Med förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser
1936-02-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1936:122, Med förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 122-
1
Nr 122.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående giltighetstiden för vissa tullsatser; given
Stockholms slott den 28 februari 1936.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa
tullsatser.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1936.
1 sami
Nr m.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
F ör slag
till
förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser.
Härigenom förordnas som följer:
Där i tulltaxan eller i författning örn tillägg till tulltaxan särskild tullsats
är åsatt vara, som inkommer under viss del av året, skall, med ändring av
vad sålunda stadgats, tullsatsen erhålla giltighet under ifrågavarande del
av året oavsett den tidpunkt, då varan må anses hava inkommit.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
men skall icke äga tillämpning å vara, som inkommit före ikraftträdandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 28 februari 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet:
Enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande
tulltaxa i dess lydelse enligt kungörelser den 31 maj 1935 (nr 222) och den
18 juli 1935 (nr 472) äro till tulltaxenr 67 (stat. nr 130—132) hänförliga äpplen,
päron och andra frukter, med undantag av pomeranser, belagda med
tilläggstull av 10 kronor för 100 kilogram, för så vitt de »inkomma» under
vissa i förordningen angivna tider. Tilläggstullen utgår för äpplen inkommande
under tiden 1 juli—31 december, för päron inkommande under tiden
1 juli—30 november och för andra här avsedda frukter inkommande under
tiden 1—31 januari eller 1 maj—31 december.
Även beträffande vissa andra vegetabiliska produkter har tullbeskattningen
gjorts beroende av tiden för inkommandet. Bestämmelser härom ha
meddelats dels i 1929 års tulltaxa och dels genom förordningar och kungörelser
den 31 januari 1932 (nr 15), den 4 november 1932 (nr 512), den 13 mars
1933 (nr 77), den 27 april 1934 (nr 90) och den 21 augusti 1935 (nr 491 och
492). Bestämmelserna avse vissa varuslag hänförliga till tulltaxenr 48—
51, 55, 56, 57: 1—3, 65 och 66 (stat. nr 103, 105—107, 112, 113—115, 116: 2,
128 och 129).
Någon allmän regel angående den tidpunkt, då vid tillämpning av de ifrågavarande
bestämmelserna en vara skall anses ha »inkommit», är icke stadgad.
Lösningen av frågan, huru den säsongvis återkommande övergången
från en tullsats till annan skall med avseende å olika förtullningsfall äga
rum, har därför blivit beroende på praxis. Däremot är ett närliggande spörsmål,
nämligen om tillämpningen vid förtullning av nya eller ändrade beskattningsföreskrifter,
reglerat genom allmänna bestämmelser, vilka såvitt
angår de viktigare förtullningsfallen återfinnas i tullstadgan den 7 oktober
1927 (nr 391) och friliamnsstadgan den 8 november 1935 (nr 553).
Vid förtullning i tullinlandet skola enligt 145 § tullstadgan, där ej annorlunda
förordnas, de taxor och författningar tillämpas, som gälla den dag, från
vilken anstånd med fullgörande av de med förtullningen sammanhängande
förpliktelserna mot tullverket skall enligt 168 eller 169 § beräknas. Inne
-
4
Kungl. Majlis proposition nr 122.
börden härav är i stort sett dels att vid direkt förtullning de taxor och författningar
skola tillämpas, som gälla den dag, då godset mottagits av vederbörande
tullanstalt, d. v. s. då denna erhållit fartygs-, bantågs-, fordons-,
luftfartygs- eller postanmälan, därå godset vid inkommandet varit uppfört,
eller transitförpassning, som åtföljt godset, dels ock att vid förtullning från
tullager den dag, då godset anmälts till förtullning, är avgörande i samma
hänseende.
Beträffande säsongtullarna är, såsom förut nämnts, enligt tulltaxeförfattningarnas
ordalydelse tidpunkten för inkommandet avgörande. I praxis har
vid förtullning i tullinlandet godset ansetts såsom inkommet, då det i nyss
angivna bemärkelse mottagits av tullanstalten. Vid direkt förtullning har
följaktligen övergången från en säsongtullsats till annan kommit att försiggå
efter samma regler som vid en beslutad tulltaxeändring. Vid förtullning
från tullager åter har tullsatsen ansetts bero av den tid, då varan före uppläggningen
mottagits av vederbörande tullanstalt, och icke, såsom fallet är
vid en tulltaxeändring, av den tid, då varan anmälts till förtullning från tulllagret.
