Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster

1935-01-16 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:43, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28

september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster;

given Stockholms slott den 16 januari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 §

2 mom. och 3 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild

skatt å vissa lotterivinster.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935

1 sami. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28

september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 september

1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 *.

2 mom. Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhållning,

som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i

samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar.

3 $.

Det åligger — — — eller obligationer.

Därest lotteriets---denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, varigenom

vinsterna bestämmas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbetalas

på grund av tidigare vinstdragning.

Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaffenhet,

att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordningen

örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp

av lottsedlar i sådant lotteri skall vad angår vadhållning avse allenast

vinst, som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna

förordning och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition nr 43.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet an-

mäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om

särskild beskattning av s. k. tippning svinster samt anför därvid:

I förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa

lotterivinster är föreskrivet, att å vinst i svenska penninglotteri och å

vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall,

därest vinsten överstiger 25 kronor, till staten erläggas en särskild skatt

utgörande 10 procent av vinstens belopp. På grund av uttryckligt stadgande

inbegripes i förordningen under penninglotteri icke vadhållning medelst

totalisator. Av skatten skall hälften användas till utjämning av

skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Förordningen

äger ej tillämpning i fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning

å premieobligationer, vilka utfärdats före den 1 januari 1929. Rörande

skattens uppbörd och redovisning hava givits bestämmelser i kungörelse

den 21 december 1928 (nr 486).

Vinster i lotteri av den beskaffenhet, att för vinster i lotteriet skatt

skall erläggas jämlikt nyssnämnda förordning, äro i gengäld frikallade

från vanlig inkomstbeskattning. I 19 § kommunalskatteiagen stadgas

nämligen, att dylika vinster icke räknas till skattepliktig inkomst; detsamma

gäller i fråga örn andra lotteri vinster, därest deras sammanlagda

belopp under beskattningsåret understigit 100 kronor. I anvisningarna

till 19 § har i punkt 2 erinrats örn förordningens innehåll. — Enligt 35 §

nyssnämnda lag hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

bland annat lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad

från beskattning. Beträffande rätten att från bruttointäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet göra avdrag för omkostnader stadgas i andra punkten

av anvisningarna till 36 §, såvitt här är i fråga, att avdrag är medgivet

för alla de utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret

haft för inköp av lottsedlar, dock med undantag för lottsedlar i lotteri av

den beskaffenhet att för vinst i detsamma skall erläggas skatt enligt

förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster. Har den skatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

skyldige käft annan lotterivinst än nyss sagts till så litet sammanlagt

belopp, att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få utgifterna för

lottköp avdragas från realisationsvinst endast i den mån de överstigit

lotterivinsten.

I 42 § taxeringsförordningen stadgas skyldighet för envar, som vid vinst

dragning å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken

uppgått till minst 1,000 kronor och för vilken icke skall utgöras skatt

enligt förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster, att vid vinstmedlens

lyftande till ledning för egen taxering örn vinsten lämna särskild

uppgift, vilken sedermera av obligationernas utfärdare överlämnas till

taxeringsmyndigheterna.

Enligt förordningen örn stämpelavgiften skall lottsedel för deltagande

i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats, av lotteriets anordnare

före utlämnandet förses med stämpel, då lotteriet avser penningar,

av 20 öre för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder, och,

då lotteriet avser andra värdeföremål, av 10 öre för varje lottsedel.

Läget i fråga örn beskattning av vinster å lotterier och vid vadhållning

är alltså för närvarande i huvudsak följande:

Vinster i svenskt penninglotteri beskattas uteslutande enligt förordningen

örn särskild skatt å vissa lotterivinster; vinster å högst 25 kronor

äro dock helt fria. Detsamma gäller beträffande vinster å premieobligationer,

utfärdade efter den 1 januari 1929, d. v. s. i fråga örn de nu

löpande emissionerna av år 1931 och år 1933. Vinster å premieobligationer

av äldre emissioner — 1889 års och 1893 års teaterobligationer —, å

utländska lotterier, varulotterier, tombolor o. dyl. samt vid vadhållning

medelst totalisator eller eljest beskattas däremot som vanlig inkomst (av

tillfällig förvärvsverksamhet), allt i den mån vinsternas sammanlagda belopp

under beskattningsåret ej understiger 100 kronor.

Beträffande vadhållning medelst totalisator förhåller det sig sålunda

på det sätt, att den väl enligt sin natur liänföres till lotteri i skatteavseende,

men att sådan vadhållning däremot på grund av uttryckligt

stadgande ej hänföres till penninglotteri enligt förordningen örn särskild

skatt å vissa lotterivinster. Vid sistnämnda förordnings avfattning

har hänsyn ej tagits till annan organiserad vadhållning än medelst

totalisator. Det torde emellertid få anses, att vad som gäller vadhållning

medelst totalisator jämväl gäller annan organiserad vadhållning.

I fråga örn kontrollen över att vinster, vilka skola beskattas såsom vanlig

inkomst, verkligen tagas till beskattning finnes intet annat stadgande

än det förut omförmälda i taxeringsförordningen. Detta har numera en

mycket begränsad räckvidd och avser blott 14 vinster örn året i de båda

teaterobligationslotterierna samt ej uttagna vinster i 1921 och 1923 års

premieobligationsemissioner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Genom förordningen den 4 maj 1923 angående anordnande av vadhållning

medelst så kallad totalisator infördes möjlighet för förening eller

annan sammanslutning, som har till ändamål att för hästavelns befrämjande

hålla offentliga kapplöpningar eller travtävlingar, att av Kungl.

