Angående uppskov i vissa fall med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånef ond
1935-01-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:35, Angående uppskov i vissa fall med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånef ond
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
1
Nr 35.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppskov i vissa
fall med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden
och statens avdikningslånef ond; given Stockholms slott
den 16 januari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Med bifall till därom av Kungl. Majit i proposition nr 113 framställt
förslag medgav 1933 års riksdag (skr. nr 122), att Kungl. Majit finge, för
beredande av erforderligt rådrum åt intressenterna i ett i trångmål varande
torrläggningsföretag, efter prövning av föreliggande omständigheter
rörande varje särskilt företag under tiden till och med den 30 juni 1934
medgiva anstånd med erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden
och från statens avdikningslånefond.
Vid propositionens avlåtande anförde jag till statsrådsprotokollet i huvudsak
följande.
Bihang till riksdagens protokoll 19,15. 1 sami. Nr 35—36.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Med stor sannolikhet funnes det torrläggningsföretag, där det _ ur
synpunkten att bringa delägarna i företaget snar hjälp och statens intresse
av att ej påskynda exekutiva åtgärder med ty åtföljande övertagande
av ett antal fastigheter, vilkas försäljning torde komma att bereda
staten avsevärda förluster — kunde vara av ett trängande behov påkallat,
att, i avvaktan på utredning rörande företagets framtida möjligheter, bereda
intressenterna visst rådrum med ränte- och kapitalavbetalningar å
lån från odlingslånefonden och från statens avdikningslånefond. Gällande
bestämmelser rörande ifrågavarande lånerörelse inrymde emellertid
icke befogenhet för Kungl. Majit att medgiva dylikt uppskov. Då frågor
av nu berörd art oftast krävde ett snabbt avgörande och givetvis kunde
under rådande ekonomiska förhållanden uppkomma även under den tid,
riksdagen ej vöre samlad, ifrågasatte jag, örn icke av riksdagen borde begäras
bemyndigande för Kungl. Majit att, efter prövning av omständigheterna
beträffande varje företag, från fall till fall medgiva anstånd med
nyssberöraa annuiteter. Erinras finge, att Kungl. Majit erhållit bemyndigande
av snarlikt slag, såsom rätt att medgiva anstånd eller ytterligare
anstånd med erläggande av avbetalningar och räntor å ogulden köpeskilling
för vissa från kronoegendomar försålda fastigheter. Jag förutsatte,
att uppskov med annuiteter å lån ur nyssnämnda fonder ej komme att av
Kungl. Majit medgivas i andra fall, än där sådant uppenbarligen funnes
vara av nöden. De närmare villkor, varmed dylikt anstånd borde i vart
fall förenas, borde få föreskrivas av Kungl. Majit, därvid det borde vara
Kungl. Majit obetaget att i avseende å under uppskovstiden upplupna
räntor å kapitalskulden meddela bestämmelse därom att dessa lades till
och återbetalades i samma ordning som kapitalskulden, därest ej intressenternas
ekonomiska belägenhet ansåges böra föranleda räntefrihet under
uppskovstiden. Det ifrågasatta bemyndigandet syntes böra begränsas
att gälla för tiden intill den 1 juli 1934, och torde frågan örn fortsatt bemyndigande,
jämte anmälan örn lämnade anstånd, böra underställas en
kommande riksdag.
Genom beslut av 1934 års riksdag (prop. nr 25; R. skr. nr 61) har bemyndigandet
förlängts för tiden 1 juli 1934—30 juni 1935. Kungörelse i ämnet
har av Kungl. Majit utfärdats den 13 april 1934 (nr 78).
Med stöd av de av riksdagen sålunda lämnade bemyndigandena har
Kungl. Majit under tiden till och med den 31 december 1934 medgivit betalningsanstånd,
ävensom i vissa fall räntefrihet under uppskovstiden,
beträffande 36 företag för en sammanlagd annuitet av omkring 113,800
kronor. Beträffande 26 företag hava gjorda ansökningar örn lindring i
lånevillkoren icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.
