Sök i Ratio Lex

Angående Chalmers tekniska institut m. m

1936-02-21 · 60 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 53 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1936:135, Angående Chalmers tekniska institut m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående Chalmers

tekniska institut m. m.; given Stockholms slott den

21 februari 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under punkten 113 i 1936 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående Chalmers tekniska

institut m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1936/1937

dels till Chalmers tekniska institut: Avlöningar ett förslagsanslag av

255,100 kronor;

dels till Chalmers tekniska institut: Omkostnader ett förslagsanslag av

57,200 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 135.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

dels till Chalmers tekniska institut: Materiel m. m. ett reservationsanslag

av 47,000 kronor;

dels till Chalmers tekniska institut: Bokinköp och bokbindning för institutets

bibliotek ett reservationsanslag av 15,000 kronor;

dels ock till Chalmers tekniska institut: Stipendier to. to. ett reservationsanslag

av 900 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i 1936 års statsverksproposition under utgifter

för kapitalökning, bilaga 6, punkt 8, föreslagit riksdagen, att i avbidan på

den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till Uppförande

och inredning av byggnad för fackavdelningen för skeppsbyggeri

m. to. vid Chalmers tekniska institut för budgetåret 1936/1937 beräkna ett

reservationsanslag av 370,00 kronor.

Jag tillåter mig att ånyo anmäla förenämnda frågor för Kungl. Majit.

Det är icke min avsikt att nu till prövning skulle upptagas hela den omfattande

frågan angående omorganisation av Chalmers tekniska instituts

högre avdelning till en teknisk högskola utan allenast spörsmålet om skeppsbyggeriundervisningens

ordnande och vad härmed äger samband ävensom

institutets så att säga löpande anslagsfrågor. Det torde emellertid för sammanhangets

skull vara nödvändigt, att jag här i huvudsak redogör för vad i

omorganisationsfrågan tidigare förekommit ävensom 1934 års sakkunnigas

förslag och myndigheternas principiella uppfattning i ärendet. Jag bortser

alltså från detaljförslagen, utom för så vitt angår skeppsbyggeriundervisningen

och därmed omedelbart sammanhängande frågor.

I den mån jag icke i det följande kommer att närmare redogöra för de

sakkunnigas betänkande och förslag samt de över detsamma avgivna yttrandena

tillåter jag mig att hänvisa till handlingarna i ärendet.

Inledning.

Frågan om en omorganisation av Chalmers tekniska institut har sedan

ett flertal år stått på dagordningen och varit föremål för utredningar genom

olika sakkunnigberedningar.

I sådant avseende får jag till en början erinra om, att Kungl. Majit

genom beslut den 20 juni 1919 bemyndigade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning av frågan örn behövliga nybyggnader för Chalmers

tekniska institut ävensom i samband därmed taga under övervägande, huruvida

nämnda läroanstalt lämpligen borde ombildas till en teknisk högskola.

De med stöd av berörda bemyndigande tillkallade sakkunniga (1919 års

sakkunniga) avgåvo två betänkanden, det ena beträffande nybyggnader för

institutets kemiska och fysiska institutioner och det andra beträffande omorganisation

av institutet ävensom plan till nybyggnader för institutets

övriga institutioner m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Genom proposition nr 238/1922 framlade Kungl. Majit för riksdagen förslag

angående uppförande av byggnader för institutets kemiska och fysiska

institutioner, och riksdagen anvisade visst belopp för byggnadsföretagens

igångsättande. Sedermera anvisade riksdagen för budgetåren 1923/1927 på

förslag av Kungl. Majit ytterligare medel för arbetenas fullföljande och slutförande.

De nya institutionsbyggnaderna togos i bruk hösten 1926.

Över 1919 års sakkunnigas betänkande angående omorganisation av

Chalmerska institutet m. m. — vilket, bland annat, avsåg att institutets

högre avdelning skulle ombildas till en teknisk högskola — inhämtades

vederbörande myndigheters yttranden. I övrigt föranledde de sakkunnigas

förslag i denna del icke till någon åtgärd.

I statsverkspropositionen till 1929 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln,

punkten 127, föreslog Kungl. Majit riksdagen besluta, att vid tekniska

högskolan skulle — med indragning från och med den 1 juli 1929 av

den därstädes inrättade professuren i skeppsbyggnadslära — från samma

tidpunkt inrättas dels en professur i skeppsteori, dels ock en professur i

skeppsbyggnad.

I en inom riksdagen väckt motion (lii 31) yrkades avslag å Kungl. Majits

ifrågavarande förslag.

Vidare hemställdes i två inom riksdagen väckta likalydande motioner

(I: 78 och lii 113), att riksdagen måtte besluta att uppföra professorerna

vid Chalmerska institutet i samma lönegrad som professorerna vid tekniska

högskolan. Till stöd för detta förslag anfördes, bland annat, att institutet

redan fyllde de reella kraven på en teknisk högskola, varför ur denna synpunkt

intet hinder förelåge att genomföra omorganisationen.

I skrivelse nr 8 A/1929, punkten 121, anmälde riksdagen, att riksdagen,

med bifall till ovannämnda motion 11:31, avslagit Kungl. Majits förslag

beträffande professurerna i skeppsbyggeri vid tekniska högskolan. I skrivelsen

anförde riksdagen, bland annat, följande:

Då riksdagen haft att taga ståndpunkt till Kungl. Majits framlagda förslag

till en omläggning av undervisningen vid tekniska högskolans fackavdelning

för skeppsbyggnad, hade riksdagen icke kunnat undgå att därvid

jämväl taga i betraktande de framkomna önskemålen örn det Chalmerska

institutets ombildning till en teknisk högskola och det därmed nära sammanhängande

spörsmålet om denna läroanstalts och tekniska högskolans

inbördes förhållande. Riksdagen ansåge visserligen, i saknad av närmare

utredning i ämnet, sig icke kunna bedöma, huruvida kravet på en omorganisation

av Chalmerska institutet till en högskola kunde vara befogat. Men

klart vore, att, därest detta krav skulle befinnas välgrundat, spörsmålet örn

en fördelning av den högre tekniska utbildningen mellan de två anstalterna,

tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut, mäste bringas till en

lösning i samband med en eventuell omorganisation av sistnämnda institut.

Sådana förhållandena nu vore ordnade, förelåge otvivelaktigt en dubbelorganisation,

i det att vardera läroanstalten i vissa fack, bland annat skeppsbyggeri,

meddelade cn högre teknisk undervisning. Huruvida detta även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

innebure en överorganisation vore icke möjligt att nu avgöra, men riksdagen

holle för sannolikt att en allsidig utredning av båda dessa frågor,

Chalmerska institutets ombildning till en teknisk högskola samt detta instituts

och tekniska högskolans inbördes ställning, kunde giva uppslag till

en mera praktisk och samtidigt mindre kostsam organisation av den högre

tekniska undervisningen.

I anledning av ovannämnda motionsledes framförda förslag rörande professorernas

vid institutet avlöningsförhållanden hemställde riksdagen under

punkten 131 i samma skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte verkställa nyssnämnda

utredning.

Vidare anförde riksdagen i berörda skrivelse under punkten 132 i anledning

av ett av Kungl. Majit framlagt förslag örn anvisande av ett reservationsanslag

å 9,000 kronor till ritningar m. m. för en nybyggnad för byggnadsteknik

vid Chalmers tekniska institut, att riksdagen icke ansåge lämpligt,

att innan resultatet av den utredning rörande institutets omorganisation

till teknisk högskola förelåge, varom riksdagen gjort hemställan underpunkt

131 i samma skrivelse, igångsätta förberedande åtgärder för institutets

fortsatta utbyggande.

Med anledning av vad 1929 års riksdag sålunda anfört och hemställt tillkallade

chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt Kungl. Majits bemyndigande

den 6 december 1929 sakkunniga för att inom departementet biträda

med utredning av frågan angående omorganisation av den högre tekniska

undervisningen, varvid särskilt borde tagas under omprövning frågan

örn omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdelning till en

teknisk högskola samt förhållandet mellan tekniska högskolan och en eventuell

teknisk högskola i Göteborg.

Vid sin anmälan av denna fråga för Kungl. Majit anförde departementschefen

— under erinran örn att riksdagen uttalat önskvärdheten av att få

frågan örn institutets och tekniska högskolans ställning fullt klarlagd —

bland annat följande:

I vad mån och i vilken utsträckning en differentiering av ingenjörsutbildningen

inom de speciella fackområdena kunde vid de båda institutionerna

genomföras, eventuellt vissa specialfackskolor tänkas förlagda till den ena

och vissa till den andra institutionen, vore spörsmål av den största betydelse

för den tekniska högskoleundervisningen och vetenskapliga forskningen

i landet — därmed också indirekt för landets industriella och ekonomiska

liv — och tarvade uppenbarligen det noggrannaste övervägande.

Vad som ställde sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigast, då det gällde

att vinna en rationellt ordnad ingenjörsutbildning, vore dessutom en fråga,

som starkt borde uppmärksammas, ej minst med hänsyn till de dyrbara

byggnader och den kostsamma maskinella utrustning, en modern teknisk

högskoleundervisning oundgängligen tarvade.

Nyssnämnda sakkunniga (1929 års sakkunniga) anhöllo i skrivelse den 25

oktober 1932 till chefen för ecklesiastikdepartementet om befrielse från

utredningsuppdraget. Ett realiserande av förslag från de sakkunnigas sida

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Marits proposition Nr 135.

att förvandla institutet till en teknisk högskola — ett förslag om vars berättigande

och behövlighet ingen meningsskiljaktighet rått bland de sakkunniga

— måste nämligen enligt de sakkunnigas mening medföra sådana kostnader,

att ett genomförande av ett dylikt förslag inom en närmare framtid

måste te sig såsom helt uteslutet. I en av de sakkunniga till ecklesiastikdepartementet

överlämnad promemoria gavs en kortfattad sammanfattning

av de under utredningsarbetets gång vunna resultaten ävensom en

redogörelse för de preliminära beslut, vilka därunder fattats av de sakkunniga.

Kungl. Maj:t biföll genom beslut den 4 november 1932 de sakkunnigas

hemställan.

I 1934 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten

105, erinrade jag, bland annat, att styrelsen för Chalmers tekniska institut

i skrivelse den 17 oktober 1933 hemställt, att till övervägande måtte upptagas

frågan om förklarande av institutets högre avdelning för teknisk högskola.

Jag fann för min del goda skäl kunna anföras till förmån för detta

förslag och förklarade mig böjd att framdeles taga frågan under förnyat

övervägande.

Med anledning härav anförde riksdagen i sin skrivelse nr 8/1934, punkt

84, följande:

Med hänsyn till de konsekvenser, icke minst av ekonomisk art, vilka

— i varje fall inom en icke alltför avlägsen framtid — torde bliva ofrånkomliga

vid ett bifall till berörda framställning, syntes ett dylikt bifall

förutsätta riksdagens medgivande. Ett ståndpunkt stagande till denna, fråga

från riksdagens sida torde emellertid förutsätta, att den av 1929 års riksdag

begärda utredningen angående frågan om Chalmers tekniska instituts omorganisation

till en teknisk högskola samt angående den nuvarande tekniska

högskolans och nämnda instituts inbördes ställning slutfördes ävensom

att resultatet av denna utredning framlades för riksdagen. I detta sammanhang

ansåge sig riksdagen böra framhålla önskvärdheten av att berörda

utredning så bedreves, att här förevarande frågor utan alltför stor tidsutdräkt

kunde vinna sin lösning.

Till 1934 års riksdag hade Kungl. Majit jämväl avlåtit proposition

(nr 107) med förslag om uppförande av en byggnad för fackavdelningen för

väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska institut.

I skrivelse nr 304/1934, punkt 10, anförde riksdagen — under erinran, att

den av 1929 års riksdag begärda utredningen i fråga om Chalmers tekniska

institut m. m. icke vore slutförd — att riksdagen vid sin prövning av Kungl.

Majits ifrågavarande förslag funnit sig böra ansluta sig till den av 1929 års

riksdag intagna ståndpunkten, att det icke torde vara lämpligt att, innan

resultatet av berörda utredning förelåge, igångsätta förberedande åtgärder

för institutets fortsatta utbyggande. Under erinran örn vad riksdagen i sin

skrivelse nr 8/1934 anfört i fråga örn utredningens bedrivande, anmälde riksdagen,

att riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts berörda förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 135.

På uppdrag av Kungl. Majit framlade styrelsen för Chalmers tekniska

institut i skrivelse den 25 juni 1934 plan över de närmaste årens behov av

förbättringar i undervisningen och de ekonomiska konsekvenserna därav.

Vidare framlades kostnadsberäkningar till nybyggnader för institutet i

huvudsaklig överensstämmelse med den av 1919 års sakkunniga uppgjorda

planen.

Genom beslut den 3 augusti 1934 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom

departementet verkställa fortsatt utredning angående frågan örn Chalmers

tekniska instituts omorganisation till en teknisk högskola samt angående

den nuvarande tekniska högskolans och nämnda instituts inbördes ställning

ävensom avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den 10 september 1934 tillkallade jag såsom sakkunniga för berörda

ändamål verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien, kommerserådet

A. F. Enström, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn

J. E. Björnsson, direktören H. G. E. Hammar och dåvarande ledamoten

av riksdagens första kammare, redaktören A. C. Lindblad.

Nämnda sakkunniga (193//. års sakkunniga) hava till chefen för ecklesiastikdepartementet

den 12 november 1935 överlämnat betänkande och

förslag angående omorganisation av Chalmers tekniska instituts högre avdelning

till en teknisk högskola m. m. ävensom den 30 december 1935 avgivit

en promemoria, innefattande en komplettering i viss del av de sakkunnigas

i betänkandet intagna förslag.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag hava utlåtanden avgivits

den 30 januari 1936 av styrelsen för Chalmers tekniska institut, efter

hörande av lärarkollegiet vid institutet, den 28 januari 1936 av styrelsen för

tekniska högskolan, efter hörande av lärarkollegiet vid högskolan, den 31

januari 1936 av ingenjörsvetenskapsakademien, som överlämnat yttranden

av akademiens avdelningar för kemisk-tekniska vetenskaper samt för mekanisk-tekniska,

skeppsbyggnadstekniska, flygtekniska och värmetekniska

vetenskaper, den 30 januari 1936 av chefen för marinstaben, den 28 januari

1936 av marinförvaltningen, som överlämnat yttranden av varvscheferna

vid Karlskrona och Stockholms örlogsvarv, den 27 januari 1936 av marinöverdirektören

och chefen för manning en jörkår en, den 31 januari 1936

av byggnadsstyrelsen, den 31 januari 1936 av riksmarskalksämbetet, den

5 februari 1936 av kommerskollegium, som överlämnat yttranden av statens

provning sanstalt, Sveriges kemiska industrikontor, kemistsamfundet i Stockholm

och Sveriges industriförbund, den 7 februari 1936 av statskontoret,

den 15 februari 1936 av länsstyrelsen i Göteborg, som överlämnat yttrande

av stadsfullmäktige i Göteborg, den 7 februari 1936 av svenska teknologföreningen,

den 27 januari 1936 av tekniska samfundet i Göteborg samt den

8 februari 1936 av Sveriges varvsindustriförening.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

7

Redogörelse för huvudinnehållet i 1934 års sakkunnigas

förslag och däröver avgivna yttranden.

1934 års sakkunniga.

Beträffande behovet av ökad teknisk högskoleutbildning

hava de sakkunniga erinrat, att 1919 års sakkunniga anfört bland annat

följande:

Att rekryteringen inom de särskilda områden, vartill universitetsstudierna

syftade, kunde ske med betydligt större smidighet än inom ingenjörernas

fack sammanhängde i viss mån med universitetsstudiernas fria

karaktär och den därav föranledda avgång, som ägde rum under studietiden.

Vid de tekniska läroanstalterna lage saken något annorlunda. Dessa måste

bland annat med hänsyn till de för undervisningen behövliga, i anläggning

och drift mycket dyrbara laboratorierna sträva efter en gallring ej under,

utan redan före studietiden. Någon anpassning av laboratorieutrymmen

efter tillfälliga växlingar i tillströmningsfrekvensen vore nämligen otänkbar.

Att medgiva flera sökande inträde med risk att sedermera låta deras studier

fördröjas på grund av brist på utrymme vore icke heller att rekommendera.

Emellertid uteslöte den nödvändiga begränsningen icke, att en utökning av

den högre tekniska undervisningen vore av utvecklingen påkallad. Ett skäl,

som talade härför, syntes enligt de sakkunnigas mening även ligga däri, att

då målsmän i allmänhet strävade efter att låta ungdomen få tillfälle till

högre utbildning, det för landet torde vara gagneligare, att vederbörande

finge ägna sig åt studiet av praktiskt nyttiga ting än att de i alltför hög

grad sloge sig på andra studieområden. Landets och folkets allmänna förutsättningar

för tekniskt och industriellt arbete, utvecklingen av industriens

tillverkningsvärde och arbetarantal, industrimännens egen uppfattning örn

tillgången på ingenjörer, tillströmningen av inträdessökande vid de tekniska

läroanstalterna samt den kraftiga utökningen av studentantalet vid landets

övriga högre läroanstalter ådagalade enligt de sakkunnigas mening — bortsett

från tillfälliga depressionstider — ett verkligt behov av en utsträckning

av möjligheterna att ernå högskolemässig ingenjörsutbildning inom landet.

Våra naturtillgångar och våra förutsättningar i övrigt för industriell utveckling

vore faktorer av den beskaffenhet, att sakkunniga icke hyste den

ringaste tvekan att förorda en utvidgning av utbildningsmöjligheterna för

högskoleingenjörer.

För egen del hava 1934 års sakkunniga härom anfört huvudsakligen följande:
Utvecklingen

under den tid, som förflutit sedan 1919 års sakkunniga

gjorde berörda uttalande, hade icke tenderat till att vederlägga detsamma.

Fastmer hade kravet på teknisk högskoleutbildning inom åtskilliga, tidigare

ej representerade områden, starkt vuxit under de senare åren. Av för

de sakkunniga tillgängliga uppgifter från svenska teknologföreningens anställningscentral

framginge även, att anställningsmöjligheterna för, bland

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 135.

andra, studerande med teknisk högskoleutbildning under senaste tiden avsevärt

ökats. En viss utökning av nu förefintliga utbildningsmöjligheter

för högskoleingenjörer hade därför synts de sakkunniga av förhållandena

påkallad.

De sakkunniga ville i förevarande sammanhang erinra, att antalet nyintagna

studerande vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut

år 1934 uppgått till sammanlagt 372 stycken, därav 23(5 vid den förra och

136 vid den senare läroanstalten. Antalet anmälda sökande nämnda år, som

icke kunnat beredas inträde vid läroanstalterna år 1934 eller närmast påföljande

år, kunde uppskattas till 121 stycken.

I den mån hänsyn till tillströmningen av sökande borde anses vara vägledande

för dimensionerandet av intagningsmöjligheterna vid berörda läroanstalter,

borde man i varje fall räkna med en genomsnittlig tillströmning

och icke en maximitillströmning. Genomsnittstalet läge givetvis betydligt

under maximisiffran. Ett dimensionerande efter maximitillströmningen av

nämnda^ intagsmöjligheter ansåge de sakkunniga icke rimligen kunna komma

i fråga redan på grund av den ytterst dyrbara laboratorieutrustning,

som ifrågavarande läroanstalter erfordrade. Örn alla sökande förutsattes

böra vinna inträde samma år, då de sökte första gången eller senast påföljande

år, skulle maximibehovet 1934/1935 enligt förestående utredning hava

utgjort 493 platser. De sakkunniga uppskattade genomsnittssiffran för antalet

sökande till omkring 400 stycken. De sakkunniga ansåge därför att,

därest intagningsmöjligheterna vid nämnda läroanstalter avpassades efter

ett sammanlagt antal av 400 stycken studerande, man åtminstone för en

tid framåt syntes hava sörjt för att behovet av platser bleve tillfyllest, särskilt

med hänsyn till att man vid tillfällig högkonjunktur borde genom utnyttjande

av reservutrymmena vid ifrågavarande läroanstalter kunna uppbringa

antalet till cirka 425—450.

I fråga om åtgärder för åstadkom m ande av ökad te knisk

högskoleundervisning hava 1934 års sakkunniga erinrat,

att såväl 1919 års som 1929 års sakkunniga uttalat sig i ämnet.

1919 års sakkunniga anförde härvid bland annat följande: Den utvidgning

av utbildningsmöjligheterna, som de sakkunniga funné sig böra förorda,

borde komma till stånd genom att den högre avdelningen vid Chalmers

tekniska institut ombildades till en teknisk högskola. Tillvaron av två

tekniska högskolor syntes enligt de sakkunnigas mening i längden böra

gynnsamt inverka på rekryteringen av lärarkrafterna samt verka sporrande

på såväl de undervisande som på de studerande.

1929 års sakkunniga anförde:

De sakkunniga hade kommit till den uppfattningen, att högre avdelningen

vid institutet snarast möjligt borde omorganiseras till en teknisk

högskola. Att landet — i vart fall under normala tider — hade behov av

två tekniska högskolor, syntes de sakkunniga tydligt framgå av det för dem

tillgängliga utredningsmaterialet. Behovet av väl utbildade ingenjörer hade

dittills kunnat tillgodoses endast därigenom att man vid sidan av tekniska

högskolan haft tillgång till Chalmers tekniska institut, där under trånga

förhållanden — beträffande såväl lokaler som anslag — ett utomordentligt

arbete utförts. Statens intressen sammanfölle således här med önskemålet

från institutets sida att erhålla det erkännande för detta arbete, som läge

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 9

däri, att institutets högre avdelning omorganiserades till en teknisk högskola.

1934 års sakkunniga hava för egen del framhållit följande:

Det vore naturligtvis tänkbart att tillgodose det ökade ingenjörsbehovet

enbart genom ökning av studerandeantalet vid tekniska högskolan. Förslag

hade även framkommit i denna riktning. Professorn vid tekniska högskolan

C. A. Forssell hade i en till högskolans lärarkollegium ställd, i oktober 1933

ingiven skrivelse, vilken av Forssell i avskrift tillställts de sakkunniga, framhållit,

bland annat, att möjligheten att vid Chalmers tekniska institut utöka

de studerandes antal i samband med omorganisation icke förelåge inom

rimlig tid. Sådan åtgärd skulle dessutom vålla utgifter av annan storleksordning

än studerandeantalets ökning vid tekniska högskolan skulle medföra

med dess redan genomförda organisation. Hänsyn till kostnaderna

krävde därför, att en inom överskådlig tid genomförd ökning av studerandeantalet

vid vår tekniska högskoleundervisning skedde vid tekniska högskolan

och icke vid Chalmers tekniska institut. Förslagsställaren hade härvid

tänkt sig en utvidgning från cirka 225 till omkring 450 nyintagna studerande

per år vid tekniska högskolan.

Ett utökande av studiemöjligheterna vid tekniska högskolan i Stockholm,

i den omfattning ifrågavarande förslag angåve, måste enligt de sakkunnigas

uppfattning medföra betydande kostnader för såväl nybyggnader som utökade

lärarkrafter. Samtidigt kvarstode statens utgifter för uppehållande

av Chalmers tekniska institut, enär något nedläggande av institutet enligt

berörda förslag icke åsyftats och väl icke heller praktiskt torde kunna

ifrågasättas. Att organisera den högre tekniska undervisningen efter så

expansiva linjer syntes icke för närvarande motsvara landets behov av

utbildningsmöjligheter på detta område. Enligt berörda förslag skulle i

Stockholm årligen intagas 450 studerande. Lades härtill de 120 platser, som

för närvarande stöde till förfogande vid Chalmers tekniska institut, skulle

man få en årlig intagning av 570 studerande vid de högre tekniska läroanstalterna.