Majit erhålla tillstånd till anordnande vid kapplöpning eller annan tävlan

av vadhållning för allmänheten medelst s. k. totalisator eller på annat

därmed jämförligt sätt. Sådant tillstånd har av Kungl. Majit årligen

meddelats ett antal organisationer av antydd art.

Efter riksdagens hörande Ilar Kungl. Maj it den 7 juni 1934 — med upphävande

av förordningen den 4 maj 1923 — utfärdat ny förordning (nr

237) angående vadhållning i samband med tävlingar, att gälla från och

med den 1 juli 1934. Förordningen skiljer sig från den äldre förordningen

därutinnan, att begränsningen för erhållande av Kungl. Majlis tillstånd

till vadhållning att avse allenast vissa hästsportorganisationer

bortfallit, varjämte meddelats sträng straffpåföljd ej blott för anordnande

här i landet av vadhållning, som ej är tillåten, utan även för främjande

i olika avseenden av deltagande i dylik vadhållning eller i utländsk

vadhållning.

Med stöd av nämnda förordning den 7 juni 1934 har Kungl. Majit den

24 september 1934 medgivit, att ett då under hildning varande aktiebolag

— sedermera benämnt aktiebolaget Tipstjänst — skulle äga att intill den

1 juli 1936 för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar,

dock ej hästtävlingar. Av Kungl. Majit den 5 oktober 1934

för bolaget stadfäst bolagsordning innehåller bland annat följande bestämmelser.

Bolagets aktiekapital utgör minst 15,000 kronor och högst

45,000 kronor. Av bolagets styrelse, som består av fem personer, utser

Kungl. Majit två, av bolagets två revisorer en. Av årsvinsten skola 10

procent avsättas till reservfond tills denna uppgår till 50,000 kronor. Av

de vid vadhållning influtna insatsbeloppen skola 50 procent användas

såsom vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och högst 30 procent

disponeras för bolagets omkostnader. Av till utdelning tillgängliga

vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst 5 procent å aktiebeloppet

(kumulerad utdelning). Vad som återstår av bolagets årsvinst

efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare skall användas

till idrottens främjande på sätt Kungl. Majit framdeles bestämmer.

Chefen för handelsdepartementet skall utse en eller flera kontrollanter

för fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets verksamhet.

Bolaget, vars aktiekapital är 45,000 kronor, började sin verksamhet i

slutet av oktober 1934. Rörande dess verksamhet har inhämtats följande!

Bolaget har varje vecka anordnat vadhållning (tippningstävlan) angående

utgången av vissa svenska, engelska och skotska fotbollsmatcher.

Uppehåll har dock ägt rum under fyra veckor omkring årsskiftet 1934—

1935. Tävlingen är anordnad i olika avdelningar, s. k. stryktips, siffer
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

tips oell totalisatortips. Beträffande samtliga gäller i fråga om vinsternas

fördelning i stort sett samma princip som vid totalisator. Vid de två

förstnämnda slagen av tippning erhåller den som ensam nått bäst resultat

(d. v. s. förutsagt största antal »rätta utgångar» eller siffermässigt riktiga

resultat å matcherna), respektive dela de, som var för sig nått det

bästa resultatet, lika mellan sig 2/s av det till utdelning tillgängliga beloppet

(50 procent av insatserna å tipset ifråga); den återstående tredjedelen

tillfaller den eller dem, som nått det näst bästa resultatet. Vid totalisatortipset,

för vilket i övrigt särskilda regler gälla, går hela beloppet till

den eller dem som lyckats bäst vid förutsägandet av resultaten i angivna

avseenden. Genomgående kommer alltså vinstens storlek att stå i direkt

relation till insatsernas belopp. På varje kupong är minimiinsatsen —

då endast en rad Hyltes — 25 öre för de populära stryk- och siffertipsen

samt 1 krona för det mindre frekventerade totalisator tipset; maximum

å varje kupong — då samtliga rader ifyllas — är för stryktipset 2 kronor

50 öre, för siffertipset 1 krona 50 öre och för totalisatortipset 400 kronor.

Varje rad representerar en tippning. De olika raderna kunna vara

likalydande — då chanserna ökas i konkurrens med dem som nått samma

resultat -— eller, vilket är vanligare, av olika lydelse. Ingenting hindrar

emellertid, att en tippare lämnar in mera än en kupong; särskilt torde

detta vara fallet vid s. k. systemtippning, d. v. s. tippning, där tipparen

vill täcka sig för ett större antal tänkbara kombinationer, och som vanligen

bedrives av flera personer i bolag. Enligt uppgift lärer medelinsatsen

å varje kupong utgöra omkring 1—1: 25 krona. Tävlingarnas resultat

uträknas med största skyndsamhet och ha i början i fråga örn strykoch

siffertipsen tillkännagivits genom tryckta förteckningar å vinnarna

och vinstbeloppen, vilka förteckningar någon dag efter matchdagen sänts

ut till bolagets ombud i landet. Från och med tävlingen den 8 december

1934 uppgivas i vinstlistorna endast de vinnande kupongernas nummer,

men ej vinnarnas namn och vinstsiimmorna. Efter en »protesttid» av

ytterligare några dagar utsändas samtliga vinstbelopp till vinnarna över

postgiro. Vinnarna i totalisatortipset erhålla, jämväl genom posten, sina

vinster omedelbart efter det resultatet blivit klart.

