Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister

1935-01-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:32, Med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr SS.

1

Sr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn

medling i arbetstvister; given Stockholms slott den 16

januari 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920

(nr 245) om medling i arbetstvister.

GUSTAR

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5.

1 sami. Nr SS.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i

arbetstvister.

Härigenom förordnas, att i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbets''

tvister skall införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följande lydelse:

3 a §.

Innan arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter, un*

derrättelse örn åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller, örn

tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmännen

sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början. Finnas

å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad den avser nämnda

arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen. Underrättelsen

skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.

Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst 300

kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av

allmän åklagare. Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras

gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 november

1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anmäler efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet uppkommen fråga örn visst tillägg till

lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister och anför:

Vid olika tillfällen och i olika sammanhang har ifrågasatts införande i lagstiftningen

av bestämmelser örn viss underrättelseplikt, som borde åligga parterna

i en arbetshäst vid tillämnad arbetsinställelse.

Kungl. Maj :ts proposition nr 43 till 1911 års riksdag med förslag till lag örn

vissa arbetstvister innehöll, jämte bestämmelser örn uppskov med arbetsinställelse

vid medlingsförfarande, föreskrift örn en varseltid av minst sju dagar i

förhållande till motparten. Denna föreskrift hänförde sig endast till arbetsinställelse

och därmed jämförlig åtgärd, varav arbetets fortgång beröres. I

propositionen anfördes såsom skäl härför att en beredelsetid, när det gällde

andra stridsåtgärder, icke syntes äga samma betydelse för motparten, som då

det gällde arbetsinställelse. Å andra sidan ansågs tillsägelseplikt icke böra

inskränkas till de fall, da verklig arbetsinställelse vore förestående. Nedläggande

av arbete kunde nämligen förekomma, utan att arbetsinställelse i detta

ords vanliga bemärkelse vore för handen. Sa vore förhållandet särskilt örn

arbetare vägrade taga befattning med gods, härledande sig fran arbetsplats,

där strid påginge mellan arbetsgivare och arbetare. Bestämmelsen ingick i ett

större lagkomplex som förföll genom kamrarnas olika beslut i ämnet. Ett motsvarande

stadgande förekom även i det av socialstyrelsen i utlåtande den 13

juli 1916 framlagda förslaget till lag om vissa åtgärder till främjande av arbetsfred.

Bestämmelsen var av följande innehåll (26 §):

Arbetsinställelse eller därmed jämförlig åtgärd ma ej vidtagas,^ utan att avsikten

därtill, med angivande av dagen för den tillämnade åtgärden, givits

motsidan tillkänna sist å sjunde dagen före nämnda dag. Möter

för den, som, efter vad nu är sagt, givit tillkänna avsikt att vidtaga dylik

åtgärd, ''jämlikt 25 § hinder därför å den angivna dagen, jäkall, örn avsikten

därefter fullföljes, göras nytt sådant tillkännagivande sist å andra dagen före

den för åtgärden då utsatta dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Om sådant tillkännagivande skall skriftligt meddelande samma dag avlåtas

till socialstyrelsen eller vederbörande förlikningsman.

Därjämte innehöll förslaget (31 §), att tillkännagivande, varom nyss sagts,

finge meddelas arbetarna genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen samt

att för arbetare, som tillhörde fackförening, fackförbund eller annan dylik förening,

tillkännagivande kunde göras av föreningen, överträdelse av bestämmelsen

i 26 § första stycket skulle medföra skadestånd.

I proposition nr 155 till 1920 års riksdag med förslag till lag örn medling i

arbetstvister m. m., till grund för vilket ligga vissa i socialstyrelsens förenämnda

förslag ingående bestämmelser om medlingsmyndigheter och deras

verksamhet, upptogos icke några bestämmelser angående varseltid.

Såsom skäl härför framhöll föredragande departementschefen vid remissen

till lagrådet huvudsakligen den ståndpunkt vederbörande organisationer intagit

till de av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna i ämnet.