Såsom de sakkunniga tidigare angivit, skulle för beredande av

utbildningsmöjligheter för samtliga sökande till de båda förenämnda läroanstalterna

hava krävts sammanlagt 493 platser under de två senaste åren,

vilka betecknade en industriell högkonjunktur inom landet. De sakkunniga

ansåge såsom tidigare framhållits det icke vara ekonomiskt försvarligt att

utbygga den tekniska högskoleorganisationens omfattning så, att den svarade

mot maximibehovet under de i regel tämligen kortvariga högkonjunkturer,

varmed man hade att räkna. Dessutom vore att märka, att ett bibehållande

av Chalmers tekniska institut i dess nuvarande organisation inom

kort måste, med hänsyn till knappheten i institutets nuvarande utrustning

m. m., medföra oavvisliga kostnadsökningar för statsverket. På grund av

vad sålunda anförts hade de sakkunniga icke ansett, att vidtagande av

åtgärder för en ökning av studerandeantalet vid tekniska högskolan skulle

i och för sig innebära en tillfredsställande lösning av frågan örn beredande

av utvidgade möjligheter till högre teknisk utbildning inom landet.

För de sakkunniga hade den naturligaste utvecklingen synts vara, att de

ökade utbildningsmöjligheterna åstadkommes genom att den högre avdelningen

vid Chalmers tekniska institut — vilken redan med sin nuvarande

organisation icke väsentligt skilde sig från en teknisk högskola — ombildades

till en dylik läroanstalt samtidigt som möjlighet till intagande av ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

större antal elever än för närvarande vore fallet vid nämnda avdelning

bereddes vid den nya högskolan. Vid den prövning de sakkunniga ägnat

förevarande spörsmål hade de sakkunniga funnit de för realiserande av den

sålunda ifrågasatta omorganisationen erforderliga ekonomiska uppoffringarna

icke vara avskräckande.

Skulle den nuvarande med högkonjunkturen tydligen sammanhängande

stärka tillströmningen av sökande till de högre tekniska läroanstalterna visa

sig bliva av mera permanent natur, torde frågan örn en ytterligare utvidgning

av den ena eller andra högskolan framdeles komma att aktualiseras.

På grund av vad salunda framhållits och under åberopande jämväl av

de skäl, såväl 1919 års som 1929 års sakkunniga anfört till stöd för sina

ovannämnda förslag, hava 1934 års sakkunniga uttalat, att de enhälligt

kommit till den uppfattningen, att högre avdelningen vid Chalmers tekniska

institut borde omorganiseras till en teknisk högskola.

I detta sammanhang hava de sakkunniga föreslagit, att den nya tekniska

högskolan i Göteborg skulle erhålla benämningen Chalmers tekniska högskola.

Enligt de sakkunnigas mening borde två tekniska högskolor sörja för

den tekniska högskoleundervisningen inom landet. Inom de fack, där elevantalet

vore mindre, borde undervisningen koncentreras till en högskola.

Inom de fack, som skulle representeras vid de båda högskolorna, borde

undervisningen så långt görligt differentieras.

Chalmers tekniska instituts högre avdelning, som nu omfattar sex fackavdelningar,

nämligen i: maskinbyggnad, skeppsbyggeri, elektroteknik, vägoch

vattenbyggnad, husbyggnad samt kemi och kemisk teknologi, skulle

efter ombildningen till högskola erhålla jyra fackavdelningar nämligen i:

maskinbyggnad, skeppsbyggeri, elektroteknik samt väg- och vattenbyggnad.

Institutets nuvarande fackavdelningar för husbyggnad samt för kemi

och kemisk teknologi skulle indragas.

Vid tekniska högskolan i Stockholm, som nu omfattar nio fackavdelningar

nämligen i: teknisk fysik, maskinbyggnad och mekanisk teknologi, skeppsbyggnad,

elektroteknik, väg- och vattenbyggnad, kemi och kemisk teknologi,

bergsvetenskap, arkitektur och lantmäteri, skulle fackavdelningen för

skeppsbyggnad indragas, varigenom fackavdelningarnas antal skulle reduceras

till åtta. I övrigt skulle ingen annan ändring i fråga örn högskolans

fackavdelningar vidtagas, än att fackavdelningen för kemi och kemisk teknologi

skulle utvidgas för att kunna emottaga även det antal studerande,

som förut meddelats undervisning vid motsvarande fackavdelning vid Chalmers

tekniska institut.

De sakkunniga hava, såsom tidigare framhållits, kommit till den uppfattningen,

att en viss utökning av nu förefintliga utbildningsmöjligheter för

högskoleingenjörer vore av förhållandena påkallad. Vid Chalmerska insti
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majda proposition Nr 135.

tutet beräknas för närvarande den årliga intagningen till 120 elever. Vid

uppförandet av de nya byggnaderna för de kemiska och fysiska institutionerna

vid institutet beräknades utrymmena med utgångspunkt från en

årlig intagning av 150 elever. De sakkunniga föreslå, att sistnämnda antal

lägges till grund för beräkningen av erforderliga lärarkrafter och för nybyggnader

vid den nya högskolan i Göteborg, varvid de olika fackavdelningarna

lämpligen borde planeras för följande elevantal i första årskursen,

nämligen i fackavdelningarna för: maskinbyggnad 40, skeppsbyggeri 20,

elektroteknik 40 samt väg- och vattenbyggnad 50 studerande.

I fråga om inträdesjordringarna, beträffande vilka för närvarande vissa

olikheter förefinnas mellan tekniska högskolan och Chalmerska institutet,

förorda de sakkunniga, att för inträde vid den nya tekniska högskolan

måtte fastställas enahanda fordringar, som gälla vid tekniska högskolan i

Stockholm.

Vad angår undervisningstidens längd är densamma vid tekniska högskolan

ordnad i fyra årskurser. Vid Chalmers tekniska institut omfattar för

närvarande kursen inom fackavdelningarna för maskinbyggnad, skeppsbyggeri

och elektroteknik sju obligatoriska terminer jämte en frivillig

åttonde termin. Inom fackavdelningen för husbyggnad är fjärde årskursen

frivillig. Däremot är fjärde årskursen obligatorisk inom fackavdelningarna

för väg- och vattenbyggnad samt för kemi och kemisk teknologi.

De sakkunniga föreslå, att undervisningen vid den nya tekniska högskolan

i samtliga fackavdelningar ordnas i fyra obligatoriska årskurser.

De sakkunnigas förslag innebär i fråga om behovet av lärarkrafter vid

den nya högskolan en viss utökning i förhållande till antalet lärare vid Chalmerska

institutets högre avdelning. Professurernas antal skulle ökas från

nu lil till 15. De sakkunniga föreslå inrättande av 5 nya professurer, nämligen

i: a) elasticitets- och hållfasthetslära, b) mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer,

c) teoretiskt eller praktiskt skeppsbyggeri, d) elektrisk

anläggningsteknik samt e) byggnadsteknik. Den nuvarande professuren vid

institutet i maskinlära, med undervisningsskyldighet företrädesvis i vattenmotorer,

skulle vid innehavarens av professorsbefattningen avgång ersättas

av en professur i maskinelement och arbetsmaskiner. De vid institutet nu

förefintliga tre professurerna vid den kemiska fackavdelningen skulle indragas.

Innehavarna av dessa befattningar skulle, i den mån de vore i tjänst

vid omorganisationens genomförande, överföras till tjänstgöring vid tekniska

högskolan i Stockholm. Professorn i skeppsbyggnad vid sistnämnda

högskola skulle under enahanda förutsättning överföras till tjänstgöring vid

den nya högskolan i Göteborg. ■

Antalet speciallärare vid sistnämnda högskola beräkna de sakkunniga till

25 i motsats till nu l(i vid Chalmerska institutets högre avdelning. En

utökning av antalet assistenter och lärarbiträden med heltidstjänstgöring

anse de sakkunniga erforderlig efter institutets ombildning till högskola.

«

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

I detta sammanhang torde få erinras om, att professorerna vid Chalmerska

institutet äro uppförda i lönegraden B 28 av gällande avlöningsreglemente

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, medan professorerna vid tekniska

högskolan äro placerade i lönegraden B 30 av samma avlöningsreglemente.

De sakkunniga hava ansett det självklart, att, därest institutet ombildades

till högskola, den nya högskolans professorer borde hava samma löneställning,

som tillkomme motsvarande befattningshavare vid tekniska högskolan

i Stockholm.

Jämväl speciallärarnas avlöning borde undergå viss reglering uppåt i förhållande

till vad för närvarande vore gällande vid Chalmerska institutet.

Vid institutet finnas å den för institutet fastställda personalförteckningen

icke uppförda några befattningar såsom sekreterare, kamrerare och bibliotekarie,

ej heller något ordinarie skrivbiträde å kansliet. Till den personal,

som hittills handhaft ifrågavarande göromål hava särskilda arvoden utgått.

Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som efter institutets övergång

till högskola måste förväntas komma att åvila högskolans administrativa

personal, anse de sakkunniga nödvändigt att ordinarie befattningar inrättas

för dels en sekreterare och kamrerare i lönegraden B 24, dels en bibliotekarie

i lönegraden B 22, dels en kassör och kansliskrivare i lönegraden Bil,

dels ock ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Den nu vid institutet förefintliga

ordinarie vaktmästarpersonalen anse de sakkunniga tillräcklig för den

nya högskolans behov. Däremot beräkna de sakkunniga att två icke-ordinarie

kvinnliga skrivbiträden och fem icke-ordinarie vaktmästare skulle

behöva anställas.

Den av de sakkunniga under ovan angivna förutsättningar beräknade

avlöning sstaten för den nya högskolan upptager en nettoutgift av 343,600

kronor. Den för Chalmerska institutet nu fastställda avlöningsstaten upptager

ett nettobelopp av 254,700 kronor. Härav belöpa enligt av institutets

rektor meddelad uppgift å högre avdelningen 196,980 kronor och å den

lägre 57,720 kronor. I förhållande till nu utgående kostnader för den högre

avdelningen innebär de sakkunnigas förslag en ökning med 146,620 kronor.

Omkostnads staten för Chalmerska institutet är för innevarande budgetår

upptagen med ett belopp av 54,700 kronor, varav institutets rektor beräknat

39,900 kronor belöpa å den högre avdelningen och 14,800 kronor

å den lägre. Den nya högskolans omkostnadsstat uppskatta de sakkunniga

till 96,000 kronor, eller till ett belopp, som med 56,100 kronor överstiger det

nu å högre avdelningen belöpande beloppet.

För innevarande budgetår äro i riksstaten uppförda följande anslag till

institutet, nämligen för materiel m. m. 44,500 kronor, varav institutets rektor

hänfört 40,000 kronor till den högre och 4,500 kronor till den lägre

avdelningen, för bokinköp och bokbindning 15,000 kronor samt för stipendier

900 kronor. Sistnämnda två belopp avse enligt vad rektor meddelat

helt den högre avdelningen. För den nya högskolans behov hava de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

sakkunniga beräknat motsvarande anslag till respektive 80,000 kronor,

17.000 kronor och 1,000 kronor, innebärande en merkostnad av sammanlagt

(40,000 + 2,000 + 100 =) 42,100 kronor.

De för högskolans drift erforderliga årliga anslagen skulle alltså uppgå

till (343,600 + 96,000 + 80,000 + 17,000 + 1,000 =) 537,600 kronor. Då

motsvarande utgifter för Chalmerska institutets högre avdelning för närvarande

av institutets rektor angivits utgöra (196,980 + 39,900 + 40,000 +

15.000 + 900 —) 292,780 kronor, skulle kostnadsökningen uppgå till 244,820

kronor.

De av de sakkunniga föreslagna rationalisering såtgärderna, innebärande

nedläggandet av dels fackavdelningarna i Göteborg för kemi och kemisk

teknologi samt för husbyggnad, dels ock skeppsbyggnadsavdelningen i

Stockholm förväntas, enligt vad utredningen givit vid handen, icke medföra

någon avsevärdare besparing i de årliga driftkostnaderna.

För den nya högskolans del innefattar de sakkunnigas förslag även ett

omfattande ny- och ombyggnadsprogram, för vilkets realiserande beräknats

erforderliga anslag å tillhopa 5,303,000 kronor. Kostnaderna för inventarier,

utrustning och flyttning av redan befintlig utrustning beräkna de sakkunniga

till sammanlagt 600,000 kronor. Nybyggnadsprogrammets genomförande

skulle alltså draga en totalkostnad av i runt tal 5,900,000 kronor.

Härtill borde ytterligare läggas ett belopp av i avrundat tal 625,000 kronor

för örn- och tillbyggnad av den kemiska institutionen vid tekniska högskolan

i Stockholm, föranledd av behovet av större lokalutrymmen för

emottagande av det ökade antal elever, som bleve följden av kemiavdelningens

nedläggande i Göteborg. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle

alltså för samtliga ovannämnda byggnadsändamål erfordras tillhopa

6.525.000 kronor.

Nya byggnader i Göteborg föreslås uppförda för dels fackavdelningarna

för maskinbyggnad, skeppsbyggeri jämte modellränna samt väg- och vattenbyggnad,

dels ock för kansli och bibliotek samt första och andra årskurserna.

Den nuvarande kemiska institutionen skulle ombyggas för att i

stället inrymma fackavdelningen för elektroteknik.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle kostnaderna för ifrågavarande

byggnader i Göteborg fördela sig på följande sätt:

Byggnad för skeppsbyggeri:

institutionsbyggnad..............kronor 370,000

modellränna (150 m. x 10 m. x 5 m.) . » 609,000 kronor 979,000

Byggnad för maskinbyggnad..................... » 1,335,000

» » kansli och bibliotek................. » 636,000

» » l:a och 2:a årskurserna.............. » 822,000

» » väg- och vattenbyggnad.............. » 1,076,000

Ombyggnad av nuvarande kemibyggnaden......... »__150,000

Kronor 4,998,000

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

Erforderliga utvändiga planerings- och vägarbeten:

för byggnad för skeppsbyggeri...................kronor 54,000

» maskinbyggnad.................. » 39,000

» » » kansli och bibliotek.............. » 13,000

» » » l:a och 2:a årskurserna............ » 62,000

» » väg- och vattenbyggnad........... » 17,000

» resterande planerings-, väg- och planteringsarbeten » 120,000

Kronor 305,000

Summa kronor 5,303,000

Kostnaderna för inventarier, utrustning m. m. skulle enligt de sakkunni
-

gas beräkningar uppgå till följande belopp:

Fackavdelningen för maskinbyggnad................kronor 100,000

» skeppsbyggeri................. » 250,000

» » elektroteknik................. » 50,000

» » väg- och vattenbyggnad ........ » 200,000

Summa kronor 600,000

Vad angår den tidrymd, inom vilken förenämnda byggnadsprogram skulle

fullbordas, hava de sakkunniga tänkt sig ett genomförande av detsamma

under en femårsperiod, som skulle taga sin början med budgetåret 1936/

1937 och vara avslutad med utgången av budgetåret 1940/1941. De sakkunniga

hava härom anfört huvudsakligen följande:

Därest det ovan föreslagna byggnadsprogrammet skulle kunna genomföras

inom nämnda tid, syntes de därför erforderliga medlen — 6,525,000

kronor — böra beviljas av riksdagen under en femårsperiod, som toge sin

början budgetåret 1936/1937.

De sakkunniga hade ingående behandlat frågan i vilken ordning de föreslagna

byggnaderna i Göteborg syntes böra komma till utförande. Härvid

hade det framstått såsom det angelägnaste kravet, att den föreslagna provningsrännan

komine till stånd och att i samband därmed även fackavdelningen

för skeppsbyggeri finge sin lokalfråga löst. Vad beträffade fackavdelningarna

för maskinbyggnad samt för väg- och vattenbyggnad hade viss

tveksamhet rått, vilken av dessa fackavdelningar härefter främst skulle tillgodoses

genom nybyggnad. För undervisningen i skeppsbyggeri vore det av

vikt att hava tillgång även till goda laborationslokaler för maskinbyggnad.

Det nuvarande maskinbyggnadslaboratoriet vid Chalmers tekniska institut

vore behäftat med allvarliga brister, men torde dock genom viss komplettering

av utrustningen kunna ännu en tid framåt vara användbart för sitt

ändamål. Däremot vore fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad helt

i avsaknad av laborationslokaler med härtill hörande utrustning. Detta förhållande

hade övertygat de sakkunniga örn lämpligheten av att låta kravet

på nybyggnad för sistnämnda fackavdelning gå före byggnaden för maskinbyggnadsavdelningen.

Härefter skulle byggnader för kansli och bibliotek samt för första och

andra årskurserna i nu nämnd ordning komma till utförande samt slutligen

återstående planeringsarbeten verkställas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Vad anninge nybyggnaderna för fackavdelningen för kemi och kemisk

teknologi i Stockholm syntes dessa böra utföras under en tidsperiod, som

sammanfölle med det första byggnadsskedet i Göteborg. När nämnda fackavdelning

erhållit de för dess nya verksamhet utvidgade lokalerna och alltså

kunde emottaga kemieleverna från de båda högskolorna, syntes arbetena

i Göteborg med ombyggnad av kemibyggnaden till byggnad för elektroteknik

därstädes böra taga sin början.

I anslutning till den nya tekniska högskolans fackavdelning för skeppsbyggeri

hava de sakkunniga föreslagit upprättande av en under högskolans

styrelse stående men av en särskild nämnd, sammansatt av representanter

för högskolan, industrien och sjöförsvaret, förvaltad skeppsprovningsanstalt,

i vilken ovannämnda modellränna skulle inordnas och som skulle avses för

modellprovningar för skeppsindustriens och rederinäringens räkning men

även stå undervisningen och forskningen till tjänst. Anstaltens drift skulle

bekostas av inflytande avgifter för provningar.

De sakkunniga hava ansett, att den nya högskolans tillkomst nödvändiggjorde,

att ett organ skapades för handläggning av vissa frågor, som bleve

gemensamma för de två tekniska högskolorna. I sådant avseende hava de

sakkunniga föreslagit tillsättande av särskilda delegerade för rikets tekniska

högskolor. Kostnaderna för dessa delegerade uppskatta de sakkunniga till

7,000 å 8,000 kronor årligen.

I fråga örn tidpunkten för Chalmerska institutets övergång till högskola

hava de sakkunniga framhållit, att under förutsättning att nybyggnader

i Göteborg för fackavdelningarna för skeppsbyggeri och väg- och vattenbyggnad

komme att igångsättas hösten 1936 och bliva fullbordade under

en tidrymd av två år desamma skulle kunna tagas i bruk med början av

läsåret 1938—1939. Innan dessa nya lokaler blivit färdigställda, kunde institutet

enligt de sakkunnigas uppfattning icke anses hava fått den utrustning,

att läroanstalten skulle kunna erhålla samma ställning som en teknisk

högskola. De sakkunniga hava därför föreslagit, att institutets övergång till

högskola skulle äga rum först från och med ingången av budgetåret

1938/193H.

Myndigheterna m. fl.

Lärarkollegiet vid, Chalmers tekniska institut, varmed institutets styrelse

instämt, har med tillfredsställelse konstaterat, att 1934 års sakkunniga, i

överensstämmelse med vad 1919 års och 1929 års sakkunniga redan yttrat,

tillstyrkt, att institutets högre avdelning skulle omorganiseras till en teknisk

högskola och att denna skulle tilldelas namnet Chalmers tekniska högskola.

Beträffande ikraftträdandet av högskoleförklarandet ville kollegiet anmäla

en från de sakkunniga avvikande mening. Dessa hade föreslagit, att högskoleförklarandet

skulle ske först i och med en del nya byggnaders färdigställande.

Kollegiet funne omotiverat att låta högskoleberättigandet vara

så beroende av byggnadsfrågan, då dock av samtliga kommittéer institutets

undervisnings höga kvalitet undantagslöst omvittnats. Kollegiet ville därför

på det kraftigaste understryka det betydelsefulla och berättigade däri

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

att högskoleförklarandet och därmed professorernas uppflyttning i högre

lönegrad beslutades träda i kraft redan den 1 juli 1936.

Styrelsen för tekniska högskolan har uttalat att styrelsen kunde i princip

tillstyrka, att Chalmers tekniska institut omorganiserades till en teknisk

högskola, dock endast under den bestämda förutsättningen att statsfinansiella

möjligheter funnes att förse den nya högskolan med lärarkrafter och

utrusta densamma med laboratorier m. m. så, att därstädes kunde lämnas

en fullt högskolemässig undervisning, utan att detta inkräktade på möjligheterna

att på ett fullgott sätt kunna tillgodose motsvarande behov vid den

redan befintliga tekniska högskolan i Stockholm. Styrelsen ville vidare

framhålla önskvärdheten av att frågan örn den högre tekniska undervisningens

ordnande i hela dess vidd bleve föremål för en överarbetning, så

att man kunde få en klar bild av utvecklingen, örn det framlagda förslaget

ifråga om Chalmers tekniska institut genomfördes och detta sammanställdes

med de föreliggande planerna på utvidgning av den tekniska högskolan

i Stockholm.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har anfört bland annat följande:

En utredning beträffande omorganisation av det högre tekniska undervisningsväsendet

i landet borde ske i ett sammanhang och icke med behandling

av en undervisningsanstalt i taget. Frågan behövde ytterligare prövning

i hela sin räckvidd.

Lärarkollegiet hade vid sin behandling av frågan icke haft underlag för

bedömandet, huruvida vårt land hade råd att hålla sig med två tekniska

högskolor, men ansåge sig böra uttala att, örn ytterligare en teknisk högskola

skulle inrättas, det då måste med nödvändighet förutsättas, att både den

nuvarande och den tillkommande högskolan försåges med tillräckliga medel

för bedrivande av högskolemässig forskning och undervisning. Anslag för

nyutrustning av apparater, anslag till lärarbefattningar, administration,

bibliotek och nybyggnader vid tekniska högskolan hade icke blivit av statsmakterna

beviljade i den utsträckning, som enligt lärarkollegiets mening

vore erforderlig.

Lärarkollegiet hade icke något att i princip invända mot omvandlandet

av Chalmers tekniska institut till Chalmers tekniska högskola men ville vid

en eventuell sådan omvandling uppställa som en oavvislig fordran, att detta

icke finge menligt inverka på beviljandet av anslag till tekniska högskolan

i Stockholm och ej heller verka hämmande på tekniska högskolans normala

utveckling. m

Vid eventuell omvandling av Chalmers tekniska institut till teknisk högskola

borde vidare förutsättas likvärdighet vid de båda högskolorna icke

blott i vad rörde intagningsbestämmelser för studerande utan även beträffande

kompetensfordringar för professurer och andra lärarbefattningar.

Även omfattningen av motsvarande fackavdelningar borde vara i huvudsak

likvärdig vid de båda högskolorna, dock utan att detta behövde betyda,

att den ena högskolan bleve en kopia av den andra.

Det vore vidare påtagligt, att anslaget till lärarbefattningar vid Chalmers

tekniska högskola vore för knappt tilltagna, ty särskilt professorerna vore

enligt de sakkunnigas förslag i stor utsträckning så hårt belastade med undervisningsskyldighet,

att ingen eller föga tid återstode för forskningsarbete.

Professorerna hade sålunda belastats med föreläsningsplikt, som med

50 å 100 procent överstege den för universitet och högskolor som normalt

ansedda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Om därför en högskola nu skulle inrättas efter de sakkunnigas premisser,

skulle det icke dröja länge, förrän berättigade krav på minskad undervisningstid

oell ökat antal lärarbefattningar skulle framkomma och således

ökade kostnader skulle påyrkas. Enligt lärarkollegiets mening vore det

bättre att redan från början råda bot för påvisade olägenheter.

Örn den av de sakkunniga föreslagna undervisningsanstalten skulle kunna

göra skäl för benämningen högskola, måste utrustningen för densamma tillgodoses

på ett fullt rationellt sätt och i större utsträckning än vad de sakkunniga

förutsett.