Omsättningen i aktiebolaget Tipstjänst har, efter det bolaget börjat sin

verksamhet, stegrats i hastigt tempo. Summan av vinsterna (= hälften av

insatserna) utgjorde sålunda, enligt vad jag inhämtat, vid den första tävlingen

(20 oktober) endast 17,064 kronor 83 öre men vid de tre sista tävlingarna

under år 1934 ej mindre än 118,537 kronor 28 öre, 146,827 kronor

34 öre och 143,222 kronor 78 öre. De högsta vinster, som under nämnda

år utbetalats, uppgå till (i runt tal) 64,500, 26,200, 21,800, 21,700 (3 stycken)

och 16,700 kronor (2 stycken). Beträffande omsättningen och fördelningen

av vinsterna må för övrigt hänvisas till tabeller, vilka torde få fogas

såsom bilagor (1 och 2) till dagens statsrådsprotokoll. — Huruvida de vid

de sista tävlingarna 1934 uppnådda omsättningssiffrorna komma att uppnås

även i fortsättningen eller en avmattning av intresset kommer att

följa, undandrager sig givetvis ett säkert bedömande; vissa av bolagets

styrelse nyligen vidtagna åtgärder åsyfta emellertid enligt uppgift en

viss begränsning av verksamheten. Även örn man endast räknar med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

en genomsnittssiffra av 60,000 kronor i veckan i vinst till tipparna skulle

emellertid, sammanlagda vinstbeloppet för år (med beräknade 40 tävlingar)

bli så högt som 2,400,000 kronor. I detta sammanhang får jag

erinra örn att i det framlagda riksstatsförslaget — i enlighet med riksräkenskapsverkets

på grundval av uppgift från aktiebolaget Tipstjänst

verkställda uppskattning av bolagets inleverering till statsverket enligt

koncessionen — å inkomstsidan upptagits för budgetåret 1935/1936

under rubriken »Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar» ett belopp

av 500,000 kronor.

Inom finansdepartementet har i december 1934 utarbetats en promemoria

angående beskattning av tippning svinster samt utkast till ändring av

förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

I promemorian beröres till en början aktiebolaget Tipstjänsts egen

skattskyldighet. Därvid framhålles, att till skillnad från svenska penninglotteriet

och varulotterierna bolaget bleve fullt skattskyldigt till stat

och kommun, oavsett att aktieägarnas vinsträtt vore begränsad samt att

bolagets överskott tillf olle idrottsliga ändamål.

I promemorian framföras vissa allmänna synpunkter på beskattningen

av tippningsvinster. Härutinnan yttras:

»Tippningsvinsterna äro till sin natur ett mellanting mellan vinster i

vanligt penninglotteri och vinster vid vadhållning medelst totalisator och

ha flera beröringspunkter med båda dessa slag av vinster. Med totalisatorspelet

har tippningen det gemensamt, att vinsterna ej äro på förhand

fixerade utan stå i direkt relation till insatserna samt att vadhållningen

avser utgången av sporttävlingar, därvid, åtminstone då det gäller tävlingar

i Sverige, den speciella sakkunskapen, d. v. s. kännedomen örn de

tävlandes ''form’ och övriga förutsättningar att vinna, kan tänkas genomsnittligt

öka vinstchanserna för vissa spelare gentemot mindre initierade.

Denna sakkunskap torde dock i fråga örn tippningen spela avsevärt mindre

roll än vid hästtävlingarna; bland dem som haft framgång vid tippningen

äro säkerligen många som ifyllt sin tipskupong mera på måfå

eller rentav med ledning av tärningskast, och de ha kanske kunnat inhösta

så mycket högre vinst, som de varit ensamma örn att förutsäga ett

''onormalt'' resultat. I sådana fall står tippningen mycket nära ett vanligt

penninglotteri. Tippningen skiljer sig jämväl därutinnan från spelandet

på totalisator, att vinsterna mången gång bli mycket höga i förhållande

till insatsens storlek. Då en vinst på omkring 25,000 kronor kunnat fås på

en insats av 25 öre, bli ''odds'' 100,000; vid en hästtävling är det en stor

sällsynthet, att odds överstiga 30.»

I promemorian erinras vidare, att vid införandet år 1928 av den särskilda

skatten å vinster i penninglotterier och å premieobligationer såsom

huvudsakligt skäl för en sådan speciell beskattning anfördes, att man

på denna väg skulle ernå en fullt effektiv beskattning av dessa vinster

utan införande av en omfattande uppgiftsplikt, vilken skulle medföra åtskilliga

olägenheter. En dylik skatt vid lyftandet av vinster ansåges kunna

möta en viss förståelse från allmänhetens sida, enär i och med detsam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

ma hela skattskyldigheten vore fullgjord. De enda, som kunde vara missDöjda,

skulle vara de, som haft för avsikt att förtiga sin vinst och underlåta

att deklarera densamma. Till deras känslor hade man emellertid icke

anledning taga större hänsyn.

Därefter undersökes i promemorian möjligheten att låta jämväl tippningsvinster

beskattas i särskild ordning. I anknytning till det förut

sagda yttras härom:

»Vad sålunda anförts som skäl för en särskild skatt å lotterivinster torde

med samma styrka kunna åberopas för en åtgärd att undantaga även tippningsvinster

från den allmänna skattelagstiftningen och g''öra förordningen

örn särskild skatt å vissa lotterivinster tillämplig på dessa vinster.

