Sök i Ratio Lex

Angående uppskov i vissa fall med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånef ond

1935-01-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:35, Angående uppskov i vissa fall med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånef ond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppskov i vissa

fall med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden

och statens avdikningslånef ond; given Stockholms slott

den 16 januari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Med bifall till därom av Kungl. Majit i proposition nr 113 framställt

förslag medgav 1933 års riksdag (skr. nr 122), att Kungl. Majit finge, för

beredande av erforderligt rådrum åt intressenterna i ett i trångmål varande

torrläggningsföretag, efter prövning av föreliggande omständigheter

rörande varje särskilt företag under tiden till och med den 30 juni 1934

medgiva anstånd med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden

och från statens avdikningslånefond.

Vid propositionens avlåtande anförde jag till statsrådsprotokollet i huvudsak

följande.

Bihang till riksdagens protokoll 19,15. 1 sami. Nr 35—36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Med stor sannolikhet funnes det torrläggningsföretag, där det _ ur

synpunkten att bringa delägarna i företaget snar hjälp och statens intresse

av att ej påskynda exekutiva åtgärder med ty åtföljande övertagande

av ett antal fastigheter, vilkas försäljning torde komma att bereda

staten avsevärda förluster — kunde vara av ett trängande behov påkallat,

att, i avvaktan på utredning rörande företagets framtida möjligheter, bereda

intressenterna visst rådrum med ränte- och kapitalavbetalningar å

lån från odlingslånefonden och från statens avdikningslånefond. Gällande

bestämmelser rörande ifrågavarande lånerörelse inrymde emellertid

icke befogenhet för Kungl. Majit att medgiva dylikt uppskov. Då frågor

av nu berörd art oftast krävde ett snabbt avgörande och givetvis kunde

under rådande ekonomiska förhållanden uppkomma även under den tid,

riksdagen ej vöre samlad, ifrågasatte jag, örn icke av riksdagen borde begäras

bemyndigande för Kungl. Majit att, efter prövning av omständigheterna

beträffande varje företag, från fall till fall medgiva anstånd med

nyssberöraa annuiteter. Erinras finge, att Kungl. Majit erhållit bemyndigande

av snarlikt slag, såsom rätt att medgiva anstånd eller ytterligare

anstånd med erläggande av avbetalningar och räntor å ogulden köpeskilling

för vissa från kronoegendomar försålda fastigheter. Jag förutsatte,

att uppskov med annuiteter å lån ur nyssnämnda fonder ej komme att av

Kungl. Majit medgivas i andra fall, än där sådant uppenbarligen funnes

vara av nöden. De närmare villkor, varmed dylikt anstånd borde i vart

fall förenas, borde få föreskrivas av Kungl. Majit, därvid det borde vara

Kungl. Majit obetaget att i avseende å under uppskovstiden upplupna

räntor å kapitalskulden meddela bestämmelse därom att dessa lades till

och återbetalades i samma ordning som kapitalskulden, därest ej intressenternas

ekonomiska belägenhet ansåges böra föranleda räntefrihet under

uppskovstiden. Det ifrågasatta bemyndigandet syntes böra begränsas

att gälla för tiden intill den 1 juli 1934, och torde frågan örn fortsatt bemyndigande,

jämte anmälan örn lämnade anstånd, böra underställas en

kommande riksdag.

Genom beslut av 1934 års riksdag (prop. nr 25; R. skr. nr 61) har bemyndigandet

förlängts för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935. Kungörelse i ämnet

har av Kungl. Majit utfärdats den 13 april 1934 (nr 78).

Med stöd av de av riksdagen sålunda lämnade bemyndigandena har

Kungl. Majit under tiden till och med den 31 december 1934 medgivit betalningsanstånd,

ävensom i vissa fall räntefrihet under uppskovstiden,

beträffande 36 företag för en sammanlagd annuitet av omkring 113,800

kronor. Beträffande 26 företag hava gjorda ansökningar örn lindring i

lånevillkoren icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.