De belopp, som upptagits för nyutrustning, vore, med undantag tor

skeppsbyggnad, så små, att de komme att konsumeras enbart för överflyttning

av det gamla institutets utrustning i de nya lokalerna.

Det syntes sålunda vara de sakkunnigas mening att ifråga örn den synnerligen"

viktiga vetenskapliga utrustningen dock med nämnt undantag

ingen egentlig utökning skulle behövas. Även örn man icke i detalj hade

granskat den utrustning, som nu funnes vid Chalmers tekniska institut, så

vöre det för tekniska högskolans lärarkollegium, som i avsevärd omfattning

handlagt frågor angående utredningar och beräkningar rörande nödvändig

komplettering av den utrustning, som redan funnes vid tekniska

högskolan och som vore modernare och mer omfattande än den som funnes

vid Chalmers tekniska institut, påtagligt, att mycket betydande kostnader

måste tillkomma utöver de sakkunnigas uppgifter, om i Göteborg skulle

kunna skapas en teknisk högskola ej endast till namnet. Det komme att

krävas ytterligare högst avsevärda belopp för att ge Chalmers tekniska

högskola nödig vetenskaplig utrustning, samtidigt som förut aviserade belopp

krävdes för tekniska högskolan i Stockholm.

Därest man uppställde som mål att ge landet tvenne tekniska högskolor,

sorn båda fyllde angivna krav, vore således de av de sakkunniga beräknade

kostnaderna icke en riktig grund för omdömet, de måste ökas tillden helt

annan storleksordning både ifråga om anläggningskostnader och årskostHader
Även

årskostnaderna vore nämligen alldeles för små. De vöre lågt beräknade

i förhållande till nu utgående anslagen till tekniska högskolan och

dessa vore som nämnt alldeles för låga, när det gällde forskningsarbete, underhåll

och kontinuerlig nyanskaffning.

In g e nj ö rsv e t e n sk upsa kad em i en har framhållit följande:

Beträffande de stora linjerna i förslaget och särskilt då den huvudfråga,

som utgjort utgångspunkt för de sakkunnigas utredning, nämligen behovet

av ökad teknisk högskoleundervisning inom landet, vore akademien beredd

att i stort ansluta sig till vad av de sakkunniga anförts. Akademien ansåge

sig sålunda kunna för sin del vitsorda, att kravet på teknisk högskoleutbildning

inom åtskilliga tidigare ej representerade områden starkt vuxit, och

att en utökning av nu förefintliga utbildningsmöjligheter för högskoleingenjörer

vore av behovet pakallad. Under sådana förhallanden och med

kännedom om forskningens för varje år stegrade betydelse för den industriella

utvecklingen och för industriens möjligheter att kunna bestå i kampen

för tillvaron, funne akademien kraftiga och skyndsamma åtgärder av

nöden. Med gillande i stort av vad de sakkunniga i denna fråga anfört, ville

akademien för sin del tillstyrka, att denna utvidgning av den tekniska högskoleutbildningen

inom landet komme till stånd genom att den högre avdelningen

vid Chalmers tekniska institut ombildadcs till en teknisk hög
Jiihany

till riksdagens protokoll Uhla. I sami. Nr l:’lo. ''k

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

skola. Med hänsyn till industriens utomordentliga betydelse för vårt land

vore enligt akademiens förmenande de för realiserande av den härför ifrågasatta

omorganisationen erforderliga medlen synnerligen väl använda.

Akademien ansåge sig i detta sammanhang böra betona, att ett beslut

att göra Chalmers tekniska institut till högskola givetvis förutsatte, att

sådana åtgärder vidtoges, att undervisningen där bleve i alla avseenden

högskolemässig.

Beträffande den av de sakkunniga med beaktande härav föreslagna omorganisationen

av Chalmers tekniska institut och i samband härmed påyrkade

förändringarna i organisationen hade akademien den åsikten, att förslagen

i stort ginge i rätt riktning, och kunde icke annat än ge sitt erkännande

åt de sakkunnigas strävan att möjliggöra den utveckling av den

högre tekniska undervisningen, som tiden krävde.

Chefen för marinstaben hade i princip ingen erinran mot det föreliggande

förslaget.

Varvschefen vid Karlskrona örlogsvarv har anfört, att behovet av en ökning

av antalet högskolebildade ingenjörer icke av de sakkunniga objektivt

kunnat påvisas, varför en omläggning av Chalmerska institutets undervisning

i mera vetenskaplig riktning vöre ägnad att i allt för hög grad öka antalet

av teoretiskt betonade ingenjörer, och att samtidigt beröva landet det

tillskott av högt rutinutbildade ingenjörer, vilka från Chalmers sedan gammalt

tillförts den privata skeppsbyggeriindustrien.

Marinöverdirektören och chefen för manning en,jörkår en, med vilken

marinförvaltningen, så vitt ämbetsverkets verksamhetsområde anginge, i

huvudsak instämt, har ansett, att befintligheten av två tekniska högskolor

i vårt land skulle vara av värde, därest de ekonomiska förutsättningarna

för hållandet av en hög nivå förefunnes. Mot en omorganisation av Chalmers

tekniska instituts högre avdelning till en teknisk högskola vore för den

skull intet att erinra, därest statsmakterna beviljade erforderliga anslag såväl

härför som för tekniska högskolans i Stockholm hållande på den nivå

och i den omfattning, som den nu innehade eller som utvecklingen kunde

komma att kräva. De sakkunnigas kostnadsberäkningar, såväl vad engångskostnader

som årliga kostnader beträffade, gåve ett intryck av att vara

mycket pressade, och det kunde med skäl befaras att, därest nivån skulle

hållas på vederbörlig högskolenivå, krav inom kort komme att resas för såväl

ytterligare engångskostnader som ökade årliga anslag. För att säkerställa

detta borde för en eventuell Chalmers tekniska högskola uppgöras

en kostnadsplan, avseende minst fem år. Frågan om omorganisationen av

den högre tekniska utbildningen, avseende en differentiering i utbildning

för vetenskapliga forskningsingenjörer och högskolebildade rutiningenjörer,

borde närmare utredas och lösas i samband med en eventuell omorganisation

av Chalmers tekniska institut.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att med hänsyn till industriens snabba

utveckling inom vårt land och dess nationalekonomiska betydelse samt till

den ur dessa synpunkter betydelsefulla verksamhet, som av Chalmers tekniska

institut bedreves, det vore av största vikt, att institutet erhölle en

organisation, som skapade garantier för undervisningsarbetets rätta bedrivande

såväl i fråga örn lärarnas undervisnings- och forskningsarbete och

ekonomiska förhållanden som för de studerandes möjligheter till ett fruktbärande

utbyte av studietiden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning skulle Chalmers tekniska institut

erhålla den med hänsyn till dessa fordringar ändamålsenligaste organisationen,

örn institutets högre avdelning omorganiserades till en teknisk högskola.

Att landet därigenom erhölle två sådana högskolor skulle enligt styrelsens

mening vara ägnat att främja de tekniska vetenskaperna, da det

vore anledning förmoda, att den ena läroanstaltens ansträngningar och utveckling

komme att verka sporrande på den andras verksamhet.

Då alltså byggnadsstyrelsen för sin del tillstyrkte förslaget, att högre

avdelningen vid Chalmers tekniska institut omorganiserades till en högskola,

ville styrelsen emellertid med bestämdhet framhålla, att detta ej

finge ske, utan att betryggande säkerhet erhölles för att såväl tekniska högskolan

som Chalmers tekniska högskola komme att lämnas möjligheter att

bedriva en kvalitativt fullt jämbördig verksamhet.

De i sakkunnigförslaget ingående förslagen till ny- och ombyggnader i

Göteborg och Stockholm vore endast att betrakta som utredningsskisser,

varför ett närmare bedömande därav syntes styrelsen kunna anstå till dess

mera utförliga ritningar i vanlig ordning underställdes styrelsens prövning.

De beräknade kostnaderna för byggnads-, schaktnings-, sprängnings- och

planeringsarbeten till ett sammanlagt belopp av 0,081,200 kronor hade

byggnadsstyrelsen icke ansett i och för sig föranleda någon erinran.

Statens provning saust alt har tillstyrkt de sakkunnigas förslag angående

ombildning av den högre avdelningen vid Chalmers tekniska institut till en

teknisk högskola.

Sveriges industriförbund har i princip tillstyrkt, att sådana organisatoriska

åtgärder bleve vidtagna och att sådana anslag av statsmedel beviljades,

som kunde anses erforderliga för ernåendet av det praktiska ändamålet

med omläggningen, d. v. s. formellt och så långt det vore möjligt, reellt

likställd kompetens hos de avgångna eleverna från rikets båda högre tekniska

läroanstalter. De sakkunniga syntes i betänklig grad hava beräknat

omorganisationskostnaderna i underkant, varför förbundet önskade framhålla,

att varje vinst av det Chalmerska institutets ombildning såväl för

industrien, som för samhället i dess helhet försvunne, om statsmakterna

icke vore beredda att taga de ekonomiska konsekvenserna av omläggningen.

Kommerskollegium har anslutit sig till förslaget att högre avdelningen

vid Chalmers tekniska institut omorganiserades till en teknisk högskola,

likställd ifråga om benämning och med examen följande kompetens med

tekniska högskolan i Stockholm.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Det föreliggande förslaget ställde synnerligen betydande anslagskrav på

statsverket såväl beträffande engångskostnader — ungefär 6,500,000 kronor

— som för driftkostnader, vilka senare skulle för den högre tekniska undervisningen

i Göteborg stegras med närmare 100 procent.

Statskontoret ville ingalunda förneka, att de senaste årtiondenas utveckling

på det tekniska området kunde påkalla en, måhända väsentlig, utvidgning

av den högre tekniska undervisningen i vårt land. Med nyssberörda

siffror för ögonen holle ämbetsverket emellertid före, att det måste noga tillses,

att de medel, som avsa ges för detta ändamål, komme till bästa och mest

ekonomiska användning. Från denna utgångspunkt hade statskontoret ett

bestämt intryck av alt det vore förtjänt att förutsättningslöst undersökas,

huruvida icke sagda syfte skulle bättre vinnas genom att undervisningen i

möjligaste mån centraliserades till och utbyggdes vid en högskola, istället

för att splittra tillgängliga resurser på tvenne. Skulle det emellertid vid en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts ''proposition Nr 135.

dylik undersökning visa sig, att tillräckliga skäl förelåge för skapandet av

ytterligare en teknisk högskola utöver den nuvarande, torde det —- icke

minst ur ekonomisk synpunkt — vara angeläget, att en så långt som möjligt

genomförd differentiering av undervisningen och arbetsfördelning mellan

högskolorna komme till stånd. I vad mån det föreliggande förslaget innebure

en lycklig lösning av detta spörsmål ansåge sig ämbetsverket icke

kunna avgöra. I varje fall funne sig statskontoret i nuvarande läge — detta

också med hänsyn till riksdagens vid flera tillfällen och senast år 1934 uttalade

mening — icke böra tillråda, att sakkunnigförslaget lades till grund

för partiella reformer inom den högre tekniska undervisningen, då den slutliga

lösningen av den stora organisationsfrågan därigenom skulle kunna

föregripas.

De av de sakkunniga beräknade årliga driftkostnaderna för den nya högskolan

vore — enligt vad statskontoret i det föregående påvisat — nära

nog dubbelt så höga som enligt den nuvarande staten för Chalmerska institutets

högre avdelning. Statskontoret kunde icke finna en dylik stegring

rimlig, särskilt om hänsyn toges till det förhållandet, att jämsides med den

jämförelsevis ringa ökningen av det årliga antalet nyintagna elever, ungefär

30 stycken, fackavdelningarnas antal skulle minskas från sex till fyra.

Enligt statskontorets mening borde de sålunda beräknade driftkostnaderna

avsevärt nedbringas. Då emellertid, enligt vad som torde framgå av

årets statsverksproposition (VIII h. t. sid. 282), de sakkunnigas organisationsförslag

icke torde vara avsett att föreläggas 1936 års riksdag, ansåge

sig statskontoret kunna utgå ifrån att en närmare granskning av förslaget

i denna del icke i detta sammanhang förväntades från ämbetsverkets sida.

Länsstyrelsen i Göteborg och stadsfullmäktige därstädes hava på det livligaste

tillstyrkt förslaget om Chalmers tekniska instituts högre avdelnings

ombildande till teknisk högskola.

Svenska teknologi öreningen har anfört huvudsakligen följande:

Föreningen anslöte sig till de sakkunnigas uppfattning, att i den män

ökade utbildningsmöjligheter erfordrades, dessa lämpligen skulle kunna beredas

genom inrättande av en andra teknisk högskola, samt att det därvid

av olika skäl säkert skulle visa sig fördelaktigast med en ombildning av

Chalmers tekniska instituts högre avdelning till en teknisk högskola. Föreningen

kunde principiellt förorda en dylik utveckling, varigenom den värdefulla

organisation, som vårt land ägde i Chalmers tekniska institut, skulle

tillvaratagas och dess ideella och materiella värden på ett mer rationellt

sätt göras fruktbärande.

En ofrånkomlig förutsättning för inrättandet av en andra teknisk högskola

vore emellertid, att eleverna vid denna erhölle en utbildning, som vore

fullt högskolemässig, med andra ord, den nya tekniska högskolan skulle

ifråga om samtliga till densamma hörande fackavdelningar erhålla lärarkrafter,

laboratorier och utrustning i övrigt, som vid varje tidpunkt vore

såväl kvantitativt som kvalitativt fullvärdig.

Ett oeftergivligt villkor för att en andra högskola skulle kunna fylla sin

uppgift, och för att utbildningens effektivitet och modernitet skulle säkerställas,

vore, att tillräckliga medel ställdes till förfogande såväl för engångskostnaderna

vid upprättandet som för verksamhetens bedrivande. Tillkomsten

och upprätthållandet av en andra teknisk högskola finge icke så inverka

på tilldelningen av anslag till den redan existerande, att denna senares verksamhet

bleve lidande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Den av de sakkunniga verkställda utredningen vore emellertid varken

beträffande undervisningens ordnande eller beträffande de ekonomiska betingelserna

för ombildningen av Chalmers tekniska institut till teknisk högskola

utförd med sådan grundlighet, att en omorganisation kunde verkställas

på grundval av densamma. Ej heller vore hänsyn tagen till den

framtida utvecklingen. .

Föreningen finge såsom sin bestämda uppfattning uttala, att, innan beslut

om inrättande av en andra teknisk högskola fattades, det vore nödvändigt

att genom en förnyad utredning klarlägga, vilka verkliga kostnader,

som härmed vore förbundna.

Tekniska samfundet i Göteborg har uttryckt sin fulla anslutning till de

sakkunnigas uttalanden rörande behovet av högskoleutbildade ingenjörer

i landet och den högre tekniska undervisningens för närvarande bristande

möjligheter att tillgodose detta. Det måste betecknas som ett synnerligen

otillfredsställande förhållande, att av de unga studerande, som under åren

1932—1934 med fyllda kompetensfordringar sökt inträde vid tekniska högskolan

och Chalmers tekniska institut, föga mer än 50 procent blivit antagna.

Även örn hänsyn toges till, att under ifrågavarande år uppåtgående

konjunkturer rådde och tillströmningen till ingenjör sbanan därför

nådde ett maximum, torde detta visa, att möjligheterna att erhålla högre

teknisk utbildning varit uppenbart otillräckliga.

För tekniska samfundet stöde det klart, att med den stigande industrialiseringen

utbildningen av kunniga ingenjörer måste bliva av allt stone betydelse,

och samfundet holle före, att de kostnader, som Indes ned på en

efter landets tekniska behov lämpad högskoleundervisning, ingalunda vore

en oräntabel utgift, utan från produktiv synpunkt väl anlagda medel. Man

behövde blott bringa i erinran vilken stegrad betydelse industrien, baserad

på ingenjörernas arbete, fått för vårt lands ekonomiska liv och för beredande

av arbetstillfällen och försörjning.

Det vore med oro man nödgats iakttaga, hur den för vår industriella

produktion och för landets försörjningsmöjligheter vitala frågan örn anpassande

av den högre tekniska utbildningen efter den snabbt förlöpande utvecklingen

inom industri och teknik otvivelaktigt försummats under alla

de år utredningar pågått örn det tekniska högskoleväsendet i riket.

Med det anförda hade samfundet velat understryka betydelsen av, att

den högre tekniska utbildningen på ett mot tidens krav svarande sätt tillfredsställande

ordnades och att det läge vikt uppå, att detta utan vidare

dröjsmål skedde. Samfundet funne härvid i likhet med de sakkunniga den

naturligaste utvecklingen vara, att de ökade utbildningsmöjligheterna

åstadkommes genom att den högre avdelningen vid Chalmers tekniska

institut — vilken redan med sin nuvarande organisation icke väsentligt

skiljde sig från en teknisk högskola — ombildades till en dylik läroanstalt,

samtidig! som möjlighet till intagande av ett större antal elever än för

närvarande vore fallet vid nämnda avdelning bereddes vid den nya högskolan.

Sveriges varvsindustriförening har framhållit, att den svenska industriens

starka utveckling under de senaste decennierna otvivelaktigt medfört

ett stegrat behov av högskoleingenjörer. I likhet med de sakkunniga funné

föreningen det vara lämpligast, att med utnyttjande av befintlig organisation

och lärarpersonal utbygga och omorganisera Chalmers tekniska

instituts högre avdelning till teknisk högskola.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Skeppsbyggeriundervisningens ordnande samt

inrättandet av en skeppsprovningsanstalt.

1934 års sakkunniga.

De sakkunniga hava erinrat, att 1919 års sakkunniga ansågo, att en

fackavdelning för skeppsbyggnad borde finnas vid den nya högskolan.

Skeppsbyggeriundervisning hade sedan gammalt meddelats i Göteborg, som

genom sin framstående varvsindustri och högt utvecklade rederinäring

erbjöde gynnsamma förutsättningar för undervisning i detta fack.

1934 års sakkunniga hava vidare erinrat, dels att 1929 års sakkunniga,

med hänsyn till det ringa antalet studerande vid fackavdelningarna för

skeppsbyggeri i Göteborg och skeppsbyggnad i Stockholm, funno det knappast

vara försvarligt att för framtiden uppehålla två undervisningsanstalter

inom landet för detta ändamål, dels att majoriteten inom dessa sakkunniga

tillstyrkte skeppsbyggeriundervisningens förläggande till Göteborg,

dels att en av de sakkunniga (professor Lindmark) förordade, att

nämnda undervisning skulle förläggas till Stockholm, dels ock att en annan

av de sakkunniga (ingenjör Kleman) velat låta med sitt slutliga ställningstagande

i frågan anstå tills kostnaderna för förläggning av undervisningen

till Göteborg kunde helt överblickas.

1934 års sakkunniga hava såsom förut i sammanfattningen av de sakkunnigas

förslag omnämnts för sin del föreslagit, att den nuvarande skeppsbyggnadsavdelningen

vid tekniska högskolan skulle indragas och undervisningen

i skeppsbyggeri helt förläggas till den av de sakkunniga föreslagna

nya tekniska högskolan i Göteborg.

För erhållande av en överblick över antalet studerande inom studieriktningen

för skeppsbyggeri under en längre tidsperiod vid såväl tekniska högskolan

som vid Chalmers tekniska institut hava de sakkunniga, uppgjort

å följande sida intagna tablå, omfattande höstterminerna 1919—1934. I

tablån har även angivits det totala antalet studerande vid de båda läroanstalterna.

De sakkunniga hava anfört, att av vidstående tablå framginge, bland

annat, dels att sammanlagda antalet studerande i fackavdelningarna för

skeppsbyggeri i Stockholm och Göteborg under den i tablån senast upptagna

femårsperioden eller åren 1930—1934 varit i sakta stigande, dels ock

att medeltalet av dessa studerande under samma period utgjorde omkring

77 stycken per år, vilket antal, fördelat efter årskurs, utgjorde allenast 19

å 20 stycken i varje årskurs.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, följande:

Vid tekniska högskolan vore studieplanen i fjärde årskursen uppdelad i

fyra olika ämneskombinationer nämligen: 1) hydromekanik, skeppsbygg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

23

Höstterminen

Studerande vid fackavdelningen

för skeppsbyggeri (skepps- byggnad)

Totala antalet

studerande

K. T. H.

C. T. I.

Summa

K. T. H.

C. T. I.

1919....................

50

8 + ?* 1

58+ ?1

598

312

1920....................

56

11 + ?1

67+?1

663

309

1921....................

48

12

60

691

301

1922....................

41

10

51

665

281

1923....................

43

9

52

705

258

1924...................

48

8

56

691

230

1925....................

45

9

54

687

246

1926....................

53

12

65

718

247

1927....................

48

11

59

724

237

1928....................

48

10

58

730

260

1929....................

44

14

58

719

295

1930....................

52

19

71

791

300

1931....................

55

20

75

867

326

1932....................

64

11

75

983

355

1933....................

66

14

80

1,058

392

1934....................

73

14

87

1,155

401

1 ? betyder, att det i katalogen icke finnes antecknat, vilka elever i första årskursen, som

räknades till fackavdelningen för skeppsbyggeri.

nadslära, varvsanläggning; 2) ångteknik, hydromekanik; 3) läran om förbränningsmotorer,

hydromekanik; och 4) flygteknik. Enligt av de sakkunniga

inhämtade uppgifter hade följande antal av de under den senaste femårsperioden

eller läsåren 1930—1931 — 1934—1935 utexaminerade studerande

från högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad utfört examensarbete

i nämnda ämneskombinationer: 15 stycken eller i medeltal 3 örn året

i studieriktning 1), 10 stycken eller i medeltal 2 om året i studieriktningarna

2) och 3) samt 5 stycken eller i medeltal 1 örn året i studieriktning 4). Av

dessa studerande vore allenast de, som utfört sitt examensarbete i studieriktning

1, att anse såsom rena skeppsbyggare. Gränsen vore dock något

flytande mellan studieriktningarna 1) å ena sidan samt 2) och 3) å den

andra, varför det ej sällan hände, att studerande, som utfört sitt examensarbete

i någon av de under 2) och 3) angivna ämneskombinationerna,

sedermera komme att ägna sig åt skeppsbyggnadsfacket.

Emellertid hade erfarenheten visat, att det icke sällan hänt, att elever,

som icke vunnit inträde i någon av de andra fackavdelningarna, sökt sig till

fackavdelningen för skeppsbyggnad i avsikt att sedermera örn tillfälle gåves

övergå till någon av de andra fackavdelningarna. Därför vore antalet elever

i denna fackavdelnings lägre årskurser icke i och för sig att anse såsom ett

tillförlitligt uttryck för antalet av dem, som ämnade utbilda sig till skeppsbyggare.

De sakkunniga hava vidare ingått på en undersökning av lohaljrågorna i

vad angår skeppsbyggeriundervisningen i Stockholm och Göteborg. De

sakkunniga konstatera till en början, att vare sig undervisningen helt

förlädes till Stockholm eller till Göteborg erfordrades utrymmen i nya bygg
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

naclér för första och andra årskurserna. Däremot ställde sig förhållandet

annorlunda beträffande lokaler för tredje och fjärde årskurserna.

Härom anföra de sakkunniga följande:

För sistnämnda årskurser funnes i Stockholm tillfredsställande föreläsnings-

och övningslokaler samt en mindre provningsränna av dimensionerna

60 m X 3 m X 1,5 m för laboratorieövningar.