_ Den här berörda frågan har senast upptagits av den trettonmannakommission,

som innevarande år haft att bereda spörsmålet örn lagstiftning angående

vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. I dess betänkande (statens offentliga

utredningar 1934:16) uttalas härom följande (s. 34):

Utan tvivel har hittills bristen pa regler angående formerna för massåtgärders

igångsättande varit synnerligen kännbar och i icke oväsentlig mån bidragit

till den irritation, som striderna utlöst. Särskilt torde stridsåtgärder

manga gånger vidtagas utan att angriparen gjort det faktiska och rättsliga

läget fullt klart för sig. örn angriparen tvingas att på förhand till motparten

lämna en sanningsenlig redogörelse för sina motiv, kan man förvänta att i

mångå fall missförstånd kunna undanröjas och därigenom stridsåtgärdens

fullbordande undvikas. _ Det är också av vikt, att angriparen icke vänder sig

till allmänheten med missvisande framställningar rörande orsakerna till konflikten

och därigenom söker skapa en på felaktigt underlag vilande opinion

mot motparten. I detta avseende brister det för närvarande i mycket

hög grad. De ytterligt kortfattade och mångtydiga meddelandena i blockadnotiser

giva mangen gang en fullständigt skev bild av den föreliggande

tvistens verkliga innebörd. Med anledning härav hava särskilda regler

upptagits örn plikt för förening dels att en vecka i förväg underrätta motparten

örn tilltänkt massatgärd och dels att upptaga redogörelse för anledningen

till åtgärden saväl i dylik underrättelse som även i meddelande, vilket är avsett

att sprida kännedom därom.

Kommissionen föreslår ett stadgande av följande lydelse (6 §):

Vill förening vidtaga massåtgärd, skall skriftlig underrättelse därom lämnas

till den, som åtgärden avser. Tillhör han förening, varom sägs i 2 §, må

underrättelsen lämnas till denna. Redogörelse för anledningen till åtgärden

skall samtidigt lämnas och jämväl intagas i meddelande, som är avsett att

sprida kännedom därom.

Underrättelsen skall utom i det fall, varom i 18 § är särskilt stadgat, lämnas

minst en vecka i förväg. Vad nu är sagt skall, ändå att meddelandet ej

rätteligen framkommer, anses fullgjort, därest underrättelsen under mottagarens

senast kända adress inlämnats för befordran med post eller telegraf så

tidigt, att den inom angivna tid bort framkomma till mottagaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

5

I specialmotiveringen framhålles bland annat att underrättelseplikten ofta

kunde anses fullgjord genom vad som förekommit under förhandlingar. Hade

exempelvis vid förhandlingar om upprättande av kollektivavtal den ena parten

framlagt ett ultimatum av innehåll att stridsåtgärd komme att vidtagas en

vecka därefter, örn uppgörelse dessförinnan icke kommit till stand, mäste naturligen

underrättelseplikten anses fullgjord. Särskild redogörelse för anledningen

till stridsåtgärden behövde tydligen icke lämnas i ett sådant fall som det nyss

exemplifierade. Det läge då i sakens natur, av vilken anledning stridsåtgärden

vöre avsedd att vidtagas. När redogörelse ifrågakomme, måste den vara

någorlunda fullständig och klargörande. Att såsom nu ofta skedde proklamera

blockad exempelvis »på grund av oordnade förhållanden» fyllde icke kravet

på en redogörelse enligt den föreslagna paragrafen.

I yttrandena över kommissionens betänkande1 har kommissionens förslag i

denna del föranlett uttalanden från riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen

i Sverige, socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

bageriidkareförening och Sveriges redareförening.

Riksförbundet landsbygdens folk har uttryckt farhågor för att stadgandet

såvitt det avsåge ekonomiska tvister speciellt inom jordbrukets område, skulle

komma att i onödan tillspetsa situationen och försvåra en fredlig uppgörelse

enär då troligen många förhandlingar finge lov att föras under uttalat hot örn

massåtgärd.

Landsorganisationen har erinrat örn att endast förening alagts att lämna underrättelse

örn massåtgärd. Detta hade av kommissionen motiverats med att,

då enskilda personer medgivits behörighet att vidtaga arbetsinställelse, detta

skett med tanke på vissa spontana åtgärder, vid vilket förhållande det skulle

vara oegentligt att ålägga dessa personer en underrättelseplikt, som i de flesta

fall antagligen skulle förbises. Om spontan arbetsinställelse torde det emellertid

som regel endast kunna bliva fråga för arbetarnas vidkommande (t. ex.

vid utebliven lönelikvid, förment orättvist avskedande eller andra trakasserier).

Endast i sällsynta undantagsfall hade en arbetsgivares inställande av arbetet

karaktären av spontant handlande. Landsorganisationen förmenade att ur denna,

och för övrigt ur varje annan reell synpunkt, skäl saknats att befria enskild

arbetsgivare från skyldighet att underrätta arbetarna örn arbetsinställelse.

Därjämte har landsorganisationen anmärkt, att i det fall då förhandlingar

föregått, ett uttryckligt fixerande av tidsfristen måste anses onödigt, i varje

fall örn förhandlingstiden sammanfölle med eller överskridit den stadgade

varseltiden.