Till följd av anbefallning att till Kungl. Majit inkomma med yttrande
rörande förlängning av ifrågavarande bemyndigande har lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 15 augusti 1934 anfört, att styrelsen för sin del vore
av den uppfattningen, att på grund av den alltjämt rådande jordbrukskrisen
avsevärda svårigheter för återbetalningen av erhållna lån kunde
förväntas inträda vid vissa torrläggningsföretag jämväl under budgetåret
1935/1936. Med hänsyn härtill hemställde styrelsen, att Kungl. Majit
måtte hos riksdagen göra framställning om bemyndigandets förlängning
för tiden till och med den 30 juni 1936.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
Innan jag ingår på spörsmålet örn fortsatt bemyndigande för Kungl.
Majit på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit, torde jag få redogöra för ett
par frågor, som i detta hänseende äro av intresse och vilka aktualiserats
genom vissa av regeringsrätten och högsta domstolen under 1934 meddelade
utslag.
Enligt mom. 13 kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 258) angående villkoren
för lån från statens avdikningslånefond, sådant sagda moment lyder
enligt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 166), skola de årliga avbetalningsoch
räntebeloppen, i den mån de förfallit eller förfalla till betalning, uppbäras
och redovisas i samband med den allmänna kronouppbörden. Jämlikt
2 § lagen den 14 juni 1929 (nr 164) örn kronans förmånsrätt för avdikningslån,
jämförd med 17 kap. 6 § handelsbanken, äger kronan, sedan beslut
meddelats örn ordningen för återbetalning av avdikningslån samt,
där flera fastigheter skola ansvara för återbetalningen, örn lånets fördelning
å dessa fastigheter, företräde till betalning ur egendomen för
nämnda avbetalnings- och räntebelopp, där de ej stått inne längre än ett
är från förfallodagen.
Under åberopande av, bland annat, förenämnda stadgande i 1926 års
kungörelse har regeringsrätten i ett till dess prövning hänskjutet mål
angående tidpunkten för debitering och uppbörd av annuiteterna å ett
avdikningslån meddelat utslag den 17 januari 1934 (regeringsrättens årsbok
1934 sid. 1) av innebörd, att sagda åtgärder skola vidtagas i
samband med den allmänna kronouppbörden under de år, för vilka annuiteterna
enligt fördelningsbeslutet skola erläggas; ej, såsom skett i vissa
fall, först vid nästföljande års uppbördsstämma.1
Vid exekutiv auktion den 12 mars 1934 å en fastighet i Östergötlands
län, ur vilken skulle utgå annuitet å odlingslån enligt ett utslag för åren
1921—1946 och enligt ett annat utslag för åren 1925—1949, anhöll statskontoret,
att med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbaden måtte uttagas
dels den del av 1932 års annuitet, som enligt kronodebetsedel för år
1933 skulle erläggas vid uppbördsterminen 25 april—5 maj 1934 dels ock
hela 1933 års annuitet, vilken komme att debiteras å kronodebetsedeln
för år 1934. Såsom skäl härför anförde statskontoret, att dessa annuiteter
rätteligen hade bort debiteras ett år tidigare och finge anses förfallna
vid auktionen. Länsstyrelsen förklarade emellertid, att då fastighetens
köpare enligt lag hade att ansvara för utskylder, som förfölle till
betalning efter auktionsdagen, men annuiteterna icke kunde anses förfallna
förrän under de efter auktionen infallande uppbördsterminer, då
de enligt utfärdade debetsedlar skulle erläggas, länsstyrelsen icke kunnat
lagligen i borgenärsförteckningen upptaga dessa annuiteter.
Statskontoret anförde hos Göta hovrätt besvär över köpeskillingsfördelningen
under åberopande av regeringsrättens förut omförmälda ut
1
.Imf. numera kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 488) angående tidpunkten !ö>r uppbörd
av annuiteter å odlings- eller avdikningslån.