I Göteborg däremot erfordrades dels ökade utrymmen för föreläsningar

och konstruktionsövningar, dels ock laborationslokaler. Förstnämnda lokaler

vore för närvarande icke tillfyllest för att kunna mottaga det ökade elevantal,

som en koncentrering av skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg

måste medföra. Nya lokaler för ifrågavarande ändamål måste därför

komma till stånd. Laborationslokaler — vilka för närvarande helt och hållet

saknades — måste likaledes nybyggas. Kostnaderna härför bleve beroende

av, på vilket sätt laboratoriefrågan bomme att lösas. Laboratorieövningarna

avsåge huvudsakligen experiment med fartygsmodeller, som

framfördes i en modellränna, försök med propellrar samt statiska och dynamiska

stabilitetsundersökningar å modeller. Erforderliga storleken hos

modellrännan bleve beroende av, vilket ändamål de försök hade, som skulle

utföras. Experiment för rena undervisningsändamål kunde ske i en ränna

av små dimensioner. Skulle experimenten vara användbara för skeppsbyggnadsindustrien,

sjöförsvaret och den vetenskapliga forskningen, fordrades

modeller av betydligt större dimensioner och rännan måste erhålla större

mått.

De sakkunniga hava härefter ingående behandlat frågan om modellrännans

storlek och anfört, bland annat, följande:

Både vid Den Polytekniske Laereanstalt (Danmarks Tekniske Hpjskole)

i Köpenhamn och vid Norges Tekniske Hpiskole i Trondheim hade

man planerat uppföra modellrännor för provning av fartygsmodeller och

propellrar samt för demonstration och vetenskapliga undersökningar inom

hydromekanikens område. I Köpenhanm föresloges dimensionerna till

150 lii X 10 m X 5 m och i Trondheim till 182.5 m X H m X 5.75 m.

Den nuvarande rännans i Stockholm dimensioner vore 60 m X 3 m X 1.5

m. Styrelsen för Chalmers tekniska institut hade meddelat, att vid inför styrelsen

utförd undersökning det visat sig, att en modellränna med dimensionerna

150 m X 10 m X 5 m även kunde fylla varvsindustriens behov beträffande

en dylik ränna. Särskilt för att kunna göra propellerförsök och

experiment med s. k. självdrivna modeller vore det nödvändigt att använda

ganska stora modeller, omkring 5 m långa, och därvid erfordrades som ett

minimum sist angivna dimensioner på rännan.

1929 års sakkunniga läto genom docenten vid tekniska högskolan i

Stockholm H. F. Nordström verkställa en undersökning beträffande möjligheten

av en utvidgning av rännan vid nämnda högskola. Utredningen

visade, att någon avsevärd förbättring av rännans användbarhet ej kunde

ernås utan att alla dess dimensioner ökades och därvid i ungefär samma proportion.

En ökning av längden vore möjlig och hade även förut planerats.

Denna förlängning kunde emellertid på grund av rännans instängda placering

endast bliva mycket obetydlig, cirka 10 m. Åtgärder för ökning av

bredd och djup vore knappast berättigade med hänsyn till de stora kostnader

en dylik utvidgning skulle betinga, och kostnaderna härför skulle

närma sig utgifterna för en helt ny anläggning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Vid verkställda undersökningar hade de sakkunniga blivit övertygade,

om att någon utvidgning av rännan vid tekniska högskolan icke innebure

en ekonomiskt rimlig lösning av problemet att i Stockholm få till stånd en

ränna avpassad även för industriens behov. För detta ändamål erfordrades

en helt ny anläggning. Kostnaderna härför ansåge de sakkunniga kunna

antagas i stort sett bliva desamma som motsvarande anläggningskostnader

i Göteborg.

Efter vad de sakkunniga inhämtat hade det för varvsindustriens och

även för marinens behov blivit allt mera nödvändigt att för viktigare nykonstruktioner

få dessa provade i en modellränna. Hittills hade dylika

prov måst utföras i utlandet, vanligen i Hamburg eller vid ieddington i

England och på senare tid även i Wageningen i Holland. I den skarpa konkurrensen

med de utländska varven hade detta arrangemang naturligtvis

varit synnerligen olägligt för den svenska varvsindustrien. Denna industris

målsmän hade också vid upprepade tillfällen kraftigt framhållit vikten

för vårt skeppsbyggeri och vår rederinäring av att få till stand en fullgod

modellränna i Sverige. Aven för det svenska sjöförsvaret vore det

ovärderligt att inom landet hava tillgång till en sådan provningsanstalt.

Från industrihåll hade framhållits att det vore av synnerligt värde, örn

de erfarenheter, som ständigt gjordes på sjöfartens område, kunde tillgodogöras

på vetenskapligt ordnade laboratorier i vårt eget land, varigenom

dessa erfarenheter kunde komma vår industri tillgodo. Vikten av att äga

dylika laboratorier inom landet hade med hänsyn till den skärpta världskonkurrensen

allt mera framträtt, och alla de länder, där man hade förståelse

för vad sjöfarten och dess binäringar betydde för folkförsörjningen,

hade vidtagit mått och steg för att stärka sin ställning på detta område

med de vapen, som den vetenskapliga forskningen hade att giva. Den

svenska varvsindustrien hade hittills sökt undvika att emottaga direkt

understöd från statens sida. Den borde dock erhålla statsmakternas stöd i

form av anordnande av lämpliga utbildningsanstalter och laboratorier.

Varvsindustriens betydelse för vårt ekonomiska liv finge icke bedömas enbart

efter det arbetarantal, som direkt vore sysselsatt vid varven. Dess

karaktär av nyckelindustri framginge enligt såväl svenska som utländska

erfarenheter av det förhållandet, att för varje man, som sysselsattes inom

nämnda industri, bomme ytterligare två man, som finge sysselsättning inom

med varvsindustrien samarbetande industrigrenar (gruvor, järn- och stålverk,

mekaniska och elektriska verkstäder m. fl.).

I detta sammanhang finge de sakkunniga erinra om att från industrihåll

visats stort intresse för beredande av möjligheter till specialstudier för sjöfartens

främjande. Sålunda hade ett belopp av 100,000 kronor överlämnats

till en »Dan Broströms minnesfond för sjöfartsteknisk forskning vid Broströmska

sjöfartsmuseet» i Göteborg. Vidare hade aktiebolaget Götaverken

under fem år i följd allt ifrån 1930 avsatt en viss procent av bolagets

bruttovinst till en grundfond för ett sjöf artsinstitut med huvudsakligt mål

av hydrodynamik forskning i en skeppsprovningstank. Enligt inhämtade

upplysningar uppginge nämnda fond — under förutsättning att vissa omtvistade

skattemedel bomme att tillgodoföras fonden —- till omkring

500,000 kronor.

I fråga örn utgifterna till avlöningar och omkostnader anföra de sakkunniga,

att verkställda beräkningar utvisat, att dessa kostnader i huvudsak

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

torde bliva desamma vare sig fackavdelningen förlädes till Göteborg eller

till Stockholm.

De sakkunniga hava meddelat, att avdelningskollegiet för skeppsbyggnad

vid tekniska högskolan i skrivelse till de sakkunniga anfört följande:

Den väsentligaste kostnadsminskningen — för den händelse undervisningen

i skeppsbyggeri skulle helt förläggas till Göteborg — torde ligga i

indragning av de lärarbefattningar, som uteslutande eller så gott som uteslutande

vore avsedda för studerande inom fackavdelningen ävensom i

indragning av anslagen för samlingar och laborationer för motsvarande

institution.

De ifrågavarande kostnadsminskningarna framginge av följande tabell.

Befattningar

Lön (1933—

1934) utan

dyrtidstillägg

Laboratorie-

anslag(1934

—1935)

Professur i skeppsbyggnadslära.............

10,500

5,400

3,600

5,400

2,850

1,300

5,450

925

Speciallärare i hvdromekanik...............

» » varvsanläggning...........

Förste assistent i skeppsbyggnadslaborationer . .

Assistenter i skeppsbyggnadslära............

Summa kronor

27,750

7,675

Beträffande speciallärarbefattningen i hydromekanik ville avdelningen

erinra därom, att denna ej uteslutande vore avsedd för studerande inom

fackavdelningen för skeppsbyggnad, då en del av kursen i ämnet numera

följdes av de studerande inom fackavdelningen för teknisk fysik. En indragning

av speciallärarbefattningen i hydromekanik i dess nuvarande form

måste därför medföra inrättandet i en eller annan form av en ny lärarbefattning

i ämnet.

De sakkunniga framhålla vidare, att lärarkollegiet vid tekniska högskolan

i skrivelse till de sakkunniga biträtt avdelningskollegiets sistnämnda

uttalande och därför ansett riktigt, att vid beräkningen av uppkommande

besparingar icke medtoges arvodet till specialläraren i hydromekanik 5,400

kronor och ej heller anslaget för samlingar och laborationer 5,450 kronor

för samma läroämne, varför den årliga kostnadsminskningen kunde uppskattas

till: för avlöningar 22,350 kronor och för anslag till samlingar och

laboratorier 2,225 kronor eller sammanlagt 24,575 kronor.

De sakkunniga hava uttalat, att de vore eniga med avdelningskollegiet

därom att, därest skeppsbyggeriundervisningen överflyttades till Göteborg,

en speciallärarbefattning i hydromekanik borde bibehållas vid tekniska

högskolan i Stockholm, och att de laborationsmöjligheter i detta

ämne, som nu funnes vid nämnda högskola, fortfarande borde där upprätthållas.

Såsom motivering för sitt förslag rörande förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen

till Göteborg anföra de sakkunniga följande:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Marits proposition Nr 135.

De sakkunniga få till en början framhålla, att den av de sakkunniga

verkställda undersökningen utvisat, att det antal studerande, som i vårt land

valde skeppsbyggeri till sitt huvudämne, inskränkte sig till årligen högst

ett 20-tal. Att för detta ringa antal studerande uppehålla undervisning vid

två tekniska högskolor syntes icke vara ekonomiskt försvarligt. De sakkunniga

finge därför föreslå, att undervisningen i skeppsbyggeri koncentrerades

till en av de tekniska högskolorna.

Av vad ovan anförts syntes framgå att förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen

till Göteborg medförde högre anläggningskostnader än i

Stockholm. Vid prövning av kostnadsfrågan hade det emellertid gällt loide

sakkunniga att i första hand taga ställning till spörsmålet om en modellränna

av sådana dimensioner, att densamma även kunde användas för

industriens behov, borde förordas att anläggas eller ej. De skäl, som från

olika håll framförts till stöd för att en dylik ränna måtte komma till stånd,

hade övertygat de sakkunniga om det oundgängliga behovet av densamma,

därest Sverige i den internationella konkurrensen skulle kunna hävda den

plats och bibehålla de försörjningsmöjligheter landet på sjöfartens och

skeppsbyggeriindustriens område tillkämpat sig. Den ifrågasatta modellrännan

borde givetvis förläggas till en plats, varest anknytningen till varvsindustrien

lätt läte sig göra. I Göteborg vore ifrågavarande industriintressen

starkt företrädda, varför de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att

nämnda anläggning bleve förlagd till denna stad. Beträffande modellrännans

storlek syntes dimensionerna 150 m X 10 m X 5 m vara att förorda.

De sakkunniga hade ovan tillstyrkt koncentrering av undervisningen i

skeppsbyggeri till endera av de båda högskolorna. Därest projektet örn

rännans byggande realiserades, ansåge de sakkunniga uppenbart, att ifrågavarande

högskoleutbildning borde koncentreras till den nya tekniska högskolan

i Göteborg.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm hade i en till de sakkunniga

ställd skrivelse gjort gällande, att en modellränna av större dimensioner,

avsedd även för industriens behov, icke borde kombineras med ett

undervisningslaboratorium. De sakkunniga holle fastmer före, att det

måste vara av det största värde för de studerande att bliva i tillfälle att

kunna följa och även själva utföra provningar av den art, som i en dylik

ränna komme att för industriens räkning äga rum. Dessa försök måste

givetvis för eleverna bliva ett nyttigt komplement till deras studier i övrigt.

En förläggning av skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg medförde

vidare för eleverna möjlighet till fortlöpande studier av arbetena på de

stora varven i staden samt för lärarna inom fackavdelningen möjlighet till

att ständigt hålla sig ä jour med varvsindustriens senaste rön och deltaga

i lösandet av denna industris problem, vilket måste verka befruktande på

undervisningen. De fördelar detta samarbete med industrien således måste

komma att medföra vore —- enligt de sakkunnigas mening — så stora, att,

de borde anses uppväga de oundgängliga merkostnader, som till en början

uppstode vid förläggandet av hela skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg.

De sakkunniga framhålla vidare, att vid förläggandet av hela skeppsbyggeriundervisningen

till Göteborg komme de för denna undervisning

disponerade lokalerna vid tekniska högskolan i Stockholm att icke längre

bliva erforderliga för sitt nuvarande ändamål. Från tekniska högskolan

hade de sakkunniga i ämnet inhämtat följande:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

I skrivelse till de sakkunniga hade avdelningskollegiet för skeppsbyggnad

vid tekniska högskolan framhållit, att de lokalutrymmen om cirka

450 m2, som genom en eventuell indragning av fackavdelningen för skeppsbyggnad

skulle bliva frigjorda, befunne sig inom tekniska högskolans

byggnader vid Valhallavägen. Ett visst frigörande av lokaler även i högskolans

äldre byggnader vid Drottninggatan kunde också komma ifråga, i

det att det ritsalsutrymme, som för närvarande användes av fackavdelningens

första och andra årskurser, bleve disponibelt. Då emellertid utrymmet

per studerande i ritsalarna vid Drottninggatan vore mycket ringa,

torde en indragning av fackavdelningen för skeppsbyggnad endast innebära,

att övriga fackavdelningar erhölle större ritsalsutrymme.

Beträffande användningen av de frigjorda lokalerna för andra avdelningar

vid tekniska högskolan hade högskolans lärarkollegium anfört, att

de vid Valhallavägen frigjorda lokalerna kunde antagas bliva till nytta i

och med högskolans fullständiga överflyttande från Drottninggatan till

Valhallavägen. Tidigare kunde de endast anses bliva till gagn för en önskvärd

men ej nödvändig utökning på grund av viss trångboddhet för andra

avdelningar.

För egen del anföra de sakkunniga härom följande:

De sakkunniga hade varit i tillfälle att taga del av den nybyggnadsplan,

som tekniska högskolan låtit uppgöra för hela högskolans förläggande till

Valhallavägen, och därvid funnit, att betydande utrymmen — 600 å 700

m2 — reserverats för skeppsbyggnadsavdelningens första och andra årskurser.

Ett bifall till de sakkunnigas förslag ifråga örn förläggandet av

hela undervisningen i skeppsbyggeri till Göteborg måste medföra, att

nämnda utrymmen kunde utgå ur nybyggnadsplanen för tekniska högskolan

i Stockholm, vilket måste medföra ej oväsentliga besparingar i anläggningskostnaderna

för denna högskola.

Vad åter anginge de vid Valhallavägen befintliga lokalerna för skeppsbyggnadsavdelningens

tredje och fjärde årskurser hade lärarkollegiet upplyst,

att desamma till en början allenast bomme att bliva till gagn för en

önskvärd, men ej nödvändig utökning av lokalutrymmet för andra avdelningar.

Att så bleve förhållandet under en viss övergångsperiod torde icke

kunna förnekas. Tekniska högskolans fullständiga överflyttande till Valhallavägen

torde emellertid vara en så pass aktuell fråga, att man syntes

kunna antaga, att densamma inom överskådlig tid vunne sin lösning. "Härvid

borde de frigjorda lokalutrymmena för tredje och fjärde årskurserna

kunna bliva mera ändamålsenligt utnyttjade än under övergångstiden. Ett

framtida rationellt disponerande av ifrågavarande utrymmen måste innebära

en besparing i de för högskolans förflyttning beräknade kostnaderna.

Ehuru det alltså för närvarande icke vore möjligt för de sakkunniga att

siffermässigt giva uttryck för den besparing, som sålunda kunde beräknas

framdeles uppstå i anläggningskostnaderna för tekniska högskolan i Stockholm,

torde det icke kunna förnekas, att kostnadsminskningar stöde att

ernå genom den möjlighet de frigjorda lokalerna gå ve för annat utnyttjande

än för närvarande vore fallet.

Med avseende å undervisningens omfattning inom de olika fackavdelningarna

vid den föreslagna nya högskolan i Göteborg hava de sakkunniga

framhållit:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

att det icke torde vara möjligt att för någon längre tid framåt fixera

undervisningsplanerna för en teknisk högskola, enär nya ämnesgrupper

successivt måste upptagas i den tekniska undervisningen, därest densamma

skulle kunna hålla jämna steg med teknikens utveckling. För att undervisningsprogrammen

härigenom icke skulle bliva överbelastade borde,

i den mån nya ämnesgrupper tillkomme, kursplanerna omläggas så, att

man ur programmet uteslöte dels sådana delar, som hade mindre betydelse

för den i praktiken arbetande ingenjören, dels ock sådana avsnitt,

som utan större svårighet kunde inhämtas genom självstudier. De sakkunniga

hade därför icke ansett sig kunna binda sig vid förslag till undervisningsplaner,

vilka avsåges att i stora delar komma i tillämpning först

åtskilliga år framåt i tiden. Då de sakkunniga emellertid funnit ett bedömande

av dels undervisningens omfattning vid den nya högskolan, dels

kostnaderna vid högskolan kräva, att förslag till undervisningsplaner förelåge,

hade de sakkunniga uppdragit åt rektorn v i 4 Chalmers tekniska institut

att i huvudsaklig överensstämmelse med av de sakkunniga under deras

överläggningar framlagda synpunkter och på grundval av från institutets

lärare inkomna framställningar upprätta förslag till undervisningsplaner för

högskolan, vilka timplaner jämte specifikationer till desamma bifogats de

sakkunnigas betänkande.

Beträffande undervisningens omfattning inom den föreslagna fackavdelningen

för skeppsbyggeri i Göteborg anföra de sakkunniga följande:

De skeppsbyggare, som ämnade utbilda sig till mariningenjörer, borde

erhålla en lika omfattande utbildning i ämnena mekanisk värmeteori,

ångteknik och förbränningsmotorer som de blivande maskiningenjörerna.

Då emellertid ett stort antal skeppsbyggare icke hade behov av fullt så

utförliga kurser inom denna ämnesgrupp men skulle hava större nytta av

ett fördjupat studium av t. ex. läran om fartygsmotstånd och tillhörande

problem, ansåge de sakkunniga, att en viss grad av valfrihet borde införas

beträffande de här nämnda områdena. I övrigt vore det de sakkunnigas

uppfattning, att ingen nämnvärd åtskillnad i studierna eller uppdelning i

studieriktningar vore lämplig inom denna fackavdelning, vare sig frågan

såges ur industriens synpunkt eller bedömdes med hänsyn till de studerandes

egen fördel. Även örn de studerande vid sina examensarbeten koncentrerade

sig på så olikartade områden som t. ex. utformning eller beräkning

av fartygs byggnadsdetaljer, sjövärdighetssynpunkter, materialbehandling,

varvsanläggningar otc., borde deras kunskaper i huvudsak vara

lika omfattande inom skeppsbyggeriets olika grenar.

I fråga örn lärarkrafterna inom skeppsbyggeriavdelningarna i Stockholm

och Göteborg framhålla de sakkunniga, att undervisningen vid Chalmers

tekniska institut nu uppehölles av en professor i skeppsbyggeri och en andre

lärare, vid tekniska högskolan av en professor i skeppsbyggnadslära samt

vissa speciallärare. Att märka vore dock, att till ifrågavarande fackavdelning

i Stockholm hänfördes även professorn i flygteknik och en speciallärare

i elektroteknik.

De sakkunniga hålla före, att vid förläggandet av hela skeppsbyggcriundervisningen

till Göteborg måste två professurer finnas därstädes inom

skeppsbyggeriavdelningen, den ena med undervisning i teoretiskt skepps
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

byggeri och den andra med undervisning i praktiskt skeppsbyggeri. Härutöver

anse de sakkunniga, att för undervisningen borde avses två speciallärare

i ämnena mekanisk teknologi och hydrodynamik.

Någon motsvarighet till den i Stockholm förefintliga professuren i flygteknik

anse de sakkunniga icke böra ifrågasättas i Göteborg. Däremot hava de

sakkunniga föreslagit inrättande av en speciallärarbefattning i Göteborg i

ämnet elektroteknik, motsvarande den förutnämnda befattningen i samma

ämne i Stockholm. De sakkunniga hava emellertid hänfört ifrågavarande

befattning i Göteborg till fackavdelningen för maskinbyggnad, vilken fackavdelning

skulle för åstadkommande av bättre undervisningsmöjligheter

i ämnena mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer dessutom förstärkas

med en ny professur i dessa ämnen i stället för en nu förefintlig speciallärarbefattning

i ämnet explosionsmotorer.

I detta sammanhang hava de sakkunniga vidare erinrat, att marinförvaltningen

för närvarande ställde en speciallärare i krigsfartygskonstruktion till

tekniska högskolans i Stockholm förfogande. Någon avlöning till denne

vore icke uppförd på högskolans stat. I den män dylik undervisning för

framtiden befunnes erforderlig, syntes densamma enligt de sakkunnigas mening

fortfarande böra anordnas genom marinförvaltningens försorg.

Av de sakkunnigas utredning inhämtas, att den årliga kostnadsminskning,

som komme att ernås vid tekniska högskolan genom skeppsbyggnadsavdelningens

nedläggande, och vilken beräknats till omkring 25,000

kronor, komme att motsvaras av en ökning i de årliga kostnaderna vid den

nya högskolan i Göteborg med i stort sett enahanda belopp. Därest en förstärkning

av lärarkrafterna vid den mekaniska fackavdelningen i Göteborg

med hänsyn bland annat till undervisningen för skeppsbyggerieleverna

måste komma till stånd — något som de sakkunniga för sin del ansett nödvändigt

— hade man att räkna med vissa ytterligare årliga kostnader, i

första hand för den föreslagna professuren i mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer

i stället för speciallärarbefattningen i ämnet explosionsmotorer

samt för en speciallärarbefattning i ämnet elektroteknik. Kostnaderna

härför skulle i enlighet med de sakkunnigas beräkningar uppgå till

11,520 — 1,800 + 3,100 =) 12,820 kronor eller i avrundat tal 13,000 kronor.

Av utredningen inhämtas vidare, att de sakkunniga beräknat de engångskostnader,

som skulle uppkomma vid ett bifall till de sakkunnigas

förslag rörande skeppsbyggeriundervisningens koncentrering till Göteborg

samt anläggandet därstädes av en större modellränna, till följande

belopp:

institutionsbyggnad ........................ 370,000

modellränna 150 m X 10 m X 5 m .......... 609,000

planerings- och vägarbeten.................. 54,000

utrustning m. m............ 250,000

Summa kronor 1,283,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 31

Kostnaderna för institutionsbyggnaden och modellrännan hava beräknats

sålunda:

Huvudbyggnad: överbyggnad omfattande byggnadsarbeten,

värme, vatten, avlopp, elektriska

ledningar och hiss......

. m3

7,500 ä 47: — kronor

..... 353,000

Grund: schaktning.......

»

100 » 5: — »

500

pallsprängning ....

. mI 2

100 » 15: —

1,500

fyllning..........

. m3

1,100 » 3: — »

3,300

grundmurar.......

. m2

400 » 25: — »

10,000

oförutsett........

»

1.700 17.000

Kronor 370,000

Vattenränna: överbyggnad.

. m3

9,600 å 35: — kronor

..... 336,000

Grund: schaktning........

1,300 » 5: — »

6,500

sprängning.......

»

4,800 » 15: — »

72,000

grundmurar.......

. m2

1,000 » 20: —

20,000

oförutsett........

»

9,500 108.000

Ränna: betong...........

. m3

1,870 » 40: —

75,000

formar...........

. m2

4,600 » 4: 50

20,700

järn.............

. kg. 130,000 » 0: 25 »

32,500

asfaltstrykning . . . .

