Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för G. S. Cassel m. fl. från viss betalningsskyldighet

1935-02-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:61, Angående befrielse för G. S. Cassel m. fl. från viss betalningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 61.

1

Jfr 61.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för G. S. Cassel m. fl. från viss betalningsskyldighet;

given Stockholms slott den 1 februari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—3:o hemställt.

GUSTAF.

, Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:

l:o. •

Vice korpralen vid flygskolkåren Gunnar Sigurd Cassel var den

28 juli 1932 före början av ett flygpass i förarens frånvaro sysselsatt med igångsättande

av motorn å flygplanet nr 5563, vid vilket Cassel tjänstgjorde såsom

mekaniker. Motorn kom härunder i gång på full varv, varvid flygplanet rullade

framåt och gick runt med påföljd att åtskilliga skador uppstodo å planet. Efter

med Cassel hållet förhör ålade chefen för flygskolkåren genom lagakraftvunnet

beslut den 8 augusti 1932, jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten, Cassel

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 61.

2152 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 61.

för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikter disciplinstraff av vaktarrest i

fyra dagar. Sedan därefter frågan om ersättning i anledning av olyckan gjorts

till föremål för handläggning vid Skånska kavalleriregementets krigsrätt, yrkade

vederbörande åklagare därstädes, att Cassel såsom vållande till olyckan måtte

förpliktas ersätta kronan kostnaderna för flygplanets iståndsättande med 2,704

kronor 88 öre.

Enligt utslag den 14 november 1933 fann krigsrätten genom vad i målet

förekommit utrett, att Cassel, då han såsom mekaniker skolat igångsätta motorn

å flygplanet, i stället för att i enlighet med givna och av honom kända föreskrifter

förvissa sig örn, att gasreglaget varit tillbakafört och tillse, att antingen

bromsklotsar funnes framför hjulen eller också en man i förarsitsen, låtit gasreglaget

stå öppet, vilken underlåtenhet haft till följd, att motorn plötsligt

gått i gång på fullvarv, samt flygplanet rullat fram och gått runt och därvid

erhållit de i målet närmare omförmälda skador, vilkas avhjälpande dragit en

kostnad av 2,704 kronor 88 öre. Då Cassel genom denna sin försumlighet i

tjänsten finge anses vållande till skadorna å flygplanet, förpliktade krigsrätten

honom att till statsverket genast utgiva nämnda belopp, 2,704 kronor 88 öre.

Krigshovrätten, där Cassel anförde besvär, fann enligt utslag den 6 februari

1934 skäl ej vara anfört, som föranledde ändring i krigsrättens utslag.

Krigshovrättens utslag har vunnit laga kraft.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Cassel sedermera — med förmälan

att han icke ägde några tillgångar utöver sin lön, ävensom att ett utgivande

av det honom ådömda skadeståndet skulle för lång tid framåt undergräva hans

ekonomi — anhållit att av nåd bliva befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.

Över denna ansökning har flygstyrelsen den 28 mars 1934 avgivit yttrande

och därvid anfört, bland annat, följande.

En indrivning av kronans fordran enligt krigshovrättens utslag kunde äga

rum genom successiv kvittning mot någon mindre del av Gassels avlöning, i

den mån densamma förf olle till betalning. För ändamålet kunde även i sinom

tid tagas i anspråk Cassel tillhöriga, vid kåren insatta postsparbanksmedel till

belopp av 611 kronor 94 öre. Emellertid syntes det obilligt att mot Cassel förfara

på sätt som antytts. Starka skäl talade för kravets eftergivande. Visserligen

vore det fastslaget, att den försummelse, Cassel låtit komma sig till last,

föranlett skadorna, men å andra sidan syntes böra beaktas, att flygm ater ielen

till sin beskaffenhet vore ömtålig och lätt utsatt för skador. Det läge härvid

i sakens natur, att reparationer och översyn, även med den bästa skötsel av

materielen, bleve nödvändiga under materielens användning. Att en i och för

sig lindrig försummelse, vilken, efter vad det ville synas, berott mera på

glömska i ivern att utföra ett givet uppdrag än på egentligt slarv, åstadkommit

betydande skador, vore sålunda att hänföra till flygmaterielens omförmälda beskaffenhet.

För försummelsen hade Cassel utstått sitt straff. Skulle han emellertid

under sin fortsatta tjänst vid flygvapnet nödgas att av sina knappa avlöningsförmåner

ersätta den uppkomna skadan, skulle påföljden av försummelsen

bliva obilligt hård.