Landsorganisationen har vidare yrkat, att fran regeln örn underrättelseplikt

borde undantagas blockad, som riktas mot arbetsgivare i tvist örn utfaende av

intjänt arbetslön. En varseltid på en vecka skulle i detta fall kunna medföra

att blockaden, när den omsider trädde i kraft, förlorat all betydelse. Redo
-

1 Yttrandena tryckta, se statens offentliga utredningar 1934: 30.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Departe
ments
chefen.

görelseplikten vöre i Hithörande fall överflödig, åtminstone i fråga örn underrättelsen

till motparten.

Slutligen har landsorganisationen framhållit, att särskilda svårigheter mötte

för underrättelsepliktens fullgörande inom transportväsendet. Vid tvister med

stationära arbetsgivare saknades ju anledning till någon särreglering, men behovet

av en dylik bleve ofrånkomligt, då fråga vore örn arbetsgivare inom sjöfarten,

särskilt örn arbetsgivaren vore oorganiserad och underrättelsen alltså

icke kunde lämnas till förening, eller fråga vore örn fartyg av främmande nationalitet.

Även för arbetsgivaren själv erbjöde det i fall som dessa ofta oöverkomliga

svårigheter att iakttaga underrättelseplikten och varseltiden. Man

torde icke kunna komma till rätta med detta och liknande fall på annat sätt

än genom en allmän reservation, enligt vilken parts skyldigheter enligt 6 §

gjordes beroende av att giltigt hinder icke mött för deras fullgörande.

Socialstyrelsen har papekat, att fall kunde förekomma, då delgivning genom

skriftlig underrättelse medförde svårigheter eller ej vore möjlig t. ex.

vid blockad, som utfärdades mot ett ännu ej igångsatt arbete, beträffande

vilket entreprenadanbud infordrats. I sådana och liknande fall torde i rättstillämpningen

väl den i förevarande paragraf stipulerade underrättelseplikten

få anses fullgjord, örn angriparen gjort ansträngning för att få den beslutade

massåtgärden bekantgjord exempelvis genom annons i ortspressen. I detta

sammanhang ville styrelsen erinra örn att det kunde bliva ett allmänt intresse

att beslutade massåtgärder bragtes till en större offentlighets kännedom

med hänsyn till de risker, för vilka personer, som i saknad av kännedom

örn konflikthotet, toge anställning vid företaget i fråga, kunde utsättas

enligt kommissionsförslagets bestämmelser i 16 § örn neutralitetsbrott.

Beträffande varseltidens längd har styrelsen erinrat örn att sådana fall kunde

inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet, att tid ej funnes för så

långt varsel som en vecka. Föreskriften örn varseltid borde därför erhålla

en avfattning, som tilläte förkortad varseltid, därest angriparen kunde visa,

att omständigheterna ej medgivit iakttagande av den vanliga tiden av en

vecka.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges bageriidkare förening och Sveriges

redareförening ha hemställt, att stadgandet örn iakttagande av en veckas

varsel måtte gälla även vid de sympatiåtgärder — vägran att taga befattning

med varor, som vore avsedda för eller härrörde från rörelse, som drives

av part i den ursprungliga tvisten — för vilka kommissionen enligt 18 § sista

punkten i sitt förslag gjort undantag. I

I likhet med kommissionen och flertalet av de myndigheter och korporationer,

som yttrat sig i frågan, anser jag skäl föreligga för införande av underrättelseplikt

vid företagandet av vissa stridsåtgärder. Enligt kommissionens

förslag skulle den föreskrivna legala varningsfristen iakttagas ej blott vid

arbetsinställelser (strejk och lockout) utan även vid andra kollektiva stridsåtgärder.

Sålunda skulle alla slags bojkotter och blockader vare sig på arbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SS.

7

marknaden eller inom andra områden, kräva tillkännagivande till motparten

minst en vecka i förväg, med den begränsningen dock att underrättelseplikten

blott skulle åligga föreningar. Ett annat undantag fran huvudregeln stadgas

som förut nämnts i 18 § av kommissionsförslaget. Vid sadan sympatiåtgärd

som består i vägran att taga befattning med varor, som äro avsedda för eller

härröra från rörelse, som drives av part i primärkonflikten, skulle enligt kommissionens

förslag viss tid ej gälla för den i 6 § föreskrivna underrättelsen.

