska stor omfattning meddelats; förordnande enligt

56 § har däremot icke hittills förekommit.

Avtalsförslaget avser såsom förut nämnts att undvika dubbelbeskattning i

förhållandet mellan de båda staterna beträffande arvsskatt. Av artikel 7 i

avtalet och punkt 6 av slutprotokollet framgår vad enligt avtalet skall förstås

med sådan skatt. Såsom arvsskatter skola anses dels nu gällande arvsskatter

i de båda staterna — vad den tyska arvsskatten angår dock med visst

undantag — dels de skatter, som i framtiden kunna komma att utgå i stället

för nuvarande arvsskatter. Till sådana framtida skatter skola höra även

kvarlåtenskapsskatter, om sådana införas i någondera staten. Gåvoskatter

skola icke innefattas i avtalet. Det bar ansetts, att gåvoskattens indragande

under avtalet skulle medföra praktiska svårigheter och möjligheter till skatteflykt.

Icke heller något av de förut omnämnda avtalen mellan främmande

stater innefattar gåvoskatter.

Vid träffande av dubbelbeskattningsavtal kan man givetvis ej överenskomma

örn annan reglering av den subjektiva skattskyldigheten — frågan örn

vem som skall bliva föremål för denna beskattning — än den som återfinnes

i de avtalslutande staternas egen lagstiftning. Eör att få avtalen så fullständiga

som möjligt nödgas man fördenskull till utgångspunkt taga den objektiva

skatteplikten, d. v. s. överenskomma örn egendomens fördelning i beskattningsavseende

på de avtalslutande staterna, men undvika att beröra den subjektiva

skattskyldigheten, sålunda överlåtande at vardera staten att själv tillse, att

skattelindring på ett eller annat sätt kommer dödsbodelägarna till godo för

det värde den från skatt befriade egendomen representerar. En tyst förutsättning

är därvid, att örn möjligt skattebefrielsen i ena staten också skall

komma de personer till godo, som beskattas i den andra staten.

Punkt 1 av slutprotokollet innehåller en begränsning av avtalets räckvidd

i fråga om den beskattade egendomen. Fordringar med säkerhet i hypotek

(mestadels inteckningar i fast egendom) inbegripas nämligen icke i avtalet.

Enligt de gällande dubbelbeskattningsavtalen beträffande arvsskatt plägar

beskattning av dylik egendom förbehållas den stat, där den hypotiserade egendomen

finnes. Ett avtal med dylikt innehåll kan ej av Sverige biträdas, enär

enligt svensk lagstiftning dödsbon efter utom Sverige bosatta utlänningar i

allmänhet icke beskattas för fordringar mot inteckning i svenska fastigheter

och Sverige följaktligen ej skulle bliva i tillfälle att utöva den beskattningsrätt,

som genom en sådan klausul skulle förbehållas Sverige. Det skulle således

komma att brista i den ömsesidighet, som bör vara en förutsättning

för avtal av ifrågavarande slag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj :ts proposition nr 245.

Avtalsförslaget avser endast fall, då arvlåtaren (resp. testator) vid sin

död var svensk eller tysk medborgare. Huruvida arvlåtaren vid frånfället

var bosatt i någon av de båda staterna eller i en tredje stat är däremot utan

betydelse; avtalet skall i varje fall bliva tillämpligt. Rörande fördelningen

mellan de båda staterna av beskattningsrätten kava regler meddelats i artiklarna

1—3 i avtalet och punkterna 2—4 av slutprotokollet, vilka regler i huvudsak

överensstämma med de i avtal av ifrågavarande slag i allmänhet tilllämpade

principerna. Fast egendom (jämte tillbehör och nyttjanderätter till

dylik egendom) skall beskattas i den stat, där den fasta egendomen är belägen

(artikel 1). Egendom, nedlagd i rörelse, skall beskattas i den stat, där

rörelsen bedrives vid fast driftställe (artikel 2). I övrigt förbehålles beskattningen

den stat, där den avlidne vid tiden för dödsfallet varit bosatt, eller —

därest han icke då varit bosatt i någon av de avtalslutande staterna — den

stat, i vilken han vid sin död varit medborgare (artikel 3). Specialbestämmelser

hava givits för det fall, att den avlidne vid sin död varit bosatt i båda

staterna eller medborgare i båda staterna. En jämförelse med 1928 års

dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tyska riket beträffande direkta

skatter visar, att i fråga örn dylika skatter bosättning ej är en nödvändig förutsättning

för beskattning i den ena staten av medborgare i den andra staten

utan att det är tillräckligt med stadigvarande vistelse i förstnämnda stat.