Till följd av anbefallning att till Kungl. Majit inkomma med yttrande

rörande förlängning av ifrågavarande bemyndigande har lantbruksstyrelsen

i skrivelse den 15 augusti 1934 anfört, att styrelsen för sin del vore

av den uppfattningen, att på grund av den alltjämt rådande jordbrukskrisen

avsevärda svårigheter för återbetalningen av erhållna lån kunde

förväntas inträda vid vissa torrläggningsföretag jämväl under budgetåret

1935/1936. Med hänsyn härtill hemställde styrelsen, att Kungl. Majit

måtte hos riksdagen göra framställning om bemyndigandets förlängning

för tiden till och med den 30 juni 1936.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Innan jag ingår på spörsmålet örn fortsatt bemyndigande för Kungl.

Majit på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit, torde jag få redogöra för ett

par frågor, som i detta hänseende äro av intresse och vilka aktualiserats

genom vissa av regeringsrätten och högsta domstolen under 1934 meddelade

utslag.

Enligt mom. 13 kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) angående villkoren

för lån från statens avdikningslånefond, sådant sagda moment lyder

enligt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 166), skola de årliga avbetalningsoch

räntebeloppen, i den mån de förfallit eller förfalla till betalning, uppbäras

och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden. Jämlikt

2 § lagen den 14 juni 1929 (nr 164) örn kronans förmånsrätt för avdikningslån,

jämförd med 17 kap. 6 § handelsbanken, äger kronan, sedan beslut

meddelats örn ordningen för återbetalning av avdikningslån samt,

där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen, örn lånets fördelning

å dessa fastigheter, företräde till betalning ur egendomen för

nämnda avbetalnings- och räntebelopp, där de ej stått inne längre än ett

är från förfallodagen.

Under åberopande av, bland annat, förenämnda stadgande i 1926 års

kungörelse har regeringsrätten i ett till dess prövning hänskjutet mål

angående tidpunkten för debitering och uppbörd av annuiteterna å ett

avdikningslån meddelat utslag den 17 januari 1934 (regeringsrättens årsbok

1934 sid. 1) av innebörd, att sagda åtgärder skola vidtagas i

samband med den allmänna kronouppbörden under de år, för vilka annuiteterna

enligt fördelningsbeslutet skola erläggas; ej, såsom skett i vissa

fall, först vid nästföljande års uppbördsstämma.1

Vid exekutiv auktion den 12 mars 1934 å en fastighet i Östergötlands

län, ur vilken skulle utgå annuitet å odlingslån enligt ett utslag för åren

1921—1946 och enligt ett annat utslag för åren 1925—1949, anhöll statskontoret,

att med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden måtte uttagas

dels den del av 1932 års annuitet, som enligt kronodebetsedel för år

1933 skulle erläggas vid uppbördsterminen 25 april—5 maj 1934 dels ock

hela 1933 års annuitet, vilken komme att debiteras å kronodebetsedeln

för år 1934. Såsom skäl härför anförde statskontoret, att dessa annuiteter

rätteligen hade bort debiteras ett år tidigare och finge anses förfallna

vid auktionen. Länsstyrelsen förklarade emellertid, att då fastighetens

köpare enligt lag hade att ansvara för utskylder, som förfölle till

betalning efter auktionsdagen, men annuiteterna icke kunde anses förfallna

förrän under de efter auktionen infallande uppbördsterminer, då

de enligt utfärdade debetsedlar skulle erläggas, länsstyrelsen icke kunnat

lagligen i borgenärsförteckningen upptaga dessa annuiteter.