I anslutning till det anförda hemställde flygstyrelsen, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Cassel måtte befrias från den honom en
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 61.

ligt krigsliovrättens utslag den 6 februari 1934 ålagda betalningsskyldigheten

samt att fordringsbeloppet finge avskrivas ur vederbörliga räkenskaper.

Statskontoret bar den 13 april 1934 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört följande.

Ämbetsverket finge till en början erinra, att befattningshavare i statens tjänst

under omständigheter, liknande dem som förelåge i nu ifrågavarande ärende, i

åtskilliga fall befriats från dem ådömd ersättningsskyldighet. _ Så hade exempelvis

skett i fråga örn vissa tjänstemän, vilka under tjänstgöring såsom automobilförare

varit vållande till olyckshändelse och i afledning därav förpliktats

utgiva skadestånd. Statskontoret hänvisade härutinnan till Kungl. Maj tis

proposition nr 82 till 1927 års riksdag angående befrielse _ för förre furiren

K. E. V. Pettersson från viss betalningsskyldighet jämte de^i nämnda proposition

angivna precedensfallen (sid. 5). Vidare hade av 1931 års riksdag banförmannen

vid statens järnvägar J. Jonsson befriats från ersättningsskyldighet

för vissa genom hans förvållande uppkomna skador å en statens järnvägar tillhörig

dressin m. m. (proposition nr 22 och riksdagens skrivelse nr 18). I proposition

nr 18 till 1934 års riksdag hade slutligen bland annat föreslagits, att

en vid statens järnvägar anställd chaufför A. K. Andersson, som genom vårdslöshet

förorsakat skada å två järnvägarna tillhöriga omnibussar och därför av

vederbörande häradsrätt förpliktats utgiva viss ersättning till kronan, måtte

befrias från nämnda skadeståndsskyldighet.

Statskontoret hade särskilt velat erinra örn sistnämnda båda fall, enär i desamma

de ersättningsskyldigas vållande till vederbörande olyckshändelser, liksom

i det nu förevarande fallet, väsentligen haft sin grund i tjänstenit, vilken

omständighet av de i nyssnämnda båda ärenden hörda ämbetsverken ansetts utgöra

ett skäl för fordringarnas efterskänkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts och vad flygstyrelsen i ärendet

framhållit finge statskontoret uttala, att ämbetsverket icke funnit anledning

motsätta sig, att riksdagens medgivande till efterskänkande av statsverkets

ifrågavarande fordran hos Cassel måtte utverkas.

I anslutning till vad flygstyrelsen och statskontoret sålunda anfört, finner

jag mig böra tillstyrka, att Cassel befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet

å 2,704 kronor 88 öre.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj ti måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Gunnar Sigurd Cassel må befrias från honom jämlikt krigshovrättens

utslag den 6 februari 1934 åliggande skyldighet att

till kronan utgiva skadestånd med 2,704 kronor 88 öre, samt

att ifrågavarande belopp må ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.

2:o.

Vid andra flygkåren tjänstgörande värnpliktige nr 2055 45/1933 Gösta

Helge Werasoff Sandström framförde den 11 december 1933 i

tjänsteärende lastautomobilen B 2670 från Vasagatan mot Klara Mälarstrand

i Stockholm. Vid automobilens framförande under därvarande järnvägsbro

stötte en å automobilen lastad låda, innehållande en kronan tillhörig flygmaskinsmotor,

mot en av brons balkar med påföljd att lådan föll i gatan och

flygmaskinsmotorn skadades.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majda proposition nr 61.

Sandström ställdes sedermera under åtal vid Stockholms rådhusrätt för ovarsamt

framförande av motorfordon. I målet förde kronan ersättningstalan mot

Sandström på grund av de vid ifrågavarande tillfälle uppkomna skadorna å

f ljTgmaskinsmotorn.

Genom utslag den 12 februari 1934 prövade rådhusrätten -— enär av utredningen

i målet framginge, att Sandström vid tillfället brustit i den omsorg och

varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna,

samt därigenom vållat påkörningen och därvid uppkomna skador — jämlikt

2 och 16 §§ vägtrafikstadgan rättvist döma Sandström för vad han sålunda

låtit komma sig till last att böta 10 dagsböter, varje dagsbot fastställd till en

krona, att tillfalla kronan. Därjämte förpliktades Sandström att till kronan

genast mot kvitto utgiva av kronan i skadestånd fordrade 650 kronor.

Rådhusrättens utslag har vunnit laga kraft.

Hos Kungl. Maj :t har Sandström — med förmälan, bland annat, att han saknade

medel till gäldande av det honom ådömda skadeståndet — anhållit att av

nåd bliva befriad från betalningsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandström vid företagen undersökning

befunnits sakna utmätningsbar egendom.