Enligt förevarande avtalsförslag saknar emellertid stadigvarande vistelse betydelse

beträffande arvsbeskattningen. Det har nämligen ansetts, att en så

ringa samhörighet med en stat, som grundas å vistelse utan bosättning, icke

bör föranleda rätt för denna stat att med den andra statens uteslutande uttaga

den höga engångsskatt, som arvsskatten utgör.

Artikel 4 i avtalet och punkt 5 av slutprotokollet innehålla regler örn huru

i dödsbo befintlig gäld skall avräknas å olika slag av boets tillgångar. Grundregeln

är, att gäld, som häftar vid egendom som avses i artikel 1 eller 2

eller för vilken egendomen utgör säkerhet, skall i första hand avräknas å

värdet av denna egendom, varemot övrig gäld avräknas å värdet av egendom,

varå artikel 3 äger tillämpning. Överskott av gäld i avseende å viss tillgång,

som skall beskattas i den ena staten, skall avräknas å värdet av eventuell

övrig egendom, som skall beskattas i denna stat, innan avräkning får

ske å värdet av egendom, som skall beskattas i den andra staten. Beträffande

innebörden av uttrycket »gäld, som häftar vid» må framhållas, att

detta uttryck skall fattas i vidsträckt bemärkelse i analogi med vad som anses

vara fallet med motsvarande uttryck i 12 § 2 mom. förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Enligt artikel 5 i avtalet är envar av de avtalslutande staterna oförhindrad

att —- ehuru på grund av avtalet befrielse från skatt meddelas för viss

del av egendomen — lägga värdet av hela kvarlåtenskapen till grund för

beräkning av skattesatsen för återstående delen av kvarlåtenskapen. Det

torde kunna förutsättas, att på grund av detta stadgande i regel kommer att

på den i Sverige beskattade egendomen tillämpas samma procentsats, som

skulle hava tillämpats, örn beskattning i vanlig ordning ägt rum.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

15

Artikel 6 utgör en kompletterande bestämmelse, enligt vilken högsta finansmyndigheterna

i de båda staterna kunna träffa särskilda överenskommelser

till undvikande av dubbelbeskattning i fall, som icke regleras i avtalet,

eller då avtalets tillämpning föranleder svårighet eller tvivelsmål.

Artikel 8 innehåller bestämmelser örn avtalets ratifikation och uppsägning

samt örn tiden för dess tillämpning efter uppsägning.

Ur de över avtalsförslaget avgivna yttrandena vill jag här återgiva följande

uttalande av statskontoret:

»I 30 § kungl, förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt

för gåva är föreskrivet, att, örn skatt enligt sagda förordning skall utgå för

egendom, som efterlämnats utom riket, och arvsskatt för egendomen därstädes

erlagts, det skall ankomma på Konungen att, efter ansökan, medgiva

motsvarande nedsättning i den skatt, som på samma egendom här belöper.

.Vad sålunda är stadgat skall icke äga tillämpning med avseende å skatt, som

till annan stat erlagts för egendom som i 3 § 1 mom. 2) samma förordning

sägs.

Berörda bestämmelse innebär ett ensidigt eftergivande från Sveriges sida

av arvsskatt för egendom, efterlämnad i utlandet, alltså utan anspråk på

reciprocitet från det andra landets sida. Enligt hävdvunnen praxis har lagrummet

i fråga plägat tillämpas så, som örn en ovillkorlig rätt till efterskänkande

förelegat. Genom det tillämnade avtalet skulle nu, därest detsamma

kommer till stånd, 30 § arvsskatteförordningen, vad vårt förhållande

till Tyskland beträffar, faktiskt förlora sin tillämplighet, med undantag allenast

för i slutprotokollet angivna fordringar med säkerhet i fastighetshypotek.