. m2

1,850 » 2: 25 »

4,000

stålslipning.......

»

3,600 » 5: — »

18,000

oförutsett........

»

14,800 165.000

Kronor 609,000

Summa kronor 979,000

I den förut lämnade sammanfattningen av 1934 års sakkunnigas förslag

har meddelats, att de sakkunniga föreslagit inrättandet av en skeppsprovningsanstalt.

De sakkunniga hava, såsom tidigare omnämnts, framhållit,

att modellrännor av sådan storleksordning, att de även kunde stå industrien

till tjänst dels planerats vid de tekniska högskolorna i Köpenhamn och

Trondheim, dels ock under senaste tiden uppförts i Holland.

I fråga om sistnämnda modellrännors finansiering och organisation anföra

de sakkunniga:

Den i Köpenhamn planerade rännan skulle enligt den generalplan över

utvidgningar vid därvarande tekniska högskola, som uppgjorts och läge

till grund för pågående nybyggnader, ingå i denna högskolas anläggningar.

Medel till rännans byggande vore ännu ej beviljade. På förfrågan hade

meddelats, att förslag till organisationen av rännans drift ännu ej förelåge.

Den modellränna, som planerades i Trondheim, skulle enligt föreliggande

planer anslutas till tekniska högskolan därstädes. Medel till rännans byggande

hade insamlats från enskilt håll (rederier och industrier) till sådan

omfattning, att redan mer än 3U av den beräknade anläggningskostnaden

torde vara täckt. Avsikten torde vara, att modellrännan skulle ingå som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts ''proposition Nr 135.

laboratorium under högskolan och staten betala driftkostnaderna. Modellrännan

väntades få en egen styrelse, bestående av representanter för högskolan,

rederinäringen, varvsindustrien och marinen.

Modellrännan i Wageningen i Holland vore organiserad såsom en stiftelse,

vilken stöde under styrelse av en nämnd bestående av 5 personer, av

vilka en utsåges av finansministern. Vid sidan av nämnden stöde en rådgivande

kommitté, för närvarande bestående av 25 personer, de flesta verksamma

i rederier och verkstadsföretag. Anstalten erhölle ekonomiskt stöd

av en för ändamålet särskilt bildad förening. Anläggningskostnaderna uppginge

till cirka 700,000 flonner, av vilken summa staten hade tillskjutit

hälften, medan 250,000 floriner hade skänkts av tre stora rederier och återstående

100,000 floriner syntes hava insamlats i mindre poster. Modellrännan

hade dimensionerna ICO m X 10,5 m X 5,5 m. Anläggningen hade blivit

färdig i maj 1932. För att säkerställa driften under de första åren hade ett

ärligt garantibelopp av 40,000 floriner ställts till förfogande, sannolikt från

industriens sida. Redan under verksamhetsåret 1933 hade inkomsterna av

rörelsen täckt de direkta utgifterna, och garantibidraget hade endast delvis

tagits i anspråk för att möjliggöra avsättning till förnyelsefond.

Under erinran, att de sakkunniga föreslagit, att staten helt skulle ikläda

sig kostnaderna för uppförande vid den nya högskolan i Göteborg av en

modellränna, lämpad även för industriens behov, hava de sakkunniga till

behandling upptagit spörsmålet rörande organisationen av driften vid

modellrännan och därmed sammanhängande frågor. Härom anföra de sakkunniga:
Ett

synnerligen betydelsefullt spörsmål vore huru driften vid modellrännan

borde vara organiserad. Åt denna fråga hade de sakkunniga ägnat

ingående överläggningar. Härvid hade det för de sakkunniga framstått som

den bästa lösningen, att modellrännan inordnades i en särskild skeppsprovningsanstalt,

vilken borde drivas såsom ett från den nya tekniska högskolan

i stort sett fristående företag. Skeppsprovningsanstaltens räkenskaper

borde hållas helt skilda från högskolans.

Anstalten hade att fylla ett dubbelt ändamål, nämligen dels att stå

undervisningen vid högskolan och forskningen till tjänst, dels ock att utföra

prov för industriens räkning. Det handtag, staten komme att lämna industrien

genom att ikläda sig kostnaderna för modellrännans uppförande,

torde enligt de sakkunnigas mening böra kompenseras av att industrien

å sin sida åtoge sig ansvaret för driftens uppehållande och, i den mån inflytande

avgifter för provningar och donationsmedel för forskningsarbetet

icke komme att täcka de löpande utgifterna för anstalten, bisträckte med

erforderliga medel. Enligt vad de sakkunniga hade sig bekant nedlades för

närvarande utomlands så pass betydande belopp för provningar för den

svenska varvsindustriens räkning, att — sedan anstalten väl kommit i

gång — någon nämnvärd risk för underskott i driften näppeligen kunde

vara att befara. Styrelsen för Chalmers tekniska institut hade meddelat de

sakkunniga, att från industrihåll redan garanterats ett kapital av 50,000

kronor för bestridande av de kostnader, som bleve förenade med driftens

vid anstalten igångsättande. Denna garantiförbindelse, som i avskrift tillställts

de sakkunniga, innehölle bland annat följande:

»— ■—• — Därest en sådan anstalt kommer till stånd, torde under dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

:s:i

Kungl. Majda proposition Nr 135.

första verksamhetsår icke något större antal kommersiella provningar

kunna utföras, utan huvudsakligen inkörning och justering av maskiner och

instrument äga rum. Man kan således under denna tid knappast beräkna

någon inkomst. Anstalten är därför i behov av ett startkapital för driftens

upprätthållande under denna tid. Då det för igångsättande av en dylik

anstalt vore av betydelse att ett dylikt startkapital funnes tillgängligt redan

på förhand, få vi härmed göra styrelsen följande erbjudande:

Under förutsättning, att statsmakterna under år 1936 besluta inrättande

av en fartygsprovningsanstalt i Göteborg, ansluten till Chalmers tekniska

institut och ställd under dess styrelse, samt bevilja medel till byggnader och

utrustning för anstalten, förbinda undertecknade sig att såsom startkapital

för anstaltens igångsättande till styrelsen överlämna nedan för var och en

angivna belopp att utbetalas efter anfordran av styrelsen.---»

Beträffande anstaltens administration hade styrelsen för Chalmers tekniska

institut föreslagit, att anstalten skulle stå under samma styrelse som

den nya högskolan. Att ett gemensamt organ för avgörande av eventuella

intressekonflikter mellan högskolan och skeppsprovningsanstalten i frågor

rörande undervisning och arbeten för industriens räkning måste upprättas

ansåge de sakkunniga ofrånkomligt. Närmast till hands syntes då ligga, att

denna uppgift anförtroddes åt högskolans styrelse, varför de sakkunniga

i denna del anslöte sig till institutsstyrelsens förslag.

På ett eller annat sätt syntes emellertid industrien böra få inflytande på

och samtidigt känna ansvar för anstaltens ledning. De sakkunniga hade

tänkt sig, att skötseln av anstalten skulle anförtros åt en särskild nämnd,

som inför högskolans styrelse skulle svara för anstalten. I denna nämnd

skulle insättas representanter såväl för högskolan som för industrien, varjämte

även de sjömilitära intressena syntes böra tillgodoses genom ledamotskap

i nämnden. I enlighet härmed skulle nämnden bestå av fem ledamöter,

förslagsvis två av högskolans styrelse utsedda ledamöter, av vilka

den ene tillika vore ordförande, en representant för marinförvaltningen

samt en ledamot representerande sjöfartsnäringen (t. ex. utsedd av Sveriges

redareförening) och en ledamot representerande skeppsbyggnadsindustrien

(t. ex. utsedd av Sveriges varvsindustriförening). På nämnden skulle bland

annat ankomma att antaga personal vid anstalten. Nämndens åligganden

i övrigt skulle regleras genom särskilda av styrelsen för den tekniska högskolan

i Göteborg utarbetade stadgar.

Vad anginge den för anstaltens drift erforderliga personalen borde densamma

pä kortare uppsägningstid kunna anställas av nämnden, varigenom

personalstyrkan i män av behov kunde både ökas och minskas. Sedan erfarenhet

vunnits om anstaltens behov av stadigvarande personal, borde

efter utredning av nämnden en mindre del av personalen kunna erhålla fastare

anställning och få pensionsrätt i lämplig pensionsanstalt. Såsom chef

för anstalten borde finnas en föreståndare, som tillika borde vara föredragande

inför anstaltens nämnd. Styrelsen för Chalmers tekniska institut

hade för sin del ifrågasatt, att en professor vid institutet tillika skulle vara

föreståndare för anstalten och härför åtnjuta särskilt arvode beräknat till

3,000 kronor för år. Ett dylikt fastlåsande av förest åndarbefa 11 ningen vid

en professorstjänst vid högskolan kumle de sakkunniga icke tillstyrka. Det

torde vara av så utomordentlig vikt att till denna befattning förvärvades

en i alla avseenden lämplig person, alt därför full frihet borde föreligga för

nämnden att härtill utse den ur olika synpunkter för uppgiften i fråga mest

Bihang till riksdagens protokoll 1US6. / saini. Nr 13:7. ''I

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

kompetente. I detta sammanhang ville de sakkunniga framhålla, att en av

förutsättningarna för att anstaltens lokaler, vilka skulle uppföras av statsmedel,

finge användas för industriens räkning borde vara, att föreståndaren

ålades viss undervisningsskyldighet inom högskolans avdelning för skeppsbyggeri.

Staten skulle å sin sida såsom motprestation tillförsäkra anstalten

ett visst mindre årligt anslag, förslagsvis 3,500 kronor. En ytterligare förutsättning

för lokalernas upplåtande borde vara, att fackavdelningens för

skeppsbyggeri elever finge inom anstalten utföra speciellt för undervisningen

avsedda provningar och experiment samt att anstalten jämväl hölles

tillgänglig för vetenskaplig forskning. Högskolan skulle för undervisningsoch

forskningsändamål tillhandahålla assistenthjälp och vaktmästarbiträde.

Myndigheterna m. fl.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska; institut, varmed institutets styrelse

instämt, hade från institutets synpunkt intet haft att erinra emot de sakkunnigas

förslag, då det ju innebure skeppsbyggeriundervisningens förläggande

till Göteborg. Mellan skeppsbyggeriundervisningen i Stockholm och

Göteborg hade av lokala och andra skäl en viss differentiering sedan rätt

länge förefunnits. Kollegiet hade emellertid icke funnit anledning yttra sig

rörande frågan örn det för landet vore till nytta och fördel att skeppsbyggeriundervisningen

i Stockholm helt nedlades.

Med tillfredsställelse hade kollegiet hälsat de sakkunnigas förslag att i

samband med den nya högskolan i Göteborg bygga en skeppsprovningsanstalt

med till densamma hörande större provningsränna. Om kostnaderna

för en sådan anstalt saknade kollegiet anledning att yttra sig. På en punkt,

ifråga örn anstaltens organisation, hade kollegiet en från de sakkunniga

något avvikande mening. För att säkerställa en god samverkan vid rännans

utnyttjande, å ena sidan för industrien, å andra sidan för undervisningen

och det vetenskapliga forskningsarbetet, holle kollegiet före, att i den

nämnd, som skulle handhava anstaltens skötsel, föreståndaren för skeppsbyggnadsavdelningen

vid den nya högskolan skulle hava säte och stämma.

Styrelsen för tekniska högskolan har i sitt yttrande anfört följande:

Beträffande de sakkunnigas förslag ifråga om skeppsbyggeriundervisningen

hade styrelsen intet att erinra mot att en fackavdelning för skeppsbyggeri

inrättades vid den föreslagna högskolan. Frågan åter, huruvida

skeppsbyggeriundervisningen i vårt land borde i enlighet med de sakkunnigas

förslag koncentreras till denna högskola, ansåge styrelsen böra bliva

föremål för ytterligare utredning.

Beträffande den föreslagna skeppsprovningsanstalten funne styrelsen det

synnerligen önskvärt, att en dylik anstalt komme till stånd för tillgodv

seende av industriens behov. Anstalten borde, såsom ock det framlagda förslaget

innebure, göras organisatoriskt och ekonomiskt fristående från högskolan.

Huruvida genom den ifrågasatta anstalten även undervisningens

behov kunde bliva i längden på ändamålsenligt sätt tillgodosedda måste

anses tveksamt. Den anordning de sakkunniga tänkt sig i detta hänseende

syntes emellertid försöksvis kunna praktiseras.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan framhåller i huvudsak följande:

Lärarkollegiet vore fullt ense med de sakkunniga beträffande behovet av

att en modellränna av större dimensioner, d. v. s. en skeppsprovningsanstalt,

komme till stånd i Sverige, men funne det däremot olämpligt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

.''35

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

den kombinerades med en teknisk högskola. Den utrustning, som tillhörde

en skeppsprovningsanstalt, vore nämligen icke användbar för undervisningen

och i samband med den stående forskning vid en teknisk högskola.

De stora dimensionerna på vattenrännan vid en skeppsprovningsanstalt

medförde bland annat så stora driftkostnader och sådant krav på personal,

att dylikt laborationsarbete vore uteslutet inom den kostnads- och arbetsram,

som en högskola kunde disponera. Direkt erfarenhet härom förelåge

från tekniska högskolan i Berlin-Charlottenburg. På cirka 500 meters avstånd

från denna högskola läge tyska statens skeppsprovningsanstalt.

Enligt vad under hand kunnat inhämtas hade inga laborationer vid denna

anstalt för undervisnings- eller i samband därmed stående forskningsändamål

kunnat utföras. Man hade därför funnit sig nödsakad att framställa

krav på en mindre ränna för högskolans behov och hade därvid planerat en

ränna av nära samma djup och bredd, som den vid tekniska högskolan i

Stockholm redan hade. Längden vore avsedd bliva större, men rännan i

Stockholm kunde enkelt och för ringa kostnad förlängas och tillfredsställde

sedan alla krav på vad en förstklassigt utrustad högskola krävde för sitt

arbete och sin forskning å detta område.

Även om en skeppsprovningsanstalt förlädes till Göteborg, bleve alltså

icke en eventuell skeppsbyggeri tacka vilebi ing vid Chalmers tekniska högskola

försedd med behövliga laborationsmöjligheter, utan förutom skeppsprovningsanstalten

måste en mindre ränna byggas för högskolans behov.

För närvarande funnes ej, såvitt lärarkollegiet hade sig bekant, något

exempel i Europa på att en skeppsprovningsanstalt vore knuten till en teknisk

högskola. De sakkunniga åberopade emellertid Trondheim som exempel,

emedan där planerades en skeppsprovningsanstalt i kombination med

därvarande tekniska högskola. Det vore emellertid att observera, att den

anläggning som planerades i Trondheim, innehölle såväl en ränna för industriella

provningar som en mindre ränna avsedd för undervisningens behov,

vilket även bleve nödvändigt för den föreslagna högskolan.

Lärarkollegiet ansåge, att förekomsten av en provningsanstalt i omedelbar

närhet av högskolan ej hade någon avsevärd betydelse för undervisningen

och utbildningen. En dylik anstalt kunde endast i mycket begränsad

omfattning utnyttjas som undervisningslaboratorium.

Lärarkollegiet ville i detta sammanhang erinra om att då det flygtekniska

laboratoriet vid tekniska högskolan på sin tid planerades, framfördes

i en proposition till riksdagen, på förslag av .särskilt tillkallade sakkunniga,

ett liknande arrangemang som det de sakkunniga nu föresloge, nämligen en

kombination av försöksanstalt (för flygvapnets och flygindustriens behov)

och undervisningslaboratorium. Detta förslag vann emellertid ej riksdagens

gillande, utan medel anslogos endast för ett mindre laboratorium, passande

högskolans behov. Lärarkollegiet vore i dag, på grund av vunnen erfarenhet,

övertygat örn att den slutliga lösningen blivit för högskolan lycklig.

Lärarkollegiet ville även erinra därom att »Tekniska Högskolans Materialprovningsalistad»

på sin lid varit knuten till tekniska högskolan. Utvecklingen

visade emellertid snart att denna sammankoppling av olika uppgifter

vore mindre lycklig, och den ifrågavarande anstalten omorganiserades

därför till en fristående institution, statens provningsanstalt.

Av vad ovan sagts framginge, att lärarkollegiet holle före att frågan örn

en skeppsprovningsanstalt ej lämpligen kunde sammankopplas med frågan

örn Chalmers tekniska instituts högre avdelnings omorganisation till en

teknisk högskola.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maurts proposition Nr 135.

Beträffande uppehållande av driften vid skeppsprovningsanstalten funné

lärarkollegiet konsekvenserna av de sakkunnigas förslag att låta industrien

svara för dessa alltför ovissa att överblicka och bedöma. Lärarkollegiet

ansåge i stället att anstalten borde organiseras som en statens skeppsprovningsanstalt,

med en ställning liknande den som statens provningsanstalt

hade.

Beträffande den lämpligaste platsen för en skeppsprovningsanstalt ville

lärarkollegiet framhålla, att man i andra länder ej ansett en önskvärd anknytning

till varvsindustrien nödvändigt böra innebära att skeppsprovningsanstalten

förlädes till något visst centrum för varvsindustrien. Sålunda

vore t. ex. de statliga skeppsprovningsanstalterna i England, Tyskland,

Frankrike och Italien förlagda till respektive huvudstäder, där dock

någon avsevärd varvsindustri ej funnes. Lärarkollegiet ville påpeka att en

stor mängd uppdrag kunde påräknas från marinen, varför ur den synpunkten

Stockholm borde ifrågakomma som plats för anstalten. En hel del andra

skäl talade även för Stockholm som lämplig plats.

Lärarkollegiet ansåge emellertid att platsfrågan ej borde stå hindrande

i vägen för huvudsaken, nämligen att en skeppsprovningsanstalt med det

snaraste verkligen komme till stånd i Sverige. Lärarkollegiet skulle därför

med tillfredsställelse hälsa inrättandet av en skeppsprovningsanstalt i Göteborg,

örn planen där lättast läte sig genomföra.

Beträffande den högre tekniska undervisningen i skeppsbyggeri ville

lärarkollegiet påpeka att antalet studerande vid tekniska högskolans

skeppsbyggnadsfackskola under femårsperioden 1930—1931 varit i sakta

stigande, medan antalet studerande vid Chalmers tekniska institut däremot

visat tendens till minskning och dessutom vore påfallande litet.

Det av de sakkunniga påpekade förhållandet, att en del studerande inom

fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan sökte övergång

till andra fackavdelningar, saknade betydelse för frågans bedömande. Övergången

gällde de två lägre årskurserna och vore för övrigt för närvarande

på retur. Om man emellertid blott betraktade de högre årskurserna, där

ifrågavarande övergångar ej komme i fråga, visade det sig av respektive

kataloger för höstterminen 1935, att antalet ordinarie studerande vid tekniska

högskolan vore 24 stycken — vartill komme 5 stycken, som kvarstode

i de båda lägre årskurserna men som beviljats tillstånd att följa vissa läroämnen

inom de båda högre årskurserna — medan motsvarande antal vid

Chalmers tekniska institut varit 4 stycken, varav ingen i den tredje årskursen.

Det kunde nämnas att enligt katalogen för höstterminen 1935

antalet studerande inom skeppsbyggerifackavdelningen vid Chalmers tekniska

institut varit i den andra årskursen 2 stycken och i den första årskursen

5 stycken; det nuvarande låga studerandeantalet i de båda högre

årskurserna komme således att fortfara, åtminstone några år framåt. Samtidigt

finge nämnas att totala antalet studerande inom fackavdelningen

för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan enligt katalogen varit 73 stycken,

under det att motsvarande antal vid Chalmers tekniska institut varit

11 stycken. Att slopa den således bevisligen livskraftiga fackavdelningen

vid tekniska högskolan, där möjlighet till forskning och kvalificerad undervisning

redan förefunnes, till förmån för en tynande fackavdelning vid Chalmers

tekniska institut, borde vara uteslutet. Lärarkollegiet ville i detta

sammanhang påpeka att hittills förelegat en viss »differentiering» mellan

skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska högskolan och Chalmers tek
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition Nr 13».

niska institut. Undervisningen vid Chalmers tekniska institut syntes ha

varit inriktad pä utbildningen av »rena» skeppsbyggare, medan undervisningen

vid tekniska högskolan — bland annat på grund av möjligheterna

till en mera grundlig utbildning i sjömaskiner ävensom på grund av möjligheterna

till utbildning i flygteknik — även tagit fasta på behovet av ingenjörer

inom skeppsbyggeriets många gränsområden.

Lärarkollegiet vore övertygat om att just den omständigheten att undervisningen

vid fackavdelningen för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan

ej ensidigt inriktats på utbildning av »rena skeppsbyggare» — varför de

därifrån utgångna ingenjörerna hade ett större verksamhetsfält att välja på

— hade varit anledningen till att allt flera skeppsbyggeristuderande sökte

sig till tekniska högskolan, medan avdelningen för skeppsbyggeri vid Chalmers

tekniska institut — enligt förut anförda siffror beträffande antalet

studerande där under höstterminen 1935 — tenderade att så gott som avfolkas.

Lärarkollegiet ville också påpeka betydelsen av att vid tekniska högskolan

möjligheter funnes för dem, som studerade flygteknik, att även

kunna erhålla ett visst mått av undervisning i skeppsbyggeri. En hel del

problem inom flygtekniken vore nämligen mycket närbesläktade med problem

inom skeppsbyggnadskonsten.

De sakkunniga hade anfört, att för ett förläggande av skeppsbyggeriundervisningen

till Göteborg talade de möjligheter, som där kunde yppa sig

för ett fruktbärande samarbete med skeppsbyggnadsindustrien. För såvitt

härmed avsåges möjligheter för de studerande att vid olika varv följa pågående

arbeten, förstode lärarkollegiet, att detta skäl kunde förefalla vara

mycket betydelsefullt. Men i realiteten vore det mycket svagt. Under pågående

undervisningstid torde besöken vid varven som regel inskränka sig

till några tillfälliga studiebesök; några ur studiesynpunkt mera betydelsefulla

resultat kunde knappast komma i fråga under terminerna.

Den erforderliga kännedomen om arbetena å ett varv erhölles givetvis

bäst under somrarnas praktik, varvid frågan örn belägenheten av undervisningsanstalten

ej spelade någon roll.

Lärarkollegiet hade förut påvisat, att frågan örn modellrännan ej borde

kombineras med undervisningsfrågan, utan att frågan örn modellrännan,

d. v. s. skeppsprovningsanstalten, borde behandlas som en särskild fråga.

Under sådana förhållanden vore de sakkunnigas motivering för skeppsbyggeriundervisningens

koncentrering till Göteborg icke bärande. Tvärtom

gåve det av de sakkunniga anförda förhållandet, att förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen

till Göteborg medförde högre anläggningskostnad,

belägg för att undervisningen borde koncentreras till Stockholm.

Lärarkollegiet hade således funnit fullgoda skäl föreligga för att frågan

örn skeppsprovningsanstalten borde lösas fristående, samt att, om den högre

skeppsbyggeriundervisningen skulle koncentreras på ett ställe, den borde

förläggas till Stockholm.

Ehuru således lärarkollegiet, under den förutsättningen att den högre

skeppsbyggeriundervisningen måste koncentreras till en högskola, som sin

bestämda mening uttalat, att denna undervisning borde förläggas till

Stockholm och sålunda indragas i Göteborg, kunde lärarkollegiet ej underlåta

att göra gällande, att det ur många synpunkter, och trots det ekonomiska

skäl som talade däremot, vore mycket olyckligt att, med tanke på

den stora utveckling som skeppsbyggnadsindustrien i Sverige undergått

opaginerad Kontrollera mot PDF

as

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

det senaste decenniet, nu genom slopandet av skeppsbyggeriundervisningen

i Göteborg sönderriva den tradition, som där utbildats, och försvåra de

möjligheter till utbildning inom skeppsbyggnadsfacket, som sedan länge

förefunnits i Sverige. Lärarkollegiet ville även erinra om att 1919 ars sakkunniga

föreslagit skeppsbyggeriundervisning både i Stockholm och Göteborg.