I sist angivna hänseende stödjer sig praxis på beslut av generaltullstyrelsen
och kammarrätten i ett under giltighetstiden för tidigare tullförfattningar
handlagt anmärkningsmål. Nya likartade mål, där generaltullstyrelsen
intagit samma ståndpunkt, bero för närvarande på kammarrättens
prövning.
Vad härefter angår förtullning i frihamn, må först erinras om innehållet
av vissa bestämmelser, som gällt intill ingången av år 1936, då frihamnsförordningen
den 31 maj 1935 (nr 250) och frihamnsstadgan den 8 november
1935 (nr 553) trätt i kraft.
Enligt § 19 mom. 1 första stycket i 1907 års frihamnsförordning i dess
lydelse enligt förordning den 8 juni 1923 (nr 198) skulle förtullning av gods,
som infördes från frihamn, ske efter de taxor och författningar, som voro
gällande, då införseln ägde rum, och var Kungl. Majit bemyndigad att meddela
föreskrifter i fråga om tidpunkten, då införseln skulle anses vara verkställd.
Vidare ägde Kungl. Majit enligt momentets andra stycke medgiva,
att på de villkor, som Kungl. Majit bestämde, gods, som direkt från utrikes
ort införts med fartyg till frihamn och där icke varit upplagt för lagring,
finge förtullas efter taxor och författningar, som gällt vid visst tidigare tillfälle
efter fartygets ankomst till frihamnen.
De sålunda åsyftade närmare bestämmelserna funnos meddelade i kungörelsen
den 30 maj 1930 (nr 179) angående den tidpunkt, då införsel från frihamn
skall anses vara verkställd, m. m. Den ifrågavarande tidpunkten var
i §§ 1 och 2 av kungörelsen för de viktigare fallen så bestämd, att införseln
skulle anses äga rum, då godset lämnade frihamnsområdet eller dess inlastning
å fartyg, järnvägsvagn eller fordon för befordran från frihamnen avslutades,
dock att införseln skulle anses äga rum redan vid förtullningsangivningen,
därest godset i samband därmed ställdes under tullverkets kontroll
eller viss särskild tillsyn av frihamnsförvaltningen. Beträffande i § 19
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
5
mom. 1 andra stycket av 1907 års frihamnsförordning avsett, med fartyg ankommet
gods stadgades i § 3 av 1930 års kungörelse, att godset finge under
vissa villkor förtullas efter de taxor och författningar, som gällt den dag, då
föreskrivet bevis örn gjord anmälan av fartygets ankomst avlämnats till tullförvaltningen
i frihamnen.
I praxis tillämpades de i §§ 1 och 2 av kungörelsen förekommande bestämmelserna
om tidpunkten för införsel från frihamn jämväl då det gällde att
i fråga om säsongtull underkastade varor avgöra, när inkommandet från frihamn
ägt rum. Däremot ansågos bestämmelserna i § 3 icke äga avseende
å säsongtullarna, enär de icke berörde frågan örn när införsel skulle anses
ha skett utan fastmer, i överensstämmelse med avfattningen i denna del av
grundstadgandet i frihamnsförordningen, gingo ut på tillämpning av taxor
och författningar gällande vid viss tidpunkt före införseln.
Den nya frihamnsförordningen innehåller icke någon motsvarighet till § 19
mom. 1 i den äldre förordningen. Spörsmålet örn de taxor och författningar,
efter vilka förtullning i frihamn bör ske, är i sin helhet behandlat i frihamnsstadgan
(62 §). De nya bestämmelserna gå direkt ut på angivande av
de tidpunkter, vilka skola vara avgörande i fråga om tillämpningen av olika
taxor och författningar, och innefatta icke någon tolkningsregel om den tidpunkt,
då införsel från frihamn skall anses vara verkställd. Huvudregeln
är, att vid förtullning i frihamn de taxor och författningar skola tillämpas,
som gälla den dag, då tullklareringsattest å godset utfärdas. Regeln jämkas
genom bestämmelser, enligt vilka, därest godset före nämnda dag förts över
frihamnsgränsen eller gjorts till föremål för vissa därmed jämförliga åtgärder,
de taxor och författningar skola tillämpas, som gällde då detta skedde.