I stället skulle eftergivande av arvsskatt inträda på grund av avtalets

bestämmelser. För svenska statsverkets del skulle sålunda någon mera betydande

minskning i intäkt av arvsskattemedel icke bliva följden av avtalets

tillkomst. Statskontoret har ej velat underlåta att framhålla denna synpunkt,

då densamma onekligen utgör en anledning att icke av statsfinansiella

skäl motsätta sig det föreliggande avtalsförslaget.»

I fråga örn tillämpningen i Sverige av förevarande avtal har det förut

omnämnda förslaget till kungörelse utgått från att denna tillämpning skulle

handhavas av Kungl. Maj:t. Stämpelbeläggning skulle således i vanlig ordning

ske hos vederbörande domstol eller länsstyrelse, varför Kungl. Maj:t

regelmässigt först i efterhand skulle komma att meddela skattebefrielse på

grund av avtalet. För denna lösning av frågan talar framför allt den förut

berörda omständigheten, att de båda staterna tillämpa olika regler beträffande

den subjektiva skattskyldigheten, tillika med det förhållandet att fördelningen

av gäld kan förutsätta kännedom örn sättet för skatteberäkningen i

Tyskland. Jämlikt artikel 6 i avtalsförslaget skall en i viss mån friare prövningsrätt

tillkomma Kungl. Maj:t. Skriftväxling med vederbörande myndigheter

i Tyskland kan föregå Kungl. Maj:ts avgörande. Härtill kommer givetvis

fördelen av att som regel underdomstolar och länsstyrelser ej nödgas

sätta sig in i detaljerna beträffande avtalets tillämpning. Garanti vinnes

tillika för en mera enhetlig rättstillämpning. För att i möjligaste mån undvika,

att den skattskyldige betungas med erläggande av skatt, för vilken restitution

sedermera i enlighet med avtalets bestämmelser skall erhallas, hava

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr S4ö.

föreslagits stadgande!! om anstånd med skattens betalning. Förslaget till kungörelse

upptager tillika föreskrift, att vid restitution av arvsskatt på grund

av avtalet Kungl. Majit må kunna bestämma, att ränta skall utgå å det restituerade

beloppet, därvid naturligen den räntefot, som gäller vid restitution

enligt arvsskatteförordningen, ej kommer att överskridas.

Redan av vad jag förut anfört beträffande omfattningen av den rådande

internationella dubbelbeskattningen å arvsbeskattningens område torde framgå,

att genomförande av avtal sådana som det, för vilket jag nu redogjort,

måste tillmätas stor vikt. Särskilt betydelsefullt blir ett avtal i förhållande

till en stat, med vilken Sverige sedan gammalt haft så livliga förbindelser

som med Tyskland. Den svenska arvsskattelagstiftningen utgår i

själva verket redan, särskilt genom sina bestämmelser i 30 § arvsskatteförordningen

örn efterskänkande av arvsskatt, från att dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt ej bör förekomma. Det står följaktligen i bästa överensstämmelse

med denna lagstiftnings principer, att sagda dubbelbeskattning systematiskt

bringas ur världen. Att detta ej sker genom ensidiga eftergifter

från svensk sida måste, såsom jämväl statskontoret i sitt yttrande antytt, betecknas

såsom en fördel. Då anledning icke heller synes vara till erinran

mot de särskilda bestämmelserna i det föreliggande avtalsförslaget, är jag

för min del beredd att tillstyrka avtalets godkännande.

Till det förut omnämnda förslaget till kungörelse örn tillämpning av avtalet

får jag senare återkomma.

Under erinran, att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att

göra framställning rörande undertecknandet, hemställer därefter föredragande

departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna förenämnda

förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Tyska riket för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt jämte tillhörande slutprotokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

17

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 maj 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Under erinran, att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för

finansdepartementet beslutit för sin del godkänna ett förslag till avtal mellan

Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt jämte tillhörande slutprotokoll,

hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med

chefen för finansdepartementet, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet

i Berlin C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal

i ämnet jämte tillhörande slutprotokoll av en mot nämnda förslag svarande

lydelse ävensom förordna, att erforderlig fullmakt för undertecknandet skall i

vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter

förena sig, behagar Hans Majit Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Adolf Croneborg.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 2^5.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 245.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 maj

1935.