Som förut framhållits stå desamma, som ju bestå av reda penningar, till

Dv,tUr ytterst nära vinster å penninglotteri. Något principiellt skäl

till olikartad behandling av vinster av de båda slagen torde ej finnas. I

fråga örn kontrollen å att vinsterna tagas till beskattning har hittills visserligen

förelegat möjlighet för taxeringsmyndigheterna att från vinstlistorna

anteckna de namngivna vinnarna och deras vinster. Numera är

denna möjlighet stängd. Med hänsyn till att bland tippningsvinnarna

torde finnas mångå, som ganska snart göra slut på de lättvunna pengarna,

föreligger stor risk, att då skatt för vinsten lang tid efteråt skall utgöras,

den skattskyldige ej är i stånd därtill. I varje fall kommer skatten då att

hilva mycket mera kännbar än örn den avdragits redan vid vinstens lyftande.

»

Då det sålunda föresloges, att vinster vid visst slag av vadhållning bleve

föremål för särskild beskattning, har i promemorian uppställts frågan,

huruvida tillräckliga skäl alltjämt funnes att icke låta vinster vid vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar få en likartad behandling i

skattehänseende. Därvid erinras till en början, att denna fråga varit under

behandling vid förarbetena till 1928 års skattelagstiftning men att i

proposition nr 213 till nämnda års riksdag dåvarande departementschefen

i likhet med 1924 års skatteberedning och stuteriöverstyrelsen funnit övervägande

skäl tala mot införande av vare sig särskild skatt eller uppgiftsplikt

beträffande vinster vid vadhållning medelst totalisator. Det heter

härom i promemorian, bland annat:

»Skatteberedningen hade i denna del anfört i huvudsak: En dylik särskild

skatt vore tekniskt lätt att anordna, enär härför endast erfordrades

att innehålla en viss del av de gjorda insatserna. Härigenom komme automatiskt

att ske en proportionell minskning av de olika vinstbeloppen, och

man komme härigenom att med skatten direkt träffa vinnarna. Ehuru

alltså uttagande av skatt vid vinstens utbetalande vore tekniskt lätt att

genomföra, funnes, dock andra omständigheter, som talade mot införande

av en dylik särskild skatteform. Av för skatteberedningen tillgängliga

uppgifter .rörande vadhållning viel en del löpningar syntes framgå, att

vinsterna i regel varit jämförelsevis små i förhållande till insatserna, och

torde man våga antaga, att vinstbeloppen i genomsnitt utgjort omkring

dubbla summan av insatserna, d. v. s. halva vinstbeloppet hade utgjort

återbekommen insats, under det att blott återstående hälften utgjort verklig

vinst. En spelare spelade i regel icke blott på en löpning örn året och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

det torde knappast förekomma, att någon vunne i alla löpningar. Vid en

sådan kvittning av vinster och förluster under ett år, som vore medgiven

enligt 1927 års förslag till kommunalskattelag, torde därför någon

mera avsevärd nettovinst sällan uppstå för någon spelare. En synpunkt,

som med utgångspunkter, varom här vore fråga, icke borde lämnas ur

räkningen, vore den, vilken inverkan en särskild skatt å totalisatorvinst

kunde beräknas hava på spelfrekvensen och därmed å statens inkomst av

totalisatorspelet. Redan nu klagades enligt uppgift däröver, att så stor

del av insatserna som 20 procent innehölles och undandroges spelarna, och

skulle den innehållna delen ökas, skulle jämväl missnöjet ökas, och spelarna

kunde icke antagas finna någon tröst i den tanken, att de undsluppe

inkomstbeskattning, enär såsom förut påpekats någon vinst att inkomstbeskatta

förelåge blott i undantagsfall. Med hänsyn till vad sålunda anförts

syntes det vara lämpligt att icke införa någon särskild skatt på totalisatorvinst

utan i förekommande fall beskatta dylik vinst såsom inkomst.

— Även stuteriöverstyrelsen avstyrkte särskild skatt på totalisatorvinst,

därvid styrelsen särskilt påpekade de tekniska svårigheterna av en

dylik skatts uttagande med hänsyn till behovet av yttersta snabbhet vid

vinstresultatets uträknande och vinsternas utbetalande.»

I promemorian anföres vidare i sistberörda fråga följande:

»Vad angår de tekniska svårigheterna, synas dessa visserligen kunna övervinnas.

Redan nu måste av insatssumman vid varje löpning frånräknas

de 20 procent, som skola innehållas. Det torde ej taga avsevärt längre tid

att i stället frånräkna t. ex. 28 procent. De överskjutande 8 procenten av

insatsbeloppet skulle betyda 10 procent av den summa, som skall fördelas

å vinnarna. På grund av totalisatorspelets princip minskades därmed

också varje vinst med 10 procent; en skatt med nämnda procenttal uttoges

alltså av vinnarna. Mot denna metod kan emellertid invändas, att

även mycket små vinster, av vilka det återbekomna insatsbeloppet utgör

största delen, skulle drabbas av skatten, varför 10 procent å det mottagna

beloppet skulle för många betyda ett mycket högt procenttal på den verkliga

vinsten, samt att det för vinnarna icke bleve påtagligt att skatt för

vinsten erlagts. Något sätt för uttagande av en särskild skatt endast å

de verkliga vinsterna torde dock icke vara tekniskt genomförbart. Det

nuvarande systemet att låta vinst vid totalisatorspel beskattas i vanlig

ordning torde visserligen medföra att sådana vinster ofta undgå beskattning.