Vid sidan av huvudregeln är möjlighet anvisad att efter särskilt yrkande erhålla
tillämpning antingen av de taxe- och författningsbestämmelser, som
gälla den dag, då yrkandet framställes, eller ock av de bestämmelser, som
gällde den dag, då godset ankommit till frihamnen. Tillämpning av de å
ankomstdagen gällande bestämmelserna kan, i olikhet mot vad förut varit
fallet, ifrågakomma oavsett huru godset försänts till frihamnen och huruvida
detsamma där varit upplagt för lagring. Å andra sidan förutsättes för
dylik tillämpning bland annat, att yrkande därom framställes inom trettio
dagar från ankomsten. Dessutom skall enligt 70 § frihamnsstadgan tiden
för anstånd med fullgörande av de med förtullningen sammanhängande förpliktelserna
gentemot tullverket i nu avsedda fall räknas från ankomstdagen.
I och med tillkomsten av de nya frihamnsförfattningarna torde frågan örn
tillämpningen av gällande säsongtullbestämmelser vid förtullning i frihamn
ha kommit i ändrat läge, då någon tolkningsregel örn när införsel från frihamn
skal) anses äga rum icke längre finnes. Vid frånvaro av en dylik tolkningsregel
synes det ligga närmast till hands att anse inkommandet fran frihamn
ilga rum vid den tidpunkt, då varan lämnar frihamnens område.
Under sådan förutsättning blir angivna tidpunkt städse avgörande för tilllämpningen
av säsongtullsatserna, därest bestämmelserna därom bibehållas
vid sin nuvarande lydelse.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
Fråga om ändring i nu berörda hänseende av vissa säsongtullbestämmelser
har redan före utarbetandet av de nya frihamnsförfattningarna väckts av generaltullstyrelsen
i en till Kungl. Majit ställd, den 20 januari 1934 dagtecknad
skrivelse, i vilken framställts förslag till sådan ändring av då gällande bestämmelser
om tilläggstull å till stat. nr 130—132 hänförlig frukt, att tilläggstullens
uttagande gjordes beroende av den tid, då den införda varan utlämnades
från tullverket. I berörda skrivelse anförde styrelsen, att syftet med den vid 1933
års riksdag vidtagna ändring i förordningen den 31 januari 1932 (nr 15),
genom vilken frukt inkommande under viss tid befriats från tilläggstull, enligt
vad styrelsen trodde sig kunna förutsätta varit att lindra tullbeskattningen
å den frukt, som under denna tid bleve tillgänglig för konsumtion inom
landet. Detta syfte torde, yttrade styrelsen vidare, i stort sett motsvaras av
den tillämpning, bestämmelsen erhölle vid förtullning i frihamn. Vad åter
beträffade förtullning i tullhamn, torde ett delvis motsatt förhållande komma
att råda. I avseende härå erinrade styrelsen, att tullsatsen vid förtullning
fran tullager i praxis ansetts bero av den tid, då varan före uppläggningen
införts till riket, och icke, såsom vid beslut om taxeändring, av tiden för
anmälan till förtullning. Styrelsen anförde i anslutning härtill:
En dylik tillämpning av bestämmelsen angående tilläggstull å frukt syntes
i betraktande av det förut antydda syftet med bestämmelsen mindre tillfredsställande.
I synnerhet beträffande en vara som frukt innebure också
i tillämpning vid förtullning i frihamn och i tullhamn avsevärd
olägenhet med hänsyn till de jämförelsevis långa lagringstider, som
kunde ifrågakomma, samt de betydande summor, tullskillnaden kunde komma
att representera. På grund härav hade styrelsen ansett sig böra ifrågasätta
en jämkning i avfattningen av den ifrågavarande bestämmelsen, och
hade det därvid synts ur olika synpunkter lämpligast, att tilläggstullens uttagande
generellt gjordes beroende av den tid, då importvaran frigjordes till
förbrukning inom riket, d. v. s. utlämnades från tullverket.
Styrelsen erinrade vidare, att även beträffande andra vegetabiliska livsmedel
bestämmelser vore meddelade, vilka gjorde tullbeskattningen beroende
av tiden för inkommandet. Då emellertid något påtagligt behov av en motsvarande
författningsändring i fråga örn de sålunda åsyftade varuslagen icke
syntes vara för handen, hade styrelsen trott sig böra inskränka sitt ändringsförslag
till frukt.
Kommerskollegium lämnade i utlåtande den 2 februari 1934 generaltullstyrelsens
förslag utan erinran.
Det av generaltullstyrelsen anmärkta förhållandet har sedermera även påtalats
av Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare i en till finansdepartementet
inkommen, den 2 november 1935 dagtecknad framställning.
Handelskammaren vänder sig mot att en importör, som under tiden
för tilläggstullens utgående mottager äpplen eller päron från utlandet men
icke uttager varan i fria rörelsen förrän efter den 31 december respektive
den 30 november, blir nödsakad att erlägga tilläggstull, örn frukten upplagts
å tullager men icke örn den upplagts i frihamn. I framställningen anföres
vidare i huvudsak följande:
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
7
Vid denna tillämpning komme bestämmelserna om tilläggstull att uteslutande
drabba den från frihamn avlägset boende importören, vilken antingen
nödgades erlägga tilläggstull eller vidkännas ökad fraktkostnad m. m. för
transport från frihamnen till den slutliga bestämmelseorten. Avsikten med
tilläggstullen hade givetvis endast varit att skydda fruktodlarna inom landet
mot konkurrens av den utländska frukten men däremot icke att särskilt
gynna de importörer, som hade sina verksamhetsfält i närheten av en frihamn.
Detta skydd för de svenska fruktodlarna rubbades icke, om de avlägset
från frihamn boende fruktimportörerna skulle i tullhänseende erhålla
samma förmåner som de i närheten av frihamn boende.
Handelskammaren hemställer fördenskull om sådan ändring i nu gällande
bestämmelser, att importör, vilken upplade importerad vara å tullager i tullhamn,
i tullhänseende bleve jämställd med importör, som upplade sådan
vara i frihamn.
Av viss betydelse i förevarande hänseende äro även de spörsmål angående
åvägabringande av möjlighet till lagring i frihamn av gods efter därstädes
verkställd förtullning, vilka berörts i 1931 års frihamnssakkunnigas betänkande
(statens offentliga utredningar 1934: 36, sid. 216) samt i propositionen
nr 166 till 1935 års riksdag (sid. 36) och riksdagens bevillningsutskotts
däröver avgivna betänkande nr 36 (sid. 23 och 31). I nämnda sammanhang
har uppmärksamheten blivit fäst å de störningar i frihamnarnas lagringsrörelse,
som kunna uppkomma, då förestående höjningar i införselbeskattningen
föranleda ett påskyndande av varors förtullning och därmed även av deras
uttagande från frihamnslagren. Ett undanröjande så långt det vore möjligt
av nu antydda olägenheter bär framhållits såsom en angelägenhet av synnerlig
vikt för rörelsens rationella bedrivande. Lagringsfrågan har numera
blivit reglerad genom en i 72 § av den nya frihamnsstadgan meddelad föreskrift
av innebörd, att generaltullstyrelsen eller efter dess bemyndigande tullanstalt,
där särskilda skäl föreligga, äger medgiva förlängning intill högst ett
år av den eljest fastställda tiden för uttagande av till förtullning i frihamn anmält
gods.
Med hänsyn dels till vad som anförts i framställningarna om ändrade säsongtullbestämmelser,
dels ock till det förändrade läge, i vilket frågan om
tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna kommit genom de nya frihamnsförfattningarna,
har det funnits påkallat att upptaga spörsmålet örn
regleringen av säsongtullsatsernas tillämplighet i olika fall av förtullning
till övervägande under beaktande i ett sammanhang av de på frågan inverkande
omständigheterna, sådana de numera föreligga. Efter en inom finansdepartementet
verkställd förberedande utredning, som framlagts i en den 12
november 1935 dagtecknad promemoria, lia utlåtanden i ämnet införskaffats
från generaltullstyrelsen, kommerskollegium, traktatberedningen och lantbruksstyrelsen.
Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från
flertalet handelskamrar, frihamnsförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö samt Sveriges köpmannaförbund och Sveriges grossistförbund.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian uppställas från
förut angivna utgångspunkter tre alternativ, som synts närmast kunna komma
i betraktande vid frågans övervägande. Härom anföres i promemorian:
Vid bibehållande av säsongtullbestämmelsernas nuvarande
lydelse efter ikraftträdandet av de nya frihamnsförfattn
ingar na torde det kunna antagas, att en ändring av
tillämpningen vid förtullning i frihamn kommer att föranledas därav, att
någon tolkningsregel om när införsel från frihamn skall anses äga rum icke
längre finnes. Vid frånvaro av en dylik tolkningsregel synes det ligga närmast
till hands att anse inkommandet från frihamn äga rum vid den tidpunkt, då
varan lämnar frihamnens område. Under sådan förutsättning blir angivna
tidpunkt städse avgörande för tillämpningen av de olika tullsatserna. Vid
övergången till lägre tullsats torde det härvid icke bliva fråga örn några
jämkningar av nämnvärd praktisk betydelse. Vid övergången till högre tullsats
åter kan varuhavaren icke längre försäkra sig örn tillämpning av den
lägre tullsatsen genom att före övergången anmäla varan till förtullning och
ställa den under särskild kontroll, utan måste han tillse, att varan förtullas
så tidigt, att den hinner lämna frihamnen före övergången. Han blir därvid
också ur stånd att begagna sig av den lagringsmöjlighet, som avses i 72 §
i den nya frihamnsstadgan.
Samma konsekvenser för frihamnarnas del skulle inträda vid genomförande
av generaltullstyrelsens förslag att göra tullsatsen
beroende av tiden för utlämnandet från tullverket.
I frihamn förtullat gods måste nämligen vid införsel annorledes än
med post hållas under tullverkets kontroll, tills det lämnar frihamnsområdet,
och kan följaktligen icke dessförinnan anses såsom utlämnat från tullverket.
Vad beträffar införsel över tullhamn, skulle styrelsens förslag vid Övergånge11
till lägre tullsats innebära den fördelen för importören, att han i avvaktan
på övergången kan verkställa införseln och eventuellt upplägga varan på
tullager utan att fördenskull drabbas av den högre tidion, när varan efter
övergången uttages i fria rörelsen. Det av Västernorrlands och Jämtlands
läns handelskammare uttalade önskemålet skulle härigenom bliva tillgodosett.
Vid övergången till högre tullsats innebär förslaget däremot cn skärpning,
i det att för undgående av den högre tullsatsen fordras, att varan före
övergången icke blott inkommit utan även gjorts till föremål för samtliga
på tullverket och varuhavaren ankommande åtgärder, så att den hunnit utlämnas
i fria rörelsen.
En reglering av de ifrågavarande spörsmålen kan möjligen även tänkas
ske på det sätt, alt de allmänna reglerna i 145 § tullstadgan
och 6 2 § i den nya frihamnsstadgan göras tillämpliga
i fråga örn tullsatserna. Även för sådant ändamål erfordras
ändring av säsongtullbestämmelserna. Ändringen skulle gå ut på att tillläggstullens
utgående gjordes oberoende av tiden för »inkommandet» och i
stället förordnandet om tilläggstull förklarades skola gälla endast under viss
bestämd tid av året.
Vid en sådan ändring skulle det för frihamnarnas del förbliva vid den hittillsvarande
tillämpningen med allenast de jämkningar, som framgå vid en
jämförelse mellan kungörelsen den 30 maj 1930 (nr 179) och 62 § i den nya
frihamnsstadgan. Den viktigaste jämkningen innebär, att även dagen för varans
ankomst till frihamn kunde, med de begränsningar och under de villkor,
som stadgas i 62 § tredje stycket, bliva bestämmande för tullsatsen. Yrkanden
i sådan riktning ha i vissa tidigare sammanhang framställts från frihamnshåll.
Möjligheten till lagring enligt särskilt medgivande efter verkställd
förtullning skulle också lämnas öppen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 122.
9
Vid direkt förtullning i tullhamn skulle det helt förbliva vid den hittillsvarande
tillämpningen, varemot vid förtullning från tullager tullsatsen bleve
beroende av tiden för anmälan till sådan förtullning och icke, såsom nu är
fallet, av tiden för inkommandet före uppläggningen på tullager. Handelskammarens
önskemål skulle även enligt detta alternativ bliva tillgodosett.
I sitt utlåtande över promemorian har generaltullstyrelsen till en början
anfört, att styrelsen syntes ha att i ärendet yttra sig uteslutande ur synpunkten
av de intressen, tullverket hade att tillvarataga, och sålunda icke att ingå
på frågan, huru de olika föreliggande alternativen vore att bedöma med
hänsyn tagen till den inhemska produktionens intressen. Styrelsen har därefter
erinrat om sitt tidigare förslag i ämnet men med beaktande av det läge,
vari hithörande spörsmål numera kommit, förklarat, att ur de synpunkter,
styrelsen hade att anlägga, intet syntes vara att erinra mot att göra de med
avseende å taxeändringar gällande reglerna i 145 § tullstadgan och 62 §
frihamnsstadgan tillämpliga jämväl i förevarande hänseende.
Samtliga av kommerskollegium hörda organisationer ha uttalat sig för en
ändring av säsongtullbestämmelserna. Därvid ha bland annat påtalats olägenheterna
av den nu rådande olikformigheten vid å ena sidan förtullning
från tullager samt å andra sidan direkt förtullning i tullinlandet och förtullning
i frihamn. Från åtskilliga håll har jämväl framhållits angelägenheten
av att undvika den skärpning i tillämpningen, som vid bibehållande av säsongtullbestämmelsernas
nuvarande lydelse skulle inträda för frihamnarnas
del.
Av ifrågavarande organisationer lia Smålands och Blekinge handelskammare
samt handelskammaren i Karlstad, ehuru utan närmare motivering,
förordat, att tillämpningen gjordes beroende av den tid, då de införda varorna
utlämnades från tullverket.
De övriga organisationerna ha däremot förordat, att reglerna i 145 § tullstadgan
och 62 § frihamnsstadgan gjordes tillämpliga i fråga örn säsongtullsatserna.
Det bär därvid framhållits, hurusom en dylik ändring skulle
leda till önskad likformighet och enkelhet i tillämpningen utan att vid övergång
till högre tullsats föranleda någon skärpning i förhållande till förutvarande
praxis vid direkt förtullning och förtullning i frihamn. Jämväl
har särskilt betonats önskvärdheten av att på detta sätt bereda möjlighet
till bättre användning av frihamnarnas lagringsutrymmen. Vad åter beträffar
förslaget att göra tullbeskattningen beroende av liden för varans
utlämnande från tullverket har samtidigt invänts, alt dettas genomförande
skulle vid övergång till högre tullsats föranleda eli utrymmande av friliamnslagren
såvitt anginge de varor, som berördes av höjningen, och jämväl i övrigt
innebära en försämring ur trafikens synpunkt i jämförelse med den förutvarande
tillämpningen. Bland annat har erinrats, att förtullningen ofta
fördröjdes vid starkare tillströmning av varor, varvid det skulle kunna inträffa,
att samtidigt inkomna varor bleve förtullade efter olika tullsatser till
följd av omöjlighet att före övergången lill högre tullsats medhinna förtull
Dihang
till riksdagens protokoll 19116. 1 sami. Nr 122. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
ning av hela den inkomna varumängden, ett förhållande som icke kunde
anses rättvist och riktigt.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare har särskilt påyrkat
ändringens vidtagande icke blott beträffande frukt utan även beträffande
andra säsongtull underkastade varor.
Kommerskollegium har i anslutning till de önskemål, som från det övervägande
antalet av de hörda organisationerna uttalats, förordat, att de allmänna
reglerna i 145 § tullstadgan och 62 § frihamnsstadgan gjordes tilllämpliga
i fråga om säsongtullsatserna.
Jämväl traktatberedningen har uttalat sin anslutning till nyssnämnda alternativ.
Lantbruksstyrelsen har i ärendet yttrat sig beträffande frihamnslagringens
inflytande på produktionen av inom landet odlad frukt och dennas av säsongtullens
tillämpning beroende avsättning. Styrelsen anför i avseende därå
bland annat:
Även örn det vore både teoretiskt och praktiskt möjligt att intill mitten av
augusti, då svenska äpplen och päron började föras i marknaden, kyllagra
före den 1 juli inkommande äpplen, torde den därmed förenade risken vara
så stor, att en sådan åtgärd med avseende på detta fruktslag icke kunde tänkas
verka i någon nämnvärd grad hämmande på den då förekommande
inhemska produktionens avsättning, i varje fall icke i fråga om äpplen och
päron. Någon egentlig olägenhet för den inhemska produktionen av den förutvarande
tillämpningen vid övergång från lägre till högre tullsats torde sålunda
knappast kunna anses föreligga.
