Sök i Ratio Lex

Angående avsättning till en fond av medel, som influtit vid försäljning av sparmärken

1935-02-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:78, Angående avsättning till en fond av medel, som influtit vid försäljning av sparmärken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avsättning

till en fond av medel, som influtit vid försäljning

av sparmärken; given Stockholms slott den

1 februari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I skrivelse den 22 mars 1934 har generalpoststyrelsen gjort framställning

angående avsättning av vissa för försålda sparmärken influtna medel till

en fond.

Generalpoststyrelsen har därvid inledningsvis erinrat, att jämlikt bestämmelse

i § 2 av Kungl. Maj:ts förordning angående postsparbanken den 21

juni 1922 (nr 277), vilken bestämmelse jämväl förefunnits i tidigare förordningar

örn postsparbanken, insättning i denna icke finge ske annat än i helt

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 78.

235 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

krontal. Det minsta belopp, som kunnat och fortfarande kunde insättas å

postsparbanksbok, vore alltså en krona. För att underlätta besparing av

även mindre belopp hade postsparbanken tidigare tillhandahållit s. k. sparmärken

ä tio öre. Sedan tio sådana märken inköpts och uppklistrats å ett

s. k. sparkort, hade kortet vid insättning i postsparbanken kunnat användas

såsom betalningsmedel för en krona. Sparmärkesförsäljningen, som införts

samtidigt med postsparbankens inrättande, hade upphört med utgången av

år 1922, då sparmärkena avskaffats. Den uppgift, sparmärkena haft att fylla,

hade nämligen ansetts kunna bättre tillgodoses av de ficksparbössor för 10- respektive 25-öresmynt, som postsparbanken börjat tillhandahålla redan år

1907 och vilka vunnit en stor och alltjämt ökad spridning bland spararna.

Under de 39 år sparmärkesförsäljningen ägt bestånd hade, anför härefter

styrelsen, i medeltal för år sålts nära en miljon märken. Märkena hade

funnits att köpa utom å postanstalterna även hos av postsparbanken antagna

sparmärkesförsäljare. Bland dessa hade funnits ett stort antal skollärare

och lärarinnor, vilka torde hava inom skolorna avyttrat omkring 30 procent

av försålda sparmärken. Givetvis hade dock barn och ungdom, för vilka

sparmärkena närmast varit avsedda, i stor utsträckning förvärvat sparmärken

även utom skolorna. Sparmärkessystemet kunde därför sägas hava varit en

början till den skolsparverksamhet, postsparbanken numera bedreve i mera

fasta former.

Generalpoststyrelsen framhåller härefter, att en olägenhet med sparmärkena

varit den, att enstaka märken lätt kunde tappas bort eller förläggas.

Genom att ett stort antal sparmärken av sådan eller annan anledning icke

kommit att användas för sparändamål, hade postsparbanken under årens

lopp tillförts ett belopp på försålda och ännu utelöpande sparmärken, som

vid utgången av år 1933 uppgått till 89,458 kronor 30 öre och som helt visst

icke komme att för framtiden väsentligen minskas. Postsparbanken mottoge

visserligen fortfarande sparmärken för insättning å postsparbanksbok i de

fall sådana avlämnades. Detta skedde emellertid numera i mycket obetydlig

utsträckning (under år 1933 avlämnades sparmärken till ett belopp av

349 kronor 30 öre) och det syntes uppenbart, att ovannämnda stora belopp

endast till mycket ringa del komme att behöva disponeras för »inlösning» av

hittills icke avlämnade märken. Beloppet skulle därför, så framt icke särskild

åtgärd vidtoges, så gott som helt komma att tillfalla postsparbanken såsom

ren vinst. Några särskilda bestämmelser för användning av medlen ifråga

funnes nämligen icke utfärdade.

Styrelsen anför vidare, att det förefölle, som örn dessa medel — vilka

utgjordes av icke i anspråk tagna sparinsatser — borde och kunde användas

på ett sätt, som anslöte såväl till postsparbankens folkuppfostrande

uppgift som till det ändamål, för vilket dessa sparinsatser ursprungligen

gjorts. Det hade förut framhållits, att sparmärkena haft sina flesta avnämare

bland de unga och att sparmärkestrafiken på sin tid tjänat samma ändamål

som postsparbankens nuvarande skolsparverksamhet.