Statskontoret anförde hos Göta hovrätt besvär över köpeskillingsfördelningen

under åberopande av regeringsrättens förut omförmälda ut
1

.Imf. numera kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 488) angående tidpunkten !ö>r uppbörd

av annuiteter å odlings- eller avdikningslån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. May.ts proposition nr 35.

slag samt gjorde gällande, att förmånsrätten för en annuitet icke uppkomme

genom annuitetens faktiska debitering utan genom inträdet av

tidpunkten för första uppbördsstämman för kronoutskylder för det år,

som annuiteten enligt fördelningsutslaget avsåge. I utslag den 18 juni

1934 lämnade bovrätten besvären utan bifall samt förordnade, att jämlikt

130 § utsökningslagen, jämförd med 30 kap. 5 § rättegångsbalken,

talan mot hovrättens utslag ej finge fullföljas.

Statskontoret sökte dispens, men genom utslag den 10 september 1934

lämnade högsta domstolen ansökningen utan bifall, i följd varav hovrättens

utslag skall stå fast.

De uppskovsbeslut, som Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndiganden

lämnat i fråga örn lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond

hava i allmänhet gått ut på anstånd från och med ett

till och med tre år med erläggande av en var av de låneannuiteter, som

för ifrågavarande fastighet eller fastigheter från och med visst angivet år

förfallit eller förfalla till betalning. Besluten innebära sakligt sett, att

amorteringsplanen framskjutits nämnda antal år, samt att betalningsfrihet

under motsvarande tid medgivits. I samband med betalningsanstånd

har, på sätt nämnts, som regel beviljats räntefrihet under uppskovstiden.

Därest den ståndpunkt är riktig, som statskontoret hävdat i det av

högsta domstolen avgjorda målet, skulle detta innebära, att kronan i de

fall, då uppskov beviljades, alltid ginge förlustig förmånsrätten för de

annuiteter å ifrågakommande lån, för vilka uppskov meddelats. Högsta

domstolens utslag synes däremot närmast giva stöd för den uppfattningen

i frågan, att de särskilda annuiteterna icke äro att anse såsom

förfallna förrän vid den kronouppbörd, då de debiteras, och att förmånsrätten

följaktligen skulle gälla ett år från denna tid. Med en dylik

tolkning skulle uppskovsbesluten, i den mån de ej avse vid tiden för

beslutens fattande redan debiterade annuiteter, icke orsaka kronan

någon förlust av förmånsrätt. Berörda beslut torde nämligen innebära,

att debitering ej skall ske under de år, uppskovet omfattar.

Den Kungl. Majit beredda möjligheten att medgiva betalningsanstånd

och räntefrihet för ifrågavarande lån har varit av stort värde.

Jag biträder lantbruksstyrelsen mening angående önskvärdheten av att

sådan möjlighet förefinnes även under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936.

Det nya bemyndigande för Kungl. Majit, som sålunda torde böra begäras

av riksdagen, synes böra avse såväl de fall, då intressenterna i ett

torrläggningsföretag råkat i ekonomiska svårigheter på grund av omständigheter,

sammanhängande med företaget, som jämväl fall, där

svårigheterna icke omedelbart bero av företaget men deltagarna av

andra orsaker behöva anstånd med fullgörande av sina med företaget

förbundna skyldigheter. Ehuru jämväl de hittills lämnade bemyndiga®!-

s. 5 Kontrollera mot PDF

''Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

5

deria torde få anses äga den innebörd, som nu angivits, ifrågasätter jag,

huruvida icke detta i ett nytt bemyndigande bör bringas till klarare uttryck

genom någon jämkning av bemyndigandets avfattning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Majit må, för beredande av erforderligt

rådrum åt i trångmål varande intressenter i torrläggningsföretag,

efter prövning av föreliggande särskilda

omständigheter, under tiden 1 juli 1935—30

juni 1936 medgiva anstånd med erläggande av annuiteter

å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Majit Konungen

samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Nils Flodman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:167 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda framställningar jäm s. 5 i texten
  2. JoU 1935:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående kapitalökning till statens avdikningslånefond m. m. ävensom väckta motioner örn sänkning av räntan å lån s. 28 i texten