Styrelsen yttrar emellertid vidare:
Ur den svenska fruktproduktionens synpunkt vore det givetvis bäst, om förtullning
av för den inhemska marknaden avsedd frukt skulle verkställas, då
den intoges i frihamn. Då emellertid ett sådant tillvägagångssätt torde strida
mot frihamns egentliga syfte, syntes med hänsyn till den nu reducerade tiden
för tilläggstullens tillämpning dock något vara att vinna mot en alltför
stor anhopning i spekulationssyfte av frukt i frihamn, örn olika förtullningsformaliteter
helt uppskötes till fruktens slutliga införsel, då varan lämnade
frihamn. Lantbruksstyrelsen ansåge sig därför med hänsyn till den svenska
fruktproduktionens intresse böra förorda, att sådana åtgärder i tulltekniskt
avseende vidtoges, att såväl grundtull som tilläggstull på frukt erlades vid införseltillfället,
då varan lämnade frihamn.
Departements- Den föreliggande utredningen synes ha ådagalagt behovet av en jämkning
chefen. av jg gällande säsongtullbestämmelserna för undanröjande av den olikformighet,
som påtalats redan före de nya frihamnsförfattningarnas tillkomst
och nu synes än mer göra sig gällande, då formellt hinder uppkommit för
vidblivande av tidigare praxis i vissa hänseenden för frihamnarnas del. Vad
beträffar de utvägar, som härvid synts närmast kunna ifrågakomma, ha de
i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna övervägande förordat
alternativet att göra de med avseende å beslutade taxeändringar gällande reglerna
i 145 § tullstadgan och 62 § frihamnsstadgan tillämpliga även i fråga
örn säsongtullsatserna. För min del anser jag mig böra ansluta mig till detta
alternativ. I tekniskt hänseende är det otvivelaktigt en fördel, att tillämp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
11
ningen av säsongtullsatserna kommer att följa samma regler som i allmänhet
gälla i fråga örn tillämpningen av beslutade ändringar i tulltaxan. Därigenom
undvikas även de svårigheter, som — enligt vad i yttrandena framhållits
— vid trafikanhopning skulle kunna uppstå, därest tullbeskattningen
i stället gjordes beroende av tiden för utlämnandet från tullverket.
Den nu förordade ändringen av säsongtullsatsernas tillämpning innebär
jämväl en möjlighet att tillmötesgå frihamnarnas och handelns i ärendet berörda
önskemål med avseende å lagring i frihamnarna av förtullat gods.
Vad å andra sidan beträffar den inhemska produktionens intressen, synas
dessa icke beröras av lagringsfrågan på sådant sätt, att några betänkligheter
härutinnan behöva möta. Då nämligen ägaren av det i frihamn förtullade
godset är oförhindrad att upplägga detsamma för lagring i tullinlandet,
gäller frågan i själva verket endast, huruvida han skall hänvisas till att
begagna denna utväg eller samtidigt få tillfälle till fortsatt anlitande av frihamnens
lagerutrymmen. Den inhemska produktionens intressen lära knappast
kunna sägas, principiellt sett, beröras av huruvida lagringen av det förtullade
godset försiggår å ena eller andra stället. Att möjlighet till lagring
i frihamn i förevarande fall lämnas öppen, torde också stå i full överensstämmelse
med de principer, som varit vägledande vid behandlingen i samband
med frihamnsförfattningarnas tillkomst av föreliggande allmänna spörsmål
på detta område.
Den ändrade tillämpningen, som torde böra avse samtliga säsongtullbestämmelser,
synes enklast kunna åvägabringas genom en allmän föreskrift
av den innebörd, som antytts i promemorian, nämligen att i de fall, då särskild
tullsats är åsatt vara som inkommer under viss del av året, skall med
ändring av vad sålunda stadgats tullsatsen erhålla giltighet under ifrågavarande
del av året oavsett den tidpunkt, då varan må anses ha inkommit.
Föreskriften torde böra åtföljas av en övergångsbestämmelse med syfte
närmast att förebygga, att varor, som inkommit före ikraftträdandet och
upplagts å tullager, vid uttagning därifrån drabbas av högre tull än enligt
nu gällande bestämmelser.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag
till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser måtte i proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bernt Nilsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1936:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser. s. 1 i texten
- BevU 1936:25 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag till förordning angående giltighetstiden för vissa tullsatser. s. 1 i texten