Skolsparverksamheten, vilken omfattade i runt tal 3,500 skolor, byggde

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 78.

på en fullt frivillig medverkan från såväl lärarpersonal som skolbarn. Postsparbanken

utdelade årligen, jämlikt av Kungl. Majit oell riksdagen hittills

anvisade anslag, i de skolor, som härför önskade ifrågakomma, 30,000 postsparbanksböcker

med därå insatta belopp av två kronor till i första hand

de under året nyinskrivna barnen. På grundval av denna utdelning av postsparbanksböcker

sökte postsparbanken sedermera uppmuntra barnen till

eget sparande genom att biand annat tillhandahålla skolorna s. k. klassparbössor.

Resultatet av denna skolsparrörelse måste betecknas såsom mycket

gott, vilket bland annat framginge därav, att å de 140,000 av postsparbanken

från och med år 1928 utdelade sparbanksböcker, varå barnen haft tillfälle

att under längre eller kortare tid (högst fem och lägst ett år) göra några insättningar,

hade vid slutet av år 1933, med frånräknande av de av postsparbanken

skänkta beloppen, insatts sammanlagt 1,650,000 kronor. Det borde i

detta sammanhang erinras, att postsparbanken icke vore ensam att bedriva

skolsparrörelse, utan att sådan utövades även av ett flertal enskilda sparbanker,

givetvis dock så att postsparbanken och respektive enskilda sparbanker

arbetade var och en inom olika skolor. Resultatet av hela denna skolsparrörelse

vore, såvitt generalpoststyrelsen kunde bedöma, synnerligen

glädjande.

Under de år, skolsparverksamliet utövats av postsparbanken, hade, anför

vidare styrelsen, denna haft många tillfällen att konstatera, hurusom skolbarn

med intresserad hjälp och ledning av sin lärare eller lärarinna gjort

stora ansträngningar att genom samfällt sparande vinna medel för tillgodoseendet

av vissa beaktansvärda önskemål. Oftast torde det kollektiva

sparandet gällt att möjliggöra anordnande av en skolresa. I många fall

hade sparandet varit förenat med stora svårigheter och krävt stora uppoffringar

av de små spararna, även örn sparinsatserna endast varit några

ören. Det vore nämligen att märka, att postsparbanken hade sin skolsparverksamhet

huvudsakligen förlagd till Norrland eller andra ekonomiskt

mindre gynnade landsdelar. Trots alla ansträngningar hade det dock stundom

visat sig omöjligt för barnen att förverkliga sina sparsyften. Det hade

då inträffat, att man med sina bekymmer vänt sig till postsparbanken för

att örn möjligt därifrån erhålla någon hjälp. I saknad av för ändamålet

disponibla medel hade emellertid postsparbanken icke varit i tillfälle att lämna

något ekonomiskt bistånd, hur önskvärt detta än kunde hava synts med

hänsyn till förhandenvarande omständigheter.

Styrelsen anser, att överskottsmedlen för försålda sparmärken icke kunde

erhålla bättre användning än örn de finge avsättas till en fond, varav den

årliga avkastningen helt eller delvis finge disponeras för utdelning till

skolor, skolklasser eller grupper av skolbarn av mindre bidrag, avsedda att

möjliggöra förverkligandet av något för ungdomens fostran och utbildning

värdefullt önskemål. Bidragen borde kunna avse exempelvis skolresor, anskaffande

eller utökning av skolbibliotek, förvärvande av radioapparat eller

skioptikonutrustning och skolornas prydande med konstverk. Möjligen borde

ett visst maximibelopp, t. ex. 200 kronor, fastställas för bidragen.

Såsom villkor för erhållande av bidrag har styrelsen föreslagit skola gälla,

att effektiv skolsparverksamhet finnes ordnad i vederbörande skolor antingen

genom postsparbanken eller enskild sparbank. Då styrelsen förutsatte, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

bidrag skulle utdelas endast till folkskolor (praktiskt taget de enda skolor,

varest postsparbanken oell övriga sparbanker för närvarande bedreve skolsparrörelse),

torde sannolikt erforderliga yttranden rörande skolor, som ansökt

om fondbidrag, kunna erhållas från vederbörande folkskolinspektörer.

Någon utdelning av understöd eller bidrag till enskilda elever syntes ej

böra ifrågakomma. Den ifrågasatta fonden ansåge styrelsen böra förvaltas

av postsparbanken enligt de bestämmelser, som gällde för förvaltning av

postsparbankens medel, och med skyldighet för generalpoststyrelsen att

föra räkenskaper och upprätta bokslut för fonden i anslutning till styrelsens

redovisning för postsparbanken. Därest till fonden överfördes samtliga postsparbankens

överskottsmedel för sparmärken — vilket torde vara lämpligt —

borde givetvis postsparbanken gottgöras av fondmedlen för beloppet av de

sparmärken. som framdeles kunde komma att av banken inlösas. Bidrag ur

fonden syntes böra sökas hos postsparbanken, varemot prövningen av inkommande

ansökningar och fördelningen av bidrag lämpligen borde anförtros

en särskild nämnd, sammansatt av representanter för postsparbanken

och skolväsendet.

Styrelsen förklarar sig övertygad örn att ett genomförande av dess förslag

skulle främja skolsparrörelsen och de syften denna avsåge att tillgodose

och fördenskull även nära anknyta till den uppgift, som sparmärkesförsäljningen

-— ur vilken de förefintliga överskottsmedlen uppkommit — haft att

fylla. Styrelsen ville därför livligt förorda, att medlen ifråga finge givas

sådan användning, som här ifrågasattes. Detta vore så mycket mera önskvärt,

som postsparbanken därigenom bleve i tillfälle att på ett värdigt och

verkningsfullt sätt hugfästa minnet av sin med ingången av år 1934 uppnådda

femtioåriga verksamhet. Postsparbanksrörelsen hade under de senare åren

lämnat så stora vinster, vilka även delvis tagits i anspråk av statsverket,

att det även ur denna synpunkt syntes rimligt och befogat, örn banken avstode

från sina anspråk på vissa av barn och ungdom i gångna tider hopbragta

men icke i anspråk tagna sparmedel för att i stället låta dessa bliva

till gagn för ungdomen nu och framdeles.

Generalpoststyrelsen har slutligen anfört att, enär Kungl. Majit väl icke

komma att lämna sitt eventuella bifall till dess förevarande framställning

utan efter riksdagens hörande, styrelsen icke ansett behövligt att nu överlämna

förslag till närmare bestämmelser, avseende den ifrågasatta fondens

förvaltning, sättet för utdelning av bidrag ur fonden m. m. Generalpoststyrelsen

förutsatte nämligen, att riksdagen, örn ärendet framlades för denna,

endast skulle behöva besluta rörande medlens användning på föreslaget sätt,

medan däremot Kungl. Majit skulle äga att i förekommande fall utfärda

erforderliga detalj före skrifter.

Med åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att

Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att medgiva, att de medel, som till

postsparbanken influtit för avyttrade och ännu utelöpande sparmärken, finge

avsättas till en under styrelsens förvaltning ställd fond, varav avkastningen

skulle enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser användas för att till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

skolor, varest skolsparrörelse funnes anordnad, lämna bidrag till ändamål,

som avsåge lärjungarnas fostran eller utbildning och som icke kunde i annan

ordning tillgodoses; med skyldighet dock för styrelsen att av fondens medel

gottgöra postsparbanken beloppet av de sparmärken, som efter fondens upprättande

kunde komma att av postsparbanken inlösas.

Över denna framställning har till en början skolöverstyrelsen den 13 april

1934 avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt, att de ifrågavarande medlen

måtte avsättas till en fond för de i generalpoststyrelsens framställning angivna

ändamålen och att utdelningen av fondens avkastning måtte verkställas

enligt av Kungl. Majit meddelade särskilda bestämmelser. Då överstyrelsen

förutsatt, att överstyrelsen — för den händelse fonden komme till

stånd — bleve satt i tillfälle att yttra sig örn sagda bestämmelser, innan

dessa av Kungl. Majit utfärdades, har överstyrelsen icke för närvarande

funnit skäl att närmare ingå på frågan örn nämnda bestämmelsers innehåll.

Vidare har statskontoret den 14 maj 1934 avgivit utlåtande och därvid anfört,

att det ville synas ämbetsverket, att vissa betänkligheter kunde hysas

mot att ifrågavarande inkomster, vilka egentligen borde tillgodoföras postverkets

vinstmedel, avsattes till en särskild fond. Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen

i ämnet anfört ville ämbetsverket dock icke motsätta sig

styrelsens förslag, för den händelse vid tidpunkten för avsättningen till

fonden det statsfinansiella läget funnes medgiva, att sådan avsättning skedde.

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle den årliga avkastningen av

fonden närmast disponeras för utdelning till skolor, skolklasser eller grupper

av skolbarn av mindre bidrag, avsedda att möjliggöra förverkligandet av

något för ungdomens fostran och utbildning värdefullt önskemål, såsom för

anordnande av skolresor, anskaffande eller utökning av skolbibliotek, förvärvande

av radioapparat eller skioptikonutrustning, skolornas prydande

med konstverk eller dylikt. I anledning härav ville statskontoret framhålla,

att vissa ändamål av nu antydd art för närvarande torde tillgodoses genom

anslag från vederbörande kommuner. Det syntes statskontoret vid utarbetandet

av författningsföreskrifter rörande fonden och dess användning vara

av vikt att tillse, att fondens avkastning icke komme att disponeras för

ändamål, som eljest skulle tillgodoses genom kommunala eller andra medel.

Överhuvud taget torde det i möjligaste mån böra sörjas för, att fondmedlen

användes på sådant sätt, att de komme att bidraga till en utveckling i gynnsam

riktning av skolsparrörelsen vid folkskolorna.

Slutligen har rikeräkenskapsverket den 18 juni 1934 utlåtit sig och därvid

anfört, bland annat, följande:

Riksräkenskapsverket funne, att vid bedömandet av generalpoststyrelsens

förevarande förslag hänsyn borde tagas därtill, att den tidigare bedrivna

sparmärkesförsäljningen kunde sägas hava utgjort inledningen till den skolsparverksamhet,

som postsparbanken numera bedreve i mera fasta former. Mot

de i samband med sparmärkesförsäljningen uppkomna vinstmedlen borde

följaktligen ställas de kostnader, som vore att hänföra till den nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Majus proposition nr 78.

skolsparverksamheten. Enligt inhämtade uppgifter beräknades postsparbankens

årliga merkostnader för skolsparrörelsen för närvarande uppgå till omkring

102,000 kronor, därav 60,000 kronor till å postsparbanksböcker insatta

belopp, 36,000 kronor till abonnemang å tidskriften »Lyckoslanten» och

6,000 kronor till inköp av skolsparbössor. Under hänvisning härtill hade

riksräkenskapsverket icke funnit tillräckliga skäl föreligga att för angivet

ändamål avskilja nu omhandlade medel. Ämbetsverket hade härvid icke

förbisett, att postsparbankens kostnader för den nuvarande skolsparverksamheten

hänförde sig till allenast de skolor, vid vilka postsparbanken

bedreve skolsparverksamhet, medan enligt generalpoststyrelsens förslag örn

fondering av överskottsmedlen för försålda sparmärken fondmedlens avkastning

skulle kunna tillgodoföras jämväl sådana skolor, där enskilda sparbanker

bedreve skolsparverksamhet.

I överensstämmelse med vad riksräkenskapsverket sålunda anfört har

ämbetsverket avstyrkt generalpoststyrelsens förevarande förslag samt förordat,

att omhandlade medel tillgodofördes postsparbankens vinstmedel. Beloppet

av de sparmärken, som framdeles kunde komma att av postsparbanken inlösas,

borde under angivna förhållande givetvis avföras såsom löpande

utgift.

För det fall att generalpoststyrelsens förslag örn fondering av omhandlade

medel likväl ansåges böra genomföras, har riksräkenskapsverket föreslagit,

att fondmedlen bokfördes å en under postsparbanken redovisad diversemedelsfond.

Generalpoststyrelsens här framlagda förslag innebär, att de medel, som

till postsparbanken influtit för avyttrade och ännu utelöpande sparmärken

— vid utgången av år 1933 uppgående till 89,458 kronor 30 öre — skola

avsättas till en särskild fond, varav avkastningen enligt av Kungl. Majit

meddelade bestämmelser skulle användas för att till skolor, varest skolsparrörelse

finnes anordnad, lämna bidrag till ändamål, som avse lärjungarnas

fostran eller utbildning och som icke kunna i annan ordning tillgodoses.

De skäl, som av generalpoststyrelsen anförts till förmån för dess förslag,

hava synts mig övertygande, och jag finner mig fördenskull böra tillstyrka

detsamma. Av riksräkenskapsverket framförda erinringar mot förslaget synas

mig nämligen icke vara av den avgörande betydelse, att den av styrelsen

föreslagna anordningen icke bör komma till ständ. Jag förordar alltså, att

riksdagens medgivande inhämtas därtill, att här förevarande medel, räknat

från och med den 1 juli 1935, avsättas till en under generalpoststyrelsens

förvaltning ställd fond med nyss angivna ändamål.

Såsom generalpoststyrelsen framhållit, lärer det få ankomma på Kungl.

Majit att — under förutsättning att riksdagen lämnar medgivande härtill

— meddela de närmare bestämmelser, som för fondens förvaltning ävensom

för bidrags utgående må bliva erforderliga. De av generalpoststyrelsen i

sådant hänseende förordade riktlinjerna synas mig i allt väsentligt kunna

läggas till grund för ett blivande Kungl. Majits beslut i ämnet. I likhet

med statskontoret vill jag emellertid understryka angelägenheten av att härvid

tillses, att fondens avkastning icke kommer att disponeras för ändamål,

som eljest skulle tillgodoses genom kommunala eller andra medel, ävensom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

att fondmedlens avkastning användes på sådant sätt, att de komma att bidraga

till en utveckling i gynnsam riktning av skolsparrörelsen vid folkskolorna.

På sätt riksräkenskapsverket föreslagit torde fondmedlen böra bokföras

å en under postsparbanken redovisad diversemedelsfond.

I den mån sparmärken komma att efter fondens upprättande av postsparbanken

inlösas, bör givetvis postsparbanken erhålla gottgörelse härför

av fondmedlen.

I detta sammanhang torde jag få beröra en fråga, som tidigare varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet, nämligen örn användandet av postsparbankens

medel.

I skrivelse den 10 maj 1933, nr 188, anhöll riksdagen i anledning av en

inom riksdagen väckt motion och under åberopande av vederbörande utskotts

däröver avgivna utlåtanden, att Kungl. Maj:t täcktes låta skyndsammast

utreda, huruvida och på vad sätt landsortens och särskilt landsbygdens

sparmedel i postsparbanken kunde i större utsträckning göras tillgängliga

för tillgodoseende av de lokala kreditbehoven, exempelvis genom att viss

del av bankens medel insattes i de enskilda sparbankerna, samt därefter

vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde giva anledning.

På grund av riksdagens sålunda gjorda anhållan bemyndigade Kungl. Majit

den 26 maj 1933 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla tre

personer för att inom nämnda departement, med beaktande av vad i berörda

utskottsutlåtanden anförts, biträda med verkställande av den utav riksdagen

begärda utredningen.

Med stöd av sagda bemyndigande uppdrog chefen för kommunikationsdepartementet

samma dag åt landshövdingen E. A. Beskow, byråchefen i

generalpoststyrelsen F. E. Sandberg och verkställande direktören i Upsala

sparbank J. H. Jönsson att biträda med verkställande av den ifrågavarande

utredningen. Därjämte uppdrog departementschefen åt landshövdingen Beskow

att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete.

Den 9 maj 1934 avlämnade de sålunda tillkallade utredningsmännen »Utredning

i fråga örn användandet av postsparbankens medel» (Statens off. utredn.

1934: 26).

Å sid. 47—48 i utredningen lämnades följande sammanfattning av det resultat,

vartill utredningsmännen kommit:

Den verkställda utredningen har givit vid handen, att de från landsbygden

härflytande sparmedlen i postsparbanken icke i sin helhet kommit den där

bosatta befolkningen till godo i form av lån och andra penningplaceringar,

men att någon större skiljaktighet i detta hänseende icke föreligger mellan

postsparbanken och de enskilda sparbankerna.

I syfte att bidraga till en utjämning förorda utredningsmännen ett samarbete

mellan postsparbanken och de enskilda sparbankerna på det sätt,

att postsparbanken till sparbankerna utlämnar tillfälliga lån mot säkerhet

av fullgoda värdehandlingar, eventuellt även definitivt övertager vissa av

sparbankerna beviljade lån. I samma syfte anse utredningsmännen vidare

lämpligt, att, då fråga ej är örn smärre lån, sparbankerna hänvisa lånesökande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr 78.

till postsparbanken och därvid även förmedla lånetransaktioner, i den män

sparbankerna finna ett sådant förfaringssätt böra äga rum.

Beträffande systemet med insättning av postsparbanksmedel i de enskilda

sparbankerna framhålla utredningsmännen, att, ehuruväl detsamma icke kan

betraktas såsom oframkomligt, utredningsmännen dock av angivna orsaker

anse sig sakna anledning föreslå vidtagande av åtgärder för att detsamma

skall komma till användning.

Särskild föreskrift i anslutning till vad sålunda uttalats torde erfordras

endast såvitt avser utlämnande av tillfälliga lån från postsparbanken till

enskilda sparbanker.

Utredningsmännen föreslå i sådant hänseende,

att generalpoststyrelsen må äga att av postsparbankens medel till enskilda

sparbanker mot säkerheter, som postsparbanken enligt gällande reglemente

angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående medel äger innehava,

utlämna tillfälliga lån, dock att högre sammanlagt belopp, än som motsvarar

fem procent av insättarnas behållning i postsparbanken enligt senaste

bokslut, icke ma användas för ändamålet, och att en och samma sparbank

icke må samtidigt innehava dylika lån till högre sammanlagt belopp, än

som motsvarar fem procent av insättarnas behållning i sparbanken enligt

senaste bokslut.

Över nämnda utredning avgåvos utlåtanden den 24 september 1934 av

generalpoststyrelsen, den 27 sepember 1934 av statskontoret, samma dag av

fullmäktige i riksbanken samt den 29 september 1934 av sparbanksinspektionen,

varjämte svenska sparbanksföreningen yttrade sig i ämnet.

Den 25 januari 1935 har Kungl. Majit, i anslutning till utredningsmännens

förslag, utfärdat kungörelse örn ändrad lydelse av 4 § i förnyade reglementet

den 27 oktober 1922 (nr 522) angående förvaltningen av de i postsparbanken

innestående medel (sv. förf.-sami. nr 9.) Härmed torde riksdagens ifrågavarande

skrivelse få anses vara slutbehandlad.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag nu, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de medel, som till postsparbanken influtit för avyttrade

och ännu utelöpande sparmärken, må, räknat från och med

den 1 juli 1935, avsättas till en under generalpoststyrelsens

förvaltning ställd fond, varav avkastningen skall enligt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser användas för att till skolor,

varest skolsparrörelse finnes anordnad, lämna bidrag till ändamål,

som avse lärjungarnas fostran eller utbildning och som

icke kunna i annan ordning tillgodoses; med skyldighet dock

för generalpoststyrelsen att av fondens medel gottgöra postsparbanken

beloppet av de sparmärken, som efter nämnda tidpunkt

kunna komma att av postsparbanken inlösas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning gjorda framställning örn anslaq till studielånef s. 7 i texten
  2. SU 1935:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning till en fond av medel, sorn influtit vid försäljning av sparmärken. s. 1 i texten