N ärv arande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Sedan Kungl. Majit den 10 maj 1935 bemyndigat sändebudet i Berlin C. E.

T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och

Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt jämte

tillhörande slutprotokoll av en lydelse svarande mot det förslag, Kungl.

Majit tidigare samma dag för sin del godkänt, har sagda avtal med tillhörande

protokoll den 14 maj 1935 blivit vederbörligen undertecknat. Jag har

nu att anmäla frågan örn framläggande av berörda avtal för riksdagen för

godkännande.

I detta sammanhang vill jag jämväl upptaga fråga örn ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt

för gåva.

Vid anmälan av berörda avtalsförslag har jag omnämnt, att jämväl förslag

till kungörelse örn tillämpning av avtalet blivit utarbetat av de svenska

förhandlarna, samt lämnat en kort redogörelse för det i förslaget ifrågasatta

förfarandet. En kungörelse av ifrågavarande innehåll kan givetvis —

såsom ock Svea hovrätt och kammarrätten i sina yttranden erinrat — av

Kungl. Majit utfärdas blott efter riksdagens bemyndigande. Svea hovrätt

har i sitt yttrande framhållit, att då det föreliggande förslaget innefattade

betydande ändringar i arvsskatteförordningen, denna i samband med förslagets

antagande borde undergå jämkning, samt att de båda författningarna måhända

lättast kunde bringas i samklang med varandra genom sådan ändring

av 56 § i berörda förordning, att Kungl. Majit erhölle bemyndigande att, under

förutsättning av avtalets ratifikation, stadga av avtalet betingade avvikelser

från förordningen.

För min del ansluter jag mig till den av Svea hovrätt sålunda uttalade meningen,

att det för avtalets genomförande erforderliga bemyndigandet från

riksdagens sida lämpligen bör lämnas generellt i form av ett tillägg till 56 §

arvsskatteförordningen. Enligt inom finansdepartementet utarbetat förslag

skulle detta tillägg innefatta bemyndigande för Kungl. Majit att i anledning

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Zhb.

19

av avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

arvsskatt och skatt för gåva föreskriva av avtalet betingade avvikelser

från vad eljest i nämnda förordning är stadgat samt att meddela de närmare

föreskrifter, som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning.

Andra ändringar av berörda förordning betingas av den konvention örn

arv, testamente och boutredning, vilken den 19 november 1934 ingåtts mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge och sedermera för Sveriges vidkommande

godkänts av innevarande års riksdag (skrivelse nr 23). I anledning

av konventionen hava den 1 mars 1935 utfärdats lag örn dödsbo efter

dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket,

m. m. (nr 44), samt lag örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark,

Finland, Island eller Norge (nr 45). Enligt 19 och 20 §§ förstnämnda

lag skall vid bland annat boutredning efter dansk, finsk, isländsk eller norsk

medborgare, som vid sin död hade hemvist här i riket, förfaras enligt svensk

lag, och skall därvid boutredningen omfatta all till boet hörande egendom i

annan fördragslutande stat. I 1 § sistnämnda lag stadgas bland annat, att

därest medborgare i fördragslutande stat vid sin död hade hemvist i Danmark,

Finland, Island eller Norge, boutredning, som där äger rum, skall omfatta

den till boet hörande egendom, som finnes här i riket, samt att svensk

domstol ej må med kvarlåtenskapen taga befattning i vidare mån än i lagen

föreskrives.

Såsom följd av att enligt dessa bestämmelser bouppteckning skall äga rum i

Sverige efter här bosatt medborgare i främmande konventionsstat men däremot

icke efter svensk, som var bosatt i sådan stat, erfordras vissa jämkningar i

de föreskrifter arvsskatteförordningen innehåller örn bouppteckning och deklaration

såsom grundval för påförande av arvsskatt. Dessa föreskrifter bygga

nämligen på den förutsättningen, att svensk bouppteckning städse äger rum

efter svensk medborgare, oavsett var han vid frånfället var bosatt, men ej i

något fall efter utlänning.