Kommissionens förslag synes vara i vissa avseenden mera vittgående än

som betingas av förhållandena. Salunda kan det ifragasättas huruvida särskild

underrättelsefrist lämpligen bör föreskrivas exempelvis i sådana fall

då stridsåtgärden riktas mot tredje man, som på grund av bestämmelserna i

16 § av kommissionsförslaget förverkat sin neutralitet och därför ej kan

göra anspråk på tredjemansskydd enligt lagförslaget. Att en arbetare, som

tagit anställning på en arbetsplats, där konflikt råder, skulle kunna begära

sju dagars frist, innan bojkottåtgärd mot honom får vidtagas, synes knappast

motiverat. I ett annat avseende torde kommissionens förslag ej vara

tillräckligt vittgående. Det kan icke finnas anledning att från underrättelseplikt

befria en enskild arbetsgivare, som ämnar verkställa lockout. Även oorganiserade

arbetare, som ämna igångsätta en strejk, torde böra förpliktas att

meddela sin avsikt i förväg.

Vid den tidigare behandlingen av detta spörsmål ha såsom framgar av den

föregående redogörelsen de föreslagna bestämmelserna hänfört sig endast till

arbetsinställelser (eller därmed likställda stridsåtgärder). Tillika har emellertid

upptagits föreskrift örn skyldighet för part i sådan tvist att underrätta

socialstyrelsen eller vederbörande förlikningsman om den tillämnade arbetsinställelsen.

Enligt min mening kan ett förslag i ämnet lämpligen anknyta till

dessa tidigare bestämmelser. Med hänsyn till de anmärkningar, som i yttrandena

gjorts mot kommissionens förslag, torde bestämmelserna böra inskränkas

till att avse allenast vidtagande av arbetsinställelse (lockout eller strejk).

Detta uttryck bör emellertid anses innefatta även utvidgning till nya arbetsplatser

eller nya fack av en tidigare vidtagen, mera begränsad arbetsinställelse.

Däremot avser jag med arbetsinställelse ej sådana sympatiaktioner, som

enligt 1911 och 1916 års förslag närmast åsyftades genom uttrycket »därmed

likställda åtgärder» men vilka enligt kommissionens förslag uttryckligen skulle

undantagas från regeln örn underrättelseplikt. Pa sätt tidigare föreslagits

synes underrättelse jämväl böra ske till förlikningsmannen. I fall tvisten berör

flera förlikningsmäns distrikt synes det vara tillräckligt örn underrättelse sker

till en av förlikningsmännen. Enligt 11 § i medlingslagen är förlikningsmannen

i ett sådant fall skyldig insända underrättelse till socialstyrelsen som vidare

förfar i enlighet med bestämmelserna i nämnda paragraf.

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts om svårigheten att i vissa fall

fullgöra underrättelseplikten eller iakttaga varseltiden bör stadgas undantag

för det fall att giltigt hinder däremot möter.

Bestämmelser örn underrättelseplikt av det innehåll, jag nu förordat, synas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:is proposition nr SS.

lämpligen böra införas i medlingslagen och kompletteras med straffbestämmelser

och processuella föreskrifter.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling

i arbetstvister.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamalet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SS.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Marits lagråd den 5 januari

1935.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 2 november 1934, hade

Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående

tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet

Konrad Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att, i händelse av bifall

till lagrådets hemställan örn intagande i förslaget till lag örn vissa ekonomiska

stridsåtgärder av behörighetsregler i huvudsaklig överensstämmelse

med kommissionens förslag, de stadganden som skola motsvara 6 § i sistnämnda

förslag syntes böra erhålla ett sådant innehåll att de dels icke komma att omfatta

vad som enligt nu förevarande lagförslag regleras och dels i övrigt så

vitt lämpligen kan ske bringas i överensstämmelse med den där givna regleringen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sami.

Nr SS
-

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t$ proposition nr SS.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari

1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 5 januari 1935

avgivna utlåtande över det den 2 november 1934 till lagrådet remitterade förslaget

till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling

i arbetstvister samt anför:

Lagrådet har lämnat själva lagförslaget utan erinran samt allenast hemställt

att, därest av lagrådet föreslagna behörighetsregler intoges i förslaget till lag

örn vissa ekonomiska stridsåtgärder, de stadganden som motsvara 6 § i sistnämnda

lagförslag måtte erhålla viss ändrad avfattning. Då jag såsom framgår

av min anmälan förut denna dag av lagrådets utlåtande över förslaget till

lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder icke ansett mig kunna förorda upptagande

i detta av behörighetsregler, föranleder lagrådets nu ifrågavarande utlåtande

ej något särskilt uttalande från min sida.

Föredraganden hemställer härefter att förslaget till lag angående tillägg till

lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar. *

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330232

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition nr 32 med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 a1 i texten
  2. 2LU 1935:30 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 32 med förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 s. 1 i texten