Flygstyrelsen har i yttrande över ansökningen den 24 april 1934 erinrat, att

Sandström vid omförmälda tillfälle fullgjort honom såsom värnpliktig i tjänsten

anbefalld körning. Med hänsyn härtill ävensom till att dels den av Sandström

ådagalagda vårdslösheten, av det honom ådömda bötesstraffet att döma,

varit ringa, dels ock Sandström syntes sakna möjlighet att fullgöra den honom

ålagda ersättningsskyldigheten, hemställde flygstyrelsen, att Kungl. Majit

måtte inhämta riksdagens medgivande därtill, att kronans fordran å Sandström

efterskänktes samt att fordringen i flygvapnets räkenskaper avskreves.

Statskontoret har den 5 maj 1934 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, bland annat, att då Sandströms försummelse varit jämförelsevis ringa

och någon utsikt att av honom utfå det belopp, varmed han häftade i skuld till

statsverket, knappast torde förefinnas, ämbetsverket icke ville motsätta sig, att

riksdagens medgivande till efterskänkande av ifrågavarande fordran hos Sandström

utverkades.

Med hänsyn till de ringa utsikterna att utfå statens fordran hos Sandström

och i betraktande av vad flygstyrelsen och statskontoret i övrigt anfört vill jag

tillstyrka, att Sandström befrias från skyldighet att gälda det honom ådömda

ersättningsbeloppet 650 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Gösta Helge Werasoff Sandström må befrias från honom

jämlikt Stockholms rådhusrätts utslag den 12 februari 1934 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 650 kronor,

samt

att ifrågavarande belopp må ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

5

3:o.

Den 14 november 1933 utbröt eld i ett fänriken Nils Gösta Schyllander

å vinden i Göta trängkårs kanslihus tilldelat boningsrum. Omständigheterna

vid olyckstillfället torde kunna sammanfattas sålunda:

Schyllander hade nämnda dag, sedan en värnpliktig vid halv femtiden på

eftermiddagen eldat i kakelugnen uti ifrågavarande boningsrum, ungefär en

halvtimme därefter avlägsnat sig från rummet utan att tillse eldbrasan eller

vidtaga några till betryggande av eldsäkerheten erforderliga åtgärder. Schyllander

hade icke givit den värnpliktige några instruktioner för sättet vare sig

att elda eller att vidtaga erforderliga åtgärder för eldsäkerhetens betryggande.

Vid tiotiden på aftonen hade Schyllander upptäckt, att eld utbrutit i rummet

och därvid omedelbart alarmerat Skövde stads brandkår men samtidigt för

vaktbefälhavaren framhållit, att det vore onödigt att blåsa i kårinstruktionen

föreskriven brandala™, varför denne uraktlåtit detta. Eldsvådan anses hava

uppkommit därigenom, att glöd eller eldbrand fallit ur kakelugnen och antänt

i rummet befintliga brännbara ämnen.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Schyllander av vederbörande

åklagare under åtal vid Göta trängkårs krigsrätt under yrkande att,

enär Schyllander vid nämnda tillfälle varit vållande till eldskadan i kårens

kanslihus och i sammanhang därmed gjort sig skyldig till tjänstefel, Schyllander

måtte dömas till ansvar för vad han sålunda låtit komma sig till last ävensom

förpliktas ersätta kronan genom eldsvådan uppkomna skador å kronans

egendom med tillhopa 3,078 kronor 75 öre jämte ränta å varje i denna summa

ingående delbelopp efter 5 procent från den dag, krigsmakten visade sig hava

utbetalt detsamma.

Genom utslag den 13 januari 1934 förpliktade krigsrätten — jämte det

krigsrätten dömde Schyllander till disciplinstraff av vaktarrest i sju dagar —

Schyllander att ersätta krigsmakten ifrågavarande kostnader med 3,078 kronor

75 öre.

Krigshovrätten, varest åklagaren anförde besvär under yrkande örn bifall

till sitt ersättningsyrkande i vad detsamma avsåge ränta, fann enligt utslag

den 5 juni 1934, varemot Schyllander ej ägde fullfölja talan, skäligt att, med

ändring av krigsrättens utslag i vad talan däremot fullföljts, förplikta Schyllander

att till kronan gälda ränta på sätt i målet yrkats med 5 procent å de särskilda

i utdömda skadeståndet ingående belopp, kronan visade sig hava till

skadans avhjälpande utgivit, från utgivningsdagen tills betalning skedde.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 6 oktober 1934, har

Schyllander anhållit att av nåd bliva befriad från den honom ålagda betalningsskyldigheten.