Enligt nu utarbetat förslag till ändring i 39 § arvsskatteförordningen införes

deklarationsskyldighet beträffande kvarlåtenskap efter svensk medborgare i

fall, då bouppteckning efter honom icke skall här i riket upprättas. Härigenom

kommer deklaration att ske i fråga om all egendom efterlämnad av svensk

medborgare som vid sin död var bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Den likställighet med dödsbo efter utlänning, som sålunda beträffande den formella

behandlingen av arvsskatteärendet uppkommer i avseende å dylikt

svenskt dödsbo, kommer även till uttryck genom föreslagen ändring i 11 §

andra stycket. Härmed sammanhänger en ändring i 29 § c) nämnda förordning

beträffande tiden för inträde av skattskyldighet. I fråga örn det motsatta fallet

— då bouppteckning skall upprättas i Sverige efter dansk, finsk, isländsk eller

norsk medborgare, som vid sin död hade hemvist här i riket — kunde det synas

ligga nära till hands att låta påföringen av arvsskatt ske på grundval av bouppteckningen

och alltså undantaga fallet från deklarationsplikt. Ett närmare

övervägande torde emellertid giva vid handen, att en dylik lösning av frågan —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr Zh5.

vilken i verkligheten skulle innebära en ändring jämväl i grunden för arvsskattens

beräkning -—- knappast nu är möjlig. Jämlikt 11 § arvsskatteförordningen

anses såsom arvinges eller testamentstagares andel av behållningen i

dödsbo, varöver bouppteckning skall ingivas till svensk domstol, vad enligt lag,

fideikommissbrev eller testamente anses belöpa å sådan andel, dock att, där

arvskifte jämlikt 16 § lägges till grund för arvsskattens bestämmande, den

i arvskiftet gjorda fördelningen länder till efterrättelse. Fingerat arvskifte,

som i praxis blir den normala beräkningsgrunden för skatten, kan, lika litet

som fingerad bodelning, vilken enligt 15 § företages för bestämmande av efterlevande

makes stämpelfria andel av kvarlåtenskapen, tänkas förekomma i avseende

å andra dödsbon än sådana, beträffande vilka svensk rätt skall tilllämpas

i fråga örn arvsfördelningen. Vid inregistrering av bouppteckning vid

svensk domstol efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare kan ofta

icke avgöras, huruvida svensk rätt eller hemlandets rätt blir i dylikt avseende

tillämplig. Ett annat skäl varför stämpelbeläggning icke kan ske enbart

på grundval av bouppteckning är, att enligt förut berörda konvention och

därpå grundade lagstiftning bouppteckning efter i Sverige bosatt medborgare

i någon av de fördragslutande staterna ej omfattar egendom, som finnes i annan

än någon av nämnda stater. Därest i dödsboet sålunda ingår egendom i annan

stat än fördragsstat, måste i varje fall deklaration upprättas i avseende å

sådan egendom. Den samtidiga stämpelbeläggning av olika myndigheter beträffande

ett och samma dödsbo, som bleve en följd härav, skulle vålla praktiska

olägenheter. Av nu anförda skäl har deklarationsplikten bibehållits i avseende

å dödsbon efter ifrågavarande utländska medborgare. Då emellertid

bouppteckningen i allt fall kommer att få betydelse beträffande egendomens

värdering och för kontroll å deklarationens fullständighet, har föreslagits införande

i 40 § av stadgande örn skyldighet för vederbörande att vid deklaration

foga bouppteckningen i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Enär bouppteckning

hädanefter icke skulle bliva grundval för påförande av arvsskatt i

samtliga fall då inregistrering av sådan äger rum vid svensk domstol utan

allenast då den avser dödsbo efter svensk medborgare, hava jämkningar tilllika

föreslagits i 11 § första stycket och 42 § a). De nu berörda, med arvskonventionen

sammanhängande ändringarna i arvsskatteförordningen böra

träda i kraft samtidigt med lagarna av den 1 mars 1935.

Under åberopande jämväl av vad jag den 10 maj 1935 anfört vid anmälan

inför Kungl. Majit av ifrågavarande förslag till avtal och slutprotokoll och

under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen

lärer kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlåtande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels ock antaga ett inom finansdepartementet utarbetat förslag

till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 845.

deri 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för

gåva.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskat a1 i texten
  2. BevU 1935:59 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträf s. 13 i texten