Departements
chefen.
4 Kungl. May.ts proposition nr 35.
slag samt gjorde gällande, att förmånsrätten för en annuitet icke uppkomme
genom annuitetens faktiska debitering utan genom inträdet av
tidpunkten för första uppbördsstämman för kronoutskylder för det år,
som annuiteten enligt fördelningsutslaget avsåge. I utslag den 18 juni
1934 lämnade bovrätten besvären utan bifall samt förordnade, att jämlikt
130 § utsökningslagen, jämförd med 30 kap. 5 § rättegångsbalken,
talan mot hovrättens utslag ej finge fullföljas.
Statskontoret sökte dispens, men genom utslag den 10 september 1934
lämnade högsta domstolen ansökningen utan bifall, i följd varav hovrättens
utslag skall stå fast.
De uppskovsbeslut, som Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndiganden
lämnat i fråga örn lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond
hava i allmänhet gått ut på anstånd från och med ett
till och med tre år med erläggande av en var av de låneannuiteter, som
för ifrågavarande fastighet eller fastigheter från och med visst angivet år
förfallit eller förfalla till betalning. Besluten innebära sakligt sett, att
amorteringsplanen framskjutits nämnda antal år, samt att betalningsfrihet
under motsvarande tid medgivits. I samband med betalningsanstånd
har, på sätt nämnts, som regel beviljats räntefrihet under uppskovstiden.
Därest den ståndpunkt är riktig, som statskontoret hävdat i det av
högsta domstolen avgjorda målet, skulle detta innebära, att kronan i de
fall, då uppskov beviljades, alltid ginge förlustig förmånsrätten för de
annuiteter å ifrågakommande lån, för vilka uppskov meddelats. Högsta
domstolens utslag synes däremot närmast giva stöd för den uppfattningen
i frågan, att de särskilda annuiteterna icke äro att anse såsom
förfallna förrän vid den kronouppbörd, då de debiteras, och att förmånsrätten
följaktligen skulle gälla ett år från denna tid. Med en dylik
tolkning skulle uppskovsbesluten, i den mån de ej avse vid tiden för
beslutens fattande redan debiterade annuiteter, icke orsaka kronan
någon förlust av förmånsrätt. Berörda beslut torde nämligen innebära,
att debitering ej skall ske under de år, uppskovet omfattar.
Den Kungl. Majit beredda möjligheten att medgiva betalningsanstånd
och räntefrihet för ifrågavarande lån har varit av stort värde.
Jag biträder lantbruksstyrelsen mening angående önskvärdheten av att
sådan möjlighet förefinnes även under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936.
Det nya bemyndigande för Kungl. Majit, som sålunda torde böra begäras
av riksdagen, synes böra avse såväl de fall, då intressenterna i ett
torrläggningsföretag råkat i ekonomiska svårigheter på grund av omständigheter,
sammanhängande med företaget, som jämväl fall, där
svårigheterna icke omedelbart bero av företaget men deltagarna av
andra orsaker behöva anstånd med fullgörande av sina med företaget
förbundna skyldigheter. Ehuru jämväl de hittills lämnade bemyndiga®!-
''Kungl. Maj:ts proposition nr 35.
5
deria torde få anses äga den innebörd, som nu angivits, ifrågasätter jag,
huruvida icke detta i ett nytt bemyndigande bör bringas till klarare uttryck
genom någon jämkning av bemyndigandets avfattning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Majit må, för beredande av erforderligt
rådrum åt i trångmål varande intressenter i torrläggningsföretag,
efter prövning av föreliggande särskilda
omständigheter, under tiden 1 juli 1935—30
juni 1936 medgiva anstånd med erläggande av annuiteter
å lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen
samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Nils Flodman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1935:167 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksärenden gjorda framställningar jäm s. 5 i texten
- JoU 1935:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående kapitalökning till statens avdikningslånefond m. m. ävensom väckta motioner örn sänkning av räntan å lån s. 28 i texten