Å andra sidan torde vinnarna å totalisatorn ofta under samma år

å andra löpningar spela bort vad de vunnit på en. Som skatteberedningen

på sin tid anförde, torde nettovinsten per år ej ofta Idiva mera avsevärd

för någon spelare.»

Av anförda skäl anses i promemorian vadhållning medelst totalisator

vid hästtävlingar fortfarande böra undantagas från tillämpningsområdet

för 1928 års förordning.

I promemorian behandlas därefter frågan örn vilken skattesats, som bör

tillämpas vid särskild beskattning av tippningsvinster. Då i 1928 års

förordning skattesatsen i fråga om de lotterivinster, som avses i förordningen,

fastställdes till 10 procent av vinstens belopp, följdes i huvudsak

skatteberedningens förslag. Enligt skatteberedningen syntes skattesat
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

sen böra bestämmas så, att den ungefärligen motsvarade vad vinnarna

skulle haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina

vinster, därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Härvid hade

man att taga hänsyn därtill, att den ojämförligt största delen av spelarna

och alltså även av vinnarna torde vara att finna bland personer med relativt

obetydlig annan inkomst och att i följd härav progression i regel förekomme

blott i fråga örn de högre vinsterna. Därjämte borde skattesatsen

icke sättas alltför hög för att icke försvåra konkurrensen med de utländska

lotterierna. Med hänsyn härtill syntes en skattesats av 10 procent

å vinstbeloppet kunna anses lämpligt avvägd.

I promemorian yttras i fråga örn skattesatsen:

»Fråga är nu, örn den särskilda skatt, som bör utgå å tippningsvinster,

liksom för vanligt penninglotteri skall utgå med 10 procent eller örn en

skärpt skattesats bör tillämpas i avseende å ifrågavarande vinster. För

jämförelsens skull må först här erinras att i det svenska penninglotteriet

till spelarna av de samlade insatserna, däri inberäknat stämpeln å 20 procent

av lottsedelns belopp, utgå 63.83 procent, att vid totalisatorspel 80 procent

av insatserna fördelas mellan vinnarna, samt att vid den av aktiebolaget

Tipstjänst anordnade vadhållningen endast 50 procent av insatserna

gå till vinnarna. I samtliga fallen tillfaller största delen av lotteriernas

nettovinst staten eller ändamål, som troligen annars måst i viss utsträckning

lita till understöd av allmänna medel (kulturella ändamål, hästaveln,

idrotten). Det nettobelopp, som undandrages vinnarna i olika former,

inklusive skatter, är sålunda särskilt stort beträffande tippningen.

Frågan hur mycket som behålles av insatserna är beträffande ett vanligt

penninglotteri ej av omedelbar betydelse för just den som vunnit en viss

vinst (på förhand fixerad till beloppet), utan endast för vinsternas antal

och storlek. Beträffande tippningen, som bygger på totalisatorprincipen,

förhåller det sig däremot så. att en minskning av bolagets (idrottens) andel

i insatserna omedelbart skulle ha medfört en höjning av vinstbeloppet

för den specielle vinnaren. Bestämmandet av en hög procent av den andel

av insatserna, som behålles av bolaget, verkar alltså på samma sätt

som en beskattning av vinsten. Då nu i detta fall berörda andel satts så

hög som 50 procent, skulle möjligen en högre skatteprocent å vinsten än

den som gäller för lotterivinster synas obillig. För den stora allmänheten

kan det också synas omotiverat, örn vinster av samma typ beskattas olika.

Att resonemanget ej bör tillmätas alltför stor betydelse torde emellertid

framgå därav, att det skulle leda till lägre beskattning av vadhållningsvinster

än av vanliga lotterivinster eller rent av fullständig skattefrihet

för de förra, vilket förefaller onaturligt. I själva verket synes frågan örn

beskattningen böra bedömas med hänsyn till vinsternas storlek utan hänsyn

till hur stor del dessa utgöra av de samlade insatserna.

Nu synas sakligt starka skäl tala för en ej alltför lindrig särbeskattning

av tippningsvinsterna. Det är ju ej meningen att skattens uttagande i

särskild ordning skall innebära ett skatteprivilegium för vinnarna. Då

fråga ofta är örn rätt stora vinstbelopp i skilda delar av riket, delvis helt

säkert med hög kommunalskatt, och man åsyftar att särbeskattningen

skall ersätta den vanliga skatten, är onekligen en skattesats av 10 procent

alltför låg och en beskattning av omkring 20 procent mera naturlig. En

skatt av dylik storleksordning torde beträffande flertalet vinnare, som ej

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition nr 43.

erhålla helt små vinster, kunna antagas ungefärligen motsvara deras nuvarande

belastning av inkomstskatt i olika former. Att så hög skatt tillsvidare

icke uttages å de lotterivinster, som nu omfattas av 1928 års förordning,

utgör ej något avgörande skäl mot en sådan skatteprocent vid

införande av den nya beskattningen. En synpunkt, som därvid kan förtjäna

ett visst avseende, torde vara den, att med hänsyn till den faktiskt

förefintliga konkurrensen med utländska lotterier, vars vinster, örn de

gå till Sverige, i största utsträckning undgå beskattning, en ökning av

den nuvarande procentsatsen beträffande det svenska penninglotteriet

möjligen skulle vara riskabel. Önskar man, att beskattningen skall verka

snarare prohibitiv än uppmuntrande, är även ur denna synpunkt en särskild

högre skattesats att föredraga. Vid jämförelse med penninglotteriet

bör även beaktas, att stämpelbeskattningen med 20 procent å lottprisen

för detta lotteri i verkligheten drabbar hela kategorien av vinnare, och att

de belopp, som i form av skatt uttages av dessa såsom hel kategori, därför

äro väsentligt högre än den särskilda skatten å lotterivinster. Och örn man

tager hänsyn till de individuella vinnarna, kan det antagas, att i penninglotteriet

beträffande det övervägande flertalet av dem nettovinsterna

äro jämförelsevis mindre på grund av de betydande avbränningarna för

lottköp vid systematiskt spel, som torde vara det allmännast förekommande.

Vid tippningen utgör vanligen det erhållna beloppet till allra största

delen ren nettovinst, enär kostnaderna för varje tippare nästan genomgående

äro av mindre storleksordning i förhållande till vinsten.»

Med hänsyn bland annat till sålunda anförda synpunkter uttalas i promemorian

den uppfattningen, att skatteprocenten för tippningsvinster

borde bestämmas till 20 procent. Såsom fallet vore beträffande lotterivinster

syntes vinster ej överstigande 25 kronor lämpligen böra undantagas

från beskattningen.

I det promemorian bilagda författningsutkastet, vilket torde få fogas

såsom bilaga (3) till dagens statsrådsprotokoll, hat för förslagets genomförande

ifrågasatts sådan ändring i 1928 års förordning örn särskild skatt

å vissa lotterivinster, att ifrågavarande särskilda slag av vadhållning inbegrepes

i begreppet penninglotteri. Därigenom komme förordningens

föreskrifter i fråga örn skattens erläggande och disponerande att utan vidare

bliva tillämpliga även på den föreslagna nya skatten; ett belopp motsvarande

hälften av skatten skulle således användas till skatteutjämningsändamål.

I promemorian förutsättes, att för förslagets genomförande

ändringar i andra författningar icke vore erforderliga, varemot punkt 56

i anvisningarna till deklarationsblankett nr 1 skulle tarva någon jämkning.

Över författningsutkastet och promemorian lia, efter remiss, utlåtanden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket och Överståthållarämbetet.

Sistnämnda myndighet bär vid sitt utlåtande fogat

infordrat yttrande från aktiebolaget Tipstjänst.

Kammarrätten och riksräkenskapsverJcel hava intet att erinra mot förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Statskontoret tillstyrker införandet av särskild skatt å tippningsvinster

efter samma grunder, som gälla för den redan genomförda beskattningen

av vissa lotterivinster enligt 1928 års förordning, och anser sig ej heller

i finga örn skatteprocenten böra — särskilt med hänsyn till förekommande

vinstmöjligheter — göra någon erinran mot vad i sådant hänseende

föreslagits. Med hänsyn till behovet av ökade medel för skatteutjämning

tillstyrker ämbetsverket, att ifrågavarande skatt disponerades

intill hälften för berörda ändamål, medan andra hälften komme budgeten

direkt, till godo. Ej heller i övrigt hade det remitterade förslaget

givit anledning till erinran.

Överståthållarämbetet yttrar:

»Överståthållarämbetet har intet att erinra mot förslaget att beskatta

ippmngsvmster enligt lotteriskatteförordningen samt undantaga den

tran inkomstbeskattning i vanlig ordning. Även örn taxeringen av dessa

vinster i regel icke möter större svårigheter — Överståthållarämbetet vill

erinra att med ledning av i en tidning återgivna uppgifter år 1933 utbetalade

vinster i Stockholm beskattats i stor omfattning — skulle nämligen

ofta risk föreligga att den påförda skatten icke erlades och icke kunde

tvångsvis uttagas.

Överståthållarämbetet anser icke anledning föreligga att beskatta tippmng®X“ster

hög.re a? a.n^a lotteri vinster å vilka lotteriskatteförordningen

tillämpas. Särskilt i jämförelse med beskattningen av vinster å premieobligatiöner,

från vilka vinster i regel icke något som helst avdrag bort

tillgodokomma inkomsttagaren, skulle ett fastställande av skatten till

undantagslöst 20 % te sig obillig. Vidare må erinras att även i andra fall,

där inkomstbeskattningen ersatts med särskild skatt exempelvis den s. k.

artistskatten, 10 % å inkomsten uttages i skatt. Icke heller synes en hög

beskattning av tippningsvinster motiverad för att därigenom minska spelintresset.

Vill man nå ett dylikt syfte stå vida mera effektiva och smidiga

medel till buds såsom minskning av vinsternas maximibelopp, höjning

av insatsernas minimibelopp m. m.

Utgår man emellertid från den i promemorian uttalade enligt ämbetets

mening riktiga uppfattningen, att skattens uttagande i särskild ordning

icke skall innebära ett skatteprivilegium för vinnarna, tala skäl för en

höjning av skatteprocenten i fråga örn högre vinstbelopp. Av lätt insedda

skäl bör en sådan progressiv skala göras i hög grad enkel och omfatta

två eller tre skattesatser.

I promemorian har övervägts frågan örn beskattning av totalisatorsvinster.

. Det skäl, som i främsta rummet talar mot källbeskattning av

dessa vinster, är att i måhända övervägande antal fall vinnarna under

året åsamkas högre utgifter för insatser än vinstens eller vinsternas belopp.

Å andra sidan finner Överståthållarämbetet det icke vara försvarbart,

att . ehuru dylika vinster dock många gånger förekomma såsom

skattepliktig nettointäkt, desamma dock, enligt vad erfarenheten visat,

praktiskt taget aldrig deklareras och utom i något enstaka undantagsfall

taxerats. Överståthållarämbetet föreslår därför, att i 19 § kommunalskattelagen

fjärde stycket efter orden ’ej heller’ införes ''vinst å vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar och icke heller’. För den skatteförlust

det allmänna härigenom kan anses lida synes ersättning böra uttagas

genom inflytande vadhållningsmedel förslagsvis med 5 procent av

insatsernas sammanlagda belopp.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

13

Aktiebolaget Tipstjänst framhåller i sitt yttrande inledningsvis, att bolaget

icke funne vad i promemorian anförts örn bolagets egen skattskyldighet

vara med säkerhet överensstämmande med gällande skattelagstiftning.

Det vore nämligen enligt bolagets uppfattning starkt tvivel

underkastat, huruvida ett aktiebolag, som av Kungl. Majit erhållit koncession

på en för andra i lag förbjuden verksamhet, bland annat på det

villkor att hela överskottet av bolagets verksamhet skulle tillfalla ett allmännyttigt

ändamål, över huvud kunde anses hava beskattningsbar in
-

komst.

Bolaget anför vidare:

»Beträffande beskattningen av tippningsvinsterna delar bolaget den i

promemorian uttryckta uppfattning, att starka skäl tala för att beskattningen

verkställes genom avdrag å vinsterna. Bolaget finner det för sin

egen verksamhets skull vara önskvärt, att de som erhålla tippningsvinster,

icke frestas att undandölja vinsterna vid deklaration eller att förbruka

desamma före den vanliga skattepliktens inträde.

Däremot kan bolaget icke finna att i promemorian framföres något

bärande skäl för en hårdare beskattning av tippningsvinster än av lotterivinster.

Såsom i promemorian anmärkes utgör redan avdraget av 50 procent

på insatserna en kraftig beskattning, vilken icke enbart kan sägas

vara motiverad av omkostnaderna för bolagets verksamhet. Eftersom

de spelande med minst en femtedel av sina insatser giva sin tribut åt

ett allmännyttigt ändamål, torde rättvisan kräva en måttlig beskattning

av vinsterna.

Än viktigare framstår för bolaget den synpunkten, att en alltför hård

vinstbeskattning kraftigt motverkar ett viktigt ändamål med bolagets

verksamhet, nämligen att i största möjliga utsträckning hindra den olagliga

tippningen. Ju mindre vinstchanserna äro, desto svårare är det för

bolaget att konkurrera med illegala tippningsföretag, som icke nödgas

avstå en avsevärd del av insatserna till allmännyttiga ändamål och som

förvisso icke hava något som helst intresse för beskattningen av vare sig

egen inkomst eller vinster. I detta sammanhang bör framhållas, att den

kritik, som tidningspressen bestått bolaget med anledning av den stigande

omsättningen i tippningstävlingarna, i alltför hög grad bortser från

bolagets uppgift att bekämpa den illegala tippningen. Den stigande omsättningen

har, enligt vad bolaget genom sammanställning av åtskilliga

omständigheter funnit, medfört en successiv minskning av den olagliga

tippningen, som tidigare torde uppnått omsättningssiffror överstigande

bolagets. En hård beskattning av tippningsvinsterna är ett vapen i händerna

på de illegala företagen, som säkerligen icke komma att försumma

att för sina kunder omtala vilka avbränningar bolagets vinster aro

underkastade i jämförelse med deras. ... .

Vid övervägande av de synpunkter, som i denna fråga iortjana beaktande,

har bolaget kommit till den uppfattningen, att tippningsvinster

böra beskattas med 10 procents avdrag å vinstbeloppen i likhet med gällande

bestämmelser för beskattning av lotterivinster. Den i promemorian

ifrågasatta beskattningen med 20 procent skulle däremot innebära

införande av olika beräkningsgrunder för beskattning av likartade beskattningsobjekt.

Slutligen torde böra framhållas, att en beskattning

med 10" procent vida bättre än den i promemorian föreslagna överensstämmer

med den skatteprocent, som flertalet vinnare lia att rakna med

vid vanlig inkomstbeskattning.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

För egen del vill jag förorda det i förenämnda promemoria framlagda

forslaget att beskatta tippningsvinster i samma ordning som vinster i

penninglotteriet och vinster å premieobligationer samt att sålunda undantaga

dem från den vanliga inkomstbeskattningen. I samtliga de avgivna

yttrandena har också en sådan anordning tillstyrkts. I fråga örn

skattesatsen har Överståthållarämbetet, liksom även aktiebolaget Tipsjänst,

uttalat betänkligheter mot att för tippningsvinsterna bestämma

en så hög allmän skattesats som 20 procent samt särskilt framhållit, att

anledning saknades att beskatta tippningsvinster hårdare än vanliga

lotterivinster. Jag kan för min del ansluta mig till den meningen, att

det ar lämpligast ha samma skattesats för dessa olika slag av lotterivinster,

men kan å andra sidan icke bortse från att en skattesats å 10

procent numera är väl låg för att någorlunda motsvara den genomsnittliga

vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höjning

av skattesatsen i fråga örn alla slagen av lotterivinster torde därför böra

overvagas, och därvid synes även böra beaktas det av Överståthållarämbetet

i dess yttrande framförda förslaget örn differentiering av skattesatsen.