Kollegiet hade sig bekant, att den allmänna uppfattningen bland

skeppsbyggnadsintresserade i Sverige vore avgjort emot en indragning på

det ena eller andra stället. Så t. ex. hade redan år 1919 svenska teknologföreningens

avdelning för skeppsbyggnadskonst gjort ett uttalande, att två

skeppsbyggerihögskolor borde finnas i Sverige, varav en i Stockholm och en

i Göteborg. Det finge i detta sammanhang påpekas, att brist på skeppsbyggeri

ingenjörer för närvarande rådde.

Lärarkollegiet ville därför på grund av vad nu senast anförts förorda, att

det toges under övervägande, huruvida icke skeppsbyggeriundervisning,

samtidigt som den bibehölles vid tekniska högskolan i Stockholm, även

borde meddelas i Göteborg.

Lärarkollegiet ville dessutom framhålla, att en teknisk högskola icke

kunde inskränka sig till ingenjörsutbildning och forskning endast inom de

olika fackavdelningarnas centrala områden. Ofta hade just forskningen på

gränsområdena och samarbetet mellan de olika fackavdelningarna den allra

största betydelse för teknikens utveckling. Ur denna synpunkt vore det av

stor vikt att ett land hade åtminstone en högskola, innehållande alla de

fackavdelningar, som ansåges behövliga för landets teknik.

Lärarkollegiet hade icke hunnit närmare granska de sakkunnigas förslag

till organisation av fackavdelningen för maskinbyggnad vid Chalmers tekniska

högskola, men ansåge sig här vilja beröra en omständighet, som sammanhängde

med skeppsbyggeriundervisningen. Fackavdelningen för maskinbyggnad

syntes närmast bliva en kopia av motsvarande fackavdelning

vid tekniska högskolan, i vad beträffade läroämnena ångteknik och förbränningsmotorer,

betingat därav att skeppsbyggarna hade behov av en grundlig

utbildning i dessa läroämnen. Inom det mekaniska facket förelåge emellertid

andra vitala frågor som krävde sin lösning. Det vore därför önskvärt,

att den nya skeppsbyggeriavdelningen, om den skulle komma till stånd,

finge sig tilldelad en professur i sjömaskiner (äng- och dieselmotorer) och

sjöångpannor, som fallet vore exempelvis i Trondheim och icke de föreslagna

båda professurerna i ångteknik och i förbränningsmotorer inom fackavdelningen

för maskinbyggnad, som mera fastlåste denna fackavdelnings

inriktning.

Ingenjör svetenskapsakademien (avdelningen för mekanisk-tekniska,

skeppsbyggnadstekniska, flygtekniska och värmetekniska vetenskaper) har

anfört bland annat:

Vad först beträffade den föreslagna skeppsprovningsanstalten ville avdelningen

med tillfredsställelse konstatera, att denna fråga kommit upp på

dagordningen och på ett så auktoritativt sätt som här skett. Avdelningen

förmenade, i likhet med de sakkunniga, att det förelåge ett oundgängligt

behov av att en dylik anstalt upprättades, för att Sverige skulle kunna

befästa sin ställning bland de skeppsbyggande nationerna. Avdelningen

hyste emellertid allvarliga betänkligheter mot förslaget örn anstaltens anslutning

till en teknisk högskola. Avdelningen ansåge, att anstaltens och

högskolans uppgifter vore så olikartade, att de två institutionerna ej kunde

förenas. Avdelningen förmenade, att en anstalt efter de sakkunnigas rikt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 5!)

linjer endast i mycket begränsad omfattning kunde komma att fungera som

undervisningslaboratorium. Erfarenheterna frän mångå andra håll torde

bekräfta dessa avdelningens betänkligheter. Avdelningen holle därför före

att frågan örn skeppsprovningsanstalten ej borde behandlas i samband med

eller göras beroende av frågan örn omorganisation av Chalmers tekniska

instituts högre avdelning till en teknisk högskola.

Åled avdelningens sålunda uttryckta inställning till frågan om skeppsprovningsanstalten

konnne frågan örn skeppsbyggeriundervisningens förläggande

till antingen Göteborg eller Stockholm i annat läge. Det syntes

nämligen otvivelaktigt, att ekonomiska skäl pekade hän mot Stockholm

som förläggningsplats för sagda undervisning. Där funnes nämligen i stort

sett tillfredsställande lokaler och laboratorium, medan det i Göteborg krävdes

både nya lokaler och laboratorium. Härtill komme de stora kostnader,

som betingades därav att de sakkunniga, som det syntes av hänsyn till

skeppsbyggeriundervisningens förläggande till Göteborg — och särskilt

marinöverdirektörens krav att de ingenjörer, vilka skulle anställas såsom

mariningenjörer, skulle få lika grundlig utbildning i ångteknik och Ihran örn

förbränningsmotorer som för närvarande lämnades dem vid tekniska högskolan

— föresloge att inom den mekaniska fackavdelningen skulle inrättas

professurer i ångteknik samt mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer,

samt att dessa två professurer skulle förses med i huvudsak liknande laboratorier

som de, som nu funnes i Stockholm i dessa ämnen.

De sakkunniga erkände även, att förläggandet av skeppsbyggeriundervisningen

till Göteborg skulle komma att medföra betydande merkostnader

gentemot sagda undervisnings förläggande till Stockholm, men holle före

att fördelarna av de större möjligheterna i Göteborg till samarbete med

industrien vore så stora, att de uppvägde dessa merkostnader.

Beträffande de sakkunnigas förslag till plan för den blivande fackavdelningen

för maskinbyggnad hyste avdelningen stora betänkligheter. Fackavdelningen

syntes närmast bliva en kopia av motsvarande fackavdelning

i Stockholm, åtminstone vad beträffade ämnena ångteknik och förbränningsmotorer.

Inom det mekaniska facket lorelåge emellertid andra för

vårt land vitala frågor och problem, som krävde sin lösning och som borde

få en plats på de tekniska högskolornas program. Det hade därför, enligt

avdelningens förmenande, varit riktigare, att skeppsbyggeriavdelningens

behov av undervisning i ångteknik och förbränningsmotorer tillgodosetts

på ett sätt, som ej i sii hög grad, som fallet vore i de sakkunnigas förslag,

influerat på hela den mekaniska fackavdelningens inriktning. Örn man bortsåge

från marinöverdirektörens fordringar, borde för de rena skeppsbyggarna,

d. v. s. skrovbyggarna, en tillfyllestgörande undervisning i sjömaskiner

och sjöångpannor kunna tillgodoses av en professor i dessa läroämnen,

såsom för närvarande vore fallet i t. ex. Trondheim.

De sakkunnigas framhävande av betydelsen av samarbetet mellan fackavdelningen

för skeppsbyggeri och industrien kunde avdelningen understryka.

Givetvis gällde samma även beträffande alla andra fackavdelningar.

De sakkunniga syntes emellertid särskilt avse samarbetets betydelse från

högskolans sida, men avdelningen ville påpeka, att behov av en dylik kontakt

eller snarare behov av tillgång till sakkunskap i skeppsbyggnadsteknik

och därmed besläktade frågor även lorelåge i motsatt riktning, och vidare,

att detta behov ej endast gällde varvsindustrien utan i än högre grad andra

institutioner och företag, som hade med .skeppsbyggeri och sjöfart att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts ''proposition Nr 135.

skaffa. Ur denna senare synpunkt torde behov av sakkunskap i minst lika

hög grad föreligga i Stockholm som i Göteborg, med tanke på att vid de

större varven den högre sakkunskapen i allmänhet redan fnnnes representerad

bland den egna personalen. Avdelningen ville i samband härmed erinra

om att marinöverdirektören på sin tid hos Kungl. Majit begärde, att

befattningen som professor i skeppsbyggnadslära vid tekniska högskolan

skulle förenas med konsulterande tjänstgöring vid marinförvaltningens ingenjörsavdelning.

Avdelningen kunde av ovanstående skäl ej anse, att de sakkunnigas förslag

att koncentrera skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg vore sakligt

motiverat.

Å andra sidan ansåge avdelningen, att det ur många synpunkter skulle

vara olyckligt, att Göteborg berövades de möjligheter till undervisning i

skeppsbyggeri, som sedan länge där förefunnits. Avdelningen hyste därför

den bestämda uppfattningen, att skeppsbyggeriundervisning borde meddelas

både vid tekniska högskolan i Stockholm och vid den föreslagna tekniska

högskolan i Göteborg. Avdelningen vore fullt övertygad om att örn

skeppsbyggeriundervisningen indroges på den ena eller andra platsen, bomme

snart nog på den plats, där indragning skett, behov åter att yppa sig

av en dylik undervisning i en eller annan form. Detta gällde ej minst för

tekniska högskolan i Stockholm med anledning av det nära sambandet mellan

flygteknik och skeppsbyggnad. Den flygtekniska undervisningen krävde

nämligen för en del flvgteknici en kompletterande undervisning i åtminstone

teoretiskt skeppsbyggeri.

Chefen för marinstaben har framhållit önskvärdheten av att utbildningen

av blivande mariningenjörer kunde försiggå vid en fullständig teknisk

högskola, där samtliga fackavdelningar funnes representerade. Ett förläggande

av skeppsbyggeriundervisningen enbart till Göteborg skulle därjämte

medföra vissa olägenheter för mariningenjörsutbildningen. För flottans

del vore sålunda möjligheterna till samarbete mellan lärarna i skeppsbyggeri

och maskinbyggnad å ena sidan och marinförvaltningen å andra

sidan av stort värde. Detta samarbete komme givetvis att i viss grad försvåras,

om undervisningen i dessa ämnen helt eller delvis förlädes till

Göteborg.

Tillkomsten av en skeppsprovningsanstalt vore för flottan av största betydelse.

En sådan syntes dock böra organiseras såsom en självständig anstalt

och spörsmålet örn dess tillblivelse frikopplas från frågan om de tekniska

högskolorna.

Varvschef en vid Karlskrona örlogsvarv har bland annat framhållit, att

önskvärdheten att i Göteborg få anlagd en för varvsindustrien användbar

modellförsöksränna av stora dimensioner icke syntes behöva utgöra något

skäl för att från tekniska högskolan bortflytta den skeppsbyggeriundervisning,

som med framgång bedrivits där i cirka 50 år. I likhet med lärarkollegiet

vid tekniska högskolan ansåge varvschefen även att driften vid en

ny stor modellränna för varvsindustriens behov ej med fördel kunde kombineras

med högskoleundervisningen. Den föreslagna koncentrationen av

den högre skeppsbyggeriundervisningen till endast cn i Göteborg förlagd

högskola ville varvschefen bestämt avstyrka särskilt med hänsyn till de

olägenheter, som ett förflyttande av de blivande mariningenjörernas teoretiska

utbildning från Stockholm, där flottans ledning och ett örlogsvarv

vore förlagda, skulle medföra.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Varvschef en vid Stockholms örlogsvarv har såsom sammanfattning av

sitt yttrande i ärendet anfört, att han finge avstyrka de sakkunnigas förslag

örn indragning av nuvarande fackavdelningen för skeppsbyggnad vid

tekniska högskolan i Stockholm och örn koncentration av ali högskoleutbildning

av skeppsbyggnadsingenjörer till det ombildade Chalmerska

institutet. Därest en koncentration, vilken emellertid i betraktande av den

numera årligen ökade tillströmningen av studerande inom facket syntes

oklok och måste avrådas såsom för skeppsbyggnadskonsten och rekryteringen

av dess utövare skadlig och olycklig, det oaktat skulle bliva oundviklig,

borde densamma ske till tekniska högskolan i Stockholm.

Marinöverdirektören och chefen för mariningenjörkåren, i vilkens yttrande

marinförvaltningen i huvudsak instämt, har anfört bland annat

följande: , , , , ,

Behovet av en modellränna för marinen och för den svenska skeppsbyggnadsmdustrien

vöre höjt över all diskussion, likaså att den snarast

borde komma till utförande. För marinen skulle detta vara av utomordentligt

stor betydelse och medgiva modellprovning i större utsträckning, än

vad nu vore fallet, till följd av de stora kostnader, som provning i utlandet

medförde.

Man kunde ifrågasätta om det vore lämpligt att förlägga anstalten till

Göteborg. Många skäl kunde anföras för dess förläggning till Stockholm.

Då emellertid från Göteborgshåll stort intresse visats och stora uppoffringar

syntes hava gjorts för att främja den hydrodynamiska forskningen, vöre

intet att erinra mot förläggningen till Göteborg. Den merkostnad, sorn för

marinens del därigenom uppkomme i jämförelse med förhållandet vid förläggning

till Stockholm, vore icke av stor betydelse.

Den föreslagna kombinationen med Chalmers tekniska högskola vöre

dock icke lämplig. Ett »hälftenbruk» mellan industri och marin å ena sidan

och en högskola å den andra komme med säkerhet att leda till slitningar,

på vilka undervisningen skulle bliva lidande. Genom att i lokalt hänseende

inrymma rännan i den föreslagna högskolan skulle man fastlåsa dess utvecklingsmöjlighet.

Skeppsprovningsanstalten borde uppföras a en tomt,

som möjliggjorde en framtida utbyggnad av anläggningen. Frågan örn

skeppsprovningsanstalt borde av anförda skäl helt frikopplas fran den föreliggande

frågan om de tekniska högskolorna.

I fråga örn skeppsbyggeriundervisningen ville marinöverdirektören framhålla,

att örn man toge medeltalet under perioden 1921—1934 av antalet

skeppsbyggare vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut bleve

antalet vid högskolan 52 och vid institutet 12. Det. hade alltså varit mer än

4 gånger så många elever vid den förra anstalten som vid den senare. De

sakkunniga hade anfört, att elever vid tekniska högskolan sökt sig lii på

skeppsbyggnadsfackskolan för att sedan söka sig över på andra fackavdelningar.

Här framställde sig osökt frågan: skulle det inte vara möjligt att

bland de i medeltal 52 eleverna vid tekniska högskolan gallra ut 12 stycken

dylika elever, vilka av de sakkunnigas uttalande att döma haft lör låga

betyg för att komma in i de andra avdelningarna och sålunda endast på

grund av platstillgång intagits i skeppsbyggeriavdelningen. Det vore orätt

att dylika elever skulle blockera skeppsbyggnadsavdelningen. Vore de av

andra skäl önskvärda på tekniska högskolan, borde övriga fackavdelningar

(»kas för att kunna emottaga deni. T sä fall skulle man utan några som helst

utvidgningar kunna vid tekniska högskolan taga hand örn samtliga ( hal
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kunell. Maj:ts proposition Nr 135.

illers tekniska instituts skeppsbyggare. En överflyttning av Chalmers tekniska

instituts skeppsbyggare till tekniska högskolan skulle alltså endast

ninebära en enkel rationalisering av skeppsbyggeriundervisningen. Man

skulle viel ett dylikt arrangemang i nybyggnader för Chalmers tekniska

högskola kunna spara omkring hälften av de för skeppsprovningsanstalten

och skeppsbyggeribyggnaden upptagna (.470,000 + 54,000 =) 424,000 kronor,

alltså i runt tal 200,000 kronor. Härvid vore även att märka, att man

i sa fall vid Chalmers tekniska institut icke skulle behöva för de blivande

mariningenjörernas del meddela den undervisning i äng- och motorteknik,

som »icke utan betydande kostnader för nybyggnader lii. lii.» kunde meddelas

i Göteborg. Det vore sålunda tydligt, att det bleve betydligt billigare

att koncentrera skeppsbyggeriundervisningen till tekniska högskolan i

Stockholm än tvärt örn.

Medan antalet elever vid tekniska högskolans d<eppsbyggnad.sfackskola

visat en jämn ökning, hade det vid Chalmers tekniska institut visat tendens

att minskas. De av de sakkunniga angivna fördelarna av skeppsbyggeriundervisningens

förläggande till Göteborg hade tydligen icke varit tillfyllest

för att säkerställa tillströmningen av studerande vid den därstädes förlagda

anstalten. Orsakerna härtill lage sannolikt i den större tekniska allmänbildning,

som erhölles vid tekniska högskolan och som gåve de utexaminerade

ingenjörerna större möjligheter till utkomst. Att de därvid mången gång

) imnit anställning i annan verksamhet än det »rena skeppsbyggeriet» vore

icke att beklaga. En sadan möjlighet vore väl motiverad med hänsyn till de

ojämna konjunkturförhallandena inom det »rena skeppsbyggeriet».

Inför de ovan anförda förhållandena vore det omöjligt att tillstyrka

skeppsbyggeriundervisningens borttagande fran tekniska högskolan. Tvärtom

mäste man payrka, att kravet på inrättandet vid tekniska högskolan av

en professur i teoretiskt och en i praktiskt skeppsbyggeri snarast måtte tillgodoses.

\ ad anginge fackavdelningen för maskinbyggnad skulle här endast givas

uttryck åt den tvekan man måste hysa, huruvida undervisningen i ångmaskinlära

och förbränningsmotorer med möjlighet till laborationer vid den

nya högskolan inom en snar framtid skulle kunna komma upp till samma

höga niva som vid tekniska högskolan. Earhagorna för att de upptagna

kostnaderna icke skulle visa sig tillräckliga syntes här särskilt framträdande.

Därest skeppsbyggeriundervisningen Indes helt till tekniska högskolan

i Stockholm bleve emellertid förhållandet ett helt annat beträffande

maskinbyggnadsfackskolan och möjligheterna till en differentiering större.

De tdl mariningenjörkåren hörande specialingenjörerna artilleri-, elektro-,

mm-, radio-, stations-, torped- och verkstadsingenjörer samt kemist ävensom

alla i marinens tjänst varande civila ingenjörer erhölle anställning vid

marinen först efter genomgången utbildning. Någon inriktning av utbildningen

för tjänst vid munnen förekomnie därför icke och de specmlkunskaper,

som eventuellt kunde vara erforderliga, måste inhämtas först efter

erhållen anställning vid marinen.

Helt annat vore förhållandet med de egentliga mariningenjörerna. Dessa

antoges efter avlagd studentexamen såsom mariningenjörskadetter och

erhölle därefter utbildning dels praktisk a flottans och privata varv samt

ombord å flottans fartyg dels teoretisk vid tekniska högskolan, vars fackavdelning

för skeppsbyggnad genomginges. De följde därvid i stort sett den

laroplan, som vore bestämd för övriga studerande i nämnda fackavdelning,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 185. 43

varvid bland de valfria läroämnena vissa kombinationer vore föreskrivna

och läroämnet mekanisk teknologi utbyttes mot specialkurs i krigsfartygs

konstruktion. Denna kurs meddelades nu under en tiel av omkring 18 veckor

med Iva timmar i veckan, sålunda sammanlagt omkring 36 timmar, oell

förlädes till 3:e eller 4:e året vid tekniska högskolan på så sätt, att två årskurser

gemensamt erhölle undervisning vart annat år. En utökning av kursen

vore önskvärd. Undervisningen meddelades av en i marinförvaltningen

tjänstgörande mariningenjör. Fördelen härav vore påtaglig, enär eleverna

därigenom komme i beröring med inom flottan aktuella problem.

Därest skeppsbyggeriutbildningen enligt de sakkunnigas förslag skulle

förläggas till Göteborg, bleve det nödvändigt att under erforderlig tid kommendera

en eljest i marinförvaltningen tjänstgörande mariningenjör till

Göteborg. En koncentration av kursen med större antal timmar i veckan

vore säkerligen möjlig endast i ringa män. Undervisningen vöre nu förlagd

till kvällarna och ett i anspråkstagande av ett större antal timmar under

dagarna skulle säkerligen vålla kollision med övrig undervisning. Ett avstående

av en mariningenjör från marinförvaltningen läte sig med nuvarande

tillgång på mariningenjörer icke göra, emedan antalet redan nu

vore för litet. Man måste därför räkna med ytterligare en mariningenjör

för detta ändamål. Under den tid, han icke användes för undervisningen,

funnes fullt upp av arbete för honom inom marinförvaltningen.

Därest man räknade med fyra månaders kommendering vart annat år

till Göteborg, beräknades lön samt rese- och traktamentsersättning för

denna tid till omkring 4,300 å 4,800 kronor vart annat år.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att det borde noga övervägas, huruvida

det vore välbetänkt att enligt de sakkunnigas förslag slopa fackskolan

för skeppsbyggnad vid tekniska högskolan och fackskolorna för kemi och

arkitektur vid institutet vid institutets övergång till teknisk högskola. Härtill

hade de sakkunniga måhända föranletts av önskemålet att framlägga

ett omorganisationsförslag med utsikt att ur ekonomisk synpunkt vinna

statsmakternas gillande, men byggnadsstyrelsen ville framhålla, att detta

givetvis icke finge vara avgörande, då det gällde att skapa en organisation,

som sakligt sett bäst främjade högskoleundervisningen.

Sveriges industriförbund har beträffande skeppsbyggnadsfackskolan anslutit

sig till det framlagda förslaget såväl beträffande fackskolans förläggande

till Göteborg som i frågan örn upprättandet därstädes av en skeppsprovningsanstalt,

avsedd både för undervisningen och industrien. Härvidlag

betonade emellertid förbundet nödvändigheten av att tillräckliga anslag

tilldelades vederbörande i och för anskaffande av erforderlig utrustning.

Kommerskollegium har i sitt yttrande anfört bland annat följande:

Kollegium kunde ansluta sig till de sakkunnigas förslag örn sammanförandet

av landets högre tekniska undervisning inom skeppsbyggnadsfacket

till en avdelning vid Chalmers tekniska institut. Det förefölle, soln

om utbildningsbehovet för skeppsbyggnadsteknici i egentlig mening ej

skulle vara större, än att det lämpligen borde tillgodoses endast vid en högskola

inom landet, varvid det oundvikliga kravet på hög standard såväl

i fråga örn erforderlig utrustning som i övriga hänseenden borde kunni!

lättare bliva tillfredsställt.

Flir skeppsbyggeriundervisningens förläggning till (löteborg talade i icke

ringa mån deli omständigheten, att därstädes i betydligt större utsträckning

jin i Stockholm personlig kontakt för både lärares och elevers del

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Marits proposition Nr 135.

kunde erhållas med varvsindustrien. Kollegium ville i detta sammanhang

påminna örn att trenne av landets största varvsföretag vore förlagda till

Göteborg.

Av synnerlig vikt torde också, såsom de sakkunniga framhållit, vara, att

undervisningen i Göteborg syntes komma att kunna bedrivas i nära samarbete

med den skeppsprovningsanstalt därstädes, i fråga örn vilken de sakkunniga

framställt vissa förslag och hemställt om beviljande av medel för

anskaffande av en modellränna. Även frånsett, att från enskilt håll medel

i rätt stor utsträckning syntes stå eller kunna ställas till förfogande för

inrättande av nämnda anstalt i Göteborg, torde denna ort i och för sig få

anses vara en naturlig förläggningsplats för densamma i betraktande av

den stora omfattning den enskilda varvsindustrien, som nämnt, hade i

Göteborg och det intresse, som från dennas sida visats ifrågavarande angelägenhet.

