Sök i Ratio Lex

Angående reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

1936-02-21 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:118, Angående reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående reglering av

Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten; given Stockholms slott

den 21 februari 1936.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Till prövning föreligger fråga örn reglering av Norsholm—Västervik—

Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.

Nämnda bolag är ägare till järnvägen Norsholm—Västervik—Hultsfred

med en banlängd av 184.S kilometer, i vilken järnväg ingå tidigare såsom

särskilda järnvägar bestående bandelarna Norsholm—Bersbo, Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—Jenny samt den år 1927 förvärvade järnBihang

tilt riksdagens protokoll 19:i(>. t sami. Nr 118. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

vägen Vimmerby—Spångenäs med en banlängd av 17.0 kilometer. Bolaget

arrenderar därjämte av riksgäldskontoret järnvägen Vimmerby—Ydre, å

vilken emellertid endast vagnslastgodstrafik bedrives.

Till anläggning av järnvägarna Hultsfred—Jenny och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

beviljade Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 24 november

1876 lån ur allmänna järnvägslånefonden till belopp av respektive

1,750,000 kronor och 1,865,000 kronor.

Med anledning av att annuiteterna å nämnda lån icke i föreskriven ordning

inbetalts, varigenom efter hand en betydande förfallen skuld uppkommit,

framlade Kungl. Majit i proposition, nr 55, till 1924 års riksdag förslag

till reglering av statslånen, vilka dåmera innehades av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag. Detta förslag innebar, att bolagets

skuld på grund av statslånen skulle, räknat från och med den 1 januari

1924, regleras på sådant sätt, att därav bildades två lån, nämligen dels

ett å 1,787,660 kronor 27 öre, motsvarande den 31 december 1923 icke förfallet

kapital jämte anståndsränta, den senare beräknad till sitt dåtidsvärde,

dels ock ett å 3,384,321 kronor 69 öre, utgörande samma dag förfallna

kapital- och räntebelopp. Sedan riksdagen (skrivelse nr 157) bifallit propositionen,

meddelade Kungl. Majit den 6 juni 1924 beslut i ämnet och

stadgade därvid för de nya lånen bland annat följande villkor och bestämmelser:
Annuiteterna

beräknas efter fem och fyra tiondels procent å vederbörande

lånebelopp. Av dessa annuiteter gottgöres först ränta efter fyra och en

halv procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 1,787,660 kronor 27 öre

och efter fem procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 3,384,321 kronor

69 öre, varefter återstoden utgör avbetalning å vederbörande lånebelopp.

Nämnda annuiteter skola till riksgäldskontoret inbetalas den 31 december

varje år, intill dess lånen blivit till fullo betalda. Därest till betalning förfallet

belopp icke i föreskriven ordning erlägges, skall bolaget, intill dess samma

belopp varder behörigen inbetalat, därå gälda årlig ränta efter fem procent

beträffande lånet å 1,787,660 kronor 27 öre samt fem och en halv procent i

fråga om lånet å 3,384,321 kronor 69 öre. Till säkerhet för sin fordrans utbekommande

skulle staten, sedan bolagets järnvägar Hultsfred—Jenny, Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

och Norsholm—Bersbo med bibanor sammanslagits

till en järnväg, erhålla inteckning i hela den därigenom uppkomna

järnvägsfastigheten med bästa förmånsrätt för lånet å 1,787,660 kronor 27 öre

och med förmånsrätt näst därefter för lånet å 3,384,321 kronor 69 öre. Utdelning

till aktieägarna i bolaget må ej verkställas, om bolagets ställning är

sådan, att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom

omöjliggöres eller försenas. Utdelning må ej heller verkställas, förrän

skälig avsättning till förnyelsefond ägt rum. Bolaget äger endast efter av

Kungl. Majit i varje särskilt fall lämnat medgivande inköpa andra järnvägar,

förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära

utvidgning av bolagets verksamhet.

I samband med sammanslagning till en järnväg av järnvägarna Hultsfred—Jenny,

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Norsholm—Bersbo ändrade

bolaget sitt namn till Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag.

Efter medgivande av Kungl. Majit den 16 december 1927 förvärvade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

3

bolaget förenämnda järnväg Vimmerby—Spångenäs av Västerviks stad. Sistnämnda

järnväg, som alltjämt utgör en särskild enhet, ingår alltså icke i den

järnvägsfastighet, vari staten erhållit inteckningssäkerhet för sin fordran hos

bolaget.

Samma år som bolagets skuldförhållande till staten på nyss angivet sätt

reglerades träffades uppgörelse mellan bolaget och Kalmar läns norra

landsting om reglering av bolagets skuld till landstinget, vilken skuld uppkommit

genom att landstinget till följd av borgensansvar för bolagets obligationslån

måst fullgöra på bolaget ankommande förpliktelser. Bolagets sålunda

uppkomna skuld, utgörande tillhopa i runt tal 1,407,000 kronor, uppdelades

vid nämnda reglering i två lån, det ena å 785,000 kronor och det andra å

622,000 kronor, motsvarande landstingets kapital- respektive räntefordran

vid 1924 års slut. Ä det förra lånet skulle erläggas en annuitet av 4 procent,

innefattande ränta efter 3.5 procent å oguldet kapital. Det andra lånet skulle

löpa utan ränta, till dess landstingets lån nr 1 blivit slutamorterat, och därefter

skulle å detsamma erläggas en annuitet av 5 procent, vari skulle ingå

ränta efter 4 procent å oguldet kapital. Till säkerhet för dessa båda lån

ligga inteckningar i bolagets dåvarande järnvägsfastighet, till förmånsrätten

gällande närmast efter de till säkerhet för statslånen pantförskrivna.

Till och med år 1931 kunde bolaget fullgöra sina förpliktelser i enlighet

med förenämnda, år 1924 träffade uppgörelser och erlade sålunda årligen

till riksgäldskontoret 279,287 kronor 2 öre och till landstinget 31,408 kronor

56 öre. För år 1932 erlades inga annuiteter vare sig till riksgäldskontoret

eller till landstinget. För åren 1933 och 1934 erlades till riksgäldskontoret

75,000 kronor respektive 102,323 kronor 89 öre men ingenting till

landstinget. För år 1935 slutligen har varken till riksgäldskontoret eller

till landstinget gjorts några inbetalningar.