Till stöd för ansökningen har Schyllander bland annat anfört,

att ett successivt uttagande av det utdömda beloppet jämte ränta skulle

medföra, att han under lång tid framåt finge disponera allenast en ringa del

av honom tillkommande avlöningsförmåner.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Schyllander vid den 14 juni 1934

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 61.

företagen undersökning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar till gäldande

av det honom ådömda skadeståndet, ävensom att Schyllander, som den

25 oktober 1934 erhållit lön såsom fänrik vid trängen, dessförinnan allenast

uppburit ersättning såsom surnumerär officer med 63 kronor 90 öre i månaden.

Arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement hava

den 10 november 1934 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört i huvudsak

följande.

Av utdömda kapitalbeloppet, 3,078 kronor 75 öre, hänförde sig 15 kronor

45 öre, avseende vissa av Schyllander från kårens förråd utrekvirerade, vid

eldsvådan skadade gevärspersedlar, till anslag under artilleridepartementets

förvaltning, 35 kronor 20 öre, avseende vissa förstörda rumsinventarier, till

anslag under intendentsdepartementets förvaltning, samt återstoden, 3,028

kronor 10 öre, avseende kostnader för reparation av den vid branden skadade

byggnaden, till anslag under fortifikationsdepartementets förvaltning. Enligt

av kårchefen i skrivelse till departementen den 19 juni 1934 lämnad uppgift

hade kostnaden för byggnadens reparation uppgått till ytterligare 17 kronor

50 öre, beträffande vilket belopp ersättningsyrkande ej framställts vid krigsrätten.

Schyllander torde emellertid vara till kronan ersättningsskyldig jämväl

för detta belopp.

Vad anginge den av Schyllander ådagalagda vårdslösheten vid omförmälda

tillfälle framginge av krigsrättens protokoll, att skadorna uppkommit genom

Schyllander underlåtenhet att ägna en tänd eldbrasa i ett av honom disponerat

rum i kronans byggnad nödig tillsyn. Den av Schyllander härigenom visade

vårdslösheten kunde emellertid, att döma av det honom ådömda disciplinstraffet

samt av omständigheterna i övrigt i målet, icke anses hava varit av grov beskaffenhet.

Därest nämnda byggnad med inventarier varit försäkrad mot eldfara,

skulle, jämlikt 25 § lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal, vederbörande

försäkringsgivare icke ägt att, för vad han i anledning av branden

måst utgiva, regressvis hålla sig till Schyllander, vilken alltså för sådan händelse

skulle undgått att ersätta skadorna. Nu angivna förhållande hade synts

departementen innefatta ett i och för sig vägande billighetsskäl till förmån för

att Schyllander befriades från den honom ålagda ersättningsskyldigheten. Detta

i förening med vad som upplysts rörande Sehyllanders obetydliga löneförmåner

syntes departementen motivera ett efterskänkande av kronans ifrågavarande

fordran. Departementen hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att kronans fordran å Schyllander på grund av vållande till omförmälda

eldsvåda, utgörande dels enligt krigsrättens och krigshovrättens förenämnda

utslag 3,078 kronor 75 öre jämte ränta, dels ock härutöver 17 kronor

50 öre, finge efterskänkas och fordringsbeloppen ur lantförsvarets räkenskaper

avskrivas.

Statskontoret har i utlåtande den 1 december 1934 med hänsyn till föreliggande

omständigheter och på de av artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen

anförda skäl förklarat sig icke vilja motsätta sig, att statsverkets

förevarande fordran å Schyllander efterskänktes.

I anslutning till vad myndigheterna sålunda anfört finner jag mig böra

tillstyrka, att Schyllander befrias från skyldighet att ersätta de kronan till

följd av ifrågavarande eldsvåda förorsakade utgifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61. 7

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Nils Gösta Schyllander må befrias från betalningsskyldighet

till kronan beträffande dels enligt Göta trängkårs krigsrätts

utslag den 13 januari 1934 och krigshovrättens utslag den 5 juni

1934 utdömda 3,078 kronor 75 öre jämte ränta, dels ock ett belopp

av 17 kronor 50 öre, samt

att de belopp, från vilkas gäldande Schyllander sålunda befrias,

må ur lantförsvarets räkenskaper avskrivas.

Yad departementschefen under punkterna l:o—3:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:98 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för G. S. Cassel m. fl. från viss betalningsskyldighet. s. 9 i texten
  2. SU 1935:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående befrielse för G. S. Cassel m. fl. från viss betalningsskyldighet. s. 1 i texten