Statskontoret anför i sitt yttrande följande:

I likhet med de sakkunniga förmenade statskontoret, att en centraliserjng

av undervisningen i skeppsbyggeri vore önskvärd. Däremot tilltrodde

sig ämbetsverket icke att bedöma, huruvida centraliseringen lämpligen

borde ske till Göteborg eller till Stockholm. Ämbetsverket ville emellertid

framhålla, att en förläggning till Göteborg bomme att medföra ökade engångsutgifter

för staten, särskilt med hänsyn till de stora anläggningskostnaderna

för en ifrågasatt provningsränna, medan i Stockholm en ränna, tillräcklig

för undervisningens behov, redan funnes. Den föreslagna rännan

skulle erhålla betydligt större dimensioner än den i Stockholm, huvudsakligen

beroende på, att densamma vore avsedd att tillika direkt tjäna skeppsbyggnadsindustriens

behov. Vid sådant förhållande syntes kunna ifrågasättas,

huruvida icke, såvida skeppsbyggeriundervisningen förlädes till

Göteborg, den föreslagna rännan borde kunna — till minskande av statsverkets

utgifter för rännans anläggande — komma till stånd genom ekonomisk

medverkan från sagda industris sida. Till jämförelse finge erinras om

den samverkan av liknande art mellan staten och pappersmasseindustrien,

som förekommit vid inrättandet av professuren i cellulosateknik och träkemi

vid tekniska högskolan (proposition nr 226/1927).

Svenska teknologiöreningen har framhållit följande:

Sakkunniga hade föreslagit att, i samband med att undervisningen i

skeppsbyggnadskonst koncentrerades till Göteborg, låta bygga en större tank

för modellförsök. Ehuru föreningen bestämt avstyrkte skeppsbyggnadsavdelningens

borttagande från tekniska högskolan, ville föreningen tillstyrka, att

den föreslagna försökstanken bomme till utförande, varvid dock förordades

en från den tekniska undervisningen helt fristående organisation, i likhet

med vad som tillämpats beträffande statens provningsanstalt. Varvsindustrien

och marinen hade framhållit behovet för vårt land att hava tillgång

till en större tank, än den som för närvarande funnes vid tekniska högskolan,

ett behov, som tydligen kunde med större fördel tillfredsställas,

därest frågan örn tankens byggande ej sammankopplades med frågan örn

Chalmers tekniska instituts omorganisation.

Sveriges varvsindustriförening anför:

Det svenska skeppsbyggeriets tyngdpunkt läge obestridligen på västkusten

och enligt statistiken för de senaste tio årens verksamhet hade ungefär

98 procent av inom landet nybyggt tonnage levererats från varven på

västkusten, varav en mycket stor del från Göteborg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Det syntes föreningen ligga i öppen dag att utbildningen av skeppsbyggnadsingenjörer

i en miljö, som i så hög grad som i Göteborg linge sin särprägel

av sjöfart och varvsrörelse, måste ge närmare kontakt med det praktiska

livet och yrkets praktiska problem och därför lämnade avsevärt bättre

resultat, än örn utbildningen enbart koncentrerades till Stockholm, som

i avseende på skeppsbyggeri vore av mindre betydelse. .

Härför talade också det faktum, att Chalmers tekniska instituts fackskola

för skeppsbyggnadskonst tillfört varvsindustrien det overvagande

flertalet av dess ledande ingenjörer i trots av att tekniska högskolan i mer

än 40 år haft en fackskola för skeppsbyggnadskonst, som enligt statistiken

varit mycket flitigt besökt.

Det torde vara riktigt, att elevantalet vid fackskolan for skeppsbyggeri

icke torde komma att överskrida det antal, som lämpligen kunde beredas

plats vid en högskola. Om statsmakterna därför skulle finna nödvändigt

att av besparingshänsyn utnyttja detta förhållande, ansage föreningen att

icke endast varvsrörelsen utan även landet i dess helhet vöre bäst betjänt

med förläggandet av fackskolan för skeppsbyggnadskonst till Göteborg.

Hänsynen till utbildningen av mariningenjörer, som nu skedde vid tekniska

högskolan i Stockholm, torde icke behöva anses innebära något hinder härför

i händelse Chalmers tekniska institut omorganiserades till högskola.

Tvärtom torde även mariningenjörsaspirantema hava stor fördel av att fa

bedriva sina studier i en stad, där ofta marina byggen utfördes.

Beträffande den föreslagna provningsrännan vore tanken att kombinera

den högre tekniska utbildningen med ett laboratorium för hydro-dynamisk

forskning icke ny vare sig i Skandinavien eller på kontinenten. Varvsmdustriföreningen

ansåge visserligen ett dylikt laboratorium icke vara nödvändigt

med hänsyn till elevernas utbildning, men hälsade ur andra synpunktei

med stor tillfredsställelse, att statsmakterna i årets statsverksproposition

bebådat ett förslag om anslag till påbörjande av en modellprovmngsränna

i Göteborg av tillräckligt stora dimensioner för att kunna tillgodose mdustriens

betydande behov. Att samtliga varv på sträckan fran Malmö ti

Göteborg samt de ledande rederierna redan förklarat sig villiga betala

driftkostnaderna för en dylik provningsanstalt under det första året visade

det stora intresset för denna angelägenhet. Genom redan gjorda och planerade

donationer från såväl skeppsbyggnads- som rederihall säkerställdes

kostnaderna för moderna forskningsarbetens bedrivande i provningsrännan,

så att de mera affärsmässiga undersökningarna ej behövde betalas efter

högre taxor än de, som tillämpades i utlandet. Uppenbart skulle studerandena

vid Chalmers tekniska institut kunna hava stor nytta av provmngsrännan

ur laboratoriesynpunkt, men framför allt skulle den göra varvsoch

rederirörelsen stora tjänster. .

Varvsindustriföreningen finge alltså varmt tillstyrka, att i den händelse

statsmakterna av ekonomiska skäl funné en centralisering av undervisningen

i skeppsbyggnadskonst erforderlig, denna utbildning förlädes till

Göteborg, som även borde vara platsen för byggandet av en modellprovningsanstalt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

Avtal mellan Kungl. Majit och kronan

samt Göteborgs stad.

I det av 1919 års sakkunniga avgivna betänkandet beträffande nybyggnader

för institutets kemiska och fysiska institutioner framlade dessa

sakkunniga ett förslag till avtal mellan Kungl. Mnjit och kronan genom

institutets styrelse och Göteborgs stad genom dess drätselkammare rölande

upplåtande av vissa markområden, gällande under förutsättning av

Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges bifall. Sedan stadsfullmäktige i Göteborg

beslutat för sin del godkänna detta avtal, beslöt Kungl. Majit den 31

december 1920 godkänna detsamma med vissa av stadsfullmäktige vidtagna

ändringar.

Enligt detta avtal överläte Göteborgs stad »i syfte att bereda Kungl.

Majit och kronan möjlighet dels att uppföra en kemisk och en fysisk institutionsbyggnad

och dels att uppföra byggnader, avsedda att inrymma den

nuvarande högre avdelningen vid Chalmerska institutet eller en densamma

ersättande högre teknisk läroanstalt», at Kungl. Majit och kronan med full

äganderätt utan ersättning en areal örn 96,000 kvadratmeter av stadens

egendomar Landala och Gibraltar. I överensstämmelse med överlåtelsens

syfte finge området endast användas för nyss angivna ändamål. De kemiska

och fysiska institutionsbyggnaderna skulle vara uppförda å den överlåtna

arealen inom fem år (denna frist förlängdes senare till den 31 december

1926) samt byggnader för den högre tekniska läroanstalten i övrigt

mom femton år, allt räknat från och med den 1 januari 1920. För den händelse

Kungl. Maj .t och kronan i något avseende bröte emot nyss angivna

bestämmelser, skulle det upplatna området omedelbart i gravationsfritt

skick återlämnas till staden utan någon som helst ersättning; dock skulle,

därest Kungl. Majit och kronan inom föreskriven tid uppfört en eller flera

av de avsedda byggnaderna, Kungl. Majit och kronan bibehållas vid sin

äganderätt till sa mycket av den överlåtna arealen, som erfordrades för att

den eller de uppförda byggnaderna kunde fylla sitt ändamål, under förbehåll

att Kungl. Majit och kronan i övrigt iakttoge vederbörande bestämmelser.

Storleken av och gränserna för den areal, som sålunda erfordrades, skulle,

i regel, bestämmas av styrelsen för institutet samt drätselkammaren i Göteborg.

Å ifrågavarande område hava sedermera uppförts byggnader för de

kemiska och fysiska institutionerna. Några andra byggnader för institutets

räkning hava icke uppförts på området.

Genom beslut den 4 november 1932 anbefallde Kungl. Majit institutets

styrelse att träda i underhandlingar med Göteborgs stad angående utsträckning

av den tid, inom vilken enligt ovannämnda avtal byggnader för en

högre teknisk läroanstalt skulle vara uppförda.

I skrivelse den 7 december 1933 anmälde styrelsen, att styrelsen hos

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Göteborgs stads drätselkammare, andra avdelningen, hemställt om förlängning

av denna tid med ytterligare tio år, alltså till och med den 31 december

1944.

I anledning av styrelsens ifrågavarande framställning hade avdelningen

anfört, att den vore villig tillmötesgå styrelsens framställning med den

begränsning att uppskovet bestämdes till fem år, därvid nybyggnadsskyldigheten

således skulle vara fullgjord senast den 31 december 1939. Emellertid

hade — framhölle avdelningen — behov framträtt för staden att återfå

viss del av de genom avtalet överlåtna områdena. Därvid avsåges ett område

norr örn den till det överlåtna området gränsande idrottsplatsen, innehållande

en areal av vid pass 4,080 kvadratmeter. Utgående från dessa synpunkter

hade avdelningen upprättat förslag till överenskommelse med bestämmelser,

innefattande medgivande till ett femårigt uppskov med fullgörandet

av byggnadsskyldigheten och överlåtelse till staden av ovannämnda

areal. Det vore emellertid styrelsens avsikt att träda i närmare

förhandlingar med staden, innan ärendet underställdes Kungl. Maj:ts

prövning.

Institutets styrelse har i skrivelse den 29 oktober 1935 meddelat, att förhandlingarna

med Göteborgs stad slutförts och resulterat i en överenskommelse,

vilken av stadsfullmäktige den 19 september 1935 godkänts och av

styrelsens ordförande preliminärt undertecknats. Med överlämnande av

berörda överenskommelse hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t ville godkänna

densamma.

Enligt överenskommelsen utsträcktes den i 1920 års avtal angivna tidsfristen

för färdigställande av vissa byggnader till den 1 januari 1945. Kungl.

Majit och kronan överläte till staden med full äganderätt i gravationsfritt

skick utan ersättning av det inom egendomen Gibraltar belägna område,

som enligt förenämnda avtal med tillägg av staden överlåtits till Kungl.

Majit och kronan, en markareal om cirka 4,080 kvadratmeter, som funnes

närmare utmärkt å en i överenskommelsen åberopad karta. Ifrågavarande

markareal skulle tillträdas av staden, så snart överenskommelsen bleve slutligt

giltig. Staden förbunde sig att icke å det överlåtna området uppföra

andra byggnader än enbart för idrottsändamål avsedda byggnader av högst

en vånings höjd. Det ålåge staden att ensam vidkännas kostnaderna för

lagfart å markarealen i fråga. Överenskommelsen vore giltig endast under

förutsättning, att densamma bleve av stadsfullmäktige i Göteborg samt

Kungl. Majit godkänd före den 1 juni 1936.

Kammarkollegiet har i avgivet utlåtande i ärendet den 5 december 1935

anfört bland annat följande:

Utredningen i ärendet gåve vid handen, att ifrågavarande markareal

enligt hittills uppgjorda planer icke varit avsedd att bebyggas med några

för institutet erforderliga byggnader samt att institutet inom överskådlig

tid icke syntes hava något behov av samma markareal. Den i överenskommelsen

intagna bestämmelsen örn förbud för staden att å området uppföra

andra byggnader jin enbart för idrottsändamål avsedda sådana av högst

en vånings höjd, syntes i tillfredsställande mån förhindra uppkomsten invid

institutet av skymmande eller eljest olämplig bebyggelse å området.

Därest institutet i framtiden emot förmodan skulle komma i behov av området,

underlättade samma förbud områdets återförvärvande till Kungl.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition Arr 135.

Maj :t och kronan. Servitutsinteckning i området till säkerhet för beståndet

av nämnda byggnadsförbud torde icke vara erforderlig. Den del av området,

som ej vore avsedd för gatubreddning, borde emellertid i stadsplanen

angivas såsom avsedd för lekfält och således undantagen från bebyggelse

för bostadsändamål; och borde det åligga staden att gå i författning om

åvägabringandet av dylik anteckning.

Enligt överenskommelsen stadgades vidare, att det skulle åligga staden

att ensam vidkännas kostnaderna för lagfart å den till staden överlåtna

markarealen. I föreliggande överenskommelse saknades emellertid närmare

bestämmelser örn vem som skulle gälda kostnaderna för områdets behöriga

avskiljande från stamfastigheten ävensom övriga med överlåtelsen förbundna

kostnader. Kollegiet ansåge nu nämnda kostnader böra i likhet med

lagfartskostnaderna bestridas av staden. Något formligt tillägg till överenskommelsen

syntes emellertid knappast böra av sådan anledning göras.

Tillräckligt syntes vara med en förklaring från kronans sida, att det förutsattes,

att staden komme att betala samtliga med överlåtelsen förenade

kostnader.

Såsom en olägenhet med det år 1920 ingångna avtalet finge slutligen

anmärkas den otydlighet, som förelåge beträffande det behov av utrymmen

för institutet, som skulle tillgodoses, och sålunda det antal särskilda

byggnader, som skulle förefinnas å det genom avtalet upplåtna området,

för att detta skulle anses fullbyggt. I anslutning till nu förevarande tillläggsavtal

innebure detta en ovisshet, rörande vilka byggnader som återstode

att uppföra under den i tilläggsavtalet angivna tioårsperioden innan

kronan skulle enligt 1920 års avtal få tillträda i dess helhet det av staden

skänkta området, varå kronan emellertid erhållit lagfart. Anledning hade ej

ansetts föreligga att, när 1920 års avtal var föremål för Kungl. Maj:ts prövning,

göra anmärkning beträffande formuleringen i förevarande avseende,

men hade kammarkollegiet ansett sig böra här påpeka förhållandet.

Med nu gjorda erinringar funne sig kammarkollegiet böra tillstyrka, att

ifrågakomna markareal örn cirka 4,080 kvadratmeter återlämnades till

staden samt att den underställda överenskommelsen även i övrigt godkändes

av Kungl. Maj:t.

Statskontoret har i yttrande den 23 december 1935 anfört huvudsakligen

följande:

Statskontoret hade intet att invända mot att ifrågavarande markområde

i förevarande sammanhang återlämnades till Göteborgs stad. Dock torde

—- såsom kammarkollegiet framhållit -—• förutom lagfartskostnaderna såväl

kostnaderna för områdets avskiljande från stamfastigheten som övriga med

överlåtelsen förbundna kostnader böra gäldas av staden.

Såvitt statskontoret kunnat finna, hade ovanberörda avtal av år 1920

icke underställts riksdagen för godkännande. Med hänsyn härtill och till

övriga i ärendet förekommande omständigheter samt under erinran tillika

örn 1935 års riksdags beslut örn bemyndigande (skrivelse nr 35) att i vissa

fall avstå mark från kronoegendomar eller upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt

till sådan mark syntes — även om nyssnämnda riksdagsbemyndigande

icke vore direkt tillämpligt i förevarande fall — ärendet knappast

beböva hänskjutas till riksdagen.

Genom remiss den 8 januari 1936 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen

i Göteborg att från stadsfullmäktige därstädes inhämta yttrande med

anledning av vad kammarkollegiet i detta ärende anfört.

Ifrågavarande remissvar har ännu icke inkommit.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

49

Anslag för Chalmers tekniska institut

under budgetåret 1936/1937.

Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är nu uppfört med 254,700 kronor

och disponeras enligt efterföljande av 1935 års riksdag fastställda avlöningsstat:
Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 207,600

Anm.: Från förestående anslagspost skall utgå jämväl ersättning till

den eller de personer, som förordnas att uppehålla någon del av rektors

undervisningsskyldighet som professor.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a) Lön och tjänstgöringspenningar .... kronor 7,000

Avlöningsstat.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

En verkstadsingenjör...................

Anm.: Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor och

efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.

2,400

1,600

4,000

En lärare i frihandsteckning.............

Anm.: Lönen kan efter 5 år höjas med 400 kronor och

efter ytterligare 5 år likaledes med 400 kronor.

1,800

1,200

3,000

Summa kronor

—

—

7,000

b) Ålderstillägg, förslagsvis...........kronor 900

c) Ersättningar till vikarier, förslagsvis » 100 förslagsvis 8,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit............................... kronor 49,900

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal....... » 67,900

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän................................. » 3,300

Summa kronor 336,700

Särskilda uppbördsmedel:

Elevavgifter........................ kronor 82,000

Nettoutgift kronor 254,700

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 maj 1935 skall ur den ovannämnda

anslagsposten å 67,900 kronor till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

utgå bland annat arvode åt skrivbiträde med 1,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 135.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Institutets styrelse har i skrivelse den 14 september 1935 gjort framställning

örn beredande för nästa budgetår av ökade medel till avlönande av

speciallärare, assistenter och skrivbiträden samt av anslag till lön åt ett

biblioteksbiträde. Dessa förslag skulle medföra en anslagsökning av inalles

9,500 kronor.

Härjämte har styrelsen anmält, att den å övergångsstat uppförde läraren

i frihandsteckning under år 1935 avgått med pension, och har därför föreslagit,

att denna befattning indrages och i stället två speciallärartjänster

inrättas i samma ämne, en för den högre och en för den lägre avdelningen.

Tjänstgöringen för nämnde lärare å övergångsstat hade omfattat 16

veckotimmar, varav 8 i den högre och 8 i den lägre avdelningen. Styrelsen

föresloge, att arvodet för specialläraren i högre avdelningen måtte bestämmas

till 2,400 kronor per år och motsvarande arvode i lägre avdelningen till

2.000 kronor per år. Vid bifall till styrelsens förslag skulle anslagsposten till

avlöningar till tjänstemän å övergångsstat minskas med inalles 3,400 kronor,

nämligen delposten till lön och tjänstgöringspenningar med 3,000 kronor

till 4,000 kronor och delposten till ålderstillägg med 400 kronor till 500

kronor samt vidare anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän med 1,450 kronor till 1,850 kronor. Däremot

skulle anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, ökas med 4,400 kronor till 54,300 kronor. Nämnda förslag

skulle alltså föranleda en anslagsminskning med (3,400 + 1,450 — 4,400 =)

450 kronor.

Vidare har styrelsen hemställt, att det ovannämnda anslagsbeloppet tillarvode

åt skrivbiträde måtte höjas med 1,800 kronor till 3,600 kronor, vilket

skulle medföra en ökning av anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal till 69,700 kronor.

Det ur det nuvarande anslagsbeloppet avlönade skrivbiträdet hade en

daglig tjänstgöring av 4 timmar. Hennes tjänstgöring motsvarade närmast

ett kanslibiträdes. Göromålen å kansliet fordrade vissa tider betydligt utsträckt

tjänstgöring och anlitande av tillfällig skrivhjälp. Ersättning härför

hade tidigare anslagits ur elevavgifter. På grund av den nu tillämpade

riksstatsuppställningen torde särskilt anslag böra begäras. De alltmer ökade

göromålen å kansliet hade kunnat fullgöras endast därigenom, att rektor

och sekreterare i stor utsträckning personligen utskrivit avgående brev av

mindre vikt.

Slutligen har styrelsen anfört, att de i avlöningsstaten till ett belopp av

82.000 kronor beräknade elevavgifterna torde kunna för nästa budgetår

höjas med 1,000 kronor till 83,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 14 oktober 1935 förklarat sig icke

kunna — i avvaktan på resultatet av den utredning, som vore att förvänta

från 1934 års sakkunniga — tillstyrka någon utvidgning av institutets nuvarande

organisation.

1934- års sakkunniga hava i avgivet utlåtande i ärendet den 26 oktober

1935 bland annat förklarat sig icke hava något att erinra emot styrelsens

förslag örn arvode till speciallärare i frihandsteckning och till skrivbiträden.

I sitt sedermera avgivna betänkande hava de sakkunniga hemställt, att

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Marits proposition Nr 135.

Kungl. Majit måtte — förutom de förslag Kungl. Majit med anledning av

styrelsens för institutet medelsäskanden kunde finna anledning framlägga

för 1936 års riksdag — föreslå samma års riksdag att från och med ingången

av budgetåret 1936/1937 ej mindre vid institutet inrätta dels en

professur i lönegraden B 28 i ämnet mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer,

dels en professur i lönegraden B 28 i ämnet byggnadsteknik, dels

en befattning såsom sekreterare och kamrerare i lönegraden B 24, dels ock

en befattning såsom kassör och kansliskrivare i lönegraden Bil, än även

indraga vid institutet utgående arvoden till: sekreteraren, kamreraren, en

.speciallärare i ämnet explosionsmotorer samt en speciallärare i ämnet

byggnadsteknik.

Lärarkollegiet vid institutet, varmed institutets styrelse instämt, har i

sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrande gjort framställning

om att den av de sakkunniga i samband med institutets övergång till högskola

föreslagna uppflyttningen av professorerna till lönegraden B 30 måtte

beslutas träda i kraft redan den 1 juli 1936.

Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag är nu uppfört med 54,700

kronor. Enligt den av Kungl. Majit den 17 maj 1935 fastställda omkostnadsstaten

för institutet utgår till expenser ett belopp av förslagsvis 53,950

kronor, varav förslagsvis 27,450 kronor till bränsle, lyse och vatten samt

högst 26,500 kronor till övriga expenser, samt vidare ett belopp av förslagsvis

1,600 kronor till publikationstryck.

Institutets styrelse har i skrivelse den 14 september 1935 anfört, att utgifterna

för bränsle, lyse och vatten under budgetåret 1934/1935 uppgått

till omkring 30,500 kronor och för nästa budgetår uppskattades till 30,000

kronor, innebärande en anslagshöjning med 2,550 kronor. Utgifterna för

övriga expenser uppgingo under förstnämnda budgetår till omkring 28,300

kronor. För budgetåret 1936/1937 erfordrades 28,500 kronor, motsvarande

en anslagshöjning med 2,000 kronor. Å andra sidan kunde anslagsmedlen

till publikationstryck minskas med 1,000 kronor till 600 kronor.

Förevarande anslag skulle alltså enligt styrelsens förslag för nästa budgetår

uppföras med ett med (2,550 + 2,000 — 1,000 =) 3,550 kronor till

58,250 kronor höjt belopp.

Materiel m. m., reservationsanslag. Förevarande anslag utgår nu med

44,500 kronor, varav — jämlikt Kungl. Majits beslut den 17 maj 1935

— 42,500 kronor till samlingar och laborationer och 2,000 kronor till verkstaden.

Styrelsen har i skrivelse den 14 september 1935 anfört, att nämnda belopp

å 42,500 kronor vore för knappt och ej medgåve den löpande förnyelse

för ersättning av förslitna och omoderna instrument, som fordrades för ett

tillfredsställande arbete. Med hänsyn härtill hemställde styrelsen örn en

anslagshöjning med 5,000 kronor till 47,500 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

52 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

Bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek, reservationsanslag.

Stipendier m. m., reservationsanslag. Dessa båda anslag utgå nu med respektive

15,000 kronor och 900 kronor.

Styrelsen har i skrivelse den 11 september 1935 hemställt örn anvisande

av oförändrade anslag för nästa budgetår.

Uppförande och inredning av byggnad för fackavdelningen för skeppsbyggeri

jämte modellränna, reservationsanslag.

193lf. års sakkunniga hava för uppförande och inredning av ifrågavarande

byggnad i huvudsaklig överensstämmelse med vid de sakkunnigas betänkande

fogade ritningar hemställt örn beviljande av ett anslag å 700,000

kronor för budgetåret 1936/1937.

Utrustning för modellränna vid fackavdelningen för skeppsbyggeri, reservationsanslag.

1934. års sakkunniga hava för detta ändamål gjort framställning örn anvisande

för nästa budgetår av ett anslag å 50,000 kronor.