I anledning av statslåneannuiteternas uteblivande föranstaltade fullmäktige

i riksgäldskontoret bland annat örn utredning angående järnvägsbolagets

förvaltning och ekonomiska ställning, vilken utrednings resultat framlades

i en den 28 mars 1933 dagtecknad promemoria av riksgäldssekreteraren

J. Hägglund och byråchefen S. Norrman. I denna promemoria redogöres

till en början för järnvägens trafik och ekonomiska förhållanden under

åren 1924—1931 samt för orsakerna till den under nämnda tidsperiod inträdda

försämringen i bolagets ekonomiska ställning. Vidare konstateras,

att medel saknats för fullgörande av år 1932 förfallna annuiteter å statslånen,

och att vittgående åtgärder för järnvägsföretagets sanering syntes erforderliga,

därest annuiteterna skulle framdeles kunna erläggas. Innan frågan

örn en reglering nedåt av statslåneskulden upptoges till prövning, borde

emellertid enligt utredningsmännens mening en fullständig utredning föreligga

såväl angående möjligheterna att uppnå driftsbesparingar — vilken

utredning då redan igångsatts — som ock angående möjligheterna att genom

en fusion med angränsande järnvägar, närmast Norra Östergötlands

järnvägar och Mellersta Östergötlands järnvägar, vinna förbättring i järnvägens

affärsresultat.

Med överlämnande av förenämnda promemoria och under hänvisning till

utredningsmännens däri gjorda uttalanden angående förutsättningarna för

upptagande av frågan örn en skuldreglering samt med hänsyn till de betydande

kapital av statsmedel, som vore investerade i de järnvägar, örn vilkas

fusionering fråga i detta sammanhang kunde uppstå, förklarade sig fullmäk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

tige i riksgäldskontoret i en till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

ingiven skrivelse den 30 mars 1933 dela utredningsmännens

uppfattning, att en utredning i berörda hänseende snarast möjligt borde

komma till stånd och hemställde förty, att uppdrag måtte lämnas åt 1932

års järnvägsekonomiutredning att verkställa en sådan fusionsutredning.

Med anledning av denna framställning uppdrog jag den 31 mars 1933 åt

1932 års järnvägsekonomiutredning att verkställa nämnda fusionsutredning.

Utredningen igångsattes omedelbart genom en särskild delegation under ordförandeskap

av verkställande direktören i svenska järn vägsföreningen G.

Löfmarck och med representanter för Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägsaktiebolag och trafikförvaltningen Östergötlands smalspåriga järnvägar.

Resultatet av denna utredning, vilken tog sikte endast på motsebara

ekonomiska verkningar av en fusion mellan de representerade järnvägsföretagen,

avlämnades till järnvägsekonomiutredningen i slutet av oktober 1934.

Samtidigt inkom Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag till

Kungl. Majit med framställning örn reglering, i enlighet med en preliminär

överenskommelse mellan fullmäktige i riksgäldskontoret samt bolagets styrelse

och landstinget, av bolagets skuldförhållande till staten, vilken framställning,

efter det att fullmäktige i riksgäldskontoret den 29 november 1934

avgivit yttrande däröver, remitterades till järnvägsekonomiutredningen. Sedermera

hava fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse den 23 januari

1936 överlämnat framställning av järnvägsbolaget med annat förslag till reglering

av statslånen. Sedan även denna framställning remitterats till järnvägsekonomiutredningen,

har denna i ett sammanhang behandlat de föreliggande

spörsmålen och därutinnan avgivit utlåtande den 31 januari 1936.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 februari 1936 yttrat sig

i frågan.

Innan jag övergår till en redogörelse för det föreliggande ärendet, torde jag

sammanfattningsvis få angiva resultatet av fusionsutredningen och de båda

regleringsförslagen samt lämna en översikt över järnvägsbolagets ekonomiska

förhållanden.

Det siffermässiga resultatet av utredningen örn den ifrågasatta fusionens

ekonomiska verkningar framgår av följande tablå:

Besparingar

resp. inkomstökning
-

Inkomst
minskningar
-

vid en fusion

Kronor

Gemensam förvaltning ........................ 19,000 å 20,000

Tidtabellsomläggning ........................ 1,000

Lokparkens utnyttjande ...................... 2,500

Verkstäder och förråd ........................ 4,600

Gemensam godstaxa, med 5 Öres banavgift i samtrafik

................................... ._49,000

27,100 å 28,100 49,000

Förlustsaldo cirka 20,900

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. J

Av förestående poster torde särskilt den, som avser inkomstminskning genom

godstaxans enhetliggörande, kräva närmare belysning.

Bruttoinkomstminskningen vid införande av enhetlig taxa för såväl person-

som godstrafik har beräknats till:

för persontrafik .................................... kronor 110,000

» godstrafik ............................ ■ • • • • • • ■ •___5___191,000

Summa kronor 301,000

Från detta belopp hava emellertid avdragits:

redan genomförda individuella nedsättningar ............ kronor 40,000

vid Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnväg av styrelsen

beslutade men ännu ej genomförda allmänna nedsättningar » 114,000

inkomstökning vid omläggning av samtrafiksvägar ...... » _44,000

Summa kronor 198,000,

varvid inkomstminskningen begränsas till .............. » 103,000.

Under antagande att enhetliga taxeförhållanden vid de smalspåriga Östgötabanorna

och Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnväg genomföras endast

i godstrafik, men icke i persontrafik, har inkomstminskningen under i övrigt

lika beräkningsgrunder beräknats bliva reducerad till det i nyss återgivna

tablå upptagna beloppet av 49,000 kronor. Delegerade hålla före, att den

angivna saldoföriusten vid ifrågavarande fusion, 20,900 kronor, kommer

att uppvägas av sådan trafik- och inkomstökning, som förväntas uppkomma

genom godstaxans sänkning och att det ekonomiska resultatet av en

fusion således skulle rent siffermässigt sett bliva varken vinst eller förlust.

Det i oktober 1934 av bolaget efter förhandlingar med riksgäldsfullmäktige

och landstinget framlagda förslaget, som avsåg en lånereglering, räknad från

och med den 1 januari 1935, innehöll i huvudsak följande.

Av järnvägsbolagets skuld för statslånen, den 31 december 1934 uppgående

till inalles 5,486,790 kronor 15 öre, skulle av det belopp av 2,721,896 kronor

1 öre, som utgjorde återstoden av den ursprungliga kapitalskulden, bildas

två lån, nr 1 å 1,300,000 kronor och nr 2 å 1,420,000 kronor, samt överskjutande

belopp å 1,896 kronor 1 öre kontant inbetalas. Annuitet, motsvarande 5

procent å lånebeloppet, skulle inbetalas å lånet nr 1 första gången den 31 december

1935. Beträffande lånet nr 2 skulle riksgäldskontoret äga att på sätt

närmare i förslaget angavs bestämma, huruvida och i vilken mån annuitet

skulle debiteras. Kalmar läns norra landsting skulle medgiva viss avskrivning

av sin fordran hos järnvägsbolaget samt avlämna garantiförbindelse för

behörigt erläggande av annuiteterna å statslånet nr 1, med rätt dock att

vara från förbindelsen frigjord efter ett år i förväg verkställd uppsägning,

som emellertid finge ske tidigast vid slutet av år 1943, såvida ej fusion med

angränsande järnväg komme till stånd mot bolagets bestridande, i vilket

fall förbindelsen skulle kunna uppsägas till omedelbart upphörande. Landstinget

skulle till säkerhet för ett belopp av 350,000 kronor erhålla inteckning

i järnvägsfastigheten närmast efter statslånet nr 1, för vilket riksgäldskontoret

skulle innehava inteckning med bästa förmånsrätt, och till säkerhet för ett

belopp av 400,000 kronor inteckning närmast efter statslånet nr 2. Landstingets

räntefordran skulle avskrivas, och dess kapitalfordran utöver nyss

angivna belopp, i runt tal 4,670 kronor, skulle inbetalas. Det skuldbelopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

(i

till staten, som översköte 2,721,896 kronor 1 öre och utgjordes av obetalda

räntor, skulle bilda ett lån nr 3 med inteckningssäkerhet efter förenämnda

fyra lån. A statslånet nr 3 skulle annuiteter ej få debiteras, så länge landstingets

garantiförbindelse vore gällande. Successiv avskrivning av statslånet

nr 3 skulle ske enligt i förslaget intagna bestämmelser med 10/25 vid skuldregleringens

genomförande och därefter med 1/2s för varje år fr. o. m. år 1945

så länge landstingets garantiförbindelse förbleve gällande.

Förslaget innehöll därjämte bland annat en föreskrift, att bolaget skulle

för vart och ett av åren 1935—1937 debiteras annuitet för ett i statslånet nr 2

ingående delbelopp av 1,000,000 kronor.

Det under sistlidna januari månad framlagda förslaget till reglering av

järnvägsbolagets skuldförhållande till staten — vilket förslag framkommit

efter förhandlingar inför järnvägsekonomiutredningen mellan de olika intressenterna

— innebär, att bolaget skulle den 1 juli 1936 i ett för allt till

riksgäldskontoret inbetala ett belopp av 1,440,000 kronor, vilket belopp omfattar

det i det tidigare regleringsförslaget såsom ett statslån nr 1 upptagna

beloppet 1,300,000 kronor med tillägg av vissa riksgäldskontorets fordringar

hos bolaget på grund av obetalda räntor, vilka fordringar med tillämpning

av visst reducerat beräkningssätt, som riksgäldskontoret följt för år 1934,

skulle för sistnämnda år uppgå till cirka 55,000 kronor och för år 1935 till

omkring 85,000 kronor. En sådan reglering kan komma till stånd under

förutsättning, bland andra, att landstinget ikläder sig borgensansvar för ett

amorteringslån å 600,000 kronor och för järnvägens samtrafiksuppbörd, varigenom

deponerade medel till belopp av 105,000 kronor kunna frigöras, samt

att bolaget upptager ett banklån å 500,000 kronor mot inteckning med bästa

förmånsrätt i järnvägen. Med förmånsrätt närmast efter sistnämnda lån

skulle inteckningar lämnas landstinget till säkerhet för dess fordringar hos

bolaget.

Norsholm—Västervik—Hulsfreds järnvägs inkomster och driftsutgifter —

alltså icke ränteutgifter och avsättningar till förnyelsefond — ävensom överskott

eller underskott under senare år framgå av följande ur allmän järnvägsstatistik

hämtade sammanställning:

1924

1927

1930

1931

1932

1933

1934

Inkomster.

Persontrafik ..........

Posttransporter........

Poststationsskötsel ....

Godstrafik.......

Extra trafikinkomster .

Lok- och vagnhyror ...

Diverse...............

635,352

63,586

30,306

1,373,813

29,106

7,756

8,259

555,872

64,211

30,012

1,195,685

22,930

3,439

53,888

503,144

59,706

31,482

1,041,741

23,852

47,131

487,813

59,677

31,482

928,820

23,635

32,262

455,066

58,857

31,537

680,164

19,387

32,213

472,409

58,169

30,130

693,842

28,451

51,215

453,514

58,383

28,317

784,256

31,076

38,267

Summa inkomster

2,148,178

1,926,637

1,707,056

1,563,689

1,277,224

1,334,216

1,393,813

Summa driftsutgifter

1.619,983

1,518,718

1,482,269

1.401,065

1,365,610

1,189,369

1,163,756

Överskott ( + ) eller un- derskott (—)........

+ 528,195

+ 407,919

+ 224,787

+ 162,624

- 88,386

+ 144,847 + 230,057

Bolagets balansräkning per den 1 januari och den 31 december 1934 har

följande utseende:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

7

1934

deli 1 januari deli 31 december

Kronor Kronor

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen........................ 7,195,711: 52 7,195,211: 52

Rullande materiel........................... 2,863,856: 27 2,863,236: 27

Inventarier......... 238,414:06 239,066:91

Aktier...................................... 1* — 1* —

Kassan..................................... 648:38 13,123:93

Bankräkningar.............................. 203,254:72 286,956:82

Depositionsbevis (säkerhet för samtrafiksmedel) 105,000: — 105,000: —

Diverse debitorer............................ 79,155: 48 115,299: 84

Förrådsavdelningen.......................... 106,130:11 119,490:36

Vinst- och förlusträkning..................... 479,004: 70 509,085: 27

Summa kronor 11,271,176: 24 11,446,471: 92.

Skulder:

Statslån.................................... 5,327,459: 35 5,486,790: 15

Kalmar läns norra landsting................. 1,429,858:13 1,456,271:64

Diverse kreditorer........................... 64,528:34 101,093:48

Aktiekapital................................ 2,273,765: 90 2,273,765: 90

Reservfond................................. 75,000: — 75,000: —

Fond för ständiga avgälder.................. 1,162:20 1,162:20

Förnyelsefond............................... 2,099,402: 32 2,052,388: 55

Summa kronor 11,271,176: 24 11,446,471: 92.

Förnyelsefond inom linjen.................... 307,154: 81 462,628: 81.

Enligt av riksgäldskontoret meddelad uppgift fördelar sig bolagets skuld

till staten den 31 december 1935, sammanlagt 5,718,403 kronor 71 öre, på

följande sätt:

Lån nr 1 av år 1924

Kapital...........

Ränta............

Överränta........

Anståndsränta

Lån nr 2 av år 1924

Kapital...........

Ränta............

Överränta........

Anståndsränta....

Summa för båda lånen

Icke förfallen skuld

Förfallen

skuld

Summa

,. 1,538,860:43

97,885: 39

288,249: 21

10,940: 48

1,636,745: 82

288,249: 21

10,940: 48

1,538,860: 43

397,075: 08

1,935,935: 51

.. 3,167,635: 63

87,417: 03

510,920: 32

16,495: 22

3,255,052: 66

510,920: 32

16,495: 22

3,167,635: 63

614,832: 57

3,782,468: 20

.. 4,706,496: 06

1,011,907: 65

5,718,403: 71.

Då jag nu går att redogöra för de föreliggande framställningarna och yttrandena,

torde jag få begränsa mig till vad som anförts i anslutning till det

sist återgivna förslaget och i övrigt hänvisa till handlingarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

I den nied riksgäldsfullmäktiges skrivelse den 23 januari 1936 överlämnade

framställningen har Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag

förklarat sig berett att den 1 nästkommande juli till riksgäldskontoret

inbetala det föreslagna beloppet, 1,440,000 kronor, under de förutsättningar,

som härför angivits, och tillika hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

1936 års riksdag att godkänna en reglering av bolagets statslån på föreslaget

sätt.

Bolaget har vid sin framställning fogat beslut av Kalmar läns norra landsting

den 8 januari 1936, varigenom landstinget förpliktat sig att teckna borgen

å förutnämnda nya lån å 600,000 kronor och garanti för järnvägsbolagets

samtrafiksuppbörd åren 1936—1938. I fråga örn regleringen av landstingets

fordran hos bolaget lämnas en redogörelse i 1932 års järnvägsekonomiutrednings

utlåtande, vartill jag återkommer i det följande.

I sin nyssnämnda skrivelse den 23 januari 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

— som i ett tidigare yttrande uttalat sin uppfattning, att en

fusion mellan de järnvägar, varom vid förutnämnda utredning varit fråga,

icke syntes ägnad att medföra sådan förbättring av deras räntabilitetsförhållanden,

att åtgärden i och för sig kunde tänkas minska behovet av skuldnedskrivning

för järnvägsbolagets del — anfört:

Järnvägsbolagets årliga utgifter för räntor och amorteringar hava, om uppgörelseförslaget

skulle godtagas av statsmakterna, beräknats komma att

under de närmaste femton åren uppgå till 90,092 kronor. Därav skulle 18,000

kronor utgöra annuitet efter 4a/2 procent å skuld till landstinget å 400,000

kronor, varemot landstingets återstående fordran å cirka 1,100,000 kronor

(därav ränta cirka 740,000 kronor) skulle löpa utan ränta intill dess borgenslånet

å 600,000 kronor slutamorterats, varefter ny reglering skulle ske.

Vid uppgörande av 1934 års regleringsförslag uppskattade riksgäldskontorets

utredningsmän det för framtiden i genomsnitt per år beräkningsbara

driftöverskottet å ifrågavarande järnväg till i gynnsamt fall 240,000 kronor.

Det för år 1934 uppkomna driftöverskottet har uppgått till 235,157 kronor

56 öre eller sålunda i det närmaste det beräknade beloppet. Fullmäktige

framhöllo emellertid i sin skrivelse till Kungl. Majit den 29 november 1934,

att stor ovisshet rådde rörande järnvägens ekonomiska framtid, sedd på längre

sikt, i betraktande av automobiltrafikens utveckling, järnvägens begränsade

trafikvolym och den relativt obetydliga vinstmarginal, som bomme att återstå

efter genomförd nödvändig taxesänkning. Med hänsyn därtill skulle enligt

fullmäktiges uppfattning järnvägens avkastningsmöjligheter lätt nog kunna

försvagas till den grad, att hela det i järnvägen investerade statskapitalet

ginge förlorat, därest ej vid en skuldreglering annan säkerhet än inteckning i

järnvägen kunde erhållas.

Resultatet av järnvägsdriften för år 1935 kommer, enligt vad för fullmäktige

tillgängliga uppgifter utvisa, att bliva väsentligen sämre än för år 1934, i

det att driftöverskottet för år 1935 väntas komma att nedgå till omkring

110,000 kronor, beroende på en minskning av inkomsterna med 80,000 kronor

och en ökning av utgifterna med 60,000 kronor, av vilket sistnämnda belopp

mer än hälften är att hänföra till ökningar av bestående natur (bortfallande

av tidigare medgivet avdrag å personalens avlöning, ändrad dyrortsgruppering

och höjda pensionsavgifter).

Även om den angivna försämringen av driftresultatet för år 1935 givetvis

ej bör tillmätas avgörande betydelse för bedömande av den föreliggande frå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

9

gan, visar den dpck, att fullmäktiges nyss återgivna uttalande angående ovissheten

om järnvägens ekonomiska framtid ej saknar fog. Vid sådant förhållande

anse fullmäktige den nu erbjudna uppgörelsen vara av beskaffenhet att

kunna av statsmakterna godtagas.

Såsom ett villkor för reglering av järnvägsbolags skuldförhållande till staten

har i allmänhet plägat uppställas, att staten skall äga rätt att inlösa lespektive

järnväg på förmånligare villkor än som gällande koncession innehåller.

Ett sådant villkor bör ock stipuleras i nu förevarande fall och synes

.skäligen böra utformas så, att staten skall äga rätt inköpa järnvägen, när

staten så önskar, för ett belopp, motsvarande den erbjudna lösesumman,

1,440,000 kronor, samt järnvägsbolagets kvarstående kapitalskuld till landstinget

å 750,000 kronor eller sålunda sammanlagt 2,190,000 kronor. Denna

inlösningssumma bör ökas med de belopp, som framdeles kunna komma att

bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men minskas

med behörigt avdrag på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Med stöd av vad sålunda anförts hava fullmäktige tillstyrkt antagande av

det föreliggande förslaget till uppgörelse angående Norsholm—Västervik—

Hultsfreds järnvägsaktiebolags statslån och hemställt, att Kungl. Majit mätte

framlägga ärendet för den nu församlade riksdagen.

1932 års järnvägsekonomiutredning har i sitt utlåtande till en början i fråga

örn en fusion mellan nu förevarande järnväg och Östergötlands smalspariga

järnvägar anfört:

Järnvägsekonomiutredningen hade efter verkställd granskning och omprövning

av den föreliggande fusionsutredningens resultat lika med riksgäldsfullmäktige

kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande fusion

icke syntes ägnad att medföra sådan förbättring av järnvägarnas rantabilitetsförhållanden,

att åtgärden i och för sig kunde tänkas minska behovet

av en skuldnedskrivning för Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags

del. Därmed torde visserligen fusionstanken icke böra definitivt

avskrivas, förutsatt att densammas förverkligande beredde fördelar av samhällsekonomisk

art, exempelvis i form av lägre taxor och mera rationella

driftsanordningar, och således ur denna synpunkt kunde hava sitt berättigande.

Det läge i sakens natur och bestyrktes av den verkställda utredningen, att

så i viss mån skulle bliva fallet. Mot detta förhållande vore emellertid att ställa

den omständigheten, att östgötabanorna icke syntes hava nämnvärt intresse

för en fusion och att Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag

såväl skriftligt som muntligt förklarat sig icke benäget att frivilligt medverka

till fusionens genomförande. De huvudsakliga skälen till denna bolagets

inställning till frågan vore, att inflytandet över järnvägarnas ledning

och skötsel i och med en fusion befarades bliva berövat Västervik och Kalmar

läns norra del, och att den gemensamma järnvägstörvaltningens sannolika

förläggande till Norrköping ingåve betänkligheter. Att på frivillighetens

väg åstadkomma en fusion vöre sålunda, såvitt järnvägsekonmiutredningen

kunnat finna, för närvarande icke möjligt, och alt med tvångsåtgärder från

statsmakternas sida genomföra densamma syntes under förhandenvarande

förhållanden icke böra ifrågakomma.

Järnvägskonomiutredningen ansåge sig alltså böra i fusionsfrågan sammanfattningsvis

göra det uttalandet, att det ar 1933 väckta föislaget örn en

sammanslagning mellan Västerviks- och Östgötabanorna icke borde föranleda

någon vidare åtgärd i förevarande sammanhang, ulan att man nu borde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

inrikta sig på att söka åstadkomma en ur olika synpunkter tillfredsställande

lösning av frågan om reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten.

Järn vägsekonomiutredningen övergår så till det på hösten 1934 framlagda

förslaget till lånereglering och erinrar om att ordningsföljden mellan de kvarstående

lånen hos riksgäldskontoret och landstinget enligt den mellan riksgäldskontoret,

järnvägsbolaget och landstinget villkorligt träffade uppgörelsen

skulle bliva följande:

Belopp kr.

Statslån nr 1.............. 1,300,000

Landstingslån nr 1 ........ 350,000

Statslån nr 2.............. 1,420,000

Landstingslån nr 2 ........ 400,000

Summa lån 3,470,000

Säkerhet:

Botteninteckning + landstingets

borgen (för tio år)

Inteckning efter........... 1,300,000

» » 1,650,000

» » 3,070,000

1 anslutning härtill anföres i utlåtandet:

Järn vägsekonomiutredningen kunde vid prövningen av denna skuldregle
ringsplan

icke finna, att den förpliktelse beträffande statslånet nr 1 _bor
gensansvar

under tio år — som landstinget genom sitt biträdande av planen

iklätt sig, ui statens fordringsägaresynpunkt vore av så reell och avgörande

betydelse, alt den motiverade ett framflyttande till relativt betryggande läge

av en så avsevärd del av landstingets nu helt värdelösa fordran. Under förutsättning

att det allmänna järnvägsekonomiska läget icke komme att påverkas

av omständigheter, vilka för närvarande icke kunde förutses eller

överblickas, syntes nämligen grundad anledning föreligga för antagandet,

att förräntningen och amorteringen av ett bottenlån å 1,300,000 kronor i

Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägar borde vara någorlunda säkerställda

även sådan särskild borgen förutan för den tioårsperiod, varom här

vöre fråga. Det måste emellertid även uppmärksammas, att annuiteterna

under dessa tio år endast till en mycket oväsentlig del skulle medföra minskning

av kapitalskulden, vilken sålunda efter de tio årens utgång komme att till

allra största delen eller med ett från 1,300,000 kronor till c:a 1,220,000 kronor

minskat belopp kvarstå.

Vid sådant förhållande kunde ekonomiutredningen icke undgå det intryclandstin8et

genom en skuldreglering i enlighet med den villkorligt

trallade uppgörelsen komme att i jämförelse med staten bliva tillgodose^ i

en grad, som icke stöde i skäligt förhållande till det reella värdet av den

garantiförbindelse i fråga om statslånet nr 1, vilken landstinget åtagit sig

att lämna till riksgäldskontoret.

Därest landstinget befunnits villigt att ikläda sig sådan garanti för heta

löptiden av statslånet nr 1, såsom från början varit avsett, kunde skuldreglermgsförslaget

möjligen hava lämnats utan erinran. Den i jämförelse

med det ursprungligen framlagda förslaget på yrkande av landstinget vidtagna

modifikation, varigenom landstinget medgivits rätt att uppsäga sin

gai förbindelse till upphörande efter tio år, måste emellertid anses innebära

en sadan försvagning av denna förbindelses reella värde, att uppgörelsen

icke kunde anses tillfredsställande ur statens synpunkt, detta även örn hänsyn

foges till den påföljd, som stadgats för den händelse landstinget komme

att begagna sig av sin rätt att efter tio år uppsäga sin garantiförbindelse.

Jarnvägsekonomiutredningen hade på angivna skäl ansett sig böra söka

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

åstadkomma en skuldreglering, som bättre än det föreliggande förslaget tillgodosåge

statens intressen, och hade i detta syfte upptagit nya förhandlingar

med representanter för järnvägsbolaget. Dessa förhandlingar hade dragit ut

på tiden, dels därför att ekonomiutredningen haft att samtidigt pröva den

framlagda fusionsutredningens resultat, dels därför att bolagets förhandlings - män funnit utsiktslöst att söka förmå landstinget att ikläda sig borgensansvar

för statslånet nr 1 under hela dess löptid. På grund härav hade frågan

icke kunnat föreläggas 1935 års riksdag, vilket utgjort en av förutsättningarna

för landstingets medverkan enligt den år 1934 villkorligt träffade uppgörelsen.

Vid de inför järnvägsekonomiutredningen under år 1935 fortsatta

förhandlingarna hade därefter från bolagets sida framförts ett helt nytt uppslag,

nämligen att likvidera skulderna till staten med visst kontant belopp.

Ekonomiutredningen hade för sin del ansett detta uppslag värt att dryftas

såsom innebärande vissa fördelar även ur statens synpunkt, förutsatt att staten

erhölle gottgörelse för sina fordringar med ett skäligt belopp. Sedan det

med allt större visshet blivit ådagalagt, att landstinget icke kunde tänkas

villigt att frånfalla sitt en gång gjorda förbehåll örn rätt till borgensförbindelsens

uppsägning till upphörande efter tio år, örn landstinget därtill funne

anledning, och sedan det sålunda icke visat sig möjligt att giva den föreliggande

uppgörelsen giltighet för all framtid, vilket järnvägsekonomiutredningen

ansett vara ett huvudvillkor för dess förordande, hade förhandlingarna

kommit att mer och mer inrikta sig på en lösning enligt nyssnämnda alternativ.

I utlåtandet redogöres därefter för de förhandlingar, som ledde fram till

förut omförmälda förslag, att järnvägsbolaget skulle till riksgäldskontoret inbetala

ett belopp av 1,440,000 kronor och återstoden av statens fordran avskrivas.

I anslutning härtill meddelar järnvägsekonomiutredningen följan
-

de översikt över finansieringen av nämnda inbetalning:

Kronor.

Bolagets kontanta tillgångar beräknas den 1 juli 1936 uppgå till 350,000

Som säkerhet för samtrafiksuppbörd finnes å deposition i bank ett

belopp av .............................................. 105,000

Mot inteckning med bästa rätt i bolagets järnväg upptages ett

banklån å .......................... 500,000

Mot borgen av landstinget upptages ett amorteringslån å........ 600,000

Summa kronor 1,555,000

Härav beräknas erforderligt som rörelsekapital .............. 115,000

Återstår sålunda disponibelt för likvidering av statens fordran . . 1,440,000.

Örn det sålunda föreliggande förslaget anför järnvägsekonomiutredningen:

Frågan om reglering av järnvägsbolagets skuld till staten befinner sig därmed

i det läge, att det nu endast återstår för statsmakterna att taga ställning

till, huruvida den för statens fordringar hos bolaget erbjudna lösesumman,

1,440,000 kronor, kan anses antagbar. Järnvägsekonomiutredningen anser i

likhet nied fullmäktige i riksgäldskontoret att så är fallet. Visserligen mot
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr lis.

svarar densamma endast en mindre del av statens nuvarande fordringar, i

det att den icke ens utgör likvid för statens kapitalfordran. En sanering avbolagets

affärsställning kan emellertid icke tänkas genomförd med mindre

staten efterskänker icke blott sina nuvarande räntelordringar hos bolaget

utan även viss del av sin kapitalfordran. Detta förhållande, som konstaterades

redan åren 1933 och 1934 i samband med då företagna undersökningar

angående bolagets ekonomiska ställning och framtidsutsikter, framstår

nu än tydligare på grund av den minskning i järnvägens driftsöverskott, som

därefter inträtt. Vid sådant förhållande synes ett kontantbelopp av 1,440,000

kronor, vilket motsvarar statslånet nr 1 enligt 1934 års uppgörelse med tilllägg

av vissa riksgäldskontorets fordringar bos bolaget på grund av obetalda

räntor för åren 1934 och 1935, kunna av statsmakterna godtagas. Vid jämförelse

med de belopp, som enligt nyssnämnda skulduppgörelse voro avsedda

att kvarstå som lån i egentlig mening — alltså statslånen nr 1 och 2 — karr

lösesumman måhända synas låg. Beaktas må emellertid vid en sådan jämförelse,

att i och med antagandet av 1934 års skuldregleringsförslag statslånet

nr 1 skulle hava varit i avseende å förräntning och amortering säkerställt

endast för tio år, medan statslånet nr 2 skulle hava kommit att löpa utan någon

verklig säkerhet och utan egentlig utsikt till förräntning på grund av

dess väsentligt sämre förmånsrätt i inteckningshänseende ävensom de villkor,

som uppställts för att annuitet å detsamma eller del därav skulle få påfordras.

Med den försvagning av bolagets ekonomiska ställning, som numera

inträtt, synes grundad anledning föreligga att helt bortse från sistnämnda

lån. Under förhandenvarande förhållanden måste det enligt järnvägsekonomiutredningens

mening affärsmässigt sett vara fördelaktigare att erhålla

angivna belopp i ett för allt som likvid för statens ifrågavarande

fordran.

Da landstinget år 1934 visat sig vilja medverka vid en finansiell rekonstruktion

av bolaget, förutsattes vid de överläggningar, vilka resulterade i den

nu preliminärt träffade uppgörelsen, av såväl järnvägsekonomiutredningen

som järnvägsbolagets representanter, att landstinget skulle befinnas villigt

att på erforderligt och lämpligt sätt stödja bolaget även vid genomförande av

en skuldreglering enligt de år 1935 utformade riktlinjerna. I och med landstingets

förut omförmälda, den 8 januari 1936 fattade beslut är denna förutsättning

i huvudsak uppfylld, i det landstinget förklarat sig berett dels att

teckna borgen å ett av järnvägsbolaget upptaget amorteringslån å 600,000

kronor, dels att teckna garanti under tre år för bolagets erläggande av uppburna,

andra järnvägar tillkommande samtrafiksmedel, så att det på deposition

i bank för samtrafiksuppbörden innestående beloppet, 105,000 kronor,

må kunna av bolaget disponeras för fullgörande av likvid till staten.

I gengäld har landstinget betingat sig att erhålla samtliga inteckningar i

järnvägen, i den mån desamma icke erfordras som .säkerhet för bottenlån

i bank å 500,000 kronor, ävensom bestämt, att dess nuvarande fordringar

hos bolaget skola regleras sålunda att kontant till landstinget inbetalas 4,671

kronor 65 öre, att återstoden av landstingets kapitalfordran, 750,000 kronor,

skall uppdelas i ett lån nr 1 å 400,000 kronor och ett lån nr 2 å 350.000 kronor,

samt att landstingets räntefordran hos bolaget, för närvarande uppgående

till 741.220 kronor 25 öre, skall bilda ett lån nr 3. Lånet nr 1 skall

löpa med en annuitet av 4.5 procent (varav ränta 3.5 procent), lånen nr 2 och

3 skola däremot löpa utan ränta intill dess borgenslånet å 600,000 kronor

blivit slutamorterat, varefter ny reglering skall ske.

Såsom härav framgår avser landstinget att låta hela sin fordran hos bolaget

kvarstå tillsvidare, låt vara att å hela räntefordran och å nära hälften

av dess kapitalfordran icke påfordras någon ränta, så länge amorterings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lis.

13

lånet å 600,000 kronor löper, och att det ställes i utsikt att därefter en ny

reglering av bolagets skuld till landstinget skall ske.

Det synes i och för sig rimligt, att landstinget för sin medverkan till

skuldregleringens genomförande betingar sig vissa fördelar i form av ökade

utsikter till återfående av någon del av sina nuvarande fordringar hos bolaget.

Då staten genom ett godkännande av det föreliggande förslaget avstår

icke blott från sina räntefordringar utan även från en betydande del av

sina kapitalfordringar, torde det emellertid kunna sättas i fråga, huruvida

icke även landstinget bör omedelbart avskriva åtminstone sin räntefordran

hos bolaget, i all synnerhet som landstinget år 1934 medgav en sådan avskrivning

och vägande skäl icke torde kunna åberopas för ett återtagande av detta

medgivande. Det må i detta sammanhang framhållas, att såväl järnvägsekonomiutredningen

som ock järnvägsbolagets representanter under de nyligen

förda förhandlingarna togo för givet, att landstinget i denna punkt

skulle vidbliva sitt år 1934 fattade beslut, och att ekonomiutredningen i annat

fall redan i samband med dessa förhandlingar skulle hava påyrkat en

avskrivning av landstingets räntefordringar. Beaktas må vidare, att landstinget

enligt den nu föreliggande skuldregleringsplanen räknar med att omedelbart

erhålla ränta och amortering å 400,000 kronor och, sedan förutnämnda

mot landstingets borgen upptagna lån å 600,000 kronor blivit slutamorterat,

kan hava utsikt att erhålla ränta även å sin återstående kapitallördran,

350,000 kronor, medan landstinget, därest 1934 års skuldregleringsförslag

blivit definitivt antaget, skulle hava haft utsikter — dock sannolikt sämre

än nu — till förräntning och amortering endast å 350,000 kronor.

Med allt erkännande av den förståelse från landstingets sida, som hittills

visats järnvägsbolaget, kan järnvägsekonomiutredningen vidare icke dela den

mening, som kommit till uttryck i ett av tingets särskilda utskott avgivet utlåtande,

däri med anledning av en av järnvägsbolagets styrelse till landstinget

gjord framställning om avskrivning av lånet nr 3 göres gällande, att med

den intressegemenskap, som råder mellan landstinget och järnvägsföretaget,

någon sådan avskrivning nu icke anses påkallad. Det torde nämligen trots

allt för järnvägsföretagets framtida bestånd och utveckling vara av icke

oväsentlig betydelse, att den förestående saneringen blir definitiv i stället för

att göras beroende av en i en framtid företagen ny prövning av frågan.

Otänkbart är ju ej heller alt landstinget vid denna tidpunkt kan hava en

annan inställning till bolaget än som för närvarande är fallet, och att på detta

sätt syftet med de från statens sida nu medgivna stora eftergifterna kan bliva

i viss mån förfelat.

På grund av det anförda, fortsätter järnvägsekonomiutredningen, och i anslutning

till förenämnda, av järnvägsbolagets styrelse till landstinget gjorda

hemställan funne sig järnvägsekonomiutredningen böra påyrka, att landstinget

frånträdde sitt beslut, i vad det avsåge förenämnda lån nr 3. Enligt vad

ekonomiutredningen inhämtat syntes en omedelbar avskrivning av detta

lån för övrigt icke kräva några åtgärder för fordringsbeloppets täckande, då

detsamma uppgivits redan vara fört inom linjen i landstingets räkenskaper.

Slutligen syntes bland villkoren för skuldregleringens biträdande böra intagas

bestämmelser örn rätt för staten alt framdeles inlösa bolagets järnvägar

enligt grunder, som angivits i fullmäktiges i riksgäldskontoret den 23 januari

1936 avgivna yttrande.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har järnvägsekonomiutredningen

tillstyrkt, att ifrågavarande förslag till reglering av statens fordran hos

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag — innebärande att mellanhavandet

mellan staten och bolaget avvecklas medelst ett belopp i ett för

allt av 1,440,000 kronor, att av bolaget erläggas den 1 juli 1936 — måtte

med förbehåll, som ekonomiutredningen förordat, föreläggas den nu församlade

riksdagen för godkännande.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen har i sitt utlåtande anfört, att styrelsen,

sedan styrelsen under hand inhämtat, att uppfyllandet av det i järnvägsekonomiutredningens

yttrande upptagna villkoret i avseende på landstingets lån

nr 3 icke torde möta särskilda svårigheter, tillstyrkte järn vägsekonomiutredningens

förslag.

Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Norsholm—Västervik—- en''Hultsfreds järnvägsaktiebolag under de senaste åren icke förmått fullgöra

stadgade annuitetsbetalningar å sina statslån. Till följd härav hava olika förslag

till förbättring av företagets ekonomi varit föremål för undersökningar

och förhandlingar. I första hand har sålunda behandlats fråga om fusion

mellan nämnda järnväg och Östergötlands smalspåriga järnvägar. Den härutinnan

verkställda utx-edningen har emellertid, i vad avser möjligheterna

för staten att genom fusionen erhålla ökad betalning av statslånen, icke givit

positivt resultat. Med hänsyn härtill och på de skäl i övrigt, som anförts

av 1932 års järnvägsekonomiutredning, torde fusionsfrågan sakna omedelbar

aktualitet och få ställas på framtiden.

Vad därefter beträffar de två förslag till reglering av Norsholm—Västervik

—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten, som i skilda

framställningar underställts Kungl. Maj:ts prövning, torde det år 1934 framlagda

-— innebärande bland annat en förnyad ombildning av bolagets statslån

och en omläggning av bolagets lån hos Kalmar läns norra landsting, som

därjämte skulle efterskänka sin räntefordran — likaledes få anses sakna

aktualitet, i det att landstingets åtagande att för viss tid teckna borgen för

betalningen av en del av statens fordran förfallit. Det torde under sådana

omständigheter och med hänsyn till resultatet av senare förda förhandlingar

icke finnas anledning att ytterligare diskutera möjligheten att finna en lösning

efter de i nämnda förslag uppdragna riktlinjerna.

Efter förhandlingar mellan intressenterna inför 1932 års järnvägsekonomiutredning

har slutligen framlagts ett förslag, som går ut på att staten skulle

såsom full betalning för sin fordran hos bolaget godtaga ett belopp av 1,440,000

kronor, att betalas den 1 juli 1936, i vilket belopp anses ingå kapitalfordran

å 1,300,000 kronor och i övrigt vissa räntebelopp. Frånsett de räntor, som

belöpa på första halvåret 1936, innebär detta förslag, att av statens fordran,

5,718,403 kronor 71 öre, skulle avskrivas ett belopp av 4,278,403 kronor 71 öre.

I sistnämnda belopp ingår kapitalfordran, som ännu icke förfallit, till belopp

av i runt tal 3,591,800 kronor, medan återstoden utgöres av räntefordringar.

Erinras må emellertid, att även i statens nuvarande kapitalfordran ingå räntor

å de ursprungliga lånebeloppen, vilka före 1924 års lånereglering nedbringats.

lill i runt tal 3 miljoner kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lis.

15

Vid bedömande av detta förslag, som alltså innebär ett synnerligen betydande

efterskänkande av kapitalfordran, torde två huvudsynpunkter vara

att anlägga, nämligen dels huruvida staten kan antagas hava utsikt att på

annat sätt utfå större del av sin fordran, och dels örn järnvägens andre huvudfordringsägare,

Kalmar läns norra landsting, i sådan grad medverkar till en

sanering av järnvägens ekonomi, att statens eftergift står i rimligt förhållande

därtill och att järnvägen genom regleringen vinner möjlighet att för framtiden

fortsätta sin verksamhet på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt.

Från den förra synpunkten torde det vara uppenbart, att bolagets beräkneliga

driftöverskott icke medgiver någon mera betydande betalning av annuiteter

å statslånen, helst örn ett kvarstående av statens fordran förbindes

med en reglering av bolagets landstingslån i anslutning till 1934 års förslag.

För den årliga avsättningen till förnyelsefond anses ett belopp av

omkring 155,000 kronor erforderligt. Driftöverskottet å bolagets järnväg

uppgick år 1934 till cirka 235,000 kronor men lär för år 1935, som eljest

för järnvägarna i allmänhet medförde ett uppsving, minskas till omkring

110.000 kronor. Skulle sistnämnda överskottsbelopp vara normerande för

den närmaste framtiden, kan bolaget icke ens verkställa föreskriven avsättning

till förnyelsefond, än mindre fullgöra annuitetsbetalningar å sina lån.

Ehuru det år 1935 vunna driftsresultatet, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret

framhållit, icke bör tillmätas avgörande betydelse för bedömandet av

förevarande fråga, synas mig dock omständigheterna sådana, att det från

här anlagd synpunkt torde få anses tillrådligt att godtaga förslaget om statslånets

återgäldande genom en engångsbetalning av 1,440,000 kronor, vilket

belopp motsvarar vad som enligt regleringsplanen kan bliva för ändamålet

disponibelt.

Vad angår Kalmar läns norra landstings medverkan vid den föreslagna

saneringen av bolagets ekonomi är å ena sidan att märka, att landstinget

skulle teckna borgen för återbetalningen av ett amorteringslån å 600,000

kronor, vilket skulle upptagas av bolaget för att möjliggöra förenämnda inbetalning

till statsverket, ävensom garanti för bolagets samtrafiksuppbörd

under åren 1936—1938, varigenom ett deponerat belopp av 105,000 kronor

skulle kunna frigöras för samma ändamål. Å andra sidan må framhållas,

att landstinget för sina nuvarande fordringar, å vilka någon avskrivning

icke skulle ske, ävensom för sin nyssnämnda borgensförbindelse skulle åtnjuta

inteckningssäkerhet med förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor,

vilka i sin lur skulle utgöra säkerhet för ett banklån å samma belopp. Säkerheten

för landstingets fordringar utgöres för närvarande av inteckningar

närmast efter dem, som ligga till säkerhet för statslånen å tillhopa över 5

miljoner kronor. Innebörden av delta förslag är alltså, att landstinget genom

statslånens bortfallande erhåller icke oväsentligt större möjligheter att återfå

sina fordringar. Dessa fordringar, i runt tal uppgående till 1,490,000 kronor,

fördela sig med 750,000 kronor på kapitalfordran och 740,000 kronor på räntelordran.

Landstinget har förutsatt, att av dess kapitalfordran ett belopp av

400.000 kronor skall förräntas och amorteras med en annuitet av 4.5 procent

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

jämsides med förenämnda banklån och amorteringslån, medan frågan örn

betalningen av återstående kapitalfordran och räntefordringen skulle upptagas

till förnyad prövning, då förenämnda amorteringslån å 600,000 kronor

slutbetalats.

Lika med 1932 års järnvägsekonomiutredning och i betraktande av den

förmån för landstinget, som det förevarande regleringsförslaget innebär, finner

jag det för järnvägens framtida bestånd och utveckling av betydelse, att

landstinget, på sätt förutsatts vid dess godkännande av 1934 års regleringsförslag,

frånträder sitt krav på bibehållande av räntefordringen. Även jag

finner därför såsom villkor för godtagande av det föreliggande regleringsförslaget

böra uppställas, att landstinget efterskänker berörda räntefordring.

Därest sistnämnda villkor uppfylles — enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inhämtat torde detta icke möta särskilda svårigheter —- synes ifrågavarande

järnvägsföretag genom den föreslagna låneregleringen få sin skuldbörda

så minskad, att företagets ekonomi, såvitt nu kan förutses, bör vara

tryggad.

Såsom ytterligare villkor för låneregleringen torde i enlighet med riksgäldsfullmäktiges

av 1932 års järnvägsekonomiutredning biträdda förslag böra

uppställas, att staten skall äga inlösa järnvägen för ett belopp av 2,190,000

kronor, motsvarande förutnämnda belopp av 1,440,000 kronor jämte landstingets

kapitalfordran å 750,000 kronor; dock att inlösningssumman bör ökas

med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i järnvägens fasta

anläggningar och rullande materiel, men minskas med behörigt avdrag på

grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

På grund av det anförda vill jag alltså tillstyrka en reglering av bolagets

statslån i enlighet med det föreliggande förslaget och under nyss angivna

villkor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens kapital- och räntefordran hos Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägsaktiebolag på grund av statslån

för järnvägsanläggningar må under av mig angivna villkor

avskrivas till den del, densamma överstiger 1,440,000 kronor,

mot det att bolaget senast den 1 juli 1936 till riksgäldskontoret

kontant inbetalar sagda belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301013

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1936:37 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten jämte i s. 1 i texten