Då jag emellertid icke för närvarande är beredd framlägga

något förslag härutinnan, anser jag skattesatsen för tippningsvinsterna

nu böra bestämmas till 10 procent.

Beträffande den i promemorian föreslagna utformningen av författningstexten

har jag — frånsett vad som följer av ändringen i fråga om

skattesatsens storlek — intet att erinra.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att ett i överensstämmelse.

med vad nu anförts inom finansdepartementet utarbetat

förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen

den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 43.

15

Bilaga 1.

Af aktiebolaget Tipstjänst lämnad sammanställning över bolagets

bruttoinkomster och vinstutbetalningar under år 1984.

l:a veckan

Brutto enl.

kuponger

34,151: es

Vinstutbetal-

ningar

17,064: 8 3

2:a » ..........

...... 57,558:5 5

28,817: 96

3:e » ..........

68,003: 95

34,112: 30

4:e » ..........

87,913:u

43,988: 05

5:e » ..........

111,125: 9 4

55,755: 13

6:e » ..........

155,902: i o

76,582: 5 8

7:e »

237,074: 5 5

118,537: 2 8

8:e » ..........

293,654: 6 9

146,827: 34

9:e » ..........

...... 286,445: 50

143,222: 7 8

Summa 1,331,830:04 664,908: 25

Bi/aga 2.

Förteckning från aktiebolaget Tipstjänst över vinstutbetalningar under

år 1934.

l:a

veckan den

20/21

oktober

1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor

2,263:17

4 » »

679:9i

18 » »

288: 27

67 » »

19: 70

168 » »

15: 6 2

137 » »

8: 3 3

Totalisator vinster :

intill 10 kr. 10—25 kr.

25—50 kr.

50-

100 kr.

100—250 kr

145 20

14

6

1

2:a

veckan den

27/28

oktober

1934.

Vinster enligt vinstlista:

2 å kronor

4,035: 83

3 » »

1,296: 8 0

23 » »

236:oi

67 » »

60: 23

35 » »

55: 5 7

911 » »

3: 15

Totalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25

—50 kr. 50—

100 kr.

100—250

kr.

53 42

26

9

2

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

3:e veckan den 3 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 9,009: 17

2 » » 5,592:50

5 » » 900: 91

24 » » 233:02

T otalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.

39 50 28 14 -- — 1

4:e veckan den 10 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 13,002: 8 4

2 » » 6,585:33

69 » » 94:08

108 » » 60:20

T otalisator vinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr.

268 74 25 16 1

5:e veckan den 17 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 16,756: 08

1 » » 16,728:5 8

4 » » 2,091:08

71 » » 123:20

Totalisatorvinster :

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.

501 72 17 6 2 — 1

6:e veckan den 24 november 1934.

Vinster enligt vinstlista:

1 å kronor 26,271: 6 7

1 » » 21,806:25

42 » » 312:75

lil » » 98:23

Totalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50-100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.

560 20 6 1 3 2 1

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 43.

7:e veckan den 1 december 1934.

Vinster enligt vinstlista och protestbok:

4 å kronor 7,127: 5 6

11 » » 4,134:04

201» » 113:17

157 » » 90:80

Totalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr.

1,011 126

25—50 kr. 50—100 kr.

28 1

8:e veckan den 8 december 1934.

Vinster enligt vinstlista och protestbok:

1 å kronor 64,568: 75

5 » » 5,715: 18

24 » » 1,345: 18

276 » » 51: 7 6

To talisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.

_ 23 7 22 10 2 1

9:e veckan den 15 december 1934.

Vinster enligt vinstlista och protestbok:

3 å kronor 21,775: 44

32 » » 792:03

42 » » 777: 6 9

1,787 » » 7: 20

Totalisatorvinster:

intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.

1,881 107 24 8 1 — 1

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 43.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Bilaga 3.

Vid promemorian fogat utkast till förordning

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 28 september

1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 28 september 1928

örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

1 $.

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger

tjugufem kronor, till staten erläggas en särskild skatt. Av denna

skall hälften användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner

eller andra menigheter emellan.

Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhållning, som

enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med

idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar.

Skatt skall---vinnaren uttages.

2 mom. Skatten utgör i fråga örn vadhållningsvinst, som är underkastad

beskattning enligt denna förordning, tjugu procent men eljest tio

procent av vinstens belopp.

3 i

Det åligger---eller obligationer.

Därest lotteriets —--denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, varigenom

vinsterna bestämmas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbetalas

på grund av tidigare vinstdragning.

Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaffenhet,

att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordningen

örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp av lottsedlar

i sådant lotteri skall vad angår vadhållning avse allenast vinst,

som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna förordning

och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.

350106. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:40 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 septe a1 i texten
  2. BevU 1935:3 Betänkande, i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § 2 morn. och 3 § förordningen den 28 september 1928 s. 1 i texten