1934 års sakkunniga hava ansett en viss ökning av nu förefintliga

utbildningsmöjligheter för högskoleingenjörer

vara av förhållandena påkallad. Ingenjörsvetenskapsakademien,

som genom sin verksamhet särskilt torde hava sin uppmärksamhet riktad

på ifrågavarande spörsmål, har för sin del ansett kraftiga och skyndsamma

åtgärder vara av nöden för beredande av ökad tillgång på högskolebildade

ingenjörer. Vidare vill jag erinra om att de inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning rörande tillströmningen

till de intellektuella yrkena i sitt den 1 september 1935 avgivna

betänkande (statens offentliga utredningar 1935: 52) ingående utrett och

behandlat förevarande spörsmål. Sistnämnda sakkunniga hava därvid kommit

till den uppfattningen, att det ur många synpunkter skulle vara till

fördel med en ökad produktion av ingenjörer med högskolebildning. I

fråga om motiveringen för detta uttalande tillåter jag mig hänvisa till betänkandet

(sid. 234—268).

1934 års sakkunniga hava ansett, att de ökade utbildningsmöjligheterna

borde åstadkommas genom att den högre avdelningen vid

Chalmers tekniska institut ombild a des till en teknisk

högskola, samtidigt som möjlighet till intagande av ett större

antal elever, än för närvarande vore fallet vid nämnda avdelning, bereddes

vid den nya högskolan. I sådant avseende hava de sakkunniga uttalat sig

för att det årliga antalet intagna elever skulle bestämmas till 150 i stället

för nu 120.

Det är uppenbarligen en ganska svår sak att bedöma, vilken siffra som

skall anses motsvara det årliga behovet av ingenjörer med högre utbild
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

ning, ty nämnda behov är i hög grad beroende av de ekonomiska konjunkturerna.

Även om den föreliggande utredningen icke kan anses hava på ett

fullständigt och ovedersägligt sätt klarlagt riktigheten av 1934 års sakkunnigas

slutsats i förevarande hänseende, synes det mig dock, som örn den

måttliga ökning av den årliga utexaminationen, de sakkunniga ifrågasatt,

icke skulle kunna väcka betänkligheter. Den fortskridande industriella utvecklingen

i vårt land synes göra det sannolikt, att under normala förhållanden

även efter en dylik ökning behovet av ingenjörer med högre utbildning

och tillgången härpå skola befinna sig i någorlunda god jämvikt.

Av den av mig tidigare lämnade redogörelsen framgår, att en enhällig

uppfattning i stort sett råder om att institutets högre avdelning bör ombildas

till högskola. I fråga om tidpunkten härför hava emellertid olika

meningar gjort sig gällande, liksom beträffande det organisationsförslag

1934 års sakkunniga framlagt. Då detta förslag är av tämligen vittutseende

innebörd, är det naturligt, att inom den korta tid, som statt till buds, sedan

förslaget avlämnades, den detaljerade prövning, som ärendets vikt påfordrar,

icke i alla avseenden kunnat medhinnas. Utan att här närmare ingå

på remissyttrandena i den del, desamma avse de sakkunnigas förslag beträffande

nedläggandet av fackavdelningarna för kemi och kemisk teknologi

samt för husbyggnad i Göteborg, vill jag allenast framhålla, att, särskilt

vad angår den förstnämnda avdelningen, en så gott som enhällig opinion

mot förslaget kommit till uttryck i myndigheternas yttranden.

På grund av nyss angivna förhållanden och då omorganisationsförslaget

i betydelsefulla delar måste underkastas fortsatt bearbetning och utredning,

anser jag mig icke — ehuru jag i princip vill förorda, att åtgärder, så

snart förhållandena det medgiva, vidtagas för lösandet av den föreliggande

frågan i riktning mot skapandet av en teknisk högskola i Göteborg — nu

kunna tillstyrka, att ett förslag till definitivt principbeslut härom förelägges

riksdagen. De sakkunniga hava framlagt ett omfattande byggnadsprogram

för den nya högskolan samt tillika uttalat, att, innan vissa

föreslagna undervisnings- och laborationslokaler blivit färdigställda, institutet

icke kunde anses hava fått den utrustning, att institutet kunde erhålla

samma ställning som en högskola. Från de sakkunnigas utgångspunkter

beträffande dessa byggnadsfrågor igångsättande och lösande hava de

sakkunniga föreslagit, att övergången till högskola skulle äga rum fran och

med ingången av budgetåret 1938/1939. Enligt min mening torde det — ur

statsfinansiella och övriga synpunkter — icke låta sig göra att forcera realiserandet

av det byggnadsprogram, som måste fastställas för den nya högskolan,

på sätt de sakkunniga tänkt sig. Med hänsyn härtill anser jag, att

frågan örn institutets förklarande för teknisk högskola bör anstå till 1937

års riksdag, till vilken tid det torde bliva möjligt att förebringa den ytterligare

utredning och bearbetning av ämnet, som är erforderlig.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

Jag får emellertid erinra, att 1934 års riksdag framhöll önskvärdheten av

att den av samma års riksdag begärda utredningen så bedreves, att frågorna

om Chalmers tekniska instituts omorganisation till en teknisk högskola

samt den nuvarande tekniska högskolans och institutets inbördes

ställning utan alltför stor tidsutdräkt kunde vinna sin lösning. Ehuru jag

av ovan angivna skäl icke nu är beredd att tillstyrka, att förslag avlåtes till

riksdagen beträffande hela omorganisationsfrågan, har jag dock funnit den

föreliggande utredningen, i vad den avser det framtida ordnandet av

skeppsbyggeri under visningen och omedelbart i samband härmed

stående frågor, böra och kunna redan nu bringas till ett avgörande.

Jag har nämligen funnit det särskilt angeläget, att ett tillgodoseende av

kravet på gynnsammare betingelser för nämnda utbildningsgren icke ytterligare

undanskjutes, samtidigt som ifrågavarande del av ärendet synts mig

kunna upptagas till behandling, utan att därigenom ett föregripande sker,

som försvårar lösningen av organisationsproblemet i övrigt.

Såsom av den föreliggande utredningen framgår, är det sammanlagda

antalet studerande vid fackavdelningarna för skeppsbyggeri i Stockholm

och Göteborg icke så stort, att detta i och för sig motiverar uppehållande av

två fackskolor. Även örn vissa skäl kunna anföras för att det oaktat inom

landet alltjämt upprätthålla två sådana utbildningsanstalter vid sidan av

varandra, synes detta mig ur statsfinansiell synpunkt knappast försvarbart.

Ty en oavvislig förutsättning för bibehållandet av två fackskolor för

skeppsbyggeri måste vara, att bägge dessas behov i fråga om utrustning

med lokaler, lärarkrafter och undervisningsmedel av statsmakterna tillgodoses

på ett fullt tillfredsställande sätt. Och detta måste bliva mycket

dyrbart för staten. Under sådana förhållanden finner jag mig böra ansluta

mig till de sakkunnigas uppfattning, att en koncentration av den egentliga,

högre tekniska skeppsbyggeriundervisningen bör komma till stånd. Gentemot

de sakkunnigas förslag till förläggande av ifrågavarande undervisning

till Göteborg hava invändningar rests från flertalet av de i ärendet hörda

myndigheterna. De sakkunniga hava emellertid framfört så vägande och

starka skäl för sitt förslag, att jag blivit övertygad örn, att detsamma innebär

en riktig lösning av den förevarande frågan. Jag fäster härvid särskild

vikt vid de rika möjligheter till samarbete med industrien, som Göteborg

i egenskap av landets förnämsta sjöfartsstad erbjuder. Detta förhållande

torde utgöra den väsentliga förklaringsgrunden till att Chalmerska institutet,

trots sin torftiga yttre utrustning, varit i stånd att bibringa sina

elever en utbildning i skeppsbyggeri, som från alla håll erhållit goda vitsord.

Med de förbättringar, som komma att ske enligt de sakkunnigas förslag,

förefalla de i vissa av remissyttrandena uttalade farhågorna för att undervisningen

icke skulle uppnå samma höga nivå som vid tekniska högskolan

i Stockholm, skäligen ogrundade. Jag föreställer mig tvärtom, att ett uppsving

måste bliva resultatet av ett genomförande av sakkunnigförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5o

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

De från de marina myndigheterna gjorda invändningarna kan jag, efter att

hava i saken samrått med chefen för försvarsdepartementet, icke tillmäta

avgörande betydelse. Jag förutsätter nämligen, att vid en koncentrering av

skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg sådana anordningar träffas, att

försvarsväsendets intressen av en fullgod utbildning för de blivande mariningenjörerna

icke i någon mån eftersättas.

Emot de sakkunnigas förslag har vidare anförts, att ett undervisningslaboratorium

i skeppsbyggeri icke lämpligen borde kombineras med en

skeppsprovningsanstalt, varemot sa gott som enstämmigt vitsordats

betydelsen för varvsindustrien av att en dylik anstalt snarast kommer

till stånd inom landet. Icke heller på denna punkt hava de resta invändningarna

förefallit mig övertygande. Enligt min uppfattning borde det

kunna bliva till stort gagn för undervisningen och forskningen i ämnet, om

arbetet finge bedrivas i en så nära kontakt med praktisk verksamhet på

området, som fallet skulle bliva vid denna skeppsprovningsanstalt. Jag

vill erinra om, att styrelsen för tekniska högskolan, ehuru styrelsen visserligen

uttalat sin tveksamhet, dock icke ställt sig helt avvisande till de sakkunnigas

förslag i denna del. Jag får i detta sammanhang framhålla, att från

skeppsbyggnads- och rederihåll för denna fråga visats ett livligt intresse,

ett intresse som redan tagit sig uttryck, dels i att donationsmedel till betydande

belopp ställts till förfogande för hydrodynamik forskning i en

blivande skeppsprovningsanstalt, dels ock i att ett garantibelopp tecknats

för säkerställande av driftens igångsättande, sedan anstalten blivit färdig

att tagas i bruk. Det förefaller mig vara av stor betydelse, att statsmakterna,

då nu möjlighet erbjudes att på en gång tillgodose såväl utbildningsändamålet

som industriens intressen, icke försumma detta tillfälle att stödja

och befrämja utvecklingen av den för vår folkförsörjning så betydelsefulla

skeppsbyggeriindustrien.

Det har gjorts gällande, att, örn en koncentrering av undervisningen i

skeppsbyggeri till en högskola anses böra äga rum, det skulle bliva avsevärt

billigare att förlägga skeppsbyggeriavdelningen till tekniska högskolan

än till Chalmerska institutet. Jag är icke alldeles övertygad om detta antagandes

riktighet. Ty dels undvikas genom förläggningen till institutet nybyggnader

för avdelningen i Stockholm, vilka stå på högskolans byggnadsprogram.

Dels bliva de lokaler, vari skeppsbyggeriundervisningen vid tekniska

högskolan nu bedrives, i sinom tid efter skeppsbyggnadsavdelningens

nedläggande disponibla till utnyttjande för annat ändamål, för vilket eljest

nybyggnader kunna komma att krävas. Slutligen får man icke förbise, att

det intima samarbetet med varvsindustrien och sjöfartsnäringen i Göteborg

säkerligen kommer att medföra även förmåner av ekonomiskt värde,

som icke kunna påräknas vid en förläggning till Stockholm, åtminstone ej

i lika stor utsträckning.

Ehuru jag sålunda i princip ansluter mig dels till de sakkunnigas förslag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

om koncentration av den egenliga skeppsbyggeriundervisningen till Göteborg,

dels ock om upprättandet av en skeppsprovningsanstalt därstädes

i anslutning till fackavdelningen för skeppsbyggeri, är jag dock icke beredd

att nu framlägga ett definitivt förslag till den närmare utformningen av den

planerade fackskolans organisation med avseende å lärarkrafter och dess

allmänna inriktning, ej heller till skeppsprovningsanstaltens ekonomiska

och administrativa organisation. Dessa frågor torde, efter ytterligare beredning

inom departementet, få framdeles återupptagas för att underställas ett

kommande års riksdag. Därvid bör jämväl ställning tagas till spörsmålet

om tidpunkten och ordningen för skeppsbyggnadsavdelningens vid tekniska

högskolan avveckling samt angående organiserandet av de delar av den nu

i sistnämnda avdelning inordnade undervisning, som alltjämt bör bedrivas

vid tekniska högskolan. Jag syftar härvid särskilt på ämnena flygteknik

och hydromekanik.

Jag övergår härefter till att behandla frågan örn nybyggnaderna

i Göteborg. I anslutning till vad jag förut anfört finner jag det angeläget,

att medel av 1936 års riksdag utverkas för igångsättande av byggnadsarbetena

för skeppsbyggeriavdelningen vid institutet. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle nybyggnaderna för läroanstalten förläggas å det

markområde, som Göteborgs stad genom 1920 års avtal ställde till Kungl.

Maj:ts och kronans förfogande för uppförande av byggnader för Chalmerska

institutets högre avdelning eller en densamma ersättande högre teknisk

läroanstalt. Den i det ursprungliga avtalet stipulerade tidsfristen har numera

gått till ända. Genom den av mig i det föregående omförmälda preliminära

överenskommelsen har Göteborgs stad emellertid förklarat sig villig

att på vissa i överenskommelsen angivna villkor förlänga avtalet intill den

1 januari 1945. Såsom statskontoret erinrat, har 1920 års avtal icke underställts

riksdagen för godkännande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att jämväl fatta beslut örn godkännande av ett förlängt avtal. Sedan ärendet,

som fortfarande är föremål för remissbehandling, inkommit, är det

min avsikt att förelägga överenskommelsen för Kungl. Majit till prövning

och avgörande.

De sakkunniga hava beräknat byggnadskostnaderna för den föreslagna

institutionsbyggnaden för skeppsbyggeri, avsedd för en årlig intagning av

20 elever, jämte modellränna av dimensionerna 150 m X 10 m X 5 m, samt

planerings- och vägarbeten till sammanlagt 1,033,000 kronor. Byggnadsstyrelsen

har förklarat sig icke, så vitt styrelsen av vid de sakkunnigas betänkande

fogade utredningsskisser kunde bedöma, hava något att invända

mot de beräknade kostnaderna för byggnads-, schaktnings-, sprängningsoch

planeringsarbeten. De föreliggande skisserna torde i huvudsak kunna

läggas till grund för utarbetande av erforderliga ritningar och arbetsbeskrivningar.

Det synes mig lämpligt, att handhavandet av byggnadsföretaget,

liksom skedde i fråga örn byggnaderna för de fysiska och kemiska

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

institutionerna, anförtros åt en särskild byggnadskommitté, i vilken bland

andra varvsindustrien i Göteborg bör vara företrädd. Kostnaderna för

kommittén torde få bestridas av byggnadsanslaget. Innan arbetena

igångsättas, torde kommittén, såsom likaledes var fallet vid nämnda byggnadsarbeten

vid institutet, böra till Kungl. Majit ingiva fullständiga huvudritningar

jämte beskrivning, utarbetade i huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas

ifrågavarande förslag, ävensom ny kostnadsberäkning och byggnadsplan

för uppförande av förenämnda byggnad å den av Göteborgs stad

upplåtna tomten. Byggnadsföretaget bör utföras inom ramen för det av de

sakkunniga angivna beloppet. Byggnadskommittén må emellertid erhålla

i uppdrag att i görligaste mån söka nedbringa kostnadsbeloppet. Detta

belopp bör därför nu ej fixeras.

Anslag för ändamålet bör beviljas under förutsättning, att förut omförmälda

uppgörelse träffas mellan Kungl. Majit och kronan samt Göteborgs

stad angående tomtfrågan, innefattande förlängning av fristen för byggnadsarbetenas

utförande.

De sakkunniga hava för igångsättandet av byggnadsföretaget hemställt,

att hos 1936 års riksdag skulle äskas ett anslag å 700,000 kronor. Då uppgörandet

av ritningar, infordrandet av entreprenadanbud m. m. måste taga

avsevärd tid i anspråk, kan för budgetåret 1936/1937 ett så stort belopp

icke bliva behövligt. För nämnda budgetår torde en summa av 370,000

kronor vara tillfyllest. Anslaget bör upptagas bland utgifter för kapitalökning

under rubriken statens allmänna fastighetsfond.

Utöver nu angivna kostnader komma sedermera att erfordras anslagsmedel

till inventarier och utrustning m. m. De härför

erforderliga kostnaderna hava av de sakkunniga beräknats till 250,000

kronor. Medel härtill hava emellertid icke för nästa budgetår äskats i vidare

mån, än att de sakkunniga föreslagit, att för utrustning för modellrännans

räkning av årets riksdag skulle begäras ett anslag å 50,000 kronor. Då färdigställandet

av byggnaden med säkerhet kan antagas komma att taga längre

tid i anspråk, än vad de sakkunniga beräknat, har jag icke ansett det nödvändigt

att redan för innevarande års riksdag framlägga något förslag i

nämnda avseende.

Jag övergår härefter till frågorna örn övriga anslag för Chalmers

tekniska institut för budgetåret 19 3 6/193 7.

I fråga örn anslaget till avlöningar får jag anföra följande. Med den ställning,

jag förut intagit till frågan örn tidpunkten för institutets högskoleblivande,

kan jag icke tillstyrka lärarkollegiets förslag örn uppförande avprofessorerna

i högre lönegrad redan från och med den 1 juli 1936.

Icke heller de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avser inrättandet

från och nied nästa budgetår av två nya professorsbefattningar, en sekreterar-

och kamrerarbefattning samt en kassörs- och kansliskrivarbefattning,

anser jag böra föranleda framställning till 1936 års riksdag. Vid sådant för
Bihang

till riksdagens protokoll 1D36. 1 sami. AV 135. 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

hållande böra de av de sakkunniga till indragning föreslagna arvodena till

sekreterare m. fl. tills vidare bibehållas.

Vad angår den av institutets styrelse gjorda framställningen om viss

ökning av personalbeståndet vid institutet anser jag mig i det läge, omorganisationsfrågan

befinner sig, kunna endast i fråga örn de föreslagna

speciallärartjänsterna i frihandsteckning och förhöjt arvode åt skrivbiträde

tillmötesgå de av styrelsen gjorda framställningarna.

Anledningen till att befattningen som lärare i frihandsteckning uppfördes

på övergångsstat, vilket skedde vid 1926 års lönereglering för institutet,

var, att det förväntades, att ifrågavarande befattning eventuellt skulle

kunna slopas vid en blivande omorganisation av institutet. Även om så

skulle bliva fallet, är det dock nödvändigt att äga tillgång till lärarkrafter

för undervisning i ämnet, så länge institutet arbetar under sina nuvarande

verksamhetsformer. Då speciallärartjänsterna icke äro ordinarie befattningar,

bindes icke ett blivande beslut i organisationsfrågan av ett bifall

till styrelsens nu föreliggande förslag örn inrättande av två speciallärartjänster

i ämnet i stället för lärartjänsten å övergångsstat, vilken skulle

bortfalla i och med att innehavaren nu pensionerats. Jag har intet att erinra

mot nämnda förslag, vilket som nämnts medför en anslagsminskning med

450 kronor.

Av den föreliggande utredningen framgår, att det torde vara erforderligt

att förstärka skrivbiträdespersonalen å kansliet. Jag vill därför tillstyrka

även detta förslag, vilket icke synes kunna få någon inverkan på omorganisationsfrågan.

Framhållas må, att behovet av det av styrelsen begärda

anslaget till biblioteksbiträde icke på något sätt styrkts, vilket medför, att

jag icke kan biträda nämnda förslag.

Jag tillstyrker förslaget örn höjning av de i avlöningsstaten uppförda särskilda

uppbördsmedlen med 1,000 kronor till 83,000 kronor.

Vad jag nu föreslagit, innebär en anslagsökning av (1,800 — 450 — 1,000

=) 350 kronor. För avrundning bör anslagsposten till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän höjas med 50 kronor

utöver det av styrelsen beräknade beloppet och alltså uppföras med 1,900

kronor. Anslaget till avlöningar bör således för nästa budgetår uppföras

med (254,700 + 350 + 50 =) 255,100 kronor.

Beträffande omkostnadsanslaget får jag framhålla, att höjningen av anslagsmedlen

till bränsle, lyse och vatten torde vara ofrånkomlig men bör

avrundas till 2,500 kronor. Däremot bör det vara möjligt att minska förbrukningen

av övriga expenser så, att ökningen av dessa anslagsmedel kan

begränsas till 1,000 kronor. Jag har intet att erinra mot den föreslagna

minskningen med 1,000 kronor av anslagsmedlen till publikationstryck.

Ifrågavarande anslag bör alltså, vid oförändrad disposition i övrigt, för

nästa budgetår uppföras med (54,700 + 2,500 + 1,000 — 1,000 =) 57,200

kronor.

Vad anslaget till materiel m. m. angår får jag, under hänvisning till vad

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

jag i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, under punkten

107 anfört rörande vikten av att tillräckliga medel anvisas till ändamål

av förevarande art, förorda en höjning av anslagsmedlen till samlingar

och laboratorier, vilken höjning emellertid torde böra begränsas till 2,500

kronor. Anslaget, som i övrigt bör disponeras på samma sätt som nu, torde

alltså för nästa budgetår böra bestämmas till (44,500 + 2,500 =) 47,000

kronor.

Anslagen till bokinköp och bokbindning för institutets bibliotek samt till

stipendier torde i enlighet med styrelsens förslag böra för nästa budgetår

upptagas med oförändrade belopp eller med respektive 15,000 kronor och

900 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för Chalmers tekniska

institut att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1936/1937:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 207,600

Anm.: Från förestående anslagspost skall utgå

jämväl ersättning till den eller de personer, som

förordnas att uppehålla någon del av rektors undervisningsskyldighet

som professor.

2. Avlöning till tjänsteman

å övergångsstat:

a) Lön och tjänstgörings
penningar

.........kronor 4,000

Avlöningsstat.

Tjänst-

Lön

gorings-

pen-

ningar

Summa

En verkstadsingenjör . .

Anm.: Lönen kan efter

5 år höjas med 500 kro- nor och efter ytterligare

5 år likaledes med 500

kronor.

2,400

1,600

4,000

Summa kronor

—

—

4.000

b) Ålderstillägg, förslagsvis kronor 500

c) Ersättningar till vikarier,

förslagsvis............* 100 töTslaasvis^.tiöÖ

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit

kronor 54,300

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal.......................kronor 69,700

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän...... 8_1,900

Summa kronor 338,100

Särskilda uppbördsmedel:

Elevavgifter............ kronor 83,000

Nettoutgift kronor 255,100;

dels till Chalmers tekniska institut: Avlöningar för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av kronor 255,100;

dels till Chalmers tekniska institut: Omkostnader för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av kronor 57,200;

dels till Chalmers tekniska institut: Materiel m. m. för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av...............................kronor 47,000;

dels till Chalmers tekniska institut: Bokinköp och bokbindning

för institutets bibliotek för budgetåret 1936/1937

anvisa ett reservationsanslag av........kronor 15,000;

dels till Chalmers tekniska institut: Stipendier m. m.

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 900;

dels ock, under av mig angiven förutsättning beträffande

förlängning av avtalet med Göteborgs stad rörande upplåtelse

av tomt för Chalmers tekniska instituts högre avdelning

eller av en densamma ersättande högre teknisk

läroanstalt, till Uppförande av byggnad för fackavdelningen

för skeppsbyggeri m. m. vid nämnda institut i huvudsaklig

överensstämmelse med av 1934 års sakkunniga

avgivet förslag för budgetåret 1936/1937 under Utgifter för

kapitalökning, Statens allmänna fastighetsfond, anvisa ett

reservationsanslag av ................kronor 370,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Tunberg.

Stockholm 1936, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

360041

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1936:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Chalmers tekniska institut m. m. s. 7 i texten
  2. SU 1936:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående Chalmers tekniska institut m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten